Prissamverkan och konkurrens

_V)N©

National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2013

Arkivexemplar STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1966:48 Handelsdepartementet

PRISSAMVERKAN OCH KONKURRENS BETÄNKANDE AVGIVET AV RIKTPRISUTREDNINGEN

Stockholm

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR Kronologisk 1. Svensk ekonomi 1966—1970. E s s e l t e . 294 s. F i . 2. E x p o r t och i m p o r t 1966—1970. B i l a g a 1. E s s e l t e . 92 s. F i . 3. Y r k e s u t b i l d n i n g e n . H å k a n Ohlssons b o k t r y c k e r i , L u n d . 586 s. E. 4. N y m y n t s e r i e . B e c k m a n . 87 s. F i . 5. I n t e r n a t i o n e l l t f r e d s f o r s k n i n g s i n s t i t u t i Sverige. N o r s t e d t & Söner. 61 s. U. 6. F ö r e n k l a d s t a t s b i d r a g s g i v n i n g till h ä l s o - och s j u k v å r d e n . H å k a n Ohlssons b o k t r y c k e r i , L u n d . 157 s. S. 7. U t s ö k n i n g s r ä t t IV. E s s e l t e . 147 s. J u . 8. T i l l g å n g e n p å a r b e t s k r a f t 1960—1980. B i l a g a 2. E s s e l t e . 67 s. F i . 9. O m s o r g e r om p s y k i s k t u t v e c k l i n g s h ä m m a d e . E s s e l t e . 187 s. S. 10. H a n d e l n s a r b e t s k r a f t s - och i n v e s t e r i n g s b e h o v fram till 1970. E s s e l t e . 82 s. F i . 11. T y g f ö r v a l t n i n g e n s c e n t r a l a o r g a n i s a t i o n . Svenska R e p r o d u k t i o n s A B . 164 s. F ö . 12. R e n b e t e s m a r k e r n a . Svenska R e p r o d u k t i o n s AB. 273 s. + 1 k a r t b i l a g a . J o . 13. U t v e c k l i n g s t e n d e n s e r inom u n d e r v i s n i n g , hälsooch s j u k v å r d s a m t socialvård 1966—1970. Bilaga 6. E s s e l t e . 51 s. F i . 14. N y h y r e s l a g s t i f t n i n g . N o r s t e d t & Söner. 473 s. J u . 15. U n d e r s ö k n i n g a n g å e n d e h y r e s s p l i t t r i n g e n . AB Kopia. 205 s. J u . 16. N y f o l k b o k f ö r i n g s f ö r o r d n i n g m . m . E s s e l t e . 241 s. Fi. 17. A r b e t s p r o m e m o r i o r i f ö r f a t t n i n g s f r å g a n . E s s e l t e . 94 s. J u . 18. S t r a t e g i i väst och öst. E s s e l t e . 173 s. F ö . 19. S t a t l i g a b e t ä n k a n d e n 1961—1965. K i h l s t r ö m . 170 s. F i . 20. D e c e n t r a l i s e r i n g av n a t u r a l i s a t i o n s ä r e n d e n m. m. N o r s t e d t & Söner. 50 s. J u . 21. Oljebranschen. E s s e l t e . 71 s. F i . 22. L a g s t i f t n i n g m o t r a d i o s t ö r n i n g a r . E s s e l t e . 91 s. H 23. M a r k f r å g a n I . N o r s t e d t & Söner. 330 s. J u .

förteckning 24. M a r k f r å g a n I I . Bilagor. N o r s t e d t & Söner. 231 s. Ju. 25. S ä l l s k a p s r e s o r . Hseggström. 229 s. H . 26. B o s t a d s a r r e n d e m. m. E s s e l t e . 247 s. J o . 27. S k e p p s h o l m e n s f r a m t i d a a n v ä n d n i n g . K i h l s t r ö m . 114 s. |- 1 u t v i k s b l a d . F ö . 28. L ä k e m e d e l s f ö r m å n e n . B e c k m a n . 228 s. S. 29. A t o m a n s v a r i g h e t I I I . N o r s t e d t & Söner. 391 s. J u . 30. Den f r a m t i d a j o r d b r u k s p o l i t i k e n . H å k a n Ohlssons b o k t r y c k e r i , L u n d . 361 s. J o . 31. D e n f r a m t i d a j o r d b r u k s p o l i t i k e n . B. E s s e l t e . 411 s. J o . 32. K o m m u n e r n a och u n g d o m e n . E s s e i t e . 214 s. S. 33. Friluftslivet i Sverige. Del I I I . A n l ä g g n i n g a r för det r ö r l i g a friluftslivet m. m. Svenska R e p r o d u k t i o n s AB. 248 s. K. 34. L u f t f a r t s v e r k e t s ekonomi och o r g a n i s a t i o n . E s s e l t e . 134 s. K. 35. M i l i t ä r s j u k v å r d e n . E s s e l t e . 196 s. F ö . 36. V ä g f r a k t a v t a l e t I. N o r s t e d t & Söner. 197 s. J u . 37. De s t a t l i g a u n d e r v i s n i n g s s j u k h u s e n s o r g a n i s a tion. Esselte. 132 s. S. 38. U t s ö k n i n g s r ä t t V. E s s e l t e . 81 s. J u . 39. L a g s t i f t n i n g om e l e k t r i s k a a n l ä g g n i n g a r . E s s e l t e . 153 s. H . 40. A r b e t s p s y k o l o g i s k v e r k s a m h e t . H s e g g s t r ö m . 116 s. E . 41. F o r d o n s k o m b i n a t i o n e r . E s s e l t e . 259 s. K. 42. K o n s u m t i o n s k r e d i t e r i Sverige. E s s e l t e 274 s. F i . 43. V å r d u t o m skola av u n g d o m s v å r d s s k o l e e l e v e r . K i h l s t r ö m . 85 s. S. 44. B o s t a d s p o l i t i s k t k r e d i t s t ö d . E s s e l t e . 474 s. I . 45. A k t i v å l d r i n g s v å r d och h a n d i k a p p v å r d . E s s e l t e . 42 s. S. 46. J a k t s t a d g a n m. m. Svenska R e p r o d u k t i o n s AB. 248 s. J o . 47. U n g d o m e n s f ö r e n i n g s - och fritidsliv. E s s e l t e . 302 s. E . 48. P r i s s a m v e r k a n och k o n k u r r e n s . Esselte. 278 s. H .

Anm. Om s ä r s k i l d t r y c k o r t ej angives, ä r t r y c k o r t e n Stockholm.

STATENS OFFENTLIGA U T R E D N I N G A R 1966:48

PRISSAMVERKAN OCH

KONKURRENS BETÄNKANDE AVGIVET AV RIKTPRISUTREDNINGEN

ESSELTE AB, STOCKHOLM 1966

Innehåll

Skrivelse till departementschefen

9 Kap. 1. Utredningens bakgrund och syfte Internationell översikt av konkurrensbegränsningsrätten Den svenska konkurrensbegränsningslagen Lagens tillkomst och karaktär Lagens innehåll och administration Tidigare utredningar rörande pris- och konkurrensfrågorna Prisövervakningskommitténs betänkande PM av arbetsgruppen för prisövervakningsfrågor Utredningens direktiv Utredningens inriktning och uppläggning

11 11 12 12 13 15 15 15 16 18

Kap. 2. Marknadsstruktur och konkurrensförhållanden De konkurrensteoretiska modellerna Fri konkurrens Ensamföretaget Fåtalskonkurrens Monopolistisk konkurrens Olika konkurrensmedel Konkurrensförhållandena i Sverige R å d a n d e marknadssituationer Strukturutvecklingen Förekomsten av konkurrensbegränsningar Synpunkter på konkurrensförhållandena

20 20 20 21 22 22 23 24 24 25 27 28

Kap. 3. Prissättning och prissamverkan Kalkylering Prissättning Prissamverkan Ändamål och omfattning Utformning Riktprisfölj samhet

30 30 31 33 33 34 35

Kap. 4. Prissamverkan Inledning Bruttoprisförbudet Vertikala riktpriser Anbudskarteller

37 37 38 41 42

i gällande rätt

4 Horisontell prissamverkan Leveransvägran mot priskonkurrerande återförsäljare

43 47

Kap. 5. Horisontell prissamverkan. Priskarteller Omfattning och utformning Ändamål NO:s handläggning av priskartellärenden Exemplifiering Försäljningsorganisationer Utformning, ändamål och omfattning Exemplifiering Horisontella riktpriser Omfattning Utformning Ändamål Exemplifiering

53 53 53 55 57 57 60 60 61 65 65 67 69 70

Kap. 6. Vertikala riktpriser Utformning och omfattning Ändamål Prisorientering för konsumenter Prisvägledning för återförsäljare Riktpriset som konkurrensmedel Exemplifiering Bilbranschen Riktprisunderskridanden och leveransvägran Prisannonsering och prismärkning Otillåten prisannonsering Prismärkning Oriktiga riktprisuppgifter vid annonsering

73 73 74 74 76 76 77 77 80 82 82 83 84

Kap. 7. Prissamverkans effekt Analysmetoden Effekter på prisbildning och struktur Horisontell prissamverkan Priskarteller Försäljningsorganisationer Horisontella riktpriser Vertikala riktpriser

86 86 87 90 90 91 92 93

Kap. 8. Ställningstaganden och förslag Konkurrenspolitikens målsättning Konkurrenslinjen Konkurrenspolitikens huvuduppgifter Konkurrenspolitikens förhållande till den ekonomiska politiken och annan lagstiftning Bedömningen av prissamverkan Generellt förbud mot prissamverkan?

96 96 96 96 98 99 99

5 Skadlighetsprövning av prissamverkan Begreppet cirkapris Prisövervakning och undersökningsverksamhet Utbyggd registrering av konkurrensbegränsningar Reformering av kartellregistret Registrering av monopol och oligopol Registrering av vertikala prisangivelser Registrerings verksamhetens administration Förstärkning av NO:s kansli Konsumentupplysningen Konsumentupplysningens roll i konkurrensekonomin Den nuvarande upplysningsverksamheten Principerna för konsumentupplysningens fortsatta utbyggnad Konsumentombudsman (KO) Konsumentskyddet Vilseledande marknadsföring Obilliga försäljningsvillkor Varans säkerhet Principerna för ett vidgat konsumentskydd KO-befattningen Utbyggd prisupplysning Konsumenternas prismedvetenhet Tidigare utredningar Principerna för utbyggd prisupplysning Särskild upplysningskampanj Utbyggnad av SPK:s upplysningssektion Nordiskt pris- och konkurrensutskott Utrednings- och undersökningsuppgifter på konkurrensområdet Kap. 9. Sammanfattning

103 109 111 114 114 115 115 126 117 119 119 120 121 122 122 122 124 125 125 126 127 127 128 130 131 132 133 135 138

Bilagor 1. Internationell

konkurrensbegränsningsrätt

143 Inledande orientering Historik Förbudsprincip och missbruksprincip Internationella karteller OECD Norden Disposition Svensk internationell konkurrensbegränsningsrätt EFTA:s konkurrensbegränsningsregler EEC:s konkurrensbegränsningsregler

143 143 143 144 145 146 147 147 150 152

6 Danmark Inledning Konkurrensbegränsningslagstiftningen Den särskilda prislagstiftningen Finland Inledning Konkurrensbegränsningslagstiftningen Prislagstiftningen Sammanfattning och reformplaner Norge Syfte Organisation Materiella huvudregler Dispenspraxis Utvecklingslinjer Amerikas förenta stater Inledning Grundläggande regler Bruttoprissättning Bojkott och leveransvägran Exklusivavtal och kombinationsförsäljning Företagssammanslagningar Storbritannien Utvecklingslinjerna Bedömningen av horisontella konkurrensbegränsade överenskommelser Bruttoprissättning och leveransvägran Monopol och företagssammanslagningar Frankrike Inledning Horisontell konkurrensbegränsning Vertikal konkurrensbegränsning Förbundsrepubliken Tyskland Lagstiftningens tillkomst Horisontella konkurrensbegränsningar Vertikala konkurrensbegränsningar Marknadsbehärskande företag Administrationen

155 155 155 157 158 158 158 159 160 161 161 161 162 164 165 166 166 167 169 171 171 173 174 174 175 176 177 177 177 178 179 182 182 182 183 184 185

2. Riktprissättning och riktprisföljsamhet inom konsumentvaruområdet . . . . Biktprissättningens omfattning Horisontell riktprissättning inom enskild detaljhandel Vertikal riktprissättning inom konsumentvaruområdet Horisontell riktprissättning inom området enskilda tjänster Sammanfattning Biktprisfölj samhet Undersökning beträffande utbredningen av vertikal riktprissättning . . . Företagsurval Uppgiftsinsamling Avstämning av de från företagen erhållna uppgifterna Den vertikala riktprissättningens omfattning

186 187 187 188 188 189 189 191 191 192 192 193

7 Ändringar i den vertikala riktprissättningen år 1965 Sätt för tillkännagivande av riktpriserna Tillhandahållande av annonsklichéer med vertikala riktpriser till detaljhandeln Företagens synpunkter på vertikal riktprissättning Anmaningsskrivelse och frågeformulär

197 199

3. Struktur och konkurrens inom svensk detaljhandel Marknadsform och konkurrens — ett teoretiskt resonemang Den ekonomiska teorins modeller Konkurrensbestämmande faktorer inom handeln Samband mellan struktur och konkurrens Strukturella drag inom handeln — en översikt Detaljhandelns storlek och klassificering De olika branschernas omsättningsmässiga betydelse Detaljhandelns utveckling fram till 1970 Dagligvaruhandeln Marknadens storlek och utveckling Butiksnätets utveckling Gruppbildningen inom branschen Prissättningens centralisering Reklamkonkurrens och punktprissättning Prisnivåer och prisnivådifferenser Marginaler och lönsamhet Leverantörsledets inflytande Handeln med färg-, parfymeri- och sjukvårdsartiklar Marknadens storlek och utveckling Butiksnätets utveckling Konkurrerande detaljhandelsformer Prissättning och prispolitik Leverantörernas inflytande Handeln med textil- och beklädnadsvaror Marknadens storlek och utveckling Detaljhandelns utveckling Prissättning och prispolitik Radio- och TV-handeln Marknadens storlek och utveckling Detaljhandelsstrukturens utveckling Differentiering och gruppbildning Prissättning och prispolitik Leverantörernas inflytande Möbelhandeln Marknadens storlek och utveckling Detaljhandelsstrukturens utveckling Prissättning och marknadsföringspolitik Leverantörernas inflytande Generella utvecklingsdrag i detaljhandeln Marknadsform och konkurrens — en sammanfattning Prissättning, priser och kostnader — några avslutande synpunkter . . .

204 204 204 205 208 213 214 216 216 218 218 220 221 223 224 225 225 226 227 227 228 229 229 230 231 231 231 233 235 235 235 236 238 239 239 239 239 241 242 243 243 245

199 199 201

8 4. Om konsumentens

prisorientering

och prismedvetna

val av inköpskälla

. . .

248 Konsumentens roll i konkurrensen Konsumentens priskunskap och valhandling — undersökningens frågeställningar Undersökningens uppläggning Undersökningens resultat Uppfattningen om förekomsten av prisvariationer för dagligvaror . . . Uppfattningen om förekomsten av prisvariationer för konsumentkapitalvaror Uppfattningen om förekomsten av rabatter vid köp av hushålls- och hemapparater Om hur konsumenten uppfattar ordet riktpris Konsumentens möjlighet att klassificera ordet riktpris r ä t t Konsumentens prismedvetna val av butik Skillnader mellan olika konsumentgrupper Skillnader mellan män och kvinnor Skillnader mellan ålderskategorier Bostadsortens inverkan Hushållsinkomstens inverkan Skolutbildningens inverkan Sammanfattning av undersökningens resultat Undersökningens tillförlitlighet Resultattolkning och slutsatser Frågornas formulering Tabellbilaga

248 248 249 250 250 250 251 251 252 252 253 253 253 254 255 255 256 256 257 259 260

5. Riktprisannonseringens omfattning och utformning Undersökningens omfattning och uppläggning Undersökningens resultat

271 271 272

6. Antal ärenden hos NFR

och NO åren 1957—1965

7. Skrivelse från näringslivets pris- och konkurrenspolitik

organisationer

angående medverkan

8. Förteckning över myndigheter, särskilda sakkunniga vilka utredningen haft överläggningar

I betänkandet

till en aktiv

använda

samt organisationer

förkortningar:

KBL — Konkurensbegränsningslagen N F R — Näringsfrihetsrådet NO — Näringsfrihetsombudsmannen SPK — Statens pris- och kartellnämnd N O P — Näringslivets opinionsnämnd P K F — tidskriften Pris- och kartellfrågor SOU — Statens offentliga utredningar N F R Beslut 1963 — Näringsfrihetsrådets beslut 1954—1963

med 278

Till Herr Statsrådet

och Chefen för Kungl.

Handelsdepartementet

Med stöd av Kungl. Maj :ts bemyndigande den 23 april 1965 har statsrådet Gunnar Lange genom beslut samma dag tillkallat ledamoten av riksdagens andra kammare Nils Kellgren att verkställa en utredning av riktprissystemet och andra former av prissamarbete. Som experter åt utredningen har utsetts byråchefen hos statens pris- och kartellnämnd, Torsten Elm, dåvarande lagbyråchefen i handelsdepartementet, numera rättschefen i ecklesiastikdepartementet Torsten Löwbeer, byråchefen hos näringsfrihetsombudsmannen Hans Lundberg samt experten i koncentrationsutredningen, ekon. lic. Solveig Wikström. Sekreterare i utredningen har varit hovrättsfiskalen, jur. lic. Ulf Bernitz och dåvarande förste aktuarien hos statens pris- och kartellnämnd, numera departementssekreteraren i handelsdepartementet Sven Sahlström. Utredningen, som har antagit benämningen riktprisutredningen, har under arbetets gång haft överläggningar med de konkurrensövervakande myndigheterna och berett tillfälle åt olika organisationer med direkt eller nära anknytning till samhällsekonomiska intressen att inför utredningen framföra sina synpunkter på de spörsmål utredningen haft att ta ställning till. Därutöver har utredningen hört vissa personer med särskild sakkunskap i hithörande frågor. Studiebesök har avlagts i Oslo den 13—16 januari 1966, varvid överläggningar ägt rum med företrädare för Prisdirektoratet samt vissa organisationer. På uppdrag av utredningen har Svenska Institutet för Opinionsundersökningar (SIFO) utfört en intervjuundersökning angående konsumenternas priskunskap och prismedvetande. Statens pris- och kartellnämnd h a r för utredningens räkning undersökt omfattningen av vertikal riktprissättning. Experten i koncentrationsutredningen, fil. kand. Alf Carling samt ekon.

10 lic. Bertil Kusoffsky, Ekonomiska Forskningsinstitutet vid Handelshögskolan i Stockholm, har biträtt utredningen i frågor rörande bl. a. analysmetoder för bedömning av prissamverkans effekter. T. S. Lindström, LLM, Antitrust Division, United States Departement of Justice, har biträtt vid utarbetandet av vissa delar av bilaga rörande internationell konkurrensbegränsningsrätt. Efter slutfört uppdrag får utredningen härmed vördsamt överlämna sitt betänkande »Prissamverkan och konkurrens». Stockholm den 27 juni 1966. Nils Torsten

Elm

Torsten Löwbeer

Kellgren Hans

Lundberg

Solveig

Wikström

/Ulf Bernitz Sven Sahlström

KAPITEL 1

Utredningens bakgrund och syfte

Internationell översikt av gränsningsrätten

konkurrensbe-

Lagstiftningen mot konkurrensbegränsning utgör ett tämligen nytt rättsområde, som för närvarande befinner sig i stark framväxt i flertalet ekonomiskt välutvecklade länder med en fri marknadshushållning. Förenta staterna tillhör de länder där man tidigast ansåg att staten bör främja konkurrensen genom ingripanden mot konkurrensbegränsningar —• den grundläggande konkurrensbegränsningslagen i detta land, Sherman Act, tillkom år 1890. Otvivelaktigt har man i Förenta staterna genomlyst hithörande frågor mer ingående än i andra länder och har en mer välutvecklad rättsbildning. I Europa har lagstiftning mot konkurrensbegränsning genomförts i stort sett först under 1950- och 1960-talen. Utbyggnaden av lagstiftningen mot konkurrensbegränsningar har tenderat att gå fortare under de senaste åren än tidigare. Sålunda har den äldre konkurrensbegränsningslagstiftningen i Storbritannien nyligen skärpts, och under åren 1962—1964 infördes kartellagar i Schweiz, Spanien och Finland. Därmed finns särskild lagstiftning mot konkurrensbegränsning i de flesta västeuropeiska länder. De i skilda länder gällande konkurrensbegränsningslagarna har en tämligen olikartad utformning. Betydande politiska meningsskiljaktigheter h a r inte

sällan föregått lagarnas antagande, men i mycket återgår de olika lagarna på gemensamma grundtankar, som ofta direkt eller indirekt hämtats från den amerikanska antitrustlagstiftningen. Man brukar allmänt skilja på två principer för utformningen, nämligen förbudsprincipen och missbruksprincipen. Förbudsprincipen kan typiskt sett sägas innebära att man, i regel vid straffansvar, förbjuder vissa konkurrensbegränsande handlingssätt. Missbruksprincipen kan sägas innebära att man utan att förbjuda en viss konkurrensbegränsning öppnar möjlighet att pröva dess verkningar i det enskilda fallet och göra ingripande för det fall att dessa befinns vara skadliga. Skillnaden mellan de båda principernas praktiska funktionssätt är dock inte alltid så stor. Lagstiftningen kan inte i något land sägas bygga helt på den ena eller den andra principen. Den amerikanska rätten kan dock anges som prototyp för förbudsprincipen, enär en rad av de mest betydelsefulla formerna av konkurrensbegränsning där är förbjudna vid straffansvar under alla förhållanden. I de europeiska länderna överväger missbruksprincipen, ehuru många lagar framträder närmast som kompromisser mellan de två linjerna. Sålunda är bruttoprissättning direkt förbjuden i ett flertal europeiska stater. Inom bl. a. Förenta Nationernas ekonomiska och sociala råd, ECOSOC, och GATT har man sökt skapa en interna-

12 tionell ordning för att motverka skadliga verkningar av konkurrensbegränsningar med internationell anknytning. Detta arbete har dock hittills gått långsamt och innefattat en rad misslyckanden. Vissa resultat har dock vunnits. Inom OECD bedrivs sålunda ett omfattande arbete på området, som bl. a. fått till resultat att ett flertal skrifter publicerats, däribland en grundläggande källa för information om kartellagstiftning i olika länder (Guide to Legislation on Restrictive Business Practices). En större undersökning om internationella konkurrensbegränsningar i olika branscher har igångsatts. I de nordiska länderna h a r en särskild ordning tillskapats för kontakten mellan berörda pris- och konkurrensmyndigheter. Sålunda hålls årliga gemensamma möten på ämbets- och tjänstemannaplanet av mera informell karaktär. Frågan om en vidareutbyggnad av samarbetet har dryftats i Nordiska rådet men ännu ej föranlett någon åtgärd. För EFTA.s och EEC:s vidkommande har genomförts reglering av internationella konkurrensbegränsningsförhållanden genom särskilda stadganden i Stockholms- resp. Rom-avtalen. Vad gäller EFTA har man ansett det nödvändigt att komplettera bestämmelserna om avveckling av tullar och importrestriktioner med bl. a. särskilda konkurrensregler. Den hittillsvarande betydelsen av dessa regler torde ha varit tämligen begränsad. Vid ministerrådsmötet hösten 1965 beslöts emellertid att de möjligheter — uttryckliga eller underförstådda — som EFTA-konventionen erbjuder för att ingripa mot konkurrensbegränsningar skulle göras mera allmänt kända för näringslivet. En utförligare beskrivning av den internationella konkurrensbegränsningsrätten lämnas i bil. 1.

Den svenska lagen

konkurrensbegränsnings-

Lagens tillkomst och karaktär

Framväxten av det nuvarande regelsystemet skall här blott kortfattat beskrivas. Lagen av år 1925 om undersökning angående monopolistiska företag och sammanslutningar gav myndighet blott vissa undersökningsbefogenheter och fick förhållandevis ringa betydelse. Lagen ersattes av 1946 års lag om övervakning av konkurrensbegränsning inom näringslivet, enligt vilken en för ändamålet inrättad monopolutredningsbyrå vid kommerskollegium skulle föra kartellregister samt utföra särskilda undersökningar av konkurrensbegränsningar. Ett förslag till ny, väsentligt utvidgad lagstiftning på området framlades år 1951 av nyetableringssakkunniga (»Konkurrensbegränsning», SOU 1951:27—28). Sedan förslaget på vissa punkter omarbetats utfärdades år 1953 den nuvarande konkurrensbegränsningslagen (KBL). År 1956 ändrades lagen i utvidgande riktning i samband med att den statliga priskontrollen avskaffades. Förslaget hade framlagts av 1954 års priskontrollutredning (»Konkurrens och priser», SOU 1955:45). Genom ändringen blev lagen tillämplig på i p r i n c i p alla former av konkurrensbegränsning och inte som förut blott på kartell- och monopolfall samt bruttoprissättning. Samtidigt infördes i lagen viss möjlighet att temporärt förordna om högstpris, och övervakningslagen ersattes av uppgiftsskyldighetslagen. En permanent beredskapslag, avsedd att användas i vissa extraordinära situationer, tillskapades, 1956 års allmänna prisregleringslag. Den 1 april 1966 trädde en lagändring i kraft, som innebar en skärpning av lagen riktad mot leveransvägran och liknande diskriminering av återförsäl-

13 jare. Ändringen, som föranletts av att förhandling om undanröjande av skadlig verkan misslyckats i ett fall av leveransvägran, innebar att vite i dylika fall kan föreläggas företagare (prop. 1966:13). I Sverige bygger lagstiftningen mot konkurrensbegränsning på en kombination av förbuds- och missbruksprincip. Bruttopriser och anbudskarteller är sålunda förbjudna vid straffansvar — med dispensmöjlighet — under det att övriga former av konkurrensbegränsning prövas efter sina verkningar i det särskilda fallet. Den svenska konkurrensbegränsningslagen har emellertid givits en internationellt sett förhållandevis återhållsam utformning om man ser till förekomsten av sanktioner av typen straff, vite, skadestånd och civilrättslig ogiltighet. Även om det förhåller sig så att man också i ett flertal främmande länder i praktiken i väsentlig mån söker uppnå lagstiftningens syften i första hand genom förhandlingsverksamhet, kan man dock tala om den svenska förhancllingsprincipen. Undersökningsoch publicitetsverksamheten på konkurrensbegränsningsområdet äger betydande omfattning i Sverige. Vi tillämpar mer än de flesta andra länder publicitetsvapnet mot konkurrensbegränsningar och man kan därför även tala om den svenska publicitetsprincipen. En medverkan från näringslivets sida i lagstiftningens anda torde vara en förutsättning för att »den svenska linjen» skall fungera tillfredsställande. Vid den nuvarande lagens tillkomst hölls sålunda överläggningar mellan å ena sidan handelsdepartementet och å a n d r a sidan näringslivets organisationer angående lagens utformning. Även om näringslivets representanter hellre skulle ha sett att några generella förbud inte kom till stånd, nåddes därvid i allt väsentligt enighet rörande det förelig-

gande lagutkastet. Genomförandet av 1956 års ändring av lagen föregicks av överläggningar inom utredningen med berörda intressegrupper, varigenom enighet kunde vinnas om ändringens utformning (SOU 1955: 45, s. 134). Den av organisationerna inrättade Näringslivets Konkurrensnämnd —• i vilken Sveriges Grossistförbund, Sveriges Hantverks- och Industriorganisation, Sveriges Industriförbund, Sveriges Köpmannaförbund samt Sveriges Lantbruksförbund är representerade — har också åstadkommit en frivillig sanering på området och aktivt medverkat till att lösa uppkomna problem.

Lagens innehåll och administration

Enligt KBL ankommer det på särskild myndighet, näringsfrihetsrådet (NFR) att i andra fall än de, som omfattas av de generella förbuden, genom förhandling undanröja sådan konkurrensbegränsning, som befinnes medföra skadlig verkan (5 §). Därmed förstås, att konkurrensbegränsningen på ett ur allmän synpunkt otillbörligt sätt påverkar prisbildningen, hämmar verkningsförmågan inom näringslivet eller försvårar eller förhindrar annans näringsutövning. Med konkurrensbegränsning skall enligt uttalanden i förarbetena förstås varje omständighet som medför att konkurrensen inte är fullkomligt fri och ohämmad. Från de i lagen upptagna förbuden äger NFR att under vissa förutsättningar meddela dispens. NFR, som närmast kan karakteriseras som en specialdomstol, består av ordförande och åtta ledamöter. Ordföranden och vice ordföranden skall vara eller ha varit domare under det att en annan ledamot skall äga särskild insikt i näringslivets förhållanden. Av övriga ledamöter utses tre bland personer som företräder företagarintressen och tre

14 bland personer som företräder allmänna konsument- och löntagarintressen. NFR har utgivit rättsfallssamlingen Näringsfrihetsrådets beslut åren 1954—1963 (här förkortad NFR Beslut). Framställning till NFR om förhandling ankommer i första hand på en särskild befattningshavare, näringsfrihetsombudsmannen (NO), som kan sägas vara ett slags åklagare. Har NO i visst fall beslutat att ej påkalla förhandling, kan framställning göras av företagare, som är direkt berörd av fallet, eller av sammanslutning av konsumenter eller löntagare. NO har även att tillse att lagens båda förbud efterlevs och att efter egen prövning anmäla överträdelse av dessa till allmän åklagare för åtal vid allmän domstol. NO ingriper i princip på eget initiativ mot olika konkurrensbegränsningar, men de flesta ingripanden har hittills föranletts av anmälningar från enskilda näringsidkare, som ansett sig utsatta för konkurrensbegränsande åtgärder. Finner NO efter undersökning av visst ärende att sådana konkurrensbegränsningar föreligger, mot vilka han har att påkalla förhandling inför NFR, ges parterna i praxis tillfälle att frivilligt avveckla konkurrensbegränsningarna. Detta har medfört, att flertalet ärenden kunnat klaras upp redan hos NO. Arbetet är hos NO uppdelat på f. n. fem rotlar, mellan vilka förekommer viss specialisering. NO-kansliet sysselsätter f. n. 17 tjänstemän. Den tredje myndigheten inom KBL:s område är statens pris- och kartellnämnd (SPK), som är ett utredningsoch upplysningsorgan. SPK tillkom år 1957 i samband med priskontrollens avskaffande och övertog då bl. a. monopolutredningsbyråns uppgifter. Nämnden skall följa utvecklingen av och främja allmän kännedom om pris- och konkurrensförhållandena inom näringslivet med undantag för bank- och för-

säkringsväsendet. Nämnden h a r även att föra kartellregister och — på eget initiativ eller efter hemställan från NO eller NFR — utföra sådana utredningar som erfordras vid KBL:s tillämpning samt pris- och strukturundersökningar av olika näringsgrenar. Det ankommer dock inte på SPK att ta ställning till om en konkurrensbegränsning medför skadlig verkan enligt KBL. SPK är huvudorgan för den statliga konsumentupplysningen på prisområdet. SPK leds av en styrelse med tretton ledamöter. Fem av dessa företräder företagarintressen och lika många konsument- och löntagarintressen. Ordföranden, vice ordföranden och nämndens generaldirektör representerar i styrelsen inget partsintresse. Arbetet är under generaldirektören f. n. uppdelat på fyra byråer, en upplysningssektion samt en arbetsgrupp med speciellt uppdrag. Antalet tjänstemän uppgår f. n. till ca 140. Vid varje länsstyrelse finns dessutom priskontor, vilkas personal utför en stor del av fältarbetet, huvudsakligen med insamling av prisuppgifter. SPK utger publikationerna Prisoch kartellfrågor (PKF), som innehåller redogörelser för utredningar av nämnden samt beslut av NFR och NO, samt Pris-aktuellt med populärt utformade sammanställningar av vissa undersökningsresultat. För bank- och försäkringsväsendet har de uppgifter, som för näringslivet i övrigt anförtrotts åt SPK, tilldelats bankinspektionen respektive försäkringsinspektionen. På vissa, delvis mycket betydelsefulla områden är KBL inte tillämplig, nämligen: verkan utom riket av konkurrensbegränsning (såvida ej Kungl. Maj :t meddelat tillstånd till förhandling, vilket blott får ske i den mån detta påkallas av hänsyn till överenskommelse med främmande m a k t ) ;

15 överenskommelse mellan arbetsgivare och arbetstagare angående lön och andra arbetsvillkor; försäljning och upplåtelse av fast egendom; konkurrensbegränsning som genomförs av annan än företagare eller sammanslutning av företagare samt konkurrensbegränsningar som upprätthålls genom särskild lag eller förordning eller som har sådant samband med dylik att de på denna grund måste anses tillbörliga. För innehållet i förbudsstadgandena samt lagens 5 § redogörs närmare i kap. 4.

Tidigare utredningar konkurrensfrågorna

rörande pris-

och

Pris- och konkurrenspolitiken har hittills under 1960-talet varit föremål för två offentliga utredningar, nämligen 1960 års prisövervakningskommitté och arbetsgruppen för prisövervakningsfrågor (1965). Kortfattade redogörelser för dessa utredningars ställningstaganden skall här lämnas. Vidare bör nämnas att koncentrationsutredningen, som tillsattes år 1961, har till uppgift att undersöka vissa närliggande spörsmål, nämligen ägandeförhållandena och maktkoncentrationen i det privata näringslivet. Utredningen, som bl. a. kartlägger och analyserar marknadsförhållandena och den strukturella utvecklingen inom olika delar av näringslivet, beräknas ha avslutat sitt arbete kring årsskiftet 1966/67. Prisövervakningskommilténs betänkande

1960 års prisövervakningskommitté tillkallades för att verkställa utredning rörande lagstiftningen och administrationen på pris- och konkurrensområdet. Enligt kommitténs uppfattning (»Effektivare prisövervakning», SOU 1961: 3)

gav de gällande reglerna utrymme för ett förverkligande av de för lagen angivna syftena. Den för utredningen angivna målsättningen — en skärpning av prisövervakningen, en effektivisering av åtgärderna mot konkurrensbegränsning och en förbättring av konsumenternas prismedvetande — fann kommittén bäst kunna nås genom ökade resurser åt de statliga organen på området. Kommittén erinrade om att lagstiftningen på området hade försökskaraktär, varför en mera allmän översyn förutsattes komma till stånd längre fram. Till en kommande översyn borde hänskjutas bl. a. de slutsatser, som i lagstiftningshänseende borde dras av en konstaterad mycket betydande riktprisfölj samhet. Kommittén fann det vara angeläget, att SPK:s undersökningsverksamhet avsevärt vidgades, bl. a. för att klarlägga den betydelse riktpriserna hade för prisnivån inom olika branscher. Kommittén ansåg, att myndigheterna noga borde studera riktprissättningen och riktprisföljsamheten samt ge offentlighet åt anmärkningsvärda förhållanden i dessa avseenden. Vidare var det enligt kommitténs mening synnerligen angeläget att SPK fick möjligheter att genomföra en mera systematisk inventering av ensamföretag och annan företagskoncentration. På grundval av betänkandet föreslogs i propositionen 1961:86 vissa åtgärder i syfte att effektivisera verksamheten på pris- och konkurrensområdet, i första hand genom förstärkning av personalen vid SPK och NO:s kansli. En sådan förstärkning beslöts även av riksdagen. PM av arbetsgruppen för prisövervakningsfrågor

I januari 1965 tillsattes inom handelsdepartementet en arbetsgrupp med uppgift att skyndsamt utreda utformningen

16 av den samhälleliga prisövervakningen i det då aktuella läget. Åtgärden får bl. a. ses mot bakgrunden av chefens för finansdepartementet uttalande i finansplanen för 1965 att det var angeläget att i samband med den föreslagna höjningen av omsättningsskatten övervaka prisutvecklingen med största vaksamhet samt det aktuella allmänna prisstegringsproblemet. Gruppen fann det lämpligast att även i fortsättningen bedriva den svenska pris- och konkurrenslagstiftningen enligt den nuvarande konkurrenslinjen och således inte återgå till prisreglering, vare sig allmän eller partiell. Det var arbetsgruppens uppfattning att en av näringslivets organisationer antagen deklaration om frivillig prisåterhållsamhet i förening med intensiv prisövervakning borde medföra, att omotiverade prisstegringar i samband med höjningen av den allmänna omsättningsskatten ej skulle komma till stånd. Gruppen föreslog i första hand skärpta åtgärder mot riktpriser och andra konkurrensbegränsningar, effektivare prisövervakning samt effektivare konsumentupplysning. För dessa åtgärders genomförande föreslogs personalförstärkningar vid SPK och NO:s kansli. Dessa personalförstärkningar har senar e väsentligen kommit till stånd. Gruppen föreslog dessutom, att en särskild utredning måtte tillsättas med uppgift att förutsättningslöst utreda och bedöma riktprissystemets — och i samband därmed de bindande horisontella prisavtalens — omfattning och verkningar. Detta förslag föranledde tillsättandet av riktprisutredningen.

Utredningens

direktiv

I det yttrande till statsrådsprotokollet den 23 april 1965, varmed chefen för

handelsdepartementet, statsrådet Lange, motiverade sin hemställan om tillkallande av en utredningsman med uppdrag att verkställa utredning rörande riktprissystemet m. m., anfördes följande. I 1953 års lag om motverkande i vissa fall av konkurrensbegränsning inom näringslivet stadgas förbud mot två arter av konkurrensbegränsning. Det ena förbudet avser s. k. anbudskarteller och det andra förbud mot fasta bruttopriser. Med föreskrivande av fasta bruttopriser förstås, att företagare av företagare inom senare försäljningsled betingar sig, att vid försäljning av förnödenhet inom landet visst pris inte må underskridas, eller till ledning för prissättningen inom senare försäljningsled eljest anger visst pris, såvida därvid inte kommer till uttryck att priset får underskridas. Så anses normalt vara fallet om priset anges såsom riktpris. Förbuden är straffsanktionerade men åtal förutsätter anmälan eller medgivande av ombudsmannen för näringsfrihetsfrågor. Straffet är dagsböter eller, i grova fall, fängelse i högst ett år. Näringsfrihetsrådet äger meddela dispens från förbuden, dock endast under förutsättning att konkurrensbegränsningen kan antagas främja kostnadsbesparingar, vilka till väsentlig del kommer konsumenterna till godo, eller i övrigt bidrager till en från allmän synpunkt ändamålsenlig ordning eller att eljest särskilda skäl föreligger. Dispens från bruttoprisförbudet har hittills medgivits endast i ett fåtal fall, bl. a. beträffande böcker och vissa andra tryckalster. Beträffande konkurrensbegränsning som inte träffas av de generella förbuden gäller, att näringsfrihetsrådet enligt det för konkurrensbegränsningslagen särpräglade förhandlingssystemet skall genom förhandling söka undanröja skadlig verkan därav. Med skadlig verkan förstås, att konkurrensbegränsningen på ett från allmän synpunkt otillbörligt sätt påverkar prisbildningen, hämmar verkningsförmågan inom näringslivet eller försvårar eller hindrar annans näringsutövning. Begreppet konkurrensbegränsning är inte definierat i lagen, men enligt uttalanden i förarbetena skall därmed i vidaste bemärkelse förstås varje omständighet som innebär eller har till följd att konkurrensen inte är fullkomligt fri och ohämmad. Vid konkurrensbegränsningslagens till-

17 konist (prop. 1953: 103) övervägdes om man borde bygga på förbudsbestämmelser eller bedömning av den skadliga verkan av konkurrensbegränsning i det enskilda fallet. Föredragande departementschefen fann därvid efter genomgång av utredningsmaterialet, att förbudsregler endast var tillrådliga i fråga om bruttoprissättning och anbudskarteller. Departementschefen uttalade emellertid, att efterhand som tillämpningen av en förhandlingslagstiftning gav större överblick, det måhända kunde bli möjligt att särskilja flera fall och, om så befanns önskvärt, göra dem till föremål för ytterligare generella förbud. Därvid anmärktes även att näringsfrihetsmyndigheterna genom generella förbud befriades från att pröva ett kanske betydande antal fall av likartad karaktär. I en nyligen offentliggjord promemoria om prisövervakningsfrågor, utarbetad av en arbetsgrupp inom handelsdepartementet (H 1965: 2), har frågan om utformningen av pris- och konkurrenspolitiken upptagits till granskning. Det i promemorian redovisade utredningsmaterialet angående verkningarna av prisreglering och erfarenheterna av den förda konkurrenspolitiken har enligt arbetsgruppen otvivelaktigt visat, att det är lämpligast att även i fortsättningen bedriva den svenska pris- och konkurrenspolitiken enligt den nuvarande konkurrenslinjen och således inte återgå till prisreglering, vare sig allmän eller partiell. De skäl som medförde att man vid statsmakternas ställningstagande till frågan år 1956 föredrog konkurrenslinjen framför regleringslinjen kvarstår fortfarande och synes i dag äga än större styrka med hänsyn till den ekonomiska utveckling som skett under mellantiden och de inhemska och internationella erfarenheter som därvid gjorts. Emellertid har gruppen framhållit att nuläget inte är helt tillfredsställande på alla områden. Tendenser till kostnadsfördyrande struktur eller väl höga priser och marginaler kan otvivelaktigt påvisas i vissa fall. Dessa brister torde dock i allmänhet sammanhänga med bestående konkurrensbegränsningar och bör därför mötas med åtgärder mot dessa. Härvid har riktprissystemet och andra former av samarbete mellan företagare i prisfrågor särskilt uppmärksammats. I denna del har föreslagits en särskild utredning med uppgift att förutsättningslöst utreda och bedöma riktprissystemets — och i samband därmed de bindande horisontella prissättningsavtalens — omfattning och verkningar. 2—614700

Ordet riktpris betraktas som teknisk term för ett rekommenderat pris. Två typer av riktpriser förekommer, vertikala och horisontella. Riktpriser förekommer i mycket betydande omfattning. Ungefär hälften av den totala konsumtionen består av nyttigheter för vilka sådana priser utfärdas. Följsamheten till riktpriserna är hög inom många branscher. Antalet bindande prisavtal däremot har minskat och kartellregistret upptar nu knappt 200 sådana avtal. De bindande prisavtalen förekommer till övervägande delen inom industrin under det att riktprisöverenskommelser främst förekommer inom detaljhandelsledet och beträffande hantverk och tjänster. Riktprissystemet medför både för- och nackdelar. Rland systemets fördelar kan nämnas förenkling av den enskilde företagarens arbete med priskalkylering och möjlighet för mindre detaljister att priskonkurrera med mångfilialföretag genom gemensam riktprissättning och prisannonsering. Riktpriser underlättar också prisjämförelser och gör det möjligt för företagare i tidigare försäljningsled att tillkännage sina produkters ungefärliga utförsäljningspris i reklam. Riktpriserna medför emellertid också nackdelar. Riktprissättande detaljhandelsorganisationer och leverantörer föreslår normalt bara ett pris för varje produkt som norm för samtliga företagare som berörs av prissättningen, oberoende av variationer i dessa företagares kostnader. Det torde härvid finnas anledning befara, att viss hänsyn tas till det faktiska kostnadsläget vid företag som är mindre väl ställda från rationaliseringssynpunkt. Detta medför att marginalerna kan tendera att kalkyleras väl högt i förhållande till de mera effektiva företagens kostnader, vilket i sin tur kan bidra till att konservera bestående förhållanden. Riktprisföljsamheten leder även till betydande prisstelhet, vilket ger vissa branschorganisationer möjlighet att påverka prisnivån i branschen genom centralt beslut om ändring av tidigare riktpriser. Vissa riktpriser kan, fastän juridiskt sett endast vägledande, i den praktiska tillämpningen närma sig fasta priser genom att detaljister som tillämpar en självständig prispolitik kan riskera att bli utsatta för reaktioner i olika former. I den mån begagnande av riktpriser i ett enskilt fall bedöms medföra skadlig verkan i konkurrensbegränsningslagens mening kan naturligtvis ingripande ske enligt gällande

18 ordning. Önskar man skärpa den nuvarande lagstiftningen, torde det såsom antytts vid lagstiftningens tillkomst i första hand komma ifråga att införa ytterligare förbud med dispensmöjlighet. Konkurrensbegränsningslagen utgår emellertid från att konkurrensbegränsningar ingalunda alltid medför skadliga verkningar. Riktprissystemet medför som nyss nämnts såväl fördelar som nackdelar. Ett ställningstagande till frågan om lämpligheten av skärpt lagstiftning mot riktpriser och andra former av prissamarbete bör föregås av en mera ingående bedömning av verkningarna av dessa former av konkurrensbegränsning än vad som hittills företagits. Det kan tilläggas, att behandlingen av riktprisproblemet i konkurrensbegränsningslagens förarbeten är tämligen knapphändig och att därför en utredning på detta område bl. a. skulle vara av värde för den fortsatta rättstillämpningen. Jag vill därför förorda att en utredningsman tillkallas för att verkställa en utredning om verkningarna av riktprissystemet och i samband därmed av andra former av prissamarbete. Utredningen bör samråda med de näringsfrihetsvårdande myndigheterna och koncentrationsutredningen. Arbetet bör bedrivas på sådant sätt att resultatet kan läggas till grund för ett ställningstagande i frågan om lagändring erfordras.

Utredningens ning

inriktning

och

upplägg-

För att kunna göra en samlad bedömning av prissamverkan mellan företagare h a r utredningen studerat förhållandena inom olika delar av näringslivet, d. v. s. inom såväl tillverkning och distribution som servicenäringarna. Ehuru uppdraget främst omfattat att bedöma olika former av prissamverkan h a r utredningen inte kunnat underlåta att något behandla övriga konkurrensbegränsningar och strukturutvecklingen inom näringslivet enär detta ansetts nödvändigt för att belysa prissamverkans relativa betydelse för konkurrensförhållandena. Utredningen avsåg från början att i

största möjliga utsträckning bygga sitt arbete på det grundmaterial som redan förelåg eller som kunde komma att utarbetas vid SPK, NO-kansliet och koncentrationsutredningen. Det visade sig sedermera att för utredningen väsentligt grundmaterial saknades eller måste kompletteras. Detta har i första hand gällt omfattningen av olika slag av prissamverkan. Vad beträffar koncentrationsutredningens arbetsresultat har detta endast till den del som berör handeln kunnat komma riktprisutredningen till godo. Detta medför att handelns förhållanden blivit mer ingående belysta än a n d r a delar av näringslivet. Efter genomgång av problemställningarna och befintligt grundmaterial h a r utredningen funnit anledning att låta utföra vissa undersökningar. Hos SPK har gjorts beräkningar av riktprissättningens omfattning, varvid uppgifter rörande vertikal riktprissättning inhämtats genom särskild undersökning. Konsumenternas kunskap om riktprisbegreppet och prismedvetna val av olika inköpskällor har blivit belyst med utgångspunkt från en enkät, som utförts av Svenska Institutet för Opinionsundersökningar (SIFO). Utredningen har också genom särskilt anlitad arbetskraft låtit undersöka i vilken omfattning riktpriser anges i tillverkares och importörers annonsering. En undersökning hos vissa branschorganisationer rörande metoderna för fastställandet av listpriser och administreringen av prislistorna har utförts av utredningens experter och sekreterare. Utredningen har därutöver hållit »hearings» med en rad organisationer inom näringslivet i syfte att få del av dessas synpunkter på rådande konkurrensförhållanden och höra inställningen till olika former av prissamarbete. Även löntagarorganisationernas synpunkter i hithörande frågor har inhäm-

19 tats. En förteckning över de organisationer med vilka utredningen varit i kontakt lämnas i bil. 8. Utredningen liar även haft sammanträden med de konkurrensövervakande myndigheterna, och under arbetets gång hållit kontakt med dessa och koncentratiomsutredningen. Sedan utredningen i stort blivit färdig med sitt arbete har överläggningar förevarit med näringslivets organisationer, vilket fått till resultat att dessa i skrivelse förklarat sig beredda att även i fortsättningen verka för att hålla priserna nere, undanröja skadliga former av prissamarbete och ersätta benämningen riktpris med cirkapris (se härom närmare i kap. 8 och bil. 7).

Därutöver har utredningen tagit upp frågor rörande konkurrenspolitikens målsättning och framlagt synpunkter på spörsmålet hur prissamverkan bör bedömas. I anslutning till frågan om skärpt prisövervakning har utredningen framlagt förslag beträffande utbyggd registreringsverksamhet och viss förstärkning av NO:s kansli. Konsumentupplysningen intar en central plats i utredningens överväganden, och förslag framläggs om inrättandet av en konsumentombudsman (KO) samt utbyggd prisupplysning. Slutligen redovisas ytterligare utrednings- och undersökningsuppgifter på konkurrensområdet.

KAPITEL 2

Marknadsstruktur och konkurrensförhållaiiden

Utredningens huvuduppgift har varit att analysera och bedöma verkningarna av olika slag av prissamverkan inom näringslivet. För att kunna göra en sådan bedömning krävs kunskap om de marknadssituationer och konkurrensförhållanden, i vilka företagen arbetar, och den prismekanism som föreligger i olika situationer. Ekonomisk teori erbjuder en uppsättning modeller av pris- och utbudsbeslut för företag i några olika marknadsformer. Prissättningen enligt olika modeller är dock härledd ur bestämda strukturbeskrivningar, vilka med nödvändighet måste bli förenklingar i förhållande till verkligheten. Teorin kan dock ge viss ledning för bedömningen av prisbildningen i olika situationer. Sedan teorins modeller och valet av konkurrensmedel i olika situationer kortfattat beskrivits, görs här ett försök att inplacera de rådande marknadsförhållandena i modellschemat. Därefter belyses kortfattat strukturutvecklingen och förekomsten av konkurrensbegränsningar, och slutligen lämnas synpunkter på konkurrenssituationen.

De konkurrensteoretiska

modellerna

Med hänsyn till antalet på marknaden tävlande säljare urskiljer teorin tre modeller, nämligen den fria konkurrensen, fåtalskonkurrensen samt ensamföretaget eller monopolet. Därutöver

talar man om monopolistisk konkurrens när säljarna genom t. ex. produktdifferentiering var för sig har en monopolliknande ställning.

Fri konkurrens

F ö r den fria konkurrensmarknaden, som även kallas perfekt, fullständig, ren eller atomistisk konkurrens, gäller följande förutsättningar: 1. Antalet säljare och köpare måste vara så stort att den enskilda enhetens inverkan på utbud och efterfrågan är utan betydelse. 2. Konkurrensen måste gälla en hos olika säljare identisk vara. 3. Säljare och köpare måste vara i nära kontakt med varandra och fullt informerade om alla kostnads- och prisförhållanden. 4. Säljare och köpare måste vara oförhindrade att handla fritt, d. v. s. några konkurrensbegränsande överenskommelser får inte finnas. Nya företag måste obehindrat kunna komma in på marknaden, och produktionsfaktorerna i samhället måste vara överförbara mellan olika produkter och företag. Föreligger de angivna förutsättningarna kommer marknadens jämuiktspris att ligga vid det pris, vid vilket den efterfrågade och utbjudna kvantiteten är lika stor. Ur den enskilde säljarens synpunkt är priset opåverkbart och då han i jämviktsläget alltid kan finna köpare blir hans strävan att till det giv-

21 na priset utbjuda den kvantitet som ger störst vinst. Säljare, vars genomsnittliga kostnader är högre än priset, tår på längre sikt lämna marknaden. Ur köparens synpunkt innebär marknadens automatik att produktionsresurserna används på det mest effektiva sättet och att priset alltid ger säljaren täckning endast för »nödvändiga kostnader och normal vinst». Den fria marknaden är emellertid endast effektiv i sitt jämviktsläge. Det är knappast tänkbart att marknadspriset någonsin kommer att befinna sig i ett absolut jämviktsläge. Vid ett i förhållande till jämviktspriset högre marknadspris kommer en del säljare inte att finna köpare. De kommer då att sänka sitt pris och minska sitt utbud, medan köparnas efterfrågan stiger på grund av prissänkningen. Vid ett för lågt marknadspris kommer köparnas större efterfrågan att verka prishöjande. Anpassningen mot jämviktsläget torde emellertid utmärkas av viss tröghet, som orsakar brister i marknadens sätt att fungera. Konkurrensen skapar vidare häftiga prisrörelser och snabba ändringar av företagsstrukturen, som även ur samhällets synpunkt kan vara mindre önskvärda. En fullständigt fri konkurrens — där samtliga angivna förutsättningar föreligger — är också i realiteten knappast tänkbar. Vad som brister är i första hand att köparna inte h a r den allsidiga kunskap som erfordras, att produktionsfaktorerna är begränsat rörliga samt att en uppdelning på smämarknader uppstått genom bl. a. produktdifferentiering och geografisk marknadsdelning. Antalet säljare på olika marknader h a r i flertalet fall blivit för litet för att modellens förutsättningar skall vara uppfyllda. Härtill har även bidragit att den tekniska utvecklingen verkat till stordriftens fördel. Vissa sto-

ra varu- och aktiebörser utgör de närmast liggande exemplen på fri konkurrens i nu berörd mening. I dagligt tal brukar begreppet fri konkurrens användas som beskrivning av marknader som ej är bundna av regleringar eller konkurrensbegränsningar. 1 detta betänkande kommer dylika marknadssituationer att kallas obunden konkurrens. Ensamföretaget

Motsatsen till den fria marknaden är den situation i vilken det endast finns en säljare, monopol. Varan är i detta fall helt olik andra säljares, och marknadsinträde kan ej ske. Ensamföretagaren kan i varje situation anpassa sitt pris och den utbjudna kvantiteten till vad som för honom framstår som lämpligast, d. v. s. ger största möjliga vinst. Detta innebär inte att monopolisten kan sätta priset hur högt som helst, eftersom efterfrågan på hans varor aldrig är helt oelastisk. Vinsten blir störst vid det utbud då intäktsökningen av ytterligare en såld enhet (marginalintäkten) är lika stor som kostnadsökningen att producera denna enhet (marginalkostnaden) . Även i monopolfallet är teorins förutsättningar i praktiken sällan helt uppfyllda. Få varor är av sådan egenart att de ej kan ersättas, och faktiskt föreliggande monopolsituationer torde stimulera tillkomsten av ersättningsprodukter. Genom lagstiftning mot bl. a. marknadsinträde kan samhället i andra fall dock skapa »perfekta» monopol, såsom i vårt land vad gäller tillverkning och försäljning av vin och sprit, postbefordran m. m. Dylika offentliga monopol har dock inte alltid som motiv att ge ensamföretaget största möjliga vinst, utan monopolställningen torde i många fall ha tillskapats av bl. a. sociala och fiskala skäl.

22 Begreppet monopol har i praktiken givits en något vidare innebörd. Monopolställning anses sålunda föreligga så snart ett företag fått en så dominerande ställning på marknaden att kvarvarande konkurrenters åtgärder är utan påtaglig betydelse. Monopolställningen kan i vissa fall vara förklarlig — marknaden är så liten att det finns utrymme för endast ett företag — eller bygga på vissa legala rättigheter, såsom patent och varumärken. Andra typer av monopol har i åtskilliga länders konkurrenslagstiftning betraktats som den allvarligaste formen av konkurrensbegränsning. I t. ex. USA är sålunda stora föreiagsammanslagningar förbjudna, och uppdelning av sådana kan i vissa fall framtvingas.

Fåtalskonkurrens

Flertalet existerande marknadssituationer ligger någonstans mellan de båda nu behandlade ytterlighetsfallen och kan sägas utgöra olika grader av ofullkomlig konkurrens. En allt vanligare situation är att ett litet antal företag svarar för hela utbudet, s. k. oligopol. Då endast två säljare finns föreligger ett duopol. När antalet säljare uppgår till ungefär dussintalet och något däröver kallas marknadsformen polypol. Kännetecknande för fåtalskonkurrens är att varje företag måste beakta vilken effekt dess åtgärder har på konkurrenternas handlande. I det »perfekta» oligopolet är de olika företagens produkter helt homogena. En prissänkning hos ett företag resulterar omedelbart i motsvarande prissänkningar hos övriga företag, eftersom samtliga köpare eljest skulle göra sina inköp hos det företag som höll lägsta pris. I andra i all kan mellan företagen föreligga viss produktdifferentiering — verklig eller fiktiv — varigenom en prissänkning

hos ett företag inte omedelbart attraherar de övriga företagens köpare. Även på en sådan marknad torde priserna dock tendera att bli enhetliga. Mellan företagen på en fåtalsmarknad uppstår ett slags spel med olika konkurrensmedel om marknads- och vinstandelar. I många fall karaktäriseras fåtalsmarknaden av att ett visst företag tar initiativet till prisförändringar, s. k. prisledarskap. I sådana oligopolsituationer, där företagen är tämligen jämbördiga vad beträffar storlek och effektivitet, är benägenheten att träffa prisöverenskommelser stor. I vissa fall torde emellertid företagen så väl känna varandras handlingssätt att direkta, konkurrensbegränsande avtal är obehövliga. Man tillämpar ett i tyst samförstånd gemensamt förfarande, då möjligheterna att föra ett långvarigt »priskrig» inte endast är beroende av kostnadsläget utan bl. a. också av den finansiella styrkan och av möjligheterna att genom integration bakåt påverka varutillförseln. En närmare beskrivning av marknadens funktionssätt, bl. a. ifråga om prisbildningsmekanismen, förutsätter enligt modern teori en spelteoretisk uppläggning. Därvid uppkommer så många olika fall, att det inte är möjligt att ge en samlad beskrivning. Även oligopolbegreppet har i praktiken fått den vidare betydelsen, att en oligopolsituation anses föreligga så snart ett fåtal stora enheter tillsammans svarar för större delen av utbudet på en viss marknad.

Monopolistisk konkurrens

Med monopolistisk konkurrens avses en marknadsform där varje företag för sig erhållit en monopolliknande ställning genom en sådan produktdifferentiering, att de olika företagens varor är

23 likartade men ur köparens synpunkt inte helt utbytbara sinsemellan. Marknadsformen kännetecknas vidare av att antalet företag är så stort att ett företags åtgärder inte nämnvärt påverkar de övrigas handlande. Om köparna på en dylik marknad uppfattar produktdifferentieringen som en realitet blir efterfrågan på de olika företagens produkter tämligen oelastisk; varje företag attraberar av ett eller annat skäl en grupp köpare som inte byter inköpskälla om priset måttligt höjs över den vanliga nivån. Av samma skäl kan ett företag som sänker sitt pris räkna med att dra till sig endast en del av de övriga företagens köpare. Att köparna väljer ett visst företags produkter kan ha flera anledningar: smärre skiljaktigheter i kvalitet eller funktion, attraktiv förpackning eller försäljningslokal, reklampåverkan, personliga relationer, gott renommé eller närhet till försäljningsstället. Vid monopolistisk konkurrens står etableringsmöjligheterna öppna, vilket medför att vinsterna inte kan bli »oskäligt» stora. Marknadsformen möjliggör emellertid för företagen att nå vinstmaximum vid ett utbud, då tillverkningskostnaden ännu skulle kunna sänkas genom utbudsökning. Fördelarna av en utbudsökning skulle dock motverkas av att priset måste sänkas eller försäljningskostnaderna ökas för att åstadkomma utbudsökningen. Monopolistisk konkurrens kan sägas föreligga t. ex. på vissa delområden inom detaljhandeln.

Olika konkurrensmedel

Ett företag kan använda flera medel att dra till sig köpare. Dessa konkurrensmedel kan hänföras till fyra huvudgrupper, nämligen: 1. pris (prisnedsättningar, rabatter,

genomgående lägre omkostnads- och vinstpålägg etc.) 2. produkt (kvalitet, funktion, utförande, förpackning e t c , i distributionsföretag: sortimentet) 3. service (betjäning, rådgivning, montering och efterföljande tillsyn, bemsändning, försäljningsmiljö, läge etc.) 4. bearbetning (reklam och andra försäljningsfrämjande åtgärder). I konkurrensteorins båda ytterlighetsfall behöver företagarna inte tillgripa några särskilda åtgärder för att främja sin försäljning. Under fri konkurrens kan företagarna alltid till jämviktspriset finna avsättning för sina produkter. Viss gemensam reklam i syfte att stimulera totalefterfrågan på produkten kan dock tänkas. Ensamföretagaren kan också tänkas använda viss reklam i syfte att påverka köparens val mellan alternativa möjligheter för resursanvändning. I praktiken har dock flertalet monopolföretag att räkna med en potentiell konkurrens från liknande produkter eller företag på andra geografiska marknader. Monopolföretagets existens kan också i många fall ses som resultatet av produktkonkurrens genom t. ex. patenterad uppfinning. Under de vanligen förhärskande marknadsformerna måste emellertid företagen använda ett eller flera konkurrensmedel för att hålla sin ställning på marknaden. Om ett företag strävar att utöka sin marknadsandel måste det tillgripa effektivare medel än sina konkurrenter. I oligopolsituationer blir priset inte något attraktivt konkurrensmedel. Någon reell produktkonkurrens kan ej heller förekomma om den aktuella förnödenheten av köparen uppfattas som homogen. På vissa oligopolmarknader används därför endast service och bearbetning som medel i konkurrensen. Även åtskilliga serviceåtgärder kan bli tam-

24 ligen ineffektiva på grund av att imitationsrisken är hög. Konkurrensen kan därför komma att ta sig uttryck huvudsakligen i reklam, lägeskonkurrens o. dyl. På fåtalsmarknader med viss reell produktdifferentiering och under monopolistisk konkurrens kan däremot samtliga konkurrensmedel vara effektiva. Det har i praktiken även på dylika marknader visat sig att priset är det medel som blir minst använt. Anledningen härtill torde vara att effekten av priskonkurrens är svårbedömd, cch felaktig användning av priskonkurrens kan få vanskligare följder än t. ex. missriktad reklam. Erfarenheterna vid den praktiska tillämpningen av K.BL visar att det fortfarande på en del håll anses närmast illojalt att tillgripa priskonkurrens. I stor omfattning träffas också överenskommelser om gemensamma priser eller kalkylationsnormer. En annan anledning till att priskonkurrens ej kommer till stånd i större utsträckning är att köparna särskilt i konsumentledet i många fall är föga prismedvetna. I viss mån torde detta förhållande bottna i oförmåga att överblicka alternativen på grund av bristande information. Det är emellertid troligt, att långt ifrån alla konsumenter skulle ändra sina köpattityder efter upplysning om prisvariationer, reella skillnader mellan differentierade produkter m. m., enär åtskilliga konsumenter medvetet torde föredra hög grad av service och påkostat produktutförande framför ett lägre pris.

Konkurrensförhållandena

i Sverige

Rådande marknadssituationer

Det ställer sig utomordentligt svårt att sammanfattande belysa vilka marknadssituationer som föreligger inom svenskt

näringsliv. Förutom att bilden är mångiasetterad tillkommer svårigheten att definiera begreppet marknad. Vad som för 30—40 år sedan utgjorde en marknad har i dag i många fall blivit eft flertal delmarknader genom bl. a. produktdifferentiering och tillkomst av nya produkter. Här kan dock först konstateras, att teorins fria konkurrens inte föreligger på någon m a r k n a d av betydelse samt att det fullständiga monopolet ej förekommer annat än till följd av offentliga regleringar. De olika marknaderna i vårt land befinner sig sålunda någonstans mellan de båda ytterlighetsfallen. Vad gäller industriprodukter är marknaderna i vissa fall monopolliknande t. ex. för mejeri- och slakteriprodukter, bryggeriprodukter, glasoch plåtemballage samt vissa byggnadsmaterial. För andra industriprodukter kan marknaden karaktäriseras som fåtalskonkurrens, t. ex. kvalitetsstål och wallboard. Slutligen finns emellertid för vissa produkter så många säljare, varav ingen är dominerande, att monopolistisk konkurrens kan sägas föreligga. Som exempel härpå kan nämnas vissa av möbelindustrins produkter. På partihandelssidan torde marknadssituationerna i stort motsvara förhållandena för industriprodukter, ehuru partihandelns branscher genomsnittligt har färre företag än industrins. Importörer kan genom generalagentavtal få en ställning som ensamföretagare men är i flertalet fall utsatta för produktkonkurrens. I de grossistbranscher där företagen har en sortimentsfunktion torde fåtalskonkurrens kunna sägas föreligga i flertalet fall. Produkten utgörs här av sortimentet, t. ex. kolonialvaror. För detaljhandelns vidkommande är marknadsdefinitionen än svårare, eftersom företagen ofta har ett mycket

25 stort sortiment av varor, som för t. ex. varuhusens del kan innehålla såväl alla slags dagligvaror som shoppingvaror, sällanköpsvaror och konsumentkapitalvaror. Låter man emellertid marknadsbegreppet sammanfalla med den traditionella branschindelningen — varuhusens avdelningar kan sägas uppträda på olika marknader — torde monopolistisk konkurrens närmast beskriva marknadsformen. Detta kan motiveras med hänsyn till bl. a. antalet företag och lägesmonopolfaktorn. Detaljhandelsmarknaderna får emellertid sägas vara uppdelade på en mängd lokala marknader, som såväl branschmässigt som geografiskt tangerar och i viss mån täcker varandra. Inom varje sådan delmarknad torde fåtalskonkurrens r å d a ; t. ex. livsmedelshandlarna i en ort kan ha jämförbara sortiment och är därigenom ej opåverkade av varandras åtgärder. På vissa serviceområden påminner strukturen och marknadssituationerna mycket om detaljhandelns förhållanden. Såväl för bank- som försäkringstjänster är marknadssituationen dock klart av oligopolistisk natur. Tjänsterna hos olika företag är nämligen mycket likartade och utbudet domineras av ett fåtal företag. Eventuellt bör man här skilja mellan olika verksamhetsgrenar. I bankväsendet är sålunda t. ex. inlåningen en homogen tjänst mellan olika företag och slag av bankinstitut, medan tjänster av mera specifik art kan variera något mellan t. ex. affärsbanker och sparbanker.

Strukturutvecklingen Inom det svenska näringslivet h a r under de senaste 10—15 åren skett en stark strukturomvandling, som kan väntas fortgå under överskådlig tid. Utvecklingen har gått mot större företags-

enheter inom såväl produktion som distribution, och gränserna mellan olika vertikala led och horisontella branschindelningar h a r alltmer överbryggats. De större enheterna har i många fall uppkommit genom sammanslagningar, i andra fall har man nöjt sig med en mindre långtgående samverkan såsom gemensamma försäljningsorganisationer. Slutligen har givetvis enskilda företagsenheter kunnat växa på grund av överlägsen konkurrensförmåga. Den främsta anledningen till denna utveckling torde vara, att stordriftens fördelar gör sig starkt gällande i ett land med ett internationellt sett högt löneläge. Den genom låga tullar främjade importkonkurrensen har framtvingat rationaliseringar och orsakat bortfall av företag inom industrin. Införandet av KEL och tillkomsten av bruttoprisförbudet kan i viss mån ha påskyndat utvecklingen; lagstiftningen har inte tillämpats mot sammanslagningar, varför företagen eventuellt föredrar detta mera långtgående steg framför att träffa samarbetsavtal som blir föremål för kartellregistrering och granskning av NO. Utvecklingstakten varierar inom olika delar av näringslivet. Inom jordbruket nedgår antalet brukningsenheler snabbt. Större brukningsenheter har ej uppstått i motsvarande mån, eftersom jordbruksproduktionen läggs ned på betydande arealer. Produktiviteten hos de rationellare enheterna växer dock, men totalt sett avses produktionsvolymen att minskas. För industrins vidkommande finns vissa sammanställningar och analyser av statistiskt material 1 som visar, att antalet arbetsställen — till stor del likty1

Bengt Rydén: Fakta om industrins strukturförändringar, Industriförbundets Tidskrift 1966: 1.

26 digt med begreppet företagsenhet — exklusive enmansföretag minskat med cirka 4 900 mellan åren 1950 och 1963. Samtidigt ökade antalet sysselsatta per arbetsställe från 45 till 63. Även om t. ex. antalet arbetsställen med 5—10 sysselsatta minskat med 36 procent är småföretagen, särskilt om enmansföretagen medräknas, ännu till antalet helt dominerande inom industrin. Av de olika huvudbranscherna kännetecknas särskilt läder-, hår- och gummivaruindustrin, verkstadsindustrin och träindustrin av relativt många småföretag. »Storföretagsbranscher» är i första hand massa- och gruvindustrierna. De strukturmått som nu använts har avsett produktionsenheter. Någon officiell statistik som kan visa koncentrationen mot färre självständiga beslutsenheter finns inte, men omkring 675 kända företagsköp och sammanslagningar h a r förekommit inom industrin under åren 1958—1965. Därtill kommer att antalet beslutsenheter i realiteten minskat ytterligare genom övriga slag av samgåenden och samarbetsavtal. Varndistribiitionen visar totalt samma utvecklingstendens, ehuru bilden h ä r är något mera splittrad. På partihandelssidan har koncentrationen till färre men större enheter varit tydlig. Sålunda har t. ex. inom kolonialvarusektorn antalet distributionsställen minskat från 231 till 148 under de senaste femton åren. Inom detaljhandeln med dagligvaror (se bil. 3) har utvecklingen mot större butiks- och företagsenheter också varit stark. Antalet livsmedelsbutiker minskar sålunda med ungefär 1 500 enheter per år, varav ungefär 1 000 faller på den enskilda sektorn. De enheter, som tillkommer i nya bostadsområden, har i allmänhet helt andra dimensioner än de tidigare kvartersbutikerna. Nyetableringen av dagligvarubutiker är f. n. så kapitalkrävande,

att det huvudsakligen är konsumentkooperationen, varuhusen, mångfilialföretagen och de frivilliga kedjeföretagen som kan tävla om de nya lokalerna. I gjorda prognoser räknar man med att totalantalet detaljhandelsbutiker skall minska från cirka 70 000 till cirka 52 000 mellan åren 1964 och 1970. Samtidigt väntas omsättningen öka med 25 procent. Det är främst de små familjebutikerna med 1—2 sysselsatta som beräknas svara för större delen av minskningen. Även de s. k. koncernföretagen, KF, EPA, TEMPO och NK, väntas som grupp minska sitt butiksantal med över hälften. Denna minskning är dock till större delen hänförlig till den inom KF planerade strukturrationaliseringen. De nämnda företagens omsättning väntas öka med cirka 50 procent liksom övriga »större» företags. Inom såväl KF som varuhusen, mångfilialföretagen och de frivilliga kedjeföretagen planeras även radikala nedskärningar av antalet centrallagerställen. Även inom textilhandeln och radiohandeln har bortfallet av företag varit relativt stort, medan strukturen inom andra detaljhandelsbranscher varit i stort sett oförändrad (se vidare bil. 3). Privata tjänster har under senare år erhållit en allt större betydelse och representerar enligt nationalräkenskaperna f. n. ungefär en fjärdedel av den totala privata konsumtionen. På detta område h a r utvecklingen varit tämligen oenhetlig. Sålunda har t. ex. konsultverksamheten expanderat mycket snabbt, särskilt vad gäller byggkonsulterna. Dessa har sedan 1951 tiodubblat sin omsättning, och nyetableringen har under senare år varit stor. En tydlig koncentration till större företagsenheter föreligger emellertid också. För andra slag av tjänster, t. ex. hårvård, har företagsstrukturen inte genomgått

27 några större förändringar. Vissa slag av reparationsverksamhet torde snabbt minska i omfattning på grund av oförmåga att konkurrera med masstillverkade nya produkter. Inom bank- och försäkringsväsendet pågår sedan länge en koncentration till större företagsenheter. Inom försäkringsbranschen har antalet sammanslagningar varit stort särskilt på senare år. På båda områdena gäller att ett fåtal företagsenheter eller koncerner representerar större delen av verksamheternas omfattning. På transportområdet är det statliga inflytandet relativt stort. Vad järnvägstrafiken beträffar intar Statens Järnvägar numera en helt dominerande ställning. Två företag, varav ett till större delen statligt, omhänderhar de långa transporterna av gods på landsväg. F ö r annan person- och godsbefordran på landsväg gäller att antalet företagsenheter är stort, men samverkan i form av s. k. beställningscentraler föreligger i betydande utsträckning. Drosktrafiken är reglerad på sådant sätt att en utveckling mot större företagsenheter är omöjlig. Linjetrafiken i luften drivs av en statlig koncern och linjetrafiken till sjöss behärskas av ett fåtal stora rederier. Sett mot bakgrunden av denna allmänna bild av strukturutvecklingen torde marknadssituationerna i vårt land tendera att gå mot en allt högre grad av fåtalskonkurrens. Detta gäller även detaljhandeln, där den s. k. blockbildningen blir mer och mer dominerande. Antalet beslutsenheter för t. ex. prissättning blir som en följd härav allt färre, eftersom de mindre företagen söker hävda sin ställning genom samverkan. Dylik samverkan är givetvis att betrakta som konkurrensbegränsande. Det hävdas inte sällan från företagshåll att konkurrensbegränsningen i

detta fall skulle kunna ha en gynnsam effekt, då de mindre företagen genom samverkan kan hålla sig kvar på marknaden och därmed öka antalet konkurrerande block. Samtidigt som marknadssituationerna alltmer får karaktär av fåtalskonkurrens växer marknaderna geografiskt, bl. a. genom strävandena att med frihandelsområden åstadkomma ett ökat internationellt varuutbyte. De effekter, som strukturutvecklingen inom landet kan ha på konkurrensförhållandena, torde särskilt för industrins vidkommande motverkas av ökad importkonkurrens och etableringsmöjligheter för utländska företag.

Förekomsten av konkurrensbegränsningar

Som i det föregående antytts sätts prismekanismen i viss omfattning ur spel genom prisöverenskommelser. Andra åtgärder av konkurrensbegränsande art påverkar också marknadens funktion. Dessa åtgärder kan vara av många slag. Marknadsinträde kan hindras genom leveransvägran, ofta motiverad av s. k. selektiv försäljning. Bakom ett företags leveransvägran kan ligga påtryckningar från konkurrenter till det diskriminerade företaget, vilka av olika skäl vill h i n d r a etablering av nya företag eller företagsformer eller motverka branschspridning. Utestängningen kan göras effektiv även genom mindre påtagliga medel, såsom diskriminering i prishänseende. Selektiv försäljning innebär att en tillverkare eller grossist gör ett på vissa grunder baserat urval bland de företag som är villiga att köpa. Urvalet kan syfta till att åstadkomma en rationellare kundstruktur eller att marknadsföra endast genom återförsäljare som fyller vissa krav på servicekapacitet o. dyl. Det h a r i praktiken visat sig att

28 urvalet i vissa fall omfattat endast företag som ej priskonkurrerar. I många fall vilar selektiv försäljning också på grundtanken att leverantören stimuler a r sin försäljning i återförsäljarledet genom att där skapa monopolliknande situationer. Lägesmonopol i återförsäljarledet kan förstärkas genom att leverantören genomför områdesuppdelning mellan de utvalda köparna. Förhållandena i återförsäljarledet blir nära nog fullständigt reglerade om leverantören också genomför kvotering mellan köparna och påverkar deras prissättning genom att ange vertikala riktpriser. I den mån leverantören uttryckligen givit en köpare ensamförsäljningsrätt inom visst område föreligger s. k. exklusivavtal, vilket kan sägas vara en särskilt långtgående form av selektiv försäljning. Har köparen förbundit sig att inte saluföra produkter från leverantörens konkurrenter brukar exklusivavtalet kallas dubbelsidigt. Konkurrensbegränsande är också de avtal rörande produktionsuppdelning, som förekommer inom industrin. Dylika avtal kan ha en påtagligt gynnsam effekt om de genom specialisering och ökning av tillverkningsseriernas längd främjar produktiviteten. De tidigare nämnda försäljningsorganisationerna, som bildas mellan såväl tillverkare som grossister, kan också innebära en rationalisering. För produkter, som är föremål för handel mellan olika stater, kan horisontella avtal om områdesuppdelning få formen av s. k. hemmamarknadsskyddsavtal. En under senare år allt vanligare företeelse är inköpssammanslutningar. Dessas p r i m ä r a syfte är att samla t. ex. en grupp detaljhandelsföretags inköp till större poster och därmed ge de samverkande företagen en starkare ställning gentemot leverantören. Verksamheten kan ofta också omfatta en sam-

ordning av företagens försäljningspolitik, t. ex. vad gäller prissättning. Förekomsten av konkurrensbegränsande avtal kan belysas av kartellregistrets omfattning. Av drygt 2 200 registrerade avtal är f. n. ca 1 100 i kraft. Av dessa avser över hälften eller inemot 600 överenskommelser om priser, rabatter o. dyl. Antalet föreliggande konkurrensbegränsande avtal torde vida överstiga det registrerade avtalsbeståndet. I registret införs nämligen av praktiska skäl inte de mycket vanligt förekommande exklusivavtalen såvida de inte innehåller jämväl andra konkurrensbegränsande bestämmelser. Vidare föreligger inte anmälningsplikt till registret, varför ett antal oregistrerade kartellavtal även av annat slag torde föreligga. Förekomsten av konkurrensbegränsande åtgärder kan måhända bäst belysas av de ärenden som handläggs hos NO. Allmänt kan sägas, att NO:s resurser i stor omfattning tagits i anspråk för handläggning av leveransvägransfall (se bil. 6), varvid dock andra konkurrensbegränsningar ofta aktualiseras. Dessa fall har till förhållandevis stor del gällt företag, som fört en aktiv prispolitik eller som representerat nya företagsformer med andra kombinationer av konkurrensmedlen än som hittills varit vanliga. I detta sammanhang bör framhållas, att de till NO anmälda åtgärderna ej ger en totalbild av förekomsten. Många företag, som utsätts för leveransvägran eller andra diskriminerande åtgärder, torde nämligen av t. ex. lojalitetsskäl eller okunnighet om möjligheterna inte anmäla förhållandet till NO.

Synpunkter på konkurrensförhållandena

I syfte att bl. a. få klarlagt hur företagarna själva uppfattar konkurrensläget

29 h a r utredningen, som tidigare nämnts, hört företrädare för näringslivets huvudorganisationer och åtskilliga branschföreningar. Av de därvid gjorda uttalandena framkom sammanfattningsvis, att man genomgående ansåg konkurrensen f. n. vara utomordentligt hård. Mer eller mindre klart uttalades i en del fall att man med konkurrens inte avsåg priskonkurrens. F r å n flertalet håll framhölls att produktutveckling får ses som ett på längre sikt värdefullare konkurrensmedel än priset. I vissa fall, nämligen beträffande exportindustrierna, kunde prissamverkan mellan de inhemska företagen anses vara ett direkt samhälleligt intresse. Från leverantörshåll har man påpekat

att i den av struktur- och marknadsutvecklingen uppkomna konkurrenssituationen uppstått tendenser till övervältring av kostnader från detaljisten till leverantören. En av dessa företeelser är att de stora enheterna inom dagligvarusektorn hos leverantörerna begär prismärkning av varorna. Leverantörerna anser sig i vissa fall av konkurrensskäl tvingade att påtaga sig denna service, som även innebär ökade kostnader för lagerhanteringen. Ett annat uttryck för »den bristande maktbalansen» mellan distributionsleden har angivits vara att leverantören i vissa fall tvingas åta sig viss lagerhantering hos detaljisten i samband med varuleveranserna.

KAPITEL 3

Prissättning och prissamverkan

I de marknadssituationer, som råder inom flertalet områden av vårt lands näringsliv, måste prissättningen avvägas med hänsyn till tre faktorer, nämligen kostnadsförhållandena, konkurrensförhållandena samt köparnas efterfrågan och köpvanor. Endast i undantagsfall kan priset sättas utan hänsynstagande till samtliga dessa faktorer. I detta kapitel skall kortfattat redogöras för hur prissättningen normalt tillgår. Framställningen är förenklad och schematiserad och avser i första hand handelsföretag. Därefter lämnas en översiktlig redogörelse för prissamverkans ändamål, omfattning och utformning. Slutligen visas vilken grad av riktprisföljsamhet som föreligger.

Kalkylering Kalkyleringen i ett företag kan ha många ändamål. Den kan syfta framåt i tiden som underlag för företagsledningens beslut beträffande prissättning, inköps-, försäljnings- och driftsplanering, s. k. förkalkyl, men den kan också syfta bakåt i tiden för att fastställa de totala kostnaderna av olika slag och kontrollera ekonomin under viss period, s. k. efterkalkyl. Denna kontroll ger i sin tur vägledning för framtida avgöranden. En kostnadsanpassad prissättning kan endast sällan göras helt riktig, enär

kostnaderna i en förkalkyl ingår med antagna värden. Förutom ändringar av råvaru- eller varuanskaffningskostnader och omkostnader blir den faktiska kostnaden per enhet med hänsyn till de för verksamheten fasta kostnaderna beroende av den försålda kvantiteten. Då, såsom vanligen är fallet, företaget säljer fler än en artikel tillkommer också svårigheten att rätt fördela de för olika varor gemensamma kostnaderna. Sistnämnda svårighet har medfört att man i många fall.i stället söker beräkna de olika varornas särkostnad, d. v. s. den merkostnad som varje vara direkt medför i verksamheten. Skillnaden mellan uppnått försäljningspris och särkostnaden blir det bidrag, som artikeln lämnar för att täcka de gemensamma kostnaderna. Summan av de olika artiklarnas bidrag måste åtminstone på längre sikt vara så stor att de gemensamma kostnaderna blir fullt täckta. Denna s. k. bidragsmetod kan underlätta för företagaren att bedöma lönsamheten av de olika varorna. Så länge en viss vara lämnar något bidrag kan den vara lönsam även om den ej synes täcka sin totalkostnad. Bidragsmetoden kan därför medföra, att prissättningen på varorna i lägre grad blir kostnadsanpassad än vid totalkostnadskalkylering. Värdet av totalkostnadsberäkningen i detta hänseende blir emellertid beroende av den exakthet med vilken totalkostnaderna kan framräknas. Det förtjänar framhållas, att även efterkalkyler

31 av olika varors totalkostnader är så komplicerade att också de i praktiken vanligen innehåller vissa antaganden eller uppskattningar, varför det kan sägas att all kalkylering endast kan ge en ungefärlig uppfattning av de verkliga kostnadsförhållandena för olika varor. Den enklaste och troligen också vanligaste metoden för beräkning av totalkostnader i handelsföretag är följande. Till varornas inköpsvärde läggs eventuella kostnader för frakt m. m., varvid det s. k. inkalkylerade värdet framkommer. På detta görs sedan ett procentuellt pålägg för omkostnader, företagsledare n , räntor, avskrivningar, varuförluster, rabatter m. m., vars storlek bestämts med ledning av bokföringen. Under förutsättning av oförändrade omkostnadsoch omsättningsförhållanden kan kalkylen användas för beräkning av »kostnadsanpassad» prissättning. Denna förutsättning torde emellertid sällan föreligga. En säkrare kalkyl erhålles om de fasta kostnaderna inräknas i pålägget såsom ett genomsnitt per krona inkalkylerat värde för en följd av räkenskapsperioder. För detta krävs att man antingen i bokföringen eller på annat sätt åtskiljer de fasta och rörliga kostnaderna. En uppdelning av omkostnaderna i fasta och rörliga möjliggör även en ungefärlig beräkning av särkostnaderna för olika varuslag, då denna »minimikostnad» kan sägas i stort motsvara inkalkylerat värde plus pålägg för rörliga omkostnader. Eftersom olika varor i ett sortiment kan ha varierande kostnader för lagring, hantering och försäljning ger den nu beskrivna metoden för omkostnadskalkylering inte ett riktigt uttryck ens för särkostnaderna. Om man kan skaffa kännedom om olika artiklars eller varugruppers omsättningshastighet, hanteringskostnader m. m., kan påläggssatserna differentieras med hänsyn till va-

rornas omkostnadskrav och försäljningsandel. För företag med större sortiment ställer sig ett dylikt förfarande otvivelaktigt mycket arbetskrävande. Inom t. ex. mångfilialföretag sker kostnadskalkyleringen i vissa fall med hjälp av databehandlingsmaskiner, något som vanligen ligger utanför ett mindre företags möjligheter.

Prissättning Sedan företaget på ett mer eller mindre avancerat sätt skaffat sig en uppfattning av en viss varas kostnader och sålunda kunnat beräkna ett preliminärt pris återstår att bedöma hur marknaden reagerar inför detta pris. Priset kan med hänsyn till konkurrenters priser eller köparnas uppfattning av varans »värde» vara för högt med minskad omsättning som följd. Priset kan också ur företagets synpunkt vara för lågt, d. v. s. kundernas köpvilja skulle inte minska om priset sattes högre. Om kalkylpriset är »för högt» ställs företagsledningen inför flera alternativa handlingsmöjligheter. 1. Varan kan uteslutas ur sortimentet. 2. Priset kan sättas på den nivå som ger möjlighet att nå den planerade omsättningen och som samtidigt medger täckning av särkostnaderna. 3. Priset kan — om marknadsförhål- . landena så medger — differentieras j mellan olika geografiska områden eller olika kundkategorier. 4. Varan kan genom smärre ändring- . ar i utförande eller utstyrsel differentieras från konkurrenternas varor och genom reklam göras attraktiv till det kalkylerade priset. 5. Genom avtal med konkurrenterna höjs dessas priser till kalkylprisets nivå. Valet av alternativ blir givetvis be-

32 roende av de förutsättningar som gäller i olika situationer för det enskilda företaget. Om kalkylpriset är »för lågt» ställer sig anpassningen till marknadspriset lättare; utförsäljningspriset sätts på den nivå som ger största möjliga intäktsöverskott. Detta behöver i och för sig inte innebära en »oskälig» vinst, enär överskottet kan vara nödvändigt för att kompensera sämre lönsamhet på andra varor i sortimentet. Situationen kan emellertid vara sådan att företaget har ett försteg i kostnadshänseende som kan utnyttjas för att slå ut konkurrenter från marknaden. Eventuellt skulle företaget i ett sådant läge kunna sätta försäljningspriset ännu något lägre än kalkylpriset för att väcka köparnas prismedvetenhet och starta en priskonkurrens. En högre omsättning skulle kompensera det därigenom minskade bidraget per enhet, samtidigt som företagets marknadsandel skulle öka. Valet av ett dylikt handlingsalternativ förutsätter dock att företagsledningen kan bedöma betydelsen av konkurrenternas eventuella motåtgärder, såsom omedelbara prissänkningar eller påtryckningar gentemot leverantörer att avbryta affärsförbindelserna med företaget. Prissättningen ställer sålunda stora kunskapskrav på företagarna. Det gäller att ej blott kunna kalkylera någorlunda riktigt utan även att känna till konkurrenternas priser, kundernas köpvanor och substitutionsmöjligheter, efterfrågans och konkurrenternas reaktioner inför prisförändringar m. m. Åtskilliga av dessa faktorer kan företagarna inte skaffa exakta kunskaper om utan deras handlingar får i viss utsträckning gå »på känn». Inom många detaljhandelsbranscher och serviceyrken är det vidare så, att företagarna arbetar i små enheter och främst besitter varukännedom eller hantverksskicklighet, medan

marknadsföring och prissättning får ske efter relativt enkla rutiner och schabloner. Det sätt, på vilket bokföringen lagts upp i många företag av detta slag, torde ej möjliggöra någon mera avancerad form av kalkylering. Ofta h a r företagens redovisning anförtrotts bokföringsbyrå eller annan utomstående och lagts upp så att den i första hand kan tjäna som underlag för inkomstdeklaration o. dyl. Man kan eller vågar därför inte göra några mera påtagliga avvikelser från inarbetade normer, utan använder vid prissättningen de omkostnadspålägg som »priskontrollnämnden på sin tid godkände» eller som rekommenderas av branschorganisation. Priserna hos olika företag kommer därigenom att ligga på i stort sett samma nivå. Vikten av att prissättningen är kostnads- och marknadsanpassad kan belysas av utvecklingen på vissa områden inom varudistributionen. Genom att vid prissättningen använda ett enhetligt procentuellt pålägg för de olika varorna i sortimentet kan en skevhet uppstå i marginalerna mellan t. ex. »torra» stapelvaror och färskvaror eller »dyra» och »billiga» varor. Marginalerna kan i absoluta tal bli för höga för »torra» eller »dyra» varor och således ej stå i proportion till de prestationer företagen utför som distributörer av dessa varor. Nya företag eller företag från andra branscher har kommit in på dylika m a r k n a d e r och inriktat sig på högmarginalvarorna. De »traditionella» företagens anpassning till den nya konkurrenssituationen genom differentiering av marginalerna har ibland kommit för sent eller gått för långsamt, varigenom den förlorade marknadsandelen ej kunnat återvinnas. De nytillkomna företagen har nämligen, åtminstone i vissa fall, trots lägre priser haft så goda förtjänster att verksamheten kunnat

33 konsolideras och expandera innan motåtgärderna satts in. Bidragande härtill har i vissa fall varit att de nya företagen representerat en försäljningsform med lägre kostnader.

Prissamverkan Ändamål och omfattning

Osäkerhet inför prissättningsfrågorna och, särskilt för småföretagare med stort sortiment, rent praktiska svårigheter att kalkylera har medfört prissamverkan mellan företagare i relativt stor omfattning. Härigenom inskränks det enskilda företagets kalkyleringsach prissättningsarbete till att välja de varor, som till de givna priserna ger bästa möjliga bidrag till verksamhetens fasta och gemensamma kostnader. I den mån de samverkande företagen helt eller till största delen behärskar sitt varuområde h a r också en av de på prissättningen inverkande faktorerna, nämligen hänsynen till konkurrenters priser, bortfallit. Därmed kan priserna eventuellt hållas på en högre nivå än som skulle ha varit fallet vid obunden prissättning. Under alla tider torde prisöverenskommelser ha förekommit när säljare av jämförbara varor mötts på en marknad, enär de — om de finansiellt och på andra sätt varit någorlunda jämbördiga — inte i längden skulle tjäna något på att priskonkurrera. Under naturahushållningens tid, då varuflödet var litet och de saluförda produkterna endast i ringa omfattning var standardiserade, kan dock prissamverkan knappast ha varit av sådan omfattning att den i och för sig skapat större olägenheter för konsumenterna. I det moderna samhället torde ett starkt växande varuflöde, hög standardiseringsgrad på varorna i förening med 3—614700

stor variantrikedom samt ökad rörlighet i konsumentledet ha bidragit till att stimulera benägenheten att träffa prisöverenskommelser. Bidragande har också varit att konkurrensen alltmer kommit att ske mellan företagsgrupper eller block, då mindre företag samverkar för att stärka sin ställning mot stora konkurrerande enheter. Sådana blockbildningar förekommer såväl inom landet som i konkurrensen på den internationella marknaden. Inom industrin, där företagsenheterna normalt är större än inom distributionsleden, åberopas ibland också sysselsättningspolitiska skäl som motiv för dylikt samarbete, då en priskonkurrens skulle kunna medföra företagsnedläggelser. Beträffande den totala omfattningen av prissamverkan får sägas, att det ställer sig utomordentligt svårt att mäta denna i absoluta tal. I kartellregistret har införts ca 600 gällande prisöverenskommelser av mycket varierande omfattning inom näringslivets alla delområden. Det torde vara en i det närmaste ogörlig uppgift att mäta samtliga kartellers och branschföreningars marknadsandelar bl. a. av den anledningen att de varugrupper, som omfattas av olika prisöverenskommelser, i många fall inte sammanfaller med den offentliga statistikens indelning. Det förekommer även prissamverkan, som av olika anledningar ej införs i kartellregistret, t. ex. vertikal riktprissättning och svenska företags anslutning till internationella karteller på transportområdet. I utredningens direktiv anförs att ungefär hälften av den totala privata konsumtionen är föremål för riktprissättning eller centraliserad prissättning i mångfilialföretag och konsumentkooperationen. Uppgiften härrör från en beräkning av SPK, som gjorts i början av 1960-talet. Inom SPK har för utredningens räkning gjorts en ny beräkning,

34 som redovisas i bil. 2. Därav har framkommit, att av den privata konsumtionen, som år 1964 uppgick till 51,5 miljarder kronor, avsåg ca 20 procent varor och tjänster vars priser på ett eller annat sätt kan anses vara offentligt reglerade. Den av prissamverkan mellan fristående företag berörda andelen har beräknats utgöra cirka 38 procent medan den centraliserade prissättningen inom mångfilialföretagen och konsumentkooperationen representerar ungefär 6 procent. Prissamverkans omfattning inom olika varuområden varierar tämligen starkt. I vissa detaljhandelsbranscher föreligger prissamverkan nära nog totalt, medan företagarna i andra branscher i mycket liten omfattning tillämp a r gemensamma priser. Även på industri- och partihandelssidan växlar förekomsten av prissamverkan starkt. Frågan om förekomsten av prissamverkan inom olika områden kommer att beröras utförligare i kap. 5 och 6.

Utformning

Prissamverkan kan äga rum dels horisontellt, d. v. s. mellan företag inom samma försäljningsled, dels vertikalt genom att företag anger försäljningspriser för återförsäljare. I vissa fall har prissamverkan erhållit en sådan utformning att den kan betraktas som både horisontell och vertikal. Vad gäller ändamålet torde i många fall ej föreligga några större skillnader mellan de båda huvudformerna av prissamverkan, då den vertikala samverkan ofta kan ses som ett direkt uttryck för det senare försäljningsledets önskemål om prisvägledning och eliminering av priskonkurrens. I andra fall kan företag inom det tidigare försäljningsledet i eget intresse vilja styra prissättningen till konsument på sina produkter — och därmed

också återförsäljarmarginalen — eller ha möjlighet att i sin annonsering tala om sin varas prisnivå. Man kan vidare göra en distinktion mellan å ena sidan bindande prisavtal och å andra sidan rekommenderade priser eller riktpriser. Även här förekommer mellanformer, d. v. s. av avtalstext eller dylikt framgår inte alltid överenskommelsens verkliga karaktär. Horisontell prissamverkan förekommer i ett flertal former. Den längst gående formen av all prissamverkan utgör otvivelaktigt gemensamma försäljningsorganisationer, enär möjligheterna till priskonkurrens då helt uteslutits mellan de samverkande företagen. Försäljningsorganisationerna kan i många fall ses som en direkt utveckling av s. k. priskarteller, varmed avses bindande prisavtal. Dylik prissamverkan förekommer f. n. huvudsakligen inom industrin. Ett speciellt slag av bindande prissamverkan utgör de i KBL förbjudna anbudskartellerna. Överenskommelser om horisontella riktpriser, antingen i form av avtal eller föreningsbestämmelser o. dyl., förekommer främst inom detaljhandeln samt på hantverks- och serviceområdet. De mest betydande överenskommelserna av detta slag är de riktprislistor, som för hela riket eller distriktsvis kontinuerligt utges av branschföreningar. En del horisontella riktprisavtal är såväl formellt som i praktiken av klart vägledande karaktär, medan andra i realiteten torde kunna betraktas som bindande. Vissa horisontella avtal om priser har formen av kalkylnormer med rekommendationer angående påläggssatser o. dyl. En fråga i detta sammanhang är huruvida prissamverkan kan sägas föreligga i vissa oligopolsituationer. I t. ex. bankväsendet är priserna i mycket stor utsträckning bundna enligt avtal, medan det på en annan oligopolistisk marknad,

35 nämligen oljebranschen, förnekas att rimligen synes böra vara det avgörande prisavtal förekommer, ehuru priserna för huruvida en överenskommelse skall hos olika företag i allmänhet är idenanses föreligga eller ej. tiskt lika. Då prisanpassningen kan vara en direkt följd av rådande marknadssituation synes det oegentligt att hänRiktprisfölj samhet föra företeelsen till prissamverkan. Vad gäller vertikal prissamverkan Frågan i vilken grad vertikala eller hofinns endast två former, bindande s. k. risontella prisrekommendationer följs i bruttoprissättning och riktprissättning. det praktiska handlandet är av central Bruttoprissättning är förbjuden enligt betydelse för en bedömning av verkKBL men tillämpas efter dispens från ningarna. Om nämligen rekommendaNFR i några fall. Vertikala riktpriser tionerna till endast ringa del följdes tillämpas företrädesvis på märkesvaror och riktpriserna inte ens kunde sägas i tämligen stor omfattning, ehuru åt- utgöra något typvärde för tillämpade skilliga leverantörer på senare tid upp- priser, skulle prissamverkan av dylikt slag vara en mindre intressant företeelse hört härmed. Distinktionen vertikal/horisontell ur konkurrenssynpunkt. prissamverkan är något oklar vad gälUndersökningar från SPK — som i ler s. k. frivilliga kedjeföretag eller in- sin prisövervakande verksamhet kontiköpssammanslutningar som integrerat nuerligt studerar dessa frågor — har bakåt. Riktprissättning från t. ex. ett emellertid visat, att riktprisfölj samhegrossistföretag, som ägs av ett antal ten ofta är hög. I bil. 2 redovisas en sinsemellan fristående detaljhandelsfö- sammanställning av resultaten av sådaretag, kan givetvis sägas vara vertikal. na undersökningar. Därav framgår för Med hänsyn till ägareförhållandet bör livsmedelshandelns vidkommande, att grossistföretaget emellertid snarast be- de horisontella riktpriserna tillämpats för mellan hälften och tre fjärdedelar traktas som en intresseorganisation för samverkande detaljister, och prissam- av försäljningen. Då såväl under- som verkan blir då att betrakta som horison- överskridanden för återstående del företell. Saken ställer sig givetvis annor- kommit har de faktiskt uttagna priserna lunda om de inköpssamverkande före- genomsnittligt betraktat mycket nära anslutit sig till riktprisnivån. Beträffantagen blott har ett samarbetsavtal med de textil- och beklädnadsvaror har föreleverantör. I ett dylikt fall förekommer, kommande vertikala riktpriser tillämatt detaljisterna och grossisten tillsampats i betydligt högre grad, och den gemans bildat ett bolag, som ej driver nånomsnittliga avvikelsen har varit obegon handelsverksamhet men som står för annonsering av bl. a. priser till kon- tydlig. sument. Eftersom grossisten äger hälfFör konsumentkapitalvaror är bilden ten av bolaget synes förhållandet icke något annorlunda; i vart fall vid konkunna tolkas på annat sätt än att en tantköp har inte obetydliga underskrikombination av vertikal och horisontell danden av vertikala riktpriser förelegat. prissamverkan föreligger. Vad gäller eldningsoljor vid försäljningDen centraliserade prissättningen in- till hyresfastigheter har de faktiska priom konsumentkooperationen och mångserna legat betydligt under de vertikala filialföretagen är ej att hänföra till pris- riktpriserna. I dessa fall utgör riktprisamverkan, då ägandeförhållandena serna sålunda en utgångspunkt för ra-

36 battgivning som alltefter konkurrensförhållandena i återförsäljarledet sker till varierande belopp. I vissa branscher, i första hand bilhandeln, förekommer att rabatten inte utgår på riktpriset utan lämnas i form av övervärdering av de inbytesobjekt, som köparna eventuellt lämnar som dellikvid. Det fordras i sådana fall god marknadskännedom hos köparen för att avgöra den faktiska rabattens ungefärliga storlek. De konkurrensövervakande myndigheternas erfarenheter rörande riktprisföljsamheten för andra varugrupper än de särskilt undersökta överensstämmer i stort med den nu givna bilden. Denna bör dock kompletteras med det faktum, att riktprisfölj samheten lokalt eller för vissa artiklar i ett sortiment kan vara fullständig. Beträffande tjänstesektorn har i bil. 2 redovisats körskoleavgifter — där de uttagna priserna nära anslutit sig till de rekommenderade — men i övrigt har frågan om riktprisföljsamhet för tjänster under senare år inte n ä r m a r e studerats annat än för frisörbranschen, vilken undersökning f. n. inte är färdigställd. Det finns emellertid inte anledning att anta att förekommande prisrekommendationer för tjänster

skulle visa lägre tillämpningsgrad än vad gäller varuområdet. I det föregående har endast berörts riktpriser till konsument. Som exempel på tillämpningen av en horisontell riktprisöverenskommelse mellan grossister må nämnas, att wallboardgrossisterna år 19G3 underskridit med fabrikanterna överenskomna riktpriser med i genomsnitt 3 procent vid försäljning till platsförsäljare (PKF 1965:3). I sammanhanget förtjänar att nämnas något om den centraliserade prissättningen inom konsumentkooperationen och andra helt integrerade mångfilialföretag. Undersökningar har visat att de konsumentpriser, som de kooperativa lagercentralerna anger, i mycket stor omfattning tillämpas vid försäljningen i de olika butiksenheterna. Butiksföreståndarna h a r heller inte rätt att utan samråd med lagercentralen avvika från angivna priser. Detsamma gäller i allmänhet inom mångfilialföretagen på den privata sektorn. Anledningen härtill torde vara, att en mera självständig prissättning vid de olika försäljningsställena skulle medföra att man inte till fullo skulle uppnå fördelarna av en centraliserad prispolitik.

KAPITEL 4

Prissamverkan i gällande rätt

Inledning Samarbete mellan fristående företagare i prissättningsfrågor utgör en typ av konkurrensbegränsning, vilken som nämnts kan förekomma såväl horisontellt som vertikalt och både i form av bindande avtal och oförbindande rekommendationer. De bindande vertikala prisavtalen är i vårt land förbjudna genom bruttoprisförbudet, under det att bindande horisontella prisavtal samt horisontella och vertikala prisrekommendationer bedöms enligt den allmänna bestämmelsen i 5 § KBL om konkurrensbegränsning som medför skadlig verkan, dock att anbudskarteller är förbjudna vid straffansvar. Synen på prissamverkan i olika främmande rättsordningar har behandlats i bil. 1. Som framgår av denna bilaga har något enhetligt mönster ej utbildats. I vissa länder råder generella förbud mot skilda typer av prissamverkan, i a n d r a tillämpas olika former av skadlighetsbedömning i det särskilda fallet. Bruttoprissättning har på senare år förbjudits i ett betydande antal länder. Sålunda infördes — helt eller till väsentlig del — bruttoprisförbud i Frankrike 1945, i Kanada 1951, i Sverige 1953, i Danmark 1955, i Norge 1957, i Finland 1964 och i Storbritannien 1964. Bland länder, där man — i varje fall hittills — nöjt sig med möjlighet att på olika sätt inskrida mot missbruk kan

nämnas Belgien, Irland och Nederländerna. På andra håll föreligger principiella förbud som dock försetts med långtgående undantag, exempelvis för märkesvaror som befinner sig i konkurrens med andra märken (Förenta staterna, Förbundsrepubliken Tyskland). I andra stater åter har möjligheterna till dispens från förbudet gjorts mera begränsade (exempelvis i de nordiska l ä n d e r n a ) . I vissa rättsordningar förbjuds inte bara prisbindning i civilrättslig bemärkelse utan också åtgärder i syfte att upprätthålla viss prisnivå utan stöd av det rättsliga sanktionssystemet, främst vissa former av leveransvägran till lågpriskanaler (Kanada, Storbritannien och särskilt F r a n k r i k e ) . Vertikala riktpriser som anges av enskild leverantör har i regel ej innefattats i de bruttoprisförbud som införts utan är normalt tillåtna. Kollektiva former av vertikal riktprissättning, som ju inbegriper även ett horisontellt samarbete, kan däremot vara att bedöma på annat sätt. I Norge råder sålunda förbud för leverantörssammanslutningar att utfärda vertikala riktpriser. Horisontella bindande prisavtal och horisontell riktprissättning har sedan gammalt särskilt uppmärksammats. I den mån en stat äger förbudsregler riktade mot horisontella konkurrensbegränsningar, vänder sig dessa i regel särskilt mot prissamarbete. Man brukar då vanligen förbjuda även oförbindande former av sådant samarbete, bl. a.

38 för att h i n d r a kringgåenden av förbudet. I Norge råder generellt förbud med dispensmöjlighet mot horisontella prisavtal och prissättningsrekommendationer, dispens har dock givits i stor utsträckning. I USA:s federala lagstiftning råder sedan gammalt förbud mot horisontellt prissamarbete utan möjlighet till dispens. I Förbundsrepubliken Tyskland är horisontellt prissamarbete i princip förbjudet men med undantag för vissa typer av karteller, såsom rabatt- och rationaliseringskarteller, där dock kontroll mot missbruk föreligger. I båda länderna innefattar förbuden horisontella riktprislistor. I Storbritannien skall horisontellt prissamarbete prövas inför särskild domstol med tillämpning av omvänd bevisbörda. Även EEC:s gemenskapsrätt innehåller ingripande regler mot bl. a. prissamarbete. Bruttoprisförbudet Förbudsstadgandet har följande lydelse. Utan tillstånd av näringsfrihetsrådet må företagare, där ej annat är särskilt stadgat, varken av företagare inom senare försäljningsled betinga sig, att vid försäljning av förnödenhet här i riket visst pris icke må underskridas, eller till ledning för prissättningen inom senare försäljningsled i riket eljest angiva visst pris, med mindre därvid kommer till uttryck att priset får underskridas (2 § KBL). Om förutsättningarna för dispens från förbudet stadgas i 4 § KBL. Tillstånd — må meddelas endast om konkurrensbegränsningen kan antagas främja kostnadsbesparingar, vilka till väsentlig del komma konsumenterna till godo, eller i övrigt bidraga till en ur allmän synpunkt ändamålsenlig ordning, eller om eljest särskilda skäl äro därtill. Missbrukas tillståndet eller hava efter dess meddelande inträtt väsentligt ändrade förhållanden, må tillståndet av näringsfrihetsrådet återkallas. Endast uppsåtlig överträdelse av bruttoprisförbudet är straffbelagd.

