Förslag till avgörande av generaladvokat Juliane Kokott av den 15 juli 2021

1 Originalspråk: tyska.

2 Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 883/2013 av den 11 september 2013 om utredningar som utförs av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) och om upphävande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1073/1999 och rådets förordning (Euratom) nr 1074/1999 (EUT L 248, 2013, s. 1). Denna förordning har ändrats två gånger efter det att de utredningar som är i fråga i förevarande mål avslutats, senast genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) 2020/2223 av den 23 december 2020 om ändring av förordning (EU, Euratom) nr 883/2013 vad gäller samarbete med Europeiska åklagarmyndigheten och effektiviteten i utredningar vid Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (EUT L 437, 2020, s. 49). Jag kommer nedan att undersöka en ändring som är intressant för förevarande mål (se punkterna 47–49 i detta förslag till avgörande.

3 Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1049/2001 av den 30 maj 2001 om allmänhetens tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar (EGT L 145, 2001, s. 43).

4 Se, i detta avseende och beträffande nedanstående punkter, punkt 1 och följande punkter i det överklagade beslutet (fotnot 6 nedan i detta förslag till avgörande).

5 Olaf PRESS RELEASE No 16/2017.

6 T‑738/18, ej publicerad, EU:T:2020:208.

7 Punkterna 14–21 i det överklagade beslutet.

8 Punkterna 25–55 i det överklagade beslutet.

9 Punkterna 56–70 i det överklagade beslutet.

10 Punkterna 31–36 i det överklagade beslutet.

11 Punkterna 39–41 i det överklagade beslutet.

12 Punkterna 43–46 i det överklagade beslutet.

13 Se, förutom punkterna 40 och 41 i det överklagade beslutet, tribunalens beslut av den 13 juli 2004, Comunidad Autónoma de Andalucía/kommissionen ( T‑29/03, EU:T:2004:235, punkterna 32–40), beslut av den 21 juni 2017, Inox Mare/kommissionen ( T‑289/16, EU:T:2017:414, punkt 14 och följande punkter), och beslut av den 12 juli 2018, TE/kommissionen ( T‑392/17, ej publicerat, EU:T:2018:459, punkterna 22–25), samt tribunalens dom av den 23 maj 2019, Remag Metallhandel och Jaschinsky/kommissionen ( T‑631/16, ej publicerad, EU:T:2019:352, punkterna 48 och 49).

14 Beslut meddelat av domstolens ordförande av den 19 april 2005, Tillack/kommissionen ( C‑521/04 P(R), EU:C:2005:240, punkt 34).

15 Tribunalen konstaterade således att de slutliga rapporterna av den 30 maj och den 16 september 2016 (ovan punkt 15 i detta förslag till avgörande) visserligen varken offentliggjordes eller delgavs Liviu Dragnea, men att det framgick av handlingarna i målet att han fick kännedom om dem senast den 1 juni 2018, eftersom han den dagen skickade en första skrivelse till Olaf, i vilken han bestred deras innehåll (se ovan, punkt 20 i detta förslag till avgörande). Därmed började fristen för att väcka talan mot rapporterna löpa den 2 juni 2018 och löpte ut den 12 augusti 2018 (se punkterna 43–46 i det överklagade beslutet).

16 Se dom av den 15 december 1988, Irish Cement/kommissionen ( 166/86 och 220/86, EU:C:1988:549, punkt 16), dom av den 9 december 2004, kommissionen/Greencore ( C‑123/03 P, EU:C:2004:783, punkt 39), och dom av den 31 maj 2017, DEI/kommissionen ( C‑228/16 P, EU:C:2017:409, punkt 35); se även tribunalens dom av den 15 mars 1995, COBRECAF m.fl./kommissionen ( T‑514/93, EU:T:1995:49, punkt 44).

17 Dom av den 10 december 1980, Grasselli/kommissionen ( 23/80, EU:C:1980:284, punkt 18), dom av den 14 september 2006, kommissionen/Fernández Gómez ( C‑417/05 P, EU:C:2006:582, punkt 46), och dom av den 31 maj 2017, DEI/kommissionen ( C‑228/16 P, EU:C:2017:409, punkt 33).

18 Se tribunalens dom av den 15 september 2011, CMB och Christof/kommissionen ( T‑407/07, ej publicerad, EU:T:2011:477, punkt 91), och dom av den 26 juni 2019, NRW. Bank/CRU ( T‑466/16, ej publicerad, EU:T:2019:445, punkt 69).

