Förslag till avgörande av generaladvokat Anthony Collins föredraget den 13 juli 2023

1 Originalspråk: engelska.

2 SAT.1 Gold är en privat reklamfinansierad tv-kanal.

3 Europaparlamentets och rådets direktiv av den 22 maj 2001 om harmonisering av vissa aspekter av upphovsrätt och närstående rättigheter i informationssamhället (EGT L 167, 2001, s. 10), senast ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/790 av den 17 april 2019 om upphovsrätt och närstående rättigheter på den digitala inre marknaden och om ändring av direktiven 96/9/EG och 2001/29/EG (EUT L 130, 2019, s. 92).

4 Och där syftet varken direkt eller indirekt är kommersiellt.

5 Artikel 2 d i direktiv 2001/29.

6 BGBl. 1965 I, s. 1273.

7 Vilken undantar radio- och televisionsföretag från rätten att erhålla rimlig kompensation.

8 Dom av den 21 oktober 2010, Padawan ( C‑467/08, EU:C:2010:620, punkt 36), dom av den 16 juni 2011, Stichting de Thuiskopie ( C‑462/09, EU:C:2011:397, punkt 34), och dom av den 9 juni 2016, EGEDA m.fl. ( C‑470/14, EU:C:2016:418, punkt 21).

9 Den tyska regeringen anser att det ankommer på medlemsstaterna att fastställa detta gränsvärde.

10 Den tyska regeringen anser att när en privat användare gör en upptagning av en sändning måste en åtskillnad göras mellan upptagningen av utsändningen och upptagningen av utsändningens innehåll. Programföretaget lider ingen direkt ekonomisk skada av att användaren gör en upptagning av programmet.

11 Dom av den 27 juni 2013, VG Wort m.fl. ( C‑457/11–C‑460/11, EU:C:2013:426, punkt 61).

12 Uppdelningen mellan upphovsrätt i egentlig mening och närstående rättigheter återspeglas på internationell nivå i det separata skydd som bland annat ges genom Bernkonventionen för skydd av litterära och konstnärliga verk (reviderad i Paris den 24 juli 1971), i dess ändrade lydelse av den 28 september 1979 (nedan kallad Bernkonventionen), och genom den internationella konventionen om skydd för utövande konstnärer, framställare av fonogram samt radioföretag, upprättad i Rom den 26 oktober 1961 (nedan kallad Romkonventionen). I artikel 13 b i Romkonventionen föreskrivs att radio- och televisionsföretag ska ha rätt att tillåta eller förbjuda upptagningar av deras utsändningar [som görs utan deras samtycke]. Enligt artikel 13 c i däri har de rätt att tillåta eller förbjuda mångfaldigande av upptagningar av deras utsändningar som har görs utan deras samtycke.

13 Dom av den 4 oktober 2011, Football Association Premier League m.fl. ( C‑403/08 och C‑429/08, EU:C:2011:631, punkterna 148–150) (nedan kallad domen i de förenade målen FAPL).

14 Rätten till mångfaldigande enligt lagstiftningen tillkommer exempelvis såväl huvudregissören, i dennes egenskap av upphovsman till filmverket, som producenten, i dennes egenskap av ansvarig för de investeringar som är nödvändiga för att framställa nämnda verk. Se artikel 2 a och 2 d i direktiv 2001/29 samt dom av den 9 februari 2012, Luksan ( C‑277/10, EU:C:2012:65, punkt 92).

15 Trådöverförda såväl som luftburna, inklusive kabel- och satellitsändningar.

16 Europaparlamentets och rådets direktiv av den 12 december 2006 om uthyrnings- och utlåningsrättigheter avseende upphovsrättsligt skyddade verk och om upphovsrätten närstående rättigheter (EUT L 376, 2006, s. 28). För en översikt över de olika närstående rättigheter som tillkommer programföretag i Europeiska unionen, se dom av den 8 september 2022, RTL Television ( C‑716/20, EU:C:2022:643, punkt 58).