Straffet är för normalfall dagsböter men om brottet är grovt upptar straffskalan fängelse i högst ett år eller dagsböter (29 § första stycket KBL). överträdelse av förbudet bedöms av allmän domstol; dispensansökningar däremot av NFB. Allmän åklagare får väcka åtal endast efter anmälan eller medgivande av NO (31 § KBL). Före KBL:s tillkomst var bruttoprissättning av märkesvaror mycket vanlig och det har beräknats, att 1948 genomsnittligt 25—28 % av allmänhetens utgifter för konsumtionsvaror föll på sådana som var bruttoprissatta. Metoden begagnades exempelvis för märkesvaror i livsmedels-, färg-, foto- och radiohandeln. Bruttoprissystemet, som tidigare varit mindre vanligt, växte framför allt fram under 1930- och 1940-talen, varvid ett nära samarbete ofta förekom mellan producent- och återförsäljarorganisationer. Man föreskrev vanligtvis priser som varken fick övereller underskridas vid försäljning till konsumenter och dessa priser trycktes ofta på förpackningen. Detaljhandlare som önskade föra en självständig prispolitik hindrades härifrån främst genom hot om leveransavstängning och i viss mån även genom avtalsklausuler om prisbindning. Det bestod ett nära sakligt samband mellan bruttoprissystemet och den omfattande branschvis organiserade privata nyetableringskontroll som var vanlig fram till början av 1950-talet. Som skäl för bruttoprissystemet framfördes bl. a. följande. Systemet skänkte den enskilde detaljhandlaren en viss trygghet i hans näringsutövning till följd av den relativa frånvaron av aktiv priskonkurrens. Detaljhandlaren slapp i stor utsträckning att själv kalkylera sina priser; ett mödosamt arbete för vilket han inte alltid kunde antas vara helt skickad. Systemet medförde att

39 konkurrensen inriktades på kvalitetsoch servicekonkurrens, vilket kunde ses som en fördel. För producenten var det av värde att själv kunna bestämma sin produkts utförsäljningspris i handeln och annonsera detta. Man kunde effektivt undvika s. k. lockvaruförsäljning av märkesvaror. Mot bruttoprissystemet androgs bl. a.: Bruttoprissättningen tenderade att medföra att producenterna konkurrerade om återförsäljarnas intresse för varan främst genom att erbjuda goda marginaler. Detta medförde olämpliga verkningar, särskilt på grund av att de fasta bruttopriserna hindrade återförsäljare som så önskade från att underskrida producentens prisangivelser. Det var över huvud betänkligt att priskonkurrens i vanlig mening uteslöts inom återförsäljarledet på de områden där bruttoprissystemet tillämpades. Särskilt med hänsyn till dettas omfattning verkade systemet rationaliseringshämmande, då återförsäljarnas naturliga strävan att sänka sina kostnader minskades. Konkurrensen kom att främst inriktas på servicekonkurrens, men service kunde vara av mindre intresse för många konsumenter än möjlighet att köpa varor till lägsta möjliga pris. Den i många fall väl förmånliga marginalsättningen inbjöd till onödig nyetablering, som i sin tur utlöste strävanden till organiserad nyetableringskontroll. Chefen för handelsdepartementet anförde i propositionen med förslag till KBL (1953: 103 s. 169), att den allvarligaste anmärkningen mot bruttoprissystemet var, att detta motverkade den allmänna rationaliseringen inom distributionen och därmed i och för sig möjliga prissänkningar inom detaljhandeln. Företeelsens stora spridning medförde att dess olägenheter blev särskilt framträdande. Systemets fördelar befanns så ringa i förhållande till nackdelarna

att systemet i allmänhet måste anses skadligt. Förbudet borde dock inte göras alltför omfattande utan endast träffa den bruttoprissättning vars verkningar uppenbarligen måste bedömas som skadlig, nämligen helt fasta bruttopriser och minimipriser. Sådana priser som återförsäljaren utan vidare fick underskrida, d. v. s. maximipriser och riktpriser, undantogs alltså från förbudet. Detta försågs med dispensmöjlighet, men det framhölls att dispensrätten borde utövas med en viss återhållsamhet, så att inte syftet med förbudet förfelades. En grundläggande fråga vid utformningen av KBL var, om alla konkurrensmedel borde jämställas såsom lika värdefulla eller om ett visst eller vissa av dessa medel borde prioriteras i förhållande till de övriga. Bruttoprissystemet begränsade starkt återförsäljarnas möjligheter att begagna priset som konkurrensmedel men hindrade ej tävlan med andra medel, såsom service, reklam och särskilda sälj främjande åtgärder — en tävlan som många gånger torde ha varit hård. Bakom bruttoprisförbudets införande låg uppfattningen, att priskonkurrensen utgjorde en särskilt värdefull konkurrensform, som det var samhällets uppgift att främja genom att undanröja konkurrensbegränsningar som h i n d r a d e företagare från att föra en självständig prispolitik. Bruttoprisförbudet uttrycker därför principen, att det bör finnas valmöjlighet mellan pris- resp. serviceinriktade företag, så att konsumenterna själva kan avgöra om de vill gynna företag som håller hög service och högre priser eller sådana som ger mindre service men har lägre prisnivå. Det är sålunda önskemålet om låga konsumentpriser genom ett rationellt distributionssystem som satts främst, och i den mån en relativt omfattande nedläggning av mind-

40 re, privata detaljhandelsrörelser blivit en följd av förbudet torde detta knappast ha bedömts som en nackdel. Den nämnda prioriteringen av konsumentintresset och priskonkurrensen har i praxis haft stor betydelse för NFR:s ställningstaganden vid tillämpning av KBL:s allmänna bestämmelser i 5 § på olika former av konkurrensbegränsning inom distributionen, såsom leveransvägran till priskonkurrerande återförsäljare och mot sådana riktade prisdiskriminerande åtgärder. Denna praxis berörs närmare nedan i detta kapitel. Bruttoprisförbudets kärna är förbudet mot vertikala prisavtal, d. T. S. leverantörs förfarande att binda sina återförsäljare att inte underskrida ett visst av leverantören angett pris vid vidareförsäljning. Stadgandet omfattar emellertid inte endast träffade avtal utan förbjuder en leverantör att över huvud »betinga sig» att ett visst pris inte får underskridas, d. v. s. att uppställa krav på iakttagande av bruttopris som villkor vid försäljningsanbud. Föreskrivande av för återförsäljare bindande maximipriser faller däremot —• liksom leveransvägran till priskonkurrerande återförsäljare — inte under förbudsstadgandet. Man har dragit en gräns mellan bindande och oförbindande vertikala prisangivelser genom att ange hur den oförbindande prisangivelsen skall vara beskaffad — det skall positivt komma till uttryck att priset får underskridas. Uppfylls inte detta krav utgör prisangivelsen ett otillåtet bruttopris. Kravet fyller bl. a. en upplysande funktion; man ville vid förbudets tillkomst bryta den äldre praxis att se prisangivelser av leverantör i listor och på förpackningar som bindande då annat ej angavs. Departementschefen uttalade i förarbetena att om en leverantör anger visst återförsäljningspris i annons, katalog eller prislista eller på förpackning eller

annat omslag måste det klargöras att priset får underskridas (prop. 1953: 103 s. 170). Det räcker således inte att man, exempelvis i till konsumenterna riktad tidningsreklam, endast anger pris 00 kr. och i annan ordning tillkännager för återförsäljarna att denna prisangivelse är oförbindande. Om bruttoprisförbudets närmare omfattning i övrigt må här blott i korthet anmärkas följande. Förbudet avser endast vidareförsäljning av förnödenheter, däremot ej tjänster. Det är förbjudet enligt förarbetsuttalande att vid leverans av en förnödenhet förbehålla sig att vidareförsäljaren skall ta ut visst minimipris vid försäljning av annan förnödenhet (prop. 1953:103 s. 280). Då förbudet gäller i relation till senare försäljningsled, faller prisföreskrifter som meddelas kommissionärer, handelsagenter och andra mellanman som inte uppträder som köpare av förnödenheten i fråga utanför förbudet. Med försäljning till senare försäljningsled förstås försäljning till varje självständig återförsäljare som avser att sälja förnödenheten vidare (prop. 1966: 13 s. 23). Förbudet gäller »där ej annat är särskilt stadgat». Några mer väsentliga undantag av denna art förekommer dock ej sedan prissättningen på tobaksvaror i detaljhandeln blivit fri. De särskilda problem, som föreligger när bruttoprisförbudets tillämpning berör internationella förhållanden, behandlas i bil. 1, Internationell konkurrensbegränsningsrätt. Domstols praxis angående överträdelse av bruttoprisförbudet är föga omfattande; endast i två fall har överträdelse av förbudet hittills föranlett åtal och i båda målen vann underrättens dom laga kraft. Detta sammanhänger med att åtal fordrar anmälan eller medgivande av NO och att denne, med stöd av motiven, ansett sig kunna underlåta

41 att anmäla vissa mindre betydelsefulla överträdelser till åtal. Den förhandlingslinje som utgör KBL:s huvudprincip torde härvid ha påverkat prövningen. Av de ca 70 bruttoprisärenden som handlades vid NO:s kansli 1957—1964 var de flesta av bagatellartad natur och avsåg otillåtna former av prisangivelse i annonser som uppdagats i samband med systematisk genomgång av tidningar och tidskrifter; antalet mera grava överträdelser av förbudet torde ha varit ringa. Det förekommer däremot fortfarande i vissa branscher då och då, att leverantörer anger en förnödenhets utförsäljningspris i annonser utan att det framgår att det angivna priset får underskridas, härom nedan i kap. 6. Antalet ansökningar om dispens från bruttoprisförbudet har uppgått till ett tiotal — de som blott avsett förlängt tillstånd oräknade. Av dessa kan dock endast de två ärenden som gällt bruttoprissättning i bok- resp. radiohandeln sägas ha varit av större ekonomisk betydelse. De flesta dispensansökningarna avslogs av NFR redan innan förbudet trätt i kraft, bland dem radiohandelns ansökan. Sedan rådet år 1965 beslutat att inte medge fortsatt bruttoprissättning för böcker och musiknoter efter den 31 mars 1970 kommer inga dispenser av betydenhet att kvarstå. Bruttoprisförbudet har således blivit praktiskt taget absolut. Det h a r m. a. o. i praxis inte visat sig möjligt att bedöma den för distributionens konkurrensförhållanden grundläggande frågan om bruttoprissättnings tillåtlighet på skilda sätt i olika branscher.

Vertikala

riktpriser

Innebörden av begreppet vertikalt riktpris har indirekt definierats i stadgandet om bruttoprisförbud. Ett vertikalt

riktpris är sålunda ett pris som en företagare utfärdat till ledning för prissättningen inom senare försäljningsled, varvid det kommit till uttryck att priset får underskridas. Lagtexten anger inte närmare på vilket sätt det skall anges att priset får underskridas, men i förarbetena uttalas att beteckningen riktpris bör vara tillräckligt klargörande (prop. 1953:103 s. 281). En företagare behöver emellertid ingalunda använda just termen riktpris, förutsatt att han uppfyller lagens krav att prisets oförbindande karaktär skall komma till uttryck. I KBL:s förarbeten lanserade man ordet riktpris i en något annan bemärkelse än den i vilket ordet tidigare använts av statens priskontrollnämnd under 1940-talet. Nämnden begagnade nämligen termen som beteckning för av denna utfärdade priser som inte var juridiskt bindande utan avsedda att som riktmärken styra prisutvecklingen i önskad riktning. Man appellerade därvid till näringslivets lojalitetsvilja men tolererade mindre prisöverskridanden (Dahlin—Dahlgren, Prisregleringslagen och priskontrollen s. 94 f.). Det i konkurrensbegränsningsrätten begagnade riktprisbegreppet är däremot avsett att beteckna en ren rekommendation. Vertikala riktprisangivelser är att betrakta som en form av konkurrensbegränsning och kan efter 1956 års ändring av KBL utan inskränkning prövas enligt dess allmänna bestämmelser i 5 §. Utformningen av detta stadgande behandlas nedan i detta kapitel. Förarbetena innehåller föga om efter vilka linjer just vertikal riktprissättning bör prövas enligt stadgandet. Priskontrollutredningen framhöll att vertikala riktprisangivelser ingalunda alltid medför ur samhällets synpunkt skadliga verkningar, utan att en tilllämpning av riktprissystemet ofta kan

42 betecknas som direkt förmånlig nr allmän synpunkt (SOU 1955:45 s. 126). Det föreligger ännu inte något fall, där NFR prövat skadligheten av vertikala prisangivelser såsom sådana; däremot har i vissa fall leveransvägran till priskonkurrerande återförsäljare som prövats av rådet sammanhängt med underskridanden av riktpris. Anbudskarteller Den enda typ av horisontell prissamverkan som är förbjuden enligt KBL är anbudskartellen. Förbudsstadgandet lyder. Ej må företagare utan tillstånd av näringsfrihetsrådet träffa eller tillämpa överenskommelse att samråd eller annan samverkan mellan olika företagare skall äga rum innan någon av dem avgiver anbud å försäljning av förnödenhet eller utförande av tjänst här i riket (3 § KBL). Förbudet är försett med dispensmöjlighet; i fråga om förutsättningarna för dispens, krav på uppsåt, straffskala och åtalsmedgivande gäller samma bestämmelser som för bruttoprisförbudet. Innan KBL tillkom var det vanligt med samarbete vid anbudsgivning mellan fristående företag inom vissa näringsgrenar. Det mest utpräglade exemplet härpå utgjorde avtal om gemensam förhandsprövning av anbud. Härigenom bestämde anbudsgivarna vem som skulle avge det lägsta anbudet och på vilket belopp detta skulle lyda. Övriga avtalsparter ingav eventuellt ett s. k. skyddsanbud, d. v. s. ett anbud på högre belopp i syfte att ge sken av konkurrens. Vissa specialbestämmelser angående kartellbildning mellan anbudsgivare förelåg dock redan före KBL:s införande 1953, nämligen i 1952 års upphandlingskungörelse. I förarbetena framhölls som motivering för förbudet framför allt, att gemensam förhandsprövning av anbud från anbuds-

givarnas sida i flertalet fall var ägnad att driva upp anbudspriserna och dessutom måste anses utgöra ett långt gående avsteg från den grundsats om fri konkurrens, som av den enskilda företagsamheten i allmänhet betecknades som grundvalen för dess verksamhet. Förbudet går dock något längre än att bara avse hemlig gemensam anbudsprövning. Om förbudets närmare omfattning må här i korthet anmärkas. Förbudet omfattar sådana anbud som avges i samband med anbudsförfarande, d. v. s. när en presumtiv köpare eller beställare infordrar anbud på leverans av en vara eller utförande av en tjänst. Förbudet är som utvecklas i bil. 1, Internationell konkurrensbegränsningsrätt, territoriellt begränsat till Sverige. Då förbudet endast avser överenskommelse om samråd eller annan samverkan är det inte förbjudet att samråda om anbuds innehåll vid enstaka tillfälle utan att det föreligger någon dessförinnan träffad överenskommelse. Avtal av en mera generell natur, som inte innefattar samverkan före själva anbudsgivningen, torde falla utanför förbudet. I förarbetena uttalas, att förbudet inte omfattar överenskommelser om fastställande av gemensamma kalkylationsnormer eller viss kvotering av företagares leveranser (prop. 1953:103 s. 139). Bedömningen av öppen anbudssamverkan, särskilt anbudsgivning genom särskild juridisk person, har förorsakat vissa problem i praxis. Vägledande är bl. a. NFR:s avgörande av en dispensansökan avseende Svenska Yllefabrikanters Försäljningsförening, ek. för. (NFR Beslut 1960 nr 8). Av NFR:s beslutsmotivering i fallet framgår, att anbudssamverkan mellan företagare genom »en självständig juridisk person med uppgifter och verksamhet även i andra hänseenden än anbudsgivning» ej torde falla under för-

43 budet. Dispens från förbudet har getts i några fall av öppen anbudssamverkan. Förbudet mot anbudskarteller är tämligen snävt avgränsat. Förbudet har främst avsett att på ett effektivt sätt stävja de s. k. anbudsringarnas fortsatta verksamhet. Enligt uppgifter från NO:s kansli torde icke straffbelagda former av prissamverkan vid anbudsgivning ingalunda vara ovanliga i dagens läge. Dylika kan emellertid bedömas enligt den allmänna bestämmelsen i 5 § KBL. Horisontell

pris

samverkan

Bortsett från anbudskarteller är alla former av horisontell prissamverkan att bedöma enligt de allmänna bestämmelserna i 1 och 5 §§ KBL. I 1 § stadgas, såvitt gäller andra arter av konkurrensbegränsning än bruttopriser och anbudskarteller, att det i syfte att främja en ur allmän synpunkt önskvärd konkurrens inom näringslivet ankommer på NFR att genom förhandling söka undanröja skadlig verkan av konkurrensbegränsning, som bringas under dess bedömning. Sådan förhandling skall enligt 5 § första stycket äga rum, då konkurrensbegränsning funnits medföra skadlig verkan. Med skadlig verkan av konkurrensbegränsning förstås enligt 5 § andra stycket, att konkurrensbegränsningen på ett ur allmän synpunkt otillbörligt sätt påverkar prisbildningen, hämmar verkningsförmågan inom näringslivet eller försvårar eller hindr a r annans näringsutövning. Det är således en konkurrensbegränsnings verkningar som är avgörande vid prövningen. Bedömningen av prissamverkan med internationell anknytning, där särskilda regler gäller, behandlas i bilagan Internationell konkurrensbegränsningsrätt. En första förutsättning för att ingripande skall kunna ske är att en konkurrensbegränsning föreligger. Begreppet

konkurrensbegränsning ges i förarbeten och praxis en mycket vidsträckt innebörd och anses omfatta varje omständighet som innebär eller har till följd att konkurrensen inte är fullkomligt fri och ohämmad. Detta medför att alla de former av horisontell prissamverkan, varom i denna utredning är fråga, generellt är att betrakta som konkurrensbegränsning i KBL:s mening. För att NFR skall kunna bifalla en framställning om förhandling i ett ärende måste minst ett av de tre kriterierna på skadlig verkan vara uppfyllt i fallet och verkningarna befinnas vara otillbörliga från allmän synpunkt. Ordet otillbörlig anses i praxis ej innefatta någon moralisk värdering. Den av NFR tillämpade principen vid bedömning av frågan om otillbörlighet har ibland uttryckts så, att en konkurrensbegränsning är ur allmän synpunkt otillbörlig, om de skadliga verkningarna kan anses märkbart överstiga det intresse företagaren har av att få bibehålla konkurrensbegränsningen (jfr NFR Beslut 1963 nr 3). KBL:s handhavande blir därigenom i sista hand bestämt av en avvägning av alla sådana skilda intressen, som ter sig relevanta från konkurrenssynpunkt. Härvid beaktas bl. a. det principiella intresset av en effektiv konkurrens. Alla olika former av horisontellt prissamarbete, bortsett frän anbudskarteller, bedöms sålunda efter samma bedömningslinjer. Dessa utvecklas närmare i de olika förarbetena till KBL, främst i nyetableringssakkunnigas betänkande (SOU 1951: 27 och 28) samt prop. 1953: 103. De i förarbetena uttryckta värderingarna är endast i mindre utsträckning knutna till särskilda kartelltyper, såsom prisavtal. Detta sammanhänger med att bedömningen enligt 5 § ej är avsedd att vara schematisk utan knyta sig till verkningarna i

44 det särskilda fallet. I praktiken är det vanligt att olika former av konkurrensbegränsning uppträder samtidigt, exempelvis prissamverkan och marknadsuppdelning eller prissamverkan och mot utomstående riktade diskriminerande åtgärder. Bedömningen måste då avse den föreliggande situationen som helhet. Det bör beaktas att KBL ändrades och utvidgades 1956. Under de tre första åren KBL var i kraft, kunde den endast tillämpas på kartell- och monopolfall samt bruttoprissättning och ej som nu på alla former av konkurrensbegränsning. Kartellfallet definierades såsom konkurrensbegränsning bestående däri att mellan företagare slutits kartellavtal eller annan liknande överenskommelse eller eljest i samförstånd tillämpats gemensamt förfarande, som berört pris-, produktions-, omsättnings- eller transportförhållanden (5 § 1 mom.). Vid förhandling skulle särskilt eftersträvas att h i n d r a kartellavtal eller gemensamt förfarande rörande prissättning eller uppdelning av marknad, där samarbetet var ägnat att väsentligt påverka prisbildningen (6 § 1 mom.). De äldre förarbetena till KBL torde numera böra läsas med särskilt beaktande av senare lagändringar och de tankegångar varpå dessa byggt. En viktig utgångspunkt för konkurrensmyndigheternas arbete, som fastslogs redan av nyetableringssakkunniga, är, att talan inför NFB och där förd förhandling ej bör åsyfta att åstadkomma priskontroll. Bestämmelsen i 21 § KBL om möjlighet att förordna om högstpris är, som förarbetena utvisar, avsedd för vissa speciella situationer. KBL skall i första hand så tillämpas att konkurrensbegränsningar som medför skadlig verkan undanröjs och konkurrensen blir obunden. När talan förs inför NFB mot en priskartell eller ett fall

av horisontell riktprissamverkan, som påstås medföra skadlig verkan genom att föranleda en för hög prisnivå, torde yrkandet i första hand innefatta krav på att prissamarbetet upphör; en sänkning av de av de samarbetande företagen tillämpade priserna torde däremot normalt vara att anse som otillräcklig från konkurrensbegränsningssynpunkt. Det sagda utgör en konsekvens av att den svenska pris- och konkurrenspolitiken bygger på konkurrenslinjen och ej på regleringslinjen samt på lagstiftningens särskilda beaktande av de långsiktiga effektivitetssynpunkterna. De två kriterier på skadlig verkan som i första hand kommer i fråga vid bedömning av prissamverkan är påverkan på prisbildningen och hämmande av verkningsförmågan (d. v. s. effektiviteten) inom näringslivet. Det föreligger ett nära samband mellan de båda kriterierna. Att påverkan på prisbildningen upptagits som särskilt kriterium är ett uttryck för den betydelse priskonkurrensen tillmäts från KBL:s synpunkt. Vissa förarbetsuttalanden må h ä r återges till belysning av hur man i förarbetena sett på tillämpningen av de två kriterierna. Det bör understrykas att den allmänna ekonomiska utvecklingen, senare lagändring och framväxten av praxis medfört att uttalandena huvudsakligen torde vara att betrakta som allmänt vägledande. Om effektivitetskriteriets närmare innebörd uttalade departementschefen i p r o p . 1953:103 s. 118 bl. a. följande. Såsom de sakkunniga framhållit hämmas effektiviteten, om en konkurrensbegränsning hindrar tekniska och organisatoriska framsteg eller allmänt avtrubbar tävlingslusten inom en näringsgren; likaså om den ger mindre effektiva företag ett konstlat skydd t. ex. på det sättet att prissättningen inom en kartell i allför hög grad beaktar förhållandena inom företag med höga kostnader. En konkurrensbegränsning verkar vidare, som de sakkunni-

45 ga anfört, hämmande på effektiviteten om den uppmuntrar till nyetablering eller en ökning av branschens kapacitet utöver behoven eller om den direkt lämnar utrymme för en stegring av kostnadsnivån, som inte skulle vara möjlig vid fri konkurrens. Som en viss överkapacitet utgör en normal företeelse inom näringslivet och kanske i vissa hänseenden också är önskvärd, bör enligt min mening den bedömning av behovet, som här förutsätts äga rum, ske med försiktighet. Överkapaciteten bör, för att skadlig verkan skall anses föreligga, vara så stor att den ej i oväsentlig mån överstiger det behov, som rimligen kan förutses. — Att man som förutsättning för förhandling inte alltid skall behöva kräva redan inträffade konkreta skadliga effekter förefaller mig å andra sidan självklart — det kan mycket väl tänkas fall då t. ex. sträng kartellering kan sägas hämma verkningsförmågan hos en näringsgren fastän det ännu ej utkristalliserats påtagliga skadeverkningar i fråga om produktionens inriktning. Spörsmålet efter vilka linjer man borde pröva i vad mån en konkurrensbegränsning på ett skadligt sätt påverkar prisbildningen berördes av nyetableringssakkunniga. Dessa föreslog att med samhällsskadlig verkan av konkurrensbegränsning bl. a. skulle förstås att konkurrensbegränsningen föranledde höga priser i förhållande till verkliga kostnader och uttalade bl. a. följande. Bedömningen av i vad mån priserna är höga i förhållande till kostnaderna skall ta sin utgångspunkt i en beräkning av förhållandet mellan den verkliga nettovinsten (inkl. s. k. dold vinst) och ett på återanskaffningsprincipen grundat värde på i företaget nedlagt eget kapital. När det gäller medvetet åstadkomna »konstlade» konkurrenshinder, som kan undanröjas, torde det dock i allmänhet böra vara tillräckligt att visa att priserna genom sådan konkurrensbegränsning blivit högre i förhållande till kostnaderna än vad som skulle blivit fallet vid fri konkurrens. Bl. a. bör vidare beaktas, att lönsamheten vanligen är olika vid olika företag inom en kartell. Om vissa företag i en kartell har så höga omkostnader, att vinsten är ringa eller obefintlig, är det därför inte uteslutet, att priset ändå kan anses vara för högt. Konkurrensbegräns-

ningens huvudsakliga verkan kan nämligen ligga just i att mindre effektiva företag erhåller skydd, som befriar dem från tvånget att genom rationalisering söka sänka sina kostnader. På så sätt kan branschens allmänna effektivitet hållas nere. Detsamma kan bli fallet, om t. ex. förekomsten av prisbindningar ger en konstlad stimulans till etablering av nya företag. Överhuvudtaget kan ifrågasättas, om inte skadlig verkan ännu oftare består i att kostnaderna blir höga eller kostnadssänkning hämmas, än i att priserna blir höga i förhållande till kostnaderna. (SOU 1951: 27 s. 20 f.). I prop. 1953:103 s. 117 anförde departementschefen, att han ansåg det lämpligast att jämförelser mellan priser och kostnader kom att avse, om priserna ur lönsamhetssynpunkt rent kalkylmässigt sett är höga i förhållande till kostnaderna vid en drift, som ter sig rationell med hänsyn till förhållandena inom branschen. Ingår t. ex. i en kartell dels välrationaliserade företag med låga kostnader och dels mindre effektiva företag med höga kostnader, bör jämförelsen sålunda ske med företagen inom den bättre gruppen. Också när det gäller ensamföretagare bör enligt min mening i princip samma betraktelsesätt tillämpas, ehuru naturligen en mera fri prövning blir nödvändig. I vissa fall torde jämförelse med liknande tillverkningar av annat slag kunna lämna vägledning. Departementschefen framhöll vidare att tillbörlig hänsyn borde tas till företagarrisken och att det var uppenbart, att vid prissättningen en viss marginal måste finnas för konsolidering, rationalisering och forskningsarbete. Vid tilllämpningen av den förordade bedömningsmetoden syntes det i allmänhet bli föga utrymme att särskilt beakta konjunkturläget. Skulle emellertid alldeles särpräglade konjunkturer föreligga borde hänsyn kunna tas härtill. 1954 års priskontrollutredning uppmärksammade främst en annan aspekt, prisstelheten, och framhöll att utpräglad prisstelhet kunde medföra skadlig verkan i KBL:s mening. Utredningen dryftade särskilt horisontella riktpris-

46 listor, om vilka utredningen följande.

anförde

Central prissättning i form av riktprislistor förekommer även horisontellt genom branschorganisationerna. Inom vissa branscher, t. ex. järn- och färghandeln, upptar riktprislistorna huvudparten av alla saluförda artiklar. Från branschorganisationernas sida görs gällande, att varusortimentets omfattning gör det till en omöjlighet för detaljisterna att verkställa en fullt självständig priskalkyl för varje däri ingående vara och att central priskalkylering därför är en nödvändig service åt detaljisterna från organisationernas sida. I varje fall skulle en individuell priskalkylering från de enskilda handlandenas sida öka deras kostnader i avsevärd grad och därmed fördyra distributionen. Vidare hävdas från handelns sida, att riktprislistorna visserligen påverkar minutpriserna men saknar betydelse vid försäljning i parti. Av systemets vedersakare anförs, att priskalkylen i de flesta fall blott består i uträknande av ett procentuellt tillägg på inköpspriset, att denna åtgärd mycket väl kan verkställas av detaljisten samt att det i praktiken visar sig, att riktpriserna inte frångås annat än i rena undantagsfall. Ingendera synpunkten torde vara helt obefogad. Anledning torde i och för sig inte finnas att reagera mot att branschorganisationerna står sina medlemmar till tjänst med en viss service i fråga om bl. a. priskalkyleringen. Om det emellertid visar sig, att detta i praktiken leder till avsevärd stelhet i prissättningen, ligger redan häri tillräckligt bevis för att förfarandet har konkurrensbegränsande verkningar och att samhället följaktligen har anledning att följa företeelsen med uppmärksamhet (SOU 1955: 45 s. 125 f.). NFR:s praxis om horisontell prissamverkan är ännu ringa, ehuru NO under sin verksamhetstid vid olika tillfällen upptagit ett stort antal ärenden angående sådant samarbete till prövning. Såvitt avser industrin har sålunda ännu inte något fall avgjorts av NFR, vilket bl. a. sammanhänger med att företagen föredragit att förlika fallen. Ett ärende om bindande prissättning på vissa industriella metallvaror vid försäljning i små kvantiteter uppklarades sålunda, sedan NO anhängiggjort talan

vid NFR och förberedelse ägt rum (PKF 1965:1 s. 78 ff.). Uppgörelsen innebar att avtalet upphävdes. I ett annat ärende, där uppgörelse nåddes på förberedelsestadiet, förde NO talan mot Svenska frisörföreningen och Svenska frisörarbetarförbundet (NFR Reslut 1959 nr 7, se under kap. 5). Vad gäller handeln har NFR endast avgjort ett ärende om horisontell prissamverkan, vilket gällde järnhandelns prislista (NFR Reslut 1961 nr 4). Rådet fann i detta fall prislistan medföra skadlig verkan i KBL:s mening genom att det inte klart framgick att den i dess helhet bara var av vägledande karaktär för de enskilda järnhandlarna. Fallet kan sammanfattas sålunda. Sveriges järnhandlareförbund utgav en s. k. riksprislista innehållande omkring 40 000 prisangivelser. I ett förord till listan stadgades bl. a., att om en medlem ansåg den gemensamma prissättningen inte vara sund och affärsmässig skulle han söka rättelse genom att vända sig till styrelsen. Åsidosatte han prislistan utan att sådan hänvändelse gjorts, ägde stj'relsen indra listan eller inställa utsändandet av nya prisblad till honom. De i riksprislistan angivna priserna skulle gälla vid försäljning i mindre poster, medan vid försäljning till köpare av större poster prislistan skulle vara att betrakta såsom normerande, d. v. s. vara vägledande. NFR fann, att den gemensamma prislistan och prissamarbetet verkade avtrubbande på tävlingslusten inom järnhandeln beträffande den för konsumenterna inte betydelselösa del därav, som utgjordes av överdiskförsäljningen, och att denna dämpning av konkurrensen i sin tur måste verka dämpande och fördröjande på de effektivitetsfrämjande rationaliseringar, som var betingade av konkurrensförhållandena och andra faktorer. Mot dessa olägenheter fick vägas listans betydelse ur rationaliseringsoch kostnadsbesparingssynpunkt för de enskilda järnhandlarna. Åtminstone beträffande huvuddelen av sortimentet framstod det såsom uppenbart, att det skulle innebära ett stort merarbete och medföra inte obetj'dliga kostnadsökningar för de enskilda järnhandlarna om var och en av dem

47 nödgades själv utföra kalkyleringen och prissättningen liksom arbetet med att systematisera prisuppgifterna. Vid sin vägning av de angivna omständigheterna mot varandra fann NFR, att värdet för de enskilda järnhandlarna av listan som sådan måste, åtminstone såvitt avsåg huvuddelen av varorna, ges företräde. NFR — som förklarade sig inte ha ingått på prövning av andra omständigheter, som skulle kunna inverka på frågans bedömande — fann sålunda, att prislistans utgivande i och för sig inte innefattade skadlig verkan i KBL:s mening. De i listans förord intagna bestämmelserna innefattade emellertid enligt NFR:s mening en stark påtryckning till en fastare bindning av priserna och måste också bedömas i verkligheten få dylik verkan med därav uppkommande hämmande konsekvenser i effektivitetshänseende. Som bestämmelserna utformats stred de mot den av förbundet uppgivna karaktären av prislistan att vara enbart vägledande. NFR fann bestämmelserna därför medföra skadlig verkan enligt 5 § KBL. Efter förhandling inför NFR ändrades listans utformning så att det klart framgick att den blott var av vägledande natur. Man borttog bl. a. den tidigare stadgade påföljden, att listan skulle indras i förhållande till sådana järnhandlare som inte följt listans priser utan anmälan därom (NFR Beslut 1961 nr 5). Prissamverkan inom järnhandeln berörs ytterligare i kap. 5.

Leveransvägran återförsäljare

mot

priskonkurrerande

Ärenden om leveransvägran h a r kommit att utgöra den vanligaste formen av konkurrensbegränsning i myndigheternas verksamhet. Genom uttalanden under förarbetena till KBL och utveckling i praxis h a r numera vissa närmare bedömningsnormer vuxit fram, men åtskilliga spörsmål är dock ännu ej lösta. Denna framställning har begränsats till att beröra sådana huvudprinciper som är av särskilt intresse från priskonkurrenssynpunkt. Erfarenheterna i NO:s

verksamhet av riktprisunderskridanden och leveransvägran berörs i kap. 6. Leveransvägran är liksom andra former av konkurrensbegränsning utanför förbudsstadgandenas område att bedöma enligt principerna i 5 § KBL. Sedan den 1 april 1966 gäller dock särskilda regler för leveransvägran och annan diskriminering vid försäljning såvitt avser påföljdssystemet. Som tidigare nämnts har man i KBL genom lagändring infört möjlighet för NFR att ålägga företagare leverans vid vite om det inte visat sig möjligt att förhandlingsvägen undanröja konkurrensbegränsningen. Stadgandet härom har följande lydelse. Har förhandling avslutats utan att skadlig verkan av konkurrensbegränsning kunnat undanröjas och avser ärendet vägran av företagare att sälja förnödenhet till företagare i senare försäljningsled på villkor som motsvara vad han erbjuder andra företagare, äger näringsfrihetsrådet förelägga företagaren i det tidigare försäljningsledet sådan försäljning vid vite (21 § första stycket KBL). Om målsättningen för samhällets åtgärder mot leveransvägran uttalade föredragande departementschefen (prop. 1966: 13 s. 21). För egen del vill jag understryka den stora betydelse för en för konsumenterna gynnsam prisutveckling som en effektiv priskonkurrens har. Det sedan år 1954 gällande bruttoprisförbudet har otvivelaktigt bidragit till ökad konkurrens inom handeln och till den däri pågående strukturomvandlingen, inte minst genom att möjliggöra framväxten av lågprisföretag. Det är angeläget att sådana företag inte diskrimineras i sin näringsutövning. Som framgår av det föregående har konkurrensbegränsande åtgärder, framförallt i form av leveransvägran, i betydande utsträckning kommit att riktas just mot dessa företag. I den till grund för lagändringsförslaget liggande departementspromemorian hade uttalats (prop. 1966: 13 s. 8 f). Leveransvägransfallen har i stor omfattning kommit att ta NO:s och NFR:s resur-

48 ser i anspråk. Från allmän synpunkt ter det sig betydelsefullt att denna typ av konkurrensbegränsning skall kunna undanröjas genom åtgärder från samhällets sida, då den konstaterats innefatta skadlig verkan. Genom leveransvägran kan nämligen möjligheterna till priskonkurrens försvåras. Det skulle allvarligt hämma en för konsumenterna gynnsam prisutveckling, om lågprisföretag hindrades från att erhålla erforderliga leveranser. Av redovisade erfarenheter kan utläsas att en negativ inställning till sådana företags konkurrensformer ofta är den faktor som utlöser en leveransvägran. I Sverige råder ingen allmän leveransskyldighet utan principiell avtalsfrihet vid köp och försäljning. Det står därför i princip en säljare fritt att själv välja sina försäljningsmetoder och därmed i viss omfattning även sin kundkrets efter vad han bedömer som förmånligast ur sin speciella synpunkt. Läget blir däremot annorlunda om en försäljningsvägran kan anses medföra skadlig verkan i KBL:s mening; leveransskyldighet kan då som nämnts uppkomma. Skadlighetsprövningen är även i hithörande fall allsidig och bland de många faktorer som är att beakta vid prövningen må nämnas leverantörens marknadsposition, leveransernas vikt för köparens konkurrenssituation, den betydelse återförsäljarens marknadsföringsmetoder kan ha för prisbildningen och eventuell strukturrationalisering i branschen samt konsumenternas möjlighet att välja mellan olika alternativ av pris och service. Särskilt stränga bedömningsnormer tillämpas när säljaren intar en monopolställning. Man har i praxis speciellt uppmärksammat leveransvägran föranledd av ogillande av återförsäljarens prispolitik, av den företagsform återförsäljaren representerar, av den servicenivå återförsäljaren upprätthåller samt av sådan vägran som orsakats av hänsynstagande till inträffade eller befarade påtryckningsåtgärder från återförsäljarens konkurrenter.

Riktlinjerna för bedömning av leveransvägran har främst utbildats genom NFR:s beslut. Antalet leveransvägransärenden som anhängiggjorts vid rådet under perioden 1957—1964 uppgick till 22. Av dessa avskrevs 11 fall under den förberedande handläggningen sedan den skadliga verkan undanröjts, under det att talan ogillades i 5 fall och förhandling upptogs i 6. Ärendena har i första hand prövats på grundval av förhållandena i det enskilda fallet, men rådet har tillika i viss utsträckning fällt uttalanden som mera allmänt belyser dess bedömningslinjer. Några av dessa uttalanden återges här till belysning av de allmänna principer som framkommit. Rådet har som sin syn på lingen framhållit.

rättsutveck-

I förarbetena till KBL förekommer uttalanden av innebörd att det principiellt står företagare fritt att av rent affärsmässiga skäl välja sina kontrahenter. Denna sats åberopas ofta i den allmänna debatten som försvar för leveransvägran i olika fall. Det är emellertid angeläget att understryka att principen av allmänna och andra skäl måste förses med undantag i viktiga hänseenden. Vissa sådana modifikationer finns berörda redan i förarbetena; exempelvis anges att missgynnande av viss eller vissa företagare genom försäljnings- eller köpvägran kan medföra samhällsskadlig verkan. Redogörelsen där är självfallet icke uttömmande. Det måste på detta område ankomma på rättstillämpningen att närmare ange riktlinjerna (NFR Beslut 1958 nr 14, det s. k. Sundsvallsfallet). Rådets syn på de konkurrensförutsättningar som bör råda i handeln och särskilt på åtgärder från leverantörshåll som kan påverka eller förändra dessa förutsättningar h a r bl. a. belysts i det s. k. Sunlightfallet (NFR Beslut 1963 nr 3). I detta ärende ansåg NFR en bestämmelse om funktionsrabatt i AB Sunlights rabattsystem innefatta en prisdiskriminering med skadlig verkan i KBL:s mening, varvid rådet bl. a. uttalade.

49 Det är emellertid ett allmänt intresse att olika företag inom senare handelsled har frihet och möjlighet att bedriva effektiv konkurrens inbördes med Sunlights produkter. Detta gäller generellt, men framför allt kommer här i blickpunkten konkurrens, särskilt priskonkurrens, mellan olika företagsformer, såsom traditionella handelsföretag, mångfilialföretag, hemköpsföretag etc. Att konkurrensbegränsningslagstiftningen siktar till att främja sådan konkurrens har bl. a. kommit till uttryck genom bruttoprisförbudet. KBL utgår också ifrån att konkurrensen bör äga rum på villkor som ej kan betecknas såsom »olika». Detta innebär dock inte att man bör eftersträva någon millimeterrättvisa. Vidare är det exempelvis, såsom NFR i annat sammanhang understrukit, angeläget att enskilda köpare icke avskräcks från att genom vanlig köpslagan pressa säljarnas priser, även om detta åtminstone för en tid innebär att större prisskillnader uppstår än som svarar mot skillnader i säljarens kostnad. — — — Såsom tidigare anförts, kan det icke åligga en säljare att under alla förhållanden tillämpa samma villkor för skilda köpare. Emellertid innebär Sunlights funktionsrabatt, att fabrikanter genom att favorisera en viss avsättningsväg påverkar och förändrar konkurrensförutsättningarna i efterföljande handelsled. Rabatten är ett led i ett bestående system, som i praktiken medför att vissa företagstyper saknar möjlighet att uppnå en prisnedsättningsförmån som kominer andra företag till del. Ett sådant system bidrar att på längre sikt påverka distributionsstrukturen och strider mot grundsatsen, att utvecklingen och rationaliseringen inom näringslivet bäst främjas genom att de ekonomiska krafterna får utvecklas under friast möjliga konkurrens. Med hänsyn till denna principiella innebörd av Sunlights bestämmelse om funktionsrabatt och de konsekvenser som därav följer finner NFR att bestämmelsen, oavsett om graden av dess omedelbara inverkan skulle kunna bedömas vara förhållandevis mindre, innefattar en konkurrensbegränsning som påverkar verkningsförmågan inom näringslivet. — Vidare anser rådet, att de principiella synpunkterna i detta sammanhang är av sådan vikt, att vad Sunlight anfört därom att de genom funktionsrabatten skapade olikheterna mellan kunder skulle ha ringa ekonomisk betydelse icke i avgörande mån minskar de betänkligheter rabatten väcker ur konkurrenssynpunkt. 4—614700

En stor del av de vid NFR anhängiggjorda ärendena har avsett leveransvägran riktad mot företagsformer i detaljhandeln av icke traditionell typ, såsom hemköpsföretag, postorderrörelser, samköpsföreningar och lågprisvaruhus. Rådets bedömning av sådana ärenden karakteriseras av en strävan att hålla dylika priskonkurrensinriktade företagsformer om ryggen. Rådets synsätt har bl. a. kommit till uttryck i Sundsvallsfallet (NFR Beslut 1958 nr 14). Ärendet avsåg vägran av samtliga fem grossister av betydelse i Sundsvall att leverera kolonialvaror m. m. till ett hemköpsföretag i staden, AB Sundsvalls Sparköp. Rådet uttalade bl. a. I förarbetena till KBL nämns bland diskriminationsfallen med skadlig verkan sådan olikformig behandling av företagare i efterföljande försäljningsled vilken framstår såsom beroende av att denne företagare representerar viss av säljaren ej välsedd företagsform eller affärstyp eller att säljaren vill tillmötesgå önskemål från konkurrenter till företagen i fråga. Särskilt betänkligt blir enligt NFR:s mening en sådan diskrimination när den vill hindra företagsformer, som söker tillämpa nya metoder eller som visar vilja till aktiv konkurrens, vari även priskonkurrens ingår som ett moment. En sådan diskrimination skulle, om den lyckades, på ett olyckligt sätt bidra till att konservera bestående former och metoder inom näringslivet och försvåra strukturrationalisering. Detta blir till skada ur samhällsekonomisk synpunkt. Huruvida den distributionsform som Sparköp representerar är på längre sikt livskraftig är icke möjligt att nu fälla ett bestämt omdöme om. Men i konkurrensens idé ligger att distributionsformen skall kunna få prövas och i praktiken visa vad den förmår. NFR har vidare bl. a. i två ärenden angående leveransvägran till samköpsoch intresseföreningar framhållit, att olika distributionsformer bör i princip fritt få prövas och i praktiken visa vad de förmår i konkurrensen och att någon skillnad uppenbarligen i och för sig inte bör göras om verksamheten drivs av konsumenter eller en grupp sådana el-

50 ler av privata företagare (NFR Beslut 1959 nr 2, 1962 nr 4). Vikten av valmöjlighet mellan olika kombinationer av pris och service har rådet bl. a. berört i ett ärende angående leveransvägran av radio- och TV-apparater till ett lågprisvaruhus, Wessels s. k. stormarknad (NFR Beslut 1963 nr 5), där rådet uttalade, att det från allmänna synpunkter är ett viktigt intresse att tillkomsten och utvecklingen av nya företagstyper, som ger konsumenterna ökade möjligheter att välja mellan olika kombinationer av pris och service, icke oberättigat hindras eller hämmas. Leveransvägran torde ofta sammanhänga med att leverantören finner sig böra ta hänsyn till reaktioner inom sin övriga kundkrets. Sveriges Industriförbund uttalade sålunda i sitt remissyttrande över förslaget om införande av möjlighet till leveransföreläggande vid vite, att det inte sällan förekommer att leveranser till lågpriskanaler medför att andra kunder slutar att köpa (prop. 1966:13 s. 14). Sådana påtryckningar utgör i sig själva en konkurrensbegränsning som kan tas upp till prövning enligt KBL, men dylika åtgärder har hittills i praxis främst aktualiserats såsom ett moment vid bedömningen av en leveransvägrans tillbörlighet. NFR har på denna punkt uttalat sig med skärpa i flera ärenden. I Halmstadsfallet (NFR Beslut 1959 nr 2) som avsåg leveransvägran till en inköpsförening som endast tillgodosåg en sluten grupp av konsumenter och där rådet ej fann skadlig verkan föreligga, tillade rådet att man fann det angeläget att understryka att det skulle stå företag fritt att leverera varor till konsumentföretag med sådan sluten verksamhet, varom här var fråga, uteslutande på grundval av egna bedömanden. Varje form av direkt eller indirekt påverkan för att söka h i n d r a

dylika leveranser var oförenlig med de principer som ligger till grund för KBL. I ett annat ärende (NFR Beslut 1957 nr 10, det s. k. Durofallet) uttalade rådet: »Klart är emellertid, att en vägran att leverera till företagare, vilken finnes väsentligen grundad på sådana motiv som påtryckningar från eller ovilja hos konkurrenter till företagaren, icke kan ur allmän synpunkt godtagas.» Under senare år har särskilt intresse kommit att knytas till bedömningen av selektiv försäljning. Detta begrepp h a r dock ofta begagnats på ett tämligen otydligt sätt och inte sällan åberopats som argument för försäljningsvägran i fall då denna efter närmare undersökning visat sig vara betingad av andra orsaker. Man synes från selektiv försäljning böra skilja sådan kund- och marknadsbegränsning som föreligger exempelvis när leverantören uppställer krav på viss orderstorlek eller -viss total inköpssumma som förutsättning för leverans, säljer till endast grossister eller endast till detaljister eller begränsar sin marknad till att blott avse visst geografiskt område. Med selektiv försäljning avses här den form av kundbegränsning som föreligger när en leverantör utväljer ett begränsat antal avnämare för viss produkt efter en särskild, närmare utarbetad plan. Selektiv försäljning har endast kortfattat berörts i KBL:s förarbeten. Priskontrollutredningen uttalade härom (SOU 1955: 45 s. 127). Överhuvud bör det i princip anses stå en säljare fritt att själv välja sina försäljningsmetoder och därmed i viss omfattning även sin kundkrets efter vad han bedömer som förmånligast ur sin speciella synpunkt. Selektiv försäljning kan därför icke i och för sig bedömas såsom skadlig, utan den måste liksom andra former av konkurrensbegränsningar bedömas efter sina verkningar i det särskilda fallet. Härvid är uppenbarligen det fallet förtjänt av sär-

51 skild u p p m ä r k s a m h e t , då en återförsäljare eller en grupp av sådana i en eller annan form övar p å t r y c k n i n g på sina leverantörer för att förmå dem att inställa leveranserna till en a n n a n återförsäljare.

Av uttalandet framgår att selektiva försäljningsformer kan medföra skadlig verkan i KBL:s mening. Förarbetena skänker dock föga ledning för den närmare skadlighetsbedömningen i skilda situationer. Selektiv försäljning har tillämpats i främst två ärenden angående leveransvägran som bedömts av NFR, Masterfallet (NFR Beslut 1963 nr 6) och det ovan berörda Sundsvallsfallet. Dessa må här beröras sammanfattningsvis. Masterfallet avsåg vägran av en svensk skofabrik att sälja skor av märket Master till en d e t a l j h a n d l a r e i branschen, Nordlanders. Master hade sedan flera år levererat skor till dennes butik i Bjästa, en mindre ort ett p a r mil från Örnsköldsvik, men vägrat u n d e r åberopande av sitt selektiva försäljningssystem att sälja till handlandens filial i Örnsköldsvik, som numera utgjorde den omsättningsmässigt dominerande delen av företaget. Masters selektiva system var geografiskt uppbyggt och filialer likställdes med andra butiker. Marknadstäckningen bedömdes med utgångspunkt från ett »täckningstal», d. v. s. antalet försålda Masterskor per å r och h u n d r a invånare. Skohandlaren tillämpade för branschen traditionella prissättningsoch expedieringsmetoder. Masterskorna ägde en viss exklusiv prägel. NFR fann att ett ingripande från n ä ringsfrihetsmyndigheternas sida mot Masters leveransvägran inte skulle vara av nämnvärd betydelse från konkurrenssynp u n k t och ogillade därför NO:s t a l a n . I anledning av vad Master åberopat om sin selektiva försäljningspolitik a n m ä r k t e r å det: Vad som upplysts i fråga om sortimentet inom skohandeln synes ge anledning antaga, att en begränsning av k u n d antalet kan vara naturlig för en fabrikant som specialiserat sin tillverkning på skor av en mera exklusiv typ. Master h a r även, enligt vad i ärendet uppgivits, efterhand byggt upp ett kundbegränsningssystem enligt vissa angivna grunder, och det h a r ej

framkommit a n n a t än att förevarande fall får ses som ett led i denna kundbegränsning. Det ä r visserligen förklarligt att Nordlanders anser det vara i viss m å n obilligt att företaget, n ä r Masterskor levereras till butiken i Bjästa, skall vara förhindrat att också i filialen i Örnsköldsvik sälja dessa skor. Även om detta kan medföra vissa olägenheter för Nordlanders, måste emellertid — då icke allmänna konkurrenssynpunkter särskilt t a l a r däremot — den ståndpunkt Master med hänvisning till sin kundbegränsning intagit i frågan om saluförande av Masterskor i Örnsköldsviksfilialen godtagas. I Sundsvallsfallet var en av de fem grossister som vägrade leverera AB Hakon Swenson, som tillhörde ICA-rörelsen och som åberopade ett selektivt försäljningssystem grundat på ett idéprogram, vilket bl. a. förutsatte att kunderna drev öppen butik. NFR fann leveransvägran till hemköpsrörelsen medföra skadlig verkan enligt KBL. Rådet fann ej anledning att i fallet gå in på en principiell bedömning av Hakonbolagets försäljningspolitik u t a n uttalade, att frågan om denna borde godtas eller ej borde bedömas mot bakgrunden av de a l l m ä n n a reaktioner mot hemköpsföretaget, som förekom från den enskilda det a l j h a n d e l n s sida. Rådet framhöll, att det endast fanns ett fåtal grossister i Sundsvall och att det förelåg avsevärd risk, om inte Hakonbolaget men väl de övriga grossisterna levererade till hemköpsrörelsen, att en del av kundkretsen skulle gå över från de sistnämnda till Hakon. Rådet fann, att olägenheterna för Hakonbolaget av ett avsteg från dess selektiva distributionspolitik fick bedömas som ringa jämfört med de ogynnsamma följder som skulle k u n n a uppstå i olika hänseenden, om bolaget l ä m n a des utanför en uppgörelse om vidare leveranser. Rådet fann därför även Hakonbolagets leveransvägran stå i strid mot KBL. Ärendet löstes inför rådet på så sätt att var och en av grossisterna åtog sig att för viss tid svara för leveranserna.

Av Sundsvallsfallet framgår att den avvägning som företas vid skadlighetsbedömningen enligt KBL kan påkalla en genombrytning även av i och för sig konsekvent genomförda selektiva försäljningssystem. Vid prövningen fästes,

52 som framhållits i Masterfallet, särskilt avseende vid allmänna konkurrenssynpunkter. Som exempel på allmänna konkurrenssynpunkter kan nämnas försvår a n d e av priskonkurrens, av marknads-

inträde, av nya företagsformers konkurrensbetingelser och av konsumenternas möjligheter att välja mellan olika kombinationer av pris och service vid anskaffning av varan i fråga.

KAPITEL 5

Horisontell prissamverkan

Av de båda huvudtyperna av prissamverkan är den horisontella otvivelaktigt den p r i m ä r a och mest betydande. I detta kapitel redogörs för de olika formerna av horisontella prisöverenskommelser samt dessas ändamål och omfattning. Beskrivningen kompletteras med vissa exemplifieringar. Redogörelsen börjar med de bundna prisavtalen, här kallade priskarteller. Dessa får anses vara den primära formen för horisontellt prissamarbete, från vilken övriga former kan sägas i allmänhet ha utvecklats. En gemensam försäljningsorganisation kan sålunda sägas innebära en förstärkning av en priskartell, medan överenskommelser om oförbindande priser, vanligen kallade horisontella riktpriser, i flertalet fall kan ses som en uppmjukning men i vissa fall även som en geografisk utvidgning av priskarteller.

Priskarteller Omfattning och utformning

T utredningens direktiv anges antalet registrerade prisavtal av bindande karaktär uppgå till cirka 200. Detta antal erhålls då man från totalantalet registrerade prisöverenskommelser frånräknar sådana, av vilka klart framgår att priserna eller priskalkylerna är rekommenderade. Vid ett närmare studium av dessa 200 avtal har emellertid framkommit,

att ungefär 40 avsåg bildande av gemensam försäljningsorganisation och att ytterligare några avtal, t. ex. avseende fasta bruttopriser på böcker och musikalier, inte borde medräknas. Av återstående cirka 150 avtal visade sig en del vara av så obetydlig, ofta lokal, omfattning, att de mera av en tillfällighet kommit till SPK:s kännedom. Som tidigare nämnts torde dylika lokala överenskommelser, t. ex. mellan några hantverkare på en mindre ort, vara så vanliga att det är missvisande att h ä r u p p märksamma det fåtal som blivit registrerade. Parterna i återstående priskartellavtal samt delägarna i försäljningsorganisationer har efter begäran från utredningen tillskrivits av SPK i februari 1966 och anmodats inkomma med u p p gifter rörande avtalens nuvarande giltighet och innehåll. I samråd med utredningen har SPK upprättat en förteckning över vilka avtal som bör klassificeras som priskartell resp. försäljningsorganisation. Det har därvid visat sig att åtskilliga förändringar i detta avtalsbestånd inträffat under de tre år som förflutit sedan en liknande skrivelse senast utgick. De mest framträdande förändringarna är att totalantalet försäljningsorganisationer ökat och att totalantalet priskarteller minskat. Den sistnämnda förändringen sammanhänger dock delvis med att åtskilliga avtal ej ansetts böra hänföras till priskarteller, t. ex. vissa avtal som endast

54 omfattar överenskommelse om gemensamma rabattvillkor. Det har sålunda framkommit, att i februari 1966 fanns 85 priskarteller av någon betydelse. Därtill kommer att i de av bankinspektionen och försäkringsinspektionen förda kartellregistren finns 15 bindande avtal, varav två gäller inlåning och tjänster i affärsbanker och tretton avser tarifföreningar med bestämmelser angående gemensamma försäkringspremier. Dessa avtal kommer att behandlas vid exemplifieringen. Att priserna är bindande framkommer i vissa fall endast indirekt av avtalstexten, i andra fall har överenskommits om såväl kontroll av tillämpningen som sanktioner vid avvikelser från överenskomna priser. Allt efter avtalens innehåll kan följande huvudgrupper särskiljas: Antal avtal 1. fasta priser, gemensamma priser eller minimipriser med kontroll- och/eller skadeståndsbestämmelser 2. maximi-inköpspriser med skadeståndsbestämmelser 3. fasta priser, gemensamma priser eller minimipriser 4. »bruttoriktpriser» (förklaring av termen lämnas i texten) 5. allmänna stadgebestämmelser angående priser, aviseringsbestämmelser för prisändringar m. m Summa

14 10 48 4 9 85

Maximi-inköpspriser är en speciell företeelse som avser järnbrukens upphandling av skrot. Från brukens sida har hävdats, att ett avtal om maximipriser inte kan ha skadliga verkningar. Denna fråga är f. n. föremål för NO:s handläggning. Med »bruttoriktpriser» avses den tidigare nämnda formen av prissamverkan som kan sägas vara såväl vertikal som horisontell. Leverantörerna har i dessa fall träffat avtal med företagare

i senare led, vilket får betraktas som ett horisontellt avtal om riktpriser vid försäljning till förbrukare. Genom att avtalet är slutet även med återförsäljare får avtalet också vertikal karaktär. Storleken av rabatten till återförsäljare ingår som en del i avtalet, varigenom leverantörerna indirekt träffar ett horisontellt avtal också om försäljningspriser till återförsäljare. Dessa priser får betraktas som bindande i den mån överenskommelsen om rabatterna har denna karaktär. Vad slutligen gäller grupp 5 kan överenskommelsernas innebörd sägas vara tämligen oklar. Med »allmänna stadgebestämmelser» förstås en föreningsbestämmelse enligt vilken medlemmarna är skyldiga att följa föreningens beslut i t. ex. prisfrågor. Några prislistor o. dyl. utfärdas inte i dessa fall. Syftet med bestämmelser att till en föreningsombudsman anmäla prisändringar synes inte kunna vara annat än att bereda övriga medlemmar tillfälle att ta ställning till prisändringen genom att antingen själva följa efter eller söka förmå det aviserande företaget att avstå från ändringen. Huruvida samtliga ovannämnda avtalstyper skall betraktas som bindande prisavtal är en definitions- eller bedömningsfråga, som måste prövas även från andra synpunkter än den civilrättsliga avtalsbundenheten. Om man ser till avsikten med prisöverenskommelserna och dessas verkningar torde alla ovannämnda avtal kunna sägas vara av bindande karaktär. Sett ur denna synpunkt kan även en del horisontellt rekommenderade priser betraktas som bindande. Parterna har i dessa fall dock formell möjlighet att avvika från angivna priser. Utredningen har med hänsyn till det nu anförda valt att för de här behandlade avtalen använda den mera neutrala benämningen priskarteller.

55 I detta sammanhang må nämnas, att avsikten med kartellregistret bl. a. är att genom offentlighet skapa förutsättningar för en sanering på området. Kungl. Maj:t kan emellertid på begäran från avtalspart besluta att kartellavtal helt eller delvis ej får utlämnas. Sådana ansökningar har behandlats restriktivt; f. n. är endast två avtal helt hemliga — inte ens avtalsparternas namn är offentliggjorda — och tretton avtal delvis hemliga. Flertalet av dessa avtal avser priskarteller på järn- och stålområdet och är hemliga endast vad gäller detaljer i prislistor och rabattbestämmelser. Priskarteller förekommer huvudsakligen för industriprodukter. I tabell 1 visas antalet priskarteller och försäljningsorganisationer fördelade på olika varuområden och tjänster. I en del priskarteller, f. n. 5 stycken, innefattar avtalen även bestämmelser om kvotering av leveranserna mellan medlemmarna. Pris- och kvotkartellerna var tidigare långt vanligare; de har nu i många fall upphävts eller i vissa fall ersatts av gemensamma försäljningsorganisationer. Som framgår av tabellen är antalet priskarteller stort på järn-, stål- och metallområdet samt inom massa- och pappersindustrierna. För många produkter av dessa slag torde priskartellerna omfatta all försäljning i landet, och den värdemässiga omfattningen skulle i och för sig kunna framtagas. För åtskilliga andra produkter h a r priskartellens medlemmar dock endast en del av marknaden. Som tidigare antytts ställer det sig mycket svårt att i flertalet sådana fall framräkna marknadsandelar. Utredningen h a r därför avstått från att söka få fram något värdemässigt uttryck för den totala omfattningen av såväl priskarteller som försäljningsorganisationer.

Tabell 1. Antalet priskarteller och försäljningsorganisationer i februari 1966

Varuområde

1. Produkter från järnstål- och metallverk 2. Järn-, stål- och metallmanufaktur . . . . 3. Maskin-, varvs-, gjuteri- och verkstadsindustrins tillverkningar 4. Jord- och stenindustriprodukter . . . 5. Träindustriprodukter 6. Pappersmasse-, pappers- och grafiska indstriernas tillverkningar 7. Jordbruks- och trädgårdsprodukter, livsmedelsindustriernas tillverkningar 8. Textil- och beklädnadsindustriernas tillverkningar 9. Läder-, hår- och gummivaruindustriernas tillverkningar 10. Kemiska och kemisk-tekniska industriernas tillverkningar

Antal förAntal säljningspriskarteller organisationer

—

2 1

12. Transportverksamhet 13. Övriga tjänster . . .

5 6

9 2

Summa

55 Ändamål

För de flesta priskartellerna torde underlättande av kalkyleringsarbetet vara ett motiv av underordnad betydelse. Medlemmarna är nämligen i de flesta fall storföretag med personella och finansiella resurser för sådant arbete. I flertalet fall har prisavtalen ingåtts mellan företag som befinner sig i fåtalskonkurrens; antalet avtalsparter överstiger endast i några få fall 20. I dylika situationer tenderar priserna — så-

56 som anförts i kap. 2 — att bli lika även om prisavtal ej förekommer. Ett motiv för prisbindning kan i dessa situationer vara att man vill utesluta möjligheterna att något företag på marknaden börjar priskonkurrera, något som bl. a. skulle kunna resultera i minskat utrymme för forskning på produktutvecklingens område och försämrad lönsamhet för samtliga företag. Ett annat motiv för priskarteller kan vara att sätta priserna på en sådan nivå, att möjligheter skapas för de ineffektiva medlemmarna att leva kvar. I dylika situationer kan kvoteringsbestämmelser också förekomma, varvid man avpassar kvoterna så att de mindre konkurrenskraftiga företagen garanteras en avsättning som de eljest ej skulle kunna uppnå. Därigenom torde dylika företag i vissa fall kunna klara en tillfällig krissituation. Om svårigheterna är mera långsiktiga torde skyddet genom kartellsamarbetet knappast kunna säkra företagens existens, i vart fall inte som självständiga enheter. Det är emellertid i dessa situationer som även arbetsmarknadspolitiska skäl brukar åberopas som motiv för prissamverkan. I en priskonkurrerande marknad skulle nämligen företagsnedläggelser ibland kunna aktualiseras med därav följande problem avseende arbetskraftens framtida sysselsättning. För flertalet av de mera betydande priskartellerna anges ändamålet emellertid i första hand vara, att samverkan kan underlätta för företagen att hävda sig gentemot utländska företag, såväl på exportmarknaderna som inom landet. Flertalet svenska företag som brukar betecknas som storföretag är nämligen i internationella sammanhang endast medelstora eller tämligen små. Ett enhetligt uppträdande i bl. a. prishänseende anses stärka de svenska företagens förmåga att hävda sig gentemot

utländska företag. De svenska tillverkarna uppges i många fall ej kunna föra en egen prispolitik ens under samverkan utan måste anpassa sig efter utländska priser. Det brukar från näringslivets sida framhållas att en grupp företag, som samverkar på utländska marknader, inte rimligen kan priskonkurrera med varandra på inlandsmarknaden. De karteller på kvalitetsstålområdet, som beviljats hemlighållande av priser och rabatter på inlandsmarknaden, har åberopat exporthänsyn som motiv för sina framställningar. En fråga i detta sammanhang är huruvida det inte skulle vara tillräckligt att träffa avtal om endast rekommenderade priser. Förklaringen till att så ej skett torde i många fall vara att kartellens syfte därmed skulle vara förfelat; genom att eliminera all inbördes priskonkurrens kan företagen helt bortse från denna faktor och inrikta sig på t. ex. det produktutvecklande arbetet, som anses vara av stor betydelse för företagens konkurrenskraft på lång sikt. Bland övriga argument för priskarteller må nämnas att prisavtal anses kunna ha en återhållande effekt även på prishöjningar samt att köparna lättare kan få en överblick av prisläget. Överenskommelser om gemensamma s. k. överpriser på t. ex. udda dimensioner anses vidare skapa incitament för köparna att övergå till standarddimensioner. En liknande gynnsam effekt på kundernas köpvanor anses överenskommelser om kvantitetsrabatter ha. Slutligen brukar i många fall framhållas, att det är kvaliteten på produkten och inte priset som är det avgörande ur köparens synpunkt. Verkningarna av ett eventuellt förbud mot priskarteller har från industrins sida förklarats vara svårbedömda. I en del fall skulle priskonkurrens måhända komma till stånd, i andra fall

57 skulle priskarteller ombildas till försäljningsorganisationer. För den händelse även sådana inte skulle tillåtas, torde företagssammanslagningar i vissa fall kunna aktualiseras. I sammanhanget har även framhållits att ett generellt förbud mot priskarteller måste förses med dispensmöjlighet.

NO: s handläggning av priskartellärenden

NO har i sin verksamhet särskilt uppmärksammat bindande prisavtal och till handläggning upptagit ungefär hälften av alla priskarteller enligt tabell 1. Anledningarna till att NO icke granskat samtliga ifrågavarande avtal är att personalresurser saknats för mera djupgående undersökningar samt att avtalen i vissa fall bedömts vara av så relativt ringa betydelse att andra ärenden framstått som mera angelägna. NO har dock medverkat till att ett stort antal bindande avtal upphört eller uppmjukats. Under senare tid har NO i ökad utsträckning upptagit kartellärenden till behandling. Av de ca 40 nu gällande avtal om priskarteller, som NO tagit upp till behandling, är åtskilliga f. n. under handläggning. Återstående ärenden har avskrivits, enär NO inte ansett avtalen medföra skadlig verkan i KBL:s mening vid tidpunkten i fråga. Detta har i vissa fall delvis berott på att de omfattande utredningar, som utförts av SPK eller inom NO-kansliet, mött stora svårigheter av utredningsteknisk art när det gällt att konkret belysa verkan av konkurrensbegränsningarna. Bland de priskartellärenden, som f. n. är under handläggning hos NO, kan nämnas maximipriserna för skrot samt prisavtalen inom bank- och försäkringsverksamheten, wallboardbranschen och byggkonsultverksamheten.

Exemplifiering

Bland de många priskartellerna på järnoch stålområdet har utvalts »Järnverksgruppen för stångstål och järn», som bildades år 1958 (kart. reg. nr 1747). Medlemmar är 16 järnverk, bl. a. Norrbottens Järnverk AB. Avtalets syfte anges vara »att i princip åstadkomma enhetlighet i avseende å priser och leveransvillkor för ett specificerat antal varuslag av olegerat, varmvalsat stål för förbrukning inom Sverige». För kontroll av att avtalets bestämmelser efterlevs är särskild revisor utsedd med rätt att granska parternas böcker, leveranskontrakt o. dyl. Vid NO:s handläggning av ärendet framhölls från branschens sida i sammandrag följande. Avtalet sammanhängde med den prisutveckling, som ägde rum för det kontinentala järnet under 1957 och 1958. De kontinentala järnverken dumpade sina priser på den svenska marknaden. De svenska verken tvingades följa med i prissättningen, vilket innebar direkt förlustbringande priser för åtminstone vissa av de mindre järnverken och medförde betydande oro. Överenskommelsen kunde inte vara särskilt skadlig ur konkurrenssynpunkt, eftersom ungefär en tredjedel av det i Sverige förbrukade handelsjärnet importerades. Trots samarbetet var konkurrensen på den svenska marknaden mycket större än i andra europeiska länder. Vid tidpunkten för avtalets tillkomst diskuterades inom den svenska järnindustrin den kommande fria Europa-marknaden och följderna härav för järnindustrins del. Det ansågs viktigt att man bl. a. genom ifrågavarande avtal fått en diskussionsgrupp, som kunde ge vägledning inför denna nya situation. I syfte att utröna huruvida en mera fullständig undersökning rörande pris-

58 förhållandena på järn- och stålområdet behövdes hemställde NO, att SPK måtte framtaga visst siffermaterial rörande importpriser och priser från svenska järnverk. Detta material gav sedermera icke anledning till ytterligare utredningar utan ärendet avskrevs. Förhållandena på järn- och stålområdet följs emellertid kontinuerligt av NO. Som exempel på en priskartell, som genom ingripande från NO:s sida upphävts må nämnas hårdmetallkarteilen (kart. reg. nr 503). I samarbetet deltog samtliga sju tillverkare av hårdmetallplattor i landet. Den utländska konkurrensen var av olika skäl helt obetydlig. I fråga om hårdmetallverktyg, d. v. s. vanligen en hållare av stål med en eller flera pålödda hårdmetallplattor, hade kartellen inte samma fria utrymme för sin prispolitik som i fråga om plattor. Verktyg tillverkades nämligen även av ett tjugotal mindre företag utanför kartellen. Vad gällde prissättningen på specialverktyg tillämpades en särskild bestämmelse, som upphävdes under pågående utredning. SPK:s utredning (PKF 1960: 9, sid. 577 ff) visade, att kartellen genom sin starka ställning på marknaden kunnat avväga sin prissättning så, att vinsten i allt väsentligt uttogs på plattorna. Härigenom minskades möjligheterna för utomstående verktygstillverkare att konkurrera. Till att ytterligare försämra läget för dessa bidrog, att kartellen i outsiderbekämpande syfte sänkt priserna på de vanligaste verktygen genom att lägga om sitt kvantitetsrabattsystem. I en inom NO:s kansli upprättad PM gjordes gällande att den gemensamma prissättningen på ett ur allmän synpunkt otillbörligt sätt påverkade prisbildningen på hårdmetallplattor och försvårade näringsutövningen för de utanför kartellen stående tillverkarna av verktyg. I promemorian anfördes att NO

borde göra framställning till NFR om förhandling för undanröjande av den berörda skadliga verkan. Sedan avtalsparterna enhälligt beslutat att med omedelbar verkan upphäva avtalet, avskrev NO ärendet från vidare handläggning (PKF 1961:2, sid. 125 ff). Priskartellerna inom bank- och försäkringsverksamheterna, vilka med hänsyn till sin omfattning får sägas vara mycket betydelsefulla, avser tjänster och är redan därigenom av annan karaktär än industrins priskarteller. Därtill kommer, att internationell konkurrens inte föreligger, i vart fall inte i samma utsträckning som för industriprodukter. Banker och försäkringsbolag är föremål för särskild lagstiftning och övervakning genom bankinspektionen resp. försäkringsinspektionen. Mellan försäkringsbolagen, vars sammanlagda premieintäkter år 1964 utgjorde ca 3 miljarder kronor, förekommer i de s. k. tarifföreningarna överenskommelser om gemensamma premier. Till tarifföreningarna, som omfattar skilda slag av försäkringsverksamhet, är vanligen inte alla företag anslutna. Detta innebär dock ej att det skulle förekomma någon påtaglig priskonkurrens mellan tarifföreningarnas medlemmar å ena sidan och fristående försäkringsföretag å andra sidan. Vad gäller exempelvis bilförsäkringar försvåras dessutom prisjämförelser genom att försäkringsvillkoren är väsentligt avvikande mellan »tariffbolag» och fristående företag. Vad gäller bankväsendet är verksamheten uppdelad på flera olika slag av institut, såsom affärsbanker, sparbanker, postbanken och jordbrukskreditkassor. Affärsbankerna, vilkas bruttointäkter (nettoräntor och övriga intäkter) år 1965 sammanlagt uppgick till drygt 1 miljard kronor, har den mest vittomfattande verksamheten av de olika instituten. Samtliga affärsbanker

I

utom Jordbrukets Bank och Sparbankernas Bank AB är anslutna till Svenska Bankföreningen, inom vilken gällande prisavtal slutits. Enligt det s. k. tariffavtalet (bankinspektionens kart. reg. nr 1) skall parterna vid debitering av ersättning för tjänster åt allmänheten följa särskilda minimitariffer, vilka finns intagna i en tariffbok. Flertalet tariffer är bindande för bankerna, d. v. s. de angivna priserna får ej underskridas. Bindande tariffer har i tariffboken utmärkts med en kraftig lodrät linje i marginalen. Bland det 30-tal bankmässiga tjänster som enligt avtalet är föremål för gemensam prissättning må nämnas ersättning vid nydiskontering, inlösen och omsättning av växlar, expeditionsavgift för uppläggning, förhöjning och förlängning av reverslån, inkassering av i Sverige betalbara handlingar, vård av värdepapper i öppet förvar, uthyrning av bankfack, försäljning av resevaluta samt fondaffärer. Beträffande uthyrning av bankfack anmärks i tariffboken: »På ort, där bankfackrörelse drives av annan än medlem av Svenska Bankföreningen, må, därest underhandlingar om ett gemensamt tillämpande av ovanstående regler icke lett till resultat, de föreskrivna avgifterna sänkas till belopp som betingas av den sålunda rådande konkurrensen. Om flera medlemsbanker är företrädda på orten, må ändring av avgifterna dock ske först efter överenskommelse mellan samtliga dessa banker. —• Önskas i annat fall sänkning av de föreskrivna avgifterna, kan framställning därom göras hos bankföreningens styrelse. — Därest i enlighet härmed lägre avgifter tillämpas på viss ort, får de även tillämpas av bankkontor på bankplats i omedelbart grannskap till sådan ort.» För inlåningen gäller ett avtal angående maximiräntor (bankinspektionens kart. reg. nr 3). Till avtalet är tre av bankföreningens medlemmar inte anslutna, nämligen den statliga affärsbanken Sveriges Kreditbank samt två pro-

59 vinsbanker, AB Bohusbanken och Jämtlands Folkbank. Enligt avtalet skall för inlåning hos avtalsparterna gälla vissa närmare angivna villkor i fråga om uppsägning, återbetalningstid m. m. Vidare förbinder sig parterna att inte annat än i särskilt angivna fall överskrida överenskomna maximiräntor (från avtalets tillämpning är undantagna vissa speciella slag av inlåning). Av de fem affärsbanker, som inte är bundna av avtalet, tillämpade den 31 januari 1966 Sveriges Kreditbank, Jordbrukets Bank och Sparbankernas Bank samma inlåningsräntor som de avtalsbundna bankerna. Jämtlands Folkbank och AB Bohusbanken tillämpar något högre räntor för vissa slag av inlåningsräkningar. Medlem i bankföreningen kan åläggas skadestånd vid bl. a. överträdelse av träffade avtal eller vid upprepade överträdelser uteslutas ur föreningen. Vad gäller utlåningsräntor föreligger inte några bindande avtal. Man träffar dock överenskommelser om riktvärden för utlåningsräntorna. Dessa värden underskrids enligt uppgift av bankerna i konkurrensen om större krediter. I sammanhanget må nämnas, att riksbanken genom sin politik de facto bestämmer bankräntornas höjd i förhållande till diskontot, i vissa fall även vad gäller räntemarginalens storlek. Följande sammanställning visar fördelningen av affärsbankernas intäkter år 1965: Intäkt Intäktsslag (1 000 kr) 1. Räntor netto (räntemarginalen) . 760 612 2. Provisioner m. m 387 293 3. Fastigheters nettoavkastning . . . 16 593 4. Andra intäkter 29 314 5. Influtet å tidigare avskrivna fordringar 16 390 Totalt 1210 202 Ungefär en tredjedel av bankernas intäkter härrör sålunda från de bankmässiga tjänsterna (intäktsslag 2), vilkas

60 priser i allt väsentligt är bundna. Dessutom är den ena faktorn som bestämmer storleken av bankernas huvudintäkt, nämligen inlåningsräntorna, bunden genom avtal. Det har framhållits, att ett upphävande av bindande prisavtal troligen ej skulle åstadkomma en priskonkurrens med varierande priser, enär bankerna befinner sig i en oligopolistisk marknadssituation. Konkurrensen kan sägas komma till uttryck huvudsakligen i servicekonkurrens och en omfattande etablering av nya bankkontor. Inskränkningar i etableringsmöjligheterna föreligger genom den s. k. oktrojbestämmelsen, som dock inte h i n d r a r en på viss ort etablerad bank att där öppna filialkontor. Som tidigare nämnts handlägger NO f. n. frågan om försäkringsföretagens och bankernas bindande prisavtal. En speciell form av bindande prissamverkan, som NO också upptagit till granskning, finns inom byggkonsultverksamheten. Av respektive organisationer h a r utarbetats taxor och andra normer för arvodesberäkning, vilka är bindande för föreningsanslutna arkitekter, inredningsarkitekter, trädgårdsarkitekter och vvs-konstruktörer. Enligt den mest betydande av dessa taxor, arkitekttaxan, skall arvodet beräknas antingen i procent av byggnadens anläggningskostnad enligt viss skala eller utgå med visst belopp per m 3 byggnadsvolym. I de fall taxan ej lämpligen kan användas skall arvodet beräknas efter självkostnaden för på projektet nedlagd tid. Härvid anges i arvodesnormerna visst procentuellt pålägg på direkt lön, avsett att täcka omkostnader, samt ett vinstpålägg. Arvodesnormerna i byggkonsultbranschen och deras verkningar utreds f. n. av SPK. En mera allmän del av undersökningen h a r dock publicerats (stencil, november 1965, Pris-aktuellt nr

1/1966). Av denna redogörelse framgår, att projekteringskostnaderna för byggnader och anläggningar f. n. kan beräknas uppgå till över 1 miljard kronor per år och att fristående konsultföretag svarar för huvuddelen därav eller ca 800 miljoner kronor. I undersökningen konstateras bl. a. att det i fråga om tjänster av varierande art ställer sig mycket svårt att mäta omfattningen av eventuell priskonkurrens mellan t. ex. organisationsanslutna och »obundna» företag. Beträffande arvodesberäkningen i procent av totalkostnaderna konstateras, att en sådan konstruktion innebär att arvodet till arkitekten — som utövar ett avgörande inflytande på byggnadens utformning — stiger i absoluta tal ju mindre standardiserade byggnadens utformning och detaljer är och ju dyrare material som kommer till användning. Anledningen till att arvodesbestämmelserna är bindande har uppgivits vara bl. a. att staten begärt fasta taxor för sin byggnation och att priskonkurrens och därav orsakade ofullständiga arbeten ej ansetts gagna byggherrarnas intressen. Inom en av ifrågavarande organisationer, Svenska Arkitekters Riksförbund (SAR), har även under senare år vidtagits vissa åtgärder gentemot medlemmar som brutit mot arvodesbestämmelserna. SAR:s förtroendenämnd har tillskrivit dessa medlemmar med erinran om bestämmelserna. Tidigare utfärdade nämnden varning i dylika fall. Enligt uppgift från SAR har ännu ingen medlem uteslutits ur förbundet av annat skäl än att vederbörande ej betalat fastställd medlemsavgift.

Försäljningsorganisationer Utformning, ändamål och omfattning

Samverkan i form av gemensam försäljningsorganisation kan ske genom att företagen satsar kapital i ett för ända-

61 målet bildat aktiebolag eller ekonomisk förening. I en del fall har försäljningsorganet dock ej gjorts till en självständig juridisk person. Företagens försäljning, som kan omfatta såväl varor som tjänster, överlåts helt eller delvis på försäljningsorganet. Detta har normalt inte någon lagerhållande funktion utan fördelar inköpsorderna mellan delägarna, som regel i förhållande till överenskomna kvoter. I många fall söker man dock därvid tillse, att leveranserna fördelas på det ur transportsynpunkt lämpligaste sättet. För den händelse att viss produktdifferentiering föreligger mellan delägarna kan köpare dock kräva att leveransen skall verkställas av ett visst företag. Försäljningsorganets priser bestäms antingen av dess verkställande ledning eller av dess styrelse. Resultatet blir i båda fallen att produkterna från de olika delägarna blir åsatta ett gemensamt pris, vilket kan vara ett av samverkans ändamål. Ett annat syfte med denna form av samverkan kan vara att söka skapa en starkare ställning gentemot köpare och konkurrenter. Därigenom kan de samverkande företagen uppnå vissa av fördelarna av integration utan att upphöra som självständiga produktionsenheter. Även om företagen genom försäljningsorganet får ställning som ensamföretagare på marknaden kan priserna ur köparnas synpunkt påverkas gynnsamt av de rationaliseringsvinster, som samverkan kan medföra i form av lägre totala försäljnings- och transportkostnader. Detta är den ur köparens synpunkt kanske mest väsentliga skillnaden mellan försäljningsorganisationer och priskarteller. Antalet registrerade försäljningsorganisationer har under senare år visat en tendens att öka och uppgår f. n. till 55. Såsom framgår av tabell 1, sid. 55,

är försäljningsorganisationerna relativt vanliga för sten- och träindustriprodukter, jordbruksprodukter samt på transportområdet (beställningscentraler). Tabellen ger beträffande det sistnämnda området på ett sätt en missvisande bild, enär bestämmelser för lastbilscentraler angående försäljningssamverkan med gemensam prissättning och anbudsgivning sammanförts under två kartellregisternummer för de nära 600 centralerna på detta område. En form av försäljningssamverkan som här inte upptagits finns inom jordbrukets föreningsrörelse. Till föreningar för producenter av bl. a. slaktdjur, mejeriprodukter, ägg, spannmål samt frukt och grönsaker föreligger leveransplikt för medlemmarna. Föreningarnas verksamhet skiljer sig från här behandlade försäljningsorganisationer på det sättet, att någon kvotering av leveranserna ej förekommer utan föreningarna är skyldiga mottaga allt som medlemmarna levererar. Föreningarna har sålunda även den lagerhållande funktionen. Vad gäller spannmål har leveransplikten delvis upphört att gälla genom ingripande från NO.

Exemplifiering

Ett typiskt exempel på ett försäljningsorgans uppkomst, syfte och utveckling utgör AB Gat- och Kantsten, vilket undersöktes av SPK år 1964 (stencil, dnr B 1: 5/63). Från att i början av seklet ha varit en betydande exportnäring försämrades gat- och kantstensindustrins förutsättningar starkt från år 1930 till slutet av 1950-talet, huvudsakligen på grund av att efterfrågan på gatsten i stort sett helt upphört. År 1951 bildade 13 stenindustriföretag Föreningen Gat- och Kantsten med bestämmelser angående prissättning, anbudsgivning och kvote-

62 ring. År 1954 överlät företagen försäljningen av hela sin produktion av gatoch kantsten på det då bildade försäljningsbolaget. Avsikten därmed har angivits vara att förenkla och effektivisera distributionen, att i görligaste mån försöka förhindra kostnadskrävande korstransporter samt i övrigt förbilliga kostnaderna för försäljningen av gat- och kantsten i landet. Aktieägarnas andel i leveranser beräknas efter viss kvotfördelning. År 1963 var denna sådan, att av de då 10 delägarna svarade fyra för ungefär tre fjärdedelar av försäljningen av den mest betydande produkten, råkantsten. Av det totala utbudet av gat- och kantsten, 15 miljoner kronor, svarade försäljningsbolaget för ca 80 procent. Övriga 16 tillverkare i branschen var sålunda i flertalet fall mycket små företagsenheter. Preliminära försäljnings- och avräkningspriser bestämdes till en början av styrelsen, men sedermera beslutades att försäljningspriserna skulle fastställas av bolagets direktör. Vid prissättningen sker enligt uppgift »en avvägning av kostnaderna hos delägarna och vad som i prishänseende rimligen kan uppnås på marknaden». Fr. o. m. år 1959 har den inhemska efterfrågan på kantsten ökat, varigenom industrins tidigare mycket dåliga lönsamhet förbättrats. På fyra år steg försäljningsbolagets genomsnittspriser med 20 procent, samtidigt som de försålda kvantiteterna kantsten ökade med 24 procent. Så vitt i undersökningen kunde konstateras lämnade kantsten hos de tre största tillverkarna likväl inte några mera betydande bidrag till täckandet av de gemensamma kostnader företagen haft för hela sin verksamhet, vilken omfattade även andra grenar av stenindustrin. I undersökningen konstaterades sammanfattningsvis bl. a., att ett

kvoteringsförfarande allmänt kunde sägas verka konserverande på företagsstrukturen. En förskjutning av tillverkningen mot större driftsenheter — vilket tidigare statliga utredningar funnit vara en väsentlig förutsättning för industrins fortbestånd — kunde därigenom tänkas ha hindrats eller fördröjts. Det var emellertid möjligt att en dylik strukturrationalisering skulle ha skett långsamt även om konkurrensen inte begränsats, eftersom antalet en- och tvåmansföretag utanför kartellsamarbctet ännu var relativt stort. Ett försäljningssamarbete innebärande kvotering och eliminering av priskonkurrens kan medföra att incitamenten till fortsatta rationaliseringar minskas. Av undersökningen framkom dock i detta fall att produktiviteten hos de tre största företagen inte oväsentligt höjts, vilket torde ha varit en nödvändig förutsättning för industrins fortsatta existens. Industrin är i hög grad beroende av manuell arbetskraft och för att vid konjunkturförbättringen kunna locka arbetare till industrin måste löneläget kraftigt höjas. Den relativt höga lönenivån i Sverige tenderade emellertid att göra import av sten från Portugal lönande trots de betydande fraktkostnaderna, och prisutvecklingen föranledde att större köpare också på prov började använda kantsten av betong. Viss mekanisering av uttagen av sten genomfördes därför i början av 1960talet. NO fann vid sin bedömning av ärendet inte anledning att för tillfället vidta några åtgärder. Under tiden efter undersökningen har en av de största delägarna i försäljningsbolaget, Granit AB C. A. Kullgrens Enka, köpt flera företag inom stenindustrin, bl. a. ett av de andra större företagen i kartellen. Förhållandena inom stenindustrin vi-

63 sar sålunda, att den gemensamma försäljningsorganisationen kan utgöra ett led i strävandena att rationalisera en industri, som av olika skäl mött betydande svårigheter att överleva. Exemplet visar också att försäljningssamverkan kan vara ett stadium i en process som leder till en mera fullständig integration. Ett exempel på försäljningssamverkan i en ung expanderande industri utgör AB Lättbetong. Följande redogörelse bygger på en undersökning av tegeloeli lättbetongindustrierna som SPK färdigställt under 1965. (PKF 1965: 8-9, sid. 5 ff, Pris-aktuellt nr 1/1966). Tillverkningen av lättbetong har alltsedan starten kring år 1930 varit koncentrerad till tre företagsenheter, vilkas produkter saluförs under varumärkena Siporex, Ytong och Durox. Branschen har expanderat mycket snabbt: år 1950 uppgick produktionen till ca 545 000 m 3 och år 1964 till ca 1 540 000 m 3 . Värdet av den sammanlagda försäljningen uppgick år 1964 till ca 135 miljoner kronor. Mellan de tre företagen fanns tidigare visst samarbete beträffande prissättning m. m., vilket inte hindrade att det särskilt beträffande fraktrabatter förekom konkurrens. Ett resultat härav blev, att företagen trängde in på varandras geografiskt sett naturliga försäljningsområden med irrationella transporter som följd. År 1958 bildade Siporex- och Ytongkonccrnerna det gemensamma försäljningsbolaget, som h a n d h a r dessa företags försäljning av lättbetong på den svenska marknaden. Bolaget svarar f. n. för ungefär 90 procent av totalförsäljningen i landet. Någon import förekommer inte. Däremot möter industrin konkurrens från andra stommaterial, t. ex. tegel i kombination med mineralull, betongelement och träkonstruktioner.

Försäljningsbolagets syfte har angivits vara att bredda lättbetongens ställning på byggnadsmarknaden och vidga dess användningsområde samt att åstadkomma en rationell distribution. Försäljningarna kvoteras så att viss procent tillförs Siporexkoncernen och återstoden Ytongkoncernen. Med hänsyn bl. a. till distributionsekonomiska synpunkter har landet indelats i S- och Y-distrikt samt i gemensamma distrikt. De sistnämnda är i första hand leveransutjämnande. Genom tillskapandet av försäljningsbolaget har industrins fraktkostnader minskats. De sammanlagda försäljningskostnaderna har däremot ökat, nämligen från kronor 5,42 per m 3 såld lättbetong till 11,24 mellan åren 1957 och 1962. ökningen föll till större delen på AB Lättbetong, som emellertid övertagit inte endast fabrikernas tidigare försäljningsarbete utan också den av fabrikerna bedrivna propaganda- och upplysningsverksamheten. Denna verksamhet uppges ha ägnats en betydligt större uppmärksamhet än tidigare. Priserna för lättbetong har sedan 1951 varit jämförelsevis stabila. I undersökningen konstateras att priserna stigit med 12 procent mellan 1951 och 1965, samtidigt som vissa dimensioner av murtegel steg med ungefär 30 resp. 50 procent. Undersökningen av AB Lättbetongs verksamhet har ej föranlett några åtgärder från NO:s sida. Beställningscentralerna för gods- och persontrafik är intressanta såtillvida att de utgör försäljningsorgan för tjänster samt att de antalsmässigt sett är betydande. Verkningarna av tillkomsten av Bussbeställningscentralen i Jönköping undersöktes av SPK år 1963 (PKF 1964: 3, sid. 27 ff, NO:s bedömning i samma tidskrift, 1965: 3, sid. 49 ff). Den yrkesmässiga landsvägstrafiken

64 har varit föremål för offentlig reglering i betydande omfattning. Vad gäller godsbefordran har bestämmelserna numera uppmjukats, men för persontrafiken gäller ännu att etableringsmöjligheterna är beroende av behovsprövning, att områdesuppdelning mellan trafikföretag i viss utsträckning föreskrivs samt att prissättningen i viss mån är reglerad genom av statlig myndighet utfärdade maximitaxor. Den 1 januari 1962 bildade de sex busstrafikföretagen i Jönköping en central för beställningsresor i syfte att samordna företagens resurser på ett för såväl allmänheten som bussföretagen rationellt sätt. Det tidigare tillämpade anbudsförfarandet hade blivit ohållbart; »höftade» anbud pressade priserna långt under kostnaderna. Genom centraliserad prissättning kunde priserna hållas på en mera rimlig nivå — i princip skulle maximitaxans priser uttas. Avtalet uppgavs vara av betydelse främst för de mindre företagen, vilka på grund av krympande underlag för linjetrafiken var i behov av inkomstförstärkning även om de åtnjöt vissa statssubventioner. Centralen inrymdes i ett av företagens lokaler och handhades av personal hos detta företag, övriga företag betalade härför viss administrationsavgift. Kvoteringen grundades på de närmast föregående årens intäkter av beställningstrafik. Förutom att mottaga och fördela körorder skulle centralen också verka för att öka efterfrågan på bussresor. Tillkomsten av centralen uppgavs ha haft fördelaktig inverkan på såväl intäkter som kostnader hos företagen. Personal för ordermottagning och anbudskalkylering behövde ej längre hållas hos företagen, och totalantalet bussar hade enligt uppgift kunnat minskas. Det visade sig mycket svårt att i un-

dersökningen konkret belysa verkningarna av kartellavtalet. Vad gällde prisutvecklingen kunde dock konstateras, att priserna mellan åren 1961 och 1962 stigit med i genomsnitt minst 20 procent, vilket endast till en del motsvarats av kostnadsstegringar. Maximitaxans priser hade dock i hälften av antalet undersökta fall ej på långt när kunnat tittas. Undersökningen visade även att bussföretag i andra orter endast i begränsad omfattning konkurrerat direkt med centralen i Jönköping. I sin bedömning av ärendet ifrågasatte NO först huruvida avtalet kunde betraktas som en anbudskartell, eftersom centralens verksamhet otvivelaktigt innefattade en samverkan före avgivande av anbud. Centralen var inte en självständig juridisk person, varför det måste anses vara centralens medlemmar som avgav anbuden. Emellertid framgick av lagförarbetena att man vid tillskapandet av förbudet mot anbudskarteller i första hand haft i åtanke fall, då de till anbudsinfordraren ingivna anbuden framstått såsom självständigt uppgjorda och beslutade trots att så inte varit fallet. Med hänsyn härtill fann NO det tveksamt huruvida samarbetet inom centralen föll under förbudsstadgandet. Då centralens verksamhet otvivelaktigt innefattade en konkurrensbegränsning, som i och för sig kunde komma under prövning enligt den allmänna bestämmelsen i KBL, övervägde NO att föra talan vid NFR. NO anförde: »Vid en bedömning huruvida ifrågavarande konkurrensbegränsning medför sådan skadlig verkan som avses i sistnämnda stadgande bör främst beaktas att samarbetet inom centralen medfört, att anbudskonkurrensen satts ur spel med en för konsumenterna icke önskvärd prishöjning som följd. Utredningen visar att denna prisstegring ägt rum utöver inträffad kostnadsstegring. Ä andra sidan har prishöjningen icke gått utöver den av statsmakterna sanktio-

65 nerade maximitaxan. Emellertid är att märka att här är frågan om ett organiserat samarbete i syfte att uppnå de i taxan angivna priserna. Samarbetet har medfört att centralen fått monopol på bussbeställningstrafiken på orten. Härigenom har köpslagan omöjliggjorts och prisstelhet har uppstått. Vidare hämmas verkningsförmågan inom branschen genom att företag med lägre kostnader förhindras att låta dessa slå igenom i prissättningen. Effektiviteten kan även påverkas av den i centralen genomförda kvoteringen, vilken förhindrar fri konkurrens beträffande antalet beställningsresor och som torde få betraktas såsom strukturkonserverande. Kvoteringsavtal anses kunna bidraga till att mindre effektiva företag hålles vid liv, varigenom en icke rationell kostnadsnivå vidmakthålles. Det har från medlemsföretagens sida framhållits att avtalet möjliggör en lönsammare drift av några medlemmars busstrafik, vilket skulle vara till fördel för linjetrafiken. En subventionering av linjetrafiken medelst intäkter från beställningstrafiken kan emellertid starkt ifrågasättas i all synnerhet som dylik trafik i regel bedrivs medelst bolagens reservbussar, varför det borde vara erforderligt om täckning erhålles av de rörliga kostnaderna». Under ärendets fortsatta handläggning meddelade SJ, att järnvägsstyrelsen beslutat rekommendera sina distriktschefer att låta SJ utträda ur bussbeställningscentralerna. För Jönköpings del fick styrelsens beslut tolkas som ett kategoriskt direktiv om utträde från avtalsperiodens slut den 31 december 1965. Då en annan av kartellmedlemmarna, som tillsammans med SJ svarade för mer än hälften av beställningskörningarna i orten, redan tidigare frånträtt avtalet, fann NO att förutsättningar för konkurrens ånyo syntes föreligga, varför ärendet avskrevs från vidare handläggning. I februari 1966 var situationen den att flera av de tidigare registrerade bussbeställningscentralerna upphört, medan ett antal centraler tillkommit på a n d r a orter. I ytterligare ett fall har NO nyligen 5 — i 614700

ifrågasatt skadlig verkan av samarbete i försäljningsorganisation, nämligen beträffande Svenska yllefabrikanters försäljningsförening, ek.för. NO har dock ännu inte tagit slutlig ställning i frågan. NFR har tidigare i anledning av dispensansökan från föreningen funnit, att dennas verksamhet ej träffades av förbudet mot anbudskarteller (NFR Beslut 1960, nr 8). I övriga här inte nämnda bedömningar av försäljningsorganisationer har NO inte funnit anledning vidtaga ytterligare åtgärder (se t. ex. PKF 1965:10, sid. 113 ff, angående Svenska Dörr AB). Horisontella

riktpriser

I kartellregistret finns ca 400 prisöverenskommelser av oförbindande karaktär, här kallade riktprisavtal. Som tidigare nämnts är dessa avtals omfattning och betydelse mycket växlande, och de förekommer såväl inom industrin och varudistributionen som för tjänster. I många fall kan avtalen betraktas som en uppmjukning av tidigare priskarteller; i samband med KBL:s införande förklarades åtskilliga bindande prisavtal i fortsättningen vara endast vägledande, något som i en del fall har uppgivits bero på att avtalsparterna missuppfattat lagens innebörd och trott att bruttoprisförbudet omfattade jämväl horisontella priskarteller. Denna utveckling torde i övrigt till betydande del få ses som ett resultat av det inom näringslivet bedrivna självsaneringsarbetet (se kap. 1, sid. 13). Åtskilliga riktprisavtal var emellertid även vid tiden före KBL:s införande av endast vägledande karaktär.

Omfattning

De registrerade riktprisavtalen utgörs av dels överenskommelser mellan ett

66 Tabell 2. Antal

riktprisöverenskommelser1 Föreningsbestäm.

Avtal Varuområde

Riksomfattande

Lokala

Riksomfattande

Summa Lokala

1. Produkter från järn-, stål- och me2. Järn-, stål- och metallmanufaktur . 3. Maskin-, varvs-, gjuteri- och verkstadsindustriernas tillverkningar . . 4. Jord- och stenindustriernas tillverk-

5 6

15 21

28 29

8 6. Pappersmasse-, pappers- och grafiska industriernas tillverkningar . . 7. Jordbruks- och trädgårdsprodukter, livsmedelsindustriens tillverkningar 8. Textil- och beklädnadsindustriernas tillverkningar 9. Läder-, hår- och gummivaruindustriernas tillverkningar 10. Kemiska och kemisk-tekniska in11. Hantverk

8 19 1 10

1 113 5 29

13. Övriga tjänster Summa 1

9 134 6 39 432

Siffrorna bygger på ungefär tre år gamla uppgifter.

mindre antal företag, dels föreningsbestämmelser angående central prissättning, utgivande av prislistor, prisböcker eller priskalkyler, överenskommelserna kan vara riksomfattande eller lokala. I tabell 2 anges antalet registrerade riktprisavtal fördelade på varuområden. Samtidigt visas överenskommelsernas karaktär och geografiska omfattning. Riktprisavtalen har sålunda i allmänhet formen av lokala föreningsbestämmelser och förekommer främst för livsmedelsprodukter samt inom hantverket. Horisontella riktpriser finns huvudsakligen i verksamheter som betjänar konsumenterna. I tabell 3 visas riktprissättningens värdemässiga omfattning i vissa detaljhandelsbranscher (se även bil. 2). Det förtjänar framhållas att uppgifterna bygger på uppskattningar i de fall SPK inte haft särskilda undersökningar att tillgå. Dessa uppskattningar

har i vissa fall gjorts av företrädare för respektive branscher. Tabell 3. Den horisontella riktprissättningens omfattning inom vissa detaljhandelsbranscher år 1964 Horisontellt Totalom- riktprissatt 1 sättning andel

Bransch

milj. kr

milj. kr

%

Livsmedelshandeln Färghandeln Parfymhandeln . . . Kioskhandeln Tobakshandeln . . . Kolhandeln Pappershandeln... Fotohandeln Järnhandeln Radiohandeln

7 500 520 45 520 600 250 150 200 1 600 500

6 000 390 34 390 360 150 20 20 100 10

80 75 75 75 60 60 13 10 6 2

Totalt

11 885

7 474

63 Exklusive konsumentkooperationens mångfilialföretagens försäljning.

och

67 Det torde överhuvudtaget vara svårt att finna någon detaljhandelsbransch där riktprisavtal inte i någon utsträckning förekommer. Branscher, som tillika med radiohandeln har en ringa förekomst av riktpriser, är textilhandeln och möbelhandeln. I stor utsträckning används dock i sistnämnda bransch enhetliga påläggssatser utan att några överenskommelser därom förefaller ha träffats. I skohandeln förekommer inte horisontella riktpriser men väl överenskommelser om gemensamma påläggssatser. I sammanhanget förtjänar påpekas, att den till synes ringa förekomsten av horisontella riktpriser i järnhandeln och pappershandeln beror på att endast en m i n d r e del av försäljningen går över disk. Försäljningen till konsument är till övervägande del horisontellt eller vertikalt riktprissatt. Vad gäller tjänsteområdet är det i många fall svårt att ange omfattningen av den horisontella riktprissättningen. I de s. k. installationsbranscherna, t. ex. för el- och vvs-anläggningar, sker en betydande del av försäljningen genom anbud, då material och arbete räknas samman i anbudssumman. I t. ex. elinstallationsbranschen är material i allt väsentligt vertikalt riktprissatt. För ändringsarbeten och andra smärre arbeten rekommenderas centralt riktpriser, men svårigheten att uppskatta dessas andel av omsättningen är betydande med hänsyn till att butiksförsäljning samtidigt normalt förekommer i verksamheten. På vissa tjänsteområden torde prisöverenskommelser ej förekomma. Detta torde gälla t. ex. vissa konsulter såsom privatpraktiserande läkare och tandläkare, advokater och organisationskonsulter samt arbetshjälp i hemmen. Däremot finns riktprisavtal för t. ex. bilskolor, biluthyrning, fotografering, kopieringsanstalter, skrivbyråer, bokfö-

ringsbyråer och annonsbyråer. Överhuvudtaget ger tjänsteområdet en splittrad och diffus bild vad gäller förekomsten av prissamverkan, vilket torde sammanhänga med att området är mera svårgripbart än andra näringsgrenar och i allmänhet föga belyst av undersökningar av de näringsfrihetsvårdande myndigheterna.

Utformning

De mera betydande riktprisöverenskommelserna är utformade som prislistor eller prisböcker. I branscher med stora sortiment blir prisböckerna mycket omfattande. Sålunda anger enligt uppgift järnhandelns prisbok ca 50 000 prisuppgifter avseende ca 20 000 olika artiklar, färghandelns prisbok upptar ca 18 000 artiklar av de 20 000—30 000 artiklarna i sortimentet, i pappershandeln riktprissätts ca 15 000 artiklar eller hälften av det tctala sortimentet och t. ex. Stockholms livsmedelshandlareförcning noterar 3 500—4 000 priser. Här bör nämnas, att flertalet butiker givetvis inte saluför ett fullständigt sortiment. I andra branscher är listorna av betydligt mera blygsam omfattning, i vissa fall avser överenskommelsen endast ett pris, t. ex. ett timdebiteringspris. I en del fall utges inte listor med angivna priser utan rekommenderas endast kalkylnormer, d. v. s. vissa påläggssatser på de inkalkylerade värdena. Sådana rekommendationer förekommer ibland som ett komplement till en lista som exempelvis omfattar endast de mera högfrekventa artiklarna. I enstaka fall förekommer slutligen att man centralt utfärdar kalkylnormer utan att därvid föreslå påläggssatser. De »stora» listorna får anses mest intressanta, varför här skall redogöras något utförligare för dessas utformning och tillkomst. Härvid har ett urval gjorts

68 som omfattar livsmedelshandeln, järnhandeln, färghandeln och pappershandeln. Från dessa organisationers sida har till utredningen uppgivits följande. Livsmedelshandelns huvudorganisation är Sveriges Livsmedelshandlareförbund, SSLF, som emellertid inte är direkt engagerad i prissättningen. Denna äger rum i 25 lokala föreningar inom förbundet. Dessa föreningar, vilkas verksamhetsområden i huvudsak sammanfaller med länsindelningen, är i princip oberoende av varandra i prissättningsfrågor. Utredningen har hos Stockholms livsmedelshandlareförening inhämtat synpunkter på hur listutgivningen tillgår. Inom denna förening handhas prissättningen av en prislistekommitté omfattande 10 köpmän. Listpriserna utarbetas efter en kalkylnorm, som anger differentierade procentuella marginaler för olika varugrupper och i vissa fall även för enskilda artiklar inom dessa. De varor, för vilka de samverkande företagen möter särskilt h å r d konkurrens från andra företag (mejerivaror, barnmat, mjöl, socker och d r y c k e r ) , prissätts genom angivande av öresmarginal. Dessa varor representerar ungefär 25 procent av omsättningen. Vissa färskvaror, nämligen frukt och grönsaker, prissätts inte centralt, men vissa normer för prissättningen rekommenderas i cirkulär. Den genomsnittliga marginalen har uppgivits för närvarande utgöra 16—17 procent av försäljningspriserna. Som bas för påläggen används den lägsta prisnoteringen som framkommer vid jämförelse mellan olika partihandelsleverantörer. Kalkylnormerna för prissättningen utarbetades för 5—6 år sedan, då en omräkning av marginalerna för olika varor skedde. Denna stödde sig på en undersökning hos ett antal enligt uppgift större livsmedelsbutiker. I denna undersök-

ning kunde man dock inte få fram hur kostnaderna skulle fördelas på olika varor, och man tar i prissättningen i första hand hänsyn till konkurrenssituationen. Kalkylnormerna ändras därför en eller ett par gånger per år. Det är därvid sällsynt att man ändrar enstaka priser, utan man räknar hellre om hela gruppens marginal. Per radio underrättas medlemmarna om aktuella prisändringar och tillfälliga prisnedsättningar hos konkurrerande företag. Det förhållandevis ringa antalet vertikala riktpriser som ännu förekommer på detta område används inte i prissättningen. Arbetet med järnhandelns riksomfattande prislista sysselsätter inom Sveriges Järnhandlareförbund tre personer på heltid. Dessutom finns 15 prisombud som rapporterar från olika delar av landet. Listan är utformad som ett lösbladssystem och förnyas successivt. Som service åt medlemmarna h a r förbundet ett bibliotek omfattande leverantörernas prislistor, broschyrer e t c , vilket omfattar ungefär 15 hyllmeter. Listans priser omfattar vertikala riktpriser, leverantörers katalogpriser samt av förbundet satta priser. I vissa fall är leverantörernas prislistor utformade så att de direkt kan insättas i prisboken, i andra fall ger de vertikala riktpriserna för låga marginaler och omräknas därför av förbundet. Katalogpriserna uttas vid försäljning över disk men utgör vid den omfattande partiförsäljningen utgångspunkt för rabattberäkningen till storförbrukarna. För en del av järnhandelns sortiment, främst för partiförsäljning, anges inte några priser. Över disk försålda varuslag finns i andra branscher, t. ex. leksaker, husgeråd och sportartiklar, och varuhusen har tagit upp de högfrekventa artiklarna i järnhandelssortimentet. Bland annat med hänsyn till att lågprisföretag i sin an-

69 nonsering gör prisjämförelser med vertikala riktpriser önskar förbundet att sädan prissättning måtte upphöra. Inom färghandeln utgör centralstyrelsen för Sveriges Färghandlares Riksförbund samtidigt en priskommitté. Vid prissättningen tas hänsyn till konkurrensen, kostnaderna och omsättningshastigheten. Kostnadsutvecklingen följs upp genom intäkts- och kostnadsundersökningar, som Detaljhandelns Utredningsinstitut vartannat år gör för förbundets räkning. Erfarenhetsmässigt kan de olika varorna inplaceras på rätt marginalnivå, vilken varierar mellan 15 och 50 procent av försäljningspriserna. Som utgångspunkt för kalkylen används genomsnittliga inköpspriser. Genom att listan har formen av ett lösbladssystem kan priserna löpande justeras. Den fjärdedel av artiklarna, som inte tas upp i listan, utgörs av varor som saluförs jämväl av varuhusen. Även för andra varor i sortimentet föreligger konkurrens, nämligen från s. k. fabriksnederlag. Vissa leverantörer av kemisktekniska artiklar anger vertikala riktpriser, vilka emellertid med hänsyn till konkurrensförhållandena anses vara för böga. Inom pappershandeln används en riksomfattande prislista för över-diskförsäljning, medan försäljningen till storförbrukare sker genom anbudsförfarande. Högst 25 procent av omsättningen går över disk. Riktlinjerna för prissättningen utarbetas av en inom Svenska Pappershandlareföreningen tillsatt priskommitté, bestående av tre pappershandlare, en från Stockholm och två från landsorten. Marginalerna, som uppgår till 20—40 procent av försäljningspriserna för olika varor, fastställs erfarenhetsmässigt och under hänsynstagande till konkurrensförhållandena. Prislistan omarbetas vart femte år, men prisändringar meddelas dessemel-

lan successivt i medlemstidning och prisblad. Flertalet medlemmar i föreningen driver jämväl bokhandel. För denna tilllämpas, som nämnts i kap. 4, fast bruttoprissättning genom dispens, som dock upphör år 1970. Vad gäller papperssortimentet förekommer vertikal riktprissättning, ehuru omfattningen därav minskar. Pappershandlareföreningen har hos leverantörerna undanbett sig vertikal riktprissättning, då man anser att handeln själv bäst klarar prissättningen på en priskonkurrerande marknad. År 1956 gjorde Detaljhandelns Utredningsinstitut på uppdrag av NFR en undersökning rörande bl. a. dessa fyra riktprislistor. En jämförelse mellan förhållandena nu och för tio år sedan visar främst den skillnaden, att de vertikala riktpriserna tidigare hade långt större betydelse. Reträffande riktlinjerna för den horisontella prissättningen synes några större förändringar ej ha skett. Järnhandelns lista anger dock numera uttryckligen riktpriser (se kap. 4, sid. 47).'

Andamål

Den horisontella riktprissättningen har i grunden samma ändamål som en priskartell, nämligen att eliminera priskonkurrens mellan de samverkande företagen och underlätta prissättningsarbetet. I motsats till vad som i allmänhet gäller för priskartellernas medlemmar har det sistnämnda ändamålet otvivelaktigt större giltighet för de företag som samverkar med gemensamma riktpriser. Svårigheterna för en detaljist eller en hantverkare att själv sätta sina priser orsakas av en eller flera av följande faktorer: 1) sortimentets omfattning 2) bristande tid och resurser

70 3) bristande kunskaper om kostnaderna 4) bristande kunskaper om marknaden. Det har hävdats, att en företagare borde besitta förmåga att göra upp kostnadskalkyler och kunna bedöma marknadsläget och att prissamverkan endast medför konkurrenshämmande verkningar, när faktorerna 1 och 2 ovan ej kan anses relevanta. Erfarenheten visar dock att åtskilliga företagare inte besitter sådan förmåga. Dessutom är prissättningen, såsom framhållits i kap. 3, i flertalet fall en komplicerad process. Propåer om införande av legala kompetenskrav avseende exempelvis ådagalagd kalkyleringsförmåga eller andra ekonomiska insikter har avvisats i vårt land. I branscher med stora sortiment anses ett underlättande av prissättningsarbetet i en eller annan form vara oundvikligt, i vart fall under rådande strukturförhållanden med relativt många små företagsenheter. Att avsikten med prissamarbetet också är att de angivna priserna i stort skall hållas torde vara tämligen klart mot bakgrunden av SPK:s utredningar om riktprisföljsamhct (se kap. 3 och bil. 2). I vissa fall framgår inte av själva listorna att priserna är endast rekommenderade eller vägledande.

