Förslag till avgörande av generaladvokat Jean Richard de la Tour föredraget den 27 april 2021

1 Originalspråk: franska.

2 Det var ett av G 20-gruppens mål efter banken Lehman Brothers konkurs år 2008 att inrätta denna mekanism. Medlemsstaterna i G 20-gruppen åtog sig att ta fram verktyg och regelverk för en effektiv reglering av konkurser i finansiella koncerner i syfte att mildra störningarna till följd av finansinstitutionernas konkurser och begränsa den moraliska risken i framtiden (slutförklaring från G 20-gruppens toppmöte i Pittsburgh den 24 och 25 september 2009).

3 Nedan kallade instituten.

4 Mellanstatligt avtal om överföring av och ömsesidighet för bidrag till den gemensamma resolutionsfonden (SRF) som undertecknades i Bryssel den 21 maj 2014.

5 Se till exempel, beträffande den franska regeringens ståndpunkt i fråga om skillnaderna mellan det franska och det tyska bankväsendet, betänkande av den 4 mars 2015 från senatens finansutskott om förslaget till lag om ratificering av avtalet om överföring av och ömsesidighet för bidragen till SRF, vilket finns tillgängligt på följande webbadress: http://www.senat.fr/rap/l14–307/l14–3071.pdf (första delen, III, B).

6 Bidraget utifrån riskprofilen grundar sig på kriterierna i artikel 103.7 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/59/EU av den 15 maj 2014 om inrättande av en ram för återhämtning och resolution av kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av rådets direktiv 82/891/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/24/EG, 2002/47/EG, 2004/25/EG, 2005/56/EG, 2007/36/EG, 2011/35/EU, 2012/30/EU och 2013/36/EU samt Europaparlamentets och rådets förordningar (EU) nr 1093/2010 och (EU) nr 648/2012 (EUT L 173, 2014, s. 190). Bidraget preciseras närmare i artiklarna 5–9 kommissionens delegerade förordning (EU) 2015/63 av den 21 oktober 2014 om komplettering av Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/59/EU avseende förhandsbidrag till finansieringsarrangemang för resolution (EUT L 11, 2015, s. 44, och rättelse i EUT L 156, 2017, s. 38).

7 Nedan kallat det omtvistade beslutet.

8 T-411/17, nedan kallad den överklagade domen, EU:T:2020:435.

9 EUT L 225, 2014, s. 1.

10 EUT L 113, 2017, s. 2.

11 LBBW har i detta avseende hänvisat till dom av den 15 juni 1994, kommissionen/BASF m.fl. ( C‑137/92 P, EU:C:1994:247), och dom av den 6 april 2000, kommissionen/ICI ( C‑286/95 P, EU:C:2000:188).

12 Tribunal hänvisade i punkt 36 i den överklagade domen till dom av den 2 april 1998, kommissionen/Sytraval och Brink’s France ( C‑367/95 P, EU:C:1998:154, punkt 67), dom av den 30 mars 2000, VBA/Florimex m.fl. ( C‑265/97 P, EU:C:2000:170, punkt 114), dom av den 6 mars 2003, Westdeutsche Landesbank Girozentrale och Land Nordrhein-Westfalen/kommissionen ( T-228/99 och T-233/99, EU:T:2003:57, punkt 143), och dom av den 28 november 2019, Banco Cooperativo Español/SRB ( T-323/16, EU:T:2019:822, punkt 70 och där angiven rättspraxis).

13 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 15 juni 1994, kommissionen/BASF m.fl. ( C‑137/92 P, EU:C:1994:247, punkterna 75 och 76), och dom av den 6 april 2000, kommissionen/ICI ( C‑286/95 P, EU:C:2000:188, punkterna 40, 41 och 51).

14 Se dom av den 6 april 2000, kommissionen/ICI ( C‑286/95 P, EU:C:2000:188, punkterna 40–42).

15 Se dom av den 28 november 2019, Banco Cooperativo Español/SRB, ( T-323/16, EU:T:2019:822), dom av den 28 november 2019, Portigon/SRB ( T-365/16, EU:T:2019:824), och dom av den 28 november 2019, Hypo Vorarlberg Bank/SRB ( T-377/16, T-645/16 och T‑809/16, EU:T:2019:823).

