Förslag till avgörande av generaladvokat Jean Richard de la Tour föredraget den 7 maj 2024

1 Originalspråk: franska.

2 Förevarande mål har getts ett fiktivt namn. Detta namn är inte någon av rättegångsdeltagarnas verkliga namn.

3 Nedan kallad stadgan.

4 Dessa är Direcția de Evidență a Persoanelor Cluj, Serviciul stare civilă (folkbokföringsenheten vid direktoratet för personregister i Cluj, Rumänien) (nedan folkbokföringsenheten i Cluj), Direcția pentru Evidența Persoanelor și Administrarea Bazelor de Date din Ministerul Afacerilor Interne (inrikesministeriets direktorat med ansvar för personregister och databashantering, Rumänien) och Municipiul Cluj-Napoca (kommunen Cluj-Napoca, Rumänien).

5 Jag vill understryka att tvisten inte gäller rättelse av könsangivelsen i födelseattesten, utan införande i födelseattesten av ett erkännande av en förklaring om könsidentitet, det vill säga en bekräftelse av övertygelsen om att tillhöra ett annat kön än det som tilldelades vid födseln, vilket bekräftats genom ett intyg. Det är således fråga om att, när det gäller folkbokföringen, skilja mellan en hänvisning till fysiska egenskaper och en psykosocial uppfattning (se Gallus, N., L’enregistrement du nouveau sexe de la personne transgenre – L’évolution en droit belge: entre l’exigence du respect de la vie privée et la sécurité juridique de l’organisation de l’état civil, Revue trimestrielle des droits de l’homme, nr 133, Nemesis, Bryssel, 2023, s. 247–264, särskilt s. 252). Se även rapporten från Europeiska kommissionens generaldirektorat för rättsliga frågor och konsumentfrågor, med titeln Legal gender recognition in the EU: the journeys of trans people towards full equality, juni 2020, punkt 1.6.3, s. 27 och 28. Se även Moron-Puech, B., Regards comparatistes sur la mention du sexe à l’état civil pour les personnes transgenres et intersexuées, i Courduriès, J., Dourlens, C., och Hérault, L, État civil et transidentité – Anatomie d’une relation singulière: genre, identité, filiation, Presses universitaires de Provence, Aix-en-Provence, 2021, s. 211–249, särskilt s. 214–217. En trespråkig ordlista (engelska, franska, tyska) finns i bilaga II till rapporten från International Lesbian, Gay, Bisexual, Trans and Intersex Association (ILGA) Europe med titeln Report on transsexuality and international private law, som finns tillgänglig på följande webbplats: https://transexualia.org/wp-content/uploads/2015/03/Legal_ilgalaw.pdf. Se, för en annan ordlista på franska eller engelska, ordlista från Europeiska kommissionen mot rasism och intolerans (ECRI), av Europarådet.

6 Jag föreslår att domstolen använder denna term såsom uttryck för att någon blir innehavare av en rättighet eller kommer i åtnjutande av en ny ställning.

7 EUT L 29, 2020, s. 7, nedan kallat utträdesavtalet.

8 EUT L 29, 2020, s 1.

9 Monitorul Oficial al României, del I, nr 282 av den 11 november 1996.

10 Monitorul Oficial al României, del I, nr 68 av den 2 februari 2003. Såsom bekräftas i artikel 411 i lag nr 119/1996, vilken ersätter denna artikel från och med den 2 maj 2022, ska begreppet namn anses avse efternamn och förnamn.

11 Se exempel på folkbokföringshandlingar i bilagorna till lag nr 119/1996. I artikel 14.3 i Normele metodologice de aplicare unitară a dispozițiilor legale privind evidența, domiciliul, reședința și actele de identitate ale cetățenilor români (metodstandarder för enhetlig tillämpning av lagbestämmelserna om folkbokföring, hemvist, bosättning och identitetshandlingar för personer med rumänskt medborgarskap), godkända genom Hotărârea Guvernului nr. 1375/2006 (regeringsbeslut nr 1375/2006), av den 4 oktober 2006 (Monitorul Oficial al României, Del I, nr 851 av den 17 oktober 2006) förklaras hur detta nummer ska utformas. Den första siffran anger kön och födelseår. Siffran 1 tilldelas personer med manligt kön födda mellan 1900 och 1999, medan siffran 2 tilldelas personer med kvinnligt kön födda mellan 1900 och 1999. För perioden år 2000–2099 är siffrorna 5 respektive 6.

