Förslag till avgörande av generaladvokat Jean Richard de la Tour föredraget den 4 februari 2025

1 Originalspråk: franska.

2 Enligt rättsutredning 24/002, som har utarbetats av direktoratet för forskning och dokumentation vid Europeiska unionens domstol (nedan kallad rättsutredning 24/002), finns emellertid undantag inom medlemsstaterna. I till exempel Tyskland och Portugal ska bestämmelserna om det straffrättsliga förfarandet, i huvudsak och om inte annat föreskrivs, tillämpas med nödvändiga ändringar på myndigheters förfaranden vid påförande av administrativa sanktionsavgifter.

3 I vissa medlemsstater, såsom Förbundsrepubliken Tyskland och Republiken Portugal är det emellertid inte förvaltningsdomstolen som är behörig att pröva sanktionsavgifter som förvaltningsmyndigheterna har påfört, utan de allmänna domstolar som även är behöriga i brottmål, såväl i första som i andra instans.

4 Nedan kallad stadgan. I det följande kommer jag även att hänvisa till den principen som principen om retroaktiv tillämpning av lindrigare strafflagstiftning, vilken har samma innebörd. Denna princip bör för övrigt förstås som den som stadfästs i artikel 49.1 sista meningen i stadgan. För att underlätta läsningen kommer jag dock inte att systematiskt precisera detta.

5 EGT L 370, 1985, s. 8; svensk specialutgåva, område 7, volym 3, s. 120.

6 EUT L 158, 2013, s. 1 (nedan kallad förordning nr 3821/85).

7 Europaparlamentets och rådets förordning av den 15 mars 2006 om harmonisering av viss sociallagstiftning på vägtransportområdet och om ändring av rådets förordningar (EEG) nr 3821/85 och (EG) nr 2135/98 samt om upphävande av rådets förordning (EEG) nr 3820/85 (EUT L 102, 2006, s. 1).

8 EUT L 60, 2014, s. 1.

9 Europaparlamentets och rådets direktiv av den 15 mars 2006 om minimivillkor för genomförande av rådets förordningar (EEG) nr 3820/85 och (EEG) nr 3821/85 om sociallagstiftning på vägtransportområdet samt om upphävande av rådets direktiv 88/599/EEG (EUT L 102, 2006, s. 35).

10 Europaparlamentets och rådets förordning av den 15 juli 2020 om ändring av förordning (EG) nr 561/2006 vad gäller minimikrav om maximal daglig körtid och körtid per vecka, minimigränser för raster och minsta dygns- och veckovila och av förordning (EU) nr 165/2014 vad gäller positionsbestämning med hjälp av färdskrivare (EUT L 249, 2020, s. 1).

11 Undertecknad i Rom den 4 november 1950 (nedan kallad Europakonventionen).

12 Se, bland annat, dom av den 26 februari 2013, Åkerberg Fransson ( C‑617/10, EU:C:2013:105, punkt 19), dom av den 6 oktober 2015, Delvigne ( C‑650/13, EU:C:2015:648, punkt 26), och dom av den 29 juli 2024, Protectus ( C‑185/23, EU:C:2024:657, punkt 41).

13 Se, bland annat, dom av den 29 juli 2024, Protectus ( C‑185/23, EU:C:2024:657, punkt 42 och där angiven rättspraxis).

14 Se, bland annat, dom av den 29 juli 2024, Protectus ( C‑185/23, EU:C:2024:657, punkt 43 och där angiven rättspraxis).

15 Se, för ett liknande resonemang, bland annat dom av den 26 februari 2013, Åkerberg Fransson ( C‑617/10, EU:C:2013:105, punkterna 24–28), dom av den 20 mars 2018, Menci ( C‑524/15, EU:C:2018:197, punkterna 18–21), och dom av den 19 oktober 2023, G. ST. T. (Proportionaliteten av påföljden vid intrång) ( C‑655/21, EU:C:2023:791, punkt 43).

16 Se, bland annat, dom av den 4 oktober 2024, Real Madrid Club de Fútbol ( C‑633/22, EU:C:2024:843, punkt 41 och där angiven rättspraxis).

17 Se, bland annat, dom av den 19 november 2019, TSN och AKT ( C‑609/17 och C‑610/17, EU:C:2019:981, punkt 50 och där angiven rättspraxis), och dom av den 29 juli 2024, Protectus ( C‑185/23, EU:C:2024:657, punkt 59).

