Domstolens dom (tredje avdelningen) den 18 december 2025

I mål C‑366/24, angående en begäran om förhandsavgörande enligt artikel 267 FEUF, framställd av Conseil d’État (Högsta förvaltningsdomstolen, Frankrike) genom beslut av den 17 maj 2024, som inkom till domstolen den 21 maj 2024, i målet

DOMSTOLEN (tredje avdelningen) sammansatt av avdelningsordföranden C. Lycourgos samt domarna O. Spineanu-Matei, S. Rodin, N. Piçarra och N. Fenger (referent), generaladvokat: M. Szpunar, justitiesekreterare: handläggaren I. Illéssy,

efter det skriftliga förfarandet och förhandlingen den 3 april 2025,

med beaktande av de yttranden som avgetts av: Amazon EU Sàrl, genom A. Komninos, dikigoros, samt L. Nouari, M. Petite, M. Pezzetta, M. Rivollier, K. Schallenberg, A. Tombiński och Y. Utzschneider, avocats, Frankrikes regering, genom B. Dourthe, B. Fodda och M. Guiresse, samtliga i egenskap av ombud, Belgiens regering, genom C. Jacob och L. Van den Broeck, båda i egenskap av ombud, Spaniens regering, genom A. Torró Molés, i egenskap av ombud, Nederländernas regering, genom M.K. Bulterman och J.M. Hoogveld, båda i egenskap av ombud, Finlands regering, genom H. Leppo och M. Pere, båda i egenskap av ombud, Europeiska kommissionen, genom L. Malferrari, M. Mataija, B. Stromsky och J. Szczodrowski, samtliga i egenskap av ombud,

och efter att den 3 juli 2025 ha hört generaladvokatens förslag till avgörande,

följande

Dom

Tillämpliga bestämmelser

Unionsrätt

Direktiv 2000/31/EG

Direktiv 2006/123

Fransk rätt

Lag av den 10 augusti 1981

Beslut av den 4 april 2023

Målet vid den nationella domstolen och tolkningsfrågorna

Begäran om återupptagande av den muntliga delen av förfarandet

Prövning av tolkningsfrågorna

Den första frågan

Den andra frågan

Den tredje frågan

Rättegångskostnader

1 Begäran om förhandsavgörande avser tolkningen av artiklarna 34 och 56 FEUF samt Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/123/EG av den 12 december 2006 om tjänster på den inre marknaden (EUT L 376, 2006, s. 36).

2 Begäran har framställts i ett mål mellan, å ena sidan, Amazon EU Sàrl och, å andra sidan, ministre de la Culture (kulturministern, Frankrike) respektive ministre de l’Économie, des Finances et de la Souverainété industrielle et Digital (ministern med ansvar för ekonomi, finans, industri och digitalisering, Frankrike). Målet rör lagenligheten avseende nationella bestämmelser, varigenom detaljhandlare åläggs att ta ut fastställda minimipriser vid leverans av böcker som inte hämtas i en bokhandel.

3 I artikel 1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/31/EG av den 8 juni 2000 om vissa rättsliga aspekter på informationssamhällets tjänster, särskilt elektronisk handel, på den inre marknaden (Direktiv om elektronisk handel) (EGT L 178, 2000, s. 1), med rubriken Mål och tillämpningsområde, föreskrivs följande i punkt 6:

4 I artikel 2 i direktivet anges följande:

5 I skälen 11 och 40 i direktiv 2006/123 anges följande:

6 I artikel 1 i detta direktiv, som har rubriken Syfte, föreskrivs följande i punkterna 1–6:

7 I artikel 2 i nämnda direktiv, som har rubriken Tillämpningsområde, föreskrivs följande:

8 I artikel 4 i samma direktiv, som har rubriken Definitioner, anges följande:

9 I kapitel IV i samma direktiv, med rubriken Fri rörlighet för tjänster, återfinns artikel 16.1 b, som har följande lydelse:

10 I artikel 1 fjärde stycket i loi relative au prix du livre (lag om bokpriser), nr 81–766 av den 10 augusti 1981 (JORF av den 11 augusti 1981, s. 2198), i den lydelse som är tillämplig i det nationella målet (nedan kallad lagen av den 10 augusti 1981), föreskrivs följande:

11 I artikel 1 i arrêté du 4 avril 2023, relatif au montant minimal de tarification du service de livraison du livre (beslut av den 4 april 2023 om ett minimipris avseende bokleveranser) (JORF av den 7 april 2023, text nr 22) (nedan kallat beslutet av den 4 april 2023) anges följande:

12 Amazon EU, som är ett företag bildat enligt luxemburgsk rätt, angrep beslutet av den 4 april 2023 vid Conseil d’État (Högsta förvaltningsdomstolen, Frankrike) och yrkade att det ska upphävas.