12 Se Ordonanța de urgență a Guvernului nr. 97/2005 privind evidența, domiciliul, reședința și actele de identitate ale cetățenilor români (brådskande regeringsdekret nr 97/2005 om personregister och om rumänska medborgares hemvist, bostadsadress och identitetshandlingar) av den 14 juli 2005 (Monitorul Oficial al României, del I, nr 641 av den 20 juli 2005) och Hotărârea Guvernului nr. 557/2006 privind stabilirea datei de la care se pun în circulaţie paşapoartele electronice, precum și a formei și conținutului acestora (regeringsbeslut nr 557/2006 om fastställande av datum för att inleda användningen av elektroniska pass samt utformningen av och innehållet i dessa pass) av den 26 april 2006 (Monitorul Oficial al României, del I, nr 376 av den 2 maj 2006).

13 Se detaljer om aktuell lagstiftning på följande webbplats: https://uk.westlaw.com/Document/I5F92B790E42311DAA7CF8F68F6EE57AB/View/FullText.html?originationContext=document&transitionType=DocumentItem&vr=3.0&rs=PLUK1.0&contextData=(sc.Search)&firstPage=true och om praxis på följande webbplats: https://www.gov.uk/apply-gender-recognition-certificate.

14 Nedan kallat GRC.

15 Se uppgiften om intyget i akten i målet vid den nationella domstolen (Warning: A certificate is not evidence of identity (varning: ett intyg utgör inte en identitetshandling) (fri översättning)) och Europadomstolens dom av den 19 januari 2021, X och Y mot Rumänien (CE:ECHR:2021:0119JUD000214516, § 32) (nedan kallad domen X och Y mot Rumänien).

16 Se närmare uppgifter på följande webbplats: https://www.gov.uk/change-name-deed-poll.

17 Jag föreslår att domstolen benämner sökanden i maskulin form, av det skälet att ändringen av könstillhörigheten har erkänts juridiskt i en medlemsstat.

18 Nedan kallad Europadomstolen.

19 Käranden har hänvisat till domen X och Y mot Rumänien.

20 C‑148/02, nedan kallad domen Garcia Avello, EU:C:2003:539.

21 C‑353/06, nedan kallad domen Grunkin och Paul, EU:C:2008:559.

22 C‑541/15, nedan kallad domen Freitag, EU:C:2017:432.

23 C‑490/20, nedan kallad domen Pancharevo, EU:C:2021:1008.

24 EUT L 351, 2012, s 1. Se artikel 1.2 i denna förordning.

25 Konvention undertecknad i Bryssel den 27 september 1968 (EGT L 299, 1972, s. 32), i dess lydelse enligt de på varandra följande konventionerna om nya medlemsstaters tillträde till denna konvention (EGT C 27, 1998, s. 1).

26 EUT L 338, 2003, s 1. Detsamma gäller rådets förordning (EU) 2019/1111 av den 25 juni 2019 om behörighet, erkännande och verkställighet av avgöranden i äktenskapsmål och mål om föräldraansvar, och om internationella bortföranden av barn (EUT L 178, 2019, s. 1), genom vilken förordning nr 2201/2003 upphävdes från och med den 1 augusti 2022.

27 EUT L 200, 2016, s 1.

28 KOM(2010) 747 slutlig. Se Mirisch-Krueger, M., Filling the Legal Void in Interstate Legal Gender Recognition in the European Union: A U.S. Style Full Faith and Credit Clause and Coman-Based Approach, Southwestern Journal of International Law, vol. 28, nr 1, 2022, s. 210–229, särskilt s. 213 om konstaterandet om avsaknaden av enhetliga regler om juridiskt erkännande av könstillhörighet. Se även, för en redogörelse för de olika lösningar som unionslagstiftaren har att tillgå, sidan 216 och följande sidor. Se, i synnerhet, s. 217 och följande sidor (avdelning II B, med rubriken Antagande av en klausul om god tro och förtroende i Europa till förmån för ett mellanstatligt erkännande av könstillhörighet (fri översättning)), för en analys, inspirerad av amerikansk rätt (Artikel IV, avsnitt 1 i konstitutionen), som förordar en grundläggande princip om ömsesidigt förtroende inom unionen för automatiskt erkännande av könsidentitet mellan medlemsstaterna.

29 Se domen Freitag (punkt 33, som hänvisar till domen Garcia Avello (punkt 25); domen Grunkin och Paul (punkt 16); domen av den 22 december 2010, Sayn-Wittgenstein ( C‑208/09, EU:C:2010:806, punkterna 38 och 39); domen av den 12 maj 2011, Runevič-Vardyn och Wardyn ( C‑391/09, EU:C:2011:291, punkt 63), och domen av den 2 juni 2016, Bogendorff von Wolffersdorff ( C‑438/14, EU:C:2016:401, punkt 32) (nedan kallad domen Bogendorff).

