Förslag till avgörande av generaladvokat Priit Pikamäe föredraget den 14 juli 2021()

1 Originalspråk: franska.

2 I punkterna 1, 8, 27, 29, 39, 43, 47 och 52 samt i fotnoterna 18 och 33 i förevarande text har ändringar gjorts efter det att den offentliggjordes på nätet för första gången.

3 Europaparlamentets och rådets förordning av den 26 juni 2013 om kriterier och mekanismer för att avgöra vilken medlemsstat som är ansvarig för att pröva en ansökan om internationellt skydd som en tredjelandsmedborgare eller en statslös person har lämnat in i någon medlemsstat (EUT L 180, 2013, s. 31).

4 Rådets förordning av den 27 november 2003 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar i äktenskapsmål och mål om föräldraansvar samt om upphävande av förordning (EG) nr 1347/2000 (EUT L 338, 2003, s. 1).

5 Här återges formuleringen av den andra tolkningsfrågan, såsom den har preciserats av den hänskjutande domstolen i sitt svar av den 21 maj 2021 på domstolens informella begäran om upplysningar.

6 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 18 december 2014, McCarthy m.fl. ( C‑202/13, EU:C:2014:2450, punkt 30), dom av den 25 juli 2018, Alheto ( C‑585/16, EU:C:2018:584, punkt 67), samt dom av den 12 mars 2020, VW (Rätt till tillgång till försvarare vid utebliven inställelse) ( C‑659/18, EU:C:2020:201, punkterna 22 och 23).

7 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 27 november 2007, C ( C‑435/06, EU:C:2007:714, punkterna 46–51), dom av den 21 oktober 2015, Gogova ( C‑215/15, EU:C:2015:710, punkt 26), samt dom av den 19 september 2018, C.E. och N.E. ( C‑325/18 PPU och C‑375/18 PPU, EU:C:2018:739, punkt 55).

8 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 27 november 2007, C ( C‑435/06, EU:C:2007:714, punkterna 34, 50 och 51), dom av den 2 april 2009, A ( C‑523/07, EU:C:2009:225, punkterna 24, 27–29), och dom av den 26 april 2012, Health Service Executive ( C‑92/12 PPU, EU:C:2012:255, punkterna 60 och 61).

9 I domen av den 21 oktober 2015, Gogova ( C‑215/15, EU:C:2015:710, punkt 28), slog domstolen fast att föremålet för ansökan ska beaktas vid bedömningen av huruvida en ansökan omfattas av tillämpningsområdet för förordning nr 2201/2003. Jag vill påpeka att det i förevarande fall nästan räcker med att hålla sig till ordalydelsen i den aktuella ansökan.

10 Formuleringen ska särskiljas från den mer tvingande formuleringen ska inte tillämpas.

11 Dom av den 25 november 2020, Istituto nazionale della previdenza sociale (Familjeförmåner för varaktigt bosatta) ( C‑303/19, EU:C:2020:958, punkt 26).

12 Dom av den 13 oktober 2016, Mikołajczyk ( C‑294/15, EU:C:2016:772, punkt 29). Vad vidare gäller lydelsen i skäl 10 i förordning nr 2201/2003, erinrar jag om att ingressen till en unionsrättsakt inte är juridiskt bindande och inte kan åberopas för att göra avsteg från själva bestämmelserna i rättsakten eller för att tolka dessa bestämmelser på ett sätt som uppenbart strider mot deras lydelse (dom av den 25 november 2020, Istituto nazionale della previdenza sociale (Familjeförmåner för varaktigt bosatta) ( C‑303/19, EU:C:2020:958, punkt 26).

13 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 27 november 2007, C ( C‑435/06, EU:C:2007:714, punkt 30).

14 Se dom av den 9 oktober 2014, C ( C‑376/14 PPU, EU:C:2014:2268, punkt 47).

15 För mer ingående uppgifter om denna åtskillnad, se förslag till avgörande av generaladvokaten Wahl i målet OL ( C‑111/17 PPU, EU:C:2017:375, punkterna 44–51).

16 Se dom av den 9 oktober 2014, C ( C‑376/14 PPU, EU:C:2014:2268, punkt 54), och dom av den 8 juni 2017, OL ( C‑111/17 PPU, EU:C:2017:436, punkt 41).

17 Se dom av den 22 december 2010, Mercredi ( C‑497/10 PPU, EU:C:2010:829, punkt 44), och dom av den 17 oktober 2018, UD ( C‑393/18 PPU, EU:C:2018:835, punkt 45).

18 Se dom av den 2 april 2009, A ( C‑523/07, EU:C:2009:225, punkterna 34 och 35), dom av den 22 december 2010, Mercredi ( C‑497/10 PPU, EU:C:2010:829, punkterna 44–46), dom av den 9 oktober 2014, C ( C‑376/14 PPU, EU:C:2014:2268, punkt 50), dom av den 8 juni 2017, OL ( C‑111/17 PPU, EU:C:2017:436, punkt 40), dom av den 28 juni 2018, HR ( C‑512/17, EU:C:2018:513, punkt 40), samt dom av den 17 oktober 2018, UD ( C‑393/18 PPU, EU:C:2018:835, punkt 45).

19 Se dom av den 28 juni 2018, HR ( C‑512/17, EU:C:2018:513, punkterna 41 och 42).

20 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 2 april 2009, A ( C‑523/07, EU:C:2009:225, punkterna 37 och 38), dom av den 22 december 2010, Mercredi ( C‑497/10 PPU, EU:C:2010:829, punkterna 44 och 47–49), dom av den 9 oktober 2014, C ( C‑376/14 PPU, EU:C:2014:2268, punkt 51), dom av den 8 juni 2017, OL ( C‑111/17 PPU, EU:C:2017:436, punkterna 42 och 43), samt dom av den 28 juni 2018, HR ( C‑512/17, EU:C:2018:513, punkt 41).