13 Till stöd härför åberopade Amazon EU att en betydande del av de böcker som företaget säljer i Frankrike levereras från lagerlokaler belägna i en annan medlemsstat och att det krav som införts genom beslutet av den 4 april 2023 varigenom detaljhandlare åläggs att ta ut minimipriser för tjänster avseende leverans av böcker som inte hämtas i en bokhandel, står i strid med, i första hand, direktiv 2000/31 och, i andra hand, direktiv 2006/123, liksom friheten att tillhandahålla tjänster.

14 Amazon EU gjorde, såvitt gäller det påstådda åsidosättandet av direktiv 2000/31, gällande att artikel 1 fjärde stycket i lagen av den 10 augusti 1981, vilket är en bestämmelse som detta beslut genomför, står i strid med nämnda direktiv av det skälet att denna bestämmelse begränsar den fria rörligheten för informationssamhällets tjänster med ursprung i en annan medlemsstat, enligt villkor som inte är förenliga med dem som fastställts i artikel 3.4 i nämnda direktiv. Kulturministern bestred detta påstående.

15 I fråga om det påstådda åsidosättandet av direktiv 2006/123 hävdade Amazon EU att artikel 1 fjärde stycket i lagen av den 10 augusti 1981 står i strid med de mål som eftersträvas med detta direktiv, eftersom bestämmelsen uppställer ett krav för att fritt utöva tjänsteverksamhet som inte är förenligt med de villkor som fastställts i artikel 16.1 i direktivet.

16 Kulturministern invände i första hand att eftersom denna nationella lagstiftning antogs i syfte att bevara den förlagsmässiga mångfalden och därmed den kulturella mångfalden, faller den enligt artikel 1.4 i direktiv 2006/123 utanför direktivets tillämpningsområde. I andra hand anförde ministern att den kulturella mångfalden utgör ett skäl som kan motivera nämnda lagstiftnings införande.

17 Den hänskjutande domstolen är, för det första, av den uppfattningen att artikel 1 fjärde stycket i lagen av den 10 augusti 1981 uteslutande reglerar tjänster som avser leverans av böcker, vilket innebär att bestämmelsen inför ett krav som mot bakgrund av artikel 2 h ii) i direktiv 2000/31 – såsom denna artikel har tolkats av EU-domstolen i domen av den 2 december 2010, Ker-Optika ( C‑108/09, EU:C:2010:725), – faller utanför direktivets tillämpningsområde.

18 För det andra ställer sig den hänskjutande domstolen frågan om artikel 1.4 i direktiv 2006/123 ska tolkas på det sättet att den undantar en nationell åtgärd, som reglerar utövandet av en tjänsteverksamhet på den berörda medlemsstatens territorium i syfte att skydda eller främja den kulturella mångfalden, från direktivets tillämpningsområde, eller om denna artikel 1.4, jämförd med artikel 16.1 b i samma direktiv, ska tolkas på det sättet att åtgärder som vidtas för att skydda eller främja den kulturella mångfalden kan motivera ett undantag från förbudet att ålägga tjänsteleverantörer etablerade i en annan medlemsstat ett krav som införts genom en sådan nationell lagstiftning.

19 Den hänskjutande domstolen ställer sig också frågan om huruvida prövningen av den nationella lagstiftning som är aktuell i målet vid den hänskjutande domstolen, med hänsyn till direktiv 2006/123, utesluter en prövning i förhållande till primärrätten.

20 För det fall den sistnämnda prövningen ska göras önskar den hänskjutande domstolen för det tredje få klarhet i huruvida en nationell åtgärd, varigenom ett lägsta pris för en tjänst som består i att leverera en vara till hemmet fastställs, ska anses utgöra en åtgärd som påverkar försäljningsformerna för denna vara, och därmed bedömas i förhållande till den fria rörligheten för varor som garanteras i artikel 34 FEUF, eller om denna åtgärd – särskilt med hänsyn till att den påverkar försäljningen av denna vara på nätet och att leveranstjänsten har en annan karaktär än den tjänst som består i att sälja varan – ska bedömas i förhållande till friheten att tillhandahålla tjänster som garanteras i artikel 56 FEUF.

