Bulvanlag : delbetänkande

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2013

Statens

offentliga utredningar

1983:46

i

lg Justitiedepartementet

Bulvanlag

Delbetänkande av

Kommissionen mot ekonomisk brottslighet

Stockholm 1983

Omslag Hasse Bergman ISBN 91-38-07810-4 ISSN 0375-250X Minab/Gotab Stockholm 1983

Til] Regeringen Statsrådet Ingvar Carlsson

Genom beslut den 25 november 1982 bemyndigade regeringen statsrådet Ingvar Car1sson att ti11ka11a en kommission

med tre iedamöter med uppdrag att 1ämna försiag om åtgär-

der mot ekonomisk brottsiighet.

Med stöd av detta bemyndigande förordnades samma dag ti11 1edamöter i kommissionen genera1direktören Sven

Heurgren, ordförande, regeringsrådet Gunnar Björne och

riksdagsiedamoten Arne Nygren.

Ti11 kommissionen har knutits två referensgrupper. Den första referensgruppen består av riksdagsiedamöterna Lennart Andersson, Lennart B1om, Tommy Franzên och U11a- Britt Åbark samt förbundssekreteraren Kari Danie1sson, ekonomichefen Birger Davidson, advokaten Bengt Ljusberg, förbundsordföranden 011e Söderman och direktören Per- Gunnar Vinge. Den andra referensgruppen består av upp-

bördsdirektören Lennart Bjerkner, byråchefen Esbjörn

Esbjörnson, 1änsåk1agaren Torsten Jonsson, länsrådet

Kar1-Erik Nord, tu11rådet Kari-Evert Rydberg, 1änsrådet Anders Thorne11, professorn Hans Thornstedt samt kronofogden 01of Törnkvist.

Kommissionen Iämnar i detta betänkande ett försiag ti11 bu1van1ag. Förs1aget har utarbetats av hovrättsassessorn Leif Carbe11, som är förordnad att biträda kommissionen som expert. Under arbetet har synpunkter inhämtats från ett f1erta1 personer och myndigheter med juridisk sakkunskap e11er praktiska erfarenheter av bulvanförhåiian-

den, b1.a. po1is-, åkiagare- och kronofogdemyndigheter.

Stockhoim i september 1983

Sven Heurgren Gunnar Björne Arne Nygren

/Leif Carbe11

Innehåli Sida

Sammanfattn ing

FÖRFATTNINGSFÖRSLAG

Försiag ti] 1 buivaniag

›- . ÖVERVÄGANDEN OCH FÖRSLAG 11 ›- . h- Iniedning 11 o-I . rv Utredningsuppdraget 14 »- . w Förhå11andena i andra länder 17 ›- . J:- Huvudprobiemen och den rättstekniska 19 iösningen Lagens uppbyggnad 22

Regier om bevisningen vid ifrågasatt

buivanskap 25

Civi1rätts1iga regier med sikte på

bu1vanförhå11anden 32 Närstående san bu1vaner 39 Straffrättsiiga regier om bulvanskap 49 .10 Särskiida bestämmeiser om vissa bulvan- 59 skap

IN) SPECIALMOTIVERING TILL BULVANLAGEN 61 IX) . ›- 1 § 61 rv . N 2 § 75 h) . w 3 § 79 IN) . J; 4 § 83 IN) . 01 5 § 85 IN) . O» 6 § 88 h) . \l 7 § 89 l\) . oo 8 S 90 IN) . KD 9 § 91 IV . ›- c 10 § 92

R) . v-I h- Övergångsbestämme1ser 92

BILAGA Kommissionens direktiv 93

Sammanfattning

En bulvan är en person som utåt uppträder i eget namn och som om han handlade för egen räkning, men som i

bara är ett verktyg för någon annan - en

verkligheten huvudman - san själv inte vill synas i sammanhanget.

Oftast är det fråga om att genom bulvanarrangemanget

olika förbud eller krav på tillstånd eller att i kringgå

sätta samhällets skydds- och kontrollregler ur övrigt så att från myndigheternas sida förspel ingripanden svåras eller omöjliggörs. Andra illegala syften med att bulvaner anlitas kan vara att huvudmannen därigenan söker det ansvar för som annars skulle åvila honom.

undgå gäld

Han kan också vilja slippa ifrån tillämpningen av tvingande lag, som skulle bli aktuell om han agerade öppet och i eget namn.

Inte bara fysiska personer kan uppträda som bulvaner. Även bolag, t.ex. dotterbolag, eller andra juridiska personer kan spela denna roll.

Några allmänna civilrättsliga eller straffrättsliga

om bulvanskap finns inte. För en bulvan gäller lagregler san för en person som handlar i i princip samma regler intresse. Detta inebär bl.a. att om en eget namn och eget bulvan medverkar vid brott eller annars förfar brottsligt blir det straffrättsliga regelsystemet tillämpligt. På vissa områden finns det dock bestämmelser som speciella

syftar till att förhindra att lagbestämmelser kringgås

av bulvaner. Lagen (1925:221) om bulvangenom anlitande

förhållanden i fråga om fast egendom (fastighetsbulvan-

sålunda i det fall ett förbud att förvärva lagen) gäller

fast egendom utan tillstånd eller godkännande kringgåtts

genan användande av bulvan.

2 Sammanfattning

En annan lag som innehåller regler om bulvanskap är lagen

(1934:239) om bulvanförhållande i fråga om aktier i vissa

bolag (aktiebulvanlagen). Även valutalagen (1939:350) har

en bulvanbestämmelse i sin 9 §.

I riksdagen väcktes under 1982 flera motioner med yrkanden om att ytterligare ska vidtas

åtgärder mot den

ekonomiska brottsligheten. Lagutskottet konstaterade vid behandlingen av dessa motioner - LU 1982/83:16 - att det i stor omfattning förekom att bulvaner användes i samband med sådan brottslighet och att det således finns starka skäl som talar för att samhällets att möjligheter ingripa vid bulvanförhållanden måste ökas. Utskottet därför

ansåg

att riksdagen borde hemställa hos regeringen an erforder-

liga lagstiftningsåtgärder, varvid det särskilt pekades

på att problemen med bulvanförhållandena i betydande

utsträckning orsakades av utrednings- och

bevissvårig-

heter. Riksdagen biföll lagutskottets hemställan (rskr 1982/83:89) varefter det sedermera ankommit kommis-

på

sionen mot ekonomisk att förbereda brottslighet och lägga

fram förslag till den åsyftade

lagstiftningen.

Det lagförslag som kommissionen nu lägger fram är bl.a.

inriktat på att komma tillrätta med de särskilda svårig-

heter som lagutskottet pekat i sin

på begäran an lag-

stiftning. Bulvanlagen innehåller sålunda flera regler av presumtionskaraktär. Härigenom läggs, i de fall illojala syften kan förmodas ligga bakom vad som utåt är avsett att framstå som oantastligt, i vissa fall en inte

obetydlig bevisskyldighet på dem som uppträder på sådant

sätt och i sådant sammanhang att bulvanskap antagligen föreligger. De som i första hand träffas av de regler som syftar till att underlätta bevisningen i mål an bulvan-

Sammanfattning 3

skap är sådana personer som dömts för ekonomisk brottslighet i samband med utövandet av näringsverksamhet.

Bulvanlagen innefattar både en civilrättslig och en straffrättslig reglering av bulvanskapen. Vid bulvanskap som anordnas av huvudsakligen illojala skäl, dvs. för

att undgå ansvar för gäld eller för att kringgå tvingande

lag, läggs ett solidariskt ekonomiskt ansvar på huvud-

mannen och bulvanen för de fordringar för tredje man som en bulvanhandling kan ge upphov till. Härigenan kan lagens preventiva verkan förmodas bli förstärkt och bulvanarrangemangen framstå som än mindre attraktiva. Bl.a. omintetgörs därigenom själva den effekt som vanligen

eftersträvas - att huvudmannen inte ska ådra sig något V

ekonomiskt ansvar för den verksamhet han i realiteten bedriver.

I sin hemställan om lagstiftning pekade lagutskottet

också på de särskilda problan san uppkommer på grund av

att närstående till huvudmannen ibland anlitas som bulvaner. Det förekommer bl.a. att närstående anordnar

sina förmögenhetsförhållanden sinsemellan på ett sätt som

innebär att man på ett illojalt sätt drar sig undan det

ansvar för gäld som normalt ska åvila den som sysslar med ekonomisk verksamhet. Kommissionen diskuterar en möjlig väg att angripa dessa problem, men föreslår inte i detta

sammanhang någon särskild lagbestämmelse med sikte på

just dessa frågor. De allmänna relgerna om bulvanskap som

ingår i förslaget är emellertid givetvis tillämpliga även

i de fall en närstående anlitas som bulvan varför det

behov av lagreglering som lagutskottet pekat på i

huvudsak blir tillgodosett därigenom.

I de fall bulvankonstruktioner används för att kringgå i

lag föreskrivna förbud eller krav på tillstånd m.m. -

4 Sammanfattning

t.ex. näringsförbud e11er tiiistånd att köpa fast egendom - föresiår kommissionen ett särskiit straffrättsiigt ansvar för huvudmannen. Han ska kunna dömas för buivanbrott, en ny brottstyp som introduceras genom buivanlagen. Även beträffande den som iåter sig utnyttjas som buivan skärps straffansvaret. Redan om han hade skäiig aniedning anta, att det buivanskap han stäiit sig ti11 förfogande för anordnades för att främda brott, ska han kunna straffas. En sådan regei kan sägas innebära ett ansvar för oaktsam medverkan ti11 annans brott och innebär en betydande skärpning i förhåiiande ti11 vad som gäiier nu.

I ett särskiit avsnitt av lagen tas särskiida bestämmeiser upp an vissa buivanförhåiianden. Det är i huvudsak de gam1a fastighetsbulvan- och aktiebuivaniagarnas be-

stämmeiser an avveckiing av buivanskapen genom tvångs-

försäijning som här har arbetats samman och i någon mån

moderniserats. Avsikten är att de nuvarande lagarna ska upphöra när bulvaniagen träder i kraft, eniigt försiaget den 1 juii 1984.

Författningsförslag 5

Förslag till Bulvanlag

Härigenom föreskrivs följande.

Allmänna bestämmelser

1 §

Den som på annans uppdrag eller eljest till följd av

avtal med annan driver rörelse eller förvärvar egendom

eller ingår avtal eller eljest företar åtgärd eller

rättshandling i eget namn, men för huvudsakligen denne andres (huvudmannens) räkning, företar en bulvanhandling och är bulvan för huvudmannen om det skäligen kan antas att detta sätt att ordna förhållandena (bulvanskapet) använts huvudsakligen för att i huvudmannens intresse utåt dölja denne.

Finns grundad anledning anta att en bulvanhandling företagits och har den som framstår som huvudman meddelats näringsförbud eller senare än fem år innan

handlingen företogs begått brott i samband med utövande

av näringsverksamhet, för vilket han ådömts annan påföljd

än böter, skall ett bulvanskap anses föreligga, om det inte visas att den handlande uppträtt självständigt i förhållande till huvudmannen.

Är den som framstår som huvudman en juridisk person skall vad som sägs i andra stycket även gälla, om vad som där föreskrivs om huvudmannen är tillämpligt på den som företräder den juridiska personen, antingen som ställföreträdare eller genom att faktiskt handha ledningen.

6 Författningsförsiag

2 §

Uppkommer på grund av en buivanhandiing en fordran för

tredje man får denne, vid buivanbrott eniigt 3 §, göra fordran gä11ande mot såväi huvudmannen som buivanen, viikendera han heist vi11; detsamma gäiier om det inte visas att anordnats buivanskapet av huvudsakiigen annan

aniedning än att huvudmannen ska11 undgå ansvar för

gäid

e11er kringgå iag som inte får Avser frångås genom avta1. bu1vanhand1ingen förvärv e11er annat avtal som på grund

av föreskrift i 1ag är ogiitigt om det ingås av huvudmannen sjäiv får dock fordran inte göras gäiiande mot denne.

Varken huvudmannen e11er buivanen kan i fa11 som avses i

första stycket grunda någon rätt mot tredje mannen på

grund av en buivanhandiing annat än i den mån denne gjort fordran gä11ande mot honom och fordrans fuiigöran-

de, på grund av avtai e11er eljest, förutsätter en mot-

prestation från tredje mannens sida.

3 §

Företas en buivanhandiing, ett för viss verkvarigenom samhet eiier visst siag av förvärv i iag föreskrivet

förbud e11er krav på registrering e11er tiiistånd e11er

ett av domstoi e11er meddeiat myndighet föreiäggande

kringgås, döms huvudmannen för buivanbrott tiil böter

e11er fängeise i högst två år.

Är juridisk person huvudman vid gärning som avses i första stycket, ska11 den san företräder den juridiska personen, antingen som stäliföreträdare e11er genom att faktiskt handha iedningen, anses som gärningsman.

Författningsförslag 7

4 §

Har en brottsiig gärning främjats genom ett buivanskap och är gärningen av beskaffenhet att föranleda ansvar för huvudmannen, ska11 buivanen, om han hade skäiig anledning anta att bulvanskapet anordnades för att främja brott, dömas för buivanbrott eniigt 3 § första stycket i denna 1ag. Vad san sagts nu gä11er dock ej om buivanen en1igt 23 kap. brottsbaiken ska11 ådömas ansvar för medverkan

til) gärningen i fråga.

Är juridisk person bu1van vid fa11 som avses i första stycket, äger 3 § andra stycket motsvarande tiliämpning.

Särski1da bestämmeiser om vissa buivanskap

5 §

Kringgås genom en buivanhandling ett förvärvsförbud e11er

en prövning av en fråga an förvärvsti11stånd som har

föreskrivits i

1. 1agen (1955:183) om bankröre1se,

2. lagen (1975:1132) om förvärv av hyresfastighet m.m.,

3. iagen (1976:240) om förvärv av eidistributionsaniäggning m.m.,

4. jordförvärvs1agen (1979:230),

5. iagen (1982:617) om utiändska förvärv av svenska företag m.m., e11er

8 Författningsförs1ag

6. 1agen (1982:618) om utiändska förvärv av fast egendom m.m.,

ska11 domsto1 på taian av a11män åklagare förordna att

kronofogdemyndigheten, sedan sex månader förf1utit efter det att domen vunnit 1aga kraft, ska11 pröva om den egendan e11er rättighet som bu1vanhand1ingen avser skal]

säijas på 0ffent1ig auktion e11er, i fråga om aktier,

genom fondkommissionär. Avser bu1vanhand1ingen aktier och är bu1vanen införd som aktieägare i aktieboken, ska11 domstoien vidare förordna att bu1vanen inte får utöva de befogenheter som ti1k0mmer en sådan aktieägare. Anteckning häron ska11 göras i aktieboken, sedan domen vunnit laga kraft.

Talan som avses i första stycket ska11 föras mot buivanen. Huvudmannen ska11 beredas ti11fä11e att yttra sig i må1et.

Ett förordnande enligt första stycket första meningen, ska11 innehå11a en erinran an föreskrifterna i 6 §.

6 §

Kronofogdemyndigheten ska11 förordna om försä1jning en1igt 5 S, om det inte visas att egendomen e11er rättigheten har överiåtits. B1ir en sådan över1åte1se inte

bestående, ska11 kronofogdemyndigheten på nytt pröva

frågan om försäijning.

7 §

Visas det, efter att ett förordnande om försä1jning meddeiats, att egendomen e11er rättigheten före eiier efter förordnandet har överiåtits, får kronofogdemyndigheten

Författningsförslag 9

besluta att förordnandet inte skall gå i verkställighet.

I övrigt skall så anses och så förfaras som om egendomen hade utmätts

1. i fråga om annat än fast egendom och tomträtt, för

betalning av fordran hos bulvanen, samt

2. i fråga om fast egendom och tomträtt, för fordran med

bästa förmånsrätt däri efter sådana rättigheter som besvärade egendomen redan innan bulvanhandlingen företogs och har förmånsrätt före alla befintliga fordringar.

Försäljning får inte ske till huvudmannen eller bulvanen. Bestämmelserna i 9 kap. 4 § första och andra styckena samt 12 kap. 40 § första stycket andra meningen

utsökningsbalken skall inte tillämpas på försäljningen.

Avges vid offentlig auktion bud som sålunda får antas, skall försäljning ske även om innehavare av fordran bestrider det. Huvudmannen och bulvanen svarar solidariskt för kostnad som inte kan tas ut ur köpeskillingen för det sålda enligt 17 kap. 7 § utsökningsbalken.

8 §

Huvudmannen och bulvanen får av domstol förbjudas att vid förvaltningen av egendom eller rättighet, son skäligen kan antas komma att bli föremål för ett sådant förordnande som avses i 5 § första stycket, vidta en viss

åtgärd om denna kan antas skada ett allmänt intresse.

Genom ett sådant förbud får också bestämmas att bulvanen inte får överlåta eller pantsätta egendomen eller rättigheten utan att domstolen godkänner det.

10 Författningsförslag

Ett förbud enligt första stycket skall verkställas genast och gäller även mot den som huvudmannen eller bulvanen

har upplåtit en nyttjanderätt till. On inte domstolen

bestämmer annat, upphör förbudet att sedan gälla försäljning har skett och auktionen vunnit laga kraft eller sedan det blivit att förordnande avgjort an försäljning inte kommer att meddelas. I övrigt skall i om

fråga förbud 15 kap. rättegångsbalken om kvarstad i

gälla tillämpliga delar.

9 §

Domstolen skall underrätta om ett kronofogdemyndigheten förordnande enligt 5 §, så snart domen vunnit laga kraft.

Ett förordnande enligt 5 § som gäller fast egendom eller tomträtt skall genast anmälas till inskrivningsmyndigheten för anteckning i fastighetsboken eller tomrätts: boken.

10 §

Kronofogdemyndighetens beslut enligt denna lag får överklagas i den ordning son föreskrivs i utsökningsbalken.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1984, då lagen

(1925:221) om bulvanförhållande i fråga an fast egendom

och lagen (1934:239) om bulvanförhållande i fråga om

aktier i vissa bolag skall upphöra att gälla.

1 ÖVERVÃGANDEN OCH FÖRSLAG

1.1 Iniedning

En bulvan är en person som utåt uppträder i eget namn och sun an han handlade för egen räkning, men som i

verkligheten bara är ett verktyg för någon annan - en

huvudman - som sjäiv inte vi11 synas i sammanhanget. Aniedningen ti11 att huvudmannen vili håiia sig i bakgrunden och döija att det i sjäiva verket är han som faktiskt bestämmer över och har nyttan av vad bulvanen

förvärvat e11er på annat sätt vunnit genom sina åt-

göranden kan någon gång vara respektabei. Oftast är det

eme11ertid fråga un att genun buivanarrangemanget kringgå

o1ika förbud e11er krav på tiilstånd e11er att i övrigt

sätta samhäiiets skydds- och kontroiiregier ur spe1 så att ingripanden från myndigheternas sida försvåras e11er omöjiiggörs. Andra i11ega1a syften med att buivaner

aniitas kan vara att huvudmannen därigenom söker undgå

det ansvar för gäid som annars sku11e åviia honom. Han kan också viija siippa ifrån tiiiämpningen av tvingande 1ag, som sku11e b1i aktue11 om han agerade öppet och i eget namn.

Inte bara fysiska personer kan uppträda som buivaner. Även boiag, t.ex. dotterboiag, eHer andra ;juridiska personer kan speia denna ro11. Genom i rättspraxis utvecklade regier om s.k. ansvarsgenombrott kan eme11ertid i de fa11 en juridisk person skjutits in som bu1van meiian en huvudman och dennes medkontrahent, huvudmannen ibiand b1i direkt bunden i förhåiiande ti11

överväganden och förslag

medkontrahenten trots att bulvanen varit den san utåt framstått som handlande.

Några allmänna civilrättsliga eller

straffrättsliga lagregler an bulvanskap finns inte. För en bulvan gäller samma regler som för en person som handlar i eget namn och eget intresse. Detta innebär bl.a. att om en bulvan medverkar vid brott eller annars förfar blir brottsligt det straffrättsliga regelsystemet På vissa tillämpligt. områden finns det dock bestämmelser som syftar till att förhindra att lagbestämmelser

kringgås genom anlitande av

bulvaner.

Sålunda finns sedan länge en lag (1925:221) om bulvan-

förhållanden i fråga om fast egendom

(fastighetsbulvanlagen). Denna gäller i det fall ett förbud att förvärva fast egendon utan tillstånd eller godkännande

kringgåtts genom användande av bulvan. I lagen stadgas att domstol på talan av åklagare ska förordna att krono-

fogdemyndigheten, om fastigheten inte avyttras till någon

sun har rätt att förvärva den, ska pröva on egendomen ska

försäljas på offentlig auktion. Vid en sådan auktion får

fastigheten inte inropas av bulvanen eller hans huvudman. Domstolen får också förordna om förbud för bulvanen och huvudmannen att använda vissa

fastigheten på i lagen

angivna sätt under tiden fram till dess att fastigheten försålts. Det stadgas alltså inte av det ogiltighet förvärv varigenom bulvanen förvärvat för sin fastigheten huvudmans räkning, och bulvanen torde således få betraktas som ägare fram till Att huvudmannen försäljningen. inte kan ses som ägare följer av förvärvsförbudsreglerna.

överväganden och försiag 13

En annan iag som innehåiier regier om bulvanskap är 1agen

om buivanförhåiiande i fråga om aktier i vissa

(1934:239) (aktiebulvaniagen). Det är ju förbjudet för boiag utiänningar och för vissa andra s.k. kontroiisubjekt, vari ut1ändskt infiytande i viss utsträckning kan förekomma, att deis förvärva bundna aktier de1s utan särskiit tiiistånd förvärva fria aktier av viss omfatti svenska aktieboiag. (Se härom numera fr.o.m. ning den 1 januari 1983 iagen (1982:617) an utiändska förvärv

av svenska företag m.m.). On detta förbud kringgås genom

användande av bu1van straffas denne - men inte huvude11er Domstoi ska mannen - med dagsböter fängeise.

vidare ta1an av åkiagare förordna att aktierna ska på

säijas efter kronofogdemyndighetens bestämmande. Dessförinnan har bu1vanen en viss frist att avyttra aktierna ti11 som har rätt att förvärva dem. Buivanen får

någon

inte själv köpa aktierna vid den av kronofogdemyndigheten anordnade försäijningen. Inte heiier i detta fa11 stadgas a11tså ogiitighet för buivanens aktieförvärv. Under tiden

fram ti11 dess att aktierna på nytt avyttras torde då -

liksom i fastighetsfaliet - buivanen få betraktas som ägare och den som forme11t kan utnyttja de rättigheter san föijer med aktieinnehavet.

