Förslag till avgörande av generaladvokat Manuel Campos Sánchez-Bordona föredraget den 3 mars 2022

1 Originalspråk: spanska.

2 Tribunalens dom av den 2 februari 2017, IMG/kommissionen ( T‑381/15, ej publicerad, EU:T:2017:57).

3 Domstolens dom av den 31 januari 2019, International Management Group/kommissionen ( C‑183/17 P och C‑184/17 P, EU:C:2019:78) (nedan kallad domen C‑183/17 P och C‑184/17 P).

4 Tribunalens dom av den 9 september 2020, IMG/kommissionen ( T‑381/15, RENV, ej publicerad, EU:T:2020:406). Nedan kallad den överklagade domen.

5 Rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002 av den 25 juni 2002 med budgetförordning för Europeiska gemenskapernas allmänna budget (EGT L 248, 2002, s. 1), i dess lydelse enligt rådets förordning (EG, Euratom) nr 1995/2006 av den 13 december 2006 (EUT L 390, 2006, s. 1) (nedan kallad 2002 års budgetförordning).

6 Kommissionens förordning (EG, Euratom) nr 2342/2002 av den 23 december 2002 om genomförandebestämmelser för rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002 (EGT L 357, 2002, s.1), i dess lydelse enligt kommissionens förordning (EG, Euratom) nr 478/2007 av den 23 april 2007 (EUT L 111, 2007, s. 13).

7 Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 av den 25 oktober 2012 om finansiella regler för unionens allmänna budget och om upphävande av förordning nr 1605/2002 (EUT L 298, 2012, s. 1). Den upphävdes i sin tur av Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) 2018/1046 av den 18 juli 2018 om finansiella regler för unionens allmänna budget, om ändring av förordningarna (EU) nr 1296/2013, (EU) nr 1301/2013, (EU) nr 1303/2013, (EU) nr 1304/2013, (EU) nr 1309/2013, (EU) nr 1316/2013, (EU) nr 223/2014, (EU) nr 283/2014 och beslut nr 541/2014/EU samt om upphävande av förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 (EUT L 193, 2018, s. 1).

8 Kommissionens delegerade förordning (EU) nr 1268/2012 av den 29 oktober 2012 om tillämpningsföreskrifter för förordning nr 966/2012 (EUT L 362, 2012, s. 1).

9 Domen C‑183/17 P och C‑184/17 P, punkterna 16–28.

10 Domen C‑183/17 P och C‑184/17 P, punkt 97.

11 Ibidem, punkterna 94–96. I dessa punkter angav domstolen följande: - När det gäller frågan huruvida flera av de stater som IMG angett som sina medlemmar faktiskt var det, framgår det nämligen av tribunalens egna konstateranden att kommissionens tvivel i detta avseende endast rörde 'vissa' av IMG:s medlemmar och, mer specifikt, fem av totalt sexton. Även om det antas att dessa tvivel var välgrundade innebär inte detta, enligt internationell rätt, att den enhet, som dessa stater inte är eller inte längre är medlemmar i, fråntas sin ställning som 'internationell organisation', särskilt inte när de berörda medlemsstaterna, som i detta fall, klart utgör en minoritet av det totala antalet medlemmar. - Vad gäller tvivlen beträffande behörigheten för personerna som företrädde vissa medlemsstater vid undertecknandet av överenskommelsen som inrättade IMG, bör det påpekas att denna omständighet skulle kunna väcka tvivel vad avser giltigheten av dessa staters undertecknande av överenskommelsen som inrättade IMG, men inte vad avser giltigheten av själva inrättandet av IMG, eftersom de oegentligheter som åberopats endast gällde ett begränsat antal deltagande stater. - Vad gäller den tredje omständigheten, att FN angett till Olaf att IMG inte är ett specialiserat FN-organ, är det tillräckligt att konstatera att detta helt saknade rättslig betydelse … enligt budgetförordningarna 2002 och 2012 [krävs] inte på något sätt att en viss enhet ska vara ett FN-organ för att kunna klassificeras som 'internationell organisation'. I detta fall var det dessutom ostridigt att IMG aldrig hade påstått sig vara ett sådant organ, utan ansåg sig ha ställning som en 'organisation som omfattas av internationella offentligrättsliga bestämmelser och som inrättats genom en mellanstatlig överenskommelse'….