17 Dom av den 29 november 2017, VCAST ( C‑265/16, EU:C:2017:913, punkterna 40 och 52). Det förefaller, med förbehåll för den hänskjutande domstolens kontroll, som om 87 § UrhG återspeglar denna distinktion. Se punkt 7 i förevarande förslag till avgörande.

18 Se, för ett liknande resonemang, förslag till avgörande av generaladvokat Szpunar i målet Ocilion IPTV Technologies ( C‑426/21, EU:C:2022:999, punkterna 42–44).

19 Med tanke på de praktiska svårigheter som är förenade med att identifiera privatanvändarna och att se till att de ersätter rättsinnehavarna, och det faktum att den skada som kan följa av varje enskild användning för privat bruk kan visa sig obetydlig och inte ge upphov till någon betalningsskyldighet, har medlemsstaterna, i syfte att finansiera den rimliga kompensationen, rätt att införa en avgift för privatkopiering, som inte belastar de berörda privatpersonerna utan dem som ställer utrustning, anordningar och medier för digitalt mångfaldigande till privatpersonernas förfogande eller tillhandahåller dem en tjänst i form av mångfaldigande. Inom ramen för ett sådant system ska avgiften för privatkopiering tas ut av dem som förfogar över denna utrustning, vilken de i sin tur låter få genomslag på priset för att tillhandahålla utrustningen, anordningarna och medier för mångfaldigande eller på priset för tjänster avseende mångfaldigande. Det är således den privata användaren som i slutändan bär kostnaden för avgiften. Dom av den 24 mars 2022, Austro-Mechana ( C‑433/20, EU:C:2022:217, punkterna 44 och 45), och dom av den 8 september 2022, Ametic ( C‑263/21, EU:C:2022:644, punkterna 37 och 38).

20 Dom av den 16 juni 2011, Stichting de Thuiskopie ( C‑462/09, ECLI:EU:C:2011:397, punkt 34), och dom av den 8 september 2022, Ametic ( C‑263/21 P, ECLI:EU:C:2022:644, punkt 69 och där angiven rättspraxis).

21 Det framgår även av fast rättspraxis att de olika undantagen och inskränkningarna från rätten till mångfaldigande i artikel 5.2 i direktiv 2001/29, i egenskap av undantag, ska tolkas restriktivt. Dom av den 10 april 2014, ACI Adam m.fl. ( C‑435/12, EU:C:2014:254, punkterna 21 och 22).

22 Se dom av den 11 juli 2013, Amazon.com International Sales m.fl. ( C‑521/11, EU:C:2013:515, punkterna 17 och 18). Se, analogt, dom av den 9 februari 2012, Luksan ( C‑277/10, EU:C:2012:65, punkterna 90–94).

23 Såsom formen för, de närmare villkoren för och nivån på denna kompensation.

24 Dom av den 24 mars 2022, Austro-Mechana ( C‑433/20, ECLI:EU:C:2022:217, punkterna 36–38), och dom av den 9 juni 2016, EGEDA m.fl. ( C‑470/14 P, ECLI:EU:C:2016:418, punkterna 21 och 22 och där angiven rättspraxis).

25 I skäl 35 i direktiv 2001/29 anges följande: När det gäller vissa undantag eller inskränkningar bör rättsinnehavarna få rimlig kompensation för att ge dem skälig ersättning för användningen av deras skyddade verk eller andra alster. Vid fastställande av formen, de närmare bestämmelserna om och den eventuella nivån på denna rimliga kompensation bör de särskilda förhållandena i varje enskilt fall beaktas. När dessa förhållanden bedöms är ett värdefullt kriterium den eventuella skadan för rättsinnehavarna av åtgärden i fråga. I de fall när rättsinnehavarna redan har erhållit betalning i någon annan form, t.ex. som en del av en licensavgift, behöver det inte krävas någon särskild eller separat betalning. … I vissa situationer när förfånget för rättsinnehavaren är obetydligt behöver det inte uppkomma någon betalningsskyldighet. I skäl 38 föreskrivs att [m]edlemsstaterna bör ges möjlighet att besluta om undantag eller inskränkningar, förutsatt att rimlig kompensation säkerställs, från mångfaldiganderätten för vissa former av mångfaldigande av ljudmaterial, bildmaterial och audiovisuellt material för privat bruk. …

