Dagens äldre : fakta kring levnadsförhållanden : delbetänkande i Äldreberedningens idéprogram om Livet som äldre

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2013

,x v (1 I / ,. /

Dagens

áildre

Fakta levnads-

kring

förhållanden

s

OO U1

u DELBETÄNKANDE 1 ALDREBEREDNlNGENS

IDFÅPROGRAM

om LIVET som ALDRE

un;

Statens offentliga utredningar 1985: 3 1 @ E23 @ Socialdepartementet

äldre

Dagens

Fakta

kring

levnadsförhållanden

DELBETÄNKANDE I ÄLDREBEREDNINGEN S IDEPROGRAM OM LIVET SOM ÄLDRE Stockholm 1985

Omslag Förlagsateljén, Johan Ogden Layout Anders Forsberg ISBN 91-38-08705-7 ISSN 0375-250X Tryck: Norstedts Tryckeri, Stockholm 1985

Till statsrådet och chefen för

Socialdepartementet

Aldreberedningen har tillkallats efter bemyndiganden av regeringen 1980-12-18 och 1982-11-04 för att behandla om och av frågor övergripande prioritering samordning samhällets insatser för de äldre. Enligt direktiven skall arbetet inriktas de områden som avser boende, på omsorg, service och vård av de äldre samt med utgångspunkten att de insatser som görs för de äldre i första hand skall underlätta for dem att leva ett självständigt liv.

har under arbetet med föreliggande delbe- Beredningen tänkande haft följande sammansättning: statssekreteraren Sture Korpi tillika ordförande, försäkringstjänstemannen Stina Andersson, kommunalrådet Henny Fager, riksdagsledamöterna Ingemar Konradsson och Blenda Littmarck samt f. d. riksdagsledamöterna Karin Nordlander och Eva Winther. Som sakkunniga har biträtt förbundssekreteraren i Sveriges folkpensionärers riksförbund Gösta Blixt, departementssekreteraren i socialdepartementet Bernt Hedin, sektionschefen i sjukvårdens och socialvårdens planerings- och rationaliseringsinstitut Kjell Hellewig, överdirektören i socialstyrelsen Carl- Anders Ifvarsson, sekreteraren i landstingsforbundet Ulla Lindberg-Johnsson, sekreteraren i Svenska kommunförbundet Kerstin Petersson och ordföranden i Pensionärernas riksorganisation Lars Sandberg. Sekreterare har varit Sture Börjesson, Liisa Ehrnström och

Inga-Britt (Minga)

Orkan.

Delbetänkandet ingår i beredningens idéprogram om Livet som äldre. Tidigare har Vi publicerats rapporten vet själva bäst i samarbete med demokratiberedningen (C 1983:03) och (SOU 1985:3) Leva som delrapporten äldre, vilka båda syftade till att stimulera och vitalisera en allsidig debatt kring de äldres situation.

Detta delbetänkande innehåller ett omfattande faktamaterial om de äldres boende, hälsa, ekonomi, arbete, fritid m.m. Vidare ingår uppgifter om den offentliga servicen och vården samt om den informella omsorgen. Med utnyttjande av officiell statistik, forskningsrapporter och andra undersökningar samt genom specialbearbetningar på beredningens uppdrag och inom sekretariatet har olika utkunnat beskrivas. vecklingstendenser

SOU 1985: 31 3

Materialet kan ses som en av

uppföljning pensionärsundersökningen (SOU 1977: 98), och det kommer att utgöra ett viktigt underlag för beredningens analyser och ställningstaganden i ett kommande betänkande om inriktningen av den framtida äldrepolitiken.

Stockholm i maj 1985

Sture Korpi

Stina Andersson Henny Fager Ingemar Konradsson

Blenda Littmarck Karin Nordlander Eva Winther i / Sture Börjesson Liisa Ehrnström I nga -B ritt Orkan

4 SOU 1985: 31

Innehåll

Sid. Sammanfattning

1 Den äldre befolkningen Andelen äldre har ökat Oförändrad försörjningsbörda Lika många äldre år 2000 som nu . Många kvinnor och ensamstående bland äldre

de

Aldre invandrare

2 Ekonomiska förhållanden . . . . . Inkomstutvecklingen sedan slutet av 1960-

Inkomstförhållanden år 1982

Var femte inkomsttagare är 65 år och äldre

har en årsinkomst under 30 000 Många kronor

Sammanräknad inkomst efter pensionsförmån

Disponibel inkomst . . . . . . . . De män har -

flesta tjänstepensioner

kvinnor enbart folkpension många Stora skillnader i pensionsinkomst Skillnaderna mellan könen kvarstår Inkomst av kapital . . . . . Inkomst av arbete vanligast bland männen i Förmögenhet i

En fjärdedel av pensionärslhushållen saknar

förmögenhet

3 Arbete och sysselsättning . . . . . de äldre - och Förvärvsarbete bland förr nu F örvärvsarbetet minskar redan före pensionsåldern . . . . . . .

De flesta lämnar arbetslivet vid 65 års

ålder . . . . . . . Få äldre önskar förvärvsarbete Män, företagare och privatanställda

dominerar bland de förvärvsarbetande

Over hälften arbetar mer än 20 timmar Ekonomiska skäl till förvärvsarbete minskat

SOU 1985: 31

Annan sysselsättning . . Tidsanvändning bland äldre Vistelse i egen bostad Fritiden . . . . . . .

Aktiviteter på den fria tiden

Aktiva i politiska partier Aktiva i pensionärsföreningar

Boende och bostadsförhâllanden De flesta tillhör vanliga bostadshushåll Hushållen har blivit mindre . - Ensamboende samboende Bostadsförhållanden 115 Utrustningsstandard . 116 U trymmesstandard . . . . . . . 120

Nedsatt hörsel . . . . . . . . 146 mellan åren 1975 och 1982 147

Utvecklingen

- 148

Hjälpbehov funktionsförmâga

omvårdnad och vård 153

Service, Särskilda boende- och vårdformer . . . 153

till 90-års ålder bor de flesta i vanliga

Upp

bostäder 156

Institutionell har orsaker 160

omsorg flera

Mindre andel äldre i institutioner år

Sluten

vård . . 171 Oppen i hemmet 172 Sjukvård . . . . . . . . . 173 Dagsjukvård Läkarbesök och kontakter med distriktssköterska ökar med ålder 173 stigande Social hemtjänst 175 . . . . . 175 Hemhjálp Andra verksamheter . . . . . . . 177 men i liten omfattning 180 Många får hemhjälp De behöver med hushållsarbetet 181

flesta hjälp

SOU 1985: 31

Färdtjänst

färdtjänst

Vilka får à . . . . 186

Kvinnor och ensamstående har oftare

. . 186 färdtjänst

Små skillnader mellan lag. aeh högutbildade

och mellan olika yrkesgrupper . . . . 188 F är mest utbyggd i storstadsärdtjänsten regionerna . . . . . . . . . . . 189 och icke tillgodosedda behov Tillgodosedda av . . . . 191 färdtjänst

Hjälp och stöd från anhöri.ga.0c.h eindira-

närstående 192 äldre sina barn minst 65 procent av tráffar . . . . . . . . 193 engångiveckan

De flesta äldre har någon som kan hjälpa

dem vid sjukdom 194

omfattandeihjälp-behov får hjälp

Många med enbart av anhöriga och andra närstående 195

Sammanfattning

Den äldre befolkningen

De senaste decenniernas befolkningsutveckling kännetecknas av en växande andel äldre och en minskande andel barn. År 1960 var nära 24 procent av befolkningen 15 år eller yngre mot omkring 20 procent i dag. För år 2000 beräknas andelen barn vara nere i 19 procent. Under 1960- och 1970-talen minskade andelen personer i åldern 16-64 år, de yrkesaktiva åldrarna. Enligt prognosen kommer emellertid att vända. Vid sekelskiftet beräknas utvecklingen de yrkesaktivas andel i befolkningen vara större än i dag. Andelen äldre har ökat från 12 procent år 1960 till 17 procent i dag. Under resten av 1980-talet kommer de äldres andel i att öka något, till 18 år befolkningen procent 1990, for att sedan minska. Vid sekelskiftet beräknas lika - stor andel av befolkningen som i dag 17 procent vara 65 år eller äldre. Förändringar i befolkningsstrukturen sedan år 1970 har inneburit att antalet personer i de yrkesaktiva åldrarna per barn och pensionär minskat något till i dag. Den s.k. forsörjningsbördan (förhållandet mellan antalet personer i befolkningen och antalet sysselsatta; alltså hur många personer, sig själv medräknad, varje sysselsatt behöver försörja) har emellertid inte ökat. Antalet förvärvsarbetande har nämligen ökat kraftigt genom att allt fler kvinnor börjat förvärvsarbeta under perioden. Detta gör att sjunkit från 2.09 år 1970 till försörjningsbördan personer 1.97 personer år 1983. Den beräknas sjunka ytterligare och år 1990 vara 1.84 och år 2000 ännu lägre, 1.78. Huvuddelen av den s.k. åldringsexplosionen ligger bakom oss i dag. Den framtida utvecklingen både när det gäller de äldres andel i befolkningen och antalet äldre kommer att vara mindre dramatisk än under föregående decennier. Under 1960- och 197 0-talen var ökningen drygt 20 000 per år. Under 1980-talet kommer den årliga ökningen att inskränka sig till runt 10 000 per år. Vid början av 1990-talet kommer utvecklingen att vända. Vid sekelskiftet beräknas både antalet äldre och deras andel i befolkningen vara de samma som år 1983. Det har skett och kommer att ske stora inom äldre. De allra äldsta förändringar gruppen ökar samtidigt som antalet personer i de yngre åldersgrupperna minskar. År 1960 var 16 procent av äldrebe-

över 80 år. År 1983 var motsvarande andel 21 folkningen procent och vid sekelskiftet beräknas den vara 28 procent. Vid sekelskiftet kommer det att finnas 385 000 personer som är 80 år och äldre mot dagens ca 293 000. Antalet personer 90 år och äldre beräknas öka från 30000 till 53000. Omkring 4 procent av samtliga äldre är födda utomlands. Totalt rör det sig om ca 56000 personer, varav omkring 9000 i åldern 80 år och äldre. Omkring 50 procent av utrikes födda äldre kommer från övriga nordiska länder, varav ca hälften från Finland. Antalet äldre bland dem som invandrar är litet, men det blir allt fler i de tidiga invandrargrupperna som uppnår pensionsåldern. År 2000 beräknas antalet utrikes födda äldre vara omkring 120000. Det är inte enbart egenskapen att vara född i ett annat land som gör att den äldre människan har särskilda behov som samhället bör söka tillgodose. Det är i utslagsgivande stället om den äldre har ett annat språk och annorlunda kulturella samt vilka resurser han eller hon sedvänjor själv har. Omkring 40 procent av de äldre invandrarna är födda i Danmark, Norge, Västtyskland och USA. Dessa grupper har i kulturellt och språkligt avseende stora likheter med svenskarna. Exempelvis har de i USA födda äldre till allra största delen viss bakgrund i Sverige och har också bott här stora delar av sitt liv. Aven många andra invandrare av första generationen har varit i Sverige länge och hunnit vänja sig vid det nya landet och betraktar sig kanske inte längre som invandrare. Hälften av alla utrikes födda har i minst

varit Sverige

15 år och två tredjedelar minst 10 år. Over 80 procent av de utrikes födda äldre är svenska medborgare. Många invandrare sammanbor med svenskar och är därmed väl integrerade både språkligt och kulturellt i det svenska samhället. Av samboende/gifta utrikes födda äldre sambor 47 procent av kvinnorna och 40 procent av männen med en person som är född i Sverige.

Ekonomiska förhållanden

Pensionärernas genomsnittliga inkomster har ökat kraftigt under de senaste 15 åren. Pensionärshushållen har t.ex. mellan åren 1975-1981 haft den relativt sett mest gynnsamma inkomstutvecklingen.

Den huvudsakliga förklaringen till denna inkomstutveckär att ATP och andra tjänstepensionssystem, som ling nya inkomstbortfallsprincipen, successivt börjat få bygger på större genomslag.

De första utbetalningarna från ATP gjordes år 1963. De forsta åren hade 10 000-tal ålderspensionärer ATP. några År 1980 hade antalet till ca 770 000 och år 1984 till stigit ca 910 000. I takt med att antalet ATP-pensionärer ökat, har antalet kvalifikationsår för varje pensionär och den inkomstsumma som ligger till grund för pensionsberäkökat. har i större utningarna Nyblivna pensionärer inte bara ATP utan också högre ATP än tidisträckning Utöver ATP har de avtalsreggare årgångar pensionärer. lerade bidragit till att den genomsnittliga pensionerna inkomsten för pensionärskollektivet ökat kraftigt.

Även de som enbart haft folkpension har med åren fått ökade inkomster förbättrade i genom pensionsförmåner form av som infördes år 1969 och indexpensionstillskott av pensionerna år 1968. regleringen visar vid Tjänstepensionssystemets genomslag sig tydligt av männens pensionsinkomster i olika åldrar. jämförelse Medelinkomsten av pension i åldersgruppen 66-69 år var 62 700 kronor år 1982 medan den i åldersgruppen 80 år och däröver var 33 500 kronor. Skillnaderna mellan olika bland kvinnorna, som i mindre utsträckåldersgrupper ning haft tjänstepensioner, var betydligt mindre.

Inkomstskillnaderna är stora inom pensionärskolmycket lektivet, bl.a. mellan män och kvinnor och mellan olika åldrar samt beroende på vilken/vilka pensionsförmåner man uppbär. År 1982 hade t.ex. män i åldern 66-69 år i genomsnitt 75 000 kronor i Sammanräknad inkomst, jämfört med 34 OOO kronor för kvinnor i åldern 80 år och äldre. De sammanräknade inkomsterna hade äldre utlägsta ländska medborgare med en medelinkomst på 28 100 kronor. Genomsnittinkomsten för samtliga äldre låg på 45 500 kronor.

De flesta män har tjänstepensioner, medan en stor del av kvinnorna har fortfarande enbart folkpension. År 1982 hade 39 procent av kvinnorna enbart folkpension medan andelen bland männen var 9 En skillnad på omprocent. 30 procentenheter återñnns mellan män och kvinkring nor i alla åldersgrupper, även bland de yngre pensionärerna. I 66-69 år hade 4 av männen åldersgruppen procent enbart folkpension mot 31 procent av kvinnorna.

Den pensionsinkomsten for kvinnor med genomsnittliga är också mycket lägre än för män. Den tjänstepensioner

SOU 1985: 31 11

sammanlagda effekten blir att 70 procent av kvinnorna mot 33 procent bland männen år 1982 hade pensionsinkomster under 30 000 kronor.

De stora skillnaderna mellan män och kvinnor i om fråga pensionsförmåner och inkomster med sammanhänger kvinnornas svagare anknytning till arbetsmarknaden. Kvinnorna har fortfarande både lägre löner och lägre sysselsättningsgrad än männen.

Två tredjedelar av ålderspensionärerna hade år 1982 inkomst av kapital med i genomsnitt 6 700 kronor. Kapitalinkomst var bland än bland något vanligare pensionärer övriga inkomsttagare beroende på att pensionärernas förmögenhet i större utsträckning än den yngre befolkningens består av bankmedel.

En fjärdedel av pensionärshushållen hade förmöingen genhet. De flesta pensionärshushållen hade förhållandevis små förmögenheter. Av ensamstående pensionärer med förmögenhet hade 35 procent en nettoförmögenhet under 50 000 kronor.

Omkring 40 procent av samlade pensionärshushållens nettoförmögenhet ägdes av hushåll med inkomster över

100000 kronor. Dessa utorde 13 av

procent samtliga pensionärshushåll.

Arbete och

sysselsättning

De äldres deltagande i arbetslivet minskade fram till år 1976 då pensionsåldern sänktes från 67 till 65 år. Därefter har förändringarna varit små. Männens relativa arbetskraftstal (andelen som tillhör arbetskraften) i åldern 65- 74 år har varierat kring 13 och kvinnornas 4 procent kring procent.

Bara for några årtionden sedan var det att de äldre vanligt fortsatte att arbeta efter uppnådd pensionsålder.

År 1960 förvärvsarbetade 20 av männen i åldern procent 7 0-74 år minst halv normal arbetstid. Tio år senare hade andelen sjunkit till 8 procent och år 1980 till 4 procent.

Den minskade under de sysselsättningsgraden gångna decennierna hänger bl.a. samman med att pensionssystemet successivt byggts ut och kommit att omfatta alla.

Dagens ålderspensionärer behöver inte förvärvsarbeta för sin försörjning, men bara för årtionden sedan några var förvärvsarbetet en nödvändighet.

12 SOU 1985: 31

De flesta lämnar arbetslivet vid fyllda 65 år. Omkring 60 000 i åldern 65-74 år förvärvsarbetar, varav 37 procent heltid och 27 procent lång deltid (20-34 timmar). Drygt 70 procent av de förvärvsarbetande är män. Jordbrukare, och dominerar bland företagare privatanställda de förvärvsarbetande. Det är relativt få bland de icke förvärvsarbetande som önskar arbete. Enligt arbetskraftsundersökningar rör det sig om ca 6 000 personer. Enligt olika levnadsnivåundersökningar är den vanligaste anledningen till att avstå från arbete att man inte orkar arbeta. De flesta som inte anger detta skäl anser att de har det bättre utan arbete och många tycker att det är olönsamt att arbeta. Brist på sysselsättning är ett problem som ofta förknippas med människor som har den förvärvsaktiva av perioden sitt liv bakom sig. Enligt olika undersökningar är det emellertid en liten del av äldre som detta som upplever problem. Studier av tidsanvändningen visar att de flesta äldre liksom andra människor använder stor del av sin tid på vardagliga sysslor. När det gäller fritid efter pensionsåldern kan konstateras att skillnaden gentemot yngre åldersgrupper inte är påfallande stor. Däremot finns en större frihet att förlägga fritiden efter eget tycke. Vad man använder den fria tiden till beror på många omständigheter. Utöver personliga intressen är fritidsanvändningen beroende av bl.a. ekonomi, utbildning, hälsa, arbetsförhållanden, sociala kontakter och ortsbundna villkor. Mycket av det som skiljer människorna åt när det gäller fritidsvanor är inte åldern utan knutet till socialgruppstillhörighet, utbildning, yrke och inkomster. Till fritidsaktiviteter som nästan inte alls förändras med åldern hör t.ex. teater- och konsertbesök, besök på utställningar och muséer, bok- och veckotidningsläsning, hobbyverksamhet, promenader och strövande i skog och mark. Andelen som utövar dessa aktiviteter ofta är lika stor i alla åldrar. Fritidsaktiviteter som minskar i högre åldrar är t.ex. frilufts- och motionsaktiviteter liksom bio- och restaurangbesök. Många människor fortsätter att vara politiskt aktiva efter pensionsålder, men de är i liten uppnådd utsträckning representerade i olika politiska församlingar.

SOU 1985: 31 13

Det har skett en påtaglig föryngring av kommunalpolitikerna under 1970-talet. Yngre människor har i större utsträckning anlitats för kommunala uppdrag, vilket lett till att personer över 60 år fått lägre representation i kommunala nämnder och styrelser.

Tillbakaträdandet från politiska uppdrag sker successivt efter 60 år fram till 70 års ålder. Vare det är ett fyllda sig frivilligt ställningstagande eller påbjudet av partierna är det uppenbart att de politiska förtroendeuppdragen lämnas vid uppnådda 70 år. Vid 1979 års kommunalval hade endast 33 - - de personer en fjärdedels procent av drygt 13 000 valda passerat Vid år 70-årsgränsen. riksdagsvalet 1982 hade tre procent av de valda fyllt 65 år.

Boende och bostadsförhållanden

Enligt 1980 års folk- och bostadsräkning tillhörde 94 procent i åldern 65 år och däröver bostadshushåll. Det var en lika stor andel som tio år tidigare. Hushållen har blivit mindre. Genomsnittet år 1980 var 2,3 personer per hushåll mot 4,3 år 1920. Enpersonhushållen har ökat mest, från 20 procent år 1960 till 33 procent år 1980. - När det gäller äldrehushållen hushåll med minst en person 65 år och äldre har den största förändringen varit att dessa hushåll i allt större kommit utsträckning att bestå enbart av äldre människor. År 1970 bestod 65 procent av äldrehushållen enbart av personer 65 år och äldre, motsvarande andel år 1980 var 74 procent. Enpersonhushållen ökade under denna period från 41 till 47 procent och hushåll bestående av två eller flera äldre personer från 24 till 27 procent.