30 Domen Pancharevo (punkt 52, där det hänvisas till domen av den 5 juni 2018, Coman m.fl. ( C‑673/16, EU:C:2018:385, punkterna 36–38 och där angiven rättspraxis) (nedan kallad domen Coman m.fl.).

31 Se dom Garcia Avello (punkt 27) och dom Freitag (punkt 34).

32 Se, för ett liknande resonemang, domen Coman m.fl. (punkt 31 och där angiven rättspraxis), och domen Pancharevo (punkt 42).

33 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 9 juni 2022, Préfet du Gers och Institut national de la statistique et des études économiques ( C‑673/20, EU:C:2022:449, punkterna 55–58 och 79).

34 Se, när det gäller denna kvalificering, domen av den 14 mars 2024, kommissionen/Förenade kungariket (Dom från Supreme Court) ( C‑516/22, EU:C:2024:231, punkt 53).

35 Se, analogt, vad gäller verkningarna av handlingar som upprättats före en stats anslutning till unionen, dom av den 12 maj 2011, Runevič-Vardyn och Wardyn ( C‑391/09, EU:C:2011:291, punkt 55).

36 Se punkt 25 ovan.

37 Det ska i detta hänseende påpekas att det enda avgörande av EU-domstolen som innehåller preciseringar av vilken typ av folkbokföringshandling som företes och legalisering och översättning av denna är domen Pancharevo (punkt 20). I det mål som gav upphov till domen Freitag, hade den berörda personen företett sitt pass (punkt 20). I domen i målet Bogendorff anges inte några särskilda uppgifter om de handlingar som ingetts till de tyska myndigheterna. I punkt 15 i domen preciseras att ändringen av förnamn och efternamn är en följd av en förklaring (deed poll). I domen Grunkin och Paul var föremålet för tvisten ett tyskt barns efternamn som angavs i barnets födelseattest som hade utfärdats i Danmark.

38 Se, för en jämförelse, för förklaringen (deed poll), domen Bogendorff (punkt 15) och, vad gäller den slutgiltiga arten av GRC, domen av den 26 juni 2018, MB (Könskorrigering och ålderspension) ( C‑451/16, EU:C:2018:492, punkt 11). Vid förhandlingen uppgav sökanden att hans förklaring (deed poll) hade registrerats i februari 2017 och att han inte var gift och hade erhållit ett slutgiltigt intyg om erkännande av könstillhörighet. Se artikel 4.2 i 2004 års lag om erkännande av könstillhörighet.

39 Se domen Bogendorff och domen Freitag. Domstolen har senare meddelat två avgöranden i fråga om personlig ställning som rörde en unionsmedborgares äktenskap eller födsel, registrerade i en annan medlemsstat. Det går dock inte utifrån dessa att formulera några argument när det gäller att föra folkbokföringsregister. Dessa beslut avser de administrativa konsekvenser som folkbokföringshandlingar som har upprättats i en annan medlemsstat ska medföra i en medlemsstat. De är oberoende av en registrering, oavsett i vilken form den sker, av en enhet som ansvarar för att föra folkbokföringsregister i den första medlemsstaten (se domen Coman m.fl. (punkt 45, de två sista meningarna) och domen Pancharevo (punkt 57)). Se även punkterna 89–91 ovan.

40 Se dom Bogendorff (punkt 35). När det gäller artikel 8 i Europakonventionen hänvisade domstolen till domen av den 22 december 2010, Sayn-Wittgenstein ( C‑208/09, EU:C:2010:806, punkt 52 och där angiven rättspraxis), och domen av den 12 maj 2011, Runevič-Vardyn och Wardyn ( C‑391/09, EU:C:2011:291, punkt 66).

41 Se domen Freitag (punkterna 36 och 37 och där angiven rättspraxis). Se även, vad gäller förnamn, domen Bogendorff (punkt 38).

