Förslag till avgörande av generaladvokat Manuel Campos Sánchez-Bordona föredraget den 27 mars 2025

1 Originalspråk: spanska.

2 Stiftelserna Stichting Right to Consumer Justice och Stichting App Stores Claims (nedan kallade de stiftelser som har väckt talan).

3 När jag gemensamt hänvisar till Apple Inc. och Apple Distribution International Ltd (nedan kallat Apple Irland) kommer jag bara att använda termen Apple.

4 Jag kommer att använda detta uttryck eftersom det är det som används i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2020/1828 av den 25 november 2020 om grupptalan för att skydda konsumenters kollektiva intressen och om upphävande av direktiv 2009/22 (EUT L 409, 2020, s. 1) Som jag kommer att förklara nedan är detta direktiv inte tillämpligt i det nationella målet.

5 Lagen om reglering av kollektiv skada vid grupptalan (nedan kallad WAMCA).

6 Europaparlamentets och rådet förordning (EU) nr 1215/2012 av den 12 december 2012 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område (EUT L 351, 2012, s. 1).

7 Det som köparen i själva verket köper är licenser för att använda apparna.

8 I allmänhet kommer jag i detta förslag till avgörande att hänvisa till appar och de digitala produkter som är integrerade i dem med det allmänna begreppet appar, så som den hänskjutande domstolen har gjort.

9 Beslutet att begära förhandsavgörande, punkt 4.9.

10 Beslutet att begära förhandsavgörande, punkt 4.12. Vid förhandlingen hävdade Apple i stället att det som kopplar en användare till en viss App Store är den valda betalningsmetoden, som måste vara godkänd för den onlinebutiken.

11 Stiftelsen Stichting Right to Consumer Justice anklagar också Apple för konkurrensbegränsande samverkan i den mening som avses i artikel 101 FEUF-fördraget (vertikalt fastställande av priser). Den hänskjutande domstolen har emellertid uteslutit tillämpning av denna artikel eftersom stiftelsen inte har angett vilka omständigheter som skulle göra det möjligt att fastställa en konkurrensbegränsande samverkan (punkt 6.10 i beslutet att begära förhandsavgörande).

12 Mellandom av den 16 augusti 2023, punkterna 6.24, 6.25 och 6.35–6.37.

13 Dom av den 30 november 1976, Bier ( 21/76, EU:C:1976:166, punkt 19). Uppdelningen av den ort där skadan inträffade mellan handlingsorten och skadeorten, beror på att den omständigheten att handlingsorten vanligen sammanfaller med den ort där svaranden har hemvist annars skulle beröva den särskilda behörighetsregeln sin ändamålsenliga verkan. Det är därför inte nödvändigt att skilja mellan handlingsorten och skadeorten vid tolkningen av artikel 7.2.

14 Dom av den 25 oktober 2012, Folien Fischer och Fofitec ( C‑133/11, EU:C:2012:664, punkt 46), och dom av den 16 januari 2014, Kainz ( C‑45/13, EU:C:2014:7, punkt 31).

15 Bland annat dom av den 22 februari 2024, FCA Italy och FPT Industrial ( C‑81/23, EU:C:2024:165, punkt 23) (nedan kallad domen FCA Italy och FPT Industrial).

16 Dom av den 19 september 1995, Marinari ( C‑364/93, EU:C:1995:289, punkt 18), dom av den 16 maj 2013, Melzer ( C‑228/11, EU:C:2013:305, punkterna 34 och 35) och dom av den 10 mars 2022, BMA Nederland ( C‑498/20, EU:C:2022:173, punkt 38) (nedan kallad domen BMA Nederland).

