Förslag till avgörande av generaladvokat Priit Pikamäe föredraget den 21 oktober 2021

1 Originalspråk: franska.

2 EUT L 16, 2004, s. 44.

3 EUT L 132, 2011, s. 1.

4 BGBl. I, 100/2005.

5 Iglésias Sánchez, S., Free movement of third country national in the European Union? Main features, deficiencies and challenges of the new mobility rights in the area of freedom security and justice, European Law Journal, band 15, nr 6, sidorna 798 och 799, har förklarat att erkännandet av rätten till fri rörlighet för tredjelandsmedborgare har motiverats av två skäl som har nära samband med varandra, nämligen främjandet av den sociala integrationen och målet att attrahera kvalificerade arbetstagare i konkurrens med Förenta staterna och Kanada.

6 Halleskov, L., The Long-Term Residents Directive: a fulfillment of the Tampere objective of near-equality, European Journal of Migration and Law, band 7, nr 2, 2005, s. 200.

7 Balleix, C., La politique migratoire de l’Union européenne, Paris 2013, s. 218.

8 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 18 oktober 2012, Singh ( C‑502/10, EU:C:2012:636, punkt 42).

9 Se som exempel de bulgariska (отсъствие), spanska (ausencia), danska (fraværende), estniska (äraolek), grekiska (απουσία), engelska (absence ), franska (absence), italienska (assenza), polska (nieobecność) och svenska (bortovaro) språkversionerna.

10 Se som exempel de tyska (aufgehalten) och nederländska (verblijven) språkversionerna. I dessa två språkversioner av artikel 9.2, där det ges möjlighet att avvika från den första punkten, används emellertid även uttryck som motsvarar bortovaro, nämligen Abwesenheit respektive afwezigheid.

11 Se, i detta avseende, Lenaerts, K./Gutiérrez-Fons, A., Les méthodes d’interprétation de la Cour de justice de l’Union européenne, Bryssel 2020.

12 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 25 juli 2008, Metock m.fl. ( C‑127/08, EU:C:2008:449, punkt 84), och dom av den 18 december 2014, McCarthy m.fl. ( C‑202/13, EU:C:2014:2450, punkt 32).

13 Se dom av den 26 april 2012, kommissionen/Nederländerna ( C‑508/10, EU:C:2012:243, punkt 68) och förslag till avgörande av generaladvokaten Bot i målet Singh ( C‑502/10, EU:C:2012:294, punkterna 29 och 35), där generaladvokaten fann att de aktuella bestämmelserna ska tolkas så, att medlemsstaterna är skyldiga att bevilja en sådan ställning om de relevanta villkoren är uppfyllda.

14 Se, i detta avseende, dom av den 8 november 2012, Iida ( C‑40/11, EU:C:2012:691, punkterna 45–48). Såsom Peers, S., EU Justice and Home Affairs Law, band I: EU Immigration and Asylum Law, 4:e upplagan, Oxford 2016, s. 425, anfört beviljas ställning som varaktigt bosatt inte automatiskt, utan det krävs att den berörda parten inlämnar en ansökan härom till de behöriga nationella myndigheterna.

15 Se punkt 27 i förevarande förslag till avgörande.

16 Thym, D., Long Term Residents Directive 2003/109/EC, EU Immigration and Asylum Law, 04/2016, s. 473, punkt 1, har påpekat att villkoren för beviljande och återkallande (eller förlust) av ställningen som varaktigt bosatt harmoniseras genom direktiv 2003/109 på ett uttömmande sätt. När en tredjelandsmedborgare väl har förvärvat ställningen som varaktigt bosatt har han eller hon följaktligen rätt att behålla denna ställning även om han eller hon därefter inte längre uppfyller villkoren i artiklarna 5 och 6 i direktiv 2003/109. På samma sätt kan ett återkallande (eller förlust) av ställningen som varaktigt bosatt endast ske om villkoren i artikel 9 i direktivet är uppfyllda.