19 Se tribunalens dom av den 15 mars 1995, COBRECAF m.fl./kommissionen ( T‑514/93, EU:T:1995:49, punkt 44).

20 Detta slog tribunalen också slutligen fast i punkterna 31–36 i det överklagade beslutet. Tribunalens konstaterande där, enligt vilket fysiska och juridiska personer enligt förordning nr 883/2013 inte har rätt att begära att Olaf ska inleda en utredning, ifrågasätts för övrigt inte inom ramen för förevarande överklagande, och det finns i övrigt inte heller någon anledning att ifrågasätta detta (se artikel 5 i förordning nr 883/2013, ovan punkt 8 i detta förslag till avgörande).

21 Se ovan, punkterna 20–23 i detta förslag till avgörande.

22 Se nedan, punkt 54 och följande punkter i detta förslag till avgörande.

23 Se, till exempel, dom av den 15 december 1988, Irish Cement/kommissionen ( 166/86 och 220/86, EU:C:1988:549, punkterna 11 och 16), dom av den 25 maj 1993, Foyer Culturel du Sart-Tilman/kommissionen ( C‑199/91, EU:C:1993:205, punkterna 19–24), dom av den 9 december 2004, kommissionen/Greencore ( C‑123/03 P, EU:C:2004:783, punkterna 40, 45 och 47), och dom av den 31 maj 2017, DEI/kommissionen ( C‑228/16 P, EU:C:2017:409, punkterna 31 och 36).

24 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 9 december 2004, kommissionen/Greencore ( C‑123/03 P, EU:C:2004:783, punkterna 40, 45 och 47), samt tribunalens dom av den 15 mars 1995, COBRECAF m.fl./kommissionen ( T‑514/93, EU:T:1995:49, punkt 44).

25 Se skälen 32 och 33 samt artikel 1.9 i förordning 2020/2223 (ovan, fotnot 2 i detta förslag till avgörande), och artikel 9a och 9b i förordning nr 883/2013 i dess lydelse enligt förordning 2020/2223. Se, i detta sammanhang, även den övervakningskommitté som inrättades genom artikel 15 i förordning nr 883/2013 redan när den ursprungliga lydelsen var i kraft och som regelbundet ska kontrollera Olafs utredningsverksamhet särskilt vad gäller tillämpningen av rättssäkerhetsgarantier. Detta sker dock endast på eget initiativ, på generaldirektörens begäran eller på begäran av en institution, ett organ eller en byrå.

26 Klagomål ska således lämnas in inom en månad från det att klaganden får kännedom om de relevanta omständigheter som kan utgöra en överträdelse av rättssäkerhetsgarantierna eller de grundläggande rättigheterna. De ska under alla förhållanden inte lämnas in senare än en månad efter det att utredningen avslutats. Klagomål i samband med vittnesförhör eller avgivande av yttranden ska lämnas in innan de frister som de berörda personerna har getts för detta har löpt ut (se artikel 9b.2 i förordning nr 883/2013, i dess lydelse enligt förordning 2020/2223).

27 Se artikel 9b.8 i förordning nr 883/2013 i dess lydelse enligt förordning nr 2020/2223.

28 Se dom av den 11 november 1981, IBM/kommissionen ( 60/81, EU:C:1981:264, punkt 10), dom av den 18 mars 1997, Guérin automobiles/kommissionen ( C‑282/95 P, EU:C:1997:159, punkt 34), och dom av den 26 januari 2010, Internationaler Hilfsfonds/kommissionen ( C‑362/08 P, EU:C:2010:40, punkt 52).

29 Se, för ett liknande resonemang, tribunalens dom av den 8 juli 2008, Franchet och Byk/kommissionen ( T‑48/05, EU:T:2008:257, punkt 90).

30 Se punkt 43 i det överklagade beslutet och punkt 33 ovan i detta förslag till avgörande.

31 Beslut av den 15 februari 2012, Internationaler Hilfsfonds/kommissionen ( C‑208/11 P, ej publicerat, EU:C:2012:76, punkt 34 och där angiven rättspraxis).

32 Se dom av den 2 april 1998, kommissionen/Sytraval och Brink’s France ( C‑367/95 P, EU:C:1998:154, punkterna 47–49), och dom av den 29 mars 2011, ThyssenKrupp Nirosta/kommissionen ( C‑352/09 P, EU:C:2011:191, punkt 136).

33 Se punkt 22 ovan i detta förslag till avgörande.

34 Se punkterna 63–70 i det överklagade beslutet.

35 Se punkt 20 i det överklagade beslutet.

36 Se, beträffande möjligheten att åberopa underförstådda grunder, dom av den 11 mars 2020, kommissionen/Gmina Miasto Gdynia och Port Lotniczy Gdynia Kosakowo ( C‑56/18 P, EU:C:2020:192, punkt 66 och där angiven rättspraxis).

