Förslag av generaladvokaten Jean Richard de la Tour föredraget den 11 januari 2024

1 Originalspråk: franska.

2 Nedan kallade mobila EU-medborgare.

3 Kommissionen har väckt en identisk talan mot republiken Polen (mål C‑814/21) vilken behandlas på ett samordnat sätt. En för dessa båda mål gemensam förhandling hölls den 12 september 2023.

4 Nedan kallad stadgan.

5 EGT L 329, 1993, s. 34; svensk specialutgåva, område 1, volym 3 s. 76; tjeckisk specialutgåva, område 20, volym 1, s. 7.

6 EGT L 368, 1994, s. 38; svensk specialutgåva, område 1, volym 4, s. 80; tjeckisk specialutgåva, område 20, volym 1, s. 12.

7 Nedan kallad lagen om politiska partier.

8 Nedan kallad lagen om kommunalval.

9 Nedan kallad lagen om val till Europaparlamentet.

10 Nedan kallat ansluta sig till ett politiskt parti.

11 Republiken Tjeckien har hänvisat till domen av den 12 september 2006, Eman och Sevinger ( C‑300/04, nedan kallad domen Eman och Sevinger, EU:C:2006:545, punkt 53).

12 Beträffande principen om icke-diskriminering har kommissionen hänvisat till domarna av den 5 december 1989, kommissionen/Italien ( C‑3/88, EU:C:1989:606, punkt 8), och den 17 juli 2008, Raccanelli ( C‑94/07, EU:C:2008:425, punkt 45), samt tredje skälet i direktiv 93/109. Kommissionen har, för en illustration, hänvisat till domen av den 16 december 2004, My ( C‑293/03, EU:C:2004:821, punkt 33 och där angiven rättspraxis), avseende artikel 18 EG, nu artikel 21 FEUF. När det gäller grundläggande rättigheter har kommissionen hänvisat till domen av den 18 juni 1991, ERT ( C‑260/89, EU:C:1991:254, punkterna 43 och 44), och erinrat om dem som den hänvisade till i sin ansökan, det vill säga domarna av den 27 april 2006, kommissionen/Tyskland ( C‑441/02, EU:C:2006:253, punkt 108), och av den 15 juli 2021, The Department for Communities in Northern Ireland ( C‑709/20, EU:C:2021:602, punkt 88). Angående kravet på att nationella bestämmelser ska vara förenlig med den föreningsfrihet som föreskrivs i artikel 12 i stadgan, har kommissionen hänvisat till domen av den 18 juni 2020, kommissionen/Ungern (Insyn i föreningar) ( C‑78/18, EU:C:2020:476).

13 Se, bland annat, dom av den 5 juni 2023, kommissionen/Polen (Domares oavhängighet och privatliv) ( C‑204/21, EU:C:2023:442, punkterna 188–190 och där angiven rättspraxis).

14 Se, analogt, dom av den 30 september 2010, kommissionen/Belgien ( C‑132/09, EU:C:2010:562, punkterna 40 och 41).

15 Min kursivering.

16 Detta argument har framförts till svar på Republiken Polens interventionsinlaga.

17 Kommissionen har i detta hänseende hänvisat till domen Eman och Sevinger.

18 Kommissionen har hänvisat till dom av den 27 april 2006, kommissionen/Tyskland ( C‑441/02, EU:C:2006:253, punkt 108).

19 Som undertecknades i Rom den 4 november 1950, nedan kallad Europakonventionen.

20 Kommissionen har hänvisat till Europadomstolens dom av den 30 januari 1998, Turkiets förenade kommunistparti m.fl. mot Turkiet (CE:ECHR:1998:0130JUD001939292, § 44), samt, beträffande betydelsen av politiska partier, som ett exempel, domarna av den 25 maj 1998, Socialistpartiet m.fl./Turkiet (CE:ECHR:1998:0525JUD002123793, § 41), och av den 13 februari 2003, Refah Partisi (Välfärdspartiet) m.fl./Turkiet (CE:ECHR:2003:0213JUD004134098, §§ 86–89).