17 Se, för ett liknande resonemang, Boelaert-Suominen, S., Non-EU nationals and Council Directive 2003/109/EC on the status of third-country nationals who are long-term residents: Five paces forward and possibly three paces back, Common Market Law Review, band 42, nr 4, 2005, s. 1025.

18 Dom av den 18 oktober 2012, Singh ( C‑502/10, EU:C:2012:636, punkt 46). Min kursivering.

19 Se, i detta avseende, dom av den 17 juli 2014, Tahir ( C‑469/13, EU:C:2014:2094, punkt 30), där domstolen har konstaterat att bosättningskravet måste vara uppfyllt för att ställning som varaktigt bosatt ska kunna beviljas.

20 Europaparlamentets och rådets direktiv av den 29 april 2004 om unionsmedborgares och deras familjemedlemmars rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier och om ändring av förordning (EEG) nr 1612/68 och om upphävande av direktiven 64/221/EEG, 68/360/EEG, 72/194/EEG, 73/148/EEG, 75/34/EEG, 75/35/EEG, 90/364/EEG, 90/365/EEG och 93/96/EEG (EUT L 158, 2004, s. 77).

21 Dom av den 3 oktober 2019, X (Varaktigt bosatta – Stabila, regelbundna och tillräckliga försörjningsmedel ( C‑302/18, EU:C:2019:830, punkt 32 och följande punkter).

22 Dom av den 21 juli 2011, Dias ( C‑325/09, EU:C:2011:498, punkt 59). Min kursivering.

23 Se artikel 10.1 a i förslaget till rådets direktiv om tredjelandsmedborgares ställning som varaktigt bosatta KOM(2001) 127 slutlig, EUT C 240 E, 2001, s. 79.

24 Se punkt 24 i förevarande förslag till avgörande.

25 Thym, D., Long Term Residents Directive 2003/109/EC, EU Immigration and Asylum Law, 04/2016, s. 474, punkt 6, har tolkat denna bestämmelse så, att den medför en automatisk förlust av ställningen som varaktigt bosatt.

26 Se i detta avseende rapporten från kommissionen till Europaparlamentet och rådet om genomförandet av direktiv [2003/109] [COM (2019) 161 final, s. 6], varav det framgår att Österrike har utnyttjat den möjlighet som föreskrivs i artikel 9.2 i direktiv 2003/109 för att föreskriva att bortovaro från EU:s territorium som överstiger tolv månader i följd som regel medför förlust av ställningen som varaktigt bosatt, dock med en möjlighet att tillåta längre bortovaro på grund av exceptionella orsaker.

27 Se punkt 49 i förevarande förslag till avgörande.

28 Se, i detta avseende, Thym, D., Long Term Residents Directive 2003/109/EC, EU Immigration and Asylum Law, 04/2016, s. 475, punkt 7, där det för det första anges att med hänsyn till syftet med direktiv 2003/1009, nämligen att främja integration av tredjelandsmedborgare och att säkerställa deras förankring i den mottagande medlemsstaten, bör kortvariga vistelser i princip inte kunna avbryta tolvmånadersperioden. Författaren har för övrigt förespråkat ett mindre formalistiskt synsätt om en individuell bedömning av den situation i vilken den berörda personen befinner sig motiverar ett beslut till förmån för att behålla ställningen som varaktigt bosatt.

29 Se, analogt, dom av den 14 mars 2019, Y. Z. m.fl. (bedrägeri vad gäller familjeåterförening) ( C‑557/17, EU:C:2019:203, punkt 64) avseende återkallande av ställning som varaktigt bosatt som grundar sig på bedrägeri.

30 Se, analogt, dom av den 26 april 2012, kommissionen/Nederländerna ( C‑508/10, EU:C:2012:243, punkt 65), i vilken domstolen angav att det utrymme för skönsmässig bedömning som tillkommer medlemsstaterna enligt direktiv 2003/109 avseende de avgifter som tredjelandsmedborgare och deras familjemedlemmar kan förpliktas betala för utfärdande av uppehållskort och uppehållstillstånd, inte är obegränsat. Domstolen hänvisade till praxis och erinrade om att medlemsstaterna inte får tillämpa nationell lagstiftning som kan äventyra fullgörandet av målen med ett direktiv och förta direktivet dess ändamålsenliga verkan.