Exemplifiering

Det enda av NFR hittills prövade riktprisärendet h a r avsett järnhandelns prislista (se kap. 4, sid. 46). Ett vid NFR avhängiggjort ärende rörande horisontell riktprissättning på mopedreservdelar återkallades av NO. Ytterligare ärenden rörande riktprisavtal har NO hittills inte funnit skäl att föra inför NFR:s prövning. Däremot h a r flera riktprisavtal inom hantverksom-

rådet undanröjts under handläggningen hos NO, och vid flera tillfällen har prissättningen inom frisörbranschen upptagits till behandling. Först skall emellertid h ä r något redogöras för förhållandena inom den största detaljhandelsbranschen, livsmedelshandeln, som kontinuerligt följs i SPK:s prisövervakande verksamhet (se även bil. 3). Den totala omsättningen i livsmedelshandeln uppgick år 1964 till ca 12 miljarder kronor. År 1951 var omsättningen ca 5 miljarder och uttryckt i 1964 års priser kan omsättningen för år 1970 beräknas uppgå till ca 13 miljarder. Som närmare visas i bil. 3 representerar de stora, integrerade företagen en betydande och växande del av livsmedelshandeln. SPK:s undersökningar har visat, att genomsnittspriserna hos olika företagsgrupper varierar men att skillnaderna är förhållandevis små. I enskild livsmedelshandel brukar sålunda prisnivån ligga 2—3 procent över konsumentkooperationens och mångfilialföretagens priser. Förhållandena växlar emellertid något i olika orter. I Stockholm, där priskonkurrensen under en följd av år varit relativt stark, uppgick prisskillnaderna i augusti 1965 till maximalt ca 11 procent för ett s. k. veckoköp i olika butiker. De högre priserna hölls av vissa företag med ett i övrigt »exklusivt» och stort sortiment, de lägsta priserna vid detta tillfälle fanns i Konsums varuhus OBS samt Tempo. I Göteborg och Malmö var prisspridningen vid samma tidpunkt lägre, 8—9 resp. 6—8 procent. Lägsta priserna hade Hemköpscentralen i Göteborg och "Wessels i Malmö. I allmänhet låg prisnivåerna för olika företagsgrupper i dessa och vissa andra städer tämligen nära varandra (se PKF 1965: 10). Bland de enskilda mindre livsmedelsbutikerna h a r bortfallet av företag under senare år uppgått till ca 1 000 per

71 år. I Stockholm har ca 500 enskilda livsmedelsbutiker upphört under de senaste fem åren, vilket till viss del dock orsakats av den omfattande saneringen av bebyggelsen. Bl. a. omöjliggör skillnaderna i h y r o r mellan gammal och ny bebyggelse i många fall flyttning av företag. Vidare ges livsmedelsbutikerna i nybyggen stora mått; de nya stadsplanerna ger i allmänhet sålunda inte plats för småbutiker, varför större, kapitalstarka enheter får ett försteg i tävlan om nya lokaler. Mot bakgrunden härav är det förklarligt att de m i n d r e enheterna söker stärka sin ställning genom olika slag av samverkan. De företag, som inte är anslutna till någon inköpsgrupp (ICA, Favör och Vivo) är numera i klar minoritet inom enskild livsmedelshandel. Inom dessa inköpsgrupper samverkar man också genom viss gemensam prisannonsering, varvid man sålunda bryter ut ett antal varor ur branschföreningens lista. Huruvida denna företeelse är ett förberedande stadium till en mera fullständig integration är en fråga som nu är svår att besvara. Vad gäller frisörbranschen är antalet tjänster som skall prissättas litet, och försäljning av varor sker i endast ringa omfattning. NO har i skilda sammanhang tagit upp olika konkurrensbegränsande företeelser inom branschen. År 1957 hemställde NO sålunda, att NFR måtte söka undanröja skadlig verkan av vissa bestämmelser rörande minimipriser, som intagits i gällande kollektivavtal inom frisörbranschen. Avgörande för NO:s ställningstagande var att bestämmelserna h i n d r a d e företag, vilkas kostnader låg under genomsnittet, att med lägre priser öka sin omsättning. Efter upprepade överläggningar mellan Svenska frisörföreningen, Svenska frisörarbetareförbundet och NO förklarade kollektivavtalsparterna, att minimipri-

ser skulle ersättas med rekommenderade priser. Med anledning härav återkallade NO ärendet (NFR Beslut 1959, nr 7). År 1961 erhöll NO kännedom om att de till frisörföreningen anslutna frisörmästarna genom individuella kontrakt med frisörföreningen eller vederbörande lokalförening i betydande omfattning förbundit sig att mot visst vite icke underskrida de av lokalföreningarna utfärdade priserna. Efter upprepade samtal mellan NO-kansliet och frisörföreningen förklarades från föreningens sida, att ifrågavarande kontrakt icke längre skulle gälla, vilket också tillkännagavs i facktidningen. NO konstaterade även, att åtskilliga av de prislistor, som utgavs av de 66 lokalavdelningarna för herr- och damfrisörer, angav att priserna var »avtalsmässigt skyddade» eller minimipriser. Efter flera överläggningar mellan NO-kansliet, föreningen och vissa lokalavdelningar utsände föreningen ett cirkulär till samtliga avdelningar i landet med innehåll att de priser, som avdelningarna utfärdade, endast var vägledande och att uppgifter om minimipriser o. dyl. skulle utgå. NO har likväl under de senaste åren funnit, att lokalföreningarnas priser alltjämt torde betraktas som helt bundna. Bl. a. förekommer att företag, som underskrider priserna, kan utsättas för leveransavstängning som en följd av hot från berörda lokalavdelning gentemot grossister i branschen. SPK h a r följt prisutvecklingen i branschen och funnit, att priset på hårklippning mellan åren 1962 och 1964 stigit med 20—25 procent, att prissättningen i branschen till betydande del påverkas av de riktprislistor som utfärdas av lokalavdelningarna samt att priskonkurrensen inom varje område är ytterst begränsad. Anslutningen till

72 lokalavdelningarna uppgår till mellan 90 och 95 procent av herrfrisörmästarna och mellan 80 och 85 procent av damfrisörmästarna. Här förtjänar också nämnas, att utländsk konkurrens endast förekommer i vissa gränsorter och att konkurrens från företag i andra branscher ej föreligger, med undantag möjligen för försäljningen av t. ex. hempermanentmedel. SPK utreder f. n. riktprisföljsamheten i vissa distrikt på hemställan av NO. Härvid h a r framkommit, att riktprislistor ej längre synes utges i dessa distrikt. Det kan ifrågasättas huruvida listorna ersatts med muntliga överenskommelser, något som i och för sig är tänkbart med hänsyn till det fåtal priser varom här är fråga. Som exempel på ett riktprissamarbete som upphävts genom NO må nämnas Sveriges Konditorförenings riktprislista för konditorivaror. Föreningen hade år 1959 upprättat och till medlemmarna utsänt en riktprislista, som upptog priser på bl. a. tårtor, bakelser, smörgåsar och vissa drycker. Enligt en av SPK utförd undersökning var listans noteringar väsentligt högre än faktiskt uttagna medelpriser under 1958. Föreningen uppgav i yttrande till NO, att listan upptog priser på konditorivaror av högsta kvalitet — varför en jämförelse med genomsnittligt uttagna priser inte borde gö-

ras — samt att medlemmarna uppfattade listans priser som maximipriser. Sedermera anförde föreningen till NO att den låtit undersöka priserna bland medlemmarna, varvid framkommit att prisvariationerna var stora. Detta berodde på lokala förhållanden och olikheter i företagens kostnadssammansättning. En riktprislista var därför inte den lämpligaste formen för prissättningshjälp till medlemmarna. I stället avsåg föreningen att på annat sätt bedriva sådant informationsarbete om kostnadsutvecklingen m. m. som kunde underlätta de enskilda medlemmarnas kalkylarbete. Föreningen hade till följd härav beslutat att i fortsättningen inte utge riktprislistor. Med hänsyn härtill fann NO ytterligare åtgärder i ärendet ej vara påkallade (PKF 1960:2 sid. 121). Det informationsarbete som föreningen bedriver i stället för att utge prislistor h a r varit att utarbeta en mall för kostnadskalkylering utan att därvid föreslå några påläggssatser eller lämna några exempel på h u r mallen skall användas. Däremot lämnar föreningen informationer om h u r t. ex. en avtalsmässig löneökning påverkar priserna, d.v. s. hur mycket priset måste höjas för att varan u n d e r i övrigt oförändrade förhållanden skall ge samma netto som före lönekostnadsstegringen.

KAPITEL 6

Vertikala riktpriser

Av den analys av bruttoprissystemet, som föregick KBL:s införande, framkom att vertikala prisangivelser kunde medföra vissa fördelaktiga verkningar. Bakom bruttoprisförbudets begränsning till bindande prisangivelser låg bl. a. uppfattningen, att möjligbeten för leverantörerna att fortsättningsvis rekommendera ett senare leds försäljningspriser kunde tänkas bevara sådana fördelar, samtidigt som nackdelarna — främst hinder för priskonkurrens i återförsäljarledet — eliminerades. En förutsättning var härvid att de vertikala riktpriserna i praktiken inte uppfattades på samma sätt som de fasta bruttopriserna. I detta kapitel redogörs för de vertikala riktprisernas utformning, omfattning och ändamål, varvid exempel ges. Ett p a r speciella företeelser med anknytning till vertikal riktprissättning behandlas därjämte.

Utformning

och

omfattning

Som nämnts i kap. 4 får företagare inte ange utförsäljningspriser för återförsäljare utan att det därvid kommer till uttryck att dessa priser får underskridas. I KBL:s förarbeten anges att benämningen riktpris bör vara tillräckligt klargörande, vilket inte utesluter att a n d r a uttryckssätt kan begagnas. Andra förekommande benämningar är t. ex. cirkapris, rekommenderat pris, vägle-

dande pris, ungefärligt pris och prisklass. Såsom framgår av bil. 5 är benämningen riktpris dock den vanligast förekommande. Riktpriser kan tillkännages i annonser — riktade till återförsäljare eller konsument — kataloger, prislistor eller cirkulär till återförsäljare, på varan eller dess förpackning eller muntligen. Som framgår av bil. 2 är det vanligast att riktpris tillkännages i kataloger och prislistor, dock ofta kompletterat med annonsering riktad till konsument. Den använda prisbenämningen kan vara mer eller mindre tydligt angiven; i annonser förekommer sålunda relativt ofta att benämningen satts t. ex. i liten stil på undanskymd plats och ej i anslutning till angivet belopp. Benämningarna brukar ibland förkortas, t. ex. r-pris, rp., c:a och rek.-pris. Beloppet är i många fall angivet på sådant sätt, att priset inte framstår som ungefärligt utan snarare är så exakt, t. ex. 298: 75 eller 1: 63, att något annat pris ej förefaller tänkbart. Vertikala riktpriser förekommer främst på märkesvaror men används i viss utsträckning även för tjänster, t. ex. arbetsmoment för reparation och service av bilar. Vid bruttoprisförbudets införande skedde till en början en tämligen allmän övergång till vertikal riktprissättning, men dennas omfattning h a r relativt sett minskat under senare år. Det torde dock vara svårt att hitta något detaljhandelssortiment av bety-

74 delse, för vilket vertikala riktpriser överhuvud ej förekommer. Omfattningen av vertikalt riktprissatta artiklar varierar emellertid betydligt för olika varugrupper. Utredningen har hos SPK begärt en kartläggning av förekomsten av vertikal riktprissättning inom vissa konsumtionsvarusektorer. För undersökningens uppläggning, omfattning och resultat redogörs närmare i bil. 2. Av undersökningen har bl. a. framkommit att vertikalt riktprissatta varor representer a r en relativt hög andel — över 80 procent — av undersökta företags omsättning vad gäller vissa konsumentkapitalvaror, nämligen bilar, cyklar och mopeder, elektriska hushållsmaskiner och ur samt petroleumprodukter, textil- och gummiskor, sport- och campingartiklar och husgeråd. De varugrupper, inom vilka vertikala riktpriser förekommer i relativt liten omfattning — ca 5 procent och därunder — är främst livsmedel, trikåvaror, fotografiska och optiska artiklar samt radio- och TV-artiklar. Den värdemässiga omfattningen av vertikalt riktprissatta varor, uttryckt i konsumentpriser, var år 1964 ca 10,6 miljarder kronor enligt undersökningen, vilket motsvarar ungefär 20 procent av den totala privata konsumtionen. Undersökningen bekräftar, att vertikala riktpriser förlorat sin betydelse på vissa varuområden, där de ännu för 5— 10 år sedan förekom i relativt stor omfattning. Detta gäller särskilt livsmedel, kemisk-tekniska artiklar, radio- och TVhandelns varor samt fotoartiklar. Enligt nyetableringssakkunniga (SOU 1951:28, sid. 120) var ungefär hälften av livsmedelshandelns sortiment bruttoprissatt, medan den vertikala riktprissättningen sedan början av 1960-talet är av obetydlig omfattning. De kemisk-tekniska artiklarna var kring år 1950 nästan fullständigt bruttoprissatta, medan

den vertikalt riktprissatta andelen år 1964 var 12 procent. Radio- och TVapparater var bruttoprissatta år 1950 och vertikalt riktprissatta fram till hösten 1963, då en väsentlig del av riktprissättningen slopades. Av radiohandelns hela sortiment var år 1965 ca 5 procent vertikalt riktprissatt. Vad slutligen gäller fotoartiklar var bruttoprissättningen helt genomförd år 1950. De vertikala riktpriserna slopades successivt i början av 1960-talet. För övriga varugrupper av större vikt har några betydande förändringar av andelen vertikalt prissatta artiklar inte ägt rum. Av det insamlade materialet går inte att utläsa några entydiga tendenser beträffande den vertikala riktprissättningens fortsatta utveckling. För elektriska hushållsmaskiner och radio-TV har sålunda omfattningen hos undersökta företag mellan åren 1964 och 1965 minskat från 99 till 85 resp. från 13 till 5 procent, medan övriga varugrupper visar ringa eller blott obetydliga förändringar — såväl uppåt som nedåt — under denna tid. De i undersökningen tillfrågade företagen h a r inte redovisat några planer på att införa vertikala riktpriser. Däremot förekommer i 15 fall uttalanden rörande borttagande av riktpriser. I flertalet fall har det emellertid varit omöjligt att avgöra om dessa uttalanden avsett definitiva beslut.

Ändamål Prisorientcring för konsumenter

Leverantörer torde tillämpa vertikal riktprissättning bl. a. i syfte att ge konsumenterna upplysning om varans ungefärliga pris, något som anses särskilt angeläget för kapitalkrävande varor och vid introduktion av nya produkter. Utredningen har funnit anledning att undersöka förekomsten av dylik prisupp-

75 lysning i annonsering, särskilt som det från konsumenthåll ofta framhållits att tillverkare och importörer i alltför liten omfattning tillkännager produkternas prisklass i sin reklam. Undersökningen av prisannonseringens omfattning från leverantörers sida redovisas i bil. 5. Resultatet ger vid handen att riktprisannonseringen totalt sett är av tämligen ringa omfattning, även om betydande variationer föreligger mellan olika varugrupper. I stort torde finnas ett klart samband mellan förekomst och annonsering av riktpriser, men för vissa varor — t. ex. bilar, elektriska hushållsmaskiner, möbler och kemisk-tekniska artiklar — anges riktpris i betydligt mindre omfattning vid annonsering än vad som motsvarar förekomsten. Vad gäller bilbranschen må framhållas, att en relativt stor del av antalet annonser avser tillbehör, vilka ej är riktprissatta i fullt samma omfattning som nya bilar och reservdelar. För radio-TV-sortimentet, skor och fotoartiklar visar riktpriset något högre annonsfrekvens än förekomst. För den förstnämnda varugruppen kan förklaringen härtill vara att man i annonseringen i åtskilliga fall anger en ungefärlig prisklass, vilket man från resp. företags sida inte betraktar som riktprissättning. För fotoartiklar kan anledningen vara att riktpriser införts och annonserats under 1965 för vissa nya kameror. I en bilaga till nyetableringssakkunnigas betänkande (SOU 1951: 28, s. 156 ff) redogörs för en-liknande annonsundersökning, som professor Ulf af Trolle låtit utföra. Man studerade då bruttoprisannonseringens frekvens för märkesvaror åren 1938 och 1950. Även om de båda undersökningarnas metodik \ a r i t något avvikande får de likväl anses jämförbara. En sammanställning av resultaten visas i tabell 4.

Tabell 4. Brutto- resp. riktprisannon.seringens frekvens åren 1938, 1950 och 1965 Antal leverantörsannonser med pris (%)

Varu grupp

Livsmedel Kem. tekniska Textil o. beklädnad

övriga4

Samtliga

.

1938 1

1965 3

39 46 37 37 41

42 31 24 34 32

1 3 24 21 12

1 Dagens Nyheter, april månad Dagens Nyheter, Aftonbladet, Svenska Dagbladet, Vårt Hem och Damernas Värld, april månad 3 Dagens Nyheter, Sydsvenska Dagbladet, Norrländska Socialdemokraten, Året Runt, Damernas Värld, Se, Motor och Allt i Hemmet, hela årgång 1965 4 Ej böcker och spritdrycker 1938 och 1950, ej böcker, noter, spritdrycker, tobaksvaror, apoteksvaror och petroleumprodukter år 1965. Anm. År 1965 var antalet annonser i undersökta dagstidningar större i april månad än genomsnittligt och andelen prisannonser var ett par procentenheter större. 2

Som framgår av tabellen har omfattningen av prisannonsering från leverantörers sida varit klart sjunkande. En av anledningarna härtill torde vara, att detaljisterna numera ofta står som annonsörer i fall då leverantörerna helt eller delvis bestrider kostnaderna. Leverantörerna låter då i många fall framställa klichéerna, men ett eventuellt angivet pris får framstå som detaljistens eget försäljningspris, även om det de facto är ett vertikalt riktpris. Någon studie av dylik samannonserings omfattning har av praktiska skäl ej kunnat göras. I en särskild undersökning har utredningen belyst konsumenternas priskunskap och prismedvetande (se bil. 4). Härvid tillfrågades ett representativt urval personer hur de uppfattade begreppet riktpris. Undersökningen visade att konsumenterna var dåligt orienterade om riktprisbegreppets innebörd; var

7G femte konsument sade sig aldrig ha hört ordet och endast 23 procent av de tillfrågade kände till den rätta innebörden. Resterande 57 procent visste antingen inte alls innebörden eller inlade fel betydelse i ordet; hela 16 procent likställde riktpris med bruttopris. Av två givna alternativa beskrivningar av ordets innebörd valde ungefär var tredje konsument fel. Över tre fjärdedelar av de tillfrågade ansåg att man på begäran kan få rabatt vid köp av t. ex. konsumentkapitalvaror. Även om man inte visste innebörden av riktpris var man tydligen medveten om att priserna i detaljhandeln kan växla på samma märkesvara.

kurrens från utomstående företag. Likväl uppges det förekomma, att återförsäljare anslutna till sådana organisationer enskilt uttalar önskemål om prisvägledning. Rekommendationer av återförsäljarnas priser torde därför förekomma i större omfattning än som utåt visas, t. ex. muntligt genom leverantörernas försäljare. Särskilt inom vissa hantverksorganisationer är man emellertid klart positivt inställd till vertikala riktpriser. En av anledningarna till denna motsatsställning kan vara, att man inom köpmannaorganisationerna i större utsträckning utarbetat egna prislistor. En annan anledning kan vara att konkurrensen från utomstående företag ofta är mindre omfattande inom hantverksyrkena.

Pris vägledning för återförsäljare

Som tidigare antytts kan vertikal riktprissättning ur återförsäljarledets synpunkt i vissa fall vara ett alternativ till horisontell prissamverkan och kan ha samma grundsyften som denna, nämligen att underlätta prissättningen och eliminera priskonkurrens i återförsäljarledet. Leverantörernas riktprissättning kan i dylika fall vara styrd av återförsäljarledct. Det var åtminstone för en del år sedan vanligt — liksom tidigare på bruttoprissystemets tid — att återförsäljarna enskilt eller genom sina organisationer förhandlade med leverantörerna om riktprisets storlek, d. v. s. den marginal återförsäljarna önskade erhålla. Under de senaste åren har man från flertalet detaljhandelsorganisationer i olika sammanhang förklarat, att man ej längre är intresserad av att leverantörerna rekommenderar försäljningspriserna. Gemensamt för de organisationer, som särskilt starkt uttalat sig mot vertikala riktpriser är, att medlemmarna utsatts för en alltmera kännbar kon-

Riktpriset som konkurrensmedel

När en leverantör skall marknadsföra en artikel kan han särskilt på en marknad med utbudsöverskott skapa intresse för sin vara hos återförsäljarna genom att erbjuda dem en god marginal. Detta kan ske genom att sätta riktpriset högt i förhållande till inköpspriset, och för att möjliggöra att den faktiska marginalen blir ungefär densamma som den nominella kan leverantören utvälja återförsäljarna så att priskonkurrens blir föga trolig. Urvalet kan antingen ske på geografiska grunder eller omfatta endast återförsäljare som normalt inte priskonkurrerar sinsemellan. Kombinationen selektiv försäljning—vertikal riktprissättning förekommer förhållandevis ofta. I praktiken är det härvid vanligt med leveransvägran eller annan diskriminering gentemot företag, som öppet lämnar rabatter på riktpriser eller som normalt uttar lägre marginaler än vad som är brukligt.

77 I vissa fall kan leverantören, särskilt om tillgången på varuslaget är knapp i förhållande till efterfrågan, hålla nere marginalerna i återförsäljarledet genom vertikal riktprissättning. Riktpriset kan m. a. o. också verka som ett maximipris, enär återförsäljarna — om riktpriset annonseras — svårligen kan utta ett högre pris. Leverantören kan därigenom hålla konsumentpriset lågt på sin vara i förhållande till konkurrerande produkter eller öka sitt eget utbyte i förhållande till återförsäljarledet. I dagens läge torde motiv av detta slag inte ha någon avgörande betydelse, i vart fall är sådan annonsering, där riktprisets karaktär av maximipris framhålls, av ringa omfattning. Bindande, vertikala maximipriser torde överhuvudtaget knappast förekomma, ehuru de i och för sig ej är förbjudna enligt KBL. Exemplifiering NO har som nämnts möjlighet att ingripa direkt mot vertikal riktprissättning enligt 5 § KBL och begära att leverantören skall upphöra härmed. NO har närmare prövat ett fall av vertikal riktprissättning i bilbranschen, varom redogörelse lämnas i det följande. I åtskilliga andra ärenden har dylik prissättning varit den indirekta orsaken till ingripande, nämligen i leveransvägransfall. Återförsäljare har härvid ofta i en eller annan form utövat påtryckningar mot leverantören att avbryta leveranserna till eller vägra uppta affärsförbindelse med ett företag, som underskrider riktpriserna. NO:s ingripanden i dylika fall har i regel inte riktats mot riktprissattningen som sådan utan mot själva leveransvägran. Bilbranschen

Bilförsäljningen i Sverige har under en lång följd av år expanderat kraftigt.

Den totala omsättningen i bildetaljhandeln uppgick år 1965 till ca 8,5 miljarder kronor, vilket innebär att branschen omsättningsmässigt är den näst största i detaljhandeln. Samma år inregistrerades 275 000 nya personbilar av 60-talet märken och i över 300 utföranden. De fem största märkena — Volvo, Volkswagen, Opel, tyska Ford, Saab och engelska Ford — svarade för över tre fjärdedelar av nyregistreringarna. Det finns tre svenska tillverkare av personbilar, lastbilar och traktorer samt ett 20-tal generalagenter, som var för sig representerar ett eller flera utländska märken. De största leverantörerna är AB Volvo, AB Scania-Vabis, General Motors Nordiska AB, Ford Motor Company AB och Saab-ANA. Distributionen är till helt övervägande del ordnad så, att tillverkaren/generalagenten säljer sina produkter till särskilt utvalda detaljhandelsföretag. Enligt avtal (kart.reg.nr. 1603, 1605, 1607, 1610, 1611, 1617, 1622, 1623, 1627, 2097—99, 2101—05) ges återförsäljarna ensamförsäljningsrätt för respektive märke inom ett angivet område, samtidigt som återförsäljaren förbinder sig att inte saluhålla konkurrerande märken. Försäljningsordningen är m. a. o. selektiv med dubbelsidig exklusivitet och områdesuppdelning. I 10 av de 17 avtalen — bl. a. mellan de tre största leverantörerna och dessas återförsäljare — är stadgat om påföljd vid försäljning på annans område; i flertalet fall har återförsäljaren att erlägga s. k. serviceersättning till det företag som enligt distriktsindelningen skulle ha genomfört affärstransaktionen. Serviceersättningen, som tidigare i flera fall kallats intrångsprovision, uppgår i allmänhet till några h u n d r a kronor per fordon. Fördelningen av bildetaljhandelns omsättning på olika verksamhetsgrenar var år 1965 i runda tal följande:

78 Verksamhetsgren Nya personbilar. . Begagnade personbilar Nya lastbilar Begagnade lastbilar Reservdelar, till-

Försäljningsvär- Andel de (milj. kr) (%) 3 400

2 450 600

100 930

Reparationsarbe920 Total omsättning.

8 400

7 1 11 11 100

Leverantörerna anger vertikala riktpriser till nära 100 procent vad gäller nya personbilar och reservdelar. Tillbehör är riktprissatta till mycket stor del, men en betydande del av försäljningen härav sker hos företag utanför bildetaljhandeln, såsom varuhus och bensinstationer. Vad gäller nya lastbilar förekommer i vissa fall vertikala riktpriser för chassierna. Reparationsarbeten riktprissätts av vissa leverantörer. Inom bilhandelns centralorganisation, Motorbranschens Riksförbund, och dess lokalavdelningar samt inom föreningar för återförsäljare av märkena BMC, Ford och Volvo har träffats en rad konkurrensbegränsande överenskommelser (kart.reg.nr. 2060—2066, 2100, 2106 och 2107). Horisontella riktpriser, typkalkyler eller kalkylnormer rekommenderas sålunda för bl. a. verkstadsarbeten, lackeringsarbeten, bärgning och bogsering. Återförsäljarföreningarna för BMC och Ford har slutit avtal om områdesuppdelning o. dyl. Motorbranschens Riksförbund utövar i samarbete med sina lokalavdelningar kompetenskontroll av utomstående företag, som begärt s. k. verkstadsrabatt. Sådana företag, som är hänvisade att köpa originaldelar från märkesverkstäderna och som befinns vara kvalificerade beträffande utrustning och personal, upp-

förs på särskild lista och organisationen rekommenderar sina medlemmar att medge dessa företag rabatt på riktpriserna. Av det anförda framgår att bilbranschen i hög grad är reglerad av konkurrensbegränsande avtal och företeelser. Vad gäller nybilsförsäljningen h a r några nya företagsformer — till skillnad från flertalet andra branscher — inte uppkommit. De bilvaruhus, som startats på ett par håll i landet, kan nämligen inte på reguljära vägar skaffa nya bilar. I den mån bilvaruhusen på omvägar kan skaffa nya bilar är de enligt ett yttrande från Näringslivets Opinionsnämnd förhindrade att i sin reklam använda ordet »fabriksnya» bilar, vilket härigenom blivit förbehållet de reguljära återförsäljarna. Enligt nämndens mening borde ordet »fabriksny» endast begagnas för att beteckna bilar för vilka fabriksgarantin ej börjat löpa. I Motorbranschens Riksförbunds årsberättelse för år 1965 anförs, att »de försök att sälja nya bilar enligt nya idéer, t. ex. per postorder eller i övrigt genom 'lågpriskanaler' har väckt farhågor att låga konsumentpriser i något fall kan förklaras genom otillåtna manipulationer med varuskatt». Dylika manipulationer, sannolikt sammanhängande med beskattningssystemet för nya och begagnade bilar, har enligt vad utredningen under hand erfarit förklarats förekomma i relativt stor omfattning, således även hos »reguljära» återförsäljare. SPK utförde under slutet av 1950-talet en rad utredningar i bilbranschen, i flertalet fall avseende prissättning och marginaler på reservdelar och tillbehör men även rörande struktur- och lönsamhetsförhållanden (PKF 1958:4, s. 239 ff, 1959:2, s. 87 ff, 1959:6, s. 389 ff, 1959: 9—10, s. 526 ff, 1960: 7, s. 431 ff). SPK har nyligen startat en ny undersökning av bilhandelns struktur och

79 prissättning. Vad gäller prissättning, riktprisföljsamhet och marginalförhållanden torde de tidigare utredningsresultaten i stort fortfarande äga giltighet med hänsyn till att någon påtaglig förändring av konkurrensförhållandena inte inträffat. Beträffande prissättningen på reservdelar framkom, att riktprisunderskridanden år 1957 representerade ett värde av ca 1,5 procent av totalomsättningen och huvudsakligen förekom vid arbeten för större vagnparksägare. Det nominella totalpålägget låg märkbart högre för slitagedelar — som representerade 40 procent av hela reservdelsförsäljningen — än för andra delar, nämligen 175 procent mot 150 procent, räknat på leverantörernas inköps- eller produktionsvärde. De mest standardiserade delarna, som tillika hade högst omsättningshastighet, visade sålunda de största distributionsmarginalerna. Vid nybilsförsäljningen lämnade detaljhandeln år 1958 i genomsnitt 4 procents rabatt på riktpriserna vid försäljning utan inbyten. Vid inbytesförsäljning skedde rabatteringen vanligen i form av övervärdering av inbytesobjekten. Lönsamheten i branschen var god, speciellt under 1957 och 1958. De tre största leverantörerna utvisade en jämn räntabilitet, som varierade mellan 10 och 13 procent. Hos representanter för övriga märken visade räntabiliteten starka variationer mellan olika företag. Förutsättningarna för att driva en lönsam bilhandel syntes mera ha samband med vilka märken företaget representerade än med rörelsens storlek. År 1965 undersökte SPK utvecklingen av nominella priser och marginaler under perioden 1958—1965 (PKF 1965:6 —7). Undersökningen visade att riktpriserna för 11 av de mest sålda modellerna ökat i genomsnitt med ca 10 pro-

cent, ökningen avspeglade även gjorda standardförbättringar. De minsta höjningarna, 3—8 procent, visade riktpriserna för Volvo, Saab och Volkswagen (priserna »på gatan» hade ökat mera på grund av höjningen av accis och varuskatt). Detaljhandelns nominella marginal utgjorde genomsnittligt ca 22 procent av riktpriset, vilket innebar en väsentlig ökning jämfört med åren 1956 och 1958. Leverantörernas procentuella distributionsmarginal hade minskat något jämfört med 1956. NO behandlade under åren 1957— 1965 ett 40-tal ärenden rörande bilbranschen. Dessa berörde kvalifikationsövervakningen, diskriminering i rabatthänseendc, bedömning av SPK:s utredningar rörande pris- och marginalförhållandena samt områdesuppdelningen. Beträffande riktprissättningen och marginalförhållandena anförde NO i avskrivningsbeslut bl. a. följande (PKF 1961: 7, s. 537 f) : Inom bilbranschen förekommer otvivelaktigt betydande konkurrens mellan olika bilmärken, samtidigt som konkurrensförhållandena dock i viss mån torde påverkas av vissa slag av konkurrensbegränsningar. Redan den ställning på marknaden, som uppnåtts av vissa bilmärken, kan innefatta ett konkurrensbegränsande moment (märkesvarumonopol). Exempel på andra konkurrensbegränsningar är den vertikala riktprissättningen för bilar och reservdelar samt den uppdelning i försäljningsområden med mer eller mindre utpräglad ensamförsäljningsrätt för olika återförsäljare, som skilda fabrikanter och importörer var för sig genomfört. Av pris- och kartellnämndens undersökning rörande kostnadsförhållandena inom bilbranschen kan icke utläsas, att priserna inom branschen skulle vara höga i förhållande till kostnaderna i dess helhet. Det framgår emellertid att lönsamheten vid försäljning av bilreservdelar är högre än vid försäljning av bilar. Otvivelaktigt åstadkommer systemet med vertikala riktpriser för bilreservdelar vissa ogynnsamma verkningar ur prisbildningssynpunkt, särskilt i fråga om slitagedelar. Med hänsyn till sor-

80 timentets storlek skulle ett upphävande av riktprissystemet — såväl för reservdelar i allmänhet som för slitagedelarna — sannolikt dock komma att medföra ökade kostnader för verkstäderna och innebära betydande olägenheter för såväl dessa som konsumenterna.

Beträffande kvalifikationsövervakningen beslutade Motorbranschens Riksförbund under ärendets handläggning hos NO att modifiera listningen. Ärendet avskrevs, men det konstaterades samtidigt att det var angeläget att den nya ordningens verkningar övervakades av myndigheterna. Vid samma tillfälle fann NO inte skäl att anta, att de prisrekommendationer som utfärdades av förbundet var av sådan betydelse att de borde föranleda närmare utredningar (PKF 1960:2, s. 124 ff). Områdesuppdelningen aktualiserades år 1962 i anledning av förfrågningar hos NO-kansliet och tidningsnotiser, varav framgick att bilköpare vägrats köpa hos handlande utanför respektive hemortsdistrikt. Köparna hade i dessa fall erbjudits bättre villkor utanför hemorten, men när de sedermera uppgivit hemortsadress hade säljarna avböjt affären under varierande motiveringar eller föreslagit att fordonen t. v. skulle registreras hos dem eller ev. bekanta till köparna på försäljningsorten. Sedan branschorganisationerna i yttrande till NO förklarat att något förbud eller liknande ej förelåg för återförsäljarna att sälja utanför sina distrikt, utsände NO en presskommuniké vari framhölls, att bilköpare var oförhindrade att köpa utanför hemorten. Att döma av tidningsartiklar i frågan och fortsatta förfrågningar hos NO synes förhållandena ännu likväl oförändrade. Med hänsyn till att det från branschens sida förklarats att förefintliga bestämmelser skall uppmjukas har NO f. n. låtit ärendet vila. Från branschens sida h a r för utredningen förklarats, att konkurrensen

mellan märkena var hård. De vertikala riktpriserna fick betraktas som högstpriser, och för det ofta mycket omfattande reservdelssortimentet var riktpriser i någon form en praktisk nödvändighet. Märkesverkstäderna mötte en betydande konkurrens från fristående företag och »gör-det-själv»-verksamhet. En effektiv serviceorganisation ansågs som ett verksamt konkurrensmedel. Den nuvarande försäljningsordningen hade medfört, att såväl antalet försäljningsställen som yrkesmässiga reparatörer var särskilt lågt i Sverige i relation till bilantalet.

Riktprisunderskridanden och leveransvägran

NO har i sin verksamhet handlagt ett stort antal fall av leveransvägran (se bil. 6). Det helt övervägande antalet fall av leveransvägran har varit riktat mot återförsäljare, som underskridit förekommande riktpriser eller i övrigt tillämpat lägre marginaler i sin prissättning än andra företag. Gemensamt för dessa ärenden har varit, att leverantörerna inte direkt åberopat den avvikande prissättningen som motiv för leveransvägran utan anfört andra skäl, t. ex. att en på olika grunder uppbyggd selektiv försäljning tillämpades. Vanligtvis har man brukat åberopa att lågprisföretag inte kan tillhandahålla den service som man anser produkterna kräver, att lågprisföretagens enkla inredning inte är en lämplig miljö för produkterna, att man redan är tillräckligt representerad på försäljningsorten etc. Här redogörs i korthet för NOkansliets erfarenheter vid handläggningen av dylika ärenden. I en del fall har det framkommit, att leverantörernas försäljare som skäl för ett avböjande av affärsförbindelser direkt angivit, att övriga kunder uttryckt starkt missnöje över att riktpriserna

81 inte hållits. Motivet att ett lågprisföretag inte kan tillhandahålla tillräcklig service har i en del fall inte visat sig vara hållbart, eftersom andra företag med samma grad av service — men som uttagit riktpriserna — utan vidare kunnat få leveranser. Det är också NOkansliet bekant, att man från leverantörshåll i vissa fall uttryckt starka önskemål om att riktpriserna skall följas och att vissa detaljhandelsföretag ansett sig böra respektera dylika önskemål, eftersom risk i annat fall förelegat för leveransförseningar och felaktiga sändningar. Det förekommer även, att leverantörsföretag lämnar annonsbidrag till återförsäljaren endast under förutsättning att denne i sin annonsering inte använder annat pris än riktpriset. Under senare år har man kunnat märka en tendens till ökat bruk av fiktiv märkesdifferentiering. Lågpriskanaler har sålunda i vissa fall vägrats köpa välkända märkesvaror men väl erbjudits samma vara omärkt eller under ett mindre känt märke. Ett detaljhandelsföretag, som särskilt använder priset som konkurrensmedel, kan tvinga andra detaljistföretag att sänka sina priser på sortimentet ifråga för att möta konkurrensen. Det förekommer då att dylika företag — för att förhindra marginalsänkning — övar påtryckningar på leverantören att lämna extrarabatter eller sänka sitt pris till andra än det priskonkurrerande företaget. Det har också visat sig att intresset från leverantörernas sida att i fortsättningen ange riktpriser ofta minskar om ett lågprisföretag fått möjlighet att saluhålla ett riktprissatt sortiment och genombrutit »riktprisvallen». De principer som framkommit vid NFR:s bedömning av hithörande ärenrlen har berörts i kap. 4. Flertalet leveransvägransfall har emellertid lösts under handläggningen hos NO. Som exem6—614700

pel på sådana fall må nämnas följande. All-Television AB, numera Stockholms Rabattvaruhus AB, anmälde till NO att företaget avstängts från vidare leveranser från en leverantör av TVapparater. Det framkom sedermera, att företaget hos flertalet betydande leverantörer antingen vägrats affärsförbindelse eller inte kommit i åtnjutande av samma inköpsvillkor som andra återförsäljare, varför TV-apparater till största delen måst anskaffas på fördyrande omvägar. Rabattvaruhuset saluförde förutom radio- och TV-apparater även andra konsumentkapitalvaror till priser understigande leverantörernas riktpriser. Yttranden infordrades från samtliga 14 berörda leverantörer. Härav framkom, att några som skäl för leveransvägran åberopade rabattvaruhusets annonsering, som ansågs innehålla vilseledande och felaktiga uppgifter. Företaget hade i övrigt framfört sådana uppgifter att förutsättningar för ett förtroendefullt samarbete inte kunde anses föreligga. Andra företag åberopade att de bedrev en selektiv försäljning och att de var väl representerade i stadsdelen ifråga. Fyra företag förklarade sig ber e d d a att leverera eller uppta diskussion om leveranser. Bland dessa företag fanns inte någon av största leverantör e r n a i branschen. Då det framkommit att motviljan att sälja till rabattvaruhuset i viss mån orsakades av befarade ogynnsamma reaktioner hos leverantörernas övriga kunder, vilka ogillade rabattvaruhusets annonsering om lägre priser, upptog NO diskussioner med några av de största leverantörerna angående möjligheterna till normala förbindelser med företaget. Enligt NO:s uppfattning borde nämligen rabattvaruhuset med hänsyn till rörelsens omfattning normalt ha minst fem leverantörer och bland dessa borde finnas representanter för ett par ledande

82 märken. NO:s åtgärder medförde sedermera, att rabattvaruhuset erhöll leveranser av TV-apparater i tillfredsställande omfattning, varför ärendet kunde avskrivas från vidare handläggning (PKF 1962:8, s. 721 f). Inom NO-kansliet handläggs f. n. ett flertal ärenden rörande leveransvägran mot priskonkurrerande företag. Ett av dessa avser vägran att sälja en tvättmaskin till ovannämnda varuhus, bl. a. av den anledningen att företaget ansetts sakna vilja att inom ramen för sitt försäljningspris utföra vissa av leverantören krävda kostnadsfördyrande serviccåtaganden. Ett annat fall avser AB Bodés Möbler, som vägrats leverans från String Design AB av vissa under senare år tillkomna bokhyllesystem, ehuru Bodés varit en av leverantörens största kunder. String säljer dessa hyllsystem till sådana utvalda företag som kan demonstrera hyllorna i butiken och ge köparen hjälp med uppmonteringen. Andra företag som definitivt inte får köpa dessa hyllsystem är en grupp lågprisföretag. Bodés är dock det enda företag som i praktiken vägrats leverans eftersom de övriga, enligt String, inte efterfrågat dessa hyllsystem. String hävdar, att leveransvägran endast hänger samman med servicefrågan och inte med att Bodés uttar låga priser. SPK har konstaterat, att av Strings 51 återförsäljare i Stockholm följde 49 i december 1965 de riktpriser som String rekommenderat på fem av sina hyllsystem. Det var Åhléns och Bodés, som underskred riktpriserna med 14 resp. 18 procent. För de båda hyllsystem, som String inte riktprissätter, tillämpades enligt undersökningen starkt varierande priser i olika butiker i Stockholm.

Prisannonsering

och

prismärkning

Otillåten prisannonsering

NO:s kansli har kontinuerligt följt leverantörernas sätt att ange sina riktpriser. Vad gäller annonsering h a r framkommit att man i en del fall underlåtit att på något sätt ange att prisangivelsen är oförbindande; i åtskilliga andra fall h a r dylik angivelse brustit i tydlighet. De varugrupper som i första hand givit exempel h ä r p å har varit ur, vissa kemisk-tekniska artiklar, båtmotorer och biltillbehör. NO h a r erinrat ifrågavar a n d e annonsörer om bruttoprisförbudets innebörd; i en del fall har dock förseelsen upprepats en eller flera gånger. Man har därvid förklarat för NO att underlåtenheten varit beroende av t. ex. personalbyte eller förbiseende från anlitad annonsbyrås sida. NO h a r erinrat om KBL:s innebörd på denna punkt i cirkulärskrivelse till annonsbyråerna. Åtal har ännu inte väckts i något fall, bl. a. av den anledningen att det inte ansetts klarlagt, att förfarandet skett uppsåtligen, något som fordras för att straffbar överträdelse av bruttoprisförbudet skall föreligga. Genom utredningens annonsundersökning h a r frågan kunnat studeras på ett stort annonsmaterial. Därvid har framkommit att 105 annonser, d. v. s. ca 6 procent av totalantalet prisannonser, haft en otillåten utformning. I vissa fall torde dock samma annons ha förekommit flera gånger i materialet. Undersökningen h a r visat samma tendens som NO:s erfarenheter, nämligen att frekvensen otillåtna annonser är relativt hög för ur och kemisk-tekniska artiklar. Relativt hög frekvens h a r också varugrupperna hushållsredskap och sportartiklar visat. I den sistnämnda gruppen hänförde sig dock större delen av de otillåtna annonserna till en viss tillverkare av båtmotorer.

83 Prismärkning

Som framgår av bil. 2 förekommer i viss omfattning att riktpriset tillkännages på själva varan eller dess förpackning. Inom NO-kansliet h a r på sistone konstaterats, att sådan prismärkning i några fall sker i kod — priset ingår i en sifferserie — varvid sålunda någon antydan om prisets vägledande karaktär ej ges. Förfarandet har konstaterats vara tillämpat på vissa artiklar inom pappershandelssortimentet. Under senare år har förekommit, att detaljistföretag hos leverantörer begär att få sina varor märkta med det pris ifrågavarande företag önskar tillämpa. Förfarandet innebär, att ett arbetsmoment i detaljhandelns varuhantering överförs på leverantörerna. År 1963 begärde NO en utredning från SPK angående omfattningen av sådan prismärkning och olika parters inställning härtill. Av undersökningen framkom bl. a., att en mera omfattande prismärkning kunnat konstateras endast för kött- och charkuterivaror samt i vissa fall för bagerivaror. Prismärkning utfördes av såväl större som mindre företag. Prismärkningsalternativen var till viss del standardiserade — ortens riktpris, marknadspris o. d. — medan förekommande prismärkning i bageribranschen avsåg leveranser endast till en eller ett p a r kunder, som angav egna butikspriser. En tendens till utvidgning av prismärkningsförfarandet märktes under undersökningens gång. Principiella avståndstaganden från systemet kunde konstateras från vissa producentorganisationer, bl. a. Sveriges Industriförbund som till vissa medlemmar rekommenderat utdebitering av alla kostnader. Motivet till fabrikantsidans ställningstagande i frågan är att man anser att merkostnaderna för prismärkning i fa-

brikantledet blir större än kostnaderna i detaljistledet, bl. a. på grund av avbrutna serier och ändrade lagerrutiner med fler lagerpunkter. För att motverka kostnadsökningarna skulle man söka nedbringa antalet olika priser, och för vissa fabrikanter skulle den enda lösningen vara att åsätta alla förpackningar ett och samma pris. F r å n handelns sida har framhållits, att prismärkning i fabrikantledet i vissa fall kan ha en fördyrande effekt. Det egentliga prismärkningsmomentet borde i de flesta fall kunna ske till en lägre kostnad om det infogades som ett led i produktionen. Vad gäller den nu behandlade formen av prismärkning uppkommer frågan, huruvida märkning med ett genomgående pris är praktiskt tänkbar på vissa varuområden och om den i så fall kan ges sådan utformning att priset framstår som vägledande. T. ex. ett mångfilialföretag torde inte ha något intresse av att få varan märkt med ett riktpris eller cirkapris om dess politik är att tillämpa en avvikande prissättning. Även om ett sådant företag accepterar likaprissättningen i och för sig är det tveksamt om det godtar en prisangivelse med benämningen riktpris eller liknande. För den händelse leverantören väljer att märka sina varor med ett för flera kunder gemensamt pris, kan ifrågasättas huruvida förfarandet blir att betrakta som prissamverkan. Sker märkningen med ett för alla kunder gemensamt pris, vilket inte av själva märkningen framstår som vägledande eller ungefärligt, uppkommer frågan huruvida en överträdelse av bruttoprisförbudet kan sägas föreligga. NO h a r framhållit i skrivelse till riktprisutredningen, att det vore synnerligen värdefullt om utredningen till behandling upptog frågan om prismärk-

84 ning och vad därmed sammanhänger. Liknande önskemål har framförts från företrädare för leverantörssidan.

Oriktiga riktprisuppgifter vid annonsering

Vertikala riktpriser anges inte bara i av leverantörer eller i samarbete med dessa publicerade annonser utan åberopas ibland även vid ren detaljhandelsannonsering, särskilt när återförsäljaren för en självständig prispolitik och i sin reklam jämför sina egna lägre priser med de högre riktpriserna, t. ex. genom att ange: »riktpris 375 kr, vårt pris 298 kr.» Riktprissättningen fyller här funktionen att underlätta prisjämförelser och erbjuder en utgångspunkt för priskonkurrensen. Det har dock i vissa fall förekommit att åberopade riktpriser varit av mer eller mindre fiktiv natur genom att de exempelvis varit satta av detaljhandlaren själv, föråldrade och ersatta av nya priser eller ej längre tillämpade i praktiken. I andra fall har själva jämförelsen varit missvisande genom att den till det lägre priset erbjudna varan ej varit densamma som den riktprissatta utan t.ex. utgjort en äldre eller förenklad modell. Företeelsen är främst att bedöma ur synpunkten av otillbörlig konkurrens och god affärssed. Vissa eklatanta situationer torde kunna bedömas som straffbar illojal reklam enligt 1 § lagen med vissa bestämmelser mot illojal konkurrens, men av särskilda skäl, bl.a. de olika förutsättningar som uppställts i stadgandet för att straffbart förfarande skall anses föreligga, har bestämmelsen mera sällan kommit att användas. I praktiken bedöms hithörande företeelser i första h a n d av Näringslivets Opinionsnämnd (NOp), genom vars praxis ett utomrättsligt normsystem, riktat mot

vilseledande marknadsföringsåtgärder, har utbildats på området. NOp har till uppgift att avge yttrande huruvida en i näringsverksamhet vidtagen reklam- eller annan konkurrensåtgärd kan anses strida mot god affärssed. Vid sin prövning tar nämnden enligt sina stadgar hänsyn till såväl konsument- som konkurrentintressen. I reklamärenden beaktar nämnden särskilt anvisningarna i de av Internationella Handelskammaren antagna Grundlinjer för god reklam. Nämnden söker avstyra att åtgärder, som man funnit strida mot god affärssed, upprepas. Bakom NOp står ett antal organisationer inom det svenska näringslivet och i densamma ingår numera även konsumentrepresentanter, utsedda av LO, TCO, SACO, Sveriges husmodersföreningars riksförbund och statens konsumentråd. Nämnden uttalar sig endast sedan dess yttrande särskilt begärts; någon form av åklagarinstitution saknas således. Nämnden har behandlat ett tämligen stort antal anmälningar angående påstådd fiktiv riktprissättning. En påfallande stor del av dessa h a r avsett anmälningar från köpmannakretsar som riktats mot lågprisföretag. Vägledande för NOp:s bedömning är dess principuttalande, att detaljhandlares åtgärd att såsom riktpris beteckna ett av honom själv i egenskap av detaljhandlare angett jämförelsepris lätt kan vilseleda allmänheten beträffande utbudets förmånlighet och därför över huvud inte bör godtas (Otillbörlig konkurrens och god affärssed 1960 rf. nr. 6). Andra med riktpris jämförliga uttryck torde bedömas efter liknande linjer. Nämnden har uttalat att prisjämförelser avseende en och samma märkesvara inte kan anses i och för sig oförenliga med god affärssed, förutsatt att det krav på vederhäftighet i reklamen som uppställs i de nämnda grundreglerna är

85 uppfyllt. I praxis iakttar NOp tämligen stränga bedömningsnormer. I ärenden som gäller vederhäftigheten hos utsagor och andra framställningar i reklam och försäljning tillämpar nämnden omvänd bevisbörda. Om riktigheten av viss framställning ifrågasätts av anmälaren, ankommer det sålunda på den som använt framställningen i sin reklam eller försäljning att styrka framställningens riktighet. När det gäller prisjämförelser och andra direkta jämförelser i reklam

motiveras nämndens markerade krav på vederhäftighet bl. a. av hänsyn till att jämförelser enligt nämndens uppfattning ofta är ägnade att förläna reklambudskapet ett särskilt sken av objektivitet och tillika svåra att utforma på ett icke missvisande sätt. Under de närmare tio år som förflutit sedan den nuvarande NOp började sin verksamhet sjmes dess syn på jämförelser i reklam vartefter ha blivit något mera tolerant.

KAPITEL 7

Prissamverkans effekt

A naly smetoden Av den föregående beskrivningen kan konstateras, att konkurrensen i näringslivet i stor omfattning är bunden av prisöverenskommelser och andra slag av konkurrensbegränsande avtal och företeelser. Det konkurrensmedel som i första h a n d blir bundet är priset, önskemålet att förhindra priskonkurrens är otvivelaktigt också det p r i m ä r a motivet för flertalet andra konkurrensbegränsande företeelser. Anledningarna härtill h a r antytts i det föregående: den slutliga effekten av priskonkurrens är ur företagens synpunkt i många fall svårbedömd och andra konkurrensmedel framstår som m i n d r e riskfyllda. Dessutom kan köparnas efterfrågan vara föga priskänslig på grund av bristande förmåga att bedöma priset i relation till kvalitet, vilket får till följd att ett företag som vill stärka sin ställning på marknaden finner det fördelaktigare att satsa på andra konkurrensmedel. Vidare torde ställningen som ensamföretagare vara eftersträvad med hänsyn till de möjligheter denna ger att oberoende av andra faktorer än efterfrågans priselasticitet bestämma utbjuden kvantitet och p r i s på det sätt som ger vinstmaximum, överenskommelser med konkurrenterna om produkt- eller sortimentsuppdelning, områdesuppdelning eller prissamverkan är tänkbara medel att nå en liknande position. Prissamverkan framstår härvid

som en mindre genomgripande åtgärd jämfört med t. ex. områdesuppdelning, eftersom möjlighet kvarstår för konkurrens med andra medel än priset. Av flera skäl ställer sig en analys av prissamverkans effekter utomordentligt svår. För det första är förutsättningarna för företag i skilda stadier av tillverknings- och distributionsprocessen så olikartade att slutsatser om prissamverkans effekt inte kan göras generella. F ö r det a n d r a är prissamverkan ofta kombinerad med andra konkurrensbegränsningar, vilket gör det svårt att renodla effekterna. För det tredje h a r de aktuella frågekomplexen, såvitt utredningen kunnat finna, inte förts in i konkurrensteoretiska analyser på sådant sätt att någon utgångspunkt eller något mera påtagligt stöd för analysen kunnat erhållas därav. Slutligen är det empiriska materialet så osystematiskt och fragmentariskt att det endast kan tjäna som visst stöd för jämförande studier av centraliserad resp. enskild prissättning. Det h a r härigenom blivit svårt att finna en användbar norm för diskussion av tänkbara verkningar. Den enda möjliga metoden att kunna uppställa några hypotetiska slutsatser h a r varit att med utgångspunkt från de teoretiska modellerna söka nå en uppfattning om h u r prisbildningen i rådande marknadssituationer påverkas av de ingrepp i marknadsmekanismen som prissamverkan utgör. Klassisk teori arbetar med starkt förenklade modeller

87 och förutsätter exempelvis enproduktföretag, fullständigt rörliga produktionsfaktorer, fria etableringsmöjligheter, begränsat antal konkurrensmedel samt avsaknad av marknader mellan produktion och slutlig konsumtion. Detta förtar i viss mån modellernas värde som underlag för verklighetsstudier. I modernare teori har en övergång skett från ett statiskt betraktelsesätt av konkurrensbeteendet såsom bestämt av konkurrensstrukturen till försök att analysera konkurrensen som en dynamisk process, där struktur och beteende ömsesidigt påverkar varandra. Vidare h a r köparsidans strukturkarakteristika och handlingssätt förts in i analysen och intresset riktats mot analyser där hänsyn inte bara tas till priskonkurrens utan till ett flertal konkurrensmedel. Modern konkurrensteori har sålunda kommit att arbeta med mera nyanserade och empiriskt relevanta problemställningar än tidigare men medger på nuvarande utvecklingsnivå inte definitiva slutsatser på alla områden. Vad den ekonomiska teorin främst visar är att samband mellan strukturförhållanden och konkurrensbeteende föreligger. "Vissa strukturella kombinationer resulterar i förhållanden, där konkurrensformerna helt beror på vilken strategi de ledande företagen väljer. Man förs därmed in på spelteoretiska resonemang, vilket medför att entydiga lösningar i allmänhet ej framkommer. Det är på denna punkt som den moderna teorins främsta brist framträder. En systematisk gruppering av marknaderna med hänsyn till faktorer som generellt är ägnade att påverka konkurrensen ger emellertid ett utgångsläge för analyser av empiriskt material, även om möjligheterna till generaliseringar är begränsade. Av vad som nu anförts framgår att någon systematisk och samlad analys

av prissamverkans effekt inte varit möjlig. Det följande utgör mera allmänteoretiska synpunkter och avvägningar utifrån antagna och i vissa fall faktiskt konstaterade effekter. Först lämnas synpunkter på de verkningar på prisnivå och strukturförhållanden som prissamverkan allmänt kan antas ha. Därefter diskuteras effekterna av de olika formerna av prissamverkan inom vissa sektorer där de typiskt förekommer. Härvid beaktas även de speciella verkningar som vissa former av prissamverkan kan medföra utöver en direkt inverkan på prisbildningen.

Effekter på prisbildning

och

struktur

Den aktuella frågeställningen är huruvida prissamverkan medför ogynnsamma effekter på prisbildningen. På kort sikt innebär prissamverkan att priserna låses på en nivå som kan antas ligga högre än den som skulle föreligga om företagen priskonkurrerade. På längre sikt kan samverkan antas medföra en press uppåt av prisnivån genom att incitamenten för rationalisering inom företagen minskar och ineffektiva företag kan leva kvar i skydd av konkurrensbegränsningen. Sistnämnda effekt fördröjer strukturomvandling, men i vissa fall torde prissamarbete kunna ha en motsatt verkan, nämligen när samarbetet utgör ett inledande stadium i en utveckling mot horisontell eller vertikal integration. Med hänsyn härtill synes en värdering av vilken utveckling och vilka marknadssituationer som ur samhällsekonomisk synpunkt kan anses gynnsamma vara nödvändig. En sådan värdering blir beroende av flera faktorer. En av dessa synes vara u n d e r vilka marknadsförhållanden som förutsättningar för priskonkurrens föreligger,

88 en annan vilken företagsstruktur som är mest fördelaktig ur t. ex. produktionssynpunkt. Analysen synes därför böra inskränkas till att avse frågan under vilka förutsättningar prissamverkan påverkar prisbildningen på sådant sätt att berörda effekter på kort och lång sikt kan tänkas uppkomma. Avgörande för inverkan på prisbildningen synes vara i vilken grad priskonkurrens elimineras genom samverkan. Allmänt kan sägas, att ju färre säljare det finns på en viss marknad och ju mer homogena de befintliga säljarnas produkter är, desto mindre förutsättningar föreligger för öppen priskonkurrens mellan företagen. I extremfallet finns endast en säljare och den direkta konkurrensmöjligheten är därmed utesluten. Även om monopolsituationer i konkurrensteorins mening knappast föreligger i verkligheten synes liknande situationer kunna innebära samma risker för ogynnsamma effekter ur köparsynpunkt. Av vikt för bedömningen av dessa faror blir dock vilken grad av monopolisering som föreligger, d. v. s. i vilken omfattning konkurrens förekommer från substitut och vilka möjligheter som finns för t. ex. utländska företags marknadsinträde. På en fåtalsmarknad med homogena produkter tenderar priserna att bli lika även om prisavtal ej föreligger. En prissänkning hos ett företag tvingar de övriga att också sänka sina priser. Däremot är det mera ovisst om en prishöjning får motsvarande effekt. I de fall prisledarskap föreligger torde en prishöjning från det ledande företagets sida efterföljas. I andra fall kan det prishöjande företaget bli ensamt om åtgärden, i vilken situation en prisskillnad uppstår som kan tvinga företaget att återgå till det tidigare priset. Detta innebär att priskonkurrens kan sägas råda på en

oligopolmarknad även om de olika företagens priser är lika. Styrkeförhållandena mellan företagen torde i första h a n d vara avgörande för om prisnivån ligger högt eller lågt; om marknaden omfattar säljare av växlande effektivitet kan situationen vara den att de dominerande företagen för ett »priskrig» genom att t. ex. underlåta att höja priserna vid inträffande kostnadsökningar i syfte att slå ut de svagare företagen. Är säljarna på marknaden »jämnstarka» kan prisnivån däremot bli låst på en högre nivå, strukturförändringarna långsamma eller obefintliga och konkurrensmedlen av mera svårimiterade slag än priset. På båda dessa typer av fåtalsmarknader ligger prisöverenskommelser nära till h a n d s ; i den förstnämnda marknadssituationen kan nämligen de dominerande företagen av t. ex. lojalitetsskäl föredra att inte tillgripa priset som konkurrensmedel utan i stället använda m i n d r e riskabla metoder att ytterligare stärka sin ställning. Effekten av prissamverkan på en fåtalsmarknad blir att prisbildningen kommer att likna den som föreligger i extremfallet — monopolet — medan övriga förhållanden är oförändrade. Om priserna genom samverkan kommer att ligga högre än vid obunden konkurrens kan detta innebära ett stöd till de företag som h a r de högsta kostnaderna eller sämsta möjligheterna att av t. ex. finansiella skäl överleva en priskonkurrens. En dylik effekt av prissamverkan kan innebära betydande skada ur allmän synpunkt; en utveckling mot effektivare företagsstruktur kan hindras eller fördröjas. Å andra sidan skulle ett förbud mot prissamverkan möjligen kunna påskynda en utveckling mot en allt starkare företagskoncentration genom att man gick samman i försäljningsbolag eller integrerade horisontellt och/eller verti-

89 kalt. Avvägningen av för- och nackdelar mellan å ena sidan en utpräglad fåtalsm a r k n a d eller monopol och å andra sidan ett större antal företag som prissamverkar synes inte kunna göras generell. I vissa situationer kan det vara ett allmänt intresse att en koncentrationsutveckling inte går alltför fort, t. ex. med hänsyn till omskolnings- och omflyttningsproblem för arbetskraften, i a n d r a fall kan det vara uppenbart att en koncentration till färre företagsenheter huvudsakligen skulle medföra fördelar. På den typ av fåtalsmarknad som behandlats i det föregående kommer priserna hos olika företag att tendera att bli lika oavsett om prissamverkan föreligger eller ej. På den inom t. ex. detaljhandeln vanliga marknadsformen, som kan kännetecknas som ett mellanting mellan oligopol och monopolistisk konkurrens, finns däremot förutsättningar för vissa prisvariationer mellan företagen. Marknaden karakteriseras av viss produktdifferentiering mellan säljarna eller grupper av säljare; en differentiering som inom handeln tar sig uttryck i sortimentsdjup, servicegrad, läge etc. Prissamverkan kommer i en sådan situation att omfatta företag med tämligen homogena »produkter», d. v. s. företag som satsar på en viss kombination av konkurrensmedel, där priset vanligen inte har någon framträdande plats. Ett av prissamverkans syften är i sådana fall att söka få ut så höga priser i förhållande till de prisaktiva företagen som skillnaderna i servicegrad o. dyl. tillåter. Prisöverenskommelserna är vanligen endast rekommenderande; ett skäl härför torde vara att de enskilda samverkande enheternas konkurrenssituation kan växla. Lågprisföretagen h a r å sin sida inte anledning underskrida de samverkande företagens priser mer än vad som er-

fordras för att prisskillnaden skall attrahera köpare i önskad omfattning. Detta kan medföra prisskillnader även mellan prisaktiva företag; sådana företag som i mycket ringa grad använder service, läge o. dyl. som konkurrensmedel får tillämpa lägre priser än de företag, som skiljer sig från de samverkande företagen väsentligen endast genom en högre säljeffektivitet. Det är emellertid inte givet att det är kartellen eller branschföreningen som avgör på vilken nivå priskonkurrensen kommer att utspelas, eftersom de prisaktiva företagens politik kan verka återhållande vid fastställandet av riktpriserna. I en situation i vilken aktiv priskonkurrens föreligger jämsides med prissamverkan synes påtagligt negativa effekter på prisnivån mindre troliga. För möjligheterna att genom prissamverkan hålla priserna på en »oskäligt» hög nivå är graden av faktisk eller potentiell konkurrens av avgörande betydelse; det följande resonemanget förutsätter att möjligheter finns för en »fri sektor» att existera vid sidan av de samverkande företagen. Det förhållandet, att priskonkurrensen elimineras mellan en ofta stor del av företagen på en viss marknad kan givetvis innebära att incitamenten till rationalisering totalt sett minskar och att mindre säljeffektiva företag lever kvar i skydd av prissamverkan och en i vissa avseenden kanske fiktiv produktdifferentiering. Det kan emellertid ifrågasättas i vad mån de samverkande företagen skulle agera på ett avvikande sätt om prisöverenskommelser ej förelåg. Prissamverkan torde snarare kunna ses som en bekräftelse på en redan förefintlig ovilja att priskonkurrera. Genom en direkt prisöverenskommelse når företagen vissa fördelar: man undviker osäkerheten i prissättningsarbetet, inbördes prisbevakning m. m. De

90 gemensamma priserna medför att lönsamheten kommer att variera mellan olika företag men detta skulle gälla under alla förhållanden eftersom priserna snarare torde anpassas efter marknadsförutsättningarna än efter kostnaderna. Även i den mån samverkan medför att prissättningen blir »monopoliserad» torde möjligheterna för företagen att ta ut »oskäliga» vinster vara begränsade, såvida man inte samtidigt stärker sin ställning genom andra åtgärder, såsom nyetableringskontroll och a n d r a hinder för marknadsinträde.

Horisontell

prissamverkan

Priskarteller

Utredningen h a r med begreppet priskartell avsett sådan prissamverkan som avser bestämmelser om gemensamma priser som inte klart utsagts vara endast vägledande. Huvudparten och tillika den viktigaste delen av de nu existerande priskartellerna torde omfatta sådana avtal som till fullo följs eller som parterna i vart fall anser böra följas. En del av de oförbindande, horisontella prisöverenskommelserna är till sin effekt i realiteten att betrakta som bindande. Priskartellernas värdemässiga omfattning totalt eller för olika varuområden h a r av skäl som anförts i det föregående ej blivit belyst, men förekomsten av ifrågakommande avtal h a r redovisats för olika produkter. De flesta och samtidigt mest betydelsefulla priskartellerna finns inom järn-, stål- och metallindustrin samt trä-, massa- och pappersindustrin. Industriföretagens marknadssituation skiljer sig väsentligt från t. ex. detaljhandelns, bl. a. i det avseendet att köp a r n a är yrkesmän och därigenom i allmänhet äger en väsentligt bättre överblick över marknaden än vad kon-

sumenterna har. Vidare är avsättningsområdet geografiskt betydligt större och omfattar i många fall även den internationella marknaden. Antalet säljare på inlandsmarknaden är i många fall så litet, att utpräglad fåtalskonkurrens kan sägas föreligga. Vad som tidigare sagts om prisbildningen på dylika m a r k n a d e r torde här äga giltighet, d. v. s. vid en fri prisbildning skulle priserna likväl bli desamma ehuru prisnivåns höjd blir beroende av de konkurrensförhållanden som råder i varje särskilt fall. Flertalet av de mera betydelsefulla priskartellerna omfattar produkter som är föremål för internationell handel. De förhållandevis låga importtullarna i vårt land har uppgivits medföra, att de svenska producenterna av vissa varuslag blir helt beroende av den internationella prisnivån i sin prissättning på den svenska marknaden. Det h a r i denna utredning inte varit möjligt att undersöka prisbildningen på den internationella marknaden och dess betydelse för prisnivån i Sverige, men det kan anses sannolikt att världsmarknaden för vissa varuområden h a r en oligopolistisk karaktär, där utländska företag och karteller åtminstone för vissa produkter är dominerande. Därigenom skulle de svenska företagen inte kunna föra en självständig prispolitik, vare sig enskilt eller i samverkan, under förutsättning att handeln över gränserna ej är hindrad genom avtal om hemmamarknadsskydd o. dyl. I vissa fall kan konstateras, att svenska företag tillämpar högre priser på hemmamarknaden än vid exportförsäljning. Ett dylikt förhållande behöver inte innebära att svenska köpare »subventionerar» exporten. Så länge exportpriserna lämnar något bidrag till täckandet av fasta och för hela verksamheten gemensamma kostnader är exporten företagsekonomiskt motiverad och

91 kan, bl. a. genom att öka serielängden och åstadkomma ett bättre kapacitetsutnyttjande, gynnsamt påverka de totala produktionskostnaderna. Detta kan på sikt även komma svenska köpare tillgodo. Så länge importmöjligheterna står fullt öppna synes de svenska säljarnas priser på hemmamarknaden inte kunna sättas högre än vad fraktkostnaden vid köp i utlandet motiverar. Priskartellavtalens i många fall uttryckligt bindande karaktär torde sammanhänga med att företagen inte möter några direkt priskonkurrerande företag samt att köparna är välinformerade och ofta i en stark position gentemot säljarna. Avsikten med prisöverenskommelser av detta slag, för vilka motivet att underlätta priskalkylering har en underordnad betydelse, torde vara att priserna skall hållas. Att ange priserna som endast vägledande skulle därför i realiteten i många fall inte ha någon större effekt på prisbildning och prisnivå som helhet. Frågan i vad mån priskarteller medför en ogynnsam effekt synes främst sammanhänga med möjligheterna för produktkonkurrens och import. På grund av köparsidans egenskaper synes förutsättningarna för oskäligt hög prisnivå förhållandevis små om sådan konkurrens föreligger i större omfattning. Läget blir här annorlunda om prissamarbetet äger internationell räckvidd, exempelvis genom marknadsdelningskarteller. I de fall priskartellerna h a r till syfte att bl. a. skydda vissa medlemmars existens eller medför att en på längre sikt önskvärd specialisering förhindras, måste skadliga verkningar sägas vara för handen. Försäljningsorganisationer

En vidgning av samarbetet inom en priskartell kan avse att sammanföra medlemmarnas säljfunktioner i ett ge-

mensamt organ. Såsom framhållits i kap. 5 kan en dylik partiell integration medföra minskning av de totala försäljningskostnaderna för företagen och i vissa fall också rationellare transporter. Samtidigt får företagen en starkare marknadsposition genom att köparna saknar varje möjlighet att i prisfrågor spela ut de samverkande företagen mot varandra. Frågan huruvida effekterna av en dylik försäljningssamverkan blir övervägande positiva eller negativa torde i hög grad sammanhänga med den monopoliseringsgrad som åstadkommes. I vissa fall synes det troligt att samverkans ändamål är att stärka företagens möjligheter att konkurrera med likartade produkter, vilket kan öka köparnas valmöjligheter och verka allmänt prisnedpressande. Ett försäljningsorgans rationaliseringseffekt avser emellertid oftast endast säljfunktionen. På produktionssidan arbetar företagen i så fall fortfarande som självständiga enheter, och då någon form av kvotering av leveranserna mellan företagen är nödvändig, kan produktionsstrukturen bevaras i en kanske orationell form. Det förekommer dock att viss specialisering av produktionen överenskoms mellan delägarna i försäljningsorganet. Bedömningen av försäljningsorganisationernas effekt kan göras än mindre generell än när det gäller priskarteller. Försäljningsorganisationerna medför vissa positiva effekter som priskartellerna saknar, medan risken för negativa verkningar i stort kan bedömas vara densamma. Tendensen mot ökad samverkan i form av gemensam försäljningsorganisation är tydlig, och ett förbud enbart mot priskarteller skulle otvivelaktigt påskynda denna utveckling. I vissa fall synes försäljningsorganisationerna utgöra ett skede i en utveckling mot fullständigare sammanslag-

92 ningar. Önskvärdheten härav blir beroende av ställningstagandet till problemet företagskoncentration och mera distinkta monopolsituationer kontra samverkan mellan finansiellt och organisatoriskt fristående företag.

Horisontella riktpriser

Som anförts i kap. 5 förekommer horisontell prissamverkan av endast vägledande karaktär huvudsakligen inom detaljhandeln och på serviceområdet. Motiven för prissamverkan av detta slag torde i första hand vara att underlätta de enskilda företagens arbete med priskalkylering samt att i möjligaste mån eliminera priskonkurrens mellan de samverkande företagen. Vad gäller detaljhandelns konkurrensförutsättningar har vissa omfattande undersökningar och analyser gjorts inom koncentrationsutredningen, vars resultat redovisas i bil. 3, Struktur och konkurrens i svensk detaljhandel. Riktprissättningens inverkan på prisbildning och prisnivå i detaljhandeln h a r i väsentliga drag behandlats i den allmänna analysen ovan och i bil. 3. I några av detaljhandelns viktigare branscher kan sålunda förekommande horisontella riktpriser antas inverka på prisnivån endast i mindre grad. Detta beror främst på att aktiv priskonkurrens föreligger mellan samverkande och fristående företag. Undersökningar om följsamheten till dagligvaruhandelns riktprislistor och prisspridningen för sådana varor antyder också, att någon utpräglad stelhet i prissättningen inte föreligger, även om de uttagna priserna genomsnittligt nära ansluter sig till riktp risnivån. I åtskilliga detaljhandelsbranscher och hantverksbetonade verksamheter förekommer inte prisaktiva företag och

varuspridning till andra branscher i någon mera betydande omfattning, utan företagsstrukturen kännetecknas av homogenitet vad beträffar storlek och användning av olika konkurrensmedel. I dylika fall torde prissamverkan i form av riktprissättning eller gemensamma kalkylpålägg verka uppehållande på prisnivån, särskilt om varorna eller tjänsterna i fråga är svåra att substituera och någon mera betydande faktisk eller potentiell importkonkurrens ej heller föreligger. Ett tecken på den bristande konkurrensen kan vara att kostnadsökningar omedelbart och till fullo slår igenom i priserna. Frågan huruvida centraliserade prisrekommendationer h a r en rationaliseringseffekt i branscher med omfattande sortiment får sägas vara otillfredsställande empiriskt belyst. Betydande mätproblem föreligger när det gäller att påvisa de kostnadsminskningar som i dylika fall föranleds av den centraliserade prissättningen; vanligen brukar endast hänvisas till att arbetet med prislistorna i vissa organisationer sysselsätter 1—3 personer på heltid. Att endast multiplicera denna kostnad med antalet medlemmar för att få fram totalkostnaden för individuell prissättning i en bransch är missvisande, bl. a. med hänsyn till att varje enskilt företag knappast saluhåller hela det sortiment som listorna omspänner samt olika tänkbara möjligheter till förenklingar. Med hänsyn till de begränsade resurser för priskalkylering som föreligger i åtskilliga detaljhandels- och hantverksföretag kan man dock ifrågasätta, om inte en individuell prissättning i många fall skulle bli stelare och mera schablonmässig än riktprissättningen. Det kan nämligen knappast tänkas att varje företag skulle kunna följa kostnadsutvecklingen och konkurrenternas priser

93 på varje vara såsom organisationerna ofta gör. Vad gäller kostnaderna för enskilda varor h a r organisationerna vanligtvis inte heller tillgång till närmare undersökningar annat än i begränsad omfattning. I de branscher, vars varor i större utsträckning även säljs i varuhus och lågprisföretag, sätts priserna huvudsakligen med hänsyn till konkurrensförhållandena. Det kan ifrågasättas om rekommendationer av kalkylpålägg ger en mindre definitiv styrning av priserna än direkta prisangivelser. Det är emellertid knappast troligt att den faktiska prisnivån av denna anledning skulle visa någon större spridning jämfört med riktprissättning; påläggsbasen — det inkalkylerade varuvärdet — torde inte variera nämnvärt mellan de samverkande företagen. Vidare tillämpas förfarandet huvudsakligen i branscher där sortimentet utgörs av få standardvaror och kännetecknas av stor variantrikedom, varför någon direkt jämförbarhet mellan varorna i olika försäljningsställen i allmänhet ej föreligger. En dylik bristande möjlighet till direkta prisjämförelser får i många fall ses som ett resultat av en utpräglat selektiv försäljning och sortimentsuppdelning.

Vertikala

riktpriser

Vertikal riktprissättning kan i flera avseenden bedömas analogt med horisontell prissamverkan. Om det vid sidan av den »traditionella» handeln finns en tillräckligt stor sektor med en avvikande prispolitik torde riskerna vara ringa för att prisnivån kommer att ligga högre vid vertikal riktprissättning än utan sådan. I vissa avseenden föreligger emellertid skillnader mellan vertikal och horisontell riktprissättning. De skäl som främst anförs för användande av vertika-

la riktpriser är två. Man vill informera konsumenterna om prisnivåer, vilket bedöms som speciellt angeläget vid introduktion av nya varor samt för sällanköpsvaror, och man vill ge service åt handeln, för vilken besväret med egen priskalkylering kan bortfalla. Vertikala riktpriser kan verka såväl positivt som negativt på prisnivån, varigenom en bedömning av totaleffekten blir komplicerad. Verkningarna är vidare beroende av en mängd ytterligare faktorer. Rent principiellt kan diskuteras vilken effekt ett lågt resp. högt vertikalt riktpris kan medföra. Ett lågt vertikalt riktpris kan pressa prisnivån genom att det blir svårt för handeln att överskrida ett intensivt annonserat riktpris. Ett sådant förfarande förutsätter emellertid en stark leverantörsposition med markerad produktpreferens hos konsumenterna, då handeln i annat fall kan inrikta efterfrågan mot andra märken inom sortimentet. Leverantörsledet torde emellertid få allt färre möjligheter att genom låga riktpriser hålla nere prisnivån; härför krävs även andra möjligheter att utöva inflytande över handeln än enbart starka konsumentpreferenser för varan. Förfaringssättet h a r dock tillämpats t. ex. inom radiooch TV-handeln, där resultatet samtidigt kan ha varit att spridningen av branschens sortiment utanför fackhandeln hållits tillbaka. Ett högt vertikalt riktpris kan framstå som en lättframkomlig väg att skapa intresse för en produkt hos distributörerna, speciellt om det rör sig om en helt ny eller starkt differentierad vara, för vilken konsumenten h a r ringa möjligheter att bedöma den »skäliga» prisnivån. I regel begränsar leverantören den höga marginalen till varans introduktionsperiod. I ett senare skede av produktens livscykel anpassas marginalen i regel nedåt; ju mer allmän en vara

94 blir desto större tenderar elasticiteten på prissidan att bli och ett lägre pris ökar efterfrågan. Använder en leverantör i denna situation höga riktpriser blir produkterna särskilt attraktiva för lågpriskanaler. Ett högt riktpris kommer då att fungera som bas för rabattgivning, och priskonkurrensen blir kännbar. En lägre marginal kan skapa en lugnare distribution och gör att leverantören kan undvika splittring inom återförsäljarledet. På vissa varuområden, där lågprisföretag kommit in på marknaden, har vertikal riktprissättning visat en tydlig tendens att minska i omfattning. Det sagda bygger emellertid på förutsättningen att distributionskanaler med olika prispolitik h a r obeh i n d r a d tillgång till varorna. Slutsatsen blir att vertikal riktprissättning, där den ej kombineras med andra åtgärder, blott ger begränsade möjligheter såväl att höja som sänka prisnivån. Det bör emellertid understrykas, att åtgärder som medför att prisaktiva företag helt eller delvis hindras från att saluföra vertikalt riktprissatta produkter är vanliga. De tar i regel formen av leveransvägran, eventuellt sammankopplad med exklusiva eller andra selektiva försäljningsmetoder. Denna situation dryftas nedan. Det h a r tidigare konstaterats, att konkurrensen i detaljhandeln sker på lokala delmarknader, mellan vilka vissa prisnivåskillnader kan föreligga. Vertikal riktprissättning, som i praktiken aldrig är lokalt eller regionalt differentierad, kan tänkas verka utjämnande på dylika prisskillnader. Då det emellertid torde vara konkurrensförhållandena på de olika delmarknaderna som i första hand avgör prisnivåerna synes vertikal riktprissättning i och för sig inte främja en likaprisnivå i detaljhandelsledet.

Oavsett vilken prisnivå i distributörsledet som blir följden av vertikal riktprissättning kan leverantörens ingripande i det efterföljande ledets prissättning åstadkomma en minskning eller frånvaro av priskonkurrens. Vertikal prisbindning, d. v. s. bruttoprissystemet, medför en enhetlig detaljhandelsprissättning som inte p r i m ä r t är en följd av konkurrensförhållandena distributörerna emellan. Detta förhållande torde vara den främsta orsaken till att fast bruttoprissättning generellt förbjudits i åtskilliga länder, bl. a. Sverige (se bil. 1). Vertikala riktpriser är formellt sett en svagare prisstyrning än ett bruttoprissystem. Frågan är emellertid om vertikala riktpriser, eventuellt i kombination med andra åtgärder, kan inverka på prissättningen i distributionsledet på samma sätt, d. v. s. om riktpriserna av återförsäljarna betraktas som bindande. Effekten skulle sålunda bestämmas av distributörernas uppfattning om leverantörens styrningsavsikter samt av benägenheten att acceptera dylika direktiv. Eftersom följsamheten till vertikala riktpriser ofta är låg torde en »bruttopriseffekt» endast mera sällan föreligga. Den bristande följsamheten torde snarare bero på att priskonkurrerande företag haft tillgång till varorna än att »frivilliga» avvikelser skett. Om varorna nämligen endast säljs till återförsäljare, som utgör en homogen grupp och som kan prissamverka horisontellt, torde riktpriserna inte underskridas (såvida inte mellanmärkeskonkurrensen är stark på grund av t. ex. obetydliga produktolikheter) . Det vertikala riktpriset styr då ofta prisnivån, som vanligen torde komma att ligga högre än om priskonkurrens varit för handen. En övervägande skadlig verkan ligger då nära till hands, men denna knyter sig inte

95 p r i m ä r t till själva riktpriset utan till andra konkurrenshindrande åtgärder, t. ex. leveransvägran. I vissa fall har emellertid konstaterats att även lågprisföretag undvikit att underskrida ett vertikalt riktpris. F ö r den händelse ett dylikt förhållande inte beror på att riktpriset ger en särskilt låg marginal synes en »bruttopriseffekt» föreligga; lågprisföretagets avsteg från sin normala prispolitik antyder farhågor för t. ex. uteblivna leveranser från ifrågavarande leverantör. Därigenom kommer en i övrigt tänkbar priskonkurrens på varan ifråga inte till stånd. I det fall detaljhandeln i stor utsträckning underskrider ett vertikalt riktpris genom rabattgivning men rabatterna inte lämnas öppet eller generellt, får en konsument, som är okunnig om förhållandena eller som inte finner prutning tilltalande, betala ett högre pris. På de områden där horisontella riktpriser tillämpas är dylika »orientaliska marknader» tämligen sällsynta. I viss mån torde denna skillnad sammanhänga med att vertikala riktpriser är vanligast för kapitalkrävande varor eller artiklar med låg köpfrekvens. Prutning i dagligvaruhandeln är däremot numera en sällsynt

företeelse, i vart fall i butiker som tilllämpar självbetjäningssystem. Utredningen har genom särskilda undersökningar belyst de vertikala riktprisernas roll som prisupplysning till konsumenterna (se kap. 6 och bil. 4). Därvid h a r framkommit att leverantörerna inom flertalet varuområden endast i begränsad omfattning använder riktpriset i upplysande eller argumenterande syfte. Härigenom synes detta argument för vertikal riktprissättning äga ett begränsat värde. Slutsatsen bestyrks av den utformning som riktprisannonseringen i vissa fall erhållit; prisets vägledande karaktär framstår inte klart, varför prisangivelsen snarare synes utgöra en upplysning för handeln och en hjälp till denna att ta ut full marginal. Härtill bidrar det semantiska förhållandet att ordet riktpris visat sig mindre lämpat som uttryck för ett ungefärligt pris genom att dess innebörd är oklar för en stor del av konsumenterna. Vad slutligen gäller de vertikala riktprisernas syfte att ge återförsäljarna service i prissättningsarbetet synes de synpunkter, som härom anförts beträffande horisontell riktprissättning, i stor utsträckning äga giltighet.

KAPITEL 8

Ställningstaganden och förslag

Konkurrenspolitikens

målsättning

Koiikurreiislinjeri

En aktiv pris- och konkurrenspolitik från samhällets sida kan vara utformad efter endera av två principiellt skilda linjer, ofta benämnda regleringslinjen och konkurrenslinjen. Tillämpar man regleringslinjen låter man det ankomma på statliga myndigheter att detaljreglera pris- och försäljningsvillkor för enskilda varor. Begagnar man konkurrenslinjen litar man till konkurrensen som den bästa prisregulatorn och inriktar statens verksamhet på åtgärder mot konkurrensbegränsning i förening med prisövervakning och konsumentupplysning. Avskaffandet av krisårens priskontrollagstiftning 1956 och de samtidigt vidtagna ändringarna i konkurrensbegränsningslagstiftningen manifesterade den slutliga övergången i Sverige från regleringslinje till konkurrenslinje. Frågan om en återgång till regleringslinjen, totalt eller partiellt, prövades 1965 av arbetsgruppen för prisövervakningsfrågor. Som nämnts i kap. 1 avvisade arbetsgruppen en återgång till regleringslinjen. Riktprisutredningen kan ansluta sig till arbetsgruppens slutsats. Det torde —särskilt på längre sikt — ur många synpunkter ställa sig klart fördelaktigare att söka uppnå relativt sett låga konsumentpriser och rikt urval av varor och tjänster genom konkurrens än genom detaljreglering. Det är utredning-

ens uppfattning att effektiv tillämpning av konkurrenslinjen utgör ett verksamt vapen för att främja prisstabilitet och förhindra onödiga prisstegringar samt stimulera till möjliga prissänkningar.

Konkurrenspolitikens huvuduppgifter

Beträffande pris- och konkurrenspolitikens inriktning i stort vill utredningen framhålla följande. Målsättningen för konkurrenspolitiken h a r från statsmakternas sida angivits vara att åstadkomma en effektiv konkurrens, d. v. s. en konkurrens som driver utvecklingen i en riktning som på längre sikt kan förmodas innebära det bästa utnyttjandet av samhällets resurser (prop. 1956:148, s. 41). Innebörden av detta uttalande har inte mera konkret angivits, men en bakomliggande tanke h a r otvivelaktigt varit att av förekommande konkurrensmedel borde priset ges ett större utrymme. Som utvecklats i kap. 4 får bl. a. bruttoprisförbudets tillkomst ses som ett uttryck härför. I det moderna näringslivet sker konkurrensen mellan företagen med olika medel, såsom pris, produktegenskaper, service och särskilda säljfrämjande åtgärder. Någon värdering av dessa konkurrensmedel inbördes synes inte generellt kunna göras, utan det bör i sista hand vara konsumenterna som genom sitt val av produkter och inköpsställen avgör vilka medel som är effektiva.

97 Härvid är emellertid av största vikt att konsumenterna bereds fullständig valfrihet så att ett visst konkurrensmedel, t. ex. priset, inte blir verkningslöst genom konkurrensbegränsningar och andra ingrepp i marknadsmekanismen. Det h a r i stor utsträckning visat sig att man av företagsekonomiska skäl söker undvika priskonkurrens, medan andra konkurrensmedel inte alls eller i betydligt mindre omfattning blir föremål för inskränkande avtal o. dyl. Detta behöver i och för sig inte innebära en lägre grad av tävlingslust mellan företagen. Då samhällets konkurrenspolitik i första hand bör tillgodose konsumenternas intressen kan emellertid de företagsekonomiska motiven för vissa åtgärder te sig mindre lämpliga eller direkt skadliga ur allmän synpunkt. Ingripanden mot olika begränsningar av priskonkurrensen har därför kommit att framstå som konkurrenspolitikens främsta uppgift, särskilt som priskonkurrens har en direkt gynnsam inverkan på prisnivån och därmed på längre sikt även på kostnads- och strukturutvecklingen. Det synes därför än mer angeläget att från samhällets sida söka stimulera dylik konkurrens. Det förefaller emellertid orealistiskt att anta, att det skulle vara möjligt att i en fri marknadshushållning genom lagstiftning tvinga företagare att använda visst konkurrensmedel. Vad man från samhällets sida främst bör göra — och såsom lagstiftningen på området hittills också kommit att tillämpas — är att främja konkurrensen genom att undanröja hinder för begagnande av visst konkurrensmedel, särskilt priskonkurrens; att undanröja hinder riktade mot vissa företagsformer eller produktionsoch försäljningsmetoder samt att undanröja 7—614700

nationella

och

inter-

nationella hinder för marknadsinträde och marknadsutvidgning. Den realistiska målsättningen för konkurrenspolitiken synes sålunda i första hand vara att tillse, att den latenta konkurrensviljan inom näringslivet tas till vara och inte hindras att komma till uttryck på grund av konkurrensbegränsande åtgärder. Enligt KBL medför konkurrensbegränsningar inte nödvändigtvis skadlig verkan, utan detta är en fråga som — bortsett från de två speciella förbudsstadgandena — måste prövas i varje särskilt fall. Lagstiftningen knyter h ä r principiellt an till den inom näringslivet hävdade ideologien att obunden konkurrens bör vara rättesnöret för företagens handlande men att samverkan kan vara lämplig i vissa situationer. En annan sak är att lagstiftningen vid tillämpningen lätt kommer i konflikt med gruppintressen inom näringslivet. Bakom den nuvarande förhandlingslinjen — liksom den relativt stora uppmärksamhet som ägnas anmälningar om konkurrensbegränsning från näringslivets egna led — ligger uppfattningen, att konkurrensbegränsningslagstiftningen bäst når genomslagskraft på sikt, om den möts med principiell förståelse inom näringslivet och dess organisationer. De nämnda tre punkterna motsvarar i viss mån de tre kriterierna på skadlig verkan av konkurrensbegränsning i 5 § KBL. En p r i m ä r uppgift är att vaka över att företag som vill priskonkurrera inte hindras från att göra detta. Av vikt för näringslivets effektivitet och den fortsatta rationaliseringen är att det blir konkurrensen som får avgöra, om en viss företagsform, tillverknings- eller försäljningsmetod är lämplig eller ej. Den yttre ramen för det härvid tillåtna bör avgränsas genom lagstiftning, t. ex. arbetarskydds- och häl-

98 sovårdsförfattningar, och inte genom privat konkurrensbegränsning. I praxis h a r hittills främst nya företagsformer inom distributionen uppmärksammats. Otvivelaktigt kan emellertid bl. a. även kartellavtal inom industrin och på serviceområdet — liksom i kollektivavtal intagna föreskrifter — medföra liknande verkan. Starkt konkurrenshämmande är också sådana åtgärder som h i n d r a r nya företag att etablera sig på en marknad eller redan etablerade företag att utvidga sin marknadsandel. Dylika åtgärder, som vanligen har formen av marknadsdelnings- och exklusivavtal, får anses ägnade att betaga lusten till hårdare konkurrens.

Konkurrenspolitikens förhållande till den ekonomiska politiken och annan lagstiftning

Konkurrensproblemen kan emellertid inte angripas endast genom ingripanden mot konkurrensbegränsningar utan sammanhänger intimt med den allmänna ekonomiska politiken i samhället och lagstiftningen på andra områden. Förändringar i penningvärdet och graden av sysselsättning för arbetskraften är av väsentlig vikt för konkurrensklimatet. Kreditrestriktioner kan negativt påverka möjligheterna att etablera nya företag och utvidga redan bestående företags rörelse till men för intensiteten i konkurrensen. Hyresreglering och byggnadspolitik kan försvåra möjligheterna för företag att erhålla nya eller utvidgade lokaler och föranleda svåra fördelningsspörsmål, till exempel vid etableringen av butiker i nya bostadsområden. En konstlat låg hyresnivå i det äldre fastighetsbeståndet kan göra det möjligt för ekonomiskt annars icke bärkraftiga företag att kvarleva. Utformningen av företagsbeskattningen kan på olika sätt påverka företagens pris- och vinstpolitik och på lång sikt

även ägareförhållandena inom näringslivet. Uppläggningen av utrikeshandelspolitiken avgör den utländska konkurrensens intensitet inom landet. Härvid är tullarnas höjd och förekomsten av ekonomiska block av särskild betydelse. Av vikt är vidare att den speciallagstiftning som gäller för vissa näringsgrenar inte motverkar konkurrenspolitikens intentioner. Äldre sådan lagstiftning synes delvis bygga på andra värderingar än dem som ligger bakom den nuvarande pris- och konkurrenslagstiftningen. På senare år h a r man kunnat iaktta en tendens att liberalisera och i viss mån avveckla dessa regleringar och därigenom övergå till att tillämpa konkurrenslinjen i stället för regleringslinjen på större områden av näringslivet än tidigare. Denna utveckling ligger i linje med departementschefens uttalande vid KBL:s tillkomst, att särskilda regleringar som erfordras av sociala, sanitära, polisiära eller andra skäl bör utformas så att de inte onödigtvis h ä m m a r en fri tävlan eller erbjuder lämpligt underlag för enskilda konkurrensbegränsningar (prop. 1953: 103, s. 65). Man kan som exempel peka på uppmjukningen av olika regler för idkande av detaljhandel, avskaffandet av den särskilda regleringen angående tobakshandeln samt den pågående, successiva liberaliseringen av transportpolitiken. De viktigaste kvarstående specialregleringarna avser jordbruksprodukter, uthyrning av fast egendom samt delar av transportområdet, men många branscher inom näringslivet är berörda av specialbestämmelser av skilda slag, varigenom konkurrensbegränsningar skapats. Uppenbarligen kan en på sådant sätt tillkommen konkurrensbegränsning inte bedömas som skadlig enligt KBL. Utredningen vill emellertid understry-

99 ka vikten av att specialregleringar, där de är nödvändiga, över lag utformas så att de så långt som möjligt bringas i överensstämmelse med den allmänna pris- och konkurrenslagstiftningens syften och funktionssätt. Vid utredningens »hearings» har framkommit, att det hittills mött stora svårigheter att tillämpa KBL på konkurrensbegränsningar med anknytning till jordbruksområdet. Detta synes bl. a. ha berott därpå, att den statliga jordbruksregleringen inte hållits fullt ut skild från jordbrukets ekonomiska föreningsrörelse utan delvis förutsatt särskild medverkan i regleringsverksamheten från denna rörelses sida. Det har därigenom ofta blivit vanskligt att avgöra i vad mån vidtagna konkurrensbegränsningar ägt sådant samband med den statliga regleringen att de av denna grund ej kunnat anses skadliga i KBL:s mening. Utredningen vill framhålla att nödvändiga specialregleringar i framtiden bör ges en klar avgränsning, så att alla förhållanden som specialregleringen inte direkt omfattar kan bedömas enligt den allmänna pris- och konkurrenslagstiftningens gängse normer. Utredningen vill i detta sammanhang ifrågasätta huruvida det förhållandet, att fast egendom är undantagen från KBL:s tillämpningsområde,! dagens läge är motiverat. I samband med en övergång till friare marknadsförhållanden inom detta område bör konkurrenslagstiftningen enligt utredningens mening göras tillämplig även på försäljning och u p p låtelse av fast egendom. KBL och övrig berörd lagstiftning bör då ändras i detta avseende. Av stor vikt för konkurrenspolitikens effektivitet är att samhällets övriga åtgärder i näringspolitiskt syfte bedrivs i enlighet med konkurrenspolitikens angivna målsättning. Därvid bör

beaktas att effektiva distributionsformer, t. ex. lågpriskanaler, inte missgynnas i fråga om bl. a. krediter, byggnadstillstånd och etablering. Utredningen vill bl. a. peka på de vådor för en obunden tävlan mellan olika distributionsformer, som en alltför långtgående styrning av butiksstrukturen genom den kommunala bebyggelseplaneringen kan innebära. Det bör framhållas att de sociala och sysselsättningspolitiska verkningar, som kan uppkomma genom undanröjande av priskarteller och andra konkurrensbegränsningar, bör avhjälpas genom en aktiv och välplanerad arbetsmarknads- och sysselsättningspolitik.

Bedömningen

av

prissamverkan

Generellt förbud mot prissamverkan?

Riktprisutredningen h a r enligt sina direktiv haft att ta ställning till frågan om lämpligheten av skärpt lagstiftning mot riktpriser och andra former av prissamarbete. Utredningen h a r för detta ändamål undersökt prissamverkans syfte, utformning, omfattning och effekt, sett mot bakgrunden av rådande marknadsformer och pågående strukturomvandling inom det svenska näringslivet. Utredningen h a r även behandlat KBL:s tillämpning på prissamverkan i praxis och huvudpunkterna i den utländska och internationella regleringen på konkurrensbegränsningsområdet. Det framlagda materialet redovisas i kap. 2—7 och bil. 1—6. Vad sålunda framkommit har övertygat utredningen om nödvändigheten av en ytterligare effektivisering av den svenska pris- och konkurrenspolitiken. Utredningen har emellertid ej funnit införande av utbyggda förbudsbestämmelser i KBL utgöra den lämpligaste formen härför i dagens läge utan anser den önskvärda ytterligare saneringen

100 på konkurrensbegränsningsområdet böra ske inom den nuvarande lagstiftningens ram. Utredningen vill härvid till en början erinra om att samtliga former av konkurrensbegränsning som faller utanför de särskilda förbudsstadgandena — och således alla icke förbjudna typer av prissamverkan — redan nu kan angripas enligt KBL i den mån de medför skadlig verkan. De undantag som gäller härifrån sammanhänger med de i föregående avsnitt berörda specialregleringarna inom vissa näringsgrenar. Vid KBL:s tillkomst övervägdes bl. a. i vad mån lagen borde bygga på generella förbud med dispensmöjlighet respektive bedömning av den skadliga verkan av konkurrensbegränsning i det enskilda fallet. Man fann därvid att endast två typer — bruttoprissättning och anbudskarteller — medförde en så markerat skadlig verkan att ett generellt förbud ansågs tillrådligt. Utredningen har övervägt om det på grundval av den erfarenhet som numera vunnits av KBL:s tilllämpning är lämpligt att nu mera generellt förbjuda prissamverkan mellan företag. Vad först gäller den lagtekniska utformningen av ett sådant förbud, måste detta uppenbarligen förses med dispensmöjlighet, enär prissamverkans effekter som framgått av kap. 7 icke alltid kan betecknas som skadliga. Infördes ett allmänt förbud mot prissamverkan, skulle dispens härifrån sannolikt ofta komma i fråga för vissa typer av samverkan, särskilt som ett förbud måste ges en förhållandevis vidsträckt omfattning och bl. a. torde böra innefatta gemensamma försäljningsorganisationer. Det sagda vinner stöd av utländska erfarenheter, bl. a. av det norska förbudet mot horisontell prissamverkan från vilket dispens givits i stor omfattning (se härom bil. 1, där en närmare redogörelse för

den norska dispenspraxis lämnas). Man kan även erinra om utformningen av regelsystemet i Förbundsrepubliken Tyskland, där man gjort legala undantag från det allmänna förbudet mot horisontell prissamverkan för ett flertal, i lagen noga preciserade, typer av samarbete som i stället bedöms efter sina verkningar i det enskilda fallet (se bil. 1). Genom detta system med legaldispens har emellertid lagen erhållit en komplicerad utformning, som synes öppna vissa möjligheter till kringgående. Vare sig ett dispensförfarande byggs på prövning av ansökningar i enskilda fall eller legaldispenssystem eller kombinationer härav, synes enligt utredningens uppfattning nackdelarna med en omfattande dispensgivning vara stora. De fördelar i form av förutsebarhet och lättillämpbarhet som en förbudsbestämmelse i och för sig äger, försvinner i sådant fall. Har väl en gång ett visst förfarande givits dispens, blir detta därefter gärna betraktat som »godkänt» från samhällets sida. Ett förbud urholkat genom en mängd dispenser synes knappast mera verksamt än en effektivt administrerad missbrukslagstiftning. Det kan tänkas att konkurrensmyndigheterna vid ett förbud av skisserad typ i så hög grad skulle bli bundna av handläggning av dispensärenden och juridiska gränsdragningsfrågor, att det nuvarande systemet med dess flexibla handläggningsformer och möjlighet att koncentrera intresset till de från konkurrenssynpunkt vid varje tidpunkt mest väsentliga områdena skulle framstå som effektivare. Utredningen vill vidare ifrågasätta om inte a n d r a konkurrensbegränsningsproblem på sikt kan framstå som lika angelägna som prissamverkan. Strukturutvecklingen medför att de i Sverige rådande marknadsförhållandena utvecklas mot utpräglad fåtalskonkurrens.

101 Detta gäller både produktion och distribution (jfr kap. 2). Prisbildningen på en oligopolistisk marknad h a r analyserats i kap. 7. Som framgår av denna analys ter det sig i flertalet situationer tveksamt, i vad mån ett förbud mot prissamverkan mellan företagen på en sådan marknad i avgörande grad skulle påverka de komplicerade konkurrensrelationerna dylika företag emellan. Sålunda synes bl. a. erfarenheterna av det amerikanska förbudet mot horisontell prissamverkan visa, att öppet prissamarbete på fåtalsmarknader tämligen väl kan ersättas av prisledarskap i tyst samförstånd och andra former av dold samverkan, som delvis knappast torde kunna förbjudas och — för det fall de är förbjudna — i varje fall ej kan effektivt övervakas och beivras. Väsentligt är att ett förbud mot samverkan mellan företag i den lösare form som priskarteller utgör i viss mån kan leda till en övergång till samarbete i fastare former samt företagssammanslagningar. I vissa fall kan detta vara önskvärt; som framhållits i kap. 7 ligger den skadliga verkan av kartellsamarbete ofta främst i hämmad strukturrationalisering. I åtskilliga fall torde emellertid den lösare kartellformen kunna ses som ett inledande stadium till ett fastare samgående i strukturrationaliserande syfte. Den pågående strukturomdaningen i Sverige gör det vanskligt att i dagens läge bedöma den långsiktiga strukturella betydelsen av ett förbud mot prissamverkan på den svenska inlandsmarknaden. Då verkningarna av ett förbud väsentligen skulle visa sig på längre sikt, måste en sådan bestämmelse, om den införes, vara tänkt att utgöra ett permanent inslag i rättsordningen. Den snabba utvecklingen medför emellertid risk för att ett förbud som fått sin rättstekniska utformning med utgångspunkt från 1966 års strukturella situation och

med en därpå utformad dispenspraxis inom tämligen kort tid skulle te sig något föråldrat. Det synes för närvarande lämpligare att bygga ingripanden mot prissamarbete på prövning av strukturförhållandena i den i varje särskilt fall berörda branschen. I detta sammanhang bör man även beakta svårigheterna att förutse den fortsatta utvecklingen av de internationella handelsblocken, som givetvis är av största betydelse för den inhemska strukturomdaningen. En svensk anknytning till EEG eller till ett nytt handelsblock, tillämpande kartellregler liknande dem som nu gäller i EEC, skulle i hög grad påverka det svenska regelsystemet på konkurrensbegränsningsområdet. Som utvecklas i bil. 1 innehåller Romavtalet och med stöd av detta utfärdade författningar bl. a. ingripande förbudsregler med dispensmöjlighet, riktade mot konkurrensbegränsande avtal som påverkar handeln mellan medlemsländerna. Dessa regler är omedelbart gällande rätt i medlemsstaterna, som således har ett dubbelt regelsystem. Elir en övernationell kartellrätt i framtiden tillämplig även i Sverige synes det lämpligt att därvid ompröva utformningen av den inhemska rätten, bl. a. i syfte att åstadkomma en ändamålsenlig samordning. Den ovisshet om den framtida utvecklingen som råder i dagens läge talar å andra sidan mot att nu göra en genomgripande omläggning av de principer varpå KBL bygger. Utredningens bedömning av de strukturella verkningarna av ett förbud mot prissamverkan och av den internationella situationen h a r således lett till samma resultat som de redovisade övervägandena av rättslig karaktär, nämligen att det i dagens läge synes lämpligare att tillämpa en missbrukslinje när det gäller prissamverkan. Av väsentlig vikt för utredningens ställningstagande

102 h a r emellertid även varit dess syn på möjligheterna att genomföra en effektiv sanering av skadligt prissamarbete inom den nuvarande lagstiftningens ram. Det nuvarande svenska systemet för undanröjande av konkurrensbegränsningar med dess förhandlingsprincip saknar motsvarighet i andra länder än Finland. Den genomgång utredningen gjort av utvecklingen under de år KBL varit i kraft visar dock, att högst betydande resultat kunnat uppnås i vårt land inom det nuvarande systemets ram, något som inte minst torde sammanhänga med den samarbetsvilja som dokumenterats av näringslivets ansvariga organ. Ett viktigt resultat är bl. a. att KBL h i n d r a t utestängande av priskonkurrer a n d e företagsformer inom handeln, vilket enligt utredningens mening haft stor betydelse för en ökad konkurrens och den pågående strukturomdaningen. Framväxten av detaljhandelsföretag som för en obunden prispolitik h a r i många branscher avsevärt reducerat den konkurrensbegränsande betydelse som den »traditionella» handelns horisontella riktprissättning tidigare ägde och utgör även en del av förklaringen till den vertikala riktprissättningens partiella avveckling. Även om ett enskilt ärende om leveransvägran sett för sig ibland kan synas vara av tämligen begränsad ekonomisk vikt, måste den samlade betydelsen av konkurrensmyndigheternas arbete på att undanröja h i n d e r av denna art för marknadsinträde och marknadsutvidgning betecknas som mycket stor. Den möjlighet att utfärda leveransföreläggande vid vite som NFR erhållit från den 1 april 1966 bör underlätta en fortsatt smidig handläggning av dessa ärenden. De undersökningar utredningen utfört h a r emellertid visat att det ännu förekommer ett betydande antal fall av prissamverkan, som bör ses som skad-

liga från allmän synpunkt. Dessa är dock enligt utredningens mening varken till sin karaktär eller omfattning sådana, att det torde ställa sig ogörligt att komma till rätta med dem inom ramen för det nuvarande systemet. Det fordras emellertid att prissamarbetet helt avvecklas i många fall där det nu förekommer. Utredningen h a r dock funnit vissa av olägenheterna av det nuvarande riktprissystemet särskilt knyta sig till själva termen riktpris. Som nämnts på s. 41 begagnades ordet på 1940-talet av statens priskontrollnämnd för att beteckna ett av nämnden utfärdat pris som inte var juridiskt bindande utan avsett att som riktmärke styra prisutvecklingen i önskad riktning. Begreppet riktpris övertogs senare av konkurrensbegränsningsrätten, och då som beteckning för ett rekommenderat pris, utfärdat av leverantör eller branschorganisation. Termens nuvarande innebörd h a r emellertid ofta kommit att missuppfattas, främst av konsumenterna. Den av utredningen gjorda intervjuundersökningen (bil. 4) h a r visat, att endast 23 procent av de tillfrågade konsumenterna ägde en korrekt uppfattning av ordets innebörd. Påfallande var att många konsumenter uppfattade ordet som beteckning för ett fast pris. Utredningen h a r funnit detta förhållande anmärkningsvärt, särskilt med hänsyn till att ordet riktpris allmänt begagnats i sin nuvarande betydelse i cirka tolv år. Undersökningsresultaten tyder på att termen riktpris är mindre klargörande som beteckning för ett rekommenderat pris. Från konkurrenssynpunkt är det emellertid väsentligt att den oförbindande karaktären av ett sådant pris står klar för konsumenterna. Utredningen h a r funnit detta bäst kunna åstadkommas genom att termen riktpris, både när den begagnas vertikalt och horisontellt, utbyts mot en

103 mera klargörande beteckning och h a r därvid, efter samråd med bl. a. språklig expertis, valt termen cirkapris. Denna term markerar de rekommenderade prisernas helt oförbindande karaktär och bör därigenom k u n n a bidra till rörligare prissättning i framtiden. Utredningen h a r tagit kontakt med näringslivets huvudorganisationer för att efterhöra deras villighet att medverka till ett genomförande av utredningens intentioner på frivillig väg. Denna kontakt var att se mot bakgrunden av det svenska förhandlingssystemet och vad utredningen yttrat i samband med konkurrenspolitikens målsättning om vikten av att konkurrensbegränsningslagstiftningen möts med principiell förståelse inom näringslivet. Kontakten ledde till att huvudorganisationerna i ett offentligt uttalande ställt till riktprisutredningen (bil. 7) utfäste sin medverkan till en fortsatt aktiv pris- och konkurrenspolitik. Man framhöll i uttalandet bl. a., att det alltjämt kunde förekomma former av prissamarbete vars förenlighet med gällande rätt kunde ifrågasättas och att skadliga konkurrensbegränsningar i första hand borde avvecklas genom frivilliga åtgärder av berörda företagare. Man uttalade sig vidare för övergång till cirkapris samt för frivillig prisåterhållsamhet. Huvudorganisationerna uppmanade sina medlemmar och medlemsorganisationer att iaktta sträng återhållsamhet vid kalkylering och prissättning på varor och tjänster, att undanröja skadliga former a v r i k t prissättning och annat prissamarbete samt att vid prisannonsering och annan prisangivelse ersätta riktpris med cirkapris. Organisationernas uttalande stöder utredningens uppfattning om möjligheterna att genomföra en effektiv sanering

av skadligt prissamarbete utan att tillgripa lagändring. Utredningen framlägger i det följande en rad förslag till effektivisering av pris- och konkurrenspolitiken, särskilt på prissamverkans område. Utredningen vill understryka att dess ställningstagande till frågan om skärpt konkurrensbegränsningslagstiftning tar sikte på situationen i dagens läge. Uppenbart är att förändringar kan inträffa, både inom landet och internationellt, som kan aktualisera en annan bedömning. Det nuvarande förhandlingssystemet förutsätter näringslivets lojala medverkan och detta inte b a r a från huvudoch branschorganisationer utan framför allt från de enskilda företagarnas sida. Kommer det att visa sig brista härutinnan, bör mera genomgripande lagändringar än den nyligen införda möjligheten till leveransföreläggande vid vite allvarligt övervägas. Skadlighetsprövning av prissamverkan

Huvudlinjerna för bedömningen av prissamverkan enligt gällande rätt h a r presenterats i kap. 4. Av redogörelsen framgår att bedömningslinjerna ännu ter sig oklara i många viktiga hänseenden. Detta är delvis att se som en följd av att prövningen enligt 5 § KBL är knuten till förhållandena i det enskilda fallet. Man finner emellertid att även en rad principiellt viktiga spörsmål ännu ej prövats av NFR, vars praxis i fråga om t. ex. horisontell prissamverkan hittills är av ganska ringa omfattning. Utredningen vill framhålla betydelsen av att klarare linjer för bedömningen av olika arter av prissamverkan framkommer genom NFR:s praxis, inte minst mot bakgrunden av att den ekonomiska utvecklingen under de senaste tio—femton åren i viss mån rubbat förutsättningarna för de uttalanden som gjorts i de äldre förarbetena till KBL.