17 Domen BMA Nederland, punkt 38.

18 Eventuellt möjliggör detta kriterium också en överensstämmelse med den lag som är tillämplig på målet i sak, i enlighet med unionsrätten. EU-domstolen använder denna överensstämmelse, som i vissa domar framställs som ett krav som följer av skäl 7 Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 864/2007 av den 11 juli 2007 om tillämplig lag för utomobligatoriska förpliktelser (Rom II) (EUT L 199, 2007, s. 40), som en faktor vid tolkningen: se dom av den 9 juli 2020, Verein für Konsumenteninformation ( C‑343/19, EU:C:2020:534, punkt 39), eller dom av den 15 juli 2021, Volvo m.fl. ( C‑30/20, EU:C:2021:604, punkt 32) (nedan kallad domen Volvo). Det ska emellertid erinras om att överensstämmelsen forum/ius inte är ett primärt syfte vid tolkningen av förordning nr 1215/2012 och att den eftersträvade överensstämmelsen med bestämmelserna om tillämplig lag inte under några omständigheter kan leda till en tolkning av bestämmelserna i förordningen som inte är förenlig med dess systematik och syften (se domen i det ovannämnda målet Kainz, punkt 20, och dom av den 3 oktober 2019, Petruchová ( C‑208/18, EU:C:2019:825, punkt 63).

19 Det vill säga utan anknytning till parterna i målet. Det är visserligen inte ovanligt att den ort där den skadevållande handlingen företogs sammanfaller med svarandens hemvist och det är heller inte ovanligt att den ort där skadan inträffade sammanfaller med den skadelidandes hemvist, och att forum actoris därför ska godtas. När händelsen saknar materiellt innehåll har domstolen förlitat sig på personliga faktorer för att lokalisera handlingsorten eller skadeorten. När det gäller internet har domstolen sålunda, i dom av den 25 oktober 2011, eDate Advertising m.fl. ( C‑509/09 och C‑161/10, EU:C:2011:685) (nedan kallad domen eDate Advertising m.fl.), betraktat den ort där den skadelidande har sitt centrum för sina intressen som skadeorten, eller den ort där skadevållaren är etablerad som handlingsorten, i dom av den 19 april 2012, Wintersteiger ( C‑523/10, EU:C:2012:220) (nedan kallad domen Wintersteiger).

20 Inom ramen för artikel 7.2 i förordning nr 1215/2012 är likställandet mellan en god rättskipning och en effektiv processordning (genom att närheten mellan den utsedda domstolen och tvisten gör det lättare att inhämta och bedöma bevisning om ansvars- och skadegrunderna) ett genomgående drag: se bland annat domen Kainz, punkt 27, domen Wintersteiger, punkterna 31–33, dom av den 24 november 2020, Wikingerhof ( C‑59/19, EU:C:2020:950, punkt 37), och domen FCA Italy och FPT Industrial, punkterna 24 och 25.

21 Exempelvis domen eDate Advertising m.fl. punkt 50, dom av den 28 januari 2015, Kolassa ( C‑375/13, EU:C:2015:37, punkt 56), dom av den 17 oktober 2017, Bolagsupplysningen och Ilsjan ( C‑194/16, EU:C:2017:766, punkt 35) och dom av den 12 maj 2021, Vereniging van Effectenbezitters ( C‑709/19, EU:C:2021:377, punkt 33.

22 Se hänvisningarna i fotnot 21.

23 Domen Volvo, punkt 33.

24 Domen Volvo, punkt 34.

25 De sammanfattas i generaladvokat Richard de la Tours förslag till avgörande i målet Volvo m.fl. ( C‑30/20, EU:C:2021:322, punkterna 38–47).

26 Dom av den 5 juli 2018, flyLAL-Lithuanian Airlines ( C‑27/17, EU:C:2018:533, punkterna 51 och 52) (nedan kallad domen flyLAL-Lithuanian Airlines).