26 Dom av den 22 september 2016, Microsoft Mobile Sales International m.fl. ( C‑110/15, EU:C:2016:717, punkt 26 och där angiven rättspraxis).

27 Artikel 5.5 i direktiv 2001/29 är tillämplig på rättsinnehavare i allmänhet. Den gör ingen åtskillnad mellan innehavare av upphovsrätt och innehavare av närstående rättigheter.

28 Kompensationen får inte överstiga den potentiella skada som rättsinnehavarna kan lida och får inte avse mångfaldigande i kommersiellt syfte. Se, analogt, dom av den 24 mars 2022, Austro-Mechana ( C‑433/20, EU:C:2022:217, punkterna 50 och 53). Se även dom av den 8 september 2022, Ametic ( C‑263/21, EU:C:2022:644, punkterna 39–43).

29 I skäl 3 i direktiv 2001/29 anges att harmoniseringen … har samband med efterlevnaden av de grundläggande rättsprinciperna och särskilt avseende äganderätt, inklusive immaterialrätt, samt yttrandefrihet och allmänintresset. Enligt skäl 31 i direktiv 2001/29 måste [e]n skälig avvägning mellan rättigheter och intressen hos de olika kategorierna av rättsinnehavare samt mellan de olika kategorierna av rättsinnehavare och användarna av skyddade alster … upprätthållas.

30 Dom av den 5 mars 2015, Copydan Båndkopi ( C‑463/12, EU:C:2015:144, punkt 59). Se, analogt, dom av den 9 mars 2021, VG Bild-Kunst ( C‑392/19, EU:C:2021:181, punkt 54 och där angiven rättspraxis).

31 Dom av den 21 oktober 2010, Padawan ( C‑467/08, EU:C:2010:620, punkterna 39–42). I punkt 42 i den domen konstaterade EU-domstolen att den rimliga kompensationen med nödvändighet måste beräknas med utgångspunkt från kriteriet avseende den skada som upphovsmännen till de skyddade verken lider till följd av införandet av undantaget för privatkopiering. I skäl 35 i direktiv 2001/29 hänvisas också [härtill].

32 Europaparlamentets och rådets direktiv av den 26 februari 2014 om kollektiv förvaltning av upphovsrätt och närstående rättigheter och gränsöverskridande licensiering av rättigheter till musikaliska verk för användning på nätet på den inre marknaden (EUT L 84, 2014, s. 72). Se även dom av den 8 september 2022, Ametic ( C‑263/21, EU:C:2022:644, punkt 46).

33 Den österrikiska regeringen uppgav vid förhandlingen att den rimliga kompensationen i allmänhet regleras på ett abstrakt sätt, eftersom den inte kan beräknas i varje enskilt fall. EU-domstolen har slagit fast att artikel 5.2 b i direktiv 2001/29 inte utgör hinder mot en presumtion som kan motbevisas för att inspelningsmedier används för privat bruk när de saluförs till fysiska personer, förutsatt att presumtionen inte leder till att avgiften för privatkopiering tas ut i situationer där det är uppenbart att slutanvändningen av dessa medier har ett kommersiellt syfte. Se, för ett liknande resonemang, dom av den 11 juli 2013, Amazon.com International Sales m.fl. ( C‑521/11, EU:C:2013:515, punkt 45).