104 Utredningen h a r under sitt arbete övervägt, huruvida skäl föreligger att för närvarande genomföra en lagteknisk revision av förbuden mot bruttoprissättning och anbudskarteller utan att något mera generellt förbud mot prissamverkan införs. Bakom dessa överväganden h a r legat utredningens uppfattning att de nuvarande förbudsbestämmelserna är väl snäva till sin omfattning. Den bland konsumenterna vanliga uppfattningen att termen riktp r i s skulle beteckna ett mera fast pris h a r sålunda redan berörts. Att hot om leveransvägran eller liknande påtryckningsåtgärder kan medföra att vertikala riktprisangivelser blir betraktade som bindande av återförsäljarna och därigenom får en »bruttopriseffekt» h a r nämnts i kap. 7. De problem från bruttoprisförbudets synpunkt som olika former av prismärkning medför h a r påpekats i kap. 6. I kap. 4 har konstaterats att förbudet mot anbudskarteller är tämligen snävt avgränsat. Detta medför att icke straffbelagda former av prissamverkan vid anbudsgivning ingalunda torde vara ovanliga i dagens läge. Ett exempel härpå utgör generella överenskommelser mellan företagare att inte inge offerter som led i anbudsförfarande. Utredningen h a r inte funnit det påkallat att i dagens läge genomföra en isolerad lagteknisk översyn på denna punkt. Av betydelse för detta ställningstagande h a r bl. a. varit, att det torde visa sig möjligt att genomföra övergången till termen cirkapris utan lagändring. Utredningen vill emellertid understryka att samtliga former av konkurrensbegränsning som faller utanför vad förbudsbestämmelserna omfattar kan prövas enligt 5 § KBL. Dessa torde därvid påverka prövningen av vad som skall anses innefatta skadlig verkan i situationer som ligger nära sådana som

omfattas av förbuden. De överväganden som föranlett att en angränsande företeelse direkt förbjudits äger naturligen särskild tyngd vid skadlighetsprövningen. Detta torde i betydande mån neutralisera nackdelarna av själva förbudsstadgandenas begränsning vad gäller såväl objektiva som subjektiva rekvisit. Ett spörsmål, som torde få allt större aktualitet, är olika former av prismärkning och annan prisangivelse (se kap. 6). I den mån dessa strider mot syftet med bruttoprisförbudet får de i regel anses medföra skadlig verkan på prisbildningen i KBL:s mening. Man bör även tillse, att all prismärkning ges en från konsumentsynpunkt tillfredsställande utformning. Ett särskilt problem utgör sådan prismärkning, som leverantörer utför för detaljisters räkning, och där det angivna priset inte utgör en prisrekommendation från leverantören utan en viss återförsäljares eget p r i s som åsätts varan efter återförsäljarens anvisning. Dylik prismärkning utgör i och för sig ett villkor i avtalsförhållandet mellan säljare och köpare och är som sådant i viss mån jämförbart med bl. a. överenskommelser om att viss köpare skall erhålla varan i utförande eller förpackning som avviker från vad leverantören i övrigt tillhandahåller. Om leverantören möter prismärkningskrav från flera av sina återförsäljare kan han emellertid tänkas söka nedbringa antalet märkningsalternativ eller åsätta alla enheter ett och samma pris för att motverka kostnadsökningar i sin produktion och lagerhantering. Även detta prismärkningsförfarande torde sålunda kunna medföra prisstelhet och i vissa fall vara ägnat att överträda eller kringgå bruttoprisförbudet. De begränsade erfarenheter som alltjämt föreligger beträffande prismärkning för detaljists räkning medför att

105 utredningen ej anser sig kunna ta ställning för eller emot förfarandet som sådant, särskilt som prismärkningen i vissa fall kan innebära en rationalisering. I den mån återförsäljarens namn eller kännetecken klart framgår av prismärkningen synes risker för skadliga effekter ej föreligga. Detaljister, som samverkar i form av inköpsföreningar eller frivilliga kedjor, kan emellertid knappast begagna denna möjlighet av en kostnadsbesparande rationalisering såsom mångfilialföretagen kan. I den mån samverkande företag i dylika fall låter priserna framstå som endast rekommenderade genom att benämningen cirkapris används vid märkningen, kan dock förfarandet enligt utredningens mening inte generellt sägas medföra skadlig verkan, utan bedömningen måste bli beroende av bl. a. ställningstagandet till samverkan som sådan. I de fall leverantören av tekniska eller ekonomiska skäl inte anser sig ha möjlighet att differentiera prismärkningen för sina olika kunder, men dessa likväl begär sådan, synes märkningen medföra att prisbildningen i återförsäljarledet blir än mera enhetlig än om leverantören utfärdat vertikala prisrekommendationer i annan form, eftersom avvikelser från det åsatta cirkapriset kräver en ommärkning. Prismärkningen kan i dessa fall, fastän priset vid märkningen anges som cirkapris, få skadlig verkan i enlighet med 5 § KBL. Vid bedömning av prissamverkan enligt KBL tillämpas i första hand 5 §: s effektivitets- och prisbildningskriterier. Av de äldre förarbetena till KBL framgår att man tänkte sig att skadlighetsprövningen särskilt skulle knyta sig till relationen mellan pris och kostnad (se s. 45). En utgångspunkt utgör härvid nyetableringssakkunnigas uttalande, att det kunde ifrågasättas, om inte skad-

lig verkan ännu oftare bestod i att kostnaderna blev höga eller kostnadssänkning hämmades, än i att priserna blev höga i förhållande till kostnaderna. Som metod att påvisa skadlig verkan på prisbildningen anvisades en jämförelse mellan de av de samverkande företagen uttagna priserna och de kostnader som tedde sig godtagbara. Enligt ett uttalande av departementschefen borde jämförelsen avse frågan om priserna ur lönsamhetssynpunkt rent kalkylmässigt sett var höga i förhållande till kostnaderna vid en drift, som tedde sig rationell med hänsyn till förhållandena inom branschen. Vid tillämpningen av KBL h a r det knappast visat sig möjligt att begagna de i förarbetena anvisade bedömningsnormerna. Detta torde främst bero på de utomordentliga svårigheter som möter vid ekonomiska analyser av ifrågavarande slag. Det synes i regel knappast görligt att närmare mäta den kostnadsökning som prissamverkan kunnat medföra med hänsyn till de problem som visar sig vid försök att räkna fram jämförelsenormerna. Det må h ä r räcka med att peka redan på svårigheterna vid försök till fördelning av ett företags samkostnader på den eller de produkter eller tjänster som berörs av den aktuella prissamverkan och på företagets verksamhet i övrigt. Enligt utredningens mening ligger det bäst i linje med KBL:s karaktär och den praxis för skadlighetsbedömning som vuxit fram vid NFR, att man vid prövning av prissamverkans effekt gör en avvägning av konkurrensbegränsningens verkningar på företagsstrukturen, prisnivån och kostnadsstrukturen. De av utredningen företagna analyserna torde härvid kunna vara till ledning. Konkurrensmyndigheternas arbete bör i första h a n d vara inriktat på att helt undanröja skadlig prissamverkan; en-

106 bart prissänkning bör anses otillräcklig, eftersom verksamheten bör bedrivas långsiktigt och ej åsyfta priskontroll. Konkurrensintensiteten utgör ett viktigt moment vid skadlighetsprövningen, främst om det vid sidan av de under bedömning varande prissamverkande företagen finns andra samverkande företagsgrupper eller fristående företag av viss betydelse. Konkurrensintensiteten bör bedömas inte endast efter förekomsten av direkt priskonkurrens utan också efter strukturutvecklingen. I en bransch, som under relativt oförändrade efterfrågeförhållanden karakteriseras av omfattande strukturförändringar, kan konkurrensen antas vara verksam, även om den inte kommer till uttryck i mera väsentliga skillnader i pris mellan olika företag eller företagsgrupper. Starka indicier på skadlig verkan föreligger däremot, när strukturen i en bransch med prissamverkan kan betecknas som statisk och inträffade kostnadsökningar, t. ex. lönehöjningar, tämligen omedelbart och fullständigt slår igenom i prissättningen. Bindande horisontellt prissamarbete utgör en form av konkurrensbegränsning som typiskt sett är föga förenlig med KBL. Sådant samarbete motverkar ett av lagstiftningens ovan angivna syften: att undanröja hinder för priskonkurrens. Som framgår av kap. 5 har omfattningen av samarbetsformen minskat väsentligt under de år KBL tillämpats. Bakom utredningens ställningstagande till frågan om generellt förbud mot prissamarbete ligger bl. a. dess uppfattning, att det bör visa sig möjligt att med stöd av 5 § KBL i det väsentliga undanröja sådana kvarvarande fall av bindande horisontellt prissamarbete som kan bedömas som skadliga. Med hänsyn till KBL:s målsättning bör bindande prissamverkan bedömas strängare än rent oförbindande. Avgö-

rande för frågan huruvida prissamarbetet i ett visst fall bör betraktas som bindande eller ej synes vara i vad mån en företagare som ej tillämpar de inom den samverkande gruppen utarbetade prissättningsnormerna utsätts för sanktionsåtgärder. Det kan påpekas att det vanligen är av mindre betydelse om samarbetet sker i sådan form att avvikelser kan beivras som kontraktsbrott, eftersom övriga deltagande företag som regel genom olika typer av ekonomisk press, exempelvis diskriminerande åtgärder, torde förfoga över sanktionsformer som normalt uppfattas som effektivare än de rättsliga. När det gäller bedömningen av inlandsverkningar av exportkarteller (jämför bil. 1), vill utredningen understryka vikten av att ingående undersökningar görs av denna konkurrensbegränsningsform, särskilt vad gäller relationen mellan samarbete på inlandsrespektive exportmarknaderna. Förekomsten av exportförsäljning inom en kartell behöver inte alltid motivera samarbete på h e m m a m a r k n a d e n ; det ankommer h ä r som annars på myndigheterna att pröva hållbarheten av de motiv som framförs och väga föroch nackdelar av samarbetet. Det kan härvid t. ex. visa sig att det endast är kortsiktigt som exporten främjas genom konkurrensbegränsande samverkan och att kartellen genom att verka strukturkonserverande medför sådan skada på längre sikt att den snarast bör undanröjas. Prissamverkan av bindande karaktär förekommer inte endast inom industrin utan även n ä r det gäller vissa tjänster. Samhällsutvecklingen medför att tjänstesektorn blir alltmer betydelsefull. Då härtill kommer att denna i stor utsträckning är tämligen skyddad från utländsk konkurrens, utgör konkurrensbegränsningar inom denna sektor företeelser

107 som bör ägnas särskild uppmärksamhet från pris- och konkurrensmyndigheternas sida. Det bör i detta sammanhang erinras om att affärsbankernas prisbindningar i fråga om inlåningsräntor och tjänster samt prissamverkan inom ett flertal konsultbranscher för närvar a n d e är föremål för handläggning hos myndigheterna. Horisontell prissamverkan av oförbindande karaktär kan som ovan framhållits inte ses som en enhetlig företeelse. Mot bakgrunden av den gjorda gränsdragningen mellan bindande och oförbindande prissamverkan vill utredningen — under hänvisning till analysen i kap. 7 — framhålla, att även samverkan som i och för sig är helt oförbindande i många fall kan i hög grad motverka priskonkurrens. Detta synes särskilt kunna vara fallet när företagen i en bransch h a r en tämligen homogen och statisk struktur och det inte föreligger mera betydande faktisk eller potentiell konkurrens från andra branscher eller utländska företag. Även oförbindande prissamverkan torde i sådana branscher i stor utsträckning medföra skadlig verkan enligt KBL och därför böra undanröjas. Påpekas bör att det huvudmotiv som i regel utåt anförs för utfärdande av prisrekommendationer från branschföreningar och liknande — underlättande av de enskilda företagens priskalkyleringsarbete — äger väsentligt olika tyngd i skilda branscher, så som framgått av undersökningarna och analyserna av denna fråga i kap. 3, 5 och 7. Det förekommer branscher där antalet prisangivelser för varor eller tjänster är så pass ringa, att någon nämnvärd rationaliseringseffekt knappast kan påvisas. Den i kap. 5 berörda frisörbranschen synes utgöra ett exempel härpå. I dessa fall torde samverkans huvudsakliga syfte vara att motverka priskonkurrens.

Vad gäller skadlighetsbedömningen av horisontella prisrekommendationer i övrigt vill utredningen i detta sammanhang endast betona vikten av undersökningar av vilket inflytande de prissamverkande företagens priser äger på prisnivån i branschen, regionalt eller för hela landet. När det finns olika block av företag eller företagsgrupper p å marknaden, är det av stort intresse att utreda vilket block som kan betecknas som prisledande. Visar det sig därvid att det är de prissamverkande företagen som dirigerar prisnivån i branschen, utgör detta en effekt av vikt vid prövningen av om samverkan medför skadlig verkan enligt KBL. I anslutning till bedömningen av de vertikala konkurrensbegränsningarna på prissidan (närmare behandlade i kap. 6 och 7) vill utredningen erinra om sitt uttalande ovan, att konkurrenspolitiken måste sörja för att det blir konsumenterna som genom sitt val av produkter och inköpsställen avgör vilka konkurrensmedel som är effektiva. Det är konsumenternas sak att bestämma vilka kombinationer av t. ex. pris och service de önskar gynna. Då konsumenternas preferenser som regel skiljer sig härvidlag, är det naturliga på flertalet distributions- och tjänsteområden att företag som satsar på olika konkurrensmedel tävlar sida vid sida. Som framhållits i kap. 4 bygger bruttoprisförbudet på denna uppfattning. Vikten av priskonkurrens i distributionen och ingripanden mot diskriminerande åtgärder riktade mot priskonkurrerande företagsformer har mot denna bakgrund framhållits i det föregående. Distinktionen mellan bindande och oförbindande former av horisontell prissamverkan äger relevans även för vertikala prisangivelser. Av praxis framgår att leveransvägran och andra diskriminerande åtgärder, vars reella mo-

108 tiv är att återförsäljaren underskridit en av leverantören utfärdad prisrekommendation, betraktas som ett kringgående av bruttoprisförbudet och bedöms som skadlig enligt 5 § KBL. Påtryckningar riktade mot leverantör i syfte att påverka denne att vägra konkurrerande återförsäljare affärsförbindelse h a r i praxis betecknats som oförenliga med de p r i n c i p e r som ligger bakom KBL. Utredningen vill framhålla vikten av att företeelser av denna otillbörliga art utmönstras. Undersökningarna av de vertikala prisrekommendationernas konkurrensbegränsande effekt visar, att denna även i övrigt är i hög grad beroende av i vad mån prisangivelsen kombineras med andra konkurrensbegränsande åtgärder. Det finns härvid anledning att särskilt uppmärksamma exklusiv och annan selektiv försäljningspolitik. Det är i vissa branscher vanligt förekommande att leverantörerna utväljer sina återförsäljare så att endast sådana som inte kan befaras föra en aktiv prispolitik upptas som kunder. Från företagsekonomisk synpunkt kan ofta goda skäl åberopas för selektiv försäljning. Dessa måste emellertid vid vägningen enligt 5 § KBL ställas mot de samhällsekonomiska verkningarna. De hittills utbildade bedömningsprinciperna har konstaterats innebära att skadlighetsbedömningen kan påkalla en genombrytning även av i och för sig konsekvent genomförda selektiva system (s. 50 ff). Vid prövningen enligt 5 § fästes särskilt avseende vid allmänna konkurrenssynpunkter. Som exempel på sAdana kan nämnas försvårande av priskonkurrens, av marknadsinträde, av nya företagsformers konkurrensbetingelser och av konsumenternas möjligheter att välja mellan olika kombinationer av pris och service vid anskaffning av varan. Utredningen utgår från att selektiv försäljning som grundas på återförsäl-

jarnas prispolitik inte utgör ett godtagbart skäl för leveransvägran, även om försäljningssystemet skulle vara i och för sig konsekvent uppbyggt. En motsatt ståndpunkt härvidlag synes knappast förenlig med bruttoprisförbudets syfte. Distributionsutvecklingen under senare år gör det påkallat att den selektiva försäljningens problem ägnas stor uppmärksamhet från konkurrensmyndigheternas sida. Härvid bör man särskilt observera de verkningar på en branschs strukturella förhållanden som ett mera allmänt bruk av selektiv försäljning kan medföra. Om det finns goda möjligheter att substituera en viss leverantörs vara med produkter från annat håll, kan en leveransvägran grundad på selektiv försäljning i vissa fall te sig m i n d r e väsentlig från konkurrenssynpunkt. Läget blir emellertid annorlunda om selektiv försäljning är gängse inom en bransch. Återförsäljarnas möjligheter till varuanskaffning blir då tämligen låsta. Denna »låsningseffekt» accentueras av den ökade produktdifferentieringen som bidrar till att minska närliggande varors substituerbarhet. Detta innebär att intensiteten i priskonkurrensen mellan olika märkesvaror inom samma varuslag (mellanmärkeskonkurrens) kan tendera att avta, varigenom behovet av priskonkurrens i återförsäljarledet på varje särskilt märke (inommärkeskonkurrens) framstår som väsentligt från allmän konkurrenssynpunkt. I syfte att nå ett fastare underlag för bedömning av den selektiva försäljningen föreslår utredningen i det följande under rubriken Beformering av kartellregistret, att exklusivavtal i ökad utsträckning intas i registret. De vådor som selektiv försäljning kan medföra från struktursynpunkt belyses enligt utredningens uppfattning av förhållandena i bilbranschen. Utredningen vill om konkurrensförhållande-

109 na i denna bransch (se s. 77 ff) här anföra följande. Få detaljhandelsbranscher torde vara så i detalj reglerade genom konkurrensbegränsningar som bilhandeln. Distributionen av nyia bilar är strängt selektiv och i allmänhet byggd på dubbelsidiga exklusivavtal. Då det härjämte förekommer områdesuppdelning mellan återförsäljarna och olika åtgärder vidtagits för att försvåra för konsumenten att göra sitt inköp hos annan återförsäljare än den som är auktoriserad i konsumentens hemort kommer knappast någon inommärkeskonkurrens till stånd. Det är inte heller möjligt för återförsäljare att sälja ett brett sortiment (bilvaruhus). F ö r nya bilar och reservdelar utfärdar leverantörerna nästan alltid vertikala prisrekommendationer. Den priskonkurrens som förekommer genom mellanmärkeskonkurrens sker vanligen i form av olika slag av dold rabattgivning. Marknaden behärskas av ett halvdussin märken som är inbördes så differentier a d e genom produktolikheter och reklampåverkan, att detta i betydande mån påverkar mellanmärkeskonkurrensen. Man är inom branschen angelägen att sammankoppla de tre funktionerna bilförsäljning, reservdelsförsäljning och verkstadsarbete. För verkstäder, som ej är auktoriserade som återförsäljare, tilllämpas ett klassningsförfarande, som kan innebära en diskriminering i prishänseende. Utredningen finner det anmärkningsvärt att konkurrensförhållandena i en detaljhandelsbransch av denna betydelse ännu är bundna på detta sätt. Det måste konstateras att den strukturomvandling, innebärande bl. a. uppkomsten av nya företagsformer, som skett inom stora delar av handeln i övrigt under denna tid i stort sett saknar motsvarighet i bilbranschen. De principer om valmöjlighet för konsumenterna, som kommit till uttryck genom bruttopris-

förbudet, kan ej sägas ha slagit igenom i bilbranschen. Påfallande är bl. a. att lågpriskanaler, t. ex. i form av bilvaruhus, vuxit fram i så ringa utsträckning. Detta synes sammanhänga med det exklusiva försäljningssystemet. Som redan anmärkts kan emellertid detta alltid genombrytas om så är påkallat av hänsyn till allmänna konkurrenssynpunkter. Utan att ta ståndpunkt till konkreta ärenden vill utredningen framhålla att den finner det angeläget att lågpriskanaler med direkt affärsförbindelse med tillverkare eller generalagent uppkommer i branschen. Erfarenheter från andr a branscher visar att den konkurrens sådana företagsformer bjuder är mycket värdefull från allmän synpunkt. Denna utveckling torde kunna åstadkommas inom ramen för nuvarande lagstiftning i 5 och 21 §§ KBL. Utredningen vill tilllägga att det bör tillkomma konsumenterna att avgöra i vilken utsträckning de önskar de tre funktionerna bilförsäljning, reservdelsförsäljning och verkstadsarbete förlagda till samma företag. Klassningsförfarandet för verkstäder synes böra ytterligare prövas mot bakgrunden av de nuvarande förhållandena inom branschen. Begreppet cirkapris

De skäl som föranlett utredningen att verka för övergång från termen riktp r i s till termen cirkapris h a r berörts i det föregående. Det h a r därvid framhållits att beteckningen cirkapris valts med tanke på att den m a r k e r a r de rekommenderade prisernas oförbindande karaktär och därigenom bör kunna bidra till rörligare prissättning i framtiden. Utredningen föreslår i det följande att konsumenterna görs uppmärksamma på termens innebörd i samband med en särskild prisupplysningskampanj. I detta avsnitt kommenteras innebörden av begreppet cirkapris och det sätt på vilket begreppet bör användas.

110 Först bör emellertid framhållas att utredningen funnit det nödvändigt att prissamarbetet helt avvecklas i många fall där det nu förekommer. Skadlighetsbedömningen enligt KBL har behandlats bl. a. i närmast föregående avsnitt. Det har därvid framgått att även oförbindande prissamverkan i stor utsträckning medför skadlig verkan enligt KBL och därför bör undanröjas. F ö r denna bedömning saknar det större betydelse att en horisontell riktprislista i fortsättningen benämns cirkaprislista eller ett vertikalt riktpris cirkapris. Övergången till termen cirkapris sammanhänger med att utredningen inte funnit sig böra föreslå ett generellt förbud mot prissamverkan. Det är för de fall i vilka prissamverkan får tolereras som termen cirkapris h a r tillskapats i syfte att motverka olägenheterna av samverkan. Fördelaktigast från konkurrenssynpunkt är dock i normalfall, att vertikala och horisontella prisrekommendationer helt undviks. Företag och organisationer bör därför sträva efter att avveckla dem i så stor utsträckning som möjligt. Det är mot denna bakgrund som utredningen i det följande föreslår att begagnandet av cirkaprissättning skall särskilt motiveras i samband med registrering vid SPK. Vad gäller den närmare innebörden av termen cirkapris bör understrykas, att ordet inte är att uppfatta såsom uttryckande någon begränsning av möjliga prisavvikelser, vare sig uppåt eller nedåt. En återförsäljare som vidareförsäljer en förnödenhet för vilken cirkapris angivits är oförhindrad att göra h u r stora avvikelser som helst från cirkapriset. Man bör ej göra någon analogi från ordet cirkas innebörd n ä r det används som beteckning för angiven myckenhet av en vara (jfr 66 § andra stycket köplagen). En av Stockholms Handelskammare företagen utredning visar att

ordet cirkapris tidigare inte erhållit någon viss betydelse i handelsbruk, i den mån det alls begagnats (Handelsbruk V s. 60). En förutsättning för att övergången till termen cirkapris skall kunna ske utan lagstiftningsåtgärder är att man inom näringslivet helt avstår från att i fortsättningen använda beteckningen riktpris. Med hänsyn till resultatet av de av utredningen företagna undersökningarna om konsumenternas sätt att uppfatta ordet riktpris, kan detta i framtiden inte anses klargöra på ett tillfredsställande sätt att priset får underskridas. Avvecklingen av bruket av termen riktpris bör vara genomförd före utgången av år 1966. Under en övergångstid av 1—2 år bör dock ordet riktpris kunna kvarstå i kataloger, på förpackningar och motsvarande som färdigställts senast 1966. Termen cirkapris skall begagnas för såväl vertikala som horisontella prisrekommendationer. Med cirkapris mer eller mindre synonyma uttryck bör ej begagnas, givetvis med undantag för termen »pris cirka» eller »pris ca». Utredningen har efter noggrann prövning funnit ordet cirkapris utgöra det bästa uttrycket. Det är från konsumentupplysningssynpunkt lämpligast att man endast begagnar en beteckning, vars innebörd gjorts välkänd. Vid till konsumenter riktad prisannonsering synes dock ungefärliga prisangivelser kunna göras genom användning av »prisklass» eller »i 000-kronorsklassen». Det är väsentligt att cirkapriset, som naturligt är, anges med ett avrundat belopp. Angivelser av typen »cirkapris 6.95», »cirkapris 97 kronor» och liknande måste anses olämpliga från bl. a. konsumentupplysande synpunkt. När cirkapris anges för varor i mycket låga prislägen, där priskonkurrensen ofta sker inom spännvidden av några ören,

Ill bör dock ett på öret exakt cirkapris kunna anges, t. ex. »cirkapris 33 öre». Med hänsyn till det sätt på vilket cirkapriset bör anges, torde det vanligen vara lämpligast att leverantörer, som hittills beräknat åter för sälj arrabatt med utgångspunkt från vertikalt riktpris, övergår till att lägga återförsäljarens nettopris till grund för beräkningen, något som inte bör möta några större praktiska hinder. En prisangivelses karaktär av cirkapris måste komma till tydligt uttryck i annonser och prislistor. Uppgiften får ej placeras undanskymt utan skall utsättas på sådant sätt att den lätt uppmärksammas. I prislistor och kataloger bör sålunda beloppens karaktär av cirkapris anges på varje sida. Vad nu sagts om cirkapris bör i tilllämpliga delar gälla även för prissamverkan i form av rekommenderade kalkylpålägg och liknande förfaranden. Påläggssatserna bör sålunda anges ungefärligt och med begagnande av beteckningen cirka, t. ex. »cirka 20 procent». Det förekommer i vissa branscher att annonser, kataloger och motsvarande utåt framträder i en viss angiven återförsäljares namn, ehuru de utarbetats centralt och meddelade priser i realiteten tillkommit i horisontell prissamverkan eller utgör en vertikal rekommendation och således ej är ett resultat av självständig priskalkylering från den angivne återförsäljarens sida. I dylika fall bör enligt utredningens uppfattning ett centralt utfärdat pris anges som cirkapris. Det är angeläget att alla företeelser av ifrågavarande slag, till förh i n d r a n d e av kringgående, bedöms med utgångspunkt från deras reella ekonomiska syften och verkningar. Annonsering i vilken en företagare jämför sitt eget p r i s med annat pris — hittills i regel ett vertikalt riktpris — har berörts i kap. 6. Enligt utredning-

ens mening utgör den jämförande prisannonseringen ett från konsumentsynpunkt välkommet inslag i konkurrensen, förutsatt att de gjorda jämförelserna ej är oriktiga, övergången till cirkapris med dess mindre exakta angivelse av prisnivån synes underlätta företagarnas möjligheter att göra icke vilseledande jämförelser mellan de egna priserna och andra företags prisnivå. Övergången bör härigenom bereda väg för ett ökat bruk av jämförande prisannonsering. Utredningen vill avslutningsvis understryka att konkurrensmyndigheterna bör noga följa övergången till cirkapris och företagens sätt att i fortsättningen begagna denna beteckning. Som förut framhållits utgör såväl horisontella som vertikala prisrekommendationer konkurrensbegränsningar som kan medföra skadlig verkan enligt 5 § KBL. I vissa fall kan den skadliga verkan ligga däri att rekommendationens oförbindande karaktär inte tydligt framgår. Om konsumenterna av en förnödenhet härigenom i större utsträckning bibringas den felaktiga uppfattningen att en prisrekommendation utgör ett mera fast pris, torde detta bl. a. på längre sikt påverka prisbildningen på varan. Det torde visa sig möjligt att på ett tillfredsställande sätt övervaka handhavandet av cirkapriserna och därvid förverkliga utredningens intentioner inom ramen för den nuvarande KBL.

Prisövervakning och undersökningsverksamhet Vid sidan av att SPK allmänt följer prisutvecklingen, bedriver nämnden mera intensiv prisövervakning på särskilda områden. En viktig uppgift för denna övervakning h a r varit att medverka till

112 att inte omläggningar av exempelvis indirekta skatter medfört omotiverade prisförändringar. SPK bedrev i detta syfte intensiv prisövervakning bl. a. i samband med den allmänna varuskattens införande 1960 och vid dess höjningar 1962 och 1965. Vid dessa tillfällen torde övervakningen ha verksamt bidragit till att det i huvudsak inte förekom, att priserna steg mer än vad som motiverades av skatten. Nämndens mera kontinuerliga prisövervakning är i huvudsak att se som ett led i dess undersökningsuppgifter rörande konkurrensbegränsningar och särskilt inriktad på områden med ofullständig konkurrens, bl. a. i form av oligopolistisk prisbildning eller prissamarbete mellan företag. Övervakning av riktprissättningen spelar h ä r en framskjuten roll. SPK:s befogenheter på prisövervakningsområdet är omfattande. Som närmare utvecklats av arbetsgruppen för prisövervakningsfrågor (stencil H 1965:2 s. 56 ff) innefattar befogenheterna rätt att anmana företagare att anmäla prisändringar till nämnden så fort de företas samt att delge nämnden skälen för dessa tillsammans med bakomliggande kalkyler. Anmaningarna kan ges en mera generell utformning, t. ex. genom att avse alla prisförändringar under en angiven tidsperiod. SPK:s prisövervakning bygger emellertid endast delvis på prisuppgifter som företagen tillhandahåller nämnden. Erforderliga uppgifter insamlas till stor del genom nämndens fältorganisation. Som underlag för butiksurvalet vid detaljhandelsundersökningar förs ett särskilt butiksregister vid nämnden som omfattar i princip samtliga butiker, inklusive vissa kategorier av hantverksföretag, inom ett statistiskt urval av kommuner över hela landet. Materialbearbetningen sker vid SPK, främst dess andra byrå.

Under våren 1966 har en intensifiering av prisövervakningen inletts som ett led i strävandena att motverka prisstegringar. Det kan i detta sammanhang erinras om att näringslivets huvudorganisationer i det ovan berörda offentliga uttalandet av den 6 april 1966 (bil. 7) uppmanade sina medlemmar och medlemsorganisationer att iaktta sträng återhållsamhet vid kalkylering och prissättning på varor och tjänster. Utredningen vill i anslutning till uttalandet framhålla, att ett viktigt led i prisåterhållsamheten bör vara att göra mer än vanliga ansträngningar för att pressa kostnader av olika slag. Man bör erinra sig att förväntningar om kommande prisstegringar i vissa lägen kan medföra, att företagen uppträder på sådant sätt att dylika prisstegringar delvis faktiskt inträffar, fastän förväntningarna från början kanske inte varit helt motiverade. Chefen för finansdepartementet har i en den 21 april 1966 avgiven proposition till riksdagen angående komplettering av riksstatsförslaget för budgetåret 1966/67 m. m. berört prisövervakningen och därvid anfört (prop. 1966: 125 s. 30 f). Det är regeringens avsikt att förstärka prisövervakningen. I den mån prisstegringar mer allmänt blir följden av avtalsuppgörelsen motverkas den eftersträvade och speciellt för låglönegrupperna önskvärda reallöneförbättringen. Risk föreligger att allmänna lönestegringar leder till prishöjningar även på områden, där de inte är kostnadsmässigt motiverade. Denna risk är särskilt påtaglig i branscher, där priskonkurrensen exempelvis genom överenskommelser företagen emellan är svag eller rent av helt upphävd. Därför måste från samhällets sida alla ansträngningar göras för att såvitt möjligt motverka tendenser till prisstegringar. Detta bör ske inom ramen för den prispolitik som nu förs. I första hand bör prisutvecklingen följas med skärpt uppmärksamhet. Åtgärder skall sålunda vidtas för att effek-

113 tivisera den löpande prisövervakningen. Statens pris- och kartellnämnd bör erhålla härför erforderliga resurser. En slagkraftig offentlig redovisning av fakta rörande prisförhållandena på viktiga områden bör eftersträvas i syfte att stärka konsumenternas prismedvetenhet och öka förutsättningarna för en mera aktiv priskonkurrens. Förbättrade metoder för konsumentupplysning på prisområdet övervägs. Ökad samverkan kan visa sig erforderlig mellan de statliga organen och de organisationer som företräder konsumenternas intressen.

tags kalkyler. I samband härmed torde det i en del fall bli särskild anledning att uppmärksamma förändringar i förpackningsstorlekar och vikter. Den utvidgade skyldigheten att inrapportera prisändringar kommer även att tillämpas på företag, som anger s. k. vertikala riktpriscr, d. v. s. rekommenderade priser för återförsäljare. Ifråga om viktigare varuslag kommer tillverkare och grossister, som utfärdar dylika prisrekommendationer, att i ökad omfattning åläggas skyldighet att till nämnden anmäla prisändringar.

SPK h a r i ett den 2 maj 1966 utsänt pressmeddelande uttalat, att dess styrelse beslutat skärpa nämndens hittillsvarande praxis ifråga om företagens skyldighet att anmäla prisförändringar samt intensifiera nämndens upplysnings- och informationsverksamhet i prisfrågor. I pressmeddelandet uttalades bl. a. följande.

Utredningen vill i anslutning till de redovisade uttalandena framhålla vikten av att prisövervakningen går på djupet och så långt som möjligt samordnas med nämndens undersöknings- och upplysningsverksamhet i övrigt. Övervakningen bör i första hand inriktas på från konkurrenssynpunkt särskilt väsentliga områden, såsom branscher med ofullständig konkurrens i form av oligopolistisk prisbildning eller riktprissättning, och inte begränsas till en redovisning av enbart prisförändringar utan också gälla bl. a. strukturutvecklingen. Som framhållits av SPK bör företagen i ökad utsträckning åläggas motivera sina prisförändringar mot bakgrunden av marknadssituationen och delge nämnden sina kalkyler, övervakningen bör ges en sådan utformning att de på olika områden framkomna resultaten i högre grad än nu direkt kan läggas till grund för NO:s bedömning. Den betydelse publicitet kring utredningsresultaten äger bör särskilt understrykas. Erfarenheten visar att slagkraftigt utformad publicitet kan verksamt bidra till undanröjande av icke godtagbara förhållanden på pris- och konkurrensområdet. Man bör vid utformningen av prisundersökningarna eftersträva att resultaten kan begagnas som material för nämndens prisupplysande verksamhet, vilken behandlas närmare nedan. Publicitetsaspektens betydelse bör särskilt beaktas vid handhavandet av sekretessbestäm-

Skyldigheten att anmäla prisändringar kommer i första hand att utvidgas beträffande branscher och varuområden, där olika former av centraliserad prissättning föreligger. Redan tidigare har nämnden fortlöpande inhämtat riktprislistor, som utgivits av olika sammanslutningar av företagare, framför allt inom handeln (lokala eller regionala livsmedelshandlareföreningar, kooperativa lagercentraler, järn-, färg- och parfymhandelns riksorganisationer m. fl.) Denna uppgiftsinsamling kommer nu att ytterligare utvidgas och systematiseras. Utöver själva prislistorna kommer särskilda uppgifter att infordras om sådana prisändringar, som görs i syfte att höja handelsmarginalerna. I fall av mera påfallande höjningar kommer de kalkyler, som legat till grund för prisändringarna att inhämtas och granskas. Det på detta sätt insamlade prislistematerialet kompletteras med särskilda prisinsamlingar. Härvid kommer bl. a. riktprisföljsamheten att granskas. Nämnden är bl. a. angelägen om att konstatera huruvida den nyligen föreslagna övergången till termen »cirkapris» i stället för »riktpris» medför någon ändring i följsamheten till de i prislistorna angivna priserna. I anslutning till granskningen av handelns prislistor kommer liksom hittills men i ökad omfattning ändringar i leverantörernas prissättning att granskas på grundval av vederbörande före8-614700

114 melserna. Hela undersökningar bör om möjligt ej hemlighållas utan det synes lämpligare att de uppgifter, som med hänsyn till sekretesslagens bestämmelser ej kan offentliggöras, samlas i särskilda bilagor. Utredningen vill understryka vikten av att prisövervakningen ges tillräckliga personalresurser. Den utbyggnad av verksamheten, som ägde rum 1965 på förslag av arbetsgruppen för prisövervakningsfrågor, bör göras permanent. En ytterligare förstärkning torde komma att visa sig erforderlig.

en tidigare framhållit har emellertid andra arter av konkurrensbegränsning än egentliga karteller ökat i betydelse p å senare år, något som främst sammanhänger med den pågående strukturomvandlingen. Utredningen har funnit bl. a. denna utveckling kräva en reformering av det nuvarande kartellregistret samt upprättande av en förteckning även över monopol, oligopol och större företagssammanslagningar och av vertikala prisangivelser. Förslagens genomförande erfordrar ej lagändringar.

Reformering av kartellregistret

Utbyggd registrering av konkurrensbegränsningar Registrerings- och undersökningsverksamheten hänger nära samman på prisoch konkurrensområdet. Registreringsåtgärder leder till permanent publicitet, ger utgångspunkter för framtida undersökningar och NO:s ingripanden samt underlättar en samlad bedömning av pris- och konkurrenssituationen på ett visst område. En aktiv och omfattande registreringsverksamhet är ett viktigt led i fullföljandet av en av SPK:s viktigaste uppgifter: att ge ökad insyn i näringslivets förhållanden. Registrering innebär i och för sig inte något ställningstagande till frågan om registrerade konkurrensbegränsningars eventuella skadlighet, men erfarenhetsmässigt torde redan vetskapen om att vidtagna åtgärder registreras medföra en hämsko på benägenheten att vidta konkurrensbegränsande åtgärder som är tvivelaktiga från allmän synpunkt. Registreringsverksamheten bedrivs fortfarande inom den ram och efter de huvudlinjer som drogs upp i samband med kartellregistrets inrättande 1946. Det är i stort sett endast egentliga kartellavtal som registreras. Som utredning-

Under de närmare tjugu år som kartellregistreringen nu bedrivits, h a r en administrativ praxis vuxit fram, såväl när det gäller uppgifter som infordras i samband med registrering som avgränsning av de typer av samverkan som registreras. Enligt utredningens mening finns det anledning att nu, inom lagens ram, ompröva utformningen av denna praxis. Det nuvarande kartellregistret innehåller inga närmare data om de registrerade avtalens ekonomiska omfattning. Akterna till avtal om prissamverkan saknar ofta t. ex. aktuella prislistor. Man anmanar ej de deltagande företagen att redovisa motiven för samarbetet. Detta sammanhänger med verksamhetens grundläggande syfte att registrera själva det konkurrensbegränsande samarbetet. Det torde dock numera vara lämpligt att låta registret innehålla mera fylliga uppgifter och därigenom ge det ökat värde som informationskälla. Man bör härvid erinra om den betydelse registret äger för NO som bas för dennes kartellsanerande arbete. Det synes kunna övervägas att i praxis göra en differentiering när det gäller omfattningen av de uppgifter som registreras, så att fylligare uppgifter regi-

115 streras om särskilt betydelsefulla kartellavtal. Enligt praxis intas ej vissa i och för sig enligt uppgiftsskyldighetslagen registreringsbara former av konkurrensbegränsande avtal i registret. Här må bl. a. nämnas vissa inköpsföreningar och typer av exklusivavtal. Inköpsföreningarna utgör emellertid ett viktigt led i den pågående koncentrationen och exklusivavtalen — den mest långtgående formen av selektiv försäljning — h a r på senare år tilldragit sig väsentligt ökat intresse från konkurrensbegränsningssynpunkt. Exklusivavtalens samlade betydelse för konkurrens- och strukturförhållandena i vissa branscher är påfallande. Givetvis måste vissa begränsningar alltid uppställas i praxis för registreringsverksamhetens omfattning, så att inte resurserna i stor utsträckning tas i anspråk för registrering av avtal av från pris- och konkurrenssynpunkt mindre betydande beskaffenhet. Utredningen vill dock ifrågasätta om inte registreringspraxis numera får anses vara väl snäv i bl. a. nu nämnda hänseenden. Utredningen vill understryka betydelsen av att man bedriver en effektiv uppspårning av registreringspliktiga överenskommelser. Det är av vikt bl. a. för NO:s kartellsanerande arbete att kartellregistret är så fullständigt som möjligt. Ökade resurser torde h ä r böra sättas in och moderna tekniska hjälpmedel användas.

polkaraktär. Det synes därför lämpligt att SPK fortlöpande följer utvecklingen genom särskild registrering även av storföretagen. Utredningen avser härvid registrering av monopol, oligopol samt större företagsköp och fusioner. En registrering endast av karteller synes ej ge den insyn i systematisk form i näringslivets konkurrensbegränsningar som ter sig påkallad. Tanken på en registrering av storföretag h a r förut framförts, bl. a. av prisövervakningskommittén (SOU 1961: 3 s. 99, jfr. p r o p . 1961:86 s. 65). SPK beslöt 1961 att upprätta en vägledande förteckning över andra konkurrensbegränsningar än kartellavtal, främst monopol och oligopol. Den föreslagna verksamheten bör ej utformas som en mot kartellregistreringen svarande formell registrering utan ges formen av ett internt förteckningsarbete hos nämnden, vars resultat publiceras i form av samlade undersökningar. Arbetet bör utföras i anslutning till nämndens registreringsverksamhet i övrigt och i nära kontakt med registrerings- och undersökningsarbetet inom statistiska centralbyrån och koncentrationsutredningen. Utredningen vill även peka på det material till belysning av koncentrationsrörelsen som insamlats inom Studieförbundet Näringsliv och Samhälle (SNS) och de erfarenheter som den i Norge och Danmark sedan länge genomförda registreringen av storföretag kan ge. De publicerade förteckningarna synes kunna benämnas storföretagsregistret.

Registrering av monopol och oligopol

Som redan påpekats har den starka koncentrationen i svenskt näringsliv medfört, att tyngdpunkten inom konkurrensbegränsningsområdet i viss mån förskjutits från kartellavtal mellan fristående företag till bedömning av stora beslutsenheter av monopol- eller oligo-

Registrering av vertikala prisangivelser

Det är enligt utredningens mening viktigt att man från samhällets sida särskilt följer hur näringslivsorganisationernas rekommendation om över-

116 gång från termen riktpris till cirkapris systemets betydelse, särskilt i fråga om slår igenom i praktiken. Detta kan del- följsamheten. vis ske inom ramen för prisövervakningen. Med hänsyn till prissamverkans stora betydelse från konkurrensRegistreringsyerksamhetens administration synpunkt bör emellertid frågan följas Kartellregistreringen handhas i dagens på ett mera systematiskt sätt. De horisontella riktprislistorna är in- läge av en sektion på tredje utredningstagna i kartellregistret och övervak- byrån, kartellregistersektionen. Denna ningen av övergången till cirkapris bör består av en chef i byrådirektörs ställdärför i detta fall knytas till denna re- ning (Ae 25), två förste aktuarier (Ae 23 gistreringsverksamhet. Det synes lämp- resp. Ae21) samt en assistent ( A e l 7 ) . ligt att inleda reformeringen av kartell- Sektionen anlitar tredje utredningsbyregistreringen med överenskommelser- råns gemensamma biträdespersonal. Vid na om prissamverkan. Företagarna bör verksamhetens utbyggnad bör beaktas att mera kvalificerad personal i första därvid anmanas att redovisa motiven för samarbetet. Registret bör innehålla hand bör omhänderha de planerande tämligen aktuella exempel på prislis- och beslutfattande funktionerna och att det löpande arbetet i samband med retor. gistreringsverksamheten väsentligen bör Vertikala prisangivelser, som ej utgör kunna utföras av rutinerad personal del av en konkurrensbegränsande övermed lägre kompetens. För utarbetande enskommelse, registreras däremot ej i av rutiner o. d. bör utomstående experkartellregistret. Med hänsyn till den betydelse de vertikala prisrekommenda- tis kunna anlitas. Med hänsyn till den omfattning retionerna äger från konkurrensbegränsgistreringsverksamheten i fortsättningningssynpunkt, synes det viktigt att även en erhåller enligt förslaget och dess dessa blir föremål för registrering i karaktär av en i förhållande till nämnlämplig form. Utredningen vill föreslå dens övriga arbetsuppgifter avgränsad att SPK — med stöd av de generella regverksamhet, vill utredningen föreslå att lerna om uppgiftsskyldighet — kontinuerligt övervakar de vertikala prisan- den nuvarande kartellregistersektionen omvandlas till en fristående avdelning, givelserna genom att begära uppgifter som i likhet med av berörda leverantörer. Dessa bör an- registreringssektionen, upplysningssektionen ges en i förhållanmanas att till nämnden närmare ange de till nämndens byråer självständig h u r deras prisangivelser utformas och ställning. motivera varför de begagnas. Man bör Den närmare utformningen av utredpå detta sätt kunna främja avvecklingen ningens förslag till utbyggd registrering av vertikala prisangivelser i de fall föreav konkurrensbegränsningar bör antagen ej finner sig ha starkare skäl folkomma på SPK. För planeringen och dern. Primärmaterialet bör kunna ges en genomförandet av den utbyggda regisådan utformning, att förekomsten av vertikala cirkapriser bättre kan bedö- streringsverksamheten erfordras en icke obetydlig personell förstärkning. Utredmas. SPK torde fortlöpande komma att föl- ningen föreslår att man inrättar en beja förändringar i prisangivelsernas om- fattning som chef för sektionen placefattning. Registreringsverksamheten bör rad som avdelningsdirektör i R 1 och samtidigt bibehåller den nuvarande kompletteras med undersökningar av

117 byrådirektörstjänsten. I övrigt bör den erforderliga förstärkningen avse personal av assistent- och biträdeskaraktär. Det synes härvid nödvändigt att inrätta en ny assistenttjänst i högst A g l 7 och en biträdestjänst i högst Ag 13. För detaljutformningen av den utbyggda registreringsverksamheten erfordras ett betydande engångsarbete med uppläggande av administrativa rutiner, varvid moderna rön angående kontorsrationaliserande åtgärder bör särskilt beaktas. Med hänsyn härtill bör ett engångsanslag anvisas för anlitande av utomstående expertis. Utredningen föreslår 75 000 kr. för detta ändamål.

aktas att initiativärenden angående prissamarbete vanligen avser förhållanden av stor ekonomisk räckvidd vars handläggning ofta erfordrar en betydande arbetsinsats. Om arbets- och personalförhållanden vid NO:s kansli kan anföras följande. Antalet ärenden per år vid kansliet har varit betydande (se bil. 6). Detta har främst berott på att antalet anmälningar och förfrågningar från näringslivets egna led blivit långt fler än man räknat med. Arbetsbördan h a r också blivit stor genom att NO söker uppnå godtagbara lösningar förhandlingsvägen redan under ärendenas behandling vid kansliet. På grund av personalbrist h a r emellertid endast ett mindre antal kartellärenden kunnat tas upp per år på eget initiativ.

Förstärkning

På grundval av förslag av arbetsgruppen för prisövervakningsfrågor (stencil H 1965:2 s. 48 f. och 79 f.) genomfördes under andra halvåret 1965 en förstärkning av NO-kansliets personal med fyra extra befattningshavare — två byrådirektörer i Ag 27, en byrådirektör i Ag25 samt en kontorist i Ag 9. Lönemedel för dessa tjänster budgetåret 1966/67 har upptagits i 1966 års statsverksproposition. Efter denna förstärkning finns vid kansliet inalles 17 tjänster, av vilka fem på expeditionssidan. De ökade personalresurserna h a r gjort det möjligt att bygga ut organisationen. Verksamheten bedrivs numera på fem rotlar. Antalet ärenden hos NO och dessas svårighetsgrad befinner sig i växande (jfr bil. 6). Medan antalet nya ärenden åren 1962—1964 utgjorde resp. 152, 160 och 176 registrerades under 1965 215 ärenden, vilket är den högsta siffran sedan verksamhetens början år 1954. Under första halvåret 1966 var tillströmningen än större med 133 inkomna ärenden. Av de 215 nya ärendena år

av NO:s

kansli

Vid bekämpningen av skadligt prissamarbete intar NO och dennes kansli en nyckelställning. Den fortsatta sanering på detta område som utredningen anser nödvändig ankommer till betydande del på NO, främst genom att det i första hand är denne som har att agera på samhällets vägnar i anledning av vad som framkommer genom SPK:s registrerings- och undersökningsverksamhet. Den beslutade intensifieringen av prisövervakningen kommer sålunda, liksom den av utredningen föreslagna utbyggda registreringsverksamheten, att öka arbetsbelastningen hos NO. Förstärkningen av SPK måste därför följas av utbyggnad av NO:s kansli. Härtill kommer att en effektiv sanering av skadlig prissamverkan erfordrar, att NO:s kansli äger resurser att på eget initiativ ta upp fler ärenden angående konkurrensbegränsning på prissidan än vad som hittills kunnat ske — även efter den förstärkning av kansliet som genomfördes 1965. Det bör härvid be-

118 1965 utgjorde 109 anmälningsärenden, den årliga genomsnittssiffran för perioden 1954—1964 var 81. Antalet anmälda fall av leveransvägran, vilka under åren 1962—1964 utgjorde resp. 60, 54 och 47 steg 1965 till 70. Tendensen var densamma under första halvåret 1966, då av 65 anmälningsärenden 42 avsåg fall av leveransvägran. En ökning har också kunnat noteras beträffande initiativärenden på grundval av kartellregistret. Åren 1962—1964 upptogs resp. 11, 5 och 6 kartellärenden medan siffran år 1965 steg till 14. Ett kartellärende avser ofta flera kartellavtal; många sådana avtal aktualiseras för övrigt även i andra typer av ärenden. En tredje ärendegrupp, där en ökning kunde konstateras, utgjorde remissärendena. Till de nu n ä m n d a arbetsuppgifterna kommer ett mycket betydande antal skriftliga och muntliga förfrågningsärenden från företagares sida samt den omfattande utåtriktade verksamhet som i olika former bedrivs av i första hand NO själv men i viss utsträckning också av andra befattningshavare i form av föredrag, diskussionsdeltagande, intervjuer, artiklar o. s. v. På anförda skäl finner utredningen en utbyggnad av NO:s resurser vara nödvändig. Utredningen h a r därvid endast tagit upp till behandling den personalförstärkning som synes erforderlig i nuläget. Härvid bör särskilt beaktas att tillräckliga resurser skapas för en effektiv ledning av verksamheten och för prisärendenas handläggning. Ärendenas slutliga avgörande ankommer i p r i n c i p på NO ensam, men på grund av omfattningen av NO:s egna arbetsuppgifter uppkommer h ä r ofta dröjsmål. NO förfogar över en byråchef som närmaste man vilken enligt det för honom meddelade förordnandet automatiskt inträder som tjf NO

vid förfall för NO genom semester, sjukdom, tjänsteresor etc. Denne byråchef är emellertid för närvarande tillika chef för en stor rotel. Utredningen föreslår att denne frigörs från chefskapet för roteln och i stället anlitas för avlastning av NO:s arbetsuppgifter och direkt biträde med den slutliga handläggningen av olika ärenden. Med hänsyn till de delvis ändrade arbetsuppgifterna bör särskild avlöningsförstärkning till denne byråchef utgå. Arrangemanget medför behov av en ny rotelchef. Som sådan bör ifrågakomma en kvalificerad befattningshavare — ekonom eller jurist — och tjänsten torde, i likhet med vad som gäller för den nuvarande byråchefen, böra placeras i B 3. Enligt utredningens mening erfordr a r vidare kravet på intensifierad verksamhet på prissidan att NO-kansliet tillförs ytterligare personal härför. Utredningen vill föreslå en tjänst som förste byråsekreterare i Ag 23 att placeras på prisroteln. Här framlagda förslag överensstämmer med vad NO u n d e r hand uttalat till utredningen. Den föreslagna utbyggnaden av SPK:s registreringsverksamhet kommer som antytts att i framtiden göra en ytterligare förstärkning av de personella resurserna vid NO:s kansli nödvändig. Det torde böra ankomma på NO att — när detta behov föreligger — hemställa hos Kungl. Maj:t om erforderlig förstärkning. Utredningen vill i detta sammanhang framhålla att NO:s verksamhet ställer betydande krav på SPK:s utredningsresurser. Personal som är avsedd att i första hand disponeras för utförande av undersökningar varom NO hemställt synes med hänsyn till dessa arbetsuppgifters vikt inte annat än i undantagsfall böra anlitas för arbetsuppgifter av annan karaktär.

119 Konsumentupplysningen Konsumentupplysningens roll i konkurrensekonomin

Konsumentupplysningen utgör en viktig del av den moderna pris- och konkurrenspolitiken. Dess betydelse torde tidigare ha varit underskattad. Företagens sätt att använda olika konkurrensmedel, bland dem priset, bestäms främst av deras uppfattning om medlens effekt på efterfrågan av företagens varor och tjänster. Samhällets prisövervakande och konkurrensfrämjande insatser h a r emellertid hittills väsentligen varit riktade mot utbudssidan, d. v. s. mot olika företag i deras egenskap av säljare. Förhållandena på efterfrågesidan synes dock värda lika mycket uppmärksamhet. En väl fungerande konkurrensekonomi förutsätter, att köparna är orienterade om de olika utbudens reella innebörd och inbördes förmånlighet och handlar rationellt på grundval av dessa kunskaper. Uppenbart är att dessa förutsättningar ofta brister. Man får härvid skilja mellan yrkesköpare och vanliga konsumenter. De förra äger andra möjligheter än de senare att orientera sig i den allt rikare floran av varor och tjänster och att undgå den risk för oförnuftiga inköp, som äger samband med den moderna marknadsföringens tendenser att begagna exempelvis fiktiv produktdifferentiering, reklam riktad till prestigekänslor eller särskilda priserbjudanden vars förmånlighet är svårbedömbar. Som framhållits vid analysen i kap. 7 av prissamverkans effekt, kan yrkesköparna även i viss mån neutralisera verkan av prissamarbete genom att utnyttja möjligheterna till produkt- eller importkonkurrens. Yrkesköparen torde i allmänhet inte heller ingå köpekon-

trakt på försäljningsvillkor som alltför ensidigt gynnar säljarsidans intressen och ställer köparen utan godtagbart rättsskydd vid fel, förseningar, skador etc. I alla dessa hänseenden är den enskilde konsumenten väsentligt sämre ställd. Den bristande balansen mellan kunskaper och ekonomisk styrka på utbuds- resp. efterfrågesidorna n ä r det gäller varor och tjänster som tillhandahålls konsumenterna torde bl. a. påverka prisets roll som konkurrensmedel och därigenom prisbildningen i en för konsumenterna oförmånlig riktning. För att motverka detta erfordras, som redan antytts, inte bara samhälleliga åtgärder riktade mot utbudssidan utan även åtgärder som stärker efterfrågesidan. Dessa brukar sammanfattas u n d e r benämningen konsumentupplysning. I sammanhanget bör man även, såsom n ä r m a r e berörs nedan, beakta olika konsumentskyddande åtgärder, exempelvis mot vilseledande marknadsföringsformer och ur säkerhetssynpunkt olämpliga varor samt mot obilliga försäljningsvillkor. Med hänsyn till vad som sagts om konsumentupplysningens roll i konkurrensekonomin bör dess inriktning anknytas till de konkurrensmedel som används på utbudssidan. Som n ä r m a r e utvecklats i kap. 2 kan konkurrensmedlen hänföras till fyra h u v u d g r u p p e r : pris, produkt, service och bearbetning (d. v. s. reklam och andra försäljningsfrämjande åtgärder). Skall konsumentupplysningen på ett effektivt sätt kunna öka konsumenternas möjligheter att orientera sig bland de skilda utbuden och fatta rationella beslut, är det nödvändigt att konsumentupplysningen beh a n d l a r samtliga konkurrensmedel och inte endast något eller några av dessa, exempelvis produkten.

120 Den nuvarande upplysningsverksamheten

Samhällets verksamhet inom konsumentupplysningen började ganska sent men har tämligen snabbt givits ökade resurser och vidgats till nya områden. Arbetet är uppdelat på ett flertal institutioner. Här må kort nämnas statens institut för konsumentfrågor, det största statliga konsumentvaruforskande organet med särskild inriktning på förhållandena inom hem och hushåll; varudeklarationsnämnden (VDN), som har till uppgift att verka för ökad användning av upplysande varudeklarationer för konsumtionsvaror; statens konsumentråd, vars viktigaste uppgift är att fungera som samordningsorgan på konsumentområdet och SPK, vilken som nämnt omhänderh a r undersöknings- och upplysningsverksamheten rörande pris- och konkurrensförhållanden inom näringslivet. Vid sidan av statliga och halvstatliga organ utförs omfattande verksamhet av konsumentupplysande eller konsumentskyddande karaktär av ett stort antal privata institutioner. Sålunda har de stora löntagarorganisationerna och konsumentkooperationen under en följd av år nedlagt betydande intresse och kostnader på konsumentupplysning, bl. a. i form av kursverksamhet. Till skillnad från vissa andra länder saknar vi däremot i Sverige en privat, fristående organisation som enbart behandlar konsumentfrågor och som exempelvis utför varutester och idkar publiceringsverksamhet. Det h a r under de senaste åren förekommit en omfattande, ännu pågående, statlig utredningsverksamhet angående konsumentupplysningens framtida utformning. Förslag framförda i betänkandet Effektivare konsumentupplysning (SOU 1 9 6 4 : 4 ) , avgivet av konsu-

mentupplysningsutredningen, föranledde beslut av statsmakterna 1964 om utbyggnad av upplysningsavdelningen vid konsumentinstitutet (prop. 1964: 91). På förslag av arbetsgruppen för prisövervakningsfrågor genomfördes hösten 1965 en viss utbyggnad av SPK:s upplysningsverksamhet, framför allt i prisfrågor. En kraftig utbyggnad av konsumentupplysningen i televisionen föreslogs i betänkandet Konsumentupplysning i televisionen (SOU 1964:54), som avgivits av arbetsgruppen för konsumentupplysning inom 1960 års radioutredning. Två större utredningar pågår för närvarande. Den ena, konsumentupplysningsutredningen, behandlar främst konsumtionsvaruforskningen och den andra, 1963 års konsumentupplysningskommitlé, vissa principiella frågor rörande konsumentupplysning, bl. a. förfaringssätt vid urval av varor för testning och ansvaret för lämnad upplysning. Kommittén h a r enligt sina direktiv bl. a. att lägga fram ett samlat förslag till publiceringsregler för den statliga konsumentupplysningen i fall då denna rör sig med värderingar av namngivna produkters egenskaper och priser. Det konkurrensmedel som främst berörs av den nuvarande konsumentupplysande verksamheten är produktkonkurrensen. Den verksamhet som bedrivs vid det största organet, konsumentinstitutet, är nästan helt inriktad h ä r p å . Likaledes avser de två pågående utredningarna i första h a n d produktupplysningens utbyggnad och formerna för dess presentation. Prisupplysningen, som främst bedrivs av SPK och som även avser relationen mellan p r i s och service, befinner sig trots den nyligen genomförda utbyggnaden i ett mera blygsamt försöksstadium. När det gäller att skydda konsumenten mot reklam och andra försäljningsfrämjande åtgärder, som kan anses vilseledande eller eljest

121 olämpliga, har samhället, utanför den allmänna straffrättens område, ingripit blott i mindre omfattning. Den saneringsverksamhet som här förekommer sker främst inom näringslivets egna led. De resurser över vilka den sammanlagda verksamheten på konsumentupplysningens område förfogar för närvarande är svåra att exakt mäta på grund av de många olika huvudmännen och vanskligheterna att avgränsa vad som bör anses som konsumentupplysning. Då huvuddelen av verksamheten sker i statlig regi utgör emellertid de statliga årsanslagen en tämligen god mätare. Statens anslag till konsumentinstitutet, VDN och konsumentrådet samt till särskild konsumentupplysning och konsumentforskning uppgår för budgetåret 1966/67 till drygt 6,5 milj. kr. Härtill kommer den upplysningsverksamhet SPK bedriver. Det kan nämnas att de kostnader som nedlägges från näringslivets sida på bearbetningskonkurrens torde uppgå till mellan 1 500 och 2 000 milj. kr. per år, av vilket huvuddelen utgör reklamkostnader.

Principerna för konsumentupplysningens fortsatta utbyggnad

Konsumentupplysningen torde endast befinna sig i början av sin utveckling och ännu ej ha funnit sin slutliga organisatoriska utformning. Det är i nuvarande skede väsentligt att nya initiativ samt försöksverksamhet bereds tillräckligt utrymme, och att upplysning knuten till andra konkurrensmedel än produkten uppmärksammas i ökad utsträckning. Uppgiften att motverka den berörda bristande balansen mellan utbuds- och efterfrågesidorna i konkurrensekonomin, såvitt gäller varor och tjänster som tillhandahålls konsumenterna, är mycket stor men synes ofrånkomlig för framtiden, om vi skall kun-

na fullfölja vår konsumentorienterade pris- och konkurrenspolitik. Uppenbart är att de belopp som nu årligen investeras i konsumentupplysning — och som inte överstiger kostnaderna för ett mindre antal stora reklamkampanjer — är otillräckliga härför. Man måste på sikt räkna med en mångdubbling av de nuvarande insatserna. Det sagda väcker spörsmålet om konsumentupplysningens framtida finansiering. Utredningen vill ifrågasätta om inte näringslivet borde bidra med en del av kostnaderna för utbyggnaden. Detta synes befogat mot bakgrunden av att den undersökningsverksamhet, såsom varutester och prisinsamling, varpå konsumentupplysningen väsentligen bygger men som drar stora kostnader, i regel är av omedelbar nytta inte bara för konsumenterna utan även för producenter och återförsäljare — både vid produktplanering och marknadsföring. Detta gäller även den konsumentfostrande verksamheten, avsedd att mera allmänt förbättra konsumenternas marknadsorientering. Konsumentskyddande verksamhet, exempelvis åtgärder mot vilseledande eller eljest olämpliga marknadsföringsåtgärder synes likaledes ligga i näringslivets intresse. Reklamen har visserligen till främsta uppgift att påverka konsumenten till förmån för den egna varan eller tjänsten och ej att ge objektiv upplysning, men detta torde ej h i n d r a att man kan tala om ett samspel mellan reklam och konsumentupplysning. 1 Utredningen vill erinra om att näringslivet i dagens läge på olika sätt bidrar till den samlade konsumentupplysningens kostnader och medverkar vid dess administration. Sådan medverkan bör även i framtiden vara till fördel, förutsatt att den sker i former som säkerställer upplysningsverksamhetens objektivitet och effektivitet.

122 Utredningen har emellertid funnit det angeläget att närmare uppmärksamma vissa brister i nuvarande konsumentupplysning och konsumentskydd och därvid framlägga konkreta förslag. Med hänsyn till att produktupplysningen för närvarande är föremål för utredning i andra former, har riktprisutredningen särskilt uppmärksammat de grundläggande konsumentskyddsproblemen samt upplysningen angående prisoch serviceförhållanden. På dessa områden framläggs två konkreta förslag till utbyggnad, avsedda att kunna snabbt genomföras, nämligen

Riktprisutredningen h a r under sitt arbete funnit det nuvarande konsumentskyddet behäftat med vissa brister. Samhället h a r således för närvarande mycket begränsade möjligheter att ingripa mot t. ex. vilseledande utbud, som försvårar eller omöjliggör meningsfulla prisjämförelser, eller obilliga försäljningsvillkor som kan medföra att inköpet orsakar konsumenten väsentligt högre reella utgifter än det nominella priset. Utredningen h a r därför undersökt möjligheterna att applicera ett mera enhetligt grepp på konsumentskyddsfrågorna från samhällets sida.

inrättande av en befattning som konsumentombudsman och utbyggd prisupplysning.

Vad gäller nuvarande förhållanden på konsumentskyddets område vill utredningen i korthet anmärka följande.

Konsumentombudsman

(KO)

Konsumentskyddet

Vilseledande marknadsföring

I det moderna samhället kan konsumenterna göra anspråk på skydd genom samhällets försorg mot att varor och tjänster tillhandahålls dem med hjälp av vilseledande affärsmetoder, på obilliga försäljningsvillkor eller utan tillräckligt hänsynstagande till de risker som kan vara förknippade med varans eller tjänstens begagnande. En grundläggande uppgift för samhället på konsumentområdet är därför att utforma normer för de åtgärder som kan tillåtas från säljarsidan gentemot konsumenterna. De bestämmelser och rekommendationer från samhällets sida som tillsammans bör bilda detta normsystem för tillåtna åtgärder behandlar inbördes skilda företeelser men synes ändock utgöra en enhet. Det gäller i samtliga fall att företa en avvägning och gränsdragning mellan otillåtet och godtagbart och göra detta utifrån synpunkten att konsumenternas berättigade skyddsanspråk bör tillgodoses.

Reklam och annan marknadsföring som ges en oriktig eller vilseledande utformning är uppenbarligen ägnad att direkt motverka konsumentupplysningens strävanden. Det torde numera råda tämligen allmän enighet om att dylika företeelser bör stävjas. Samhället har emellertid hittills iakttagit återhållsamhet när det gällt att ingripa mot vilseledande marknadsföringsåtgärder. De i brottsbalkens oredlighetskapitel förbjudna förfarandena avser sålunda endast vissa grava fall. De i lagen av 1931 med vissa bestämmelser mot illojal konkurrens u p p tagna stadgandena om förbud mot illojal reklam och obehörigt lämnande eller erbjudande av gåva eller liknande förmån h a r kommit att få tämligen ringa betydelse, bl. a. p å grund av de inskränkande förutsättningar som u p p 1

Härom närmare Albinsson-Tengelin-Wärneryd, Reklam och konsumentupplysning. En analys av deras roll som informationskällor — med kritik och förslag, SNS, Stockholm 1965.

123 ställts för straffbarhet. Saneringsverksamheten på området har i stället kommit att bedrivas av näringslivets egna organ, främst genom Näringslivets Opinionsnämnd (NOp, se härom kap. 6). NOp äger numera viss konsumentrepresentation men saknar möjlighet att uppta ärenden annat än efter anmälan. Nämnden har inte tillgång till sanktioner mot tredskande företagare. Den utomrättsliga normbildningen har i kap. 6 något belysts såvitt gäller oriktiga prisjämförelser. E h u r u ej endast företagare utan även enskilda konsumenter tillåts anmäla ärenden inför NOp, h a r det i praktiken visat sig uppkomma tendenser till viss snedvridning i anmälningarna därigenom att vissa företeelser, t. ex. prisjämförelser av olika slag, tenderar att anmälas i större utsträckning än andra, som kan vara i och för sig mera klandervärda från konsumentsynpunkt. Den största svagheten är att många fall av vilseledande marknadsföringsåtgärder förblir opåtalade på grund av att ingen anmälan sker. Enligt utredningens uppfattning tillkommer det primärt samhället att tillse att konsumenternas krav på detta område tillgodoses effektivt. Riktprisutredningen har erfarit att den pågående utredningen om illojal konkurrens avser att inom kort framlägga ett förslag till lag om otillbörlig konkurrens som kommer att innebära en väsentlig utbyggnad av konsumenternas rättsskydd. Man torde komma att föreslå att möjlighet till rättsligt ingripande ges mot alla former av oriktiga eller vilseledande framställningar i näringsverksamhet, vilka är ägnade att påverka efterfrågan efter eller utbudet av vara, tjänst eller annan nyttighet. Vidare torde det komma att föreslås en allmän bestämmelse som öppnar möjlighet till ingripande mot i näringsverksamhet vidtagen konkurrensåtgärd genom vilken he-

derlighet och god affärsmoral åsidosätts gentemot konsument eller näringsidkare. Påföljden torde föreslås bli domstolsförbud vid vite att u p p r e p a en vilseledande framställning eller en ohederlig konkurrensåtgärd av nämnt slag. Uppsåtliga oriktiga eller vilseledande reklamframställningar torde dessutom föreslås medföra straffansvar. Riktprisutredningen vill understryka vikten av att den planerade utbyggnaden av konsumentskyddet på detta viktiga område kommer till stånd snarast och att skyddet ges en tillräckligt vidsträckt utformning. Det värdefulla arbetet inom NOp h i n d r a r ej att anmärkningsvärda brister i reklamens och marknadsföringens utformning i det enskilda fallet inte sällan förekommer. Vad som enligt riktprisutredningen bör särskilt uppmärksammas är emellertid att konsumenterna ges garantier för att de möjligheter till rättsligt ingripande som kommer att föreslås verkligen utnyttjas i praktiken. Det synes h ä r v i d vanskligt att väsentligen lita till polisanmälningar eller förbudstalan från näringsidkares sida. Dessa torde nämligen när det gäller många från konsumentsynpunkt olämpliga handlingssätt, som innebär överträdelse av bestämmelserna, sakna intresse att agera. Skall de vilseledande marknadsföringsåtgärderna effektivt stävjas, torde det fordras att konsumenterna äger en särskild företrädare med resurser att övervaka efterlevnaden av bestämmelserna och göra erforderliga ingripanden. Det är också lämpligt att ett organ som ser problemen från direkt konsumentsynpunkt får en betydelsefull ställning via utformningen av praxis enligt den planerade lagstiftningen. Man kan h ä r erinra om det väsentliga arbete på hithörande område som i Förenta staterna utförs av Federal Trade Commission (FTC).

124 Obilliga försäljningsvillkor

En viktig del av det pris för en vara eller tjänst, som konsumenten i realiteten betalar, utgör de allmänna försäljningsvillkor på vilka han erhåller varan, t. ex. avbetalningsvillkor, garantier och godtagbart rättsskydd mot fel, förseningar och skador som beror på säljaren. Försäljningsvillkoren är numera ofta standardiserade och svåra att påverka för den enskilde konsumenten. Stundom presenteras de därtill på ett föga klargörande sätt. När det gäller försäljning till köpargrupper inom näringslivet utformas försäljningsvillkoren inte sällan genom förhandlingar mellan säljar- och köparsida och blir därigenom i regel resultatet av en avvägning mellan de två sidornas intressen. De försäljningsvillkor som tillämpas gentemot konsumenterna utformas däremot normalt ensidigt av säljarsidan och tenderar härigenom att väsentligen tillgodose säljarsynpunkterna, exempelvis genom vittgående friskrivning från det ansvar som eljest skulle åvila säljaren enligt dispositiva regler i bl. a. köplagen. Det må nämnas att det i vissa branscher förekommer att försäljningsvillkor som presenteras för köparen som en »garanti» i själva verket utgör en sådan ansvarsfriskrivning. Snedvridningen sammanhänger med att konsumentsidan ej kan uppträda som en grupp och saknar direkta företrädare. Ett närliggande problem är konsumenternas svårighet att hävda de befogenheter försäljningsvillkoren i och för sig ger dem. Det sanktionsmedel samhället h ä r ställer till förfogande är civilprocessen, men de stora direkta kostnader och avsevärda besvär en sådan i regel medför, gör den föga lämpad att begagna annat än för särskilt stora köp, exempelvis av fastigheter. Hithörande problem h a r varit uppmärksammade sedan länge. Man h a r

från samhällets sida sökt lösa dem främst genom att införa en tvingande civilrättslig reglering för vissa kontraktstyper, t. ex. avbetalningsköp, och genom att bereda allmän domstol viss, men i praxis starkt begränsad, möjlighet att i civilprocess jämka eller åsidosätta otillbörliga avtalsvillkor. Tvingande civilrättsliga regler förekommer emellertid endast i tämligen begränsad utsträckning och förbjuder för övrigt ej säljaren att tillämpa mot reglerna stridande försäljningsvillkor; de tar däremot över försäljningsvillkoren om köparen åberopar dem mot säljaren i process. Reglernas genomslagskraft kan därför vara begränsad i vissa situationer. Svårigheterna torde, såvitt gäller kredithandeln, komma att uppmärksammas i konsumtionskreditutredningens betänkande. De åtgärder som samhället hittills vidtagit har i olika sammanhang betecknats som otillräckliga. Sålunda diskuterades på det tjuguförsta nordiska juristmötet 1957 huruvida man borde införa en ordning med administrativ prövning och stadfästelse av allmänna försäljningsvillkor i syfte att åstadkomma en sanering. Kritiken mot konsumenternas i praktiken bristande möjligheter att göra sin rätt gällande h a r föranlett konsumentrådet att arbeta för att få till stånd allsidigt sammansatta reklamationsnämnder för hela konsumtionsområdet. Riktprisutredningen, som vill understryka den betydelse försäljningsvillkoren kan äga för det reella priset, anser de nuvarande förhållandena vara otillfredsställande ur många synpunkter. Tillkomsten av reklamationsnämnder över hela linjen skulle medföra en avsevärd förbättring av konsumentskyddet. Utredningen vill emellertid framhålla att möjligheter att handlägga enskilda tvister inför dessa nämnder inte

125 i och för sig löser det mera generella problemet med utformningen av försäljningsvillkoren, särskilt som dessa t o r d e bilda grundvalen för nämndernas bedömning. För att en effektiv sanering skall komma till stånd fordras enligt utredningens mening att konsumenterna äger en särskild företrädare som kan ingå i förhandlingar med säljarsidan om villkorens lämpliga utformning.

ras. Här må som exempel från olika områden nämnas bilar, räddningsredskap och leksaker. Det bör framhållas att de åtgärder varom fråga är ofta inte torde behöva eller böra äga formen av i författning utfärdade förbud av specialstraffrättslig karaktär utan kan bestå i förhandlingsverksamhet i syfte att få till stånd lämpliga produktförbättringar eller ökad information till konsumenten om produktens rätta användning.

Varors säkerhet

Ett för konsumentskyddet centralt spörsmål är säkerhetsfrågorna, d. v. s. skydd mot att varor eller tjänster som konsumenten begagnar kan tillfoga skada till person eller egendom. Sådant skydd finns på många områden, men i högst skilda former. Sålunda föreligger statliga specialförfattningar angående tillverkning och saluförande av olika produkter, exempelvis livsmedel och droger, explosiva och brandfarliga ämnen samt skilda transportmedel. Statliga och kommunala myndigheter äger i många fall vittgående tillsynsbefogenheter. Den allmänna skadeståndsrätten ger konsumenten ersättning för vissa slag av inträffade skador och torde därigenom i viss mån även verka preventivt. De nu verksamma konsumentupplysande organen har uppmärksammat en del från säkerhetssynpunkt mindre önskvärda företeelser inom ramen för sin undersöknings- och publiceringsverksamhet. Den konsumentskyddande verksamheten på säkerhetsområdet synes såtillvida brista, att man f. n. saknar ett organ med uppgift att från konsumentsynpunkt bevaka säkerhetsproblemen över hela konsumtionsområdet och ta initiativ till åtgärder. Den snabba tekniska och ekonomiska utvecklingen medför att nya skyddsbehov ständigt uppkommer och att gamla normer behöver revide-

Principerna för ett vidgat konsumentskydd

Vad som framkommit visar enligt utredningens mening att det föreligger ett klart behov av ett vidgat konsumentskydd. Behovet synes delvis böra tillgodoses genom utbyggd lagstiftning, särskilt när det gäller de vilseledande affärsmetoderna, där dock skärpta bestämmelser som nämnts snart torde föreslås. Till stor del synes emellertid de nuvarande bristerna ej ligga på själva lagstiftningsplanet. En väsentlig fråga är sålunda hur rättsreglerna slår igenom i den praktiska tillämpningen. Konsumentens möjlighet att få rättelse genom civilprocess utgör som nämnts ett i praktiken ofta mindre effektivt sanktionsmedel när det gäller köp eller beställningar som ej uppgår till särskilt stora belopp. Även den straffrättsliga sanktionsapparaten kan fungera m i n d r e väl. Detta beror både på svårigheterna för polismyndigheterna att effektivt övervaka efterlevnaden av alla konsumentskyddande bestämmelser av straffrättslig art ex officio och på den ringa utsträckning i vilken polisanmälan ofta sker när det gäller överträdelser av här aktuellt slag. Av särskild vikt är att den konsumentskyddande verksamheten ofta torde bäst bedrivas i mindre bundna former än de nu berörda. På detta område, liksom när det gäller tillämpningen av kon-

126 kurrensbegränsningslagstiftningen, torde ofta undersöknings-, upplysningsoch förhandlingsverksamhet vara det lämpligaste. Kan en företrädare för konsumenterna genom förhandling med ansvariga organ inom näringslivet uppnå att man bland säljarna t. ex. allmänt avstår från att begagna vissa typer av försäljningsvillkor eller förändrar utförandet av en ur säkerhetssynpunkt mindre lämplig produktdetalj, synes denna smidiga metod vara att föredra framför straffsanktionerad lagstiftning med den detaljreglering för framtiden som då blir nödvändig. Erfarenheterna från konkurrensbegränsningsområdet h a r även visat att vissa andra handläggningsformer är av största värde. Sålunda medför åtgärder i anledning av anmälningar, förfrågningar eller i pressen uppmärksammade spörsmål ofta att påtalade mindre lämpliga förhållanden snabbt kan undanröjas. Resultat kan också nås genom remissutlåtanden och framställningar till olika berörda myndigheter.

KO-befattningen

Utredningen har funnit den bästa formen för utbyggnaden utgöra inrättande av en befattning som konsumentombudsman (KO) med uppgift att tillse att lagstiftningen och andra normer på konsumentskyddets område efterlevs och att verka för ett på lämpligt sätt utbyggt skydd. Den för svensk förvaltning specifika ombadsmannaformen — en ombudsman med domarkompetens i fristående, hög ställning till vars förfogande står ett mindre kansli — tillgodoser väl de krav som utredningen ovan uppställt. KO bör, som utvecklas i det följande, samarbeta med näringslivets organ men med hänsyn till KO:s ställning som konsumenternas ombudsman bör befattningen utgöra ett statligt ämbete.

Då det h ä r gäller en verksamhet av på konsumentområdet väsentligen ny typ, har utredningen ej funnit att någon av de nuvarande myndigheterna bör anförtros de nya arbetsuppgifterna. Den undersöknings- och upplysningsverksamhet som bedrivs av konsumentinstitutet inom produktupplysningen och av SPK inom prisupplysningen utgör arbetsuppgifter av väsentligt annan karaktär än varom här är fråga. Konsumentrådet äger i och för sig vittgående möjligheter att ta initiativ inom konsumentskyddet men arbetar framför allt som samordnande organ inom hela konsumentupplysningsområdet. Rådets nuvar a n d e arbetsuppgifter skulle komma att kvarstå väsentligen oförändrade efter tillkomsten av en KO. Det synes ej lämpligt att utvidga NO:s arbetsuppgifter till att även gälla konsumentskyddet. Även om detta företer många beröringspunkter med konkurrensbegränsningsfrågorna rör det sig om två olika arbetsfält. Härtill kommer att NO:s arbetsuppgifter, som framhållits ovan i detta kapitel, redan nu är mycket omfattande. Det synes därför knappast görligt att lägga ytterligare ett stort arbetsfält i h ä n d e r n a på denne ombudsman. Vid den närmare utformningen av KO-befattningen och KO:s kansli synes NO-befattningen och NO:s kansli i många avseenden kunna utgöra förebild. Någon egentlig undersökningsverksamhet synes ej böra ske hos KO, men denne bör kunna begära undersökningar hos annan myndighet med resurser härför. KO bör exempelvis kunna hemställa hos konsumentinstitutet om testning av viss produkt från säkerhetssynpunkt. KO synes ej heller böra bedriva mera omfattande upplysningsverksamhet i egen regi utan härför kunna anlita i första hand andra samhälleliga orgams resurser. KO synes dock böra fortlöpande offentliggöra meddelanden om sin

127 verksamhet och däri gjorda bedömningar. Dessa torde i lämplig form kunna publiceras i t. ex. pressen, Råd och Rön samt mera fylligt i en årlig ämbetsberättelse. Gränsdragningen mot NO torde ej medföra svårare problem. Ärenden som innefattar bedömning enligt KBL skulle h ö r a till NO och sådana som äger anknytning till den planerade lagen om otillbörlig konkurrens till KO. Det skulle även i fortsättningen ankomma på NO att företa åtgärder som sammanhänger med den allmänna prispolitiken och bekämpningen av skadlig prissamverkan, under det att KO skulle ingripa mot begagnande av obilligt utformade försäljningsvillkor i t. ex. kredithandeln. KO och dennes kansli bör således utformas som ett mindre organ med exekutiv inriktning. KO bör med hänsyn till sina arbetsuppgifter i likhet med övriga statliga ombudsmän ges en självständig ställning i förhållande till andra myndigheter inom arbetsfältet. De för KO lämpliga arbetsformerna h a r antytts i det föregående. Arbetsuppgifterna torde väsentligen komma att utgöras av tre grupper av ärenden: initiativärenden, remissärenden samt anmälnings- och förfrågningsärenden. Hur stor den sistnämnda gruppen blir är vanskligt att säga. Utredningen är emellertid av den uppfattningen att det föreligger ett betydande uppdämt behov av ett organ till vilket konsumenter och konsumentorganisationer, företag, press etc. kan vända sig med konkreta konsumentskyddsärenden. Man kan härvid erinra om att antalet anmälningsärenden hos NO kommit att bli väsentligt större än vad man från början förutsett. KO synes emellertid endast böra uppta anmälningar av mera principiellt intresse till egen prövning. T. ex. bör tvister i anledning av köp handläggas inför särskilda reklamationsnämnder.

KO torde överhuvud böra låta större initiativärenden komma i första hand. I KO:s verksamhet torde förhandlingar få stor betydelse. Som ovan berörts räknar utredningen med att man inom näringslivet kommer att visa sig lyhörd för KO:s synpunkter. KO skulle dock som nämnts även kunna göra framställningar om ändrad lagstiftning, där denne anser sådan erforderlig. KO torde överhuvud genom sin verksamhet kunna uppnå att normerna för vad som godtas från konsumentskyddssynpunkt höjs successivt och att man i näringslivet vid sin produktutformning och marknadsföring ytterligare beaktar sådana aspekter som KO har att anlägga. Det skulle inom stora delar av KO:s arbetsfält finnas myndigheter eller organ av annat slag, hos vilka KO skulle kunna påkalla bedömning eller annan åtgärd. Sedan den tilltänkta lagstiftningen om otillbörlig konkurrens genomförts, bör KO själv kunna föra förbudstalan inför domstol mot vilseledande reklam och andra otillbörliga affärsmetoder enligt denna lag. KO bör däremot ej själv uppträda som åklagare men synes liksom NO böra anmäla till åtal. Bland annan konsumentskyddande lagstiftning vars tillämpning KO bör särskilt övervaka kan nämnas regler om oriktiga ursprungsbeteckningar, vilseledande och degenererade varumärken samt upplysningsplikt om produkters innehåll och användningssätt enligt skilda författningar. KO bör även kunna påkalla ett ärendes prövning vid NOp och olika granskningsnämnder.

Utbyggd

prisupplysning

Konsumenternas prismctlvetciihet

Med prisupplysning avser utredningen inte bara upplysning om priser som sådana utan även om relationer mellan

128 p r i s och service, pris och produkt och den reella betydelsen för konsumenterna av punktprissättning och liknande marknadsföringsåtgärder. Som redan nämnts h a r utredningen funnit att bristande priskonkurrens i distributionen ofta sammanhänger med brister i konsumenternas prismedvetenhet och marknadsorientering i övrigt. Sådana svagheter möts enligt utredningens uppfattning bäst med konsumentupplysning, ej med regleringsåtgärder. Vi bör sträva mot »konsumentkontroll» av marknaden. Utredningen har låtit utföra en undersökning av konsumenternas prisorientering och prismedvetna val av inköpskälla (bil. 4). Jämförelser med en tidigare undersökning av konsumenternas prismedvetenhet h a r därvid klarlagt, att prisorienteringen och frekvensen av prismedvetna inköp ökat kraftigt under de senaste åtta åren. Detta synes visa att de hittills vidtagna konkurrensfrämjande och upplysande åtgärderna givit resultat och gör det sannolikt att ytterligare ansträngningar i samma riktning skulle bära frukt. Prisupplysningen handläggs huvudsakligen av SPK och fullgör olika syften. SPK presenterar sålunda information om pris- och konkurrensförhållanden grundad på nämndens undersöknings- och registreringsverksamhet i syfte att motverka missförhållanden på pris- och konkurrensområdet genom publicitet. SPK bedriver vidare konsumentupplysning i prisfrågor direkt till konsumenterna i deras egenskap av köpare, främst genom förmedling av press, radio och television samt genom olika organisationer. Syftet är att fästa konsumenternas uppmärksamhet på priser och variationer i dessa samt att genom ett förstärkt prismedvetande leda konsumenterna till fördelaktiga inköp och främja konkurrensen på ut-

budssidan. Material för dylik upplysning ger inte blott undersökningar, som är särskilt upplagda för detta syfte, utan ofta även sådana utredningar som tillika avsett att klarlägga verkningarna av vissa konkurrensbegränsningar eller struktur- och effektivitetsförhållanden inom en näringsgren.

Tidigare utredningar

Den närmare utformningen av SPK:s upplysning i prisfrågor behandlades av 1960 års prisövervakningskommitté i betänkandet Effektivare prisövervakning (SOU 1961:3). På grundval av kommitténs förslag genomfördes en viss utbyggnad och omorganisation av SPK. Sålunda inrättades en särskild fristående upplysningssektion under ledning av en byrådirektör för systematisk utåtriktad upplysning om SPK och dess utredningsverksamhet samt för service i informationsfrågor. Prisövervakningskommittén framhöll att konsumentupplysningen om pris, kvalitet och service borde samordnas. SPK borde bedriva mer omfattande, direkt till konsumenterna riktad upplysning i »säljande» former än vad tidigare varit fallet. Upplysningen borde bl. a. ta sikte på att med material från prissidan komplettera det konsumentupplysande material som kommit fram genom kvalitetsprovningar och varudeklarationer. Kommittén framhöll vikten av samarbete mellan SPK och konsumentinstitutet. Institutets skrifter borde kompletteras med inträngande prisupplysning från SPK, bl. a. angående sällanköpsvarorna, och ej blott ange riktpris. Kommittén påpekade även vikten av samarbete mellan SPK och varudeklarationsnämnden och behandlade h u r prisupplysning borde spridas i samarbete med massmedia och olika organisationer såsom folkbildnings- och

129 kvinnoorganisationer. På kommitténs förslag tillkom en engångskampanj för upplysning i prisfrågor. Riksdagen anslog 150 000 kronor härtill och ytterligare ca 80 000 kronor tillsköts av konsumentrådet av fondmedel som rådet då disponerade. Kampanjen administrerades av konsumentrådet och genomfördes av folkbildningsorganisationerna, huvudsakligen ABF, Medborgarskolan och Svenska landsbygdens studieförbund. De anvisade medlen begagnades främst till kursverksamhet och utarbetande av kurslitteratur i priskunskap m. m. för konsumenter. Samarbetet mellan de pris- och kvalitetsupplysande institutionerna berördes även av konsumentupplysningsutredningen i betänkandet Effektivare konsumentupplysning (SOU 1964:4, särskilt s. 41 ff). Utredningen framhöll att prisövervakningskommitténs uttalanden härom ännu inte hade avkastat några mera betydande resultat. För att i framtiden bättre utnyttja möjligheterna till samtidig information om en varas pris, kvalitet och service, borde fastare former skapas för löpande samråd mellan SPK och konsumentinstitutet i form av regelbundet återkommande sammanträden för ömsesidig information. Prisupplysningen behandlades tämligen ingående av arbetsgruppen för prisöuervakningsfrågor (stencil H 1965: 2 s. 61 ff). Arbetsgruppen framhöll att upplysningsverksamheten på pris- och konkurrensområdet var en hörnpelare i det nuvarande systemet och underströk vikten av att konsumentupplysningen utbyggdes ytterligare och gavs en slagkraftig utformning. Det skulle vara av värde om SPK i större utsträckning än hittills kunde utföra mera avgränsade undersökningar om prisförhållanden i rent konsumentupplysningssyfte. Dessa borde vara så begränsade att 9-614700

resultaten snabbt kunde presenteras för konsumenterna och i varje särskilt fall avgränsas relativt snävt, såväl vad beträffade varuområde som i geografiskt hänseende, och avse enbart konsumentpriser. Gruppen erinrade härvid om de lokala livsmedelsundersökningar SPK utfört. Gruppen berörde de svårigheter som mötte på varuområden med ett mindre standardiserat sortiment men framhöll, att försök med undersökningar borde göras även inom andra branscher än livsmedelshandeln och att man då framför allt borde ta sikte på sällanköpsvaror, där betydande prisskillnader kunde förekomma. Variation borde eftersträvas när det gällde formerna för information. Som exempel nämndes lokalt anordnade presskonferenser och medverkan i regionala radioprogram samt inom skolundervisning och studie- och mötesverksamhet. Gruppen förordade i övrigt bl. a. vidgad kontakt med skolundervisningen och folkbildningsorganisationerna, utvidgning av SPK:s upplysningstidskrift Pris-aktuellt, fortsatt modernisering av tidskriften Pris- och kartellfrågor, tillhandahållande i ökad utsträckning av prisupplysande material för intresserade samt kraftigt ökat utrymme åt prisupplysning i televisionen. Gruppen föreslog att upplysningssektionen vid SPK utvidgades med en högre tjänsteman för den gentemot studie- och konsumentsammanslutningar samt skolor riktade verksamheten, en redaktör för den mot press, radio och television riktade aktiviteten samt två lägre befattningshavare. Sektionen tillfördes under år 1965 ökad personal i huvudsaklig överensstämmelse med gruppens förslag. Den förstärkning som under de senaste åren i etapper tillförts SPK:s upplysningssektion har medfört, att den utåtriktade informationen kunnat i viss

130 mån breddas och intensifieras. Prisaktuellt, som redigeras med särskild tanke på användning inom studiearbete av olika slag, synes ha vunnit en relativt god spridning, främst genom samlade beställningar från bildnings- och konsumentorganisationer samt skolor. Medelupplagan under l'.)65 — det första år publikationen utkom som periodisk skrift — utgjorde 16 000 exemplar per nummer. Nämndens kontakter med studieorganisationer och skolor h a r vidgats, bl. a. genom medverkan vid kurser och konferenser samt vid utarbetande av studievägledningar. SPK h a r framställt stillfilmer och utställningsmontage. Kontakterna med massmedia har i viss mån utbyggts, främst i fråga om service med artikelmaterial och pressmeddelanden. Nämnden söker hålla kontakt med bl. a. de fackliga tidningarna.

Principerna för utbyggd prisupplysning

Riktprisutredningen delar den grundsyn på prisupplysningens bedrivande som framförts av prisövervakningskommittén och arbetsgruppen för prisövervakningsfrågor. Utredningen vill understryka vikten av samordning av de konsumentupplysande organens verksamhet, ökad undersökningsverksamhet rör a n d e prisförhållanden i konsumentupplysningssyfte, snabb och slagkraftig publicitet av vunna resultat med särskild inriktning på massmedia samt utvidgad konsumentfostrande verksamhet, speciellt inom skolväsendet samt konsument- och bildningsorganisationer. Det synes lämpligt att nu fortsätta utbyggnaden av den nuvarande — ännu relativt sett tämligen blygsamma •— verksamheten. Viktigt är att konsumenternas prismedvetenhet förbättras ytterligare med hänsyn både till de direkta besparing-

ar som prismedvetna inköp möjliggör och prismedvetenhetens betydelse som konkurrensfrämjande faktor. Utredningen har kunnat konstatera att de: föreligger stort intresse för verksamhet i detta syfte inom folkbildnings- och kvinnoorganisationer samt inom den fackliga rörelsen, där bl. a. lokala organisationer tagit initiativ till prisundersökningar och studiegrupper i prisfrågor. När det gäller det lämpligaste sättet att utforma prisupplusande åtgärder från samhällets sida i syfte att stärka prismedvetenheten, besitter vi i dagens läge endast begränsad erfarenhet. Allmänt kan sägas att man på detta område inte får arbeta i stela former. Det synes tvärtom lämpligt med olika typer av försöksverksamhet, förutsatt att de vidtagna åtgärdernas effekt närmare studeras. Viktigt är att man söker nå så många konsumenter som möjligt. Studie- och mötesverksamheten inom folkrörelserna är betydelsefull, likaledes skolornas konsumentfostrande verksamhet. Att de möjligheter att nå ett brett underlag, som massmedia — inte minst televisionen — ger bör utnyttjas, har ofta framhållits. Tidningsannonsering är en annan väg som för närvarande övervägs. Man torde vid prisupplysningen böra eftersträva att tillhandahålla konsumenterna ett material om prisförhållandena, som är aktuellt och konkret och dessutom presenterat på ett modernt sätt. Man bör därför särskilt uppmärksamma lokala och regionala prisförhållanden samt göra konkreta jämförelser av priser och prisnivåer i skilda butiker och butiksformer. Upplysningen bör ej koncentreras till dagligvaror utan även så långt som möjligt omfatta konsumentkapitalvaror och tjänster. Prisjämförelserna bör helst inte bara avse kontantpriser utan även be-

131 akta bl. a. relationen mellan pris ocli service samt mellan kontantköp och kreditköp ur förmånlighetssynpunkt. Det borde övervägas att göra försök med aktuella lokala prisblad, som upptar information om priser och andra försäljningsvillkor på namngivna varor och tjänster i olika angivna försäljningsställen. Självfallet är att strävan efter konkret och effektiv upplysning inte får leda till att kraven på saklighet och allsidig presentation blir eftersatta. De undersökningar som ligger till grund för prisupplysningen bör samordnas med SPK:s övriga undersökningsverksamhet. Tidskriften Pris-aktuellt fyller, som nämnts, redan nu en viktig funktion främst som underlag för studieverksamhet i olika former. Genom en mera systematisk differentiering av innehållet, i kombination med ökad popularisering och något tätare utgivning, bör denna publikation kunna göras attraktiv för en långt större publik än man hittills nått. Prisupplysningsverksamhet av den typ som nu skisserats ställer stora krav både på de bakomliggande undersökningarna och dessas presentation. Lämpligast synes vara alt verksamheten utbyggs fortlöpande. Det är enligt riktprisutredningens uppfattning väsentligt att en del av denna utbyggnad kommer till stånd redan under 1966. Utredningen föreslår härvid dels en prisupplysningskampanj med cirkaprisbe(jreppet och vikten av prismedvetenhet som centralt tema, dels en förstärkning av SPK:s upplysningssektion.

Särskild prisupplysningskampanj

Utredningen har ovan redogjort för de skäl som föranlett övergången från riktpris till cirkapris. För att denna som åsyftat är skall främja ökad prismedvetenhet och större prisrörlighet

är det oundgängligt, att termen cirkapris och dess innebörd snabbt tränger igenom, både hos företagare och konsumenter. Man bör i detta sammanhang även fästa konsumenternas uppmärksamhet på vikten av att vara prismedveten. En särskild upplysningskampanj av engångskaraktär synes härvid lämplig. Den del av upplysningskampanjen som vänder sig mot konsumenterna bör bedrivas i nära kontakt med folkrörelserna. Dessa bör bl. a. tillhandahållas upplysande material med lämplig utformning, en uppgift som synes böra ankomma på SPK:s upplysningssektion med stöd av utomstående expertis. Särskilt när det gäller att förklara innebörden av olika pristyper, främst cirkapris, torde emellertid även media med bredare inriktning böra begagnas. Utredningen utgår från att radion och televisionen uppmärksammar ämnet. Härutöver synes det emellertid lämpligt att pröva tidningsannonsering. En annan del av kampanjen bör rikta sig mot företagarsidan och särskilt ta sikte på annonsbyråerna och den personal som inom olika företag är sysselsatt med marknadsföring. Som framgått av redogörelsen i kap. 6 är frekvensen av otillåtna eller eljest olämpliga prisangivelser betydande, något som till en del kan sammanhänga med brist på vägledande information. Behovet av sådan blir särskilt markerad i samband med övergången från riktpris till cirkapris. Utredningen föreslår att man utarbetar till företagarkretsar riktade trycksaker som ger information om lämpliga former av prisangivelse, helst med exempel och illustrationer. Vid utformningen av de i trycksakerna givna rekommendationerna bör beaktas inte bara de av utredningen ovan givna riktlinjerna för begagnande av cirkaprisangivelse utan även de aspekter som sammanhänger

132 med konsumenternas skydd mot vilseledande prisannonsering. Även denna arbetsuppgift synes böra ankomma på SPK:s upplysningssektion med hjälp av utomstående expertis. Utredningen vill emellertid framhålla vikten av att försök med annonsering görs på tillräckligt bred bas. Utredningen r ä k n a r med en kostnad på 600 000 kronor härför. Produktionen av övrigt till konsumenter och företagare riktat upplysningsmaterial medför bl. a. kostnader för personalförstärkning vid SPK och anlitande av utomstående expertis. Utredningen räknar med 250 000 kronor härför och föreslår därför att sammanlagt 850 000 kronor anslås till den av utredningen föreslagna kampanjen.

Utbyggnad av SPK:s upplysningssektion

Utöver engångskampanjen erfordras, som redan antytts, en allmän utbyggnad av SPK:s upplysningssektion. Denna bör ske i flexibla former, eftersom delvis skilda arbetsuppgifter — ibland av försökskaraktär — kommer att stå i förgrunden vid olika tidpunkter. Det synes lämpligast att de planerande samt mera regelbundet återkommande arbetsuppgifterna handläggs av fast anställda befattningshavare, under det att de övriga, åtminstone inledningsvis, till betydande del sköts av personer som mer a tillfälligt knyts till nämnden eller u p p d r a s åt konsultföretag eller motsvarande. Upplysningssektionen vid SPK är för närvarande organiserad på följande sätt: en chef i byrådirektörs ställning (Ae 27), en byrådirektör (Ag 25) för den mot skolor och bildningsorganisationer riktade verksamheten, tre redaktörer (Ae 23, Ag 23, Ag 21) för redigering av Pris- och kartellfrå-

gor och Pris-aktuellt samt utarbetande av pressmeddelanden och artikelmaterial, en amanuens i reglerad befordringsgång, vilken biträder vid redigeringsoch kontaktverksamhet, en assistent (Ag 15) för den tekniska sidan av publiceringsverksamheten, en kansliskrivare (Ag 11) samt två kanslibiträden (Ae 7), varav et: helt tas i anspråk för biblioteksuppgifter. Riksstaten för budgetåret 1966—1967 upptar ett omkostnadsanslag för publikationstryck på 150 000 kr och för allmän upplysningsverksamhet på 50 000 kr. Den senare anslagsposten är avsedd att främst begagnas för att bestrida kostnader för stillfilm, utställningsmontage, konferensverksamhet etc. I någon utsträckning torde posten kunna inrymma ersättning för tillfälligt anlitad arbetskraft, exempelvis av frilancerkaraktär. Däremot saknas ekonomiska resurser att anlita utomstående, t. ex. konsultföretag, för större uppgifter. För utbyggnaden av sektionen i nuläget erfordras enligt utredningens mening: två befattningshavare i högst Ag 27 en befattningshavare i högst Ag 25 och en expeditionsförman i högst Ag 11. Den ene av de två befattningshavarna i högst Ag 27 är avsedd att förstärka nämndens resurser vad gäller den mot skolor och bildningsorganisationer riktade verksamheten i form av studiematerial, kursverksamhet etc. Denne befattningshavare måste besitta betydande pedagogisk och administrativ erfarenhet. Den andre befattningshavaren i högst Ag 27 är avsedd att i första hand biträda chefen med planeringsarbetet och särskilt att planera och samordna de arbetsuppgifter som anförtros från nämnden fristående expertis. Befattningshavaren i högst Ag 25

133 krävs i första hand för att såsom redaktionsledare möjliggöra den förordade breddningen av innehållet i Pris-aktuellt och för att svara för det lokalt differentierade, till konsumenterna i gemen riktade informationsmaterialet. Härutöver bör vederbörande ha ansvar för den utökade direkta servicen till enskilda tidningar — genom presskonferenser etc. — i samband med lokala och regionala prisundersökningar. Expeditionsförmannen är avsedd att sköta försäljning och distribution av studiematerial och publikationer. Utbyggnaden av sektionen ger denna en sådan omfattning, att dess chef synes böra placeras som avdelningsdirektör i B 1. För den föreslagna prisupplysningskampanjen torde det vara nödvändigt att engagera ytterligare kvalificerad personal. Den nämnda förstärkningen bör genomföras redan under hösten 1966 inom ramen för det begärda anslaget för engångskampanjen. För budgetåret 1967/ 68 synes anslaget för allmän upplysningsverksamhet böra höjas mycket kraftigt för att medge bl. a. anlitande av utomstående konsulter för större arbetsuppgifter. Utredningen vill i detta sammanhang beröra den regionala upplysningsverksamheten. SPK förfogar i priskontoren över ett hjälpmedel för regional uppgiftsinsamling. I denna verksamhet ingår ett element av kontaktskapande och informativ natur. Priskontorens ställning som regionala utposter för SPK torde medföra att de av såväl uppgiftslämnande företag som t. ex. av organisationer, skolor och enskilda konsumenter ofta uppfattas som en informationskälla på pris- och konkurrensområdet. Det vore enligt utredningens mening värdefullt om priskontorens verksamhet, i den utsträckning som arbetet med uppgiftsinsamlingen medger, kunde mera systematiskt inriktas även på

prisupplysning, särskilt genom förmedling av kontakter och information mellan SPK:s upplysningssektion och skolor, lokala studiegrupper och liknande. Priskontoren bör från sektionens sida förses med fortlöpande vägledning och informationsservice. Det synes även lämpligt att man ordnar särskilda kurser och konferenser för priskontorens personal i från upplysningssynpunkt väsentliga frågor. Den föreslagne nye befattningshavaren för planerings- och samordningsarbete bör som en av sina uppgifter ha att sörja för upplysningssektionens kontakt med priskontoren. Utredningen vill framhålla att det vid sidan av nu nämnda åtgärder, som synes böra genomföras under hösten 1966, torde finnas anledning att på längre sikt göra en mera allmän omprövning av utformningen av SPK:s lokala organisation i syfte att stärka nämndens regionalt inriktade verksamhet.

Nordiskt

pris- och

konkurrensutskott

Utredningen har i det föregående i olika sammanhang haft anledning att särskilt beröra konkurrensproblemens internationella aspekt och vikten av konkurrensfrihet över gränserna. Utredningen h a r därför låtit utföra en närmare undersökning av vissa hithörande spörsmål, vilken återfinns i bilaga 1 under rubriken Internationell konkurrensbegränsningsrätt. Av undersökningen framgår att Sverige tar verksam del i det arbete som bedrivs bl. a. inom OECD och EFTA i syfte att motverka skadeverkningar av internationell kartellbildning. Med hänsyn till den roll importkonkurrensen spelar och bör spela i vårt lands konkurrensekonomi, vill utredningen understryka att det ur svensk synpunkt är synnerligen angeläget att de internationella karteller-

134 na, inte minst de som tillämpar marknadsuppdelning, bringas under effektiv kontroll. Man bör därför, som hittills, från svensk sida verksamt stödja det arbete som på olika håll bedrivs i detta syfte. Vad gäller Norden, framgår av bil. 1 att något nordiskt lagstiftningssamarbete hittills inte kommit till stånd inom konkurrensbegränsningsrätten. De olika ländernas lagstiftning skiljer sig från varandra i viktiga hänseenden, främst i synen på prisreglering. Å andra sidan är många huvuddrag gemensamma och viktiga förenande faktorer är det över hela Norden gällande bruttoprisförbudet och den likartade bedömningen av leveransvägran. Ett inofficiellt erfarenhetsoch informationsutbyte mellan de nordiska pris- och konkurrensmyndigheterna har pågått sedan 1959. Frågan om en vidareutbyggnad av samarbetet h a r bl. a. dryftats i Nordiska rådet men ännu ej föranlett åtgärder. Enligt utredningens mening synes tiden nu vara inne att intensifiera det nordiska samarbetet på pris- och konkurrensområdet. Härför talar bl. a. starka praktiska skäl. Det kraftigt ökade varuflödet mellan de nordiska länderna utgör en viktig konkurrcnsstimulerande faktor men kan medföra särskilda konkurrensbegränsningsproblem, bl. a. genom kartellbildning som åsyftar marknadsuppdelning. Sådan kan ta sig skilda former och förekomma inte blott horisontellt utan även i vertikalt led. Det framstår därför som önskvärt att det arbete som f. n. bedrivs inom de olika ländernas pris- och konkurrensmyndigheter i ökad utsträckning inriktas på internordiska undersökningar av pris- och konkurrensförhållanden. Även när det gäller näringsgrenar, där den internordiska konkurrensen är av förhållandevis mindre betydelse, kan

en viss nordisk samordning av undersökningsarbetet vara på sin plats. Den många gånger likartade strukturen inom olika branscher i de nordiska länderna kan sålunda göra planering och genomförande av samtidiga undersökningar i de skilda länderna lämpligt. Då erfarenheten visar att de olika myndigheterna ofta ställs inför enahanda problem i sin praktiska verksamhet, synes det nuvarande erfarenhetsutbytet böra vidgas, särskilt som det ter sig väsentligt att utvecklingen i praxis sker efter såvitt möjligt enhetliga linjer. Man torde bl. a. kunna tänka sig att tjänstemän hos myndighet i ett visst land tjänstgör kortare tid hos myndighet i ett grannland. I Sverige torde härvid i första hand SPK böra komma ifråga. En intensifiering av samarbetet mellan de nordiska pris- och konkurrensmyndigheterna fordrar enligt utredningens mening, att den nuvarande informella kontaktverksamheten ges en fastare form genom att ett särskilt organ tillskapas härför, förslagsvis benämnt Nordiska pris- och konkurrensutskottet. Utskottet skulle kunna bestå av två-tre representanter för varje land, utsedda av respektive regeringar. Som representanter torde i första hand böra utses personer i framskjuten ställning inom pris- och konkurrensmyndighet. Utskottet skulle enligt utredningens mening i första hand få till uppgift att följa utvecklingen på pris- och konkurrensområdet i de nordiska länderna och särskilt pris- och konkurrensproblemen i samband med varuutbytet mellan dessa, att utforma riktlinjer för ett fortlöpande utbyte av upplysningar och erfarenheter på pris- och konkurrensområdet mellan de nordiska myndigheterna, att verka för samordning av verk-

135 samheten inom de skilda nordiska prisoch konkurrensmyndigheterna i de hänseenden en sådan befinns lämplig, att föreslå särskilda undersökningar av för flera nordiska länder gemensamma pris- och konkurrensfrågor, att i övrigt verka för undanröjande av hinder för konkurrens mellan näringsidkare i de nordiska länderna. Det har i vissa sammanhang framlagts förslag om ett längre gående samarbete än vad utredningen h ä r föreslagit. Man har bl. a. diskuterat ett nordiskt lagstiftningssamarbete i syfte att söka uppnå gemensam nordisk lagstiftning även inom konkurrensbegränsningsrätten. Enligt utredningens mening torde emellertid detta rättsområde ännu befinna sig i ett förhållandevis tidigt utvecklingsstadium, då det kan vara naturligt att man i olika nordiska länder vill pröva inbördes delvis skilda lösningar. Utredningens eget ställningstagande till frågan om införande i Sverige av ett förbud mot horisontell prissamverkan efter norskt mönster ger ett exempel härpå. Det bör också framhållas att lagstiftningen på pris- och konkurrensområdet i samtliga nordiska länder till stor del fått formen av generalklausuler och att det sålunda väsentligen är genom praxis som reglernas närmare innehåll utbildas. Även om utredningen gärna vill understryka betydelsen av gemensam lagstiftning på längre sikt, synes det i dagens läge lämpligast att inrikta samarbetet på undersökningsverksamhet och ett erfarenhetsutbyte ägnat att främja enhetliga bedömningslinjer i praxis. Härigenom bör man kunna skapa en lämplig grundval för överväganden om ett längre gående framtida samarbete. Vad gäller handläggningen av frågan om det Nordiska pris- och konkurrensutskottets inrättande vill utredningen föreslå, att ett svenskt regeringsför-

slag i saken framläggs inför Nordiska rådet. Det torde, i varje fall inledningsvis, ej fordras en särskild kansliorganisation för utskottets del utan detta torde böra beredas erforderlig personal för löpande utskottsarbete och speciella undersökningar inom ramen för de olika nordiska pris- och konkurrensmyndighetcrnas personalorganisation.