16 Se, exempelvis, dom av den 28 november 2019, Banco Cooperativo Español/SRB ( T-323/16, EU:T:2019:822, punkt 22).

17 Se dom av den 12 juli 2011, kommissionen/Q ( T-80/09 P, EU:T:2011:347, punkt 141).

18 Se dom av den 2 december 2009, kommissionen/Irland m.fl. ( C‑89/08 P, EU:C:2009:742, punkt 60).

19 Se Naômé, C., Le pourvoi devant la Cour de justice de l’Union européenne, Larcier, Bryssel, 2016, punkterna 427 och 428, s. 171 och 172.

20 Se dom av den 23 november 2016, Alsteens/kommissionen ( T-328/15 P, ej publicerad, EU:T:2016:671, punkterna 39 och 40).

21 Se, analogt, dom av den 17 december 2009, Omprövning M/EMEA ( C‑197/09 RX-II, EU:C:2009:804, punkt 52), dom av den 14 december 2011, kommissionen/Vicente Carbajosa m.fl. ( T-6/11 P, EU:T:2011:747, punkt 32), och dom av den 23 november 2016, Alsteens/kommissionen ( T-328/15 P, ej publicerad, EU:T:2016:671, punkt 41).

22 Se, bland annat, dom av den 29 november 2018, Bank Tejarat/rådet ( C‑248/17 P, EU:C:2018:967, punkt 37), och dom av den 25 mars 2021, Carvalho m.fl./parlamentet och rådet ( C‑565/19 P, ej publicerad, EU:C:2021:252, punkt 36).

23 Se, bland annat, dom av den 10 februari 2011, Activision Blizzard Germany/kommissionen ( C‑260/09 P, EU:C:2011:62, punkt 57).

24 Se, bland annat, dom av den 12 januari 2017, Timab Industries och CFPR/kommissionen ( C‑411/15 P, EU:C:2017:11, punkt 89).

25 Se, bland annat, dom av den 10 februari 2011, Activision Blizzard Germany/kommissionen ( C‑260/09 P, EU:C:2011:62, punkt 54).

26 Se dom av den 5 mars 2019, Pethke/EUIPO ( T-169/17, ej publicerad, EU:T:2019:135, punkt 43 och där angiven rättspraxis).

27 Se artikel 69.1 i förordning nr 806/2014.

28 Se artikel 70.2 i förordning nr 806/2014.

29 Åtta till antalet.

30 Artikel 70.2 b i förordning nr 806/2014.

31 Artikel 69.1 i förordning nr 806/2014.

32 Artikel 70.2 i förordning nr 806/2014.

33 Kommissionen ska enligt artikel 94.1 a vi) i förordning nr 806/2014 se över hur detta kan variera vart tredje år för att bedöma huruvida ett minsta absolut belopp för fonden bör införas för att undvika svängningar i flödet av finansiella medel till [SRF] och säkerställa stabilitet och lämplig finansiering av [SRF] över tid.

34 Se artikel 69.2 i förordning nr 806/2014 och artikel 3.1 i delegerad förordning 2017/747.

35 Se artikel 3.4 i delegerad förordning 2017/747.

36 Kommissionen har i detta avseende hänvisat till dom av den 21 december 2016, Club Hotel Loutraki m.fl./kommissionen ( C‑131/15 P, EU:C:2016:989, punkterna 51, 52 och 55).

37 SRB har hänvisat till dom av den 19 december 2019, ECB/Espírito Santo Financial (Portugal) ( C‑442/18 P, EU:C:2019:1117, punkt 47), och dom av den 21 oktober 2020, ECB/Estate of Espírito Santo Financial Group ( C‑396/19 P, ej publicerad, EU:C:2020:845, punkt 54).

38 SRB har hänvisat till dom av den 3 september 2008, Kadi och Al Barakaat International Foundation/rådet och kommissionen ( C‑402/05 P och C‑415/05 P, EU:C:2008:461).

39 LBBW har hänvisat till dom av den 21 december 2016, Club Hotel Loutraki m.fl./kommissionen ( C‑131/15 P, EU:C:2016:989, punkterna 48 samt 51 och följande punkter).

40 LBBW har hänvisat till dom av den 13 mars 1985, Nederländerna och Leeuwarder Papierwarenfabriek/kommissionen ( 296/82 och 318/82, ej publicerad, EU:C:1985:113, punkterna 18 och 27).