21 Nedan kallade Venedigkommissionens riktlinjer. Se andra upplagan av dessa riktlinjer (studie nr 881/2017). Kommissionen har hänvisat till kommentarerna i punkt 1 (s. 5) samt punkterna 17 och 18 (s. 9). Beträffande den länk som partierna utgör mellan medborgare och offentliganställda, har denna institution hänvisat till punkt 18 (s. 9).

22 Se punkterna 51 och 52 i detta förslag till avgörande.

23 Kommissionen har anfört att Republiken Tjeckiens argument avseende bestämmelserna i artikel 5.3 i direktiv 94/80 i detta hänseende är ogrundat. Till svar på Republiken Polens interventionsinlaga, har kommissionen gjort gällande att ett allmänt förbud mot att ansluta sig till ett politiskt parti går utöver de inskränkningar som är tillåtna enligt sekundärrätten.

24 Punkt 53 i denna dom.

25 Kommissionen har hänvisat till Europadomstolens dom av den 27 april 1995, Piermont mot Frankrike (CE:ECHR:1995:0427JUD001577389, § 64), enligt vilken unionens medlemsstater inte får åberopa denna bestämmelse gentemot medborgare i andra medlemsstater som gör gällande sina rättigheter enligt fördragen.

26 Se fotnot 33 i detta förslag till avgörande. Kommissionen har preciserat att i denna dom ogillades en talan som det politiska partiet evropani.cz hade väckt mot ett beslut av Ministerstva vnitra (Inrikesministeriet, Republiken Tjeckien) om en vägran att registrera en ändring i detta politiska partis stadgar vilken innebar en tillåtelse för unionsmedborgare med permanent uppehållstillstånd i Republiken Tjeckien att ansluta sig.

27 Kommissionen har hänvisat till de handlingar som anges i fotnoterna 71 och 72 i detta förslag till avgörande.

28 Republiken Tjeckien har i sin svarsinlaga inledningsvis angett att föremålet för denna talan är politiskt, eftersom den har till syfte att säkerställa en större inblandning för mobila unionsmedborgare i den europeiska politiken, inbegripet en rätt för dem att rösta i nationella och lokala val. Denna medlemsstat har, som exempel, angett kommissionens fjärde rapport om unionsmedborgarskap (1 maj 2001–30 april 2004) (KOM(2004) 695 slutlig), s. 11, och rapporten från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt regionkommittén om tillämpningen av direktiv 94/80/EG om rösträtt och valbarhet vid kommunala val av den 25 januari 2018 (COM(2018) 44 final), s. 12.

29 Citaten i svarsinlagan motsvarar fjärde till sjätte skälen i det första av dessa direktiv och femte skälet i den andra.

30 Republiken Tjeckien har understrukit att domstolen har tolkat artikel 19.2 EG på detta sätt och har hänvisat till domen Eman och Sevinger (punkt 53).

31 Republiken Tjeckien har i sin duplik påpekat att artikel 22 FEUF, genom detta uttryck, ska särskiljas från exempelvis artikel 59 FEUF som hänför till antagandet av sekundärrättsliga bestämmelser i syfte att successivt genomföra liberaliseringen av en viss typ av tjänster. Denna medlemsstat har av detta dragit slutsatsen att utövandet av friheten att tillhandahålla tjänster inte är direkt beroende av antagandet av sekundärrättsliga bestämmelser.

32 Med andra ord har denna artikel 4.2 FEU, enligt Republiken Tjeckien, inte till syfte att begränsa innehållet i artikel 22 FEUF med motiveringen att den inte har den av kommissionen påstådda räckvidden, vilket tillåter medlemsstaterna … att fastställa regler som är anpassade till deras konstitutionella strukturer. Medlemsstaten har hänvisat till domen Eman och Sevinger (punkt 50).