Utrednings- och undersökningsuppgifter på konkurrensområdet Utredningen har i sitt arbete kommit till den uppfattningen, att andra konkurrensbegränsningsproblem på sikt kan framstå som lika angelägna som prissamverkan. Näringslivet synes befinna sig i ett så dynamiskt skede, att konkurrensförutsättningarna hastigt ändras. Därigenom ställs stora krav på konkurrenspolitikens anpassningsförmåga för att konsumenternas intressen på bästa sätt skall bli tillgodosedda. Det problem, som utredningen i första hand uppmärksammat, är att förutsättningarna för konkurrens kan komma att avsevärt ändras genom den nu pågående strukturomvandlingen inom stora delar av näringslivet (jfr s. 100 f). Som framgår av bil. 3 synes utvecklingen inom den mest betydande detaljhandelsbranschen, dagligvaruhandeln, genom företagskoncentration och blockbildningar gå mot ett fåtal beslutsenheter för bl. a. prissättningen. Marknadsförhållandena i branschen kan därigenom bli sådana, att priset som konkurrensmedel får en mycket begränsad betydelse — det kan h ä r erinras om att nu pågående bebyggelseplanering ofta ger utrymme för endast en dagligvarubutik mot tidigare åtminstone två i bostadsområden av viss storlek. Härvid uppstår frågan hur konsumenternas intresse av att erhålla för-

136 nödenheter till så låga priser som möjligt skall kunna tillgodoses. Lågprisföretagens betydelse och utvecklingsmöjligheter bör härvidlag särskilt uppmärksammas. Ökad insyn i storföretagens verksamhet framstår också som en lämplig åtgärd för att stärka konsumentskyddet. I flertalet andra detaljhandelsbranscher kan en liknande tydlig tendens till utpräglad storföretagsamhet och blockbildning ännu inte skönjas. I dylika branscher förekommer emellertid i viss utsträckning konkurrensbegränsande åtgärder, som på sikt kan ha påtagligt ogynnsamma verkningar ur konsumentsynpunkt. Här bör främst uppmärksammas den reglering av distributionen, som exklusivavtal och andra former av selektiv försäljning innebär. Som tidigare i detta kapitel anförts kan bl. a. sådana selektiva försäljningssystem, som direkt syftar till att utestänga lågprisföretag, genombrytas enligt praxis. I vissa fall torde emellertid den selektiva försäljningen ha getts en sådan utformning att skadlig verkan är svår att påvisa, ehuru en på sikt väsentlig effekt på distributionsstrukturens utveckling kan föreligga. Att döma av erfarenheterna hos de konkurrensvårdande myndigheterna synes selektiv försäljning få en allt större betydelse för konkurrensfrågorna. De närmast kommande årens utveckling bör kunna visa i vad mån den selektiva försäljningens problem kan lösas i praxis på ett tillfredsställande sätt eller påfordrar en omprövning av konkurrenslagstiftningens effektivitet på denna punkt. Såväl det privata som det offentliga tjänste- och serviceområdet har i det moderna samhället erhållit en allt mer betydelsefull roll men har hittills endast i begränsad omfattning undersökts av de konkurrensvårdande myndigheterna. Beträffande sådana tjänster som starkt

växlar i fråga om omfattning och utförande, t. ex. viss konsultverksamhet, synes stora svårigheter föreligga för konsumenterna att avgöra om ersättningen står i rimlig proportion till prestationen. I dylika fall föreligger risk för att priskonkurrensmomentet får en underordnad betydelse. En väsentlig fråga är härvid hur erforderliga förutsättningar för priskonkurrens kan skapas. Det synes vidare i dagens läge svårt att bedöma vad utvecklingen på det internationella området, bl. a. strävandena mot en utvidgad europamarknad, kan komma att betyda för konkurrensförutsättningarna inom vårt lands näringsliv. En europeisk stormarknad och annan vidgning av det internationella samarbetet kan, såsom framhållits på sid. 101, helt naturligt få konsekvenser för den svenska konkurrensbegränsningslagstiftningen. Vilken grad av anpassning som är möjlig och önskvärd kan behöva närmare klarläggas. De nu gjorda antydningarna om föreliggande långsiktiga problem inom konkurrenspolitiken aktualiserar frågan huruvida inte en särskild planeringsenhet borde tillskapas. Det stora antal bestämt avgränsade ärenden angående olika pris- och konkurrensförhållanden som hela tiden förekommer, medför att konkurrensmyndigheterna i dagens läge knappast förfogar över resurser för undersökning av frågor inom arbetsfältet av en mera generell och långsiktig natur. Dylika undersökningar kommer att presenteras av koncentrationsutredningen. För framtiden synes emellertid en permanent arbetsgrupp vara nödvändig härför. Dennas uppgift skulle vara att följa de långsiktiga trenderna i utvecklingen och föranstalta om utredningar av mera generella och principiella problem som ter sig angelägna mot bakgrunden härav, t. ex. rörande omfatt-

137 ningen och verkningarna av en viss art av konkurrensbegränsning eller lösandet av metodiska problem vid undersökningar av konkreta ärenden. Koncentrationsutredningens samlade arbetsresultat och det ovan föreslagna storföretagsregistret skulle härvid utgöra väsentliga utgångspunkter. Den skisserade enhetens arbete torde komma att underlätta konkurrensmyndigheternas strävan att inrikta sina insatser på de frågor som på sikt ter sig mest angelägna. Enheten bör däremot ej anlitas för utredning och ställningstagande till konkreta pris- och konkurrensbegränsningsärenden. Utredningen vill erinra om att priskontrollutredningen i sitt betänkande (SOU 1955:45, sid. 151 ff.) föreslog upprättandet av en särskild planläggningsavdelning vid SPK, vilken emellertid inte blivit förverkligad. Enligt priskontrollutredningens uppfattning var det otänkbart att verkschefen på egen hand skulle kunna fullgöra de skiftande överväganden, som erfordrades för bl. a. arbetsuppgifternas fördelning på olika avdelningar. Utredningen anförde vidare följande. En dylik avdelning kan emellertid även i andra avseenden ha en betydande funktion

att fylla. Varje utredning, antingen den beror på en anmodan av näringsfrihetsrådet, ombudsmannaämbetet för näringsfrihetsfrågor eller pris- och kartellbyråns styrelse eller den blivit aktuell av annan anledning, kräver i regel en viss förberedande problemanalys, varvid bl. a. de huvudsakliga frågeställningarna och sättet för deras belysande behöver närmare anges. Den härför erforderliga analysverksamheten kommer att skapa grundvalen för fördelningen av organets arbetsuppgifter på dess olika avdelningar och utgör därför en naturlig arbetsuppgift för planläggningsavdelningen. Ytterligare en viktig uppgift synes böra åvila planläggningsavdelningen, nämligen att uppmärksamt följa de genom prisregistreringen framkomna uppgifterna om prisutvecklingen inom näringslivet och att i anmärkningsvärda fall föranstalta om särskild undersökning av de närmare förhållandena i fallet. Det är enligt riktprisutredningens uppfattning angeläget att en dylik enhet — ehuru med vidare uppgifter •—• tillskapas för att den svenska konkurrenspolitiken på sikt skall fungera tillfredsställande. Utredningen anser sig dock inte kunna ta definitiv ställning till den organisatoriskt lämpligaste utformningen och placeringen av en arbetsgrupp eller ett planeringssekretariat av detta slag. Denna fråga bör enligt utredningens uppfattning närmare övervägas.

KAPITEL9

Sammanfattning

Utredningen h a r enligt sina direktiv haft att ta ställning till frågan om lämpligheten av skärpt lagstiftning mot riktpriser och andra former av prissamarbete. Utredningen har för detta ändamål undersökt prissamverkans ändamål, utformning och omfattning samt behandlat konkurrensbegränsningslagens tillämpning på prissamverkan i praxis (kap. 3—6, bil. 2). Därutöver har utredningen, mot bakgrund av rådande marknadsformer och strukturutveckling, analyserat prissamverkans effekt (kap. 2 och 7). Utredningen har också redogjort för den utländska och internationella regleringen på konkurrensbegränsningsområdet (bil. 1). Detaljhandelns konkurrensförutsättningar h a r belysts med utgångspunkt från material, som utarbetats inom koncentrationsutredningen (bil. 3). Vidare har utredningen låtit undersöka konsumenternas uppfattning av riktprisbegreppet och medvetna val av inköpskälla samt riktprisannonseringens omfattning och utformning (bil. 4 och 5). Horisontell prissamverkan förekommer i tre huvudformer, nämligen gemensamma försäljningsorganisationer, avtal om bindande priser samt i samverkan utfärdade prisrckommendationer såsom prisböcker, prislistor eller kalkylnormer. Den sistnämnda formen av prissamverkan föreligger främst inom verksamheter som betjänar konsumenterna, medan de båda förstnämnda formerna

huvudsakligen förekommer inom industrin. Vertikala prisrekommendationer åsätts i första hand konsumentprodukter och ger, förutom prisvägledning för återförsäljarna, i viss omfattning prisupplysning för konsumenterna. Den värdemässiga omfattningen av prissamverkan h a r inte totalt kunnat mätas, men enligt en inom pris- och kartellnämnden gjord beräkning representerar prissamverkan i form av vertikala och horisontella rekommendationer inemot kO procent av den totala privata konsumtionen. Följsamheten till rekommenderade priser är i många fall hög. Utredningen har funnit en ytterligare effcklivisering av den svenska pris- och konkurrenspolitiken nödvändig men inte ansett ytterligare förbudsbestämmelser utgöra den lämpligaste formen härför. Redan nu kan samtliga slag av konkurrensbegränsningar som faller utanför de särskilda förbudsstadgandena angripas enligt konkurrensbegränsningslagen i den mån de medför skadlig verkan. Att utredningen funnit det lämpligare att även i fortsättningen tillämpa denna s. k. missbrukslinje när det gäller prissamverkan motiveras främst av följande förhållanden. Skillnaderna i praktiskt resultat mellan förbudsbestämmelser och skadlighetsbedömning i det enskilda fallet kan i inånga situationer antas vara förhållandevis begränsade. Utredningen h a r övervägt den lagtekniska utformningen av ett mera allmänt förbud mot pris-

139 samverkan. Ett sådant måste uppenbarligen förses med dispensmöjlighet, enär prissamverkans effekter icke alltid kan betecknas som skadliga. Infördes ett allmänt förbud mot prissamverkan, skulle dispens härifrån sannolikt ofta komma i fråga för vissa typer av samverkan. Vare sig ett dispensförfarande byggs på prövning av ansökningar i enskilda fall eller legaldispenssystem eller kombinationer härav, synes enligt utredningens uppfattning nackdelarna med en omfattande dispensgivning vara stora. De fördelar i form av förutsebarhet och lätttillämpbarhet som en förbudsbestämmelse i och för sig äger, försvinner i sådant fall. Har väl en gång ett visst förfarande givits dispens, blir detta därefter gärna betraktat som »godkänt». Ett förbud urholkat genom en mängd dispenser synes knappast effektivare än en effektivt administrerad missbrukslagstiftning. Det kan tänkas att konkurrensmyndigheterna vid ett förbud av skisserad typ i så hög grad skulle bli bundna av handläggning av dispensärenden och juridiska gränsdragningsfrågor, att det nuvarande systemet med dess flexibla handläggningsformer och möjlighet att koncentrera intresset till de från konkurrenssynpunkt vid varje tidpunkt mest väsentliga områdena skulle framstå som effektivare. Utredningens bedömning av de strukturella verkningarna av ett förbud mot prissamverkan har lett till samma resultat som de redovisade övervägandena av rättslig karaktär, nämligen att det i dagens läge synes lämpligare att tilllämpa en missbrukslinje när det gäller prissamverkan. Strukturutvecklingen medför att de i Sverige rådande marknadsförhållandena utvecklas mot utpräglad fåtalskonkurrens inom såväl produktion som distribution. Som framgår av den analys av prisbildningen på en oligopolistisk marknad, som utred-

ningen gjort, ter det sig i flertalet situationer tveksamt, i vad mån ett förbud mot prissamverkan mellan företagen på en sådan marknad i avgörande grad skulle påverka de komplicerade konkur rcnsrelationerna företagen emellan, öppet prissamarbete på fåtalsmarknader kan tämligen väl ersättas av prisledarskap, tyst samförstånd och andra former av dold samverkan, som delvis knappast torde kunna förbjudas och — för det fall de är förbjudna — i varje fall ej kan effektivt övervakas och beivras. Väsentligt är att ett förbud mot samverkan mellan företag i den lösare form som priskarteller utgör kan medföra ökat samarbete i fastare former samt företagssammanslagningar. I vissa fall kan detta vara önskvärt; den skadliga verkan av kartellsamarbete ligger ofta främst i hämmad strukturrationalisering. I andra fall torde emellertid den lösare kartellformen kunna ses som ett inledande stadium till ett fastare samgående i strukturrationaliserande syfte. Svårigheterna att förutse den fortsatta utvecklingen av de internationella handelsblocken gör det vidare vanskligt att i dagens läge bedöma den långsiktiga strukturella betydelsen av ett förbud mot prissamverkan på den svenska inlandsmarknaden. De undersökningar utredningen utfört har emellertid visat att det ännu förekommer ett betgdande antal fall av prissamverkan, som bör ses som skadliga från allmän synpunkt. Dessa är dock enligt utredningens mening varken till sin karaktär eller omfattning sådana att det torde ställa sig ogörligt att komma till rätta med dem inom ramen för det nuvarande systemet. Det fordras emellertid att prissamarbetet helt avvecklas i många fall där det nu förekommer. Utredningen har funnit vissa av olägenheterna av det nuvarande riktpris-

140 systemet särskilt knyta sig till själva termen riktpris. Termens nuvarande innebörd har ofta kommit att missuppfattas, främst av konsumenterna. En av utredningen gjord intervjuundersökning h a r visat, att endast 23 procent av de tillfrågade konsumenterna ägde en korrekt uppfattning av ordets innebörd; inånga konsumenter uppfattade ordet som beteckning för ett fast pris. Undersökningsresultaten tyder på att termen riktpris är mindre klargörande som beteckning för ett rekommenderat pris och därför, både när den begagnas vertikalt och horisontellt, bör utbytas mot cirkapris. Denna term markerar de rekommenderade prisernas helt oförbindande karaktär och bör därigenom kunna bidra till rörligare prissättning i framtiden. Sedan huvuddelen av utredningsarbetet avslutats h a r utredningen tagit kontakt med näringslivets huvudorganisationer för att efterhöra deras villighet att medverka till ett genomförande av utredningens intentioner på frivillig väg. Denna kontakt var att se mot bakgrunden av det svenska förhandlingssystemet och vad utredningen yttrat i samband med konkurrenspolitikens målsättning om vikten av att konkurrensbegränsningslagstiftningen möts med principiell förståelse inom näringslivet. Kontakten ledde till att huvudorganisationerna utfäste sin medverkan till en fortsatt aktiv pris- och konkurrenspolitik. Man framhöll i särskilt uttalande, att det alltjämt kunde förekomma former av prissamarbete vars förenlighet med gällande rätt kunde ifrågasättas och att skadliga konkurrensbegränsningar i första hand borde avvecklas genom frivilliga åtgärder av berörda företagare. Man uttalade sig vidare för övergång till cirkapris samt för frivillig prisåterhållsamhet. Utredningen vill understryka att dess ställningstagande till frågan om skärpt

konkurrensbegränsningslagstiftning tar sikte på situationen i dagens läge. Uppenbart är att förändringar kan inträffa som aktualiserar en annan bedömning. Det nuvarande förhandlingssystemet förutsätter näringslivets lojala medverkan och detta inte bara från huvudoch branschorganisationer utan framför allt från de enskilda företagarnas sida. Kommer det att visa sig brista härutinnan, bör mera genomgripande lagändringar än den nyligen införda möjligheten till leveransföreläggande vid vite allvarligt övervägas. För att nå tillfredsställande resultat av pris- och konkurrenspolitiken har utredningen funnit en rad effektivitetsfrämjande åtgärder angelägna. Härvid har utredningen kommit fram till att efterfrågesidans roll i konkurrensekonomien bör uppmärksammas i större utsträckning än som hittills skett. Utredningens ställningstaganden och förslag utöver frågan om skärpta regler mot prissamverkan kan i korthet återges i följande punkter. 1. Allmän eller partiell priskontroll bör ej ifrågakomma under normala förhållanden, då det — särskilt på längre sikt •— ur många synpunkter ställer sig fördelaktigare att söka uppnå relativt sett låga konsumentpriser och rikt urval av varor och tjänster genom konkurrens. Målsättningen för konkurrenspolitiken bör vara att tillse att konkurrensviljan inom näringslivet tas till vara och inte h i n d r a s att komma till uttryck på grund av konkurrensbegränsande åtgärder. En väsentlig uppgift för de konkurrensvårdande myndigheterna bör liksom hittills vara att undanröja hinder för priskonkurrens och för uppkomsten av lågprisföretag. Det bör vara konsumenternas sak att avgöra vilka kombinationer av pris och service de önskar gynna. Leveransvägran till lågprisföretag och uppställande av olika former av servicekrav som förutsättning

141 för leverans till sådana företag bör godtagas endast om särskilda skäl kan anses föreligga. Överhuvud bör skärpt uppmärksamhet ägnas sådana konkurrensbegränsande företeelser, speciellt den selektiva försäljningen, som på sikt kan hämma effektiviteten inom distributionen. 2. Specialregleringar, som nu är undantagna från konkurrensbegränsningslagens tillämpningsområde, bör avvecklas i möjligaste mån och i övrigt ges en klar avgränsning så att alla förhållanden, som regleringen inte direkt omfattar, kan bedömas enligt den allmänna pris- och konkurrenspolitikens gängse normer. Utredningen vill h ä r särskilt peka på regleringen inom jordbruket. Konkurrenslagstiftningen bör göras tilllämplig även på försäljning och upplåtelse av fast egendom i samband med en övergång till friare marknadsförhållanden inom detta område. Vidare bör det förhållandet, att bank- och försäkringsverksamheter är föremål för särskild övervakning, inte påverka bedömningen av konkurrensfrågorna. Samhällets övriga åtgärder i näringspolitiskt syfte —• såsom bebyggelseplanering samt arbetsmarknads- och sysselsättningspolitik — bör bedrivas så att konkurrenspolitiken effektivt kan genomföras. 3. Termen cirkapris skall användas som benämning på oförbindande prisrekommendationer, såväl vertikala som horisontella. En förutsättning för att övergången till termen cirkapris skall kunna ske utan lagstiftningsåtgärder är att man inom näringslivet helt avstår från att i fortsättningen använda beteckningen riktpris. Det är väsentligt att cirkapriset, som naturligt är, anges med ett avrundat belopp samt att karaktären av cirkapris kommer till tydligt uttryck i annonser och prislistor. 4. Pris- och kartellnämndens prisövervakning och undersökningsverk-

samhet bör i högre grad än nu utformas så att resultaten direkt kan läggas till grund för näringsfrihetsombudsmannens bedömning. Företagen bör i ökad utsträckning åläggas motivera sina prisförändringar mot bakgrunden av marknadssituationen och delge nämnden sina kalkyler. Publicitetsaspektens betydelse bör särskilt beaktas vid handhavandet av sekretessbestämmelserna. Så t. ex. bör hela undersökningar om möjligt ej hemlighållas, utan det synes lämpligare att de uppgifter, som ej kan offentliggöras, samlas i särskilda bilagor. 5. Pris- och kartellnämndens registreringsverksamhet bör effektiviseras och utbyggas. Det nuvarande kartellregistret bör utvidgas vad gäller konkurrensbegränsningar på prissidan, varvid även registrering av den vertikala cirkaprissättningen bör komma till stånd i lämplig form. Kartellregistret bör kompletteras med ett register för monopol, oligopol och större företagssammanslagningar, storföretagsregistret, som ges formen av ett internt förteckningsarbete hos nämnden, vars resultat publiceras i form av samlade undersökningar. Förslag framläggs om viss personalförstärkning härför vid nämnden. 6. Näringsfrihetsombudsmannens kansli bör förstärkas, särskilt i syfte att skapa tillräckliga resurser för prisärendenas handläggning och uppföljningen av pris- och kartellnämndens utbyggda registrering av karteller och koncentrationstendenser. 7. En befattning som konsumentombudsman (KO) bör tillskapas med uppgift att genom initiativ och förhandlingsverksamhet verka för ett på lämpligt sätt utbyggt konsumentskydd mot vilseledande affärsmetoder, obilliga försäljningsvillkor och ur säkerhetssynpunkt olämpliga varor och tjänster samt att tillse att normerna på konsumentskvddets område efterlevs. Konsument-

142 ombudsmannen bör i likhet med övriga statliga ombudsmän ges en självständig ställning i förhållande till andra myndigheter inom arbetsfältet. Konsumentombudsmannen bör vara sidoordnad de nuvarande konkurrensmyndigheterna och ej handlägga pris- och konkurrensbegränsningsärenden. 8. Konsumentupplysningen i prisfrågor bör fortlöpande utbyggas, särskilt mot bakgrunden av att bristande priskonkurrens i distributionen ofta sammanhänger med brister i konsumentens prismedvetenhet och marknadsorientering i övrigt. En upplysningskampanj föreslås med cirkaprisbegreppet och ökad prismedvetenhet som centralt tema samt en förstärkning av pris- och kartellnämndens upplysningssektion. Upplysningskampanjen bör vända sig mot såväl konsumenterna som företagarna och vad gäller formerna för upplysningen bör bl. a. tidningsannonsering prövas. I fråga om den regionala upplysningsverksamheten vore det enligt utredningens uppfattning värdefullt om priskontorens verksamhet, i den utsträckning som arbetet med uppgiftsinsamling medger, kunde mera systematiskt inriktas även på prisupplysning.

9. Det nordiska samarbetet på prisoch konkurrensområdet bör intensifieras. Detta fordrar enligt utredningens mening att den nuvarande informella kontaktverksamheten ges en fastare form genom att ett särskilt organ tillskapas härför, förslagsvis benämnt Nordiska pris- och konkurrensutskottet. Även om utredningen vill understryka betydelsen av gemensam lagstiftning på längre sikt, synes det i dagens läge lämpligast att inrikta samarbetet på undersökningsverksamhet och ett erfarenhetsutbyte ägnat att främja enhetliga bedömningslinjer i praxis. 10. En fortsatt utrednings- och undersökningsverksamhet på pris- och konkurrenspolitikens område synes nödvändig. Plärvid är särskilt att märka, att den pågående strukturomvandlingen kan medföra allvarliga konsekvenser ur konsumentsynpunkt, varför strukturutvecklingen måste följas av myndigheterna. Det är enligt utredningens uppfattning angeläget att en särskild planeringsenhet tillskapas med uppgift att följa de långsiktiga trenderna i utvecklingen och föranstalta om utredningar av mera generella och principiella problem på pris- och konkurrensområdet.

BILAGA 1

Internationell konkurrensbegränsningsrätt Av hovrättsfiskalen, jur. lic. Ulf Bernitz

Inledande

orientering

Historik

Konkurrensbegränsningsrätten utgör ett tämligen nytt rättsområde, som för närvarande befinner sig i framväxt i de flesta länder med ett utvecklat näringsliv byggt på fri företagsamhet. Tankegången att det åligger staten att aktivt främja en obunden konkurrens genom ingripanden mot konkurrensbegränsningar föranledde tidigast lagstiftning i Förenta staterna, där den grundläggande konkurrensbegränsningslagen, Sherman Act, tillkom 1890. Redan dessförinnan hade dock konkurrensbegränsande avtal i viss utsträckning betraktats som civilrättsligt ogiltiga enligt den angloamerikanska sedvanerätten. Sherman Act h a r senare utbyggts med ytterligare lagstiftning — främst Clayton Act av 1914 — och en omfattande praxis och vetenskaplig teoribildning har vuxit fram. Det förhåller sig i dagens läge otvivelaktigt så, att man i Förenta staterna har genomlyst antitrustfrågorna mer ingående än i andra länder och har en mer välutvecklad rättsbildning. I Europa h a r utvecklingen gått långsammare. Visserligen infördes konkurrensbegränsningslagstiftning av mera ingripande natur redan under mellankrigstiden i vissa stater, bl. a. i Norge, där den s. k. trustloven tillkom 1926. I stort sett är det dock först efter det

andra världskrigets slut som modern lagstiftning mot konkurrensbegränsning mera allmänt kommit att införas i Västeuropa. Av betydelse för utvecklingen har bl. a. varit, att Förenta staterna i samband med ockupationen införde s. k. dekartelliseringslagstiftning i Tyskland och även i Japan. Med hjälp av denna ersattes de branschomfattande karteller som tidigare spelat stor roll i dessa länders ekonomi med ett ekonomiskt system byggt på den obundna konkurrensens p r i n c i p . De amerikanska dekartelliseringssträvandena har utgjort grunden för den tämligen stränga konkurrensbegränsningslagstiftning som numera gäller i Förbundsrepubliken Tyskland och i Japan. 1950- och 1960talen h a r utmärkts av en snabb utbyggnad av lagstiftningen i de flesta europeiska länder; en process som tenderat att gå fortare än tidigare under de senaste åren. Som exempel må nämnas den schweiziska kartellagen av 1962, den spanska kartellagen av 1963 och den finska konkurrenslagen av 1964. I Storbritannien h a r den tidigare lagstiftningen skärpts under de senaste åren.

Förbudsprincip och missbruksprincip

De i de skilda länderna gällande konkurrensbegränsningslagarna är ofta mycket olikartade till sin närmare utformning. Betydande politiska me-

144 ningsskiljaktigheter har inte sällan föregått lagarnas antagande, vilket återspeglas i de valda lösningarna. I mycket återgår dock de olika lagarna på gemensamma grundtankar, oftast direkt eller indirekt hämtade från den amerikanska antitrustlagstiftningen. Man brukar allmänt tala om två skilda p r i n c i p e r för utformning av konkurrensbegränsningslagstiftning, förbudsprincipen och missbruksprincipen. Förbudsprincipen kan typiskt sett sägas innebära att man, i regel vid straffansvar, förbjuder vissa konkurrensbegränsande handlingssätt; överträdelser bedöms i judiciell ordning. Missbruksprincipen karakteriseras av att man utan att förbjuda en viss konkurrensbegränsning öppnar möjlighet att pröva dess verkningar i administrativ ordning och göra ingripande för de fall att dessa befinns vara skadliga. Skillnaden mellan de båda principerna är dock inte alltid så stor. Förbudsprincipen kan mildras genom legala undantag eller frikostig dispensgivning och missbruksprincipen skärpas bl. a. genom regler om att vissa konkurrensbegränsningar presumeras vara skadliga intill dess motsatsen bevisas (omvänd bevisbörda). I inget land kan lagstiftningen sägas bygga helt på den ena eller a n d r a principen. Den amerikanska rätten kan dock anges som prototyp för förbudsprincipen, enär en rad av de mest betydelsefulla formerna av konkurrensbegränsning där är förbjudna vid straffansvar under alla förhållanden. Även i USA finns emellertid möjlighet till skälighetsprövning i fråga om många konkurrensbegränsningstyper (rule of reason). I de europeiska länderna överväger missbruksprincipen. Många lagar framträder dock närmast som kompromisser mellan de två linjerna. Sålunda är bruttoprissättning direkt förbjuden i ett flertal europeiska stater.

Även i Sverige bygger lagstiftningen på en kombination av förbuds- och missbruksprincip. Bruttopriser och anbudskarteller är sålunda förbjudna vid straffansvar — med dispensmöjlighet — under det att övriga former av konkurrensbegränsning prövas efter sina verkningar i det särskilda fallet. Den svenska konkurrensbegränsningslagen h a r emellertid givits en internationellt sett förhållandevis återhållsam utformning om man ser till förekomsten av sanktioner av typen straff, vite, skadestånd och civilrättslig ogiltighet. Det synes dock förhålla sig så att man också i ett flertal främmande länder i praktiken i väsentlig mån söker uppnå lagstiftningens syften i första h a n d genom förhandlingsverksamhet. Man torde dock i andra stater knappast äga någon egentlig motsvarighet till de åtaganden och den självsaneringsverksamhet från näringslivets sida, som utgör bakgrunden till den svenska förhandlingsprincipen. Undersöknings- och publicitetsverksamheten på konkurrensbegränsningsområdet äger betydande omfattning i Sverige. Vi tillämpar mer än de flesta andra länder publicitetsvapnet mot konkurrensbegränsningar och man kan därför även tala om den svenska publicitets principen.

Internationella karteller

Ett betydande arbete h a r på senare år nedlagts på att skapa former för internationellt samarbete till motverkande av konkurrensbegränsningar. Det är sedan gammalt bekant att internationella karteller förekommer i icke obetydlig omfattning, ofta i form av marknadsdelningsavtal, exempelvis avtal o m hemmamarknadsskydd. Företagen överenskommer då att dela upp den potentiella marknaden mellan sig och inte gå in på varandras områden. De internia-

145 tionella kartellbildningarna är dock ännu otillfredsställande undersökta. Belysande är framför allt den amerikanska praxis. Den amerikanska antitrustlagstiftningen äger nämligen en tämligen vidsträckt exterritoriell effekt och de amerikanska antitrustmyndigheterna har i olika fall tagit upp internationella marknadsdelningskarteller, som berört importkonkurrensen till Förenta staterna, till bedömning enligt den amerikanska lagstiftningen. Några av de mest kända ärendena har gällt marknadsuppdelning i fråga om aluminium, kullager, elektriska artiklar och varor från kemisk industri. Ett nytt betydelsefullt material, som dock ännu låter sig blott delvis överblickas, har framkommit i samband med tillämpningen av EEC:s konkurrensbegränsningsregler. Under åren närmast efter det andra världskriget pågick efter initiativ av Förenta staterna ett intensivt arbete på att söka skapa en internationell handelsorganisation i syfte att främja världshandeln och sysselsättningen. Resultatet av arbetet blev den s. k. Havanna-stadgan, vars femte kapitel innehöll bestämmelser avsedda att förekomma skadliga verkningar av internationella konkurrensbegränsningar. 1950 års riksdag befullmäktigade Kungl. Maj.-t att för Sveriges del ratificera stadgan, som dock aldrig kom att träda i kraft (prop. 1950:54). Senare h a r arbetet på att skapa en internationell ordning för att motverka skadliga verkningar av konkurrensbegränsningar med internationell anknytning fortsatt på olika håll, bl. a. inom Förenta nationernas ekonomiska och sociala råd, ECOSOC, samt inom GATT. Allmänt måste dock sägas att arbetet hittills gått långsamt och innefattat en rad misslyckanden. Vissa resultat har dock vunnits. I detta avsnitt skall OECD och det nordiska samarbetet beröras. 10-614700

OECD

OECD (The Organisation for Economic Co-operation and Development, Paris) bedriver ett omfattande arbete på konkurrensbegränsningsområdet. Som resultat härav h a r bl. a. ett flertal skrifter publicerats. Den av OECD utgivna Guide to Legislation on Restrictive Business Practices, Europe and North America, Texts, Explanatory Notes, Decisions, Bibliography i fem b a n d (även på franska) är den grundläggande källan för information om utländsk lagstiftning. Verket innehåller redogörelser för lagstiftningen i Danmark, Norge och Sverige, flertalet övriga västeuropeiska länder, USA och Kanada samt EEC och den Europeiska kol- och stålunionen jämte en systematisk bibliografi. Arbetet hålls å jour genom lösbladssystem. Avsnitten om de olika ländernas kartellrätt är uppställda efter en enhetlig princip och omfattar för varje land en kort översikt av lagstiftningens huvudpunkter, lagtext i engelsk översättning, kommentar till olika bestämmelser, kortfattade referat av viktigare domar eller beslut samt bibliografiska uppgifter. Översikterna är som regel författade av personer knutna till respektive lands kartellmyndigheter. Verket kompletteras av en ämnesvis uppställd jämförande översikt av h u r olika konkurrensbegränsningstyper bedöms i de skilda ländernas rättsordningar, benämnd Restrictive Business Practices. Comparative Summarg of Legislation in Europe and North America, Paris 1904. Vidare har utgivits en ordbok i vilken olika i konkurrensbegränsningsrätten begagnade termer förklaras och definieras, Glossarg of Terms Relating to Restrictive Business Practices, Paris 1965. OECD h a r även låtit publicera undersökningar i särskilda ämnen, bland dem Gammelgaard,

146 Resale Price Maintenance, Paris 1958 (om bruttoprissättning). OECD har igångsatt en undersökning av internationella konkurrensbegränsningar i olika branscher under ledning av fristående experter. Vissa preliminära branschundersökningar har framlagts. Vidare diskuteras förslag att tillskapa någon form av konsultationsförfarande mellan de stater som önskar delta däri.

Norden

Jämför man den svenska konkurrensbegränsningslagstiftningen med de övriga nordiska länderna, föreligger stora likheter i förhållande till Finland men betydande skillnader i förhållande till Norge och Danmark, vars lagar dessutom är inbördes olika. Island saknar konkurrensbegränsningslag. Varje lands lagstiftning har växt fram för sig och något nordiskt lagstiftningssamarbete har ej förekommit, ehuru de nordiska näringsfrihetsmyndigheterna regelbundet utbyter erfarenheter. Nordiskt samarbete pågår f. n. vid utarbetande av ny lagstiftning mot illojal konkurrens. Då den danska, finska och norska konkurrensbegränsningsrätten närmare behandlas nedan må här blott vissa huvuddrag i regelsystemet anmärkas. I Norge gäller nu prisloven av 1953 med senare ändringar och tilläggsförfattningar. Denna, som ger prismyndigheterna mycket omfattande befogenheter, berör inte bara åtgärder till undanröjande av h i n d e r för konkurrens utan ger även möjlighet till direkt prisreglering, även under normala ekonomiska förhållanden. Viktigt är att man i Norge inte bara förbjudit bruttopriser utan även horisontellt prissamarbete. I Danmark gäller monopolloven av 1955 med senare ändringar samt som komplement en särskild lov om ind-

seende med priser. Även i Danmark är myndigheten på området, monopoltilsynet, samtidigt sysselsatt med såväl priskontroll — främst av marknadsdominerande företag — som undanröjande av konkurrensbegränsningar. I Finland infördes den s. k. konkurrenslagen 1964, vilken — särskilt vad gäller dess materiella bestämmelser — står i väsentlig överensstämmelse med de i Sverige tillämpade principerna. Även i Finland finns viss priskontroll, som bygger på en tidsbegränsad fullmaktslag och administreras helt skild från de konkurrensfrämjande myndigheterna. Den största skillnaden mellan de nordiska länderna synes ligga däri att man i Sverige i huvudsak saknar möjlighet till direkt prisreglering. Härvid bör dock nämnas att prisövervakningen är särskilt väl utbyggd i Sverige. I övrigt torde divergenserna vara mindre i praktiken än vad lagstiftningens utformning närmast ger vid handen. Några av de gemensamma huvuddragen skall här antydas i generaliserad form. Stor betydelse tillmäts övervakning, registrering och publicitet. Lagarna äger formellt vidsträckta tillämpningsområden men — bortsett från vissa förbudsbestämmelser — ingriper man i huvudsak blott mot konkurrensbegränsningar, som i det konkreta fallet inte ter sig godtagbara från allmän synpunkt (missbruksprincipen). I praxis är det främst distributionens konkurrensförhållanden, som stått i förgrunden, under det att man vad gäller industriproduktionen med hänsyn bl. a. till hemmamarknadernas litenhet i betydande grad litar till importkonkurrens. Samtliga länder samverkar härvid inom EFTA och FINEFTA. Som ett betydelsefullt undantag från missbruksprincipen står det bruttoprisförbud, som numera i huvudsak gäller

147 i hela Norden och som bl. a. omfattar märkesvaror. Mot bakgrunden av detta förbud har en närmare praxis utvecklats angående leveransvägran och prisdiskriminering, som bygger på en efter olika situationer nyanserad bedömning av dylika åtgärders tillåtlighet. En för några år sedan genomförd samnordisk undersökning av denna praxis visade att bedömningslinjerna inte avvek särskilt mycket i de olika länderna (Ingeborg Thomsen, Afg0relser i säger om naegtelse af levering i Danmark, Norge og Sverige, Meddelser fra monopoltilsynet 1962:4 s. 65 ff). Undersökningen omfattade ej Finland som då ännu ej fått utbyggd lagstiftning på området. Vad gäller horisontellt prissamarbete innefattar det norska principförbudet häremot en viktig avvikelse från de övriga länderna som tilllämpar missbruksprincipen med undantag för det särskilda förbudet mot anbudskarteller i Finland och Sverige. För kontakten mellan berörda pris- och konkurrensmyndigheter i de nordiska länderna har en särskild ordning tillskapats. Sedan 1959 håller dessa myndigheter årliga gemensamma möten på ämbets- och tjänstemannaplanet av mera informell karaktär. Mötena innefattar främst erfarenhetsutbyte och information om utvecklingen. Det sker en regelbunden utväxling av officiella publikationer o. dyl. I varje land finns en kontaktman som förmedlar informellt informations- och erfarenhetsutbyte mellan myndigheterna, något som ofta förekommer. Frågan om en vidareutbyggnad av samarbetet har bl. a. dryftats i Nordiska rådet men ännu ej föranlett åtgärder.

Disposition

Den fortsatta framställningen är upplagd på följande sätt. Först redogörs

för de regler i den svenska konkurrensbegränsningslagstiftningen som särskilt berör internationella relationer. Härefter behandlas den reglering av internationella konkurrensbegränsningsförhållanden som genomförts genom särskilda stadganden i Stockholms- resp. Rom-avtalen för EFTA:s och EEC:s vidkommande. Slutligen ges en redogörelse för lagstiftningen i ett antal främmande länder, nämligen de nordiska grannländerna, Förenta staterna, Storbritannien, Frankrike och Förbundsrepubliken Tyskland. Tyngdpunkten i dessa redogörelser h a r lagts på bedömningen av prissamarbete i olika former och vad därmed äger samband.

Svensk internationell gränsningsrätt

konkurrensbe-

Man har iakttagit betydande återhållsamhet när det gällt att införa möjlighet att bedöma konkurrensbegränsningar med internationell anknytning enligt den svenska konkurrensbegränsningslagstiftningen. Detta torde bl. a. sammanhänga med svårigheterna att ge ett lands lagstiftning exterritoriell effekt, vilket medför att effektiva regler enligt den svenska konkurrensbegränsningar endast torde kunna genomföras i mellanfolklig samverkan. I dagens läge tillåts emellertid i många länder samarbete mellan företag på exportmarknaden i situationer där motsvarande samarbete på hemmamarknaden är förbjudet, något som naturligen till väsentlig del bestämmer även den svenska lagstiftningens bedömning av exportkarteller. De två förbuden mot bruttopriser och anbudskarteller kan sägas vara territoriellt begränsade till Sverige. Bruttoprisförbudet i 2 § KBL förbjuder företagare att betinga sig av företagare

148 inom senare försäljningsled att denne inte skall underskrida visst pris vid försäljning av förnödenhet här i riket. Även den kompletterande föreskriften att det skall komma till uttryck att pris som anges till ledning för prissättningen inom senare försäljningsled får underskridas, är försedd med en motsvarande begränsning. Förbudet är i och för sig tillämpligt även på prisföreskrifter av utländska företagare som exporterar sina varor till Sverige. Av naturliga skäl kan dock den utländske säljaren själv normalt inte nås av svensk straffrättslig exekution. Vanligen säljs dock importvaror genom svenska mellanhänder som är att anse som självständiga företagare enligt KBL och följaktligen kan fällas för överträdelse av bruttoprisförbudet. Av förbudets utformning följer att svenska företagare inte är förbjudna enligt svensk rätt att bestämma bruttopriser på varor som de låter exportera för försäljning i utlandet. Betydelsen härav förringas dock av att bruttoprissättning är otillåten i ett betydande antal utländska stater. Enligt förbudet mot anbudskarteller i 3 § KBL får företagare ej träffa eller tillämpa överenskommelse att samråd eller annan samverkan mellan olika företagare skall äga rum innan någon av dem avger anbud på försäljning av förnödenhet eller utförande av tjänst här i riket. Avtal om samråd vid anbudsgivning som avser prestation av förnödenhet eller tjänst utomlands, exempelvis anläggningsarbeten i annat land, faller således utanför förbudet. Däremot faller samverkan vid avgivande av anbud på försäljning av förnödenhet eller utförande av tjänst här i riket i och för sig under förbudet även om en, flera eller samtliga anbudsgivare är utlänningar. Även h ä r möter dock svårigheter att nå ett utländskt företag med svenskt straffrättsförfarande.

Förhandling enligt 5 § KBL för undanröjande av skadlig verkan av konkurrensbegränsning får normalt endast avse verkan inom riket. Sådan verkan benämns här inlandsverkan. Enligt ett särskilt stadgande (6 § KBL) kan dock förhandling under vissa förutsättningar också avse utlandsverkan. I paragrafen stadgas att förhandling ej må, med mindre Konungen lämnar tillstånd, gälla verkan utom riket av konkurrensbegränsning. Tillstånd får meddelas endast i den mån det påkallas av hänsyn till överenskommelse med främmande makt. Den enda överenskommelse enligt vilken dylikt tillstånd f. n. synes kunna beviljas är EFTA-konventionen. Något fall i vilket tillstånd till förhandling angående utlandsverkan av konkurrensbegränsning meddelats h a r hittills inte förekommit. Även uppgiftsskyldighetslagen är territoriellt begränsad. I lagens 3 § stadgas, att det åligger företagare att efter anmaning lämna uppgift om sådan i anmaningen närmare angiven konkurrensbegränsning, som berör hans verksamhet och h a r avseende på pris-, produktions-, omsättnings- eller transportförhållanden i riket, samt i övrigt om priser, intäkter, kostnader, vinster och andra förhållanden av beskaffenhet att inverka på prisbildningen. Stadgandets begränsning till inländska förhållanden anger den normala ramen för SPK:s undersöknings- och registreringsverksamhet. I samband med EFTA-konventionens godkännande från svensk sida uppmärksammades att SPK inte äger någon sådan möjlighet att företa undersökning av en konkurrensbegränsnings verkan utom riket jämlikt uppgiftsskyldighetslagen, som svarar mot möjligheten att föra förhandling efter tillstånd enligt 6 § KBL för undanröjande av skadlig verkan utom riket av konkurrensbegränsning. I propositionen

149 (1900:25 s. 53) förklarade emellertid föredragande departementschefen, att det inte syntes föreligga något omedelbart behov av ändrad lagstiftning härvidlag, utan att det tills vidare torde vara möjligt att på grundval av exister a n d e anordningar vidta erforderliga åtgärder från fall till fall. Om tillstånd till förhandling enligt G § meddelas och talan anhängiggörs vid NFR, kan emellertid rådet begagna sin befogenhet enligt 22 § KBL att förelägga part vid vite att tillhandahålla handelsböcker, korrespondens och övriga handlingar, som kan vara av betydelse i ärendet. I förarbetena till KBL behandlas bedömningen av exportkarteller, med och utan inlandsverkan. Saknar en exportkartell inlandsverkan kan den endast komma under bedömning i den ordning som stadgas i 0 § KBL. Till den del en exportkartell däremot medför inlandsverkan, är lagen i dess helhet tilllämplig på de åtgärder som avser den svenska marknaden. I förarbetena framhöll dock föredragande departementschefen följande (prop. 1953: 103 s. 218). Det bör dock understrykas att bedömningen av frågan, huruvida sådan (skadlig) verkan föreligger eller ej, här kan bli vanskligare än då det gäller konkurrensbegränsningar som berör enbart hemmamarknaden. Såsom de sakkunniga antytt kan nämligen den invändningen från näringslivets sida förväntas, att upprätthållandet av en konkurrensbegränsning på den svenska marknaden utgör en nödvändig förutsättning för ett verksamt och för landet i dess helhet gagneligt samarbete på exportmarknaden. Det skall icke förnekas, att sådana synpunkter kan förtjäna beaktande. Enligt min mening bör dock näringsfrihetsrådet vid bedömningen av dylika frågor iakttaga försiktighet. Såsom närmare behandlas i kap. 5 förekommer fortfarande bindande priskarteller som avser samarbete såväl på export- som hemmamarknaden, särskilt i fråga om järn- och skogsbruksproduk-

ter. NO har hittills inte anhängiggjort någon talan mot en exportkartell med inlandsverkan vid NFR. I sammanhanget må kort beröras reglerna angående parallellimport av märkesvaror. Man har såväl i Sverige som utomlands uppmärksammat, att principen om varumärkesrättens territoriella begränsning synes kunna utnyttjas för internationell kartellbildning genom marknadsdelning. Problemet berör import av utomlands tillverkade och lagligen märkta märkesvaror och avser frågan i vad mån en svensk generalagent eller återförsäljare som innehar varumärket i Sverige kan med stöd av varumärkesrätten h i n d r a att annan får importera och sälja märkesvaran. Spörsmålet är att bedöma enligt varumärkeslagen, då det knappast torde finnas möjlighet att ingripa jämlikt KBL i en situation som varumärkesrättsligt utgör straffbart intrång. Rättsläget enligt den äldre varumärkeslagen bedömdes av högsta domstolen i rättsfallet NJA 1900 s. 457 angående parallellimport av grammofonskivor av märket Prestige. Högsta domstolen synes ha ansett intrång i rätt till varumärke som registrerats i Sverige föreligga i fall, då varor som i annat land försetts med sådant märke hit införts utan den svenske varumärkeshavarens medgivande, även om märkningen inte stridit mot lagstiftningen i det land där den skett. Denna regel synes ha gällt även för det fall att den svenska varumärkeshavaren intagit ställning av generalagent. Av motiven till kommittéförslaget till ny varumärkeslag framgick att kommittén ansett det tidigare rättsläget böra bibehållas. Sedan konsekvenserna av den nämnda regeln belysts från konkurrensbegränsningssynpunkt i kritiska remissyttranden av Svea hovrätt och näringsfrihetsrådet uttalade föredragande departementschefen i propositionen

150 med förslag till varumärkeslag (prop. 1960:167 s. 71). Om fabrikanten själv innehar registreringen, följer av allmänna varumärkesrättsliga grundsatser att han icke kan förhindra att av honom försålda och märkta varor vid vidareförsäljning tillhandahålles under det ursprungliga varumärket; detta torde gälla också där vidareförsäljningen sker i annat land. Motsvarande bör enligt min mening gälla även om fabrikanten själv icke registrerat märket i Sverige men den som gjort det kan sägas inneha registreringen på fabrikantens vägnar. I regel torde detta vara händelsen beträffande generalagent. Enligt min mening bör man med en rimlig tolkning av förevarande lagbestämmelser kunna uppnå tillfredsställande resultat, och jag finner ej anledning att uppställa särskilda undantagsregler i nu berört avseende. I vilken utsträckning detta uttalande inneburit en förändring av det tidigare rättsläget torde vara omtvistat. Frågan torde kunna klart besvaras först när vägledande avgöranden från högsta instans föreligger.

EFTA

:s

konkurrensbegränsningsregler

EFTA:s allmänna målsättning är att främja ekonomisk expansion, full sysselsättning, ökad produktivitet och ett rationellt utnyttjande av tillgångar, finansiell stabilitet och fortlöpande förbättring av levnadsstandarden. Det uppställda målet vill man nå genom successiv inbördes avveckling av tullar och kvantitativa restriktioner. För samarbetet med Finland gäller en särskild överenskommelse mellan EFTA och Finland, FINEFTA. För att förhindra att de fördelar som väntas följa av handelns frigörande, skall utebli på grund av åtgärder från statliga myndigheters eller enskildas sida, har man ansett det nödvändigt att komplettera bestämmelserna om avveckling av tullar och restriktioner med bl. a. särskilda konkur-

rensregler. Av betydelse härvidlag är i första hand EFTA-konventionens artikel 15 med rubriken konkurrensbegränsningar, vilken även är tillämplig inom FINEFTA. Artikel 15 förklarar vissa konkurrensbegränsningar vara oförenliga med konventionen. Detta gäller följande affärsmetoder i den mån de motverkar de fördelar, som förväntas i anledning av undanröjande eller frånvaron av tullar och kvantitativa restriktioner i handeln mellan medlemsstaterna: a) överenskommelser mellan företag, beslut av företagssammanslutningar och i samförstånd mellan företag tillämpade förfaranden, vilka har till syfte eller resultat att hindra, begränsa eller snedvrida konkurrensen inom EFTA-området; b) förfaranden, genom vilka ett eller flera företag på ett otillbörligt sätt utnyttjar en dominerande ställning inom EFTA-området eller inom en väsentlig del av detta. Varje företag, som anser att dess verksamhet hindras av att affärsmetoder av detta slag tillämpas i ett annat medlemsland, kan vända sig till vederbörande myndigheter i sitt eget land; i Sverige i första h a n d till NO eller SPK. Vid ett ministerrådsmöte i EFTA och FINEFTA hösten 1965 bekräftades regeringarnas villighet att noggrant undersöka klagomål som framkommer från annat medlemsland över sådana konkurrensbegränsningar i det egna landet som inte står i överensstämmelse med artikel 15 och att i förekommande fall uppta klagomålen till behandling på sätt som står vederbörande land till buds. Medlemsländerna är beredda att undersöka fall så snart de åberopade omständigheterna vid första påseendet synes visa att artikel 15 överträtts och de kommer inte att göra en sådan undersökning avhängig av att ett formellt klagomål framlagts eller att överträdelsen blivit till fullo styrkt. Vad an-

151 går möjligheterna att ingripa mot överträdelser av artikel 15 har medlemsländerna tillgång till administrativa och i många fall rättsliga medel. / praktiken torde vanligen följande åtgärder bli aktuella. a) Om ett företag h a r riktat myndigheternas uppmärksamhet på en konkurrensbegränsning i ett annat medlemsland och det förefaller som om denna skulle vara oförenlig med artikel 15, tas saken upp bilateralt med det medlemsland eller de medlemsländer, där den eller de som medverkar i konkurrensbegränsningen är hemmahörande, i överensstämmelse med det samrådsförfarande varom stadgas i artikel 31 i konventionen. De bilaterala överläggningarna kommer att vara helt informella och konfidentiella och skall syfta till att utröna fakta i ärendet och till att avgöra, om konkurrensbegränsningen kan anses stå i strid med artikel 15. b) Om de bilaterala överläggningarna leder till enighet om att affärsmetoderna är oförenliga med artikel 15 skall medlemslandet använda administrativa medel för att påverka parterna, och om detta inte leder till resultat skall landet i förekommande fall överväga att använda vederbörliga rättsliga förfaranden. c) Rapporter — allmänt hållna — om dessa informella bilaterala överläggningar och om vidtagna åtgärder skall delges samtliga medlemsländer via EFTA-sekretariatet. Vederbörande medlemsländer skall i det enskilda fallet vara särskilt noggranna att inte röja uppgifter av konfidentiell natur. Syftet med detta utbyte av informationer är att alla medlemsländerna skall tolka konventionens bestämmelser på samma sätt. d) Om ett fall inte kunnat lösas bilateralt kan frågan diskuteras informellt

på multilateral basis. Frågan kan också formellt hänskjutas till EFTA-rådet, d. v. s. ett klagomål kan inges till rådet som efter omröstning kan avge rekommendationer eller fatta beslut i enlighet med artikel 31 i konventionen. Det kan tilläggas att om en sådan rekommendation inte efterkommes, kan en skadelidande medlemsstat bemyndigas att vidta motåtgärder. I samband med rekommendation eller beslut om sådant bemyndigande kan rådet enligt artikel 16 mom. 2 låta offentliggöra en r a p p o r t angående omständigheterna i ärendet. Medlemsstaternas regeringar skall i konkurrensbegränsningsfrågor underlätta utbyte av upplysningar genom informella och icke bindande kontakter. Vederbörande konkurrensvårdande myndigheter i Danmark, Finland, Norge, Portugal, Storbritannien och Sverige kan — förutom genom vanliga diplomatiska kanaler —• ta direkt kontakt med varandra på det förberedande stadiet för att erhålla upplysningar. Detta utbyte av upplysningar medför inte någon skyldighet att vidta åtgärder som skulle stå i strid med nationell lagstiftning eller administrativ praxis. Den hittillsvarande betydelsen av konkurrensbegränsningsreglerna inom EFTA och FINEFTA torde ha varit ganska begränsad. Inget ärende h a r hittills tagits upp till bedömning enligt artikel 15. Vid ministerrådsmötet hösten 1965 beslöts emellertid — i samband med preciseringarna av det praktiska förfarandet, att de möjligheter — uttryckliga och underförstådda — som EFTA-konventionen erbjuder för att ingripa mot fall av konkurrensbegränsningar skulle göras mera allmänt kända för näringslivet. Syftet var härvid att fästa näringslivets uppmärksamhet på, å ena sidan möjligheten av att företagen kan bli föremål för administrativa

152 eller judiciella åtgärder, och å andra sidan de möjligheter som står öppna för företag, som anser sig hindrade i sin verksamhet av konkurrensbegränsningar i strid med artikel 15, att bringa fallet till sin regerings kännedom. I Sverige h a r en redogörelse för EFTA:s konkurrensregler nyligen publicerats i Pris- och kartellfrågor (Meddelanden från NFR 1966 nr 1) och distribuerats till ett stort antal företag och tidskrifter.

EEC:s

konkurrensbegränsningsregler

Romavtalet upptar långtgående regler mot konkurrensbegränsningar på Den gemensamma marknaden. 1 Dessa regler h a r senare kompletterats med ett flertal förordningar, ett arbete som ännu inte är avslutat. Man synes inom EEC i allmänhet tillmäta bekämpningen av konkurrensbegränsningar stor betydelse och en omfattande reglering på området är under uppbyggnad. En kortfattad redogörelse för vissa huvudpunkter i regelsystemet skall här ges. Förarbetena till Romavtalets konkurrensbegränsningsregler är föga omfattande. Upplysning om de huvudsyften som legat bakom dessa ges främst i den s. k. Spaakrapporten, framlagd till Messinakonferensen 1956. I denna, i vilken huvudlinjerna i det blivande fördraget uppdrogs, framhölls inledningsvis bl. a. att sammanslagningen av medlemsstaternas marknader möjliggjorde massproduktion genom storföretag utan att dessa erhöll monopolställning och även ökad konkurrens, som tvingade företagen till ständig rationalisering och modernisering och därigenom förhindrade fortvaron av föråldr a d e driftsmetoder. Man betonade i rapporten, att detta syfte fordrade möjlighet att ingripa mot konkurrensbegränsande åtgärder och att en effektiv anti-

trustpolitik krävde, att ett överstatligt organ med egna maktmedel inrättades. Som huvudproblem för den blivande Gemenskapens konkurrensregler betraktades prisdiskriminering och annan olikformig behandling på grund av nationalitet eller domicil. Man framhöll att man måste förhindra konkurrensbegränsningar, som skulle omintetgöra förverkligandet av en gemensam marknad byggd på konkurrens, och nämnde därvid marknadsdelningsavtal, produktionsbegränsningsavtal och monopol. Man ansåg dock, att bestämmelsernas räckvidd kunde begränsas till att omfatta förfaranden, som inverkade på den mellanstatliga handeln. En närliggande förebild utgjorde det 1951 ingångna fördraget om upprättande av den Europeiska kol- och stålunionen, som innehåller omfattande antitrustregler med vilka Romfördragets bestämmelser företer likheter. Konkurrensreglerna i fördraget bör ses mot bakgrunden av det allmänna stadgandet i fördragets artikel 7 första stycket: »Inom detta fördrags tillämpningsområde och med beaktande av dess särskilda bestämmelser är varje form av diskriminering grundad på nationalitetsskäl förbjuden.» De kartellrättsliga huvudreglerna innehålls i artiklarna 85, som avser konkurrensbegränsande överenskommelser, och 86, vilken behandlar otillbörligt utnyttjande av ett företags dominerande ställning. Då dessa stadganden blott innehåller de materiellträttsliga huvudreglerna har de måst fullständigas med senare utfärdade närmare författnings1

EEC:s konkurrensbegränsningsregler och därunder utvecklad praxis har närmare presenterats i den av kommerskollegium fortlöpande utgivna skriftserien Europeiska ekonomiska gemenskapen. Översättningar till svenska av Romfördraget och viktigare följdförfattningar har utgivits, SOU 1963: 12 resp. 1964: 33.

153 föreskrifter, främst kartellförordningen av 1962 (även kallad TF nr 17). Tillämpningen av kartellreglerna ankommer i första hand på Gemenskapens verkställande organ, kommissionen. Över dess beslut föreligger emellertid besvärsrätt till den för de europeiska gemenskaperna gemensamma domstolen. Av dennas dom i det s. k. Boschmålet framgår, att artiklarna 85 och 86 är i princip omedelbart gällande rätt i medlemsstaterna. Artikel 85 angående konkurrensbegränsande avtal utgår från förbudsprincipen. Stadgandet är så disponerat att man förbjuder sådana avtal men öppnar möjlighet att ge undantag och således tillåta dem genom ett dispensförfarande. Den grundläggande förbudsregeln i artikelns punkt 1 förbjuder, såsom oförenliga med den gemensamma marknaden: Överenskommelser mellan företag, beslut av företagssammanslutningar och samordnade förfaranden, vilka äro ägnade att påverka handeln mellan medlemsstaterna och vilka ha till syfte eller följd att konkurrensen inom den gemensamma marknaden förhindras, inskränks eller förvanskas. Bestämmelsen omfattar, som framgår av lagtexten inte bara rättsligt bindande avtal utan även faktisk samverkan mellan företag, däremot inte konkurrensbegränsande åtgärder som ett företag genomför utan att samverka med annat. Till bestämmelsen är knuten en exemplifierande uppräkning av förbjudna förfaranden, som upptar fem typer: a) direkt eller indirekt fastställande av inköps- eller försäljningspriser eller andra affärsvillkor, b) begränsning eller kontroll av produktion, avsättning, teknisk utveckling eller investeringar, c) uppdelning av marknader eller försörjningskällor, d) tillämpning av olika villkor för lik-

värdiga prestationer gentemot handelspartner, varigenom dessa tillskyndas nackdel i konkurrensen, e) uppställande såsom villkor för avtal, att avtalspartner godkänner tilläggsprestationer, vilka varken till sin natur eller enligt handelsbruk ha något samband med föremålet för avtalet. Innebörden av uttrycket påverkan av handeln mellan medlemsstaterna h a r varit diskuterad. Med handel torde avses såväl varuhandel som tillhandahållande av tjänster. Det torde vara tillräckligt att det föreligger en indirekt påverkan på handeln och det synes ej nödvändigt att denna påverkan är menlig utan blott att handeln utvecklas på ett annat sätt än den skulle ha gjort om konkurrensbegränsningen inte funnits. De enligt artikel 85 punkt 1 förbjudna avtalen saknar rättsverkan enligt vad särskilt stadgas i punkt 2 av samma artikel, d. v. s. de är civilrättsligt ogiltiga. Från det allmänna förbudet kan undantag erhållas enligt artikel 85 punkt 3. Villkor för undantag är att avtalet och vad därmed jämställes bidrar till att förbättra produktionen eller distributionen av produkter eller till att främja tekniskt eller ekonomiskt framåtskridande, samtidigt som förbrukarna tillförsäkras en skälig andel av den därigenom uppkommande vinsten. Avtalet får dock inte ålägga berörda företag restriktioner som inte är oundgängliga för uppnåendet av dessa syften eller ge företagen möjlighet att eliminera konkurrensen för en väsentlig del av ifrågavarande produkter. Som synes h a r inga konkurrensbegränsningar förbjudits i den bemärkelsen, att de över huvud inte kan påkalla prövning av en ansökan om undantag. Enligt artikel 86 förbjuds missbruk från ett eller flera företags sida av en dominerande ställning på Den gemen-

154 samma marknaden eller inom en väsentlig del av denna i den utsträckning missbruket är ägnat att påverka handeln mellan medlemsstaterna. Man ger även i detta stadgande en exemplifiering av vari missbruk särskilt kan bestå, nämligen a) direkt eller indirekt påtvingande av oskäliga inköps- eller försäljningspriser eller andra oskäliga affärsvillkor, b) begränsning av produktion, avsättning eller teknisk utveckling till förfång för konsumenterna, c) tillämpning av olika villkor för likvärdiga prestationer gentemot handelspartner, varigenom dessa tillskyndas nackdel i konkurrensen, d) uppställande såsom villkor för avtal, att avtalspartner godkänner tilläggsprestationer, vilka varken till sin natur eller enligt handelsbruk ha något samband med föremål för avtalet. Exemplifieringen knyter som synes nära an till den som givits för konkurrensbegränsande avtal. Den närmare tillämpningen av artikel 86 är ännu tämligen oklar, då några författningar med särskilda föreskrifter angående dess användande ej har utfärdats hittills. Det bör påpekas att Gemenskapen saknar bestämmelser som riktar sig mot oligopolf öretags konkurrensbegränsande förfarande i fall då företaget ej intar en marknadsdominerande ställning enligt artikel 86 och ej heller deltar i åtgärder som faller under artikel 85. Vidare saknas bl. a. speciella regler om företagssammanslagningar. Närmare föreskrifter om tillämpningen av artikel 85 punkt 3 har utfärdats genom 1962 års kartellförordning. Principen är att ett avtal (och vad därmed jämställs) som faller under förbudet i paragraf 85 punkt 1 måste anmälas till kommissionen och av denna beviljas dispens för att bli tillåtet. Anmäls ej ett avtal kan det ej få undantag och är alltså förbjudet. Mot förbjudna avtal kan enligt kartellförordningen, som ett kom-

plement till den tidigare nämnda ogiltigbetssanktionen, riktas böter och viten. Temporärt har betydelsen av förbudsregeln i artikel 85 kraftigt begränsats av vissa supplerande bestämmelser. En beviljad ansökan om undantag erhåller sålunda rättsverkan även för tiden före beslutets dag. Avtal som gällde då kartellförordningen trädde i kraft skulle anmälas inom en viss numera förlupen tidsfrist och vid bifall till en sådan ansökan blir dessa avtal giltiga även för tiden före anmälan. Vad gäller avtal som tillkommit efter kartellförordningens ikraftträdande, blir dessa vid bifall till ansökan om undantag giltiga från dagen för anmälan. Gemenskapernas domstol h a r i Bosch-målet förklarat, att avtal som gällde då kartellförordningen trädde i kraft skall anses vara preliminärt giltiga i avbidan på prövning av anmälan, en princip som torde gälla även för nya, anmälda avtal. Principen är praktiskt viktig, då antalet anmälningar för erhållande av undantag blivit mycket stort — inemot 40 000, varav dock drygt 30 000 utgörs av exklusivavtal mellan endast två parter. Detta har medfört att prövningen av de anmälda avtalen kommit att d r a långt ut på tiden och fortfarande synes befinna sig i ett tidigt skede. För vissa avtalstyper gäller särskilda, mildare regler som skall i korthet antydas. I kartellförordningens artikel 4 punkt 2 stadgas att vissa avtalstyper inte behöver anmälas till kommissionen. Detta gäller dels rena h e m m a m a r k n a d s karteller, dels tvåpartsavtal, där överenskommelsen endast innefattar bruttoprissättning, eller avtal om upplåtelse av immaterialrätt, dels ock standardiserings- och forskningssamarbetsavtal. För de immaterialrättsliga avtalen finns dock särskilda preciserande bestämmelser. Befrielsen från anmälan innebär ej en förklaring att de berörda av-

155 talstyperna faller utanför förbudsstadgandet i artikel 85 punkt 1 utan blott att parterna utan anmälan kan hävda, att avtalet skall beviljas undantag enligt artikel 85 punkt 3, om avtalet t. ex. efter klagomål från tredje man skulle befinnas falla under konkurrensbegränsningsförbudet. Det stadgas därför att de berörda avtalen får anmälas till kommissionen, varigenom parterna kan erhålla visshet om avtalet faller under förbudsstadgandet eller ej. Kommissionen h a r dock utfärdat två särskilda tillkännagivanden angående handelsagentavtal och patentlicensavtal. I dessa tillkännagivanden anges att hithörande avtalstj r per under vissa förutsättningar enligt kommissionens uppfattning inte faller under förbudet. Det må i detta sammanhang anmärkas att en förordning utfärdats 1965 som ger kommissionen behörighet att inom ramen för artikel 85 punkt 3 meddela gruppvisa undantag från förbudet för dels okomplicerade exklusivavtal mellan två parter, dels licensavtal mellan två parter, innefattande konkurrensbegränsning i samband med licensgivning av immateriella rättigheter och know-how. Kommissionen torde relativt snart komma att utfärda dylika gruppvisa undantag. Det bör understrykas att EEC-rättens konkurrensbegränsningsregler är av betydelse från svensk synpunkt bl. a. därigenom att svenska företag kan bli direkt berörda av reglerna. Visserligen avser förbudsstadgandet endast avtal, beslut av företagssammanslutningar och samordnade förfaranden som är ägnade att påverka handeln mellan medlemsstaterna, men här är att märka att även företag i utomstående länder kan medverka i h ä r u n d e r fallande förfaranden. Härigenom berörs inte endast svenska dotterföretag inom EEC utan även exportföretag med hemvist i Sve-

rige som bearbetar Den gemensamma marknaden och h a r avtalsrelationer med företag inom denna. De svenska företagen torde ha särskild anledning att uppmärksamma ogiltighetssanktionen.

Danmark Inledning

Den danska pris- och konkurrensbegränsningslagstiftningen är uppdelad på två lagar, monopolloven och loven om indseende med priser. Monopolloven, som utfärdades 1955, men i vilken ändringar senare vidtagits, h a r till syfte att genom offentlig övervakning av monopol och andra konkurrensbegränsningar förhindra oskäliga (»urimelige») priser och affärsvillkor. Loven om indseende med priser innehåller bestämmelser om prisövervakning och möjlighet till prisreglering. Medan monopolloven riktar sig mot områden och förhållanden, som karakteriseras av väsentliga konkurrensbegränsningar, tar loven om indseende med priser sikte på områden, där konkurrensen visserligen inte kan sägas vara väsentligt begränsad, men där man dock till följd av en särskild marknadsstruktur, särskilda omsättningsförhållanden, tröghet i prisbildningen m. m. kan frukta att oskäliga priser och avanser uppstår.

Konkurrensbegränsningslagstiftningen

Monopolloven är tillämplig på all enskild förvärvsverksamhet, för vilken konkurrensen inom landet i dess helhet eller inom lokala områden är inskränkt på sådant sätt, att konkurrensbegränsningarna utövar eller kan utöva ett väsentligt inflytande på pris-, produktions-, distributions- eller transportförhållanden. Arbetsmarknaden och

156 statligt reglerad handel faller utanför lagen, som inte heller avser exportmarknaden. Övervakningen av monopol och konkurrensbegränsningar tillkommer monopoltilsynet, som utgörs av ett råd och ett direktorat. Rådet hestår av ordförande och 14 ledamöter. I rådet skall finnas företrädd en allsidig kännedom om ekonomiska förhållanden, däri inbegripet juridisk, nationalekonomisk och teknisk sakkunskap. Rådets löpande uppgifter ombesörjs av direktoratet, vars chef inte är medlem i rådet men deltar i dess sammanträden. Tilsynet har en personal på 85—90 personer. Beslut av monopoltilsynet kan överklagas hos en besvärsnämnd, bestående av en ordförande — som skall uppfylla villkoren för en h0yesterettsdommer — och två ledamöter, av vilka den ene skall vara nationalekonom och den andre skall företräda näringslivets organisationer. Nämndens beslut kan i sin tur, i enlighet med i Danmark gällande förvaltningsrättsliga grundsatser, underställas allmän domstols prövning, såväl av enskild part som av monopoltilsynet. Den danska kartellagstiftningen följer i stor utsträckning förhandlingsoch kontrollinjen. Detta gäller dock inte undantagslöst. Bruttopriser får sålunda inte upprätthållas utan monopoltilsynets tillstånd; de är dock ej förbjudna vid straffansvar som i de andra nordiska länderna utan man litar till civilrättslig ogiltighet och ingripande mot privata sanktionsåtgärder, särskilt leveransvägran. Tillstånd kan meddelas endast när viktiga skäl föreligger. Man h a r gett dispens bara i ett fåtal fall och antalet i kraft varande dispenser h a r minskat under de senaste åren. Vertikala riktpriser är i och för sig tillåtna. Av förbudskaraktär är även nedan berörda prisreglerande bestämmelser.

Man saknar däremot motsvarighet till det i de andra nordiska länderna gällande förbudet mot anbudskar:eller men har utbildat ett särskilt normsystem för tillåten samverkan vid anbudsgivning (lieitation). Det finns inte heller någon motsvarighet till det generella norska förbudet mot horisontell prissamverkan i allmänhet. Dessa former av konkurrensbegränsning prövas enligt monopollovens nedan berörda generella bedömningsregler. Monopolloven föreskriver en ganska omfattande anmälningsskyldighet för konkurrensbegränsande överenskommelser och marknadsdominerande företag. Monopoltilsynet inför gjorda anmälningar i ett offentligt register. I nionopolloven stadgas uttryckligen att registrering ej innebär något godkännande av de förhållanden som registrerats. Konkurrensbegränsande avtal och överenskommelser — såväl bindande som vägledande — skall utan anmaning anmälas till monopoltilsynet, om konkurrensbegränsningen utövar eller kan utöva ett väsentligt inflytande på pris-, produktions-, omsättnings- eller transportförhållanden i hela landet eller på lokala marknader. Anmälan skall göras inom åtta dagar efter det avtalet eller överenskommelsen träffats. Innan anmälan skett, är avtalet inte rättsligt bindande. Även ändringar i vad som registrerats skall anmälas. »Enkeltvirksomheder» (ensamföretag eller eljest »dominerande» företag) och sammanslutningar, som utövar eller kan utöva ett väsentligt inflytande på pris-, produktions-, omsättnings- eller transportförhållanden i hela landet eller på lokala marknader, skall anmälas, när monopoltilsynet fordrar detta. Uppgift skall lämnas inte bara om priser, förtjänster och rabatter utan också om kalkyler, inköp, försäljning, kundkrets, försäljningsområden, kvalitet och

157 varusortiment, leverans- och betalningsvillkor ni. ni. Avser anmälan av en kartell eller ett marknadsdominerande företag prishöjning, får denna inte sättas i kraft utan monopoltilsynets godkännande. Myndigheten skall om möjligt meddela beslut inom åtta dagar. Denna bestämmelse är av stor praktisk betydelse och utgör en form av direkt prisreglering på marknader, där monopolistisk prisbildning kan befaras. Vid bestämmelsens aktiva tillämpning torde man fästa vikt inom monopoltilsynet. Efter lagändring 1960 äger emellertid tilsynet möjlighet att dispensera från regeln om förhandsgodkännande av prishöjningar, när marknadsförhållandena, varans karaktär eller betydelse för omsättningen talar härför samt när fråga är om avtal och bestämmelser, som äger väsentlig effektivitetsfrämjande betydelse, bland annat vid strukturrationalisering. Vid sidan av den prisreglerande funktion, som godkännande av prishöjningar ger monopoltilsynet, äger detta viss möjlighet att fastställa högstpris. Befogenheten h a r blott utnyttjats i fråga om brödpriser. Om monopoltilsynet finner, att en konkurrensbegränsning medför eller kan antas medföra oskäliga (»urimelige») priser eller affärsvillkor, oskälig inskränkning i den fria näringsutövningen eller oskälig olikhet i villkoren för näringsutövningen, söker myndigheten undanröja detta genom förhandling med berörda företag eller sammanslutningar. Bedömningen av frågan, om priserna är oskäliga, skall ske på grundval av förhållanden hos motsvarande företag som drivs på ett tekniskt och affärsmässigt rationellt sätt. Monopoltilsynet kan företa tvångsingrepp mot konkurrensbegränsningar om förhandlingar visat sig resultatlösa. Tilsynet h a r sålunda vid en r a d till-

fällen upphävt bindande prisavtal eller ändrat sådana avtal till att endast vara vägledande, upphävt exklusivavtal och ändrat diskriminerande försäljningsoch leveransvillkor i liberaliserande riktning. Fall av leveransvägran äger liksom i Norge och Sverige stor praktisk betydelse. Monopolloven innehåller också bl. a. bestämmelser som ger befogenhet att föreskriva märkning och skyltning av varors pris, innehåll och vikt. Finner monopoltilsynet, att de skadliga verkningarna av en konkurrensbegränsning inte kan bringas att u p p h ö r a vare sig genom förhandling eller genom angivna åtgärder, skall förhållandet anmälas till ministern för handel, industri och sjöfart. Detsamma gäller om tilsynet finner att andra åtgärder än dem som lagen föreskriver skulle vara mera ändamålsenliga i det föreliggande fallet.

Den särskilda prislagstiftningen

Loven om indseende med priser är som inledningsvis nämnts en prisövervakningslag med möjlighet till prisreglering, som utgör ett komplement till monopolloven. Indseendeloven, som också administreras av monopoltilsynet, ger detta möjlighet att följa prisutvecklingen och göra eventuella inskridanden i anledning av vad myndigheten funnit även på områden som inte omfattas av monopollovens tillämpningsområde. Den nuvarande loven utfärdades 1966 men innehåller knappast några genomgripande ändringar i förhållande till vad som tidigare gällde. Monopoltilsynet äger befogenhet att företa undersökningar av pris- och marginalförhållanden på områden, där det finner behov av offentlig redogörelse för prisbildningen föreligga. Tilsynet kan faststäl-

158 la bestämmelser om sätt att skylta varupriser och upplysa om varumängd och avbetalningsvillkor. Medan undersökning pågår kan monopoltilsynet, om särskilda förhållanden kräver detta, förordna om temporärt prisstopp för en period av sex månader åt gången. Visar undersökningen att »urimelige» priser förekommer på området, äger myndigheten, likaledes för sex månader åt gången, fastställa maximipriser eller riktpriser. Särskilda regler ges för dessas beräknande. Tilsynet h a r företagit undersökningar enligt indseendeloven på ett antal områden. Blott i ett fall h a r emellertid hittills maximipriser fastställts, nämligen för rågbröd. Dessa avser en annan del av landet än den prisreglering för rågbröd, som vidtagits enligt monopolloven. En särskild lov om pris- og avancestop utfärdades i mars 1963 som ett led i en då träffad helhetsuppgörelse om den ekonomiska politiken. Lagen som upphävdes i oktober 1963 stadgade i huvudsak förbud att höja priserna på varor och tjänster utan monopoltilsynets tillstånd med mer än vad som svarade mot stegrade inköpspriser samt transport- och driftsomkostnader. Härvid gällde vissa begränsningar i rätten att beakta lönehöjningar som stegrad driftsomkostnad.

lig uppgift att övervaka och undersöia konkurrensbegränsningar samt att föra ett offentligt kartellregister. Vidare nfördes genom lagen förbud mot anbutskarteller och möjlighet att ingripa nud individuella förbud mot bruttopristr. Om man bortser från de två förbudslestämmelserna var 1957 års lag lik 1916 års svenska lag om övervakning av kcnkurrensbegränsning inom näringslivet, vilken upphävdes genom 1956 års urpgiftsskyldighetslag. 1957 års finska hg ersattes 1964 av en lag om främjanle av ekonomisk konkurrens, i regel lenämnd konkurrenslagen. Man införle därigenom en mera ingripande lagstiftning om motverkande av konkurrenslegränsningar, som till mycket stor cel bygger på den svenska KBL. Vid sidan av konkurrensbegrärsningslagstiftningen finns särskild p r s lagstiftning. Denna utgöres främst iv 1957 års lag om priskontroll (till 19i3 benämnd lag om tryggande av prisiiv å n ) ; en tidsbegränsad fullmaktskg, som regelbundet årligen förlängts och nu är i kraft till utgången av 19(6. Priskontrollen administreras av sociilministeriets prisavdelning och helt vid sidan av de konkurrensfrämjande myndigheternas verksamhet.

Konkurrensbegränsningslagstiftningen

Finland Inledning

Utvecklingen i Finland har varit tämligen likartad den svenska, dock att lagstiftningen där tillkommit något senare. Den första lagen i Finland var 1957 års lag om övervakning av konkurrensbegränsning i näringslivet, den s. k. kartellagen. Genom denna lag inrättades ett kartellverk med huvudsak-

Konkurrenslagen stadgar i likhet med vad som gäller i Sverige generellt firbud med dispensmöjlighet mot bruttoprissättning och anbudskarteller. Härutöver kan ingripande ske förhandlingsvägen mot alla andra former av konkurrensbegränsning under förutsättning att de i det konkreta fallet medfir skadlig verkan i lagens mening. Lagtexten är till sin närmare utformning lik den svenska, fastän i regel något annorlunda formulerad. Om förhani-

159 ling misslyckas, skall detta, såframt saken är av vikt, anmälas till statsrådet. I detta fall äger statsrådet befogenhet att för en tid av högst ett år förbjuda verkställighet och efterlevnad av konkurrensbegränsningen, för såvitt denna anses medföra ur allmän synpunkt skadlig verkan. Ett dylikt beslut kan upprepas efter det giltighetstiden för det föregående förbudsbeslutet utgått och ny förhandling ägt rum. Den svenska lagen saknar motsvarande bestämmelser om befogenheter för regeringsmakten. Konkurrenslagen är ej tillämplig på avtal eller regleringar, som avser arbetsmarknaden, jordbruk och fiske samt — kort uttryckt -— internationella konkurrensbegränsningar, som inte direkt riktar sig mot finsk kundkrets. Vad gäller förfarandet motsvaras den svenska SPK, såvitt gäller konkurrensfrågorna, av näringsfrihetsverket — en avdelning vid finska patentverket — och det svenska näringsfrihetsrådet av ett organ med samma namn och likartad sammansättning. Någon näringsfrihetsombudsman finns däremot ej i Finland, utan NO:s uppgifter åvilar främst näringsfrihetsverkets chef. Beslut av näringsfrihetsverket kan överklagas till besvärsavdelningen vid patent- och registerstyrelsen och i sista h a n d till högsta förvaltningsdomstolen. Näringsfrihetsrådets beslut kan överklagas till högsta förvaltningsdomstolen, en skillnad i förhållande till svensk rätt där besvärsmöjlighet saknas. Vad gäller uppgiftsskyldighet föreligger olikheter i förhållande till Sverige såvitt avser reglernas närmare utformning. De befogenheter som givits näringsfrihetsverket är i allmänhet något mindre omfattande än vad fallet är för SPK:s del. Ett undantag härifrån är dock att man infört straffsanktionerad skyldighet för »förening av näringsid-

kare eller annat samfund eller förbindelseorgan» att anmäla vissa konkurrensbegränsningar till näringsfrihetsverket. I övrigt begagnar man liksom i Sverige ett anmaningsförfarande. Verket för ett i huvudsak offentligt konkurrensbegränsningsregister över alla utredda konkurrensbegränsningar. Om tillämpningen av konkurrenslagen kan ännu inte så mycket sägas eftersom lagen trädde i kraft först den 1 juli 1964. Bruttoprisförbudets genomförande har tilldragit sig särskilt intresse. Näringsfrihetsrådet har beviljat dispens från bruttoprisförbudet såvitt gäller böcker, musiknoter, tidskrifter och tidningar. Endast ett fåtal framställningar om förhandling för att undanröja skadlig verkan av konkurrensbegränsning har hittills gjorts till näringsfrihetsrådet, intill utgången av 1965 sex stycken.

Prislagstiftningen

Denna är, som ovan nämnts, inte permanent utan har årligen förlängts. Genom den i kraft varande fullmaktslagen om priskontroll h a r riksdagen givit statsrådet befogenhet att övervaka och reglementera 1. priserna på förnödenheter, på vilka i landet råder brist eller vilkas priser på grund av otillräckliga konkurrensförutsättningar blivit eller uppenbarligen skulle bli oskäligt höga eller avsevärt inverkar på levnadskostnadsnivån samt 2. avgifter, som avsevärt inverkar på levnadskostnadsnivån. Med stöd av denna fullmakt har statsrådet utfärdat en särskild författning med närmare bestämmelser om prisreglering. Vid sidan av bestämmelser om fastställande av maximipriser finns institutet prisanmälan. Härom stadgas att sedan man förordnat att företagare

160 ej behöver söka prisfastställelse, kan denne anmanas att under viss period anmäla sina priser. Prisfastställelseplikten h a r numera i huvudsak avvecklats och endast ett mindre antal livsmedel och tjänster var prisreglerade vid årsskiftet 1965—1966, nämligen konsumtionsmjölk, grädde, mejerismör, ost (emmental- och edamer-), flaskgrädde och därmed jämförbara fettblandningar, margarin, rågoch vetemjöl, mannagryn, risgryn, matbröd (råg-), socker, kaffe (rostat-, billigare kaffekvaliteter) och kraftfoder. Prisanmälan görs för personbilar samt fossila och flytande bränslen. I samband med myntreformen 1962 och en omfattande omsättningsskattereform vid årsskiftet 1963—1964 infördes temporärt prisstopp för vissa förnödenheter och avgifter. Båda prisstoppen har numera upphört.

Sammanfattning och reformplaner

Prisfrågorna handläggs som nämnts fristående från konkurrenslagstiftningen vid socialministeriets prisavdelning. Denna omfattar inklusive fältorganisation vid länsstyrelserna drygt 60 tjänstemän. Prisavdelningen ägnar sig till stor del åt fortgående prisövervakning. Vidare förekommer förhandlingar som ett led i prisstabiliseringsarbetet. Detta innebär att man från socialministeriets sida söker förhandlingsvägen på förhand komma överens med näringsidkarna om prisändringar, då mera betydande sådana ifrågasattes, i syfte att främja prisnivåns stabilitet. Prisavdelningen h a n d h a r också bl. a. den på grund av jordbruksinkomstsystemet erforderliga regleringen av jordbruksprodukters priser, bestämmande av exportpremier, kalkylering av understödet till betsockerindustrin och till en del skötseln av en marknadsföringsfond för lantbruksprodukter. Därtill handhar prisavdelningen tillsammans med handels- och industriministeriet skötseln

Finland befinner sig i dag från lagstiftningssynpunkt i ett läge som påminner om det som r å d d e i Sverige 1954—1955, då möjlighet att ingripa mot konkurrensbegränsningar nyligen införts, men den sedan krigsåren kvarlevande priskontrollen ännu inte avskaffats. Man avser emellertid i Finland att tämligen snart fortsätta det reformarbete, som inleddes med införandet av den huvudsakligen efter svenskt mönster utformade konkurrenslagen 1964. Vissa reformplaner föreligger m e n slutlig ställning till dessa h a r ännu inte tagits, något som sammanhänger m e d de inrikespolitiska förhållandena i F i n land. Man torde önska ersätta den n u varande temporära prisregleringslag;en med dels en permanent lag av beredskapskaraktär för extraordinära förhållanden, som skulle ge m y n d i g h e t e r n a mycket vittgående befogenheter, O'ch dels en för normala förhållanden avsedd lagstiftning. Denna skulle innehål-

av en särskild importhandelsfond för prisreglering av vissa importerade varor från s. k. bilaterala länder. Sedan 1962 finns ett permanent rådgivande organ för prisfrågor, prisdelegationen, som representerar de myndigheter som handlägger prispolitiska ärenden samt organisationer inom näringslivet. Vidare h a n d h a r prisavdelningen viss konsumentupplysning. För dylika frågor inrättades 1962 en särskild konsumentdelegation under socialministerns ordförandeskap med företrädare för näringsliv och konsumenter. Konsumentdelegationen ersattes hösten 1965 av ett konsumentråd. Sammansättningen är mera direkt inriktad på konsumenter än tidigare och arbetsuppgifterna har vidgats.

161 la bestämmelser om uppgiftsskyldighet för näringsidkare. Huruvida man därutöver, till skillnad från Sverige, kommer att bibehålla begränsade möjligheter till priskontroll torde ej vara avgjort. Man tillmäter även det pågående lagstiftningsarbetet angående ocker, avbetalningsköp och illojal konkurrens betydelse i sammanhanget. Näringsfrihetsverket har gjort framställningar om nödvändigheten av ganska vittsyftande reformer i fråga om de konkurrensvårdande myndigheternas organisation och verksamhet.

förbud mot vissa typer av konkurrensbegränsning har utfärdats med stöd av dess bestämmelser. Man har härigenom, som nedan närmare utvecklas, förbjudit a) bindande vertikala prisföreskrifter (bruttopriser), b) oförbindande vertikala prisföreskrifter i den mån de är kollektivt utfärdade, c) bindande horisontella prisföreskrifter, d) oförbindande horisontella prisföreskrifter (horisontella riktpriser), e) anbudskarteller. I fråga om c) och d) h a r dock möjligheten till dispens stor praktisk betydelse. Organisation

Norge Syfte Pris- och konkurrensfrågor regleras i Norge i huvudsak i 1953 års lag om »kontroll og regulering av priser, utbytte og konkurranseforhold» (prisloven). Lagen ersatte dels en trustlag av 192G, dels en prisregleringslag för kristidsförhållanden av 1947. Prisloven möjliggör statliga ingripanden på ett mycket stort område och innehåller bestämmelser rörande såväl prisreglering som kontroll av konkurrensbegränsningar. Lagens syfte anges vara a) att främja en från samhällets synpunkt försvarlig prisutveckling och motverka oskäliga (»urimelige») priser, vinster och affärsvillkor, b) att h i n d r a högre vinstutdelningar än som kan anses försvarliga samt c) att skydda mot sådana konkurrensbegränsande åtgärder, som är oskäliga (»urimelige») eller till skada för allmänna intressen. Bestämmelserna om kontroll av höga vinstutdelningar uppmjukades dock väsentligt 1960. Lagen omfattar allt slags yrkesmässig verksamhet, dock ej löne- och andra anställningsförmåner. Prisloven har ändrats i betydelsefulla avseenden vid flera tillfällen och kungörelser om 11-614700

Ledningen av den med lagstiftningen förenade verksamheten tillkommer regeringen, som har att fastställa allmänna direktiv. Dessa skall i början av varje år föreläggas stortinget för godkännande. På detta sätt utfärdar de högsta statsorganen varje år »retningslinjer» för prismyndigheternas verksamhet under året, vilka ger generella anvisningar. Vederbörande departement meddelar närmare föreskrifter för de särskilda kontroll- och regleringsorganen, nämligen prisrådet, prisdirektoratet och dess distriktskontor, de kommunala prisnämnderna samt vissa andra myndigheter. På prisrådet — som närmast utgör en administrativ domstol — ankommer att besluta om vissa särskilt angivna ärenden, t. ex. rörande leveransvägran, anmälningsplikt för konkurrensbegränsningar, samtycke till långsiktiga konkurrensbegränsningar, användande av tvångsmedel mot konkurrensbegränsningar m. m. Rådet kan förordnas som beslutande organ även i andra frågor och har därjämte en rådgivande uppgift. Den vanligaste typen av ärende i rådet har varit leveransvägran. Prisrådet består av fem ledamöter med personliga suppleanter.

162 Prisdirekloratet är den centrala prisoch konkurrensmyndigheten. Dess uppgift är att medverka vid beredande och verkställande av ärenden, som avgörs av stortinget, regeringen eller departementet, att förbereda ärenden, som avgörs av prisrådet, och sätta dess beslut i verket, att förbereda och verkställa de kontroll- och regleringsåtgärder, som ankommer på direktoratet, att instruera och utöva tillsyn över underlydande kontroll- och regleringsorgan samt att eljest medverka vid lagtillämpningen. Konungen meddelar närmare föreskrifter rörande direktoratets verksamhet och organisation. Direktoratet har en personal på ca 110 befattningshavare. Någon representation för näringslivsoch konsumentintressen i direktoratets ledning finns ej. Vid sidan av den centrala delen av prisdirektoratet finns ett antal distriktskontor, som omfattar ett eller flera fylken. Dessa skall under direktoratets ledning förestå det lokala kontroll- och regleringsarbetet och i övrigt utföra göromål, som åläggs dem. De sysselsätter en personal på ca 85 personer. En kommunal prisnämnd finns i varje kommun för att bl. a. deltaga i det lokala kontroll- och regleringsarbetet. Nämnderna, vars antal är ca 450, är främst sysselsatta med administrationen av hyresregleringen, varom bestämmelser finns i annan lagstiftning. Det finns inom nämndorganisationen ca 150 heltidsanställda tjänstemän, varav ungefär hälften i Oslo, samt ett betydande antal, som sköter arbete inom nämnderna som bisyssla. Konungen kan ge även andra statliga eller kommunala myndigheter kontroll- och regleringsuppgifter och i vissa fall kan vidare särskilda kommittéer m. m. inrättas för prisreglerande verksamhet. En omfattande klagorätt över träffade beslut föreligger. Beslut enligt pris-

loven kan även enligt allmänna förvaltningsrättsliga grundsatser prövas av allmän domstol.

Materiella huvudregler

Den norska pris- och konkurrenslagstiftningen tillägger myndigheterna på området vittgående befogenheter och skiljer sig från svensk rätt inte minst genom de omfattande möjligheterna att vidta tvångsåtgärder i prisreglerande syfte eller för att motverka konkurrensbegränsningar. Man saknar motsvarighet till den svenska förhandlingslinjen. Prislagstiftningen är tämligen detaljerad och endast en översikt av dess huvudpunkter skall h ä r ges. Vad gäller prisområdet öppnar lagen olika möjligheter för det allmänna att ingripa. Sålunda kan bestämmelser utfärdas om maximi- och minimipriser, prisstopp, prisberäkningar, rabatter, maximala vinstpålägg, leverans- och betalningsvillkor m. m. Konungen äger även utfärda bestämmelser i syfte att motverka onödig mellanhandel och otjänliga konkurrensförhållanden samt föreskrifter av olika slag, som behövs för att underlätta kontrollverksamheten. På konkurrensområdet innehåller lagen vittgående regler om anmälningsskyldighet i fråga om konkurrensbegränsningar, om möjlighet att ä n d r a eller upphäva begränsande avtal, om förbud mot att genomföra en konkurrensbegränsande åtgärd innan anmälan gjorts m. m. Anmälningarna registreras i ett av prisdirektoratet fört register. Anmälningsplikten avser kartellavtal och konkurrensbegränsande bestämmelser som träffats av storföretag. Som sådana anses främst företag, som inom visst varueller tjänsteområde äger en marknadsandel av minst 25 %. Anmälningsskyl-

163 dighet gäller även för utländska företag med norsk filial, som får antas äga ett väsentligt inflytande på priserna i ett eller flera länder för en eller flera varor och tjänster. Anmälningsplikten avser även inträffade ändringar i de ursprungliga avtalen. Prisdirektoratets register är offentligt; företag kan dock begära, att uppgifter beträffande yrkeshemligheter ej intas i registret. Den 1 november 1965 var 694 karteller och 79 storföretag registrerade. Det är förbjudet att vidta en konkurrensbegränsning innan den i föreskriven ordning anmälts till prisdirektoratet. Avtal om deltagande i en konkurrensbegränsande sammanslutning eller en begränsande överenskommelse får slutas endast för en tid av högst ett år eller med en uppsägningstid av högst tre månader, såvida inte prisrådet medgivit annat. Årsredovisning m. m. skall insändas av större företagare, som är medlemmar i en anmälningspliktig sammanslutning, och av varje anmälningsskyldigt storföretag. Om en sammanslutning exempelvis ålagt en medlem straff eller krävt ersättning för överträdelse av en konkurrensbegränsande bestämmelse, kan prisrådet nedsätta eller upphäva straffet eller ersättningen, om rådet finner det strida mot allmänna hänsyn att upprätthålla bestämmelsen genom tvångsmedel eller ersättningen framstår som obillig gentemot vederbörande medlem. Har en konkurrensbegränsande sammanslutning uteslutit eller vägrat uppta företagare som medlem, kan prisrådet vidta ändring häri, om uteslutningen eller vägran att inta medlemmen är otillbörlig gentemot vederbörande eller strider mot allmänna intressen. Om konkurrensbegränsning befinns skadlig, står olika reaktionsmedel till buds. Prisdirektoratet kan ändra eller

upphäva varje bestämmelse, som fastställts av en konkurrensbegränsande sammanslutning. Konungen kan dessutom upplösa sammanslutningen. Slutligen kan prisdirektoratet förbjuda företagare och sammanslutning att verkställa konkurrensreglerande föreskrifter, avtal eller överenskommelser. Prisloven ger också myndigheterna befogenhet att positivt medverka i syfte att åstadkomma avtal, överenskommelser e t c , som är ägnade att undanröja missförhållanden, främja en bättre organisation eller på annat sätt gagna samhället. En materiell huvudprincip, som gäller för alla företagare oberoende av om de medverkar i ett konkurrensbegränsande avtal eller inte, uttrycks i prislovens § 18 angående priser och försäljningsvillkor där det stadgas: »Det er forbudt å ta, kreve eller avtale priser som er urimelige. Heller ikke må det kreves, avtales eller opprettholdes forretningsvilkår som virker urimelig överfor den annen part eller som åpenbart er i strid med almene interesser.» § 18 kan ses som ett permanent förbud mot prisocker och liknande företeelser. I prislovens § 23 stadgas särskilt om bojkott och leveransvägran. Prisrådet kan sålunda förbjuda företagare att vägra affärsförbindelse med annan företagare eller konsument, om denna vägran befinns skada allmänna intressen eller verka »urimelig» gentemot den andra parten. Som vägran betraktas även det fall att en företagare är villig till affärsförbindelse på villkor, som rådet anser ovanliga eller »urimelige». Prisrådet har på de senaste åren handlagt ett betydande antal ärenden angående leveransvägran till priskonkurrerande återförsäljare. Huvudlinjerna i bedömningen synes stå i betydande överensstämmelse med de i Sverige tilllämpade.

164 Prislovens regler har i väsentlig mån skärpts genom de generella förbud mot vissa former av prisavtal och prisrekommendationer, som införts genom förordningar av 1957 resp. 1960, vilka utfärdats med stöd av i prisloven givna befogenheter. 1957 års förordning avser s. k. leverantörregleringar, d. v. s. vertikala prisföreskrifter utfärdade av leverantör eller leverantörssammanslutning. Genom denna förordning förbjöds bruttopriser. Dispensmöjlighet finns dock och dispens har främst meddelats för böcker och tobaksvaror. I fråga om vertikala riktpriser gäller, att sådana som utfärdats av en individuell leverantör tillåts; dock att det särskilt stadgas förbud mot påverkan på återförsäljarna, exempelvis genom leveransvägr a n i syfte att förmå dem att hålla visst pris. Härigenom vill man tillse att riktpriserna även i realiteten bara blir vägledande. Prisets vägledande karaktär måste klart framgå. Leverantörssammanslutningar är däremot förbjudna att utfärda inte bara bindande bruttopriser utan även vertikala riktpriser, såvida inte dispens erhållits. Det norska bruttoprisförbudet är alltså något mera omfattande än det svenska. Å andra sidan synes de tillåtna, individuellt utfärdade vertikala riktpriserna äga större betydelse än vad som numera är fallet i Sverige, vilket torde böra sättas i samband med förbudet mot horisontellt prissamarbete. 1960 års förordning innehåller generella förbud mot horisontella prissättningsavtal och prissättningsrekommendationer (riktpriser) och mot anbudskarteller. Härtill knyts bestämmelser bl. a. om vissa förbud mot privata prisanmälningssystem och former av påverkan på företagares prispolitik. Försäljningsbolag och försäljningsföreningar tillåts endast om de godkänts av l0nns- og prisdepartementet som ett

reellt försäljningsorgan. Möjlighet till dispens föreligger och sådan kan bl. a. motiveras av rationaliseringshänsyn. Undantagsbestämmelser finns för export, jord- och skogsbruk, fiske, bankoch försäkringsverksamhet och för vissa gemensamma försäljningsorgan för företagare. Dispens har i praktiken getts i stor utsträckning. När 1960 års förordning trädde i kraft träffade den ca 560 horisontella prisavtal och riktprissystem. Man hade vid 1965 års utgång givit 144 dispenser och godkänt 25 gemensamma försäljningsorgan. Dispenserna förekommer inom alla delar av näringslivet och är av mycket olikartad omfattning och betydelse. Av försäljningsorganen finns 22 inom industrin och 3 bland grossister.

Dispenspraxis Avdelningsdirektör Chr. Lilloe, Prisdirektoratet, har angående den närmare tillämpningen av dispensbestämmelsen i 1960 års förordning om förbud mot horisontell prissamverkan meddelat riktprisutredningen följande. De dispensasjoner som er gitt, gjelder såvel bindende som veiledende regulering av priser og avanser m.v. I industrien er de reguleringer som har fått dispensasjon oftest bindende. I håndverk og handel er reguleringene gjennomgående av veiledende karakter, mens det i transporten stort sett er bindende reguleringer som har fått dispensasjon. Dispensasjonene gjelder såvel landsomfattende som lokale reguleringer. I industri og engroshandel er reguleringene som oftest av landsomfattende karakter. I håndverk og detaljhandel gjelder svaert mange av dispensasjonene lokale reguleringer. Det samme gjelder i transporten. Det er 3 forhold som er nevnt som grunnlag for dispensasjoner (§ 6). Det f0rste forhold er at konkurransereguleringen anses n0dvendig for et videregående teknisk eller 0konomisk samarbeid mellom bedrifter, og dette samarbeid antas å f0re til senkning av kostnader eller til bedring

165 av produkter eller til fremme ellers av en samfunnsmessig 0nskelig rasjonalisering. Det annet forhold er at konkurransereguleringen anses n0dvendig for å verne ervervsvirksomheten i en naering mot utilh0rlig eller samfunnsmessigc skadelige former for konkurranse. Endelig inneholder paragrafen en sekkebestemmelse, som sier at dispensasjon kan gis dersom konkurransereguleringen ellers tilsies av saerlige hensyn og anses förenlig med almene interesser. De dispensasjoner som er gitt innenfor industrien, er for den alt overveiende del begrunnet i samarbeidstiltak som bedriftene har fått i stand til fremme av rasjonalisering. Men det er ikke alltid at rasjonaliseringshensynet ligger bak dispensasjonen. I trelastmeringen f.eks. er det ikke kommet i stand noe rasjonaliseringssamarbeid av betydning. Likevel fant Prisdirektoratet å kunne gi sammenslutningene i nseringen dispensasjon til å fastsette veiledende trelastpriser. Når en gjorde dette, var det fordi en regnet med at det likevel ikke ville bli noen priskonkurranse i denne bransjen, fordi det i de forskjellige distrikter var utpregede prisf'0rere som de andre bedriftene fulgte mer eller mindre automatisk. Under disse omstendigheter fant Prisdirektoratet at en likegodt kunne tilläte fastsettelse av veiledende priser, priser som da ikke kan forh0yes uten Prisdirektoratets samtykke. Også i handelen er det ofte rasjonaliseringshensyn som ligger bak dispensasjonene. Men det er også andre forhold pri smy ndighetcne har lagt vekt på. Den viktigste dispensasjon i handelen er gitt til kolonialkj0pmennenes hovedorganisasjon. Denne organisasjon noterer veiledende priser for praktisk tält alle varer som omsettes ' dagligvareforretningene. Lenge f0r forskriftene av 1. juli 1960 trådte i kraft skjedde denne prisnotering på det vilkår at organisasjonen ved kalkulering av vareprisene ikke skulle legge til grunn h0yere avanser enn Prisdirektoratet kunne godta. Denne ordningen, som har fått navnet avanseavtalen, fant Prisdirektoratet ikke å burde gi slipp på da forskriftene av 1. juli 1960 trådte i kraft. En så det slik at noteringsvirksomheten på grunnlag av avanseavtalen stort sett virket som en offentlig avansereguleringsbestemmelse. Det ble altså på denne maten satt et tak over prisene, slik at en var sikret mot at detaljistene la

til grunn h0yere avanser enn Prisdirektoratet fant rimelig. Ser en på transportsektoren, er det i den alt overveiende del av dispensasjonstilfellene rasjonaliseringshensyn som ligger bak. I et par tilfelle er det i denne namngen blitt dispensert for å verne virksomheten mot utilb0rlig eller samfunnsmessig skadelige former for konkurranse. ( § 6 , bokstav b.) I den f0rste tiden ble dispensasjonene som regel gjort tidsbegrenset, som regel med en varighet av ett eller to år. I de tilfelle der det var rasjonaliseringshensyn som lå bak dispensasjonen, har en etter at slikt sarmarbeid ble etablert, ofte gått over til å gi dispensasjon inntil videre.

Utvecklingslinj er Man praktiserar i Norge fortfarande direkt prisreglering på vissa områden. Tyngdpunkten ligger här på sådana fält som även i Sverige delvis är prisreglerade, främst jordbruksprodukter, hyra av fast egendom och transporter. Prisreglering förekommer dock — eller har nyligen förekommit — på vissa områden där så ej varit fallet i Sverige. Här må nämnas detaljhandelsmarginalerna på vissa livsmedel och i övrigt bensin samt vissa oljor och vidare överlåtelse av fast egendom i vissa fall. Vad gäller detaljhandelsmarginalerna på livsmedel föreligger, som ovan nämnts, en form av avtal härom mellan köpmannaorganisationen och prisdirektoratet, vilket i realiteten närmast torde vara att se som en form av prisreglering av livsmedel i detaljhandelsledet. I samband med att omsättningsskatten den 1 december 1964 höjdes i Norge från 10 till 12 % förbjöds företagarna genom en särskild förordning att höja priserna med mer än vad som motsvarade skattehöjningen med rätt till viss mindre avrundning. Syftet var att utesluta risken av att företagarna skulle höja priserna ytterligare vid denna tidpunkt. Förordningen, som endast

166 var avsedd att vara temporär, upphävdes från den 2 januari 1965. Förordningar av liknande slag h a r tidigare förekommit. I samband med att oro för prisutvecklingen förelåg 1961 infördes prisregleringsbestämmelser, som nu avvecklats. Dessa bestämmelser knöts särskilt till existerande prisavtal och prisrekommendationer. 1961—1963 gällde sålunda förbud för leverantörerna att höja sina riktpriser och för återförsäljarna att överskrida dessa. Till detta förbud var till en början knuten bestämmelsen, att leverantörerna ej fick upphöra med riktprissättning. 1961 infördes även förbud för konkurrensbegränsande sammanslutningar eller grupper att höja sina priser och marginaler. Denna bestämmelse, som ännu gäller, bör ses i samband med att som nämnts talrika dispenser givits från förbudet mot horisontella prisöverenskommelser och prisrekommendationer. Det kan sålunda konstateras, att man för genomförandet av denna prisreglering fann det nödvändigt att i viss mån bygga på sådant konkurrensbegränsande samarbete som i princip förbjudits och även temporärt förbjuda företagare att upphöra med viss form av konkurrensbegränsning. Tyngdpunkten i prisdirektoratets verksamhet under de senaste åren h a r emellertid — i överensstämmelse med vad de högsta statsmakterna uttalat i sina årliga »retningslinjer»—legatifrämjandet av effektiv konkurrens, särskilt priskonkurrens, i syfte att åstadkomma strukturrationalisering och kostnadspressande åtgärder i övrigt och därigenom en gynnsam prisutveckling. Denna tankegång ligger bakom de 1957 och 1960 utfärdade förordningarna om förbud mot olika former av prissamarbete mellan företag. En betydande del av prisdirektoratets arbete knyter

sig till tillämpningen av dessa förordningar. I konkurrensfrämjande riktning verkar även Norges deltagande i EFTA och tull- och importpolitik i övrigt. Ehuru Norge fortfarande begagnar direkt prisreglering i större utsträckning än vad fallet är i Sverige h a r härigenom en förskjutning i verksamhetens inriktning ägt rum. Det må nämnas att man i Norge lägger ner betydande resurser på konsumentupplysning. Under de senaste åren h a r priskonkurrensen i detaljhandelsledet i Norge tenderat att öka. Detta sammanhänger bl. a. med att en viss strukturrationalisering inom detaljhandeln med dagligvaror nu pågår. Utvecklingen speglas bl. a. i ett flertal ärenden angående leveransvägran till priskonkurrerande återförsäljare, som under de senaste åren varit anhängiga i prisrådet. Det synes dock som om utvecklingen mot snabb strukturrationalisering och ökad konkurrens inom handeln satt in senare i Norge än vad fallet varit i Sverige. Man saknar i stort sett ännu motsvarighet till de svenska varuhuskedjorna och mångfilialföretagen i övrigt och därmed förutsättningar för en blockkonkurrens i detaljhandeln av svensk typ-

Amerikas

förenta

stater1

Inledning

Förenta staterna är det land i vilket modern konkurrensbegränsningslagstiftning först kom till stånd och i vilket denna lagstiftning blivit särskilt väl utbyggd och studerad. Tidsperioden 1950—1965 h a r sålunda utmärkts a v stor amerikansk aktivitet p å antitrust områ1

Utarbetad av Bernitz på grundval av en översikt författad av Talbot Shaw Lindström, AB, LLB, LLM, Trial Attorney, Anti! trust Division, United States Department of Justice.