Antalsmässigt tillhörde emellertid majoriteten av befolkningen 65 år och äldre hushåll med två eller fler boende. I tätorter var andelen omkring 60 procent och glesbygd 76 procent. Andelen ensamboende bland samtliga personer 65 år och äldre var i hela riket 36 procent. Andelen gifta/sammanboende minskar naturligt med stigande ålder och mest bland kvinnor som dels har längre medellivslängd, dels ofta är yngre än sin partner. Men detta motsvaras inte av en lika stor av ensamboenökning det. Med stigande ålder ökar nämligen samboendet med Vuxna barn, övrig släkt m.m. successivt och mycket kraftigt efter fyllda 80 eller 85 år. I hela riket bodde en fjärdedel av alla i åldern 85 år och äldre tillsammans med någon

14 SOU 1985: 31

närstående, medan denna andel i åldern 75-79 år var 10 procent. Samboendet med barn, syskon eller övrig släkt är mycket bland utländska än bland vanligare medborgare övriga äldre. i - Tryggheten boendevillkoren uttryckt genom bostadens - är för de äldre liksom för dispositionsform mycket hög befolkningen i övrigt. Praktiskt taget alla ägde eller hade förstahandskontrakt på bostaden år 1980. Småhusboende är lika bland äldre som befolkningen i ungefär vanligt övrigt. Bostadsbeståndet har genomgått kraftiga förbättringar de senaste årtiondena. Särskilt har äldre människors bostadsstandard förbättrats. Andelen äldrehushåll i moderna bostäder har ökat 79 till 89

från procent procent

mellan åren 1975 och 1980. Aven om det skett en utjämnäldrehushållen fortfarande sämre än hus-

ning bor övriga

håll. Aldrehushållen utgör 28 procent av landets samtliga hushåll, medan 43 procent av samtliga icke moderna läbebos av äldrehushåll. genheter Enligt den nu gällande trångboddhetsnormen (norm 2), som formulerats i mitten på 1960-talet, har det skett en väsentlig förbättring av utrymmesstandarden. Enligt denna norm betraktas ett hushåll som trångbott om det finns mer än två boende per rum, kök och vardagsrum oräknade. Enpersonhushållen kan aldrig vara trångbodda enligt denna norm. Trångboddheten har minskat från 16 procent av hushållen år 1970 till fyra procent år 1980. Av äldrehushållen är tre procent trångbodda FoB 1980. enligt att det är hushåll som haft Utvecklingen-visar många möjlighet att skaffa sig väsentligt rymligare bostad än vad norm 2 förutsätter. År 1980 hade nämligen 80 procent av hushåll en utrymmesstandard som medgav ett samtliga sovrum för varje barn och ensamstående vuxen. eget Bland äldrehushållen är det väsentligt mindre andel som har denna standard. Omkring 30 procent av dem bodde i ett rum och kök.

Låg utrymmesstandard har ofta ekonomiska orsaker. Ålmed eller ATP har olika derspensionärer låg ingen mycket och många håll i landet praktiskt på taget inga möjligheter att bära kostnaden för en tillfredsställande lägenhet.

Trots att nivån på de kommunala bostadstilläggen (KBT) är dessa håll i landet mycket generellt höjts på många låga.

SOU 1985: 31 15

En jämförelse av KBT-beloppen år 1984 och den genomhyreskostnaden i riket år 1983 för lägenheter om snittliga 2 rum och kök visar att i större delen av kommunerna hade ett oreducerat KBT inte täckt I 40 av landets hyran. kommuner hade ett oreducerat KBT inte ens täckt kostnaden för en nyproducerad eller år 1983 färdigställd lägenhet om 1 rum och kök.

Hälsoförhållanden

Den svenska befolkningens hälsa är i ett internationellt och historiskt perspektiv mycket god. Utvecklingen av medellivslängden kan tjäna som illustration. Tillsammans med de övriga nordiska länderna, Nederländerna och Japan har Sverige den längsta medellivslängden i världen. Under 1900-talet har den svenska kvinnan ökat sin medellivslängd med 24 år och mannen med 20 år. Mannens medellivslängd år 1983 var 73,6 år och kvinnans 79,6 år.

Minskande spädbarnsdödlighet är inte hela förklaringen till att medellivslängden ökat. Också den förväntade livsi vuxen längden som återstår ålder ökar både för män och kvinnor. Dagens 50-åring har fler år att leva kvar än gårdagens. En kvinna i kan vänta att få leva två år 75-årig dag sig längre än 7 5-åringen bara för några decennier sedan. Hon väntas ha drygt 10 år kvar att leva. Den 75-årige mannen förväntas leva ytterligare 8 år.

Att bli äldre är inte detsamma som att bli sjuk och vårdbehövande. Det stora flertalet äldre är aktiva och vitala även vid hög ålder.

De senaste årens forskning bl.a. H 70-undersökningen i Göteborg, som följer tre olika årskullar 70-åringar födda med fem års mellanrum, visar dessutom att de äldre har blivit vitalare från generation till generation och håller sig friskare längre.

Med förbättrad sjukvård kan tvärtom tänkas att allt fler räddas till livet och att det därför skulle bli allt sjuka skröpligare äldre. Men i H 70 märks inga tecken på en allmän nedgång av hälsotillståndet mellan årskullarna. Tvärtom kan en utveckling i motsatt riktning skönjas.

Over hälften av de äldre (65-84 år) anser sig ha ett gott hälsotillstånd. 14 sitt hälsotill-

Endast procent upplever

stånd som dåligt. Aven i de högre åldrarna, 80-84 år, bedömer 40 procent sitt allmänna hälsotillstånd som gott.

16 SOU 1985: 31

Det åldrandet får konsekvenser för biologiska naturligtvis

funktionsförmågan. Åldersförändringar som sådana i

kombination tillstötande ökar med sti-

med sjukdomar

gande ålder. Aldre människor är dock i grunden lika olika som medelålders och yngre människor. De biologiska förändringarna sker nämligen olika snabbt hos olika individer. Problem med hälsan och drabbar funktionsförmågan de äldre mycket olika beroende på villkoren tidigare i livet.

Hälsoproblem är vanligare bland före detta arbetare än bland tjänstemän. Bland hälsobrister av allvarligare na- - i hinder tur sådana som hög grad utgör för dagliga aktiviteter - är rörelseorganens sjukdomar vanligast, därnäst hjärt- och kärlsjukdomar. Rörelsehinder är också den vanligaste funktionsnedsättningen bland äldre och de är starkt relaterade till social bakgrund.

Service, omvårdnad och vård

De allra flesta, drygt 90 procent, av ålderspensionärerna bor som andra i en vanlig bostad och klarar sig utan mer omfattande hjälpinsatser.

I åldern 65-7 9 år är det en mycket liten andel som bor i särskilda bostäder eller vårdas i institutioner, knappt 5 I åldern 80-89 år bor fortfarande nästan 75 proprocent. cent i vanligt boende. Omkring 10 procent vårdas inom sjukvårdens institutioner, 12 procent bor i servicehus med (f.d. ålderdomshem) och 4 i serhelinackordering procent vicelägenheter. Först bland de allra äldsta, 90 år och däröver, är det något mer än hälften som i institution

vårdas

eller bor i särskilda bostäder för äldre. Aven i denna åldersgrupp befinner sig största delen på ålderdomshem därnäst kommer långtidssjukvård, servicelägenheter och sist psykiatrisk vård. - Allmänt förbättrade levnadsförhållanden hälsa, boende, ekonomi - och ökade till vård etc. möjligheter öppen och omsorg har gjort det möjligt för allt fler äldre att klara sig i eget boende. Sedan år 1975 har andelen äldre i institutioner (f.d. ålderdomshem, sjukhem, långvårdskliniker etc.) minskat. Detta gäller även i de högre åldrarna 80-89 år resp. 90 år och äldre.

Den ökade satsningen på öppen hälso- och sjukvård har medfört att allt fler kan vårdas i sina hem och har tillgång till dagvård. Det har också blivit allt vanligare att hjälp ges på kvällar, nätter och helger.

SOU 1985: 31 17

290 000 äldre får social hemhjälp. Närmare hälf- Omkring ten av dem är över 80 år. De flesta behöver och får hjälp med hushållssysslor såsom inköp, matlagning och städning. Det är en relativ liten del som är beroende av regelbunden eller mer omfattande hjälp. I åldern 80-84 år är det omkring 12 procent som får hjälp minst varannan dag. Omkring 320000 personer har färdtjänst. Drygt 80 procent av dem är 65 år och äldre. Minskat samboende generationsvis, ökat antal ensamboende äldre, ökade geografiska avstånd mellan äldre och deras barn är några faktorer som tillsammans med försvagade familjeband och försvagad släktgemenskap i dagens samhälle antagits leda till kraftigt minskade möjligheter för de äldre att få hjälp och stöd av sina anhöriga. Senare års forskning har dock inte gett belägg för en sådan utveckling hitintills. Tvärtom har den dokumenterat ett stort och närhet mellan de umgänge geografisk äldre och deras barn samt att stor del av äldres hjälpbehov tillgodoses av anhöriga och andra närstående.

Det mesta av de informella hjälpen till de äldre ges av hushållsmedlemmar och egna barn utanför hushållet men även av andra släktingar och nära vänner. Tre av äldre har barn. Over hälften har fjärdedelar dagens sitt närmaste barn inom 15 kilometers avstånd och 20 procent till och med inom grannskapet. Omkring 65 procent av de äldre som har barn utanför hushållet brukar träffa sina barn minst en gång i veckan. Över 80 procent av äldre, även i de högre åldrarna, har som de vid behov kan vända till för att få någon sig hjälp. äldre i behov av regelbunden får Många hjälp hjälpen enbart av anhöriga eller annan närstående. Detta har bl.a. visats genom statistiska centralbyråns (SCB) rikstäckande undersökningar av levnadsförhållanden. Av omkring 220 000 äldre som hade hjälp minst en gång i veckan fick 41 procent hjälpen enbart från anhöriga eller andra närstående, 23 procent från både och sam-

anhöriga

hället och 36 procent enbart från samhället. Aldre med mer omfattande hjälpbehov, de som inte klarar av av/påklädning eller personlig hygien fick i ännu större utsträckning sina hjälpbehov tillgodosedda Via den informella omsorgen.

18 SOU 1985: 31

Den äldre

befolkningen

Under hela 1900-talet har folkmängden ökat varje år. Så sent som under 1960- och 1970-talen var folkökningen fortfarande kraftig men den har nu i det närmaste avstannat. De senaste två åren har således ökat folkmängden med bara knappt 5 000 personer årligen. Aven för de kommande åren beräknas ökningen bli mycket liten, vilket hänger samman med det låga födelsetalet. Den ökning som ändock prognostiseras beror på antagandet om ett fortsatt invandringsöverskott. (Diagram 1.1 och tabell 1.1.)

Diagram 1 .1 F olkmángden åren 1950-2025

Antal (milj)

10-

. . . . . . I l 1950 2000 2050 År

SOU 1985: 31 19

Tabell 1.1 Folkmängden åren 1960-2025 (tusental)

tecknas av en växande andel äldre och en minskande an-

del barn.

År 1960 var nära 24 procent av befolkningen 15 år eller

mot 20 i För år 2000 beräknas

yngre omkring procent dag.

andelen personer i åldern 0-15 år vara nere i 19 procent. Under 1960- och 1970-talen minskade andelen personer i

åldern 16-64 år, de yrkesaktiva åldrarna. Enligt progno-

sen kommer emellertid att vända. Vid se-

utvecklingen kelskiftet beräknas de yrkesaktivas andel i befolkningen vara större än i dag. Därefter minskar den något mot år

2010 och beräknas år 2020 ligga på samma nivå som år

1980 (diagram 1.2).

Diagram 1.2 Olika åldersgruppers andel i befolkningen åren

1960, 1970, 1980 och prognos för åren 1990, 2000, 2010, 2020. Ålders- % grupp 100 go - 0-15

80 - 16-24 70 -

60 - 25-54 50 -

40 n

30 - 55-64 20 -

10 “ 65_

1960 1970 1980 1990 2000 2010 2020 År

20 SOU 1985: 31

Andelen äldre har ökat de senaste decennierna. kraftigt År 1950 var 10 procent och tio år senare 12 procent av befolkningen 65 år och äldre. I är denna andel omdag kring 17 procent. År 1990 beräknas andelen äldre vara ca 18 procent. Därefter sker en minskning. Vid sekelskiftet beräknas lika stor andel av befolkningen som i dag 17 procent - vara 65 år eller äldre. För år 2020 pekar beräkningen på att var femte person, dvs. 20 procent, tillhör denna grupp (tabell 1.2).

Tabell 1.2 Andel personer i åldern 0-15, 16-24, 25-64 och 65 -w åren 1960-2020 (procent)

Oförändrad

försörjningsbörda

Förändringar i befolkningsstrukturen har inneburit att antalet personer i de yrkesaktiva åldrarna på varje pensionär minskat kraftigt sedan år 1960 till idag. Då fanns det 5,4 yrkesverksamma personer på varje ålderspensionär mot 3,7 vid årsskiftet 1983/84. Den framtida befolkningsutvecklingen kommer att innebära att denna kvot kommer att öka något en bit in på 2000-talet. År 2005 kommer det att finnas 3,9 personer i yrkesverksam ålder på varje person som är 65 år och äldre. Därefter kommer antalet att minska till tre år 2020. Antalet personer i yrkesverksam ålder räknat per barn (O-15 år) och ålderspensionärer (65-w år) har varit tämligen stabilt sedan och kommer att vara det 1960-talet även fram till år 2020. Aven här kan emellertid noteras en svag uppgång fram till år 2005 och därefter ett minskande antal (tabell 1.3).

SOU 1985: 31 21

Tabell 1.3 Antal personer i yrkesverksam ålder per barn och pensionär

1970 inneburit att antalet personer i de yrkesaktiva åldrarna barn och minskat något till i har per pensionär dag den s.k. försörjningsbördan (förhållandet mellan antalet personer i befolkningen och antalet sysselsatta; alltså hur många personer, sig själv medräknad, varje sysselsatt behöver försörja) inte ökat. Antalet förvärvsarbetande har nämligen ökat kraftigt genom att allt fler kvinnor börjat förvärvsarbeta under Detta att perioden. gör försörjningsbördan sjunkit från 2.09 personer år 1970 till 1.97 personer år 1983 (tabell 1.4).

22 SOU 1985: 31

Tabell 1.4 Försörjningsbördan 1970 och 1983

Antal sysselsatta (1000-tal) 1970 1983 Diff 2 335 2 258 - 77 Män Kvinnor 1 519 1 966 +447 Totalt 3 854 4 224 +370 Antal ej sysselsatta (IOOO-tal) 0-15 år 1790 1648 -142 65 år och äldre, ej i arbete 1 007 1 350 +343 16-64 år, därav

oförmögna till arbete (p.g.a. långvarig sjukdom, värnpliktstjänstgöring, anstaltsvård m.m.) 138 146 + 8 övriga som ej tillhör arbetskraften 158 174 + 16 Summa 4227 4 106 -121 Försörjningsbördan (befolknin en) 2,09 1,97

(sysselsatta)

Källa: Arbetsmarknadsstatistisk årsbok 1984

Med den prognostiserade befolkningsutvecklingen och prognosen över antalet sysselsatta kommer försörjnings-

bördan inte att öka fram till år 2000. Antalet som varje

sysselsatt, inklusive sig själv, skulle behöva försörja år

1990 blir 1.84 och år 2000 ännu lägre, 1.78 (tabell 1.5).

Tabell 1.5 F örsörjningsbördan 1990 och 2000

1990 2000

Sysselsatta totalt 4 524 4 685 Därav Män 2 360 2 403 Kvinnor 2 164 2 282 Befolkningen totalt 8 345 8 329 Försörjningsbördan 1.84 1.78

SOU 1985: 3 1 23

Lika äldre år 2000

många

som nu

Huvuddelen av den s.k. åldringsexplosionen ligger bakom oss i dag. Den framtida utvecklingen både när det gäller de äldres andel i befolkningen och antalet äldre kommer att vara mindre dramatisk än under föregående decennier. Från _år 1950 har t.ex. antalet personer över 65 år fördubblats. kommer att fortsätta under 1980-talet men Okningen inte lika kraftigt som tidigare. Under 1960-och 1970-talen var ökningen drygt 20 000 per år. Under 1980-talet kommer den årliga ökningen att inskränka sig till runt 10 000 per år. Vid början av 1990-talet kommer utvecklingen att vända. Antalet i åldern 65 år och äldre då personer börjar att minska och vid sekelskiftet vara nere på 1983 års nivå, ca 1,4 miljoner. Antalet äldre kommer att ligga på denna nivå en bit in på 2000-talet och återigen öka kraftigt omkring 2010, när 1940-talets stora födelseårgångar kommer upp i pensionsåldern (tabell 1.6).

Tabell 1.6 Antal personer i åldern 65 år och äldre år 1980, årsskiftet 1983/84 med prognos fram till år 2025 (tusental)

Källa: Information i prognosfrågor 1983: 2 Folkmängd 31 dec 1980 del 3 Folkmängd 31 dec 1983

Både antalet personer 65 år och äldre och deras andel av

befolkningen förblir således i stort sett konstanta fram till

sekelskiftet. Däremot kommer det att ske stora förändringar i gruppens sammansättning. Under tiden fram till år 2000 kommer antalet personer över 80 år att öka kraftigt som antalet i de yngre

samtidigt personer åldersgrup-

perna (65-7 9 år) kommer att minska. Vid sekelskiftet kommer det att finnas 385 000 personer

som är 80 år och äldre mot dagens ca 293 000. Fram till

sekelskiftet beräknas antalet personer 90 år och äldre öka

till 53 000 mot dagens ca 30 000.

24 SOU 1985: 31

Efter sekelskiftet, mot år 2010 när det totala antalet äldre börjat öka, kommer emellertid antalet

återigen personer

över 80 år att minska för att år 2020 vara ungefär lika stort som vid slutet av 1980-talet.

De relativa förändringarna av antalet personer i de olika åldersgrupperna fram till år 2025 jämfört med årsskiftet 1983/84 framgår av tabell 1.7.

Tabell 1.7 Relativ förändring av antalet personer i åldrarna

65-1uår.Basår1983=100

Ålder 1990 1995 2000 2005 2010 2015 2020 2025

65-69 102 113 84 92 118 124 108 105 70-74 99 98 87 81 88 114 119 104 75-79 106 106 105 93 87 95 122 128 80-84 118 120 121 118 105 98 107 139 85-89 123 139 140 142 139 124 115 127 90-94 129 151 170 171 175 169 151 141

90- 130 152 177 177 181 177 161 149

Genom denna förskjutning mot de äldsta åldrarna kommer gruppen äldre (65-w år) mot sekelskiftet att bestå av allt fler i de högre åldrarna. År 1960 var två tredjedelar av äldrebefolkningen under 75 år och 16 procent 80 år och äldre. Vid årsskiftet 1983/84 var 58 procent under 75 år och 21 procent över 80 år. Vid sekelskiftet beräknas hälften vara under 75 år och 28 procent 80 år och äldre. Efter sekelskiftet kommer äldregruppen successivt att ”föryngras. År 2020 beräknas lika stor andel av äldrebefolkningen vara 80 år som vid årsskiftet 1983/84. Detta framgår av diagram 1.3.

SOU 1985: 31 25

Diagram 1.3 Befolkningen 65 -w år. Åldersstruktur årsskiftet

1983/84 och enligt prognosen fram till år 2020.

Ålders- °/o 97999 100 “ 90- 85-89 90 _ 80-84 80 - 70 75-79 60 “ 50 - 70-74 40 _ 30 20 - 6 5._ 69 10

1983/84 1990 2000 2010 2020

Många kvinnor och ensamstående

bland de äldre

Medellivslängden for kvinnor är högre än för män; 79,6 73,6 år. Den beräknas öka något. Detta innebär att

resp.

kvinnodominansen bland de äldre kommer att förstärkas.

Vid sekelskiftet beräknas det gå 70 män på 100 kvinnor i åldern över 65 år mot 84 år 1960. Utvecklingen i gruppen över 80 år domineras av en kraftig ökning av antalet

kvinnor och vid sekelskiftet beräknas två av tre personer i denna grupp att vara kvinnor. I gruppen 90 år och äldre

kommer då tre av fyra att vara kvinnor (tabell 1.8).

Tabell 1.8 Antal män och kvinnor i åldern 65 -79 och 80-w åren 1960-2025 (tusental)

åldersgrupperna minans ökar mest, både i absoluta tal och relativt, blir det 26 SOU 1985: 31

fler ensamstående i framtiden. Prognoser visar också en kraftig av antalet ensamstående, som är helt kon-

ökning

centrerad till åldrarna 80 år och äldre (tabell 1.9).

Tabell 1.9 Fördelning av åldersgruppen över 65 år på civilstånd åren 1960-2000 (tusental)

åldersgruppen samstående öka med 44 procent fram till sekelskiftet. År 2000 skulle det därmed finnas 286 000 ensamstående över 80 år mot dagens 197 000. Av denna ökning på 89000 svarar kvinnorna för 72 000 och männen för 17 000. Detta innebär att det vid sekelskiftet finns omkring 220 000 ensamstående kvinnor och omkring 70000 ensamstående män som är 80 år och äldre (tabell 1.10).

Tabell 1 .10 Fördelning av antalet ensamstående över 65 år efter kön åren 1960-2000 (tusental)

det fortfarande relativt många som bor tillsammans med sina barn eller andra närstående. Vid folkräkningstillfället år 1980 var det en femtedel av alla ensamstående som bodde tillsammans med barn, syskon, annan släkt eller någon annan person.

SOU 1985: 31 27

Äldre invandrare

Det förekommer olika definitioner av begreppet invandrare och varierande uppgifter om antalet invandrare i landet. I detta sammanhang avses med invandrare personer som är födda utomlands, oavsett om de är utländska medborgare eller erhållit svenskt Redovismedborgarskap. ningen bygger på uppgifter i befolkningsstatistiken där dessa invandrare av första generationen kallas för utrikes födda.

Av samtliga äldre i landet vid årsskiftet 1982/83 var fyra procent födda utomlands. Antalet äldre bland dem som invandrar är litet. Av dem som invandrat de senaste åren är två-tre procent 65 år och äldre. År 1983 invandrade 820 och utvandrade 665 äldre människor. Åldersstrukturen på dem som redan bor i landet förändras och det blir allt fler i de invandrarkontinuerligt tidiga grupperna som uppnår pensionsåldern. Från årsskiftet 1979/80 till 1982/83 ökade antalet utrikes födda 65 år och äldre med 6 200 personer, från 49 700 till 55 900. För merparten (2480) av denna ökning svarade personer födda i Finland. Antalet äldre från Polen ökade med 540, från Jugoslavien med 490 och från Turkiet med 320 personer. Vid årsskiftet 1982/83 var antalet personer i åldersgruppen 50-64 år omkring 125 000. Invandrarna kommer från ett stort antal länder och totalt finns i från över 150 länder. I flertalet Sverige medborgare fall är det dock frågan om ett litet antal individer. Drygt hälften av samtliga utrikes födda kommer från övriga nordiska länder och av dem tre från omkring fjärdedelar Finland. Drygt 30 procent kommer från övriga Europa, varav merparten från Västtyskland, Jugoslavien, Polen, Estland och Grekland.