42 Se domen Freitag (punkterna 41 och 42).

43 Se domen Garcia Avello och domen Grunkin och Paul.

44 Se domen Bogendorff och domen Freitag.

45 Se punkt 36 ovan. Se även, beträffande metoden med erkännande, Jault-Seseke, F., och Pataut, E., Le citoyen européen et son nom, Europa als Rechts- und Lebensraum: Liber amicorum für Christian Kohler zum 75. Geburtstag, Gieseking Verlag, Bielefeld, 2018, s. 371–384, särskilt s. 377, och Gössl, S., och Melcher, M., Recognition of a status acquired abroad in the EU. – A challenge for national laws from evolving traditional methods to new forms of acceptance and bypassing alternatives, Cuadernos de derecho transnacional, vol. 14, nr 1, Universitetet Carlos III i Madrid, Madrid, 2022, s. 1012–1043, särskilt s. 1041.

46 Se, för ett exempel, Internationella civilståndskommissionen (CIEC) nr 29 om erkännande av beslut om ändring av könsidentitet, antagen av generalförsamlingen i Lissabon den 16 september 1999 och undertecknad i Wien den 12 september 2000. Denna konvention, som öppnades för undertecknande av varje medlemsstat i CIEC eller i unionen, trädde i kraft den 1 mars 2011. Konventionen undertecknades av Förbundsrepubliken Tyskland, Republiken Grekland och Republiken Österrike och ratificerades av Konungariket Spanien och Konungariket Nederländerna. Syftet med den är att möjliggöra en förstärkt kontroll som syftar till att reglera den individuella viljan med hänvisning till vissa vanliga regler inom internationell privaträtt. Se även kommentar av Guez, P., Identité de genre et droit international privé, i Gallus, N., Droit des familles, genre et sexualité, Anthemis, Limal, 2012, s. 115–137, särskilt s. 132–134.

47 Se punkt 38 i den domen.

48 Se punkt 26 ovan.

49 Se, för en jämförelse, Gössl, S., och Melcher, M., a.a., särskilt s. 1039, fotnot 216.

50 Se, för ett liknande resonemang, domen Freitag (punkt 42).

51 Se, för ett liknande resonemang, domen Bogendorff (punkt 83).

52 C‑451/16, EU:C:2018:492.

53 Se punkt 29 i den domen. Här erinrade domstolen om sin fasta praxis enligt vilken [m]edlemsstaterna är … skyldiga att, när de utövar denna befogenhet, iaktta unionsrätten och i synnerhet bestämmelser som avser icke-diskrimineringsprincipen (se, för ett liknande resonemang, bland annat dom av den 27 april 2006, Richards, C‑423/04, EU:C:2006:256, punkterna 21–24, dom av den 1 april 2008, Maruko, C‑267/06, EU:C:2008:179, punkt 59, och dom av den 5 juni 2018, Coman m.fl., C‑673/16, EU:C:2018:385, punkterna 37 och 38 och där angiven rättspraxis).

54 I punkt 27 i den domen preciserade domstolen att det nationella målet och den fråga som ställts endast gäller villkoren för att beviljas sådan allmän ålderspension som är aktuell i det nationella målet. Domstolen har således inte att ta ställning till frågan huruvida, rent allmänt, ett rättsligt erkännande av en könskorrigering kan underställas villkoret att ett äktenskap som ingåtts före korrigeringen då måste upplösas.

55 Se punkterna 36–39 i den domen.

56 Angående avsaknaden av uppgift om kön vid registreringen i folkbokföringen i vissa medlemsstater av födsel av ett barn som inte kan tilldelas vare sig kvinnligt eller manligt kön, se Goessl, S., L., From question of fact to question of law to question of private international law: the question whether a person is male, female, or …?, Journal of Private International Law, vol. 12, nr 2, Hart Publishing, Oxford, 2016, s. 261–280, särskilt s. 263, fotnot 8. För en erinran om inslag av komparativ rätt, se Europadomstolens dom av den 31 januari 2023, Y mot Frankrike (CE:ECHR:2023:0131JUD007688817, § 37). Beträffande konstaterandet om avsaknad av europeisk konsensus på området, se § 90 i den domen.

57 Se, i detta hänseende, Guez, P., se ovan. särskilt s. 135. Se även avhandlingen om könsrelaterat självbestämmande i internationell privaträtt av Schulz, A., Geschlechtliche Selbstbestimmung im Internationalen Privatrecht, Mohr Siebeck, Tubingue, 2024, s. 222.

58 Voir Župan, M., och Drventić, M., Gender Issues in Private International Law, Gender Perspectives in Private Law, Springer, Cham, 2023, s. 1–28, särskilt s. 10.