37 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 13 september 2018, UBS Europe m.fl. ( C‑358/16, EU:C:2018:715, punkt 61 och där angiven rättspraxis).

38 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 20 januari 2021, kommissionen/Printeos ( C‑301/19 P, EU:C:2021:39, punkt 54).

39 Se dom av den 29 april 2004, Italien/kommissionen ( C‑298/00 P, EU:C:2004:240, punkt 35).

40 Se dom av den 20 december 2017, EUIPO/European Dynamics Luxembourg m.fl. ( C‑677/15 P, EU:C:2017:998, punkt 36 och där angiven rättspraxis).

41 Se beslut av den 5 september 2013, ClientEarth/rådet ( C‑573/11 P, ej publicerat, EU:C:2013:564, punkt 20).

42 Punkt 23 ovan i detta förslag till avgörande.

43 Se ovan, punkterna 57 och 58 i detta förslag till avgörande, samt punkterna 63–70 i det överklagade beslutet.

44 Ovan punkt 22 i detta förslag till avgörande.

45 Beslut av den 15 februari 2012, Internationaler Hilfsfonds/kommissionen ( C‑208/11 P, ej publicerat, EU:C:2012:76, punkt 30), samt dom av den 2 oktober 2014, Strack/kommissionen ( C‑127/13 P, EU:C:2014:2250, punkt 36).

46 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 26 januari 2010, Internationaler Hilfsfonds/kommissionen ( C‑362/08 P, EU:C:2010:40, punkterna 58–62), och dom av den 2 oktober 2014, Strack/kommissionen ( C‑127/13 P, EU:C:2014:2250, punkt 36).

47 Dom av den 23 november 2017, Bionorica och Diapharm/kommissionen ( C‑596/15 P och C‑597/15 P, EU:C:2017:886, punkt 55).

48 Se dom av den 26 januari 2010, Internationaler Hilfsfonds/kommissionen ( C‑362/08 P, EU:C:2010:40, punkterna 53 och 54).

49 Tribunalens dom av den 9 september 2009, Brink’s Security Luxembourg/kommissionen ( T‑437/05, EU:T:2009:318, punkterna 74 och 75), dom av den 23 januari 2017, Justice & Environment/kommissionen ( T‑727/15, ej publicerad, EU:T:2017:18, punkt 14), dom av den 11 december 2018, Arca Capital Bohemia/kommissionen ( T‑440/17, EU:T:2018:898, punkt 20), och dom av den 11 december 2018, Arca Capital Bohemia/kommissionen ( T‑441/17, ej publicerad, EU:T:2018:899, punkt 19).

50 Se, till exempel, dom av den 28 juni 2012, kommissionen/Éditions Odile Jacob ( C‑404/10 P, EU:C:2012:393) och dom kommissionen/Agrofert Holding ( C‑477/10 P, EU:C:2012:394), samt dom av den 27 februari 2014, kommissionen/EnBW Energie Baden-Württemberg ( C‑365/12 P, EU:C:2014:112).

51 Se ovan, punkterna 51–53 i detta förslag till avgörande.

52 Se ovan, punkterna 73–79 i detta förslag till avgörande.

53 Se ovan, punkterna 57 och 59 i detta förslag till avgörande.

54 Se ovan, punkterna 60 och 61 i detta förslag till avgörande.

55 I det nu aktuella fallet väcktes talan i första instans efter det att fristen hade löpt ut, se ovan, punkt 38 i detta förslag till avgörande.

56 Se ovan, punkterna 35 och 36 i detta förslag till avgörande.

57 Se dom av den 27 februari 2014, kommissionen/EnBW Energie Baden‑Württemberg ( C‑365/12 P, EU:C:2014:112, punkt 61 och där angiven rättspraxis).

58 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 13 september 2018, UBS Europe m.fl. ( C‑358/16, EU:C:2018:715, punkt 61 och där angiven rättspraxis), samt mitt förslag till avgörande i målet UBS Europe m.fl. ( C‑358/16, EU:C:2017:606, punkt 80 och där angiven rättspraxis).

59 Se ovan, punkt 30 i detta förslag till avgörande.

60 Se ovan, punkterna 56 och 59 i detta förslag till avgörande.

61 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 26 januari 2010, Internationaler Hilfsfonds/kommissionen ( C‑362/08 P, EU:C:2010:40, punkt 69).