41 C‑402/05 P och C‑415/05 P, EU:C:2008:461.

42 Se, bland annat, dom av den 28 mars 2017, Rosneft ( C‑72/15, EU:C:2017:236, punkt 122 och där angiven rättspraxis).

43 Se dom av den 7 april 1987, SISMA/kommissionen ( 32/86, EU:C:1987:187, punkt 8), dom av den 2 oktober 2003, Corus UK/kommissionen ( C‑199/99 P, EU:C:2003:531, punkt 145), dom av den 11 juli 2013, Ziegler/kommissionen ( C‑439/11 P, EU:C:2013:513, punkt 115), dom av den 19 mars 2015, Dole Food och Dole Fresh Fruit Europe/kommissionen ( C‑286/13 P, EU:C:2015:184, punkt 93), och dom av den 28 mars 2017, Rosneft ( C‑72/15, EU:C:2017:236, punkt 121).

44 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 21 december 2016, Club Hotel Loutraki m.fl./kommissionen ( C‑131/15 P, EU:C:2016:989, punkt 48 och där angiven rättspraxis).

45 Se kravet på en exakt uppräkning av de belopp som i ett sådant fall ska betalas enligt dom av den 13 juni 1958, Meroni/höga myndigheten ( 9/56, EU:C:1958:7, s. 30 och 31).

46 Se dom av den 24 juni 1986, AKZO Chemie och AKZO Chemie UK/kommissionen ( 53/85, EU:C:1986:256, punkt 29).

47 Se dom av den 8 januari 2015, Club Hotel Loutraki m.fl./kommissionen ( T-58/13, ej publicerad, EU:T:2015:1, punkterna 73–77).

48 Se dom av den 8 juli 2015, European Dynamics Luxembourg m.fl./kommissionen ( T-536/11, EU:T:2015:476, punkterna 47 och 50 sista delen).

49 Se dom av den 10 september 2015, Fliesen-Zentrum Deutschland ( C‑687/13, EU:C:2015:573, punkterna 77 och 78).

50 Se dom av den 28 februari 1980, Bonu/rådet ( 89/79, EU:C:1980:60, punkt 6).

51 Se dom av den 5 juni 2012, Imperial Chemical Industries/kommissionen ( T-214/06, EU:T:2012:275, punkt 100).

52 Se dom av den 14 oktober 2009, Bank Melli Iran/rådet ( T-390/08, EU:T:2009:401, punkt 81).

53 Det ungefärliga antalet institut som berördes av en justering utifrån riskprofil.

54 Det ungefärliga antalet institut i euroområdet som berördes av ett schablonbidrag och/eller ett bidrag som justerats utifrån riskprofilen.

55 Se artikel 70.1 i förordning nr 806/2014.

56 Se förslaget till avgörande av generaladvokaten Kokott i målen Borealis Polyolefine m.fl. ( C‑191/14, C‑192/14, C‑295/14, C‑389/14 och C‑391/14–C‑393/14, EU:C:2015:754, punkt 140), där hon berör alternativet att låta klaganden få tillgång till bruttouppgifter.

57 Dessa förfaranden är koncentrerade till tre medlemsstater, Förbundsrepubliken Tyskland, Republiken Italien och Republiken Österrike.

58 Se Europeiska revisionsrättens rapport av den 30 november 2020 (upprättad enligt artikel 92.4 i förordning (EU) nr 806/2014) om eventuella ansvarsförbindelser som uppstått till följd av Gemensamma resolutionsnämndens, rådets eller kommissionens utförande av sina uppgifter enligt förordningen under budgetåret 2019. Rapporten finns tillgänglig på följande webbadress: https://www.eca.europa.eu/Lists/ECADocuments/SRB_2019_contingent_liabilities/SRB_2019_contingent_liabilities_SV.pdf (punkterna 43 och 44).

59 Se förslaget till avgörande av generaladvokaten Kokott i målen Borealis Polyolefine m.fl. ( C‑191/14, C‑192/14, C‑295/14, C‑389/14 och C‑391/14–C‑393/14, EU:C:2015:754, punkterna 152–154).

60 Tillgänglig på följande webbadress: https://www.eba.europa.eu/sites/default/documents/files/documents/10180/1199246/a13a31e2–3633–467e-a38C‑69d023e696d3/EBA-GL-2015–10_GL%20on%20Calculation%20of%20Contributions%20DGS_SV.pdf?retry=1. Se, i synnerhet, bilaga 1, med rubriken Metoder för att beräkna summerade riskvikter (ARW) och fastställa riskklasser, punkt 3.

61 EUT L 173, 2014, s. 149.

62 Se punkterna 43 och 44 samt ruta 2 i de riktlinjer som citeras i fotnot 60 i detta förslag till avgörande (s. 12 och följande sidor).

63 Se ovan punkt 156.

64 Se dom av den 5 mars 2019, Pethke/EUIPO ( T-169/17, ej publicerad, EU:T:2019:135, punkt 43).