59 Se exempelvis polska efternamn som har formen av ett adjektiv med särskilda suffix (såsom -ski, -cki, -dzki) som böjs i femininum på polska. En kvinnas namn registreras således med ett suffix som slutar på a i stället för på i. Se https://rjp.pan.pl/dziaalno-rady-w-zwizku-z-ustaw-o-jzyku-polskim?view=article&id=114:nazwiska-kobiet&catid=48

60 Se dom Bogendorff (punkt 35).

61 Beträffande rätten för varje person att bestämma detaljerna i sin identitet genom att ändringen av könet erkänns i lag, se särskilt Europadomstolens dom av den 11 juli 2002, Christine Goodwin mot Förenade kungariket (EG:ECHR:2002:0711JUD002895795, punkterna 71–93), och dom av den 23 maj 2006, Grant mot Förenade kungariket (CE:ECHR:2006:0523JUD003257003, § 39–44). I domen av den 17 februari 2022, Y mot Polen (CE:ECHR:2022:0217JUD007413114, § 76), erinrade Europadomstolen för det första om att medlemsstaterna har ett visst utrymme för skönsmässig bedömning vid genomförandet av den positiva skyldighet som åligger dem enligt artikel 8 i Europakonventionen. Ett antal faktorer måste beaktas för att fastställa omfattningen av detta utrymme. Vidare fann Europadomstolen, med hänvisning till domen av den 11 juli 2002, Christine Goodwin mot Förenade kungariket (CE:ECHR:2002:0711JUD002895795, § 90), och domen av den 16 juli 2014, Hämäläinen mot Finland (CE:ECHR:2014:0716JUD003735909, § 67), när det gäller privatliv, att när en särskilt viktig aspekt av en persons existens eller identitet står på spel är statens handlingsutrymme begränsat. Se, för en detaljerad redogörelse för Europadomstolens praxis per den 31 augusti 2023, Guide on the case-law of the European Convention on Human Rights – Rights of LGBTI persons (tillgänglig på följande webbplats: https://ks.echr.coe.int/documents/d/echr-ks/guide_lgbti_rights_fre), som innehåller en del II, B, 1 b), med rubriken Gender recognition (i.e. the change of the sex marker on legal documents), samt, för en kronologisk redogörelse för Europadomstolens praxis i januari 2023, ett tematiskt faktablad från pressenheten, med rubriken Gender identity issues (tillgänglig på följande webbplats: https://www.echr.coe.int/documents/d/echr/fs_gender_identity_eng).

62 Se, för en analys av villkor som kan anges på grundval av artikel 8 i Europakonventionen för erkännande av en ställning som juridiskt fastställts utomlands, Pfeiff, S., Existe-t-il un droit fondamental à la permanence transfrontière des éléments du statut personnel et familial?, i Jafferali, R. m.fl., Liber amicorum Nadine Watté, Bruylant, Bryssel, 2017, s. 461–485, särskilt. 471 och följande sidor, punkterna 7 och följande punkter.

63 Se erinran om rättspraxis i Guide on Article 8 of the European Convention on Human Rights - Right to respect for private and family life, home and correspondence, uppdaterad den 31 augusti 2022, tillgänglig på följande webbplats: https://www.echr.coe.int/documents/d/echr/guide_art_8_eng (punkterna 271 och 272). När det gäller ändring av förnamn inom ramen för en process för ändring av könstillhörighet, se Europadomstolens dom av den 11 oktober 2018, S.V. mot Italien (CE:ECHR:2018:1011JUD005521608, § 70–75).

64 Se bland annat domen X och Y mot Rumänien (§ 146–148). För en detaljerad redogörelse för Europadomstolens praxis per den 31 augusti 2023 avseende staternas negativa och positiva skyldigheter samt deras utrymme för skönsmässig bedömning, se den guide som hänvisas till i fotnot 60 ovan, del II, A, 2 och 3, punkterna 43–54. När det gäller rättsligt erkännande av könstillhörighet för intersexuella, se Europadomstolens dom av den 31 januari 2023, Y mot Frankrike (CE:ECHR:2023:0131JUD007688817).