21 Mot denna bakgrund beslutade Conseil d’État (Högsta förvaltningsdomstolen) att vilandeförklara målet och att ställa följande frågor till EU-domstolen:

22 Efter det att generaladvokaten föredragit sitt förslag till avgörande har Amazon EU, genom skrivelse som inkom till domstolens kansli den 1 augusti 2025, begärt att EU-domstolen, med stöd av artikel 83 i sina rättegångsregler, ska återuppta den muntliga delen av förfarandet.

23 Amazon EU har till stöd för denna begäran påtalat att generaladvokatens förslag till avgörande är grundat på argument som gäller direktiv 2000/31 och direktiv 2006/123, vilka inte har avhandlats i tillräcklig utsträckning mellan parterna. Amazon EU har såvitt gäller direktiv 2000/31 framfört invändningar mot förslaget till avgörande dels på den grunden att det i förslaget inte har redogjorts för vilka sakomständigheter det grundar sig på, dels på den grunden att domen av den 2 december 2010, Ker-Optika ( C‑108/09, EU:C:2010:725), inte varit föremål för tillräcklig analys. I fråga om direktiv 2006/123 har Amazon EU på flera punkter invänt mot den tolkning av direktivet som generaladvokaten gjort i sitt förslag till avgörande.

24 Enligt artikel 83 i domstolens rättegångsregler får EU-domstolen, efter att ha hört generaladvokaten, när som helst, genom särskilt uppsatt beslut, besluta att den muntliga delen av förfarandet ska återupptas, bland annat om domstolen anser att den inte har tillräcklig kännedom om omständigheterna i målet, eller om en part, efter det att den muntliga delen har förklarats avslutad, har lagt fram en ny omständighet som kan ha ett avgörande inflytande på målets utgång, eller om målet ska avgöras på grundval av ett argument som inte har avhandlats mellan parterna eller de berörda som avses i artikel 23 i stadgan för Europeiska unionens domstol.

25 Enligt artikel 252 andra stycket FEUF ska generaladvokaterna vid offentliga domstolssessioner, fullständigt opartiskt och oavhängigt, lägga fram motiverade förslag till avgörande i mål som enligt stadgan för Europeiska unionens domstol kräver att ett sådant förslag läggs fram. Domstolen är varken bunden av förslaget till avgörande eller av den motivering som ligger till grund för generaladvokatens förslag (dom av den 11 november 2010, Hogan Lovells International, C‑229/09, EU:C:2010:673, punkt 26, och dom av den 4 september 2025, Nissan Iberia, C‑21/24, EU:C:2025:659, punkt 30).

26 Det finns varken enligt stadgan för Europeiska unionens domstol eller rättegångsreglerna någon möjlighet för de parter eller berörda som avses i artikel 23 i stadgan att inkomma med yttranden över generaladvokatens förslag till avgörande. Att en av parterna eller en av de berörda inte delar generaladvokatens synsätt i förslaget till avgörande, oavsett vilka frågor generaladvokaten prövat däri, kan därför inte i sig utgöra ett tillräckligt skäl för att återuppta det muntliga förfarandet (se, för ett liknande resonemang, dom av den 4 februari 2000, Emesa Sugar, C‑17/98, EU:C:2000:69, punkterna 17 och 18, och dom av den 4 september 2025, Nissan Iberia, C‑21/24, EU:C:2025:659, punkt 31).

27 I motsats till vad Amazon EU hävdat har företaget och de övriga berörda som deltagit i förfarandet i förevarande fall haft möjlighet att, såväl under den skriftliga som den muntliga delen av förfarandet, redogöra för de rättsliga förhållanden som de med avseende på direktiv 2000/31 och direktiv 2006/123 bedömt vara relevanta inför EU-domstolens prövning av den hänskjutande domstolens frågor. Inte någon av de omständigheter som Amazon EU har åberopat till stöd för sin begäran om återupptagande av den muntliga delen av förfarandet kan således motivera ett återupptagande enligt artikel 83 i rättegångsreglerna.

28 Under dessa omständigheter finner domstolen, efter att ha hört generaladvokaten, att det saknas skäl att besluta om återupptagande av den muntliga delen av förfarandet.