34 Dom av den 11 juli 2013, Amazon.com International Sales m.fl. ( C‑521/11, EU:C:2013:515, punkterna 49 och 51).

35 Som går utöver obetydlig skada.

36 Generaladvokat Szpunar har indikerat att inspelningen av en tv-sändning … gör att det går att se sändningen utanför den tablålagda programtiden och … att det går att spara en kopia för att se programmet en andra gång eller för att överföra det till annan enhet än tv-apparaten, exempelvis till en bärbar enhet. Inspelningen utgör därför en tilläggstjänst i förhållande till den ursprungliga sändningen. Programföretagen kan själva vilja tillhandahålla en sådan tjänst genom att utnyttja de verk som de innehar rättigheterna till och därmed öka sina intäkter. De privata programföretagen finansieras dessutom i huvudsak av reklamintäkter, som begränsas genom privatkopiering. Se, i detta avseende, förslag till avgörande i målet VCAST ( C‑265/16, EU:C:2017:649, punkterna 67 och 68). Svaranden betonade där att privata programföretag, till skillnad från public service-företag, inte har någon annan källa till kompensation för privatkopieringen, eftersom de inte kan dra nytta av de licensavgifter som tas ut av tittarna.

37 Underlåtenhet att betala rimlig kompensation när så erfordras utvidgar tillämpningsområdet för undantaget i artikel 5.2 b i direktiv 2001/29 och begränsar de rättigheter som artikel 2 i direktivet ger på ett sätt som unionslagstiftaren inte kunde ha förutsett.

38 Artikel 5.2 b i direktiv 2001/29 kan inte utsträckas bortom sin uttryckliga ordalydelse. Undantaget från rätten till mångfaldigande inbegriper således inte rätten till rimlig kompensation och den som innehar ensamrätten kan inte avstå från denna rätt. Se dom av den 9 februari 2012, Luksan ( C‑277/10, EU:C:2012:65, punkt 105). Oaktat unionslagstiftarens uttryckliga vilja att låta medlemsstaterna införa undantag från ensamrätten till mångfaldigande, skulle det hota effektiviteten av den harmonisering av upphovsrätten och närstående rättigheter som genomförts av direktivet, samt det rättssäkerhetsmål som eftersträvas med direktivet, om de gjorde detta på ett sätt som går utöver vad som föreskrivs i artikel 5 i direktivet. Se, analogt, dom av den 29 juli 2019, Pelham m.fl. ( C‑476/17, EU:C:2019:624, punkterna 60–63).

39 Även om skälen i direktiv 2001/29 i vissa fall hänvisar till behovet av att främja kreativitet, hänvisar de i lika hög grad till behovet av att säkerställa att rättsinnehavarna ersätts och får avkastning på sina investeringar. Se skälen 4, 10 och 11 i direktiv 2001/29.

40 Dom av den 13 november 2018, Levola Hengelo ( C‑310/17, EU:C:2018:899, punkterna 36 och 37), och dom av den 11 juni 2020, Brompton Bicycle ( C‑833/18, EU:C:2020:461, punkterna 21 och 22). Se även dom av den 16 juli 2009, Infopaq International ( C‑5/08, EU:C:2009:465, punkterna 33–35).

41 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 8 september 2022, Ametic ( C‑263/21, EU:C:2022:644, punkt 56 och där angiven rättspraxis). Medlemsstaterna ska tillämpa undantaget i artikel 5.2 b i direktiv 2001/29 på ett konsekvent sätt. Detta krav skulle undergrävas om det stod medlemsstaterna fritt att föreskriva undantag för privatkopiering som inte är förenliga med bestämmelsens uttryckliga krav på att rättsinnehavarna ska få rimlig kompensation.

42 Motparten uppgav vid förhandlingen att radio- och televisionsföretagen endast producerar 1 procent av det innehåll de sänder. Radioföretag är inte filmproducenter och har inte rätt till rimlig kompensation i denna egenskap. Det förefaller således, med förbehåll för den hänskjutande domstolens kontroll, som att de problemställningar som ligger till grund för den andra frågan saknar eller har begränsad praktisk betydelse för det mål som den hänskjutande domstolen har att avgöra.

