Förslag till avgörande av generaladvokat Laila Medina föredraget den 19 oktober 2023

1 Originalspråk: engelska.

2 Begreppet huvudföremål definieras inte i begäran om förhandsavgörande. Den hänskjutande domstolen har emellertid förklarat att appellationsdomstolen ansåg att huvudföremålet i förhållande till STE sarl (nedan kallat STE), som är ett luxemburgskt privaträttsligt aktiebolag, utgörs av ett fastighetskomplex, som är bolagets enda och hela tillgångsbas.

3 GURI nr 128 av den 3 juni 1995.

4 Av handlingarna i målet framgår att STE fram till 2010 – 90 procent ägdes av bolaget STA s.r.l., till vilket FF var ensam ägare. Återstående 10 procent av aktierna ägdes av FF:s hustru, SB. Under 2010 överlät dock STA s.r.l. 40 procent av aktierna till SB.

5 Både STA och STE är aktiebolag.

6 Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/2121 av den 27 november 2019 om ändring av direktiv (EU) 2017/1132 vad gäller gränsöverskridande ombildningar, fusioner och delningar (EUT L 321, 2019, s. 1).

7 Dom av den 13 oktober 2016, M. and S. ( C‑303/15, EU:C:2016:771, punkt 16 och där angiven rättspraxis), och dom av den 31 maj 2018, Zheng ( C‑190/17, EU:C:2018:357, punkt 27).

8 Denna kategori inbegriper inskränkningar som uppställs för bolag som bildats enligt lagstiftningen i en medlemsstat och som vill underkasta sig lagstiftningen i en annan medlemsstat utan att träda i likvidation i sin ursprungliga jurisdiktion. Se, senast, dom av den 25 oktober 2017, Polbud – Wykonawstwo ( C‑106/16, EU:C:2017:804). Se även Soegaard, G., Cross-border Transfer and Change of Lex Societatis After Polbud, C‑106/16: Old Companies Do Not Die … They Simply Fade Away to Another Country, European Company Law, vol. 15, 1 uppl, 2018, s. 21–24.

9 Se Mucciarelli, F. M., European Business Organization Law Review, vol. 9, s. 267–303.

10 Dom av den 27 september 1988, Daily Mail och General Trust ( 81/87, EU:C:1988:456).

11 Ibidem, punkterna 19–23.

12 Se, exempelvis, dom av den 21 december 2016, AGET Iraklis ( C‑201/15, EU:C:2016:972, punkterna 53–55), i vilken EU-domstolen slog fast att utövandet av etableringsfriheten förutsätter frihet att anställa arbetstagare i värdmedlemsstaten, frihet att bestämma arten och omfattningen av den näringsverksamhet som ska äga rum i värdmedlemsstaten och därmed frihet att minska verksamhetens omfattning eller att lägga ned den.

13 Dom av den 5 november 2002 ( C‑208/00, EU:C:2002:632).

14 Dom av den 30 september 2003 ( C‑167/01, EU:C:2003:512).

15 Se domen i målet Überseering, punkterna 66–73, och domen i målet Inspire Art, punkterna 102 och 103.

16 Frågan huruvida en nationell lagstiftning omfattas av den ena eller andra fria rörligheten ska enligt numera fast rättspraxis avgöras med beaktande av ändamålet med den aktuella lagstiftningen (se, särskilt, dom av den 1 juli 2010, Dijkman och Dijkman-Lavaleije, C‑233/09, EU:C:2010:397, punkt 26; dom av den 13 november 2012, Test Claimants in the FII Group Litigation, C‑35/11, EU:C:2012:707, punkt 90; och dom av den 21 maj 2015, Wagner-Raith, C‑560/13, EU:C:2015:347, punkt 31).

17 Vad avser distinktionen mellan bolagsrättsliga frågor och frågor som rör sakrätt (in rem) till fast egendom, se exempelvis artikel 1.2 f och artikel 4.1 c i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 593/2008 av den 17 juni 2008 om tillämplig lag för avtalsförpliktelser (Rom I) (EUT L 177, 2008, s. 6) (nedan kallad Rom I-förordningen). Genom att utvidga tillämpningen av regeln om att lagen på den ort där föremålet befinner sig är tillämplig (lex rei sitae) till att omfatta tilldelningen av befogenheter förefaller Corte d’appello di Roma (Appellationsdomstolen i Rom), trots att de båda överlåtelsehandlingarna upprättades efter denna tilldelning, enligt min mening ha slagit samman tilldelningen av befogenheter och överlåtelsehandlingarna och i huvudsak tillämpat nämnda regel på dem båda. Denna domstol gav således företräde åt denna regel framför den regel som är tillämplig vid tilldelning av befogenheter. Det ankommer på den hänskjutande domstolen att pröva huruvida det enligt nationell rätt är tillräckligt att det finns en överlåtelsehandling avseende fast egendom, såsom slottet, för att tilldelningen av befogenheter ska anses vara likställd med sakrätten (in rem) till fast egendom. I det avseendet vill jag markera att medan det verkar finnas ett gränsöverskridande inslag i den första överlåtelsen där Rom I-förordningen kan vara tillämplig, verkar den andra överlåtelsen vara en rent intern transaktion. Det ankommer således på den hänskjutande domstolen att kontrollera huruvida de två överlåtelserna ska klassificeras och bedömas tillsammans.