Inom justitiedepartementet har visst förberedande arbete bedrivits för en översyn av 1925 och 1934 års buivan- Arbetet har i huvudsak syftat tili en modernise- Iagar. ring av iagarna.

(1939:350) föreskriver i 9 § 2) böter e11er Va1uta1agen

i högst ett år för den som uppsåtiigen använder

fängeise

av e11er medverkar som buivan för att kringgå förbud

sig san avses i 1). Eniigt denna bestämmeise kan a11tså såväi huvudmannen som buivanen dömas ti11 straff vid anordnandet av buivanskap. Lagen (1975:985) om ti11fä11ig

14 överväganden och förslag

-handel stadgar i 10 § böter för den som driver tillfällig handel utan vederbörligt tillstånd eller utan att godkänd föreståndare finns eller i strid mot villkor eller föreskrift som särskilt meddelats. Till samma straff dömes den san för annans räkning driver eller förestår sådan olovlig handel. sistnämnda regel är möjligen en straffbestämmelse även för bulvaner.

Även bestämmelserna i konkurslagen (1921:225) om näringsförbud riktar sig bl.a. mot bulvanförhållanden. Enligt dessa bestämmelser kan nämligen näringsförbud meddelas inte bara en legal ställföreträdare för en juridisk person, utan också den som faktiskt handhaft ledningen eller förvaltningen av dess angelägenheter. I

direktiven till den pågående utredningen om en

utvidgning av möjligheterna att meddela näringsförbud (Näringsförbudskommittên, Ju 1981:03) framhålls bl.a. att de problen san bulvanförhållanden av olika slag kan erbjuda måste uppmärksammas.

1.2 Utredningsuppdraget

I riksdagen väcktes under år 1982 flera motioner med

yrkanden om att ytterligare åtgärder skulle vidtas mot

den ekonomiska brottsligheten. I motion 1981/82:1582 av

Lars Werner m.fl. (vpk) anfördes att det för åklagar-,

polis-, skatte- och kronofogdemyndigheter var välkänt att bulvaner ofta anlitas i samband med ekonomisk brottslighet. Enligt motionärerna var det ofta svårt att binda en

bulvan vid svårare brott eftersom han saknade uppsåt.

Härtill kom att bulvanen i många fall var obestånd på eller saknade utmätningsbara tillgångar. Vidare framhölls

att åtgärder som exempelvis förvärvstillstånd och

näringsförbud inte hade någon effekt när bulvaner

anlitas. Motionärerna ansåg att möjligheten att anlita

överväganden och förslag 15

bulvaner inte fyllde någon seriös funktion och att en

generell kriminalisering av bulvanskap borde genomföras. De yrkade att det anförda skulle ges regeringen till känna.

Också i motion 1982/82:1239 av Hans Petterson i Helsingborg och Bengt Silverstrand (båda s) framhölls att användningen av bulvaner var ett inslag i den ökande ekonomiska brottsligheten, särskilt vid vissa transaktioner, t.ex. fastighetsaffärer och överlåtelser av restauranger och illegala spelklubbar. Enligt motio-

närerna användes bulvaner i många fall för att

myndigheternas ingripanden skulle försvåras eller

fördröjas. Motionärerna ansåg att regler om närings-

förbud inte var tillräckliga när det gällde bulvaner som anlitas i klart fingerade rättsförhållanden, varför man måste tillskapa bestämmelser son förhindrar att samhället står maktlöst. De yrkade att riksdagen skulle föreläggas förslag till lag som kan förhindra användandet av bulvaner.

Lagutskottet anförde i betänkande (LU 1982/83:16) i anledning av de nu nämnda motionerna följande:

Som motionärerna framhåller förekommer det i betydande utsträckning att bulvaner används i samband med ekonomisk brottslighet. Flertalet av de instanser som yttrat sig över motionerna har också

pekat på att bulvanförhållanden utgör ett stort

problem i kampen mot sådan brottslighet. Genom att bulvaner anlitas sätts olika skydds- och kontrollregler ur spel och ingripanden från myndigheternas sida försvåras eller omöjliggörs. Ett allvarligt problem är också att allmänhetens tilltro till

myndigheternas förmåga att förhindra brottsliga

16 Överväganden och förslag

eller illojala handlingar minskar. Enligt utskottets mening finns det således starka skäl som talar för att samhällets möjligheter att vid bulvaningripa

förhållanden måste ökas. En utredning av frågan bör

därför komma till stånd.

När det gäller den nännare inriktningen av ett utredningsarbete vill utskottet framhålla att ett generellt förbud mot anlitande av bulvaner inte

synes vara en framkomlig väg. Son påpekats av några

remissinstanser förekommer det även i seriösa sammanhang att bulvaner används. Svåra gränsdrag-

ningsproblem kan vidare uppstå gentemot kommissio-

närs- och fullmaktsförhållanden. Utskottet vill

också peka på vad som uttalats i remissyttrandena

från riksskatteverket, advokatsamfundet och LO, nämligen att problemen med bulvanförhållanden i betydande utsträckning orsakas av utrednings- och

bevissvårigheter. Enligt utskottets mening bör man

därför liksom hittills skett med lagstiftingripa

ningsåtgärder på de rättsområden där behovet av att

förhindra bulvanskap är störst. Huruvida regler om bulvanförhållanden skall ges en straffrättslig eller civilrättslig utformning anser sig utskottet nu inte böra ta ställning till. är emellertid att en Viktigt

lagreglering tar sikte på huvudmannen snarare än på

bulvanen. Eftersom erfarenheterna visar att närstående till huvudmannen ibland anlitas san bulvaner bör behovet av särskilda regler för sådana fall övervägas. Utskottet vill också understryka betydelsen av att utrednings- och bevisproblemen beträffande bulvanförhållanden uppmärksammas.

överväganden och förslag 17

Det bör ankomma på regeringen att bestämma de

närmare formerna för utredningsarbetets bedrivande. vill utskottet emellertid erinra om I sammanhanget

det som pågår beträffande en

utredningsarbete utvidgning av möjligheterna att meddela närings-

förbud även omfattar bulvanfrågor.

Vad utskottet sålunda anfört med anledning av motionerna 1239 och 1582 yrkande 7 delvis bör riksdagen san sin mening ge regeringen till känna.

har bifallit vad lagutskottet hemställt (rskr Riksdagen

1982/83:89) varefter det sedermera ankommit på

kommissionen mot ekonomisk brottslighet att utföra det åsyftade (Kommissionens direktiv; se utredningsarbetet. bilaga till detta betänkande.)

1.3 Förhållandena i andra länder

Inom ramen för det arbete som bedrivs inom näringsförbudskommittên (Ju 1981:03) har genom utrikesförmedling upplysningar inhämtats om de departementets förhållandena i andra länder, bl.a. med rättsliga avseende Svar har erhållits från

på bulvanproblematiken.

de svenska ambassaderna i Danmark, Norge, Finland, Storbritannien, Förbundsrepubliken Tyskland, Frankrike, USA och Canada. Enligt flertalet av Österrike, Schweiz,

de upplysningar som lämnats har emellertid inte i något

av dessa länder de frågor som uppkommer vid bulvanskap

föranlett särskild allmän lagstiftning med sikte

någon just på bulvaner eller deras huvudmän.

liknande våra regler on näringsförbud har Lagstiftning

däremot i Förbundsrepubliken Tyskland tillämpats på

sådant sätt att den även ska förhindra kringgående genom

18 Överväganden och förslag

anlitande av bulvan. I rättstillämpningen har sålunda näringsförbud ibland även meddelats den som agerar som

bulvan för den som på allmänna grunder fått sådant

förbud. Ett särskilt stadgande om straff - i fängelse högst ett år eller böter - för den son ställer sig till förfogande som bulvan i sådana sammanhang, har också införts (se Landmann-Rohmer, Kommentar zur Gewerbeordnung, 1980, s. 52 f). I den tyska strafflagen finns vidare bland de allmänna bestämmelserna en regel som gör det möjligt att bestraffa en bulvan som figurerar i samband med näringsverksamhet. En förutsättning för att

bulvanen ska kunna åläggas ansvar är dock att huvudmannen

kan dömas för brott. Regeln är tillämplig både när bulvanen handlar för en juridisk person och när han agerar för en enskild näringsidkare.

I Storbritannien har ett viktigt med utredningsbetänkande förslag till genomgripande förändringar i den brittiska insolvensrätten nyligen lagts fram (Insolvency Law and Practice, Report of the Rewiew Committee, june 1982. Ordförande har varit Sir Kenneth Cork). Det föreslås även

här på liknande sätt att näringsförbud efter domstols-

prövning (discretionary disqualification) ska kunna

åläggas bl.a. den son handlar san bulvan åt en person

vilken han vet är ålagd näringsförbud. Att handla som

bulvan i ett sådant fall ska också enligt förslaget konstituera ett särskilt brott. Vidare ska såväl huvudmannen son bulvanen i vissa fall vara personligt ansvariga för skulder som uppkommer under den tid då näringsförbudet överträds (nyssnämnda Report s. 409- 411).

\ överväganden och förslag 19

1.4 Huvudproblemen och den rättstekniska lösningen

Med från vad lagutskottet anfört kan de

utgångspunkt

problem som är förknippade med bulvanskapen sammanfattningsvis anses vara följande: Bulvanskapen gör det ofta

möjligt att undgå det ansvar för gäld som i många fall

normalt bör vara förbundet med att ekonomisk verksamhet

bedrivs. De tjänstgör som verktyg för att kringgå lag,

dels ibland tvingande lagstiftning till tredje mans skydd eller skattelagstiftning, dels framför allt

lagstiftning som uppställer förbud eller krav på

tillstånd för visst förvärv eller viss verksamhet. Även

myndigheters påbud eller förelägganden kan kringgås genom

att en bulvan anlitas. De utgör ofta den juridiska konstruktion bakom vilken närstående utåt döljer sina i själva verket gemensamma ekonomiska intressen. Bulvanskapen där närstående används som bulvaner är särskilt frekventa. Utrednings- och bevisproblemen är vid brott och oegentligheter där bulvaner är inblandade, med hänsyn till bulvanskapens natur och syfte att skyla verkligheten, mer svårbemästrade än annars.

Vid de överläggningar som kommissionen haft med bl.a.

företrädare för polis-, åklagar- och kronofogdemyndig-

heterna har dessa återkommande framhållit hur vanligt det är att bulvankonstruktioner förekommer i de mest skilda

och ibland helt oväntade sammanhang. Ena gången används

en bulvan för att inom en restaurangrörelse erhålla ett

utskänkningstillstånd som annars skulle ha förvägrats,

medan det en annan kan vara fråga om att inför en gång förestående konkurs tömma ett företag på dess tillgångar

genom skenöverlåtelser till en bulvan. Genom bulvankonstruktioner söker fantasifulla och mindre nogräknade

att undgå betalningsansvar för skatter och

företagare avgifter och även att åstadkomma en felaktig eller olämplig placering av arbetsgivaransvaret i förhållande till

sina anställda. Exemplen kan mångfaldigas. Det ställer

20 överväganden och förslag

sig därför svårt att på förhand överblicka

och genom punktregleringar effektivt möta alla de fall där bulvanskap kan tänkas komma till san ett medel användning att komma ifrån skyldigheter eller samhällets och skyddskontrollregler. Detta talar för att problemen angrips genom ett generellt grepp i en särskild lag.

Även rättstekniska skäl talar för en sådan lösning.

Syftet att undgå ansvar för gäld är till sin art av

generell natur. Det kan alltså förekomma vid all slags ekonomisk verksamhet och kan inte anses vara mera framträdande vid en viss sorts verksamhet än vid en annan. Lagregler för att motverka ett sådant bör syfte därför ges en generell räckvidd och inte till sin tillämplighet begränsas till exempelvis viss bransch eller viss typ av transaktioner. Även för det fall det för ett visst bestämt område skulle finnas en lagstiftning inom vars ran regler om bulvanskap i och för sig skulle kunna passas in, bör man därför avstå från sådana punktregleringar. Dels därför att den befintliga

lagstiftningen därigenom skulle tyngas av en mångfald

bestämmelser med oftast helt likartat innehåll, dels därför att det generella problemet ändock inom icke

många

lagreglerade områden skulle kvarstå olöst.

Vid det illojala syftet att krav

kringgå på tillstånd,

förbud eller förelägganden som uppställs eller föranletts av gällande lagstiftning är måhända de invändningar som kan riktas mot en särskild reglering i respektive lag inte lika bärande som beträffande att

syftet undgå gäld. Vad som här närmast kommer i fråga, nämligen en

straffrättslig reglering, skulle väl i och för sig kunna

överväganden och försiag 21

ta uttryck i särskiida ansvarsbestämmeiser sun tas in sig i de särskiida iagar där förbudet etc. finns föreskrivet. Dessa iagar omfattar ju också definitionsmässigt en

heitäckande reg1ering av det område det är fråga om

varför några oregierade områden såson beträffande syftet

att undgå gäid inte behöver befaras. Exempeivis fastig-

hetsbu1van1agen e11er bestämmeiserna om näringsförbud i konkurslagen sku11e aiitså i så fa11 kunna komp1etteras

med särskilt utformade straffbestämmeiser med sikte på

buivanskap. I och för sig är detta säkert praktiskt Bortsett från att även här den tidigare invändmöjiigt. ningen, om att Iagstiftningen därigenom sku11e tiil synes onödigtvis komma att tyngas av en he1 serie nya bestämme1ser, äger sin giitighet, tiiikommer emeiiertid att även de straffrätts1iga bestämmeiserna torde resa

åtski11iga frågor som närmast utes1utande är av genere11

natur och därför också bäst får sin iösning genom genereiia regier. Så torde exempeivis de definitions-

frågor som ofrånkomiigen uppkommer i samband med

utformandet av rekvisiten i straffbestämmeiser för huvudsakiigen vara gemensamma och bäst vinna bulvanskap sin lösning genom en enda mer aiimänt hå11en iagreglering. Vidare är de av b1.a. lagutskottet särskiit

och bevisfrågorna vid buivanskap påtaiade utrednings-

inte och begränsade ti11 vissa typer av specie11a utan ett prob1em, vä1 iämpat för

kringgående genere11t

ett samiat i mer aiimänt hå11na reg1er. På samma grepp sätt är de straffrättsiiga probiem, som buivanens medverkan vid buivanskapet ger upphov ti11, av a11män

natur och inte specieiia för någon e11er några typer av

de handiingar som syftar ti11 att kringgå 1ag.

Huruvida iagstiftningsåtgärder mot bulvanskap bör komma

tili uttryck i punktbestämmelser som stoppas in på

i den befintiiga iagstiftningen e11er om Iämpiig p1ats

22 överväganden och förslag

det är bättre med ett mer samlat med sikte en

grepp på särskild lag om bulvanförhållanden, bör även styras av

omfattningen och karaktären hos de regler som kommer att

föreslås. Blir det ganska många eller omfattande

regler är det naturligare att samla dessa i en särskild lag, även om det kan synas innebära en i viss mån okonventionell att blanda rättssystematik samman civilrättsliga och straffrättsliga bestämmelser av mera självständig betydelse i en och samma lag. Rättstekniskt innebär det också som tidigare berörts en stor fördel om man kan bygga upp en begreppsapparat genom inledande bestämmelser

i en särskild lag, där definitioner ges på vad som i

fortsättningen regleras. Effekten av det greppet går man

miste om vid punktregleringar i olika lagar.

Från informationssynpukt slutligen är det av stort värde om de reformer som föreslås kan presenteras samlade i en lag. Inte minst har det ett värde att i en särskild lag få fastslaget att rättsordningen allmänt tar avstånd från och ogillar i illojalt syfte anordnade bulvanskap. Detta kan stärka motviljan hos dem som ombeds vara bulvaner mot att delta i bulvanarrangemang, även om de inte annat än helt diffust har klart för sig vad deras medverkan ska tjäna till.

De bestämmelser som kommissionen vill föreslå bör av nu anförda skäl tas upp i en särskild lag. Lagen har givits namnet bulvanlag.

1.5 Lagens uppbyggnad

Bulvanskap som partsbindningsmedel är en komplex rättsfigur, huvudsakligen utbildad i rättspraxis.

Rättsläget anses alltjämt på åtskilliga punkter oklart.

överväganden och förslag 23

En detaljerad bestämning av begreppet buivan, avsedd att täcka samtiiga fa11 finns inte i svensk rätt. Termen buivan saknar också en av svenska jurister aiimänt godtagen innebörd säger Grönfors (Stä11ningsfu11makt och bulvanskap, Sth 1961, s. 282) som också citerar Ernst Trygger från riksdagsdebatten 1925 då fastighetsbuivan-

iagen antogs: När man syssiat med juridik en iång föijd

av år, biir man häpen, då man möter ett sådant uttryck i en 1ag som uttrycket buivan.

Det sagda pekar mot att en 1ag som aiimänt behandiar buivaner och vissa andra fenomen i detta begrepps omedeibara närhet iniedningsvis bör ta upp vissa grund1äggande

definitionsfrågor. Detta medför, som framgått tidigare,

rättstekniska fördeiar, genom att de regier som sedan

tar upp de oiika speciaifrågorna kan bygga på redan kända

begrepp. På så sätt undviks onödiga upprepningar. Lagtexten kan också göras kortare och tydiigare inriktas

på de väsentliga sakfrågor som avses med respektive

bestämmelse. I den mån fråga är om regier av straffrätts-

iig karaktär måste dessutom hänsyn tas tiil den inom

straffrätten upprätthåiina 1ega1itetsgrundsatsen. Vissa

anspråk på definitionerna måste såiunda stä11as om de

ska tjänstgöra som delrekvisit i sådana bestämmeiser som anger förutsättningarna för att en handiing ska11 vara straffbar. Detta ta1ar ytteriigare för att det redan i iagens iniedning siås fast vad som i fortsättningen avses med bulvan, huvudman, buivanskap och buivanhandiing.

Med hänsyn ti11 den mångfaid ofta kompiicerade probiem

buivanskapen ger upphov tiil (se Grönfors a.a. s. 276 ff)

kan ambitionen på intet sätt vara att en buivaniag

fuiiständigt ska11 regiera a11a aspekter på buivanskapet.

De frågor som tas upp i iagen bör i första hand vara

sådana som iagutskottet i sin hemstäiian om iagstiftning

24 överväganden och förslag

funnit vara särskilt angelägna. Lagens huvudinriktning bör vara att åstadkomma en reglering som gör bulvanskap med illojala syften oattraktiva genom att de får

civilrättsligt ofönnånliga verkningar för dem som ger sig

in i bulvanförhållanden. I de fall bulvankonstruktioner

används för att kringgå i lag föreskrivna förbud eller

krav på tillstånd m.m. - t.ex. näringsförbud eller tillstånd att etablera sig i viss bransch eller att köpa fast egendom - vill kommissionen dessutom föreslå ett särskilt straffrättsligt ansvar för huvudmannen. Han ska kunna dömas för bulvanbrott, en ny brottstyp som introduceras genom bulvanlagen. Även beträffande den som låter sig utnyttjas som bulvan vill kommissionen skärpa straffansvaret. Redan om han hade skälig anledning anta, att det bulvanskap han ställt sig till förfogande för, anordnades för att främja brott, bör han kunna straffas. En sådan regel kan sägas innebära ett ansvar för oaktsam medverkan till annans brott och innebär en betydande skärpning i förhållande till vad som gäller nu.

De särskilda problem som uppkommer på grund av att

närstående ibland anordnar sina förmögenhetsförhållanden

sinsemellan på ett sätt som innebär att man på ett

illojalt sätt drar sig undan det ansvar för gäld som normalt skall åvila den som sysslar med ekonomisk verksamhet diskuterar kommissionen särskilt i avsnittet

1.7. Någon särskild bestämmelse i bulvanlagen, utöver de

allmänna som givetvis också gäller närstående, har emellertid inte ansetts påkallad.

De allmänt omvittnade och kanske mest svårbemästrade problemen beträffande bulvanskap, nämligen utredningsoch bevisproblemen vill kommissionen angripa genom att i den föreslagna lagen i stor utsträckning arbeta med presumtionsregler. Härigenom kan, i de fall illojala

överväganden och försiag 25

syften kan förmodas iigga bakom vad som utåt är avsett att framstå som oantastiigt, en inte obetydiig

bevissky1dighet iäggas på dan son uppträder på sådant

sätt och i sådant sammanhang att det finns grundad aniedning anta att ett bulvanskap föreiigger.

Kommissionen avser att i kommande avsnitt och även i specialmotiveringen återkomma ti11 avgränsningen och den närmare utformningen av dessa bestämmeiser.

1.6 Regler an bevisningen vid ifrågasatt buivanskap

De probiem som skapas genom de stora svårigheterna att

utreda och bevisa att bu1vanskap föreiigger kan mötas på

oiika sätt. När det gä11er brotts1iga förfaranden e11er andra områden där myndigheter e11er advokater sköter - främst i e11er konkurser - är

utredningen utsökningsmå1

sjäivfaiiet de persone11a resurserna på utredarsidan av

stor betydeise. Även när både kunskap och tid kan ägnas

åt frågan huruvida buivanskap föreligger kommer

emeiiertid den utomstående som ska göra utredningen erfarenhetsmässigt ofta i under1äge genom att han över huvud inte känner ti11 e11er a1drig får fram de dokument och det övriga utredningsmateriai san sku11e kunna bringa ijus över vad som i verkiigheten ägt rum. Genom att, eniigt de traditioneiia bevisregierna, det är den som hävdar att buivanskap föreiigger - dvs. i praktiken ofast e11er - som har bevisbördan för att

åkiagaren kronofogden

denna uppfattning också är riktig, är det han som får dra

de oförmåniiga konsekvenserna av att utredningen är

ofuiiständig. Den föregivne huvudmannen e11er buivanen kan ailtså a11tid förhåiia sig passiv och vägra sin medverkan ti11 att reda ut vad som i den trygga

skett!

förvissningen att en bristfäliig kunskap om verkiigheten a11tid missgynnar motparten.