65 Se Trans rights map, Europe & Central Asia 2023, publicerad av den icke-statliga organisationen Transgender Europe (tillgänglig på följande webbplats): https://transrightsmap.tgeu.org/home/för en uppdatering av uppgifterna från domen X och Y mot Rumänien (§ 84 och följande). I två medlemsstater (Bulgarien och Ungern) är det omöjligt att erkänna könsidentitet. Vad gäller sistnämnda stat, se det för närvarande anhängiga målet Deldits (C‑247/23). I rapporten från Europeiska kommissionens generaldirektorat för rättsliga frågor och konsumentfrågor, som hänvisas till i fotnot 4 ovan, sidan 7, förklaras att de medlemsstater som grundat sina förfaranden på självbestämmande (se fotnot 70 nedan för en uppdaterad förteckning över dessa medlemsstater) fullt ut respekterar Yogyakarta principles (Yogyakarta-principerna) plus 10 (Ytterligare principer och skyldigheter för staterna i fråga om tillämpningen av internationell människorättslagstiftning i fråga om sexuell läggning, könsidentitet, könsuttryck och könskarakteristika för att komplettera Jogjakartaprinciperna), som antogs i november 2017 (se https://yogyakartaprinciples.org/introduction-pj10/). Det hänvisas till dessa principer, i den version av dem som antogs år 2007, i domen av den 25 januari 2018, F ( C‑473/16, EU:C:2018:36, punkt 62); förslag till avgörande av generaladvokaten Wahl i målet F ( C‑473/16, EU:C:2017:739, fotnot 21), och förslag till avgörande av generaladvokaten Sharpston i de förenade målen A m.fl. ( C‑148/13–C‑150/13, EU:C:2014:2111, fotnot 47), eller i de förenade målen X m.fl. ( C‑199/12–C‑201/12, EU:C:2013:474, fotnot 28).

66 Se punkt 72 ovan.

67 Se punkt 7 i den domen.

68 C‑212/97, EU:C:1999:126.

69 Se dom Bogendorff (punkt 57).

70 Se särskilt domen Garcia Avello (punkterna 42 och 44).

71 Detta är för närvarande fallet i följande medlemsstater: Belgien, Danmark, Irland, Spanien, Luxemburg, Malta, Portugal och Finland. Se kartan som hänvisas till i fotnot 64 ovan. Angående den belgiska lagstiftningsreformen 2017, se Gallus, N., a.a., särskilt s. 258. Se även, i Tyskland, förslag till lagen SBGG (Gesetz über die Selbstbestimmung in Bezug auf den Geschlechtseintrag und zur Änderung weiterer Vorschriften (lag om självbestämmande vad gäller angivet kön och ändring av andra bestämmelser)), som troligen kommer att ersätta Gesetz über die Änderung von Vornamen und die Feststellung der Geschlechtszugehörigkeit in besonderen Fällen (Transsexuellengesetz TSG) (lag om ändring av förnamn och fastställande av könstillhörighet i särskilda fall - lag om transsexuella), av den 10 september 1980, som för närvarande debatteras i Bundestag (förbundsdagen, Tyskland). Den framtida lagen är planerad att träda i kraft i november 2024. Se https://www.bmj.de/SharedDocs/Gesetzgebungsverfahren/DE/2023_Selbstbestimmung.html?nn=17592.

72 Europadomstolen slog fast att ett avslag på en persons ansökan om ändring av sina folkbokföringsuppgifter på grund av att de inte hade visat att omvandlingen av deras utseende var oåterkallelig, det vill säga hade visat att de genomgått en steriliserande operation eller medicinsk behandling som med mycket stor sannolikhet medför sterilitet, ska anses utgöra ett åsidosättande av den stat som var motpart av den positiva skyldighet den har att säkerställa transpersoners rätt till respekt för privatlivet (se dom av den 6 april 2017, A.P., Garçon och Nicot mot France (CE:ECHR:2017:0406JUD007988512, § 135)).

73 Se även rekommendationer från internationella organ som uppmanar staterna att anta förfaranden för att möjliggöra ändring av namn och könstillhörighet i officiella handlingar på ett snabbt, transparent och tillgängligt sätt, såsom det erinras om i domen X och Y mot Rumänien (§ 153). För närmare uppgifter om nationell lagstiftning, se kartan som hänvisas till i fotnot 64 ovan.

74 Se punkt 55 ovan.

75 Se, för ett liknande resonemang, domen Freitag (punkt 46).

76 Se, i detta avseende, Jault-Seseke, F., och Pataut, E., a.a. Dessa författare kommenterar domen Bogendorff och domen Freitag (s. 373–376) och föreslår två typer av kontroll: kontroll avseende förekomsten av nära samband (s. 381) och kontroll avseende allmän ordning och rättsmissbruk (s. 383). Se även Wautelet, P., L’abus de droit comme limite à la circulation des personnes et de leur statut dans un monde globalisé, La circulation des personnes et de leur statut dans un monde globalisé, LexisNexis, Paris, 2019, s. 293–305, särskilt s. 295 och 296 och 302–304. Se, slutligen, Hammje, P., Reconnaissance par un État membre du nom patronymique acquis par l’un de ses nationaux auprès d’un autre État membre dont il a aussi la nationalité, Revue critique de droit international privé, nr 4, Dalloz, Paris, 2017, s. 549–559, särskilt s. 558 och 559, punkt 20. Se även resolution från Institute of International Law Human Rights and Private International Law (tillgänglig på följande webbplats): https://www.idi-iil.org/app/uploads/2021/09/2021_online_04_en.pdf. Den franska versionen av denna resolution har även offentliggjorts i Revue critique de droit international privé, nr 4, 2021, s. 939), artikel 10, citerad i Kohler, C., Status und Mobilität in der Europäischen Union, Praxis des Internationalen Privat- und Verfahrensrechts (IPRax), Gieseking, Bielefeld, nr 3, 2022, s. 226–231, särskilt s. 230 och följande sidor, författare citerad av Schulz, A., se ovan.