31 Se, i detta avseende, dom av den 21 juli 2011, Dias ( C‑325/09, EU:C:2011:498, punkt 64), där domstolen avseende tolkningen av artikel 16.1 i direktiv 2004/38 konstaterade att den integration som styr förvärvet av permanent uppehållsrätt beror inte endast på geografiska och tidsmässiga faktorer, utan även på kvalitativa faktorer som avser graden av integration i den mottagande medlemsstaten. Min kursivering.

32 Stockholmsprogrammet – Ett öppet och säkert Europa i medborgarnas tjänst och för deras skydd (EUT C 115, 2010, s. 1). Se rådets slutsatser av den 19 november 2004 (rådets handling 14615/04) och av den 2 december 2009 (rådets handling 17024/09), och även kommissionens meddelande En gemensam agenda för integration – En ram för integration av tredjelandsmedborgare inom Europeiska unionen (KOM(2005) 389 slutlig av den 1 september 2005).

33 Se, analogt, dom av den 23 november 2010, Tsakouridis ( C‑145/09, EU:C:2010:708, punkt 33), avseende tolkningen av artikel 28.3 i direktiv 2004/38. Enligt denna bestämmelse har unionsmedborgare ett förstärkt skydd mot samtliga beslut om utvisning som fattas av den mottagande medlemsstaten om dessa har uppehållit sig i den mottagande medlemsstaten under de tio år som föregår beslutet om utvisning. Eftersom det i denna bestämmelse inte sägs något om i vilken utsträckning bortovaro från den mottagande medlemsstatens territorium hindrar den berörda personen från att komma i åtnjutande av det förstärkta skyddet ankommer det på domstolen att tillhandahålla de nationella myndigheterna användbara kriterier.

34 Se, i detta sammanhang, förslag till avgörande generaladvokaten Szpunar i målet P och S ( C‑579/13, EU:C:2015:39, punkt 92), där generaladvokaten har hänvisat till samtliga band som kopplar en person som under en lång period lever i en viss miljö och som möjliggör för vederbörande att integreras. Han nämner äktenskapet eller familjen, grannskapet, yrkesutövningen, fritidsaktiviteter eller deltagande i enskilda organisationer.

35 Se, analogt, förslag till avgörande av generaladvokaten Tanchev i målet Hummel Holding ( C‑617/15, EU:C:2017:13, punkt 85), där han nämnde svarandens driftställe som kriterium för att fastställa domstols behörighet inom civilprocessrätten.

36 Se, i detta sammanhang, förslag till avgörande av generaladvokaten Hogan i målet Land Oberösterreich (bostadsbidrag) ( C‑94/20, EU:C:2021:155, punkt 75), där han underströk betydelsen av språkinlärning som ett medel för att säkerställa att tredjelandsmedborgare får tillträde till arbetsmarknaden och yrkesutbildning.

37 Se, analogt, dom av den 18 juni 2015, Kieback ( C‑9/14, EU:C:2015:406, punkt 22), där domstolen hänvisade till den ort där centrum för hans eller hennes personliga och ekonomiska intressen är beläget som kriterium för att bedöma skatteförmågan, vilket i allmänhet motsvarar vederbörandes hemvist.

38 Se, i detta avseende, förslag till avgörande av generaladvokaten Trstenjak i målet Dias ( C‑325/09, EU:C:2011:86, punkt 106), där hon, med avseende på tolkningen av artikel 16 i direktiv 2004/38, anförde att en unionsmedborgares beteende i strid med lagstiftningen kan försvaga hans integration i den mottagande medlemsstaten i kvalitativt hänseende.

39 Dom av den 3 september 2020, ( C‑503/19 och C‑592/19, EU:C:2020:629, punkt 43).

40 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 23 november 2010, Tsakouridis ( C‑145/09, EU:C:2010:708, punkt 26).

41 Se punkt 40 i förevarande förslag till avgörande.