Förslag till avgörande av generaladvokat Anthony Collins föredraget den 15 december 2022

1 Originalspråk: engelska.

2 Dz. U. 2020, position 190. Ändringslagen trädde i kraft den 14 februari 2020.

3 EUT L 119, 2016, s. 1.

4 Dom av den 19 november 2019, A. K. m.fl. (Oavhängigheten hos avdelningen för disciplinära mål vid Högsta domstolen) ( C‑585/18, C‑624/18 och C‑625/18, EU:C:2019:982) (nedan kallad domen i målet A. K.), och dom av den 26 mars 2020, Omprövning Simpson/rådet och HG/kommissionen ( C‑542/18 RX-II och C‑543/18 RX-II, EU:C:2020:232) (nedan kallad domen i målet Simpson).

5 Dz. U. 2018, position 5. Den trädde i kraft den 3 april 2018.

6 Dz. U. 2001, nr 98, position 1070.

7 Enligt artikel 45 § 3 i lagen om Högsta domstolen är artikel 88 i den ändrade lagen om de allmänna domstolarnas organisation tillämplig på domare vid Högsta domstolen, och enligt artikel 8 § 2 i ustawa – Prawo o ustroju sądów administracyjnych (lagen om förvaltningsdomstolarnas organisation) är samma bestämmelse tillämplig på domare vid förvaltningsdomstolarna och vid Högsta förvaltningsdomstolen.

8 Dz. U. 2002, position 1269.

9 Beslut av den 14 juli 2021, kommissionen/Polen ( C‑204/21 R, EU:C:2021:593) (nedan kallat beslutet av den 14 juli 2021).

10 Republiken Polen förpliktades bland annat att – tillfälligt upphöra med tillämpningen av de bestämmelser enligt vilka avdelningen för disciplinära mål är behörig att pröva ansökningar om tillstånd att inleda ett straffrättsligt förfarande mot domare eller domarassessorer, – tillfälligt avbryta verkningarna av de beslut som avdelningen för disciplinära mål redan har antagit och som tillåter att ett straffrättsligt förfarande inleds mot en domare eller att personen ska anhållas, och avstå från att hänskjuta mål till en domstol som inte uppfyller kraven på oavhängighet, – tillfälligt upphöra med tillämpningen av de bestämmelser enligt vilka avdelningen för disciplinära mål är behörig att pröva mål som avser ställningen och ämbetsutövningen som domare vid Högsta domstolen och avstå från att hänskjuta sådana mål till en domstol som inte uppfyller kraven på oavhängighet, – tillfälligt upphöra med tillämpningen av de bestämmelser enligt vilka det är tillåtet att hålla domare vid allmänna domstolar disciplinärt ansvariga för att ha prövat om en domstol uppfyller kravet på att vara oavhängig och opartisk och ha inrättats enligt lag, – tillfälligt upphöra med tillämpningen av nationella bestämmelser i den mån de förbjuder de nationella domstolarna att kontrollera efterlevnaden av kravet i unionsrätten på att en domstol ska vara oavhängig och opartisk och ha inrättats enligt lag och tillfälligt upphöra med tillämpningen av bestämmelser, vilka fastställer att avdelningen för extraordinär kontroll och offentliga angelägenheter har exklusiv behörighet att pröva klagomål om en domares eller en domstols bristande oavhängighet.

11 I den domen fann Trybunał Konstytucyjny (Författningsdomstolen) bland annat att artikel 4.3 andra stycket FEU, jämförd med artikel 279 FEUF, strider mot artiklarna 2, 7, 8.1 och 90.1 i Republiken Polens konstitution, jämförda med artikel 4.1 i denna konstitution. Trybunał Konstytucyjny (Författningsdomstolen) ansåg att EU-domstolen hade överskridit sin behörighet – och således hade handlat ultra vires – genom att ålägga Republiken Polen interimistiska åtgärder avseende de polska domstolarnas organisation och behörighet samt det förfarande som tillämpas vid dessa domstolar. Beslut av den 6 oktober 2021, Polen/kommissionen ( C‑204/21 R-RAP, EU:C:2021:834, punkterna 10 och 11).

12 Beslut av den 6 oktober 2021, Polen/kommissionen ( C‑204/21 R-RAP, EU:C:2021:834).

13 Beslut av den 6 oktober 2021, Polen/kommissionen ( C‑204/21 R-RAP, EU:C:2021:834, punkterna 18–24).

14 Beslut av den 27 oktober 2021, kommissionen/Polen ( C‑204/21 R, ej publicerat, EU:C:2021:877).

15 Artikel 2 FEU.

16 I artikel 49 FEU föreskrivs att varje europeisk stat som respekterar de värden som avses i artikel 2 FEU och som förbinder sig att främja dem får ansöka om att bli medlem av Europeiska unionen. Dom av den 20 april 2021, Repubblika ( C‑896/19, EU:C:2021:311, punkterna 61–63).

17 Dom av den 6 oktober 2021, W.Ż. (Högsta domstolens avdelning för extraordinär kontroll och offentliga angelägenheter – Tillsättning) ( C‑487/19, EU:C:2021:798, punkt 122). Medan artikel 47 i stadgan bidrar till iakttagandet av rätten till ett effektivt domstolsskydd för enskilda som i ett visst fall gör gällande en rättighet som tillkommer dem enligt unionsrätten, syftar artikel 19.1 andra stycket FEU till att garantera att systemet med möjligheter till överklagande i var och en av medlemsstaterna verkligen säkerställer ett effektivt domstolsskydd inom de områden som omfattas av unionsrätten, oavsett huruvida medlemsstaten i fråga tillämpar unionsrätten i den mening som avses i artikel 51.1 i stadgan. Dom av den 20 april 2021, Repubblika ( C‑896/19, EU:C:2021:311, punkterna 36, 45 och 52).

18 Dom av den 2 mars 2021, A.B. m.fl. (Tillsättning av domare vid Högsta domstolen – Rättsmedel) ( C‑824/18, EU:C:2021:153, punkterna 145 och 146).

19 I sin duplik har Republiken Polen hävdat att enligt domen från Trybunał Konstytucyjny (Författningsdomstolen, Polen) i mål P 7/20 handlade EU‑domstolen utan behörighet (ultra vires) när den antog interimistiska åtgärder i enlighet med sitt beslut av den 14 juli 2021, kommissionen/Polen ( C‑204/21 R, EU:C:2021:593), eftersom organisationen av rättsväsendet i medlemsstaterna omfattas av deras exklusiva befogenhet. Republiken Polen anser att mot bakgrund av fast praxis från Trybunał Konstytucyjny (Författningsdomstolen) och från Verfassungsgerichtshof (Författningsdomstolen, Belgien), Ústavní soud (Författningsdomstolen, Tjeckien), Højesteret (Högsta domstolen, Danmark), Bundesverfassungsgericht (Författningsdomstolen, Tyskland), Tribunal Constitucional (Författningsdomstolen, Spanien), Conseil d'Etat (Högsta förvaltningsdomstolen, Frankrike), Corte constitutionale (Författningsdomstolen, Italien), och Curtea Constituțională (Författningsdomstolen, Rumänien),, avseende principen om konstitutionell identitet har medlemsstaternas författningsdomstolar sista ordet när det gäller de befogenheter som överförts enligt fördragen. Europeiska unionens befogenheter begränsas genom principen om tilldelade befogenheter, som är en unionsrättslig princip som omfattar både medlemsstaternas konstitutionella principer och Europeiska unionens skyldighet att respektera deras respektive nationella identitet.

20 Principen om ett effektivt domstolsskydd för de rättigheter som enskilda har enligt unionsrätten, vilket är en princip som det hänvisas till i artikel 19.1 andra stycket FEU, utgör en allmän princip i unionsrätten som följer av medlemsstaternas gemensamma konstitutionella traditioner och som har kommit till uttryck i artiklarna 6 och 13 i Europakonventionen, och den har numera även stadfästs i artikel 47 i stadgan. Sistnämnda bestämmelse ska således beaktas vid tolkningen av artikel 19.1 andra stycket FEU. Dom av den 6 oktober 2021, W.Ż. (Högsta domstolens avdelning för extraordinär kontroll och offentliga angelägenheter – Tillsättning) ( C‑487/19, EU:C:2021:798, punkt 102 och där angiven rättspraxis).

21 I förevarande förfarande har det inte bestritts att Högsta domstolen, de allmänna domstolarna och förvaltningsdomstolarna i Polen kan ha att avgöra frågor som avser tillämpningen och tolkningen av unionsrätten i mål som är anhängiga vid dem, och således i mål inom de områden som omfattas av unionsrätten i den mening som avses i artikel 19.1 andra stycket FEU. Dom av den 2 mars 2021, A.B. m.fl. (Tillsättning av domare vid Högsta domstolen – Rättsmedel) ( C‑824/18, EU:C:2021:153, punkterna 111–114).

22 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 4 december 2018, Minister for Justice and Equality och Commissioner of An Garda Síochána ( C‑378/17, EU:C:2018:979, punkt 34).

