Förslag till avgörande av generaladvokat Athanasios Rantos föredraget den 2 september 2021

1 Originalspråk: franska.

2 Europaparlamentets och rådets direktiv av den 25 oktober 2011 om tillhandahållande av livsmedelsinformation till konsumenterna, och om ändring av Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 1924/2006 och (EG) nr 1925/2006 samt om upphävande av kommissionens direktiv 87/250/EEG, rådets direktiv 90/496/EEG, kommissionens direktiv 1999/10/EG, Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/13/EG, kommissionens direktiv 2002/67/EG och 2008/5/EG samt kommissionens förordning (EG) nr 608/2004 (EUT L 304, 2011, s. 18 och rättelse i EUT L 163, 2013, s. 32; EUT L 50, 2015, s. 48; EUT L 266, 2016, s. 7, och EUT L 167, 2017, s. 58).

3 Europaparlamentets och rådets direktiv av den 20 mars 2000 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om märkning och presentation av livsmedel samt om reklam för livsmedel (EGT L 109, 2000, s. 29).

4 Rådets direktiv av den 24 september 1990 om näringsvärdesdeklaration för livsmedel (EGT L 276, 1990, s. 40).

5 Om rättspraxis avseende förordning nr 1169/2011, se dom av den 4 september 2019, Zentrale zur Bekämpfung unlauteren Wettbewerbs Frankfurt am Main ( C‑686/17, EU:C:2019:659), dom av den 12 november 2019, Organisation juive européenne och Vignoble Psagot ( C‑363/18, EU:C:2019:954), och dom av den 1 oktober 2020, Groupe Lactalis (C‑2020, EU:C:485/18). Om direktiv 2000/13, se, bland annat, dom av den 10 september 2009, Severi ( C‑446/07, EU:C:2009:530), dom av den 4 juni 2015, Bundesverband der Verbraucherzentralen und Verbraucherverbände ( C‑195/14, EU:C:2015:361), och dom av den 22 september 2016, Breitsamer und Ulrich ( C‑113/15, EU:C:2016:718). Om direktiv 90/496, se, bland annat, dom av den 23 oktober 2003, Scherndl ( C‑40/02, EU:C:2003:584).

6 Rådets direktiv av den 18 december 1978 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om märkning, presentation och reklam i fråga om livsmedel (EGT L 33, 1979, s. 1; svensk specialutgåva, område 15, volym 2, s. 130).

7 Skälen 1 och 2 i direktiv 79/112.

8 Skälen 6 och 7 i direktiv 79/112. Se, även, skäl 12 i detta direktiv, enligt vilket reglerna om märkning också ska förbjuda användning av information som skulle kunna vilseleda köparen eller som tillskriver livsmedel hälsobringande egenskaper, …. Konsumentskyddet har emellertid tolkats som det direkta, huvudsakliga syftet med direktivet [se, för ett liknande resonemang, förslag till avgörande av generaladvokaten Cosmas i målet Goerres ( C‑385/96, EU:C:1998:72, punkt 21)]. Se, även, dom av den 12 oktober 1995, Piageme m.fl. ( C‑85/94, EU:C:1995:312, punkterna 23 och 24).

9 Skälen 6 och 14 i direktiv 2000/13.

10 Se skäl 8 i direktiv 2000/13, där det anges att [d]etaljerad märkning för att ange produktens exakta art och beskaffenhet gör det möjligt för konsumenten att göra sitt val med full sakkännedom och är det lämpligaste eftersom det medför minsta möjliga hinder för den fria handeln.

11 Se förteckningen över de olika ändringarna i delarna A och B i bilaga IV till förordning nr 2000/13.

12 Skäl 11 i förordning nr 1169/2011.

13 Skäl 9 andra meningen i förordning nr 1169/2011 (min kursivering). Se, även, hänvisningen i skäl 1 till artikel 169 FEUF, i vilken det föreskrivs att unionen ska bidra till att uppnå en hög konsumentskyddsnivå.

14 Se artikel 1.1 respektive 1.2 i förordning nr 1169/2011. Det har i detta syfte även bekräftats att det [är] en allmän princip i livsmedelslagstiftningen att ge konsumenterna möjlighet att göra informerade val om de livsmedel de konsumerar och att förhindra förfaranden som kan vilseleda konsumenten (skäl 4 i förordningen).

15 Unionslagstiftaren har slagit fast att det föreligger ett samband mellan märkningen och syftet att uppnå en hög skyddsnivå för konsumenternas hälsa genom att upprätta ett samband mellan kost och hälsa samt möjligheten att välja en lämplig kost som passar den enskildes behov. Konsumentens möjlighet att göra informerade val om sin kost har nämligen ansetts vara avgörande för såväl effektiv konkurrens som konsumenternas välbefinnande (se skälen 3 och 10 i förordning nr 1169/2011).