29 Den hänskjutande domstolen har ställt den första frågan för att få klarhet i huruvida artikel 1.4 i direktiv 2006/123 ska tolkas så, att en åtgärd som vidtagits av en medlemsstat i syfte att skydda eller främja den kulturella mångfalden, varigenom det fastställts ett lägsta pris för leverans inom denna medlemsstats territorium av böcker som köparen inte hämtar ut i en bokhandel, inte omfattas av direktivets tillämpningsområde.

30 I artikel 2 i direktiv 2006/123, som har rubriken Tillämpningsområde, föreskrivs i punkt 1 att direktivet ska tillämpas på tjänster som tillhandahålls av tjänsteleverantörer som är etablerade i en medlemsstat. Begreppet tjänst omfattar enligt artikel 4.1 i samma direktiv all förvärvsverksamhet som egenföretagare utövar, i regel mot ekonomisk ersättning, enligt artikel 50 EG, nu artikel 57 FEUF.

31 Domstolen har klargjort att vid tillämpningen av direktiv 2006/123 utgör detaljhandel en tjänst (dom av den 30 januari 2018, X och Visser, C‑360/15 och C‑31/16, EU:C:2018:44, punkt 97).

32 Den aktuella nationella åtgärden avser detaljhandel med böcker, vilket innebär att direktiv 2006/123 i princip är tillämpligt i det målet. Det huvudsakliga syftet med den tjänst som den nationella åtgärden avser är inte att förflytta dessa varor, varför en sådan tjänst, i motsats till vad den franska regeringen har hävdat, inte utgör en sådan tjänst på transportområdet som enligt artikel 2.2 d i direktiv 2006/123 faller utanför detta direktivs tillämpningsområde (se, för ett liknande resonemang, dom av den 19 januari 2023, CNAE m.fl., C‑292/21, EU:C:2023:32, punkterna 34 och 35).

33 I artikel 1 i detta direktiv, som har rubriken Syfte, anges i punkt 4 att direktivet [inte] påverkar de åtgärder på nationell nivå som vidtas i överensstämmelse med unionsrätten för att skydda eller främja den kulturella eller språkliga mångfalden eller mångfalden i medierna.

34 För att avgöra om denna bestämmelse begränsar tillämpningsområdet för direktiv 2006/123 ska innebörden av uttrycket inte påverkar i bestämmelsen fastställas i enlighet med dess normala betydelse i vanligt språkbruk, med beaktande av det sammanhang i vilket uttrycket används och de mål som eftersträvas med direktivet. Även tillkomsthistorien bakom artikel 1.4 i direktivet kan ge relevanta upplysningar om tolkningen av densamma (se, för ett liknande resonemang, dom av den 7 september 2022, Staatssecretaris van Justitie en Veiligheid (Arten av uppehållsrätten enligt artikel 20 FEUF), C‑624/20, EU:C:2022:639, punkt 28).

35 Om man ser till den normala betydelsen av uttrycket inte påverkar finns det inget som tyder på att unionslagstiftarens avsikt har varit att utesluta möjligheten att direktiv 2006/123 påverkar de åtgärder som medlemsstaterna vidtar för att skydda eller främja den kulturella och språkliga mångfalden samt mångfalden i medierna. Skäl 11 i direktivet, där det anges att direktivet [inte] påverkar sådana åtgärder, ger stöd för denna tolkning.

36 För övrigt förefaller det som att – vilket generaladvokaten har framhållit i punkt 57 i förslaget till avgörande – artikel 1.3, 1.4 och 1.6 i direktiv 2006/123 i dess franska språkversion visserligen skiljer mellan de fall då direktivet inte är tillämpligt på vissa områden och de fall då det inte har någon inverkan på vissa åtgärder som har vidtagits på nationell nivå, men en sådan nyansering förekommer inte i andra språkversioner av artikel 1, såsom den danska, tyska, grekiska, engelska, italienska, polska och den rumänska. Europeiska unionens samtliga officiella språk utgör emellertid giltiga språk för de rättsakter som är avfattade på dessa språk, vilket innebär att alla språkversioner av en unionsrättsakt i princip ska tillerkännas samma värde (dom av den 25 juni 2020, A m.fl. (Vindkraftverk i Aalter och Nevele), C‑24/19, EU:C:2020:503, punkt 39).