27 Beslutet att begära förhandsavgörande, punkterna 6.8 och 6.9.

28 Att missbruket av en dominerande ställning skulle vara kopplat till försäljningen till slutanvändare i App Store NL kan vara en förenklad beskrivning. Om de skadeverkningar som talan avser verkligen ligger på användarsidan, ligger det (påstådda) missbruket av den dominerande ställningen på utvecklarnas sida, i form av ensidigt införande av villkor för dem som vill tillhandahålla tjänster som kan användas Ios. Dessa villkor omfattar användningen av IAP och den provision som Apple drar av från det pris som Ios-användare betalar till utvecklarna (och som utvecklarna övervältrar på användarna). Det kan enligt min mening hävdas att denna pålaga utgör den skadevållande handlingen när det gäller att fastställa vilken domstol som är behörig. Jag inser att det, beroende på omständigheterna, kanske inte är så lätt för slutanvändaren att identifiera den orten. Denna svårighet förefaller mig dock inte vara oöverstiglig. Jag hänvisar i detta avseende till domen av den 21 maj 2015, CDC Hydrogen Peroxide ( C‑352/13, EU:C:2015:335, punkt 44) (nedan kallad domen CDC Hydrogen Peroxide).

29 Dom av den 27 oktober 1998, Réunion européenne m.fl. ( C‑51/97, EU:C:1998:509, punkt 33), om den plats där varor skadas under sjötransport.

30 Dom av den 5 september 2019, AMS Neve m.fl. ( C‑172/18, EU:C:2019:674, punkt 51), beträffande den ort där svaranden fattat beslut om och vidtagit tekniska åtgärder för att ombesörja publicering på internet för vissa produkter. I domen Wintersteiger, punkterna 34–38, hade domstolen godtagit samma kriterium, dock med undantag för att platsen där servern är uppställd inte anses utgöra den ort där den skadevållande handlingen företogs, eftersom den är osäker, varvid domstolen föredrog den ort där svaranden är etablerad.

31 Detta är, enligt min mening, ett tecken på Apples avsikt att rikta sig till själva landet och inte till nederländare i allmänhet som kan vara utspridda över flera stater eller till och med kontinenter.

32 Vilket tycks framgå av mellandomen av den 16 augusti 2023, punkt 6.24.

33 De är praktiskt taget tvungna att göra det, med tanke hur svårt det är att byta ID när det väl har fastställts. Med denna affärsmodell delar Apple självt upp sin verksamhet genom att separera marknader. Det gör det det lättare att avgöra vilken domstol som har internationell behörighet och att avgränsa dess räckvidd.

34 Som regel blir appen tillgänglig kort efter att användaren har betalat priset (plus provisionen).

35 Överensstämmelsen är inte total, och jag anser därför att det är möjligt att tala om en lokaliseringsfiktion. Ett onlineköp i NL App Store är också tekniskt möjligt för användare som är bosatta i Nederländerna och som, efter att ha angett Nederländerna som land när de skapade sitt Apple-ID, tillfälligt befinner sig utanför Nederländerna. Det är också möjligt för användare som inte är bosatta i Nederländerna men som ändå anger den medlemsstaten i sitt Apple-ID. Dessa fall tas inte upp i beslutet att begära förhandsavgörande: av punkterna 6.15 och 6.18 i beslutet, som rör den ort där skadan inträffade, kan utläsas att beslutet är inriktat på användare som är bosatta eller etablerade (wonen of gevestigd zijn) i Nederländerna.

36 Apparaten ger den skadevållande handlingen ett fysiskt innehåll som den saknar.

37 En situation med flera förfaranden för en handling som i allt väsentligt alltid är densamma skulle inte ha varit annorlunda om det hade rört sig om fysisk försäljning i fysiska butiker (Apple Stores), men det potentiella antalet förfaranden skulle vara mycket mindre. I Nederländerna verkar det till exempel bara finnas tre Apple Stores. I vilket fall som helst är det fråga om en omständighet som inte kan ligga till grund för en principiell lösning.

38 Stichting Right to Consumer Justice skriftliga yttrande, punkterna 69–75. I andra hand, i punkt 76, föreslår stiftelsen en begränsning av tillämpningsområdet för artikel 7.2 i förordning nr 1215/2012 som innebär att endast internationell behörighet fastställs. Med hänsyn till svårigheterna att tillämpa bestämmelsen under sådana omständigheter som de här aktuella förefaller mig den sistnämnda lösningen inte orimlig. Det stämmer dock inte överens med den etablerade tolkningen av bestämmelsen: se punkterna 44 och 45 ovan.