26 överväganden och förslag

Det nu beskrivna problemet - som lagutskottet ansett bör

ägnas särskild uppmärksamhet - kan lösas på två sätt. En

lösning är att generellt sänka kraven på den bevisning som är erforderlig för att bulvanskap ska anses föreligga. I stället för att fordra en utredning som är i det nännaste hundraprocentig och ställer det utom allt rimligt tvivel att det är en bulvanhandling som företagits, kan man tänka sig att nöja sig med ett lägre beviskrav. Det skulle m.a.o. vara tillräckligt med en lägre grad av sannolikhet - t.ex. att det finns grundad anledning att anta - för att bulvanskap slutgiltigt ska anses föreligga. Svagheten med en sådan regel är emellertid att rättssäkerheten naggas i kanten utan att detta egentligen

hos regeln medför någon mera avsevärd förbättrad effek-

tivitet som är värd detta offer. Om svårigheten är att

över huvud taget få fram utredningsmaterialet hjälper det inte att beviskravet sänks. Den lättnad som kan diskuteras kan ju inte få föranleda en sänkning av beviskravet ner till sådana nivåer att ett uppenbart ofullständigt material utan vidare kan godtas som tillräcklig bevisning. I särskilt hög grad gäller självfallet detta när

det kommer i fråga att döma ut straff.

Det gäller därför att konstruera regeln så att den motiverar den som anklagas för bulvanskap - det är ju han som förfogar över bevismaterialet och san regelmässigt är insatt i vad som egentligen förekommit - att själv medverka still utredningen. Därigenom kan underlaget för bedömningen, särskilt i de fall den som framstått som bulvan i själva verket handlat självständigt och för egen räkning, antas bli säkrare. Och i de fall den som pekas ut som huvudman inte vill medverka till utredningen, trots att besvärande omständigheter föreligger, kan ofta hans bristande samarbetsvilja i sig tillmätas ett visst värde

överväganden och förslag 27

san bevis. En regei sun har dessa verkningar är en regel

som inte ensidigt iägger bevisbördan på den part som

påstår att ett buivanskap föreiigger, utan son fördeiar

ansvaret för utredningen på båda parter. Kan aiitså genom

ena partens utredning vissa besvärande fakta visas föreligga iåter man dessa utgöra en presumtion för att ett buivanskap är för handen. I det iäget förutsätts sedan den som såiunda pekas ut sjäiv vara den som genom

att iätta på föriåten i dess he1het bäst kan bringa

erforderiigt ijus över vad som egentiigen hänt i det som utåt har synts ske. I vaiet me11an en aiimän regei om bevisiättnad och en bestämmelse utformad som en presumtionsregel föredrar därför kommissionen det senare aiternativet. Det ger tiiifredsstäiiande effektivitet

samtidigt som det utredningskrav man lägger på den som

framstår som buivan får anses rimiigt med hänsyn tiil att han är den ende san har fu11 kännedon an de faktiska omständigheterna.

Även om det är synneriigen angeiäget att ti11handahå11a

samhäiiet ett mer effektivt vapen i dess på grund av ut-

rednings- och bevissvårigheter ofta fåfänga kamp mot bui-

vanbrottsiigheten bör eme11ertid den diskuterade presumtionsregein inte utformas så aiimänt att den träffar a11a tänkbara kategorier av rättshandiande och presumtiva huvudmän, utan att dessa i förväg definierats som tiiihörande en grupp där risken för buivanbrottsiighet är särskiit framträdande. En sådan rege1 sku11e föra a11de- Tes för On en aiimän - e11er för

iångt. presumtionsregel

den deien även en a11män om bevisiättnad - införs, regei kan antaiet fail där oförvitiiga personer pekas ut som buivan e11er huvudman i samband med ett bu1vanförhå11ande antas b1i oacceptabeit stort. En sådan risk är sjäivfa11et förbunden med aiia regier som har ti11 syfte att

28 Överväganden och förslag

underlätta bevisningen. On emellertid deras tillämplighet begränsas till en bestämd krets av presumtiva huvudmän,

hos vilka man vet att respekten för kravet på redlighet

mot det allmänna och den med vilken man gör affärer är eller i vart fall varit - de emellertid nedsatt, synes kunna godtas.

De presumtiva huvudmän som kommissionen anser bör träffas

av en oförmånlig bevisregel är de son inan de senaste fan

åren begått allvarligare brott i samband med utövande av

näringsverksamhet dvs. huvudsakligen brott enligt 9-11 kap. brottsbalken (bedrägerier, trolöshetsbrott, gäldenärsbrott), skattebrott eller valutabrott. Dessa typer av brott brukar traditionellt hänföras till den ekonomiska

kriminaliteten och genom att detta slags brottslighet på

nu föreslaget sätt får vissa eftersläpande effekter kan de sägas föranleda ett slags bulvankarantän. Den som dömts för ekonomiska brott har därför skäl att undvika att förekomma i sådana sammanhang där han kan tänkas ådra sig ens misstanke om att vara huvudman för en bulvan. Med

tanke på de situationer och de företagsmiljöer där gro-

grund för misstanke om bulvanbrott kan tänkas föreligga torde en sådan eventuellt avhållande verkan hos regeln inte vara ovälkommen, utan snarast böra ses som en positiv bieffekt.

Den som är ålagd näringsförbud har enligt den lagstiftnig

som gäller för närvarande förfarit grovt otillbörligt mot

sina borgenärer eller på annat sätt grovt åsidosatt vad

som ålegat honom san näringsidkare. Har någon upprepade

gånger förekommit i samband med konkurs kan också

detta föranleda näringsförbud. Om en sådan person trots näringsförbudet väljer att figurera i suspekta sammanhang är det knappast uppseendeväckande att han får finna sig i

överväganden och förslag 29

för honom bevisläge beträffande frågan om ett oförmånligt

för en bulvan. Detta synes tvärtom fullt han är huvudman Med den som brott i samband med utövande

rimligt. begått

bör därför jämställas den som ådömts av näringsverksamhet näringsförbud.

Kommissionen har övervägt att bland de farliga subjekten också räkna in dem, som enligt de regler kommissionen i annat sammanhang vill föreslå, har Av flera skäl anser

förvägrats etableringstillstånd.

emellertid kommissionen att denna kategori inte utbör nämnas i lagen. Dels torde grunden för tryckligen ofta ekonomisk brottslighet och vägran utgöra tidigare alltså sammanfalla med de förutsättningar som avses redan skola gälla för den diskuterade bestämmelsens tillämplighet. I sådana fall skulle en hänvisning till förvägrat

etableringstillstånd inte fylla någon självständig upp-

Dels skulle det vara nödvändigt att föreskriva gift.

en tidsfrist inom vilken avslaget på ansökan un etable-

ska ha meddelats, eftersan avslag på en ringstillstånd

är som endast i det ögonblick det

ansökan något gäller meddelas och inte grundlägger något varaktigt tillstånd

hos den sökande. Sätts å andra sidan en särskild frist inon vilken själva avslagsbeslutet ska ha meddelats, ut, får denna frist i alla fall ett drag av godtycke över son föranlett avslaget, och som är sig. De omständigheter det intressanta i nu förevarande sammanhang, kan ju i sin

tur ha inträffat olika långt tillbaka i tiden före själva

beslutet. Vid exempelvis en femårsfrist i den här aktuella bestämmelsen och en kanske lika lång frist i

om etableringstillstånd, skulle uppemot

prövningsärendet tio kunna in vid tillämpår gamla förhållanden spela

av bestämmelsen. Detta vore en alldeles för långt-

ningen

inte minst med tanke på dess indirekta gående regel

för det straffrättsliga ansvaret. Av nu betydelse

30 Överväganden och försiag

angivna skäl bör aiitså förvägrat etabieringstiilstånd inte tas upp bland de omständigheter som gör en presumtionsregei tiiiämplig.

För de angivna ekonomiska brotten - men inte beträffande näringsförbudet, det ska vara gäilande då buivanhandiingen företas - bör anges en frist om fem år tiiibaka i tiden, inom viiken brotten ska11 ha

begåtts

för att vinna beaktande.

En regei med i viss mening omkastad bevisbörda kan synas avvika från vad son traditioneiit brukar hävdas inom i vart fa11 straffrätten. Fenomenet är emeiiertid inte okänt

inom straffiagstiftningen. Exempei på regier

som konstruerats på sådant sätt finns inom speciaistraff-

rätten (inom den nu gäliande se t.ex. 163 § 6. vägtrafikkungöreisen (1972:603) e11er 7 kap. 4 § 9. tryckfrihetsförordningen). Vid brottslighet av det s1ag det här är

fråga om där utrednings- och bevissvårigheterna är

aiimänt omvittnade, torde det vidare vara

ofrånkomiigt

med b1.a. bevisregier som är konstruerade annat sätt

på än som är vanligt, an rättsordningen ska få någon som

heist bukt med probiemen. har också i sin Lagutskottet hemstä11an om utredning särskilt understrukit betydeisen av att utrednings- och bevisprobiemen beträffande buivanförhåiianden uppmärksammas (LU 1982/83:16, s. 30) och

representanter för åkiagarna och andra myndigheter har

vid hearings inför kommissionen omvittnat hur samstämmigt de kommer ti11 korta i sin kamp mot i11oja1a buivanskap

på grund av de traditioneiia bevisregiernas otiiiräck-

lighet.

Jämför vidare i sammanhanget dåvarande statsrådet winbergs anförande i prop. 1979/80:66 s. 16

angående

överväganden och förslag 31

införandet av en regel vid häleribrottet enligt vilken

den misstänkte för att undgå ansvar ålades att själv

bevisa att han förvärvat eller mottagit egendomen från en behörig person: Mot denna kan, som domareförbundet har

påpekat, den invändningen visserligen riktas att den

innefattar ett avsteg från principen att beviskrav i

regel inte läggs på den tilltalade i ett brottmål. I BrB

finns ett sådant krav föreskrivet endast ifråga om

brottet förtal (5 kap. 1 § andra stycket BrB). Denna invändning kan dock enligt min mening inte vara

avgörande. On man i fortsättningen vill på en gång

utvidga möjligheterna att på straffrättslig väg beivra

den organiserade brottsligheten och tillgodose rättssäkerhetens krav, torde det i viss utsträckning bli nödvändigt att söka nya vägar vid kriminaliseringen.

Övervägande skäl talar alltså enligt min mening för att

utforma den nya straffbestämmelsen på ett sådant sätt att

den ger möjlighet för den misstänkte att frita sig från ansvar, om han kan bevisa att han förvärvat eller mottagit egendomen från en behörig person. (9:6 BrB fick

till slut efter lagrådets granskning en annan lagteknisk

konstruktion, som emellertid inte var föranledd av något

principiellt avståndstagande till vad föredragande statsrådet tidigare anfört, se a.prop. s. 131 och 135).

Kommissionen vill alltså föreslå en regel enligt vilken en grundad misstanke om att en bulvanhandling företagits, jämte det förhållandet att den föregivne huvudmannen har -

begått allvarligare brott i samband med näringsutövning

är ett farligt subjekt - ska medföra en presumtion om

att ett bulvanskap föreligger. Beroende på anständig-

heterna och vilken talan som förs blir det sedan en sak för huvudmannen eller bulvanen - eller kanske båda - att förebringa bevisning on att bulvanskap inte föreligger eller m.a.o. att den handlande har uppträtt självständigt

32 överväganden och förslag

i förhållande till huvudmannen. Det är kommissionens förvissning att i de sällsynta fall då grundad anledning att anta bulvanskap finns, men sådant likväl inte föreligger, den erforderliga motbevisningen kommer att

kunna förebringas utan större svårighet. On bestämmelsen

placeras i en inledande paragraf i lagen kan den, i den mån ett farligt subjekt är inblandat, tilläggas betydelse även för de följande bestämmelserna i lagen,

nämligen såvitt avser den begränsade frågan om ett

bulvanskap enligt lagens definition föreligger.

Beträffande de ytterligare förutsättningar som sedan krävs för att de följande bestämmelserna i lagen ska vara

tillämpliga får bevisspörsmålen lösas med utgångspunkt

från vad som föreskrivs i respektive bestämmelse för varje särskilt fall eller eljest enligt allmänna principer om beviskrav och bevisbördans placering. Såvitt

avser straffbestämmelserna har åklagaren att på vanligt

sätt styrka exempelvis att ett förbud etc. kringgås

respektive, i den regel kommissionen vill föreslå om bulvanens straffansvar för medverkan, att en brottslig gärning främjats genom bulvanskapet och att bulvanen hade skälig anledning anta att bulvanskapet anordnades i detta syfte.

1.7 Civilrättsliga regler med sikte på bulvan-

förhållanden

En lagstiftning som syftar till att motverka bulvanskap

bör för uppnående av största möjliga effektivitet arbeta

med såväl civilrättsliga som straffrättsliga medel. Vid bulvanskap sun anordnas av huvudsakligen illojala skäl bör sålunda den preventiva verkan som kan följa av tillämpliga straffbestämmelser förstärkas och bulvanarrangemang göras än mindre attraktiva genom att även en

överväganden och förslag 33

Och i den mån bulvanskapen trots att de har männen. inte bör bli föremål för straff, kan ett illojalt syfte sanktion verka styrande genan att en civilrättslig den eftersträvade effekten av bulvanomintetgöra själva

dvs. att huvudmannen skall undgå ansvar

skapet, vanligen för gäld.

De situationer som i rättspraxis angående bulvanskap

bundenhet för huvudmannen och föranlett civilrättslig kunnat tillräckligt klart för att samtidigt urskiljas av efter bestämda linjer

typiseras och gränsas någorlunda

har varit huvudsakligen två.

är att det varit fråga om drivande av

Det ena fallet rörelse för huvudmannens räkning men i bulvanens regi (se Vanligen har det i Grönfors a.a. s. 308 f med hänv.) dessa fall kunnat antas, att ett huvudsyfte med bulvani själva verket varit att undandra borgenärerna skapet Genom att anta bundenhet för huvud-

vissa tillgångar.

mannen och därmed rörelsens borgenärer har man i skydda verket neutraliserat det ogillade syftet med själva bulvanarrangemanget (a.a. s. 310).

där bulvanskapet öppet har Det andra huvudtypfallet verkan, har sagts vara den tillerkänts partsbindande att en juridisk skjutits emellan situationen person och medkontrahenten som bulvan (a.a. s. 311). huvudmannen torde ofta det huvudsakliga syftet ha varit att Även här borgenärerna från att göra ansvarighet gällande utestänga

som kan tyda på att

mot huvudmannen. En omständighet har varit detta illojala är att kapitalunderlaget syftet i den association som blott tjänstgjort som bulvan varit för litet i förhållande till den uppenbarligen verksamhet som bedrivits.

34 överväganden

och förslag sou 1983:46

En väg san skulle kunna beträdas om man vill ha

civilrättsligt verkande medel mot bulvanskap är givetvis att istället tillskapa regler om ogiltighet av bulvanhandlingar vid i vart fall sådana som bulvanskap bedöms som illojala. Emellertid skulle sådana regler alldeles frånsett att de inte in utan passar snarare står i strid med de grundsatser som utvecklats i praxis inte leda till i övrigt praktiskt godtagbara resultat. Om avtal för skens skull

är ju regelmässigt inte fråga i

dessa situationer där tredje man är medkontrahent, utan avsikten är att försäljningen, hyresavtalet eller vad det

nu är fråga

om, verkligen ska komma till stånd, låt vara reellt med en annan avtalspartner än medkontrahenten-

tredje mannen har utgått från. skulle

Ogiltighet därför ofta kunna slå

oförmånligt mot tredje mannen. Dessutom

skulle det verka störande och leda till stor oreda i omsättningslivet och även förorsaka skattemässiga

komplikationer om, kanske efter lång tid, en ibland hel

serie transaktioner skulle kunna

bringas att gå åter på

grund av ogiltighet.

I förslaget bör därför en annan lösning väljas. I stället för ogiltighet bör tvärtom i de illojala bulvanfallen

bundenhet på

grund av bulvanhandlingen inträda för såväl huvudmannen son bulvanen. Tredje mannen får härigenom som en bieffekt i dessa fall en ökad säkerhet - han kan vända sig mot både bulvanen och huvudmannen i stället för att som normalt vara hänvisad till bara en gäldenär.

I de fall bulvanen varit helt osjälvständig och kanske bara lånat ut sitt kunde det namn, synas naturligare att undvika dubbel bundenhet och att i analogi med vad som gäller vid fullmakt bara låta den egentlige avtalsparten, dvs. huvudmannen, bli bunden av bulvanhandlingen gentemot tredje man. För att motverka att presumtiva

överväganden och försiag 35

buivaner i tviveiaktiga buivanskap vi11 stä11a upp ens i sådana sammanhang där de ti11de1as en he1t passiv r011, kan emeiiertid bundenhet för buivanen, med åtföijande risk för ib1and betydande betainingsskyidighet, vara ett verksamt medei. Buivanen har trots a11t hand1at i eget namn och då är hans personiiga bundenhet snarast i överensstämme1se med huvudregein för den handlande. Eniigt den rege1 kommissionen vi11 föreslå ska såiunda bu1vanen vara bunden även i de fa11 hans praktiska ro11 varit he1t begränsad.

De regier an bundenhet som tas upp i 1agen bör ti11 sin direkta ti11ämp1ighet vara begränsade ti11 vad son kan ka11as i11oja1a buivanskap. Regeins avfattning bör alitså

återspegia vad som, en1igt vad berörts ovan, i rätts-

praxis föraniett ansvarsgenombrott vid bulvanskap. Avsikten bör däremot inte vara att uttömmande reg1era a11a de fa11 då bundenhet för huvudman e11er bu1van

uppkommer vid buivanskap. Beroende på omständigheterna i

det individueiia faiiet kan säkeriigen åtskiiiiga andra

fall av bundenhet föreiigga, inte minst vid sådana

bulvanskap där något i11oja1t syfte inte kan misstänkas.

Det får ankomma på rättstillämpningen att närmare mejs1a

ut partsbindningsmönstret vid o1ika former av bu1vanskap.

Vid sidan av brottsiiga förfaranden där bu1van kommit ti11 användning bör de iiiojaia fail som ska omfattas av den här diskuterade bestämme1sen vara sådana där syftet

med bu1vanarrangemanget är att undgå ansvaret för gäid,

redan förefintiig sådan eller sådan som kan förväntas Det mest typiska exempiet där sådant syfte kan uppkomma. antas före1igga torde vara att röreise drivs genom bu1van, men även andra typer av bu1vanhand1ingar kan givetvis ha detta syfte.

36 överväganden och försiag

Ett annat fa11 där syftet med buivanarrangemanget får anses så i11oja1t att det bör motverkas av iagen är försök ti11

kringgående av civiirättsiig skydds1ag-

stiftning. Exempei på ett sådant iiiojait syfte att

kringgå tvingande lag kan vara att en hyresvärd genom en

buivan - ofta en närstående, såsom förstahandshyresgäst hyr ut en iägenhet i andra hand för att därigenom förhindra att den som faktiskt ska bo i iägenheten kommer . i åtnjutande av besittningsskydd m.m. (Se härti11 SOU 1981:77, Hyresrätt 3, s. 261 ff särsk. s. 265). Ett annat exempei kan vara att näringsidkare använder privatperson som buivan för att i konsumentreiationer undvika tiliämpiigheten av tvingande skyddsiagstiftning och ibiand även skatteiagstiftning. Ett regelrätt konsumentköp av t.ex. en begagnad bi1 arrangeras tiil det yttre som b1ott förmediing av ett köp från tidigare ägare, dvs. en privatperson. Det iigger i sakens natur att det i11oja1a syfte som ligger bakom ett buivanskap iiksan f.ö. ofta det förhå11andet att en handiing i eget namn företagits för en annans räkning - som regel är svårt att bevisa. On regier om buivanskap ska få

någon

genomsiagskraft och betydeise är det därför som tidigare

flera gånger framhåliits nödvändigt att de punkter det på

synes möjiigt införa regier som i förhåilande ti11 vad som i aiimänhet gäiier innebär en iättnad i bevishänseende. Den dei av den här diskuterade bestämmeisen san begränsar dess tiilämpiighet ti11 de iiiojaia falien bör därför utformas som en presumtionsregei.

Utgångs-

punkten ska a11tså vara ett antagande att bulvanskapet anordnats i iilojait syfte, dvs. för att huvudmannen

ska undgå gäldsansvar e11er för att han ska kringgå

eijest tiiiämplig tvingande iagstiftning. On den som utsätts för krav med stöd av en sådan bestämmeise sedan inte förmår visa att det varit av huvudsakiigen annan

överväganden och försiag 37

än den nyss angivna som buivanskapet anordnats aniedning bör ske med åtföijande möjiighet att ansvarsgenombrott fordran gäiiande mot såväl huvudmannen som göra bu1vanen.

En sådan som berörts nu biir emeiiertid presumtionsregei inte den enda bevisiättnadsregei san kan tiiiämpas i ett särskiit fa11. Av den tidigare berörda bevisregein i iniedande bestämmeiser, som förutsätts b1i iagens

indirekt även vid ifrågasatt tiiiämpning av

tiilämpiig den nu diskuterade civiirättsiiga regein om föijer att beträffande vissa personer ansvarsgenombrott, - sådana san under de närmaste fem åren ådömts e11er fäiits ti11 ansvar för ekonomisk näringsförbud brottsiighet - buivanskapet som sådant presumeras Detta kan i vissa fa11 innebära att den föreiigga. som framstår som huvudman får två presumtioner att motbevisa, deis den mer a11männa att ett buivanskap

deis den som behandias nu och som utgår från

föreiigger,

att buivanskapet i fråga är anordnat i i11oja1t syfte.

att de i110ja1a kan En regel som innebär buivanskapen åberopas som ett partsbindningsmedel och därigenom ti11 för huvudmannens bundenhet bör konstruiäggas grund eras på ett sådant sätt att bundenheten för huvudmannen inte är 0vi11kor1ig, utan förutsätter att bundenheten från medkontrahentens - tredje mannens sida. också önskas Det bör a11tså bara vara tili dennes förmån som rege1ns kan motiveras och

ti11ämp1ighet påka11as. Regein

ju för att bundenheten i dessa faii ska verka ti11skapas

sanktion och på så sätt vara ett

som en civiirättsiig avhåiiande mede1 mot buivantransaktioner. Anledning saknas då att härom 1ängre räckvidd än som ge regierna motiveras av detta avhåliande syfte. Bundenhet som enbart

38 överväganden och förslag

är i huvudmannens - den som initierat det illojala bulvanskapet - intresse bör därför inte komma i

fråga.