37 Domstolen har dessutom tidigare, när det gäller det sammanhang vari artikel 1.4 i direktiv 2006/123 ingår, fastslagit att artikel 1.2, 1.3 och 1.6 innehåller bestämmelser som begränsar direktivets tillämpningsområde (se, för ett liknande resonemang, dom av den 13 november 2018, Čepelnik, C‑33/17, EU:C:2018:896, punkt 36, och dom av den 10 juli 2025, INTERZERO m.fl., C‑254/23, EU:C:2025:569, punkterna 90 och 91).

38 Det går följaktligen inte – i motsats till vad Amazon EU, den nederländska regeringen och Europeiska kommissionen har hävdat – att enbart på grundval av den omständigheten att punkt 4 återfinns i artikel 1 i direktivet, som har rubriken Syfte, och inte i artikel 2 i direktivet, som har rubriken Tillämpningsområde, dra den slutsatsen att denna bestämmelse inte avser direktivets tillämplighet.

39 Det ska också noteras att domstolen i domen av den 7 september 2022, Cilevičs m.fl. ( C‑391/20, EU:C:2022:638), som gällde en nationell bestämmelse enligt vilken högre lärosäten ålades att ge avgiftsbelagd undervisning uteslutande på den berörda medlemsstatens officiella språk, prövade det mål som föranledde denna dom enbart i förhållande till den etableringsfrihet som stadgas i artikel 49 FEUF, även om bedrivande av avgiftsbelagd utbildning utgör en [ekonomisk] verksamhet, i den mening som avses i artikel 4.1 i direktiv 2006/123 (dom av den 6 oktober 2020, kommissionen/Ungern (Högre utbildning), C‑66/18, EU:C:2020:792, punkt 195).

40 Det framgår implicit av domen av den 7 september 2022, Cilevičs m.fl. ( C‑391/20, EU:C:2022:638), att domstolen ansåg att en sådan lagstiftning kunde omfattas av artikel 1.4 i direktivet och följaktligen undantas från dess tillämpningsområde, eftersom prövningen av dess förenlighet med unionsrätten endast ska göras i förhållande till primärrätten.

41 När det gäller unionslagstiftarens avsikt framgår det av Europaparlamentets betänkande om förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om tjänster på den inre marknaden (A6–0409/2005) att införandet av det som blev skäl 11 i direktiv 2006/123, som avser nuvarande artikel 1.4 i detta direktiv, hade till syfte att precisera [nämnda direktivs] tillämpningsområde.

42 Av de överväganden som i det föregående har gjorts följer att unionslagstiftaren, för att säkerställa målet att skydda eller främja den kulturella och språkliga mångfalden, ansett det lämpligt att inte låta åtgärder som vidtas för att nå detta mål omfattas av direktiv 2006/123, även om detta enligt själva lydelsen av artikel 1.4 i direktivet inte medför en befrielse från skyldigheten att kontrollera om dessa åtgärder är förenliga med unionsrätten, särskilt artiklarna 34 och 56 FEUF, som avses i den hänskjutande domstolens tredje fråga.

43 Det ska dessutom, mot bakgrund av de yttranden som Amazon EU och kommissionen har avgivit beträffande tillämpligheten av direktiv 2000/31, tilläggas att artikel 1.6 i detta direktiv har samma rättsliga räckvidd som artikel 1.4 i direktiv 2006/123, vilken i huvudsak har samma lydelse. Utan att det är nödvändigt att ta ställning till om den aktuella nationella åtgärden omfattas av tillämpningsområdet för artikel 2 h led ii) andra strecksatsen i direktiv 2000/31 eller om den hör till det samordnade område som inrättats genom detta direktiv, är det följaktligen tillräckligt att konstatera att det sistnämnda direktivet under alla omständigheter inte är avsett att tillämpas på en nationell åtgärd som har till syfte att bevara den kulturella eller språkliga mångfalden, i likhet med det som framhållits i föregående punkt i fråga om direktiv 2006/123.

44 Under förutsättning att den aktuella nationella åtgärden kan anses vara ägnad att bevara den kulturella mångfalden, vilket är den sistnämnda domstolens bedömning, kan frågan om huruvida denna åtgärd är förenlig med unionsrätten följaktligen inte prövas med utgångspunkt i något av dessa två direktiv.

45 Mot bakgrund av de överväganden som i det föregående har gjorts ska den första frågan besvaras enligt följande. Artikel 1.4 i direktiv 2006/123 ska tolkas så, att en åtgärd som vidtagits av en medlemsstat i syfte att skydda eller främja den kulturella mångfalden, varigenom det fastställts ett lägsta pris för leverans inom denna medlemsstats territorium av böcker som köparen inte hämtar i en bokhandel, inte omfattas av direktivets tillämpningsområde.