39 Förslag till avgörande i målet Pinckney ( C‑170/12, EU:C:2013:400, punkt 67).

40 Jag anser inte att någon annan slutsats kan dras av de domar i vilka det, vid tolkningen av artikel 7.2 i förordning nr 1215/2012 eller dess föregångare, anges att talan ska väckas vid domstolarna i en viss medlemsstat, exempelvis i målen eDate Advertising m.fl. eller Wintersteiger. Pluralformen används också i fall där tolkningen av kriteriet den ort där skadan inträffade otvivelaktigt leder till en enda domstol inom ett territorium, vilket är fallet när den identifieras med den ort där svaranden är etablerad eller den ort där den skadelidande har sitt centrum för sina intressen: se, förutom de ovannämnda målen, dom av den 21 december 2021, Gtflix Tv ( C‑251/20, EU:C:2021:1036, punkt 30).

41 Detta gäller sedan domen av den 11 januari 1990 i målet Dumez France och Tracoba ( C‑220/88, EU:C:1990:8, punkt 18).

42 Domen flyLAL-Lithuanian Airlines, punkt 56. Att den skadevållande handlingen lokaliseras till en enda plats är desto rimligare med tanke på att den domstol som, med stöd av artikel 7.2 i förordning nr 1215/2012, har utsetts som domstolen i den ort där den skadevållande handlingen företogs kommer att ha full behörighet, vilket innebär att den kommer att ha behörighet att besluta om all skada som orsakats av överträdelsen och att vidta åtgärder som till sin natur är sådana att de inte kan delas upp (se dom av den 17 oktober 2017, Bolagsupplysningen och Ilsjan, C‑194/16, EU:C:2017:766).

43 Till skillnad från andra slags yrkanden kan skadeståndsyrkanden delas upp. Detta gjorde det möjligt för EU-domstolen att utveckla mosaikteorin i den verkliga världen och att överföra den till den virtuella världen genom att som anknytningskriterium använda tillgängligheten till information som publiceras på internet: domen eDate Advertising m.fl. och dom av den 21 december 2021, Gtflix Tv ( C‑251/20, EU:C:2021:1036).

44 Domen Volvo, punkterna 40–42.

45 En sådan lokalisering skulle vara förenlig med en affärsstrategi som söker upp målgruppen i en viss medlemsstat. Därmed skulle det också beaktas att en användning av App Store förutsätter att man godkänner Apples villkor för multimedietjänster, som Apple definierar som ett avtal och som innehåller ett villkor om att domstolarna i den ort där användaren har sin hemvist ska vara behöriga, vilket jag återkommer till nedan i punkt 84.

46 Denna lösning kan leda till att mål kan behandlas på olika sätt beroende på vilka medel som används för den skadevållande verksamheten. Det är dock troligt att detta redan är fallet på andra områden, till exempel kränkning av personlighetsskyddet. På grundval av domen i målet eDate Advertising m.fl. bör centrum för den skadelidandes intressen beaktas för att fastställa den ort där skadan inträffade när informationen sprids via internet.

47 Dom av den 29 juli 2019, Tibor-Trans ( C‑451/18, EU:C:2019:635, punkt 31). Det gjordes där gällande att det förelåg en överträdelse av artikel 101 FEUF.

48 Domen flyLAL-Lithuanian Airlines, punkt 40, och dom av den 29 juli 2019, Tibor-Trans ( C‑451/18, EU:C:2019:635, punkt 33).

49 Domen Volvo, punkt 39.

50 Domen CDC Hydrogen Peroxide, punkt 52, och domen Volvo, för det fall att de varor som berörs av den konkurrensbegränsande samverkan har förvärvats i olika geografiska områden (se ovan, fotnot 44).