33 Republiken Tjeckien har som exempel hänvisat till domen av Nejvyšší správní soud (Högsta förvaltningsdomstolen) av den 10 januari 2018, 6 As 84/2017–27. Denna medlemsstat har, till svar på kommissionens yttrande (se punkt 48 i detta förslag till avgörande) preciserat att denna rättspraxis, i avsaknad av avgörande av Ústavní soud (Författningsdomstolen), är avgörande för tolkningen av unionsrätten.

34 Republiken Polen har, till stöd för detta argument, gjort gällande att den tolkning av denna bestämmelse som kommissionen har gjort gällande strider mot principen om tilldelade befogenheter, såsom den föreskrivs i artikel 5.2 FEU.

35 Se punkterna 29 och 37 i detta förslag till avgörande avseende upptagande till sakprövning.

36 Se fotnot 30 i detta förslag till avgörande.

37 Republiken Tjeckien har hänvisat till domen av den 12 maj 1998, Martínez Sala ( C‑85/96, EU:C:1998:217, punkterna 58, 59 och 63).

38 Republiken Tjeckien har hänvisat till domen av den 30 maj 1989, kommissionen/Grekland ( 305/87, EU:C:1989:218, punkt 28). Medlemsstaten har preciserat att [b]land dessa särskilda bestämmelser finns bland annat de bestämmelser som föreskriver de grundläggande rättigheterna, det vill säga artiklarna 34, 45, 49, 56 och 63 FEUF, men även andra bestämmelser såsom artikel 54 och artikel 94 FEUF, samt slutligen artikel 22 FEUF.

39 Enligt denna medlemsstat antog domstolen detta synsätt i domen av den 29 juni 1999, kommissionen/Belgien ( C‑172/98, EU:C:1999:335, punkt 12), genom att slå fast att villkoret avseende medborgarskap för ett erkännande av rättskapacitet för sammanslutningar påverkar den inre marknadens grundläggande friheter och således omfattas av det allmänna förbudet mot diskriminering i artikel 6 i EG-fördraget, nu artikel 18 FEUF. Republiken Tjeckien har påpekat att etableringsfriheten som särskild primärrättslig bestämmelse på området förbud mot diskriminering inte erkändes i det målet.

40 Se, på området val, rörande fastställande av innehavare av valrättigheter, domen Eman och Sevinger (punkterna 45 och 52) och domen av den 6 oktober 2015, Delvigne ( C‑650/13, EU:C:2015:648, punkt 42). Se även, beträffande rättigheter knutna till unionsmedborgarskap, dom av den 14 december 2021, Stolichna obshtina, rayon Pancharevo ( C‑490/20, EU:C:2021:1008, punkt 52). Se, slutligen, beträffande unionens värden, dom av den 5 juni 2023, kommissionen/Polen (Domares oavhängighet och privatliv) ( C‑204/21, EU:C:2023:442, punkterna 64–67 och där angiven rättspraxis).

41 Domstolen har slagit fast att det följer av artikel 8 första stycket och artikel 12 i akten av den 20 september 1976 om allmänna direkta val av företrädare i Europaparlamentet (EGT L 278, 1976, s. 5), i vilken de principer anges som ska tillämpas på förfarandet för att välja Europaparlamentets ledamöter genom allmänna direkta val, att medlemsstaterna i princip fortfarande har befogenhet att reglera valförfarandet. Se dom av den 19 december 2019, Junqueras Vies ( C‑502/19, EU:C:2019:1115, punkterna 67–69).

42 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 16 juni 2022, kommissionen/Österrike (Indexering av familjeförmåner) ( C‑328/20, EU:C:2022:468, punkt 57).

43 Se artikel 22 FEUF in fine och fjärde och sjätte skälen i direktiv 93/109, samt fjärde och femte skälen i direktiv 94/80. Dessa direktiv beskriver gemensamma villkor för utövandet av rösträtt och valbarhet beträffande, exempelvis, unionsmedborgarskap och den varaktighet för bosättningen som fastställs av bosättningsstaten, villkoren för upptagande i röstlängderna och för ansökan om att få kandidera, samt i vilka fall rätten inte ska få utövas.