Rättsförhållandet inbördes mellan huvudmannen och bulvanen är ett ämne som inte bör regleras genom bulvanlagen. Syftet med lagen är inte i första hand att lösa de civilrättsliga problem som kommer upp vid olika former av bulvanskap. De regler av civilrättslig karaktär som tas upp i lagen motiveras av lagens ändamål att motverka från rättsordningens synpunkt icke önskvärda bulvanskap. Anledning saknas därför att vidta en civil-

rättslig reglering san går längre än san behövs för att

tillgodose detta syfte. On man åter ser till eventuella

styrande föreskrifter angående huvudmannens och bulvanens

mellanhavande vilkas effekt trots allt kunde tänkas vara

att de verkade avhållande på presumtiva bulvaner, torde

närmast komma i fråga en reglering av bulvanavtalet eller

uppdraget genom tvingande bestämmelser. En sådan teknik brukar komma till användning vid avtalstyper där den ena parten i egenskap av konsument eller eljest intar en underlägsen ställning i avtalsförhållandet och där framför allt den ena parten typiskt sett har ett intresse

av att åberopa den tvingande regeln. Vid bulvanskap är

förhållandena oftast helt annorlunda. Något särskilt

samhällsintresse att skydda bulvanen finns inte, i vart fall inte vid de illojala bulvanskapen som lagen riktar in Parterna - bulvan - torde

sig på. och huvudman

dessuton båda sakna intresse av någon annan i

reglering allmänhet än den de själva kommit överens om och i synnerhet av en alternativ reglering som utformats med sikte att åstadkomma

på en reglering av bulvanskapet som

gör dessa oattraktiva för de inblandade parterna. Genomslagskraften hos sådana bestämelser kan därför

överväganden och försiag 39

antas b1i iåg. Något förslag ti1i sådana regier vi11

kommissionen därför inte lägga fram. (Några orienterande

synpunkter på vad som gä11er i fråga om det inre

buivanförhållandet ges av Grönfors a.a. s. 314 ff).

1.8 Närstående som buivaner

Givetvis iigger det nära ti11 hands att den som vi11 dölja sina förehavanden genom att anordna ett buivanskap därvid utnyttjar sina närstående som buivaner. Lagutskottet har också i sin begäran on 1agstiftning om

buivanskap pekat på behovet av särskiida reg1er för

sådana fail (LU 1982/83:16 s. 30, se ovan avsnittet 1.2).

Fiertalet av de situationer där närstående stä11er sig

tili förfogande san bulvaner fångas in av de aiimänna

regier om buivanskap som kommissionen vi11 föresiå. Någon

ytteriigare regei om exempeivis bevisiättnad när en närstående misstänks vara buivan torde såiunda inte vara erforderiig för det fa11 att den som framstår som huvudman är ett farligt subjekt. För dessa fa11 där den misstänkte huvudmannen meddeiats näringsförbud e11er under de senaste åren dömts för ekonomisk brottslighet,

avser kommissionen, eniigt vad som framgått av det

föregående, att föresiå en rege1 som underiättar

bevisningen genom en i viss mening omkastad bevisbörda.

Härigenom läggs det på huvudmannen e11er buivanen att

visa att det i sjäiva verket inte är fråga om ett

buivanskap, utan att den handiande uppträtt sjäivständigt i förhå11ande ti11 den föregivne huvudmannen. En sådan regei gä11er givetvis också för det fa11 den som pekas ut som buivan är en närstående ti11 huvudmannen. En ännu mer

iångtgående rege1 för dessa fa11 torde varken vara

behöviig eiier av principieiia skäi böra komma i fråga.

40 Överväganden och förslag

Däremot är det naturligtvis i och för sig tänkbart att låta egenskapen av närstående vara en i detta sammanhang

besvärande omständighet i de fall bulvanskap på goda

grunder kan misstänkas, men någon belastning i form av

näringsförbud eller tidigare ekonomisk brottslighet inte

föreligger med avseende på den föregivne huvudmannen.

Bl.a. i de fall motivet till att bulvanskap anordnas

huvudsakligen är att huvudmannen ska undgå det ansvar för

gäld san annars normalt skulle åvila honan, kan det då närstående figurerar i bilden, finnas ett behov av en

bevislättnadsregel också beträffande själva grundfrågan

om ett bulvanförhållande över huvud kan anses vara för handen. Det torde inte vara ovanligt att just närstående

anlitas som bulvaner för att uppnå detta syfte. Inte

minst gäller detta de fall då fråga är on olika juridiska

personer som är närstående till behöver

varandra.\Man

bara tänka på sådana fall då en och samma person eller

annars samma ägarintresse driver flera bolag i inbördes

samarbete men där tillgångar och fordringar samlas på ett

håll medan skulderna ackumuleras i ett särskilt bolag som egentligen blott är bulvan för verksamheten i dess helhet. Av delvis samma skäl som kommissionen anfört i anslutning till diskussionen on de begränsningar son av hänsyn till rättssäkerheten måste göras i tillämpligheten av en regel som föreskriver omkastad bevisbörda, ämnar kommissionen emellertid avstå från att låta den mer allmänna bevisregeln gälla inte bara farliga subjekt, utan också närstående oavsett om den föregivne huvudmannen tidigare låtit ekonomisk kriminalitet komma sig till last.

Egenskapen av närstående bör enligt kommissionens mening istället bli en omständighet som särskilt beaktas inom ramen för den fria bevisprövningen när domstolen, med

Överväganden och förslag 41

av vanliga regler om beviskrav och bevistillämpning bördans placering, har att ta ställning till om ett bulvanförhållande föreligger. De underrättsdomar om överträdelse av näringsförbud som hittills hunnit

meddelas ger också ett intryck av att kraven på bevisning

som sådant kan sättas ganska lågt angående bulvanskapet

när den son formellt fortsatt rörelsen i den näringsförbjudnes ställe varit en till honom närstående. (Se exempelvis Uppsala tingsrätts dom nr DB 294 i mål nr B 1344/82 och Linköpings tingsrätts dom nr DB 157 i mål nr B 951/82).

En annan situation, som är av delvis annan karaktär, men där närstående till men för allmänna och enskilda icke sällan utnyttjas som bulvaner, är borgenärsintressen det välkända skolexemplet där en person som driver ekonomisk verksamhet plöjer ner rörelsens intäkter i en

san formellt är skriven på hustrun

privatförmögenhet medan kostnaderna för dessa intäkters förvärvande genom ofta återkommande konkurser får drabba det allmänna och

enskilda leverantörer eller andra borgenärer. För många

framstår det son stötande att egendom på detta sätt kan

göras oåtkomlig för borgenärerna medan konkursgäldenären privat lever ett liv under oförändrade, ofta mycket goda materiella villkor. Han kan t.ex. fortsätta som om ingenhänt att nyttja t.ex. villa, sommarbostad eller bil ting och båt därför att denna egendom formellt tillhör maken eller barnen.

(UB:s) regler om utmätning av lös Utsökningsbalkens som varaktigt sammanboende makar eller sambor egendom, har i sin gemensamma besittning, föreskriver visserligen redan nu att egendomen skall presumeras helt tillhöra gäldenären om det inte görs sannolikt att den är samägd och det ej heller att den tillhör andre maken

framgår

42 överväganden och förslag

eller någon annan, 4:19 UB. Det skall emellertid ob-

serveras att denna regel endast gäller vid utmätning och den summariska prövning san därvid görs. Befinns i anledning av andre makens anspråk, skäl för hänvisning

till rättegång föreligga, gäller vid den prövning av

äganderättsfrågan som görs vid domstolen, inte någon

motsvarande presumtion an ensam äganderätt för sambesittande gäldenär, utan där torde vanliga bevisregler gälla. Det är dock möjligt att även vid denna prövning

besittningsförhållandena i någon mån grundlägger ett

slags presumtion för besittarens rätt och motsvarande bevisbörda för tredje man. (Se Håstad, Sakrätt avseende lös egendom, Sthlm 1982 s. 94 f. Jfr NJA 1976 s. 523).

UB:s regler vid utmätning sägs i och för sig mindre väl

återspegla de faktiska egendomsförhållandena i ett

äktenskap (LU 1980/81:23 s. 30). De utgör en kompromiss där inte minst önskemål om utsökningsförfarandets effektivitet beaktats.

Enligt konkurslagens system medför egenskapen av när-

stående hos en medkontrahent bl.a. att återvinning kan

ske i större utsträckning än annars. De frister inom

vilka rättshandlingen i fråga ska ha vidtagits för att

återvinning ska kunna ske förlängs sålunda. BRÅ:s PM

1982:5 Återvinningsregler vid konkurs tar upp ett

förslag att återvinningsregeln i 30 § konkurslagen ska

skärpas i en icke obetydlig omfattning, bl.a. med

avseende på närstående. Inom kommissionen pågår i annat

sammanhang lagstiftningsarbete på grundval av detta

förslag. Med en sådan återvinningsregel bör man i stor

utsträckning kunna komma till rätta med de bulvansituationer som tar sig uttryck i att huvudmannen formellt avhänder sig egendomen till närstående för att han inte själv längre ska framstå som ägare, trots att

överväganden och förslag 43

han fortsätter att i praktiken ha samma tillgång till

egendomens utnyttjande som han hade förut.

Andra bulvankonstruktioner med närstående inblandade träffas emellertid inte av en återvinningsregel. Egendom, t.ex. en Villafastighet, som redan från början köps in från utomstående av bulvanen - ofta hustrun - och lagfars för henne men där huvudmannen - mannen - ordnar ensam, och i praktiken står för kostnaden kan finansieringen oftast inte träffas av återvinning. (Jfr dock BRÅ:s vilken det förekommit att nyssnämdna PM s. 89 enligt återvunnits). Möjligen kan de däremot kommas amorteringar åt med stöd av allmänna regler om bulvanskap. I anslutning till HD:s dom i rättsfallet NJA 1982 s. 589, där HD:s majoritet tilldömde den icke lagfarne maken hälften av fastigheten, anför JR Hessler till utveckling av sin mening bl.a. följande:

I ett fall son det förevarande, där den dolde ha åsyftat att undandra egendomen sina ägaren synes

får det en särskild aktualitet att se på

borgenärer,

hur det förhåller sig med denna fråga, dvs. vilka

möjligheter hans borgenärer kan ha att tillgodogöra sig hans rätt.

Klart vara att om den dolde ägaren försätts i synes konkursboet bör ha samma möjlighet som konkurs, själv att föra talan som leder fram till att ägaren insätta den dolde som den öppne ägaren förpliktas andelsägare eller till att dom meddelas enligt vilken den dolde förklaras som samägare. Vad ägaren för den dolde ägarens gäld föregäller utmätning

faller det något tveksamt, om den dolda äganderätten

skulle kunna tas i anspråk. Att i själva utmät-

visa, att en samäganderättsandel i ningsärendet

44 överväganden och förslag

fastigheten tillkommer utmätningsgäldenären, kan i betraktande av den strama presumtionsregeln i UB 4 kap. 24 § om äganderätt för den som har lagfart inte

vara någon lätt uppgift; helt är den väl

omöjlig dock inte, t.ex. om parterna är ense. Jfr i detta

sammanhang NJA 1981 s. 448. Ett ianspråktagande av

den obligationsrättsliga rätten att i förhållande till den öppne ägaren vinna förklaring om

samäganderätt är väl inte heller något särskilt

praktiskt förfarande.

Helt bör man dock inte utesluta utmätningsmöjligheten. Det blir ju alltmer vanligt att egendom

av gäldbunden make eller samboende skrivs på den

andra parten; exempel är motorfordon och, san i förevarande fall, fastigheter avsedda som personlig bostad. Detta kan leda till att borgenärer kan få ökat intresse av att söka komma åt de dolda äganderätter san kan föreligga. On det blir klart att i fall, där finansieringen skett med medel som härrör eller måste antas härröra från den gäldbundna

parten, krav ställs på att en giltig rättshandling

skall kunna visas föreligga varigenom medlen överförts till den andra parten, kan det måhända bidra till att förfaranden av berört slag kommer att te sig mindre attraktiva.

Regler liknande UB:s kan givetvis införas även beträffande den ordinära processen om bättre rätt till egendom. Som nämnts tidigare skall ju kronofogdemyndigheten, om egendom utmäts trots att tredje man -

t.ex. maken - har påstått bättre rätt till egendomen,

förelägga tredje mannen att väcka talan i saken (4:20 och 26 UB). Hänvisningen till domstol skall dock endast ges om skäl föreligger varför vissa i

äganderättsfrågor

Overväganden och förslag 45

materiellt sett kommer att avgöras redan på

praktiken presumtionsregel i 4:19. utmätningsstadiet genom UB:s

behöver nämligen inte ges om anspråket Något föreläggande och äganderättsfrågan därför måste

är uppenbart ogrundat anses klar. Det får bl.a. med hänsyn till egendomens om all tvekan värde och förhållandena i övrigt bedömas,

bör t.ex. när make gjort anspråk på ensamrätt

undanröjas, till (Nalin m.fl., Utsökningsbalken, Lund 1982, egendomen

uttalade att ifråga om

s. 148). Departementschefen värdefull borde föreläggande kunna ges särskilt egendom under förutsättningar än eljest och att lindrigare när framställs av make eller den

detsamma gällde anspråk

san sammanbor med gäldenären under äktenskapsliknande förhållanden 1980/81:8 s. 1211 f). (prop.

uttalandet tyda på att vid UB:s Det nyss återgivna synes

tillkomst önskemålet om utsökningsförfarandets inte starkt för att få

effektivitet ansågs tillräckligt utöva inverkan på vad som traditionellt civilrättsligt

ifråga om äganderätt och makars förmögenhets-

gäller F.n. ju i princip att varje make förhållanden. gäller han eller hon förvärvat, i den mån annat äger den egendon

i äktenskapsförord, gåvohandling e.d.

inte är föreskrivet Givetvis kan även samäganderätt mellan makar förekomma, men un samäganderätt finns inte. Regler

någon presumtion

som i realiteten ibland leder till att även den icke maken får svara med sin egendom för den andre gäldbundne makens skulle också kunna tyckas strida mot den skulder, moderna äktenskapsrättens idêer om makarnas självständighet san individer. HD:s nyssnämnda don i NJA 1982 s. 589 ett i

kan emellertid i någon mån sägas innebära steg

denna riktning.

En i förhållande till UB:s nuvarande system något

skulle emellertid kunna utformas son en utvidgad regel

46 överväganden och försiag sou 1983:46

-bevisrege1 och då inte behöva ses som något större

intrång i det traditioneila Även

sakrättsiiga systemet. fria individer i samverkan kan ju vara och den samägare ande1 som ti11kommer t.ex. hustrun ett eniigt samäganderättsförhå11ande sku11e inte kunna tas i för den

anspråk

andre makens gâ1d. Finns det å andra sidan skä1 sakliga för ett där hustrun arrangemang ensam är ägare torde det vidare inte vara a11tför betungande att sådan förebringa övertygande motbevisning att en presumtion om samäganderätt sku11e kunna brytas. som var för Onständigheter sig e11er ti11sammantagna sku11e kunna ti11mätas är betyde1se exempelvis om det av skrift1ig handiing faktura e11er Iiknande - att

framgår ena maken ensam är köpare och

denne make samtidigt tagit ut pengar från ett konto som

han ensam disponerar. Har maken ifråga faktiska inkomster

som möj1iggör inköp av egendom som han behöver för eget bruk är givetvis detta en omständighet av vikt (jfr LU 1980/81:23 s. 30).

En rege1 av den karaktär som här antytts sku11e a11tså kunna utformas som en presumtionsrege1 vi1ken en1igt

egendom som närstående gemensamt har ti11gång ti11 och

kan nyttja, i obeståndsfa11 anses ti11höra gä1denären oberoende av hur äganderättsförhå11andena de närstående sinseme11an forme11t ordnats. Det sku11e dock vara möj1igt för den icke-gäidbundne närstående att motbevisa presumtionen om gäidenärens äganderätt. För att presumtionen överhuvud ska gä11a sku11e utöver att vidare, nyss nämnda kva1ificerade objektiva fakta gemensamt nyttjande och obestånd - krävas före1igger, att egendomen förvärvats under den tid förvärvaren haft av egenskapen att vara närstående. (En tänkbar 1yde1se hos den rege1 son här diskuteras sku11e kunna vara föijandez

Har någon under den tid han varit närstående ti11 en

gä1denär, som kommit på obestånd, från denne e11er mot

överväganden och förslag 47

vederlag från annan förvärvat egendon san gäldenären har

tillgång till och kan nyttja, anses, såvitt avser

förhållandet till gäldenärens borgenärer, egendomen

tillhöra gäldenären, om och i den mån det inte på grund

av särskilda omständigheter måste antas att den närstående vid förvärvet handlat självständigt i förhållande till gäldenären.

Med närstående i första stycket avses den som enligt 29 a § konkurslagen (1921:225) skall anses som närstående till gäldenären, näringsidkare eller juridisk person.)

I gällande rätt erbjuds f.n. möjlighet att skapa ett särskilt legalt bevis om vem av två makar som är ägare

till viss egendom. Regler häron finns i giftermålsbalken

6:9. Har makarna upprättat en förteckning över egendom son tillhör vardera eller en av den och är förteckningen

bekräftad på heder och samvete och försedd med intyg av

vittnen on underskriften och dagen därför, skall förteckningen ha vitsord vid tvist om vilkendera maken

egendomen tillhör, om det inte visas eller på grund av

särskilda omständigheter kan antas att den är oriktig. Sådant vitsord tillkommer dock inte förteckningen, om

tvisten uppstår vid utmätning som sker inom ett år från

förteckningens upprättande eller i konkurs vilken följer

på ansökan som har gjorts inom samma tid. Familjelags-

sakkunniga har i sitt förslag till äktenskapsbalk (SOU

1981:85 s. 360) inte ansett sig böra ta in någon sådan

bestämmelse om ett legalt bevismedel rörande äganderätten

till egendom. Något behov därav har de sakkkunniga inte

kunnat finna. Har makarna upprättat en förteckning får bevisvärdet därav enligt förslaget istället bedömas fritt från fall till fall.

Trots att behov av en specialregel om närståendes

förmögenhetsförhållanden enligt den modell san här

48 överväganden och försiag

diskuterats säkeriigen i många faii föreiigger vi11

kommissionen emeliertid inte iägga fram något förslag

ti11 en sådan bestämmeise i detta sammanhang. Aniedningarna härtiii är fiera. Främst taiar mot en sådan

regel att den skuiie bii tiiiämpiig också i de många faii

där näringsverksamhet bedrivs i rätt liten omfattning, med kanske inga e11er biott ett fåtai anstäiida. Vid

sådan småföretagsverksamhet kan det ofta framstå som

iegitimt att näringsidkaren försöker hå11a den egentiiga privata famiijefönnögenheten utanför den yrkesmässiga verksamheten, aiiraheist som denna förmögenhet ofta är

begränsad tiil vad som behövs för att upprätthåiia

famiijens sociaia basfunktioner. Det kan m.a.o. inte anses som särskiit stötande om vad som håiis avskiit från röreisens ekonomi är huvudsakiigen det egna hemmet och vad som normait hör tiil famiijens bohag. En regei som s1og ti11 även i dessa faii skuiie aiitså med rätta kunna

anses föra för iångt och skjuta över måiet.

Vidare erbjuder iagstiftningen i övrigt - i vart fa11 den som pianeras - trots aiit vissa inte obetydiiga möjiigheter att komma ti11 rätta med vissa av de oarter som

förekommer inom detta probiemområde. Återvinningsregierna

och den effektivisering av dessa sun pågående arbete

syftar tiii kan såiunda anses tillfredsstäiiande ta om hand de faii där överföring av egendan sker ti11 den närstående - buivanen - från gäidenären själv. Dessa fa11

av iiiojait anordnade förmögenhetsförhåiianden meiian

närstående kan förmodas vara de heit dominerande beträffande frekvensen, eftersom det oftast är ett nära förestående obestånd som utiöser aktivitet av det s1ag

det här är fråga om.

Siutiigen har utredningen om säkerhetsåtgärder m.m. i

skatteprocessen (USS) i sitt försiag tiii iag om

överväganden och förslag 49

skatteansvar föreslagit vissa ganska långtgående regler

med karaktär av bulvanbestämmelser. Äger närstående till

en skattegäldenär sålunda egendom som används i skattegäldenärens näringsverksamhet och som är av väsentlig för denna, föreslås skatteansvar inträda för betydelse ägaren intill egendomens värde för skatt som kan anses

hänförlig till verksamheten. Äger annan än närstående

till skattegäldenären egendomen inträder motsvarande skatteansvar för un han förvärvat egendomen av ägaren, eller närstående till denne (förslaget skattegäldenären till om skatteansvar 10 §, SOU 1983:23 s. 343 ff). lag Även detta förslag torde - såvitt gäller statens intressen son borgenär - vara ägnat att komma till rätta med vissa oarter av här antydd karaktär, även om det med till begränsning till sådan egendun som hänsyn regelns används i näringsverksamhet, torde få störst betydelse med avseende förhållandet juridiska personer emellan.

på

Med hänsyn till vad nu sagts och då de praktiskt betydelsefulla fallen där närstående anlitas som bulvaner

- vid av förbud och krav på nämligen kringgående tillstånd samt vid arrangemang för att undgå det direkta

ansvaret för - träffas av de allmänna civilrättsliga gäld och straffrättsliga regler kommissionen i övrigt vill fram, avstår alltså kommissionen från att i samband lägga

med bulvanlagen också föreslå någon specialregel som tar

sikte på närståendes inbördes förmögenhetsförhållanden.

1.9 Straffrättsliga regler om bulvanskap

Som torde ha framgått vid den tidigare genomgången kan

inte alla former av bulvanskap anses ha tillkmnmit i Än mindre kan naturligtvis anordnandet av illojalt syfte. sägas vara straffvärt. Man behöver bulvanskap generellt

bara tänka på sådana fall då en koncern, som avser att

50 överväganden och förslag

gå in i en ny bransch men som inte vill röja sina planer

genom en bulvanhandling sluter ett kommissionärsbolagsavtal med ett annat bolag. Ett sådant förfarande behöver inte ens anses illojalt. Det torde alltså inte kunna

komma ifråga att utan vidare straffbelägga redan bulvan-

skapet som sådant.

Däremot kunde det väl i och för sig tänkas att den som anordnar bulvanskap i illojalt syfte bestraffas. Förefintligheten av ett sådant illojalt syfte är

emellertid, innan det hunnit manifesteras i något yttre

objektivt faktum, så gott som omöjligt att styrka. Föreligger å andra sidan en illojal effekt såsom ett konstaterbart yttre faktum följer därav ofta med hög grad av sannolikhet att också bulvanskapet san sådant varit illojalt. Man torde - åtminstone såvitt avser huvudmannen, dvs. den san tagit initiativet till bulvanskapet

och på vars bulvanen handlar - ofta utan vidare

uppdrag

kunna utgå från att ett direkt uppsåt att uppnå den

illojala effekten förelegat.