28 SOU 1985: 31

Tabell 1.11 Utrikes födda efter födelseland vid årsskiftet

1982/83

Antal Därav 65-w år totalt

çhile

Turkiet

Ovriga länder 39 792 636 1,6 Oceanien 966 24 2,5 Sovjetunionen 6 774 2 433 35,9 Okänt 156 35 22,4 Samtliga 636 129 55 890 8,8

Av utrikes födda hade vid årsskiftet 1982/83 nio samtliga procent uppnått pensionsåldern (tabell 1.11). Andelen äldre i den utrikes födda befolkningen varierar kraftigt efter födelseland. Den är högst bland invandrare från Estland, 37 procent, och lägst bland dem som kommer från afrikanska länder, drygt en procent. En hög andel äldre finns också bland invandrarna från Sovjet, som i övrigt svarar för en liten del av invandrarna i landet. Närmare 40 procent äldre invandrare kommer från övriga europeiska länder, de flesta från Estland, Polen, Västtyskland och Ungern, och en dryg tiondel från länder utanför Europa.

SOU 1985: 31 29

Tabell 1.12 Utrikes födda 65 år och äldre efter ålder och födelseland årsskiftet 1982/83.

I tabell 1.12 visas utrikes födda i åldern 65 år och äldre efter födelseland för alla de 15 största grupperna inkl. Grekland och alla födda i Sydamerika. De två sistnämnda står för stora invandrargrupper i landet, men eftersom invandringen därifrån kommit sent är antalet äldre relativt litet. Den största gruppen är i Finland födda äldre, omkring 15 000.

Andra större är äldre invandrare från grupper Norge, Västtysk land, Estland, Danmark, Sovjetunionen, Polen och Ungern. Antalet födda i de övriga länderna som redovisas i tabellen är lägre än 1 000.

Det är inte enbart att vara född i naturligtvis egenskapen ett annat land som gör att den äldre människan har särskilda behov som samhället bör söka tillgodose. Det utslagsgivande är i stället om den äldre har ett annat språk och annorlunda kulturella sedvänjor samt vilka resurser han eller hon själv har. 40 procent av de äldre Omkring invandrarna är födda i Danmark, Norge, Västtyskland och USA. Dessa har i kulturellt och avseengrupper språkligt de stora likheter med svenskarna. har de i Exempelvis USA födda äldre till allra största delen viss i bakgrund Sverige och har också bott här stora delar av sitt liv.

30 SOU 1985: 31

Tabell 1.13 Utrikes födda länsvis vid årsskiftet 1982/83

Källa: SCB. Folkmängd den 31 december 1982. Del 3.

fördelar landet

Invandrarna sig ganska ojämnt över (ta-

bell 1.13). Over hälften av alla utrikes födda bor i de tre storstadslänen. Samma__andel gäller också utrikes födda som är 65_ år och äldre. Ovriga län med stort antal utrikes födda är Alvborgs, Västmanlands och Södermanlands län. Många invandrare söker sig till platser där landsmän finns. Italienare och speciellt greker är koncentrerade till Storstockholm. Kommuner med stort av finska ininslag vandrare är flera av Stockholms och Göteborgs kranskommuner, Eskilstuna, Borås, Västerås, Luleå och Haparanda. Invandrare födda i Turkiet är starkt koncentrerade till Stockholms län (nästan 60 %) liksom nya invandrargrupfrån Sydamerika och Afrika. Invandrare från per Jugosla-

SOU 1985: 31 31

vien är mera geografiskt spridda med en viss koncentra-

tion till Malmöhus län (26 %).

invandrare av första har varit i Sve-

Många generationen

länge och hunnit vänja sig vid det nya i landet och rige

betraktar sig kanske inte längre som invandrare. Hälften av alla utrikes födda har varit i Sverige minst 15 år och två tredjedelar minst 10 år. Knappt en femtedel har varit

här mindre än fem år och endast sex procent mindre än två år (diagram 1.4).

Diagram 1.4 Utrikes födda efter vistelsetid i Sverige årsskiftet

1982/83 Antal personer Vistelsetid i Sverige mer än 635 000 - 600000 - 2 år

500000 - 5 å,

8 år 400000 - 10 år

300000 -

200000 - 15 år

100000 -

Vistelsetidens varierar för olika invandrargrupper. längd Detta framgår av tabell 1.14. Bland dem med lång vistel-

setid finns invandrare från de nordiska länderna, utom

Island (till stor del studerande), från Estland, Sovjetunionen, Italien, Västtyskland, Tjeckoslovakien, Jugoslavien

och Ungern. Korta vistelsetider har invandrare födda i Asien och Afrika, dvs. länder varifrån en

Sydamerika,

mera omfattande först under senare år.

invandring börjat

32 SOU 1985: 31

Tabell 1.14 Utrikes födda efter födelseland och vistelsetid i Sve-

rige vid årsskiftet 1982/83

Födelseland Antal Andel (%) (avrun- som varit i Sverige minst dade tal) 15 år 10 år 8 år 5 år 2 år

Hälften av alla utrikes födda är numera svenska medborgare. Andelen svenska ökar med medborgare stigande ålder. Av som är 65 år och äldre samtliga är 82% svenska medborgare. Den formella indelningen av invandrare i utländska och svenska dock medborgare motsvaras inte alltid av en faktisk skillnad vad deras gäller anknytning till Sverige. Bland utländska finns medborgare stora grupper som har varit i en Sverige mycket lång tid, och en stor majoritet av de vuxna utländska medborgarna uppfyller kvalifikationstiden for svenskt Det finns medborgarskap. många utlänningar i Sverige som dessutom också är gifta med svenska och som medborgare förmodligen är väl förankrade i sin sociala utan att för den skull omgivning ansöka om svenskt En andel

medborgarskap. låg (25 pro-

cent) svenska medborgare finns t.ex. bland invandrare från Jugoslavien, trots att närmare 80 av dem procent

SOU 1985: 31 33

.§55

anka. 93:96 .näs

å ä 8 8 S 5 5 ä mm 8 mm NH 8 å. vv

macmmmwmg

s

E

mHw mä m3. wwH Eb må omm 5 a; m8 ms 80

män män

I

Hause.

H H H H H

.H om a. wH

mxmømå

mxdmxoovmê

22a. .anwa å 3 o» 5 om om mm mm mo. ä om ä ä å ä.

em

m...

mä mom må now mmm ma. m8 omm m?

uamzmam

moi.. ma: :m:

I :ä ä

735%

m H H

mm 2 mH

EEE. EEE. .mxmcwå .nHöE

å E. v» 8 ä mm mm 8 mm 8 a. mm ä å E.

“E8

ä.

H ä

mom E: mmm EA. www a..., En mmm En m2

som:

I E. S»

“Qaida

m åâ H

8 mm

vcåmâmwwx zaawu wxmøoxøm .näs mm mm om mm mm Ham a mm

å E ä å 2 ä i..

...§8

pm

omm Sw mmm www m5 m8 må Em

?Eu

Bl m3 ma. »HH

83 23

å

m m m H

8 mm wH

cos

nxmøgw .säs

.å

EEE. å om 3 E ä mm om S om ä mm S a. om mm

om

avüøk

mmH må m8 oHw m2 EL. HE. så a: av...

ox: 95m

å u

238. _Nuid

mm wH mH wH

mmm mmm

HH å ä :ä: ä

mmmmggb

.mmämmH

3A

“Esmzovom vømzâsws» :oøoaøärom qmcøvgomoxumya_

HHmocru “müsâgw mmäøam HåwHøHnH aeâmowsa “Miaa mápøawâm HEMEEO

222mm mD ;som Fömcb awzm:

34 SOU 1985: 31

varit i Sverige mer än 10 år och över 90 procent över fem år (tabell 1.15). Många invandrare sammanbor med svenskar och är därmed väl integrerade både språkligt och kulturellt i det svenska samhället. 1980 års folk- och bostadsräk- Enligt ning (FoB 80) är omkring hälften samboende/gifta av utrikes födda som är 65 år och äldre. Av dem sambor 47 procent av kvinnorna och 40 procent av männen med en person som är född i Sverige. Samma andelar gäller för samtliga samboende utrikes födda i landet.

Mönstret varierar emellertid för personer från olika länder. En hög grad gifta/samboende inom den egna gruppen finns i alla åldrar bland personer födda i Turkiet, Jugoslavien och Grekland. Detta av tabell 1.16. I framgår många andra kan konstateras att de äldre är grupper gifta med landsmän, medan de yngre i större utsträckning är

Tabell 1.16 Utrikes födda samboende F0B-1980 kön personer enligt efter och partnerns födelseland

Födelseland Män Kvinnor

% samboende med kvinna Antal % samboende med man Antal född i född i

Samma Sverige Övr. Samma Sverige Övr. land länder land länder

Samtl.länder 50,2 40,8 9,0 168 264 45,2 46,7 8,1 186 857 Därav

Västtyskland

Källa: SOU 1984:58 35

med i Sverige födda Detta gälgifta/sammanbor personer. ler bl.a. i Estland och i Italien födda invandrare.

Antalet äldre invandrare väntas öka under de kraftigt närmaste årtiondena. Statistiska centralbyråns (SCB) prognosinstitut har gjort en uppskattning av antalet utrikes födda i pensionsåldern fram till år 2025. Institutet antog en framtida nettoinvandring av 18 000 per år fram till år 1985 och därefter 12000 per år. För jämförelsens skull även en framskrivning med antagandet att gjordes ingen fortsatt nettoinvandring kommer att ske. Uppgifterna redovisas i tabell 1.17. Den genomsnittliga nettoinvandringen av utländska medborgare åren 1980-1983 har varit ca 5 000. Det är därför de lägre siffrorna i tabellen som är mest intressanta.

Tabell 1.17 Utrikes födda över 65 år åren 1980-2025 enligt olika antaganden om den framtida invandringen

Källa: SOU 1984:58.

Även om ingen nettoinvandring skulle ske väntas resultatet ändå bli att antalet utrikes födda över 65 år mer än fördubblas till år 2000. Många av dem kommer dock att ha en vistelsetid bakom en stor del även en stark lång sig och språklig och kulturell förankring i Sverige.

36 SOU 1985: 31

Ekonomiska förhållanden

I detta kapitel belyses inledningsvis inkomstutvecklingen sedan 1960-talets slut med i två undersökutgångspunkt ningar publicerade år 1984. Den ena är en undersökning från Institutet för social forskning (SOFI) som belyser inkomstutvecklingen mellan åren 1967 och 1980. Den omfattar ålderspensionärer upp till 75 år. Den andra är SCB:s inkomstfördelningsundersökning som avser perioden 1975-1982 och omfattar samtliga ålderspensionärer. Båda undersökningarna visar hur inkomsterna fördelar sig mellan och utvecklats för olika i grupper befolkningen, såsom förvärvsarbetande, icke förvärvsarbetande, ensamstående och samboende.

Därefter redovisas mera ingående ålderspensionärernas inkomstforhållanden inkomster av olika slag och för olika delgrupper inom pensionärskollektivet. Underlagsmaterialet är på uppdrag av äldreberedningen framtaget av SCB från den totalräknade inkomststatistiken. Denna bygger på deklarationsuppgifter som kompletterats med uppgifter från vissa administrativa register för bl.a. pensionsuppgifter. De två huvudinkomstbegrepp som används i detta kapitel är Sammanräknad inkomst och disponibel inkomst.

Sammanräknad inkomst kan betecknas som bruttoinkomst. I den ingår inkomst av tjänst inklusive pensioner, kapital, annan fastighet, tillfällig förvärvsverksamhet,

jordbruksfastighet och rörelse. Avdrag har endast orts

för utgifter för inkomsternas förvärvande.

Disponibel inkomst är summan av alla slags inkomster, m.a.o. Sammanräknad inkomst plus bidrag minus direkta skatter, dvs. om finns till för konsumpengar förfogande tion.

Detta inkomstbegrepp används på hushållsnivå i stället för individnivå. Det är på hushållsnivå som nettoeffekterna av skatter och transfereringar kan belysas.

SOU 1985: 31 37

Inkomstutvecklingen sedan slutet

av 1960-talet

Både SCB:s och SOFI:s undersökningar vilkas resultat redovisas i detta avsnitt visar en av penkraftig ökning sionärskollektivets genomsnittliga inkomster under de studerade 1967- 1980 1975- 1982. perioderna respektive Den huvudsakliga förklaringen till denna inkomstutveckling är att ATP och andra nya tjänstepensionssystem, som bygger på inkomstbortfallsprincipen successivt börjat få större genomslag.

De första utbetalningarna från ATP gjordes år 1963. De första åren hade några 10 000-tal ålderspensionärer ATP. År 1980 hade antalet stigit till ca 770 000 och år 1984 un ca 910 000. I takt med att antalet ATP-pensionärer ökat, har antalet kvaliñkationsår för varje pensionär ökat och den inkomstsumma som ligger till för grund pensionsberäkningarna ökat. Nyblivna pensionärer som tillkommit varje år har i större inte bara haft ATP utan usträckning också högre ATP än tidigare årgångar pensionärer (se diagram 2.1 och 2.2). Utöver ATP har de avtalsreglerade pensionerna bidragit till att den inkomsgenomsnittliga ten för pensionärskollektivet ökat kraftigt. Vid ATP-reformens införande var det framför allt anställda inom stat och kommun och vissa grupper av privattjänstemän som hade pensionsförmånerna i sina avtal.

I samband med ATP-reformens genomförande kom ITPplanen, industrins tilläggspension för tjänstemän, som senare utökats och numera omfattar också handelns tjänstemän. År 1973 träffades avtal om särskild tilläggspension för arbetare (STP) inom den privata sektorn. Dessa avtalsreglerade pensioner är i princip så att det är uppbyggda inkomster vid pensioneringstillfället och antalet tjänsteår som bestämmer pensionens storlek.

Aven de som enbart haft folkpension har med åren fått ökade inkomster genom förbättrade pensionsförmåner i form av pensionstillskott som infördes år 1969 och indexregleringen av pensionerna år 1968.

Resultaten från SOFI:s undersökning visar inkomstutför mellan pensionsåldern vecklingen yngre pensionärer och 74 år. I denna åldersgrupp blir också effekterna av tjänstepensionssystemen tydliga. År 1967 hade en helårspensionär en genomsnittlig Sammanräknad inkomst som var hälften av vad en i knappt inkomsttagare genomsnitt hade, en skillnad på omkring 25 000 kronor. Under perioden fram till år 1980 var den reala ökningen större för

38 SOU 1985: 31

,mmmw _

2.1 Andel ålderspensionärer med ATP Diagram

°/o 100 -

90-. n\|I9-.

80 *

70 - p

Kvinnor

10-1

1964 66 68 70 72 74 76 78 80 År i Samtliga u...- Yngsta åldersgruppen (nybeviljade)

än för samtliga inkomsttagare, varmed

ålderspensionärer skillnaden minskade till ca 16 000 kronor. Detta framgår av tabell 2.1 där beloppen anges i 1980 års penningvärde. Den pensionsinkomsten ökade från 19 000 genomsnittliga

kronor till 34 000 kronor mellan åren 1967 och 1980. Un-

der samma ökade den genomsnittliga arbetsperiod

inkomsten för helårs-och heltidsarbetande från 64 400 till

76 700 kronor i 1980 års priser. År 1980 utorde den

genomsnittliga pensionsinkomsten knappt hälften av en genomsnittlig arbetsinkomst för en heltids- och helårsar-

betande.

SOU 1985: 31 39

Diagram 2.2 Medelpension (ATP) för ålderspensionärer

Utgående medelpension Basbelopp

2.2 -

.O .O

p

O .l 1 s - . ., l .l 1.6 - l I . l l 1.4 - . . . I 1,2 -

1.0 -

0.8 -

.O .O 0.6 -

g

Kvinnor

0.4 -

0.2 -

I l I I r I r W 1964 68 70 72 74 76 78 80 År

i Samtliga ...nu Yngsta åldersgruppen (nybeviljade)

1 Medelpensionen anges i basbelopp, vilket innebär att diagrammet visar utvecklingen vid fast penningvärde.

40 SOU 1985: 31

Tabell 2.1 Sammanräknad inkomst, arbetsinkomst och pensionsinkomst i genomsnitt i kronor. 1980 års priser.

1967 1980

Sammanräknad inkomst igenomsnitt samtliga inkomsttagare 48 300 56 400 helårspensionärer 23 100 40 100

Arbetsinkomst helårs- och heltidsarbetande 64 400 76 700

Pensionsinkomster helårspensionärer 19 000 34 000

Källa: Välfärden i förändring, Instiutet för social forskning, 1984.

När det gäller hushållsinkomsternas utveckling har den genomsnittliga disponibla inkomsten ökat realt for i stort sett alla hushållstyper. Hushållen är efter grupperade hushållsföreståndarens social- och yrkesgruppstillhörighet. Den relativt sett största ökningen hade pensionärshushållen, vilket naturligtvis beror på de mycket låga beloppen i jämförelseperiodens början.

Pensionärshushållen tillhörande socialgrupp III och II, (95 av alla) hade år 1967 den inprocent lägsta disponibla komsten, lägre ä.n studerande. Den genomsnittliga disponibla inkomsten var knappt hälften av vad motsvarande socialgrupper av hushåll med yrkesverksamma hade.

Skillnaderna mellan pensionärshushåll och hushåll bestående av yrkesverksamma minskade mellan åren 1967 och 1980, men de var fortfarande mycket stora. Pensionärer i socialgrupp III hade en disponibel inkomst som år 1980 var ca 20000 kronor lägre än arbetarhushållen. Socialgrupp II bland pensionärshushållen hade en disponibel inkomst som var närmare 30 000 kronor lägre än hushåll med yrkesverksamma i samma socialgrupp (lägre tjänstemän). Detta framgår av tabell 2.2, som också visar hur konsumtionsutrymmet per konsumtionsenhet för olika hushåll utvecklats åren 1967 -1980.

Konsumtionsutrymmet är ett mått på hur mycket pengar hushållen har att röra sig med sedan kostnaderna för en viss frånräknats inkomsten. Från den disgrundstandard familjeinkomsten har dragits ett belopp enligt exiponibla stensminiminormen samt bostadskostnaden enligt en schablon. Resultaten har dividerats med antalet konsumtionsenheter inom familjen för att få bättre jämförbarhet mellan hushåll av olika storlekar.

SOU 1985: 31 41

Existensminimum beräknas som det genomsnittliga basbeloppet för respektive år gånger 0.95 för ensamstående, 1.65 för gifta och med 0.4 gånger detta basbelopp tillagt för varje barn. De givna koefñcienterna anger också konsumtionsenheterna för de olika individerna. Bostadskostnaden har satts till den minsta faktiska kostnaden (enligt SCB:s bostads- och hyresundersökning) för en bostad där alla familjemedlemmar ett disponerar eget rum, kök och vardagsrum oräknade. Konsumtionsutrymmet för pensionärerna har stigit betydligt, men det översteg år 1980 ändå inte nivån för motsvarande socialgrupper bland de yrkesverksamma tretton år tidigare. Tabell 2.2 Disponibel inkomst och konsumtionsutrymme per konsumtionsenhet för hushåll efter yrke. Genomsnitt i 1 000-tal kronor, 1980 års priser.

Disponibel Konsumtionsinkomst utrymme

1967 198O 1967 1980

Genomsnitt

Källa: Välfärd i förändring, Institutet för social forskning, 1984.

SCB:s undersökning som är en specialbearbetning av inkomstfördelningsundersökningen för 1984 års långtidsutredning visar att hushållens inkomster ökat 2 å disponibla 3 1975- 1981. denna

procent Under period har reallönerna

i stort sett stagnerat. av hushållens Okningen disponibla inkomster beror på att från den inkomstöverföringarna offentliga sektorn till hushållen ökat.

För att kunna jämföra hushåll av olika storlekar har den disponibla inkomsten även i denna beräkundersökning nats per konsumtionsenhet (ke). Ensamstående räknas där som 1,0 ke, samboende par som 1,8 ke och barn varje som 0,6 ke (16-17-åringar), 0,45 ke eller (10-15-åringar) 0,3 ke (0-9-åringar).

Under 1975-1981 var den genomsnittliga årliga perioden reala förändringen av disponibla inkomsten per konsum-

42 SOU 1985: 31

-awwsa-ømwauwn

tionsenhet för samtliga hushåll omkring en procent. Den bästa utvecklingen av köpkraften visar pensionärshushållen med en årlig real förändring på 2,5-3,5 procent. Trots denna hade ålderspensionärerna en utveckling genomsnittligt sett låg köpkraft år 1981. Pensionärshushållen, såväl ensamboende som samboende, och hushåll med mer än tre barn hade den lägsta disponibla inkomsten per konsumtionsenhet, under 40000 kronor. Den dishögsta ponibla inkomsten per konsumtionsenhet hade samboende utan barn i åldrarna 25-64 år med ca 55 000 kronor. Ensamboende utan barn 25-64 år och samboende med ett barn hade den näst bästa köpkraften och låg på omkring 50 000 kronor. Detta framgår av tabell 2.3 som också visar utvecklingen av köpkraften åren 1981-1982. Den disponibla inkomsten per konsumtionsenhet minskade då i genomsnitt 2,5 procent för samtliga hushåll. Disponibla inkomsten för ensamstående pensionärer minskade mellan åren 1981 och 1982 med 4 procent medan den för samboende pensionärerna fortsatte att öka något.