21 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 2 april 2009, A ( C‑523/07, EU:C:2009:225, punkt 39) och dom av den 28 juni 2018, HR ( C‑512/17, EU:C:2018:513, punkt 43).

22 Se dom av den 22 december 2010, Mercredi ( C‑497/10 PPU, EU:C:2010:829, punkterna 53–55).

23 Se dom av den 8 juni 2017, OL ( C‑111/17 PPU, EU:C:2017:436, punkt 45).

24 Se dom av den 28 juni 2018, HR ( C‑512/17, EU:C:2018:513, punkt 45).

25 Se dom av den 2 april 2009, A ( C‑523/07, EU:C:2009:225, punkt 40), och dom av den 8 juni 2017, OL ( C‑111/17 PPU, EU:C:2017:436, punkterna 46 och 47).

26 Se förslag till avgörande av generaladvokaten Saugmandsgaard Øe i målet UD ( C‑393/18 PPU, EU:C:2018:749, punkt 52).

27 Enligt barnets moder går barnet under dagen på ett finskt daghem och talar redan finska som alla andra barn i samma ålder. I domen av den 9 oktober 2014, C ( C‑376/14 PPU, EU:C:2014:2268, punkt 56), preciserade domstolen att behovet att skydda barnets bästa kräver att faktiska omständigheter som visar på att barnet sedan förflyttningen har funnit sig till rätta i socialt hänseende och i familjehänseende beaktas.

28 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 5 oktober 2010, McB. ( C‑400/10 PPU, EU:C:2010:582, punkt 41).

29 Den omständigheten att den gemensamma vårdnaden upphörde den 29 april 2021 medför att kvarhållandet, under alla omständigheter, endast kan betraktas som olovligt för perioden mellan den 24 november 2020 och den 29 april 2021.

30 Se förslag till avgörande av generaladvokaten Saugmandsgaard Øe i målet UD ( C‑393/18 PPU, EU:C:2018:749, punkt 94).

31 En bedömning av de avgöranden som sammanfattats i databasen Incadat (denna databas innehåller en systematisk förteckning över rättsfall från domstolarna i stater som undertecknat 1980 års Haagkonvention) visar att medlemsstaternas domstolar ger begreppet faktiskt utövande av vårdnad en sådan vid tolkning.

32 Förklarande rapport till 1980 års Haagkonvention, E. Perez-Vera, punkterna 72, 73 och 115 (https://assets.hcch.net/docs/a5fb103C‑2ceb-4d17–87e3-a7528a0d368c.pdf).

33 Dom av den 23 december 2009, Detiček ( C‑403/09 PPU, EU:C:2009:810, punkt 56), och dom av den 1 juli 2010, Povse ( C‑211/10 PPU, EU:C:2010:400, punkt 64).

34 Dom av den 8 juni 2017, OL ( C‑111/17 PPU, EU:C:2017:436, punkt 63). Se, för ett liknande resonemang, dom av den 23 december 2009, Detiček ( C‑403/09 PPU, EU:C:2009:810, punkt 57), och dom av den 9 oktober 2014, C ( C‑376/14 PPU, EU:C:2014:2268, punkt 67). I dom av den 1 juli 2010, Povse ( C‑211/10 PPU, EU:C:2010:400, punkt 41) och dom av den 24 mars 2021, SS ( C‑603/20 PPU, EU:C:2021:231, punkt 45), använder domstolen det gemensamma begreppet bortförande, som är mer uttryckligt och slagkraftigt. Begreppet används även i rubriken till 1980 års Haagkonvention

35 Europaparlamentets och rådets direktiv av den 26 juni 2013 om gemensamma förfaranden för att bevilja och återkalla internationellt skydd (EUT L 180, 2013, s. 60).

36 Se dom av den 4 oktober 2018, Ahmedbekova ( C‑652/16, EU:C:2018:801, punkterna 53–55).

37 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 23 januari 2019, M.A. m.fl. ( C‑661/17, EU:C:2019:53, punkterna 87–90).

38 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 7 juni 2016, Ghezelbash ( C‑63/15, EU:C:2016:409, punkt 54).

39 I domen av den 18 december 2014, McCarthy m.fl. ( C‑202/13, EU:C:2014:2450, punkt 54), preciserade domstolen att det, för att det ska anses styrkt att det är fråga om missbruk, åtminstone ska prövas huruvida den berörda personen har försökt erhålla en förmån som följer av unionsbestämmelserna genom att på konstlad väg konstruera de omständigheter som krävs för att erhålla den.

40 Jag anser dessutom att den objektiva svårigheten att känna till och förstå den komplexa mekanism som föreskrivs i förordning nr 604/2013 i syfte att fastställa vilken medlemsstat som är ansvarig för att pröva en ansökan om internationellt skydd, och den slumpmässiga följden av ett sådant förfarande, bidrar till fastställandet att en strategi som syftar till att kringgå bestämmelserna i denna rättsakt i syfte att på konstlad väg skapa domstols behörighet på internationell nivå är föga realistisk.

41 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 8 juni 2017, OL ( C‑111/17 PPU, EU:C:2017:436, punkt 64).

42 I domen av den 7 juni 2016, Ghezelbash ( C‑63/15, EU:C:2016:409, punkt 54), preciserade domstolen för övrigt att ett överklagande enligt förordning nr 604/2013 inte kan likställas med den forum shopping som Dublinsystemet avser att förhindra.