I avsnittet 1.7 ovan har kommissionen sagt sig ha för avsikt att föreslå att en i viss mening civilrättslig

sanktion mot bulvanskap tillskapas. Syftena att undgå

ansvar för gäld eller att kringgå tvingande lag har

därvid - utöver vad som kan vara brott enligt den bestämmelse som nu diskuteras - ansetts som till sin typ illojala. Motsvarande syften bör däremot inte tas med när det straffbara området ska gränsas av. Anledningarna härtill är flera. Dels kan vid sådana syften inte alltid urskiljas en så pass klar och avgränsad avsikt att de lämpligen bör tjäna san ett avgörande rekvisit för om straff skall ådömas eller ej. Dels förefaller det viktiga i dessa fall vara att genom civilrättsliga regler söka i första hand omintetgöra själva den eftersträvade

överväganden och förslag 51

effekten. I så fall framstår det som mindre lämpligt och i vart fall som onödigt strängt att samtidigt och vid samma beteenden ha bestämmelser av båda slagen, dvs. å ena sidan en straffrättslig regel som bestraffar en viss avsikt, å andra sidan en civilrättslig regel som förhindrar att effekten av just denna avsikt - det som gör avsikten straffvärd - inträder. Vill man ha civilrättslig bundenhet för huvudman och bulvan i ett system där i här diskuterat hänseende straffbar gärning

torde man därför rättstekniskt få gå så

föreligger

tillväga att ersättningsskyldighet på grund av brott

dem som är inblandade i bulvanskapet. En sådan

åläggs

ersättningsregel skulle emellertid troligen bli avsevärt

snävare till sitt tillämpningsområde än en mera allmän

regel om partsbundenhet av det slag san kommissionen avser att ta upp i den tidigare behandlade civilrättsliga Härtill kommer att här san alltid - särskilt när regeln. att hålla till -

man inte har något yttre faktum sig

bevissvårigheterna ifråga an subjektiva avsikter är

nästan oöverstigliga. Dessa svårigheter blir givetvis inte mindre när avsiktens konturer i det praktiska livet inte alltid är helt skarpa.

Vid den civilrättsliga regeln har detta dilemma lösts presumtionsregel, utöver den mer genom en särskild

allmänna inledande bestämmelsen angående presumerat

när vissa farliga subjekt är inblandade. Det bulvanskap är enligt den särskilda civilrättsliga bestämmelsen huvudmannen som har att visa att de vid bulvanskapet avsikterna förelegat i hans fall. Därigenom

typiska inte

ett försök att inom det civilrättsliga området möta görs vid Att

de speciella bevissvårigheterna bulvanskap.

införa ett liknande presumtionsansvar i den straff-

rättsliga regeln skulle föra för långt och alltför mycket

komma i strid mot vad som allmänt anses gälla inom

52 överväganden och förslag

straffrätten. Värdet av en presumtionsregel av här diskuterad typ torde emellertid inte vara obetydligt om

det ska gå att med någon effekt komma åt de diskuterade

formerna av bulvanskap. I valet mellan att dem i reglera civlrättslig eller straffrättslig ordning torde därför den civilrättsliga vara att föredra, eftersom även

långtgående presumtionsregler där inte möter samma

principiella hinder. Dels slutligen kan en civilrättslig sanktion vara tillräcklig för att i preventivt hänseende nå dit det är praktiskt möjligt att nå, varför det kan vara onödigt att ytterligare kriminalisera tidigare straffria beteenden.

Den väg kommissionen vill välja vid bestämmandet av det straffbara området ansluter till de straffbestämmelser som finns i aktiebulvanlagen och valutalagen. Redan tillskapandet son sådant av ett bulvanskap bör av tidigare antydda skäl inte vara straffbelagt utan en förutsättning, utöver den att ett bulvanskap föreligger, bör vara att ett yttre objektivt faktum är för handen, nämligen att bulvanskapet manifesterats i en av bulvanen

företagen yttre handling. Det kan vara fråga om att en

rörelse drivits, att ett förvärv gjorts eller att något

annat avtal ingåtts av bulvanen. Handlingen ska vidare ha

företagits i eget namn men för en huvudmans räkning. Den

ska m.a.o. vara fråga om en bulvanhandling. Beträffande

denna senare kvalifikation ska emellertid märkas att den tidigare diskuterade allmänna regeln om presumerat bulvanskap, när tidigare ekonomisk brottslighet eller näringsförbud ligger huvudmannen till last, innebär en

inte obetydlig bevislättnad för åklagaren såvitt gäller

frågan om ett bulvanskap överhuvud föreligger.

Inte alla bulvanhandlingar och inte ens alla sådana handlingar som kan anses vara av illojal karaktär bör

Överväganden och förslag 53

emellertid med straff. I enlighet med vad som beläggas

sades kan en civilrättslig sanktion i många fall

nyss vara väl så effektiv son en straffrättslig, inte minst därför att kan behandlas annorlunda i

bevisfrågorna

sammanhang. Tillräcklig anledning saknas civilrättsliga då att även ta till straffrättsliga medel som ett styrmedel för människornas handlande. De bulvanhandlingar

som inte bör undgå att träffas av straff är

gärna emellertid sådana ett för viss verksamhet eller varigenon visst av förvärv i lag föreskrivet förbud eller krav slag

på tillstånd kringgås. Även kringgående av föreläggande

som meddelats av domstol eller myndighet bör straffbean sker av bulvan.

läggas kringgåendet genom anlitande på förbud och krav på tillstånd som här avses

Exempel lämnas i specialmotiveringen till straffbestämmelsen i 3 § (avsnittet 2.3).

krav är sådana samhällets

Även gällande på registrering kontrollregler, vilkas kringgående med hjälp av bulvan

bör om straff. Kommissionen överväger i stävjas genom hot annat sammanhang förslag om att viss etableringskontroll ska införas inom vissa branscher. Självfallet blir det därvid av stor att det registreringssystem, som betydelse en av förutsättningarna för kontrollen, inte utgör att den son inte kan förvänta sig erhålla

kringgås genan

låter en bulvan ansöka om tillstånd

etableringstillstånd och sedan registrera sig sun näringsidkare. Exempel på

som blir aktuella i andra fall av registreringsplikt förevarande anförs i avsnittet 2.3. sammanhang

En särskild fråga är om även lagfart ska ses som

registrering i nu diskuterad mening. Av praktisk blir här bl.a. hur de fall ska bedömas då den betydelse ene maken eller sambon är lagfaren ägare och den andre svarar för åvilande gäld trots att han i allt fastigheten

överväganden och försiag

fail formellt inte är ägare tiii densamma. On i sådant fa11 svarar arrangemanget mot verkiigheten och inte biott är sken föreiigger inte

något buivanförhåiiande, även om

makarna kunde tänkas ha ordnat sina förmögenhetsför-

håiianden på annat t.ex.

sätt, on skatteregierna varit annoriunda. Är däremot den formeiia inte ett iagfarten uttryck för vad som verk1igen ska gä11a meiian makarna, utan de exempeivis eniigt en intern överenskommeise har för avsikt att vid en kommande bodeining anse fastigheten heit e11er de1vis ti11höra den icke men iagfarne gäidbundne maken, framstår förfarandet genast som mera tviveiaktigt. Förfarandet torde b1.a. från skatterättsiig synpunkt knappast kunna godtas. Men även från andra - b1.a. för synpunkter bedömande av kreditvärdigheten hos oiika - är det av intresse att personer de offentliga registren spegiar de faktiska förhåiiandena. Det kan a11tså hävdas vara ett ganska betydande samhäiisintresse att fastighetsböckerna inte på grund av förekommande bulvanskap forme11t utvisar andra ägarförhåiianden än som faktiskt är rådande. Goda skäi kan därför anföras ti11

stöd för att ett kringgående av det krav på registrering

som iagfartspiikten innebär, genom att iåta annan än den egentlige ägaren ti11 fastigheten stå som köpare i

fångeshandiingarna, bör bedömas som bulvanbrott eniigt

bu1van1agen.

Straffiatituden vid buivanbrott synes iämpiigen böra anges ti11 böter e11er fängeise i högst två år. Maximistraffet b1ir därmed detsamma som föreskrivs för exempeivis överträdeise av näringsförbud eniigt 212 § konkursiagen. Ofta kommer en huvudman som döms för buivanbrott också att dömas för annan straffbeiagd handiing t.ex. vaiutabrott e11er brott mot näringsförbud. S.k.1agkonkurrens“ uppkommer då me11an detta brott

överväganden och förslag 55

och bulvanbrott enligt bulvanlagen. Huvudmannen kan då väntas bli dömd för exempelvis överträdelse av näringsförbud i förening med bulvanbrott.

Det bör dock enligt bulvanlagen inte ställas upp något

krav att kringgåendet av förbudet, kravet på tillstånd

eller föreläggandet, också det utgör straffbar gärning. Är så inte fallet dömes huvudmannen, on förutsättningarna härför i övrigt är uppfyllda, för enbart bulvanbrott.

En regel bör också finnas san tar sikte på det fallet att

huvudmannen formellt sett är en juridisk person. En sådan bestämmelse kan delvis utformas efter mönster av andra stycket i 199 b § konkurslagen. Vid bulvanbrott där en juridisk person är huvudman bör sålunda den som företräder den juridiska personen, antingen som ställföreträdare eller genon att faktiskt handha ledningen, anses som gärningsman.

Beträffande det ansvar som bör åvila bulvanen har lagutskottet i sin begäran om lagstiftning om bulvanförhållanden uttalat att det enligt utskottets

mening är viktigt att en lagreglering tar sikte på

huvudmannen snarare än på bulvanen. Den straffrättsliga

reglering av bulvanens ansvar som kommissionen vill föreslå innebär också att bulvanen vid vissa slag av

kringgående för sin del undgår straff. I den mån

som sådant - låt vara att det till sin

kringgåendet typ

-

är illojalt inte utgör straffbar gärning ens på

huvudmannens sida bör det nämligen inte heller komma att straffa bulvanen. i sådant fall -

ifråga Läget

exempelvis vid kringgående av ett föreläggande genom

försäljning av den egendom föreläggandet avser till en bulvan - bör sålunda vara att huvudmannen enbart straffas för bulvanbrott, san ett särskilt brott, medan bulvanen

56 överväganden och förslag

går fri från straff. Det har sålunda inte bedömts som

nödvändigt att av preventiva skäl strafflägga medverkan till bulvanbrott såson sådant, dvs. också för det fall att detta brott inte samtidigt innefattar konkurrens med annan brottslig gärning. Att ställa sig till förfogande som bulvan behöver ju inte alltid anses som ens klandervärt och så länge bulvanskapet inte utnyttjas som bas för brottsliga gärningar behöver ett i och för sig straffritt men dock illojalt syfte hos huvudmannen inte alltid stå klart för bulvanen. Under alla förhållanden torde i dessa

fall bevissvårigheter med avseende på bulvanens insikter

ofta Härtill kommer att bulvanbrott föreligga. exempelvis försäljning till en bulvan av egendon son föranlett

ett föreläggande av något slag - som är så pass besked-

liga att de inte samtidigt ger upphov till någon annan,

mera straffvärd gärning, inte torde utgöra ett sådant samhällsproblem att de nödvändigtvis måste motverkas genom straffansvar även för den som medverkar som bulvan. Det torde i dessa sammanhang vara tillräckligt med straffansvar för huvudmannen, dvs. den som tagit initiativet till bulvanskapet.

Medverkan till bulvanbrott såsom ensamt brott på huvud-

mannens sida bör alltså för bulvanens del inte heller utgöra straffbar medhjälp enligt 23 kap. 4 § brottsbalken. En lagregel son särskilt behandlar bulvanens straffansvar bör därför ges en sådan utformning

att detta åtminstone indirekt framgår av den reglering av

medverkansbrottet som i övrigt föreslås i bestämmelsen

ifråga.

Däremot bör den tilltänkta regleringen i annat avseende innefatta ett ansvar för medverkan för bulvanen som sträcker sig längre än vad som följer av allmänna straffrättsliga regler on medverkan till brott. Om nämligen

Överväganden och förslag 57

huvudmannen anordnar bulvanskapet för att främja brott och sådan gärning sedan också kommer till utförande, bör bulvanen kunna dömas för bulvanbrott redan an han hade

skälig anledning anta att ett brottsligt syfte låg bakom

huvudmannens arrangemang. Ett så konstruerat straffansvar innebär att redan oaktsam medverkan utgör brottslig gärning, vilket självfallet innebär en inte obetydlig utvidgning i förhållande till det allmänna medverkansansvaret enligt brottsbalkens regler. Visserligen kan även enligt brottsbalken ansvar ibland utdömas för oaktsan medverkan, nämligen för det fall att ansvar för

huvudbrottet kan ifrågakomma redan vid vårdslöshet.

Brottet vårdslös skatteuppgift kan exempelvis främjas genom vårdslöshet hos den som är behjälplig med att

upprätta deklaration åt någon annan och medhjälparen döms

då enligt medverkansreglerna för sin oaktsamma medverkan.

De flesta brott san huvudmannen kan tänkas begå i skydd

av bulvanskapet är endast straffbara vid

emellertid

uppsåt på gärningsmannens sida och i så fall fordras

uppsåt även hos medhjälparen för att denne ska kunna

dömas enligt medverkansreglerna. Ett sådant ansvar för medverkan framstår mot bakgrund av de tidigare

bevissvårigheterna san ett alltför ineffektivt vapen för

att bekämpa de från samhällssynpunkt helt oacceptabla

bulvanskap det här är fråga om. I de allra flesta fall

torde bulvanen, vid sådana bulvanhandlingar som brott - annat -

konstituerar ett än enligt bulvanlagen på

huvudmannens sida, vara helt införstådd med vad som är å färde. Han torde alltså i realiteten uppfylla även kraven

på uppsåt, vilket emellertid när det sedan kommer till

domstolsprocess med de nuvarande reglerna kan vara svårt att styrka.

En regel konstruerad enligt vad som här skisserats torde i praktiken komma att i visst avseende fungera son ett

58 överväganden och förslag

slags straffrättslig presumtionsregel. Vad som med fog

kan misstänkas utgöra uppsåtlig medverkan till

huvudmannens brott torde under de flesta förhållanden föranleda att bulvanen i vart fall hade skälig anledning att anta att bulvanskapet anordnades för att främja brott. Genom att bulvanen även i sådana fall kan ådra sig ansvar för bulvanbrott bestående i oaktsan medverkan kommer lagstiftningen att tillhandahålla en sanktion som

förhoppningsvis kan verka stävjande på presumtiva

bulvaners benägenhet att ställa sig till förfogande i suspekta sammanhang.

Straff för oaktsam medverkan vid sidan av 23 kap.

brottsbalken är i och för sig inte något helt okänt i

svensk rätt. En arbetsgrupp inom BRÅ lade år 1979 fram en promemoria (BRÅ PM 1979:4) om dobbleribrottet. Där föreslogs, efter mönster av vad som f.ö. enligt 19 kap. 15 § brottsbalken redan gäller an bl.a. brottet högförräderi, en bestämmelse om oaktsam medverkan till

grovt dobbleri. Förslaget mottogs positivt av många

remissinstanser. Departementschefen ansåg dock att det

vid dobbleri inte föreföll finnas något framträdande

behov av mera generella ändringar i lagstiftningen

on medverkan, utan att problemen närmast låg på det

praktiska planet. Uppmärksamheten kom därför att i

stället koncentreras på fastighetsägarens roll vid

anordnandet av illegal spelverksamhet, och någon regel

an oaktsan medverkan togs aldrig upp i propositionen (prop. 1979/80:179 s. 16 f, jfr s. 70).

Kommissionen vill alltså föreslå en regel av innebörd att bulvanen ådöms ansvar för bulvanbrott om huvudmannen

begått en straffbelagd gärning son främjats genom

bulvanskapet och bulvanen hade skälig anledning anta att bulvanskapet anordnades för att främja brott.

överväganden och förslag 59

För de fall där bulvanen är en juridisk person bör en tas upp motsvarande den som berörts för den regel situationen att huvudmannen formellt sett är en juridisk person. En ställföreträdare eller den som annars faktiskt handhar ledningen bör alltså i sådana fall anses som gärningsman och kunna dömas för sin oaktsamma medverkan son bulvan.

1.10 Särskilda bestämmelser om vissa bulvanskap

I inledningen till kommissionens överväganden (avsnittet 1.1) har en kort redogörelse lämnats för den befintliga fastighetsbulvanlagen och aktiebulbulvanlagstiftningen, On de allmänna bestämmelser an bulvanskap som vanlagen. kommissionen vill föreslå genomförs bör även de regler om bulvanskapets avveckling som för närvarande tas upp i resp. aktiebulvanlagen naturligen finna sin fastighetsplats som ett särskilt avsnitt i den nya bulvanlagen. son reglerna i de två lagarna därvid arbetas Samtidigt samman synes en förenkling av de nuvarande förhållandevis detaljerade bestämmelserna kunna ske. Under det arbete

med dessa frågor som hittills hunnit bedrivas inom justi-

tiedepartementet har ett preliminärt utkast till lagregler i ämnet upprättats. För fullständighetens skull har dessa bestämmelser i fem ytterligare paragrafer fogats till de inledande allmänna bestämmelserna om bulvanskap i 1-4 §. Det hänvisas vidare till specialmotiveringen (avsnitten 2.5 - 2.10).

Specialmotivering 61

2 SPECIALMOTIVERING

2.1 1 §

Den som på annans uppdrag eller eljest till följd av

avtal med annan driver rörelse eller förvärvar egen-

dom eller ingår avtal eller eljest företar åtgärd

eller rättshandling i eget namn, men för huvudsakdenne andres (huvudmannens) räkning, företar ligen en bulvanhandling och är bulvan för huvudmannen om det kan antas att detta sätt att ordna skäligen förhållandena (bulvanskapet) använts huvudsakligen

för att i huvudmannens intresse utåt dölja dennes

Finns grundad anledning anta att en bulvanhandling företagits och har den som framstår som huvudman meddelats näringsförbud eller senare än fem år innan

handlingen företogs begått brott i samband med

utövande av näringsverksamhet, för vilket han ådömts

annan påföljd än böter, skall ett bulvanskap anses

föreligga an det inte visas att den handlande uppträtt självständigt i förhållande till huvudmannen.

Är den som framstår som huvudman en juridisk person skall vad som sägs i andra stycket även gälla, om vad som där föreskrivs om huvudmannen är tillämpligt

på den san företräder den juridiska personen,

antingen som ställföreträdare eller genom att faktiskt handha ledningen.

62 Specialmotivering

I denna inledande paragraf bestäms vissa som begrepp behövs för att gränsa av lagens och

tillämpningsområde

för att de följande bestämmelserna inte ska bli alltför vidlyftiga. En legaldefinition ges sålunda av begreppet bulvan och vissa andra företeelser i dess omedelbara

närhet. Vissa anspråk måste ställas på definitionernas

pregnans, eftersan de också ska tjänstgöra som olika delrekvisit i de straffrättsliga bestämmelser som i

ingår

lagen.

Första stycket tar upp de angivna I

definitionsfrågorna.

ett härpå följande andra stycke ges vissa bevislättnads-

regler med särskilt sikte på i bulvansammanhang

intressanta personkategorier, nämligen den san tidigare figurerat i samband med ekonomisk brottslighet. I tredje stycket ges en specialregel för det fall att en juridisk person misstänks vara huvudman i ett bulvanskap.

Första stycket

Inledningsvis fastslås att det ska vara på annans uppdrag

san en bulvanhandling företas. Det förutsättes sålunda att bulvanen intar sin ställning därför att han blivit ombedd däran av huvudmannen eller att det eljest skett med dennes goda minne eller att denne i allt fall efteråt - ratihaberat godkänt den handling bulvanen företagit. Huvudmannens uttryckliga, underförstådda, eller eljest konkludenta viljeförklaring att det är för honom och för hans räkning som bulvanen ska handla fordras alltså; man

kan inte helt på egen hand göra till bulvan.

sig Huvudmannens uppdrag, i vilken form det nu föreligger,

kan vid bulvanskap påminna an den roll fullmaktsför-

klaringen spelar vid fullmaktsinstitutet. Det bakomliggande avtalet mellan bulvanen och huvudmannen kan

Specialmotivering 63

också ha annan framtoning än uppdragsavtal. Det kan ha karaktär av enkelt bolag, tyst bolag eller rent av handelsbolag (se Grönfors a.a. s. 316 med hänv.)

För att det skall vara fråga om bulvanskap måste vidare

bulvanen handla i eget namn. Gör han inte det utan i huvudmannens namn, föreligger i stället en fullmaktssituation an förutsättningarna i övrigt för handlande enligt fullmakt är uppfyllda. Det är likgiltigt om bulvanen uttryckligen betonar att det är han som är medkontrahent och part, vid exempelvis slutande av ett avtal, eller an han blott mer allmänt uppträder san man gör när man handlar för sitt eget vidkommande. I båda fallen handlar man i eget namn.

Vad som kan vara en bulvanhandling exemplifieras i inledningen till bestämmelsen. Avsikten är att alla dispositioner som har rättslig betydelse, sakrättsligt eller obligationsrättsligt, skall omfattas av de anförda

exemplen. Såväl ingående av ömsesidigt förpliktande

avtal, köp, hyra etc. som ensidiga rättshandlingar typ

gåva, inte minst mottagande av gåva, avses sålunda.

Drivandet av rörelse kan ske genom juridisk person, varvid denna är bulvan, ibland för en fysisk person. Bulvanen kan dock givetvis även vara en fysisk person som

driver rörelse för någon annans räkning, exempelvis någon

som ådömts näringsförbud eller av annan anledning inte vill skylta utåt i sammanhanget. Om juridisk person är bulvan blir den fysiska person som är ställföreträdare eller som eljest faktiskt handhar ledningen av företaget bulvan också han, jfr vad som sägs i andra styckena till 3 och 4 §§.

Eftersom fråga är om bulvanskap och det karakteristiska

för ett sådant arrangemang bl.a. är att huvudmannen

64 Speciaimotivering

ekonomiskt kontrolierar röreisen och faktiskt har ett bestämmande infiytande över denna är det naturiigt att uttrycket driver röreise stundan innefattar mycket 1itet

av faktiska åtgärder från buivanens sida. Beroende i på

vad mån huvudmannen också tar praktisk dei i den dagiiga skötsein av företaget och inte iåter sin insats stanna vid att han är en makthavare i kulissen, kan buivanens praktiska ro11 ibiand inskränka sig ti11 att han bara lånar ut sitt namn ti11 verksamheten. Huvudmannen är då den som egentligen driver röreisen, precis som vanligt,

bara med den ski11naden att någon annan i stället

forme11t är verkstäilande direktör e11er inregistrerad son enskiid företagare. Det förekommer också att huvudmannen Iåter buivanen ange honom som prokurist e11er utfärda annan generaifuiimakt för huvudmannen. Om detta

är den i stort sett enda praktiska åtgärd som bu1vanen

vidtar i företaget kan det måhända förefaiia mindre träffande att tala om drivande av rörelse. Den fortiöpande röreisen bedrivs emeiiertid i hans namn och avsikten är att även sådana fail ska omfattas av Iagens uttryck.