Tabell 2.3 Disponibel inkomst per konsumtionsenhet för olika hushållstyper 1981

Ensamstående med minst

Samboende med minst

* Åldersintervallet inom parentes anger jämforelsegmppens avgränsning 1975. Källa: SOU 1984:5 och Levnadsförhållanden rapport 43, SCB 1985. SOU 1985: 31 43

Ett för en förbättrad inkomstsituation for pensiouttryck närshushållen är att andelen hushåll med svag ekonomi minskat under 1975- 1981. Till hushåll påtagligt perioden med ekonomi räknas hushåll med en disponibel insvag komst under den inkomstnivå som bestäms av skattelagstiftningens existensminimigränser resp. uppbär socialhjälp. Socialhjälp var mycket ovanligt bland pensionärshushållen såväl 1975 som 1981. Andelen unpensionärshushåll der existensminimum har minskat från 16 till 2 procent mellan åren 1975 och 1981 (tabell 2.4). I absoluta tal fanns det år 1975 ca. 130 000 ålderspensionärshushåll med en disponibel inkomst under existensminimum. Detta antal hade år 1981 minskat till ca. 20000 trots att antalet ålderspensionärshushåll då var ca. 250000 högre än år 1975. Inkomster under existensminimum förekommer i stort sett endast bland pensionärshushåll utan TP. Hushåll med en som 110 pensionsinkomst understiger procent av summan av folkpension och pensionstillskott år 1981 klassas som hushåll utan tilläggspension (utan TP”), och hushåll med en över denna som pensionsinkomst gräns hushåll med tilläggspension. Denna inkomstgräns har tillämpats på såväl 1975 års som 1981 års inkomster. 197 5 års inkomster har därvid omräknats till 1981 års penningvärde. Andelen pensionärshushåll som har lägre pensionsinkomst än 110 procent av folkpension och pensionstillskott har från 1975 till 1981 minskat från 68 till 43 procent.

Det är faktiskt något förvånande att det finns pensionärshushåll som år 1981 ligger under existensminimum. Vid en ytlig betraktelse bör gällande pensions- och beskattningsregler samt bostadstillägg lyfta pensionärshushållens inkomster över existensminimigränsen. Skäl till att disponibla inkomster under existensminimum kan uppkomma även bland dagens pensionärshushåll är t.ex. att ett oreducerat bostadstillägg inte överallt i landet täcker hela bostadskostnaden. Ytterligare skäl kan vara förtida uttag av pension, uppskjuten pension, negativ företagsinkomst, förmögenhetsinkomst och förmögenhetsinnehav. Förmögenhetsinnehav kan påverka såväl skattens storlek som det kommunala bostadstillägget.

44 SOU 1985: 31

Tabell 2.4 Andel hushåll med socialhjälp resp. disponibel in-

komst under existensminimum 1975 och 1981. Ålderspensio-

närshushåll efter hushållssammansättning, ålder och pensio-

nens storlek. Procent

Hushållstyp 1975 1981

Under exis- Social- Under exis- Socialtensminim. hjälp tensminim. hjälp

Samtl. ålderspensionärshushåll 15,5 0,5 2 0

167-74 år for 1975 Källa: s0U 1984:6

Inkomstförhållanden 1982

De siffror om inkomstförhållanden som redovisats i föregående avsnitt är genomsnittsvärden för stora grupper både bland de yrkesverksamma och pensionärer. Inom varje finns stora variationer. I avsnitt redogrupp följande visas fördelningen inom för olika åldpensionärsgruppen rar, män och kvinnor, för med olika ålderspensionärer pensionsförmåner m.m. år 1982.

Var

femte inkomsttagare är 65 år och äldre

År 1982 fanns 6610 000 inkomsttagare i riket, varav 1 465 000 eller 22 var 65 år och äldre. Den totala procent sammanräknade inkomsten var 406.8 kronor. miljarder Av denna svarade pensionärerna för 66.9 miljarder kronor eller 16,4 procent. 90 av in- Omkring procent samtliga komsttagare och 80 procent av pensionärerna betalade skatt.

Summan av den skatten för var slutliga inkomsttagarna 131.60 miljarder kronor, varav pensionärerna betalade

SOU 1985: 31 45

17.34 miljarder kronor. Pensionärerna utorde omkring

20 procent av skattebetalarna och betalade 13,2 procent av

summan av den slutliga skatten för inkomsttagare.

Pensionärerna betalade i genomsnitt 14 600 kronor och de

yngre pensionärerna 65-69 år i genomsnitt 20 300 kronor i skatt. Medelskatten för samtliga inkomsttagare uppgick

till 22 200 kronor (tabell 2.5).

Tabell 2.5 Sammanräknad medelinkomst och medelskatt för inkomsttagare 1982

Medel- Medelskatt Andel med skatt inkomst %

Samtliga inkomst-

komst, dominerar inkomst av tjänst. För åldersgruppen 65 år och äldre utgjorde denna 87,2 procent och för samtliga inkomsttagare 91,5 procent av den totala sammanräknade inkomstsumman år 1982. I detta inkomstslag ingår förutom lön även pensioner, kostnadsersättningar m.m. För

åldersgruppen 65 år och äldre utorde pensionsinkomster

omkring 92 procent och lön omkring 7 procent av inkomst av tjänst (tabell 2.6). Det näst största inkomstslaget är inkomst av kapital som för utgjorde 9,4 procent av den totala sampensionärerna manräknade inkomsten. Kapitalinkomstens andel är större bland pensionärer än bland övriga inkomsttagare. Tabell 2.6 Olika inkomsters andel av den totala Sammanräknade inkomstsumman 1982 samt andelen med inkomsttagare olika inkomstslag. Procent

Inkomstslag Inkomstens andel Andel inkomstav inkomst- tagare med resp. summan inkomst

Personer Övriga Personer Övriga 65-w år 65-w år

Tjänst (inklu-

Många har en årsinkomst under 30 000 kronor

I detta avsnitt belyses inkomstfordelningen bland de äldre in med utgångspunkt i den sammanräknade komsttagare inkomsten, vari ingår inkomster av alla slag och som ger den totala inkomstbilden före skatter och avdrag. Längre fram redovisas separat inkomster av pension, arbete och kapital. Dessa tre inkomstkällor svarar för 98 procent av inkomstsumman for samtliga personer 66 år och äldre.

I denna specialbearbetning av inkomststatistiken ingår samtliga personer som 1982 var 66 år och äldre. Genom denna åldersavgränsning har som omfattas av samtliga undersökningen varit i pensionsåldern hela året. För nyblivna pensionärer som under året fyllt 65 år spelar arbetsinkomsterna fortfarande betydande roll. Dessa har exkluderats för att inte försvåra jämförelsen mellan olika grupper av pensionärer.

Av samtliga personer 66 år och äldre saknade 0,2 procent inkomst, ca 2 700 personer, vilket motsvarar antalet äldre utländska medborgare utan pension.

Fördelningen av pensionärer på inkomstklasser (diagram 2.3 och tabell 2.7) visar att över hälften av kvinnorna hade en Sammanräknad inkomst under 30 000 kronor år 1982. Motsvarande andel för männen var drygt 20 procent. Av kvinnorna hade 84 procent och av männen 51 procent inkomst under 50000 kronor. En knapp tiondel av männen och 2 procent av kvinnorna, totalt 64000 personer, hade en Sammanräknad årsinkomst över 100 000 kronor.

Diagram 2 .3 Sammanräknad inkomst. Fördelning av inkomsttagare 66 -år på inkomstklasser (1000-tal kronor) 1982

Män Kvinnor 40- 49 900 Kr 50- 60- 59 900 Kr 79 900 Kr 30- 60- 39900 Kr 79000 Kr 50- 59 900 Kr 30 °°°-K ao 000-Kr 40- 49 900 Kr

SOU 1985: 31 47

Av de totalt ca 8900 utländska medborgarna hade två tredjedelar årsinkomst under 30 000 kronor. Drygt en fjärdedel av dem, omkring 2 300 personer, saknade inkomst år 1982. För utrikes födda som var svenska medborgare var inkomstfordelningen däremot ungefär densamma som för äldrebefolkningen totalt.

Tabell 2.7 Ålderspensionärer 66-w år efter Sammanräknad

inkomst 1982. Andel i respektive inkomstklass. Procent

Inkomstklass Män Kvinnor Samtliga Därav utrikes födda (tusental kr.) 4 svenska utländska medb. medb.

Antal personer 559 357 746 501 1 305 858 42 426 8 944

Den sammanräknade inkomsten för samtliga inkomsttagare 66 år och äldre var i genomsnitt 45 500 kronor. Inkomstskillnaderna är mycket stora mellan män och kvinnor och mellan olika åldersgrupper (tabell 2.8).

av män i åldersgruppen 66-69 år med Motpolerna utgörs en medelinkomst på 75 100 kronor och kvinnor i åldersgruppen 80 år och äldre med en medelinkomst på 34500 kronor.

Inkomstskillnaderna mellan olika åldersgrupper är betydligt mindre bland kvinnor än män. Medelinkomsten för män i åldersgruppen 66-69 år var drygt 34 000 högre än i 80 år och däröver. Motsvarande skillnad åldersgruppen bland kvinnorna var omkring 6 000 kronor.

43 SOU 1985: 31

:vr-WU

:e: n

Tabell 2.8 Sammanräknad inkomst efter ålder och kön. 1982.

Medelbelopp i kronor.

kronor lägre i de olika åldersgrupperna (tabell 2.9).

Äldre invandrare som förvärvat svenskt medborgarskap skiljer sig inte från den äldre totalbefolkningen.

Tabell 2.9 Sammanräknad inkomst bland utrikes födda efter ålder och medborgarskap 1982. Medelinkomst i kronor.

Bakom dessa stora inkomstvariationer ligger huvudsakligen skillnaden i pensionsförmåner och pensionsinkomster. Pensionsinkomsterna svarade totalt för 85 procent av den totala sammanräknade inkomstsumman för samtliga äldre inkomsttagare.

Den sammanräknade medelinkomsten var år 1982 högst bland dem som hade avtalsreglerade tjänstepensioner. De hade dels högre pensionsinkomster, dels i någenomsnitt got högre Övriga inkomster än andra pensionärer. Män med statlig tjänstepension hade t.ex. en sammanräknad inkomst som var i genomsnitt 46000 kronor än för högre män med enbart folkpension och 26000 kronor än högre för män med ATP men utan annan Mottjänstepension. svarande skillnader bland kvinnorna var 30000 resp. 22 000 kronor.

SOU 1985: 31 49

Bland utan någon tilläggs- och/eller tjänsfolkpensionärer fanns år 1982 en på ca 32 000 personer tepension grupp som utöver folkpensionen hade privata pensioner. Av dia- 2.4 att dessa hade något högre Sammanräkgram framgår nad inkomst än med enbart allmän tilläggspensionärer men än med ATP och andra pension, lägre pensionärer tjänstepensionen

2.4 Sammanräknad inkomst efter pensionsförmån Diagram 1982. Medelbelopp i tusental kronor.

Inkomst totah Därav Penáonänkomst

TM

= vi .Q + + + c u) n_ 0.0. Q_ D_ d_ 0 l- l-l_ l_ o få CD l-EOJ w N w ;w (I) ._ m O.,.\ +\ EV) :os äs

253 á m aa u_ :§5 ax: m0

MSV um:

inkomst

Disponibel

De stora inkomstskillnaderna mellan olika pensionärsminskar när tas till skatter och bidrag, grupper hänsyn t.ex kommunalt bostadstillägg (KBT). Det kvarstår emellertid skillnader bl.a. mellan och äldre betydande yngre Den inkomsten (inkomst minus pensionärer. disponibla

50 SOU 1985: 31

*a-.vwzäll

v

skatter för ett i åldern

plus bidrag) pensionärspar 66-69

år var i genomsnitt 80 000 kronor medan den i

åldersgrup-

pen 80 år och äldre var 60 500 kronor år 1982. Genomsnitt-

lig disponibel inkomst för ensamstående män i åldern 66-

69 år var 44 200 kronor medan motsvarande inkomst i

åldern 80 år och däröver var 33 800 kronor

drygt (tabell

2.10).

Tabell 2.10 Familjerna 66 år och däröver fördelade efter famil-

jetyp, ålder, Sammanräknad inkomst samt disponibel inkomst.

I nkomstår 1982.

Familjetyp Totalt Sammanräknad Disponibel Ålder Antal inkomst medel- inkomst me- Familjer belopp, TKR delbelopp, TKR

Gifta

Ensamstående kvinnor

Ensamstående män

observeras att utöver inkomst kan förmögenhetsinnehav påverka både skatten och det kommunala bostadstillägget för pensionären och därmed den disponibla inkomsten, vilket inte kan utläsas i tabellen.

År 1982 var inklusive folkpension pensionstillskott för ensamstående pensionärer 24 920 kronor och för ett pensionärspar 43 610 kronor. Skattereglernas utformning medför att en pensionär som endast dessa uppbär grundformåner inte behöver betala skatt.

SOU 1985: 31 51

Tabell 2.11 Genomsnittlig Sammanräknad och disponibel in-

komst för familjer 66- w år i olika inkomst klasser efter samman-

räknad inkomst 1982.

Familjetyp Totalt Sammanräknad Disponibel Sammanräknad antal fa- inkomst medel- inkomst medelinkomst, TKR miljer belopp, TKR belopp, TKR

Gifta

Ensamstående män

Kvinnor

Oreducerat KBT utgår när årsinkomsten inte överstiger 750 kr. för gift och 1 000 kr. för ensamstående utöver beloppet för folkpension inklusive pensionstillskott. Efter dessa inkomstgränser sker en snabb avtrappning av både bostadstillägg och extra för KBT reavdrag pensionärer. duceras med en tredjedel och det extra avdraget med 40 av det Effekten av skatter procent överskjutande beloppet. och bidrag tar så småningom ut varandra. För ensamstående pensionärer sker detta enligt 1982 års förhållanden i inkomstintervallet 30-40 000 kronor och för ett pensionärspar i inkomstintervallet 50-60 000 kronor.

-

De flesta män har tjänstepensioner kvinnor

många enbart folkpension

Endast en liten del (0,3 procent) av samtliga pensionärer som år 1982 var 66 år och äldre saknade inkomst av pension. Gruppen utan pension, ca 4 200 personer, bestod till tre fjärdedelar av utländska och resten av medborgare personer i åldern 66-69 år som fortsatt förvärvsarbeta med uppskjutet uttag av pension. Av ca 8900 samtliga utländska medborgare 66 år och äldre saknade ca 30 procent, 2 300 personer, pension (tabell 2.12).

Tabell 2.12 Andel 66 år och äldre med inkomst av pension samt pensionsinkomstens andel av totala inkomstsumman i respektive grupp 1982. Procent

Andel med Pensionsinkomstens inkomst av andel av Sammanräknad

Därav Utrikes födda Utländska medb. 69,5 75,5 Svenska medb. 99,8 85,2

Fördelningen av pensionstagare efter utgående pensionsformåner visar att av samtliga kvinnor hade 39 procent enbart folkpension medan andelen bland männen var 9 procent (diagram 2.5). En skillnad på. omkring 30 procentenheter återfinns mellan män och kvinnor i alla åldersgrupper, även bland de yngre pensionärerna. I åldersgruppen 66-69 år hade 4 procent av männen enbart folkpension mot 31 procent av kvinnorna. I åldern 80 år och däröver hade hälften av männen ATP mot cirka omkring 20 procent av kvinnorna (tabell 2.13).

SOU 1985: 31 53

Diagram 2.5 Andelen ålderspensionärer med olika pensionsför-

måner. 1982

Män Kvinnor

FP+ FP+ ATP+ ATP_+ ITP/STP Statlig FP+ATP+ tjänstep. Statl. tjänstepension FP+ATP FP+^TP+ +Komm. FP+ATP tjänstep. ITP/STP +Komm. tj. p FP+Priv. pens. FPHMV. p

Enbart folkpension (FP)

Enbart folkpension (FP)

Av cirka 342 000 med

samtliga pensionärer _enbart folk-

pension var 290 000 kvinnor och 52 000 män. Over hälften

av männen hade utöver ATP andra Mot-

tjänstepensioner. svarande andel bland kvinnorna var knappt 30 procent.

Skillnaden mellan män och kvinnor i detta avseende finns

i alla till 80 års ålder. I den

åldersgrupper upp äldsta åldersgruppen hade lika stor andel män som kvinnor övriga tjänstepensioner. Förklaringen till detta är änkepen-

sioner.

Bland ålderspensionärerna utan någon tjänstepension fanns omkring 32 300 som utöver personer folkpensionen hade privata pensionsförmåner (pensionsförsäkringar m.m.). Tre fjärdedelar (25 000 personer) av dessa var kvin-

nor, varav flertalet var 80 år och äldre. För kvinnorna

torde flertalet privata pensionsförmåner vara änkepen-

sioner.

Av de totalt 8 944 utländska medborgarna 66 år och äldre

hade 6 181 inkomst av pension. Andelen med enbart folk-

pension var större än bland mesamtliga pensionstagare dan andelen med statliga och kommunala tjänstepensioner var betydligt Bland äldre invandrare som lägre. förvärvat svenskt medborgarskap skiljer sig inte pensionsförmånerna nämnvärt jämfört med samtliga pensionärer

(tabell 2.14).

54 SOU 1985: 31

Tabell 2.13 Pensionärer 66 år och äldre efter kön, ålder och

pensionsförmåner 1982.

Antal Andel % personer m.pensi0n med folkp. FP+ ATPI FP+ATP+ FP+ATP+ FP+ATP+ FP+ (FP) +ITP/ statl. komm. övrig

STPZ tjänstep. pensiona

Män

Kvinnor

1 = Allmän ATP tilläggspension 2

lTP/STP = Industritjänstemännens tilläggspension resp. särskild tilläggspension för arbetare

3 Ovrig pension: privata pensionsförmåner.

Tabell 2.14 Andelen med olika pensionsförmåner bland utrikes födda 66 år och äldre 1982.

Samtliga Utrikes födda 66-w år Utländska medb. Svenska medb.

Antal Andel Antal Andel Antal Andel % % %

Enbart folk- 342 569 26,3 2 319 37,5 10 610 25,1 pension (FP) FP+ATP 436 676 33,6 1 966 31,8 14 617 34,6 FP+ATP+ 246 454 18,9 1 589 25,7 9989 23,6 ITP/STP FP+ATP+ 157 696 12,1 97 1,6 3732 8,8 statl. tjänstepen. FP+ATP+ 86 025 6,6 191 3,1 2360 5,6 kommunal tjänstepen. FP+ övrig 32 256 2,5 19 0,3 992 2,3 pension Samtliga 1 301 676 100 6 181 100 42 300 100

ATP = Allmän tilläggspension ITP/STP: Industritjänstemännens tilläggspension resp. särskild tilläggspension för arbetare

Övrig pension: Privata pensionsförmåner.

SOU 1985: 31 55

Stora skillnader i pensionsinkomst

Skillnader i pensionsinkomst är stora beroende på vilka pensionsformåner en person uppburit. Inkomståret 1982 uppgick enbart folkpension i medeltal till 23 300 kronor, medan den genomsnittliga pensionen för ålderspensionärer med statlig tjänstepension var 57 000 kronor. Inte mindre än 40 procent av kvinnorna återfanns i gruppen Enbart folkpension”. Den genomsnittliga pensionsinkomsten för kvinnor med tjänstepensioner är mycket lägre än for män. Skillnaden kvarstår även vid en jämförelse mellan män och kvinnor med samma pensionsförmåner och i samma åldrar. I åldern 66-69 år var männens ATP i medeltal 52 500 kronor medan kvinnornas var 30 900 kronor. Medelpensionen för män 66-69 år med statlig tjänstepension var 75 500 kronor, medan den för kvinnor låg i samma åldersintervall på 55 400 kronor (tabell 2.15).

Tabell 2.15 Pensionsinkomst medelbelopp efter kön, ålder och pensionsförmåner 1982. Tkr

Enbart FP+ FP+ATP+ FP+ATP+ FP+ATP+ FP+ Samtfolk- ATP ITP/STP Statl. Komm. Övr. liga pension (FP) tjänstep. tjänstep. pens.

Män

Antal personer med pension 52 460 218 173 178 909 72 348 28 518 7 231 557 639 Kvinnor

Antal personer med pension 290 109 218 503 67 545 85 348 7 507 25 025 744 037

ATP = Allmän tilläggspension ITP/STP = Industritjänstemännens tilläggspension resp. särskild tilläggspension for arbetare

Övrig pension = Privata pensionsförmåner

56 SOU 1985: 31

Tjänstepensionssystemets genomslag visar sig tydligt vid jämförelse mellan män i de olika åldersintervallen. De ca 90 000 nyblivna pensionärer som tillkommer årligen har i regel högre pension än de pensionärer som avlider under året. Medelinkomsten av pension i åldersgruppen 66-69 år var 62 700 kronor medan den i åldersgruppen 80 år och däröver var 33 500 kronor. Skillnaderna mellan olika åldersgrupper bland kvinnorna, som i mindre utsträckning har tjänstepensioner, var betydligt mindre (diagram 2.6).

Diagram 2.6 Genomsnittlig pensionsinkomst efter kön och ålder år 1982. 1 000-tal Kronor

60-

50-

40-

30-

20-

10-

\ ›\°- / Ålder

[P/ 43/ Q9/

Män Kvinnor Samtliga

Utländska medborgare hade i genomsnitt lägre pensionsinkomster än samtliga pensionärer. Den totala pensionsinkomsten for utländska medborgare var i genomsnitt 22 600 kronor mot 38 600 kronor for samtliga pensionstagare. Större andel än bland övriga pensionstagare hade

SOU 1985: 31 57

enbart folkpension, dessutom var deras tjänstepensioner lägre än for övriga pensionstagare. För utrikes födda som var svenska medborgare var pensionsinkomsterna däremot ungefär lika stora som för samtliga pensionärer (tabell 2.16).