44 Beträffande beteckningen grundläggande ställning, se bland annat dom av den 9 juni 2022, Préfet du Gers och Institut national de la statistique et des études économiques ( C‑673/20, EU:C:2022:449, punkt 49 och där angiven rättspraxis).

45 Se första – tredje skälen i direktiven 93/109 och 94/80. Enligt Selon Shaw, J., Sovereignty at the Boundaries of the Polity, i Walker, N., Sovereignty in Transition, Hart Publishing, London, 2003, sidorna 461–500, särskilt s. 471, motsvarar bestämmelserna om valrättigheterna en stor del av mervärdet av bestämmelserna i Maastrichtfördraget. Möjligheten att delta i direkta val till Europaparlamentet existerar nämligen sedan akten av den 20 september 1976 (se fotnot 41 i detta förslag till avgörande). Det är endast sedan Maastrichtfördraget trädde i kraft som denna rättighet regleras av EG-fördraget, i artikel 8b, därefter artikel 19 EG, och i artikel 22 FEUF. Se, för en erinran om lagstiftningshistoriken, Shaw, J. och Khadar, L., Article 39, i Peers, S., Hervey, T., Kenner, J., och Ward, A., The EU Charter of Fundamental Rights: A Commentary, andra upplagan, Hart Publishing, Oxford, 2021, sidorna 1085–1112, särskilt punkterna 39.33 och 39.34 (sidorna 1093 och 1094). Detsamma gäller sedan detta fördrag beträffande kommunalval. För en detaljerad historik, se Groenendijk, K., Article 40, The EU Charter of Fundamental Rights: A Commentary, a.a., sidorna 1113–1123, särskilt punkt 40.17 (s. 1118). Se, beträffande artikel 19 EG, dom av den 12 september 2006, Spanien/Förenade kungariket ( C‑145/04, EU:C:2006:543, punkt 66), och, för ett liknande resonemang, dom av den 6 oktober 2015, Delvigne ( C‑650/13, EU:C:2015:648, punkt 42).

46 Se tredje skälen i direktiven 93/109 och 94/80, samt, för ett liknande resonemang, dom av den 9 juni 2022, Préfet du Gers och Institut national de la statistique et des études économiques ( C‑673/20, EU:C:2022:449, punkt 50).

47 Enligt artikel 6.1 FEU ska den ha samma rättsliga värde som fördragen.

48 I förklaringarna avseende stadgan om de grundläggande rättigheterna (EUT C 303, 2007, s. 17) (nedan kallade förklaringarna avseende stadgan) anges att artikel 39.1 motsvarar den rättighet som garanteras i artikel 20.2 [FEUF] och att artikel 22 FEUF utgör den rättsliga grunden för antagande av de närmare arrangemangen för utövandet av denna rättighet.

49 Enligt förklaringarna avseende stadgan motsvarar [denna artikel] den rättighet som garanteras i artikel 20.2 [FEUF] och artikel 22 FEUF utgör den rättsliga grunden för antagande av de närmare arrangemangen för utövandet av denna rättighet. Se dom av den 9 juni 2002, Préfet du Gers och Institut national de la statistique et des études économiques ( C‑673/20, EU:C:2022:449, punkt 51).

50 Se dom av den 20 september 2001, Grzelczyk ( C‑184/99, EU:C:2001:458, punkt 31).

51 Se artikel 2 FEU. Se, för ett liknande resonemang, dom av den 5 juni 2023, kommissionen/Polen (Domares oavhängighet och privatliv) ( C‑204/21, EU:C:2023:442, punkterna 64 och 67, samt där angiven rättspraxis), att jämföra med domen av den 18 juni 2020, kommissionen/Ungern (Insyn i Föreningar) (( C‑78/18, EU:C:2020:476, punkt 112), grundad på det underförstådda sambandet mellan tre värden som anges i artikel 2 FEU, nämligen demokrati, rättsstaten och respekt för de mänskliga rättigheterna). Beträffande institutionernas kontrollbehörighet, se dom av den 16 februari 2022, Ungern/Europaparlamentet och rådet ( C‑156/21, EU:C:2022:97, punkt 159).