12 Beslut av den 9 juni 2020, International Management Group/kommissionen ( C‑183/17 P-INT, EU:C:2020:507) (nedan kallat beslutet C‑183/17 P INT).

13 Ibidem, punkt 23.

14 Tribunalen byggde denna slutsats på tre överväganden. För det första följer det av fast rättspraxis att denna princip inte i sig ger rättigheter till enskilda, utom när den är ett uttryck för särskilda rättigheter. Vidare följer det av de bedömningar som tribunalen tidigare har gjort, att kommissionen får ifrågasätta IMG:s ställning som internationell organisation, i den mening som avses i 2002 och 2012 års budgetregler. Avslutningsvis har IMG inte visat på vilket sätt den rättsstridighet som fick domstolen att ogiltigförklara beslutet av den 8 maj 2015, utgör ett åsidosättande av principen om god förvaltningssed och närmare bestämt av kommissionens omsorgsplikt.

15 Därefter uppmanade kommissionen åter IMG att inkomma med de handlingar som nämns i dess skrivelse av den 6 maj 2019 och klargjorde att den annars skulle vända sig direkt till de stater som IMG ansåg vara medlemmar i organisationen.

16 Beslut av den 9 september 2020, IMG/kommissionen ( T‑645/19, ej publicerat, EU:T:2020:388).

17 Mål T‑509/21.

18 I punkt 39 i den överklagade domen slog tribunalen, med avseende på saken i målet efter överklagandet och återförvisningen, fast att [v]id förhandlingen bekräftade parterna, som svar på en fråga från tribunalen, att saken i förevarande mål inte gick utöver ersättningen för den skada som följde av kommissionens beslut i skrivelsen av den 8 maj 2015, som ogiltigförklarades av domstolen, att inte ingå nya avtal med sökanden om delegering med indirekt förvaltning 'till dess att det fanns absolut visshet om [dennes] ställning som internationell organisation' …. Min kursivering.

19 Punkt 80 i den överklagade domen.

20 Beträffande denna princip, se dom av den 16 juli 2020, ADR Center/kommissionen ( C‑584/17 P, EU:C:2020:576, punkterna 100–102), och dom av den 28 februari 2019, Alfamicro/kommissionen ( C‑14/18 P, EU:C:2019:159, punkterna 65–67).

21 Enligt kommissionen är en omprövning en vanlig administrativ praxis (som i synnerhet brukar göras när det skett en lagändring om budgetreglerna, vilket var fallet med delegerad förordning 2015/2462) som inte har gett upphov till några tvister, med undantag av fallet med IMG.

22 Punkterna 29 och 30 i detta förslag till avgörande.

23 Dom av den 28 oktober 2021, Vialto Consulting/kommissionen ( C‑650/19 P, EU:C:2021:879, punkt 138), dom av den 5 februari 2021, Dalli/kommissionen ( C‑615/19 P, EU:C:2021:133, punkt 41), och dom av den 5 september 2019, Europeiska unionen/Guardian Europe och Guardian Europe/Europeiska unionen ( C‑447/17 P och C‑479/17 P, EU:C:2019:672, punkt 147), dom av den 13 december 2018, Europeiska unionen/Kendrion ( C‑150/17 P, EU:C:2018:1014), punkt 117, och dom av den 4 juli 2000, Bergaderm och Goupil/kommissionen ( C‑352/98 P, EU:C:2000:361, punkt 42).

24 Dom av den 5 februari 2021, Dalli/kommissionen ( C‑615/19 P, EU:C:2021:133, punkt 41), och dom av den 5 september 2019, Europeiska unionen/Guardian Europe och Guardian Europe/Europeiska unionen ( C‑447/17 P och C‑479/17 P, EU:C:2019:672, punkt 148).

25 Dom av den 4 april 2017, Europeiska ombudsmannen/Staelen ( C‑337/15 P, EU:C:2017:256, punkt 37).

26 Dom av den 30 maj 2017, Safa Nicu Sepahan/rådet ( C‑45/15 P, EU:C:2017:402, punkt 30).

27 Dom av den 28 oktober 2021, Vialto Consulting/kommissionen ( C‑650/19 P, EU:C:2021:879, punkt 142), dom av den 20 januari 2021, kommissionen/Printeos ( C‑301/19 P, EU:C:2021:39, punkt 103), och av den 10 december 2002, kommissionen/Camar och Tico ( C‑312/00 P, EU:C:2002:736, punkt 54).