Tabell 2.16 Genomsnittlig pensionsinkomst för utrikes födda 66 år och äldre efter pensionsförmåner år 1982. Kronor.

Samtliga Därav utrikes födda 66 - w år

FP+ATP+ statl. tjänstepension 57 000 49 600 59 400 FP+ATP+

ATP = Allmän tilläggspension ITP/STP = Industritjänstemännens tilläggspension resp. särskild tillläggspension för arbetare Övrig pension: Privata pensionsformåner.

Skillnaderna mellan könen kvarstår Den sammanlagda effekten av att fler kvinnor hade enbart folkpension och att de hade lägre inkomster av än män blir att dubbelt så många kvintjänstepensioner nor som män hade pensionsinkomster under 30000 kronor. Andelen bland kvinnorna var 70 procent mot 33 procent bland männen. Endast 11 procent av kvinnorna mot 40 procent av männen hade pensionsinkomster som över- 50 000 kronor (tabell 2.17). steg I ingår även eventuell pensionsinkomsterna änkepension. Om denna uteslutits skulle skillnaderna i pensionsinkomst mellan män och kvinnor varit ännu större.

De stora skillnaderna mellan mäns och kvinnors pensionsförmåner och inkomster sammanhänger med kvinnornas svagare anknytning till arbetsmarknaden. Av dagens pensionärer har flertalet av männen förvärvsarbetat på heltid under större delen av sitt vuxna liv medan många kvinnor inte förvärvsarbetat alls eller kommit in sent på arbets-

marknaden. kvinnor har också ort yrkesavbrott,

Många

58 SOU 1985: 31

Tabell 2.17 Ålderspensionärer 66 år och äldre fördelade på

inkomstklasser efter inkomst av pension 1.982.

Inkomstklass Män Kvinnor Tkr

som minskat antalet intjänandeår. Vidare har kvinnorna lägre pensionsgrundande inkomster än männen. Detta beror på att kvinnorna har både löner genomsnittligt lägre och lägre sysselsättningsgrad.

Andelen förvärvsarbetande kvinnor har ökat kraftigt och beräknas öka även framledes, vilket innebär att allt fler kvinnor kommer att ha egenpension från ATP-systemet. Fortfarande är det dock stora skillnader mellan kvinnors och mäns ställning på arbetsmarknaden. Nästan hälften av kvinnorna arbetar deltid mot få av männågra procent nen. Skillnaden mellan mäns och kvinnors sysselsättning är störst i åldersgruppen 55-64 år, dvs. bland dem som uppnår pensionsåldern under den närmaste tioårsperioden. År 1983 var drygt hälften av kvinnorna mot tre fjärdedelar av männen sysselsatta i dessa åldrar.

Av samtliga kvinnor i förvärvsaktiva åldrar hade år 1982 omkring 72 procent pensionspoäng mot 83 procent av männen. Andelen med den högsta som kan pensionspoäng förvärvas under ett år (6.5) var en bland knappt procent kvinnorna och nio procent bland männen (diagram 2.7 och 2.8).

SOU 1985: 31 59

Diagram 2.7 Genomsnittligt intjänad pensionspoäng inom

ATP år 1982 Innanad poäng 4_ -- Man 3.. Kwnnor 2._

1_

Ålder

60 SOU 1985: 31

Diagram 2.8 Procentuell andel med 6.5 poäng inom ATP år 1982 av samtliga med pensionspoäng 1982 °/o

16-*

-1

14-

12-*

10 “ .. ? Man

Kvinnor b- q b- q b- q h q b: (L q b b f” x” x” /b Ålder

v9 §3 v? q h?” e?

Inkomst av

kapital

År 1982 hade närmare två tredjedelar av befolkningen 66 år och äldre inkomst av kapital. Inkomst av kapital var vanligare bland de äldre än bland befolkningen i övrigt (30 Den genomsnittliga var procent). kapitalinkomsten 6700 kronor för de äldre och 4500 kronor för övriga inkomsttagare. Detta beror på att ålderspensionärernas förmögenhet i större utsträckning består av bankmedel än den yngre befolkningens. Detta redovisas längre fram i avsnittet om förmögenhet. Inkomst av kapital svarade år 1982 för 9,5 procent av den totala sammanräknade inkomsten for samtliga personer 66 år och äldre. Kapitalinkomster förekom ungefär i lika stor bland kvinnor som män 66 år och utsträckning äldre, men medelbeloppet för kvinnor var lägre. Andelen med kapitalinkomster var också tämligen konstant i olika åldrar (tabell 2.18). Den grupp som skilde sig markant var utländska medborgare, där endast drygt en femtedel hade inkomst av kapi-

SOU 1985: 31 61

tal. Genomsnittsinkomsten var också lägre än för övriga 66 år och äldre. Av samtliga 66 år och äldre med inkomst av kapital hade 60 procent mindre kapitalinkomst än 5 000 kronor och knappt en femtedel över 10 000 kronor. Tabell 2.18 Inkomst av kapital 1982 Andel med inkomst Medelbelopp

Samtliga

Därav

FP+ATP+StatL tjänstepension 76,1 7 600 FP+ATP+Kommuna1 tjänstepension 70,2 6 000

FP+Övr.pension 75,1 10 400

Utrikes födda 66- Därav Utländska medb. 22,1 5 900 Svenska medb. 53,2 6 700

ATP = Allmän tilläggspension ITP/STP = särskild Industritjänstemännens tilläggspension resp. tilläggspension för arbetare

Övrig pension= Privata pensionsförmåner.

Inkomst av arbete vanligast bland männen Arbetsinkomsterna utorde år 1982 ca fyra procent av

den totala sammanräknade inkomstsumman för samtliga personer 66 år och äldre. För äldre utländska medborgare, av vilka närmare en tredjedel saknade pension, svarade arbetsinkomsten för en betydligt större del av inkomstsumman, nämligen 18 procent (tabell 2.19).

Av 66 år och äldre hade 13 eller

samtliga personer procent

165000 personer inkomst av arbete. Två tredjedelar av

dem var män. Av männen hade 20 procent arbetsinkomster, medan andelen bland kvinnorna var sju procent. In-

62 SOU 1985: 31

°*.c:v.:t*7f!.?1!

komst av förvärvsarbete var vanligare bland utländska

medborgare än bland övriga i åldern 66 år och äldre.

Tabell 2.19 Andel med inkomst av arbete samt arbetsinkom-

stens andel av den totala sammanräknade inkomsten. Befolkning

66 år och äldre. Inkomståret 1982. Andel med inkomst Arbetsinkomstens

Därav Utrikes födda Utländska medb. 16,1 17,5 Svenska medb. 12,1 5,2

Arbetsinkomsternas betydelse var naturligtvis störst i de yngre åldersgrupperna. Av männen i åldern 66-69 år

hade 30 inkomst av Genomsnittsinkoms-

procent arbete. ten för dessa var 19 300 kronor. Annu i åldersgruppen 70-

74 år hade var femte man inkomst av arbete, i medeltal

13 400 kronor. I åldersgruppen 80 år och däröver sjunker andelen till 8 procent och genomsnittsinkomsten till 8 900

kronor (tabell 2.20).

Av kvinnorna i åldern 66-69 år hade 13 procent arbetsin-

komster mot fyra procent i gruppen 80 år och äldre.

Tabell 2.20 Inkomst av arbete bland personer 66 år och äldre 1982.

Kön Totalt Därav med arbetsinkomst Ålder Antal personer Antal Andel Genomperso- % snittsner inkomst kronor

Män

Kvinnor

Bland äldre invandrare är det gruppen utländska medbor-

som i detta liksom i många andra hänseenden av-

gare

viker från övriga i åldern 66 år och äldre. Som grupp

betraktat hade de i något större utsträckning inkomst av

förvärvsarbete än övriga i åldern 66 år och äldre. Sett till

de olika är det emellertid först efter

åldersgrupperna 70-års ålder som denna skillnad uppträder (tabell 2.21).

Genomsnittsinkomsten av arbete var dock väsentligt högre i alla åldrar bland utländska medborgare än bland de

övriga 66 år och äldre.

Tabell 2.21 Inkomst av arbete efter ålder och medborgarskap

1.982.

Totalt Därav med arbetsinkomst Antal personer Antal Andel Genomperso- % snittsner inkomst kronor

Samtliga

Därav utrikes födda Utländska medb.

Svenska medb.

De flesta med inkomst av arbete hade sin huvudsakliga försörjning genom pension. Av de 1440 äldre utländska medborgare som hade inkomst av arbete saknade 220 helt pensionsinkomster. Den arbetsinkomsten för dem var 29 000 krogenomsnittliga nor. Bland övriga, exklusive utländska medborgare, fanns det totalt 780 personer som fortsatt förvärvsarbeta och av pension. De hade i genomsnitt 107 000 uppskjutit uttag kronor i inkomst av arbete.

64 SOU 1985: 31

Förmögenhet

För att få en bild av allsidig hushållens ekonomiska resurser måste även förmögenhetssituationen beaktas. Innehav av förmögenhet ger i allmänhet

konsumtionsmöj-

ligheter utöver dem som med belyses inkomster. Omvänt kan - skulder negativ förmögenhet kraftigt begränsa valfriheten i

konsumtionsmöjligheter. Hos egnahemsäga-

re är t.ex. disponibla inkomster ofta till uppbundna bostadskonsumtion räntor genom på inteckningsskulden. Positiva förmögenheter är inte heller naturligtvis alltid tillgängliga för konsumtion utan kan vara uppbundna t.ex. i bostad och rörelse.

Uppgifterna till detta avsnitt är hämtade i SCB:s studie av den

skattepliktiga formögenhetens storlek och samman-

sättning avseende inkomståren 1978 och 1981 samt den totalräknade statistiken över inkomst- och förmögenhetsfördelningen inkomståret 1982, vilken specialbearbetats för äldreberedningen.

Vid slutet av år 1981 den uppgick genomsnittliga nettoförmögenheten för alla hushåll till 136 000 kronor. Mellan åren 1978 och 1981 ökade hushållens

nettoförmögenhet

realt med 11,5 procent, i 14000 genomsnitt kronor. Okningen av den reala förmögenheten var störst för pensionärshushåll. Yngre pensionärshushåll 65-74 år ökade sin reala förmögenhet med 57000 kronor och äldre pensionärshushåll med 44 000 kronor.

Ökningen av nettoförmögenheten i åldrarna 35 till 64 år

varierade mellan 6 000 och 11 000 kronor. Av 2.9 diagram framgår att den genomsnittliga nettoförmögenheten ökade med stigande ålder t.0.m. 45-54 år för åldersgruppen att därefter minska. Den största nettoförgenomsnittliga mögenheten hade hushållen i 45-54 år. åldersgruppen Den uppgick till 231 000 kronor. Yngre pensionärshushåll (65-74 år) och äldre pensionärshushåll (75-w år) en ägde genomsnittlig förmögenhet på 185000 resp. 118000 kronor.

En del av den relativt snabba av ökningen nettoförmögenheten för pensionärsgruppen mellan åren 1978 och 1981 berodde på att de hushåll som tillkommit under perioden hade en högre genomsnittlig förmögenhet än de hushåll som försvunnit under perioden.

Pensionärshushållen har större sparbenägenhet än övriga hushåll och den har ökat under vilket också till perioden, en del förklarar I tabell

förmögenhetsförändringen. 2.22

redovisas kvoten mellan bankmedel och indisponibel

SOU 1985: 31 65

Diagram 2.9 Hushållens genomsnittliga nettoförmögenhet efter

ålder åren 1978 och 1981 (1981 års priser)

1 OOO-tal Kronor 240 220 - 200 - 180* 160 - 140 - 120-* 100- 30-4 60- 40- 20-

-19 20-24 25-34 35-44 45-54 55-64 65-74 75- Ålder 1978 1981

komst för åren 1978 och 1981. Denna sparkvot, som ger en

viss om sparbenägenheten, visar att andelen uppfattning bankmedel i förhållande till den disponibla inkomsten ökat kraftigt för både yngre och äldre pensionärshushåll,

medan den i de minskat och i

yngsta åldersgrupperna ökat obetydligt. Den genomsnittliga mellangrupperna storleken på bankmedel för äldre pensionärshushåll (75w år) var år 1981 större än den disponibla inkomsten

under året.

66 SOU 1985: 31

Tabell 2.22 Sparkvot för olika åldersgrupper åren 1978 och 1981

Källa: Levnadsförhållanden 1982, rapport 39. SCB 1984.

Diagram 2.10 Tillgångarna fördelade efter 1981.

tillgångsslag Procentuell fördelning i resp. åldersgrupp.

Procent 100

40-

20-

u...- 20- 24 25-34 35-44 45-54 Ålder

Därav Därav Fastigh. Bankmedel Reala Finansiella tillgångar tillgångar

Av diagram 2.10 hur stor andel av de totala framgår tillgångarna i olika åldrar som är finansiella (t.ex. bankmedel, obligationer och aktier) reala resp. tillgångar (t.ex. fastigheter och De reala rörelsetillgångar). tillgångarnas

SOU 1985: 31 67

andel av de totala tillgångarna var lägst bland pensionärshushållen, 59 resp. 46 Motsvarande andel för de procent. hushållen varierade mellan 72 och 87 procent. Enyngre dast i den äldsta (75-w år) var de finanåldersgruppen siella större än de reala. För pensionärshustillgångarna hållen utgör fastigheter en större del av de reala tillgångarna än för övriga hushåll. Bland de finansiella tillgångarna dominerar bankmedel och dessa ökar med stigande ålder. Andelen bankmedel av de totala tillgångarna var störst bland pensionärshushållen (jämför avsnittet Inkomst av kapital).

Pensionärshushållen hade i genomsnitt mer bankmedel än hushållen i någon annan åldersgrupp. Yngre pensionärshushåll hade i genomsnitt 46 000 kronor och äldre 49 000 kronor. Aktieinnehavet var ockpensionärshushåll så relativt stort (tabell 2.23). Pensionärshushållen ägde 39 av alla bankmedel och 41 procent av aktierna i procent hushållssektorn. Det är i sig naturligt att dessa tillgångar är större bland äldre än yngre hushållen. Man har successivt sin ekonomi och för kommande bebyggt upp sparat hov. av har också levt sitt Många dagens pensionärer aktiva liv under knappare ekonomiska villkor än vad som råder idag och har en inlärd sparsamhet.

Tabell 2.23 Förmögenhetens sammansättning 1981. Tillgångar efter tillgångsslag. Skulder och nettoförmögenhet. Genomsnitt i tkr.

Tillgångsslag Genomsnitt i tusental kronor

Ålder

-19 20-24 25-34 35-44 45-54 55-64 65-74 75-

Summa finan-

Summa reala tillgångar 3.2 28.4 131.3 280.0 285.9 212.7 120.4 58.0 Tillgångar totalt 10.2 39.5 156.6 322.4 348.8 284.1 204.4 126.2 Skulder 1.3 24.2 100.5 159.5 117.8 70.3 19.1 8.5 Nettoförmögenhet 8.9 15.3 46.1 162.9 231.0 213,8 185.3 117.7 Källa: Levnadsförhållanden 1982, rapport 39. SCB 1984.

68 SOU 1985: 31

usauyvz-zøg!

Av tabell 2.23 framgår också storleken på skulder. Pen-

sionärshushållen hade minst skulder och därmed lägst

belåningsgrad på sina tillgångar. Pensionärshushållen hade fyra procent av hushållens totala skulder.

Dessa skillnader i förmögenhetens har

sammansättning

inneburit att pensionärshushållen inte drabbats lika hårt av de realt sjunkande och av de ökade fastighetspriserna ränteutgifterna som yngre hushåll och att de gynnats av höjda aktiekurser.

De genomsnittliga skuldbeloppen för pensionärshushållen

var således förhållandevis små. Bortses från den del av

förmögenheten som är knuten till bostaden och därmed

inte kan helt utan av denna visar det

frigöras försäljning sig att den likvida nettoförmögenheten också var störst för pensionärshushållen. I diagram 2.11 redovisas nettoförmögenheten sedan tillgångar och skulder i egnahem samt

övriga skulder räknats bort. Denna likvida nettoförmö-

genhet är störst i åldersgruppen 65-74 år.

Diagram 2.11 Genomsnittlig likvid nettoförmögenhet i olika

åldrar 1981. Tkr.

1 000-tal Kronor

100-

90-

80-

70-

60-

50-

40-

30-

20-

10-*

-19 20-24 25-34 35-44 45-54 55-64 65-74 75- Ålder

SOU 1985: 31 69

En üärdedel av pensionärshushållen saknar förmögenhet

Förmögenhetsfördelningen är ojämn och betydligt mer ojämn än inkomstfördelningen. Om alla hushåll grupperas i 10 lika stora grupper efter förmögenhetsinnehav visar det sig att år 1981 ägde 10 procent av hushållen med störst nettoförmögenhet hälften av hushållens totala förmögenhetssumma samt att de 20 procent rikaste hushållen ägde 73 procent av den totala formögenhetssumman. Omkring 90 procent av förmögenhetssumman tillföll en knapp tredjedel av hushållen. Förmögenhetsskillnaden förstärker de skillnader som finns beträffande inkomstens fördelning. Förmögenhetsfördelningen är något jämnare bland pensionärshushållen än bland övriga hushåll. Detta framgår av tabell 2.24 där pensionärshushållen är fördelade på inkomstklasser efter Sammanräknad inkomst år 1982. Omkring 23 procent av pensionärshushållens samlade nettoformögenhet ägdes av hushåll med en årsinkomst över 140 000 kronor. Dessa utgjorde fem procent av samtliga pensionärshushåll. Omkring 40 procent av den totala formögenhetssumman ägdes av hushållen med inkomster över 100 000 kronor. Dessa utgjorde 13 procent av samtliga pensionärshushåll. Drygt hälften av förmögenhetssumman tillföll en av hushållen vars årsinknapp fjärdedel komst översteg 80 000 kronor. En av pensionärshushållen hade en sammanräkfjärdedel nad inkomst under 30 000 kronor och ägde endast fem av hushållens totala nettoformögenhet. procent Tabell 2.24 Nettoförmögenhet efter Sammanräknad inkomst 1982. Hushåll 66 år och däröver.

Närmare en fjärdedel av samtliga pensionärshushåll, 30 av ensamstående och 11 av procent procent gifta/samtaxerade hade inte redovisat någon nettoförmögenhet inkomståret 1982. De flesta pensionärshushåll hade förhållandevis små förmögenheter (tabell 2.25). Av pensionärshushåll med samtliga förmögenhetsinnehav hade en fjärdedel en nettoförmögenhet under 50 000 kronor. Andelen var högre bland ensamstående än gifta/samtaxerade, 35 respektive 13 procent. Ett relativt litet antal pensionärshushåll, 66 700 eller ca åtta procent av samtliga med förmögenhet, kom över gränsen till beskattningsbar förmögenhet på 400 000 kronor år 1982.

Tabell 2.25 F örmögenhetsfördelning bland hushåll 65 år och äldre. I nkomståret 1982.

Ensamstående Kvinnor Samtliga Giftalsam- Män taxerade

Antal % Antal % Antal % Antal %

Hushåll totalt 202 980 100 492 652 100 695 632 100 396 799 100

Eälriiláörmögenhet

57 698 28 148 1 10 30 205 808 30 42 979 1 1 Med förmögenhet 145 282 72 344 542 70 489 824 70 353 820 89 Därav andel i förmögenhetsklasser Tkr

Det finns starka samband mellan inkomst och förmögenhet. Flera hushåll med högre inkomster har förmögenhet och i större förmögenhet än hushåll med inregel lägre komster. Detta framgår av sammanställningen i tabell 2.26 där pensionärshushållen fördelats på inkomstklasser efter storleken på den sammanräknade inkomsten. Förmögenheten ökar med stigande inkomster med undantag för den lägsta inkomstklassen, Sammanräknad inkomst under 20000 kronor. I denna ingår en del hushåll med förhållandevis stor förmögenhet, t.ex. egna företagare som ställt sig utanför ATP-systemet.

SOU 1985: 31 71

Tabell 2.26 F amiljerna 66 år och däröver fördelade efter famil-

jetyp, Sammanräknad inkomst och förmögenhet. I nkomstår 1982.

Familjetyp Totalt Förmögenhet Sammanräknad antal familjer inkomst tkr Antal med Medelförmögenhet belopp tkr Gifta

Ensamstående män

Ensamstående kvinnor

Arbete och

sysselsättning

Förvärvsarbete bland de äldre

-

förr och nu

De äldres i arbetslivet minskade fram till år deltagande 1976 då pensionsåldern sänktes från 67 till 65 år. Därefter har varit små. Männens relativa arbetsförändringarna kraftstal (andelen som tillhör arbetskraften) i ålderna 65-74 år har varierat kring 13 procent och kvinnornas kring fyra. Bara för årtionden sedan var det att de äldre några vanligt fortsatte att arbeta efter uppnådd pensionsålder.