52 Domstolen har slagit fast att artikel 10.1 är ett konkret uttryck för värdet demokrati som nämns i artikel 2 FEU. Se dom av den 19 december 2019, Junqueras Vies ( C‑502/19, EU:C:2019:1115, punkt 63).

53 Se tionde skälet och artikel 14.1 andra stycket i direktiv 93/109 samt fjortonde skälet och artikel 12.1 c i direktiv 94/80. Se även, angående betydelsen av denna omständighet, Shaw, J., Sovereignty at the Boundaries of the Polity, a.a., s. 478, enligt vilken [v]alrättigheterna … är kompletterande rättigheter i förhållande till unionsmedborgares migration, vilka ska fastställas av unionen och som ska fungera som en skyddande politisk uppsättning för att främja en djupare känsla av tillhörighet för unionsmigranten i mottagarmedlemsstaten samt avseende vissa aspekter av vederbörandes politiska kultur och begränsa nackdelarna av den förlust av politiska rättigheter som migranten kan utsättas för på grund av att han eller hon har lämnat sin ursprungsmedlemsstat (fri översättning).

54 Bestämmelserna om likabehandling av inhemska medborgare respektive utländska medborgare förbjuder, enligt fast rättspraxis, inte bara öppen diskriminering grundad på medborgarskap, utan även all dold diskriminering som, genom tillämpning av andra särskiljningskriterier, i praktiken leder till samma resultat. Se dom av den 2 februari 2023, Freikirche der Siebenten-Tags-Adventisten in Deutschland ( C‑372/21, EU:C:2023:59, punkt 29).

55 Se, för ett liknande resonemang, sjätte skälet i direktiv 93/109 och femte skälet i direktiv 94/80.

56 Se dom av den 11 juni 2020, TÜV Rheinland LGA Products och Allianz IARD ( C‑581/18, EU:C:2020:453, punkt 33 och där angiven rättspraxis).

57 Se dom av den 9 juni 2022, Préfet du Gers och Institut national de la statistique et des études économiques ( C‑673/20, EU:C:2022:449, punkt 48).

58 Se särskilt punkterna 17 och 18 (s. 9).

59 Se, i detta hänseende, beträffande finansiering och tillgång till media, Venedigkommissionens riktlinjer, punkt 185 (sidorna 59 och 60).

60 Se punkt 44 i detta förslag till avgörande. Se vidare Europadomstolens dom av den 8 juli 2008, Yumak och Sadak mot Turkiet (CE:ECHR:2008:0708JUD001022603, § 107 och där angiven rättspraxis). Denna domstol har, i fast praxis, slagit fast att den politiska debatten, till vilken de politiska partierna bidrar, utgör kärnan av begreppet demokratiskt samhälle.

61 Denna bestämmelse avser europeiska politiska partier. Lydelsen i artikel 191 första stycket har i huvudsak återgetts i bestämmelsen.

62 Se förklaringarna avseende stadgan.

63 Beträffande det samband som fastställts mellan artiklarna och 39 och 40 i stadgan och dess artikel 12.2 avseende de politiska partiernas roll, se Costa, O., Article 39 – Droit de vote et d’éligibilité aux élections municipales et au Parlement européen , i Picod, F., Rizcallah, C., och Van Drooghenbroeck, S., Charte des droits fondamentaux de l’Union européenne: commentaire article par article, tredje upplagan, Bruylant, Bryssel, 2023, sidorna 1043–1068, särskilt punkt 6 (s. 1048) och, i samma samling, Ducoulombier, P., Article 12 – Liberté de réunion et d’association, sidorna 313–327, särskilt punkt 6 (sidorna 317 och 318). Se även Shaw, J., och Khadar, L., a.a., punkt 39.04 (s. 1087), och Groenendijk, K., a.a., punkt 40.26 (s. 1120).