77 Se, för en jämförelse angående namn, domen Bogendorff (punkterna 48 och följande punkter).

78 Europadomstolen fann att de rumänska bestämmelserna för rättsligt erkännande av kön var oklara och därför oförutsägbara (§ 157).

79 Se, vad gäller likvärdighetsprincipen och effektivitetsprincipen som domstolen erinrar om vad gäller ändring av namn, domen Freitag (punkterna 41 och 42).

80 Se, för ett liknande resonemang, domen Bogendorff (punkt 46).

81 Se, bland annat, dom av den 26 juni 2018, MB (Könskorrigering och ålderspension) ( C‑451/16, EU:C:2018:492).

82 Se, för ett liknande resonemang, domen Bogendorff (punkterna 35 och 36).

83 Se punkt 62 ovan.

84 Det handlar inte om att behandla de framtida konsekvenser som förklaringen om könsidentitet får för den personliga ställningen, som omfattas av medlemsstaternas behörighet, under förutsättning att unionsrätten följs. Europadomstolen har uttalat sig om tillämpningen av artikel 12 i Europakonventionen på transsexuella personer som önskar ingå äktenskap. Se dom av den 11 juli 2002, Christine Goodwin mot Förenade kungariket (CE:ECHR:2002:0711JUD002895795, § 103), när det gäller äktenskap med en person av motsatt kön som har ett kön som nyligen tilldelats. I domen av den 24 juni 2010, Schalk och Kopf mot Österrike (CE:ECHR:2010:0624JUD003014104, § 61 och 63), slog Europadomstolen, med beaktande av artikel 9 i stadgan, fast att den inte längre kunde anse att rätten att ingå äktenskap under alla omständigheter skulle begränsas till äktenskap mellan två personer av motsatt kön. Domstolen ansåg emellertid att artikel 12 i europakonventionen inte medförde någon skyldighet för konventionsstaterna att låta par av samma kön ingå äktenskap. När det gäller angivelsen i folkbokföringsregistren avseende ett barn att en av personerna som har ställning som förälder är transperson och att staterna har ett stort utrymme för skönsmässig bedömning på området, se dom av den 4 april 2023, O.H. och G.H. mot Tyskland (CE:ECHR:2023:0404JUD005356818, § 114 och 116).

85 Se domen Pancharevo (punkt 45).

86 Se, för ett liknande resonemang, Schulz, A., a.a., s. 226.

87 Se punkt 45 i den domen.

88 Se punkterna 45 och 50 i den domen. Det ska påpekas att i det mål som gav upphov till nämnda dom avsåg tvisten utfärdande av en bulgarisk födelseattest i syfte att utfärda en bulgarisk identitetshandling på grundval av utdraget ur folkbokföringsregistret i Barcelona (Spanien) avseende [det berörda barnets] födelseattest (se punkt 20 i samma dom).

89 Se domen Coman m.fl. (punkt 37) och domen Pancharevo (punkt 52).

90 Se domen Coman m.fl. (punkt 40).

91 Se dom Pancharevo (punkterna 49 och 52).

92 Se dom Pancharevo (punkterna 48–50).

93 Europadomstolen fann bland annat i domen av den 12 juni 2003, Van Kück mot Tyskland (CE:ECHR:2003:0612JUD003596897, § 69), att [ä]ven om det inte i något tidigare mål har fastställts att artikel 8 i [Europakonventionen] i sig innehåller en rätt till självbestämmande, anser [domstolen] att begreppet personlig autonomi återspeglar en viktig princip som ligger till grund för tolkningen av garantierna i artikel 8. Beträffande utvecklingen av de klassiska metoderna för lagval i internationell privaträtt, se bland annat hänvisningarna i Schulz, A., a.a., s. 213, fotnot 13.