18 De områden som typiskt sett faller under tillämplig bolagsrätt (lex societatis) innefattar bildande och upplösning av bolaget, firmanamn, rättskapacitet, kapitalstruktur, styrelseledamöters rättigheter och skyldigheter samt interna förvaltningsfrågor. Se Europeiska kommissionen, generaldirektoratet för rättsliga frågor och konsumentfrågor, Schuster, E., Gerner-Beuerle, C., Siems, M., och Mucciarelli, F., Study on the law applicable to companies – slutrapport, Publikationsbyrån, 2016, s. 16, tillgänglig på engelska på https://publications.europa.eu/en/publication-detail/-/publication/259a1dae-1a8c-11e7–808e-01aa75ed71a1/language-en. Se förslag till avgörande av generaladvokat Saugmandsgaard Øe i målet Verein für Konsumenteninformation ( C‑272/18, EU:C:2019:679), vad avser undantaget i och definitionen av lex societatis i den mening som avses i artikel 1.2 f i Rom I-förordningen.

19 Se, särskilt, dom av den 17 juli 2014, Nordea Bank Danmark ( C‑48/13, EU:C:2014:2087, punkt 17 och där angiven rättspraxis).

20 Se, särskilt, dom av den 29 september 2011, kommissionen/Österrike ( C‑387/10, EU:C:2011:625, punkt 22), och dom av den 23 februari 2016, kommissionen/Ungern ( C‑179/14, EU:C:2016:108, punkt 148–150).

21 Se, särskilt, dom av den 29 november 2011, National Grid Indus ( C‑371/10, EU:C:2011:785, punkt 25).

22 Dom av den 5 november 2002 ( C‑208/00, EU:C:2002:632).

23 Dom av den 25 oktober 2017, Polbud - Wykonawstwo ( C‑106/16, EU:C:2017:804, punkt 33).

24 Se förslag till avgörande av generaladvokat Hogan i målet VAS Shipping ( C‑71/20, EU:C:2021:474, punkt 63).

25 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 25 februari 2021, Novo Banco ( C‑712/19, EU:C:2021:137, punkt 21 och där angiven rättspraxis).

26 Såsom generaladvokat Bobek förklarade i sitt förslag till avgörande i målet Hornbach-Baumarkt ( C‑382/16, EU:C:2017:974, punkt 29) krävs det [e]nligt det synsätt som grundar sig på diskriminering … för att en nationell åtgärd ska anses åsidosätta etableringsfriheten att jämförbara situationer behandlas olika till nackdel för de bolag som utövar etableringsfriheten.

27 Dom av den 30 november 1995, Gebhard ( C‑55/94, EU:C:1995:411, punkt 37). Se även dom av den 21 januari 2010, SGI ( C‑311/08, EU:C:2010:26, punkt 56). I sin senaste praxis har EU-domstolen formulerat det så, att detta inbegriper varje åtgärd som innebär att utövandet av etableringsfriheten förbjuds, försvåras eller blir mindre attraktivt (dom av den 27 februari 2019, Associação Peço a Palavra m.fl., C‑563/17, EU:C:2019:144, punkt 54 och där angiven rättspraxis).

28 Enligt teorin om faktiskt säte ska lagen i den stat där bolaget har sitt huvudkontor och sitt faktiska säte avgöra vilken lag som är tillämplig.

29 Inkorporeringsteorin å andra sidan hänvisar till lagen i den stat där bolaget bildades.

30 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 13 juli 2023, Xella Magyarország ( C‑106/22, EU:C:2023:568, punkt 45 och där angiven rättspraxis).

31 Dom av den 27 september 1988, Daily Mail and General Trust ( 81/87, EU:C:1988:456, punkterna 19–21), och dom av den 25 oktober 2017, Polbud - Wykonawstwo ( C‑106/16, EU:C:2017:804, punkt 34).

32 Se 2016 års studie som det hänvisas till i fotnot 18. För skillnaderna mellan nationella bolagsrättsliga lagstiftningar, se Andenas, M., och Wooldridge, F., European Comparative Company Law, Cambridge University Press, 2010.