18 Se dom av den 7 februari 2019, NK ( C‑231/18, EU:C:2019:103, punkt 19).

19 Se, bland annat, dom av den 24 juli 2023, Lin ( C‑107/23 PPU, EU:C:2023:606, punkt 106).

20 EUT C 303, 2007, s. 17.

21 Se Europadomstolens dom av den 8 juni 1976, Engel m.fl. mot Nederländerna (CE:ECHR:1976:0608JUD000510071).

22 Se, bland annat, dom av den 4 maj 2023, Agenția Națională de Integritate ( C‑40/21, EU:C:2023:367, punkt 34 och där angiven rättspraxis).

23 Se, bland annat, dom av den 4 maj 2023, Agenția Națională de Integritate ( C‑40/21, EU:C:2023:367, punkt 35 och där angiven rättspraxis).

24 Se, bland annat, dom av den 4 maj 2023, Agenția Națională de Integritate ( C‑40/21, EU:C:2023:367, punkt 36 och där angiven rättspraxis).

25 Se, bland annat, dom av den 4 maj 2023, Agenția Națională de Integritate ( C‑40/21, EU:C:2023:367, punkt 38 och där angiven rättspraxis).

26 Se, bland annat, dom av den 4 maj 2023, MV – 98 ( C‑97/21, EU:C:2023:371, punkt 42 och där angiven rättspraxis).

27 Se, bland annat, dom av den 7 juli 2022, Pricoforest ( C‑13/21, EU:C:2022:531, punkt 26).

28 Se dom av den 23 mars 2023, Dual Prod ( C‑412/21, EU:C:2023:234, punkt 33), och dom av den 14 september 2023, Vinal ( C‑820/21, EU:C:2023:667, punkt 53).

29 Se, bland annat, dom av den 4 maj 2023, MV – 98 ( C‑97/21, EU:C:2023:371, punkt 46 och där angiven rättspraxis från Europadomstolen).

30 Se dom av den 24 mars 2021, Prefettura Ufficio territoriale del governo di Firenze ( C‑870/19 och C‑871/19, EU:C:2021:233, punkt 49).

31 Se, bland annat, dom av den 3 maj 2005, Berlusconi m.fl. ( C‑387/02, C‑391/02 och C‑403/02, EU:C:2005:270, punkterna 68 och 69), och dom av den 6 oktober 2016, Paoletti m.fl. ( C‑218/15, EU:C:2016:748, punkt 25 och där angiven rättspraxis).

32 Enligt rättsutredning 24/002 är detta fallet exempelvis i Bulgarien, Tyskland, Grekland, Spanien, Frankrike, Litauen, Nederländerna, Polen, Portugal, Slovenien, Slovakien och Sverige.

33 I de medlemsstater som nämns i fotnot 32 i förevarande förslag till avgörande grundar sig denna tillämpning således på lagstiftningsbestämmelser eller regler i rättspraxis som avser samtliga administrativa sanktioner eller enbart vissa därav, utan att de på förhand har kvalificerats som straffrättsliga eller inte straffrättsliga enligt Engel-kriterierna. I Bulgarien, Spanien och Litauen är det fastställt i lag att principen om retroaktiv tillämpning av mildare strafflag ska tillämpas på administrativa sanktioner i vid bemärkelse. I Tyskland, Nederländerna och Polen finns en lag som medger att den principen tillämpas på administrativa sanktionsavgifter. Portugal, Slovenien och Slovakien har en lag som uttryckligen föreskriver att den principen ska tillämpas i förening med en konstitutionell bestämmelse som också föreskriver att den principen ska gälla generellt. I Grekland och Frankrike tillämpas principen om retroaktiv tillämpning av mildare strafflag på administrativa sanktioner, även om detta inte uttryckligen föreskrivs i en konstitutionell bestämmelse eller lagbestämmelse, på grundval av en rättspraxis som bygger på andra principer som, i sig, har ett konstitutionellt värde. I Sverige finns det inte någon lag eller rättspraxis där ett erkännande har gjorts av en allmän princip om att principen om retroaktiv tillämpning av mildare strafflag ska tillämpas på administrativa sanktioner, utan de svenska domstolarna tillämpar den principen analogt med befintliga regler med avseende på straffrättsliga påföljder.