43 Gesellschaft mit beschränkter Haftung (GmbH).

44 Kommissionen har anfört att den hänskjutande domstolen först ska pröva huruvida 87 § fjärde stycket UrhG kan tolkas i överensstämmelse med artikel 5.2 b i direktiv 2001/29. Om detta inte är möjligt anser kommissionen att ovillkorliga och tillräckligt precisa bestämmelser i ett direktiv kan åberopas mot organisationer eller organ som har särskilda befogenheter jämfört med dem som gäller enligt gängse tillämpliga bestämmelser i förhållandet mellan enskilda. Även om det i slutändan ankommer på den hänskjutande domstolen att avgöra detta, så förefaller den kollektiva förvaltningsorganisation som är motpart ha särskilda befogenheter som gör att klaganden i förevarande mål kan åberopa ovillkorliga och tillräckligt precisa bestämmelser i direktiv 2001/29 mot den.

45 Dom av den 18 januari 2022, Thelen Technopark Berlin ( C‑261/20, EU:C:2022:33, punkterna 25, 27 och 28 och där angiven rättspraxis).

46 Ibidem, punkterna 28–30 och där angiven rättspraxis.

47 I skäl 21 i direktiv 2001/29 anges ett krav på en vid definition av de handlingar som omfattas av mångfaldiganderätten. Detta krav framgår tydligt av ordalydelsen av artikel 2 i direktiv 2001/29 och av användningen av uttryck som direkt eller indirekt, tillfälligt eller permanent, oavsett metod och form i denna bestämmelse. Dom av den 16 juli 2009, Infopaq International ( C‑5/08, EU:C:2009:465, punkterna 40–42).

48 Se, analogt, dom av den 29 juli 2019, Pelham m.fl. ( C‑476/17, EU:C:2019:624, punkterna 83–85 och där angiven rättspraxis). Se även dom av den 29 juli 2019, Funke Medien NRW ( C‑469/17, EU:C:2019:623, punkterna 35–38).

49 Se, analogt, dom av den 9 juni 2016, EGEDA m.fl. ( C‑470/14, EU:C:2016:418, punkt 20).

50 Se, i detta hänseende, dom av den 9 februari 2012, Luksan ( C‑277/10, EU:C:2012:65, punkterna 95–109). Se även dom av den 21 oktober 2010, Padawan ( C‑467/08, EU:C:2010:620, punkt 37). EU-domstolen slog i denna dom fast att begreppet rimlig kompensation, i den mening som avses i artikel 5.2 b i direktiv 2001/29, är ett självständigt begrepp i unionsrätten som ska tolkas enhetligt i alla medlemsstater som har infört ett undantag för privatkopiering. Detta gäller oberoende av medlemsstaternas utrymme för att skönsmässigt fastställa de närmare villkoren för och nivån på denna rimliga kompensation.

51 Dom av den 18 januari 2022, Thelen Technopark Berlin ( C‑261/20, EU:C:2022:33, punkterna 31 och 32 och där angiven rättspraxis). Se även dom av den 27 mars 2019, Pawlak ( C‑545/17, EU:C:2019:260, punkterna 89 och 90), och dom av den 30 april 2020, D.Z. – Airline Management Solutions ( C‑584/18, EU:C:2020:324, punkt 81).

52 Dom av den 7 augusti 2018, Smith ( C‑122/17, EU:C:2018:631, punkt 45). Se även dom av den 2 mars 2021, kommissionen/Italien m.fl. ( C‑425/19 P, EU:C:2021:154, punkt 77). Villkoret att organisationen ska stå under statlig tillsyn eller ha särskilda befogenheter jämfört med dem som gäller enligt gängse tillämpliga bestämmelser i förhållandet mellan enskilda är inte konjunktivt. Dom av den 10 oktober 2017, Farrell ( C‑413/15, EU:C:2017:745, punkterna 22 och 29).