28 Dom av den 10 september 2019, HTTS/rådet ( C‑123/18 P, EU:C:2019:694, punkt 43), dom av den 23 mars 2004, Europeiska ombudsmannen/Lamberts ( C‑234/02 P, EU:C:2004:174, punkt 49), och av den 4 april 2017, Europeiska ombudsmannen/Staelen ( C‑337/15 P, EU:C:2017:256, punkt 31).

29 Punkt 88 i den överklagade domen.

30 Domen C‑183/17 P och C‑184/17 P, punkt 89: … när [kommissionen] har för avsikt att anta ett beslut om delegering till en viss enhet, är [den] skyldig att se till att denna enhet har ställning som en internationell organisation.

31 Ibidem, punkt 90: … Om kommissionen, efter antagandet av ett beslut om delegering till en viss enhet i egenskap av internationell organisation, antar sådana beslut som [det omtvistade beslutet] på grundval av omständigheter som enligt kommissionen äventyrar enhetens ställning som internationell organisation måste dessa beslut motiveras både i rättsligt och faktiskt hänseende.

32 Jag anser att detta påstående vinner stöd av den omständigheten att generaladvokaten Saugmandsgaard Øe i sitt förslag till avgörande i målen C‑183/17 P och C‑184/17 P ansåg att tribunalen inte missbrukade sin prövningsrätt när den kom fram till slutsatsen att det, mot bakgrund av bevisningen i målet, var legitimt och lagligt att kommissionen beslutade att inte längre tilldela uppgifter avseende genomförandet av unionens budget till IMG, på sätt och vis av försiktighetshänsyn, så länge frågan om den berörda enhetens juridiska ställning inte har klargjorts (punkt 64).

33 Enligt domstolen är unionens institutioner, organ och byråer skyldiga att iaktta de grundläggande rättigheter som garanteras i unionsrätten, till vilka rätten till god förvaltning som slås fast i artikel 41 i stadgan hör (dom av den 21 oktober 2021, parlamentet/UZ ( C‑894/19 P, EU:C:2021:863, punkterna 51 och 52), och dom av den 27 mars 2019, August Wolff och Remedia/kommissionen ( C‑680/16 P, EU:C:2019:257, punkt 24) och där angiven rättspraxis).

34 Dom av den 8 maj 2014, N ( C‑604/12, EU:C:2014:302, punkt 49), och dom av den 19 juni 2014, Commune de Millau och SEMEA/kommissionen ( C‑531/12 P, EU:C:2014:2008, punkt 97).

35 EUT C 303, 2007, s. 17.

36 Dom av den 16 december 2008, Masdar (UK)/kommissionen, C‑47/07 P, EU:C:2008:726, punkt 91.

37 Dom av den 22 november 2017, kommissionen/Bilbaína de Alquitranes m.fl. ( C‑691/15 P, EU:C:2017:882, punkt 35).

38 Dom av den 4 april 2017, Europeiska ombudsmannen/Staelen ( C‑337/15 P, EU:C:2017:256, punkt 40), och dom av den 30 januari 1992, Finsider m.fl./kommissionen ( C‑363/88 och C‑364/88, EU:C:1992:44, punkt 24).

39 En sådan oegentlighet skulle för övrigt kunna ha begåtts av vilken annan förvaltning som helst som hyser tvivel om den rättsliga ställningen för en organisation som skulle anförtros en indirekt förvaltning av allmänna medel.

40 Dom av den 4 april 2017, Europeiska ombudsmannen/Staelen ( C‑337/15 P, EU:C:2017:256, punkt 37).

41 Dom av den 30 januari 1992, Finsider m.fl./kommissionen ( C‑363/88 och C‑364/88, EU:C:1992:44, punkt 22), och av den 4 juli 2000, Haim ( C‑424/97, EU:C:2000:357, punkterna 42 och 43).

42 Dom av den 22 oktober 1991, Nölle ( C‑16/90, EU:C:1991:402, punkt 13).

43 Dom av den 5 februari 2021, Dalli/kommissionen ( C‑615/19 P, EU:C:2021:133, punkt 42), och dom av den 5 september 2019, Europeiska unionen/Guardian Europe och Guardian Europe/Europeiska unionen ( C‑447/17 P och C‑479/17 P, EU:C:2019:672, punkt 148).