34 Se, bland annat, dom av den 24 juli 2023, Lin ( C‑107/23 PPU, EU:C:2023:606, punkt 110 och där angiven rättspraxis).

35 Rådets förordning av den 18 december 1995 om skydd av Europeiska gemenskapernas finansiella intressen (EGT L 312, 1995, s. 1). I den bestämmelsen föreskrivs att [o]m förändringar senare görs i de bestämmelser om administrativa sanktioner som finns i en gemenskapsrättsakt, skall de bestämmelser som är minst ingripande tillämpas retroaktiv[t].

36 Se, bland annat, dom av den 11 mars 2008, Jager ( C‑420/06, EU:C:2008:152, punkterna 59 och 60), och dom av den 4 oktober 2012, ED & F Man Alcohols ( C‑669/11, EU:C:2012:618, punkterna 52 och 53).

37 Se, bland annat, dom av den 24 juli 2023, Lin ( C‑107/23 PPU, EU:C:2023:606, punkt 107 och där angiven rättspraxis).

38 Jag vill påpeka att Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna (nedan kallad Europadomstolen) även har slagit fast att principen om retroaktiv tillämpning av lindrigare strafflagstiftning inte enbart gäller det utdömda straffet, utan även definitionen av brottet: se, bland annat, Europadomstolens dom av den 18 oktober 2022, Mørck Jensen mot Danmark (CE:ECHR:2022:1018JUD006078519, § 46). Se, även, Europadomstolens rådgivande yttrande av den 29 maj 2020 om användningen av tekniken lagstiftning genom hänvisning för att definiera ett brott och de kriterier som ska tillämpas för att jämföra den strafflag som var i kraft när brottet begicks och den ändrade strafflagen (begäran nr P16–2019–001, § 82).

39 Se dom av den 11 mars 2008, Jager ( C‑420/06, EU:C:2008:152, punkt 70), och dom av den 4 oktober 2012, ED & F Man Alcohols ( C‑669/11, EU:C:2012:618, punkt 59).

40 Se dom av den 6 oktober 2016, Paoletti m.fl. ( C‑218/15, EU:C:2016:748, punkt 27), dom av den 7 augusti 2018, Clergeau m.fl. ( C‑115/17, EU:C:2018:651, punkt 33), och dom av den 24 juli 2023, Lin ( C‑107/23 PPU, EU:C:2023:606, punkt 107).

41 Se dom av den 6 oktober 2016, Paoletti m.fl. ( C‑218/15, EU:C:2016:748, punkterna 32–36). Se, även, Europadomstolens dom av den 18 oktober 2022, Mørck Jensen mot Danmark (CE:ECHR:2022:1018JUD006078519, §§ 44–54).

42 Se dom av den 7 augusti 2018, Clergeau m.fl. ( C‑115/17, EU:C:2018:651, punkterna 34–40).

43 Såsom anges i rättsutredning 24/002 har frågan om tillämpningen av principen om retroaktiv tillämpning av lindrigare strafflagstiftning i en sådan situation – vilken i den tyska, den italienska och den polska rättsordningen betecknas som en generell regel (nämligen Blankettnorm, norma in bianco respektive norma blankietowa) och i den spanska rättsordningen som en generell överträdelse (nämligen infracción en blanco) – blivit föremål för rättspraxis i Tyskland, Spanien, Italien och Polen enligt vilken denna princip generellt sett har ansetts vara fullt tillämplig.

44 Den hänskjutande domstolen har härvidlag förklarat att den första avdelningen besvarade den frågan jakande. Den femte avdelningen anser däremot att frågan ska besvaras nekande, med hänsyn till kassationsöverklagandets art och regeln att det är fråga om att pröva ett lagakraftvunnet avgörande från en lägre förvaltningsdomstol.

45 I 195 § d zákon č. 162/2015 Z. z. Správny súdny poriadok (lag nr 162/2015 om förvaltningsprocesslagen) av den 21 maj 2015 (nedan kallad förvaltningsprocesslagen) föreskrivs således att förvaltningsdomstolen, vid prövning av ett förvaltningsbeslut, inte är bunden av omfattningen av och skälen till myndighetens agerande vad gäller iakttagandet av straffprinciperna i Trestný zákon (strafflagen) – däribland principen om retroaktiv tillämpning av lindrigare strafflagstiftning – vilka således även ska tillämpas vid påförande av administrativa sanktioner.