23 Se, analogt, domen i målet A.K., punkt 130.

24 Medlemsstaterna bär således ansvaret för att säkerställa att de rättigheter som enskilda har enligt unionsrätten tillförsäkras ett effektivt domstolsskydd såsom föreskrivs i artikel 47 i stadgan. Domen i målet A.K., punkt 115 och där angiven rättspraxis. Se även dom av den 22 oktober 1998, IN. CO. GE.'90 m.fl. ( C‑10/97 till C‑22/97, EU:C:1998:498, punkt 14). Det finns en viss överlappning mellan effektivitetsprincipen och rätten till ett effektivt rättsmedel enligt artikel 47. Se, för ett liknande resonemang, förslag till avgörande av generaladvokaten Bobek i målet An tAire Talmhaíochta Bia agus Mara, Éire agus an tArd-Aighne ( C‑64/20, EU:C:2021:14, punkt 42). Se även, analogt, dom av den 15 april 2008, Impact ( C‑268/06, EU:C:2008:223, punkterna 46–48).

25 Se, för ett liknande resonemang, domen i målet A.K., punkt 115 och där angiven rättspraxis. I dom av den 16 november 2021, Prokuratura Rejonowa w Mińsku Mazowieckim m.fl. ( C‑748/19 till C‑754/19, EU:C:2021:931, punkt 36), anges att detta kan gälla med avseende på nationella bestämmelser om tillsättningen av domstolstjänster och domstolsprövningen av tillsättningsförfarandet. Se även dom av den 20 april 2021, Repubblika ( C‑896/19, EU:C:2021:311, punkt 48).

26 Dom av den 2 mars 2021, Prokuratuur (Villkor för att ge tillgång till uppgifter avseende elektronisk kommunikation) ( C‑746/18, EU:C:2021:152, punkt 42).

27 Dom av den 20 april 2021, Repubblika ( C‑896/19, EU:C:2021:311, punkterna 63–65). Se även yttrande 2/13 (Europeiska unionens anslutning till Europakonventionen) av den 18 december 2014 ( EU:C:2014:2454, punkt 168).

28 Den är av vital betydelse för att garantera att samtliga rättigheter som enskilda tillerkänns enligt unionsrätten skyddas och att medlemsstaternas gemensamma värden enligt artikel 2 FEU, bland annat rättsstatsprincipen, upprätthålls. Dom av den 20 april 2021, Repubblika ( C‑896/19, EU:C:2021:311, punkterna 48–51 och där angiven rättspraxis).

29 Domen i målet A.K., punkterna 120–122.

30 Dom av den 24 mars 2022, Wagenknecht/kommissionen ( C‑130/21 P, EU:C:2022:226). Domstolen har konstaterat att vid en bedömning av kriteriet subjektiv partiskhet ska, enligt Europadomstolens praxis, hänsyn tas till domarens personliga övertygelse och agerande, på så sätt att man utreder huruvida domaren visat prov på ställningstaganden eller förutfattade meningar med avseende på det aktuella målet. Vid en bedömning av kriteriet objektiv partiskhet utreder man huruvida domstolen i fråga – bland annat utifrån hur den är sammansatt – erbjuder tillräckliga skyddsregler för att förhindra att någon kan känna rimligt tvivel om dess opartiskhet. Det måste därför bedömas huruvida det, oberoende av domarens personliga agerande, finns några kontrollerbara omständigheter som gör det berättigat att ifrågasätta hans eller hennes opartiskhet. Vid denna bedömning kan även obekräftade intryck tillmätas betydelse. Domen i målet A.K., punkt 128 och där angiven praxis från Europadomstolen.

31 Dom av den 21 december 2021, Euro Box Promotion m.fl. ( C‑357/19, C‑379/19, C‑547/19, C‑811/19 och C‑840/19, EU:C:2021:1034, punkt 205 och där angiven rättspraxis). De garantier för oavhängighet och opartiskhet som erfordras enligt unionsrätten förutsätter att det finns regler, särskilt vad gäller den dömande instansens sammansättning, utnämningar, tjänsternas varaktighet samt grunderna för ledamöternas röstnedläggelse, jäv och entledigande av ledamöter, som utesluter allt rimligt tvivel som enskilda rättssubjekt skulle kunna hysa beträffande den dömande instansens pålitlighet i förhållande till yttre omständigheter och den dömande instansens neutralitet i förhållande till de intressen som konfronteras. Dom av den 2 mars 2021, A.B. m.fl. (Tillsättning av domare vid Högsta domstolen – Rättsmedel) ( C‑824/18, EU:C:2021:153, punkt 117).

32 Europadomstolen konstaterade i sin dom av den 1 december 2020, Guðmundur Andri Ástráðsson mot Island (CE:ECHR:2020:1201JUD002637418, §§ 227 och 232), att förfarandet för utnämning av domare med nödvändighet utgör en ofrånkomlig del av begreppet domstol som upprättats enligt lag i den mening som avses i artikel 6.1 i Europakonventionen. Ett sätt att bedöma i vilken grad som en domstol är oavhängig, i den mening som avses i nämnda bestämmelse, är att beakta på vilket sätt som rättens ledamöter har tillsatts. Se även dom av den 22 februari 2022, Openbaar Ministerie (Domstol som inrättats enligt lag i den utfärdande medlemsstaten) ( C‑562/21 PPU och C‑563/21 PPU, EU:C:2022:100, punkt 57 och där angiven rättspraxis).

33 Domen i målet Simpson, punkt 75, och dom av den 6 oktober 2021, W.Ż. (Högsta domstolens avdelning för extraordinär kontroll och offentliga angelägenheter – Tillsättning) ( C‑487/19, EU:C:2021:798, punkt 130). Se, analogt, dom av den 16 november 2021, Prokuratura Rejonowa w Mińsku Mazowieckim m.fl. ( C‑748/19 till C‑754/19, EU:C:2021:931, punkterna 71–73) om förordnande av domare. Inte varje brist vid utnämningen av en domare kan föranleda tvivel om domarens oavhängighet och opartiskhet och följaktligen om huruvida den dömande sammansättning där denna domare ingår utgör en oavhängig och opartisk domstol som inrättats enligt lag, i den mening som avses i unionsrätten. Dom av den 29 mars 2022, Getin Noble Bank ( C‑132/20, EU:C:2022:235, punkt 123). Se även dom av den 22 februari 2022, Openbaar Ministerie (Domstol som inrättats enligt lag i den utfärdande medlemsstaten) ( C‑562/21 PPU och C‑563/21 PPU, EU:C:2022:100, punkterna 71–74).

34 Uttrycket inrättats enligt lag återspeglar bland annat rättsstatsprincipen. Det avser inte endast den rättsliga grunden för en domstols själva existens, utan även fastställandet av vilka som ska ingå i den dömande sammansättningen i varje mål samt alla andra bestämmelser i nationell rätt vars åsidosättande gör att en eller flera domares deltagande i prövningen av målet betraktas som rättsstridigt, vilket särskilt innefattar bestämmelser om den berörda domstolens ledamöters oavhängighet och opartiskhet. Dom av den 29 mars 2022, Getin Noble Bank ( C‑132/20, EU:C:2022:235, punkterna 118, 119 och 121 och där angiven rättspraxis).

35 Se, exempelvis, dom av den 29 mars 2022, Getin Noble Bank ( C‑132/20, EU:C:2022:235, punkterna 117–122 och där angiven rättspraxis).

36 Domen i målet Simpson, punkt 55.

37 Dom av den 1 juli 2008, Chronopost/UFEX m.fl. ( C‑341/06 P och C‑342/06 P, EU:C:2008:375, punkt 46).

38 Inbegripet EU-domstolen, tribunalen och medlemsstaternas domstolar. Se, beträffande EU-domstolen och tribunalen, domen i målet Simpson, punkt 57, och, beträffande medlemsstaternas domstolar, dom av den 24 mars 2022, Wagenknecht/kommissionen ( C‑130/21 P, EU:C:2022:226, punkt 15). Se dom av den 6 oktober 2021, W.Ż. (Högsta domstolens avdelning för extraordinär kontroll och offentliga angelägenheter – Tillsättning) ( C‑487/19, EU:C:2021:798, punkterna 126–131).

39 Domen i målet Simpson, punkterna 55 och 57, och dom av den 1 juli 2008, Chronopost/UFEX m.fl. ( C‑341/06 P och C‑342/06 P, EU:C:2008:375, punkt 46).

40 Se, analogt, dom av den 25 juli 2018, Minister for Justice and Equality (Brister i domstolssystemet) ( C‑216/18 PPU, EU:C:2018:586, punkt 73). Se även dom av den 22 februari 2022, Openbaar Ministerie (Domstol som inrättats enligt lag i den utfärdande medlemsstaten) ( C‑562/21 PPU och C‑563/21 PPU, EU:C:2022:100).

41 Domen i målet A.K., punkt 157.

42 Dom av den 9 mars 1978, Simmenthal ( 106/77, EU:C:1978:49, punkt 22), och dom av den 21 december 2021, Euro Box Promotion m.fl. ( C‑357/19, C‑379/19, C‑547/19, C‑811/19 och C‑840/19, EU:C:2021:1034, punkt 252 och där angiven rättspraxis).