16 Artikel 2.2 c i förordning nr 1169/2011.

17 Orden frivillig information definieras inte i förordning nr 1169/2011, trots att de används i förordningen (se rubriken för kapitel V, artiklarna 36 och 37 och skäl 47). I vissa språkversioner av förordningen används även orden volontaires [frivilliga på svenska] eller à titre volontaire [på frivillig basis på svenska] (se artikel 36 och skälen 30, 38, 41, 42, 47 och 58) (den franska och den italienska språkversionen). Dessa orden används tydligen utan åtskillnad. I de flesta språkversioner används nämligen samma ord (se den tyska, den grekiska och den engelska språkversionen). Jag noterar även att frivilliga uppgifter inte får förväxlas med ytterligare uppgifter. Även om denna förordning har harmoniserat medlemsstaternas nationella lagstiftning om obligatoriska uppgifter, är harmoniseringen inte heltäckande, eftersom det står medlemsstaterna fritt att anta ytterligare obligatoriska uppgifter, dock endast på de villkor som fastställs i förordningen [se, i detta hänseende, artiklarna 10 och 35.2 i förordning nr 1169/2011, samt förslag till avgörande av generaladvokaten Hogan i målet Groupe Lactalis ( C‑485/18, EU:C:2020:592, punkterna 32–34)].

18 Skäl 17 i förordning nr 1169/2011.

19 Förordningen innehåller även grund[en], i den mening som avses i artikel 1.1 i förordning nr 1169/2011, det vill säga de allmänna principerna i kapitel II och de allmänna kraven i kapitel III, vilka även är tillämpliga på obligatoriska uppgifter [se, för ett liknande resonemang, dom av den 4 september 2019, Zentrale zur Bekämpfung unlauteren Wettbewerbs Frankfurt am Main ( C‑686/17, EU:C:2019:659, punkt 66)].

20 Artikel 9.1 första meningen i förordning nr 1169/2011.

21 Se skäl 30 i förordning nr 1169/2011.

22 Se skäl 41 i förordning nr 1169/2011.

23 Se skälen 30, 38, 41, 42 och 47 i förordning nr 1169/2011.

24 Se skäl 41 i förordning nr 1169/2011. I skäl 47 i förordningen anges att [e]rfarenheten visar att frivillig livsmedelsinformation ofta utformas på ett sätt som försämrar den obligatoriska livsmedelsinformationens tydlighet. Det bör därför fastställas kriterier som hjälper livsmedelsföretagare och tillsynsmyndigheter att nå en balans mellan obligatorisk och frivillig livsmedelsinformation.

25 Se skäl 42 i förordning nr 1169/2011.

26 Artikel 36.1 i förordning nr 1169/2011.

27 Artikel 36.2 i förordning nr 1169/2011.

28 Se punkt 26 i detta förslag till avgörande.

29 Se bilaga I till förordning nr 1169/2011, med rubriken Särskilda definitioner som avses i artikel 2.4 led 1.

30 Alla bestämmelser om de (elva) övriga obligatoriska uppgifterna finns nämligen i avsnitt 2 i kapitel IV.

31 Åtskillnaden mellan obligatoriska och frivilliga deklarationer framgår inte i sig av ordalydelsen i artikel 30 i förordning nr 1169/2011, utan av en jämförelse av artikel 30.1, som omfattar obligatorisk näringsdeklaration, av artikel 30.3, som omfattar den information [som får] upprepas, och av skäl 41, där det anges att den kan upprepas frivilligt. Se punkt 27 i detta förslag till avgörande.

32 Skäl 41 fjärde meningen i förordning nr 1169/2011.

33 Se föregående fotnot.

34 Artikel 13.1 och 2 i förordning nr 1169/2011.

35 Artikel 2.2 k i förordning nr 1169/2011.

36 Artikel 34.1 och 2 i förordning nr 1169/2011. I skäl 41 i förordningen anges att [n]äringsinformationen bör vara enkel och lätt att förstå för att kunna tilltala genomsnittskonsumenten och tjäna det informationssyfte för vilket den lämnas. Att delvis ge näringsinformationen i det huvudsakliga synfältet, allmänt kallat förpackningens framsida, och delvis på en annan sida, exempelvis förpackningens baksida, skulle kunna förvirra konsumenterna. Därför bör näringsdeklarationen finnas i ett och samma synfält. …

37 Artikel 37 i förordning nr 1169/2011.

38 Det huvudsakliga synfältet definieras som det synfält på en förpackning som konsumenten mest sannolikt genast ser vid köptillfället och som gör det möjligt för konsumenten att direkt identifiera en produkts art eller natur och, i förekommande fall, varumärkesnamn. Om en förpackning har flera identiska huvudsakliga synfält ska det huvudsakliga synfältet anses vara det som livsmedelsföretagaren väljer [se artikel 2.2 l i förordning nr 1169/2011].