33 Se, i detta hänseende, dom av den 16 december 2008, Cartesio ( C‑210/06, EU:C:2008:723, punkterna 109 och 110).

34 Punkterna 39 och 40 ovan.

35 Se punkt 38 ovan.

36 EU-domstolen har funnit att rättssäkerhetsprincipen – och den därmed sammanhängande principen om skydd för berättigade förväntningar – kräver att en reglering som innebär negativa konsekvenser i förhållande till enskilda ska vara klar och exakt, så att den enskilde kan förutse hur den kan komma att tillämpas (dom av den 12 december 2013, Test Claimants in the Franked Investment Income Group Litigation, C‑362/12, EU:C:2013:834, punkt 44 och där angiven rättspraxis).

37 Dom av den 29 november 2011, National Grid Indus ( C‑371/10, EU:C:2011:785, punkt 42).

38 Hursomhelst ska det påpekas att EU-domstolen, såsom generaladvokat Kokott i sitt förslag till avgörande i målet Philips Electronics ( C‑18/11, EU:C:2012:222, punkt 83 och i fotnot 52 angiven rättspraxis) har erinrat om, vid flera tillfällen i samband med olika grundläggande friheter har betonat att även andra personer, än de som via den grundläggande friheten åtnjuter en omedelbar rätt, kan utnyttja denna grundläggande frihet, eftersom den grundläggande friheten annars inte kan få full verkan.

39 I domen av den 16 juli 2015, CHEZ Razpredelenie Bulgaria ( C‑83/14, EU:C:2015:480, punkt 59), medgav EU-domstolen exempelvis att en person som inte hade utsatts för diskriminering, det vill säga ett åsidosättande av en subjektiv rättighet, kunde väcka talan på grund av diskriminering av de andra invånarna i den stadsdel där [vederbörande] bedr[ev] sin verksamhet. Det kan således hävdas att den som har en direkt anknytning till den ifrågavarande situationen ska kunna försvara sina rättigheter.

40 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 3 februari 2021, Fussl Modestraße Mayr ( C‑555/19, EU:C:2021:89, punkt 52 och där angiven rättspraxis).

41 Dom av den 25 oktober 2017, Polbud - Wykonawstwo ( C‑106/16, EU:C:2017:804, punkt 52).

42 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 5 november 2002, Überseering ( C‑208/00, EU:C:2002:632, punkt 92), och dom av den 25 oktober 2017, Polbud - Wykonawstwo ( C‑106/16, EU:C:2017:804, punkt 54).

43 Avsikten att skydda minoritetsägare hänför sig i allmänhet till frågan om lösning av interna bolagstvister, såsom tvister mellan aktieägare eller mellan aktieägare och ledning eller mellan bolaget och dess ledning (se förslag till avgörande av generaladvokat Wathelet i målet Dědouch m.fl, C‑560/16, EU:C:2017:872, punkt 21). Ett sådant skydd kan emellertid behövas med avseende på samtliga aktieägare.

44 Dom av den 9 mars 1999, Centros ( C‑212/97, EU:C:1999:126, punkt 27).

45 Ibidem. Se även dom av den 30 september 2003, Inspire Art ( C‑167/01, EU:C:2003:512, punkt 96).

46 Se, generaladvokat Poiares Maduros förslag till avgörande i målet Cartesio ( C‑210/06, EU:C:2008:294, punkt 29), i vilket det hänvisas till domen av den 12 september 2006, Cadbury Schweppes och Cadbury Schweppes Overseas ( C‑196/04, EU:C:2006:544, punkt 68).

47 Se, i detta avseende, dom av den 25 oktober 2017, Polbud – Wykonawstwo ( C‑106/16, EU:C:2017:804, punkt 61).

48 Se, i detta avseende, dom av den 12 september 2006, Cadbury Schweppes och Cadbury Schweppes Overseas ( C‑196/04, EU:C:2006:544, punkterna 51–55).

49 Dom av den 25 oktober 2017 ( C‑106/16, EU:C:2017:804, punkterna 63 och 64).

50 EU-domstolen stödde sig här på sin tidigare praxis, enligt vilken endast den omständigheten att ett bolag flyttar sitt huvudkontor till en annan medlemsstat inte kan grunda en allmän presumtion om skattebedrägeri och motivera en åtgärd som medför ett åsidosättande av utövandet av en grundläggande frihet som garanteras i fördraget (se, för ett liknande resonemang, dom av den 26 september 2000, kommissionen/Belgien, C‑478/98, EU:C:2000:497, punkt 45; dom av den 4 mars 2004, kommissionen/Frankrike, C‑334/02, EU:C:2004:129, punkt 27; och dom av den 12 september 2006, Cadbury Schweppes och Cadbury Schweppes Overseas, C‑196/04, EU:C:2006:544, punkt 50).

51 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 25 oktober 2017, Polbud - Wykonawstwo ( C‑106/16, EU:C:2017:804, punkt 39).