43 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 2 mars 2021, A.B. m.fl. (Tillsättning av domare vid Högsta domstolen – Rättsmedel) ( C‑824/18, EU:C:2021:153, punkt 166). I domen av den 24 juni 2019, Popławski ( C‑573/17, EU:C:2019:530, punkt 61), konstaterades att varje nationell domstol, inom ramen för sin behörighet och i egenskap av myndighet i en medlemsstat, är skyldig att med avseende på det anhängiggjorda målet underlåta att tillämpa varje nationell bestämmelse som strider mot en unionsrättslig bestämmelse som har direkt effekt.

44 Dom av den 4 december 2018, Minister for Justice and Equality och Commissioner of An Garda Síochána ( C‑378/17, EU:C:2018:979, punkt 33). Se även, analogt, dom av den 22 mars 2022, Prokurator Generalny m.fl. (Avdelningen för disciplinära mål vid Högsta domstolen – Tillsättning) ( C‑508/19, EU:C:2022:201, punkt 81), i vilken domstolen slog fast att en begäran om förhandsavgörande i ett förfarande i vilket talan väckts i syfte att få fastställt att en person inte har något anställningsförhållande i egenskap av domare, och att vederbörande följaktligen inte lagligen har kunnat utse den disciplinära domstol som är behörig att pröva ett disciplinärt förfarande mot en annan domare, skulle avvisas eftersom en sådan talan syftar till att uppnå en allmängiltig (erga omnes) ogiltigförklaring av utnämningen av domaren i fråga, trots att polsk rätt varken tillåter eller tidigare har tillåtit att utnämningen av domare bestrids genom en talan om upphävande eller ogiltigförklaring av en sådan utnämning.

45 Som svar på en fråga som domstolen hade ställt för att besvaras vid förhandlingen har kommissionen hävdat att de argument som anförts i dupliken helt vederläggs av domen av den 22 februari 2022, RS (Verkan av domar från en författningsdomstol) ( C‑430/21, EU:C:2022:99, särskilt punkterna 19, 39, 40, 53, 53 och 58). Polska domstolar måste således underlåta att tillämpa praxis från Trybunał Konstytucyjny (Författningsdomstolen, Polen) som undergräver unionsrättens företräde. Konungariket Belgien anser att domen från Trybunał Konstytucyjnys (Författningsdomstolen, Polen) i mål P 7/20 grundar sig på en felaktig premiss. När medlemsstaterna utövar sin befogenhet att organisera domstolsväsendet måste de följa unionsrätten, särskilt artikel 19.1 andra stycket FEU. Det är EU-domstolen, och inte nationella författningsdomstolar, som har exklusiv behörighet att tolka unionsrätten, inbegripet principen om dess företräde. Artikel 4.2 FEU tillåter inte att nationella författningsdomstolar kontrollerar huruvida unionsrätten inkräktar på den nationella identiteten. En nationell författningsdomstol kan dessutom inte slå fast att EU-domstolen har handlat utan behörighet (ultra vires) och vägra att genomföra dess domar. Om hänsyn togs till alla nationella konstitutionella regler skulle det undergräva Europeiska unionens skyldighet att respektera medlemsstaternas likhet inför fördragen och en enhetlig och effektiv tillämpning av unionsrätten. Konungariket Danmark har tillbakavisat varje analogi som Republiken Polen har dragit mellan praxis från Trybunał Konstytucyjny (Författningsdomstolen) och praxis från Højesteret (Högsta domstolen, Danmark) eller författningsdomstolarna i andra medlemsstater, eftersom Republiken Polen är den enda medlemsstat som bestrider själva rättsstatsprincipen. Konungariket Nederländerna har påpekat att Europadomstolen i sin dom av den 7 maj 2021, Xero Flor w Polsce sp. z o.o. mot Polen, (CE:ECHR:2021:0507JUD000490718), slog fast att Trybunał Konstytucyjny (Författningsdomstolen, Polen) inte är en domstol som har inrättats enligt lag, utan är ett politiskt organ vars avgöranden inte är bindande. Se även dom av den 22 februari 2022, RS (Verkan av domar från en författningsdomstol) ( C‑430/21, EU:C:2022:99, punkt 44). Enligt principen om unionsrättens företräde får Trybunał Konstytucyjny (Författningsdomstolen, Polen) inte underlåta att tillämpa unionsrätten eller EU-domstolens domar. En medlemsstat får dessutom inte åberopa sin egen konstitutionella identitet, om den är oförenlig med Europeiska unionens kärnvärden som anges i artikel 2 FEU. Dom av den 16 februari 2022, Polen/parlamentet och rådet ( C‑157/21, EU:C:2022:98, punkterna 264–266). Slutligen påverkar en medlemsstats underlåtenhet att respektera domstolarnas oavhängighet samarbetet inom unionen på en vid skala. Konungariket Sverige anser att medlemsstaterna måste säkerställa den fulla verkan av principen om domstolarnas oavhängighet i enlighet med artikel 19.1 andra stycket FEU, vilken är klar, precis och ovillkorlig. Tillämpningen av denna princip är helt orelaterad till frågan om nationell konstitutionell identitet.

46 Dom av den 22 februari 2022, RS (Verkan av domar från en författningsdomstol) ( C‑430/21, EU:C:2022:99, punkterna 43–46, 51 och 52). I punkt 55 i den domen betonas att iakttagandet av principen om unionsrättens företräde krävs för att säkerställa att medlemsstaternas jämlikhet inför fördragen respekteras, vilket utesluter möjligheten att göra gällande en ensidig åtgärd som strider mot unionsrätten. Iakttagandet av denna princip utgör också ett uttryck för samarbetsprincipen i artikel 4.3 FEU, som innebär en skyldighet att underlåta att tillämpa bestämmelser i den nationella lagstiftningen som eventuellt strider mot unionsrätten, oavsett när bestämmelserna i fråga har antagits.

47 Domen i målet A.K., punkt 166. Se även domen i målet Simpson, punkt 57.

48 Dom av den 16 november 2021, Prokuratura Rejonowa w Mińsku Mazowieckim m.fl. ( C‑748/19 till C‑754/19, EU:C:2021:931).

49 Se domen i målet A.K., punkt 122. Konungariket Danmark anser att varken avdelningen för extraordinär kontroll eller avdelningen för disciplinära mål är oavhängig. Båda dessa avdelningar har inrättats genom samma lag, i vilken det föreskrivs att deras ledamöter ska utses genom ett förfarande som involverar KRS, som inte självt är oberoende. Se dom av den 6 oktober 2021, W.Ż. (Högsta domstolens avdelning för extraordinär kontroll och offentliga angelägenheter – Tillsättning) ( C‑487/19, EU:C:2021:798, punkterna 150, 152 och 153). Se även Europadomstolens dom av den 8 november 2021, Dolińska-Ficek och Ozimek mot Polen (CE:ECHR:2021:1108JUD004986819, §§ 353–355), i vilken det konstaterades att avdelningen för extraordinär kontroll inte är en domstol som upprättats enligt lag i den mening som avses i artikel 6 i Europakonventionen.

50 Dom av den 26 april 2005, kommissionen/Irland ( C‑494/01, EU:C:2005:250, punkt 41).

51 Kommission verkar ifrågasätta huruvida rätten till ett effektivt domstolsskydd av de rättigheter som följer av unionsrätten kan säkerställas i varje enskilt mål som i enlighet med de omtvistade bestämmelserna i den nationella lagstiftningen tilldelas avdelningen för extraordinär kontroll. Se, analogt, domen i målet A.K., punkt 115 och där angiven rättspraxis.

52 Dessa frågor togs inte upp vare sig i ansökan eller under det administrativa förfarandet.

53 Se domen i målet A.K., dom av den 15 juli 2021, kommissionen/Polen (Disciplinära förfaranden gentemot domare) ( C‑791/19, EU:C:2021:596), dom av den 6 oktober 2021, W.Ż. (Högsta domstolens avdelning för extraordinär kontroll och offentliga angelägenheter – Tillsättning) ( C‑487/19, EU:C:2021:798), och dom av den 2 mars 2021, A.B. m.fl. (Tillsättning av domare vid Högsta domstolen – Rättsmedel) ( C‑824/18, EU:C:2021:153). Kommissionen har också deltagit i flera mål om förhandsavgörande där dessa och liknande frågor behandlats.

54 Se punkterna 104–108.

55 Tvivlen vad gällde KRS oberoende grundades på ett antal faktorer, inbegripet att 23 av dess 25 ledamöter hade utsetts av de polska verkställande eller lagstiftande myndigheterna eller företrädde dem. Domstolen har konstaterat att enbart den omständigheten i sig att ett organ, såsom ett nationellt domstolsråd, som till övervägande del består av ledamöter som väljs ut av den lagstiftande makten, deltar i förfarandet för utnämning av domare inte kan föranleda tvivel om oavhängigheten hos de utnämnda domarna. En nationell domstols oavhängighet ska bedömas mot bakgrund av samtliga relevanta faktorer, inbegripet villkoren för utnämning av dess ledamöter. Dom av den 9 juli 2020, Land Hessen ( C‑272/19, EU:C:2020:535, punkterna 55 och 56).