Härnäst anges som exempei på en buivanhandiing att

buivanen förvärvar egendom. Att förvärvet sker i

bulvanens namn så att denne forme11t gör ett iaga fång

och får en rättstitei ti11 egendomen kan vara av stort intresse för huvudmannen. Därigenom kan han göra en sådan

förmögenhetspianering att viss egendan biir oåtkomiig för

hans borgenärer utan att han fördensku11 behöver avstå från dess nyttjande. Han kan t.ex. iåta hustrun e11er barnen formeiit stå som ägare tiil vi11an, båten e11er vad det nu kan vara. Ett entreprenadbolag kan iåta ett annat bo1ag formeiit äga den maskinpark (den substans) som behövs för att driva entreprenadverksamheten och sedan hyra in maskinerna från bu1vanbo1aget a11t efter

Speciaimotivering 65

det behov av den uppstår osv. Många andra exempei kan

anföras.

Förvärvet kan också ske i bu1vanens namn därför att

huvudmannen sjä1v är förhindrad att göra sådant fång.

Detta är k1assisk mark för bu1van1agstiftning. Exempe1 är 1925 års fastighetsbuivanlag resp. 1934 års aktiebulvanbeskrivs i fastighetsbu1van1agen så 1ag. Bu1vanhand1igen att den san har ti11 viss är bu1van ... i

fång egendom

det att huvudsak1igen innehaves för ... huvudegendomen mannens I aktiebu1van1agen heter det att räkning. bu1vanen . . huvudsakiigen för (huvudmannens) räkning framträder som ägare tili aktierna. Det i bulvaniagen förvärvar är vaida kortare uttryckssättet, egendom, san i samanstäiit med övriga rekvisit anges paragrafen avsett att täcka detsamma som avses med 1yde1sen i de Tanken är i båda fa11en att tidigare bu1van1agarna. buivanen utåt framstår som ägare utan att i verkiigheten, med hänsyn ti11 överenskommelsen med huvudmannen, vara

det. Det väsent1iga torde vara förvärvet - köpet, gåvan

osv. - varigenun fång och den forme11a rättstite1n

vinnes. Att särskiit nämna innehavet e11er att stä11a upp ett krav att bu1vanen ska framträda som ägare torde

på inte ti11föra något ytter1igare utöver vad som

begreppet redan fö1jer av att det är bu1vanen san forme11t gör

förvärvet. Tvärtom kan detta vara i någon mån missvisande

såti11vida att tanken leds mot att buivanen också måste ha den faktiska besittningen ti11 egendomen för att bulvanskap ska11 föreiigga. Så är emeilertid ingaiunda fa11et. Det är fu11t ti11räck1igt att sjä1va förvärvet skett i buivanens namn. Är så fa11et kan bulvanskap även om buivanen a1drig varit ens nära före1igga

egendomen ifråga.

66 Specialmotivering

Med åtgärd avses en handling till vilken inte

omedelbara rättsliga följder är anknutna, t.ex. en registrerings-

åtgärd, och för vilken termen därför

rättshandling passar mindre bra.

Handlingen ska vara företagen huvudsakligen för annans, huvudmannens, räkning. Det är hos den handlande denna avsikt måste föreligga för att han ska betraktas som bulvan. Avsikten ska vara att huvudmannen och inte han själv är den som slutligt ska stå för avtalet (Grönfors a.a. s. 297). Inte sällan torde bulvanen vilja förneka handlande för annans Att detta räkning. i själva verket varit avsikten blir då en slutsats man får dra från olika yttre omständigheter som bevisligen kan konstateras föreligga, t.ex. att huvudmannen skjutit till erforderliga medel för en transaktion eller visat vara den sig san utövar de faktiska beträffande en av befogenheterna bulvanen formellt driven rörelse eller inköpt egendom.

I texten står att det ska vara för huvudsakligen annans räkning. Detta sammanhänger med det för bulvanskapet

speciella draget att någon eller några av de befogenheter

som sammanfattningsvis brukar benämnas som en viss rätt, t.ex. äganderätt eller oftast trots allt hyresrätt, tillkommer bulvanen, nämligen de som sammanhänger med att denne utåt formellt står san den berättigade enligt avtalet etc. Vid en bulvanköpt är det sålunda fastighet bulvanen san erhåller lagfart an sådan söks och bara denne kan formellt medge att intecknas osv. fastigheten De praktiskt betydelsefulla befogenheterna att ha till-

gång till och kunna nyttja och att ekonomiskt

egendomen ha den faktiska kontrollen och bestämmanderätten däröver tillkommer dock huvudmannen. Därför är det huvudsakligen för hans räkning som bulvanhandlingen företas.

Specialmotivering 67

Att bulvanhandling införs förklaras av att beteckningen ett sammanfattande för de inledningsvis i begreppp

paragrafen angivna exemplen på olika typer av handlingar

behövs i de följande bestämmelserna i lagen. Bulvanskap torde vara ett i såväl litteraturen som i allmänt för den rättsfigur som

språkbruk vedertaget begrepp

huvudmannen och bulvanen använder sun operationsbas för att huvudmannen skall nå sitt syfte att kunna faktiskt men inte utåt. En annan sak är att bulvanhandla, synas såsom partsbindningsmedel ännu inte funnit sin skap slutgiltiga fonm i rättsutvecklingen.

Vid kommission, som ju också det innebär att mellanmannen-kommissionären handlar i eget namn, men för annans - kommittentens - räkning, är det främst i kommissionärens intresse, såsun en affärshemlighet, att huvudmannens identitet hålls fördold. Vid bulvanskap däremot är det regelmässigt så att bulvanarrangemanget uteslutande förklaras av att huvudmannen har ett intresse av att det inte utåt att han är ägare till viss syns eller driver viss rörelse osv. Visserligen torde egendom även bulvanen många vara intresserad av att det

gånger

inte kommer ut att han lånar sig till bulvan. Men det är i så fall främst sedan bulvanskapet väl kommit till stånd och motiveras då av att bulvanhandlingen kan medföra straffansvar för honom, exempelvis för medverkan till det brott mot näringsförbud som huvudmannen vill dölja genom bulvankonstruktionen. Primärt har bulvanen för egen del självständigt intresse av att huvudmannen opererar inget i det fördolda.

har det ut att en I lagtexten uttryckligen sagts för att bulvanskap enligt lagen ska förutsättning är att det huvudsakligen varit i huvudmannens föreligga intresse san bulvanskapet anordnats. Föreligger inget

68 Specialmotivering

sådant intresse föreligger inte heller bulvanskap enligt lagen. Ett exempel kan vara det fallet att oskyldiga

någon i eget namn beställer och för en god väns räkning

gör ett -

inköp exempelvis av en teaterbiljett. Något

intresse av att dölja saken finns inte och därför passar transaktionen inte heller in i mönstret för bulvanskap.

Redan i att handlingen företas i eget namn får san regel anses ligga att huvudmannens existens är fördold. On den san handlar uttalar för öppet vems räkning handlingen företas, är det tvivelaktigt om han överhuvud ska anses handla i eget namn. Snarare får väl handlandet då anses ha skett i huvudmannens namn, låt vara såsom genom annan fullmäktig. Den san har fullmakt behöver ju inte uppträda anonymt, men hans handlande i eget namn går då ut att

på fullgöra vad som åligger honan enligt som

uppdraget

fullmäktig. Däremot går det inte ut på att göra honom

själv till medkontrahent i förhållande till den tredje man med vilken han rättshandlar. Det ska hans namngivne fullmaktsgivare och huvudman vara.

Också för det fall att den handlande inte visserligen avslöjar identiteten hos sin huvudman, men dock i mera allmänna ordalag gör klart för medkontrahenten att han

handlar på annans uppdrag och för dennes torde

räkning

handlande på grund av fullmakt - låt vara

med anonym huvudman - och inte bulvanskap föreligga. Lika litet som vid en direkt konfrontation mellan två kontrahenter torde det för partsbindning genon son mellanman vara fullmäktig en nödvändig förutsättning att huvudmannen och medkontrahenten känner varandra till namnet. Det torde vara tillräckligt att medkontrahenten känner till existensen av en huvudman och att avsikten är att denne ska bli bunden genom mellanmannens agerande.

Speciaimotivering 69

Vid är det typiska såiunda att medkontrahenten buivanskap svävar i om att buivanen överhuvud har en okunnighet huvudman bakan Inte bara dennes identitet utan även sig. hans existens är såiunda fördoid för medkontrahenten. Med att en huvudman existerar förstås då inte existens i

största aiimänhet utan att någon finns bakom den som utåt

handiar och san i verkiigheten bestämmer över och har av vad den handiande - buivanen - formeiit nyttan förvärvat e11er eijest vunnit genon buivanhandiingen.

såiunda inte bara förutsättningen att I iagtexten anges använts i huvudmannes intresse utan buivanskapet också att ska ha skett för att utåt

uttryckiigen detta

döija denne, dvs. att huvudmannen i verkiigheten bestämmer över och har nyttan av vad buivanen forme11t förvärvat e11er eijest vunnit genan buivanhandiingen.

i sakens natur att är svåra att Det iigger buivanskap och bevisa eftersom heia arrangemanget är uppenbara tiilkommet för att 1åta sken ersätta verkiighet. Med härti11 måste - san framhåiiits i den aiimänna hänsyn (se avsnittet 1.5) - beviskraven sättas motiveringen än som annars vaniigen gäiler. Detta har i iägre i mån redan i första stycket kommit ti11

iagtexten någon

om det skäiigen kan antas att uttryck genom orden använts i det angivna syftet. Det är aiitså buivanskapet an motivet tili att buivanskapet kommit ti11 stånd

ifråga

som fu11 inte behöver förebringas. En mera bevisning iättnad i bevishänseende, som torde få större

påtagiig

föreskrivs emeiiertid i det praktisk betydeise,

andra av paragrafen. Den tar sikte på påföijande stycket

huruvida de handiingar

den grundiäggande frågan, nämligen

san företagits i eget nan i sjäiva verket skett för annans räkning eiier m.a.o. om ett buivanskap

någon

överhuvud föreiigger.

70 Specialmotivering

Andra stycket

Här tas en upp regel som syftar till att underlätta bevisningen i sådana situationer där bulvanarrangemang kan antas vara vanligare förekommande än inom handel och vandel i övrigt. Vad som avses är när som personer, tidigare gjort sig bemärkta i samband med ekonomisk

brottslighet, på något sätt figurerar i bakgrunden vid

rättshandlingar som formellt ingås av andra. Kan i ett

sådant fall skäligen misstänkas att det i själva verket är -

fråga om en bulvanhandling enligt den definition som

lämnats i -

föregående stycke presumeras ett bulvanskap

faktiskt om inte den föreligga som skäligen misstänks vara huvudman visar att den formellt handlande uppträtt självständigt i förhållande till honom. Den föregivne huvudmannen - och för den delen också den föregivne bulvanen - m.a.o. föreläggs genom lagregeln ett negativt bevistema: han har att visa att den handlande inte är bulvan. Genom att 1 § och de där upptagna legaldefinitionerna indirekt kommer till även i de användning straffrättsliga bestämmelserna längre fram i lagen, innebär detta en icke obetydlig bevislättnad också för

åklagaren i brottsmål. Denna effekt är avsedd.

Inledningsvis anges som en grundläggande förutsättning att det finns grundad anta att en anledning bulvanhandling företagits. Innebörden härav blir i praktiken att misstanken huvudsakligen kommer att avse det förhållandet att en i

eget namn företagen åtgärd

eller rättshandling sker för

egentligen någon annans

räkning. Yttre omständigheter san kan ge grundad anledning till ett sådant antagande kan vara hänförliga till antingen den formellt handlande - t.ex. att denne helt saknar kompetens och resurser att självständigt

Specialmotivering 71

utöva de befogenheter han formellt utrustats med - eller

till den föregivne huvudmannen. Ett exempel på när

grundad anledning att anta ett huvudmannaskap föreligger är att den som tidigare varit ledare för ett företag, men

ådömts näringsförbud, nu återfinns som anställd på en

formellt underordnad, ehuru i praktiken strategisk i samma företag. Ofta är det en kombination av befattning omständigheter hos både den utåt handlande och en föregiven huvudman som gör att ett antagande om bulvanskap framstår som välgrundat. I det senast angivna exemplet förstärks onekligen misstanken om bulvanskap om den, som är formellt överordnad den strategiskt placerade person san har näringsförbud, samtidigt saknar personliga kvalifikationer att sköta den syssla som han formellt anförtrotts.

Att en skenbart utomstående tillskjutit medel till en verksamhet son en annan bedriver kan ofta - om det är skäl för -

svårt att hitta några sakliga en kreditgivning

vara en omständighet som, i kombination med verksamhetens art och det faktum att finansiären är känd som en ekonomisk brottsling, grundar misstanke om bulvanskap.

Detta att en person som ådömts näringsförbud eller fällts till ansvar för brott i samband med utövande av näringsverksamhet faktiskt befinner sig i en position som i och utövande av huvudmannaskap i förför_sig möjliggör hållande till en bulvan torde i själva verket ofta vara som i första hand väcker misstanken om den omständighet

att bulvanskap föreligger. Tillhandagår en sådan person

med råd eller annat biträde eller intar han på annat sätt

en sådan ställning att han kan utöva ett väsentligt

inflytande på de handlingar som företas framstår i de

flesta fall misstanken om bulvanskap som skälig.

72 Specialmotivering

Med näringsverksamhet förstås här san annorstädes att ekonomisk verksamhet bedrivs yrkesmässigt. Brott som

begås i samband med utövande av sådan verksamhet torde

vanligen sammanfalla med vad som sammanfattningsvis brukar kallas ekonomisk brottslighet. Detta begrepp förekommer inte i lagstiftningen och saknar i och för sig

strikt juridisk innebörd. Någon allmänt

vedertagen definition av begreppet finns inte. Betydande enighet finns däremot an begreppets huvudsakliga innebörd. (Se

Dir 1982:101, Åtgärder mot ekonomisk brottslighet m.m.,

JU 1980/81:21 samt Jepsen, økonomisk kriminalitet - hvad er det? i økonomisk kriminalitet en antologi, Köpenhamn 1980, s. 9 ff). I sina yttre konturer är det emellertid alltför oklart för att kunna användas i en lagtext son i vart fall indirekt har betydelse för avgränsningen av vad som är straffbart område. Kommissionen har därför istället valt att gränsa av detta område genom att låta det avgörande vara om brottet oavsett till vilken typ detta är att hänföra - i

begåtts

samband med utövande av näringsverksamhet. Härigenom

uppnås en tillräckligt klar avgränsning samtidigt son man

slipper att göra en vidlyftig uppräkning av olika slags

brott i lagtexten, något son hänsynen till

legalitetsprincipen annars skulle kräva.

De brott son begås i samband med utövande av närings-

verksamhet torde vanligen vara fönnögenhetsbrott av typen bedrägeri och annan oredlighet, förskingring och annan trolöshet samt gäldenärsbrott. Även brott mot olika

specialstraffrättsliga bestämmelser kan komma ifråga. Av

brottsbalksbrotten kan vidare förfalskningsbrotten och miljöbrott av typen spridande av gift eller smitta komma

ifråga. Utanför brottsbalken brukar brott enligt

skattebrottslagen eller valutalagen nämnas son typiska

exempel på ekonomisk brottslighet. Genom kravet att annan

Specialmotivering 73

än böter skall ha ådömts dras en gräns mot mer påföljd bagatellartade brott. Smärre förbrytelser, som förskyllt böter, bör inte rimligen, även om rubriceringen är allvarlig, t.ex. trolöshet mot huvudman, få de eftersläpande effekter san avses med förevarande bestämmelse. En annan teknik att hålla undan de mindre allvarliga fallen vore att begränsa sig till brott varå kan följa lägst En sådan lösning har anellertid avvisats fängelse. efterson straffskalorna ofta är mycket vida och tar med böter även vid brott som typiskt sett är förhållandevis Utöver nyssnämnda trolöshet mot huvudman kan allvarliga. som ett exempel nämnas ocker. Kommissionen har därför funnit det lämpligt med den föreslagna avgränsningen större hänsyn kommer att kunna tas till de varigenom individuella omständigheterna i varje särskilt fall.

Ett särskilt tekniskt problem kan uppkomma för det fall

väl ådömts annan påföljd än

den presumtive huvudmannen men för flera olika brott varav bara ett eller ett böter,

fåtal har begåtts i samband med utövande av närings-

verksamhet. I en sådan situation får en bedömning göras

on det eller de ekonomiska brott san ingår i domen, sedda

isolerade är av sådan art att de troligtvis ensamma

skulle ha förskyllt annan påföljd än böter.

torde vanligen avse sådana förhållanden som Motbevisning att den handlande hade personliga och ekonomiska resurser till handlande för egen räkning, att den föregivne huvudmannen faktiskt tagit mycket liten del i exempelvis en verksamhet och även reellt haft en underordnad osv. Vilken styrka san i det enskilda fallet ska position krävas hos motbevisningen för att det ska anses visat att den handlande uppträtt självständigt kan inte anges

Beroende på omständigheterna vid den situation

generellt. san ska bedömas - varvid en sammanvägning givetvis måste

74 Specialmotivering

ske med hur pass graverande de förhållanden är som inledningsvis givit anledning till antagandet om - får det i bulvanskap varje särskilt fall avgöras om anförda bevisfakta har den styrkan att presumtionen ska anses bruten. Det finns vidare anledning att från

utgå att bevisfrågorna i den praktiska

rättstillämpningen kommer att behandlas i viss mån olika beroende on det

på

är i ett tvistemål eller i ett brottmål som

frågan

uppkommer. I de fall det är aktuellt att döma ut straff kan det antas att det generellt kommer att ställas större

krav på bevisningens styrka än i ett tvistemål, för att

en anledning att anta ett bulvanskap ska framstå som grundad. På motsvarande sätt kan den son står under åtal

också förväntas få något lättare än svaranden i ett

civilmål att bryta presumtionen an bulvanskap, när denna trots allt är tillämplig.

Tredje stycket

I detta stycke tas en kompletterande de regel upp för fall där den föregivne huvudmannen är en juridisk person. Det i andra stycket föreskrivna kravet att den som

framstår san huvudman ska ha begått brott för vilket han

ådömts annan påföljd än böter passar inte in på juridiska

personer. I sak är det emellertid angeläget att även juridiska personer träffas av presumtionen enligt andra stycket an det är känt att personer som gjort sig

skyldiga till ekonomisk brottslighet ingår i den faktiska

ledningen av företaget. On vad son föreskrivs i andra

stycket om huvudmannen är tillämpligt på den som

företräder den juridiska personen, antingen som ställföreträdare eller genom att faktiskt handha ledningen, ska därför presumtionen enligt andra stycket gälla också beträffande juridiska personer som framstår son huvudmän.

Speciaimotivering 75

2.2 2 §

av en buivanhandling en fordran

Uppkommer på grund

för man får denne, vid bulvanbrott eniigt 3 §, tredje fordran mot såvä1 huvudmannen som göra gä11ande bu1vanen, viikendera han he1st vi11; detsamma gä11er om det inte visas att bu1vanskapet anordnats av annan an1edning än att huvudmannen huvudsakiigen

ska11 undgå ansvar för gä1d e11er kringgå 1ag som

inte får avtai. Avser bulvanhandiingen

frångås genan förvärv e11er annat avta1 som på grund av föreskrift

i 1ag är ogiitigt om det ingås av huvudmannen sjäiv

får dock fordran inte görs gä11ande mot denne.

Varken huvudmannen e11er bu1vanen kan i fail som

avses i första stycket grunda någon rätt mot tredje

mannen av en bu1vanhand1ing annat än i den

på grund

mån denne fordran gä11ande mot honom och gjort

fordrans fu11görande, på grund av avta] e11er

förutsätter en motprestation från tredje e1jest, mannens sida.

Första stycket

innehå11er civi1rätts1iga bestämmeiser om Denna paragraf

huvudmannens bundenhet tredje man på grund av

gentemot vid buivanskap som anordnats av huvudbuivanhandiingar skä1. Den fordran för tredje man som sak1igen i11oja1a kan vara en penningfordran, men också kan ha uppkommit ett krav t.ex. att en förhyrd

på natura1uppfy11e1se,

stä11s ti11 hans förfogande. Med tredje man 1ägenhet avses den san av bu1vanens handlande blir

på grund

76 Specialmotivering

omedelbart civilrättsligt berättigad. Avsikten är däremot inte att i detta sammanhang ta ställning till vilken

inverkan bulvanskapet skall ha på den skattefordran för

staten som handlingen kan ge upphov till om en

(frågan

skattefordrans uppkomst berörs i BRÅ PM 1982:5, Återvinningsregler vid konkurs).

Två typer av bulvanskap avses, dels brottsliga förfaran-

den som syftar till kringgående av förbud eller krav på

tillstånd eller av en myndighets beslut vad som i lagen kallas bulvanbrott - dels de fall då bulvan anlitas för

att huvudmannens tillgångar ska vara undandragna

borgenärerna eller för att denne ska kunna

undgå tillämplig-

heten av tvingande civilrättslig skyddslagstiftning. Bestämmelserna syftar till att motverka bulvanbrott och göra sådana arrangemang mindre attraktiva genom att lägga

även en civilrättslig sanktion på huvudmännen. Vid den

andra typen av bulvanskap är kommissionens avsikt dessutan att omintetgöra själva den eftersträvande effekten av bulvanskapet, dvs. att huvudmannen ska

undgå

ansvar för gäld. Tekniskt är första stycket konstruerat så att vid bulvanbrott huvudmannens civilrättsliga bundenhet följer direkt av lagen medan i de andra fallen

bundenheten uppkommer på grund av att den uppställda

presumtionen an illojalt syfte - att undgå gäldsansvar -

ofta inte kan brytas genom tillräckligt trovärdig motbevisning.