64 Se punkt 72 i detta förslag till avgörande.

65 Denna artikel motsvarar artikel 10 i Europakonventionen. Se förklaringarna avseende stadgan.

66 Se även, i detta hänseende, artikel 3 i protokoll nr 1 till Europakonventionen, och Europadomstolens dom av den 18 februari 1999, Matthews mot Förenade kungariket (CE:ECHR:1999:0218JUD002483394, § 44), angående tillämpningen av denna bestämmelse på val av medlemmar till Europaparlamentet.

67 Se dom av den 18 juni 2020, kommissionen/Ungern (Insyn i Föreningar) ( C‑78/18, EU:C:2020:476, punkterna 111–114).

68 Se Europadomstolens dom av den 30 januari 1998, Turkiets förenade kommunistparti m.fl. mot Turkiet (CE:ECHR:1998:0130JUD001939292, § 25). I denna preciseras att de politiska partierna motsvarar en form av förening som är väsentlig för en välfungerande demokrati. Mot bakgrund av betydelsen av denna i [Europadomstolen] system …, rådet det inga tvivel om att de omfattas av artikel 11. Beträffande betydelsen av medborgarnas deltagande i det offentliga livet i bredare bemärkelse, se bland annat Europadomstolens dom av den 17 februari 2004, Gorzelik m.fl. mot Polen (CE:ECHR:2004:0217JUD004415898, § 88, 90 och 92), och dom av den 8 oktober 2009, Tebieti Mühafize Cemiyyeti och Israfilov mot Azerbajdzjan (CE:ECHR:2009:1008JUD003708303, §§ 52 och 53).

69 Det rör sig om artikel 65 i lagen om val till Europaparlamentet och artikel 85 i zákon č. 247/1995 Sb. o volbách do Parlamentu České republiky a o změně a doplnění některých dalších zákonů (lag nr 247/1995 om val till Republiken Tjeckiens parlament och om ändring och komplettering av vissa lagar) av den 27 september 1995, samt artikel 20.5–20.8 i lagen om politiska partier. Se, för en detaljerad beskrivning av innehållet i dessa bestämmelser, bilaga I till detta förslag till avgörande.

70 Kommissionen har hänvisat till artikel 21.4 och bilagan till lagen om kommunalval.

71 Kommissionen har hänvisat till Antoš, M:s yttrande Politická participace cizinců v České republice , Politologický časopis, Masarykova univerzita, Brno, 2012, nr 2, sidorna 113–127, särskilt sidorna 123 och 124.

72 Kommissionen har hänvisat till ett pressmeddelande av tjeckiska byrån för offentligt försvar av rättigheter av den 23 juli 2014, med rubriken Občané EU žijící v ČR mají právo účastnit se politického života (Unionsmedborgare som är bosatta i Republiken Tjeckien har rätt att delta i det politiska livet), som finns tillgänglig på följande webbplats: https://www.ochrance.cz/aktualne/obcane-eu-zijici-v-cr-maji-pravo-ucastnit-se-politickeho-zivota, sista stycket.

73 Kommissionen har emellertid hänvisat till den konsekvensbedömningsrapport som medföljde rådets förslag till direktiv, som framställdes den 25 november 2021, om fastställande av villkor för utövande av rösträtt och valbarhet vid val till Europaparlamentet för unionsmedborgare som är bosatta i en medlemsstat i vilken de inte har medborgarskap (arbetsdokument SWD(2021) 357 final). Kommissionen har påpekat att det i denna rapport anges att det under det offentliga samrådet, och även om endast ett begränsat svarsunderlag från allmänheten inkommit, framkommit att åtminstone en deltagare påstått sig ha ställt upp i val till Europaparlamentet i en annan medlemsstat och hindrats av den omständigheten att det var omöjligt att bilda ett politiskt part eller ansluta sig till ett befintligt politiskt parti.