56 Se punkterna 104–108.

57 Se även dom av den 22 februari 2022, Openbaar Ministerie (Domstol som inrättats enligt lag i den utfärdande medlemsstaten) ( C‑562/21 PPU och C‑563/21 PPU, EU:C:2022:100, punkt 75).

58 Europadomstolen, 8 november 2021, Dolińska-Ficek och Ozimek mot Polen (CE:ECHR:2021:1108JUD004986819). Domen grundades på två ansökningar som hade ingetts till Europadomstolen den 12 september 2019 respektive den 22 oktober 2019 och således långt innan ansökan i förevarande mål ingavs. Denna dom blev slutgiltig den 8 februari 2022, i den mening som avses i artikel 44.2 i Europakonventionen.

59 Europadomstolen tillämpade det kriterium i tre steg som den fastställt i sin dom av den 1 december 2020, Guðmundur Andri Ástráðsson mot Island (CE:ECHR:2020:1201JUD002637418).

60 Nedan kallad Polens president.

61 Europadomstolen, 8 november 2021, Dolińska-Ficek och Ozimek mot Polen (CE:ECHR:2021:1108JUD004986819, § 349). Se även Europadomstolen, 22 juli 2021, Reczkowicz mot Polen, CE:ECHR:2021:0722JUD004344719, § 276, där Europadomstolen slog fast att processen för utnämning av domare på avdelningen för disciplinära mål i sig är bristfällig på grund av KRS deltagande. Denna dom blev slutgiltig den 22 november 2021, i den mening som avses i artikel 44.2 i Europakonventionen.

62 Se dom av den 6 oktober 2021, W.Ż. (Högsta domstolens avdelning för extraordinär kontroll och offentliga angelägenheter – Tillsättning) ( C‑487/19, EU:C:2021:798, punkt 123 och där angiven rättspraxis).

63 Europadomstolen, 8 november 2021, Dolińska-Ficek och Ozimek mot Polen (CE:ECHR:2021:1108JUD004986819).

64 Europadomstolen, 8 november 2021, Dolińska-Ficek och Ozimek mot Polen (CE:ECHR:2021:1108JUD004986819).

65 I § 368 i Europadomstolens dom anges att av dess konstateranden framgår att åsidosättandet av sökandenas rättigheter hade sitt ursprung i de ändringar av den polska lagstiftningen genom vilka polska domare fråntogs rätten att utse domare som är ledamöter av KRS och den verkställande och den lagstiftande makten gavs möjlighet att direkt eller indirekt ingripa i förfarandet för utnämning av domare, vilket således systematiskt komprometterar legitimiteten hos en domstol som består av domare som utnämnts på detta sätt.

66 De nationella domarna invände mot att de hade pensionerats i förtid på grund av att nationell lagstiftning hade trätt i kraft som de ansåg stred mot rådets direktiv 2000/78/EG av den 27 november 2000 om inrättande av en allmän ram för likabehandling i arbetslivet (EGT L 303, 2000, s. 16).

67 Om domstolen skulle finna att avdelningen för extraordinär kontroll inte är oavhängig, följer det av punkt 165 i domen i målet A.K. att Republiken Polen har underlåtit att sina uppfylla skyldigheter enligt artikel 19.1 andra stycket FEU, jämförd med artikel 47 i stadgan genom att anta och bibehålla artiklarna 26 §§ 2 och 4–6 och 82 §§ 2–5 i den ändrade lagen om Högsta domstolen samt artikel 10 i ändringslagen, vilken ger avdelningen för extraordinär kontroll exklusiv behörighet att pröva klagomål och rättsfrågor avseende bland annat en domstols eller domares bristande oavhängighet.

68 Alla nationella domstolar som avgör mål som omfattas av unionsrätten måste uppfylla kraven i artikel 19.1 andra stycket FEU och artikel 47 i stadgan. Se, för ett liknande resonemang, dom av den 16 november 2021, Prokuratura Rejonowa w Mińsku Mazowieckim m.fl. ( C‑748/19 till C‑754/19, EU:C:2021:931, punkterna 63 och 64).

69 Se, analogt, dom av den 2 mars 2021, A.B. m.fl. (Tillsättning av domare vid Högsta domstolen – Rättsmedel) ( C‑824/18, EU:C:2021:153, punkt 149).

70 Vilket argument kommissionen inte har åberopat i tid i förevarande förfarande.

71 Dom av den 24 oktober 2018, XC m.fl. ( C‑234/17, EU:C:2018:853, punkterna 22–24 och där angiven rättspraxis). När medlemsstaterna genomför unionsrätten är de skyldiga att säkerställa att rätten till ett effektivt rättsmedel iakttas i enlighet med artikel 47 första stycket i stadgan, i vilken principen om ett effektivt domstolsskydd bekräftas. Dom av den 19 december 2019, Deutsche Umwelthilfe ( C‑752/18, EU:C:2019:1114, punkt 34).

72 Det finns inget i artikel 26 § 2 i den ändrade lagen om Högsta domstolen som tyder på – och kommissionen har inte heller gjort gällande – att den domstol som prövar saken inte får ta upp ett klagomål avseende bristande oavhängighet, för att därefter hänskjuta en begäran till ordföranden på avdelningen för extraordinär kontroll.

73 Även om ett klagomål måste överlämnas skyndsamt till avdelningen för extraordinär kontroll, framgår det inte av ärendehandlingarna vid domstolen huruvida det i lagen anges en frist inom vilken avdelningen för extraordinär kontroll måste avgöra klagomålet. Även om sådana frågor bör behandlas skyndsamt innehåller kommissionens anmärkning inga uppgifter på denna punkt.

74 Se även, analogt, följande lydelse i den bestämmelsen: [d]en domstol vid vilken målet anhängiggörs ska omedelbart skicka en begäran till ordföranden på avdelningen för extraordinär kontroll.

75 Och således rätten till ett effektivt domstolsskydd. Se punkt 48 ovan.

76 Inom ett område som omfattas av unionsrätten.

77 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 4 december 2018, Minister for Justice and Equality och Commissioner of An Garda Síochána ( C‑378/17, EU:C:2018:979, punkterna 48–50). Se även domen i målet A.K., punkt 164, och dom av den 2 mars 2021, A.B. m.fl. (Tillsättning av domare vid Högsta domstolen – Rättsmedel) ( C‑824/18, EU:C:2021:153, punkterna 148 och 149).

78 I överensstämmelse med domen i målet Simpson.

79 Vid förhandlingen bekräftade Republiken Polen, som svar på en fråga från domstolen, att avdelningen för extraordinär kontroll har exklusiv behörighet att avgöra frågor om oavhängighet inom ramen för nämnda förfaranden.

80 I domen i målet disciplinära förfaranden gentemot domare, punkterna 222–234, fastslogs att Republiken Polen hade underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 267 andra och tredje stycket FEUF genom att begränsa domstolarnas rätt att begära ett förhandsavgörande från EU-domstolen till följd av risken för ett disciplinärt förfarande. Se även dom av den 26 mars 2020, Miasto Łowicz och Prokurator Generalny ( C‑558/18 och C‑563/18, EU:C:2020:234, punkterna 56–59).

81 Dom av den 22 juni 2010, Melki och Abdeli ( C‑188/10 och C‑189/10, EU:C:2010:363, punkt 42 och där angiven rättspraxis). I domen i målet A.K., punkterna 110–113, fastslog domstolen att en begäran om förhandsavgörande från Högsta domstolens avdelning för arbetsrättsliga och socialförsäkringsrättsliga mål (Izba Pracy i Ubezpieczeń Społecznych) (nedan kallad avdelningen för arbetsrättsliga och socialförsäkringsrättsliga mål) kunde tas upp till prövning, trots att Republiken Polen gjorde gällande att denna avdelning hade inkräktat på den exklusiva behörigheten för avdelningen för disciplinära mål.

82 Dom av den 27 februari 2014, Pohotovosť ( C‑470/12, EU:C:2014:101, punkt 28).

83 Till exempel utgör ett överklagande av en slutlig dom enligt artikel 26 §§ 4–6 i den ändrade lagen om Högsta domstolen, vilket grundar sig på påståenden om att en domares ställning är rättsstridig, ett extraordinärt överklagande vid avdelningen för extraordinär kontroll. Det räcker att konstatera att om en sådan fråga hade uppkommit vid den domstol som meddelade den slutliga domen och tveksamhet hade uppkommit om tolkningen av unionsrätten, hade denna domstol behövt begära ett förhandsavgörande i enlighet med artikel 267 FEUF.