År 1930 hade 40 av männen i åldern 70 omkring procent år och äldre sin huvudsakliga utkomst av förvärvsarbete. Tio år senare hade andelen minskat till omkring en tredjedel och år 1950 till en fjärdedel. År 1970 var andelen förvärvsarbetande i dessa åldrar endast fem procent och har därefter sjunkit ytterligare till tre år knappt procent 1980. För kvinnornas del har andelen förvärvsarbetande efter pensionsåldern minskat i ungefär samma takt som för männen, men också samtidigt legat på en avsevärt lägre nivå, eftersom äldre generationers kvinnor förvärvsarbetat i liten omfattning. Tabell 3.1 Andelen förvärvsarbetande i befolkningen 70 år och äldre. Procent

Källa: Folk- och bostadsräkningen respektive år Förvärvsarbetande: Före 1950 = haft sin huvudsakliga utkomst av förvärvsarbete; 1950 = arbetat större delen av normal arbetsdag; 1960 och 1965 = arbetat minst halv normal 1970 och senare = arbetstid; arbetat minst 20 timmar i veckan.

SOU 1985: 31 73

I tabell 3.1 har sammanställts andelen förvärvsarbetande

i olika åldrar i befolkningen 65 år och äldre vid olika folkräkningstillfällen från och med år 1950. Med förvärvs-

arbetande avses i detta som i

sammanhang personer prin-

cip arbetat mer än normal halvtid. Over hälften av männen 65-69 år förvärvsarbetade åren 1950 och 1960, medan andelen år 1970 var omkring en tredjedel och år 1975

knappt 20 procent.

Andelen förvärvsarbetande i denna åldersgrupp var rela-

tivt stort även som den dåvarande

blandndem uppnått

pensionsåldern 67 år. Over en tredjedel av männen i 68 års

ålder och 31 procent i 69 års ålder förvärvsarbetade år 1960. Tio år senare hade motsvarande andelar ungefär halverats. I åldrarna 70-74 år förvärvsarbetade 20 pro-

cent av männen år 1960 mot åtta procent 1970 och fyra

procent år 1980 (tabell 3.2).

Tabell 3.2 Andelen förvärvsarbetande 65 år och äldre efter kön

och ålder. Procent

Kön År Ålder 1950 1960 1965 1970 1975 1980

Män

Kvinnor

Män

Källa: Folk- och bostadsräkningen respektive år. Förvärvsarbetande: 1950 = arbetat större delen av normal arbetstid; 1960 och 1965 = arbetat minst halv normal arbetstid; 1970 och senare = arbetat minst 20 timmar i veckan. Den minskade under de de-

sysselsättningsgraden gångna cennierna hänger bl.a. samman med att pensionssystemet successivt byggts ut och kommit att omfatta alla.

74 SOU 1985: 31

Det flera årtionden innan den år 1913 dröjde antagna lagen om folkpension gav förmåner som räckte till en full försörjning. Pensionsbeloppen var länge små bestäm-

0c__h

melserna präglades av en stark restriktivitet. Anda fram till år 1937 var t.ex. rätten till folkpension för den som fyllt 67 år förenad med prövning av arbetsförmågan. År 1938 uppbar 40 av ålderspensionärerna landet

procent på

och 22 procent i städerna fattigvårdsunderstöd. Annu år 1947 hade cirka en tredjedel av folkpensionärerna understöd från fattigvården. Först fr.o.m. år 1948 omfattade folkpensioneringen alla utan inkomstprövning och gav en pension som räckte till en knapp försörjning.

ATP-reformen med dess första utbetalningar i början på 60-talet ett helt läge. Andelen förvärvsarbeskapade nytt tande bland de äldre, 65-74 år, har också minskat kraftigt sedan av 60- talet till mitten på 70-talet i takt början med att allt fler fått egenpension från ATP. Detta framgår av diagram 3.1 och 3.2.

Dagens ålderspensionärer behöver således inte arbeta för sin men bara för några årtionden sedan var försörjning, forvärvsarbetet en nödvändighet.

Diagram 3.1 Relativa arbetskraftstal för åldersgruppen 65-74 år

°/o A ogma gifta 45_

40-

35-

30-

25-

20-

15_ Män

Kvinnor

:År ,,,,,,I,,,YT,,,.I.T 1963 1965 1970 1975 1980

SOU 1985: 31 75

3.2 Andel ålderspensionärer med ATP Diagram

°/o 1 00 -

90 - Män 80-

70 d

60*

50-

40- Kvinnor 30-

20-

10-

1964 eb es 7b 72 71 7b 7a 80

Förvárvsarbetet minskar redan före pensionsåldern

I sker en kraftig minskning av förvärvsarbete efter dag

60-års ålder. Detta både män och kvinnor. De senas-

gäller te åren har avgången från arbetskraften ökat redan i åldrarna 55-59 år (diagram 3.3).

En till detta är möjligheten till delpension, men förklaring

även har blivit En fjärde-

förtidspensioneringen vanligare.

del eller 128 300 personer av samtliga i åldern 60-64 år var årsskiftet 1983/84, vilket är en för-

förtidspensionärer

dubblad andel sedan år 1970.

senaste åren har antalet

De nybeviljade förtidspensioner

mellan 42 000 och 45 000. Ungefär 40 procent gäller legat personer i åldersgruppen 60-64 år. År 1982 fick ca 16 000 personer i åldern 60-64 år förtidspension, varav 23 pro-

cent av arbetsmarknadsskäl.

76 SOU 1985: 31

Diagram 3.3 Personer i arbetskraften i olika åldrar år 1983

Procent Procent 100 75 50 25 0 O 25 50 75 100 Ålder

70-74 MÄN KVINNOR

65-69

60_64 m? mmm? l//M///I/lI/MMMM//IA 7///////////////

/l

55-59 / Å / 7 50-54 % //% ø , 4

Deltidsarbetande Heltidsarbetande

D

Källa: Arbetsmarknadsstatistisk årsbok 1984

Både antalet och andelen förtidspensionärer i denna åldersgrupp är högre än andelen som har bland delpension

de förvärvsarbetande 60-64 år. Vid årsskiftet 1983/84

hade 54 600 personer delpension eller omkring 20 procent

av alla förvärvsarbetande mellan 60 och 64 år (tabell 3.3

och diagram 3.4).

Tabell 3.3 Delpensioner i december respektive år

År Samtliga Procent av Egenföre- Procent av 1 000-tal delpensions- tagare delpensionsaktuella 1 000-tal aktuella egenföretagare

Diagram 3.4 Antalet personer med förtidspension eller sjukbidrag i januari respektive år

Antal 1000-taI

1974 75 76 77 78 79 80 81 82 83 84 År

år 60-64 år 65-66 år

16-49 [j

Källa: Socialförsäkringsstatistik, Fakta 1984. Riksförsäkringsverket.

medan den för hela arbetskraften var 1,5 procent. År 1984 hade andelen arbetslösa ökat till 7,3 procent mot 3 procent

i hela arbetskraften.

En ofta nämnd orsak till denna utveckling är den krympande sysselsättningen i de traditionella basnäringarna i kombination med en hög rationaliseringstakt som ställer stora krav på anpassning och nya kunskaper hos arbetskraften. Det är en utveckling som har ställt många äldre

vid sidan av arbetsmarknaden.

Merparten av männen förvärvsarbetar fram till de fyller

65 år. Bland kvinnorna andelen förvärvsarbetan-

sjunker

de under 50 procent redan vid 62 års ålder, men skillnaden

mellan könen minskar. Är 1970 förvärvsarbetade 71 procent av männen året innan de fyllde 65 år mot 26 procent

av kvinnorna. År 1984 hade motsvarande andel bland männen till 55 Bland kvinnorna hade i

sjunkit procent. stället andelen ökat med fem procentenheter till 31 pro-

cent (tabell 3.4).

78 SOU 1985: 31

Tabell 3.4 Andelen män och kvinnor i arbetskraften år 1984 i åldrarna 55-64 år

Källa: Råtabeller AKU, årsmedeltal 1984.

De flesta lämnar arbetslivet vid 65 års ålder

Efter fyllda 65 år lämnar de flesta arbetslivet. De utgående pensionsförmånderna ligger numera på en sådan nivå att många inte behöver arbeta för sin försörjning. Efter den ordinarie pensionsåldern är möjligheterna till förvärvsarbete också begränsade, beroende bl.a. på minskade arbetstillfällen och avgångsreglerna i kollektivavtalen. De flesta som finns i pensionsavtal dag medger möjlighet att uppskjuta uttaget av pension till 70 års ålder. Det vanliga är dock att arbetstagaren p.g.a. bestämmelser i kollektivavtal är skyldig att avgå från sin anställning vid uppnådd pensionsålder. Det finns inga pensionsavtal där pensionsåldern är så som 70 år. I är den 65 år och hög regel i vissa fall ännu lägre.

I 65 års ålder arbetade 18 procent av männen och drygt 5 procent av kvinnorna år 1984. Andelen förvärvsarbetande bland kvinnorna stannar ungefär på denna nivå 69 upptill års ålder, varefter den minskar ner till två procent. Bland männen minskar förvärvsarbetet successivt mellan 65-69 år. I åldern 70-74 år förvärvsarbetade nio procent av männen (tabell 3.5). Tabell 3.5 Förvárvsarbetandel 65- 74 år 1984

Ålder Män Kvinnor Samtliga Antal % Antal % Antal %

65-74 42 300 11,1 16 600 3,8 58 900 7,2 därav

Källa: Råtabeller AKU, årsmedelvärden 1984. 1 Förvärvsarbetande = förvärvsarbetat minst en timme under mätveckor. SOU 1985: 31 79

En mycket liten andel fortsätter att förvärvsarbeta efter

75 års ålder. Deñnitionsmässigt räknas de inte till arbets-

kraften varför om dessa inte finns i arbetskrafts-

uppgifter undersökningarna. De senast tillgängliga uppgifterna är därför från 1980 års folk- och bostadsräkning.

Totalt förvärvsarbetade ca 7200 personer i åldern 75 år

och däröver. De utorde en av i

drygt procent samtliga

dessa åldrar. Andelen bland männen var 2,6 procent och en halv procent bland kvinnorna (tabell 3.6).

Tabell 3.6 F örvárvsarbetande 65 -w år 1980

Källa: FoB 1980

Få äldre önskar förvärvsarbete

De äldres önskemål om förvärvsarbete överensstämmer relativt väl med deras faktiska deltagande i arbetslivet. Enligt arbetskraftsundersökningen 1984 var andelen mindre än en procent bland de icke förvärvsarbetande som hade velat och kunnat arbeta. Totalt rörde det sig om ca 6 000 personer, hälften män och hälften kvinnor. Ingen av dem hade sökt arbete under de senaste åtta veckorna före De flesta hade bedömt möjligheterna att intervjutillfället. få arbete som små.

En liten andel, sex procent, av dem som inte tillhörde arbetskraften var arbetsoförmögna eller förhindrade att arbeta p.g.a. sjukdom. En övervägande majoritet, 93 procent, önskade inte arbeta (tabell 3.7). Arbetskraftsundersökningen innehåller inga uppgifter om orsakerna till att inte vilja arbeta. Dessa kan belysas med resultaten från Institutets för social forskning (SOFI) lev-

80 SOU 1985: 31

Tabell 3.7 Önskemål om arbete år 1980 bland ej 65 - 74 år.

förvärvsarbetande

Män Kvinnor Samtliga

0,8 Arbetsoförmögna och i övrigt förhindrade att arbeta 22 600 6,6 23 500 5,5 46 000 6,0 Källa: Råtabeller AKU, årsmedelvärden 1984

nadsnivåundersökning. Andelen som vill ha ett arbete om de hittar något som bland passar ej sysselsatta pensionärer 66-76 år var sex procent i

levnadsnivåundersökning-

en 1981. Den var således högre än i arbetskraftsundersökningen.

Resultat från olika intervjuundersökningar är dock inte jämförbara. Skillnaderna i resultaten beror bl.a. på den frågeformulering som använts. Dessa två undersökningar skiljer sig åt också att åldersgruppen och genom tidpunkten för undersökningen inte sammanfaller.

När det gäller SOFI:s undersökning är det av intresse att notera de förändringar som skett mellan åren 1968 och 1981 bland män och kvinnor och i de olika socialgrupperna i om önskan att arbeta. fråga Andelen kvinnor som önskar ha ett arbete har ökat, medan andelen bland männen minskat. har skill- Därigenom naderna som fanns mellan män och kvinnor år 1968 i stort sett försvunnit (tabell 3.8).

Den största andelen som ville ha ett arbete fanns år 1981 i socialgrupp I och II, medan det inte förekom skillnågon nad mellan socialgrupperna år 1968.

Tabell 3.8 Andel av pensionärerna 67- 76 år som vill ha ett arbete om de hittar något som passar åren 1968, 1974 och 1981. Procent.

Källa: De äldre i välfärden. Institutet för social forskning 1984. 81

Undersökningen från år 1981 visar att den vanligaste till att avstå från arbete bland pensionärerna

anledningen

i 67-76 år var att inte orka arbeta. Detta

åldersgruppen

skäl av 62 Andelen var högre bland kvinangavs procent. nor och i III. Andelen som ansett att de inte

socialgrupp

orkar arbeta har minskat mellan åren 1974 och 1981 (tabell 3.9). Trots detta har inte förvärvsarbetet bland de äldre i dessa åldrar ökat och inte heller önskan att få arbeta bland dem som stått utanför arbetskraften.

Tabell 3.9 Andelen förvärvsarbetande åren 1968, 1.974 och 1981 samt andelen icke förvärvsarbetande som inte orkar arbeta åren 1974 och 1981. Procent

Förvärvsarbetande Icke förvärvsarbetande Andel som inte orkar arbeta

År År 1968 1974 1981 1974 1981

Källa: De äldre i välfärden. Institutet för social forskning. 1984.

De flesta, drygt 80 procent, som orkade arbeta ansåg både åren 1974 och 1981 att de hade det bättre utan arbete. varannan ansåg det dessutom som olönsamt att Drygt arbeta (tabell 3.10). Svaren på frågan om arbetsork speglar inte enbart den fysiska förmågan att arbeta utan styrs sannolikt i av värderingar och attityder. hög grad SOFI:s resultat tyder på att de som önskar arbeta är relativt få och att de i stor utsträckning tillhör grupper som har låga andelar med problem på andra områden, t.ex. ekonomi och hälsa.

Män, företagare och privatanställda dominerar bland de förvärvsarbetande

Bland dem som förvärvsarbetar efter normal pensionsålder är nästan tre fjärdedelar män och hälften företagare. Andelen företagare i hela den förvärvsarbetande befolk-

82 SOU 1985: 31

Tabell 3.10 Andelen av pensionärerna, 67- 76 år, som orkar

arbeta men inte gör det för att de förlorar pension, inte finner det

lönsamt, inte hittar passande arbeten och/eller anser sig ha det

bättre utan arbete åren 1974 och 1981.

Förlorar Ej lönsamt Inga passan- Bättre utan pension de arbeten arbete

1974 1981 1974 1981 1974 1981 1974 1981

Anm. De olika alternativen utesluter inte varandra, varför tabellen inte kan summeras till 100 procent. Källa: De äldre i välfärden. Institutet för social forskning. 1984.

ningen är 10 procent. Bland männen dominerar företaga-

re, medan större delen av kvinnorna hör till gruppen an-

ställda. Majoriteten av de anställda var sysselsatta inom den privata sektorn (tabell 3.11).

Tabell 3.11 Förvärvsarbetande 65- 74 år efter yrkesstállningz)

år 1984.

Män Kvinnor Samtliga

Antal % Antal % Antal %

Förvärvsarbetande totalt 42 300 100 16 600 100 58 900 100 Därav Anställda 16 400 38,8 10 500 63,3 26 900 45,6 varav: Statlig tjänst 1 900 11,6 1 100 10,5 3000 11,2 Kommunal tjänst 2 500 15,2 1 900 18,1 4 400 16,4 Enskild tjänst 12000 73,2 7500 71,4 19500 72,4 Företagare 24 600 58,1 5 000 30,1 29 600 50,2 Medhjälpande familjemedlemmar 1 300 3,1 1 100 6,6 2 500 4,2 1 Summan för de olika delgrupperna överensstämmer inte alltid med antalet i gruppen som helhet beroende på den skattningsmetod som använts i AKU. Källa: Råtabeller AKU, årsmedeltal 1984.

SOU 1985: 31 83

Mer än en av som arbetar efter 65 års

tredjedel samtliga ålder är jordbrukare. Dessa utgör omkring 10 procent av

samtliga förvärvsarbetande inom jord- och skogsbruk. Denna andel har inte förändrats sedan år 1970. Tjänstesektorn är den näst största näringsgrenen bland den äldre arbetskraften. En femtedel av samtliga förvärvsarbetande

65-74 år var år 1984 sysselsatta inom tjänstesektorn, inom undervisning och hälso- och sjukvård huvudsakligen

(tabell 3.12).

Tabell 3.12 Förvärvsarbetande 65 -74 år efter näringsgren år

1984.

Män Kvinnor Samtliga därav Anställ- Före- Näringsgren da tagare

Totalt antal förvärvsarbetande 42 300 16 600 58 900 26 900 22 900 Därav i procent

Bank-, försäkringsoch uppdragsverksamhet 12 5 10 14 7 Offentliga och andra tjänster 14 42 22 39 7

Källa: Råtabeller AKU, årsmedelvärden 1984.

Över hälften

arbetar mer än 20 timmar

Kvinnorna arbetar deltid i större utsträckning än män-

nen. Detta gäller f.ö. i alla åldrar.

Andelen heltidsarbetande bland männen i åldern 65-74

år var dubbelt så stor som bland kvinnorna, 43 respektive

22 procent (tabell 3.13). Medelarbetstiden per vecka var

27.2 timmar för samtliga, 29.9 timmar för män och 20.3 för

kvinnor. Den längsta genomsnittliga veckoarbetstiden hade sysselsatta inom jord- och skogsbruk 33.5 timmar

mot 23.2 timmar inom övriga sektorer.

De flesta deltidssysselsatta var nöjda med sina deltider.

Endast 800 av de 37 300 deltidsarbetande önskade arbeta mer. De flesta av dessa återfanns bland männen med kort

genomsnittlig arbetstid.

84 SOU 1985: 31

..\nxiinr›.rr›røiü!

Tabell 3.13 Förvärvsarbetande 65- 74 år efter arbetstidsklasser

år 1984

Män Kvinnor Samtliga

Förvärvsarbetande Antal totalt 42 300 16 600 58 900 Därav i procent Heltid 42,6 21,6 36,7 Lång deltid 20-34 timmar 25,5 30,5 26,8 Kort deltid 1-19 timmar 31,9 47,9 36,5

Källa: Råtabeller AKU, årsmedeltal 1984.

Ekonomiska skäl till förvärvsarbete minskat

Anledningarna till förvärvsarbete efter pensioneringen

har belysts i 1975 och

pensionårsundersökningen (PU) SCB:s undersökning av levnadsnivåförhållanden (ULF)

1980/81. De vid båda under-

vanligaste anledningarna sökningstillfällena var att ha att och att något göra

arbetet är och intressant” (tabell

roligt 3.14). Ekonomis-

ka skäl till förvärvsarbete har minskat i betydelse.

Enligt PU uppgav 33 procent av förvärvsarbetande ålders-

pensionärer ekonomiska orsaker till att de fortsatt arbeta. Motsvarande andel 1980/81 var 17 procent.

Tabell 3.14 Skäl till förvärvsarbete efter uppnådd pensionsål-

der

Ekono- Träffa Roligt Ha nå- Annat miska andra intres- got att skäl skäl sant göra

ULF 1980/81 Arbetar som

Alla förvärvsarbetande 17,3 28,7 68,2 72,2 27,1 PU 1975 33,1 28,5 63,1 64,4 5,7 Källa: Levnadsförhållanden, rapport 43, SCB 1975

SOU 1985: 31 85

Annan sysselsättning

Brist på sysselsättning är ett problem som ofta förknippas med människor som har den förvärvsaktiva perioden av sitt liv bakom sig. ”Aldre i samhället - En undersökning inom projektet förr, nu och i framtiden har visat att 60 procent av alla i åldern 15-75 år trodde att de äldre hade med problem meningsfull sysselsättning. Bland de äldre själva var det sju procent som angav detta som ett problem. Brist på meningsfull förekom i större utsträckning bland sysselsättning både yngre och medelålders än bland de äldre.

Det visar sig också att ju man är desto benägen yngre mer är man att tillskriva de äldre detta problem. Aven de äldre själva överskattar andra äldres problem i detta avseende. Omkring 43 procent i åldern 66-75 år trodde att äldre i allmänhet har med (tabell 3.15). problem sysselsättning

Tabell 3.15 Brist på sysselsättning som problem. Förekomst och föreställningar i olika åldrar

Källa: Realiteter och föreställningar om vardagsproblem bland äldre, medelålders och yngre. Lars Tornstam 1981.

Resultaten från populationsstudien ”70-åringar i Göteborg (H 70) visar att en mycket liten andel av pensionärerna i 70- och 75-års ålder har svårt att få tiden att gå. Omkring 10 av 75- har ibland procent åringarna upplevt det som och endast tre har att de problem procent angett ofta har svårt att få tiden att gå. Bland dem som varit förvärvsarbetande före pensioneringen har majoriteten, omkring 80 procent, ansett att det varit ganska eller mycket lätt att vänja sig vid att vara pensionerad (tabell 3.16 och 3.17).

86 SOU 1985: 31

Tabell 3.16 Har Ni svårt att få tiden att gå? Om så är fallet är

det sällan, ibland eller ofta? Procent

75-åringar 1976/77 70-åringar 1976/77

Män Kvinnor Totalt Män Kvinnor Totalt

Aldrig 73,5 73,7 73,6 77,8 79,7 78,8 Sällan 13,0 14,5 13,8 10,1 9,0 9,5 Ibland 10,6 8,8 9,7 8,6 7,7 8,1 Ofta 2,9 2,9 2,9 3,5 3,7 3,6

Källa: Frisk eller sjuk på äldre dar. Rapport från populationsstudien WO-åringar i Göteborg (H 70) DSF 1980:4.