51 Denna tolkning rör ursprungligen saluföring av fordon som av tillverkaren har utrustats med en programvara som manipulerar uppgifter om avgasutsläpp och är resultatet av en kombination av domen av den 9 juli 2020, Verein für Konsumenteninformation ( C‑343/19, EU:C:2020:534), med domarna i målen FCA Italy och FPT Industrial. Eftersom det i domen Volvo, punkt 39, uttryckligen hänvisas till det förstnämnda, kan platsen för köpet av en fysisk vara som blivit föremål för en merkostnad anses vara den plats där den levererades, även om merkostnaden inte är hänförlig till ett väsentligt fel i varan.

52 Det digitala innehållet levereras inte en i egentlig mening, utan görs tillgängligt online för användaren, som kan ladda ned det var som helst genom att ansluta sig till internet.

53 Punkterna 3.8 och 6.41–6.46 i mellandomen av den 16 augusti 2023. Bedömningen av prorogationsvillkoret i Apples avtal med slutanvändarna ledde till att den hänskjutande domstolen uteslöt att villkoret skulle tillämpas i de här aktuella målen.

54 I sin dom av den 12 maj 2021, Vereniging van Effectenbezitters ( C‑709/19, EU:C:2021:377, punkterna 38 och 39), slog domstolen fast att en fråga rörande detta var hypotetisk och därmed inte kunde tas upp till sakprövning. Det mål som gav upphov till domen i målet BMA Nederland gällde en stiftelse som försvarade ett kollektivt intresse. Domstolen ansåg att skadan för borgenärerna var indirekt och därför irrelevant vid tillämpningen av artikel 7.2 i förordning nr 1215/2012. Domstolen ansåg inte heller att stiftelsens agerande, enbart i egenskap av intervenient, hade någon betydelse i detta sammanhang.

55 Dom av den 18 juli 2013, ÖFAB ( C‑147/12, EU:C:2013:490), och domen CDC Hydrogen Peroxide.

56 Domen BMA Nederland.

57 Dom av den 1 oktober 2002, Henkel ( C‑167/00, EU:C:2002:555).

58 Se ovan, punkt 41.

59 I Österrike har lagen om grupptalan [620 § och 630 § i Verbandsklagen-Richtlinie-Umsetzungs-Novelle, BGBl. I, 85/2024] tilldelat en enda domstol exklusiv behörighet. Så är inte fallet i Nederländerna.

60 Den grupp som företräds ska på ett eller annat sätt kännetecknas av att dess medlemmar är innehavare av rättsliga intressen som skadats genom en verksamhet som bedrivits eller vars verkningar uppstått inom det område där den domstol vid vilken talan väckts är behörig.

61 Artikel 7.2 i förordning nr 1215/2012, i kombination med det lagstiftningsalternativ som avses i punkt 97. Jag bortser för tillfället från möjligheten att införa korrigeringar efter det att den internationella eller territoriella behörigheten har fastställts.

62 Enligt artikel 4 i förordning 1215/2012.

63 Skäl 23 i förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område, KOM(2010) 748 slutlig, samt punkt 3.1 under rubriken Rättsliga aspekter; och meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén Mot en övergripande EU-ram för kollektiv prövning, COM(2013) 401 final, punkt 3.7.

64 Se nedan, punkt 107. En översyn av förordning 1215/2012, som för närvarande pågår, skulle kunna innefatta särskilda regler för grupptalan.

65 Vilket kommissionen med rätta påpekade i sitt skriftliga yttrande, punkt 10. Den nederländska regeringen, som i sitt eget yttrande antydde motsatsen, anslöt sig till denna uppfattning vid förhandlingen.

66 Det är därför jag tar upp det, trots att direktivet inte är tillämpligt på tvisten.

67 Dom av den 2 maj 2019, Pillar Securitisation ( C‑694/17, EU:C:2019:345, punkt 35).

68 För att fastställa närmare hur förhållandet mellan direktiv 2020/1828 och förordning nr 1215/2012 ser ut, krävs också att de unionsrättsakter som anges i bilaga I till direktivet beaktas.