84 Dom av den 26 mars 2020, Miasto Łowicz och Prokurator Generalny ( C‑558/18 och C‑563/18, EU:C:2020:234, punkt 56). Artikel 267 FEUF utgör hinder för varje nationell lagstiftning eller praxis som kan hindra de nationella domstolarna från att, beroende på omständigheterna, använda sig av möjligheten eller fullgöra skyldigheten enligt artikel 267 FEUF att begära förhandsavgörande. Dom av den 21 december 2021, Euro Box Promotion m.fl. ( C‑357/19, C‑379/19, C‑547/19, C‑811/19 och C‑840/19, EU:C:2021:1034, punkt 260).

85 Dom av den 22 juni 2010, Melki och Abdeli ( C‑188/10 och C‑189/10, EU:C:2010:363, punkt 42).

86 En nationell domstol som har begärt ett förhandsavgörande med stöd av artikel 267 FEUF kan därför inte vara förhindrad att omedelbart tillämpa unionsrätten på ett sätt som står i överensstämmelse med EU-domstolens avgörande eller praxis, utan att den ändamålsenliga verkan av den bestämmelsen försvagas. Dom av den 21 december 2021, Euro Box Promotion m.fl. ( C‑357/19, C‑379/19, C‑547/19, C‑811/19 och C‑840/19, EU:C:2021:1034, punkt 257). Den nationella domstolen ska således i förekommande fall avvika från den högre nationella domstolens bedömning när den mot bakgrund av EU-domstolens tolkning finner att den högre domstolens bedömning är oförenlig med unionsrätten, i förekommande fall genom att inte tillämpa den nationella bestämmelse enligt vilken den är skyldig att följa den högre domstolens avgöranden. Dom av den 22 februari 2022, RS (Verkan av domar från en författningsdomstol) ( C‑430/21, EU:C:2022:99, punkt 75).

87 Se, analogt, dom av den 18 maj 2006, kommissionen/Spanien ( C‑221/04, EU:C:2006:329, punkterna 24–26).

88 Se, analogt, dom av den 4 december 1986, kommissionen/Frankrike ( 220/83, EU:C:1986:461, punkterna 30 och 31).

89 Dom av den 1 december 2020, Guðmundur Andri Ástráðsson mot Island, CE:ECHR:2020:1201JUD002637418. Se även domen i målet Simpson, punkt 75.

90 Se punkt 145. Se även dom av den 2 mars 2021, A.B. m.fl. (Tillsättning av domare vid Högsta domstolen – Rättsmedel) ( C‑824/18, EU:C:2021:153, punkt 128).

91 Ustawa– Kodeks postępowania cywilnego (civilprocesslagen) av den 17 november 1964 (Dz. U. 2020, position 1575, i dess ändrade lydelse).

92 Ustawa– Kodeks postępowania karnego (straffprocesslagen) av den 6 juni 1997 (Dz. U. 2021, position 534, i dess ändrade lydelse).

93 Ustawa – Prawo o postępowaniu przed sądami administracyjnymi (förvaltningsprocesslagen) av den 30 augusti 2002 (Dz. U. 2019, position 2325, i dess ändrade lydelse).

94 Se artikel 200 § 1 i civilprocesslagen och artikel 35 § 1 i straffprocesslagen.

95 Domen i målet Simpson. Se även Europadomstolen, 1 december 2020, Guðmundur Andri Ástráðsson mot Island, CE:ECHR:2020:1201JUD002637418.

96 Dom av den 28 januari 2016, kommissionen/Portugal ( C‑398/14, EU:C:2016:61).

97 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 11 november 2010, kommissionen/Portugal ( C‑543/08, EU:C:2010:669, punkterna 20 och 21 och där angiven rättspraxis).

98 Som i sin tur upprepar lydelsen i artikel 42a § 2 i den ändrade lagen om de allmänna domstolarnas organisation och artikel 5 § 1b i den ändrade lagen om förvaltningsdomstolarnas organisation.

99 Se, bland annat, artikel 26 § 3 i den ändrade lagen om Högsta domstolen.

100 Se artikel 179 i Republiken Polens konstitution, där det föreskrivs att Polens president utnämner domare på förslag av KRS, för en obegränsad ämbetstid. I artikel 180 i Republiken Polens konstitution föreskrivs att domare inte kan avsättas. Enligt artikel 186 i Republiken Polens konstitution har KRS befogenhet att säkerställa oavhängigheten hos domstolar och domare.

101 Dom av den 2 mars 2021, A.B. m.fl. (Tillsättning av domare vid Högsta domstolen – Rättsmedel) ( C‑824/18, EU:C:2021:153).

102 Dom av den 2 mars 2021, A.B. m.fl. (Tillsättning av domare vid Högsta domstolen – Rättsmedel) ( C‑824/18, EU:C:2021:153, punkt 156).

103 Se artikel 26 § 3 i den ändrade lagen om Högsta domstolen.

104 Se punkt 62 i ansökan.

105 I vilken artikel 55 § 4 i den ändrade lagen om de allmänna domstolarnas organisation verkar tillämpas retrospektivt.

106 Se punkt 55.

107 Dom av Trybunał Konstytucyjny (Författningsdomstolen) av den 2 juni 2020 (mål P 13/19) (Dz. U., position 1017).

108 Dom av Trybunał Konstytucyjny (Författningsdomstolen) av den 23 februari 2022 (mål P 10/19) (Dz. U., position 480).

109 I vilket domare valts ut i enlighet med artikel 9a i ustawa o Krajowej Radzie Sądownictwa (lag om KRS) av den 12 maj 2011 (Dz. U. 2011, nr 126, position 714), i ändrad lydelse, bland annat genom ustawa o zmianie ustawy o Krajowej Radzie Sądownictwa oraz niektórych innych ustaw (lag om ändring av lagen om Nationella domstolsrådet och vissa andra lagar) av den 8 december 2017 (Dz. U. 2018, position 3) och genom ustawa o zmianie ustawy – Prawo o ustroju sądów powszechnych oraz niektórych innych ustaw (lag om ändring av lagen om de allmänna domstolarnas organisation och vissa andra lagar) av den 20 juli 2018 (Dz. U. 2018, position 1443). Se dom av Trybunał Konstytucyjny (Författningsdomstolen) av den 4 mars 2020 (mål P 22/19) (Dz. U. 2020, position 413).

110 De nationella bestämmelserna om opartiskhet och jävsinvändning mot domare.

111 Se punkt 110 ovan.

112 Genom artikel 29 § 1 i den ändrade lagen om förvaltningsdomstolarnas organisation har tillämpningen av artikel 107 § 1 punkterna 2 och 3 i den ändrade lagen om de allmänna domstolarnas organisation utsträckts till att gälla domare vid förvaltningsdomstolarna.

113 Genom artikel 49 § 1 i den ändrade lagen om förvaltningsdomstolarnas organisation har tillämpningen av artikel 72 § 1 punkterna 2 och 3 i den ändrade lagen om Högsta domstolen utsträckts till att gälla domare vid Högsta förvaltningsdomstolen.

114 Se artikel 109 § 1a i den ändrade lagen om de allmänna domstolarnas organisation.

115 Det vill säga handlingar eller underlåtenhet som hindrar eller allvarligt äventyrar en rättslig myndighets verksamhet eller handlingar som ifrågasätter förekomsten av en domares anställningsförhållande, huruvida utnämningen av en domare är effektiv eller huruvida ett konstitutionellt organ i Republiken Polen är legitimt. Dessa domare bötfälls eller skiljs från tjänsten, om de konstateras ha begått mindre överträdelser (artikel 75 § 1 a i den ändrade lagen om Högsta domstolen).

116 Se kommissionens första anmärkning.

117 Se kommissionens andra anmärkning.

118 Domen i målet Simpson, punkt 55. Se kommissionens första anmärkning.

119 Dom av den 25 juli 2018, Minister for Justice and Equality (Brister i domstolssystemet) ( C‑216/18 PPU, EU:C:2018:586, punkt 67).

120 Se dom av den 26 mars 2020, Miasto Łowicz och Prokurator Generalny ( C‑558/18 och C‑563/18, EU:C:2020:234, punkterna 55–59).

121 Såsom det beskrevs i det mål som gav upphov till domen i målet disciplinära förfaranden gentemot domare.

122 Se punkt 140.

123 Särskilt artikel 10 i beslut nr 58–1270 av den 22 december 1958 om antagande av den organiska lagen om domare och åklagare.

124 Vilken avser handlingar som ifrågasätter förekomsten av en domares anställningsförhållande, huruvida utnämningen av en domare är effektiv eller huruvida ett konstitutionellt organ i Republiken Polen är legitimt.

125 Högsta domstolens dom av den 8 mars 2012 (mål SNO 4/12) och dom av den 11 december 2014 (mål SNO 61/14).

126 Högsta domstolens dom av den 22 juni 2015 (mål SNO 36/15).

127 Se, exempelvis, dom av den 19 mars 2020, Sánchez Ruiz m.fl. ( C‑103/18 och C‑429/18, EU:C:2020:219).

128 Domen i målet disciplinära förfaranden gentemot domare, punkterna 61 och 134 och där angiven rättspraxis).

129 Domen i målet disciplinära förfaranden gentemot domare, punkt 136.

130 Se, analogt, domen i målet disciplinära förfaranden gentemot domare, punkt 137.

131 Se, analogt, domen i målet disciplinära förfaranden gentemot domare, punkt 138.

132 Se, analogt, domen i målet disciplinära förfaranden gentemot domare, punkt 139.

133 Domen i målet disciplinära förfaranden gentemot domare, punkt 140.

134 Dom av den 22 februari 2022, RS (Verkan av domar från en författningsdomstol) ( C‑430/21, EU:C:2022:99, punkt 85 och där angiven rättspraxis).

