Förslag till avgörande av generaladvokat Maciej Szpunar föredraget den 22 maj 2025

1 Originalspråk: franska.

2 Förevarande mål har getts ett fiktivt namn. Det överensstämmer inte med det verkliga namnet på någon av parterna i målet.

3 2022 m. gruodžio 14 d. nutarimas Nr. 1263 Dėl Lietuvos Respublikos Vyriausybės 2002 m. rugpjūčio 13 d. nutarimo Nr. 1284 Dėl Vedybų sutarčių registro reorganizavimo ir Vedybų sutarčių registro nuostatų patvirtinimo pakeitimo (Republiken Litauens regerings dekret nr 1263 av den 14 december 2022 om ändring av dekret nr 1284 från Republiken Litauens regering av den 13 augusti 2002 om antagande av förordningen om äktenskapsförord).

4 Mot bakgrund av samtliga omständigheter i målet är det mycket troligt att klaganden i det nationella målet är litauisk medborgare. Den hänskjutande domstolen har emellertid inte uttryckligen angett detta. Den hänskjutande domstolen har endast konstaterat att klaganden i det nationella målet är en unionsmedborgare som har utövat sin rätt till fri rörlighet (punkt 25 i begäran om förhandsavgörande). Det framgår emellertid av beslutet om hänskjutande att klaganden i det nationella målet har ett personligt identitetsnummer som tilldelats av det litauiska folkbokföringsregistret samt ett identitetskort med detta nummer (vilket gör det möjligt att fastställa att det rör sig om ett litauiskt identitetskort).

5 I detta avseende noterar jag att registrering av uppdelning av egendom i den mening som avses i punkt 13.3 i registerförordningen (som tycks avse avtal eller beslut om uppdelning av egendom som har ingått i makarnas gemensamma egendom) skulle vara svår att föreställa sig i förevarande fall. För det första har makarna nämligen valt att tillämpa ordningen för enskild egendom och detta val gjordes vid den tidpunkt då äktenskapet ingicks. I denna situation kunde egendom som makarna förvärvat inte bli gemensam och sedan bli föremål för uppdelning av egendom. För det andra nämns det inte i begäran om förhandsavgörande att det har ingåtts ett avtal om uppdelning av egendom eller ett domstolsavgörande om uppdelning av egendom eller om konkret egendom som eventuellt är föremål för uppdelning.

6 Dom av den 26 september 2024, Energotehnica ( C‑792/22, EU:C:2024:788, punkt 37 och där angiven rättspraxis).

7 Rådets förordning av den 24 juni 2016 om genomförande av ett fördjupat samarbete på området för domstols behörighet, tillämplig lag samt erkännande och verkställighet av domar i mål om makars förmögenhetsförhållanden (EUT L 183, 2016, s. 1).

8 Det är således möjligt att artikel 3.103 i civillagen, där det föreskrivs att äktenskapsförord ska föras in i registret över äktenskapsförord och där följderna av denna registrering preciseras, endast är tillämplig om litauisk rätt har fastställts som tillämplig lag på makarnas förmögenhetsförhållanden. När ansökan om registrering av ett äktenskapsförord i registret över äktenskapsförord lämnas in kan det emellertid inte omedelbart uteslutas att denna bestämmelse i civillagen är tillämplig på makars förmögenhetsförhållanden. Det förefaller inte heller kunna uteslutas att det villkor för registrering av det personliga identifieringsnumret som föreskrivs i punkt 67 i registerförordningen är tillämpligt på alla äktenskapsförord som ingås i utlandet och för vilka registrering begärs, oberoende av vilken lag som är tillämplig på makarnas förmögenhetsförhållanden.

9 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 8 juni 2017, Freitag ( C‑541/15, EU:C:2017:432, punkt 33 och där angiven rättspraxis).

10 Dom av den 20 september 2001, Grzelczyk ( C‑184/99, EU:C:2001:458, punkt 31), och dom av den 4 oktober 2024, Mirin ( C‑4/23, EU:C:2024:845, punkt 51 och där angiven rättspraxis).

11 Dom av den 14 december 2021, Stolichna obshtina, rayon Pancharevo ( C‑490/20, EU:C:2021:1008, punkt 42 och där angiven rättspraxis).

12 Dom av den 22 februari 2024, Direcţia pentru Evidenţa Persoanelor şi Administrarea Bazelor de Date ( C‑491/21, EU:C:2024:143, punkt 41 och där angiven rättspraxis).

13 Även om det inte framgår av begäran om förhandsavgörande, utgår jag från att detta personliga identitetsnummer, om parterna har ett sådant, även anges i den notariehandling som upprättas av en litauisk notarie.