69 Se ovan, fotnot 59.

70 I alla dessa förslag hänvisas till behovet av att bevara den ändamålsenliga verkan av direktiv 2020/1828. Jag anser dock att de borde ha ägnat mer uppmärksamhet åt hur de ska förhålla sig till lösningarna i det direktivet. Som exempel kan nämnas att beaktandet av var den enhet som har rätt att väcka grupptalan har sitt säte ger upphov till betydande tvivel vid gränsöverskridande mål i den mening som avses i direktiv 2020/1828 (se artiklarna 3.7 och 6 i direktivet)

71 Den nederländska regeringens skriftliga yttrande, punkterna 3 och 13. Det är oklart om denna tolkning motsvarar den ort där den skadevållande händelsen företogs eller den ort där skadan inträffade. Stichting App Stores Claims hävdar något liknande vad gäller den ort där skadan inträffade (dess skriftliga yttrande, punkt 3.1, som svar på fråga 2 a).

72 Kommissionens skriftliga yttrande, punkterna 81, 83 och 88.

73 Stichting Right to Consumer Justices skriftliga yttrande, punkt 94.

74 Stichting Right to Consumer Justices skriftliga yttrande, punkt 95.

75 Se ovan, punkt 38 och följande punkter. Vid tolkningen av artikel 7.2 i förordning nr 1215/2012 har EU-domstolen inte dragit sig för att använda sig av lokaliseringsfiktioner. Tvärtom har den, som jag har förklarat, använt sig av dem i situationer där det är svårt att fastställa skadan, på grund av att verksamheten (handlingen) eller dess konsekvenser (skadan) är immateriella. Under dessa omständigheter hindras tillämpningen av bestämmelsen av ett inneboende problem som har samband med arten av den anknytningsfaktor som föreskrivs i bestämmelsen. EU-domstolen använder sig emellertid av lokaliseringsfiktionen med ledning av de principer som ligger till grund för själva bestämmelsen.

76 I punkt 19 i sitt skriftliga yttrande hänvisar den nederländska regeringen till analogin med punkt 42 i domen Volvo som stöd för en motsatt uppfattning. Enligt den nederländska regeringens uppfattning kommer svaranden att få reda på var enheten har sitt säte, vilket innebär att han kan förutse att talan kommer att väckas mot honom vid domstolarna i den orten. Den tillägger att om en sådan enhet bildas i Nederländerna för en specifik skuld, måste den komma överens med svaranden innan den väcker talan. Jag anser inte att det är nödvändigt att förklara att det inte är denna förutsebarhet som avses i artikel 7.2 i förordning nr 1215/2012. I punkt 42 i domen Volvo hänvisar domstolen till den internationella och territoriella behörighet som tillkommer domstolen i den ort där det skadelidande företaget har sitt säte, som representativ för den ort där skadan uppkom till följd av att det skadelidande företaget förvärvade ett antal materiella föremål på flera olika platser. Jag ser ingen möjlig analogi med det argument som den nederländska regeringen har framfört.

77 Närmare bestämt till den bevisning som underlättar fastställandet av ansvar, skada och orsakssamband samt bedömningen av skadan.

78 Vid förhandlingen uppgav den nederländska regeringen att den också skulle kunna ansluta sig till denna tolkning.

79 Enligt kommissionen (punkt 86 i dess skriftliga yttrande) måste ett företag som erbjuder varor och tjänster inom ett visst territorium räkna med att det kan bli stämt inom detta territorium av köpare som anser sig ha lidit skada. Jag anser emellertid att detta allmänna uttalande inte rättfärdigar att ett sådant företag oundvikligen måste utgå från att det kan bli stämt för alla skador som verksamheten åsamkat alla som drabbats, vid vilken domstol som helst inom detta territorium, beroende på vilket val en tredje part gör i efterhand: den risk som ska beaktas är inte densamma, lika lite som hanteringen av processen är densamma.

80 Jag hänvisar till mitt förslag till avgörande i målet Vereniging van Effectenbezitters ( C‑709/19, EU:C:2020:1056, punkt 95).