135 Domen i målet disciplinära förfaranden gentemot domare, punkt 142 och där angiven rättspraxis)

136 I syfte att vederlägga vissa argument som anfördes i svaromålet hänvisas i repliken kortfattat till det disciplinära regelverket i Polen i allmänhet och bristen på oavhängighet vid avdelningen för disciplinära mål. I repliken bekräftas att ansökan inte stödde sig på dessa omständigheter.

137 Se, analogt, dom av den 15 juli 2004, kommissionen/Tyskland ( C‑139/03, ej publicerad, EU:C:2004:461).

138 Enligt domen i målet Simpson krävs att en sådan granskning ska göras.

139 En nationell domare får inte heller ådömas disciplinärt ansvar till följd av sin underlåtenhet att tillämpa nationell lagstiftning i syfte att följa ett förhandsavgörande från EU-domstolen. Se, analogt, dom av den 22 februari 2022, RS (Verkan av domar från en författningsdomstol) ( C‑430/21, EU:C:2022:99, punkt 88).

140 Se dom av den 2 mars 2021, A.B. m.fl. (Tillsättning av domare vid Högsta domstolen – Rättsmedel) ( C‑824/18, EU:C:2021:153, punkt 128 och följande punkter och där angiven rättspraxis). Till exempel skulle det kunna anses att en granskning av KRS roll i det förfarande som leder fram till utnämningen av en domare utgör en disciplinär överträdelse.

141 Se Trybunał Konstytucyjnys (Författningsdomstolen) dom av den 4 mars 2020 (mål P 22/19) (Dz. U. 2020, position 413), dom av den 2 juni 2020 (mål P 13/19) (Dz. U. 2020, position 1017), dom av den 23 februari 2022 (mål P 10/19) (Dz. U. 2022, position 480), vilka diskuteras i punkt 144 ovan.

142 Högsta domstolens dom av den 22 juni 2015 (mål SNO 36/15).

143 Dz. U. 2018, position 5. Se, för ett liknande resonemang, domen i målet disciplinära förfaranden gentemot domare, punkt 145.

144 Domen i målet disciplinära förfaranden gentemot domare, punkterna 126, 127 och 149 och följande punkter.

145 Se beslut av den 4 februari 2020, II DO 1/20, i vilket avdelningen för disciplinära mål slog fast att en domare i princip kan anklagas för att ha gjort sig skyldig till en disciplinär överträdelse enligt artikel 107 § 1 i lagen om de allmänna domstolarnas organisation av det skälet att vederbörande begärt att sejmen ska lämna ut handlingar om förfarandet för att utse ledamöterna i KRS i dess nya sammansättning, vilket påstås utgöra ett uppenbart och allvarligt åsidosättande av rättsregler. domen i målet disciplinära förfaranden gentemot domare, punkterna 150 och 151.

146 Domen i målet disciplinära förfaranden gentemot domare, punkt 152.

147 Domen i målet disciplinära förfaranden gentemot domare, punkt 153 och där angiven rättspraxis.

148 Domen i målet disciplinära förfaranden gentemot domare, punkterna 113 och 147.

149 I vilken disciplinära överträdelser definieras på ett sätt som inte vare sig uppfyller det krav på klarhet och precision som anges i punkt 175 ovan eller säkerställer att domares disciplinära ansvar på grund av domstolsavgöranden som denne har meddelat aktualiseras endast i de sällsynta undantagsfall som avses i punkt 173 ovan.

150 Se, för ett liknande resonemang, domen i målet disciplinära förfaranden gentemot domare, punkt 145.

151 I punkt 171 i domen i målet A.K. konstaterades att kravet på en oavhängig och opartisk domstol inte är uppfyllt då de objektiva villkor under vilka det aktuella organet inrättats och det som är kännetecknande för organet samt det sätt på vilket organets ledamöter har tillsatts kan föranleda rimligt tvivel hos enskilda rättssubjekt beträffande pålitligheten hos organet i förhållande till yttre omständigheter, särskilt i förhållande till direkta eller indirekta påtryckningar från den lagstiftande och den verkställande makten, och beträffande organets neutralitet i förhållande till de intressen som konfronteras. Detta kan innebära att nämnda organ inte framstår som oavhängigt eller opartiskt på ett sätt som inverkar menligt på det förtroende som enskilda rättssubjekt ska kunna hysa för domstolsväsendet i ett demokratiskt samhälle.

152 KRS regleras genom lag om KRS av den 12 maj 2011, i dess lydelse. Se fotnot 109 i förevarande förslag till avgörande..

153 Se dom av den 2 mars 2021, A.B. m.fl. (Tillsättning av domare vid Högsta domstolen – Rättsmedel) ( C‑824/18, EU:C:2021:153, punkterna 160–164).

154 Beslut av den 8 april 2020, kommissionen/Polen ( C‑791/19 R, EU:C:2020:277, punkt 34 och där angiven rättspraxis).

155 Dom av den 22 juli 2021, Reczkowicz mot Polen, CE:ECHR:2021:0722JUD004344719.

156 Se domen i målet A.K., punkt 133.

157 Ansökningarna måste uppfylla kraven i artikel 31 § 3 i lagen om Högsta domstolen.

158 Belgien, Tyskland, Irland, Frankrike, Cypern och, Finland.

159 Se dom av den 9 juli 2020, Land Hessen ( C‑272/19, EU:C:2020:535), dom av den 16 juli 2020, Governo della Repubblica italiana (Italienska fredsdomares ställning) ( C‑658/18, EU:C:2020:572), och dom av den 20 april 2021, Repubblika ( C‑896/19, EU:C:2021:311). Se även beslut av domstolens vice ordförande av den 10 september 2020, rådet/Sharpston ( C‑424/20 P(R), ej publicerat, EU:C:2020:705).

160 Dom av den 18 maj 2021, Asociaţia Forumul Judecătorilor din România m.fl. ( C‑83/19, C‑127/19, C‑195/19, C‑291/19, C‑355/19 och C‑397/19, EU:C:2021:393, punkterna 210–213).

161 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 2 mars 2021, A.B. m.fl. (Tillsättning av domare vid Högsta domstolen – Rättsmedel) ( C‑824/18, EU:C:2021:153, punkt 112 och där angiven rättspraxis).

162 Se även beslutet av den 14 juli 2021, punkt 81.

163 Se, analogt, domen i målet disciplinära förfaranden gentemot domare, punkterna 80 och 83.

164 Jag instämmer i Republiken Finlands påpekande vid förhandlingen att det inte hjälper Republiken Polen att framhäva enskilda aspekter i andra medlemsstaters regelverk med disciplinåtgärder mot domare. Bortsett från den omständigheten att dessa regelverk inte är föremål för förevarande förfarande, måste de prövas som en helhet med beaktande av bland annat den ifrågavarande domstolens eller domstolarnas särdrag, det sammanhang i vilket de inrättats och förfarandet för utnämning av deras ledamöter.

165 Domen i målet disciplinära förfaranden gentemot domare. Enligt fast rättspraxis ska förekomsten av ett fördragsbrott bedömas mot bakgrund av den situation som rådde i medlemsstaten vid utgången av den frist som har angetts i det motiverade yttrandet, det vill säga i det målet den 17 juli 2019. Se dom av den 18 oktober 2018, kommissionen/Förenade kungariket ( C‑669/16, EU:C:2018:844, punkt 40 och där angiven rättspraxis). Det står klart att det motiverade yttrandet i förevarande fall avgavs efter det datumet. Domstolens konstateranden i domen om disciplinära förfaranden gentemot domare med avseende på avdelningen för disciplinära mål är tillämpliga i förevarande fall. Det är således särskilt anmärkningsvärt att Republiken Polen inte har vederlagt de argument som kommissionen grundat på den domen.

166 I dom av den 5 december 2019 och dom av den 15 januari 2020 fastslog Högsta domstolens avdelning för arbetsrättsliga och socialförsäkringsrättsliga mål, inom ramen för de tvister som hade föranlett domen i målet A.K., för det första, att KRS i dess nuvarande sammansättning inte är ett opartiskt och oavhängigt organ i förhållande till den lagstiftande och den verkställande makten och, för det andra, att avdelningen för disciplinära mål inte är en oavhängig och opartisk domstol med hänsyn till omständigheterna vid dess bildande, omfattningen av dess befogenheter, dess sammansättning och KRS deltagande i dess inrättande.