39 Artikel 34.3 i förordning nr 1169/2011, som hänvisar till artikel 13.2 i samma förordning.

40 Skäl 35 i förordning nr 1169/2011.

41 Artikel 31.3 första stycket i förordning nr 1169/2011.

42 Artikel 31.3 andra stycket i förordning nr 1169/2011.

43 I enlighet med artikel 30.1 a i förordning nr 1169/2011.

44 I enlighet med artikel 30.1 b i förordning nr 1169/2011.

45 I enlighet med artikel 34.1 i förordning nr 1169/2011.

46 I enlighet med artikel 34.2 i förordning nr 1169/2011.

47 Enligt artiklarna 30.3 b, 2.2 l samt 34.3 första stycket a i förordning nr 1169/2011.

48 Enligt artikel 34.3 andra stycket i förordning nr 1169/2011.

49 Enligt artikel 31.3 första stycket i förordning nr 1169/2011.

50 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 16 juli 2020, AFMB m.fl. ( C‑610/18, EU:C:2020:565, punkt 50).

51 Se artikel 1.3 i förordning nr 1169/2011.

52 Se artikel 1.4 i förordning nr 1169/2011.

53 Kommissionen har getts befogenhet att anta delegerade akter med avseende på ytterligare krav för saluföring av produkter inom frukt- och grönsakssektorn [se dom av den 4 september 2019, Zentrale zur Bekämpfung unlauteren Wettbewerbs Frankfurt am Main ( C‑686/17, EU:C:2019:659, punkterna 63 och 69)]. Se, även, specialregler som avser vissa livsmedel [se dom av den 7 april 2016, KA Finanz ( C‑483/14, EU:C:2016:205, punkt 32)].

54 Se punkt 23 i detta förslag till avgörande. Se, för ett liknande resonemang, dom av den 22 september 2016, Breitsamer und Ulrich ( C‑113/15, EU:C:2016:718, punkt 67) och dom av den 1 oktober 2020, Groupe Lactalis ( C‑485/18, EU:C:2020:763, punkt 43).

55 Se skälen 4 och 20 i förordning nr 1169/2011, samt dom av den 1 oktober 2020, Groupe Lactalis ( C‑485/18, EU:C:2020:763, punkt 41). Beträffande det tidigare systemet, se dom av den 4 juni 2015, Bundesverband der Verbraucherzentralen und Verbraucherverbände ( C‑195/14, EU:C:2015:361, punkt 33) och dom av den 30 januari 2020, Dr. Willmar Schwabe ( C‑524/18, EU:C:2020:60, punkt 35 och där angiven rättspraxis).

56 Dessa krav gäller även reklam för eller presentation av livsmedel och särskilt deras förpackning (se artikel 7.4 i förordning nr 1169/2011).

57 Se artiklarna 1.1 och 3.1 i förordning nr 1169/2011, mot bakgrund av skälen 1, 3 och 4 i förordningen. Se, för ett liknande resonemang, dom av den 12 november 2019, Organisation juive européenne och Vignoble Psagot ( C‑363/18, EU:C:2019:954, punkterna 52 och 53), och dom av den 1 oktober 2020, Groupe Lactalis ( C‑485/18, EU:C:2020:763, punkt 43).

58 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 22 september 2016, Breitsamer und Ulrich ( C‑113/15, EU:C:2016:718, punkt 69) och dom av den 1 oktober 2020, Groupe Lactalis ( C‑485/18, EU:C:2020:763, punkt 44).

59 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 10 september 2009, Severi ( C‑446/07, EU:C:2009:530, punkt 60), dom av den 4 juni 2015, Bundesverband der Verbraucherzentralen und Verbraucherverbände ( C‑195/14, EU:C:2015:361, punkt 35), och dom av den 12 september 2000, Geffroy ( C‑366/98, EU:C:2000:430, punkterna 18–20).

60 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 10 september 2009, Severi ( C‑446/07, EU:C:2009:530, punkt 61 och där angiven rättspraxis), och dom av den 4 juni 2015, Bundesverband der Verbraucherzentralen und Verbraucherverbände ( C‑195/14, EU:C:2015:361, punkt 36).

61 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 4 juni 2015, Bundesverband der Verbraucherzentralen und Verbraucherverbände ( C‑195/14, EU:C:2015:361, punkterna 39 och 40).

62 Enligt artikel 30.3 b i förordning nr 1169/2011.

63 Se skäl 35 i förordning nr 1169/2011.

64 Det framgår av de handlingar som ingetts till domstolen att Dr. Oetker på framsidan har kvantifierat den portion som används med uppgiften = 100 g, men att Dr. Oetker inte uttryckligen har angett antalet portioner i paketet. Följaktligen är jag inte övertygad om att villkoren i artikel 33.1 i förordning nr 1169/2011 är uppfyllda.

65 Se punkt 52 i detta förslag till avgörande.