14 Se, bland annat, dom av den 22 december 2010, Sayn-Wittgenstein ( C‑208/09, EU:C:2010:806, domslutet), dom av den 12 maj 2011, Runevič-Vardyn och Wardyn ( C‑391/09, EU:C:2011:291, domslutet), dom av den 2 juni 2016, Bogendorff von Wolffersdorff ( C‑438/14, EU:C:2016:401, domslutet) och dom av den 8 juni 2017, Freitag ( C‑541/15, EU:C:2017:432, domslutet).

15 Dom av den 4 oktober 2024, Mirin ( C‑4/23, EU:C:2024:845, domslutet).

16 Se, bland annat, dom av den 8 juni 2017, Freitag ( C‑541/15, EU:C:2017:432, punkterna 36–39 och där angiven rättspraxis).

17 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 4 oktober 2024, Mirin ( C‑4/23, EU:C:2024:845, punkt 55 och 57 samt där angiven rättspraxis).

18 Se punkt 42 ovan.

19 Se, bland annat, Consortium ASSER-UCL, Étude sur les régimes matrimoniaux des couples mariés et sur le patrimoine des couples non mariés dans le droit international privé et le droit interne des États membres de l’Union européenne, s. 22 och 23. Studien från 2003, som genomfördes på begäran av kommissionen, innehåller en översikt över femton medlemsstaters nationella lagstiftning i Europeiska unionen. Se även information på webbplatsen för Council of the Notariats of the European Union, Couples in Europe The law for couples in 22 EU countries, https://www.coupleseurope.eu/fr/(nedan kallad webbplatsen Couples in Europe).

20 Enligt den information som finns tillgänglig på webbplatsen Couples in Europe finns det inte några sådana register i bland annat Österrike, Frankrike, Polen och Slovakien.

21 Enligt de uppgifter som finns tillgängliga på webbplatsen Couples in Europe förefaller det vara möjligt att registrera ett äktenskapsförord som ingåtts utomlands i det särskilda nationella registret, bland annat i Tyskland, Estland, Lettland och Nederländerna.

22 Enligt de uppgifter som finns tillgängliga på webbplatsen Couples in Europe förefaller det inte vara möjligt att skriva in ett äktenskapsförord som ingåtts utomlands i det särskilda nationella registret bland annat i Tjeckien, Ungern och Malta.

23 Se, bland annat, dom av den 11 juli 2002, D’Hoop (C‑224/98, EU:C:2002:432, punkt 31), dom av den 24 oktober 2013, Thiele Meneses ( C‑220/12, EU:C:2013:683, punkt 22) och dom av den 26 maj 2016, Kohll och Kohll-Schlesser ( C‑300/15, EU:C:2016:361, punkt 42).

24 Se dom av den 29 april 2004, Pusa ( C‑224/02, EU:C:2004:273, punkt 19), dom av den 26 oktober 2006, Tas-Hagen och Tas ( C‑192/05, EU:C:2006:676, punkt 30), dom av den 22 maj 2008, Nerkowska ( C‑499/06, EU:C:2008:300, punkt 32) och dom av den 14 oktober 2010, van Delft m.fl. ( C‑345/09, EU:C:2010:610, punkt 97).

25 Se punkt 48 ovan.

26 Jag vill understryka att jag inte föregriper frågan huruvida det finns en allmän skyldighet för en medlemsstat att registrera äktenskapsförord som ingåtts i en annan medlemsstat och således inte heller huruvida litauisk rätt bör föreskriva en möjlighet för personer som inte har ett litauiskt personligt identitetsnummer att skriva in ett äktenskapsförord som ingåtts utomlands i registret över äktenskapsförord. Vad gäller förevarande mål är dessa frågor hypotetiska, eftersom det i litauisk rätt föreskrivs en möjlighet att skriva in äktenskapsförord som ingåtts utomlands i registret för äktenskapsförord och eftersom klaganden i det nationella målet har ett litauiskt personligt identitetsnummer.

27 Dom av den 5 juni 2018, Coman m.fl. ( C‑673/16, EU:C:2018:385, punkt 41 och där angiven rättspraxis).

28 Dom av den 18 juli 2006, De Cuyper ( C‑406/04, EU:C:2006:491, punkt 42), dom av den 26 oktober 2006, Tas-Hagen och Tas ( C‑192/05, EU:C:2006:676, punkt 35) och dom av den 5 juni 2018, Coman m.fl. ( C‑673/16, EU:C:2018:385, punkt 41).