167 Genom beslut av den 8 april 2020, kommissionen/Polen ( C‑791/19 R, EU:C:2020:277), krävde domstolen att Republiken Polen omedelbart och fram till dess att slutlig dom meddelats i mål C‑791/19 skulle, bland annat, tillfälligt upphöra med tillämpningen av bestämmelserna i 2017 års lag om Högsta domstolen, som ger avdelningen för disciplinära mål behörighet att avgöra disciplinära mål avseende domare, och underlåta att hänskjuta mål till den avdelningen. Se även beslutet av den 14 juli 2021, beslut av domstolens vice ordförande av den 6 oktober 2021, Polen/kommissionen ( C‑204/21 R-RAP, EU:C:2021:834), och av den 27 oktober 2021, kommissionen/Polen ( C‑204/21 R, ej publicerat, EU:C:2021:878).

168 Vilket uteslöt alla möjligheter för domare som redan tjänstgjorde vid Högsta domstolen att omplaceras till denna avdelning, även om en sådan omplacering av domare i princip var tillåten.

169 Av de 25 ledamöterna i KRS i dess nya sammansättning har 23 ledamöter utnämnts av eller företräder den polska verkställande eller lagstiftande makten. Tidigare valdes 15 av ledamöterna i KRS av domare bland domare.

170 Lagen om Högsta domstolen av den 8 december 2017, i dess konsoliderade lydelse som offentliggjordes i Dziennik Ustaw Rzeczypospolitej Polskiej 2019 (position 825).

171 Den medförde bland annat att två nya avdelningar inrättades vid Högsta domstolen, däribland avdelningen för disciplinära mål, och samtidigt infördes en bestämmelse om att pensionsåldern för domarna vid Högsta domstolen skulle sänkas och att de domare som tjänstgjorde vid Högsta domstolen skulle omfattas av denna åtgärd. Vissa av KRS ledamöter skiljdes från sina uppdrag i förtid och ombildningen av KRS skedde i ett sammanhang där det förväntades att ett flertal tjänster vid Högsta domstolen inom kort skulle tillsättas, inklusive vid avdelningen för disciplinära mål.

172 Domstolen slog också fast att en sådan utveckling innebar att skyddet för rättsstatens värde försämrades. Domen om disciplinära förfaranden gentemot domare, punkt 112.

173 Dom av den 24 juni 2019 ( C‑619/18, EU:C:2019:531).

174 Se artikel 88a § 4 i den ändrade lagen om de allmänna domstolarnas organisation.

175 Artikel 178.3 i Republiken Polens konstitution förbjuder domare att tillhöra ett politiskt parti.

176 Se artikel 88a § 1 punkterna 1 och 2 i den ändrade lagen om de allmänna domstolarnas organisation.

177 I vilket det anges att [e]ftersom denna förordning bland annat gäller för verksamhet inom domstolar och andra rättsliga myndigheter, skulle det i unionsrätt eller medlemsstaternas nationella rätt kunna anges vilken behandling och vilka förfaranden för behandling som berörs när det gäller domstolars och andra rättsliga myndigheters behandling av personuppgifter. Tillsynsmyndigheternas behörighet bör inte omfatta domstolars behandling av personuppgifter när detta sker inom ramen för domstolarnas dömande verksamhet, i syfte att säkerställa domstolsväsendets oberoende när det utför sin rättskipande verksamhet, inbegripet när det fattar beslut. Det bör vara möjligt att anförtro tillsynen över sådan behandling av uppgifter till särskilda organ inom medlemsstaternas rättsväsen, vilka framför allt bör säkerställa efterlevnaden av bestämmelserna i denna förordning, främja domstolsväsendets medvetenhet om sina skyldigheter enligt denna förordning och hantera klagomål relaterade till sådan behandling av uppgifter.

178 Artikel 7 i stadgan.

179 Artikel 8 i stadgan.

180 Se artikel 6.3 sista meningen, jämförd med artikel 6.3 b i den första meningen samt artikel 6.1 c och e i dataskyddsförordningen.

181 I artikel 178.3 i Republiken Polens konstitution fastställs ett sådant krav.

182 Artiklarna 53, 54, 57 och 58.

183 I domen av den 21 maj 2019, kommissionen/Ungern (Nyttjanderätter till jordbruksmark) ( C‑235/17, EU:C:2019:432), slog domstolen fast att Ungern hade underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 63 FEUF jämförd med artikel 17 i stadgan. I punkt 65 i den domen slog domstolen fast att när en medlemsstat tillämpar undantag som föreskrivs i unionsrätten för att motivera ett hinder mot en grundläggande frihet som garanteras i fördraget, ska den anses tillämpa unionsrätten, i den mening som avses i artikel 51.1 i stadgan. Se även dom av den 18 juni 2020, kommissionen/Ungern (Insyn i föreningar) ( C‑78/18, EU:C:2020:476, punkterna 101–104), och dom av den 6 oktober 2020, kommissionen/Ungern (Högre utbildning) ( C‑66/18, EU:C:2020:792, punkterna 212–216).

184 Se, analogt, dom av den 10 juni 2021, Land Oberösterreich (Bostadsbidrag) ( C‑94/20, EU:C:2021:477, punkt 59 och där angiven rättspraxis).

185 Dom av den 26 februari 2013 ( C‑617/10, EU:C:2013:105).

186 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 24 september 2020, NK (Tjänstepension till högre tjänstemän) ( C‑223/19, EU:C:2020:753, punkterna 78 och 79).

187 Det följer av fast rättspraxis att den omständigheten att dessa uppgifter ingår i ett professionellt sammanhang inte innebär att de förlorar sin egenskap av personuppgifter. Dom av den 9 mars 2017, Manni ( C‑398/15, EU:C:2017:197, punkt 34 och där angiven rättspraxis).

188 Se, analogt, dom av den 27 september 2017, Puškár ( C‑73/16, EU:C:2017:725, punkterna 33 och 34). Se även dom av den 24 februari 2022, Valsts ieņēmumu dienests (Behandling av personuppgifter för skatteändamål) ( C‑175/20, EU:C:2022:124, punkterna 33–35). Artikel 4.2 i dataskyddsförordningen, i vilken det hänvisas till en åtgärd, har ett mycket brett tillämpningsområde.

189 Dom av den 29 mars 2022, Getin Noble Bank ( C‑132/20, EU:C:2022:235, punkt 88 och där angiven rättspraxis).

190 Undantagen i artikel 2.2 i dataskyddsförordningen ska tolkas restriktivt. Dom av den 24 februari 2022, Valsts ieņēmumu dienests (Behandling av personuppgifter för skatteändamål) ( C‑175/20, EU:C:2022:124, punkt 40 och där angiven rättspraxis).

191 Dom av den 22 juni 2021 ( C‑439/19, EU:C:2021:504, punkt 66 och där angiven rättspraxis).

192 Med hänvisning till artikel 2.2 a i dataskyddsförordningen och artikel 51.1 i stadgan har generaladvokaten Szpunar ansett att logiken i stadgan är en annan än den i dataskyddsförordningen. Syftet med stadgan är att lägga en hämsko på unionsinstitutionernas och medlemsstaternas maktutövning när dessa bedriver verksamhet som omfattas av unionsrättens tillämpningsområde och att se till att enskilda förfogar över verktyg för att göra gällande de rättigheter som de har i det sammanhanget. Skydd av personuppgifter är emellertid inte endast en fråga om en grundläggande rättighet. Som framgår av artikel 16 FEUF utgör dataskydd som sådant ett av unionens politikområden. Dataskyddsförordningen är avsedd att tillämpas på varje form av behandling av personuppgifter, oberoende av ämnesområde och vilka parter som utför den. Se förslag till avgörande av generaladvokaten Szpunar i målet Latvijas Republikas Saeima (Prickning) ( C‑439/19, EU:C:2020:1054, punkterna 50–52).

193 Där det hänvisas till verksamhet rörande nationell säkerhet och verksamhet inom ramen för unionens gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik.

194 Det ska för fullständighetens skull tilläggas att artikel 2.2 b–c i dataskyddsförordningen inte undantar organisationen av domstolsväsendet eller den dömande verksamheten från förordningens tillämpningsområde. Republiken Polen har inte åberopat undantaget i artikel 2.2 d i dataskyddsförordningen, vilket avser behandling av personuppgifter som behöriga myndigheter utför i syfte att förebygga, förhindra, utreda, avslöja eller lagföra brott eller verkställa straffrättsliga påföljder. Inget i handlingarna i målet tyder på att de nationella bestämmelserna i fråga har något av dessa syften som sitt mål. Republiken Polen har angett att syftet med att ålägga dessa skyldigheter är att tillhandahålla parterna information för att underlätta ingivandet av en motiverad jävsinvändning mot en domare.

195 Se artiklarna 9.2 f, 37.1 a och 55.3 i dataskyddsförordningen. Se även undantaget i artikel 23.1 f i dataskyddsförordningen med avseende på skydd av rättsväsendets oberoende och rättsliga åtgärder.