46 Med hänsyn till svaret på den första frågan saknas anledning att besvara den andra frågan.

47 Den hänskjutande domstolen har ställt den tredje frågan för att få klarhet i huruvida artiklarna 34 och 56 FEUF ska tolkas på det sättet att en åtgärd, som vidtagits av en medlemsstat varigenom ett lägsta pris har fastställts för leverans inom denna medlemsstats territorium av böcker som köparen inte hämtar i en bokhandel, endast ska prövas i förhållande till den fria rörligheten för varor, som garanteras i artikel 34 FEUF, eller endast i förhållande till friheten att tillhandahålla tjänster, som garanteras i artikel 56 FEUF, och om åtgärden i det första fallet ska anses avse en försäljningsform, i den mening som avses i domen av den 24 november 1993, Keck och Mithouard ( C‑267/91 och C‑268/91, EU:C:1993:905).

48 För att avgöra vilken grundläggande frihet som är tillämplig i det nationella målet ska, för det första, föremålet för den aktuella nationella åtgärden, beaktas (se, för ett liknande resonemang, dom av den 14 oktober 2004, Omega, C‑36/02, EU:C:2004:614, punkterna 24 och 25, och dom av den 19 december 2024, Halmer Rechtsanwaltsgesellschaft, C‑295/23, EU:C:2024:1037, punkt 50).

49 Om en nationell åtgärd har anknytning till såväl den fria rörligheten för varor som friheten att tillhandahålla tjänster, ska den nämligen i princip endast prövas med avseende på en av dessa grundläggande friheter, om det med hänsyn till de omständigheter som är för handen i det enskilda fallet visar sig att en av dem är helt underordnad den andra och kan knytas till åtgärden (se, för ett liknande resonemang, dom av den 24 mars 1994, Schindler, C‑275/92, EU:C:1994:119, punkt 22, och dom av den 11 februari 2021, Katoen Natie Bulk Terminals och General Services Antwerp, C‑407/19 och C‑471/19, EU:C:2021:107, punkt 84).

50 I förevarande fall reglerar den aktuella nationella åtgärden – genom fastställandet av ett lägsta pris som detaljhandlare ska ta ut av köpare för leverans av böcker som inte hämtas i en bokhandel – varken de avtal som ingåtts mellan dessa detaljhandlare och leverantörerna av leveranstjänster eller de priser eller villkor som dessa leverantörer ska iaktta.

51 Denna åtgärd påverkar däremot, såsom generaladvokaten har påpekat i punkterna 76 och 77 i förslaget till avgörande, i slutändan det totala pris som köparen betalar för att förvärva en bok. Detta totala pris höjs nämligen, som en följd av åtgärden, om boken inte hämtas i en bokhandel, medan detaljhandlarna endast har ett mycket begränsat utrymme för skönsmässig bedömning när de fastställer bokens pris som sådant.

52 Med anledning av att den aktuella nationella åtgärden särskilt berör detaljbokhandlare, eftersom den kan påverka det totala försäljningspriset för böcker, det vill säga varor, ska prövningen av den endast göras i förhållande till den fria rörligheten för varor.

53 För det andra ska det, såvitt gäller den hänskjutande domstolens önskemål om att få klarhet i huruvida den aktuella nationella åtgärden avser en försäljningsform, i den mening som avses i domen av den 24 november 1993, Keck och Mithouard ( C‑267/91 och C‑268/91, EU:C:1993:905), erinras om att den fria rörligheten för varor utgör en grundläggande princip i EUF‑fördraget, vilken kommer till uttryck genom förbudet i artikel 34 FEUF mot kvantitativa importrestriktioner mellan medlemsstaterna och åtgärder med motsvarande verkan (dom av den 18 juni 2019, Österrike/Tyskland, C‑591/17, EU:C:2019:504, punkt 119).

54 Det följer av fast rättspraxis att alla åtgärder som direkt eller indirekt, faktiskt eller potentiellt kan hindra handeln inom unionen, utgör åtgärder med verkan motsvarande kvantitativa importrestriktioner, vilka enligt artikel 34 FEUF är förbjudna mellan medlemsstaterna (se, för ett liknande resonemang, dom av den 11 juli 1974, Dassonville, 8/74, EU:C:1974:82 punkt 5, och dom av den 10 juli 2025, Purefun Group, C‑365/24, EU:C:2025:558, punkt 40).