46 Det följer av 145 § 2 c i förvaltningsprocesslagen att vad gäller ett rättsmedel som avser administrativa sanktioner vinner en förvaltningsdomstols dom laga kraft även när ett kassationsöverklagande inges inom en månad från och med det att den domen meddelades. Enligt 146 § 1 i förvaltningsprocesslagen ska dessutom en dom bli verkställbar från och med utgången av den frist som förvaltningsdomstolen har fastställt i domslutet för fullgörandet av skyldigheten eller, om så inte är fallet, så snart den vinner laga kraft.

47 Det följer således av 454 § i förvaltningsprocesslagen att den situation som förelåg vid den tidpunkt då det angripna beslutet från förvaltningsdomstolen meddelades har betydelse för avgörandet från den domstol vid vilken kassationsöverklagandet har väckts.

48 I 145 § 5 i förvaltningsprocesslagen föreskrivs att när ett lagakraftvunnet avgörande har meddelats i ett mål, kan målet inte längre prövas och avgöras på nytt.

49 Dessa skäl anges i 440 § 1 i förvaltningsprocesslagen: förvaltningsdomstolen var inte behörig att pröva målet (led a), en part i målet hade inte talerätt (led b) eller hade inte full förmåga att agera självständigt vid förvaltningsdomstolen och företräddes inte av ett juridiskt ombud eller en förmyndare som agerade för hans eller hennes räkning (led c), samma fråga har redan blivit föremål för ett lagakraftvunnet avgörande eller ett förfarande har redan inletts i samma mål (led d), målet har prövats av en jävig domare eller av en förvaltningsdomstol som inte var korrekt sammansatt (led e), förvaltningsdomstolen har, genom ett olämpligt förfarande, hindrat en part att utöva sina processuella rättigheter och därmed åsidosatt dennes rätt till en rättvis rättegång (led f), förvaltningsdomstolen har avgjort målet på grundval av felaktig rättstillämpning (led g), förvaltningsdomstolen har beslutat att avvika från kassationsdomstolens fasta rättspraxis (led h), förvaltningsdomstolen har inte följt det bindande rättsutlåtandet i det beslut om upphävande som har meddelats i kassationsöverklagandet (led i) eller överklagandet har ogillats på ett rättsstridigt sätt (led j).

50 Enligt 438 § 1 i förvaltningsprocesslagen kan ett kassationsöverklagande inges mot lagakraftvunna avgöranden som har meddelats av en förvaltningsdomstol. Vidare framgår det av 439 § 1 i förvaltningsprocesslagen att i princip alla avgöranden från förvaltningsdomstolar kan överklagas genom kassationsöverklagande.

51 Se dom av den 6 oktober 2015, Delvigne ( C‑650/13, EU:C:2015:648, punkt 56).

52 Det ska emellertid noteras att Europadomstolen har tillämpat principen om retroaktiv tillämpning av lindrigare strafflagstiftning på en person som har dömts genom en lagakraftvunnen dom, eftersom det i nationell rätt uttryckligen föreskrevs en skyldighet för nationella domstolar att ex officio ompröva en fällande dom när det i en senare lag föreskrivs ett lindrigare straff för ett brott: se Europadomstolens dom av den 12 januari 2016, Gouarré Patte mot Andorra (CE:ECHR:2016:0112JUD003342710, §§ 28–36).

53 Se, bland annat, dom av den 29 juli 2024, Alchaster ( C‑202/24, EU:C:2024:649, punkt 92 och där angiven rättspraxis).

54 Europadomstolens dom av den 17 september 2009, Scoppola mot Italien (nr 2) (CE:ECHR:2009:0917JUD001024903, § 109), min kursivering. Se, även, Europadomstolens beslut av den 30 november 2021, Artsruni mot Armenien (CE:ECHR:2021:1130DEC004112613, § 55), och dom av den 18 oktober 2022, Mørck Jensen mot Danmark (CE:ECHR:2022:1018JUD006078519, § 44).

55 Undertecknat i Strasbourg den 22 november 1984, nedan kallat protokoll nr 7.

56 Europarådets fördragsserie, nr 117.

57 Se Europadomstolens dom av den 10 februari 2009, Sergueï Zolotoukhine mot Ryssland (CE:ECHR:2009:0210JUD001493903, § 107). Min kursivering.

58 Se Europadomstolens dom av den 10 februari 2009, Sergueï Zolotoukhine mot Ryssland (CE:ECHR:2009:0210JUD001493903, § 108).