167 det som tagit sig uttryck såväl i lagskärpningar som i ny rättspraxis. Den väsentligaste lagändringen u n d e r efterkrigstiden genomfördes 1950, då man införde ett huvudsakligt förbud mot större företagssammanslagningar. Utvecklingen inom rättspraxis h a r berört antitrustlagstiftningen i dess helhet och i många fall innefattat skärpningar i domstolarnas bedömning. I studien Antitrustlagstiftningen i USA och dess tillämpning av numera professorn Hans Thorelli, publicerad i nyetableringssakkunnigas betänkande (del II, SOU 1951:28 s. 11 ff.) har en n ä r m a r e presentation givits av den amerikanska antitrustpolitikens uppkomst, målsättning och utveckling inom olika områden. Syftemålet med föreliggande översikt är att teckna rättsläget i stort och ge en översikt av utvecklingen u n d e r de senaste femton åren på vissa områden som bedömts vara av särskilt intresse från svensk synpunkt. Bland icke närmare behandlade spörsmål märks prisdiskriminering och förhållandet till patentlagstiftningen.

Grundläggande regler

De två huvudförfattningarna på antitrustområdet är Sherman Act och Clayton Act, den förra av 1890 och den senare av 1914. Sherman Act Sec. 1 stadgar: »Every contract, combination in the form of trust or otherwise or conspiracy, in restraint of trade or commerce among the several states, or with foreign nations, is hereby declared to be illegal». Stadgandet är sålunda riktat mot konkurrensbegränsande överenskommelser eller samråd mellan två eller flera olika företagare. Det tillämpas i vissa fall på så sätt att dylikt samarbete under alla förhållanden är förbjudet vid straffansvar (s. k. per se-för-

bad) ; i andra fall åter inrymmer man en skälighetsbedömning i stadgandet (rule of reason). Sec. 2 av Sherman Act stadgar: »Every person w h o shall monopolize, or attempt to monopolize, or combine or conspire with any other person or persons, to monopolize any part of the trade or commerce among the several States, or with foreign nations, shall be deemed guilty of a misdemeanor . . . » . Bestämmelsen kompletterar regeln om konkurrensbegränsande avtal med bestämmelser mot monopol och förbjuder framför allt uppsåtliga monopoliseringsförsök. Sec. 2 av Clayton Act förbjuder prisdiskriminering mellan köpare av förnödenheter av samma kvalitet, när detta får till verkan att konkurrensen minskas väsentligt i en viss bransch eller mellan vissa företagare, förutsatt att diskrimineringen inte är berättigad genom kostnadsbesparingar eller som ett sätt att möta en fri konkurrens. Sec. 3 av Clayton Act förbjuder avtal om ensamförsäljningsrätt och vissa kopplingsförbehåll, om den sannolika effekten av dessa skulle vara att väsentligt minska konkurrensen eller medföra risk för monopolisering. Sec. 7 av Clayton Act innehåller de ovan antydda reglerna mot företagssammanslagningar. Det må nämnas att i den särskilda Federal Trade Commission Act finns en bestämmelse riktad mot otillbörliga konkurrensmetoder av den typ som i Sverige behandlas inom ramen för lagstiftningen mot illojal konkurrens. De n ä m n d a lagarna är alla federala; den delstatliga antitrustlagstiftningen är av varierande omfattning och betydelse. Tillämpningen av lagstiftningen faller i första hand på två federala myndigheter, nämligen The Antitrust Division inom The Department of Justice och The Federal Trade Commission

168 (FTC). FTC:s arbetsfält omfattar dock inte endast konkurrensbegränsningsfrågor utan även från konsumentsynpunkt otillbörliga konkurrensmetoder. De nämnda myndigheternas administrativa praxis är av största betydelse. I sista hand tillämpas och tolkas emellertid antitrustlagarna av de allmänna federala domstolarna. Viktigt är härvid att talan inte bara kan väckas av de federala myndigheterna utan även av enskilda företagare i deras egenskap av målsägande. Överträdelse av antitrustlagstiftningens regler är nämligen i allmänhet såväl straffsanktionerad som skadeståndsgrundande. Företagare som skadats genom konkurrensbegränsande förfaranden h a r därvid möjlighet att utfå tredubbelt skadestånd. Bestämmelsen är avsedd att förstärka skadeståndssanktionens repressiva funktion och torde väsentligt bidra till att de privata antitrusträttegångarna på senare år fått stor betydelse i USA. Horisontell prissamverkan Horisontell prissamverkan träffas av stadgandet i Sec. 1 i Sherman Act. Enligt fast praxis är alla former av »pricefixing» mellan skilda företagare förbjuden vid straffansvar utan prövning av omständigheterna i det särskilda fallet, m. a. o. ett per se-förbud. Detta gäller både bindande prisavtal (inkl. anbudskarteller) och horisontell riktprissättning. »Price-fixing» betraktas i allmänhet som en särskilt allvarlig form av konkurrensbegränsning. Praxis må belysas av några uppmärksammade, nyligen avgjorda rättsfall. Omkring 1960 uppdagades en omfattande hemlig samverkan inom den elektriska industrin, i vilken flera av USA:s främsta företag, såsom General Electric och Westinghouse deltog. Framskjutna företrädare för dessa företag hade samlats till gemensamma möten under flera år och därvid kommit överens om de priser som skulle uttas av

offentliga myndigheter vid deras inkip av elektrisk materiel, således en form ar anbudskartell. Domstolarna bedömde ienna samverkan som mycket allvarlig och cömde i vissa fall de deltagande direktörena till ovillkorliga fängelsestraff, som de sedan fick avtjäna. Den strikta tillämpningen må ävei illustreras av ett rättsfall avdömt av en federal mellaninstans, som avsåg en försäljiingssamverkan mellan mindre företagart som hade att möta hård konkurrens från större enheter. En grupp av mindre fabrikaner av träull, som tillsammans svarade för mindre än 25 procent av marknaden, hade organiserat ett försäljningsbolag som köpte och marknadsförde hela deras produktion. Företagarna hade förbundit sig att enda.t sälja till bolaget och givit dess styrelse befogenhet att bestämma försäljningspriserna. Styrelsen skulle höja träullspriserna i den mån marknadsförhållandena gjorde det möjligt att göra detta. Domstolen bedömde försäljningsbolaget som en form av prissamverkan förbjuden per se och gick således ej in på någon prövning av i vad mån allmänna konkurrensförhållanden kunde göra samverkan berättigad. Ett rättsfall från bageriindustrin belyser att Sherman Act Sec. 1 inte endast träffar rättsligen bindande avtal om prissamverkan utan även sådan samverkan i mera lösa former som — för att anknyta till stadgandets terminologi — bedöms som »conspiracy». Ett antal bageriföretag, huvudsakligen medlemmar i en viss organisation, hade hållit möten varje vecka där prissättningen diskuterats. Efter vissa av dessa möten hade föreningens verkställande direktör meddelat vissa medlemmar, att priserna pä bröd skulle höjas en viss dag på angivet sätt. Direktören hade också samtalat med en del företagare för att förmå dem att avstå från att underskrida de nämnda priserna och hotat med sanktioner om de inte gjorde detta. FTC fann fallet innefatta en förbjuden »conspiracy» och beordrade samarbetets upphörande. På senare år h a r kritik riktats mot den strikta tillämpningen av förbudet mot »price-fixing» såvitt gäller mindre företagare som önskar samarbeta för att kunna möta konkurrens från större enheter. Kritiken h a r bl. a. avsett fall såsom det berörda försäljningsbolaget

169 i träullsbranschen. Man har härvid uppmärksammat att samverkan mellan småföretagare kan stärka den reella konkurrensen på en marknad och ibland vara en förutsättning för att de m i n d r e företagen skall kunna överleva på längre sikt. Rättsläget på området torde för närvarande få anses något osäkert, men det synes inte osannolikt att utvecklingen kommer att gå i den riktningen, att man i viss mån kommer att frångå det totala förbudet till förmån för möjlighet att pröva samarbetets berättigande i det särskilda fallet, såvitt gäller mindre företag. Horisontella avtal om kvotering och marknadsdelning mellan företag bedöms enligt stadgad praxis efter liknande principer som horisontell prissamverkan, d. v. s. de anses i princip alltid förbjudna. Man ser ofta dylika avtal som ett sätt att utesluta priskonkurrens på en omväg. I detta sammanhang bör dock nämnas ett rättsfall angående ett försäljningsbolag i madrassbranschen som också belyser relationen till varumärkesrätten. Ett antal mindre madrassfabrikanter hade funnit det svårt att konkurrera med större företag som sålde sina madrasser över hela unionen under märken som gjordes allmänt kända genom stark reklam. De mindre fabrikanterna hade bildat ett särskilt försäljningsbolag, The Spring-Air Co., vilket hade inregistrerat ett eget varumärke, SpringAir. Bolagets väsentliga syfte var att göra de mindre fabrikanternas produkter kända under ett gemensamt märke. Bolaget hade därför givit de deltagande fabrikanterna licens till det gemensamma märket SpringAir men begränsat licensen till att avse försäljning inom ett visst område. Fabrikanterna fick i övrigt själva omhänderha produktion och försäljning och tilläts även att sälja sina madrasser under annat märke varhelst de önskade. Domstolen fann avtalet godtagbart såsom väsentligen föranlett av varumärkesrättsliga överväganden. Avgörandet torde ha påvisat en inte sällan begagnad väg för samarbete mellan mindre företagare.

Sammanfattningsvis kan sägas att man i USA såvitt gäller horisontell prissamverkan och marknadsdelning mellan fristående företag i regel tilllämpar principen, att dylikt samarbete under alla förhållanden anses otillåtet. Detta gäller även när samarbetet tar formen av riktprissättning eller försäljningsbolag. Intressant från svensk synpunkt är bl. a. att man på senare år ifrågasatt en uppmjukning av det generella förbudet såvitt avser samverkan mellan mindre företag i syfte att möta konkurrens från större enheter.

Bruttoprissättning Bruttoprissättning är i princip förbjuden enligt Sherman Act, förutsatt att den berör »interstate commerce», men under vissa betingelser tillåten för märkesvaror enligt särskild lagstiftning. Problemet är sedan decennier livligt diskuterat och omstritt. Den federala högsta domstolen fastslog redan 1911 att Sherman Act Sec. 1 förbjuder en leverantör att ingå avtal om bruttoprisbindning med ett flertal återförsäljare, enär sådana avtal utesluter konkurrens i återförsäljarledet om den prisbundna varan lika effektivt som ett förbjudet horisontellt p r i s kartellavtal mellan återförsäljarna inbördes. Regeln gäller generellt, utan möjlighet till prövning av särskilda omständigheter i det enskilda fallet, och omfattar märkesvaror likaväl som andra förnödenheter och fasta bruttopriser likaväl som minimi- eller maximipriser. Det är däremot tillåtet för en leverantör att tillkännage vertikala riktpriser. Under mellankrigstiden restes från den traditionella detaljhandelns sida — under intryck av depressionsårens förhållanden och framväxande nya företagsformer — starka krav på införande av bruttoprissystem. Trots kraftig op-

170 position lyckades man i 45 stater genomdriva delstatlig lagstiftning som tilllät inomstatlig bruttoprissättning av märkesvaror, och federal lagstiftning som undantog bruttoprissättning vid mellanstatliga transaktioner från förbudet i Sherman Act, när prisbindning av varan var medgiven för inomstatliga transaktioner i den stat där återförsäljningen ägde rum. Det h a r härefter hela tiden stått strid mellan anhängare och motståndare till bruttoprissystemet och olika lagstiftningsåtgärder eller domar i högsta instans har inneburit framgångar eller bakslag för någon av sidorna. Tillåten briittoprissättning h a r juridiskt knutits till varumärkesskyddet för märkesvaror, men det torde stå klart att de främsta tillskyn dar na av systemet varit den mindre detaljhandeln. Den i Amerika normala formen av prisbindning är ej fasta bruttopriser utan minimipriser. Det är vanligt att leverantören anger två priser, dels ett »list price» som utgör det av honom rekommenderade utförsäljningspriset, dels ett »minimum price» som är bindande för återförsäljaren. Bruttoprissystemet har emellertid aldrig haft samma relativa utbredning som i ett flertal västeuropeiska länder, bl. a. Sverige. Svårigheterna att någorlunda effektivt upprätthålla bruttopriser på den amerikanska marknaden är högst betydande på grund av det för svenska förhållanden mycket stora antalet producenter och mellanhänder av skilda slag jämte den rikliga förekomsten av lågpriskanaler. Dessa h a r bl. a. kunnat kringgå lagstiftningen till stödjande av bruttoprissättning genom att sälja varorna under egna varumärken, s. k. »private brands». Man låter då vanligen producenten i samband med tillverkningsprocessen märka varan för distributörens räkning. Bruttoprisföre-

skrifter kan också kringgås genom postorderförsäljning. Om ett postorderföretag med domicil i en stat som saknar lagstiftning som legaliserar bruttoprissättning säljer förnödenheter till köpare boende i delstater med sådan lagstiftning och därvid underskrider ett bundet pris, saknas nämligen möjlighet att ingripa, då enligt domstolspraxis lagen i den stat där företaget h a r domicil skall tillämpas. En rad rättegångar angående den särskilda lagstiftningen om tillåtande av bruttoprissättning och dess förenlighet med olika delstaters konstitutioner har medfört, att denna helt eller delvis befunnits inkonstitutionell i en rad stater. Resultatet har blivit att en mängd producenter av kända märkesvaror valt att avveckla sitt bruttoprissystem och att bruttoprissättning f. n. inte är av särskild betydelse i Förenta staterna. Bruttoprissystemets tillskyndare är emellertid fortfarande livligt verksamma och h a r på senare år inriktat sina krafter på att genomdriva införandet av en federal lag, som skulle tillåta bruttoprissättning över hela unionen utan omvägen över delstatlig lagstiftning och även effektivera möjligheterna att upprätthålla bruttopriser gentemot återförsäljare som förvärvar märkesvaror på sidovägar. Ett lagförslag härom, Quality Stabilization Bill, är sedan flera år under behandling i kongressen. Med »quality stabilization» förstås härvid i huvudsak bruttoprissättning. Det synes dock tvivelaktigt om lagförslaget kommer att genomföras. Sammanfattningsvis kan sägas att vertikal prisbindning är förbjuden enligt Sherman Act under alla förhållanden, men att förbudet till betydande del kommit att sättas åt sidan genom särskild delstatlig lagstiftning som legaliserar bruttoprissättning och federal lagstiftning som medger bruttoprissätt-

171 n i n g vid mellanstatliga transaktioner, när prisbindning är medgiven för inomstatliga i den stat där återförsäljning äger rum. Denna särskilda lagstiftning h a r dock av olika skäl tappat åtskilligt av sin betydelse u n d e r senare år, ehuru strid fortfarande står i frågan. Vertikala riktpriser tillåts. Bojkott och leveransvägran Grundläggande för den amerikanska bedömningen av bojkottaktioner och annan leveransvägran är den skillnad som görs mellan leveransvägran som beror av leverantörens egna överväganden och vägran som är föranledd av avtal med eller påtryckningar från annan. En leverantör h a r i och för sig möjlighet att föra en selektiv försäljningspolitik och därigenom utvälja återförsäljare som normalt inte driver priskonkurrens. Kollektiva bojkottaktioner är alltid förbjudna; likaledes kan en överträdelse föreligga om leveransvägran — eller riktprissättning — inte utgör ett utflöde av leverantörens egen, självständiga försäljningspolitik utan ett resultat av påtryckningar från vissa återförsäljare eller närmare samarbete med dessa. Skillnaden följer av Sherman Acts uppbyggnad med dess krav på att det antingen skall föreligga avtal eller »conspiracy» mellan två eller flera parter enligt Sec. 1 eller försök till monopolisering enligt Sec. 2. I några uppmärksammade rättsfall h a r emellertid den amerikanska högsta domstolen tilllämpat de nuvarande reglerna på ett för leverantörerna ganska strängt sätt. Högsta domstolen bedömde 1959 ett fall i vilket en förhållandevis mindre återförsäljare i hushållskapitalvarubranschen med karaktär av rabattvaruhus, Klor's, förde skadeståndstalan mot en större kedja i branschen, Broadway-Hale Stores. Broadway-Hale hade en butik i omedelbar närhet av Klor's affär. Klor's gjorde gällande att Broadway-Hale hade utnyttjat sin mark-

nadsställning till att utöva påtryckningar på leverantörer och distributörer av välkända märkesvaror, vilket föranlett dessa att i fortsättningen vägra att sälja till Klor's eller endast göra detta på diskriminerande villkor. Till följd av påtryckningarna hade Klor's fått stora svårigheter med sin varuförsörjning. Högsta domstolen fann en förbjuden bojkottaktion föreligga och utdömde ett tredubbelt skadestånd, uppgående till ett mycket betydande belopp. Domstolen förbjöd också fortsatt leveransvägran. Då överträdelse av ett sådant förbud är straffsanktionerad var domen i denna del att ungefärligen jämställa med ett domstolsbeslut om leveransföreläggande. Intressant är att domstolen fann att inte blott Sec. 1 utan även Sec. 2 av Sherman Act hade blivit överträdd. Man såg nämligen bojkottåtgärder av denna typ riktade mot en mindre företagare som en åtgärd i monopoliseringssyfte. Sammanfattningsvis kan sägas att domstolarna ställer ganska små krav på bevisning om att en leveransvägran till en priskonkurrerande återförsäljare föregåtts av påtryckningar eller samverkan med andra företagare i återförsäljarledet. Utanför området för tilllåten bruttoprissättning torde därför leveransvägran till priskonkurrerande återförsäljare i mycket stor utsträckning kunna beivras enligt den amerikanska antitrustlagstiftningen. För dess praktiska effektivitet i denna del är bestämmelsen om möjlighet till tredubbelt skadestånd av särskild vikt. Det finns i USA en kår av advokater, specialiserade på mål av denna art, som plägar biträda mindre företagare på den basen, att arvode utgår endast om målet vinns men då sätts i relation till skadeståndets storlek (»contingent fee»). Exklusivavtal och kombinationsförsäljning Amerikansk rättspraxis är rikhaltig när det gäller frågan om tillåtligheten av olika former av exklusivavtal och kombinationsförsäljning. Generellt kan sägas att man på detta område i all-

172 mänhet ej arbetar med per se-förbud utan lämnar utrymme för bedömning av marknadsföringsåtgärdernas verkan på konkurrensen i det ifrågavarande fallet. Det är sålunda inte i och för sig förbjudet, att en leverantör — som ett led i sin plan för marknadsföringen — förbinder sig i förhållande till viss återförsäljare att han ej skall sälja till annan inom ett angivet område. Vid prövningen av sådana fall uppmärksammas bl. a. leverantörens marknadsandel, den styrka som konkurrensen i övrigt besitter på marknaden och i vad mån förbindelsen kan ses som en följd av från antitrustsynpunkt lojala överväganden angående lämpliga former för marknadsföring eller utgör ett led i försök att monopolisera marknaden eller bestämma priserna i återförsäljarledet. En typ av exklusivavtal, om vars bedömning rättsosäkerhet länge rått, har varit avtal som förbjudit återförsäljare att sälja utanför det område där han givits ensamförsäljningsrätt. Avtal av denna typ är i första hand att bedöma enligt Sherman Act Sec. 1, men trots att denna varit i kraft sedan 1890 kom spörsmålet för första gången under högsta domstolens bedömning 1963 i ett fall, där Department of Justice förde talan mot en förhållandevis mindre tillverkare av truckar, White Motor Co. Avtalen mellan White Motor och dess återförsäljare gav återförsäljarna ensamförsäljningsrätt inom vissa områden och förbjöd dem att sälja utanför dessa. Avtalen innehöll även vissa föreskrifter som begränsade de kunder till vilka återförsäljarna tilläts sälja. Department of Justice gjorde gällande att avtal av denna typ var generellt förbjudna utan möjlighet till n ä r mare prövning av det särskilda fallet. Underrätten kom till samma resultat och vägrade därför bevisupptagning angående de särskilda ekonomiska förhållandena i truck-

industrin. White Motor överklagade till högsta domstolen och gjorde gällande att det var ekonomiskt nödvändigt för ett mindre företag att få tillämpa exklusivavtal av detta slag för att kunna möta konkurrensen från andra större märken. White Motor framhöll att det viktigaste var konkurrensen mellan märkena och ej den inbördes konkurrensen mellan återförsäljare av samma märke. Högsta domstolen tog ej ställning i sakfrågan utan återförvisade målet till underrätten för bevisupptagning angående de ekonomiska förhållandena i branschen. Ehuru fallet inte utgör ett klart prejudikat synes det indicera att m a n ej torde anse avtal av detta slag otillåtna u n der alla förhållanden. Bakom ställningstagandet skymtar hänsyn till mindre företagares speciella k o n k u r r e n s s i t u a t i o n ; en problemställning som berörts ovan i samband med prissamarbete.

Kombinationsförsäljning behandlas i Sec. 3 av Clayton Act, som stadgar att sådan försäljning är otillåten när dess effekt »may be to substantially lessen competition or tend to create a monopoly in any line of commerce». Problemet belyses av följande rättsfall, avgjort av federal mellaninstans 1964. Ett företag i olje- och motorbranschen, Tidewater Oil Co., sålde i första hand bensin men även produkter såsom motorolja, bildäck, batterier och andra biltillbehör. Tidewater Oil uthyrde bensinstationer till olika bensindistributörer, som förbands genom cxklusivavtal att endast t i l l h a n d a h å l l a Tidewater Oils bensin. Tidewater Oil bedrev härutöver kombinationsförsäljning genom att förmå distributörerna att inte köpa och tillhandahålla sina k u n d e r närliggande p r o dukter av annan tillverkning. Tidewater Oil begagnade inte formella avtal men av vittnesmål i fallet framgick, att distributörerna på grund av Tidewaters Oils ekonomiska styrka inte vågade t i l l h a n d a h å l l a konkurrerande märken. Domstolen fann kombinationsförsäljningen innefatta en otillåten konkurrensbegränsning.

Sammanfattningsvis kan sägas att exklusivavtal och kombinationsförsäljning tillåts enligt den amerikanska antitrustlagstiftningen i den mån de kan anses utgöra en från denna lagstiftnings syn-

173 punkt lojal form av marknadsföring. Bedömningen är dock tämligen sträng. Man beaktar särskilt i vad mån ett exklusivavtal försvårar marknadsinträde och marknadsutvidgning för andra tillverkare och leverantörer.

Företagssammanslagningar

Som nämndes inledningsvis har bedömningen av företagssammanslagningars tillåtlighet skärpts under tiden efter det andra världskrigets slut. Visserligen förbjuder Sherman Act Sec. 2 monopolisering och redan på ett tidigt stadium av antitrustlagstiftningens tillämpning beslöt domstolarna i några uppmärksammade fall att upplösa monopolföretag i ett flertal m i n d r e företag som förbjöds att vidare samarbeta med varandra (t. ex. Standard Oil Co. of New Jersey). Man fann emellertid att denna möjlighet inte var tillräcklig då den ej förmådde h i n d r a utpräglad oligopolisering. Den äldre antitrustlagstiftningens regler angående företagssammanslagningar — som dessa kommit att tolkas av domstolarna — h i n d r a d e nämligen inte i högre grad sammanslagningar mellan medelstora företag på marknaden. Kongressen beslöt därför 1950 att väsentligt skärpa lagstiftningen på området genom ändring av Sec. 7 i Clayton Act, varigenom man förbjöd ett företag att förvärva aktier eller tillgångar i ett annat företag när ett sådant förvärv kunde resultera i en väsentlig minskning av konkurrensen eller medföra tendenser till monopolisering. Avsikten med ändringen var att kunna stävja tendenser till övermäktig ekonomisk koncentration på ett tidigt stadium. Den närmare bedömningen av under vilka förutsättningar företagssammanslagningar skall anses otillåtna är komplicerad och beror i sista hand av dom-

stolarnas överväganden. De rättsfall som hittills avgjorts i högsta instans har givit vid handen, att domstolarna ger de nu gällande bestämmelserna en vidsträckt tillämpning. Det synes sålunda vara förbjudet per se för ett företag som innehar en större andel av marknaden för en viss vara att köpa upp ett annat företag i branschen av större omfattning. Systematiskt uppköpande av mindre företag torde bedömas på samma sätt. Det fordras ej att de två företagen tidigare befunnit sig i direkt konkurrens med varandra, utan det torde ofta räcka att deras verksamhet företer beröringspunkter och att sammanslagningen h i n d r a r potentiell konkurrens mellan dem. Frågan i vad mån det är tillåtet för mycket stora företag att över huvud förvärva a n d r a företag av betydelse — även om deras verksamhet äger en ganska annorlunda inriktning — synes tveksam. Det torde likaledes vara tveksamt i vilken utsträckning det anses tillåtet för två konkurrenter att tillsammans bilda ett företag för viss särskild tillverkning eller försäljning, en s. k. »joint venture». Att gemensamma försäljningsbolag är förbjudna under alla förhållanden som en form av »price-fixing» har berörts ovan. Reglerna är tillämpliga inte endast på horisontell utan även på vertikal integration, vilket må illustreras av följande uppmärksammade rättsfall. Brown Shoe Co., en av de fem ledande skotillverkarna i Förenta staterna, hade förvärvat aktiemajoriteten i G. R. Kinney Co, en detaljhandelskedja i skobranschen som var den nionde i storleksordning i fråga om omsättning. Department of Justice förde talan mot Brown Shoe och gjorde gällande att sammanslagningen var otillåten enligt Sec. 7 av Clayton Act. Man anförde bl. a. att sammanslagningen medförde y t terligare koncentration i branschen och att den vertikala integrationen mellan Brown Shoe och Kinney ledde till att övriga skofabrikanter uteslöts från möjligheten att

174 sälja sina skor genom Kinney's och därigenom fick sin konkurrenssituation försämrad. Brown Shoe bestred talan och framhöll bl. a. a t t företagens m a r k n a d s a n d e l a r v a r ganska små, mellan lVi och 6V2 procent. Högsta domstolen biföll emellertid den förda t a l a n och beordrade Brown Shoe att avy t t r a Kinney. Domstolen framhöll b l . a. att ett huvudsyfte med lagändringen 1950 hade varit att göra det möjligt att h i n d r a u p p komsten av alltför stor ekonomisk koncentration på ett tidigt stadium.

Har ett företag beordrats att avyttra ett annat för att på detta sätt återställa friare konkurrensförhållanden, skall företaget lägga fram en plan för försäljningen som skall godkännas av domstolen. Försäljningens genomförande övervakas av antitrustmyndigheterna, som h a r att tillse att den sker på så sätt att de ekonomiska banden mellan företagen avklipps och möjlighet till konkurrens mellan företagen kommer till stånd. Sammanfattningsvis kan sägas att stora företagssammanslagningar numera är i huvudsak förbjudna i Förenta staterna, där antitrustpolitiken på senare år sett som sin kanske förnämsta uppgift att h i n d r a uppkomsten av ytterligare ekonomisk koncentration. Detta inneb ä r en väsentlig skärpning jämfört med tidigare praxis, då man främst var inriktad på åtgärder mot monopol och kartellsamarbete mellan fristående företag.

Storbritannien1 Utvecklingslinj erna

Den engelska utvecklingen på konkurrensbegränsningsområdet följde länge helt a n d r a linjer än den amerikanska. Under 1800-talets slut och 1900-talets första del kom domstolarna att i större utsträckning än tidigare godta konkurrensbegränsande avtal såsom civilrättsligt giltiga. Man intog länge från stats-

makternas sida en förstående attityd gentemot konkurrensbegränsningar, inte minst mot bakgrunden av erfarenheterna i samband med den stora depressionen vid 1930-talets början. Särskild engelsk konkurrensbegränsningslagstiftning kom inte till stånd förrän efter det andra världskriget. Den första lagen på området var Monopolies and Restrictive Practices (Inquiry and Control) Act av 1948, som tillskapade ett särskilt administrativt prövningsorgan på området, Monopolies and Restrictive Practices Commission. Kommissionen kunde dock endast ingripa sedan ett ärende hänskjutits till den av det statliga ämbetsverket Board of Trade, varvid kommissionen hade att utarbeta rådgivande rapporter till Board of Trade och andra berörda statliga verk. Kommissionens ursprungliga kompetensområde innefattade försäljning av varor på den brittiska marknaden, tillverkning av varor i Storbritannien och export av varor från landet, förutsatt att minst en tredjedel av den brittiska marknaden kontrollerades av en eller flera företagare som handlade ensamma eller i samråd för att begränsa konkurrensen genom avtal eller på annat sätt. Denna första lagstiftning har väsentligt utbyggts och skärpts under 1950och 1960-talen; en utveckling som sannolikt ännu ej är avslutad. Ett utmärkande drag har varit att man skilt de konkurrensbegränsningsfrågor, som knyter sig till monopol och monopoliseringstendenser, från dem som avser bedömning av konkurrensbegränsande överenskommelser mellan skilda företagare. I det förra fallet tillämpas ett administrativt förfarande, i det senare ett judiciellt. Huvudpunkterna i utvecklingen har varit tre. 1

Utarbetad av Bernitz på grundval av en översikt författad avTalbot Shaw Lindström.

175 1956 tillkom Restrictive Trade Practices Act, som — kort uttryckt — kan sägas vara tillämplig på sådana överenskommelser mellan företagare som är konkurrensbegränsande och avser tillverkning och försäljning av förnödenheter. Dessa avtal skall registreras i särskild ordning och sedan prövas av konkurrensbegränsningsdomstolen, Restrictive Practices Court. Genom 1956 års lag inskränktes tillämpningsområdet för 1948 års lag väsentligt men monopolkommissionen bibehölls. Dess kompetensområde innefattade efter 1956 prövning av de konkurrensbegränsande verkningarna av monopol samt avtal avseende exportmarknaden. 1956 års lag tillät väsentligen bruttoprissättning. Sedan denna fråga varit allmänt debatterad i England under ett flertal år infördes emellertid ett principiellt bruttoprisförbud genom Resale Prices Act av 1964, vilken till sin rättsliga uppbyggnad nära ansluter sig till 1956 års lag. En väsentlig vidgning av konkurrensmyndigheternas befogenheter på monopolområdet genomfördes 1965 genom Monopolies and Mergers Act. Denna utvidgade monopolkommissionens kompetensområde i olika hänseenden och är av betydelse framförallt därigenom att man införde vissa möjligheter att ingripa mot företagssammanslagningar.

Bedömningen av horisontella konkurrensbegränsande överenskommelser

Horisontella konkurrensbegränsande avtal mellan skilda företagare prövas som nämnts enligt Restrictive Trade Practices Act av Restrictive Practices Court. Avtal av ifrågavarande slag skall registreras i ett särskilt register fört av The Registrar of Restrictive Trading Agreements, en ämbetsman med juridisk utbildning som h a r att föra talan

mot de hos honom registrerade avtalen inför konkurrensbegränsningsdomstolen. Endast en art av konkurrensbegränsning är helt förbjuden, nämligen kollektiva bojkottåtgärder för att upprätthålla bruttopriser. Alla övriga former av konkurrensbegränsande avtal som faller under lagen prövas efter sina verkningar i det särskilda fallet, varvid man dock tillämpar omvänd bevisbörda. Hit hör bl. a. bindande horisontella prisavtal (inkl. anbudskarteller) och horisontell riktprissättning. De företagare som ingått avtalet måste sålunda bevisa inför domstolen, att överenskommelsen är i »the public interest», d. v. s. medför en mera nyttig än skadlig verkan sett ur allmän synpunkt. F ö r m å r företagarna inte uppfylla detta beviskrav, har domstolen att förklara det konkurrensbegränsande avtalet ogiltigt. Domstolen kan också förbjuda företagarna att vidare tillämpa avtalet eller förfaranden med motsvarande effekt. Överträdelse av ett sådant förbud är straffbelagd. Vissa typer av avtal faller utanför lagen och mot dessa kan man inte ingripa. Hit hör avtal som avser konkurrensbegränsande samarbete på exportmarknaden, ensamförsäljningsavtal mellan två parter och avtal angående patent, skyddade mönster och varumärken. Konkurrensbegränsningsdomstolens bedömning av horisontella avtal angående prissamverkan må illustreras av två nyligen avgjorda rättsfall. Det ena fallet avsåg The British Heavy Steel Makers Agreement. Två föreningar av stålproducenter sökte genomföra att maximipriser fastställda av The Iron and Steel Board betraktades som det lämpliga försäljningspriset. Föreningarna gjorde gällande som huvudargument, för att bevisa det konkurrensbegränsande prisavtalets förmånliga verkan ur allmän synpunkt, att priskonkurrens i tider av låg efterfrågan inte skulle öka denna eftersom efterfrågan på tunga stålvaror var tämligen oelastisk

176 sett på kort sikt. Den enda verkan av prissamarbetets upphörande påstods bli minskade vinstmarginaler, vilket skulle medföra att tillverkarna inte längre skulle kunna tillföra sig de stora kapitalbelopp som var nödvändiga för att upprätthålla och vidareutveckla moderna fabriker och tillverkningsprocesser. Domstolen uttalade att dess dom innefattade en förutsägelse om de framtida utvecklingstendenserna i stålindustrin. Domstolens prognos innebar att man fick anta att den framtida efterfrågekurvan för tunga stålprodukter skulle komma att tendera uppåt och att prisnedsättningar på stål inte skulle bli så omfattande under en så lång tidsperiod vid en eventuell framtida ekonomisk recessionsperiod, att detta skulle väsentligt hindra den framtida positiva utvecklingen av branschen. Domstolen beslöt därför att ogiltigförklara överenskommelsen. Det andra rättsfallet avsåg tre avtal angående ståltråd, som innefattade en s. k. rekommendation att hålla gemensamma försäljningspriser för vissa produkter på området. Som skäl för att anse dessa avtal fördelaktiga från allmän synpunkt åberopade företagarna särskilt följande. Priskonkurrens på hemmamarknaden skulle förstöra den vinstgivande bas för verksamheten som var nödvändig för att upprätthålla företagens exportverksamhet. Avsaknad av prissamarbete på hemmamarknaden skulle medföra priskonkurrens också på exportmarknaden, vilket skulle vara ofördelaktigt ur allmän brittisk synpunkt. Domstolen fann emellertid att bevisningen inte stödde sådana slutsatser. Vidare åberopade företagarna att priskonkurrens skulle i fortsättningen omöjliggöra deras tidigare värdefulla samarbete på standardiseringsområdet och tekniskt informationsutbyte mellan dem i syfte att förbättra produktionsprocesserna. Domstolen fann emellertid att bevisningen inte heller stödde dessa påståenden och framhöll i stället att om utbytet av teknisk information och industribesök upphörde, skulle detta kunna positivt gagna det allmänna genom att det skulle ge större möjligheter till initiativ och individuella insatser från olika företagares sida. Domstolen fann sålunda prissamarbetet strida mot det allmänna intresset och förklarade avtalen ogiltiga.

Bruttoprissättning och leveransvägran Innan Resale Prices Act infördes 1964 var bruttoprissättning tillåten, dock att förbud mot kollektiva bojkott- och diskrimineringsåtgärder i syfte att upprätthålla bruttopriser införts genom Restrictive Trade Practices Act 1956. Denna bestämmelse var dock av mindre praktisk betydelse, eftersom man tillät enskild leverantör att tillämpa bruttoprissättning och genom särskilt stadgande tillskapade möjlighet för leverantör att inskrida mot underförsäljning inte bara av kontraktsbunden återförsäljare utan även av tredje man, förutsatt att bruttopriset tillkännagivits den obundne. Genom Resale Prices Act har emellertid alla avtalsklausuler om iakttagande av fast bruttopris och minimipris blivit ogiltiga, däremot tillåts klausuler om maximipriser och vertikala riktpriser. Lagen är försedd med dispensmöjlighet. Förutsättning för dispens är — i analogi med uppbyggnaden av Restrictive Trade Practices Act — att sökanden kan visa att bruttoprissättning enligt vissa kriterier skulle vara till fördel från allmän synpunkt. Ett stort antal företagare har sökt dispens men någon n ä r m a r e dispenspraxis synes ännu inte ha hunnit utbildas. Denna praxis torde bli avgörande för det principiella förbudets framtida betydelse. Resale Prices Act är av intresse inte minst genom dess bestämmelser om diskriminering av priskonkurrerande återförsäljare och utformningen av sanktionssystemet. Man h a r härvid utgått från erfarenheten, att bruttoprisföreskrifter i stor utsträckning inte upprätthålls genom rättsliga åtgärder utan genom utomrättsliga påtryckningsåtgärder mot underförsäljande handlande. Det är otillåtet för en leverantör att vägra leverans till en återförsäljare därför att denne sålt eller kan förmodas

177 sälja leverantörens vara under av denne angivet riktpris. Diskriminerande försäljningsvillkor jämställs med leveransvägran. Leveransvägran av a n d r a skäl berörs däremot ej, varvid dock en särskild bevisbörderegel bör observeras. Om återförsäljaren inom sex månader före leverantörens vägran sålt dennes förnödenhet under riktpris, presumeras underförsäljningen vara orsaken till vägran, såvida inte leverantör e n visar att skälet varit ett annat. Enligt en undantagsregel är dock leveransvägran på grund av lockvaruförsäljning legitim. Resale Prices Act saknar straffsanktion och litar till skadestånd och vitesföreläggande, likaledes en parallell till Restrictive Trade Practices Act. Man bör erinra om att den effektiva tilllämpningen av Resale Prices Act torde väsentligt underlättas av bestämmelserna i Restrictive Trade Practices Act angående horisontellt prissamarbete. Som nyss nämnts är såväl horisontella priskarteller som riktprislistor förbjudna, såvida inte de samarbetande parterna förmår visa inför Restrictive P r a c tices Court att samarbetet är i »the public interest».

Monopol och företagssammanslagningar Genom den nya Monopolies and Mergers Act 1965 har de samhälleliga möjligheterna till ingripande mot monopol och företagssammanslagningar blivit större. Monopolkommissionen har utbyggts och dess kompetensområde vidgats till att avse undersökningar av konkurrensbegränsningar och monopol också på serviceområdet, med undantag för den koliektivavtalsreglerade arbetsmarknaden. Regeringen har erhållit vissa befogenheter att bl. a. uppställa villkor för företagssammanslagningar och föreskriva upplösning av monopol och så12-614700

dana sammanslagningar. Board of Trade har givits befogenhet att — på grundval av rapport av The Monopolies Commission — ingripa mot monopol som är oförenliga med internationella konventioner till vilka Storbritannien anslutit sig. Board of Trade kan uppdra åt kommissionen att undersöka alla genomförda eller föreslagna företagssammanslagningar, förutsatt att sammanslagningen skulle leda till eller förstärka ett »monopol» eller att värdet av de övertagna tillgångarna överstiger 5 milj. pund. Board of Trade kan utfärda tidsbegränsade s. k. standstill-orders när en sammanslagning är under utredning av kommissionen. Denna befogenhet åsyftar att förbjuda fullföljande av företagssammanslagningen eller att minska dess omfattning. Regeln bör ses mot bakgrunden av att Board of Trade inte får uppdra åt kommissionen att undersöka en företagssammanslagning sedan mer än sex månader förflutit efter dess genomförande. Särskilda bestämmelser har införts för företagssammanslagningar mellan tidningar. Någon praxis som visar hur bestämmelserna angående företagssammanslagningar kommer att tillämpas i Storbritannien föreligger inte än. Det bör understrykas, att fråga är om en administrativ prövning av varje särskilt fall och att reglerna sålunda är väsentligt mindre ingripande än de förbudsbestämmelser som gäller i Förenta staterna. Frankrike1 Inledning Den franska lagstiftningen 1

konkurrensbegränsningshar huvudsakligen till-

Utarbetad av Bernitz på grundval av en översikt författad av Regierungsrat Dr. Kurt Markert, Bundeskartellamt, Berlin.

178 kommit under tiden efter det andra världskriget, även om den har gamla rötter. Den under revolutionstiden tillkomna näringsfrihetsförordningen av 1791, som var riktad mot skråväsendet, lade grunden till en rättspraxis, enligt vilken bojkottåtgärder, svarta listor och liknande förfaranden i stor utsträckning förbjudits. Så sent som 1963 åberopade högsta domstolen 1791 års förordning i ett fall angående bojkottåtgärder i den starkt kartelliserade langustfiskebranschen som grund för skadestånd till den diskriminerade företagaren. Likaledes har fortfarande en straffbestämmelse i Code Pénal av 1810 (artikel 419), riktad mot vissa priskartellbildningar, praktisk betydelse. De numera utan tvekan viktigaste bestämmelserna återfinns dock i lagstiftningen från efterkrigstiden. Den franska konkurrensbegränsningsrätten kan bara förstås mot bakgrunden av prislagstiftningen. Frankrike h a r under hela efterkrigstiden i större utsträckning än vad som i övrigt varit vanligt i Västeuropa tillämpat olika former av prisreglering, såväl i form av tvångsföreskrifter som s. k. frivilliga överenskommelser med olika branschers företrädare. Totala eller partiella prisstopp har varit i kraft under stora perioder av efterkrigstiden. De konkurrensbegränsningsrättsliga reglerna har i Frankrike inte hållits åtskilda från prisregleringen utan integrerats i denna, både lagtekniskt och i fråga om den administrativa tillämpningen. Man gör en markerad skillnad mellan bedömningen av horisontella konkurrensbegränsande överenskommelser och monopol, å ena sidan, och vertikala konkurrensbegränsningar å den andra, och tillämpar, generellt uttryckt, en mildare bedömning av horisontellt samarbete än av vertikala konkurrensbegränsningar, där man infört strängare regler än

i de flesta andra länder. I denna översikt skall främst bestämmelserna angående vertikal konkurrensbegränsning uppmärksammas.

Horisontell konkurrensbegränsning

Bestämmelserna mot horisontell konkurrensbegränsning riktar sig mot sådana överenskommelser (såväl i förenings- och bolags- som vanlig avtalsform) och samordnade förfaranden, vilka åsyftar eller medför en konkurrensbegränsning genom att hindra sänkning av inköps- eller försäljningspriser eller främja en icke naturlig prisstegring. Man ingriper sålunda inte mot alla konkurrensbegränsningar utan vänder sig endast mot dem som medför verkningar på prisbildningen. Motsvarande gäller för monopolfall. De konkurrensbegränsande förfaranden som täcks av förbudet är straffrättsligt förbjudna och även civilrättsligt ogiltiga i den mån det är fråga om avtal. Till förbudet är knutet en särskild dispensbestämmelse i form av s. k. legalundantag, d. v. s. förfaranden som uppfyller förutsättningarna för dispens är enligt lag undantagna från förbudet utan föregående prövning av det särskilda fallet. Dispensbestämmelsen avser dels karteller och monopol som följer av författningsbestämmelser, dels sådana fall i vilka företagarna kan visa att förfarandet medför produktivitetsförbättringar eller säkerställer ekonomiskt framåtskridande genom rationalisering och specialisering. När man i praxis prövar om de senast n ä m n d a förutsättningarna för dispens föreligger, sker en avvägning i det enskilda ärendet mellan å ena sidan samarbetets ev. negativa effekt på prisbildningen och å andra sidan dess ev. positiva rationaliseringsfrämjande verkningar. Denna avvägning av positiva och negativa

179 effekter i det enskilda fallet synes i viss m å n kunna jämföras med den vägning som görs vid NFR:s bedömning av ärenden enligt 5 § KBL. För att underlätta den praktiska tillämpningen har man inrättat en särskild undersöknings- och bedömningskommission, Commission Technique des Ententes et des Positions Dominantes. E h u r u tillämpningen av förbudet i sista h a n d ligger i domstolarnas h a n d torde det främst vara genom kommissionens bedömningar som praxis utformas.

Vertikal konkurrensbegränsning

I Frankrike gäller förbud mot fyra former av vertikal konkurrensbegränsning, nämligen a. bruttoprissättning, b. leveransvägran, c. prisdiskriminering och d. kopplingsförbehåll. Förbuden gäller för både varor och tjänster. Särskilt i fråga om leveransvägran har en omfattande praxis uppkommit. I motsats till vad som gäller för horisontella konkurrensbegränsningar saknas någon allmän dispensbestämmelse. Förbuden är straffsanktionerade och deras efterlevnad övervakas av prismyndigheterna, som i allmänhet söker att lösa uppkommande fall förhandlingsvägen i stället för genom åtal. Bestämmelserna bör ses i samband med den franska prisregleringen och strävandena att åstadkomma priskonkurrens och strukturrationalisering inom den i Frankrike efter tämligen traditionella linjer uppbyggda distributionsapparaten. Förbudet mot bruttoprissättning Förbudet mot bruttoprissättning är utformat som ett förbud mot alla former av fastställelse av minimipriser, men i praxis innebär föreskriften framför allt

ett förbud mot vertikal prisbindning. Vertikal riktprissättning är däremot tilllåten. Det finns möjlighet att erhålla dispens från bruttoprisförbudet på administrativ väg men i praxis h a r dispens sällan givits. Som exempel på fall där dispens kan tänkas må nämnas bruttoprissättning av nyintroducerade varor och prisannonsering i samband därmed. Bland ärenden i vilka dispens meddelats kan nämnas några exklusiva parfymmärken samt Kodak Instamatic kameror och projektorer, det sista en nyintroducerad produkt. Ett principförbud mot lockvaruförsäljning infördes 1963 därigenom att återförsäljning av förnödenhet, som ej vidareförädlats, till lägre pris än det reella inköpspriset jämte omsättningsskatt förklarades otillåten. Från denna allmänna regel har man gjort noga preciserade undantag för gods som snabbt förskäms, slutförsäljning vid affärsrörelses upphörande, omoderna varor etc. Förbudet mot lockvaruförsäljning torde närmast vara att se som en eftergift för vissa näringslivsönskemål. De franska märkesvarufabrikanterna synes dock anse det nuvarande stadgandet otillräckligt och önska legalt bestämda minimimarginaler. Förbudet mot leveransvägran Den från svensk synpunkt mest intressanta delen av den franska konkurrensbegränsningsrätten torde vara bedömningen av leveransvägran. Enligt fransk rätt föreligger allmän leveransplikt med fyra undantag, nämligen att leverantören inte har tillgång till varan, att leveransen är författningsmässigt otillåten, att begäran om leverans är av onormal karaktär och slutligen att den som begär leverans handlar i ont uppsåt. Några av de frågor som varit uppe till bedömning i praxis skall h ä r kort beröras. Ett omstritt spörsmål har va-

180 rit om leveransskyldigheten också gällt för varor märkta med ett visst varumärke. Saken har prövats i ett fall avgjort av högsta domstolen, vilket avsåg ett åtal mot kexfabrikanten Olibet som vägrade att tillhandahålla en viss återförsäljare sin produkt annat än i annan förpackning än originalförpackningen eller omärkt. Fabrikanten anförde varumärkesrättsliga skäl till stöd för sin vägran, något som domstolen dock inte godtog. Domstolen framhöll att fabrikanten visserligen var fri att avgöra om han önskade förse sin vara med varumärke eller ej men om han så gjorde, var det ej tillåtet för honom att behandla sina skilda återförsäljare på olika sätt i fråga om märket. Rätten påpekade härvid skillnaden mellan leveransvägran av märkesvara och vägran att upplåta licens till varumärke. Varumärken kan dock från andra grunder motivera vissa inskränkningar i leveransplikten. En fransk appellationsdomstol tog nyligen ställning till ett fall i vilket en återförsäljare, självbetjäningsvaruhuset Inno, hade låtit ta ut inköpta märkesvaror (strumpor och andra trikåvaror) ur deras originalförpackningar och delvis ompackat dem före försäljningen i egna förpackningar. Leveransvägran ansågs i detta fall godtagbar, då återförsäljarens förfarande ansågs strida mot det i handelsförhållanden normala och motverka märkesvarufabrikantens strävanden att upprätthålla sitt märkes goodwill. Man fäster i praxis visst avseende vid om fråga är om en mera exklusiv märkesvara eller tekniskt komplicerad produkt. Det har i praxis blivit erkänt att man i allmänhet äger rätt att vägra leverans av en produkt av »haute technicité» i de fall, då återförsäljaren saknar tillräckliga serviceresurser. För denna undantagsregel gäller dock rätt snäva gränser. Sålunda uttalade högsta domstolen i ett rättsfall från 1964, att leveransvägran av grammofonapparater till en icke fackhandlare inte kunde rättfärdigas på denna grund, enär för-

säljning av denna vara inte ansågs fordr a särskilda kvalifikationer hos återförsäljaren. En viktig fråga är bedömningen av exklusivavtal. Varje avtal varigenom en leverantör upplåter ensamförsäljningsrätt inom landet i dess helhet eller visst distrikt till en viss återförsäljare innebär ju en rättslig förpliktelse för leverantören att vägra leverans till andra återförsäljare. Tillämpades förbudet mot leveransvägran fullt ut, skulle detta som praktisk konsekvens medföra ett förbud mot exklusivavtal. Man har i Frankrike framfört den synpunkten att eftersom leverantören genom exklusivavtal blivit rättsligt förhindrad att leverera varan till annan, skulle han kunna åberopa att han saknade tillgång till varan. Anses så vara fallet föreligger som nämnt ingen leveransplikt. Högsta domstolen har prövat frågan i det s. k. Brandt-fallet, som avsåg leveransvägran av kameror och projektionsapparater av högre kvalitet. Högsta domstolen — i Frankrike en kassationsdomstol — prövade först den allmänna rättsliga problemställningen. Domstolen godtog därvid i och för sig leveransvägran på grund av exklusivavtal i anslutning till det ovan nämnda argumentet men uppställde vissa närmare förutsättningar för tillåten leveransvägran, nämligen a) att exklusivavtalet är dubbelsidigt så att båda p a l ter får sin ekonomiska handlingsfrihet inskränkt, b) att avtalet varken direkt eller indirekt övar inflytande på återförsäljarens frihet att själv fastställa sina återförsäljningspriser, c) att avtalet medverkar till en förbättring av kundservicen och d) att avtalet inte innebär ett kringgående av förbudsreglerna till nackdel för tredje man eller i konkurrensbegränsande avsikt. Efter att ha meddelat dessa riktlinjer återförvisade högsta domstolen ärendet till

181 appellationsdomstol för materiell prövning. Denna fann att det i Brandt-fallet förelåg en förbjuden leveransvägran, enär exklusivavtalssystemet hade införts i syfte att säkerställa upprätthållande av leverantörens vertikala riktpriser. Återförsäljarna hade i första hand valts ut efter sin obenägenhet för priskonkurrens. Högsta domstolen kom i sin senare dom i denna del till samma slutsats som appellationsdomstolen. Man söker för närvarande att i praxis konkretisera de mera abstrakta riktlinjer för bedömningen som lagts fast i Brandt-fallet. En utgångspunkt är härvid att domstolarna inte godtar exklusivavtal som ett medel att kringgå bruttoprisförbudet eller att utfrysa »obekväma», d. v. s. i regel priskonkurrerande, återförsäljare från marknaden. I övrigt är uppenbarligen förutsättningarna för tillåtande av exklusivavtal mest gynnsamma när det gäller lyxvaror eller tekniskt komplicerade produkter. Gränsdragningen mellan dessa och andra varuslag är dock ännu relativt osäker. Klart är att den i Sverige vanliga form av selektiv försäljning, som innebär att leverantören utan att ingå klara avtal endast säljer till ett urval av återförsäljare på en ort, är förbjuden i Frankrike. Man fordrar ett särskilt avtal enligt vilket leverantören förpliktar sig att endast sälja till en återförsäljare inom ett område och återförsäljaren förbinder sig att inte föra konkurrerande varor. Det bör påpekas att den allmänna rättsordningens regler angående ensamförsäljning är annorlunda i F r a n k r i k e än i Sverige. Under det att ensamförsäljningsavtal endast är avtalsrättsligt skyddade i Sverige, upprätthålls de i Frankrike även genom regler mot illojal konkurrens. Det är i fransk rätt otillåtet för tredje man att uppta försäljning i strid mot ett ensamförsäljningsavtal. Gör han detta h a r ensamförsäljaren möjlighet att föra talan di-

rekt mot den tredje mannen; det fordras inte att denne begagnat sig av p å annat sätt illojala försäljningsmetoder. Regeln har särskild betydelse genom att h i n d r a parallellimport från utlandet i strid mot generalagentavtal. Förbudet

mot

diskriminering

Förbudet mot leveransvägran kompletteras av ett förbud mot diskriminerande villkor, som genom sin tämligen stränga utformning innebär en väsentlig skärpning av regelsystemet. Det råder ett allmänt förbud mot diskriminering av köpare såvitt gäller priser, rabatter och försäljningsvillkor. Från förbudet finns endast ett undantag, nämligen att leverantör tillåts offerera skilda priser när dessa motsvarar skillnader i försäljningskostnad för leverantören. Förbudet är strängare än det amerikanska förbudet i den s. k. RobinsonPatman Act, som upptar ett mera nyanserat regelsystem. I fransk rätt råder ett totalt förbud bl. a. mot funktionsrabatter; en detaljhandlare som köper samma varumängd som en grosshandlare skall således erhålla varan till samma pris och med samma rabatt och övriga försäljningsvillkor. Som en på grund av kostnadsskillnader berättigad differentiering räknas prisreduktioner som sammanhänger med att återförsäljaren övertar vissa funktioner som normalt ligger på leverantören, exempelvis reklam, och därigenom s p a r a r kostnader för denne. Förbudet mot kopplingsförbehåll F ö r att göra de nämnda förbuden effektiva och undvika kringgåenden gäller i fransk rätt även ett förbud mot kopplingsförbehåll. Detta innebär att det är förbjudet att uppställa som villkor för försäljning av förnödenhet eller tillhandahållande av tjänst, att köparen samtidigt förvärvar andra pro-

182 dukter eller beställer viss annan tjänst. Förbudets tillämpning synes inte ha orsakat större svårigheter i praxis. Förbundsrepubliken

Tyskland

Lagstiftningens tillkomst

Den tyska förbundsrepubliken tillhör de länder, i vilka den fria konkurrensens säkerställande tilldragit sig särskild uppmärksamhet under efterkrigstiden. Den tyska konkurrensbegränsningslagen av 1957 utgör ett omfattande lagverk och ett resultat av grundliga förarbeten, för vilka den amerikanska antitrusträtten utgjort utgångspunkt. En fortskridande kartellbildning, särskilt inom järn- och stålindustrin, hade medfört att Tyskland redan vid 1900talets början framstod som ett kartellernas land. Kartellernas maktställning ökades ytterligare under 1920-talet och 1930-talets första år under trycket av då rådande ekonomiska förhållanden. Denna utveckling hejdades ej av att Tyskland som första europeiska land införde en speciallagstiftning mot konkurrensbegränsningar genom 1923 års kartellag, som innehöll vissa bestämmelser mot missbruk från kartellers sida. Den följande nationalsocialistiska epoken kännetecknades av statlig regleringspolitik och tvångskartellering. På amerikanskt initiativ infördes efter krigsslutet en dekartelliseringslagstiftning i de amerikanska, brittiska och franska besättningsområdena, i vilken varje slag av konkurrensbegränsande avtal förbjöds och enligt vilken en uppdelning av vissa tyska storföretag genomfördes. Denna lagstiftning markerade en grundläggande vändning i konkurrenspolitiken. Dekartelliseringslagstiftningen förblev gällande tills den nuvarande kartellagen antogs 1957 efter betydande politiska diskussioner. Framförallt hade meningsskiljaktighet

rått i frågan om kartellavtal borde generellt förbjudas, eller om man borde nöja sig med möjlighet att ingripa mot missbruk. Den antagna lagen innebar en kompromisslösning. Lagen gäller fortfarande med vissa mindre ändringar 1965, som främst avsåg att vidga publiciteten kring konkurrensbegränsningar och underlätta samarbetsavtal i strukturrationaliserande syfte. Kartellagen utgör med sina 109, delvis tämligen utförliga, paragrafer ett omfattande lagverk, som bygger på en stundom något invecklad systematik. Betydande möda har ägnats den juridiska utformningen och åtskilliga problem, som i andra länder i regel lämnats att lösas vid tillämpningen med utgångspunkt från lagens allmänna riktlinjer, regleras i Tyskland direkt i lagtexten. Lagen är tillämplig på alla konkurrensbegränsningar som medför verkan på den inhemska marknaden, oavsett var de åtgärder som orsakat konkurrensbegränsningen begåtts. Horisontella konkurrensbegränsningar

Tysk rätt utgår liksom den amerikanska från att kartellavtal är förbjudna men gör vittgående undantag från denna huvudregel. Som kartellavtal betraktas avtal som slutits av skilda företag eller sammanslutningar av sådana för ett gemensamt ändamål och som verkar konkurrensbegränsande; med avtal jämställs s. k. »gentlemen's agreements». Det är otillåtet att kringgå förbudet genom rekommendationer i konkurrensbegränsande syfte. Överträdelse kan bestraffas och dessutom inträder civilrättslig ogiltighet; i vad mån tredje man som lidit skada genom ett förbjudet kartellavtal kan utfå skadestånd torde ännu ej vara slutligt avgjort i rättspraxis. En rad former av kartellavtal kan emellertid tillåtas. De regler som h ä r -

183 vid gäller har närmare angivits i lagtexten och —- ehuru förutsättningarna växlar i skilda fall — kan generellt sägas innebära, att man genom detaljerade legalundantag och dispensregler infört missbruksprincipen i stället för förbudsprincipen på stora områden. Specialbestämmelser av detta slag gäller sålunda bl. a. för konditionskarteller, rabattkarteller, strukturkriskarteller, rationaliseringskarteller samt export- och importkarteller. De särskilda undantagsreglerna hindrar ej att det principiella förbudet är tillämpligt på stora områden — främst drabbar det pris- och marknadsdelningskarteller. Rena horisontella prisavtal är sålunda förbjudna vid straffansvar i Tyskland och detsamma gäller för horisontella riktprislistor, som ses som ett otillåtet kringgående av kartellförbudet. Ett viktigt undantag utgör emellertid de tillåtna s. k. »Mittelstandsempfehlungen», d. v. s. horisontella riktpriser utfärdade av en sammanslutning av mindre företagare i syfte att stärka medlemmarnas konkurrensläge i förhållande till stora företagsenheter på marknaden, t. ex. mångfilialföretag. Prisrekommendationerna måste uttryckligen anges vara oförbindande och påtryckningar får ej utövas mot företagare som ej följer dem. Även när de nämnda förutsättningarna för horisontell riktprissättning ej föreligger, tillåts organisationer att utarbeta kalkyleringssystem till hjälp för sina medlemmar, förutsatt att man inte rekommenderar priser och pålägg. Dylik kalkyleringshjälp synes ha nått praktisk betydelse främst på hantverks- och tjänsteområdena. Vertikala konkurrensbegränsningar

Kartellagen innehåller ett principiellt, straff sanktionerat bruttop risförbud men med vittgående undantag, främst för

böcker och märkesvaror. Då emellertid bruttoprissättning huvudsakligen förekommer just på dessa områden, kan förfarandet i realiteten i betydande utsträckning tillämpas. Förutsättningarna för att prisbindning på märkesvaror skall kunna upprätthållas är dock rätt snäva. Ett totalt bruttoprisförbud föreslogs nyligen i ett regeringsförslag till vissa ändringar i kartellagen, som dock föll i förbundsdagen i denna del. Av intresse är främst de invecklade och delvis av den amerikanska lagstiftningen påverkade reglerna om tillåtlighet av bruttopriser på märkesvaror. Enligt det principiella bruttoprisförbudet är alla avtal om varor och tjänster ogiltiga, såvitt de binder en av kontrahenterna i dennes frihet att överenskomma med tredje man om p r i s och försäljningsvillkor. Stadgandet omfattar bindning också av andra försäljningsvillkor än priset, såsom betalningsvillkor och fraktsatser, men ej andra former av bindning av återförsäljaren, exempelvis i dennes val av kunder. Vertikala riktpriser bedöms som ett otilllåtet kringgående av bruttoprisförbudet och är därigenom likaledes i princip förbjudna. Leveransvägran och annan diskriminering av återförsäljare är i och för sig tillåten enligt huvudregeln. Sådan diskriminering som utgör en påtryckningsåtgärd med syfte att förmå en återförsäljare att iaktta ett otillåtet bruttopris eller »riktpris» är emellertid förbjuden. Bruttoprisförbudet måste ses mot bakgrunden av de kartellrättsliga reglerna i övrigt, särskilt de straffbelagda förbuden mot horisontella prisbindningar och riktpriser samt ett särskilt förbud mot sekundärbojkott. Det sistnämnda innebär bl. a. att en detaljhandelsorganisation inte får utöva påtryckningsåtgärder mot leverantörer i syfte att förmå dem att vägra leverans till en priskonkurre-

184 rande återförsäljare, vilket naturligen försvårar möjligheterna att framtvinga mera allmän tillämpning av bruttoprissystem i en bransch. I undantagsstadgandet om tillåtlighet av bruttoprissättning på märkesvaror ges en legaldefinition av detta begrepp. En märkesvara förklaras utgöra a) en vara (ej tjänst), b) försedd med ett ursprungsangivande kännetecken på själva varan eller dess förpackning, c) vars enhetliga kvalitet garanteras av det prisbindande företaget. Kravet på kvalitetsgaranti innefattar ej någon civilrättsligt bindande garanti; varken återförsäljaren eller konsumenten av en bruttoprissatt vara, vars kvalitet försämrats, kan göra gällande några på bruttopriset grundade anspråk mot den prisbindande leverantören. Handhavandet av bruttoprissättning på märkesvaror står under uppsikt av kartellmyndigheten, som kan förbjuda fortsatt prisbindning om förutsättningarna härför inte längre föreligger. Myndighetens möjlighet att utöva uppsikt över andra än uppenbara kvalitetsförsämringar torde dock vara ringa. För att bruttoprissättning skall tillåtas fordras vidare att märkesvaran befinner sig i priskonkurrens med andra företagares likartade varor. Prisbindningen måste anmälas till kartellmyndigheten, som efter lagändring 1965 för ett särskilt prisbindningsregister, som är offentligt och som även innehåller uppgifter bl. a. om beräknade handelsmarginaler. Registret utgör ett medvetet försök att utnyttja publicitetsvapnet mot missbruk. Myndigheten h a r inte endast att fortlöpande övervaka att angivna förutsättningar för prisbindning föreligger utan även att ingripa mot missbruk av bruttoprissättning. Sådana ingripanden h a r skett i vissa fall, bl. a. om samma vara marknadsförts såväl under visst märke till bruttopriset som

omärkt eller under annat märke till lägre pris. Ett företag som begagnar tillåten bruttoprissättning får ej tillämpa villkor som diskriminerar de prisb u n d n a återförsäljarna inbördes. Kartellagen saknar något stadgande om tillåtande av vertikala riktpriser för märkesvaror. Högsta domstolen har emellertid givit lagen den tolkningen, att vertikala riktpriser för märkesvaror är tillåtna under samma förutsättningar som bruttopriser. Man tillämpade härvid undantagsstadgandet för bruttopriser på märkesvaror analogivis på den mindre ingripande form av konkurrensbegränsning, som riktpriser ansågs utgöra. I praxis fordras att prisernas oförbindande karaktär klart anges. Svårigheterna — och även kostnaderna — att upprätthålla ett kartellrättsligt i och för sig tillåtet bruttoprissystem torde ofta vara stora med hänsyn till priskonkurrensen inom handeln. Bruttoprisbindning vilar i Tyskland helt på avtalsrättslig grund, men den tyska generalklausulen mot illojal konkurrens supplerar den kontraktsrättsliga sanktionsmekanismen genom att i stor utsträckning göra det möjligt att föra förbuds- och skadeståndstalan direkt mot icke avtalsbundna återförsäljare, som säljer varan under angivet bruttopris och därigenom enligt tysk uppfattning u p p t r ä d e r illojalt. Av praktisk vikt är att man inte anser leveransavstängning av återförsäljare som underskrider ett för honom bindande bruttopris falla under diskrimineringsförbudet utan vara tillåtlig.

Marknadsbehärskande företag

Vad gäller marknadsbehärskande företag ä r lagreglerna av betydligt mindre ingripande karaktär, då kartellmyndigheten blott givits befogenhet att inskrida mot vissa fall av missbruk. Bland

185 dessa fall nämns, att ett marknadsbehärskande företag vid avgivande av p r i s a n b u d missbrukar sin maktställning. Detta är det enda fall i vilket lagen ger kartellmyndigheten befogenhet att ingripa direkt mot företags prissättning. Marknadsbehärskande ställning tilläggs enligt en särskild legaldefinition ett företag som ej utsätts för väsentlig konkurrens på den relevanta marknaden. Med ett sådant företag jämställer man flera företag mellan vilka väsentlig konkurrens ej föreligger. Anmälningsskyldighet till kartellmyndigheten råder för företagssammanslagningar, varigenom en enhet av viss storlek skapas. Möjlighet att inskrida mot företagssammanslagningar saknas emellertid. Bedömningen av den fortgående koncentrationsrörelsen utgör ett omdiskuterat spörsmål, till vilket slutlig ställning ännu ej torde ha tagits.

Administrationen

Kartellagens handhavande är huvudsakligen anförtrodd en central förvaltningsmyndighet, Bundeskartellamt, med säte i Berlin. Beslut i de olika ärende-

na fattas av beslutsavdelningar och, efter besvär, av en inom myndigheten organiserad besvärsavdelning. Det sistnämnda organets beslut kan överklagas i Oberlandesgericht (hovrätt) och därifrån till Bundesgerichtshof, vilken som sista instans b ä r ansvaret för rättsbildningen. Ett icke obetydligt antal avgöranden från högsta instans föreligger numera. Det h a r visat sig, att det övervägande antalet ärenden bringas u r världen redan på ett tidigt stadium av handläggningen vid Bundeskartellamt, vilket bl. a. torde bero på att inblandade företag önskar undvika den med beslut och domar följande publiciteten. Bland de områden som i praxis erhållit särskild betydelse märks tillämpningen av det principiella kartellförbudet med därtill knutna legalundantag och dispensmöjligheter samt konkurrensbegränsande åtgärder med udden riktad mot p r i s k o n k u r r e r a n d e distributionsföretag, såsom bojkott- och diskrimineringsåtgärder. I det senare fallet är det även i Tyskland främst fråga om anmälningsärenden.

BILAGA 2

Riktprissättning och riktprisföljsamhet inom konsumentvaruområdet Av byråchefen Torsten Elm

Till de grundläggande informationer som erfordras för en bedömning av riktprissystemets verkningar hör uppgifter om dess utbredning samt om följsamheten till utgivna riktpriser. De horisontella riktpriser som är resultat av registrerade kartellavtal intas i pris- och kartellnämndens kartellregister. Här anges bl. a. vilka varuområden som berörs samt den geografiska utbredningen av prisöverenskommelserna. Någon upplysning om den värdemässiga omfattningen av detta prissamarbete kan emellertid inte hämtas ur detta material. Utbredningen av den vertikala riktprissättningen har hittills icke varit föremål för registrering. I syfte att ge en allmän bild av riktprissättningen har på riktprisutredningens begäran inom SPK utarbetats en översikt över riktprissättningens utbredning inom verksamheter som betjänar konsumenterna. I denna har också intagits en sammanställning av uppgifter angående riktprisföljsamheten ur SPK:s undersökningar under senare år. En särskild undersökning av den vertikala riktprissättningen har utförts och redovisas i ett särskilt avsnitt, s. 191 ff. Med hänsyn till tidsbrist och otillräckliga resurser har några nya omfattande undersökningar av det horisontella riktprissystemets utbredning icke kunnat äga rum. Beträffande denna bygger beräkningarna på inom pris- och

kartellnämnden befintligt material samt från berörda organisationer centralt inhämtade uppgifter. Vad gäller undersökningen av den vertikala riktprissättningen, har efter samråd med Sveriges Industriförbund och Sveriges Grossistförbund gjorts en enkät hos sammanlagt 348 företag, i huvudsak samtliga större företag inom undersökta varuområden. Dessa uppgifter har beträffande bilbranschen kompletterats med för ändamålet aktualiserat material, som funnits tillgängligt hos SPK. En avstämning av de inhämtade uppgifterna mot den officiella statistiken ger vid handen att en nöjaktig täckning av de undersökta varuområdena kan anses föreligga. Urvalsmetodiken h a r som ovan framhållits syftat till att fånga in de branscher och varuområden som är av större betydelse. Det är således inte uteslutet att sektorer med såväl horisontell som vertikal riktprissättning kan förekomma vid sidan av de h ä r angivna. De beräkningar av riktprissättningens värdemässiga omfattning som i fortsättningen redovisas h a r alltså karaktären av minimivärden. Beräkningarna beträffande den horisontella riktprissättningen inom detaljhandeln avser fackhandeln i branscher med riksomfattande eller mycket utbredd regional riktprissättning och anger det riktprissatta sortimentets om-

187 sättningsvärde i kronor och procent av totalomsättningen inom respektive branscher. Den vertikala riktprissättningens utbredning inom konsumentvaruområdet redovisas på samma sätt men hänför sig här till varuområde i stället för bransch. Beräkningen av riktprissättningens utbredning inom tjänsteområdet h a r gjorts med utgångspunkt från omsättningen enligt nationalräkenskaperna. De olika delarna har sedan ställts i relation till den sammanlagda privata konsumtionen enligt nationalräkenskaperna, varvid ett mått erhållits på hur stor del av konsumenternas totala efterfrågan av varor och tjänster som berörs av centralt rekommenderade priser. Samtliga beräkningar avser år 1964.

Riktprissättningens

omfattning

Horisontell riktprissättning inom enskild handel

Omfattningen av den horisontella riktprissättningen i detaljhandeln redovisas uppdelad på olika fackhandelsbranscher. De branscher som ingår har utom i ett fall en central riktprisutgivning omfattande hela landet. Undantaget är livsmedelsbranschen, där riktprissättningen handhas av 25 lokala köpmannaföreningar. Redovisningen anger dels totalomsättningen för de till riktprisutgivande organisationer anslutna företagen, dels värdet och den procentuella andel därav som täcks av riktprissättningen. Beräkningarna bygger på dels inom pris- och kartellnämnden befintligt material, dels hos branschorganisationerna inhämtade uppgifter. Med hänsyn till att undersökningar av riktprissättningens omfattning endast skett i begränsad utsträckning gör inte redovisningen anspråk på fullständighet.

Tabell 1. Horisontell riktprissättni$.$ enskild detaljhandel år 1964

Bransch

Livsmedelshandeln . . . . Färghandeln. . Parfymhandeln . . . . Kioskhandeln. Tobakshandeln . . . Kolhandeln... Pappershandeln . . . . Fotohandeln. . Järnhandeln.. Radiohandeln Summa

i

Horisontell riktTotal prisandel omsättning % av milj. kr. milj. kr. tot. oms.

7 500 520

6 000 390

80 75

45 520

34 390

75 75

600 250

360 150

60 60

150 200 1 600 500

20 20 100 10

13 10 6 2

11 885

7 474

63 Den värdemässiga omfattningen av den horisontella riktprissättningen inom ovannämnda detaljhandelsbranscher uppgick år 1964 som framgår av tabell 1 till ungefär 7,5 miljarder kronor, vilket motsvarade 63 procent av totalomsättningen i nämnda branscher. I förhållande till den totala detaljhandelsomsättningen som nämnda år uppgick till ca 25 miljarder kronor omfattade den horisontella riktprissättningen följaktligen ungefär 30 procent. I relation till den totala privata konsumtionen, som för år 1964 beräknats utgöra ca 51,5 miljarder kronor, blir andelen 15 procent. Av uppställningen framgår att den största omsättningen för riktprissatta varor låg inom livsmedelshandeln, där också den relativa andelen var högst, 80 procent. Nästan lika hög var riktprissättningens relativa omfattning i färg-, parfym- och kioskhandeln. I tobakshandeln och kolhandeln täckte riktpriserna över hälften av den totala omsättningen. I övriga här redovisade branscher hade riktprissättningen en relativt obetydlig omfattning. I foto- och radiohandeln h a r

188 den tidigare vertikala riktprissättningen i huvudsak avvecklats och endast i obetydlig utsträckning ersatts av horisontella riktpriser. Den låga andelen i järnhandeln förklaras av att en väsentlig del av försäljningen sker i parti till andra näringsidkare, varvid riktpriser icke kominer till användning. Samma förhållande h a r i viss utsträckning giltighet i färg- och pappershandeln och h a r bidragit till en sänkning av riktprissättningens andel av branschernas totala försäljning. Det bör understrykas att i ovan angivna omsättningssiffror ingår icke konsumentkooperationens, varuhusens och mångfilialföretagens försäljning, vilken år 1964 uppgick till drygt 3 miljarder kronor, dvs. omkring 12 procent av den totala detaljhandelsomsättningen resp. omkring 6 procent av den totala privata konsumtionen.

Vertikal riktprissättning inom konsumentvar uområde t

Som inledningsvis framhållits h a r hittills ingen registrering av omfattningen av den vertikala riktprissättningen skett. På hemställan av riktprisutredningen igångsattes därför vid pris- och kartellnämnden en inventering av utbredningen av sådan riktprissättning inom konsumentvaruområdet. Resultatet av denna inventering redovisas i det följande och kommenteras h ä r endast i sina huvuddrag. Eftersom undersökningen avsett att visa omfattningen av vertikal riktprissättning h a r endast sådan försäljning av konsumentvaror medtagits som sker genom från leverantören fristående återförsäljare. F ö r varje behandlat varuområde h a r den andel av ovanstående totalvärden som var föremål för vertikal riktprissättning redovisats i procent

samt till konsumtionsvärde vid riktprisnivå. En summering av sistnämnda konsumtionsvärden ger vid handen att den vertikala riktprissättningen år 1964 berört ett konsumtionsvärde på något mer än 10 miljarder kronor, dvs. minst 20 procent av den totala privata konsumtionen. Av detta värde hänförde sig drygt 8 miljarder till området bilar, bilreservdelar, bilgummi samt petroleumprodukter. Inom detta område var riktprissättningen praktiskt taget fullständig. Även för elektriska hushållsmaskiner var förhållandet detsamma. En mycket hög andel vertikal riktprissättning — 80 procent eller mera — visade områdena ur, husgeråd, fritidsbåtar och utombordsmotorer, sport- och campingartiklar, cyklar och mopeder samt svensktillverkade textil- och gummiskor. En obetydlig andel — mellan 3 och 13 procent — noterades för radio och TV, kemisk-tekniska artiklar, foto och optiska artiklar, trikåvaror, konfektion, läderskor och möbler.

Horisontell riktprissättning inom området enskilda tjänster

Inom hithörande område h a r endast begränsade möjligheter förelegat att från centrala organisationer erhålla några totala omsättningsvärden. Den värdemässiga omfattningen av riktprissättningen, som i förekommande fall är horisontell, h a r med anledning härav beräknats med utgångspunkt från nationalräkenskapernas omsättningsvärden år 1964. De värdemässigt mest betydelsefulla avsnitten av riktprissättningen inom tjänsteområdet återfinns som synes inom bank- och försäkringsområdet samt beträffande bilreparationer. Totalt sett motsvarar de av riktprissättningen be-

189 Tabell 2. Horisontell riktprissättning enskilda tjänster år 1964

för

Totalom- Härav riktprissatt andel sättning milj. kr. 0/ milj. kr /o

Banktjänster . Försäkringstjänster. . . . Skoreparationer Frisörarbeten. Bilrep. o. underhåll Nöjen Framkallning o. kopiering. Hotell- och restaurangtjänster. . . . Summa 1

77 338

58 170

75 50

777 350

320 130

41 37

1 319 3 984

150 1 803

11 44

325 I stor utsträckning bunden prissättning.

rörda h ä r ovan angivna tjänsterna 3,5 procent av den totala privata konsumtionen.

Sammanfattning

Med de reservationer som i det föregående gjorts beträffande fullständigheten av idet använda beräkningsunderlaget kan riktprissättningen för varor och enskilda tjänster anses beröra följande delar av den privata konsumtionen. Horisontell riktprissättning för varor Horisontell riktprissättning för tjänster Vertikal riktprissättning Summa

15 % 3,5 % 20 % 38,5 %

Lägger man härtill offentligt reglerad prissättning på varor och tjänster, vilken med utgångspunkt från nationalräkenskapernas omsättningsvärden kan anses vara av storleksordningen 20 procent av den privata konsumtionen, skulle den del av konsumenternas efterfrågan för konsumtion, som icke på-

verkas av prissamarbete eller prisreglering, uppgå till omkring 40 procent. Med hänsyn till att beräkningarna gjorts med tanke på att en överskattning av riktprissättningens omfattning skall vara utesluten, kan den »fria sektorn» väl tänkas vara något mindre.

Riktprisföljsamhet I pris- och kartellnämndens undersökningsverksamhet ingår som ständig uppgift att belysa i vilken utsträckning förekommande riktpriser tillämpas vid försäljning till konsument. Resultaten av sådana undersökningar publiceras kontinuerligt i Pris- och kartellfrågor. I nedanstående tabell redovisas de siffermässiga resultaten av de senaste årens undersökningar i sammandrag. Tabellen visar riktprissättningens typ och omfattning, frekvensen av försäljningar över och under samt lika med riktpris och den genomsnittliga avvikelse från riktprisnivån, som konstaterats vid undersökningstillfällena. Det föreligger som synes en klar skillnad i fråga om riktprisföljsamheten mellan dagligvaror och kapitalvaror. F ö r dagligvarorna var avvikelserna från riktpriserna betydligt sällsyntare och bestod både i över- och underskridanden. På kapitalvaruområdet gjordes avvikelser från riktpriserna för drygt hälften till tre fjärdedelar av antalet försäljningar och bestod enbart av riktprisunderskridanden (här bortses från möbelområdet, där riktprissättningen har en obetydlig omfattning). För eldningsoljor har den exakta frekvensen för avvikelserna icke registrerats. Av undersökningarna har emellertid framgått, att riktpriserna vid försäljning till berörda kundkategorier endast i undantagsfall tillämpas. De skillnader ifråga om riktprisfölj-

190 Tabell 3. Sammanfattning

av resultaten

Undersökningsår

Riktprissättningens omfattning. „ . e Procent av försäljningen

Varuområde

i SPK.s Ger

lomsnitt,. lig procen.tuel °. riktprisrvikelse

riktprisundersökningar Andel av försäljningen. Procent

„ ^j

I. Livsmedel Stockholm . . . Övriga o r t e r . . Butiker med återbäring.. . . Butiker utan återbäring . . . II. Textil och beklädnadsvaror Konfektion

Trikåvaror Strumpor.... Underkläder.. överkläder. . . Skor III.

1 H = horisontell

•

| i

/• 1,0 0

21 11

53 74

26 15

H75

•/• 1,0

7 H67

• /• 1,0

6 V22 V 10 V3 V4

./. 0,4 ./. 0,5 ./. 0,3 ./. 3,6

10 8 8 46

88 91 88 50

2 1 4 4

V 34 VII V6 V 12 V 18

./. 0,2 •/• 0,2 ./. 0,5 0 ./. 0,2

5 7 14 6 9

93 90 83 89 88

2 3 3 5 3

V 100 V 96 V 15 V100 V100 V 43 V 100 V 9

Ko nt. A v b ./. 9 ./. 3 ./. 12 ./. 3 ./. 6 ./. 3 ./. 8 . / . l ./. 8 . / . l ./. 9 ./. 4 ./. 9 ./. 4 ./. 0,7

63 62 75 55 57 55 64 16

37 38 25 45 43 45 36 79

1960 H 66

•A 2,5

1961 V 100

1962 V 100

1963 V 100

1964 V 100

1965 V 100

./. 8,6 ./. 16 ./. 11 ./. 20 ./. 11 ./. 20 ./. 16 ./. 26 ./. 13 ./. 24

1960 1962 1964 1965 1960

1960 1962

1959—1960 1963 1964 H3, Tvättmaskiner.. 1961 Kylskåp 1961 1962 Båtar Båtmotorer . . . . 1962 Möbler 1962

Eldningsoljor vid förs. till hyresfastigheter Eo I—II . . Eo III—IV . . Eo I—II . . Eo III—IV . . Eo I—II. . . Eo III—IV .. Eo I—II . . Eo III—IV .. Eo I—II . . Eo III—IV . .

ii

> Rp

H H

1959 Kapitalvaror Radio-TV

IV. övrigt Körskoleavgifter

= Rp

< Rp

•

—

— — — — — 5 —

V = vertikal.

samhet som framkommit mellan dagligvaror å ena sidan och kapitalvaror å den a n d r a får ses mot den bakgrunden att det i förra fallet är fråga om rekom-

mendationer, som uppgöres av sammanslutningar av företag inom vissa detaljh a n d e l s b r a n s c h e r medan rekommendationerna i senare fallet utgår från till-

191 verkare eller grossister till samtliga återförsäljare oavsett branschtillhörighet. I förra fallet är en högre riktprisföljsamhet naturlig. Av betydelse vid bedömningen av riktprissättningens verkningar är i detta fall om varusortimentet har nått en spridning till andra distributionskanaler än de som omfattas av prissamarbetet. Så är fallet med viktigare varor inom bl. a. livsmedels- och kemisk-tekniska området, som förutom i enskild handel och i konsumbutiker numera saluföres av varuhus och mångfilialföretag. Genom att de senare företagsformerna blir mera betydande på marknaden kan riktprissättningen icke bli opåverkad av dessa företags prispolitik. I de större tätorter där de olika grupperna är representerade får detta ofta sitt uttryck i lokalt tillämpade konkurrenspriser för enskilda produkter inom dagligvarusortimentet.

Undersökning av vertikal

beträffande utbredningen riktprissättning1

Undersökningen avser att ge en bild av den vertikala riktprissättningens omfattning inom vissa utvalda konsumentvaruområden. Där riktpriser förekommer h a r sättet för deras bekantgörande undersökts och i anslutning härtill har företagen fått ange om de förser detaljhandeln med annonsklichéer eller annat reklammaterial innehållande vertikala riktpriser. Uppgifter h a r vidare inhämtats om de eventuella förändringar i användningen av vertikala riktpriser som företagen genomfört under det senaste året (1965) eller som planerats men ännu ej genomförts. I vilken utsträckning som detaljhandeln följer de vertikala riktpriserna har ej kunnat undersökas i detta sammanhang.

Företagsurval

I undersökningen ingår fabrikanter, importörer och grossister inom varuområdena färger och lacker, kemisk-tekniska artiklar, foto och optik, ur, elektriska hushållsmaskiner, husgeråd, leksaker, sport och camping, cyklar och mopeder, möbler, hemtextilier, konfektion, trikå, textil- och gummiskor samt läderskor. Urvalet av företag h a r i de flesta fall gjorts från branschsammanslutningarnas matriklar eller jämförbara källor (bl. a. Sveriges Grossistförbunds matrikel och Textilrådets verksamhetsberättelse). I de fall lämpliga företagsförteckningar ej varit tillgängliga h a r urvalet gjorts p å grundval av särskilt inhämtade uppgifter från vederbörande branschorganisationer. Där större företag ej anslutna till branschorganisationerna förekommer, har dessa medtagits i undersökningen. Den använda urvalsramen innefattar i huvudsak alla större företag inom de varuområden som undersökningen berör. För att nedbringa tiden för undersökningens genomförande h a r dock i några fall urvalet begränsats till att omfatta endast sådana företag som i nämndens tidigare undersökningar konstaterats ha vertikala riktpriser. Detta gäller varuområdena möbler, konfektion och läderskor. Av samma skäl h a r viss nedskärning av undersökningens omfattning även gjorts i fråga om importerade varor. Beträffande personbilar, bilreservdelar och bilgummi samt petroleumprodukter h a r beräkningarna baserats på uppgifter som funnits tillgängliga hos SPK, i erforderlig utsträckning dock kompletterade med färska uppgifter från vederbörande bransch.

1 Undersökningen har genomförts av förste aktuarie B. Ahrdenberg och amanuens L. Henriksson, SPK, vilka också sammanställt föreliggande undersökningsrapport.

192 Uppgiftsinsamling

Uppgiftsinsamlingen skedde genom utsändande av uppgiftsblankett och följebrev (se s. 201—203) till de sammanlagt 348 företag som ingick i det slutliga företagsurvalet. Svar erhölls från nära nog samtliga företag och i de fall företagen ej har svarat har erforderliga uppgifter kunnat hämtas ur andra källor. Av de inkomna svaren har 73 uteslutits ur undersökningen därför att företagen ej alls eller endast i obetydlig omfattning säljer konsumentvaror inom de varuområden som undersökningen avser, ett förhållande som ej framgår av de företagsförteckningar som legat till grund för urvalet. Antalet svar som bearbetats är alltså 275. Dessa fördelar sig antalsmässigt p å olika varuområden enligt tabell 4.

Avstämning av de från företagen erhållna uppgifterna

F ö r att få en kontroll av att de siffror som framräknats på basis av undersökTabell 4. Bearbetade svar Antal bearbetade svar

Varuområde

Färger och lacker Kemisk-tekniska artiklar och kosmetika Foto och optik Ur Elektriska h u s h å l l s m a s k i n e r . . . . Husgeråd Leksaker Sport- och campingartiklar . . . . Cyklar och mopeder Möbler Hemtextilier Konfektion Trikå Textil- och gummiskor Läderskor

61 12 14 20 10 7 16 12 13 16 20 59 2 6

Summa

ningsmaterialet någorlunda svarar mot vederbörande varors totalomsättningar inom landet har de från företagen erhållna siffrorna så långt möjligt avstämts mot uppgifter om svensk tillverkning (./. export) och import ur Sveriges Officiella Statistik (SOS): Industri 1963 och Utrikeshandel 1964. Det är givetvis omöjligt att vid en sådan avstämning få fullkomlig överensstämmelse mellan de varuområden som uppgifterna enligt undersökningen respektive SOS avser. Speciellt i fråga om heterogena varuområden — t. ex. kemisktekniska artiklar, sport- och camping, — måste stora skillnader härvidlag antas kunna föreligga. Vidare ingår i undersökningens omsättningssiffror ej sådan försäljning som sker till andra köpare än enskilda konsumenter, medan siffrorna enligt SOS omfattar all försäljning. Detta minskar möjligheterna till en avstämning inom områden där en förhållandevis stor del av försäljningen går till sådana köparkategorier som industri, hantverkare e t c , vilket torde vara fallet för exempelvis färger och lacker. Slutligen avser omsättningsuppgifterna enligt SOS i fråga om importen varornas cif-pris och i fråga om svenska varor priserna (saluvärdet) från fabrik medan undersökningens uppgifter avser priserna från tillverkare, importör eller grossist beroende på vem som lämnat dem. De angivna förhållandena innebär att avstämningen måste betraktas som mycket ungefärlig. De förklarar också h u r omsättningen enligt undersökningen i några fall kan vara större än totalomsättningen enligt SOS. Trots de påtalade bristerna torde dock jämförelsen med SOS i huvudsak ge en nöjaktig upplysning om undersökningens täckning av de undersökta varuområdena. De från undersökningen respektive SOS hämtade värdena redovisas i tabell 5.

193 Tabell 5. Totalomsätlning

inom de undersökta

Svenska varor Varuområde

1 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15

varuområdena

Import

Totalt

Undersökn.

SOS

Undersökn.

SOS

Undersökn.

SOS

7 Färger och lacker Kem.tekn. artiklar och kosmetika Foto och optik Ur El. hushållsmaskiner Husgeråd Leksaker Sport och camping Cyklar och mopeder Möbler Hemtextil Konfektion Trikå Textil- och gummiskor Läderskor

(296)

(51)

(347)

458 4 1 351 62 23 141 73 35 330 192 337 44 68

(418) 9 1 359 88 26 (65) 69 456 (191) 1 280 409 41 314

113 137 57 85 13 33 17 20 0 3 11 6 6 1

(75) 112 58 141 36 61 (41) 20 43 (148) 207 234 20 128

571 141 58 436 75 56 158 93 35 333 203 343 50 69

(493) 121 59 500 124 87 (106) 89 499 (339) 1 487 643 61 442

Summa 1—15

2 258

4 022

1 375

2 760

5 397

1 963

1 972

2 453

Exkl. 10, 12 och 15 Endast 10, 12 och 15

Separata uppgifter lämnas för svenska och importerade varor. För de varuområden, där jämförbarheten av ovan angivna skäl är otillfredsställande anges SOS-siffrorna inom parentes. Undersökningen bedömes ge en god täckning i fråga om svenska varor med undantag för möbler, konfektion och läderskor, för vilka varuområden urvalet av tidigare anförda skäl starkt begränsats. Med stor sannolikhet är dock förekomsten av vertikala riktpriser obetydlig hos de företag som ej ingår i urvalet. Beträffande importen är täckningen mindre god utom för de områden där importerade varor utgör en dominerande del av totalomsättningen. Enligt egna observationer och under h a n d erhållna upplysningar synes dock den vertikala riktprissättningen inom de sämre täckta områdena ha mycket begränsad utbredning. 13-614700

2 428

Den vertikala riktprissättningens omfattning

Varor enligt tabell 4 Här skall först behandlas de varuområden för vilka uppgifter inhämtats från företagen speciellt för denna undersökning. I de fall företagsurvalet h a r gjorts så omfattande att det i princip skall täcka hela omsättningen inom ett varuområde baserar sig de gjorda beräkningarna uteslutande på de av företagen lämnade uppgifterna. De resultatsiffror som redovisas avser alltså endast de undersökta företagen, vilket innebär att man i en del fall måste räkna med att en del av omsättningen inom området ej kommer med. Detta gäller i synnerhet importen. Metoden att basera beräkningarna enbart på de av företagen lämnade uppgifterna h a r emellertid icke genomgående kunnat tillämpas. Såsom nämnts i avsnittet om företagsurvalet h a r ur-

194 Tabell 6. Vertikalt

riktprissaita

varors

omsättning

(miljoner kronor) Vrp-satt omsättning 1964 Varuområde

1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15

enligt undersökningen

beräknat konenligt sumtionsundcrsökn. värde

Färger och lacker Kem.-tekn. artiklar, kosmetika Foto och optik Ur El. hushållsmaskiner Husgeråd Leksaker Sport och camping Cyklar och mopeder Möbler Hemtextil Konfektion Trikå Textil- och gummiskor Läderskor

84 70 4 48 432 61 27 140 75 18 96 108 19 44 47

152 127 7 100 560 109 52 242 104 25 172 157 34 71 64

Summa 1—15

1 273

1 976

1 100 173

1 730 246

Exkl. 10, 12 och 15 Endast 10, 12 och 15

% av total omsättn. enligt SOS

60 12 3 83 99 81 48 89 81 (4)

29 (7)

6 (11) 45

ro 28

v a l e t i n å g r a fall b e g r ä n s a t s till att gälla de företag, s o m enligt p r i s - och kartellnämndens tidigare undersökningar a n v ä n d e r vertikala riktpriser. F ö r dessa varuområden har riktprissättningens relativa omfattning beräknats genom att de u n d e r s ö k t a företagens omsättn i n g för r i k t p r i s s a t t a v a r o r s t ä l l t s i r e l a t i o n till d e n e n l i g t SOS e r h å l l n a t o talomsättningen p å den svenska markn a d e n för v a r u o m r å d e t i frågaF ö r att b e s k r i v a r i k t p r i s s ä t t n i n g e n s omfattning inom respektive varuområden h a r t v å olika b e r ä k n i n g a r gjorts, nämligen dels av det totala k o n s u m t i o n s v ä r d e t för d e v e r t i k a l t r i k t p r i s s a t t a v a r o r n a , dels a v d e n p r o c e n t u e l l a a n d e l som s i s t n ä m n d a v ä r d e utgör av totalomsättningen inom varuområdet i fråga. Det b e r ä k n a d e konsumtionsvärdet är s u m m a n av de i u n d e r s ö k n i n g e n in-

gående företagens individuella omsättn i n g a r för v e r t i k a l t r i k t p r i s s a t t a v a r o r u p p r ä k n a d m e d h ä n s y n till å t e r f ö r s ä l jarmarginalernas storlek i n o m respekt i v e b r a n s c h e r . U p p r ä k n i n g e n h a r gjorts p å g r u n d v a l av uppgifter om m a r g i n a ler i pris- och kartellnämndens tidigare u n d e r s ö k n i n g a r eller, d ä r så b e f u n n i t s nödvändigt, nu inhämtade uppgifter från branschen. Vid en n e d s u m m e r i n g av k o l u m n 3 i t a b e l l e n f i n n e r m a n att d e n s a m m a n l a g d a o m s ä t t n i n g e n till k o n s u m e n t p r i s e r för v e r t i k a l t r i k t p r i s s a t t a v a r o r i n o m de aktuella v a r u o m r å d e n a ä r c i r k a 2 miljarder kronor. Den relativa omf a t t n i n g e n av v e r t i k a l r i k t p r i s s ä t t n i n g ä r för dessa o m r å d e n i genomsnitt cirk a 28 p r o c e n t . F ö r d e e n s k i l d a v a r u o m r å d e n a v a r i e r a r omfattningen från c i r k a 3 till 99 p r o c e n t . H ö g a n d e l — ö v e r 80 p r o c e n t — v i s a r o m r å d e n a u r ,

195 elektriska hushållsmaskiner, husgeråd, sport och camping, cyklar och mopeder samt svenska textil- och gummiskor. Obetydlig andel — mellan 3 och 12 procent — visar kemisk-tekniska artiklar, foto och optik samt trikåområdet.

Personbilar F ö r personbilar h a r vertikal riktprissättning ansetts föreligga till 100 procent. Vertikala riktpriser på praktiskt taget alla bilar som saluföres inom Sverige återfinnes i den av AB Bilstatistik och Sveriges Bilindustri- och Bilgrossistförening varannan månad utgivna riktprislistan. Endast sju mycket udda märken med en sammanlagd försäljning motsvarande mindre än 1 promille av totala antalet sålda bilar återfinnes ej i listan. Listan innehåller även lastbilar, bussar och traktorer men då dessa fordon normalt ej köpes av enskilda konsumenter ingår de ej i undersökningen. Totalomsättningen för personbilar inklusive varuskatter har genom flera alternativa beräkningar bestämts till cirka 3 100 miljoner kronor år 1964.

tiUreservdelar Även beträffande bilreservdelar är enligt uttalanden från branschen riktprissättningen praktiskt taget fullständigt genomförd genom de reservdelsprislistor som de olika märkesrepresentanterna utger. Totala omsättningen för reservdelar var 1964 cirka 800 miljoner kronor. I anslutning till siffrorna rörande reservdelarna kan nämnas att det även inom biltillbehörsområdet förekommer vertikala riktpriser i stor utsträckning. Som exempel kan nämnas bilbatterier, tändstift, överdragsklädslar m. m. På grund av svårigheterna att över-

blicka och skaffa uppgifter avseende detta område h a r några numeriska beräkningar av riktprissättningens omfattning ej kunnat göras.

Bilgummi På bilgummi distribueras vertikala riktprislistor till återförsäljarna av de fabrikanter, generalagenter och importörer som levererar de olika fabrikaten. Totalomsättningen till konsumentpriser var år 1964 cirka 275 miljoner kronor varav ungefär två tredjedelar eller 180 miljoner kronor var personbilsdäck. Petroleumprodukter För bensin, dieselolja och smörjoljor avsedda för bilar samt för eldningsoljor h a r från oljebolagen, branschorganisationer m. fl. inhämtats uppgifter om de kvantiteter som distribueras genom återförsäljare. På grundval av dessa uppgifter h a r totalomsättningen till konsumentpris inklusive skatt beräknats till cirka 4 200 miljoner kronor. En bedömning av denna siffras skälighet h a r därefter gjorts med utgångspunkt från den offentliga statistikens uppgifter varvid i stort sett samma konsumtionsvärde erhölls. För fastställande av priserna till konsument erhåller återförsäljarna (bensinstationer m. fl.) riktprislistor från oljebolagen på alla dessa produkter. Riktprissättningens omfattning är så vitt man kan finna fullständig.

TV, radio, bandspelare ner

och

grammofo-

Uppgifterna om rubricerade varor grundar sig på två av SPK tidigare utförda undersökningar avseende åren 1963 och 1964.

196 Av nämnda undersökningar framgår att den vertikala riktprissättningen var praktiskt taget fullständig fram till slutet av år 1963. Vid denna tidpunkt borttogs de vertikala riktpriserna i stor utsträckning för TV- och radioapparater medan den till betydande del behölls för bandspelare och grammofoner. Av en total försäljning till konsumentpriser på cirka 500 miljoner kronor var år 1964 ungefär 13 procent eller 65 miljoner kronor vertikalt riktprissatt. Grammofonskivor Av en undersökning som SPK gjorde i samband med ändringar i varubeskattningen 1 juli 1965 framgår att vertikal riktprissättning förekommer för praktiskt taget alla grammofonskivor. Riktpriserna sättes individuellt av leverantörerna till detaljhandeln. Totalomsättningen till konsumentpriser var omkring 50 miljoner kronor år 1964. Fritidsbåtar och utombordsmotorer Uppgifter om dessa områden h a r inhämtats muntligen från de större leverantörerna samt från vissa tidningars tekniska redaktioner. Av de olika båttillverkarnas och -importörernas sammanlagda försäljning synes den allra största delen gå till återförsäljare. De dominerande företagen sätter alltid vertikala riktpriser medan några av de mindre tillämpar nettopriser. Riktpriserna tillkännages huvudsakligen genom broschyrer och kataloger men även annonsering med angivande av riktpriser förekommer. I fråga om utombordsmotorer är alla i marknaden förekommande motorer vertikalt riktprissatta. Konsumtionsvärdet beräknas på grundval av uppgifter ur SOS samt skattade handelsmarginaler till cirka 35 miljoner kronor för båtar och 30 mil-

joner kronor för utombordsmotorer. Konsumtionsvärdet av de vertikalt riktprissatta varorna har satts till cirka 60 miljoner kronor.

Utöver de ovan närmare granskade varuområdena för vilka en separat värdemässig beräkning av de vertikalt riktprissatta varornas omsättning gjorts kan man konstatera att vertikala riktpriser förekommer i större eller mindre omfattning även för vissa andra varuområden — t. ex. biltillbehör (hög procent riktprissatta v a r o r ) , båttillbehör, väskor, livsmedel. Reträffande sistnämnda område innebär redan en mycket låg procent vertikalt riktprissatta varor relativt mycket i konsumtionsvärde räknat, på grund av den totala livsmedelskonsumtionens storlek. Sålunda motsvarar redan 1 procent ett konsumtionsvärde av ungefär 150 miljoner kronor. För att kunna inkludera h ä r omnämnda områden i den nedan lämnade översikten h a r deras sammanlagda omsättning av vertikalt riktprissatta varor försiktigt angivits till 200 miljoner kronor. Konsumtionsvärdet av vertikalt riktprissatta varor En översikt av omsättningarna för samtliga vertikalt riktprissatta varor som behandlats härovan lämnas i tabell 7. En summering av siffrorna för de behandlade varuområdena ger som framgår av tabellen något över 10 miljarder kronor. Det har tidigare framhållits att siffran 1 976 miljoner kronor för »övriga varor» är en direkt summering av de riktprissatta omsättningarna hos de företag som lämnat uppgifter till undersökningen. Det angivna värdet är alltså en försiktig beräkning av kon-

197 Tabell 7. Ungefärligt koiisumtionsvärde

1964 för vertikalt riktprissatta

varor

(miljoner kronor) Varuområde

Konsumtionsvärde 1964

% av totalomsättn. ca

Varor enligt tabell 6 (sid. 194) Personbilar Bilreservdelar Bilgummi Petroleumprodukter (flytande bränslen och smörjoljor).. . TV, radio, bandspelare och grammofoner Grammofonskivor Fritidsbåtar och utombordsmotorer

1 976 3 100 800 180 4 200 65 50 60

28 100 100 100 100 13 100 90

Summa

10 431

—

Diverse: biltillbehör, båttillbehör, väskor, livsmedel m. m.

(200)

Summa

10 631

sumtionsvärdet av berörda varor, eftersom vertikala riktpriser i någon utsträckning torde förekomma även inom den sektor som av utredningstekniska skäl ej medtagits. Också i fråga om övriga behandlade områden (personbilar etc.) h a r omsättningsberäkningarna gjorts med tanke på att en överskattning av omsättningens storlek skall vara utesluten. Resultatet av beräkningarna blir därför — om den totala privata konsumtionen sätts till i runt tal 50 miljarder kronor — att minst 20 procent härav utgöres av vertikalt riktprissatta varor. I själva verket kan andelen sådana varor antas vara något högre.

Ändringar i den vertikala riktprissättningen år 1965

Varuområden för vilka uppgifter hämtats i undersökningen

in-

Under år 1965 h a r det förekommit att vertikala riktpriser slopats för vissa varor men också att sådana riktpriser införts för varor som tidigare ej varit vertikalt riktprissatta. Antalet företag som slopat riktpriserna på hela eller delar av sitt sortiment är 12 st. Konsumtionsvärdet av de va-

ror som berörs är drygt 100 miljoner kronor. Det varuområde som svarar för huvudparten härav är elektriska hushållsmaskiner, där tre företag (Elektrohelios, Volta och Philips) avskaffat de vertikala riktpriserna för i första h a n d vissa kyl- och frysenheter, dammsugare, tvättmaskiner och manglar, motsvarande ett konsumtionsvärde av omkring 80 miljoner kronor. Den vertikala riktprissättningens relativa omfattning inom ifrågavarande varuområde sjönk därigenom från 99 till cirka 85 procent. övriga borttaganden av vertikala riktpriser, vilka förekom inom varuområdena kemisk-tekniska artiklar, sport och camping samt konfektion, var tagna var för sig av obetydlig omfattning. Vertikala riktpriser infördes under år 1965 på vissa fotografiska artiklar, vissa japanska ur och vissa damklänningar, tillsammans motsvarande ett konsumtionsvärde av något mer än 10 miljoner kronor. I undersökningsblanketten fanns också en fråga om planerade men ännu ej genomförda ändringar. Några planer på att införa vertikala riktpriser h a r ej redovisats av företagen. Däremot fö-

+

+ CO T f

++ ++

<M CO

++ +

o.

«U5 -CS

-V

o aj c •d as

fc. a Q

in

II II <M

^

C

a w "W £-

S •

h « 9

a

3 i/i n S O bo

5s o e

a : J £j L

~

!

q

ya

CO

> a

^ fl s +J « 09

+ + + co

+

m«o •* H w

1-1 T-( T-i

CN

Ii om

iMcocoooajoocovnTfTHiM

^inNoioomwffiOTfooiNifl

5 : ° 2P >

CD CS

as

»ft Ä

(B

m

u .3 0X3 C •3

c

O *S

fl

„

O!

fci

Vj

53 O

s-| h w q-i °aj p tu o * fl o *;~ H ' /5; 3OJ a>>3 a, >>i2 £ ,2 3 V O) : a !

199 rekommer i 15 fall uttalanden rörande ett borttagande av de vertikala riktpriserna. I de flesta fall är det emellertid omöjligt att avgöra om uttalandena avser definitiva beslut att borttaga riktpriserna eller om de endast avser överväganden, utredningar om förutsättningarna e. dyl. Någon värdemässig beräkning av kommande ändringar h a r ej ansetts möjlig. Övriga varuområden På bandspelare och grammofoner h a r de vertikala riktpriserna u n d e r år 1965 borttagits för tre av de dominerande märkena, vars omsättning på dessa var o r motsvarar ett konsumtionsvärde av cirka 40 miljoner. För TV- och r a d i o a p p a r a t e r h a r det under året förekommit att vertikala riktpriser både införts och borttagits, dock endast för ett fåtal perifera märken. För hela TV- och radioområdet kan den vertikala riktprissättningens omfattning beräknas ha sjunkit från cirka 13 till 5 procent på grund av ovan redovisade förändringar. I fråga om speciellt TV-apparater h a r det konstaterats att ett av de dominerande företagen under år 1965 i sin annonsering vid några tillfällen använt sig av prisangivelser av typen »prisklass 1 100 kr», »prisklass 1 200 kr» osv. Företaget vill dock ej rubricera dessa prisklassangivelser sona riktpriser.

helt dominerande. Inte m i n d r e än 77 procent av företagen begränsar sig till dessa två möjligheter. Vidare kan noteras att riktprismärkning av varorna endast förekommer inom två av de undersökta branscherna nämligen konfektion och ur. Här förekommer sådan prismärkning hos 8 av de 12 urföretag och 9 av de 16 konfektionsföretag som har vertikala riktpriser. Andra sätt att tillkännage riktpriserna förekommer endast i liten utsträckning.

Tillhandahållande av annonsklichéer med vertikala riktpriser till detaljhandeln

Av de 146 företag som h a r vertikala riktpriser tillhandahåller 31 st (21 %) annonsklichéer med riktpriser avsedda för detaljhandelns annonsering. Härjämte lämnar 27 av dessa företag visst bidrag till detaljhandelns annonskostnader. Vanligast är denna service till detaljisterna i fråga om ur, där den förekommer hos ungefär hälften av de undersökta företagen, medan den i undersökningsmaterialet inte alls förekommer för färger och lacker, cyklar och mopeder samt hemtextilier. Andra typer av reklammaterial innehållande vertikala riktpriser tillhandahålles av 23 st (16 %) av de undersökta företagen. I många fall är detta samma företag som tillhandahåller annonsklichéer.

Företagens synpunkter på vertikal riktprissättning Sätt för tillkännagivande av riktpriserna

En översikt över företagens svar angående sättet att tillkännage riktpriserna återfinnes i tabell 8. Som synes av tabellen är de två alternativen enbart kataloger/prislistor eller kataloger/prislistor i kombination med annonsering riktad till konsument

Utan att något svar krävdes gavs företagen möjlighet att i blanketten lämna sina synpunkter på vertikal riktprissättning. Av de 275 undersökta företagen h a r endast 48 redovisat sin inställning och av dessa h a r fem gjort uttalanden vars innebörd är svår att tolka. Det är givetvis omöjligt att med så

200 låg svarsfrekvens uttala sig om hur företagen i allmänhet ser på den vertikala riktprissättningen, men h ä r skall ändå i korthet redogöras för de svar som lämnats. En negativ hållning intogs av 13 företag med uttalanden av innebörden att vertikala riktpriser bör slopas, är av tvivelaktigt värde, är en gammal kvarleva eller liknande. Tio av dessa företag återfinnes inom den kemisk-tekniska branschen. En positiv inställning redovisas av 30 företag med olika motiveringar. En sammanfattning av dessa redovisas i följande tabell 9.