94 Angående förslaget om erkännande av personlig ställning i syfte att skydda den enskildes rätt att behålla sin ställning och säkerställa ett effektivt utövande av sin fria rörlighet, se Pfeiff, S., La portabilité du statut personnel dans l’espace européen: de l’émergence d’un droit fondamental à l’élaboration d’une méthode européenne de la reconnaissance, Bruylant, Bryssel, 2017, särskilt punkt 354 (s. 351). När det gäller frågan om erkännande av rättsliga situationer som uppkommit genom primärrätten, se Hübner, L., Die Integration der primärrechtlichen Anerkennungsmethode in das IPR, Rabels Zeitschrift für ausländisches und internationales Privatrecht (RabelsZ), vol. 85, nr 1, Mohr Siebeck, Tubingue, 2021, s. 106–145, särskilt s. 114, som citeras i Schutz, A., a.a. Se även, beträffande den internationella debatten om avsaknaden av prövning mot bakgrund av lagvalsreglerna, Kohler, C., a.a., särskilt s. 230.

95 I detta avseende delar jag generaladvokaten Sharpstons uppfattning i dennes förslag till avgörande i målet Grunkin och Paul ( C‑353/06, EU:C:2008:246, punkt 93).

96 Vad gäller de rumänska bestämmelser som är tillämpliga på området har domstolen i domen av den 22 februari 2024, Direcţia pentru Evidenţa Persoanelor şi Administrarea Bazelor de Date ( C‑491/21, EU:C:2024:143), slagit fast att medlemsstaterna är skyldiga att utfärda ett identitetskort som utgör en resehandling till sina medborgare, även om de är bosatta i en annan medlemsstat.

97 Beträffande frågan om transkription av ett intyg som utfärdats i en medlemsstat om vigsel mellan personer av samma kön i folkbokföringsregistret i en annan medlemsstat som inte erkänner ett sådant äktenskap, se begäran om förhandsavgörande i målet Wojewoda Mazowiecki (C‑713/23), som för närvarande är anhängigt vid domstolen. Se, dessutom, dom av den 16 juli 2014, Hämäläinen mot Finland (CE:ECHR:2014:0716JUD003735909, § 64, 79 och 87), i vilken Europadomstolen slog fast att skyldigheten att rättsligt erkänna den transsexuella identiteten innebär att staten ska upprätta ett effektivt och tillgängligt förfarande som gör det möjligt för sökanden att få sitt nya kön erkänt rättsligt och samtidigt behålla sina äktenskapliga band, men inte att erkänna ett homosexuellt äktenskap.

98 Se, vad gäller dessa indirekta följder, Eekelaar, J., The Law, Gender and Truth, Human Rights Law Review, vol. 20, nr 4, Nottingham University Press, Nottingham, 2020, s. 797–809, särskilt s. 799. Se även Kohler, C., a.a., särskilt s. 230 och följande sidor.

99 Se rapporten från Europeiska kommissionens generaldirektorat för rättsliga frågor och konsumentfrågor, som hänvisas till i fotnot 4 ovan, i särskilt punkt 9.2, s. 179 och 180. Se även, för ett liknande resonemang, Thienpont, D., och Willems, G., Le droit à la libre circulation des familles homoparentales consacré par la Cour de justice de l’Union européenne, Revue trimestrielle des droits de l’homme, nr 132, Nemesis, Bryssel, 2022, s. 925–959, särskilt. 948–951. Se även Rass-Masson, L., La reconnaissance face aux incohérences du droit international privé européen de la famille (Coman et Hamilton), i D’Avout, L., m.fl., Droit international privé de l’Union européenne (2018), Journal du droit international (Clunet), LexisNexis, Paris, oktober 2019, nr 4, artikel nr 9, s. 1420–1424, särskilt s. 1421.

100 För en jämförande analys av konsekvenserna av erkännandet av personlig ställning och de motsvarande skyldigheter som domstolen och Europadomstolen för de mänskliga rättigheterna har krävt av lagstiftningen i sexton medlemsstater, se Gössl, S., Melcher, M., a.a. särskilt slutsatser och förslag, s. 1043.

101 Se Europadomstolens dom av den 4 april 2023, O.H. et G.H mot Tyskland (CE:ECHR:2023:0404JUD005356818, § 122 och där angiven rättspraxis).

102 Se Europadomstolens dom av den 17 februari 2022, Y mot Polen (CE:ECHR:2022:0217JUD007413114, § 82), och Gallus, N., a.a. särskilt s. 250 och 251.

103 Se fotnot 64 ovan.