Tabell 3.1 7 Tycker Ni att det är svårt att vänja sig vid att vara pensionerad? Procent

75-åringar 1976/77 70-åringar 1976/77

Män Kvinnor Totalt Män Kvinnor Totalt

Mycket svårt 6,3 6,0 6,2 5,9 8,0 6,7 Ganska svårt 17,5 15,7 16,8 12,5 19,6 15,4 Ganska lätt 22,8 23,6 23,1 29,3 21,3 26,0 Mycket lätt 53,4 54,6 53,9 52,4 51,2 51,9

Källa: Frisk eller sjuk på äldre dar. Rapport från populationsstudien WO-åringar i Göteborg (H 70) DSF 1980:4.

Att det är så liten del som upplever brist på sysselsättning

som ett kan vara ett för och

problem uttryck förnöjsamhet anpassning eller också att äldre liksom andra människor

använder stor del av sin tid

på vardagliga sysslor.

Tidsanvändning bland äldre

Frågan om vad man gör med sin tid besvaras oftast i undersökningar med hjälp av vad man ägnar sig åt på den

-

fria tiden fritiden. Tabeller visar om man ofta eller sällan ägnar sig åt massmedia, hobbies eller t.ex. olika

publika arrangemang (se t.ex. SOU 1977:100, sid 127). Dessa sammanställningar visar att bland äldre dominerar TV-tittande, radiolyssnande, bok- och tidningsläsande samt promenader som huvudsakliga sysselsättningar. Olika slag av hobbyverksamhet, bilutflykter, gudstjänstbesök och trädgårdsskötsel är också relativt aktivivanliga

teter. I den mån umgänge har räknats till fritidsaktiviteter intar det också en framträdande En likartad bild

plats. av aktivitetsmönstret ger de undersökningar, där tidsåt-

för olika aktiviteteter

gången anges.

SOU 1985: 31 87

Ett något annorlunda angreppssätt ;ir att skaffa kunskap om individens under fullständiga tidsanvändning dygnets 24 timmar, dvs. var man befinner sig vid olika tidpunkter och vad man med. Denna mer redovissysslar ingående ning brukar benämnas Ambitionen är tidsbudgetanalys. att spegla en genomsnittlig dag eller vecka. Pga. dess omfattande karaktär - man ofta kvart kartlägger dygnet för kvart - är den inte särskilt vanligt förekommande. Bristen liksom olikheter i urval det på undersökningar gör heller inte meningsfullt att försöka dra slutsatser några om eventuella förändringar i tidsanvändningen under årens lopp. Dessutom har medåldersbegränsningar uppåt fört att hela pensionärskollektivet inte finns representerat i någon undersökning.

De följande två delavsnitten med b1.a. sammanställningar av några svenska tidsbudgetundersökningar har .orts av Lars Andersson vid Statens Institut för Psykosocial Miljömedicin på uppdrag av äldreberedningen.

Vistelse i egen bostad En utifrån de generell iakttagelse tidsbudgetundersökningar som genomförts är att de äldre tillbringar en mycket stor del av dygnet i den egna bostaden ca 80 till 85 procent, dvs. 20 av dygnets 24 timmar. Detta illustreras i 3.5. diagram

I en undersökning, som genomfördes i några små och mellanstora städer, ingick två pensionärsgrupper; ensamstående 67-75 år, samt makar, där mannens ålder är 67- 75 år. Det innebär att i den sistnämnda kan gruppen ingå ett antal kvinnor yngre än vad som brukar räknas som nedre för ålderspensionär. gränsen

Av diagram 3.5 framgår också att under ett vanligt dygn är kvinnorna i genomsnitt hemma i större än utsträckning männen. I genomsnitt var tredje kvinna hade överhuvudtaget inte varit utanför hemmet de studerade vardagarna. Det är i detta avseende större skillnad mellan eningen samstående och gifta kvinnor. Däremot uppvisar männen en skillnad beroende på civilstånd. De männen gifta är hemma i runt lunchtid - mellan lägre utsträckning dvs. kl. 10 och 12 - samt mellan kl. 14 och 16.

En skillnad kan också när det ålder. I diapåvisas gäller gram 3.6 är pensionärsgruppen uppdelad i tre delgrupper; 65-69, 70-74 samt 75-79 år.

88 SOU 1985: 31

._,__.A...,..,.,,.,_.A4

Diagram 3.5 Andel av de äldre som är hemma vid olika tid- . under ensamstående.

punkter vardagar. Uppdelat på gifta resp.

°/o MÄN 100 -u-.u-n 90- 80- 70- 60- 50- 40- HEMMA 30 20-4 10l I r-rrñ |||IITIIIITI|I

04 0B 12 16 20 24 04 KI.

år ---- -- ensamstående. 67-75 år gifta, 67-75 % KVINNOR 100 90 80- 70- 60- 50- HEMMA 40« 30- 20- 10- I I11I111111 II I

04 0a 12 16 20 2:1 04 KI.

---- -- ensamstående. gifta, maken 67-75 år 67-75 år

Diagram 3.6 Andel av de äldre ( 65 -79 år) som är hemma vid olika tidpunkter under vardagar. Uppdelat på ålder.

100 :zgigzgi

50-

HEMMA

06 08 10 12 14 16 18 20 22 24 KI.

75_79 år 70_74 år 65-69 år

E

Diagrammet visar hur andelen som är hemma vid olika tidpunkter under vardagar ökar med ökande ålder. Skillnaden mellan är mest uttalad mitt grupperna på dagen, mellan kl. 10 och 17. Morgon- och kvällstid är de äldre Överhuvudtaget hemma i stor utsträckning. Före lunch (ca kl. 10-12) är det de nyblivna pensionärerna (65-69 år) som i högre utsträckning än de båda äldre grupperna, befinner sig på annan plats än i hemmet. Efter lunch (ca kl. 13-17), alla tre åt. Denna skillskiljer sig grupperna nad beror på att den karakteristiska toppen vid lunch- - då man är hemma i än före dags högre utsträckning eller efter saknas för den äldsta åldersgruppen. Från ca kl. 10, då den största andelen i denna åldersgrupp befinner sig utanför bostaden, ökar andelen hemmavarande kontinuerligt under resten av dygnet.

Vad helgdagar är man generellt sett hemma något gäller mer än på vardagar. Det finns inte heller några större skillnader i pensionärsgruppen, med undantag av att de nyblivna pensionärerna (65 -69 år) i viss mån befinner sig utom bostaden efter kl. 18 i högre än de utsträckning äldre. Samma sak gäller mellan kl. 10 och 13 på förmidda- En skillnad är dock att en större andel av den gen. något äldsta gruppen än av den mellersta inte är hemma på förmiddagen. Det framgår inte av data om gudstjänstbe-

90 SOU 1985: 31

sök på söndagen är vanligare bland de allra äldsta, och att

det därmed skulle kunna vara en förklaring till detta omvända förhållande.

Att en så pass stor del av dygnet tillbringas i den egna bostaden är i och för sig inte så uppseendeväckande. Aven yngre och medelålders tillbringar en stor del av dygnet vistas kortaste tiden bostaden där. Den kategori som i i hushåll med barn där kvinnan har deltidsarbete män tillbringar ändå 53 procent av ett vardagsdygn där. Genomsnittssvensken 9-79 år tillbringar 66 procent av all veckotid hemma. Vistelsen i bostaden domineras givetvis av de s.k. basaktiviteterna (sömn, måltider, personlig vård). Dessa upptar runt 40 procent av ett genomsnittligt dygn, dvs. nästan 10 timmar i alla åldersgrupper över 14 ar.

Fritiden Vad fritiden kan konstateras att antalet timmar gäller som används för fritidsändamål är högst i pensionärsgruppen. Men skillnaden gentemot yngre åldersgrupper är kanske inte så stor som man vanligtvis föreställer sig. Tid som avsätts till att ta hand om och för mins-

barn studier,

kar kraftigt redan i 45-års ålder. Aven förvärvsintensiteten minskar successivt från 55-års ålder. Möjligheterna att sätta av tid till fritid ökar således långt före ålderspensioneringen. Under en genomsnittlig dag fördelar sig fritiden sätt: på följande

I diagram 3.7 illustreras hur denna fritid är förlagd för pensionärsgruppen. Figuren visar andelen äldre som har fritid vid olika tidpunkter under vardagen.

Fritid utanför bostaden förekommer i större utsträckning bara mellan kl. 9 och 12 samt 13 och 17 (på lördagar är den totala fritidens omfattning något större än på vardagar, och en större andel tillbringas hemma). Efter kl. 18 tillbringas mesta tiden hemma. Det är därför inte särskilt förvånande att massmedia (som singelaktivitet) upptar ca 40 procent av den totala fritiden för de äldre. Men skillnaden är inte så stor gentemot yngre åldersgrupper, då samtliga ägnar minst 30 procent av fritiden åt massmedia. I pensionärsgruppen upptar TV-tittande ca 45 procent av

SOU 1985: 31 91

Diagram 3.7 Andel av de äldre ( 65 -79 år) som har fritid vid olika tidpunkter under vardagar. °/o 100

Borta Hemma

massmediatiden i samtliga åldersgrupper. Radiolyssnande minskar på bekostnad av läsande från 38 procent av massmediatiden bland de nyblivna pensionärerna till 27 procent bland de äldsta. Användning av massmedia är ett exempel på en inomhusaktivitet med stor omfattning. Som exempel på en utomhusaktivitet som också har stor omfattning kan nämnas promenader. Denna aktivitet utövas mest av manliga samboende pensionärer, i något mindre grad av manliga ensamstående pensionärer, samt i lägst utsträckning av kvinnliga pensionärer oberoende av samlevnadsform. De nämnda aktiviteterna kan tas som illustration till den fråga som ofta ställs i tidsbudgetsammanhang: Föreligger ett samband mellan den tid man lägger ned på en fritidsaktivitet och det intresse man har för aktiviteten i fråga? Denna frågeställning har undersökts i mycket liten En mindre studie har dock vid

utsträckning. orts

några företag inom dåvarande Gränges-koncernen. En totalundersökning genomfördes, där tidigare anställda som varit pensionerade i tre år samt anställda som skulle till att pensioneras intervjuades bl.a. om fritidsaktiviteter. De flesta deltagarna var arbetare och företagens speciella prägel (tung industri) innebar att bara sex procent var kvinnor. Materialet att ålders- reger möjlighet skilja på spektive sjukpensionerade.

92 SOU 1985: 31

Den tid som ägnades åt fritidsaktiviteter, sammanfördes i block åtta större ( 1) massmedia, (2) spel, tävlingar, kultur, (3) utflykter och resor, (4) bostad, trädgård, fritidshus, bil, båt, (5) inomhusaktiviteter, (6) utomhusaktiviteter, (7) umgänge samt (8) föreningsaktiviteter och kurser. För de tre block som ägnats mest tid följde en fördjupad intervju. Detta bedömdes ge en i stort sett rättvis bild, då de tre mest tidskrävande aktivitetsblocken tar en så proportionerligt sett stor tid. En fördjupad bearbetning av detta material visar att för aktivitetsblock (2), (3), (7) och (8) föreligger endast smärre skillnader mellan arbetande, ålderspensionärer och sjukpensionärer. Däremot ägnar ålderspensionärerna massmedia (1) 5 timmar mer i veckan än vad de arbetande gör. mass- Sjukpensionärerna ägnar media ytterligare 3 timmar i veckan (totalt 47 timmar). På motsvarande sätt de arbetande jämförelsevis minst ägnar tid åt inomhusaktiviteter (5) som korsslöjd, musicerande, ord, småreparationer...(3 timmar/v), och sjukpensionerade mest tid (6 timmar/V) åt detta. Utomhusaktiviteter (6) som fiske, jakt, idrott, promenader ..., liksom att syssla med bostad, trädgård, fritidshus, bil, båt (4) ägnar sig ålderspensionärer åt i högre utsträckning än vad de övriga gör 13 timmar/vecka respektive 7 timmar/vecka jämfört med 7 timmar/vecka (arbetande) och 10 timmar/vecka (sjukpensionärer), respektive 5 timmar/vecka (båda grupperna).

Totalt sett de två mer tid åt ägnar pensionärsgrupperna fritidsaktiviteter än vad de arbetande gör. De sjukpensionerade sig också i än ägnar tydligtvis högre utsträckning ålderspensionärer åt aktiviteter som kan utövas inomhus. Utöver fritiden avsätter de två också pensionärsgrupperna tid till mer hushållsarbete 12 timmar/vecka jämfört med 9,5 timmar/vecka för de arbetande.

För att få en bild av vad kan stå för tidsanvändningen ställdes följande fråga: ”Skulle tillvaron för dig bli ljusare/ gladare och mer meningsfull om du kunde mer tid åt ägna detta? Andelen som svarar ovan när jakande på frågan det inomhusaktiviteter visar vara bland gäller sig högst de arbetande (84 procent), bland något lägre ålderspensionärerna (65 procent) och lägst bland sjukpensionärerna (33 procent). Svaren ger således ett visst stöd för antagandet att ju mer tid som ägnas någon aktivitet desto mindre är sannolikheten för att ytterligare tid skulle förbättra välbefinnandet. När det aktivitetsblocken utomhusgäller aktiviteter respektiv syssla med bostad . . .” är bilden däremot något annorlunda. De arbetande uppger återigen i högst utsträckning att ytterligare tid skulle tillgänglig öka välbeñnnandet - 94 procent svarar så både för utom-

SOU 1985: 31 93

husaktiviteter och syssla med bostad . . .. Däremot anger en andel bland ålderspensionärerna (66 65 högre resp. procent) än bland sjukpensionärerna (58 resp. 55 procent) att mer tid skulle öka välbefinnandet. Detta frammanar bilden av en mättnad hos sjukpensionärerna i så måtto att de faktiskt mindre tid än ålderspensionärerna åt ägnar dessa aktiviteter, men en lägre andel bland dem anser att deras välbefinnande skulle öka om de kunde ägna mer tid åt aktiviteterna.

När det gäller massmedia (1) följdes endast läsning upp. Procenttalen är här betydligt lägre -35 procent av de arbetande anger att tillvaron skulle bli ljusare/gladare om mer tid kunde ägnas åt detta. Motsvarande siffror för ålders- resp. sjukpensionärer är 14 resp. 19 procent.

Med av kan en bild hjälp tidsbudgetanalyser översiktlig av äldres aktivitetsmönster under ett dygn. När det ges gäller vistelsen i den bostaden underexempelvis egna den ökade som bostaden, i skilda bemärstryks betydelsen kelser, får med ökad ålder. Samtidigt är det värt att noteutan att här kunna samband, att de ra, men belägga något tidpunkter då andelen som vistas hemma är som störst och - också är den på morgonen, kvällen helger tidpunkt då ensamhetskänslor är som mest påtagliga. När det gäller tid till fritid efter pensionsåldern kan konstateras att skillnaden gentemot yngre åldersgrupper inte är påfallande stor. Däremot finns en potentiellt större frihet att förfritiden efter tycke. lägga eget

Aktiviteter den tiden

på fria

Människor har och behöver olika mycket tid för det som hör till Den fria tiden kan vara mycket knapp vardagen. t.ex. för en dubbelarbetande småbarnsförälder i jämförelse med en Men å andra sidan kan en äldre ålderspensionär. de och nödmänniska behöva mer tid just för vardagliga vändiga sysslorna och har inte fullt så mycket tid över för s.k. fritidsaktiviteter som ofta antas.

Vad man använder den tid till som blir över beror på Utöver intressen är frimånga omständigheter. personliga beroende av bl.a. ekonomi, utbildning, tidsanvändningen hälsa, arbetsförhållanden, sociala kontakter och ortsbundna villkor.

För av de fritidsaktiviteter som i olika stumånga ingår dier minskar andelen utövare kraftigt i högre åldrar. Detta t.ex. frilufts- och motionsaktiviteter liksom biogäller och restaurangbesök.

94 SOU 1985: 31

Diagram 3.8 Nöjes- och kulturaktiuiteter i olika åldersgrupper.

Andel som utövar resp. aktivitet ofta

0 10 20 30 40 50 60 70 80 90 100% Idrottsevenemang

besök

museibesök

"""" Biobesök

Teater- och konsertbesök Musik- och teaterspel ---------------- - Veckotidningsläsning

Bokläsning

*i* Biblioteksbesök

Studiecirklar/ kurser

Gudstjänstbesök 16-24 år Hobby- :-:v:. . . . ;›: :-:-:-:-: 25_44 år verksamhet 45_64 år 65-74 år O 20 40 50 60 0 80 90 100 °/o Källa: Levnadsförhållanden. Rapport 17. SCB 1981.

SOU 1985: 31 95

En del fritidsaktiviteter förändras knappast alls med åldern. Hit hör t.ex. teater- och konsertbesök, besök på utställningar och muséer, bok- och veckotidningsläsning, promenader och strövande i skog och hobbyverksamhet,

mark. Andelen som utövar dessa aktiviteter ofta är unge-

fär lika stor i alla åldrar. Detta framgår av diagram 3.8

och 3.9.

Diagram 3.9 Frilufts- och motionsaktiviteter i olika åldersgrupper. Andel som utövar resp. aktivitet ofta.

10 20 30 40 50 60 70 80 90 100 °/0

Trädgårdsarbete

Strövande i skog och mark

Nöjes- och motionspromenader

Bilutflykter

Utflykter i fritidsbåt

Fritidsfiske

Badutflykter

Idrott/motion utomhus

. a 16-24 år

ldfOIi/WOIIOH . i 25_44 år

inomhus * (xx. 45_64 år i *v* 65-74 år

10 20 30 40 50 60 70 80 90 100%

Källa: Levnadsförhållanden. Rapport 17. SCB 1981.

Mycket av det som skiljer människorna åt när det gäller fritidsvanor är inte åldern utan knutet till socialgruppstillhörighet, utbildning, yrke och inkomster.

Analysresultaten från levnadsnivåundersökningen - (SOFI) visar att i kulturaktiviteter teaterbesök, bok- läsning, musicerande och studiecirkeldeltagande finns skillnaderna i första hand mellan socialgrupperna. Åldern har mindre men skillnaderna mellan olika sobetydelse cialgrupper ökar i de högre åldrarna. - och dans - Nöjesaktiviteter biobesök, restaurangbesök är däremot i hög grad åldersberoende. Yngre människor är klart mer nöjesaktiva än medelålders, som i sin tur är mer aktiva än de äldre. Efter åldern är socialbetydligt grupp den mest betydelsefulla variabeln. De mest nöjesaktiva finns i socialgrupp I. Aven här är skillnaderna mellan olika socialgrupper större bland äldre än bland yngre. det utomhusaktiviteter - och fiske När gäller idrott, jakt - ur I mer aktiva är människor socialgrupp något än övriga. I utomhusaktiviteterna framträder dock skillnader i första hand mellan könen och åldersgrupperna. De äldre och kvinnorna är mindre aktiva. - Förströelseaktiviteter veckotidningsläsning, promenader och - minst olika bilutflykter som är krävande i avseenden visar inte några större skillnader mellan olika befolkningsgrupper. Enligt levnadsnivåundersökningen har skillnaderna mellan olika minskat och aktibefolkningsgrupper generellt vitetsnivån på fritiden höjts tämligen kraftigt under perioden 1968-1981.

Detta gäller även i åldrarna 65-75 år som är den äldsta åldersgruppen i undersökningen. Med fritid avses i studien all den tid som återstår när tid för sömn, personlig hygien, förvärvsarbete och hushållsarbete frånräknats.

Aktivitetsmåttet som använts omfattar följande sysslor:

fiska, jaga, sköta trädgård, gå på bio, gå på teater-utställningar-konserter, gå på restaurang, gå på dans, läsa böcker, läsa Veckotidningar, gå omkring på gator och i affärer, göra bilutflykter, delta i studiecirklar eller kurser, idrotta, med bingo, syssla hobbyverksamhet, gå på gudstjänst. Låg aktivitetsgrad har enligt undersökningen de som inte utövar någon av dessa aktiviteter ofta.

Bland de äldre har andelen med låg aktivitetsgrad på fritiden minskat från 27 till 12 mellan åren 1968 procent

SOU 1985: 31 97

och 1981 (tabell 3.18). Av samtliga i åldrarna 65-76 år tillhörde omkring fyra procent år 1981 gruppen passiva, dvs. de utövar högst en av aktiviteterna någon gång. Skillnaden mellan socialgrupperna har utjämnats men var fortfarande tämligen stor år 1981.

Tabell 3.18 Andelen av befolkningen, 65-76 år, med låg fritidsaktivitet, efter kön, socialgrupp och ålder åren 1968, 1974 och 1981 . Procent.

Källa: De äldre i välfärden. Institutet för social forskning 1984.

Männen hade lägre aktivitetsnivå på fritiden men de forvärvsarbetar i större utsträckning än kvinnorna, vilket medför att att det sammantaget inte föreligger någon skillnad i aktivitet mellan könen i dessa åldrar. Den största andelen med låg aktivitetsgrad som inte förvärvsarbetar och inte utövar någon fritidsaktivitet ofta, återfanns i socialgrupp III. Inom denna var andelen större bland män än bland kvinnor. Resultatet är inte överraskande med tanke på att ålderspensionärerna ur socialgrupp III har sämre hälsa och sämre ekonomiska resurser än övriga ålderspensionärer och att många är fysiskt utslitna när de lämnar arbetslivet.

Aktiva i politiska partier

Många människor fortsätter att vara politiskt aktiva efter pensionsålder, men de är i liten utsträckning uppnådd representerade i olika politiska församlingar.