196 Såsom Republiken Finland påpekade vid förhandlingen.

197 Se, analogt, dom av den 27 september 2017, Puškár ( C‑73/16, EU:C:2017:725, punkt 102).

198 Dom av den 6 oktober 2020, La Quadrature du Net m.fl. ( C‑511/18, C‑512/18 och C‑520/18, EU:C:2020:791, punkt 208 och där angiven rättspraxis). Enligt artikel 23 i dataskyddsförordningen får unionen och medlemsstaterna införa en lagstiftningsåtgärd som begränsar tillämpningsområdet för de skyldigheter och rättigheter som föreskrivs i bland annat artikel 5, i den mån dess bestämmelser motsvarar de rättigheter och skyldigheter som fastställs i artiklarna 12–22, om en sådan begränsning sker med respekt för andemeningen i de grundläggande rättigheterna och friheterna och utgör en nödvändig och proportionell åtgärd i ett demokratiskt samhälle. I artikel 23.1 f i dataskyddsförordningen föreskrivs att begränsningar får göras i syfte att säkerställa skydd av rättsväsendets oberoende och rättsliga åtgärder. Republiken Polen har inte hänvisat till denna bestämmelse och har särskilt angett att målet med bestämmelserna i den nationella lagstiftningen i fråga inte rör rättsväsendets oberoende.

199 Det görs inte i samtliga fall tydlig åtskillnad mellan de principer som fastställs i artikel 5 i dataskyddsförordningen och den lagliga behandling som avses i artikel 6 däri och de båda bestämmelserna överlappar i viss mån varandra. Kommissionen har inte hävdat att de nationella bestämmelserna i fråga strider mot artikel 5.1 c i dataskyddsförordningen om uppgiftsminimering, eftersom den anser att såsom behandlingen av personuppgifterna i fråga preciseras i de nationella bestämmelserna är den olaglig i sin helhet.

200 Dom av den 22 juni 2021 ( C‑439/19, EU:C:2021:504, punkt 99).

201 Medlemsstaterna får varken foga ytterligare principer för lagligheten av behandlingen av personuppgifter till de som nämns i artikel 6 i dataskyddsförordningen eller föreskriva ytterligare villkor som påverkar räckvidden av de sex principer som föreskrivs däri. För att behandlingen av personuppgifter ska vara laglig måste den därför omfattas av något av de sex fall som anges i artikel 6.1 i dataskyddsförordningen. Se, analogt, dom av den 11 december 2019, Asociaţia de Proprietari bloc M5A-ScaraA ( C‑708/18, EU:C:2019:1064, punkterna 37 och 38).

202 Republiken Polen bekräftade vid förhandlingen att alla förklaringar som inges av domare, utom de som inges av ordförandena på appellationsdomstolarna, sänds till den behöriga appellationsdomstolen och offentliggörs på dess webbplats. Ordförandena på appellationsdomstolarna inger sina förklaringar till justitieministern (artikel 88a § 4 i den ändrade lagen om de allmänna domstolarnas organisation). I artikel 45 § 3 i den ändrade lagen om Högsta domstolen och artikel 8 § 2 i den ändrade lagen om förvaltningsdomstolarnas organisation föreskrivs bland annat att domare vid Högsta domstolen och Högsta förvaltningsdomstolen ska inge sina förklaringar till första ordföranden på Högsta domstolen respektive första ordföranden på Högsta förvaltningsdomstolen och de sistnämnda ska inge sina förklaringar till KRS. Enligt Republiken Polen offentliggörs personuppgifterna avseende ordförandena på appellationsdomstolarna av justitieministern, som således är personuppgiftsansvarig enligt artikel 4.7 i dataskyddsförordningen, eftersom han eller hon bestämmer medlen för behandlingen av personuppgifter. Ordförandena på appellationsdomstolarna är personuppgiftsansvariga för personuppgifterna avseende vanliga domare. Första ordföranden på Högsta domstolen och första ordföranden på Högsta förvaltningsdomstolen är personuppgiftsansvariga för personuppgifterna avseende domare vid deras respektive domstol och KRS är personuppgiftsansvarig för personuppgifterna avseende första ordföranden på Högsta domstolen och första ordföranden på Högsta förvaltningsdomstolen. Behandlingen i fråga är nödvändig för att justitieministern, ordförandena på appellationsdomstolarna, första ordföranden på Högsta domstolen respektive på Högsta förvaltningsdomstolens och KRS ska kunna fullgöra sina förpliktelser enligt artikel 88a i den ändrade lagen om de allmänna domstolarnas organisation, artikel 45 § 3 i den ändrade lagen om Högsta domstolen och artikel 8 § 2 i den ändrade lagen om förvaltningsdomstolarnas organisation. Se artikel 6.1 c i dataskyddsförordningen.

203 Jag nämner dessa bestämmelser, eftersom kommissionen har hänvisat till dem.

204 Se även artikel 52.1 i stadgan.

205 Dom av den 16 juli 2020, Facebook Ireland och Schrems ( C‑311/18, EU:C:2020:559, punkt 172 och där angiven rättspraxis).

206 Dom av den 22 juni 2021, Latvijas Republikas Saeima (Prickning) ( C‑439/19, EU:C:2021:504, punkt 105).

207 Målet att stärka domares opartiskhet och politiska neutralitet och förtroendet för deras opartiskhet kan omfattas av begreppet att säkerställa tillgång till en opartisk domstol.

208 Kommissionen har inte heller hävdat att de nationella bestämmelserna i fråga inte är tillräckligt precisa och klara eller inte hänvisar till det mål som de eftersträvar, såsom det krävs enligt artikel 6.3 i dataskyddsförordningen. Även om de ifrågavarande nationella bestämmelsernas syfte inte uppenbart framgår av deras lydelse, är detta således inte den grund på vilken kommissionen har hävdat att Republiken Polen har underlåtit att uppfylla artikel 6.3 i dataskyddsförordningen.

209 Se även artikel 45.1 i Republiken Polens konstitution.

210 I skäl 51 i dataskyddsförordningen anges att personuppgifter som till sin natur är särskilt känsliga med hänsyn till grundläggande rättigheter och friheter bör åtnjuta särskilt skydd, eftersom behandling av sådana uppgifter kan innebära betydande risker för de grundläggande rättigheterna och friheterna.

211 Vilken i de flesta praktiska avseenden är identisk med artikel 45 § 3 i den ändrade lagen om Högsta domstolen och artikel 8 § 2 i den ändrade lagen om förvaltningsdomstolarnas organisation.

212 I artikel 88a i den ändrade lagen om de allmänna domstolarnas organisation används begreppen zrzeszenie och stowarzyszenie, vilka båda kan översättas med förening. Medan begreppet stowarzyszenie definieras i den polska lagen av den 7 april 1989 om föreningar, finns det ingen definition av begreppet zrzeszenie, vilket är vidare än och inbegriper begreppet stowarzyszenie. Zrzeszenie avser alla sammanslutningar av personer som bildats för ett gemensamt syfte.

213 Förbudet i artikel 9.1 i dataskyddsförordningen ska, med förbehåll för de undantag som anges i förordningen, tillämpas på alla typer av behandling av de särskilda kategorier av uppgifter som avses i nämnda bestämmelse och på alla som är ansvariga för sådan behandling (dom av den 24 september 2019, GC m.fl. (Borttagande av länkar till känsliga uppgifter), C‑136/17, EU:C:2019:773, punkt 42). Skyddet för den grundläggande rätten till respekt för privatlivet som garanteras i artiklarna 7 och 8.1 i stadgan kräver dessutom att undantag från och begränsningar av skyddet för personuppgifter ska inskränkas till vad som är strängt nödvändigt. Se, analogt, dom av den 11 december 2014, Ryneš ( C‑212/13, EU:C:2014:2428, punkt 28), och dom av den 5 april 2022, Commissioner of the Garda Síochána m.fl. ( C‑140/20, EU:C:2022:258, punkt 52). Se även dom av den 3 oktober 2019, A m.fl. ( C‑70/18, EU:C:2019:823, punkt 29), avseende artikel 8.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den 24 oktober 1995 om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter (EGT L 281, 1995, s. 31), vilken motsvarar artikel 9.1 i dataskyddsförordningen.

214 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 29 mars 2022, Getin Noble Bank ( C‑132/20, EU:C:2022:235, punkt 95). Kraven på oavhängighet och opartiskhet bygger på att det finns regler som är av sådan beskaffenhet att de undanröjer allt rimligt tvivel som enskilda rättssubjekt skulle kunna hysa beträffande domares pålitlighet i förhållande till yttre omständigheter och deras neutralitet i förhållande till de intressen som konfronteras (punkt 119). Eftersom tillgången till en opartisk domstol är grundläggande för rättsstatsprincipen, är det ifrågavarande målet inte endast i allmänt intresse utan uppfyller det högre kravet i artikel 9.2 g i dataskyddsförordningen på att utgöra ett viktigt allmänt intresse.

215 Dom av den 29 mars 2022 ( C‑132/20, EU:C:2022:235, punkt 107).

216 Sådana personer kan ha tillgång till känsliga personuppgifter av skäl som är helt utan samband med det mål av allmänt intresse som Republiken Polen har åberopat. Se, för ett liknande resonemang, dom av den 22 juni 2021, Latvijas Republikas Saeima (Prickning) ( C‑439/19, EU:C:2021:504, punkt 118).