59 Se Europadomstolens dom av den 8 juli 2019, Mihalache mot Rumänien (CE:ECHR:2019:0708JUD005401210, § 115), och dom av den 8 oktober 2024, Jesus Pinhal mot Portugal (CE:ECHR:2024:1008JUD004804715, § 177).

60 Se Europadomstolens dom av den 8 juli 2019, Mihalache mot Rumänien (CE:ECHR:2019:0708JUD005401210, § 116). För ett exempel där ett avgörande vann laga kraft genom en dom från Cour de cassation (Högsta domstolen, Frankrike), se Europadomstolens dom av den 6 september 2019, Nodet mot Frankrike (CE:ECHR:2019:0606JUD004734214, §§ 21 och 46).

61 Se, bland annat, dom av den 15 oktober 2024, Kubera ( C‑144/23, EU:C:2024:881, punkt 31 och där angiven rättspraxis), där domstolen slog fast att även om domstolsväsendets organisation i medlemsstaterna, bland annat de nationella högsta domstolarnas inrättande, sammansättning, behörighet och funktion, omfattas av medlemsstaternas befogenhet, ska medlemsstaterna likväl vid utövandet av denna befogenhet iaktta de skyldigheter som åligger dem enligt unionsrätten.

62 Se, analogt, dom av den 12 oktober 2023, INTER CONSULTING ( C‑726/21, EU:C:2023:764, punkt 61).

63 Conseil d’État (Högsta förvaltningsdomstolen, Frankrike) har till exempel, i dom nr 443476 av den 7 oktober 2022, i ordalag som enligt min mening förtjänar att återges för förevarande bedömning, slagit fast att den konstitutionella principen om nödvändiga straff innebär en regel om att en ny strafflag, när denna upphäver ett brott eller föreskriver lindrigare påföljder än den tidigare lagen, ska tillämpas på gärningsmän till brott som har begåtts före det att den lagen trädde i kraft och som inte har lett till oåterkalleliga beslut. Det ankommer på den domstol som prövar ett överklagande av en påföljd i sak att, även ex officio, tillämpa ny strafflagstiftning som är lindrigare och som har trätt i kraft mellan den dag då brottet begicks och den dag då domstolen meddelar sitt avgörande. Detsamma gäller för kassationsdomstolen om den nya lagen har trätt i kraft efter det överklagade beslutet (punkt 5 i den domen, min kursivering). Vad gäller administrativa förfaranden medger andra medlemsstater tillämpning av principen om retroaktiv tillämpning av lindrigare strafflagstiftning när den lagen träder i kraft i samband med kassationsöverklagandet. Såsom framgår av rättsutredning 24/002 är detta bland annat fallet i Bulgarien, Tyskland, Spanien, Italien och Litauen.

64 Se dom av den 19 oktober 2023, Központi Nyomozó Főügyészség ( C‑147/22, EU:C:2023:790, punkt 34).

65 Se, analogt, dom av den 12 oktober 2023, INTER CONSULTING ( C‑726/21, EU:C:2023:764, punkt 61).

66 Den slovakiska regeringen har i detta avseende påpekat för EU-domstolen att kassationsdomstolen, till skillnad från förvaltningsdomstolen i lägre instans, inte är behörig att ändra avgörandet vad sanktionen beträffar.

67 Se 462 § 1 i förvaltningsprocesslagen, där det föreskrivs att kassationsdomstolen kan återförvisa målet till förvaltningsdomstolen i lägre instans när den har funnit att kassationsöverklagandet är välgrundat.

68 I 462 § 2 i förvaltningsprocesslagen föreskrivs att om kassationsdomstolen finner att förvaltningsmyndighetens angripna beslut eller angripna åtgärd strider mot lagen och förvaltningsdomstolen har ogillat överklagandet, kan kassationsdomstolen ändra det avgörande som förvaltningsdomstolen i lägre instans har meddelat och upphäva myndighetens angripna beslut eller angripna åtgärd samt återförvisa målet för fortsatt handläggning.

69 Se, bland annat, dom av den 21 november 2024, Еkоstroy ( C‑61/23, EU:C:2024:974, punkt 41 och där angiven rättspraxis).

70 Se, bland annat, dom av den 21 november 2024, Еkоstroy ( C‑61/23, EU:C:2024:974, punkt 42 och där angiven rättspraxis).