Det är att märka att såsom presumtionsregeln och

bestämelsen i övrigt utformats något svar inte gives på frågan vad som ska gälla om presumtionen bryts genom att

det blir styrkt att huvudsakligen annat syfte än de angivna illojala föranlett bulvanarrangemanget. Avsikten är inte att bestämmelsen i så fall skall tolkas e

contrario så att på grund av ett motsatsslut bundenhet

Specia1m0tivering 77

för huvudmannen ska anses utes1uten. Lagen tar så1unda

överhuvud inte stä11ning tiil denna fråga, utan vad som

ska vid seriösa bu1vanskap får iiksan hitti11s gä11a Iösas i rättsti11ämpningen med hdä1p av a11männa rättsgrundsatser on hand1ande för annans räkning.

Huvudmannen och bu1vanen är båda primärt so1idariskt för den uppkomna fordran. Tredje mannen kan ansvariga ailtså välja vem han i första hand vi11 kräva fu11göre1se av.

I andra meningen i första stycket görs ett undantag beträffande huvudmannens bundenhet i de fa11 då ett förvärv av huvudmannen sjä1v, direkt i eget namn och utan

aniitande av bu1vanskap, sku11e ha varit ogi1tigt på

av föreskrift i 1ag. Så föreskrivs exempe1vis i 7 S grund 1agen (1982:618) an ut1ändska förvärv av fast egendom

m.m. att kontro11subjekts förvärv av fastighet o.dy1. är

under vissa förutsättningar. Avsikten är ogi1tigt

givetvis inte att sådana förvärv på en omväg ska bli

gi1tiga genan förevarande bu1van1ag. Ej he11er bör huvudmannen b1i ekonomiskt bunden av buivanens i och för sig för dennes de1 gi1tiga förvärv, utan att han får

någon rätt ti11 exempe1vis fastigheten som kan göras

civi1rätts1igt gä11ande mot sä1jaren. En sådan sanktion

sku11e, förutom att den vore a11tför Iångtgående, a11tför

mycket strida mot det traditione11a civilrättsiiga

systemet, varför tanken därpå har avvisats. Köparen har

dessutan under a11a förhålianden buivanen att hå11a ju sig tiil, dvs. den vi1ken han vid avtaiets slutande förutsatte vara ensam medkontrahent.

78 Specialmotivering

-Andra stycket

Rege1n i andra stycket är konstruerad så sätt att

på

bundenheten för huvudmannen inte är oviiikoriig utan förutsätter att bundenheten också önskas från medkontrahentens-tredje mannens sida. Det är aiitså bara ti11 dennes förmån som de i11oja1a kan

buivanskapen åberopas

san ett partsbindningsmede1 och därigenan sun grund för huvudmannens bundenhet. Regein har ju ti11skapats för att bundenheten i dessa fa11 ska verka san en civiirättsiig

sanktion och på så sätt vara ett avhåiiande medei mot

bu1vantransaktioner. Aniedning saknas då att ge regierna härom Iängre räckvidd än som motiveras av detta avhåilande syfte. Bundenhet som enbart är i huvudmannens den som initierat det i11oja1a - intresse bu1vanskapet

har därför inte ansetts böra komma i fråga. On tredje

mannen anser det fören1igt med sina önskemåi att den göra genon bu1vanhand1ingen uppkomna fordran gäiiande mot huvudmannen är det emeiiertid vid ömsesidigt förpiiktande avta1 inte rim1igt att detta kan ske vederiagsfritt. Har exempe1vis en entreprenör låtit en bu1van s1uta ett entreprenadavtal för att han själv ska s1ippa ansvar för den gäid som uppkommer i samband med entreprenadrörelsen och medkontrahenten tredje mannen efter bulvanens konkurs begär entreprenadens slutförande hos den enteprenör som är huvudman, ska denne inte behöva fortsätta arbetet gratis. Detsamma bör givetvis om gä11a tredje mannen redan från början begär att huvudmannen och inte buivanen, även forme11t, ska vara den som utåt framträder som entreprenör.

Om å andra sidan tredje mannen - t.ex. därför att han fått reda -

på bu1vanskapet och ogiiiar detta överhuvud

inte framstälier något anspråk och aldrig bryr sig om att

kräva fuiigörande, förfa11er avtaiet; varken huvudmannen

Specialmotivering 79

eller bulvanen kan i sådant fall påfordra att medkontra-

henten till bulvanhandlingen fullgör vad som till härav honom. Denna effekt - att

äventyrs på grund åligger

avtal och andra rättshandlingar vid illojala bulvanskap blw wemsmma-ärfmltilüüemm ® mtmswn bulvanlagstiftningen vill tillgodose.

2.3 3 §

Företas en bulvanhandling, varigenom ett för viss verksamhet eller visst slag av förvärv i lag

föreskrivet förbud eller krav på registrering eller

tillstånd eller ett av domstol eller myndighet

meddelat föreläggande kringgås, döms huvudmannen

för bulvanbrott till böter eller fängelse i högst två år.

Är juridisk huvudman vid gärning som avses i person första skall den san företräder den stycket, juridiska personen, antingen som ställföreträdare eller faktiskt handha ledningen, anses som genun att gärningsman.

Genom denna beläggs vissa kvalificerade former paragraf med straff. Den san straffas enligt föreav bulvanskap varande bestämmelse är huvudmannen. Påföljande bestäm-

melse tar upp frågan an straff för bulvanen.

Till en början alltså som en förutsättning att det anges ett faktum -

utöver bulvanskapet föreligger yttre en

har företagits. Bulvanskap nämns inte bulvanhandling utan får det anses vara en tyst förutsättuttryckligen, ning att sådant föreligger eftersom en bulvanhandling

80 Specialmotivering

definitionsmässigt, se 1 §, inte kan företas denna förutsättning förutan. Även bulvanskap får sin definition i 1 § och såtillvida denna bestämmelse supplerar förevarande 3 S. Beträffande den nännare innebörden av begreppen bulvanhandling och bulvanskap hänvisas alltså till vad som anförts tidigare, främst i till 1 anslutning §. Det skall observeras att beträffande personer som tidigare straffats för ekonomisk brottslighet regeln i 1 § andra - den där stycket genom upptagna presumtionen att ett bulvanskap ska anses föreligga om motsatsen inte visas - innebär en icke bevislättnad för obetydlig

åklagaren. I den allmänna motiveringen till denna bestäm-

melse har det berättigade i att en straffbestämmelse

indirekt bygger på omständigheter som blott

presumeras diskuterats mera utförligt. (Se avsnittet 1.6 ovan).

Alla bulvanhandlingar träffas inte av bestämmelsen, bara

sådana varigenom förbud etc. kringgås. Tennen

kringgående må i och för sig, använd i allmänna

sammanhang, ha en icke helt vedertagen och avgränsad innebörd (se senast Hjerner; Sken - bulvanskap

kringgående, i festskrift förThornstedt, Sth 1983, med

hänv.) Här är emellertid begreppet så till vida bestämt san enligt lydelsen vad som ska vara i eller

kringgås lag

genom domstols eller myndighets beslut preciserat förbud,

krav på tillstånd eller föreläggande. Den kritik som

exempelvis i skattesammanhang brukar anföras mot

otydligheten hos begreppet kringgående och som - i den

mån den över huvud är befogad - skulle vara särskilt allvarlig i straffrättsliga sammanhang, synes därför inte träffa det här framlagda Skulle förslaget. huvudmannen, on han själv hade företagit den som en bulvan nu handling företar som bulvanhandling t.ex. själv köpt fastigheten, drivit rörelsen i eget namn etc. därigenom ha överträtt ett förbud, behövt ha ett tillstånd,

Speciaimotivering 81

drabbats av vite eniigt ett föreiäggande osv.? On svaret

på denna fråga är jakande sker ett kringgående genom

buivanhandiingen.

Det är inte nödvändigt att bulvanen har ti11 syfte eiier

ens är medveten om att ett kringgående sker. Ej heiier

beträffande huvudmannen föreskrivs formeiit något krav på

direkt att kringgå. torde eniigt uppsåt Regeimässigt

sakens natur sådant hos huvudmannen, men

uppsåt föreiigga inte nämna saken i iagtexten behöver någon

genom att

på denna punkt inte förebringas. Det är

bevisning

tiiiräckiigt att en buivanhandiing varigenom kringgående

sker företas. Genom att uppdra åt buivanen att speia denna r011 och faktiskt ge honan behörighet att därigenon företa bu1vanhand1ingar torde som regei det subjektiva rekvisitet för huvudmannens straffbarhet ti11 fu11o vara Det torde nästan a11tid vara svårt för huvuduppfyllt.

mannen att med framgång hävda att den san han givit ett

att vara buivan överskridit sina befogenheter när uppdrag ett skett en buivanhandiing. Inte

kringgående genon

heiier invändningen att huvudmannen inte vetat om vad buivanen företagit sig torde san rege1 ha stora utsikter att vinna en domstois gehör. Ofta torde om inte annat

regier om eventueiit uppsåt kunna vinna tiiiämpning.

på förbud som kan tänkas föranieda kringgående

Exempei är förbud san meddeiats av regeringen genan buivanskap med stöd av 2 S va1uta1agen (1939:350) eiier näringsförbud eniigt 199 b § konkursiagen (1921:225).

Krav på tiiistånd finns föreskrivet för åtskiiiiga typer

t.ex. sådana som är särskiit utsatta för av verksamheter, brottsiighet såsom handein med skrot (se iagen (1981:2) an handei med skrot och begagnade varor samt förordningarna (1981:402) an handei med skrot och (1981:403) om

82 Specialmotivering

handel med begagnade varor). Sådana där ett särskilt konsumentskyddsbehov finns (lag (1975:985) om tillfällig handel) eller sådana som berör betydelsefulla samhällsintressen såsom utlänningars näringsverksamhet (lag (1968:555) om rätt för utlänning och utländskt företag att idka näring här i riket; förordning (1968:556) an näringstillstånd m.m., lag (1982:617) om utländska förvärv av svenska företag m.m., (1982:618) lag om utländska förvärv av fast egendom m.m.)

Exempel där otillbörlig förhalning kan förekomma genom att bulvanskap och skenöverlåtelse är arrangeras

förelägganden enligt lagen (1976:666) un påföljder och

ingripanden vid olovligt byggande m.m., enligt arbetsmiljölagen (1977:1160) eller enligt miljöskyddslagen (1969:387).

Krav på registrering finns vid handeln med begagnade

varor (se ovan) och enligt förslaget till om lastiftning fastighetsmäklares verksamhet (SOU 1981:102). I det förslag till etableringskontroll som i annat sammanhang är under utarbetande inom kommissionen överväger kommissionen en registreringsplikt för näringsidkare.

Kringgående av ett sådant krav på registrering genom

anlitande av bulvan kommer att träffas av förevarande straffbestämmelse i bulvanlagen. Ett annat förfarande som i praktiken visat sig förekomma i icke obetydlig omfattning är bulvanregistrering av motorfordon. Även

sådant slags kringgående av samhällets kontrollsystan bir

straffbart genom denna bestämmelse.

Exempel på förbjudna förvärv är de tidigare anförda

hindren för utländsk medborgare och andra s.k. kontrollsubjekt att utan tillstånd förvärva fast egenom eller svenskt företag.

Specialmotivering 83

Andra stycket tar sikte på det fallet att huvudmannen

formellt sett är juridisk person. Bestämmelsen är som nämnts delvis utformad efter mönster av andra tidigare i 199 b § konkurslagen. On en juridisk person är stycket huvudman vid ett bulvanskap och en sådan bulvanhandling som avses med straffbestämmelsen i första stycket företas för denna juridiska persons räkning ska sålunda den som företräder den juridiska personen, antingen som ställföreträdare eller genon att faktiskt handha anses som gärningsman vid sagda bulvanbrott. ledningen, Bestämmelsen torde ge uttryck åt grundsatser san allmänt anses gälla redan nu.

2.4 4 §

Har en brottslig gärning främjats genom ett bulvanskap och är gärningen av beskaffenhet att föranleda ansvar för huvudmannen, skall bulvanen, om han hade skälig anledning anta att bulvanskapet anordnades för att främja brott, dömas för bulvanbrott 3 § första stycket i denna lag. Vad enligt som sagts nu gäller dock ej an bulvanen enligt 23 kap. brottsbalken skall ådömas ansvar för med-

verkan till gärningen i fråga.

Är juridisk person bulvan vid fall som avses i första stycket, äger 3 § andra stycket motsvarande tillämpning.

Förevarande bestämmelse tar upp en regel varigenom medverkan till ett brott son främjats genon att ett bulvanskap anordnats, blir straffbar redan vid oaktsamhet sida. I den allmänna motiveringen har på bulvanens

84 Specialmotivering

förutan de bakomliggande skälen för även dess regeln tekniska konstruktion behandlats

ganska ingående (se

avsnittet 1.9).

Såsom den föreslagna bestämmelsen i 4 § utformats anges som en förutsättning för dess tillämpning att den brottsliga gärning som kommit till utförande

§1;gv

beskaffenhet att föranleda ansvar för huvudmannen. Häri ligger i och för sig inget krav att åtal väckts

på mot

huvudmannen eller att lagföring mot denne kommit eljest

igång. Förutsättningen begränsas till att den gärning

bulvanskapet främjat också kommit till utförande och att

erforderlig subjektiv täckning på huvudmannens sida

föreligger. Huvudmannen torde till följd av gällande grundsatser an bulvanskap, regelmässigt betraktas som gärningsman vid detta brott. Han har dock inte varit den

som omedelbart begått gärningen. Det har därför ansetts

mest träffande att uttrycka sätt som

förutsättningen på

skett i den föreslagna texten.

Beträffande frågan on ett bulvanskap san sådant

förelegat kan presumtionsregeln i 1 § andra stycket få betydelse även vid tillämpningen av

ifrågavarande bestämmelse. Kan

under de förutsättningar som där anges den föregivne bulvanen inte visa att han uppträtt i självständigt förhållande till huvudmannen ska alltså ett bulvanskap anses ha förelegat. an att

Angående frågan ett brott

främjats genom bulvanskapet och att bulvanen hade skälig anledning anta att bulvanskapet anordnades i detta syfte

har åklagaren däremot bevisbördan på sedvanligt sätt.

Vad som i olika fall skall fordras för att ett brott skall anses ha främjats får

genom bulvanskapet avgöras på

samma sätt som enligt de allmänna an medverkan reglerna i 23 kap. brottsbalken. Genom att ordet fränüa även torde

Specialmotivering 85

innefatta sådant son blott är av indirekt betydelse för

brottet och inte heller innebär något krav på avgörande

för dess utförande, har det krav på direkt

betydelse som kan läsas in i orden för att främüa ett ganska

uppsåt

uttunnat innehåll.

Om bulvanen redan av de allmänna reglerna i 23

på grund

brottsbalken ska dömas för medhjälp till huvudkap.

mannens brott - dvs. därför att uppsåtlig medverkan är

eller därför att, vid det aktuella brottet, även styrkt oaktsam medverkan kan bestraffas - ska han inte dömas för bulvanbrott enligt förevarande bestämmelse. Detta ska, vad som uttryckligen sägs ut, bara ske där han enligt inte enligt vad san föreskrivs i 23 kap. brottsbalken

ådömes ansvar för medverkan till gärningen i fråga.

I andra tas en motsvarighet till andra stycket i stycket

bulvan och är fråga om

3 § upp. Är juridisk person medverkan - oaktsam eller enligt brottsbalkens regler till huvudmannens brott, ska sålunda den som företräder den juridiska personen, antingen som ställföreträdare eller faktiskt handha ledningen anses som genom att medhjälpare och dömas för bulvanbrott.

2.5 5 §

ett förvärvsförbud

Kringgås genom en bulvanhandling eller en prövning av en fråga an förvärvstillstånd

som har föreskrivits i

1. lagen (1955:183) un bankrörelse,

2. lagen (1975:1132) om förvärv av hyresfastighet m.m, 3. lagen (1976:240) on förvärv av eldistribu-

86 Specialmotivering

tionsanläggning m.m.,

4. jordförvärvs1agen (1979:230),

5. iagen (1982:617) om utiändska förvärv av svenska företag m.m, e11er

6. iagen (1982:618) om ut1ändska förvärv av fast egendan m.m,

skall domstol på ta1an av ailmän förordna

åkiagare

att kronofogdemyndigheten, sedan sex månader förfiutit efter det att domen vunnit skaii iaga kraft, pröva an den egendan e11er rättighet som buivan-

hand1ingen avser ska11 säljas på 0ffent1ig auktion

e11er, i fråga am aktier, genan fondkommissionär.

Avser bu1vanhand1ingen aktier och är bulvanen införd san aktieägare i aktieboken, ska11 d0msto1en vidare förordna att bu1vanen inte får utöva de befogenheter san ti11kommer en sådan akteiägare. härom Anteckning ska11 göras i aktieboken, sedan domen vunnit 1aga kraft.

Taian som avses i första stycket ska11 föras mot buivanen. Huvudmannen ska11 beredas ti11fä11e att yttra sig i må1et.

Ett förordnande eniigt första första mestycket ningen, ska11 inehå11a en erinran om föreskrifterna i 6 §.

Ti11 en början anges i vi1ka fa11 om bu1van1agens regier

tvångsförsä1jning är ti11ämp1iga. Förutom på fastighets-

Specialmotivering 87

förvärv som omfattas av kontrollen i lagen (1982:618) om utländska förvärv av fast egendom m.m. har den nu gällan-

de fastighetsbulvanlagen ansetts tillämplig på kringående

av jordförvärvslagen (1979:230),se bl.a. NJA 1955 s. 320. Den princip som kommit till uttryck i detta torde innebära att fastighetsbulvanlagen också avgörande är tillämplig av förvärvskontrollen såvitt

på kringgående

avser enligt lagen (1975:1132) an förvärv av fastigheter

m.m. (jfr SOU 1978:73 s. 274) samt på

hyresfastighet vissa fall då förvärvskontrollen enligt lagen (1976:240)

on förvärv av eldistributionsansläggning m.m. kringgås.

Aktiebulvanlagen är enligt vad som sägs i dess 1 § tillämplig on ett enligt lag gällande förbud för kontrollsubjekt enligt lagen (1982:617) om utländska förvärv av svenska företag m.m. att förvärva aktier (1955:183) av

kringgås genom bulvan. Enligt lagen

bankrörelse får nyssnämnda kontrollsubjekt, utom svenska stiftelser, ej heller förvärva aktier i bankaktiebolag.

De nu nämnda lagarna räknas upp i förevarande paragraf. bestämmelser ersätter alltså båda de Bulvanlagens förefintliga lagarna on detta ämne. Lagen on utländska förvärv av svenska företag m.m. kräver förvärvstilstånd inte bara för förvärv av aktier utan även för förvärv av andelar i svenska handelsbolag eller äganderätt eller till rörelser son drivs här i landet eller nyttjanderätt delar av sådana rörelser. Även lagen om förvärv av m.m. och lagen an förvärv av eldistrihyresfastighet butionsanläggning m.m. kräver förvärvstillstånd vid förvärv av viss annan lös egendom än aktier. Genom de generella hänvisningarna till denna lag i bulvanlagen sker en motsvarande utvidgning i förhållande till

gällande rätt i vad avser tvångsförsäljningsreglernas

Eftersan lagen on utländska förvärv av fast tillämpning.

88 Speciaimotivering

egendom m.m. föreskriver en kontro11 även såvitt gä11er tomträtt, bostadsarrende och gruvrättigheter b1ir buivaniagstiftningen även i detta hänseende utvidgad. På ett Iiknande sätt sker en utvidgning även i förhållande ti11 de båda nyssnämnda kontroilagarna.

Beträffande ordningen för besiut om försä1jning m.m. avses ingen ändring i sak i förhåiiande ti11 vad som gä11er nu en1igt fastighets- resp. aktiebuivanlagen. 5 § bu1van1agen motsvarar i huvudsak 1 resp. 2 § i dessa båda 1agar.

Föreskrifterna i andra stycket har ingen uttryckiig motsvarighet i fastighetsbu1van1agen, men är även de i överensstämmeise med vad som gä11er redan nu (jfr NJA 1974 s. 701 samt 8 § aktiebuivaniagen).

Tredje stycket har sin motsvarighet i 1 § tredje stycket fastighetsbu1van1agen.

2.6 6 §

Kronofogdemyndigheten ska11 förordna om försä1jning eniigt 5 §, om det inte visas att egendomen e11er rättigheten har överiåtits. Biir en sådan överiåte1se inte bestående, ska11 kronofogdemyndigheten pa

nytt pröva frågan om försäijning.

Denna bestämmeise svarar mot 1 § andra stycket fastighetsbuivaniagen och de1vis 2 § aktiebuivaniagen. Genom

att paragrafen inte bara ska vara ti11ämp1ig på för-

säijning av fast egendom har fastighetsbu1van1agens regel, att fastighetsbok resp. inskrivningsregister ska

utgöra exkiusivt bevismedei beträffande frågan on fastig-

Speciaimotivering 89

heten verkligen har avyttrats, fått utgå. Bevisning här-

vidiag får a11tså i eniighet med den fria bevisprövning-

ens principer föras på vilket sätt som heist, även om

detta måhända i mån ökar möjiigheterna att genom

någon

skenöveriåteiser hindra en fastighetsförsäijning (jfr prop. 1925:216 s. 17).

2.7 7 §

Visas det, efter att ett förordnande om försä1jning meddeiats, att egendomen e11er rättigheten före e11er efter förordnandet har över1åtits, får besiuta att förordnandet inte kronofogdemyndigheten ska11 i verkstä11ighet. I övrigt ska11 så anses

gå

och så förfaras som om egendomen hade utmätts

1. i fråga om annat än fast egendom och tomträtt,

för betaining av fordran hos buivanen, samt

2. i fråga om fast egendom och tomträtt, för

fordran med bästa förmånsrätt däri efter sådana som besvarade egendomen redan innan rättigheter buivanhandiingen företogs och har förmånsrätt före a11a befintiiga fordringar.

Försäijning får inte ske ti11 huvudmannen e11er bu1vanen. Bestämmeiserna i 9 kap. 4 § första och andra styckena samt 12 kap. 40 § första stycket andra meningen utsökningsbaiken ska11 inte ti11ämpas

påfmsüjmnmn.

vid offentiig auktion bud som såiunda får Avges antas, ska11 försäijning ske även om innehavare av fordran bestrider det. Huvudmannen och buivanen svarar soiidariskt för kostnad som inte kan tas ut

90 Specialmotivering

ur köpeskiiiingen för det så1da eniigt 17 kap. 7 § utsökningsbalken.