Tabell 9. Av företagen redovisade skäl till förmån för vertikala riktpriser

önskvärda/nödvändiga som konsumentupplysning i samband med annonsering och annan reklam Bekväma för/önskemål från detaljisterna som härigenom befrias från mycket eget kalkyleringsarbete Nödvändiga vid försäljning till flera detaljister på en och samma ort Ger leverantören en viss kontroll över att detaljistmarginalen och priset till konsument ej blir för höga Motiverade för exklusiva varor och vid introduktion av nya produkter Bra (utan närmare motivering) Summa

201 Anmnninggskrivelse och frågeformulär

STATENS P R I S - OCH KARTELLNÄMND Strindbergsgatan 36—40 STOCKHOLM NO Tel. lokalsamtal: 67 99 00 rikssamtal: 08/67 99 20 Vid svar åberopa D. Nr II: 54/65

Till

adressaten

Efter hemställan av den av handelsministern tillsatta Riktprisutredningen har statens prisoch kartellnämnd beslutat göra en undersökning rörande förekomsten av vertikala riktpriser på konsumentvaror. Undersökningen omfattar cirka 400 företag — tillverkare, grossister och importörer. Då Edert företag ingår i det för undersökningen gjorda företagsurvalet får nämnden härmed anmoda Eder att lämna uppgifter enligt bifogade blankett. Blanketten översändes i två exemplar. Det ena exemplaret behålles av Eder och det andra återsändes i ifyllt skick till nämnden i bifogade portofria svarskuvert. Blanketten skall vara nämnden tillhanda senast den 20 december 1965. Ytterligare upplysningar om undersökningen kan erhållas från aktuarie B. Ahrdenberg eller amanuens L. Henriksson. Uppgifterna begäres med stöd av lagen den 1 juli 1956 (SFS 1956: 245) om uppgiftsskyldighet rörande pris- och konkurrensförhållanden. De av Eder lämnade uppgifterna är konfidentiella i den omfattning som stadgas i 20 § sekretesslagen (SFS 1956: 246). Stockholm den 8 december 1965 På statens pris- och kartellnämnds vägnar: (Torsten Elm) (B. Ahrdenberg)

202 Uppgifterna är skyddade enligt 20 § sekretesslagen (SFS 1956: 246)

STATENS P R I S - och KARTELLNÄMND Andra utredningsbyrån December 1965 För SPK:s noteringar

b

a

c

d

Uppgifter angående Dnr 11: 54/65 VERTIKALA RIKTPRISER

e

g FÖretagsnr.

f

Företag ets namn

Telefon

Fullständig adress

Uppgiftslämnare hos företaget

Med vertikalt riktpris avses i denna undersökning varje slag av rekommendation från en tillverkare, grossist eller importör avsedd att vägleda detaljhandeln vid fastställandet av priset till konsument, t. ex. prislistor eller kataloger med riktpriser inkl. eller exkl. omsättningsskatt, rekommenderade pålägg på detaljhandelns inköpspriser, annonser med angivna riktpriser, fakturering till tänkta konsumentpriser på vilka återförsäljarna erhåller rabatt etc. Enbart muntliga rekommendationer skall ej anses vara riktpriser. •

Sätt x i denna ruta om Eder försäljning av konsumentvaror till detaljhandeln (direkt eller via mellanhänder) understiger 100 000 kr per år. Blanketten behöver om så är fallet i övrigt endast undertecknas.

U P P G I F T E R OM FÖRSÄLJNING AV KONSUMENTVAROR ( = HUSHÅLLSKONSUMTIONSVAROR OCH HUSHÅLLSKAPITALVAROR TILL Å T E R F Ö R S Ä L J A R E (Uppgifterna skall ej avse försäljning genom egna butiker, agenter o. d.) A VAROR AV E G E N T I L L V E R K N I N G 1 Riktprissatta varor

tkr

2 Ej riktprissatta varor

tkr

Omsättning 1964 (se fotnot)

3 Följande varuslag/varugrupper ingår i uppgifterna under A 1Riktprissatta varor: _ Ej riktprissatta varor:

I N K Ö P T A VAROR a Varor av svensk ning

Omsättn. 1964 (se fotnot)

mi-

1 Av Eder riktprissatta 2 Av Eder leverantör riktprissatta 3 Ej riktprissatta

tkr tkr tkr

b Varor av utländsk

tillning

Omsättn. 1964 (se fotnot

1 Av Eder riktprissatta tkr 2 Av Eder leverantör rikt- tkr prissatta 3 Ej riktprissatta tkr

4 Följande varuslag/varugrupper ingår i uppgifterna under Ba 1—3 och Bb 1-—3: Av Eder riktprissatta varor: Av Eder leverantör riktprissatta varor: Ej riktprissatta varor: Fotnot (sätt x i tillämplig ruta och angiv periodens omfattning när uppgifterna ej avser kalenderåret 1964) • Uppgifterna avser kalenderåret 1964 Q Uppgifterna avser följande bokföringsperiod

203 ALLMÄNNA U P P G I F T E R C

Om Ni jämför dagens situation med den i slutet av år 1964 har då omfattningen av Eder vertikala riktprissättning ändrats Om »Ja» angiv vilka ändringar som genomförts: Riktpriser har införts för:

D Ja

•

Nej

•

•

Nej

Riktpriser har borttagits för:

D Avser Ni att ändra omfattningen av Eder vertikala riktprissättning? Om »Ja» angiv vilka ändringar som planeras samt skälen härför: Riktpriser kommer att införas för:

Ja

Riktpriser kommer att borttagas för:

Skäl för planerade ändringar:

Om i Edert sortiment förekommer vertikalt riktprissatta konsumentvaror, angiv här hur riktpriserna tillkännages: •iktGäller alla rikt prissatt a varor: 1 2 3 4 5 F

Gäller följande riktprissatta varor:

Genom annonsering riktad till konsumenterna D Genom annonsering riktad till detaljisterna D Genom kataloger, prislistor o. d. Genom prismärkning av varan Andra sätt: • •

• •

• •

Förekommer det att Ni tillhandahåller annonsklichéer till detaljhandeln, vari vertikalt riktpris till konsument anges?

Q Ja

•

Nej

Om »Ja», lämnar Ni då även bidrag till annonskostnaden?

Q Ja

•

Nej

G Förekommer det a t t Ni tillhandahåller annat reklammateriel till detaljhandeln (skyltningsmaterial o. d.) vari vertikalt riktpris till konsument anges?

D Ja

•

Nej

H (Eventuellt) Edra synpunkter på vertikal riktprissättning:

Ort

Datum

Uppgiftslämnarens

underskrift

BILAGA 3

Struktur och konkurrens inom svensk detaljhandel 1 Av ekon. lic. Solveig

För att på ett överskådligt och meningsfullt sätt kunna beskriva och analysera konkurrensförutsättningar och beteende inom handeln behövs en modell. Någon direkt applicerbar sådan finns emellertid inte. Det h a r därför varit nödvändigt att i denna r a p p o r t beröra den teoretiska bakgrunden till analysförfarandet. Rapporten har lagts upp så, att efter det teoretiska avsnittet lämnas en översiktlig beskrivning av varuhandeln med utgångspunkt från en preliminär bearbetning av 1963 års handelsräkning. Avsikten är att beskriva de strukturella dragen i stort och att därvid belysa olika sektorers och branschers betydelse. Denna översikt avslutas med en prognos över den integrerade detaljhandelns marknadsandel kring år 1970. Efter detta belyses i ett särskilt avsnitt ett antal detaljhandelsbranschers strukturutveckling och beteende i vissa hänseenden. Syftet därmed är att söka påvisa samband mellan struktur och val av konkurrensmedel eller strategi, framför allt vad gäller prissättning. De slutsatser som kunnat dras har visserligen blivit föga mer än hypotetiska, men redan därigenom h a r ett bättre underlag erhållits än vad som nu föreligger för bedömning av den strukturella utvecklingens effekt i olika avseenden. I en sammanfattande och avslutande del diskuteras de generella dragen i utvecklingen av marknadsformer och konkurrens inom detaljhandeln.

Wikström

Marknadsform och konkurrens teoretiskt resonemang

— ett

Den ekonomiska teorins modeller

Vid ekonomiska analyser av konkurrensförutsättningarna inom olika näringsgrenar utgår man i regel från vissa strukturella förhållanden. Med hänsyn till strukturen hos de aktuella marknaderna och till företagens storlek och egenskaper i övrigt drar man vissa slutsatser om företagens val av konkurrensmedel. Generaliseringarna gäller främst det sätt på vilket priset bestäms. De båda ytterlighetsformerna fri konkurrens och rent monopol har emellertid ringa aktualitet inom det moderna näringslivet, och detta gäller även för detaljhandeln. Mellanformerna monopolistisk konkurrens och oligopol h a r däremot fastare verklighetsanknytning. Med monopolistisk konkurrens avses en situation, där varje före1

Som ett led i koncentrationsutredningens arbete har olika undersökningar av detaljhandeln genomförts. Dessa kommer senare a t t publiceras i sin helhet inom ramen för koncentrationsutredningen. För att göra det material som är av intresse för riktprisutredningen tillgängligt h a r föreliggande preliminära rapport utarbetats. Vid de analyser som gjorts h a r tyngdpunkten lagts vid strukturutvecklingens inverkan på prissättning och prispolitik eftersom dessa förhållanden ä r av särskild betydelse för belysningen av effekterna av horisontell prissamverkan och vertikala riktpriser. Vid undersökningarnas genomförande har civilekonom Harald Valländer medverkat.

205 tag h a r en begränsad monopolställning på grund av produktolikheter, skillnad i tillgänglighet etc. Fåtalsmarknaden eller oligopolet karakteriseras av att det enskilda företagets val av konkurrensmedel sker med beaktande av motåtgärder från konkurrenterna. Beroendet kan vara av olika styrka med hänsyn till skilda förhållanden på marknaden i övrigt. De modeller för analys av marknadsformerna monopolistisk konk u r r e n s och oligopol som vanligen förekommer skall här användas som utgångspunkt för analys av olika detaljhandelsmarknader. De strukturella förhållanden vilka enligt den ekonomiska teorin främst anses bestämma konkurrensförutsättningarna är följande: 1. Säljarnas och köparnas relativa storlek på marknaden, deras integrationsförhållanden och totala storlek. 2. Graden av produktdifferentiering. 3. Förekomsten av substitut och dessas »närhet». 4. Möjligheten för nya säljare att gå in på marknaden. Även när man analyserat en m a r k n a d med hänsyn till dessa förhållanden, kan man ingalunda obetingat yttra sig om vilka former konkurrensen får. En del strukturella kombinationer resulterar i förhållanden, där konkurrensformerna beror på vilken strategi de ledande företagen väljer. Man kommer då in på spelteoretiska resonemang, vilket medför att entydiga lösningar i allmänhet saknas. Det är h ä r den moderna teorins främsta »brist» framträder. En systematisk gruppering av marknaderna med hänsyn till faktorer som generellt är ägnade att påverka konkurrensen ger emellertid, även om generaliseringsmöjligheterna beträffande beteendet är begränsade, ett konkret utgångsläge för analyser av empiriskt material.

Fyrpunktsschemat ovan för klassificering av marknader i syfte att fastställa graden av interdependens i konkurrensmedlens användande företagen emellan, d. v. s. oligopolgraden, bygger på förutsättningen, att företagen utgör s. k. enproduktföretag. För att kunna begagna klassificeringen på detaljhandeln krävs en omarbetning och komplettering, även om grundprinciperna är desamma. I det närmast följande diskuteras vilka förhållanden som inom detaljhandeln primärt bestämmer konkurrensförutsättningarna. Efter det att ett nytt, för detaljhandeln anpassat, klassificeringsschema uppställts diskuteras vilka alternativa beteenden skilda detaljhandelsmarknader med olika struktur kan tänkas visa framför allt i prissättningen. Diskussionen, som förs med utgångspunkt från enkla typfallsmarknader, bygger på de begränsade generaliseringsmöjligheter teorien ger samt på erfarenheter om h u r handeln fungerar. Med ledning av diskussionen uppställs några hypoteser om sambandet mellan struktur och beteende, som sedan begagnas på det empiriska material som redovisas i ett senare avsnitt.

Konkurrensbestämmande faktorer inom handeln

Sådana begrepp som marknad-, säljaroch köparkoncentration, produktdifferentiering och substitut får inom handeln en annan innebörd än i fabrikantledet. Detaljhandeln är inom de flesta branscher eller varuområden nedbruten på ett stort antal lokala marknader. Dessa är emellertid sällan helt isolerade utan länkade till varandra i större system utan fasta gränser, varigenom ett visst beroende uppstår mellan de lokala marknaderna. Ändrade förhållanden

206 såväl på köpar- som säljarsidan kan snabbt vidga den tidigare marknadens gränser. Ökad rörlighet hos konsumenterna i förening med framväxten av nya företagstyper med en differentier a d försäljningspolitik kan innebära, att de tidigare marknaderna vidgas. Aktionsradien för företag av typen stormarknad är för många produkter avsevärd och sträcker sig över en mångfald traditionella marknader. Samtidigt som marknaderna tenderar att vidgas rent geografiskt sker en begränsning av antalet säljare dels genom att dessa blir färre och större, dels genom att de mindre butikerna grupperas i enhetliga och centralstyrda kedjor eller block. Att studera sälj strukturen innebär inom detaljhandelsmarknaderna främst en analys av butiksnätet. Av betydelse för konkurrensen är t. ex. om marknaden är uppdelad på ett relativt stort antal små enheter eller företag, eller om den till lika delar omhänderhas av någon eller några stora enheter jämte flera små. Av vikt synes vidare vara i vilken relation enheterna står till andra enheter inom marknaden eller ti;! andra led i distributionen. Förekomsten av frivillig samverkan fristående enheter emellan h a r betydelse därigenom att viss rationalisering av marknadsföringen kan erhållas samt genom att samverkan på inköpssidan ger fördelaktiga inköpspriser. Gemensam prissättning kan vidare eliminera priskonkurrens mellan de samverkande företagen. Att vissa enheter på marknaden utgör kedjeenheter inom storföretag är ägnat att påverka konkurrensförutsättningarna bl. a. genom den centrala styrning som ofta förekommer i företag av detta slag. Den form av vertikal integration, som kan anses vara av väsentlig betydelse för bedömning av konkurrensförutsättningarna på en detaljhandelsmarknad,

är leverantörsinflytande. Detta kan utövas i olika former, såväl öppet som dolt. Det förekommer leverantörsbutiker, frivilliga grossistledda kedjor och butiker som har exklusivavtal med vissa leverantörer. Men leverantörsinflytande kan även utövas genom omfattande krediter till handeln, genom pantförskrivning av hyreskontrakt, optionsavtal, auktorisationsförfarande etc. En uppfattning om dessa förhållandens omfattning är av betydelse bl. a. för att kunna bedöma leverantörsledets möjligheter att styra prissättning och strukturutveckling inom detaljhandeln. För att möjliggöra en analys av detaljhandelsmarknaden efter den modell som uppställts måste en motsvarighet till begreppen produkt och produktdifferentiering sökas. Den »produkt» en detaljist säljer är ett sortiment av varor och vissa betingelser under vilka dessa tillhandahålls. De faktorer efter vilka »produkten» eller detaljhandelsprestationen kan differentieras är t. ex. läge, sortiment, servicenivå och prisprofil. Man kan sålunda skilja mellan närhetsbutiker och centrumbutiker, vilket framför allt har betydelse inom dagligvaruhandeln. Man kan vidare klassificera detaljhandelsföretagen i hög- och lågserviceföretag. Därmed avses i regel för lågserviceföretagen ett begränsat urval, enkla lokaler, långt driven självbetjäning och generellt avvikande lägre priser. Som kontrast till lågserviceföretagen står fackhandeln, av vilken det förväntas ett större urval, rådgivning, produktservice, etc. Fackhandeln har samtidigt en generellt högre prisnivå. I detta sammanhang bör understrykas att det även förekommer företag som för en lågprispolitik utan att vara utpräglat lågserviceinriktade. Det lägre priset är då att betrakta som en priskonkurrensåtgärd, medan det är fråga om en differentierad, enklare produkt

207 i det förra fallet. En annan alltmer viktig klassificeringsgrund är butikshandel kontra varuliushandel. Betydande olikheter råder även mellan expeditions- eller postorderhandel och butikshandel. Om produktdifferentieringen inom detaljhandeln kan sägas att man under senare år kunnat notera en ökad sådan i den bemärkelsen att det tillkommit nya typer av distributionskanaler. Samtidigt märks en tendens till minskade skillnader kanalerna emellan. Utvecklingen inom produktionen mot allt större serier och allt flera stora märken medför att konsumenten ofta möter samma märkesvaror oberoende av vilken butik eller säljkanal han vänder sig till. Konsumentens/köparens ökade rörlighet genom bl. a. bilinnehav medför vidare att den tidigare mycket betydande produktdifferentieringen avseende läget minskat i betydelse. En detaljhandelsmarknad för ett givet varuområde h a r definierats som samtliga detaljhandelsenheters försäljning av de aktuella varorna till köpare bosatta inom ett bestämt område. Substitut innebär här liksom inom enproduktföretag övergång till andra marknader. Detta betyder för en köpare av detaljhandelstjänster övergång till andra, närliggande lokala marknader. Genom den ökade rörligheten hos köparna har substituten i regel blivit mer »nära» än tidigare. Uppkomsten av nya distributionsformer har även ökat möjligheterna till substitut. De flesta lågpriskanaler i stordriftsform bygger på förutsättningen om stora geografiska marknader. Sådana säljare fungerar därmed som substitut på ett stort antal kringliggande lokala marknader. Utvecklingen inom detaljhandelsmarknaderna mot allt flera och mer nära substitut innebär långsiktigt att det uppstår en sammanslagning av tidi-

gare geografiskt avskilda lokala marknader. Förutsättningarna för potentiell konkurrens, d. v. s. den lätthet eller det hinder som föreligger för nya säljare att etablera sig på marknaden är en faktor som väsentligt bestämmer de existerande företagens handlingsfrihet. Det förefaller inom handeln som om den potentiella konkurrensen under senare år ändrat utgångsläge. När på sin tid nyetableringskontroll infördes var det för att förhindra överdimensionering av butiksnätet. Den främsta potentiella konkurrensen var på den tiden att vänta från nya enheter av samma karaktär som de redan etablerade. I dagens läge med de mycket stora ekonomiska resurser som krävs för etablering av butiksenheter h a r denna form av potentiell konkurrens minskat. Det mest överhängande hotet för de etablerade enheterna på en marknad synes i dag vara uppkomsten av nya distributionskanaler på eller i anslutning till den egna marknaden. Främst märks härvid varuhus, som specialiser a r sig på högfrekventa, lättsålda varor från olika branscher. Men även mellan branscherna förefaller det råda ett allas krig mot alla. F ö r att öka omsättningen och därmed lönsamheten tar även fackhandeln upp lättsålda varor från kringliggande branscher. Särskilt begärliga är därvid högmarginella produkter. Den potentiella konkurrensen i det sistnämnda avseendet har förmodligen ökat avsevärt genom den allt högre förpackningsgraden och den omfattande marknadsbearbetning de stora producenterna bedriver. En väsentlig del av varuhandelns sortiment blir, generellt sagt, expeditionsvaror, vilket naturligtvis underlättar varuspridningen och därmed ökar fackhandelns potentiella konkurrens. Det ligger i

detaljhandelsbegreppet

208 att köparna är enskilda individer och att köpen främst avser familjens eller den egna individens behov. Köparkoncentrationen h a r inom dagens detaljhandel en särskild aktualitet. Det innebär inte att köparna/konsumenterna blir färre men väl att dessa i allt större utsträckning återfinnes i koncentrerade tätortsformationer. Denna befolkningsomflyttning kan anses vara en av krafterna bakom den omvandling handeln undergår. Befolkningskoncentrationen kombinerad med ökad rörlighet såväl inom marknaden som mellan olika lokala delmarknader innebär, att det ömsesidiga beroendet olika detaljhandelsföretag emellan ökar och att läget som konkurrensmedel blir av mindre betydelse. En viktig egenskap hos konsumenten för dennes roll som konkurrenspådrivare är vidare kunskap och orientering om olika inköpsalternativ. Ju bättre överblick konsumenten har, desto snabbare slår företagens parameterförändringar (d. v. s. förändringarna i olika konkurrensmedels användning) igenom. Konsumentens köpvanor och köpbeteende ingår sålunda som en viktig del i beskrivningen av en detaljhandelsmarknads konkurrensförutsättningar. Det ovan givna schemat för analys av konkurrensen på en fabrikantmarknad får, när det anpassas till de förhållanden som gäller för detaljhandel, följande innehåll: 1. Antalet detaljhandelsenheter samt deras relativa storleksfördelning, omfattningen av integration och samverkan såväl horisontellt som vertikalt samt graden av leverantörsberoende. 2. Graden av homogenitet och differentiering i betydelsen skillnader ur konsumentsynpunkt mellan olika detaljhandelsenheter. Närhet, sortiment och prisprofil i olika kombinationer utgör den p r i m ä r a grunden för bedömning av differentieringen.

3. Substituerbarheten, d. v. s. den lätthet med vilken konsumenten kan skaffa de aktuella varorna utan att anlita de inom marknaden existerande traditionella detaljhandelsföretagen. 4. Etableringsmöjligheterna på marknaden, d. v. s. lättheten för andra företag att gå in på marknaden resp. de h i n d e r som föreligger härför. 5. Konsumentens rörlighet, allmänna informationsnivå samt överblick över varuutbudet.

Samband mellan struktur och konkurrens

Den ekonomiska teorin erbjuder såsom redan framhållits begränsade möjligheter att utifrån strukturbeskrivningar dra slutsatser om konkurrensbeteendet. De modeller teorien ställt upp ger dock underlag för följande slutsatser: 1. Homogena fåtalsmarknader med »jämnstarka» säljare tenderar att få en låst prisnivå, inriktning på svårimiterade konkurrensmedel (lokalisering, reklam och försäljning, service etc.) samt långsamma eller obefintliga strukturförändringar. Antagandena bygger på förutsättningen att en prissänkning på en marknad av detta slag möts av konkurrenterna med en motsvarande sänkning, men att dessa inte följer efter vid en prishöjning. 2. Homogena fåtalsmarknader med »dominerande» säljare erbjuder förutsättningar för aggressiva konkurrensmetoder, bl. a. priskrig, genom att svagare företag lätt slås ut. Det eller de ledande företagens strategier blir avgörande för prisnivåns höjd och för hur snabbt utvecklingen mot enhetlig företagstyp kommer att drivas. 3. Heterogena marknader, d. v. s. marknader med betydande »produktolikheter», visar ett svagare inbördes beroende företagen emellan. Prisskillnader kan bli bestående. Större möjligheter uppstår därigenom för »sva-

209 gare» företag att överleva. Man får en normal kombination av olika konkurrensmedel. Samtidigt strävar företagen efter att upprätthålla och förstärka produktdifferentieringen. De marknadsmodeller för vilka ett någorlunda entydigt beteende kan förutsägas är som synes begränsat. Man kan dock genom en systematisk strukturanalys avgöra i vilken riktning homogeniteten på detaljhandelsmarknaderna tenderar att gå och därigenom fastställa under vilket ömsesidigt beroende detaljhandelsföretagen arbetar. Man kan vidare av den strukturella utvecklingen dra slutsatser om i vad mån säljarna tenderar att bli mer eller mindre »jämnstarka». I övrigt får man utgå från enkla typfall och dra slutsatser om vilka strategier som i olika marknadssituationer förefaller mest fördelaktiga ur de enskilda företagens synvinkel. I det följande skall två allmänt förekommande detaljhandelsmarknaders konkurrensbeteende diskuteras mot bakgrunden av teorin. Det torde alltjämt finnas ett stort antal lokala detaljhandelsmarknader såväl för dagligvaror som kapitalvaror, som karaktäriseras av att säljarna är relativt jämstarka och enheterna små, absolut sett. Vidare är sortimentet och serviceförhållandena i stort sett likartade. Här skall först diskuteras vilka former konkurrensen kan väntas få i en dylik homogen marknad som fungerar isolerat, dvs. utan potentiell konkurrens och substitut. Man kan förmoda att överläggningar parterna emellan tenderar att få ökad betydelse ju färre säljarna är på marknaden. Samtidigt blir sannolikheten mindre för att någon av enheterna bryter sig ur gemenskapen och går över till en annan konkurrenspolitik där ett lägre pris ingår bland konkurrensmedlen, utan de medel som främst kommer till använd14-014700

ning blir i regel personlig service, angenäma försäljningslokaler, gott läge etc. Om kostnadsökningarna drabbar företagen relativt jämnt, torde det vara möjligt att genomföra prishöjningar efter gemensamma överläggningar. De enda hänsyn företagen måste ta i sin prissättning gäller totalmarknadens priskänslighet. När antalet parter p å marknaden är så stort att en samverkan därigenom försvåras, kan dock en något annan utveckling förväntas. På en homogen fåtalsmarknad med ett relativt stort antal säljare (polypol) föreligger det en viss fara för att någon av enheterna bryter sig ur och börjar driva en helt avvikande prispolitik, ev. kombinerad med annat sortiment etc. Det uppstår med andra ord lågpriskanaler i fackhandelsform. Trycket från dessa kan medföra att även de övriga säljarna tvingas sänka sin prisnivå något. Utan ett dylikt tryck har företagen inte heller i denna konkurrenssituation något skäl att ändra prisnivån. På en efterfrågemässigt stagnerande marknad med relativt många säljare uppstår dock en benägenhet att göra prisavvikelser. En öppen prisnivåsänkning hos ett företag skulle emellertid omedelbart mötas av motsvarande sänkningar från de övrigas sida. Dolda prisavvikelser i form av rabatter är därför en form av priskonkurrens man möter på homogena marknader med relativt stort antal säljare. I praktiken torde m a r k n a d e r med relativt jämstarka säljare och homogena prestationer sällan vara så isolerade, att säljarna i sin prissättning enbart har att ta hänsyn till v a r a n d r a och efterfrågan totalt. I regel förekommer konkurrens från någon form av substitut och viss hänsyn får även tas till den potentiella konkurrensen, även om detaljhandelsföretagen ofta inte bedömer denna som en realitet. Om man eliminerar den uppställda

210 förutsättningen isolerad marknad och i stället låter beteendet gälla en öppen marknad, kan utvecklingen tänkas bli en annan. Det som sagts beträffande konkurrensbeteendet mellan de traditionella säljarna äger fortfarande sin giltighet. Det beroende som säljarna på marknaden upplever h ä r r ö r dels från företag utanför marknaden, dels från andra säljkanaler eller branscher inom den lokala marknaden. Prisnivån torde sålunda påverkas om en lågpriskanal av stormarknadstyp ligger inom räckhåll för köparna. Vidare påverkas prissättningen av förekomsten av företag med överskottskapacitet och intresse att ta upp »nya» produkter i sitt sortiment. Diskussionen ovan har gällt konkurrensbeteendet på en marknad med styrkemässigt jämn säljstruktur. I fortsättningen skall olika alternativa strategier i en marknad med dominanta säljare och vissa givna produktdifferenser behandlas. För att förenkla resonemanget begränsas analysen till ett antal små närhetsbutiker inom dagligvarusektorn kontra en stor centralt belägen enhet som ingår i ett koncernföretag. Det som skiljer dessa säljkanaler åt ur genomsnittskonsumentens synvinkel är, att den stora enheten ligger längre bort än de små. För de konsumenter som saknar egna transportmedel framstår denna skillnad som väsentlig. Vidare har den stora enheten ett bredare och djupare sortiment. Även varor utanför dagligvarusektorn kan inköpas i den stora enheten. Det överlägsna urvalet hos den stora säljkanalen antas innebära att närhetsbutikernas kunder under i övrigt lika förhållanden kan väntas köpa en viss del av sitt varubehov i den centrala enheten. Genom att inköpen av dagligvaror kombineras med övriga inköp bortfaller det längre avståndet som merprestation.

För att kunna göra diskussionen mer nyanserad skall nu följande förutsättningar tillföras resonemanget. Den centrala enheten har funnits på marknaden i två år, har expanderat snabbt och har en flermiljonomsättning. Kapaciteten är dock ännu inte fullt utbyggd. Företaget har hög säljeffektivitet jämfört med närhetsbutikerna men samtidigt höga kapitalkostnader genom den omfattande expansion företaget genomgår. Den centrala enheten har nått sin nuvarande omsättning dels genom att dess tillkomst ökat marknaden, dels genom att viss omsättning tagits av kringliggande närhetsbutiker. Här skall diskuteras vilka strategier som kan tänkas ha använts fram till nuläget och vilka åtgärder som framdeles förefaller sannolika i spelet om lönsamhet och omsättning de båda kategorierna emellan. Den stora enheten h a r vid sitt inträde på marknaden tre möjligheter att sätta sina initialpriser: på samma, högre eller lägre nivå än närhetsbutikerna. En högre prisnivå än närhetsbutikerna vore emellertid oförenlig med koncernföretagets profil, varför något av de båda andra alternativen förefaller mer lämpliga. Samma nivå kompletterad med punktpriskonkurrens och andra säljfrämjande åtgärder utgör en ur lönsamhetssynpunkt fördelaktig strategi, om efterfrågan kan omdirigeras tillräckligt snabbt utan ingrepp i prisnivån. Om företaget inte uppnår full kapacitet med samma prisnivå kan det bli nödvändigt att övergå till ett lägre prisalternativ. Det är härvid fördelaktigt att prisnivån justeras nedåt så litet som möjligt och att man i stället kompletterar prisnivåjusteringen med punktprissättning och andra säljfrämjande åtgärder. Om en prisnivåsänkning företas är det sannolikt att även närhetsbutikerna justerar sina priser, framför allt på strategiska varor, vars

211 priser konsumenterna känner till och kan följa. Det är möjligt att prisjusteringarna därmed är avslutade och att nivåerna stahiliseras. Det är även möjligt att åtgärder och motåtgärder tillgrips i olika etapper. Det slutliga jämviktsläget kan bli antingen ungefär lika priser mellan närhetsbutikerna och centrumenheten eller en viss lägre nivå för den senare. Förutsättningarna för att närhetsbutikerna skall kunna hälla ett något högre pris är att kvarvarande kunderna bedömer närheten till butiken som mer betydelsefull än det högre priset. Det sannolika är att de mest lättrörliga köparna redan i initialstadiet gått över till centrumbutiken och att närheten för de kvarvarande köparna är mycket betydelsefull. Troligt är därför att utvecklingen leder till en något differentierad prisnivå. Frågan är emellertid i vilken utsträckning närhetsbutikerna kan existera på den kvarvarande omsättningen. En viss strukturanpassning blir sannolikt följden av den stora centrala enhetens inträde på marknaden, även om denna vunnit sin omsättning delvis genom att den tidigare marknaden vidgats. Av det strategiresonemang som förts utifrån »val av bästa alternativ» ur respektive parts synvinkel framgår att ingen enhet är betjänt av en prisnivåsänkning. Det ligger såväl i det expanderande som i de övriga företagens intresse att priserna hålls uppe. En prisjustering nedåt kan vara lönsam för ett företag endast i det fall att prissänkningen åstadkommer en omsättningsökning, vars marginalintäkt överstiger inkomstbortfallet genom prissänkningen. I det första typfallet diskuterades det sannolika konkurrensbeteendet på en marknad med ett relativt stort antal jämstarka fristående säljare. Marknadssituationen skall kompletteras med yt-

terligare en förutsättning; för större delen av branschens sortiment utfärdas en horisontell riktprislista, vilken följes av i stort sett samtliga säljare. Vilken inverkan på prissättning och prisnivå kan detta förfarande tänkas fä jämfört med en situation där varje enskild säljare sätter priserna? En prissamverkan ger självfallet en enhetlig prisnivå och en viss prisstelhet, genom att prisändringar blir en omständlig process. Det har tidigare konstaterats att priserna pä en fåtalsmarknad med jämstarka säljare också tenderar att bli enhetliga och att priserna även då låses. Man kan således diskussionsvägen komma fram till antagandet att homogena fåtalsmarknader med relativt jämstarka säljare beter sig pä samma sätt med eller utan organiserad prissamverkan. Vissa olikheter i beteendena kan dock antas föreligga. Pä en horisontellt prissamverkande fåtalsmarknad förefaller det lättare att genomföra prishöjningar än pä en helt oorganiserad sådan. I det senare fallet uppstår det risker för att något eller några företag inte följer med i prishöjningen. En ytterligare skillnad kan därutöver föreligga. En central instans torde ha bättre överblick över den potentiella konkurrensen och större förutsättningar att vidta strategiskt riktiga åtgärder i prissättningen än vad ett antal enskilda små enheter var för sig skulle kunna tänkas ha. Därigenom kan en central horisontell riktprissättning bidra till att förbättra de enskilda parternas ställning. Detta kan ske genom att högre priser kommer att tas ut där så är möjligt, men också på så sätt att prisnivån sänks om man därigenom kan förväntas h i n d r a andra enheters inträde på marknaden. Vid en bedömning av konkurrensförutsättningar och konkurrensbeteende inom detaljhandelsmarknader är det

212 knappast möjligt att förbigå den betydelse som leverantörsledets inblandning i detaljhandelns förhållanden kan ha. En fabrikant eller annan leverantör har i vissa fall företagsekonomiska skäl till att påverka såväl detaljhandelns priser som struktur i en given riktning. Detta kan ske i olika former. En öppen form av påverkan på prissättningen är angivande av rekommendationer för detaljhandelns priser, d. v. s. vertikala riktpriser. Leverantörerna motiverar användning av vertikala riktpriser med att man vill informera konsumenterna om prisnivåer, vilket bedöms som speciellt angeläget vid introduktion av nya varor samt vid marknadsföring av sällanköpsvaror. Vidare anges som skäl den service systemet medför för handeln, vars priskalkylering därmed bortfaller. Även andra skäl kan förmodas föreligga. Bl. a. kan det i vissa fall tänkas vara fördelaktigt att minska konkurrensen distributionskanalerna emellan för det egna märket eller den egna varan. Genom att detaljhandeln på olika sätt försättes i ett beroendeförhållande kan leverantörsledets rekommendationer få formen av direktiv. Leverantörsberoendet kan grundas på varukrediter och ekonomiskt stöd i annan form, på särskilda avtal eller på den omständigheten att det uppstår stora, välkända och allmänt efterfrågade märken. Leverantörens preferenser när det gäller priset i senare led beror på olika faktorer. Man kan inte generellt hävda att leverantören vill ha högre eller lägre priser än de som skulle uppkomma om återförsäljarna själva handhade prissättningen. I vissa konkreta fall kan dock en påverkan av priset i återförsäljarledet i viss riktning spåras. För en leverantör som normalt har ett återförsäljarled som består av kostnads- och prestationsmässigt differen-

tierade säljare med inslag av »nya» säljkanaler, kan det framstå som fördelaktigt att för vissa varor välja ut ett antal återförsäljare som har ungefär sam ma prispolitik och servicenivå. De kan även vara valda så att var och en blir ensamförsäljare på sin lokala marknad. Dessa utvalda återförsäljare stimuleras till extra prestationer genom en något högre marginal. Genom denna åtgärd minskas förutsättningarna för konkurrens säljkanalerna emellan och leverantören får arbeta under lugna förhållanden. I detta fall konstruerar leverantören en homogen fåtalsmarknad utan potentiell konkurrens. Med utgångspunkt från diskussionerna ovan om konkurrensbeteendet i olika marknadssituationer har ett antal hypoteser uppställts gällande prissättning och prispolitik. Även om hypoteserna inte har den karaktären att de utifrån redovisat empiriskt material kan godtas eller förkastas, torde de äga ett eget värde. Det empiriska material som insamlats beträffande prissättning, prispolitik och prisnivåer är begränsat och ofta fragmentariskt. Det bör dock vara av intresse att på detta i stort sett obearbetade fält ställa hypoteserna mot det begränsade material som finns. Hypoteserna har följande formulering: 1. Detaljhandeln arbetar på relativt små lokala marknader, där fåtalskonkurrens i allmänhet råder. 2. På dessa lokala marknader är företagen eller viss del av dem homogena (dvs. likvärdiga) ur konsumentsynpunkt, vilket innebär att deras priser och prisnivåer blir enhetliga, även om kostnaderna är olika. 3. På detaljhandelsmarknader med homogena, jämstarka säljare tenderar priskonkurrensen mellan företagen att bli svag. Prisnivån påverkas av konkurrensen utifrån, av substitut och av dif-

213 ferentierade företags möjligheter att vinna inträde på marknaden. 4. På homogena detaljhandelsmarknader med olikheter i styrka (finansiell, prestationsmässig etc.) mellan de olika företagen, tenderar prisnivån att bestämmas av de mest konkurrenskraftiga företagens eller gruppernas strategi. 5. Priskonkurrens i den bemärkelsen, att ett företag eller en grupp av företag sänker prisnivån på hela sortimentet eller väsentliga delar därav varvid motåtgärder vidtas av övriga säljare, är temporära företeelser på en homogen fåtalsmarknad i dess anpassning mot jämviktsläge mellan säljarna. G. De, ofta tillfälliga, prisdifferenser som förekommer mellan homogena detaljhandelsföretag gäller enstaka produkter och påverkar i ringa utsträckning prisnivån. Den konkurrens det här är fråga om är snarast att betrakta som en rcklamkonkurrens med priset som argument. 7. Den priskonkurrens som förs i detaljhandeln och som påverkar den allmänna prisnivån sker mellan differentierade detaljhandelsformer med olika kombinationer av pris och service.

Strukturella översikt

drag inom

handeln

— en

Vid en genomgång av handelns strukturutveckling kan man konstatera, att denna i stort sett följer det övriga näringslivets; dvs. enheterna blir färre och större. Handelns och särskilt detaljhandelns efterfrågesituation gör emellertid att några av dess funktioner kräver en viss decentralisering, vilket medför att storföretagsbildningen inom handeln sker efter andra linjer än inom t. ex. industrin. Inom handeln söker man uppnå stor-

driftsfördelar dels genom att ett och samma företag etablerar flera butiker under en gemensam ledning, dels genom att enskilda handlare sluter sig samman och centraliserar vissa funktioner. Dessutom söker man liksom inom industrin att öka de enskilda verksamheternas (dvs. butikernas) storlek. De båda förstnämnda stordriftsformerna har en högst varierande utbredning inom olika sektorer eller branscher. Inom t. ex. dagligvaruhandeln har det sedan länge förekommit en omfattande samverkan, vilken under senare år fått allt fastare former. Inom t. ex. textil- och beklädnadshandeln har mångfilialföretagen expanderat särskilt kraftigt under 1960-talet. Samtidigt som det bildats stordriftsformer inom detaljhandeln genom att allt flera enheter eller butiker ställts under gemensam ledning, har företagen eller organisationerna även expanderat vertikalt genom bildande av egna partihandels- eller inköpsfunktioner och i viss utsträckning även genom egen tillverkning. Den pågående befolkningskoncentrationen har medfört ökade möjligheter till stordrift även på butiksnivå. En annan bidragande orsak är konsumenternas ökade rörlighet genom ökat bilinnehav och genom utbyggnaden av transportapparaten i sin helhet. Detta resulterar i att de få butiker som etableras i regel är av större dimensioner än tidigare. Någon optimal storlek på butikerna förefaller ännu inte ha uppnåtts. Företagna studier h a r visat att genomsnittskostnaden per såld varumängd fortsätter att sjunka med ökad butiksstorlek. Befolkningsomflyttningar och stordriftsfördelar p å butiksnivå medför att det förekommer en viss butiksnedläggelse. F r a m till mitten av 1960-talet förefaller denna främst ha skett inom

214 (lagligvaruhandeln och inom textilhandeln. Under en kortare period drabbades även radio- och TV-handeln. Något belägg för att en mer omfattande butiksnedläggelse har skett även inom andra branscher har inte kunnat erhållas. Det förefaller dock som om en minskning av butiksantalet skulle vara ofrånkomlig även i andra branscher, eftersom det synes vara en generell tendens till att de större enheterna ökar i storlek medan de små stagnerar. Stordriftens betydelse belyses klart av de dimensioner nyetablerade butiker ges. I en tätort etableras sällan en dagligvarubutik med sikte på en årsomsättning som understiger 2 milj. kr. I början av 1960-talet räknade man med att en omsättning av ca 1 milj. kr. var erforderlig. De ökade krav man ställer på omsättningens storlek vid butiksetablering har medfört att den erforderliga kapitalinsatsen höjts. Detta har i sin tur haft till följd att det butiksbestånd som numera uppstår får ägarförhållanden som skiljer sig från det äldre butiksbeståndets. Man räknar t. ex. med att det i dag fordras ett kapital av närmare 0,5 milj. kr. för att etablera en dagligvarubutik i storleksklassen 3 milj. kr. Eftersom detaljhandelsföretagen har ytterst ringa kreditvärde har resultatet blivit, att praktiskt taget all etablering inom dagligvarusektorn dirigeras av något av de stora blocken eller av mångfilialföretagen. I branscher där blockbildningar saknas eller där dessa är finansiellt svaga står oftast leverantörerna bakom den relativt begränsade nyetablering som förekommer. Detaljhandelns storlek och klassificering När man skall studera och analysera handeln, oberoende av om det är u r leverantörs- eller samhällsekonomisk synpunktj måste man gruppera denna

heterogena verksamhet i olika enhetliga delar. Det finns flera olika indelningsgrunder som används, t. ex. verksamhetsform, bransch, ägarform etc. Inför den klassificering av detaljhandeln ur olika aspekter som presenteras nedan skall betonas, att det material som finns över handeln som helhet är bristfälligt i olika avseenden och att jämförelser över längre tid ofta får bygga på betydande skönsmässiga omräkningar. Dessa omständigheter får tillskrivas det faktum att handeln är splittrad på ungefär 80 000 enheter. En fortlöpande registrering är följaktligen mycket svår. De tidsmässiga jämförelserna av utvecklingen försvåras vidare av att handeln ändrat karaktär och att de indelningsgrunder som gällde för ett tiotal år sedan är inaktuella vid en beskrivning av dagens detaljhandel. Med de reservationer som här gjorts skall en översikt presenteras av svensk detaljhandel. Grunden för denna är en preliminär bearbetning av 1963 års handelsräkning. 1 Denna har kompletterats med enkäter hos mångfilialföretag och medlemmar i frivilliga kedjor och inköpsföreningar. Enligt de beräkningar som presenteras i tabell 1 var den totala detaljhandelsförsäljningen i landet år 1963 unge1

1963 års handelsräkning har lagts upp med syfte att ge underlag för ett adressregister över handelsföretag. Handelsräkningen har därför främst inriktat sig på företag som driver handel som huvudsaklig verksamhet. Detta har medfört att en viss del av den handel som drivs i kombination med annan verksamhet inte medtagits på tillfredsställande sätt. Detta har gjort att handelsräkningen redovisar en för låg omsättning för sådana branscher som driver handel i kombination med reparationsverksamhet, såsom handel med begagnade bilar, bensinhandel, radio- och TV-handel, handeln med elartiklar etc. Med hänsyn ill att olika klassificcringssätt förelegat i 1951 års företagsräkning och 1963 års handelsräkning har jämförelser av vissa branschers förhållanden mellan de båda undersökningstillfällena omöjliggjorts.

215 Tabell 1. Den totala detaljhandclsverksamhen

i Sverige 1963 fördelad på olika kategorier

Detaljhandelskategori

Värde milj. kr

%

A. Egentlig detaljhandel B. Detaljhandel av speciell karaktär (Försäljning av vin- och spritdrycker, läkemedel och övriga apoteksvaror, bilar, drivoch smörjmedel samt bränsle) C. Detalj försälj ning i kombination reparationsverksamhet, tillverkning etc

22 482

70,2

6 174

19,3

3 360

10,5

Detaljförsäljning totalt

32 016

100,0

far 32 miljarder kr., vilket utgjorde 67 procent av den totala privata konsumtionen. Med detaljhandel avses helt allmänt försäljning till konsument. Detaljhandel drivs främst av företag, som är specialiserade på denna verksamhet. Som framgår av tabellen svarar dessa för närmare 90 procent av den totala detaljhandelsverksamheten. Den övriga detalj försäljningen sker i kombination med industri, hantverk, reparationsverksamhet och partihandelsverksamhet. I redovisningen av detaljhandelns sammansättning har en gräns dragits mellan »egentlig detaljhandel» och detaljhandel av speciell karaktär. Den senare kategorien består dels av reglerad Tabell

2. Egentlig

detaljhandel

Verksamhetsform och ägarkategori Egentlig detaljhandel 1. Butikshandel a. Konsumentkooperationen

detaljhandel såsom vin- och spritcentralen och apoteken, dels av bil- och drivmedelsförsäljningen som skiljer sig från annan detaljhandel genom att den i princip är dubbelsidigt exklusiv. Denna kategori är betydelsefull genom att den upptar närmare 20 procent av detaljhandeln i landet och dessutom expanderar. Den detaljhandelsförsäljning som angivits som egentlig detaljhandel har i tabellen nedan klassificerats efter verksamhetsform och ägarförhållanden. Av beräkningen ovan framgår att butikshandeln ägde n ä r m a r e 90 procent av detaljförsäljningen inom den egentliga detaljhandeln år 1963. Man lägger märke till att den enskilda, icke gruppanslutna detaljhandeln år

år 1963 med uppdelning ägarkategori Värde milj. kr.

3 933 400

c. Enskilda varuhus och varuhuskedjor 1 858 d. Mångfilialbutiker 1250 e. Medlemmar i frivilliga kedjor och inköpsföreningar 6 000—6 500 f. Övriga butiker 6 100—6 600 2. Icke butikshandel a. Kiosker b. Postorderföretag c. Övriga verksamhetsformer . . . .

960 435 1046

Totalt eg. detaljhandel

22 482

\

0/

/o

på verksamhetsform

Värde milj. kr.

/o

20 041

89,1

17,5 1,8 8,3 5,6 26,7—28,8 27,1—29,2 4,3 1,9 4,7 100

2 441

10,9

22 482

och

216 1963 hade en andel av omsättningen inom butikshandeln som understeg 30 procent. De detaljister som ingick i inköpsföreningar och frivilliga kedjor kan förmodas ha haft en lika stor omsättningsmässig betydelse. Helintegrerade företag av typen konsumentkooperationen, varuhusen (där varuhuskedjorna är helt dominerande), mångfilialföretagen och producentkooperationen (större delen) hade en marknadsandel av över 30 procent. Inom den sektor som driver detaljhandel i annan form än butikshandcl utgör kioskerna en relativt homogen grupp såväl lokaliseringsmässigt, med koncentration till olika typer av trafikstråk och -knutar, som sortimentsmässigt med inriktning på tidningar och tidskrifter, tobak, frukt och konfektyr. »Övriga verksamhetsformer» är en blandad grupp verksamheter där sådana ytterlighetsformer som korv- och glasstånd och direktförsäljning av kapitalvaror utgör de största grupperna. Vidare ingår torghandel, butiksbussar och liknande. De olika branschernas omsättningsmässiga betydelse I nedanstående tabell 3 redovisas detaljhandeln 1963 fördelad på huvudTabell 3. Den egentliga detaljhandelns

branscher. 1 Hela den egentliga detaljhandelns detaljförsäljning ingår i tabellen, medan däremot den detaljförsäljning som ägt rum inom företag med huvudsaklig inriktning på tillverkning, reparation eller partihandel uteslutits. Livsmedelshandeln svarade som synes för inte mindre än 47 procent av den egentliga detaljhandeln. I denna post ingår emellertid en viss del icke livsmedel. Dessa uppskattas ha svarat för ca 1 000 milj. kr. av livsmedelshandelns omsättning. Den näst största huvudgruppen är textil och konfektion som omfattade 19 procent av den egentliga detaljhandeln. Härtill kommer emellertid en del textila varor vilka säljs av möbelhandeln och dagligvaruhandeln.

Detaljhandelns utveckling fram till 1970 Även om det för såväl samhällsekonomiska som företagsekonomiska ställningstaganden är värdefullt att få en detaljerad bild av de aktuella förhållandena, är man i ännu högre grad betjänt av någon form av framtidsbedömning. Försök h a r därför gjorts att ge en bild Varuhusens omsättning har i sammanställningen uppdelats på de aktuella huvudbrancherna.

fördelning

på olika huvudbranscher

år 1963

Milj. kr. inkl. omsättningsskatt

Bransch 1. Livsmedel 2. Tobak, tidningar, blommor, trycksaker och vissa andra dagligvaror 3. Färg, parfym, sjukvårdsartiklar m. m 4. Textil, konfektion, ekipering, skor m. m 5. Inventarie- och bosättningsartiklar jämte fritidsvaror, smycken guldsmedsvaror m. m 6. Övriga varor Minus dubbelräkning

10 570

1 085 780 4 330

9 3,5 19

3 490 1 400 22 555 73 22 482

15,5 6 100

217 Tabell i. Detaljhandelns

utveckling

1963—1970 1963

KF Epa/Tempo Mångfilialbutikcr Frivilliga kedjor och medlemmar i inköpsföreningar Producentkoop Övrig butikshandel Icke butikshandel Omsättning totalt i 1963 års priser, miljarder kr. . . av den sannolika utvecklingen vad avser vissa strukturella förhållanden. Innan resultaten presenteras skall problematiken beröras i korthet. Det är närmast en omöjlighet att presentera en siffermässig prognos över detaljhandelns utveckling i sin helhet beträffande de grupper som tidigare behandlats. Det finns inga tidsseriemateria] som skulle möjliggöra en framskrivning. Inte heller förefaller det möjligt att genom sambandsanalyser komma fram till några siffermässiga resultat. Däremot finns det en mängd faktorer som inverkar på handelns utveckling i olika avseenden och som stimulerar utvecklingen av vissa företagsformer och försvårar andras tillväxt. Det iir dock svårt att göra en siffermässig sammanvägning av dessa olika faktorers effekt på utvecklingen. Diskussionsvägen kan man emellertid komma fram till vissa gränser inom vilka det är sannolikt att utvecklingen för olika företagsformer och kategorier kommer att röra sig. I en dylik diskussion utgår man ifrån vissa förutsättningar eller olika alternativa sådana. En sådan angreppsmetod har h ä r använts underbyggd med enkätmaterial över storföretagens förväntade utveckling. Av tabell 4 framgår att de integrerade företagen, d. v. s. kooperationen, varuhuskedjorna och mångfilialföretagen, väntas öka sin marknadsandel från 32

18] 8}32

6j

26—29 2 27—30 11

100 % 22

1970 21] 12 U2

9j

30—35 1 11—16 11

100 % 28

procent 1963 till 42 procent år 1970. Det innebär att den sektor av detaljhandeln, där horisontella riktpriscr kan vara aktuella, snabbt väntas minska i omfång. En annan inom distributionen allt viktigare kategori är detaljhandelsföretag som är medlemmar i frivilliga kedjor eller inköpsföreningar. Denna kategori väntas enligt beräkningen ovan öka sin del av den totala egentliga detaljhandeln från 20—29 procent till 30—35 procent år 1970. Att döma av de intervjuer som gjorts bland företrädare för olika frivilliga kedjor har man som mål inte enbart att vidga verksamheterna vad gäller marknadsandel utan även att intensifiera samarbetet inom grupperna. Det innebär att de friviliga kedjorna skulle komma att närma sig de helintegrerade företagen i uppbyggnad. I samband med den senaste långtidsutredningen gjordes vissa framskrivningar av detaljhandelns utveckling med utgångspunkt från dess storleksförhållanden. Resultaten av dessa beräkningar belyser på ett överskådligt sätt förväntningarna om butiksantalets förändringar och om den framtida storleksstrukturen 1 (se tabell 5). Butiksbortfallet väntas bli störst inom 1

Uppgifterna är hämtade från Folke Larsson: Tendenser inom detaljhandeln. Informationsskrift nr 4 från Sveriges Köpmannaförbund, 1965.

218 Tabell 5. Förändringar Företagskategori Familjebutiker (1—2 sysselsatta) Mindre företag (3—9 sysselsatta) Större företag (10 sysselsatta) . Koncernföretag (KF, Epa, Tempo, NK) Totalt

i butiksantalet

åren

1964—1970

Antal butiker 1964

Beräknad förändring 1964—1970

Beräknat antal butiker 1970

40 000

— 11 600

28 400

20 500 5 000

— 4 100 — 0

16 400 5 000

4 600

— 2 500

2 100

70 100

- 1 7 200

51 900

kategorin småbutiker eller s. k. familjebutiker, men även inom kategorin mindre företag med 3—9 sysselsatta kan noteras ett förväntat betydande butiksbortfall. Det bör påpekas att minskningen i antalet försäljningsställen inom gruppen koncernföretag helt får tillskrivas kooperationens strukturrationalisering inom dagligvaruhandcln. De s. k. familjebutikerna väntas likaledes få det största omsättningsbortfallet (se tabell G). Även de mindre företagen med 3—9 sysselsatta anses komma att få minskad relativ betydelse, medan företag med över 10 sysselsatta förväntas öka sin marknadsandel med hela 10 procentenheter, från 45 procent 1963 till 55 procent 1970. Denna prognos för detaljhandelns utveckling totalt ger samma bild som de i det följande redovisade branschstudierna, nämligen att de stora detaljhandelsföretagen tenderar att bli ännu större medan de små stagTabell 6. Beräknad omsättningsutveckling

nerar eller minskar i omsättning. Konsekvenserna av detta bör bli det som antyds i tabell 5, d. v. s. ett bortfall av butiker, vilket främst kan väntas drabba de små detaljhandelsgrupperna. Det bör dock samtidigt understrykas, att det även inom mångfilialföretagen sker en omfattande strukturrationalisering.

Dagligvaruhandeln Marknadens storlek och utveckling

Till dagligvarumarknaden h a r hänförts den försäljning som går genom detaljhandelsföretag med huvudsaklig inriktning på ett brett livsmedelssortiment. I föreliggande studie av dagligvaruhandeln har den försäljning som sker genom kiosker, konditorier, frukt- och konfektyraffärer, saluhallar och stånd exkluderats. Dagligvaruhandeln, såsom den definierats ovan, omfattar inte enbart livs1963—1970 inom olika

Omsättning i 1963 års priser % Kategori År 1963 %

\

År 1970 %

storleksgrupper Förändring 1963—1970

Familjebutiker (1—2 sysselsatta) Mindre föietag (3—9 sysselsatta) Större företag (10 sysselsatta) . Koncernföretag

— 26%

39 20 25

36 23 32

+ 15 % + 49 % + 53 %

Totalt

+ 25 %

219 Tabell 7. Beräkning av den egentliga livsmedelshandelns omsättning av livsmedel i milj. kr. samt omsättningen totalt för åren 1951, 1957 och 1962—1964

Detaljhandelns beräknade försäljning av livsmedel milj. k r . . .

5 582

8 194

10 84 1

11 633

12 399

1 229

1 027

1 745

1 860

4 745

0 965

9 217

9 888

10 539

1 054

5 220

7 002

10 139

10 877

11 593

./. Därav 15 % genom andra kanaler än egentlig dagligvaruLivsmcdelsförsäljning genom egentlig dagligvarnhandel — Beräknad andel Egentliga dagligvaruhandelns omsättning

medel utan även en viss del övriga dagligvaror, såsom rengörings- och toalettmedel, pappersvaror etc. En beräkning har företagits av den egentliga dagligvaruhandelns omsättning med utgångspunkt från den totala konsumtionen av livsmedel. Därvid h a r antagits att den försäljning av livsmedel som går utanför dagligvaruhandeln uppgår till 15 procent av den totala livsmedelsförsäljningen. Vidare h a r andelen icke livsmedel i dagligvaruhandeln uppskattats till i genomsnitt 9 procent av branschens omsättning. Resultaten av dessa beräkningar redovisas i tabell 7. Av beräkningen framgår att den egentliga dagligvaruhandelns omsättning år 1964 låg vid ca 11 miljarder kr. 1 Konsumtionsprognoserna r ä k n a r med en årlig volymökning av livsmedel på knappa 2 procent. Det är emellertid möjligt att dagligvaruhandeln kommer att öka proportionellt mer genom att den upptar en allt större andel icke livsmedel i sitt sortiment. En av de stora förändringar som skett inom dagligvaruhandeln sedan början

av 1950-talet h a r varit övergången från specialiserade livsmedelsbutiker till alllivsbutiker med ett brett sortiment av dagligvaror. Denna utveckling mot en ökad branschblandning möjliggjordes först under mitten av 1950-talet genom den ändring av livsmedelsstadgan som då gjordes. Den snabba utvecklingen mot allivsbutiker med självbetjäning, som varit utmärkande för den senaste 10-årsperioden, har inneburit att de specialiserade mjölk- och brödbutikerna, charkuteriaffärerna och grönsaksaffärerna minskat i betydelse. Det finns dock alltjämt ett antal livsmedelsbutiker med begränsat livsmedelssortiment. Dessa är i hög grad lokaliserade till äldre bostadsområden. En betydande del av den pågående butiksnedläggelsen drabbar emellertid ofta butiker av denna typ1

Jämförelser har företagits med 1951 års företagsräkning och 1903 års handelsräkning. De resultat som dessa givit ligger ungefär 10 procent under de resultat beräkningarna i tabellen utvisar. Materialets osäkerhet gör att någon mer precis beräkning ej kan göras med nuvarande underlag.

220 Butiksnätets utveckling Det kan antas att antalet egentliga dagligvaru- och livsmedelsbutiker år 1964 uppgick til] något över 20 000.' Av dessa butiker utgör en viss del icke kompletta livsmedelsbutiker med en inriktning på bröd och mjölk, kött och konserver eller frukt och grönsaker etc. Även om det exakta antalet butiker eller försäljningsställen är svårt att precisera — en senare bearbetning av handelsräkningen kommer att ge ett bättre underlag, likaså de undersökningar som bedrivs inom detaljhandelns utredningsinstitut — har man ett ganska gott grepp om de relativa förändringarna. Mellan åren 1960 och 1964 skedde en minskning av butiksantalet med ungefär 6 000 enheter. Lika stor kan minskningen beräknas ha varit mellan åren 1951 och 1960. Under 1960-talet har de årliga butiksnedläggelserna uppgått till ungefär 1 700 medan antalet nyetableringar legat vid ca 200. Under åren 1966 till 1970 kan man vänta en något minskad avvecklingstakt. Att döma av de prognoser de stora blocken inom branschen presenterat skulle butiksantalet mellan 1965 och 1970 minska med en tredjedel, vilket skulle innebära att det totala butiksantalet kommer att ligga vid 13— 14 000 butiker år 1970. En annan påtaglig förändring i dagligvaruhandelns förhållanden är den omlokalisering som har skett och alltjämt sker. Samtidigt som befolkningen flyttar från glesbygder till tätorter och nya bostadsområden lägger man ned lanthandelsbutiker och närhetsbutiker i m i n d r e koncentrerade bebyggelser och sådana med stagnerande befolkningsutveckling. De dagligvarubutiker som etableras i de nybyggda områdena projekteras i samband med bebyggelseplaneringen i övrigt och ges helt andra dimensioner än de nedlagda. I den mo-

derna stadsplaneringen h a r det även skett en förändring av planeringen av dagligvarubutiker na. I de områden som färdigställdes omkring år 1960 förekom allmänt en planering av åtminstone två butiker med olika grupptillhörighet. I de regionplaner som fastställs år 1966 finner man exempel på att bostadsområden med en befolkning på upp till 8 —10 000 invånare förses med en enda dagligvarubutik, vilken dimensioneras för en omsättning av 5—6 milj. kr. Som alternativ till denna erbjuds befolkningen ett storcentrum med varuhus och övriga serviceanläggningar. Det är tydligt att planerarna i dessa fall lägger större vikt vid stordriftsfördelarna än vid kravet på konkurrens inom området. Kravet på konkurrens får i stället tillgodoses genom intill liggande storcentrum. Storleken på de planerade butikerna får i allmänhet ses i relation till bebyggelsekoncentrationen. En genomgående tendens i de stadsplaner för nya områden som utarbetas är, att den del av befolkningen som bor i flerfamiljshus i allmänhet skall ha en dagligvarubutik inom gångavstånd, med vilket man i regel avser 500—700 m. För befolkningen i villa- och radhusbebyggelse räknar man allmänt med längre avstånd. Betydelsen av att uppmärksamhet ägnas det sätt på vilket dagligvarubutikerna inplaneras och lokaliseras framgår av en beräkning som utvisar att 3—4 miljoner personer år 1990 kommer att bo i bostadsområden som ännu inte existerar. 2 1

Olika beräkningar ger helt olika resultat. Handelsräkningen redovisar för 1963 24 000 butiker inkluderande frukt- och konfektyraffärer, samt bagerier och konditorier. En bearbetning med utgångspunkt från SPK:s register för 1964 redovisar 33 000 butiker. 2 Beräkningen har företagits av stadsplanearkitekt Carl Olof Nordling, AB Vattenbyggnadsbyrån, Stockholm.

221 Gruppbildningen inom branschen Dagligvarubutikerna ingår i mycket stor utsträckning i gruppbildningar av olika slag och med olika grad av integration. De konsumentkooperativa butikerna kan närmast karaktäriseras som en serie regionala mångfilialföretag, ledda av resp. lagercentral och sammankopplade genom riksorganisationen Kooperativa förbundet (KF). Större delen av den enskilda handeln har anknytning till någon av organisationerna Inköpscentralcrnas AB ICA eller Aktiebolaget Svenska Kolonialvarugrossister (ASK). ICA-organisationen, vilken h a r sitt ursprung i fyra (sedan 1965 tre st.) regionala inköpsföreningar, uppträder på detaljhandelsplanet som en enhetlig frivillig kedja. ASK är egentligen namnet på en inköpsförening för fristående kolonialvarugrossister, Tabell 8. Gruppbildningens

omfattning

men har blivit ett begrepp för hela den sektor inom såväl detaljhandeln som partihandeln som har beröring med inköpsbolaget. ASK-gruppens detaljhandelsled består av två frivilliga kedjor. Dessutom har grossistföretagen inom ASK ett intimt samarbete med de detaljister, vilka ej ingår i någon av de två ASK-kedjorna. Det bör även framhållas att grossister tillhöriga ASK-sektorn h a r viss försäljning till IGA-detaljister. På marknaden uppträder vidare ett begränsat antal mångfilialföretag samt jordbrukskooperationen. En beräkning av gruppbildningarnas omfattning och förväntade utveckling h a r företagits. Beräkningen, vilken baserar sig på uppgifter från de berörda företagen och organisationerna avseende deras faktiska och planerade försäljning, presenteras i tabellform nedan.

och utveckling inom

dagligvaruhandeln1

Marknadsandel i procent Butikskategori

Konsumentkooperationen Varuhuskedjorna Epa

6 3

10—11 5

12— 14

31 4

35 2— 3

12— 15

och

Favör/Vivo (Friv. kedjor med anknytning till ASK) ICA (Inköpsförening, sedan. 1962 även nationell frivillig, kedja) Jordbrukskooperationen Övrig enskild dagligvaruhan-. del Totalt Marknaden totalt

100 % 5,2 miljarder kr

100 % 11,6 miljarder kr

110—117 % 2 12,7 miljarder kr

Vid beskrivningen av gruppbildningen inom handeln gäller följande definitioner. Med enskild detaljhandel avses icke kooperativ sådan. Sektorn enskild detaljhandel grupperas i fristående detaljhandel, grnppansluten detaljhandel samt detaljhandel i mångfilialform. Till gruppansluten detaljhandel hänföres företag eller butiker som är medlemmar i inköpsföreningar eller frivilliga kedjor. Med fristående enskild detaljhandel avses sådana företag som ej ingår i samverkansgrupper eller som enheter i mångfilialföretag. Beräkningen av marknadsfördelningen 1970 bygger på de olika företagens och gruppernas planerade försäljning 1970. Den totalplanering som görs resulterar enligt sammanställningen i en överdimensionering av kapaciteten med 10 — 17 procent, under förutsättning att marknaden inte kommer att öka med mer än 10 procent, vilket är vad man räknar med i konsumtionsprognoserna.

222 Utvecklingen av gruppbildningen inom dagligvaruhandeln är komplicerad genom att den sker i flera dimensioner, d. v. s. sträcker sig över flera led och inom dessa omfattar såväl volym och marknadsandel som graden av bindning inom grupperna. Det är svårt att i en tabell som berör ett enda led, detaljhandeln, åskådliggöra utvecklingen. Tabellen kräver, för att bli meningsfylld, vissa kommentarer. Med utgångspunkt från tillgängligt material är det ogörligt att rekonstruera en bild av marknadsuppdelningen mellan ICA-anslutna och övriga enskilda dagligvaruhandlare år 1951. En bidragande orsak till detta torde vara den relativt svaga sektorisering som förelåg inom en stor del av enskild handel; en detaljist med anknytning till ett block kunde ofta företa betydande inköp från det andra blockets partihandelsorganisation. Vissa inköp över blockgränserna förekommer alltjämt, men ökningen av köptroheten är uppenbar. En fastare anknytning till respektive blocks organisation är vidare utmärkande för utvecklingen under 1960-talet. Utvecklingen fram till 1964 har i övrigt medfört att varuhuskedjorna och mångfilialföretagen vunnit marknad på den övriga enskilda handelns bekostnad. Av de planer som föreligger inom de olika sektorerna och blocken kan en utveckling mot allt jämnare storleksför-

Tabell 9. Olika butikskategoriers

Butikskategori

ICA Konsumentkoop ASK (endast friv. kedjor) Epa/Tempo Övriga mångfilialf

hållanden dem emellan väntas. ASK-sektorn, till vilken kan bänföras all icke ICA-ansluten enskild handel (med undantag av varuhus och de flesta mångfilialföretag), har som mål att öka försäljningen genom integrerade butiker, vilket gör att denna sektor framstår som mer enhetlig även i relationerna till konsument. 1 De båda varuhuskedjorna planerar som av tabellen framgår att fortsätta sin expansion. Den i tabellen angivna marknadsandelen för kategorin övrig enskild detaljhandel fram till år 1970 får betraktas som ytterst osäker. Denna kategori utgör en heterogen grupp bestående dels av stora självständiga enheter, dels av ett stort antal mycket små detaljister vilka helt enkelt saknar möjligheter till gruppanslutning. Beräkningen av marknadsuppdelningen omkring år 1970, vilken baserats på företagens och organisationernas planer, är intressant främst ur den sjmpunkten, att den visar att den planering som för närvarande sker leder till en betydande överkapacitet om inte dagligvarumarknaden ökar mer än 10 procent fram till 1970. Av sammanställningen framgår vidare att utvecklingen väntas fortgå mot storleksmässigt allt enhetligare grupper. De olika blocken äger alltjämt en l

J På partihandelsnivå är de tre blocken KF, ICA och ASK i stort sett jämstora mätt i omsättning.

genomsnittsstorlek

inom dagligvaruhandeln

1961 Omsättning milj. kr.

Antal butiker

Omsättning per butik 1 000 kr.

3 580 3 323 903 721 369

7 950 4 147 1 495 124 168

450 801 604 5 814 2 196

223 olikartad strukturell uppbyggnad, vilket framgår av sammanställningen i tabell 9 över butikernas genomsnittsstorlek.

riktpriser, varav det lägre priset är ett s. k. konkurrenspris avsett för områden, där t. ex. KF eller mångfilialföretag har avvikande lägre priser. Det fanns ar 1965 25 distriktsorganisationer eller länsförbund som utgav riktprislistor. Dessa listor beräknades utgå till handlare som totalt hade ca 60 procent av branschens hela försäljning. Även om varje länsförbund utger sin egen riktprislista, kan antas att någon form av samarbete sker med hänsyn till att listorna visar en så påfallande överensstämmelse.

Genom att de olika kategorierna b a r olika storlek på butikerna kan den slutsatsen dras, att arbetskrafts- ocli ytproduktiviteten varierar mellan grupperna. Jämförelsen av förhållandena inom olika storlekskategorier inom dagligvaruhandeln har visat att butiker i t. ex. tvåmiljonklassen har en dubbelt så hög arbetskraftsproduktivitet ( = omsättning per sysselsatt) som en halvmil] onbutik, medan en mångmiljonbutik har upp till tre gånger så hög produktivitet. Ungefär samma skillnader mellan olika storleksgrupper föreligger beträffande ytproduktiviteten ( = omsättning per m 2 säljyta).

Riktprisets betydelse, d. v. s. dess omfattning och följsamhet, har av SPK studerats i olika omgångar. En brett upplagd undersökning från 1962 utvisade, att riksprissättningen upptog ungefär 78 procent i enskilda butiker och 72 procent i den konsumentkooperativa av de undersökta varorna, vilka var så sammansatta att de skulle representera en modern all-livsbutik. 1 SPK:s lokala undersökningar från 1965 antyder att andelen riktprissatta varor tenderat att öka, även om ökningen inte kunnat preciseras siffermässigt.

Prissättningens centralisering

Ett n ä r m a r e studium av prissättningen inom dagligvaruhandeln visar att denna sker från ett fåtal centrala ställen. För i stort sett hela den enskilda sektorn, med undantag av flertalet mångfilialföretag, handhas riktprissättningen av distriktsorganisationerna inom Sveriges Livsmedelshandlareförbund. Dessa utger riktprislistor till sina medlemmar. För vissa varor utfärdas dubbla Tabell 10: Beräkning

Butikskategori

av prissättningens

Marknadsandel

(%)

Riktprisfölj samheten inom den enskilda sektorn uppgick enligt 1962 års undersökning till 75 procent av varuvärdet medan ca 7 procent bestod av 1

centralisering

Riktprisets el. centrala prissättn. andel av Lotalomsättn.

(%) Konsumentkooperation Mångfilialföretagen. . övrig enskild detaljhandel jämte jordbrukskoop

P K F 1964: 6 s. 37 ff.

inom dagligvaruhandeln

Riktprisets el. centrala prisets följsamhet

(%)

Andel av omsättn. totalt som centralprissättes

1904 Antal beslutsenheter

(%)

29 9

72 100

90 100

18 9

32 7

—

—

224 överskridanden och 20 procent av underskridanden. Inom KF-sektorn sker priskalkyleringen på lagercentralnivå. År 1964 uppgick antalet lagercentraler till 32. Varje lagercentral förser sina kunder — konsumtionsföreningarna — med riktprislistor. Även KF:s riktprislistor innehåller stundom dubbla priser, ordinarie priser och konkurrenspriser. Inom de 32 lagercentralerna sätts priserna för n ä r m a r e 30 procent av totala livsmedelshandeln. I SPK:s utredning från 1962 studerades även följsamheten till de kooperativa lagercentralernas prislistor. Man konstaterade därvid att prisföljsamheten var högre än inom den enskilda sektorn, förmodligen omkring 90 procent. Inom mångfilialföretagen sker priskalkyleringen centralt. Man h a r därvid i regel inte tillgång till de lokala riktprislistorna, men säger sig i stort vara informerad om konkurrenternas priser och prissättning. Avvikelser från det centrala priset tillåts, men i regel först efter huvudkontorets medgivande. Därvid kan de medgivna avvikelserna från det centrala priset anses vara en motsvarighet till riktprislistornas konkurrenspriser. Ovan redovisat material med uppgifter om riktprisföljsamheten har tillämpats på 1964 års marknadssituation i beräkningen i tabell 10 i syfte att ge en ungefärlig bild av prissättningens centralisering. Av sammanställningen framgår att över 60 procent av i dagligvaruhandeln sålda varor prissätts centralt. Genom den decentralisering av prislistutgivningen som föreligger såväl inom den enskilda som den kooperativa sektorn framkommer möjligheter till lokala skillnader i priserna, även om en och samma organisation ytterst står bakom prissättningen.

Det har i debatten om konkurrensen inom dagligvaruhandeln hävdats, att denna sker i form av blockkonkurrens. Till detta kan fogas att beträffande priset är konkurrensen i stort sett begränsad till kooperationen kontra enskild handel. Hela den enskilda sektorn — med undantag av mångfilialbutiker och varuhuskedjor, vilka är koncentrerade till de stora tätortsmarknaderna — har alltjämt en gemensam riktprissättning, även om det inom sektorn föreligger en uppdelning på olika block, som beträffande övriga konkurrensmedel eftersträvar en differentiering genom t. ex. annonsering och punktprissättning, 1 och i vissa fall egna märkesvaror.

Reklamkonkurreiis och punktprissättuing

Det är först under 1960-talet som dagligvaruhandeln börjat använda annonsering och punktprissättning kontinuerligt i marknadsföringen. På detta område konkurrerar som nämnts även företagsgrupper som i övrigt följer en gemensam riktprislista. De s. k. veckoannonserna baseras på ett begränsat antal kampanjvaror. Dessa har i allmänhet ett lägre pris under veckan. SPK h a r under 1965 studerat veckoannonseringen och funnit att märkesvarornas prisnedsättning i regel betalas av fabrikanterna, medan prisnedsättningen på färskvarorna går ut över butikernas prismarginal. Prisnedsättningen på de produkter, på vilka veckoannonserna baseras, skulle enligt SPK:s undersökningar påverka den genomsnittliga prisnivån i ytterst ringa utsträckning. 1

Punktprissättning innebär att ett begränsat antal produkter i sortimentet åsätts ett reducerat pris. Dessa prisreduktioner gäller i regel endast av kortare tid för respektive produkt.

225 Inom handeln har man emellertid räknat fram att punktprissättningen sänker prismarginalen med ca en procentenhet genom att konsumenterna i stor utsträckning koncentrerar inköpen till veckans kampanjvaror.

Prisnivåer och prisnivådifferenser

SPK h a r i en serie undersökningar studerat konsumentprisnivån och olikheter i denna mellan olika ägarkategorier inom dagligvaruhandeln. 1 En genomgång av de undersökningar som gjorts fr. o. m. 1960 har företagits i syfte att studera prisdifferensutvecklingen. Två av undersökningarna, en från 1960 och en annan från 1961, är riksomfattande, medan den övriga undersökningsverksamheten skett i form av lokala undersökningar. De båda riksomfattande undersökningarna visar en så långt jämförelsen är möjlig likartad prissituation med ytterst små avvikelser mellan olika butikskategoriers prisnivåer. Differenserna var för landet som helhet utom Stockholm maximalt 2 procent i vardera undersökningen, medan skillnaderna i Stockholm uppgick till 4—5 procent. Det är möjligt att en sammanslagning av olika lokala marknader har dolt eventuella prisdifferenser. De lokala undersökningarna fram t. o. m. 1963 visar emellertid också ytterst små differenser. Ett förhållande som återkommer i dessa är att de prisnivåskillnader som förekommer mellan KF, ICA, Vivo (ASK-anknytning) och övrig enskild handel uppgår till 1—2 procent, medan Epa och Tempo på vissa platser ligger ett par procent under genomsnittsnivån. Den första lokala undersökning som uppvisar större prisdifferenser är Uppsala-undersökningen från år 1964. Där uppträder en prisnivådifferens på 6 15-614700

procentenheter mellan billigaste och dyraste företag (block). De hittills redovisade lokala undersökningar som företagits under 1965 visar en ännu större prisdifferens enligt följande: Umeå Västerås Örebro Stockholm . . .

Nettopriser 7% 11% 9% 12 %

Batikspriser 9% 12% 11 % 10 %

Anm.: Med nettopris avses priser där återbäringen frånräknats. I butikspriserna ingår återbäring. 1965 års lokala prisundersökningar inom SPK ger sammanfattningsvis följande resultat. Man finner fortfarande i princip små eller inga prisnivådifferenser på resp. lokala m a r k n a d e r mellan KF:s vanliga butiker, ICA, Vivo och gruppen övrig enskild handel. De mer betydande skillnader mellan högsta och lägsta veckoköpspris som kan noteras h ä r r ö r från ett fåtal butiker med en från de övriga avvikande struktur. Bland dessa märks främst KF:s stormarknader eller rabattvaruhus med en prisnivå på 7—10 procentenheter under genomsnittsnivån, vidare några enstaka »fribytare» inom enskild handel. Även varuhuskedjorna h a r i vissa städer underskridit den genomsnittliga prisnivån i större utsträckning än tidigare. Underskridanden med upp till 4 procentenheter h a r påträffats.

Marginaler och lönsamhet

Prismarginalen för butiker och företag inom dagligvaruhandeln varierar inom gränserna 10—23 procent. Prismarginalen bestäms dels av de inköpspriser som erhålls, dels av de försäljningspriser som sätts. Vidare påverkas marginalen av sortimentsinriktningen, eftersom 1

Undersökningarna har letts av byrådirektör Elise Ringborg-Walldeck och har publicerats i PKF.

226 man inom branschen tillämpar ytterst varierande marginaler för olika varugrupper. En jämförelse liar företagits av marginaler, kostnader och lönsamhet hos grupper av företag inom kooperationen, mångfilialsektorn och den enskilda fristående handeln. Därvid har i korthet framgått följande. Små butiker visar en lägre marginal och samtidigt lägre bokföringsmässiga kostnader än storföretagen. Om emellertid vissa prestationer åsätts marknadspris (föreståndarlön till ägaren, lön till familjemedlemmar, marknadspris på lokalerna etc.) uppstår för dessa mindre butiker ofta en »negativ vinst». Bland större välskötta butiker med en omsättning av 2—3 milj. kr. förefaller dock lönsamheten god. Det finns exempel på att sådana butiker kan ge en företagarlön på 50—75 000 kr. per år och därutöver en företagsvinst på 2—3 procent av omsättningen. Även inom kooperationen visar butikernas lönsamhet ett starkt beroende av omsättningens storlek. De kooperativa butiker som år 1964 låg under en milj. kr. i årsomsättning visade som regel förlust. Över denna storleksgräns gav butikerna en vinst som ökade med storleken på omsättningen. Inom mångfilialsektorn varierade förhållandena mellan varuhuskedjorna och övriga företag. Bland de senare låg den bokföringsmässiga nettovinsten år 1964 något över 2 procent. Varuhuskedjornas livsmedelsavdelningar hade en prismarginal, som låg klart under övriga större mångfilialföretags. Vidare framgick att varuhuskedjorna, enligt de beräkningar som gjorts, arbetade med lägre kostnader än övrig detaljhandel, varigenom avvikande högre nettovinst uppnåddes. En minskning av prismarginalen skedde emellertid under 1964, vilket resulterade i en minskad

nettovinst trots att kostnadsminskningar samtidigt genomfördes.

Leverantörsledets inflytande

Den utveckling mot ökad integration och samverkan som varit påfallande under 1960-talet har medfört att beslutsfattandet för allt fler frågor flyttats över från detaljhandels- till partihandelsnivå och i vissa fall till den centrala instansen inom respektive organisation. Principerna för sortimentsuppbyggnaden handläggs centralt i allt större utsträckning. Även inköpsförhandlingar med leverantörerna sker för allt fler produkter centralt. Principerna för marknadsföringen utformas likaså centralt, och så sker även beträffande nyetablering och finansiering. Verkställigheten däremot sker i regel på regional nivå med utgångspunkt från lagereller inköpscentralerna. Den vertikala integration och hårda centralisering som föreligger inom dagligvaruhandeln öppnar nya vägar för konkurrensen med direkta konsekvenser för strukturen i samtliga led. Genom »inköpseffektivitet» ökas konkurrenskraften snabbt och påtagligt. Det är därför naturligt att centraliseringen i första h a n d inriktats på inköpssidan och att en allt större del av inköpen kominer att slussas över den egna sektorns partihandelsled. Närmare hälften (45 procent) av detaljhandelns omsättning passerade redan 1964 KF:s, ICA:s och ASK-sektorns partihandelsled. Denna andel väntas öka ytterligare, samtidigt som inköpen inom respektive block i allt större utsträckning centraliseras. Genom att det föreligger integration mellan detaljhandel och partihandel (i vissa fall utan formell form) utspelas konkurrensen mellan blocken på flera

227 plan. Inköpsplanet h a r redan behandlats, likaså prisets betydelse. De aktiviteter som i övrigt bedrivs i syfte att stärka det egna blockets position gäller främst nyetablering och strukturrationalisering. Kampen om butikslägena i nya bostadsområden är hård, vilket är naturligt eftersom en ny storbutik ger lager- eller inköpscentralen en säker avsättning och samtidigt en ökad marknadsandel. Det ligger vidare i varje blocks intresse att u p p n å en så ekonomisk struktur som möjligt på butiksnätet. Nedläggningen av butiker med dålig lönsamhet utan ersättning av nya enheter minskar emellertid respektive blocks marknadsandel. Strukturrationaliseringen får därför genomföras dels i beaktande av det långsiktiga målet vad gäller ekonomisk struktur, dels med hänsyn till kraven på omedelbar avsättning och marknadsandel. Man får med andra ord samma styrningseffekt som inom ett mångfilialf öretag; varje detaljhandelsenhets fortsatta existens bestäms inte enbart av prisnivån och butikens kostnader, utan även av leverantörens resurser och av det bidrag den »olönsamma» butiken lämnar till dennes fasta kostnader. Även andra leverantörsmotiv såsom önskad marknadsandel eller liknande påverkar sannolikt förhållandena. I det föregående har integrationens och koncentrationens inverkan på konkurrensen och på strukturutvecklingen inom detaljhandeln behandlats. Den höggradiga koncentration som föreligger inom dagligvaruhandeln torde emellertid inverka också på tillverkningsledets utveckling. Även om denna fråga inte faller inom ramen för föreliggande studie bör dock problemets existens understrykas. Frågans vidd framgår av att de fabrikanter som h a r sin distribution lagd över grossist i vissa fall har sin avsättning till 90 pro-

cent lagd i h ä n d e r n a på tre beslutsenheter. Koncentrationen av besluten om sortimentsuppbyggnaden inom handeln torde komma att inverka på fabrikantledets möjligheter att introducera nya produkter och samtidigt på möjligheterna till marknadsinträde. Med hänsyn bl. a. till dessa faktorer är det naturligt om koncentrationstendenserna inom handeln leder till motsvarande tendenser inom produktionen.

Handeln med färg-, parfymerivårdsartiklar

och sjuk-

Marknadens storlek och utveckling

Den totala omsättningen för den de] av handeln som specialiserat sig på kemisk-tekniska artiklar sådana som färger, rengörings- och hygienartiklar, kosmetika och sjukvårdsartiklar uppgick till ca 560 milj. kr. år 1963 1 . Av denna omsättning föll större delen, ca 4G0 milj. kr., på den s. k. färghandeln, medan den specialiserade parfymhandeln och sjukvårdsaffärerna beräknades omsätta ca 100 milj. kr. tillsammans. Av färghandelns försäljning sker en viss del till hantverkare. Vidare fungerar större affärer som återförsäljare till mindre butiker. Denna partihandelsförsäljning beräknades år 1963 uppgå till 60 milj. kr. av totala omsättningen av 460 milj. kr. De varuområden som färghandeln och även parfymhandeln och sjukvårdaffärerna inriktar sitt sortiment på h ö r till de expansiva. Framlagda prognoser visar t. ex. att toalett- och skönhetsmedlen kommer att ta en fortsatt ökad andel av konsumtionen. Självverksamhet i form av reparationer och hobbyaktiviteter väntas vidare öka ef1

Uppgiften hämtad ur 1963 års handelsräkning.

228 terfrågan på material och tillbehör. Ur efterfrågesynpunkt har således färgoch parfymeribranschen goda möjligheter att expandera. Eftersom denna bransch i osedvanligt stor utsträckning delar sitt sortiment med andra branscher och distributionsformer blir utvecklingen emellertid i mycket hög grad beroende av konkurrensen på marknaden i övrigt.

Butiksnätets utveckling Butiksantalet inom branschen som helhet förefaller ha varit i stort sett oförändrat sedan början av 1950-talet. Enligt 1951 års företagsräkning fanns det 2.340 försäljningsställen, medan senaste handelsräkningen redovisade 2.330 enheter för år 1963. Inom färghandeln enbart låg butiksantalet vid ca 1.700 år 1963. Ungefär samma antal beräknar Sveriges Färghandlares Riksförbund att det fanns år 1965. Några större antalsmässiga förändringar skulle således inte heller ha inträffat efter år 1963. En viss butiksnedläggelse h a r dock förekommit i storstadsområdena, där nedläggelserna skett främst i samband med att äldre bostadsområden sanerats. Samtidigt h a r även nyetableringen skett, framför allt i nya bostadsområden. Antalet nyetableringar h a r av branschföreningen uppskattats till 10—15 per år. Strukturellt karaktäriseras färghandeln av en relativt ringa gruppbildning. Några mångfilialföretag förekommer inte på marknaden med undantag av vissa fabrikantbutiker. Av dessa är en del öppet redovisade, medan andra drivs under tidigare ägarens firmanamn. Totalt r ä k n a r man med att antalet leverantörsbutiker uppgår till ett 75-tal. Deras marknadsandel beräknades år 1965 ligga vid 10 procent. Den kedjebildning som i övrigt förekommer består

av mindre företag med ett fåtal butiker. Den samverkan i inköp som bedrivs inom branschen sker främst genom A.B Färgsam, som år 1965 hade 120 medlemmar, bland vilka även en av de stora fabrikantkedjorna ingår. Anttlet samverkande butiker har av Färgsams ledning beräknats till 250—300. De gemensamma inköpen uppgick 1965 till ca 15 milj. kr. i detaljhandelspris vilket motsvarar ca 3 procent av branschens hela omsättning 1 . Medlemmars totala detaljhandelsomsättning låg under samma tid vid ca 100 milj. kr. De samverkande företagen kan därmed beräknas ha haft en marknadsandel av ca 20 procent. På de delmarknader som bildas av den specialiserade parfymhandeln och av sjukvårdsaffärerna är de strukturella förhållandena något annorlunda. Parfymhandeln med inriktning på mer exklusiva parfym-, kosmetika- och toalettartiklar samt bijouterier hade år 1963 en omsättning i storleksordningen 50 milj. kr. fördelad på ungefär 300 butiker. Detta innebär att genomsnittsaffären hade ca 170.000 kr. i årsomsättning. Inom parfymhandeln finns två mångfilialföretag med drygt ett 30-tal butiker och en marknadsandel på ungefär 10 procent. Inom sektorn sjukvårdsaffärer fanns år 1963 likaså ett 300-tal butiker med en omsättning av i runda tal 50 milj. kr. Två mångfilialföretag hade sammanlagt ca 130 butiker. Deras andel av denna sektors försäljning uppgick till drygt 30 procent. Inom båda dessa delbranscher går ut1

Branschens omsättning har av branschföreningen beräknats till 550 milj. kr. 1965. Däri ingår emellertid en viss del partiförsäljning som lågt räknat bör uppgår till 60 milj. kr. Detaljförsäljningen skulle därmed uppgått till ca 490 milj. kr.

229 vecklingen mot allt h å r d a r e specialisering och samtidigt en lokalisering till större centralorter och citylägen. Dessa butikers tidigare funktion som närhetsbutiker med ett brett sortiment av dagligvaror minskar alltmer i betydelse.

Konkurrerande detaljhandelsformer

Branschen som helhet har ett mycket brett sortiment. Enbart inom färghandeln arbetar man med ca 20 000 artiklar. Gruppbildningen inom färghandeln h a r såsom framhållits relativt liten betydelse, men konkurrensen från andra distributionskanaler förefaller vara desto mer omfattande genom den vida sortimentsspridning som föreligger. För att kunna ge en bild av branschens konkurrensförhållanden skall i korthet sortimentsinriktningen beskrivas. Den traditionella färghandelns sortiment bygger på tre avdelningar; en färgavdelning, en avdelning för kemisktekniska artiklar och en för hushållsartiklar. Avdelningen för färg och målningsartiklar är den ursprungliga och den som är lättast att särskilja. Genomsnittsbutiken beräknas ha ungefär 40 procent av omsättningen inom denna avdelning, till vilken man även hänför tapetförsäljningen. Kemisk-tekniska avdelningen, vilken även den upptar ungefär 40 procent av totalomsättningen, består till större delen av kosmetiska preparat (ca 20 procent av totalomsättningen), vidare tekniska hushållsvaror, d. v. s. rengöringsmedel etc. och slutligen kemikalier och oljor. Hushållsavdelningen, vilken omfattar ca 20 procent av omsättningen, upptar främst plast- och pappersartiklar för olika användningsområden. Större delen av vävplasten distribueras exempelvis genom färghandeln.

Branschens konkurrenssituation varierar för de olika avdelningarna och för olika tätortstyper. Inom varugruppen fiirger och oljor h a r konkurrensen varit ringa. Det har emellertid u n d e r 1960-talet vuxit upp ett antal »källarbutiker» och fabriksbutiker som framför allt inriktat sig på försäljning till bland annat hantverkare. Dessa företag utgör lågpriskanaler i färg och beräknas ha uppnått en marknadsandel av 10—15 procent inom produktområdet. Färghandelns kemisk-tekniska avdelningar h a r ofta ett omfattande kosmetikasortiment, och på orter där den mer specialiserade parfymhandeln saknas utgör färghandeln en ersättare. Inom varugrupperna kosmetika och kemisk-tekniska hushållsvaror hade färghandeln år 1963 en försäljning som beräknades uppgå till 150 milj. kr. Motsvarande varor sålda genom varuhusen uppgick till ca 230 milj. kr. Dagligvaruhandelns försäljning av icke-livsmedel, vilken uppgick till ca en miljard kronor år 1963, omfattar till övervägande del tekniska hushållsvaror och hygienartiklar. Om man antar att 60 procent av hela denna sektor utgjordes av de artiklar som här diskuteras, skulle dagligvaruhandelns försäljning av varor som konkurrerar med färghandeln ha uppgått till ca 600 milj. kr. Beräkningen antyder, även om den är baserad på grova tal, att dagligvaruhandeln och varuhusen fått en större betydelse för distributionen av kosmetika och kemisk-tekniska hushållsartiklar än färghandeln.

Prissättning och prispolitik

Prissättningen inom färg- och parfymerihandeln styrs i stor utsträckning centralt. Enligt en beräkning av de horisontella riktprisernas betydelse gjord inom branschföreningen omfattade de riktprissatta varornas värde ca 75 pro-

230 cent av färghandelns och parfymerihandelns omsättning. De produkter som ej prissätts centralt är främst plastartiklar och sådana produkter som allmänt ingår i varuhuskedjornas sortiment. Riktpriserna sätts av en riktpriskommitté, som består av detaljhandels- och partihandelsrepresentanter. Vid framräkningen av riktpriserna utgår man ifrån de inköpspriser som en stor eller medelstor butik får erlägga. På dessa inköpspriser görs procentuella påslag. Ett 10-tal olika sådana används, vilka ligger mellan 15 och 50 procent. Avgör a n d e för vilken procentsats som tilllämpas på en produkt eller ett produktområde uppges vara dels konkurrensen från andra distributionskanaler, dels produktens kostnader och omsättningshastighet. Man h a r inom branschen dels en speciell storstockholmslista, dels en riktprislista för övriga landet. Den förr a h a r något lägre priser, vilket uppges bero främst på lägre inköpspriser i storstadsregionen. Enligt en undersökning från år 1961 var den genomsnittliga prismarginalen inom färghandeln ca 29 procent. 1 En jämförelse med en motsvarande undersökning från år 1953 visar en prismarginalhöjning med ca 5 procentenheter. Av samma undersökning framgår att lönsamheten hos de studerade företagen är relativt god, trots att det rör sig om genomsnittligt mycket små butiker. Motsvarande studier från andra branscher h a r visat generellt sämre lönsamhetsresultat.

Leverantörernas inflytande Inom färgsektorn finns ett fåtal stora leverantörer, vilka fungerar både som producenter och grossister. Dessa torde ha ett betydande inflytande över handeln. Det förekommer såsom tidigare

nämnts ett visst antal leverantörsbatiker. Vidare knyter leverantörerna till sig detaljister för ensamförsäljning av de egna produkterna genom borgensåtaganden och omfattande kreditgivning. Beträffande försäljningen av färger, oljor och målningstillbehör h a r färghandeln fram till början av 1960-talet stått utan konkurrens från andra distributionskanaler. Detta kombinerat med selektivitet i försäljningen av olika fabrikat förefaller ha resulterat i relativt höga marginaler för den aktuella produktgruppen, vilket i sin tur kan ha bidragit till att färghandeln kunnat fortleva i den omfattning som skett. Selektiviteten och leverantörsberoendet kan antas ha åstadkommit även en mer direkt styrning av färghandelns strukturella utveckling. Med hänsyn till konkurrensen mellan färgleverantörerna kan det för resp. enhet vara företagsekonomiskt riktigt att stödja även svaga återförsäljare. En nedläggning av en återförsäljares verksamhet innebär försäljningsbortfall och ökad marknadsandel för konkurrentföretagen. Selektiv försäljning kombinerad med leverantörsberoende kan därigenom medföra att det i vissa fall blir fler och mindre återförsäljare än under andra förhållanden. Det förefaller som om denna effekt skulle gjort sig gällande inom färghandeln. Även beträffande färgsortimentet h a r färghandeln börjat möta konkurrens från andra detaljhandelsformer. Uppkomsten av lågpriskanaler i form av »källarbutiker» har redan nämnts. Genom den tekniska utveckling produkterna genomgår minskar kravet på rådgivning vid försäljningen, vilket ger förutsättningar för en spridning av försäljningen till andra butiker och distribu1

Detaljhandelns Utredningsinstitut: Intäktsoch kostnadsundersökning för färghandeln 1961, P 403. Stencil.

231 tionsformer med en från färghandeln i vissa fall avvikande prispolitik.

Handeln

med textil- och

beklädnadsvaror

Marknadens storlek och utveckling Detaljhandelns försäljning av vad som helt allmänt henämns textila varor beräknas bestå till över två tredjedelar av konfektionsoch ckiperingsartiklar. Den resterande tredjedelen omfattar hemtextilier av olika slag, gardiner, bäddutrustning etc. Vidare ingår metervaror, sybehör, garner och liknande. Enligt en beräkning som företagits inom koncentrationsutredningen uppgick detaljhandelsmarknaden för textil- och beklädnadsvaror till totalt ca 5 miljarder kr. 1 år 1964. Utvecklingen på beklädnadsområdet har under senare år präglats av tillkomsten av en mängd nya material, vilka får antas ha stimulerat efterfrågan. Samtidigt har de relativa priserna på beklädnadsvaror sjunkit, vilket gjort att konsumtionen mätt i löpande priser visat relativt små ökningar. Dessa h a r under de senaste åren legat i storleksordningen 6 procent. De prognoser för konsumtionsutvecklingen mellan I960 och 1970 som IUI uppgjort räknar med en årlig volymökning kring 4 procent och en minskning av de relativa priserna med totalt ca 4 procent för hela sexårsperioden. Vid bedömningen av marknadsutvecklingen på detaljhandelsnivå bör hänsyn tas till de speciella förhållanden som råder på motsvarande industrimarknad. Den inhemska konfektionsindustrin, som alltjämt kan sägas omfatta smådrift jämfört med de flesta andra industrimarknader, h a r upplevt en kris med omfattande företagsnedläggelser. Denna arbetskraftskrävande bransch h a r mött ökad konkurrens från utpräglade låglöneländer genom en alltmer omfattan-

de import. Detta förefaller ha bidragit till att den relativa prisnivån sjunkit och att hemmaindustrin därigenom fått svårigheter. Även den omständigheten att det uppstått omfattande storföretagsbildningar inom detaljhandeln torde ha bidragit till en pressning av leverantörspriserna.

Detaljhandelns utveckling En sammanställning h a r företagits av olika detaljhandelskategoriers betydelse inom distributionen av textil- och beklädnadsvaror. Beräkningen som avser 1964 års förhållanden bygger på den senaste handelsräkningens resultat, kompletterad med enkäter över storföretagens förhållanden. Den fördelning som gällde år 1960 baserade sig på en tidigare beräkning. 2 Resultaten redovisas i tabell 11. Den mest framträdande förändringen i omsättningsfördelningen mellan åren 1960 och 1964 är den minskade betydelse som den enskilda icke gruppanslutna handeln synes ha fått. De detaljhandelskategorier som expanderat mest är enligt tabellen mångfilialföretagen, som under fyraårsperioden 1960—1964 ökade sin andel från 3 till 7 procent, och de privata kedjevaruhusen, som ökade sin marknadsandel från 9 till 14 procent. En uppföljning av mångfilialföretagens utveckling h a r visat att ökningen ej är att hänföra till uppkomsten av nya företag utan sammanhänger med att existerande företag 1

Beräkningen bygger på en summering av olika detaljhandelskategoriers omsättning. En jämförelse har företagits mellan denna beräkning och IUI:s beräkning av den totala privata konsumtionen. IUI:s resultat har därvid minskats med 150 milj. kr. för skrädderiarbeten. Såsom av tabell 11, sid. 232 framgår har en relativt god överensstämmelse erhållits mellan de båda beräkningarna. 2 .S. Wikström: Vad händer i svensk detaljhandel. En studie av tolv branchers utveckling. Stockholm 1962. Stencil.

232 Tabell 11. Olika detaljhandelsgruppers betydelse inom distributionen av textil- och beklädnadsvaror

Detalj handelskategori

Enskilda fristående butiker Enskilda butiker, medlemmar i inköpsföreningar Mångfilialbutikcr Privata kedjevaruhus (Epa, Tempo) Konsumentkooperativa butiker och varuhus.. Postorderhandeln Dagligvaruhandeln.... Möbelhandeln övriga varuhus (NK, Ferd. Lundqvist etc.) Totalt

Marknadsandel, procent 1960

8 3

24 7

10 3 2 3

11 6 2 4

100 Totalt lokaliserad omsättning 3,5 milj.

4,6 milj.

Totala privata konsum3,5 milj. 4,9 milj. tionen (enl. IUI) Differens

0,1 milj. 0,3 milj.

ökat i omsättning. Den största ökningen inträffade under de två senaste åren. Samverkan i form av frivilligkedjor har alltjämt liten betydelse inom branschen när det gäller utåtriktade åtgärder. Däremot h a r samarbetet resulterat i ett antal gruppbildningar kring gemensamma inköpsföreningar. En enkät bland de tio största inköpsgrupperna visade att deras sammanlagda inköp för år 1964 uppgick till drygt 160 milj. kr. och att antalet medlemsföretag var ca 500. Någon uppgift om hur stor del av medlemmarnas totala inköp som sker kollektivt finns ej, men initierade personer inom branschen uppskattar andelen till ca 25 procent. Man kan därmed anta att de samverkande företagen enbart inom de större inköpsföreningarna år 1964 hade en marknadsandel av ca 24 procent. Ytterligare beräkningar visar att det framför allt är de större fö-

retagen som är medlemmar. Av uppgifter om antalet medlemmar och deras totalinköp framgår att inköpen per medlem uppgick till 320 000 kr., vilket innebär en totalomsättning i detaljhandelspris av ca 2,2 milj. kr. Vissa medlemmar h a r emellertid flera butiker, vilket förklarar den mycket höga genomsnittsomsättningen. Genom inköpssamverkan beräknas medlemmarna få 10—15 procent lägre inköpspriser än vid direktköp. De lägre priserna förklaras av inköpsföreningarna bero på att de tidiga och koncentrerade order som inköpsföreningarna ger möjliggör särskilt fördelaktiga produktionsförhållanden. De olika detaljhandelskategorierna har en olikartad butiksstruktur, vilket delvis ger en förklaring till de förskjutningar i marknadsandelar som ägt rum. Totala antalet fackhandelsbutiker, d. v. s. sådana med huvudsaklig inriktning på textil och beklädnad, var enligt 1963 års handelsräkning ca 9 000. En jämförelse med den senaste företagsräkningens uppgifter antyder, att antalet butiker minskat med ca 2 000 mellan åren 1951 och 1963. Branschsakkunniga anser att bortfallet av butiker varit stort under 1960-talets första år, då kulmen i branschens butiksnedläggelser nåddes. Av tillgängliga siffror att döma är dock den genomsnittliga fackhandelsbutiken alltjämt mycket liten. Antalet enskilda specialiserade icke mångfilialbutiker beräknades år 1964 uppgå till ca 8 5001 med en total omsättning av ca 2,5 miljarder kr., vilket ger en genomsnittsstorlek på butikerna understigande 300 000 kr. Som jämförelse kan nämnas 1

Utgångspunkt för beräkningen har varit de ca 9 000 butiker som fanns 1963. Antalet har minskats dels med de drygt 200 butiksenheter som ingår i mångfilialföretag, dels med ett uppskattat butiksbortfall inom enskilda sektorn mellan 1963 och 1964 i storleksordningen 200 butiker.

233 att mångfilialbutikerna vid samma tidpunkt hade en genomsnittsomsättning av drygt 1 milj. kr. De båda varuhuskedjorna Epa och Tempo med tillsammans något över 150 varuhus beräknades år 1964 ha en marknadsandel av ca 14 procent. Den ökade marknadsandelen beror delvis på att nya varuhusenbeter etablerats men även på ökad försäljning i de gamla enheterna. Varuhuskedjorna har expanderat främst beträffande ekiperingsartiklar, hemtextilicr och barnkonfektion. Utvecklingen synes dock gå mot en ökning även av försäljningen av vuxenkonfektion. Med hänsyn till den kapacitetsutvidgning varuhuskedjorna genomför och de omsättningsprognoser företagen arbetar med förefaller en fortsatt relativ ökning vara att vänta. Inom den kooperativa sektorn är det främst varuhusen som är av betydelse för textil- och beklädnadsförsäljningen. Kooperationen har trots sin utbyggnad av varuhusorganisationen visat en blygsam ökning av sin marknadsandel. Förhållandet anses främst bero på att man misslyckats med försäljningen av de egna märken som man investerat i. Med bänsyn till denna sektors konkurrenskraft i övrigt borde fortsatta ansträngningar och mer framgångsrika resultat dock kunna väntas. Trots urbanisering och ökad levnadsstandard förefaller postorderhandeln beträffande textil och konfektion att expandera. Dess marknadsandel, som 1964 var ca 6 procent, uppgick enligt en tidigare beräkning till ca 3 procent år 1960. En viss del av ökningen kan dock tänkas vara skenbar genom att omsättningen 1960 underskattades. Även om hänsyn tas till detta, kan en reell ökning förmodas ha skett.

Prissättning och prispolitik

Branschens pris- och marginalförbållanden har vid flera tillfällen varit föremål för undersökning genom SPK. Man har därvid även gått in på omfattningen av de vertikala riktpriserna och riktprisföljsamheten. 1 Mångfilialf öretagens marginaler och kostnader h a r belysts i en särskild studie genomförd inom koncentrationsutredningen. Materialet ger en relativt god bild av branschens förhållanden i dessa avseenden. Vertikala riktpriser, d. v. s. av leverantören rekommenderade detaljhandelspriser, förefaller numera ha en ringa omfattning och betydelse. I den studie som SPK genomförde hösten 1964 bade vertikalt riktprissatta varor en värdemässig andel av drygt 3 procent av det undersökta sortimentet. Som jämförelse kan nämnas att en motsvarande undersökning för år 1962 visade en riktprissättning på närmare 10 procent. En klar minskning h a r således skett. De båda senaste SPK-undersökningarna ger en intressant inblick i olika butiks- och ägarkategoriers prissättning. För ett antal olika plaggtyper h a r inköpspriser och prismarginaler studerats. Jämförelsetal i form av index har sedan utarbetats. Den genomsnittliga kalkylerade prismarginalen för de i undersökningen ingående konfektions- och ekiperingsartiklarna var år 1964 39 procent. 2 På berrkonfektion var prismarginalen genomsnittlig och på damkonfek1

2 De två senaste undersökningarna som här åberopas är: 1. B. Jägeberg—B. Nyberg: Textila beklädnadshandelns struktur och prissättning. SPK II: 36/1962. 2. B. Jägeberg, B. Nyberg, O. Frisk: Struktur och prissättning i textilbeklädnadsbandel, en undersökning i landets residensstäder. SPK II: 24/1964. De varuslag som ingår i undersökningen har beräknats svara för i r u n t tal 80 procent av konfektionsförsäljningen inom landet.

234 Tabell 12: Prismarginalolikheter mellan olika ägarkategorier inom den textila beklädnadshandeln 1962 och 1964 Prismarginal, procent

Butikskategori

Konsumentkoop. (främst v a r u h u s ) . . . . Enskilda butiker Ensambutiker Butikskedjor (fler än 4 butiker) Filialföretag (2—4 butiker) Varuhuskedjor Totalt

35,9

36,1

36,5

38,5

38,7

40,0

34,8

39,6 35,5

37,8

39,0

tion något högre, 40 procent. För gossoch barn- resp. flickkkonfektion var marginalen 38 resp. 37 procent. Den genomsnittliga prismarginalen för samtliga varuslag visade dels betydande differenser mellan butiker tillhöriga olika ägarkategorier, dels vissa förändringar mellan de båda studerade tidpunkterna. Prismarginalolikheterna redovisas närmare i tabell 12. Först kan konstateras att det skett en generell marginalhöjning och att denna höjning varit olika inom olika butikskategorier. Minst h a r ökningen varit för den konsumentkooperativa sektorn och för varuhuskedjorna, vilka samtidigt är de kategorier som hade de lägsta prismarginalerna absolut sett. De lägre prismarginalerna inom konTabell 13. Prismarginalindex

Varuslag

Herr- och gossjackor . Långbyxor för herrar, bomull Herrskjortor, n j ' l o n . . . Damlångbyxor Barnskjortor

sumentkooperationen och varuhuskedjorna förklaras i viss utsträckning av ett något annorlunda sortiment. Men även vid ett studium av de absoluta marginalerna på olika plaggtyper kan markanta skillnader konstateras. I tabell 13 visas exempel på skillnader. Jämförelsen bygger på indextal där indexet för marginalen per plagg i kronor räknat är 100 för samtliga kategorier. Som framgår av sammanställningen visar varuhuskedjorna genomgående en lägre marginal än övriga kategorier. Även den kooperativa sektorn har en för flera plagg avvikande lägre marginal. När man studerar de mot marginalerna svarande inköpspriserna finner man, att varuhuskedjornas och även kooperationens marginaler är avsevärt lägre än övriga kategoriers. Skillnaderna i inköpspriser är så stora, att de inte enbart kan förklaras med olikheter i inköpsvolym och styrkeförhållanden och därmed sammanhängande inköpsprisfördelar. Det är högst troligt att det samtidigt är fråga om skilda produkter och kvaliteter. Det bör samtidigt understrykas att man, av det material som h ä r föreligger, kan fastslå att de lågprisprodukter, som varuhuskedjorna saluför (låga priser på grund av enklare kvalitet och/eller förmånligare inköp) även distribueras till ett pris som klart understiger det som

för olika varuslag i skilda butikskategorier inom den textila beklädnadshandeln 1964

Konsumentkoop., varuhus

Ensambutiker

Butikskedjor ( > 4 butiker)

Filialföretag (2—4 butiker)

Privata varuhuskedjor

107 82 140 109

98 108 100 113

117 105 94 113

114 119 102 112

75 73 81 79

235 den s. k. fackhandeln genomsnittligt betingar för motsvarande plaggtyper. För vissa produkter förefaller marginalskillnaderna så stora, att man kan beteckna varuhuskedjorna som lågpriskanaler för konfektions- och ekiperingsartiklar. I detta sammanhang bör betonas att varuhuskedjorna sedan denna undersökning genomfördes utvecklat sitt sortiment mot högre prisklasser och även högre marginaler. Bland mångfilialföretagen förekommer också betydande olikheter i marginalsättningen. En undersökning av förhållandena visade att genomsnittsmarginalen 1964 låg vid 37,4 procent (baserad på årsbokslut, varvid sålunda hänsyn tagits till realisationer och andra prisreduktioner) med en spridning mellan 27 och 41 procent. De båda ytterlighetsmarginalerna härrörde från två företag med likartat sortiment beträffande plaggtyper men med helt olika prisoch försäljningspolitik och även med vissa skillnader i produktkvalitet. SPK har i kommentarerna till resultaten av sina undersökningar av branschens pris- och marginalförhållanden framhållit, att marginalsättningen synes ske på ett tämligen schablonmässigt sätt. Ett fåtal relativt fasta bruttomarginalsatser används genomgående. Det förefaller enligt SPK:s mening som om företagen vid bestämmandet av de procentuella påläggen för de olika varuslagen tar föga eller ingen hänsyn till de skilda produkternas inköpspriser och särkostnader. Samma likhet i marginalsättningen tycker sig SPK observera mellan olika företag inom samma företagsgrupp. Väsentliga skillnader kan konstateras mellan företagen i fråga om sälj effektivitet. Dessa effektivitetsskillnader h a r emellertid ej resulterat i en varierande marginalnivå, vilket man särskilt fäster uppmärksamheten vid.