55 Av punkterna 16 och 17 i domen av den 24 november 1993, Keck och Mithouard ( C‑267/91 och C‑268/91, EU:C:1993:905), framgår att en tillämpning av nationella bestämmelser på varor från andra medlemsstater, som innebär begränsning av eller förbud mot vissa försäljningsformer, inte är ägnad att direkt eller indirekt, faktiskt eller potentiellt hindra handeln mellan medlemsstaterna, förutsatt att bestämmelserna tillämpas på samtliga berörda näringsidkare som bedriver verksamhet inom det nationella territoriet och att de såväl rättsligt som faktiskt påverkar avsättningen av inhemska varor och varor från andra medlemsstater på samma sätt. När dessa villkor är uppfyllda kan tillämpningen av sådana bestämmelser på försäljningen av varor från en annan medlemsstat, vilka uppfyller kraven i denna stat, inte anses hindra varornas tillträde till marknaden eller försvåra deras tillträde jämfört med inhemska varor.

56 Av rättspraxis framgår dessutom att en åtgärd, även om den varken har som syfte eller verkan att behandla produkter från andra medlemsstater mindre fördelaktigt, omfattas av begreppet åtgärder med verkan motsvarande den som kvantitativa importrestriktioner har, i den mening som avses i artikel 34 FEUF, om den hindrar att varor med ursprung i andra medlemsstater får tillträde till en medlemsstats marknad (dom av den 10 februari 2009, kommissionen/Italien, C‑110/05, EU:C:2009:66, punkt 37).

57 Det framgår av denna rättspraxis att begreppet försäljningsform endast omfattar de nationella bestämmelser som reglerar hur varor kan saluföras, medan bestämmelser om hur varorna kan levereras inte omfattas av detta begrepp (se, analogt, dom av den 18 juni 2019, Österrike/Tyskland, C‑591/17, EU:C:2019:504, punkterna 128 och 129).

58 En nationell åtgärd som innebär att ett lägsta pris fastställs för leverans av böcker som inte hämtas i en bokhandel medför, även om denna åtgärd gäller alla bokhandlare som bedriver detaljhandel med böcker, en särskild börda med avseende på distansförsäljningen, eftersom den leder till en höjning av det totala pris som köparen måste betala för att få tillgång till boken utanför en sådan bokhandel. En sådan avgift som föreskrivs i en medlemsstats lagstiftning kan därför påverka aktörer i andra medlemsstater, som har sämre möjligheter att leverera böcker som beställts på distans till sådana butiker, i högre grad än aktörer i den förstnämnda medlemsstaten. Ett avgiftsuttag av detta slag kan således ytterligare försvåra marknadstillträdet avseende böcker med ursprung i andra medlemsstater och utgör följaktligen en åtgärd med en verkan som motsvarar en kvantitativ importrestriktion, i den mening som avses i artikel 34 FEUF (se, analogt, dom av den 19 oktober 2016, Deutsche Parkinson Vereinigung, C‑148/15, EU:C:2016:776, punkt 23).

59 Begreppet försäljningsform, i den mening som avses i domen av den 24 november 1993, Keck och Mithouard ( C‑267/91 och C‑268/91, EU:C:1993:905), kan således inte anses omfatta en nationell åtgärd av det slag som är i fråga i målet vid den hänskjutande domstolen.

60 Mot bakgrund av detta ska den tredje frågan besvaras enligt följande. Artiklarna 34 och 56 FEUF ska tolkas så, att en åtgärd, som vidtagits av en medlemsstat varigenom fastställts ett lägsta pris för leverans av böcker inom denna medlemsstats territorium, vilka köparen inte hämtar i en bokhandel, endast ska prövas i förhållande till den fria rörligheten för varor som garanteras i artikel 34 FEUF, och att en sådan åtgärd inte avser en försäljningsform, i den mening som avses i domen av den 24 november 1993, Keck och Mithouard ( C‑267/91 och C‑268/91, EU:C:1993:905).

61 Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i det nationella målet utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den hänskjutande domstolen att besluta om rättegångskostnaderna. De kostnader för att avge yttrande till domstolen som andra än nämnda parter har haft är inte ersättningsgilla.

1 Rättegångsspråk: franska.