74 Se bilaga II till detta förslag till avgörande.

75 Kommissionen har påpekat att de nämnda personerna är tjeckiska medborgare. Det rör sig, exempelvis, om den enda tjeckiska astronauten (Vladimír Remek), en tidigare utrikesminister (Josef Zieleniec), en tjeckisk känd tidigare ambassadör som tidigare varit utskickad till Qatar och Kuwait (Jana Hybášková), en person som länge varit styrelseledamot i Česká národní banka (Tjeckiens centralbank), som är känd i media, samt denna banks tidigare vice guvernör (Luděk Niedermayer) och en tidigare justitieminister (Jiří Pospíšil) samt en populär person som var högt uppsatt inom universitetsvärlden och känd i media (Jan Keller). Vad gäller Franz Stros, en tysk medborgare som valts till Europaparlamentet, har kommissionen erinrat om att det rörde sig om en författare som tidigare varit tjeckoslovakisk medborgare.

76 Republiken Polen, som är intervenient i målet, har understrukit att icke parti-anslutna kandidater – inbegripet mobila unionsmedborgare – åtnjuter en total garanti för tillgång till alla slag av kandidaturer som föreskrivs i tjeckisk lag och att beslutet att ta upp kandidaterna på de politiska partiernas listor i praktiken endast är beroende av en ömsesidig samarbetsvilja.

77 Republiken Tjeckien har erinrat om domstolens praxis angående den bevisbörda som åligger kommissionen och hänvisat till domen av den 14 mars 2019, kommissionen/Republiken Tjeckien ( C‑399/17, EU:C:2019:200, punkt 51).

78 Se bilaga II i detta förslag till avgörande. Republiken Tjeckien har, i sin duplik, preciserat att det skulle vara meningslöst att göra en åtskillnad mellan tjeckiska och icke-tjeckiska medborgare, eftersom det är vanligt att kandidater i valen saknar politisk tillhörighet och att deras ställning inte på något sätt skiljer sig åt beroende på deras medborgarskap. Republiken Tjeckien har bestritt kommissionens sätt att relativisera uppgifterna om vissa kandidaters valframgångar (se punkt 99 i detta förslag till avgörande).

79 Se dom av den 18 juni 2020, kommissionen/Ungern (Insyn i föreningar) ( C‑78/18, EU:C:2020:476, punkt 37).

80 De har bedömts på ett liknande sätt av Republiken Polen.

81 Se bland annat punkt 93 i detta förslag till avgörande beträffande de rättsliga villkoren vid kommunalval, som har åberopats av kommissionen och som inte har bestritts av Republiken Tjeckien, samt de dokument som anges i fotnoterna 71 och 72 i dessa.

82 Till svar på de argument som Republiken Polen har utvecklat (se punkt 123 i detta förslag till avgörande), har kommissionen av dessa dragit slutsatsen att denna motivering även omfattar den situation i vilken de mobila unionsmedborgarna till de politiska partiernas interna organ skulle välja medborgare i mottagarmedlemsstaterna, som på ett olämpligt sätt skulle ingripa på de områden som är förbehållna medlemsstaterna.

83 Enligt kommissionen visar denna begränsning att respekten för nationell identitet helt återspeglas i artikel 22 FEUF.

84 Kommissionen har hänvisat till domen av den 8 maj 2003, ATRAL ( C‑14/02, EU:C:2003:265, punkt 69), och av den 18 juni 2020, kommissionen/Ungern (Insyn i föreningar) ( C‑78/18, EU:C:2020:476, punkterna 76 och 77), samt av den 22 december 2010, Sayn-Wittgenstein ( C‑208/09, EU:C:2010:806, punkterna 81 och 90).