Bestämme1sen har sin huvudsakiiga i 2 § motsvarighet fastighetsbuivaniagen och 3 § aktiebulvaniagen. En nyhet som står i samk1ang med de aiimänna bestännniserna om bu1vanskap i bu1van1agen är att huvudmannen får ett soiidariskt ansvar tiiisammans med bu1vanen för de kostnader son inte kan tas ut ur för det köpeski11ingen såida.

Att aktier a11tid ska säijas genom fondkommissionär har föreskrivits genere11t i 1 § första stycket. Försäijning i annan ordning ska a11tså ej kunna

iängre medges. Någon

motsvarighet till regeln om godmansförvaitning i 3 § tredje stycket aktiebu1van1agen erfordras därför inte.

2.8 8 §

Huvudmannen och bu1vanen får av domstoi förbjudas att vid förvaitningen av egendan e11er som rättighet skäiigen kan antas komma att b1i föremå1 för ett sådant förordnande som avses i 5 § första stycket,

vidta en viss åtgärd om denna kan antas skada ett

a11mänt intresse. Genan ett sådant förbud får också bestämmas att bu1vanen inte får överlåta e11er pantsätta egendomen e11er rättigheten utan att domstoien godkänner det.

Ett förbud en1igt första stycket ska11 genast verkstäilas och gä11er även mot den som huvudmannen

e11er bulvanen har uppiåtit en nyttjanderätt ti11.

Om inte domstoien bestämmer annat, förbudet upphör

Specialmotivering 91

att gälla sedan försäljning har skett och auktionen vunnit laga kraft eller sedan det blivit avgjort att förordnande om försäljning inte kommer att meddelas.

I övrigt skall ifråga om förbud _15 kap. rättegångs-

balken om kvarstad gälla i tillämpliga delar.

Nuvarande bestämmelser i 3 § fastighetsbulvanlagen om förbud mot att avverka skog och bortföra stråfoder och i 4 S aktiebulvanlagen om kvarstad har ersatts med en generell regel om möjlighet för domstol att meddela förbud mot att vid förvaltningen av egendom eller rättighet

viss åtgärd vidtas son kan skada ett allmänt intresse.

Ett sådant förbud kan också avse överlåtelser eller pantsättning utan domstolens godkännande. I de delar särskilda bestämmelser un förbud inte meddelas i 8 § äger de allmänna bestämmelserna an kvarstad m. m. i 15 kap.

rättegångsbalken motsvarande tillämpning (jfr fastighets-

bulvanlagen 11 §).

Någon särskild ansvarsbestämmelse motsvarande 4 § fastig-

hetsbulvanlagen är icke erforderlig. Genau vad san föreskrivs i 17 kap. 13 § brottsbalken om överträdelse av

myndighets bud regleras påföljden av att förbud son här

avses överträds.

2.9 9 §

Domstolen skall underrätta kronofogdemyndigheten om ett förordnande enligt 5 §, så snart domen vunnit laga kraft.

Ett förordnande enligt 5 § som gäller fast egendom eller tomträtt skall genast anmälas till inskriv-

92 Speciaimotivering

ningsmyndigheten för anteckning i fastighetsboken e11er tomträttsboken.

Bestämmeiserna motsvarar vad som föreskrivs i 13 § fastighetsbuivaniagen och 9 § aktiebuivaniagen.

2.10 10 §

Kronofogdemyndighetens beslut enligt denna 1ag får överkiagas i den ordning son föreskrivs i utsökningsbalken.

Föreskriften i denna paragraf motsvaras av 12 § fastighetsbu1van1agen och 10 § aktiebu1van1agen.

övergångsbestämmeiser

Det föres1ås att bu1van1agen träder i kraft den 1 ju1i 1984 och att 1agen (1925:239) om bu1vanförhå11ande i

fråga am fast egendon och lagen (1934:239) an bulvanför-

hå11ande i fråga om aktier i vissa bo1ag då ska11 upphöra

att gä11a.

BILAGA Kommissionens direktiv

Åtgärder mot ekonomisk brottslighet m.m.

Dir. 1982:101

Beslut vid regeringssammanträde 1982-11-25.

Statsrådet I. Carlsson anför

1 Inledning

Under lång tid har den kriminalpolitiska debatten, liksom

rättsväsendets insatser mot brott, varit mycket starkt inriktad mot i första hand den traditionella vålds- och egendomsbrottsligheten. Utan att denna blivit ett mindre samhällsproblem, har nu också andra fonmer av allvarligt

brott och skadliga förfaranden kommit att stå i centrum

för den allmänna uppmärksamheten. Vid sidan av den illegala narkotikahanteringen med alla dess allvarliga sociala och personliga skadeverkningar är det i första hand den ekonomiska brottsligheten som medfört en kraftigt förändrad kriminalpolitisk situation.

Utgångspunkter för debatten har här varit att den

ekonomiska brottsligheten omfattar mångdubbelt större

belopp än s.k. traditionell brottslighet, att skadeverkningarna för samhället och de enskilda är av mycket

allvarlig art, att samhällets åtgärder i förebyggande

syfte haft delvis felaktig inriktning och framstått som otillräckliga samt att samhällets kontroll- och sank-

tionssystem inte är ändamålsenligt utformat för kampen

mot den ekonomiska brottsligheten.

94 Bilaga

2 Vad är ekonomisk brottslighet?

Begreppet ekonomisk brottslighet förekommer inte i lagstiftningen och saknar strikt juridisk innebörd. Det

finns över huvud taget inte någon allmänt vedertagen

definition av begreppet. Betydande enighet finns emellertid om begreppets huvudsakliga innebörd.

Den ekonomiska brottsligheten beskrivs i justitieutskottets betänkande (1980/81:21) Ekonomisk brottslighet

på föjande sätt:

Till ekonomisk brottslighet räknas först och främst sådan kriminalitet som har ekonomisk vinning som direkt motiv. Härutöver skall brottsligheten för att betraktas som ekonomisk kriminalitet ha en kontinu-

erlig karaktär, bedrivas på ett systematiskt sätt

och förövas inan ramen för näringsverksamhet som i sig inte är kriminaliserad men som i det enskilda fallet utgör själva grunden för de kriminella handlingarna.

De ekonomiska brotten anses ofta vara av kvalificerad art i den meningen att de enskilda brotten har stor onfattning, rör stora samhälleliga värden eller drabbar grupper av enskilda. Brotten är i regel

svåra att uppdaga och beivra. Som exempel på vad som

brukar hänföras till ekonomisk brottslighet i här avsedd mening kan nämnas brott som skattebedrägerier, valutabrott, bedrägerier och gäldenärsbrott.

Denna beskrivning avser att framhålla vad man i allmänhet

avser med ekonomisk brottslighet. I många sammanhang är

det vanligt att man också räknar med vissa brott av

Bilaga 95

enskilda, främst skattebrott, till den ekonomiska brottsligheten.

Även om i strikt juridisk mening endast gärningar som är straffbelagda kan betecknas som ekonomisk brottslighet,

måste man vid ett utredningsarbete om åtgärder mot sådan

också ha möjlighet att pröva det straffbara brottslighet områdets omfattning. Man måste dessutom kunna pröva lämpligheten av att med andra medel än kriminalisering komma åt olika illojala förfaranden.

3 Vilken omfattning har den ekonomiska brottsligheten?

Några säkra uppskattningar av den ekonomiska brottslig-

hetens totala omfattning eller skadeverkningar föreligger inte. Redan de olika av begreppets innebestämningarna börd medför här Det är också väl känt att endast problem. en liten del av alla ekonomiska brott kommer till myndig-

heternas kännedom och leder till åtgärder. Man vågar

emellertid slå fast att det finns en stor dold ekonomisk brottslighet och att denna omfattar mycket stora belopp.

De försök till beräkningar av den s.k. svarta ekonomins

san gjorts har visserligen vilat på osäkert

omfattning och de belopp man angett har varierat kraftigt. underlag

har dessa dock uppgått till tiotals miljar- Genomgående

der kronor. Enligt en ganska nyligen gjord studie, som är

den första som baserar sig på en mer omfattande och

seriöst undersökning, skulle den genomförd vetenskaplig

svarta ekonomin uppgå till mellan 3,8 % och 5,5 % av

vilket för 1980 motsvarade 20-29 bruttonationalprodukten, kr. I skattebortfall motsvarade detta 14-20 miljarder kr. Man kan visserligen inte sätta likhetsmiljarder

tecken mellan ett skattebortfall som beräknats på detta

96 Bilaga

sätt och de ökade skatteintäkter son man skulle få om man lyckades bemästra den ekonomiska brottsligheten. Å andra sidan omfattar den ekonomiska brottsligheten väsentliga belopp som orsakats av andra förfaranden än skattebrott, t.ex. gäldenärsbrott. Till detta bör de mycket läggas stora belopp som undandras samhället genom att debiterade skatter och avgifter inte erläggs.

Ett perspektiv på problemets omfattning får man vid en

jämförelse med den totala tillgreppsbrottsligheten, som år 1979 enligt anmälningsstatistikens godsvärdesuppgifter

anfattade 719 miljoner kr. Även an vi också på detta

område får räkna med en betydande dold är brottslighet,

man uppenbart långt ifrån de summor son den ekonomiska

brottsligheten omfattar.

4 Den ekonomiska brottslighetens skadeverkningar

Den ekonomiska brottslighetens är skadeverkningar mycket allvarliga redan sett ur marknadsekonomins synvinkel. När ett företag bryter mot de skrivna och oskrivna normer som sammantagna brukar betecknas god affärssed blir resultatet att företaget får orättmätiga konkurrensfördelar. Företag som dessutom åsidosätter sina förpliktelser gentemot samhället genan skattebrott eller skatteflykt, genom manipulativa bolagsbildningar eller konkurser, genom otillåtna valutatransaktioner eller brott mot importbe-

stämmelser, genom användning av s.k. grå arbetskraft

eller genom att på något annat sätt sänka

otillbörligt sina kostnader skapar ännu större problem för den seriösa företagsverksamheten. Ibland kan de ekonomiska fördelar

som uppnås genom svek mot dessa förpliktelser i själva

verket bli så stora att all seriös näringsverksamhet i en

speciell branch får svårigheter att klara sig gentemot

den oseriösa verksamheten. samt Brottsliga tvivelaktiga

Bilaga 97

förfaranden kan så sätt komma att sig i hela

på sprida

branschen.

Skadeverkningarna av de nu beskrivna förfarandena går

emellertid utöver snedvridningarna av marknadseko-

långt

nomin. Samhället drabbas exempelvis av ett betydande skattebortfall, vilket leder till en tyngre skattebörda för skattebetalare. Andra följder är ekonomiska hederliga förluster för enskilda medborgare, arbetslöshet, höjda arbetsmiljöer och förstörelse av den hyror, skadliga yttre miljön. Rättsmedvetandet luckras upp.

Den ekonomiska brottsligheten medför också att samhällets

på ett allvarligt och stötande sätt

fördelningspolitik

sätts ur Genom ohederlighet kan en stor grupp på

spel. andras bekostnad leva i ett ekonomiskt överflöd som är helt otänkbart för de vanliga löntagarna. Samtidigt är det dessa san får bära kostnaderna för den sociala trygghet och den välfärd som de ekonomiska brottslingarna också utnyttjar. På detta sätt hotar den ekonomiska hela samhällssolidariteten och den brottsligheten ytterst välfärd som byggts med denna som grund. En förutsättupp för ett fortsatt solidariskt samhällsbyggande är att ning vi effektivt kan motverka och ingripa mot den ekonomiska brottsligheten.

5 En kommission för åtgärder mot ekonomisk

brottslighet

De senaste årens debatt och utredningsverksamhet har ökat som är förbundna med den medvetenheten om de problem

ekonomiska brottsligheten och med skatteflykten. Åtgärder

har vidtagits och förslag till ytterligare åtgärder,

i form av omfattande har lagts fram från ibland program, olika håll, särskilt från de fackliga organisationerna

98 Bilaga

och från näringslivets organisationer.

De åtgärder som hittills vidtagits har, det hela på taget

emellertid inte varit tillräckliga för att vända utveck-

lingen. Tvärtom tyder mycket på att situationen på många

områden förvärrats. För att kunna vända utvecklingen i rätt riktning krävs det därför att effektiva nu

åtgärder

vidtas för att förebygga och bekämpa ekonomisk brottslighet och skatteflykt.

Jag föreslår därför att en särskild kommission tillkallas

med uppgift att föreslå lämpliga åtgärder inon ramen för

en enhetlig och samordnad strategi.

Kommissionen bör arbeta skyndsamt med siktet inställt på

att kunna avsluta arbetet i och med utgången av år 1983.

Innan den avslutar sitt arbete skall den också redovisa ett förslag till i vilka former det framtida arbetet mot ekonomisk brottslighet och skatteflykt bör bedrivas.

6 Kommissionens närmare arbetsuppgifter

Kommissionen bör ha stor frihet att själv närmare bestämma sina arbetsuppgifter. Jag vill här endast i

korthet utveckla några synpunkter san bör vara till

vägledning för arbetet.

Kommissionen bör inte vara bunden av någon viss

definition av ekonomisk brottslighet utan står fri att

behandla alla de frågor som den bedömer som angelägna.

Även verksamheter som inte är brottsliga men som ligger den ekonomiska brottsligheten nära skall självfallet

kunna behandlas. De åtgärder kommissionen föreslår bör

dock inte i onödan försvåra seriös företagsamhet.

Biiaga 99

En naturiig första arbetsuppgift för kommissionen är att skaffa sig en bred översikt över det arbete med anknytti11 brottsiigheten som ning kampen mot den ekonomiska oiika håii. Kommissionen bör också göra en

pågår på av de olika i frågan san iagts fram i

inventering försiag riksdagen och i andra sammanhang.

De son kan bii aktueiia är av många oiika siag. åtgärder

Kommissionen bör b1.a.

1. ska11 kunna överväga hur man genom forskningsinsatser få bättre kunskaper om den ekonomiska brottsiighetens arbetsmetoder och utbredning samt om effekten av former,

vidtagna åtgärder,

2. fram om förbättrad information tiii iägga försiag företag och ailmänhet om gäiiande regier,

3. iägga fram förslag tiil effektivisering av myndig-

hetskontroiien på oiika områden - b1.a. inon taxerings-

- samt tiii former för ett och uppbördsverksamheten förbättrat samarbete meiian kontroiimyndigheterna, b1.a.

en bättre samordning på skatte- och vaiutaområdet och av

av näringsverksamhet för inbetaining av registreringen preiiminär skatt, mervärdeskatt och arbetsgivaravgifter,

4. ti11 de myndigheter som överväga resurstiiideiningen i första hand är engagerade i kampen mot den ekonomiska och iägga frm försiag tili ett bättre brottsiigheten utnyttjande av befintiiga resurser,

5. undersöka möjiigheterna att använda sådana åtgärder

skattebevis och som etableringskontroii, näringsförbud, effektivare samt iägga fram försiag i företagsrevision dessa hänseenden,

100 Bilaga

6. lägga fram förslag till

behövliga lagstiftningsåtgärder i övrigt t.ex. på de skatte- och näringsrättsliga,

de arbetsrättsliga och på de straff- och processrättsliga

områdena,

7. överväga hur det internationella särsamarbetet, skilt mellan de nordiska länderna, i kampen mot den ekonomiska brottsligheten bäst bör bedrivas.

Kommissionen skall redovisa kostnadskonsekvenserna av

sina förslag. I den mån frågor av det som har

slag berörts nu behandlas inan myndighet eler av

pågående

utredningar bör kommissionen bilda sig en uppfattning om utredningsarbetets inriktning och vid behov göra framställningar till regeringen om tilläggsdirektiv eller

liknande åtgärder.

Jag vill slutligen betona att omfattningen av den ekonomiska brottsligheten är så allvarlig att förslag till lösningar ibland aktualiseras som från andra synpunkter kan framstå san tveksamma. Även an det är

mycket angeläget med snabba och effektiva åtgärder får

dock dessa inte utformas så att andra värden åsidosätts

på ett otillbörligt sätt. Det finns särskild

anledning

att betona att kraven på rättssäkerhet

och integritet

genomgående måste tillgodoses.

7 Kommissionens sammansättning

Kommissionen bör ha ställning av kommitté enligt kommit-

têförordningen (1976:119). Den bör med hänsyn till sina

arbetsuppgifter och tidsplanen för arbetet bestå av ett begränsat antal personer.

Biiaga 101

Den breda förankring och de omfattande kontakter som kommissionen bör ha får i stä11et åstadkommas genom att man tili den knyter två referensgrupper. I den ena av

dessa bör ingå företrädare för riksdagens o1ika partier

liksan för arbetsmarknadens stora organisationer. I den

andra bör ingå personer som i sitt yrke arbetar med

åtgärder mot ekonomisk brottsiighet e11er genom sin

verksamhet har omfattande erfarenheter av e11er kunskaper om ekonomisk brottslighet.

Ti11 kommissionen bör vidare knytas ett sekretariat med egna utredningsresurser.

8 Hemstä11an

Med hänvisning tiil vad jag nu har anfört hemstä11er jag att regeringen bemyndigar mig

att ti11ka11a en kommission med tre iedamöter med uppdrag

att lämna försiag om åtgärder mot ekonomisk brottsiig-

het,

att utse en av ledamöterna att vara ordförande,

att besiuta om iedamöter i två tili kommissionen knutna referensgrupper samt om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt kommissionen.

Vidare hemstä11er jag att regeringen bes1utar

att kostnaderna ska11 beiasta andra huvudtiteins kommittêansiag.

102 Bi1aga 9 Bes1ut Regeringen ans1uter sig till föredragandens överväganden och bifa11er hans hemstä11an.

(Statsrådsberedningen)

STå§*=3!55*!Ol.1*z1

Statens utredningar 1983

offentliga

Kronologisk förteckning

. Fristående skolor för inte längre skolpliktiga elever. U. . Nytt militärt ansvarssystem. Ju. . Skatteregler om traktamenten m. m. Fi.

(Dmxlpxgilyww-I

Om hälften vore kvinnor. A. Koncession för forsäkringsrörelse. Fi. Radon i bostäder. Jo. . Ersättning för miljöskador. Ju. . Stämpelskatt. Fi. . Lagstiftningen på kärnenergiområdat. I. . Användning av växtnåring. Jo. . Bekämpning av växtskadegörare och ogräs. Jo. . Former för upphandling av försvarsmateriel. Fö. . Att möta ubåtshotet. Fö. . Barn kostar. S. . Kommunalforskning i Sverige. C. . Sysselsättningsstrukturen i internationella företag. l. . Näringspolitiska effekter av internationella investeringar.

. Lag mot etnisk diskriminering i arbetslivet. A. . Den stora omställningen. l. . Bättre miljöskydd II. Jo. . Vilt och jakt. Jo. . Utbildning för arbetslivet. A. . Lag om skatteansvar. Fi. . Ny konkurslag. Ju. . Internationella faderskapsfrågor. Ju. . Bestrålning av livsmedel. Jo. . Bilar och renare luft. Jo. . Bilar och renare luft. Bilaga. Jo. . lnvandringspolitikan. A. . Utbyggd havandaskapspenning m. m. S. . Familjeplanering och abort. S. . Företagshälsovård för alla. A. . Kompetens inom hälso- och sjukvården m.m. S. . Information som styrmedel. l. . Patentprocessen och sanktionssystemet inom patenträtten. Ju. 36. Effektivare företagsrevision. Ju. 37. Fastighetsbildning 1. Aweckling av samfällda vägar och diken. Ju. 38. Fastighetsbildning 2. Ersättningsfrågor. Ju. 39. Politisk styrning-administrativ självständighet. C. . Konsumentpolitiska styrmedel-utvärdering och förslag. Fi. 41. Kontroll av rådgivare. Ju. 42. Barn genom insarnination. Ju. . Områden för turism och rekreation. Jo. . Kapitalplaceringar på aktiemarknaden. Fi. 45. Turism och friluftsliv 2. Om förutsättningar och hinder. Jo. 46. Bulvanlag. Ju.

Statens offentliga utredningar 1983

Systematisk förteckning

Justitiedepartementet lndustridepartementet Nytt militärt ansvarssystem. [2] Lagstiftningen på kärnenergiområdet. [9] Ersättning för miljöskador. [7] Direktinvasteringskommittén. 1. Sysselsâttningsstrukturen i Ny konkurslag. [24] internationella företag. [16]2. Näringspolitiska effekter av inter- Internationella faderskapsfrågor. [25] nationella investeringar. [17] Patentprocessan och sanktionssystemet inom patenträtten. Den stora omställningen. [19] [35] . Information som styrmedel. [34] Kommissionen mot ekonomisk brottslighet. 1.Effektivare företagsrevision. [36] 2. Kontroll av rådgivare. [41] 3. Bulvanlag. [46] Civildepartementet Fastighetsbildningsutredningan. 1. Fastighetsbildning 1. Avveckling av samfällda vägar och diken. [37] Kommunalforskning i Sverige. [15] 2. Fastighetsbildning 2. Ersättningsfrågor. [38] Politisk styrning-administrativ självständighet. [39] Barn genom insemination. [42]

Försvarsdepartementet Former för upphandling av försvarsmateriel. [12] Att möta ubåtshotet. [13]

Socialdepartementet Barn kostar. [14] Utbyggd havandeskapspenning m. m. [30] Familieplanering och abort. [31] Kompetens inom hälso- och sjukvården m.m. [33]

Finansdepartementet Skatteregler om traktamenten m. m. [3] Koncession för försäkringsrörelse. [5] Stämpelskatt. [8] Lag om skattaansvar. [23] Konsumentpolitiska styrmedel-utvärdering och förslag. [40] Kapitalplaceringar på aktiemarknaden. [44]

Utbildningsdepartementet Fristående skolor för inte längre skolpliktiga elever. [1]

Jordbruksdepartementet Radon i bostäder. [6] Utredningen om användningen av kemiska medel i jord och skogsbruket m. m. 1.Användning av växtnäring. [10]2. Bekämpning av växtskadegörare och ogräs. [11] Bättre miljöskydd ll. [20] Vilt och jakt. [21] Bestrålning av livsmedel. [26] Bilavgaskommittén. 1. Bilar och renare luft. [27] 2. Bilar och renare luft. Bilaga. [28] Områden för turism och rekreation. [43] Turism och friluftsliv 2. Om förutsättningar och hinder. [45]

Arbetsmarknadsdepartementet Om hälften vore kvinnor. [4] Lag mot etnisk diskriminering i arbetslivet. [18] Utbildning för arbetslivet. [22] lnvanderingspolitiken. [29] Företagshälsovård för alla. [32]

Anm. Siffrorna inom klammer betecknar utredningarnas nummer i den kronologiska förteckningen.