81 Se de texter som återges i fotnoterna 76 och 79. Varken den nederländska regeringen eller kommissionen bedömer konsekvenserna av sina respektive förslag med avseende på närheten till bevisningen, som om den omständigheten att alla potentiellt behöriga domstolar är belägna i samma medlemsstat vore en tillräcklig garanti i detta avseende. Stichting App Stores Claims hävdar bara att det finns en nära anknytning mellan Rechtbank Amsterdam (Förstainstansdomstolen i Amsterdam) och målet (punkt 2.13 i dess skriftliga yttrande).

82 Utan att det påverkar det jag anger nedan: se punkterna 139 och 140.

83 Se ovan, punkt 66.

84 Se ovan, punkterna 44 och 45.

85 Det är i själva verket ett förslag som åtnjuter betydande akademiskt stöd: se The Reform of the Brussels I Regulation – Academic Position Paper, som stöds av European Association of Private International Law (EAPIL), tillgängligt på https://papers.ssrn.com/sol3/papers.cfm?abstract_id=4853421, s. 13.

86 Detta betonades av kommissionen vid förhandlingen.

87 Domen Volvo, punkt 35.

88 Se analogt dom av den 18 december 2014, Sanders och Huber ( C‑400/13 och C‑408/13, EU:C:2014:2461, punkt 35).

89 Domen Volvo, punkt 34, och dom av den 30 juni 2022, Allianz Elementar Versicherung ( C‑652/20, EU:C:2022:514, punkt 56).

90 Domen Volvo, punkt 37.

91 I punkterna 7.13 och 7.16 i beslutet att begära förhandsavgörande är frågorna 1 c och 2 c inriktade på denna bestämmelse i Rv och jag följer därför detta.

92 Dom av den 15 maj 1990, Hagen ( C‑365/88, EU:C:1990:203, punkt 17, dom av den 31 maj 2018, Nothartová ( C‑306/17, EU:C:2018:360, punkt 28, och dom av den 6 oktober 2021, TOTO och Vianini Lavori ( C‑581/20, EU:C:2021:808, punkt 68).

93 Dom av den 15 maj 1990, Hagen ( C‑365/88, EU:C:1990:203, punkt 20) och dom av den 18 december 2014, Sanders och Huber ( C‑400/13 och C‑408/13, EU:C:2014:2461, punkt 32).

94 I princip skulle motstridigheten under de aktuella omständigheterna uppstå på nationell nivå. Ett avgörande i en medlemsstat skulle emellertid, åtminstone hypotetiskt, kunna hindra att det avgörande som meddelats i den första medlemsstaten erkänns i en annan medlemsstat, om det är oförenligt med ett tidigare avgörande i denna medlemsstat som har motsatt innebörd. Bestämmelserna i avsnitt 9 i kapitel II i förordning 1215/2012, som har tillkommit för att rättskipningen ska fungera väl, syftar till att minimera risken för parallella förfaranden och undvika motstridiga avgöranden i medlemsstaterna (eller, i vissa fall, i tredjeländer).

95 Strävan efter en bättre rättskipning i den mening som avses i detta förslag till avgörande, vilket ligger i både parternas och samhällets intresse, kommer till särskilt uttryck i förordning nr 1215/2012: se artikel 8 och bestämmelserna i avsnitt 9 i kapitel II.

96 Intuitivt är det självklart att de fördelar som är förknippade med en grupptalan, jämfört med en individuell talan, maximeras genom att sammanföra alla fall där talan avser samma faktiska omständigheter och svaranden är densamma, eller som har anknytning till varandra. I praktiken behöver detta dock inte nödvändigtvis vara fallet. Beträffande eventuella negativa effekter av att mål som har anknytning till varandra förenas, se, analogt, dom av den 12 december 2024, Rada Nadzorcza Getin Noble Bank m.fl. ( C‑118/23, EU:C:2024:1013, punkt 74).

97 I detta sammanhang kan hänsyn tas till huruvida talan avser områden i vilka lagstiftaren (på unionsnivå eller nationell nivå) främjar användningen av grupptalan och, i synnerhet, huruvida koncentrationen av målen främjar de yttersta mål som ligger till grund för detta främjande.