85 Det rör sig om domen av den 27 april 2006, kommissionen/Tyskland ( C‑441/02, EU:C:2006:253, punkt 108). Enligt Republiken Tjeckien har kommissionen gjort en felaktig tolkning av denna punkt på grund av dess lydelse av vilken den har betonat den sista delen, nämligen [h]änsyn till allmänintresset kan åberopas för att rättfärdiga en nationell åtgärd som inskränker utövandet av de grundläggande friheter som stadfästs i fördraget endast om åtgärden är förenlig med dessa rättigheter.

86 Se, för ett liknande resonemang, femte skälet i direktiv 93/109 och fjärde skälet i direktiv 94/80. Se även domen Eman och Sevinger (punkterna 52 och 53).

87 Se punkt 77 i detta förslag till avgörande. Se, i detta hänseende, beträffande förbehållet av tillgången till vissa befattningar för nationella medborgare och deltagande i val till en parlamentarisk församling, femte och sjätte skälen samt artikel 5.3 och 5.4 i direktiv 94/80. Beträffande medlemsstaternas bestämmelser inom ramen för detta handlingsutrymme, se den konsekvensbedömningsrapport som anges i fotnot 73 i detta förslag till avgörande, punkt 1.3.6 (s. 20), och analys av Blacher, P., Article 40 – Droit de vote et d’éligibilité aux élections municipales, i Picod, F., Rizcallah, C. och Van Drooghenbroeck, S., a.a., sidorna 1069–1088, särskilt punkt 16 (sidorna 1083 och 1084). När det gäller begränsningarna av rösträtt och valbarhet, särskilt med utgångspunkt i andelen mobila unionsmedborgare i bosättningsmedlemsstaten och varaktigheten av deras bosättning, se artikel 14 i direktiv 93/109 och artikel 12 i direktiv 94/80. Se även kommentarer av Shaw, J., och Khadar, L., a.a., punkt 39.74 (s. 1104), beträffande val till Europaparlamentet, samt av Groenendijk, K., a.a., punkterna 40.27 och 40.28 (s. 1121), beträffande kommunalval.

88 Se, i detta hänseende, Venedigkommissionens riktlinjer, punkterna 153 och 155 (sidorna 49 och 50). Se även, för en illustration, Alina Ostlings rapport finansierad av kommissionens program Rättigheter, jämlikhet och medborgarskap för perioden 2014–2020, med titeln Fair EU Synthesis report: Electoral Rights for Mobile EU Citizens – Challenges and Facilitators of Implementation, punkt 4.1.2 (s. 27).

89 Se dom av den 5 juni 2023, kommissionen/Polen (Domares oavhängighet och privatliv) ( C‑204/21, EU:C:2023:442, punkt 72).

90 Se andra och femte skälen i stadgans ingress.

91 Beträffande räckvidden av denna artikel hänvisas till punkterna 74, 84 och 87 i detta förslag till avgörande.

92 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 16 februari 2022, Ungern/Europaparlamentet och rådet ( C‑156/21, EU:C:2022:97, punkt 127), och dom av den 16 februari 2022, Polen/Europaparlamentet och rådet ( C‑157/21, EU:C:2022:98, punkt 145). Se dom av den 5 juni 2023, kommissionen/Polen (Domares oavhängighet och privatliv) ( C‑204/21, EU:C:2023:442, punkt 72).

93 I motsats till vad Republiken Tjeckien har hävdat, kan det, i enlighet med artikel 52.2 i stadgan, konstateras att denna artikel 22, till skillnad från andra artiklar i fördraget, såsom artikel 45.3 och artikel 65.2 FEUF, inte föreskriver att medlemsstaterna, utanför sekundärrättsakter som har antagits på grundval av detta fördrag, får vidta åtgärder som kan utgöra hinder för mobila unionsmedborgares valrättigheter.

94 Se artikel 1.1 och artikel 3 första stycket i direktiv 93/109, samt artikel 1.1 och artikel 3 i direktiv 94/80. Se även punkt 127 i detta förslag till avgörande.