Radio-

och

TV-handeln

Marknadens storlek och utveckling

Radio- och TV-handeln h a r u n d e r den senaste tioårsperioden genomgått kraftiga omvälvningar på efterfrågesidan. I samband med TV:ns genombrott på marknaden ökade branschens omsättning explosionsartat. Företagna beräkningar visar att branschens omsättning n ä r m a r e tiodubblades mellan 1949 och 1959. År 1959/GO som var branschens t o p p a r uppgick detaljhandelsförsäljningen av radio- och TV-artiklar, bandspelare, skivspelare m. m. till totalt ca 700 milj. kr. Sedan dess h a r marknaden successivt minskat och beräknades år 1963 ligga vid ca 500 milj. kr. År 1964 var omsättningen något tiotal miljoner högre. Efterfrågeförändringarna inom branschen h a r inte enbart inriktats på volymen utan även medfört kraftiga förskjutningar i de olika produktgruppernas betydelse i sortimentet. En översikt över förändringarna visas i tabell 14. Den stagnation branschen f. n. är inne i väntas bestå tills nya tekniska produktegenskaper aktiverar efterfrågan. Därvid ställs stora förhoppningar på färg-TV:n. Detaljhandelsstrukturens utveckling

De kastningar i efterfrågan som branschen mött under senare år h a r ställt Tabell 14. Utvecklingen av olika produktgruppers andel i kr inom radio- och TVbranschen 1956—1963 Produktgrupp TV-mottagare Grammofoner och skivspelare Bandspelare Reseradio Övr. radio

/o

/o

0/

40 5 4 30

8 2 5 11

3 9 22 11

/o

236 distributionsapparaten inför stora anpassningsproblem. Vissa strukturförändringar bar inträffat, dock inte så stora som man väntade då efterfrågeminskningarna satte in. Branschens utveckling har följts av SPK under en följd av år. Även leverantörerna bar noggrant registrerat förekommande förändringar. Man har därvid kunnat konstatera att efterfrågeökningen främst medförde en kraftig ansvällning av antalet s. k. fackhandlare. År 1957 beräknade man inom branschen att det fanns ca 1 600 radio- och TV-handlare medan antalet 1959/00, branschens toppår, hade ökat till ca 2 500. Större delen av de nytillkomna s. k. fackhandlarna kan antas ha varit handlare från närliggande branscher som tog upp radio- och TV-produkter i sitt sortiment. Den höga andelen »övriga produkter» i sortimentet antyder att så torde ha varit fallet.

olika beräkningar har något olika definitioner. Helt allmänt torde man dock kunna säga att de strukturella förändringarna visat sig mindre än vad man hade väntat i branschen. En betydande del av radio- och TV-handlarna har utvidgat sitt sortiment med andra varugrupper, framför allt tekniska hushållsapparater, och har därigenom lyckats kompensera omsättningsbortfallet inom det ursprungliga branschsortimentet. Att ett bortfall av handlare trots allt skedde i början av 1960-talet är ett faktum. En genomgång av förhållandena i Stockholm år 1960 visade att 20 % av radiohandlarna gick i konkurs under året. Under år 1961/62 beräknade man inom branschen att ca 400 handlare föll bort. Under de därpå följande åren kunde även noteras ett visst, men mindre bortfall. De butiksnedläggelser som därefter inträffat har i stort sett sammanhängt med generationsväxlingar.

En beräkning av distributionsfördelningen mellan fackhandeln och övriga säljkanaler för år 1959/60 visade att ca 75 % av omsättningen gick genom fackhandeln medan totalt ungefär 25 % omhändertogs av cykel- och sporthandeln, lanthandeln, reparationsverkstäder, postorderförsäljning, intresseföreningar etc. Alt så stor del av omsättningen som 75 % kunde behållas inom fackhandeln trots den stora efterfrågan som snabbt uppstod får ses mot bakgrunden av att det var fråga om nya, tekniskt betonade produkter och att fackhandelsservice i sådant fall får anses ha stor betydelse. Enligt SPK:s beräkningar fanns det drygt 1 500 butiker hösten 1964 med ett sortiment där branschprodukter av h ä r aktuellt slag dominerade. 1 Dessutom tillkom ett 60-tal varuhus med avdelningar för radio- och TV-artiklar. Någon möjlighet att precisera förä n d r i n g a r n a i antalet radio- och TVhandlare har inte funnits därför att

Den begränsade nyetablering av butiksenheter som förekommer sker främst i filialform och oftast med stöd av de större leverantörerna.

Differentiering och gruppbildning En särskild beräkning har företagits av branschprodukternas fördelning på olika detaljhandelskategorier. Samtidigt har den totala omsättningen räknats fram för de olika fackhandelsinriktade detaljhandelsenheterna. Resultatet redovisas i tabell 15. 1

Någon möjlighet har inte förelegat att ur 19G3 års handelsräkning erhålla siffror för att jämföra med SPK:s beräkningar, vilka är baserade på stickprov. Handelsräkningen har i sin butiksinventering dragit gränsen mellan handel och hantverk (serviceverksamhet) efter om majoriteten sysselsatta betecknats som försäljningspersonal eller servicepersonal. Med denna definition har inom branschen återfunnits endast ett tusental verksamhetsställen som betecknats som detaljhandelsverksamheter. Dessa hade totalt en omsättning av ca 300 milj. kr.

237 Tabell 15. Olika detaljhandelskalegoriers struktur och relativa ställning inom radio- och TV-branschen år 1964 Antal försäljningsställen

Detaljhandelskatcgori

Fackhandel Mångfilialbutiker Medlemmar i kedja Övriga fristående handlare Fackhandel totalt

milj. kr.

%

Omsättning per butik totalt 1 000 kr

7 7 71

50 50 410

8 8 69

1 250 590 300

340 Omsättningen av radio- och TYprodukter milj. kr.

0/

40 85 1375

35 35 385

1 500

/o

Detaljhandelsomsättning totalt

Kooperativa varuhus (jämte vissa butiker) Övriga varuhus Övriga radio- och TV-inriktade distributionsformer Andra detaljhandelsbranscher. . .

15 10

3 2

25 50

4 8

10 45

2 8

3 Totalt

100 Av sammanställningen framgår att fackhandelns andel av omsättningen av branschprodukter uppgår till 85 %. En jämförelse med tidigare beräkningar antyder att varuspridning tenderat att minska, trots att en allt större del av produkterna ur konsumentsynpunkt sett i dag torde förefalla mindre komplicerade än tidigare. En stor del av TVköpen utgör numera återköp. Varuhusens avdelningar för radio- och TVapparater, där särskilda sådana finns, borde egentligen också kunna räknas till fackhandeln. Om så sker kan fackhandeln beräknas omhänderha 90 % av distributionen av branschens produkter. Beträffande varuhusavdelningarna kan framhållas att deras omsättningsandel förefaller oförändrad jämfört med tidigare beräkningar och att deras expansion beträffande dessa produkter, vilken man från flera håll väntade, uteblivit. Den differentiering och gruppbildning som föreligger inom fackhandeln är intressant ur flera aspekter. Mangfilialsektorn, bakom vilken står tre fö-

retag, har en från övrig fackhandel storleksmässigt markant avvikande butiksstruktur. Mångfilialbutikerna är genomsnittligt fyra gånger så stora som de icke gruppanslutna handlarnas. De handlare som är medlemmar i frivilligkedjan Samex är även genomsnittligt större än de icke gruppanslutna. Förutom mångfilialföretagen finns ytterligare några enstaka regionala filialföretag med stora butiksenheter och betydande omsättning totalt. Beträffande storleksfördelningen i övrigt antyder gjorda undersökningar (PKF 1965:6/7) att det år 1964 fanns ca 300 stora butiksenheter i den bemärkelsen att omsättningen av branschprodukter översteg 0,5 milj. kr. per år. Liksom i andra branscher kan man även h ä r konstatera att det jämsides med ett relativt fåtal stora enheter finns en mångfald mycket små. Den differentiering som i övrigt föreligger avser främst sortimentet. Det finns dels höggradigt specialiserade butiker, vilka främst är lokaliserade till de stora tätorterna, dels butiker vilka i allt större utsträckning utökar sitt

238 sortiment med varor från andra branscher. De mer diverseinriktade butikerna återfinns främst på mindre orter. Av väsentlig vikt är vidare konstaterandet att utpräglade lågpriskanaler har mindre betydelse « radio- och TV-branschen än i vissa andra branscher.

Prissättning och prispolitik Branschens prissättning och marginalpolitik finns väl belyst i SPK:s undersökningar från 1963 och 1964.1 Hösten 1964 kalkylerade man med en prismarginal på i genomsnitt något över 28 %.2 Bandspelare hade den lägsta prismarginalen, 28 %, medan TVmottagare, hemradio och reseradio låg på 29 %. De faktiska priser handeln tog ut för dessa varor låg emellertid något lägre. I genomsnitt blev prismarginalen 25 %. Det konstateras i utredningen att vid de transaktioner där prisavvikelser förekom var den kalkylerade marginalen större än vid de, där det åsatta priset togs ut. Därvid görs den kommentaren att man vid prissättningen i en del fall förefaller ta hänsyn till en emotsedd rabattgivning. Vidare är värt att notera att, såsom framgått ovan, variationerna i prismarginalen mellan olika produktgrupper var små och att utredningen inte kunde finna något samband mellan relativa prismarginaler och artiklarnas prisläge. En jämförelse med situationen 1963 visar att en prismarginalhöjning skett med i genomsnitt 7 kr. per enhet eller 4 % på det uttagna marginalbeloppet, vilket motsvarar 1 % av detaljhandelns inköpspris. I den senaste undersökningen h a r det varit möjligt att jämföra olika kategoriers prissättning. Specialbutikerna hade jämfört med varuhusavdelningarna något högre prismarginal. F ö r t. ex. TV rörde det sig om en prismarginal-

skillnad på 44 kr. Genom att varuhusavdelningarna även hade något lägre inköpspriser (beroende antingen på förmånligare inköpssituation eller på att inköpen gällde andra märken) förstärktes differenserna i slutpriserna. De genomsnittliga skillnaderna i konsumentpris för en TV-apparat var 120 kr. mellan de båda kategorierna. Gruppen Samex-butiker, d. v. s. enskilda handlare som är medlemmar i branschens inköpsförening, visade även jämfört med övriga specialbutiker vissa olikheter i prissättningen. En del av Samex-butikernas försäljning omfattar ett eget märke. Detta egna märke hade en något högre prismarginal i kronor räknat än övriga märken inom kedjan. Genom att inköpspriserna på det egna märket låg lägre blev sluteffekten lägre och därmed konkurrenskraftigare konsumentpriser för det egna märkets produkter. Några företag med utpräglade skillnader i service och motsvarande skillnader i prisnivå kan knappast sägas existera inom branschen. Den prisdifferentiering som finns gäller företag på ungefär samma servicenivå. Ett av mångfilialföretagen arbetar med en från genomsnittsnivån avvikande lägre prisnivå, vilken år 1965 uppskattades ligga i storleksordningen 7 %. Samma företag uppvisade även en avvikande lägre prismarginal. Det är därvid intressant att konstatera att Samex i sin riksomfatfandc direktreklam till hushållen haft avvikande lägre prisuppgifter för den 1

Undersökningarna är publicerade i PKF 1964:10 och 1965:6—7 och har utförts av förste aktuarie John Andersson. ' I föreliggande studie har införts begreppet prismarginal för detaljhandelns intäkter, d. v. s. skillnaden mellan varornas försäljningspris och inköpspris. Den relativa prismarginalen anges i procent av försäljningspriset. Prismarginalen uttryckt i procent av inöpspriset benämnes allmänt pålägg.

239 region inom vilken det aktuella mångfilialföretaget är verksamt. Även ett p a r andra mindre filialföretag gör anspråk på att hålla en lägre prisnivå. Det h a r inte varit möjligt att avgöra om deras prisnivå verkligen är lägre eller om det är fråga om en reklam som baseras på ett begränsat antal produkter i sortimentet. Sammanfattningsvis kan konstateras att differentieringen inom radio- och TV-handeln vad avser prisnivå och service förefaller ringa. Tidvis torde reklampriskonkurrensen ha bedrivits hårt varvid betydande prisskillnader kunnat uppstå på samma produkter och märken i olika detaljhandelsföretag. Av större betydelse för konsumentprisnivån torde dock de personliga rabatter vara, vilka i allt större utsträckning tycks beviljas konsumenten. Olika köpvaneundersökningar från senare år lämnar stöd för antagandet om rabattgivningens betydelse i konkurrensen olika fackhandlare emellan. Förekomsten av rabattgivning synes gälla inte enbart denna bransch utan påträffas f. n. inom hela konsumentkapitalvarusektorn.

Leverantörernas inflytande

Den koncentration som föreligger i leverantörsledet, tre koncerner omhänderhar ca två tredjedelar av försäljningen, ger i och för sig anledning att förmoda, att ett betydande leverantörsinflytande föreligger, ö p p e n integration spelar en underordnad roll. Leverantörsbutikerna beräknas totalt ha en marknadsandel på ca 7 %. Av större betydelse torde handelns finansiella beroende vara. Detta beroende kombinerat med leverantörernas selektiva återförsälj arpolitik har i stort sett medfört att större delen av detaljhandeln bundits till någon av de tre stora koncernerna.

Även mångfilialsektorn har en mycket nära anknytning till leverantörsledct.

Möbelhandeln Marknadens storlek och utveckling

Den totala konsumtionen av möbler uppgick enligt ILT:s beräkningar till drygt 700 milj. kr. år 1964. I de konsumtionsprognoser som uppgjorts över utvecklingen fram till år 1970 räknar man med att möbler kommer att få en efterfrågan som avsevärt överstiger den genomsnittliga konsumtionsökningen. Den expansiva efterfrågan förklaras bl. a. med ökat dubbelboende och ökad familjebildning genom att efterkrigsårens stora barnkullar nu bildar familj. Från distributions- och efterfrågesynpunkt nära sammankopplade med möbler är hemtextilier, till vilka man hänför mattor, gardiner och bäddutrustning. Konsumtionen av hemtextilier beräknas värdemässigt överstiga möbelkonsumtionen. År 1964 uppgick hemtextilkonsumtionen till drygt 800 milj. kr. Också hemtextilierna betraktas som en expansiv varugrupp i konsumtionsprognosen, även om efterfrågeökningen inte bedöms bli lika stor som för möbler. Ungefär en fjärdedel av hemtextilierna beräknas gå genom möbelhandeln. Den detaljhandel som specialiserat sig på möbler, inkluderande varuhusens möbelavdelningar, beräknades år 1964 ha en total omsättning på närmare 1 miljard kr. I denna siffra ingår uppskattningsvis ett par hundra miljoner hemtextilier och 50—75 miljoner övriga bosättningsartiklar såsom armatur, elektriska apparater etc.

Detaljhandelsstrukturens utveckling

En särskild beräkning h a r företagits av möbelhandelns omsättning inom oli-

240 Tabell 16. Omsättningen

inom möbelhandeln 1964 med uppdelning kategorier

Detalj handelskategori

Antal försälj ningsställcn

Enskilda fristående butiker . ca Medlemmar i frivilliga kedjorca Mångfilialbutiker Kooperationen, främst varuhus Epa, Tempo, NK-varuhusen och Ferd. Lundqvist

1 500—1 600 150 25 43

0/ /O

54 20 4 8

Genomsnittsoms. per butik, 1 000 kr 360—385 1300 1 360

2 7 5

Postorder Summa Omsättning totalt Beräknad möbelförsäljning i andra branscher och via övI riga detaljhandelsformer. . . .

ka detaljhandelskategorier. 1 Omsättningssiffrorna för varuhusen avser därvid möbelavdelningarna, och där separata sådana saknas enbart omsättningen av möbelprodukter. Resultatet redovisas i tabell IG. Av sammanställningen framgår att den enskilda specialiserade butikshandeln år 1964 dominerade distributionen med en marknadsandel av närmare 80 %. Antalet butiker bakom denna omsättning beräknades vara 1 G00—1 700. Några större förändringar verkar inte ha skett i butiksantalet sedan 1951. Även om butiksantalet varit oförändrat har dock en viss omställning i övrigt skett inom sektorn. Den mest betydande torde vara bildandet av frivilliga kedjor. Sex sådana har kunnat lokaliseras, vilka hade en sammanlagd fakturering motsvarande 5 % av marknaden, medan medlemsbutikerna totalt hade en marknadsandel på över 20 %. Några ytterligare kedjor av mindre omfattning lär finnas. Inom branschen är det endast två företag som kan betraktas som mångfilialföretag. Deras marknadsandel låg 19G4 vid ca 4 %. Någon större relativ ökning har verksamhetsformen inte visat under den senaste 1 O-årsperioden.

Omsättning

på detal]hände Is -

100 964 milj. kr. 40 milj. kr.

En framräkning av genomsnittliga butiksstorleken för de tre handlarkategorierna visar påtagliga storleksmässiga olikheter. Den icke grupptillhöriga möbelhandeln hade en genomsnittsstorlek som låg under 400 000 kr. medan mångfilialbutikerna och medlemmarna i inköpsföreningar hade nära fyra gånger så stora butiksenheter. Kooperationen, som 1964 var den största återförsäljaren av möbler utanför den traditionella möbelhandeln, h a r koncentrerat möbeldistributionen till varuhusen men har också ett fåtal stora specialaffärer i Stockholm. Värt att beakta är vidare postorderhandelns betydelse. Ikea utgör därvid en progressiv mellanform. Genom det nya försäljningsställe, som Ikea etablerade i Stockholm 1965, ökade företaget sin omsättning med en tredjedel från föregående år. Eftersom Ikea planerar 1

Vid beräkningen av detaljhandelsomsättningen har utgångspunkten varit handelsräkningens uppgifter för 1963, vilka framskrivits till 1964. Dessa har justerats med hänsyn till beräknad omsättning för specialiserade hemtextilaffärer, vilka även ingår i handelsräkningens preliminära siffror. Dessa siffror har sedan kompletterats med enkätvägen insamlade uppgifter om olika kategoriers storlek, varvid »icke grupptillhörig möbelhandel» framräknats som en restpost.

241 nya försäljningsställen på flera platser i landet kan det förutsättas att företagets marknadsandel kommer att fortsätta att öka. En viss försäljning av möbler sker även på annat sätt, i kombination med reparationsverksamhet samt i andra branscher, t. ex. i järnhandeln, sporthandeln och lanthandeln. Den försäljning som sker i andra branscher torde främst omfatta fritids- och trädgårdsmöbler. Denna försäljning har beräknats till ca 40 milj. kr.

Prissättning och marknadsföringspolitik Inom branschen finns butiker och butiksgrupper med varierande prispolitik och marknadsföringspolitik i övrigt. Post orderhandeln med Ikea i spetsen har fört en utpräglad lågprispolitik. Även ett av de båda mångfilialföretagen har haft en från fackhandeln avvikande lägre prissättning. Bland möbelhandeln i övrigt uppträder lokala enheter som för en lågprispolitik. Dessa detaljister tenderar att lokalisera sig utanför centrumbildningarna och får därigenom tillgång till stora och relativt billiga utrymmen och goda parkeringsmöjligheter. De senaste åren har uppvisat ett antal flyttningar av butiker från centrumområden till billigare tomtmark. Dessa utflyttningar har då ofta följts av en omläggning av prispolitiken. En motsatt linje finns även företrädd, där man söker minska beroendet av konkurrenternas prissättning genom selektivitet i produkter och modeller och en inriktning på ett komplett sortiment i inredningsartiklar. I vissa fall tillhandahålls även rådgivning i heminredningsfrågor av konsulenter eller liknande. Denna marknadsföringspolitik förs av de till Bra Bohag-gruppen anslutna möbelhandlarna. Bra Bohag är 16-614700

en ekonomisk förening, vilken fungerar som försäljningsorganisation för sex möbelfabrikanter. Dessa har auktoriserat ca 250 möbelhandlare att sälja Bra Bohag-varor. Fabrikanterna låter vissa varor ingå i ett speciellt Bra Bohagsortiment, vilket sedan säljs i p r i n c i p uteslutande till dessa auktoriserade återförsäljare. Enligt en undersökning från 1961 (PKF 1963:7) hade Bra Bohag-detaljisterna en marknadsandel på 37 %. Butikerna säljer dock även andra produkter än de som kommer från Bra Bohag. Med utgångspunkt från uppgifter om Bra Bohags-gruppens försäljning h a r en beräkning företagits av Bra Bohag-produkternas andel av de auktoriserade detaljisternas omsättning, vilken visade att den låg vid ca 20 %. Detta innebär att marknadsandelen för Bra Bohagprodukterna låg vid ca 7 %. Företagna beräkningar avseende 1964 antyder att marknadsandelen hållit sig i stort sett oförändrad. Även inköpsföreningarna bygger till viss del sin verksamhet på selektivitet. Denna åstadkoms främst genom att kontakt tas mellan tillverkarna och de stora inköpsföreningarna innan de stora möbelmässorna, varvid överenskommelse nås mellan parterna om priser, kvantiteter och a n d r a villkor för vissa modeller. Dessa modeller visas sedan ej vid mässorna och distribueras ej till övriga detaljister. Möjligheter h a r ej förelegat att beräkna marknadsandelen för de produkter som säljs till inköpsföreningarna med ensamrätt. Sannolikt har det hittills rört sig endast om enstaka procent. Det har ej varit möjligt att få en uppfattning om de pris- och andra förmåner som detaljhandelsföretagen uppnår genom medlemskap i inköpsföreningar.

242 I den nyss nämnda SPK-utredningen studerades även priser och marginaler. Den delen av studien avsåg förhållandena år 1962. Undersökningen visade att den prismarginal möbelhandeln hade uppgick till i genomsnitt 29,5 % för möbler och ca 32,5 för övriga varor. Framför allt två grupper avvek från detta genomsnitt. Bra Bohag-detaljisternas marginal var ca 2 procentenheter högre än den genomsnittliga marginalen eller ca 3 procentenheter högre än övriga handlares marginaler, medan Ikeas marginal låg ca 6 procentenheter under genomsnittet. Ikea tillämpade vidare procentuellt räknat lägre pålägg för varor i högre prisklasser och högre procentuellt pålägg för de billigare varuslagen. Inom den övriga handeln syntes ingen sådan differentiering förekomma, utan marginalerna föreföll sättas tämligen schematiskt med i stort sett gemensamma procentsatser för alla varugrupper oavsett prisklass. Riktprissättningen verkar spela en relativt liten roll totalt sett inom branschen. Den visar emellertid variationer mellan fabrikanter och mellan varugrupper. För vissa varuslag var riktprissättningen år 1962 av betydande omfattning. Detta gällde speciellt produkter från tillverkare med en mer dominerande ställning på marknaden. Det framkom vidare att riktprissatta varor hade dubbelt så stor omfattning i Bra Bohag-butikerna som i enskilda möbelbutiker; 12 % mot 6 %. Vidare visade Bra Bohag-detaljisterna en större följsamhet till riktpriserna än övriga enskilda detaljister. Hösten 1965 företog SPK en enkät inom leverantörsledet beträffande förekomsten av vertikala riktpriser. I möbelbranschen ingick endast större företag. Bland dessa hade de riktprissatta varorna en värdemässig andel av

3—4 %. Jämfört med tidigare studier förefaller således de vertikala riktpriserna ha minskat i betydelse. Beträffande prissättning och prispolitik visar SPK-utredningen från år 1962 vidare, att det inom branschen förelåg betydande differens mellan kalkylerade och faktiskt uttagna priser. Avvikelserna från det kalkylerade priset skedde främst genom att personliga rabatter beviljades framför allt kontantköpare. På kontantköpen, som uppgick till ungefär två tredjedelar av försäljningen, lämnades rabatter som innebar att prisnivån genomsnittligt sänktes med 8 %. Någon helt aktuell studie över möbelhandelns prissättning finns inte. Ämnet har emellertid diskuterats med initierade personer i branschen. Dessa hävdar att personliga rabatter som konkurrensmedel enskilda möbelhandlare emellan förefaller minska och att möbelhandeln i stället går över till nettopriser. Ändringen i prisstrategin från möbelhandelns sida torde främst spegla den n}^a konkurrenssituation som uppstått genom tillkomsten av lågpriskanaler sådana som Ikea, Bodé och fabrikantbutiker. Tidigare var den enskilda möbelhandlarens konkurrenter främst att finna i de egna leden, medan konkurrensen numera i större utsträckning kommer från andra distributionskanaler. I detta läge framstår ett pressat nettopris sannolikt verksammare som motåtgärd än personliga rabatter. Ett ytterligare steg som den traditionella möbelhandeln tagit för att möta lågpriskanalernas konkurrens är prisdifferentiering med olika pris för olika grad av service. Leverantörernas inflytande

Det organiserade samarbete som föreligger inom branschen mellan fabrikant och detaljist är i stort sett begränsat till Bra Bohag-organisationen. Några

243 renodlade fabrikantbutiker eller kedjor av sådana har inte påträffats. Inte heller förefaller det förekomma något mer omfattande leverantörsberoende genom att detaljisternas hyreskontrakt pantförskrivs el. liknande. Det begränsade fabrikantinflytande man har inom branschen jämfört med andra kapitalvarubranscher får sannolikt ses som ett resultat av den spridning tillverkningen haft på ett stort antal fabrikanter och leverantörer. Den fusion som nyligen skett (april 1966) mellan de tidigare Bra Bohagfabrikanterna öppnar emellertid möjligheter för ett större inflytande. Sammanslagningen innebär att det nya företaget; kommer att tillgodose ungefär 20 % av marknadens totala utbud. Samgåendet fabrikanterna emellan har motiverats med de produktionstekniska rationaliseringar som därmed möjliggörs. Åtgärden torde även vara befogad av distributionstekniska skäl. I det nya konkurrensläge som uppstått genom bl. a. Ikeas expansion, är det möjligt att en del av den traditionella möbelhandeln slås, ut. F r å n det nya Bra Bohag-företagets sida krävs någon form av åtgärder för att säkra distributionen av de egna p r o d u k t e r n a fram till konsument, antingen egna butiker eller en aktiverad och förstärkt enskild möbelbandel. Ett samgående företagen emellan ökar förutsättningen för konkreta åtgärder i detta avseende. Oberoende av vilket handlingsalternativ som företaget väljer torde effekten bli större leverantörsinflytande över möbelhandeln. Generella utvecklingsdrag detaljhandeln

i

Marknadsform och konkurrens — en sammanfattning

En studie av detaljhandelns utveckling visar påtagliga olikheter mellan skilda

varuområden och branscher. Delvis torde dessa bero på olika förhållanden (t. ex. varornas prisklasser, krav på service, köpfrekvens), varför vissa olikheter kan väntas bli bestående. En del av skillnaderna förefaller emellertid bero på att olika branscher nått skilda stadier i utvecklingen. Även om olikheterna inom skilda delar av detaljhandeln är påtagliga finner man dock skeenden som är likartade i de flesta branscher. Trots den alltmer ökade sortimentsblandningen inom handeln finns alltjämt en specialiserad fackhandel för i stort sett varje större varuområde. Denna branschuppbyggnad h a r emellertid rubbats i sina grundvalar av framför allt två företeelser. Den ena är uppkomsten av stora varuhuskedjor och andra distributionsformer av icke fackhandelskaraktär och den andra sortimentsspridningen mellan branscherna. Varuhuskedjorna har specialiserat sig på ett sortiment av högfrekventa produkter från flera olika branscher. I regel är deras urval begränsat och betjäningsgraden låg. Under senare år har de expanderat starkt inom livsmedelssektorn och ofta inrymt stora livsmedelsavdelningar i varuhusen, för vilka man inte tillämpar den inom övriga avdelningar förekommande sortimentsbegränsningen. Genom den vida sortimentsinriktningen har varuhuskedjorna kommit att fungera som nya och allvarliga konkurrenter till fackhandeln i de flesta detaljhandelsbranscher. Konkurrensen från varuhuskedjorna synes alltjämt mindre bero på den andel av detaljhandelsomsättningen som distributionsformen representerar än på att de tagit upp fackhandelns mest lönsamma sortiment, dvs. varor som är ofta efterfrågade och som kräver ringa betjäning och annan service. Postorderhandeln har inriktat sig på

244 vissa branschers sortiment efter samma principer som varuhuskedjorna och har därmed kommit att framstå som en betydande konkurrent till fackhandeln trots att den svarar för endast 2 % av detaljhandelns omsättning. Fackhandeln har å sin sida börjat ta upp produkter från närliggande branscher för att kompensera det omsättningsbortfall som de nya distributionsformerna åstadkommit eller för att i övrigt söka förbättra sin lönsamhet. Även inom fackhandeln har stordriftsformer börjat uppträda, främst i form av filialföretag. För att möta konkurrensen från varuhus- och fackhandelskedjor har den enskilda fristående fackhandeln i allt större utsträckning börjat bilda samarbetsgrupper för inköp och försäljning. Sådana har förekommit sedan länge inom livsmedelssektorn, men har under de senaste åren funnit nya och mer koncentrerade samarbetsformer. Utvecklingen har medfört, att en detaljhandelsmarknad för ett visst varuområde, sedd ur riksperspektiv, i regel är uppdelad dels på fackhandel, dels på detaljhandelsföretag utanför denna såsom varuhuskedjor, postorder och företag i andra branscher som tagit upp delar av sortimentet. I stort sett gäller därvid att fackhandeln h a r den helt dominerande delen av omsättningen. Uppdelningen av marknaden på olika grupper av företag och särskilda block har i flera avseenden ändrat konkurrensförutsättningarna. Det material som finns angående priser och prisnivåer är såsom tidigare framhållits begränsat. Vissa mycket grova generaliseringar kan dock göras. Det begränsade prismaterialet får därvid kompletteras med allmänna iakttagelser. I de flesta branscher förefaller fackhandeln att ända fram emot 1960-talet

ha upplevt konkurrensen som en intern branschangelägenhet. Eftersom detaljhandeln i regel arbetat på små lokala marknader, har det varit naturligt att ett slags kollegialt samförstånd rått mellan fackhandlarna inom ett område. Konkurrens med priset har närmast uppfattats som illojal och osund. Frånvaron av aktiv priskonkurrens kan således förklaras med det tryck omgivningen utövat. Samtidigt får man beakta att jämstarka säljare på en fåtalsmarknad, vilket det här är fråga om, saknar motiv för att bedriva h å r d a r e inbördes priskonkurrens. En motsvarande negativ attityd har fackhandeln i regel intagit till de nya företagsformer som fört en avvikande prispolitik. Man har försökt motarbeta dessa bl. a. med motiveringen att det rört sig om osunda affärsmetoder. Här kan t. ex. nämnas den storm av opposition som varuhuskedjorna väckte på 1930-talet. De detaljhandelsföretag som för en lågprispolitik motarbetas numera mera indirekt framför allt genom att deras varuförsörjning försvåras. Att det förhåller sig så har framgått av uttalanden från olika lågprisföretag och av de erfarenheter NO vunnit vid behandlingen av olika fall av leveransvägran. Även fackhandeln tenderar att utvecklas mot färre och större enheter, men vid sidan av de större finns alltjämt ett stort antal mycket små butiker. Gjorda studier har visat att stordrift medför betydande fördelar även inom detaljhandeln. Det ojämna styrkeförhållandet mellan små och stora företag minskas dock av att de små ofta deltar i integrerade eller samverkande system eller grupper. Trots detta torde olikheterna i konkurrensförutsättningarna vara så stora främst på grund av reella kostnadsolikheter att det på många lokala marknader borde v a r a möjligt för de stora enheterna att slå

245 ut de mindre och svagare genom priskonkurrens i större utsträckning än vad som hittills skett. Detaljhandelns konkurrensförutsättningar har även påverkats av förändringar på köparsidan. Urbaniseringen och den ökade rörligheten hos konsumenterna främst genom bilismen har medfört att de lokala marknaderna vidgats både värdemässigt och geografiskt. Trots att antalet säljare minskar totalt inom landet, ökas härigenom konsumentens valmöjligheter. Utvecklingen har medfört en i vissa avseenden ökad och i andra minskad differentiering mellan olika säljkanaler. Lägets roll som konkurrensmedel har minskat i betydelse genom konsumenternas ökade rörlighet. När det gäller sortimentdjup och urval samt service har det skett en differentiering mellan fackhandeln och övriga distributionsformer. Det bör dock framhållas att i vissa fall torde fackhandelns urval och service vara av ringa betydelse. Detta gäller framför allt vid köp av välkända märkesvaror där fabrikanten påtagit sig en väsentlig del av marknadsföringsarbetet och minskat detaljhandelns risktagande genom garantier. Eftersom utvecklingen går mot massproduktion och stora serier bör konsekvensen bli, att konsumenterna för en allt större del av sitt varubehov möter samma varor oberoende av vilken butik de väljer. Detta gör att olikheterna mellan säljkanalerna minskar och att detaljhandelsföretagen får en allt mindre frihet i sin prissättning. För att motverka detta kan man vänta alltmer omfattande åtgärder från detaljhandelns sida i syfte att differentiera sina enheter genom t. ex. särskild profil, egna märken, olika serviceformer etc. Förekomsten av substitut och potentiell konkurrens har generellt ökat ge-

nom de nämnda faktorerna, ökad konsumentrörlighet och omfattande märkesvarusystem. Det senare har underlättat branschblandning och uppkomsten av företag med serviceolikheter. Differentieringen mellan olika distributionsformer och de vidgade marknaderna har gjort att valmöjligheterna ökat, dvs. flera olika kombinationer av pris och prestation har blivit tillgängliga för konsumenterna. Det är dock att märka, att det alltjämt finns endast få företag med inriktning på låg service och lågt pris. Vad som erbjuds konsumenten är främst de två rabattvaruhusen OBS och Wessels, möbelhuset Ikea samt enstaka postorder- och fackhandelsföretag. Varuhuskedjorna kan också inom vissa produktområden betraktas som lågpriskanaler, även om deras priser generellt inte förefaller avvika från fackhandelns i lika stor utsträckning som rabattvaruhusens. I vissa fall ligger priserna t. o. m. på samma nivå. Beträffande varuhuskedjorna kan en utveckling mot större andel varor i högre prisklasser dessutom noteras.

Prissättning, priser och kostnader — några avslutande synpunkter

I tidigare sammanhang har framhållits att fackhandeln inom flertalet branscher och lokala marknader arbetar under en marknadsform som kan betecknas som homogen fåtalsmarknad med ojämna styrkeförhållanden mellan säljarna. På en sådan marknad bestäms priserna och prisnivån samt utvecklingen mot enhetlig företagstyp, dvs. strukturomvandlingen, av de ledande företagens strategi. När det gäller prisnivån har tillgängligt material visat att denna följdriktigt tenderar att ligga på en relativt enhetlig nivå. Ett omfattande material finns över dagligvaruhandeln. Därav har

246 framgått att det förekommer små prisnivåskillnader. Ett fåtal stormarknader och stora varuhusenheter utgör därvid undantag. Dessa har tenderat att avvika från genomsnittsnivån med 3—10 procent. Trots den i övrigt rådande likaprisnivån har det skett en påtaglig omfördelning av efterfrågan från de mindre till de större företagen, butikerna eller butiksgrupperna. De konkurrensmedel som de större företagen framgångsrikt använt och använder synes vara stora moderna lokaler, varuexponering, urval och prisargumentreklam i den formen att man prissätter enstaka varor lågt och sedan utannonserar dessa. Inom livsmedelshandeln är annonsering baserad på punktprissatta varor synnerligen framträdande. Jämförelser mellan olika butiksgrupper inom detaljhandeln visar en genomgående flerdubbelt högre säljeffektivitet för de stora enheterna i förhållande till de mycket små. En betydelsefull fråga är, om inte den marknadsprisnivå som råder därmed bör ge de stora företagen mycket goda vinster, eftersom prisnivån tillåter ett stort antal små företag med låg säljeffektivitet att fortleva på marknaden. En genomgående tendens i olika branscher är därvid att de bokföringsmässiga kostnaderna för mycket små företag ofta är lägre än storföretagens. En sådan jämförelse speglar emellertid inte de reella skillnaderna i lönsamhet. Vid en sådan bedömning måste man även ta hänsyn till hur avskrivnings-, hyres- och personalkostnaderna framräknats. De större företagen, framför allt kedjeföretagen, bygger snabbt ut sin verksamhet. Nya butiker får genom den snabba avskrivning skattelagstiftningen medger bokföringsmässigt höga kostnader. De små, stagnerande företagen investerar däremot »negativt», de fortsätter att nyttja redan avskrivna pro-

duktionsresurser vilket ger små »övriga kostnader». Hyresregleringen medför vidare att många gamla, små butiker har ytterst låga hyror. I små företag blir dessutom personalkostnaderna låga genom att innehavaren i många fall nöjer sig med en ringa ersättning för eget arbete. En omräkning av de tre kostnadsposterna till faktiska kostnader (avskrivning med hänsyn till faktiskt slitage samt hyror och företagarlön till marknadspris) skulle ge klarare och större lönsamhetsskillnader mellan mindre och större enheter inom resp. bransch. Till stordriftsfördelarna inom handeln hör vidare det som står att vinna genom koncentrerade inköp och som även i mycket hög grad torde påverka lönsamheten. Med hänsyn till de reella kostnadsfördelar storföretagen har framför de små och i beaktande av storföretagens inköpsfördelar, borde de större företagen kunna hålla en något lägre prisnivå än de övriga. Det är dock tydligt att de större företagen ej valt denna konkurrenslinje för att slå ut de mindre. Det finns flera tänkbara förklaringar härtill. Det är möjligt att storföretagen med nuvarande prisnivå inte har större lönsamhet än vad som krävs för en fortsatt utveckling och att en prisnivåsänkning skulle leda till att investeringsaktiviteterna leddes över till andra, mer lönsamma näringsgrenar. En annan förklaring kan vara att en förhållandevis hög prisnivå är nödvändig för de expanderande företagen, eftersom det i dagens läge finns relativt små möjligheter att investera utan självfinansiering. En genomgång av ett antal stora detaljhandelsföretags utveckling har också visat att denna i stort sett självfinansierats. Det är vidare tänkbart att de större, expanderande företagens kostnadsfördelar p å

247 kort sikt är relativt små genom att t. ex. de mindre företagen subventionerats av låga hyror och av att fulla kostnader för småleveranser ej tas ut av leverantörerna. Det finns som ovan framgått olika förklaringar till att det inom distributionen alltjämt finns både mer och mindre produktiva företag sida vid sida på en marknad med likaprisnivå. Det finns också uppenbara företagsekonomiska skäl för de större företagen att ej pressa prisnivån, om det är möjligt att med andra mer lönsamma medel vinna ökad omsättning. En ny situation kommer emellertid att uppstå när det nu rådande investeringsstadiet passerats och omvandlingen resulterat i en jämnare struktur. Även om storföretagen inom fackhandeln inte synes använda en lägre

prisnivå som ett medel att driva de mindre företagen ur marknaden, torde de förra sällan godtyckligt kunna bestämma prisnivån. Konkurrensen från nya, differentierade distributionsformer och potentiella sådana samt från andra branscher sätter på en i övrigt obunden marknad vissa gränser. Hittills torde denna konkurrens främst ha medfört, att fackhandeln sänkt marginalen på de produkter och märken som upptagits av varuhuskedjor och a n d r a konkurrerande distributionsformer, medan marginalen för de produkter som säljs selektivt inom fackhandeln ej påverkats. En större utbredning av nya distributionsformer med en kombination av lägre pris och lägre prestation skulle sannolikt leda till att prismarginalen på en större del av sortimentet pressades ytterligare.

BILAGA 4

Om konsumentens prisorientering och prismedvetna val av inköpskälla Av ekon. lic. Solveig

Konsumentens

roll i

konkurrensen

I förarbetena till den svenska konkurrensbegränsningslagen intog bruttoprissystemet, d. v. s. systemet med av leverantörer angivna priser vilka ej - får underskridas, en central ställning. Man ansåg systemet ha en presumtivt samhällsskadlig verkan, främst genom att stimulera till en oekonomisk struktur inom handeln och därmed öka varudistributionens kostnader. I förarbetena diskuterades även vilka verkningarna skulle kunna bli om systemet avskaffades. Man ansåg att under oförändrade ekonomisk-politiska förhållanden skulle konkurrensens styrka komma att bestämmas av konkurrensviljan hos de aktuella parterna och konkurrensmottagligheten hos konsumenterna. I den granskning av pris- och konkurrenspolitiken som 1965 företogs av en arbetsgrupp inom handelsdepartementet kom man fram till att läget inte var helt tillfredsställande trots att bruttoprissystemet hade avskaffats och övriga konkurrensbegränsningar stod under uppsikt med möjlighet att ingripa i det särskilda fallet. När riktprisutredningen tog upp dessa frågor till förnyad granskning ansågs det befogat att studera det sätt på vilket konsumenten fyller sin funktion som konkurrensregulator. Har konsumenten en tillfredsställande kunskap i prisfrågor för att kun-

Wikström

na göra avvägningar mellan olika prisalternativ och mellan olika kombinationer av pris och service? En väsentlig fråga var även h u r konsumenterna uppfattade riktprisbegreppet. Bristande kunskap h ä r o m kunde tänkas innebära att riktpriserna fungerade som de tidigare bruttopriserna med de skadliga verkningar dessa ansågs medföra.

Konsumentens priskunskap och valhandling — undersökningens frågeställningar Det är i dag närmast ett axiom att konsumenten i ett högstandardsamhälle i allt större utsträckning väljer produkter och märken med en kombination av hög kvalitet och högt pris framför enklare produkter till lägre pris. Ett sådant val får även i princip antas främja utvecklingen mot allt bättre och mer funktionella produkter. Samtidigt kan man förutsätta att konsumentens val i många fall är fel ur individuell synpunkt; den dyrare varans merprestation kan sannolikt inte alltid utnyttjas eller tillgodogöras av den enskilda konsumenten. Den billigare varan kan i vissa fall fylla samma funktion. Man måste utgå från att konsumentens val mellan olika kombinationer av pris och kvalitet sker med bristande kunskap om de olika alternativens prestationer

249 eller funktioner. Tyvärr vet man ytterst litet om konsumentens prismedvetande i betydelsen val mellan olika produkter med skilda kombinationer av pris och kvalitet, eftersom aktuella empiriska studier i stort sett saknas. Något bättre belyst är däremot den del av konsumentens prismedvetande som tar sig uttryck i kunskap om olika prismässigt differentierade sätt att köpa en och samma vara och konsumentens medvetna val mellan olika förekommande alternativ. Inom institutet för Distributionsekonomisk och Administrativ Forskning vid Handelshögskolan i Göteborg (IDAF) har dessa frågor behandlats i olika undersökningar. Att man just inom IDAF tagit upp detta projekt är sannolikt ingen tillfällighet utan får ses mot bakgrunden av att professor Ulf af Trolle, institutets chef, var engagerad i förarbetena till konkurrensbegränsningslagen. Det är framförallt två av IDAF-undersökningarna som är av intresse i detta sammanhang, varav den ena ber ö r dagligvarusektorn och den andra konsumentkapitalvaruområdet. Båda utvisade en vid den aktuella tidpunkten begränsad kunskap om faktiska prisförhållanden. Den första undersökningen, som avsåg Göteborg våren 1957 och omfattade ca 300 husmödrar, visade att mindre än 40 procent var medvetna om att priset på en dagligvara kunde variera från en inköpskälla till en annan. 1 Den andra undersökningen gällde Göteborg med omnejd och genomfördes våren 1961. Den omfattade n ä r m a r e 400 inköp av konsumentkapitalvaror, vilkas planering och genomförande detaljstuderades. 2 Resultaten visade bl. a. att ungefär 5 procent av inköpen hade företagits i medvetande om att prisvariationer förekom mellan olika inköpskällor. Större delen uppgav att de inte visste h u r det förhöll sig med prisva-

riationerna, medan resten ansåg att priserna var desamma överallt. Den undersökning av konsumenternas prismedvetande som riktprisutredningen beslöt genomföra skulle främst inriktas på kunskapen om prisvariationer, vilket kan anses vara en grundförutsättning för ett medvetet val av ett lägre pris vid olika inköpsalternativ. Ett beteende av detta slag är i sin tur en förutsättning för att priset skall kunna fungera som konkurrensmedel mellan olika butiker och andra säljkanaler. Man ville inom utredningen vidare undersöka hur konsumenterna uppfattade ordet riktpris, d. v. s. klarlägga i vilken utsträckning man var medveten om att riktpriset var ett rekommenderat pris som kunde såväl över- som underskridas i butikerna. Någon kontroll av hur konsumenterna upplever ordet riktpris har såvitt bekant inte tidigare företagits. Med hänsyn till de begränsade resurser som förelåg beslöt utredningen att göra en enkel uppföljning av de frågor som förut studerats och att genom ett begränsat antal ytterligare frågor pejla konsumentens uppfattning av riktprisbegreppet.

Undersökningens

uppläggning

Undersökningen genomfördes som en del av ett löpande index (flera olika frågeområden belyses vid ett och samma intervjutillfälle) och omfattade 1 265 personer över 15 år, vilka valdes slumpmässigt ur mantalslängderna i olika steg. Av urvalet erhölls totalt 1 099 1

Wikström, S., Den intelligente konsumenten — myt eller verklighet, Rygaards skriftserie nr 7, Stockholm 1959. 2 Wickström, B., Konsumentens märkesval. En studie av köpbeteendet och dess utveckling, Göteborg 1965.

250 bearbetningsbara svar. Det genomsnittliga totalbortfallet uppgick till ca 10 procent, sedan individer utgående ur populationen frånräknats. Intervjuerna genomfördes den 17 november—31 december 1965 av Svenska Institutet för Opinionsundersökningar (SIFO), vilket även tog aktiv del i undersökningens uppläggning. Följande 7 frågeställningar behandlades i intervjuerna: 1. Förekommer enhetliga eller varierande priser på dagligvaror? Kan priset på t. ex. tvål eller kaffe variera mellan olika butiker, eller är priset detsamma överallt? 2. Förekommer enhetliga eller varierande priser på konsumentkapitalvaror? Kan priset på t. ex. en tvättmaskin, en TV-apparat eller en transistorradio variera mellan olika butiker, eller är priset detsamma överallt? 3. Anser konsumenterna att det förekommer rabatter vid köp av konsumentkapitalvaror? Vilken frekvens tror man att rabattgivningen h a r ? 4. Konsumenternas förtrogenhet med ordet riktpris och dess innebörd. Har konsumenterna hört talas om något som kallas riktpris för en vara, och vad anses det i så fall betyda? 5. Konsumenternas förmåga att kombinera ordet riktpris med två olika alternativa beskrivningar: A. riktpris är lika med det pris på en vara som alla butiker måste hålla. B. riktpris är lika med ett ungefärligt pris, som enbart antyder dess storlek, men som kan variera såväl uppåt som nedåt. 6. Hur ofta väljer konsumenterna medvetet en viss inköpskälla för att därmed komma i åtnjutande av ett avvikande lägre pris? 7. Vilken eller vilka varor omfattas främst av »prismedvetna» köp? Frågornas formulering vid intervjuerna redovisas på sid. 259—260.

Undersökningens

resultat

Uppfattningen om förekomsten av prisvariationer för dagligvaror

Frågan om förekomsten av prisvariationer mellan olika butiker exemplifierades för dagligvaror med tvål och kaffe. Svaren på frågan visade att 14 procent av samtliga tillfrågade ansåg att priset var detsamma i alla butiker, 79 procent ansåg att priset varierade medan resterande 7 procent saknade uppfattning. Om man jämför detta resultat med den tidigare nämnda göteborgsundersökningen från år 1957 finner man en avsevärd kunskapsförbättring. Av de ca 300 göteborgshusmödrarna visste endast 39 procent att priset kunde variera. I den h ä r aktuella undersökningen var uppfattningen inom storstadsregionen till hela 87 procent att priserna kunde variera. Jämförelsen tyder på att insikterna om de rätta förhållandena vunnit en avsevärt större spridning sedan 1957.

Uppfattningen om förekomsten av prisvariationer för konsumentkapitalvaror

När det gäller konsumentkapitalvaror sådana som TV- och transistorradioapp a r a t e r eller tvättmaskiner var u p p fattningen att priset kan variera från en butik till en annan ungefär lika utbredd som för dagligvaror; 77 procent ansåg att priset kan variera, 10 procent att priset är detsamma och återstående 13 procent saknade uppfattning. En jämförelse med göteborgsundersökningen från 1961 visar påtagliga skillnader. Vid detta tillfälle kunde ungefär hälften av de intervjuade personerna inte säga om priserna varierade. I de fall då de kunde lämna svar ansåg de genomgående att priserna var desamma. Endast i fråga om ett genom-

251 -f- rabatter förekommer ofta, 40 % snitt av ungefär 5 procent av samtliga -f rabatter förekommer ibland, 38 % köp ansågs att prisvariationer mellan + rabatter förekommer aldrig, 4 % olika butiker förekom. Återstående 18 procent saknade uppDe stora differenserna mellan de båda fattning i frågan. undersökningarnas resultat skall h ä r Att rabattgivning verkligen förekomberöras något. Skillnaderna kan delvis mer i stor utsträckning antyds i den tivara orsakade av olika undersökningsdigare refererade göteborgsundersökmetodik. I den senaste undersökningen ningen, där det uppgavs att en personställde man frågan helt allmänt, medan lig rabatt erhållits vid närmare en tredman i göteborgsundersökningen frågade jedel av köpen. I pris- och kartellnämnpersoner som köpt den aktuella varan dens undersökningar av t. ex. radiorelativt nyligen. Det kan finnas en psyoch TV-handeln samt möbelhandeln ankologisk förklaring till obenägenheten tyds liknande förhållanden. att yttra sig om förekommande prisolikheter. Har man väl köpt en dyrare vara vill man kanske inte gå in på tanOm hur konsumenten uppfattar ordet riktken att man måhända kunnat få den pris fördelaktigare om man förberett köpet bättre. Hur stor inverkan detta kan tän- En annan aspekt av konsumentens orientering i prisfrågor är hans kunkas ha haft är svårt att avgöra. Dock skap om begreppet riktpris. Av underförefaller det troligt att hela den stora differensen ej kan förklaras genom hän- sökningen framgick, såsom visas i tavisning till skillnader i undersöknings- bellen nedan, att 40 procent av de tillfrågade antingen inte hade hört talas metodik, utan att man h a r skäl att anom ordet riktpris eller väl hört det ta att det faktiskt skett en förändring i konsumenternas prisorientering. För- nämnas men inte visste vad det betydde. ändringarna får naturligtvis också ses mot bakgrunden av den utveckling som Tabell 1. Uppfattningen av ordet riktpris skett sedan 1961, t. ex. överproduktion av TV-mottagare, omfattande branschProUppfattning spridning för transistorapparater och cent mindre hushållsmaskiner samt ökad 20 marknadsföringsaktivitet för större konInte hört talas om riktpris Har hört talas om riktpris men vet sumentkapitalvaror överhuvud. Hela 21 ej innebörden denna utveckling har varit ägnad att Har hört talas om riktpris, ger föl jande beskrivning öka konsumenternas orientering i prisRekommenderat pris, ungefärligt frågor. 23 Uppfattningen om förekomsten av rabatter vid köp av hushålls- och hemapparater

Uppfattningen att man vid köp av produkter sådana som tvättmaskiner, TVmottagare eller transistorapparater kan få rabatter om man begärt det förefaller vara allmänt utbredd. Intervjupersonernas bedömning av frågan fördelade sig på följande sätt:

pris etc Fast pris, kontrollerat pris, minimipris etc Övriga svar: affärens pris, lika pris, fabrikspris, maximipris etc. Totalt

16 20 100

Med en välvillig tolkning av intervjupersonernas beskrivning av begreppet riktpris kan man komma fram till att 23 procent har en korrekt uppfattning, d. v. s. vet att det är ett pris som en-

252 bart är vägledande och således kan frångås av detaljhandeln. En grupp på 8 procent likställer riktpris med ett fast eller kontrollerat pris och ytterligare 8 procent tror att det rör sig om ett minimipris. Båda dessa grupper, alltså 16 procent av de tillfrågade, uppfattar således riktpriset som ett fastställt pris som inte får underskridas. Resterande 20 procent h a r givit olika felaktiga karakteristiker av riktpris, där vissa svar kan innebära att man avsett ett fast pris men där det av beskrivningen varit oklart om så verkligen varit fallet.

Konsumentens möjlighet att klassificera ordet riktpris rätt

I syfte att mäta konsumenternas kunskap om riktprisets innebörd ur en m i n d r e kvalificerad aspekt ombads intervjupersonerna att ange vilken av två olika beskrivningar som närmast överensstämde med begreppet riktpris. Därvid fördelade sig svaren enligt följande: + Riktpris är ett pris på en vara som alla butiker måste hålla + Riktpris är ett ungefärligt pris, som bara antyder prisets storlek medan priset kan variera uppåt och nedåt + Kan inte säga

57 % 11 %

Totalt

100 %

32 %

Av svarsfördelningen framgår att närmare en tredjedel av de tillfrågade ansåg att riktpris närmast beskriver ett förhållande där priserna är fasta. Över hälften kunde kombinera riktpris med rätt alternativ. Det är vanskligt att av dessa svar säga om den »hjälpta» frågemetoden gett en bättre eller sämre bild av konsumenternas kunskap om begreppet riktpris. Det borde dock ha varit relativt lätt att av beskrivningarna kombinera riktpris med rätt alternativ. Det kan därför ifrågasättas om inte frå-

gan snarare mätt den intellektuella kapaciteten än den faktiska kunskapen, något man tycker sig märka i de senare bearbetningarna av svaren. Om man tar de relativt vägledande beskrivningarna i beaktande, förefaller det anmärkningsvärt, att närmare en tredjedel vidhållit att riktpris betyder ett fast pris. Dessa svar skulle kunna tas som uttryck för att det bakom legat en gammal, djupt rotad uppfattning, som ej låtit sig styras av den logiska vägledning som gavs.

Konsumentens prismedvetna val av butik

Att vara prisorienterad är en del av konsumentens roll som konkurrenspådrivare; en annan är de handlingar prisorienteringen framkallar. Genom en direkt fråga har försök gjorts att få en grov bild av konsumentens prismedvetna handlande. Intervjupersonerna tillfrågades om det förekommit någon gång under de senaste 6 månaderna att de köpt en vara i en butik just därför att de vetat att exakt samma vara var billigare där än i andra butiker. Av de tillfrågade uppgav 44 procent att de upprepade gånger valt att förlägga inköpen till en billigare butik, medan 10 procent angav att så skett vid enstaka tillfällen. 45 procent kunde inte erinra sig några medvetet billiga inköp överhuvud och resterande en procent svarade ej. I en ytterligare fråga fick intervjupersonerna ange vilka produkter eller produktområden de prismedvetna inköpen gällt. En sammanställning av svaren redovisas i tabell 2. Den frekvens med vilken olika varuområden nämns speglar i stort köpfrekvensen. Sålunda finner man de flesta produktangivelserna inom dagligvarusektorn, därnäst följer beklädnadsvarorna. För att man skall kunna få en uppfattning om vilken betydelse konsumen-

253 Tabell 2. De prismedvetna inköpen fördelade på produkter och varuområden Varuområden

Procent

Livsmedel resp. specificerade enstaka varor inom produktgruppen Konfektion, ekipering, skor Konsumentkapitalvaror såsom TV radio, tvättmaskiner, hushållsmaskiner, kameror Bosättning: möbler, mattor porslin Tvättmedel Skönhetsmedel Cigaretter Övriga varor

62 28

16 6 8 5 3 22

Totalt

450 Antal prismedvetna inköp totalt Dubbelsvar.

ternas prismedvetande h a r inom en bransch eller ett varuområde, måste man sätta de prismedvetna köpen i relation till totalantalet köp. Eftersom den period som h ä r avses är ett halvår, kan dylika jämförelser göras enbart för sällanköpsvaror. Uppgifter h a r erhållits om den totala inköpsfrekvensen under samma period för radio- och TVapparater samt tvättmaskiner. Enligt dessa uppgifter skulle ungefär var tredje köpare av radio- resp. TV-apparat och varannan köpare av tvättmaskin medvetet ha valt en inköpskälla som lämnat ett lägre pris än andra tillgängliga inköpsalternativ. Om de faktiska förhållandena är sådana som dessa beräkningar antyder, borde man kunna anse att konsumenten väl fyller sin roll som konkurrenspådrivare inom dessa varuområden. Skillnader mellan olika konsumentgrupper

Det insamlade materialet har bearbetats med hänsyn till sådana faktorer hos intervjupersonerna som kön, ålder, bostadsort, hushållsinkomst och skolutbildning. Tabeller över klassificeringarna re-

dovisas på sid. 260—270. Här lämnas endast kommentarer till de mera påtagliga skillnaderna i tabellerna samtidigt som kategoriindelningarna närmare beskrivs. Skillnader mellan män och kvinnor

Det framkom en ganska klar linje i fråga om mäns och kvinnors kunskap om de aktuella prisförhållandena. Kvinnorna hade en något bättre kunskap om förekommande prisdifferenser för dagligvaror medan männen var något kunnigare då det gällde kapitalvaror. Skillnaderna i kunskap var genomgående 6 procentenheter och upprepades i de frågor som gällde prismedvetna köp. Männen exemplificerade oftare än kvinnorna med kapitalvaror, för dagligvaror var förhållandet omvänt. Totalt sett ledde kvinnorna vad gällde billiga k ö p ; de hade en större eller mer frekvent erfarenhet av dylika än männen. Skillnaden uppgick till ca 10 procentenheter. I fråga om uppfattningen av riktprisbegreppet förekom mycket små skillnader mellan de båda kategorierna; kvinnorna hade 2 procent högre andel rätt svar, men en sådan skillnad ligger inom felmarginalen. När det gällde att på logisk väg försöka avgöra vilket av två givna alternativ som bäst beskrev riktprisbegreppet visade männen ett 10 procentenheter bättre resultat. De bearbetade svaren stöder knappast de antaganden som man hört framföras om att männens prismedvetande skulle vara så mycket mindre än kvinnornas. Männens orientering i prisfrågor förefaller som helhet betraktad vara helt jämbördig med kvinnornas. Skillnader mellan ålderskategorier

Det förefaller finnas ett klart samband mellan å ena sidan ålder och å a n d r a sidan vetskap om att butikspriser kan

254 variera. Sålunda hade den yngsta kategorin (15—25 år) beträffande dagligvaror en kunskap som låg 7 procentenheter över genomsnittet medan den äldsta gruppen (över 61 år) låg 16 procentenheter under genomsnittet. För de båda mellangrupperna, 26—40 år och 41—60 år, var kunskapen genomsnittlig. Beträffande konsumentkapitalvaror minskade kunskapen successivt från 84 procent för den yngsta kategorin till 59 procent för den äldsta. Uppfattningen om att det förekommer rabattgivning vid konsumentkapitalvaruköp var mest utbredd bland personer i åldern 26—40 år, där den låg på 8 procentenheter över genomsnittet och minst för personer över 61 år, 10 procentenheter under genomsnittet. Klara variationer förelåg även mellan olika ålderskategorier beträffande den utsträckning i vilken medvetet billiga inköpskällor hade valts. Mest prismedveten synes åldersgruppen 26—40 år vara. Där låg de prismedvetna inköpen 13 procentenheter över genomsnittet. De övriga kategorierna låg relativt jämnt. Kunskapen om innebörden av ordet riktpris var relativt jämnt fördelad över ålderskategorierna. Personer i åldern 26—40 år hade i mindre utsträckning än övriga hört talas om begreppet riktpris, den äldsta kategorien sade sig veta vad riktpris var oftare än andra. Vid definitionen av begreppet låg andelen rätt svar för samtliga grupper så nära genomsnittet att det ej går att avgöra om skillnader överhuvudtaget förekom. Inte heller vid kombination av ordet riktpris med endera av två olika definitioner framkom några signifikanta skillnader mellan åldersgrupperna. Bostadsortens inverkan

Det finns skäl att förmoda att konkurrensen äger olika styrka i skilda typer

av tätortsformationer. Ju större befolkningskoncentration desto fler inköpsalternativ föreligger och desto kraftigare marknadsbearbetning möjliggörs. För att utröna om dessa olikheter i befolkningstäthet generellt inverkar på konsumentens prisorientering och prismedvetenhet klassificerades intervjumaterialet efter fyra tätortsförhållanden. Den första kategorin bestod av personer bosatta i våra tre största städer. Den andra gruppen omfattade alla övriga städer, därpå följde kategorin köpingar och municipalsamhällen och sist ren landsbygd. Resultatet visade att ett relativt klart samband föreligger; ju större tätorter desto mer omfattande prisorientering och desto fler prismedvetna inköp. F ö r t. ex. dagligvaror låg kunskapen om att priserna kan variera 14 procentenheter högre i storstäder än på ren landsbygd. För konsumentkapitalvaror var motsvarande siffra 7 procent. Storstadsborna hade en erfarenhet av prismedvetna köp som låg hela 19 procentenheter över landsbygdsbefolkningens. Beträffande uppfattningen om förekomsten av rabatter gav bearbetningen inget utslag. I riktprisfrågan var situationen närmast den omvända. Storstadsrepresentanterna hade minst av alla hört talas om riktprisbegreppet och kunde likaså i mindre utsträckning än de övriga redogöra för begreppets innebörd. Storstadsgruppen kunde till 19 procent ange vad begreppet riktpris innebar, medan siffran för övriga städer var 26 procent, för köpingar 31 procent och för landsbygden 23 procent. När det sedan gällde att avgöra vilket av två givna alternativ som var rätt beskrivning av riktpris visade sig storstadsbefolkningen överlägsen, medan andelen rätt svar successivt sjönk med minskad befolkningstäthet.

255 Hushållsinkomstens inverkan

Det har hävdats i debatter om konsumentens prismedvetande att de kategorier som socialt bäst skulle behöva köpa prismedvetet ofta köper på motsatt sätt därför att de har en sämre orientering och planeringsförmåga. Detta kan sägas vara den sociala aspekten på konsumentens prismedvetande. Samtidigt kan hävdas att ett prismedvetet beteende hos en grupp i samhället, vilken som helst, stimulerar priskonkurrensen, vilket kommer alla konsumentkategorier till godo. Frågan är intressant. En bearbetning av materialet efter hushållsinkomst har därför företagits. Med hushållsinkomst avses härvid familjens totala inkomst, dock inte inkomst som h ä r r ä r från vuxna barn. Intervjusvaren har grupperats på inkomstkategorier i 5 000 kronorsintervaller. De resultat undersökningen kommit fram till talar inte på något sätt för att det finns ett samband mellan inkomstens storlek och prisorientering, prismedvetet beteende och kunskap om riktprisbegreppet. Grupperna med inkomster över 30 000 kronor visar dock en något bättre orientering än övriga. Man kan inte heller utläsa något samband mellan prismedvetet köpbeteende och ökning eller minskning av inkomsten, även om en betydande skillnad mellan olika inkomstgrupper i vissa fall förekommer. Bearbetningen ger visst stöd för att inkomsten, definierad som här skett, inte är en för problemet relevant faktor. Flera skäl talar för detta. Bakom samma inkomst kan ligga helt olika ekonomiska situationer beroende på om det t. ex. är fråga om två lågavlönade yrkesarbetande makar som tillsammans står för inkomsten eller en yngre ensamstående person. Den faktor som främst kan förmodas inverka på in-

tresset för priser och billiga köp är inkomsten satt i relation till en persons eller familjs läge på livscykeln. Nygifta, småbarnsfamiljer, tonårsfamiljer och pensionärer torde disponera samma inkomstsumma helt olika. Det är sannolikt att den familjebildande perioden i en individs liv upplevs som den tid, då disproportionen mellan behov och tillgångar är störst och då intresset för prismedvetna inköp sålunda bör vara mest påtaglig. Någon möjlighet att bearbeta materialet efter dessa kriterier har emellertid inte förelegat.

Skolutbildningens inverkan

Rent allmänt borde man kunna vänta sig att ökad utbildning skulle medföra större funktionsduglighet i kommunikationssammanhang och därmed bättre orientering. För att utröna om detta antagande gäller prisorientering och prismedvetande h a r en klassificering gjorts av intervjusvaren efter skolutbildning. De utbildningsnivåer som använts vid uppdelningen är folkskola eller grundskola, yrkesskola, realexamen, studentexamen samt högre utbildning. De båda sistnämnda kategorierna är mycket små som grupper betraktade och lämnar därmed ett osäkert underlag. Resultatet visar vad man rent allmänt kunde anta, d. v. s. att prisorienteringen ökar med fortsatt skolutbildning. De prisbilliga köpen är mer frekventa bland personer med realexamen eller därutöver än hos den grupp som h a r enbart folkskoleutbildning. Det r ö r sig h ä r om klart signifikanta olikheter med differenser på upp till 15—20 procentenheter. Däremot finner man inga större grupp- eller tendensskillnader beträffande kunskapen om vad ordet riktpris innebär. Dock finns ett samband

256 mellan skolunderbyggnad och förmågan att gissa rätt mellan två olika definitioner. Denna senare fråga torde emellertid snarast mäta intellektuell kapacitet än kunskap, vilket torde förklara resultatet. Huruvida korrelationen mellan utbildning och prisorientering och prismedvetande de facto är så klar som det verkar i denna bearbetning kan dock ifrågasättas. Man kan förmoda att det även finns andra faktorer som inverkar i samma riktning. Högre utbildning ökar t. ex. bland yngre personer och torde vara mer frekvent i tätorter än på landsbygden. För att kunna isolera varje delfaktors inverkan skulle det krävas en omfattande korsklassificering, för vilket underlaget inte ger utrymme.

Sammanfattning av undersökningens resultat

De mer framträdande resultaten av den genomförda undersökningen kan i korthet sammanfattas i följande punkter: 1. Över 3/4 av konsumenterna synes idag medvetna om att priset på en och samma vara kan variera mellan olika butiker. Uppfattningen har ungefär samma omfattning för dagligvaror som för sällanköpsvaror. Mellan 10 och 14 procent tror fortfarande att priset är detsamma i alla butiker, både vad gäller sällanköpsvaror och dagligvaror. 2. över 3/t av konsumenterna är av den uppfattningen att man på begäran kan få rabatt vid köp av konsumentkapitalvaror. 3. Närmare hälften (44 procent) av konsumenterna h a r under andra halvåret 1965 upprepade gånger köpt en vara i en viss butik just därför att den butiken haft ett lägre pris på varan eller varorna än övriga butiker inom området. Ytterligare 10 procent har någon enstaka gång valt butik med denna motivering.

4. De varor som oftast köpts prismedvetet är livsmedel, beklädnadsvaror samt hushålls- och hemapparater. Beträffande den senare gruppen har möjlighet förelegat att ställa de prismedvetna inköpen i relation till totala antalet köp under perioden. En sådan jämförelse antyder att varannan till var tredje köpare av tvättmaskin samt radio- och TV-apparat väljer inköpskälla med hänsyn till dess lägre pris. 5. Var femte konsument säger sig aldrig ha hört ordet riktpris. Drygt var femte konsument (23 procent) vet ordets rätta innebörd. Resterande 57 procent vet antingen inte alls vad begreppet innebär eller lägger fel betydelse i ordet. Hela 16 procent sammankopplar riktpris med bruttopris. 6. Vid val mellan två olika beskrivningar på riktpris — fast pris resp. ungefärligt pris — väljer drygt hälften rätt alternativ och cirka V3 fel alternativ.

Undersökningens

tillförlitlighet

En undersöknings tillförlitlighet kan bedömas ur flera olika aspekter. Det som här något skall beröras gäller representativiteten och den valda metodiken. Undersökningen bygger på ett systematiskt, stegvis gjort urval ur mantalslängderna för ett antal kommuner, vilka valts så att de i stort representerar Sveriges befolkning. Detta är en allmänt vedertagen urvalsform för större undersökningar. Med hänsyn till urvalsmetodiken föreligger i resultaten osäkerhetsmarginaler på mellan 2,2 och 3,6 procent, vilket innebär att skillnader av denna storleksordning mellan svarsalternativ och mellan grupper kan vara hänförliga till urvalsförfarandet. Vid redogörelserna för undersökningsresul-

257 täten h a r förekomsten av dessa felmarginaler beaktats. övriga felmöjligheters inverkan på resultatet h a r inte kunnat siffermässigt preciseras, såsom bearbetningsfel, bortfallsfel etc. Helt allmänt kan beträffande dessa förhållanden sägas att undersökningen synes representera god undersökningsstandard och att undersökningen beträffande de flesta frågor berättigar till generaliseringar utöver urvalet till att gälla Sveriges vuxna befolkning. Den metodik med enkla påhängsfrågor som använts h a r motiverats av flera förhållanden. Området h a r tidigare varit föremål för undersökningar. Avsikten var att försöka uppnå viss jämförbarhet. Det syntes också angeläget att göra en så omfattande undersökning att situationen för olika befolkningsoch samhällsgrupper kunde utläsas. Detta kombinerat med tidspress och begränsade resurser gjorde att den valda metodiken framstod som den mest fördelaktiga. Genom upprepade provintervjuer studerades frågornas formulering och deras förmåga att spegla de förhållanden som undersökningen ville inrikta sig på. Ett större antal och mer på djupet gående frågor hade sannolikt kunna ge en mer nyanserad bild av situationen. För undersökningens syfte torde emellertid den mätmetodik och den precision som valts vara till fyllest.

Resultattolkning

och

slutsatser

Det h a r i undersökningen kunnat konstaterats att drygt 2/s av konsumenterna är elementärt prisorienterade i den bemärkelsen att de vet att butikspriser kan variera och att man kan få rabatt vid köp av kapitalvaror. Härvid uppstår en tolkningsfråga, nämligen huruvida prisorienteringen är omfattande 17-614700

eller låg. Borde kanske hela befolkningen känna till att vi h a r ett system där priserna tillåts variera? Samma tolkningsfråga gäller det prismedvetna beteendet. Närmare hälften av konsumenterna h a r under ett halvår u p p r e pade gånger av hänsyn till det lägre priset gått till en viss butik i stället för till en annan. Är detta att betrakta som ett omfattande eller begränsat prismedvetet handlande? Något entydigt svar på frågan kan knappast ges. Undersökningsresultaten blir emellertid mer upplysande om de ställs i relation till uppgifter om tidigare förhållanden. Även om de undersökningar som slutsatserna baseras på inte är helt jämförbara (olika urval och olika intervjusituation) antyder dessa att prisorienteringen vunnit en kraftigt ökad spridning under de senaste åtta åren. Även beträffande prismedvetna inköp kan av tillgängliga undersökningar dras den slutsatsen att en påtaglig ökning av frekvensen skett. Av dessa undersökningsresultat kan den slutsatsen dras att priset borde få en allt större betydelse som konkurrensmedel i detaljhandeln. Här är att märka att detta gäller situationer med olika pris men i stort sett samma prestationer och framför allt identiska varor. Med den prisorientering som föreligger och den omfattning av prismedvetna köp som påvisats — även om dessa alltjämt står för en liten del av inköpsvolymen totalt — torde man kunna säga att konsumenten vad beträffar val mellan samma varor till olika p r i s väl fyller sin roll som konkurrensregulator. I praktiken torde emellertid problemet inte vara fullt så enkelt. Konsumenternas intresse för priset möts inte enbart av faktiska utan även av fiktiva prisdifferenser. Specialpriser, utbudspriser, speciella skyltningsförfaranden etc. h a r ofta till syfte att ge sken av större pris-

258 fördelar än vad som faktiskt föreligger. Denna skenbara prisdifferentiering kan leda konsumenterna in på mindre fördelaktiga alternativ, trots att de själva upplever sitt val som ytterst prismedvetet. Detta problem existerar och dess omfattning och betydelse kan förmodas öka. Dess konsekvenser skall inte närmare diskuteras här. Konsumentens intresse och bemödanden att göra fördelaktiga inköp kvarstår dock, vilket borde resultera i att priset i detaljhandeln borde få en alltmer framträdande plats, antingen i form av ren priskonkurrens eller ökad reklamprisargumentering. Detta gäller främst standardvaror och välkända, lättidentifierbara märkesvaror från olika områden. Hur konsumenten reagerar för skilda produktalternativ med olika kombination av pris och service ger denna studie inga direkta upplysningar om. Undersökningen h a r tämligen klart visat att ordet riktpris ej fungerar så som avsikten ursprungligen var. I förarbetena till konkurrensbegränsningslagen angavs att ordet riktpris skulle anses som tillräckligt vid prisangivelser för att upplysa om att dessa endast var av vägledande natur. När efter en drygt tioårig användning av begreppet mindre än var fjärde konsument bringats till klarhet om dess innebörd, måste man konstatera att förmågan hos ordet riktpris att överföra det önskade budskapet felbedömts. Yngre personer och personer bosatta i storstäder har en sämre kunskap om begreppet, likaså personer som h a r en mer omfattande skolunderbyggnad. Samtidigt är det just dessa personer

som h a r den bästa prisorienteringen och ofta beter sig mest prismedvetet. Härav är man benägen att dra den slutsatsen, att ett prismedvetet beteende har föga samband med de prisförhållanden som begreppet riktpris täcker. Vidare har det visat sig att de personer som h a r den bästa kunskapen om riktprisbegreppet är äldre personer och sådana som är bosatta på mindre orter eller på landsbygden. Detta skulle kunna tolkas så att riktpriset som begrepp håller på att förlora aktualitet. Det är möjligt att riktprisbegreppet ursprungligen sattes i relation till bruttoprisbegreppet och att hela denna konstellation i prissättningssammanhang håller på att försvinna. Det är vidare tänkbart att det för den moderna prismedvetna individen framstår som en självklarhet att handeln eller dess organisationer sätter priserna och att priserna kan variera. Även om konsumenterna inte känner till innebörden av ordet riktpris, är de tydligen i stor utsträckning medvetna om att p r i serna i detaljhandeln kan och får underskridas. Mot bakgrunden av de resultat föreliggande undersökning visat om konsumenternas prisorientering och prismedvetande kan följande avslutningsvis sägas om ordet riktpris. Det vore lämpligt om man kunde finna en benämning som på ett bättre sätt än ordet riktpris upplyste om att riktpriserna är rörliga priser, men för konsumenten förefaller saken inte vara av avgörande betydelse för ett prismedvetet handlande i övrigt. Däremot kan det tänkas vara av viss betydelse för prissättningen i detaljhandeln, att begreppets rätta innebörd hålls levande.

259 Frågornas

formulering

FRÅGA 1: Obs! till alla: Om vi tänker på priserna i butikerna här på platsen och på andra platser häromkring — tror Ni att butikspriset (bortsett från återbäring) för t. ex. tvål och kaffe är detsamma i alla butiker, eller är butikspriserna olika i olika butiker? Priset detsamma i alla butiker

1 Priset olika i olika butiker

2 Vet inte

3 4

FRÅGA 2: Obs! till alla: Om ni vill köpa en större sak t. ex. en tvättmaskin, en TV-apparat eller en transistorradio i en butik här på platsen eller på andra platser häromkring — kostar en sådan apparat lika mycket i alla butiker, eller är priset olika i olika butiker? Priset samma i alla butiker

1 Priset olika i olika butiker

2 Vet inte

3 4

FRÅGA 3: Obs! Ull alla: Vet Ni om det förekommer att kunderna kan få rabatt, om de begär det, på det i butiken angivna priset på sådana större varor som t. ex. en tvättmaskin eller en transistorradio? H u r ofta förekommer i så fall sådana rabatter? R a b a t t förekommer ofta

1 R a b a t t förekommer ibland

2 R a b a t t förekommer aldrig

3 Vet inte

4 5

FRÅGA 4: Obs! till alla: Har Ni hört talas om något som kallas för riktpris för en vara? Vad betyder det i så fall? (öppen fråga, vilken kodats efter det att intervjuerna genomförts). FRÅGA 5: Vad av följande tror Ni bäst beskriver vad riktpris är? Läs upp

svarsalternativen!

Riktpris är det pris på en vara som alla butiker måste hålla

1 Riktpris är ett ungefärligt pris, som bara antyder prisets storlek och att priset kan variera uppåt och nedåt

2 Kan inte säga

260 FRÅGA 6: Obs! till alla: Har det förekommit någon gång under de senaste 6 månaderna alt Ni köpt en i vara en bujust därför att Ni vet att exakt samma vara är billigare där än i andra butiker? Ja, flera gånger Ja, en gång Nej

1 2 3 4

FRÅGA 7: Till alla som svarat »Ja, flera gånger» eller »Ja, en gång» enligt fråga 6: Vilken vara eller vilka varor gällde det? Tabellbilaga a) Svaren fördelade efter kön Tabell 1. Uppfattningen

om förekomsten av prisvariationer olika butiker

Uppfattning Samma pris Olika pris Vet ej

Tabell 2. Uppfattningen

mellan

Män

Kvinnor

Totalt

%

/o

%

17 76 7

12 82 6

14 79 7

Totalt

100 Bastal

1 099

om förekomsten av prisvariationer olika butiker

Uppfattning Samma pris Olika pris Vet ej

Tabell 3. Uppfattningen

för dagligvaror

för kapitalvaror

mellan

Män

Kvinnor

Totalt

%

/o

/o

10 80 10

11 74 15

10 77 13

Totalt

100 Bastal

1 099

om förekomsten

Uppfattning R a b a t t förekommer ofta R a b a t t förekommer ibland R a b a t t förekommer aldrig Vet ej

av rabatter vid köp av

kapitalvaror

Män

Kvinnor

Totalt

/o

%

/o

46 36 3 15

34 40 5 21

40 38 4 18

Totalt

100 Bastal

1 099

261 Tabell 4. Uppfattningen av ordet riktpris Uppfattning

Män

Kvinnor

Totalt

%

%

°/

/o

Har hört talas om riktpris men vet ej Har hört talas om riktpris, ger följande beskrivning: Rekommenderat pris, ungefärligt Fast pris, kontrollerat pris, minimiÖvriga svar: affärens pris, likapris,

Tabell

5: Förmågan

20 Totalt

100 Bastal

1 099

att kombinera

ordet riktpris

med det rätta av två givna

alternativ

Män

Kvinnor

Totalt

%

%

%

62 8

52 13

57 11

Totalt

100 Bastal

1 099

Alternativ Riktpris är det pris som alla butiker Riktpris är ett ungefärligt pris som bara

Tabell 6. Medvetet val av viss inköpskälla med hänsyn till ett lägre pris Män

Kvinnor

Totalt

%

%

%

44 Har ej medvetet valt billig inköpskälla..

11 51

8 42

10 46

Totalt

100 Bastal

1099 Frekvens Valt billig inköpskälla flera ggr under de Valt billig inköpskälla endast någon en-

262 b) Svaren fördelade efter ålderskategori Tabell

7. Uppfattningen

om förekomsten

av prisvariationer

olika

för dagligvaror

butiker

15—25 år 26—40 år 41—60 år Över 60 år 0/ °/ /o /o

Uppfattning

11 86 3

Tabell 8. Uppfattningen

15 81 4

Totalt 0/

/o

/o

11 82 7

23 63 14

14 79 7

/o

Samma pris Olika pris Vet ej

mellm

Totalt

100 Bastal

1 099

om förekomsten

av prisvariationer

för kapitalvaror

mellan

olika butiker 15—25 år 26—40 år 41—60 år Över 60 år °/ % /o /o /o

Uppfattning Samma pris Olika pris

8 84 8

Tabell 9. Uppfattningen

11 82 7

9 80 11

Totalt /o

14 59 27

10 77 13

Totalt

100 Bastal

1 099

om förekomsten av rabatter vid köp av

kapitalvaror

15—25 år 26—40 år 41—60 år Över 60 år % % % %

Uppfattning

Totalt °/ /o

R a b a t t förekommer ofta R a b a t t förekommer ibland R a b a t t förekommer aldrig Vet ej

38 43 3 16

50 36 4 10

40 37 5 18

31 37 4 28

40 38 4 18

Totalt

100 Bastal

1 099

263 Tabell 10. Uppfattningen

av ordet

riktpris

15—25 år 26—40 ai- 41—60 år över 60 år % % /o

Uppfattning

Totalt %

16 Har hört talas om riktpris men vet ej Har hört talas om riktpris, ger följande beskrivning: Rekommenderat pris, ungefärligt pris Fast pris, kontrollerat pris, minimiÖvriga svar: affärens pris, likapris, fabrikspris, maximipris etc

20 Totalt

100 Bastal

1 099

Tabell 11. Förmågan att kombinera ordet riktpris med det rätta av två givna 15—25 år 26—40 år 41—60 år över 60 år % °/ % °/

Alternativ

alternativ Totalt /o

/o

/o

52 9

59 12

62 6

51 18

57 11

Riktpris är det pris som alla butiker Riktpris är ett ungefärligt pris som bara

Totalt

100 Bastal

1 099

Tabell 12. Medvetet val av viss inköpskälla

med hänsyn till ett lägre pris

15—25 år 26—40 år 41—60 år över 60 år °/ % /o % %

Frekvens Valt billig inköpskälla flera ggr under

Totalt %

10 47

9 34

12 48

6 59

10 47

Totalt

100 Bastal

1099 Valt billig inköpskälla endast någon Har ej medvetet valt billig inköpskälla

264 c) Svaren fördelade efter bostadsortens befolkningskoncentration

Tabell 13. Uppfattningen om förekomsten av prisvariationer för dagligvaror mellan olika butiker Storstäder

övr. städer

Köp./ munic.

Landsbygd

Totalt

%

%

%

%

%

9 87 4

14 81 5

21 74 5

17 73 10

14 79 7

Totalt

100 Bastal

1 099

Uppfattning

Samma pris Olika pris Vet ej

Tabell 14. Uppfattningen om förekomsten av prisvariationer för kapitalvaror Uppfattning

Samma pris Olika pris Vet ej

Storstäder

Övr. städer

Köp./ munic.

Landsbygd

Totalt

%

%

%

%

%

11 81 8

9 79 12

13 76 11

10 74 16

10 77 13

Totalt

100 Bastal

1 099

Tabell 15. Uppfattningen om förekomsten av rabatter vid köp av kapitalvaror Uppfattning

R a b a t t förekommer ofta R a b a t t förekommer ibland R a b a t t förekommer aldrig Vet ej

Storstäder

Övr. städer

Köp./ munic.

Landsbygd

Totalt

%

%

%

%

%

43 35 5 17

39 41 4 16

42 44 2 12

38 37 4 21

40 38 4 18

Totalt

100 Bastal

265 Tabell 16. Uppfattningen

av ordet

riktpris

övr. städer °/

Köp./ munic. %

Landsbygd %

Storstäder %

Uppfattning

Totalt %

/o

20 Har hört talas om riktpris, vet ej inneHar hört talas om riktpris, ger följande beskrivning: Rekommenderat pris, ungefärligt pris Fas pris, kontrollerat pris, minimiövriga svar: affärens pris, likapris, fabrikspris, maximipris etc

Tabell 17. Förmågan

Totalt

100 Bastal

1 099

att kombinera ordet riktpris Storstäder %

Alternativ

med det rätta av två givna övr. städer °/

alternativ

Köp./ munic. %

Landsbygd %

Totalt %

/o

Riktpris är det pris som alla butiker 26

64 10

57 9

55 11

52 13

57 11

Totalt

100 Bastal

1 099

Riktpris är ett ungefärligt pris som bara

Tabell 18. Medvetet val av viss inköpskälla

med hänsyn

till ett lägre pris Totalt

övr. städer %

Köp./ munic. °/

Landsbygd °/

/o

/o

44 Har ej medvetet valt billig inköpskälla

9 36

12 44

6 49

10 55

10 46

Totalt

1 099

Storstäder °/

Frekvens

/o

Valt billig inköpskälla flera ggr under Valt billig inköpskälla endast någon en-

Bastal 18-614700

0/ /O

266 d) Svaren fördelade efter hushållsiiikomst (1 000 kr)

Kategorien »ej uppgivit inkomst», »ej inkomst» och »inkomst understigande 5 000 kr» är var för sig för små för att tillåta en procentuell svarsfördelning. De båda sistnämnda grupperna redovisas sammanslagna i kolumnen »<5». Tabell 19. Uppfattningen

om förekomsten av prisvariationer olika butiker

för dagligvaror

mellan

Hushållsinkomst, 1 000 kr Uppfattning

Ej uppg.

<5 0/

0/

0/

/o

/o

%

%

4 79 17

15 79 6

15 76 9

/o

Samma pris Olika pris Vet ej Totalt Bastal

42 Tabell 20. Uppfattningen

0/

Totalt

/o

%

5 88 7

9 89 2

14 79 7

1 099

för kapitalvaror

mellan

5—9 10—14 15—19 20—24 25—29 30—34 35— 0/

0/

/o

/o

15 76 9

21 73 6

15 82 3

om förekomsten av prisvariationer olika butiker

°//o

Hushållsinkomst, 1 000 kr Uppfattning

Ej uppg.

°//o

Samma pris Olika pris Vet ej Totalt Bastal

42 Tabell 21. Uppfattningen

Totalt

<5

5—9 10—14 15—19 20—24 25—29 30—34 35—

%

%

%

%

0/

/o

°//o

0/

/o

/o

%

2 71 27

13 63 24

14 71 15

11 79 10

15 77 8

5 83 12

8 83 9

5 89 6

10 77 13

1 099

om förekomsten av rabatter vid köp av

kapitalvaror

Hushålliniomst, 1 000 kr Uppfattning

Ej uppg/o

<5 /o

5—9 10—14 15—19 20—24 25—29 30—34 35— o/ /o

%

°//o

%

°//o

0/

/o

/o

Totalt

°/ /o

R a b a t t förekommer ofta R a b a t t förekommer ibland R a b a t t förekommer aldrig Vet ej Totalt Bastal

4 20

6 30

5 24

3 20

5 14

3 21

3 9

4 18

3 8 100

267 Tabell 22. Uppfattningen

av ordet

riktpris

Hushållsinkomst, 1 000 kr Uppfattning

Ejuppg-

<5

0/

0/

/o

/o

/o

/o

/o

Inte hört talas om riktHar hört talas om riktpris men vet ej inneHar hört talas om riktpris, ger följande beskrivning: Rekommenderat pris, ungefärligt pris etc. Fast pris, kontrollerat pris, minimipris Övriga svar: affärens pris, likapris, fabrikspris, maximipris etc. Totalt 42

Bastal

Tabell 23. Förmågan

Totalt °/

5—9 10—14 15—19 20—24 25—29 30—34 35— 0/ 0/ 0/ °/ /o % /O % °/

/o

1099 1

att kombinera

ordet riktpris

med det rätta av två givna

alternativ

Hushållsinkomst, 1 000 kr Alternativ

Ej uppg°/

<5 %

5—9 10—14 15—19 20—24 25—29 30—34 35— °/ /o % /o % °/ /o %

Totalt Bastal

/o

/o

/o

Riktpris är det pris som alla butiker måste hålla Riktpris är e t t ungefärligt pris som bara antyder prisets storlek Vet ej

Totalt

37 11

51 12

50 17

63 7

54 11

63 13

50 5

70 3

57 11

268 Tabell 24. Medvetet val av viss inköpskälla

med hänsyn till ett lägre pris

Hushållsinkomst, 1 000 kr Frekvens

Ej uppg.

<5

5—9 10—14 15—19 20—24 25—29 30—34 35—

/o

/o

°//o

Valt billig inköpskälla flera ggr under de senaste 6 månaderna Valt billig inköpskälla endast någon enstaka gång Har ej medvetet valt billig inköpskälla. . . Totalt Bastal

0/

/o

°/

°/

°/

°/

°/

/o

/o

/o

/o

/o

Totalt

%

e) Svaren fördelade efter skolutbildning

Kategorierna »ej uppgivit skolutbildning», »studentexamen eller motsvarande» och »akademisk utbildning» är var för sig för små för att tillåta en procentuell svarsfördelning. De båda sistnämnda grupperna redovisas sammanslagna i kolumnen »studentexamen eller högre utbildning». Tabell 25. Uppfattningen

om förekomsten av prisvariationer

för dagligvaror

Skolutbildning Uppfattning

Ej uppg.

Folkskola

Yrkesskola

Realex.

°/

%

°/

°/ /o

/o

Samma pris Olika pris Vet ej Totalt Bastal

Tabell 26. Uppfattningen

°/

/o

17 75 8

Student- Totalt ex. el. högre

%

/o

15 82 3

6 90 4

9 88 3

14 79 7

1 099

om förekomsten av prisvariationer

för

kapitalvaror

Skolutbildning Ej uppg. Folkskola

Uppfattning

/o

Samma pris Olika pris Vet ej Totalt Bastal

31 Yrkesskola

%

°/ /o

10 74 16

Realex. Student- Totalt ex. el. högre

%

°//o

9 86 5

11 80 9

7 88 5

10 77 13

1 099

/o

269 Tabell 27. Upp fällningen

om förekomsten av rabatter vid köp av

kapitalvaror

Skolutbildning Uppfattning

Realex. Student- Totalt ex. el. högre °/ °/ °/ /o /o

Ej uppg.

Folkskola

Yrkesskola

%

0/

/o

%

35 39 4 22

45 36 7 12

47 39 2 12

56 32 1 11

40 38 4 18

1 099

R a b a t t förekommer ibland R a b a t t förekommer aldrig Vet ej Totalt 31

Bastal

Tabell 28. Uppfattningen

/o

av ordet

riktpris

Skolutbildning Uppfattning

Ej uppg.

Folkskola

Yrkesskola

°/

°/

%

/o

/o

Inte hört talas om riktpris Har hört talas om riktpris men vet

Realex. Student- Totalt ex. el. högre °/ /o % /o

16 Har hört talas om riktpris, ger följande beskrivning: Rekommenderat pris, ungefärligt Fast pris, kontrollerat pris, miniövriga svar: affärens pris, likapris, fabrikspris, maximipris etc.

20 Totalt

1 099

med det rätta av två givna

alternativ

31 Bastal

Tabell 29. Förmågan

att kombinera

ordet riktpris

Skolutbildning Alternativ

Ej uppg.

Folkskola

Yrkesskola

/o

°/

°/ /o

Realex. Student- Totalt ex. el. högre °/ /o % %

/o

Riktpris är det pris som alla butiker 36

32 Riktpris är ett ungefärligt pris som antvder prisets storlek Vet ej

51 13

62 5

65 6

90 5

57 11

Totalt

1 099

Bastal

270 Tabell 30. Medvetet val av viss inköpskälla

med hänsyn

till ett lägre pris

Skolutbildning Frekvens

Ej uppg.

Folkskola

Yrkesskola

°/ /o

°/

°/ /o

/o

Valt billig inköpskälla flera ggr under de senaste 6 månaderna. Valt billig inköpskälla endast någon enstaka gång H a r ej medvetet valt billig inköpskälla Totalt Bastal

31 Realex. Student- Totalt ex. el. högre °/ /o % /o

1 099

BILAGA 5

Riktprisannonseringens omfattning och utformning

I syfte att få klarlagt i vilken utsträckning vertikala riktpriser används i annonsering riktad till konsument har riktprisutredningen låtit utföra en undersökning av leverantörsannonseringen i vissa tidningar och tidskrifter. Samtidigt studerades hur riktprisbegreppet används, bl. a. med hänsyn till bruttoprisförbudets bestämmelser. Undersökningen h a r genomförts av ekonomie studerandena Anders Bjurner och Erik Landberg, som också i huvudsak utformat undersökningsrapporten.

Undersökningens

omfattning

och

upp-

läggning Undersökningen har — sedan de i förväg uppdragna riktlinjerna testats —• givits följande omfattning och uppläggning. I. Undersökningen omfattar annonser för konsumentvaror. II. Undersökningen omfattar annonser införda av leverantörer som marknadsför sina produkter genom fristående återförsäljare. III. Annonser enligt I och II är fördelade på följande varugrupper: 1. LIVSMEDEL: födoämnen, drycker, konfektyr, djurmat etc. 2. KEMISK-TEKNISKA ARTIKLAR: hushållsartiklar, läkemedel saluförda utanför apotek, kosmetika, hygienvaror etc. 3. TEXTIL: beklädnad, hemtextil, garner och mattor.

4. SKOR: allt slags fotbeklädnad. 5. HUSHÅLLSREDSKAP: kokkärl, bestick, vågar etc. 6. EL. HUSHÅLLSMASKINER: kyl- och frysskåp, tvättmaskiner, spisar, ugnar, vispar, hårtorkar, hobbymaskiner, rakapparater etc. 7. RADIO-TV, bandspelare, tonband, skivspelare. 8. MÖBLER. 9. UR. 10. FOTO: kameror, projektorer, film, diaramar, blixtaggregat etc. 11. BILAR, reservdelar och tillbehör. 12. SPORTARTIKLAR: båtar, båtmotorer, cyklar, mopeder, campingutrustning, fiskeredskap, trädgårdsredskap etc. 13. ÖVRIGA VAROR, dock ej böcker, noter, apoteksvaror, spritdrycker, tobak och petroleumprodukter. IV. Annonserna är klassificerade efter fyra kriterier, nämligen 1. utan prisangivelse. 2. med prisangivelse, benämnd »riktpris». 3. med prisangivelse, annan benämning (cirkapris m. m.). 4. med prisangivelse, utan antydan att priset får underskridas (otillåten annonsering). V. Undersökningen omfattar alla annonser enligt I—II i följande annonsorgans upplagor för år 1965:

272 Dagens Nyheter Sydsvenska Dagbladet Norrländska Socialdemokraten Året Runt Damernas Värld Se Motor Allt i Hemmet. F r å n början avsågs att särskilja annonser för nyintroducerade artiklar, nya modeller etc. vid undersökningen, men det visade sig av praktiska skäl omöjligt att genomföra detta. I undersökningen h a r vissa klassificerings- och gränsdragningsproblem förelegat. Bestämmande för vad som ansetts hänförligt till konsumentvaror har varit varans karaktär och i förekommande fall annonstextens utformning. Svårigheten att klart och entydigt definiera begreppet leverantörsannons har varit stor. Ett av problemen har varit att avgöra huruvida annons för en märkesvara med återförsäljarnamn angivet skulle medräknas. Dylika annonser har inte medtagits om återförsäljarnamnet stått i direkt anslutning till annonsens text och leverantörens namn samtidigt ej angivits. Avgörande har således varit vem som utåt stått som annonsör och inte vem som faktiskt utformat och betalat annonsen. I andra fall har det varit svårt att avgöra om en leverantörs prisangivelse avsett försäljning genom egna detaljhandelsbutiker, direktförsäljning till konsument etc. De nu antydda svårigheterna kan ha medfört att annonser i viss mån blivit felaktigt klassificerade. Vad gäller fördelningen på varugrupper h a r vissa artiklar varit svårplacerade. I görligaste mån har varorna hänförts till någon av de tolv definierade grupperna. I de fall detta inte tett sig möjligt utan att göra indelningen fiktiv, h a r varorna förts till gruppen »övriga».

Vid fördelningen av prisannonserna har till grupp 3 (»cirkapris» eller liknande angivelse) förts alla annonser som inte haft ordet »riktpris» tydligt utsatt. Gruppen omfattar prisannonser med benämningar som cirka, omkring, xx-kronorsklassen, i prisklassen, under, mindre än, »på gatan», rekommenderat, i prislägen från, fritt importhamn, rppris, r-pris, rp., rek.-pris. Sedan annonsundersökningen slutförts har materialet samlats i frekvenstabeller för vart annonsorgan för sig, varefter slutresultatet framtagits genom summerande av dessa uppgifter.

Undersökningens

resultat

I tabell 1 redovisas det sammanräknade undersökningsresultatet fördelat på varugrupper. Varugrupperna 1 och 2 utgör ca hälften av totala antalet annonser och dessa två gruppers procentuella andel prisannonser är så låg som 1 resp. 3 procent. De båda grupperna påverkar således i hög grad det totala relationstalet. För övriga elva grupper är den procentuella andelen prisannonser ca 22 procent. Undersökningsresultatet återges grafiskt i diagram 1, sid. 274. Antalet annonser med »riktpris» utgör ca 60 procent av totalantalet prisannonser. Antalet otillåtna annonser är 105, vilket motsvarar ungefär 6 procent av det totala antalet prisannonser. Antalet är störst för sportartiklar, hushållsredskap, ur och kemisk-tekniska artiklar. I relation till antalet prisannonser är frekvensen otillåten annonsering störst för sportartiklar, men i relation till totala annonsmängden är frekvensen störst för ur, inte mindre än 9 procent (se vidare diagram 2, sid. 274). Det förtjänar framhållas att de otill-

273 Tabell 1. Riktprisets 1.

användning 2.

i 3.

Annonser Annonser Antal le- utan pris- m »riktverantörspris» angivelse annonser % av 1 % av 1

Varugrupp

leverantörsannonser 4.

5.

6.

Annonser m. annan prisbenämning % av 1

Otillåtna prisannonser % av 1

Summa 2—5

1. Livsmedel 2. Kemisk-tekniska 3. Textil 4. Skor 5. Hushållsredskap. 6. El.hushållsmask. 7. Radio-TV 8. Möbler 9. Ur 10. Foto 11. Bilar 12. Sport 13. Övrigt

3 473 4 396 1 399 242 467 963 653 96 160 384 2 249 344 730

99 97 76 74 58 60 89 100 24 84 86 83 78

0 2 11 25 33 36 1

1 1 12 1 6 3 10

0 0 1

3 9 14

5 16 11 1 7

0 7 1

100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100

Totalt

15 556

3 1

Anm: Procenttalen är avrundade till närmast hela tal. Siffran 0 anger sålunda en andel mellan 0 och 0,499 procent.

låtna annonserna representerar endast 35 olika märkesvaror, av vilka 4 svar a r för nära hälften av ifrågakommande annonser. För t. ex. sportartiklar hänför sig större delen av de otillåtna annonserna till en tillverkare av båtmotorer. Flertalet av de 35 märkesvarorna har annonserats även med angivande av riktpris, cirka o. dyl. I de annonser, där riktpris eller liknande benämningar använts, har angivelsens tydlighet varit växlande. För varugruppen ur har ordet riktpris nästan undantagslöst placerats på undanskymd plats, d. v. s. inte i anslutning till det angivna priset. Liknande iakttagelser har sporadiskt gjorts även inom andra varugrupper, främst för hushållsredskap och bilar. Prisangivelsens noggrannhet har varierat från exakt angivande »på öret» till jämna hundratal kronor.

Vid en jämförelse mellan de undersökta annonsorganen har framkommit, att andelen prisannonser varierar starkt för vissa grupper. För t. ex. skor och ur är andelen annonser med prisangivelse betydligt större i dagstidningarna än i vecko- och månadstidningarna. Mellan å ena sidan dagstidningar och å andra sidan vecko- och månadstidningar har det totalt sett inte visat sig någon större olikhet i prisannonseringens andel; av dagstidningarnas leverantörsannonser har 14 procent prisangivelse, medan motsvarande siffra för övriga annonsorgan är 10 procent. Då de i undersökningarna medtagna annonsorganens representativitet ej är statistiskt säkerställd kan några slutsatser ej dras beträffande prisannonseringens omfattning i dagspress kontra vecko- och månadspress.

274 Diagram 1. Riktprisets

användning

i

leverantörsannonser

antal annonser 4500~|

___

| annonserutan prisangivelse innonser med riktpris el. liknande

4000-

3000-

2500-

1500-

1000800 600 400200 0

TTTTTTT

nnc

varugrupp

Diagram 2. Riktprisets pris annonsernas and el (%) 90-i

80-

benämning i

leverantörsannonser

otillåten annonsering benämningen cirkapris el. liknande

70-

benämningen riktpris

I

^S53_ 6

varugrupp

M 10

13 Totalt

BILAGA 6

Antal ärenden hos N F R och NO åren 1957-1965

1957 1958 1959 1960 1961 1962 1963 1964 1965 NFR A. Framställningar om förhandlingar för undanröjande av skadlig verkan av konkurrensbegränsning.. . B. Framställningar om dispens från förbuden mot bruttopriser och anbudsC. Remissärenden m. m Summa ärenden Därav ärenden rör. leverans-

ma

3 3

1 4

3 4

2 3 9

6 3 9

1 3 9

1 5 9

2 7 12

1 5 8

20 37 89

8 72

22 108

14 82

28 96

16 86

20 83

14 76

26 83

26 109

174 795

4 4

17 6 199

15 6 148

13 8 169

24 7 155

23 6 152

29 5 160

35 13 176

40 15 215

200 70 1509

104 NO B. 1. Anmälningsärenden . . . 2. Skriftliga förfrågningar C. 1. Av SPK ex officio företagna till NO överlämnade utredningar 2. Remissärenden

Summa ärenden 135 Därav ärenden rör. leverans47 Antal leveransvägransfall mot 5 1

I 74 fall av leveransvägran mot lågprisföretag under perioden 1960—1965 har 38 olika företag varit klagande. Två av dessa företag har klagat i 10 resp. 9 fall.

BILAGA 7

Skrivelse från näringslivets organisationer angående medverkan till en aktiv pris- och konkurrenspolitik

Till

Riktprisutredningen

Vår konkurrensbegränsningslagstiftning bygger väsentligen på en publicitetsoch förhandlingslinje som förutsätter näringslivets aktiva medverkan. Näringslivet har därför företrädare i näringsfrihetsrådet och i pris- och kartellnämndens styrelse och bedriver genom sina organisationer självsanering i olika former — en verksamhet som bidragit till att skilda arter av skadlig konkurrensbegränsning i stor utsträckning kunnat undanröjas. För att stärka vår internationella konkurrenskraft är det av största vikt att en fortsatt penningvärdesförsämring med dess sociala och ekonomiska vådor för konsumenter och näringsliv undvikes. En oundgänglig förutsättning är härvid att sträng återhållsamhet visas när det gäller löner och andra kostnader för att därmed så långt som möjligt hålla priserna nere, inte minst på varor och tjänster som har mera direkt betydelse för levnadskostnaderna. Det kan alltjämt förekomma former av prissamarbete vilkas förenlighet med gällande rätt kan ifrågasättas. Detta prövas i sista hand av näringsfrihetsrådet men enligt vår uppfattning bör skad-

liga konkurrensbegränsningar i första hand avvecklas genom frivilliga åtgärder av berörda företagare. Vi är även i fortsättningen beredda att aktivt verka för en effektiv konkurrens och därvid inte minst för att vertikala riktpriser och bindande prisavtal undanröjes i den mån de kan anses medföra skadlig verkan. Av vikt för prisutvecklingen är i många fall att konsumenternas prismedvetande vidgas. Detta kan motverka tendenser till prisstelhet. Riktprisutredningen har redovisat den uppfattningen att beteckningen riktpris är mindre lämplig från upplysande synpunkt och förordar därför att denna beteckning, både när den begagnas vertikalt och horisontellt, ersattes med beteckningen cirkapris. Härigenom framgår enligt utredningens mening tydligare att priset är enbart vägledande och fritt skall kunna frångås. Med hänsyn till vad ovan framförts vill vi även i fortsättningen medverka till en aktiv pris- och konkurrenspolitik samt uppmana våra medlemmar och medlemsorganisationer att iaktta sträng återhållsamhet vid kalkylering och prissättning på varor och tjänster,

277 att undanröja skadliga former av riktprissättning och annat prissamarbete samt

att vid prisannonsering och annan prisangivelse ersätta riktpris med cirkapris.

Stockholm den 6 april 1966 Kooperativa Förbundet John Sallborg

Sveriges Grossistförbund

Sveriges Hantverks- och Industriorganisation Hans Grundström

Sveriges Industriförbund

Sveriges Köpmannaförbund

Sveriges Lantbruksförbund

K E Gillberg

Einar

Axel

Harald

Kördel

Iveroth

Håkansson

BILAGA 8

Förteckning över myndigheter, särskilda sakkunniga samt organisationer med vilka utredningen haft överläggningar

Näringsfrihetsrådets ordförande Näringsfrihetsombudsmannen Statens pris- och kartellnämnd Bankinspektionen Försäkringsinspektionen Prisdirektoratet, Oslo Regeringsrådet Åke Martenius Professor Folke Kristensson Professor Assar Lindbeck Direktören, ekon. lic. Göran Tamm Kooperativa Förbundet Svenska Bankföreningen

Sveriges Grossistförbund Sveriges Industriförbund Sveriges Hantverks- och Industriorganisation Sveriges Köpmannaförbund Sveriges Lantbruks förbund Norges Industriförbund Norges Handclsstands Förbund Landsorganisationen Sveriges Akademikers Centralorganisation Tjänstemännens Centralorganisation

NORDISK UDREDNINGSSERIE (NU) 1966 1. La Cooperation internordique.

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1966 Systematisk

förteckning

(Siffrorna inom klämmer beteckna utredningarnas nummer i den kronologiska förteckningen)

Justitiedepartementet Lagberedningen. 1. Utsökningsrätt IV. [7] 2. Utsökningsrätt V. [38] Hyreslagstiftningssakkunniga. 1. Ny Hyreslagstiftning. [14]*. Undersökning angående hyressplittnngen. [16] Arbetspromemorier i författningsfrågan. [17] Decentralisering av naturalisationsärenden m. m. [20] 1963 års markvärdekommitté. 1. Markfrågan I. [23] 2. Markfrågan II. Bilagor. [24] Atomansvarighet III. [29] Vägfraktavtalet I. [36] Utrikesdepartementet Internationellt fredsforskningsinstitut i Sverige. [5]

Finansdepartementet 5 £ r s r[ långtidsutredning !• Svensk ekonomi 1966— ?«• ö y . f E x P ° r t °ch import 1966—1970. Bilaga 1. k Kh Tillgången på arbetskraft 1960—1980. Bilaga f , l8J T Handelns arbetskrafts- och investeringsbehov fram till 1970. Bilaga 3. [10] 5. Utvecklingstendenser inom undervisning, hälso- och sjukvård samt socialvård 1966—1970. Bilaga 6 [13] Ny myntserie. [4] Ny folkbokföringsförordning m. m. [16] Statliga betänkanden 1961—1965. [19] Oljebranschen. [21] Konsumtionskrediter i Sverige. [42] 196

Ecklesiastikdepartementet

Försvarsdepartementet Tygförvaltningens centrala organisation. [11] Strategi i väst och öst. [18] Skeppsholmens framtida användning. [27] Militärsjukvården. [35]

Yrkesutbildningen. [3] Arbetspsykologisk verksamhet. [40] 1962 års ungdomsutredning. III. l. Ungdomens förenings- och fritidsliv. [47]

Socialdepartementet Förenklad statsbidragsgivning till hälso- och sjukvården. [6] Omsorger om psykiskt utvecklingshämmade. [9] Läkemedelsförmånen. [28] Kommunerna och ungdomen. [32] De statliga undervisningssjukhusens organisation. [37] Y?*" d u t ° m . s k o l a a v ungdomsvårdsskoleelever. [43] Aktiv åldringsvård och handikappvård. [45]

Renbetesmarkerna. [12] Bostadsarrende m. m. [26] 1960 års jordbruksutredning. 1. Den framtida jordolitfken B ^ l f " t 3 ° ] 2' D&n f r a m t i d a JordbruksJaktstadgan m. m. [46]

Kommunikationsdepartementet Friluftslivet i Sverige. Del III. Anläggningar för det rörliga friluftslivet m. m. [33] Luftfartsverkets ekonomi och organisation. [34] Fordonskombinationer. [41]

Jordbruksdepartementet

Handelsdepartementet Ellagstiftningsutredningen. 1. Lagstiftning mot radiostorningar. [22] 2. Lagstiftning om elektriska anläggningar. [39] Sällskapsresor. [25] Prissamverkan och konkurrens. [48]

Inrikesdepartementet Bostadspolitiskt kreditstöd. [44]

ESSELTE AB, STOCKHOLM 1966