71 Se Europadomstolens dom av den 17 september 2009, Scoppola mot Italien (nr 2) (CE:ECHR:2009:0917JUD001024903, § 108).

72 I förevarande fall är det i huvudsak fråga om 454 § i förvaltningsprocesslagen där det, såsom tidigare nämnts, föreskrivs att förvaltningsdomstolen i högsta instans har i uppgift att fastställa huruvida en förvaltningsdomstol i lägre instans har gjort sig skyldig till felaktig rättstillämpning med hänsyn till den situation som förelåg vid den tidpunkt då den meddelade det överklagade avgörandet.

73 Se Éveillard, G., L’application de la rétroactivité in mitius par le juge administratif de cassation, Droit administratif, LexisNexis, Paris, nr 1, 2023, s. 44–48. Författaren har, beträffande det upphävande som Conseil d’État (Högsta förvaltningsdomstolen, Frankrike) beslutade om på grund av att det under kassationsförfarandet hade tillkommit en ny omständighet i form av en förmånligare strafflag, hänvisat till ett slags objektivt upphävande. I en sådan situation har upphävandet inte något beivrande syfte, i den meningen att det inte innebär något ogillande av det sätt på vilket den domstol som prövade målet i sak har tillämpat den rättsregel som fanns vid den tidpunkt då den meddelade sitt avgörande (s. 47). I samma anda har det varit fråga om ett avsteg från kassationsdomstolens traditionella uppgifter, vilket går utöver dess traditionella uppdrag att kontrollera den juridiska korrektheten i det överklagade beslutet, och om en praxis med ett objektivt upphävande av domar som dock inte kunde kritiseras vid den tidpunkt då de meddelades: se förslag till avgörande av referent Céline Guibé inom ramen för dom nr 443476 av den 7 oktober 2022 från Conseil d’État (Högsta förvaltningsdomstolen, Frankrike) (punkt 4.2.2). Det är dessutom intressant att notera att den domstolen, i det mål som gav upphov till nämnda dom, ställdes inför samma frågor som dem som den hänskjutande domstolen har ställt till EU-domstolen inom ramen för förevarande mål, men med utgångspunkt i principen om nödvändiga straff, som har konstitutionellt värde.

74 Enligt rättsutredning 24/002 föreskrivs således i Tyskland, i Gesetz über Ordnungswidrigkeiten (lagen om administrativa överträdelser) av den 24 maj 1968 (BGBl. 1968 I, s. 481), senast ändrad genom lag av den 12 juli 2024 (BGBl. 2024 I, nr 234), vad gäller administrativa böter, att principen om retroaktiv tillämpning av mildare strafflag ska tillämpas på alla ändringar som tillkommer före avgörandet, varvid denna formulering enligt den allmänna uppfattningen ska tolkas så, att den även innefattar ett avgörande som har meddelats efter överklagande och som enbart avser rättsfrågor: se, för ett liknande resonemang, Rogall, K., Rückwirkung des milderen Gesetzes, i Mitsch, W., Karlsruher Kommentar zum Gesetz über Ordnungswidrigkeiten, 5:e upplagan, C.H. Beck, München, 2018, punkt 27, och Graf, J-P., Beck’scher Online-Kommentar OWiG, 44:de upplagan, C.H. Beck, München, 2024, se fotnot 59, punkt 24 § 4 OWiG. I Spanien följer principen lex posterior mitius inom området för administrativa sanktioner av artikel 9.3 i Constitución (konstitutionen) och av artikel 26.2 i Ley 40/2015, de Régimen Jurídico del Sector Público (lag 40/2015 om rättslig reglering av den offentliga sektorn) av den 1 oktober 2015 (BOE nr 236 av den 2 oktober 2015, s. 89411). Avdelningen för förvaltningsrättsliga mål vid Tribunal Supremo (Högsta domstolen, Spanien), som är högsta instans inom området för administrativa sanktioner, tillämpar följaktligen den mildaste lagen, även om denna lag har trätt i kraft under förfarandet vid den: se dom nr 1219/2019 av den 23 september 2019 från Tribunal Supremo (Högsta domstolen). I Frankrike har Conseil d’État (Högsta förvaltningsdomstolen), trots att appellationsdomstolens dom hade rättskraft och att det administrativa överklagandet inte hade suspensiv verkan, utvecklat sin rättspraxis med avseende på administrativa sanktioner genom dom nr 443476 av den 7 oktober 2022, som jag tidigare har hänvisat till (se fotnoterna 64 och 74 i förevarande förslag till avgörande).