Medlemskap i politiska partier visar inte någon större efter pensionsålder. Däremot minskar nedgång uppnådd andelen som deltar aktivt i successivt partiverksamheten med ålder, dock inte så dramatiskt som skulle stigande kunna antas med ledning av den låga representationen av äldre människor i politiska organ. Resultaten från ULF 80/81 visar att omkring 15 000 personer i åldern 65-69 år och omkring 14 000 personer i åldern 70-84 år var aktiva medlemmar i politiska partier. Enbart mötesdeltagande räknas då inte som aktivt deltagande (tabell 3.19).

98 SOU 1985: 31

Tabell 3.19 Aktiviteter inom politiska partier. Procent i respektive grupp.

därav

Källa: ULF 80/81 SCB.

År 1982 var omkring 17 procent av befolkningen 65 år och

äldre. Vid riksda svalet samma år hade tre procent av de

äldersfördelningen

valda fyllt 65 år. bland de valda fram-

går av diagram 3.10. Bland männen dominerar 45-54 och 55-64 åringar, vilka utorde 38 resp. 36 procent av de

valda männen.

Bland kvinnorna dominerar 45-54 som

åringar, utgjorde

närmare hälften av de valda.

Diagram 3.10 Ålderssammansättningen i valmanskåren och

bland valda vid 1982 års riksdagsval

VALMANSKÅREN VALDA TILL RIKSDAGEN (EXKL. SUPPLEANTER) Procent Kvinnor Män Kvinnor Procent Män _ 50 L. 96 253 _ 50 _

- 40 - 7

- 30 - / / - 30 - - 20 - á / _ _ ø -20- - V_

7 - 10 - 7 ø

ø - 10 -

7] á

18-25-35-45-55-65-75- 1a-25-35-45-55-65-75- / 24 34 44 54 64 74 24 34 44 54 64 74 15-25-35-45-55-55-75. 18-25-35-45-55-65-75- Å|der 24 34 44 54 64 74 24 34 44 54 64 74 Ålder

Källa: Välfärdsbulletinen 1985:1, SCB

SOU 1985: 31 99

Det har skett en påtaglig föryngring av kommunalpolitikerna under 1970-talet. människar har i större Yngre utsträckning anlitats för kommunala uppdrag, vilket lett till att personer över 60 år fått lägre representation i kommunala nämnder och styrelser.

Av tabell 3.20 framgår åldersfördelningen bland kommunfullmäktigeledamöter i landet åren 1971 och 1980. Utvecklingen har varit ungefär densamma för övriga kommunala organ.

Tabell 3.20 Åldersfördelningen ikommunfullmäktige 1971 och

1980. Procent.

Åldersklass

-29 30-39 40 -49 50-59 60- Totalt

1971 2,7 12,3 30,0 38,6 16,3 100,0 1980 4,9 20,7 29,9 31,8 12,8 100,0

Källa: Kommunalpolitikerna, del I, Ds Kn 1981:17. Tillbakaträdandet från politiska uppdrag sker successivt efter 60 år fram till 70 års ålder. Vare sig det är ett fyllda frivilligt ställningstagande eller påbjudet av partierna är det att de kommunala förtroendeuppdragen uppenbart lämnas vid uppnådda 70 år. Vid 1979 års kommunalval - hade endast 33 personer en fjärdedels procent av de drygt 13 000 valda passerat 7 0-årsgränsen.

Beredskapen eller villigheten att åta sig kommunala förtroendeuppdrag är också minst i åldrarna över 60 år (tabell 3.21). Detta visar bl.a. kommunaldemokratiska forskningsgruppen som i intervjuundersökning ställde frågan:

Om Ni av något parti som Ni sympatiserar med skulle bli ledamot i kommunfullmäktige eller någon erbjudas kommunal skulle Ni då kunna tänka Er nämnd/styrelse att tacka ja? Tabell 3.21 Politisk uppdragsvillighet. Procentuell fördelning

Åldersklass

18-24 25-29 30-39 40-49 50-59 60-69 70-

0 1 2 3 3 4 O Har uppdrag

v:<.4v*m1

Av dem som deklarerat att de inte var beredda att åta sig kommunala förtroendeuppdrag eller varit tveksamma därtill angav var femte hög ålder som orsak. Av dem som var minst 70 år ansåg sig 85 procent vara för av dem i åldern 60-69 år 65 av dem i gamla, procent, åldern 50-59 år 18 procent samt av dem i åldern 40-49 år 3 procent. Det finns alltså ett betydande antal personer - som innan i åtskilliga fall långt innan de nått pensionsåldern anser sig för gamla for en kvalificerad politisk insats. När så stor andel, nästan en femtedel, av människor i åldern 50-59 år upplever för hög ålder som skäl att besitt politiska är detta knappast ett gränsa engagemang, objektivt hinder utan snarare ett uttryck för attityder och värderingar.

Aktiva i pensionärsföreningar

Enligt uppgifter i ULF 1980/81 är var tredje pensionär i åldern 65-84 år medlem i någon pensionärsförening. Drygt en tredjedel av medlemmarna har uppgivit att de deltar aktivt i föreningsverksamheten. Detta innebär att det finns omkring 144 000 aktiva medlemmar i dessa åldrar. Den största andelen medlemmar och aktiva medlemmar återfinns bland personer i åldern 70-79 år. Efter fyllda 80 år sjunker foreningsaktiviteten något. Det fanns dock omkring 16 000 personer i åldern 80-84 år som uppgav att de deltar aktivt i pensionärsföreningarnas verksamhet (tabell 3.22).

Tabell 3.22 Medlemskap i pensionårsföreningar. Procent i respektive grupp

Källa: ULF 80/81, SCB.

Det finns inga skillnader mellan män och kvinnor eller mellan ensamboende och samboende vare sig det gäller

medlemskap eller aktivt deltagande i pensionärsförening-

ars verksamhet.

SOU 1985: 31 101

Pensiønerade arbetare är oftare medlemmar än f.d. tjänstemän, företagare och jordbrukare. Pensionärer i de tre storstadsområdena Stockholm, Göteborg och Malmö är i mindre utsträckning med i pensionärsföreningar än pensionärer i landet i övrigt.

102 SOU 1985: 31

4 Boende och bostads-

förhållanden

De flesta tillhör

vanliga bostadshushåll

Enligt 1980 års folk- och bostadsräkning (FOB 80) tillhörde 94 procent i åldern 65 år och däröver bostadshushåll. Med bostadshushåll avses en person eller en grupp av som vid räkningstillfället var personer kyrkobokförd på viss fastighet och som bodde i en och samma bostadslägenhet i denna fastighet. I bostadshushåll ingår även hushållsmedlemmar som tillfälligt befann sig på annan ort.

De övriga, sex procent av äldrebefolkningen, tillhörde kollektivhushåll eller andra privata hushåll. Som boende i kollektivhushåll räknas personer som är kyrkobokförda på en fastighet men som bor i bostäder som inte är avsedda för enskilda hushåll, såsom servicehus med helinackordering.

Som tillhörande andra privata hushåll räknas övriga personer, bl.a. utan känd hemvist eller försampersoner på lingen skrivna. Aven personer kyrkobokförda viss faspå tighet utan att kunna hänföras till bestämd har lägenhet förts till andra hushåll. Till denna privata grupp hör t.ex. personer som är intagna på sjukvårdens institutioner utan att ha egen bostad.

Någon fullständig bild av de faktiska boendeförhållandena ger inte bostadsräkningarna eftersom en person, som vistas på servicehus med eller

helinackordering på Vårdin-

stitution, vid kan ha sin bostad kvar räkningstillfället och vara kyrkobokförd och redovisas som boende där. Avvikelserna är dock relativt små och de torde inte variera nämnvärt vid de olika folkräkningstillfällena.

I absoluta tal har antalet äldre ökat i kollektivhushåll och i andra privata hushåll mellan åren 1965 och men 1980, om hänsyn tas till att antalet äldre ökat visar samtidigt sig förändringarna vara mycket små. Andelen äldre som tillhör vanliga bostadshushåll har varit i stort sett den-

SOU 1985: 31 103

samma vid folk- och bostadsräkningarna åren 1970 och

1980 Boende i institutioner behandlas i kapi-

(tabell 4.1).

tel 6.

Tabell 4.1 Befolkningen 65 -w år efter hushållstillhörighet.

Antal tusental Hushållstyp År 1965 År 1970 År 1980 Antal % Antal % Antal % personer personer personer Bostadshushåll 952 95,1 1 061 94,4 1 302 94,1 Kollektivhushåll 29 2,9 40 3,6 48 3,5 Andra privata hushåll 20 2,0 22 2,0 33 2,4 Totalt 1 001 100 1 123 100 1 383 100

Tabell 4.2 Befolkning 65- w år tillhörande bostadshushåll efter

ålder, kön och ortstyp 1980. Ortstyp Män Kvinnor Antal därav tillhörande Antal därav tillhörande Ålder bostadshushâll bostadshushåll totalt % totalt % Riket

Tätort

Glesbygd

Källa: Specialbearbetning av FOB 80 104 SOU 1985: 31

Andelen män som tillhör bostadshushåll är något högre än andelen kvinnor, 95 respektive 93 procent år 1980. Upp till 7 5-års ålder finns det dock ingen skillnad i detta avseende mellan könen. Omkring 98 procent av både män och kvinnor tillhör då vanliga bostadshushåll. Därefter minskar andelen för båda könen, mest bland kvinnor. I åldern 85 år och däröver var det 76 procent av männen och 69 procent av kvinnorna som tillhörde bostadshushåll.

Ännu större än skillnaden mellan könen är skillnaden mellan boende i glesbygd och tätorter i de högre åldrarna. I åldern 85 år och äldre tillhörde 72 procent av männen och 67 procent av kvinnorna i tätorter vanliga bostadshushåll, medan motsvarande andelar i glesbygd var 86 respektive 80 procent (tabell 4.2).

Hushållen har blivit mindre Hushållsstorleken har under flera decennier. Gekrympt nomsnittet år 1980 var 2,3 personer per hushåll mot 4,3 år 1920. Små hushåll bestående av en eller två boende utgjorde år 1960 knappt hälften av alla hushåll. År 1980 hade de ökat sin andel till nästan två tredjedelar. Mest ökade enpersonshushållen, från 20 procent år 1960 till 33 procent år 1980. Hushåll bestående av en person var också den vanligaste hushållstypen år 1980 (diagram 4.1).

Bakom denna utveckling ligger huvudsakligen den materiella välståndsökningen. Tillgång till bostäder och människors ekonomiska resurser har förbättrats avsevärt, vilket ett boende och oberoende liv i olika möjligort eget skeden av livet.

Enpersonshushållen är vanligare i tätorter än i glesbygd. Enpersonshushållen utgör 23 procent av samtliga hushåll i glesbygd mot 35 procent i tätorter. Stora hushåll bestående av fem eller flera boende förekommer i större utsträckning i glesbygd än i tätorter. Av hushållen i glesbygd utgör dessa 10 procent, i tätorter bara fem (tabell procent 4.3).

SOU 1985: 31 105

Diagram 4.1 Hushåll efter antal boende åren 1960-1980. Hela

riket. °/o

1007 5 eller flera personer

90 - 4 personer 80 - 70 _. 3 personer 60 - 50 - 2 personer 40 - 30 - 20 - 1 person 10 - 1960 1970 1975 1980 År

Tabell 4.3 Hushåll efter antalet boende år 1980.

varit att dessa hushåll i allt större utsträckning kommit att bestå enbart av äldre människor (tabell 4.4). År 1970

bestod 65 procent av äldrehushållen enbart av personer 65 år och äldre, motsvarande andel år 1980 var 74 procent.

Enpersonshushållen ökade under denna period från 41 till

47 procent och hushåll bestående av två eller flera äldre personer från 24 till 27 procent.

106 SOU 1985: 31

Tabell 4.4 Äldrehushållen åren 1965-1980

Källa: Folk och bostadsräkningen respektive år (- uppgift saknas)

Av äldrehushållen i tätorter var hälften enpersonshushåll. I__ glesbygd var andelen betydligt lägre eller 33 procent. Aldre invandrare lever oftare i flerpersonshushåll än äldre. Detta framgår av tabell 4.5 som också visar övriga att äldre i glesbygd och utrikes födda bland de äldre i mindre utsträckning tillhör hushåll med enbart äldre

boende.

Tabell 4 .5 Äldrehushållen år 1980

Hushållstyp Antal Därav Varav hushåll med enbart äldre med 1 boende boende

Antal Andel av Antal Andel av äldre äldre hush. % hush. %

Hushåll med minst en person 65-w år Riket Samtliga 991 648 737 903 74 467 095 47 därav

Hushåll med minst en person 75-w år Riket Samtliga 419 941 285 394 68 228 043 54 därav

Källa: FoB 1980 SOU 1985: 31 107

- Ensamboende samboende Antalsmässigt tillhörde emellertid majoriteten av befolkningen 65 år och äldre hushåll med två eller fler boende. I tätorter var andelen omkring 60 procent och glesbygd 76 procent. Andelen ensamboende bland samtliga personer 65 år och äldre var i hela riket 36 i tätorter 39 procent, procent och i glesbygd 24 procent. Ungefär hälften av samtliga i dessa åldrar, i tätorter och

personer .både gles-

bodde i tvåpersonshushåll. Aldre i glesbygden bodde bygd, i större utsträckning i hushåll med tre eller fler boende, 22 i mot åtta i tätorter. Detta förprocent glesbygd procent klaras av att äldre i glesbygden oftare bor tillsammans med barn eller någon annan närstående (diagram 4.2).

Diagram 4.2 Befolkning 65 år och äldre tillhörande bostadshushåll efter antal boende i hushållet år 1980. %

100 - _ 3 eller fler personer 80 -

60 - _ 2 personer

40 -

20 - 1 person

Riket Tätorter Glesbygd

FoB 1980 bodde omkring en femtedel, ca 130 000 Enligt personer, av icke gifta/samboende i åldern 65 år och däröver tillsammans med någon annan person.

om till hus- Någon uppgift släktskapsrelationen övriga hållsmedlemmar finns inte. Med hjälp av uppgifter från ULF går det dock att få en uppfattning om släktförhållanden mellan I tabell 4.6 anges hur många i personerna. befolkningen 65-84 år som bor tillsammans med barn, föräldrar, syskon eller någon annan person.

108 SOU 1985: 31

Tabell 4.6 Samboendeformer för 65-84 år

befolkningen 1980/81. Procent i resp. åldersgrupp.

65-69 70-74 75-79 80-84 65-84

Ensamstående bor med barn 1,7 2,3 3,1 4,2 2,5 bor med föräldrar

Samboende med barn i

Antal personer i åldersgruppen (1 000-tal) 408 382 280 171 1 242

Källa: ULF 80/81

Enligt ULF 80/81 bodde 125 000 omkring (10 procent) äldre tillsammans med barn, övrig släkt eller annågon nan person. Vanligast var samboendet med barn, ca 78 000 personer, och föräldrar eller syskon, ca 34 000 personer. I tabell 4.7 har sammanställts om olika samuppgifter boendeformer enligt F0B 1980. omfattar dock Uppgifterna inte de gifta/samboende äldre som har barn eller någon annan släkting boende hos sig. De således förebelyser komsten av denna samboendeform bland i huvudsak ensamstående äldre. Det framgår att det finns relativt stora skillnader dels mellan män och kvinnor dels mellan glesbygd och tätorter. Hälften av kvinnorna i tätorter var ensamboende mot 28 i Av procent glesbygd. glesbygdens äldre kvinnor bodde 22 procent tillsammans med barn, syskon eller någon annan närstående. Motsvarande andel i tätorter var nio procent. Bland män är andelen ensamboende betydligt lägre än bland kvinnor. Detta gäller framför allt i tätorter.

Samboende med barn eller övrig släkt i mind-

förekommer

re utsträckning bland män än kvinnor. Aven för männen var andelen väsentligt högre i glesbygd än i tätorter.

Den största andelen återfinns bland gifta/samboende männen i tätorter.

SOU 1985: 31 109

Tabell 4. 7 Befolkning 65- w år efter samboendeform och ortstyp

1 980.

Män Kvinnor Samtliga

Antal % Antal % %

Tätorter Samboende/gift 3 12 052 73 236 267 40 54 Ensamboende 96 679 23 303 585 51 39 Samboende med barn, annan släkting m.m. 20 421 5 55 732 9 7 Samtliga tillhörande bostadshushåll 429 152 100 595 584 100 100

Glesbygd Samboende/ gift 92 502 64 65 575 49 57 Ensamboende 29 397 20 37 434 28 24 Samboende med barn, annan släkting m.m. 22 503 16 29 870 22 19 Samtliga tillhörande bostadshushåll 144 402 100 132 879 100 100 Riket totalt Samboende/gift 404 554 71 301 824 41 54 Ensamboende 126 076 22 341 019 47 36 Samboende med barn, annan släkting m.m. 42 924 7 85 602 12 10 Samtliga tillhörande bostadshushåll 573 554 100 728 463 100 100

Källa: FoB 1980

Äldre invandrare som förvärvat svensk medborgarskap

inte nämnvärt från äldrebefolkningen i övrigt skiljer sig

när det gäller olika samboendeformer. Däremot är förhållandena väsentligt annorlunda bland äldre utländska som år 1980 utgjorde omkring 16 procent av medborgare,

utrikes födda äldre. Bland både män och kvinnor

samtliga är andelen betydligt lägre än bland samtgifta/samboende

65 år och äldre. Andelen ensamboende män är något liga bland utländska medborgare än bland övriga äldre. högre Motsatta förhållandet gäller för kvinnor. Samboendet med barn, eller släkt är mycket vanligare bland syskon övrig utländska än bland äldre. En fjärdedel medborgare övriga

av utländska i åldern 65 år och äldre

samtliga medborgare

och nästan en av kvinnorna bodde tillsammans

tredjedel med barn, syskon m.m. (tabell 4.8).

110 SOU 1985: 31

Tabell 4.8 Utrikes födda 65 år och äldre

efter samboendeform

år 1980.

Antal Därav andel (%)

totalt Sambo- Ensam- Samboende ende/gifta boende m. barn, övr.släkt m.m.

därav

Källa: Specialbearbetning av FoB 80

Det finns naturligtvis stora variationer mellan olika in-

vandrargrupper. I tabell 4.9 redovisas uppgifter för personer födda i Grekland, Turkiet, och Jugoslavien i Sydamerika. De tre förstnämnda har valts bl.a. med tanke på att de hör till tidiga med invandrargrupper ökande antal äldre. Dessutom har invandrarna från dessa länder i stor utsträckning levt inom sina egna nationella och grupper antas ha behållit sina vanor och Invandrare sedvänjor. från Sydamerika en men representerar ny stor grupp bland invandrare (se närmare kapitel 1).

En mycket liten del av äldre invandrare från Grekland och Turkiet är ensamboende jämfört med i

äldrebefolkningen

dess helhet och även i jämförelse med äldre invand- Övriga rare. Omkring 10 procent i båda dessa var ensamgrupper boende. Bland utländska födda i

medborgare Jugoslavien

och i Sydamerika var en femtedel ensamboende. Aven

denna andel är lägre än bland äldre invandrare i

övrigt. Over hälften av alla äldre invandrare grekiska och tre fjärdedelar av utländska bland dessa bodde medborgare tillsammans med barn eller annan Motsvarande släkting. andel för utländska medborgare födda i var Sydamerika 50 procent, i Jugoslavien 47 och i Turkiet procent 37 procent.

Andelen gifta/samboende minskar med naturligt stigande ålder och mest bland kvinnor som dels har medellängre livslängd, dels ofta är än sin Men detta yngre partner. motsvaras inte av en lika stor av ensamboendet. ökning Med stigande ålder ökar nämligen samboendet med vuxna

Tabell 4.9 Samboendeformer år 1980 för vissa invandrargrupper 65- w år.

Därav Svenska medborgare

Utländska medborgare

Källa: Specialbearbetning av F 0B 80

barn, övrig släkt m.m. successivt och mycket kraftigt efter fyllda 80 och 85 år. I hela riket bodde en fjärdedel av alla i åldern 85 år och äldre tillsammans med någon närstående, medan denna andel i åldern 75-79 år var 10 procent. Bland de äldsta (85 år och äldre) i glesbygden var knappt en fjärdedel gifta/samboende. Av de övriga bodde över hälften tillsammans med vuxna barn, övrig släkt m.m. I tabellerna 4.10 och 4.11 redovisas andelen ensamboende och samboende med barn, övrig släkt m.m. i femårsklasser dels för samtliga äldre efter ortstyp, dels för äldre invandrare.

112 SOU 1985: 31

Tabell 4.10 Ensamboende och samboende med barn, övrig släkt m.m. i befolkningen

65 år och äldre efter ålder, kön och ortstyp år 1980.

Ortstyp Män Kvinnor

Ålder Antal Därav Antal Därav totalt Ensam- Samboende totalt Ensam- Samb.m. boende m. barn, övr. boende barn, övr. släkt m.m. släkt m.m % % % %

Riket

Tätort

Glesbygd

Källa: Specialbearbetning av FOB 80

Samboendet med barn, syskon och övrig släkt har minskat kraftigt de senaste decennierna. År 1954 bodde 27 procent av ålderspensionärerna med sina barn och 16 procent med eller andra Motsvarande andelar år 1975 syskon personer. var nio resp sex procent (tabell 4.12).

visar uppgifterna från folk- och bo- Sammanfattningsvis att äldre människor bor i lika stor stadsräkningen ungefär utsträckning nu som för några decennier sedan i vanliga bostadshushåll. Institutionsboendet har inte ökat trots att äldre under blivit genomsnittligt äldre gruppen perioden - de med andel har ökat allra äldsta hög ensamstående mest. Under samma period har ensamboendet blivit vanligare och andelen äldre som bor med sina barn, syskon eller andra släktingar minskat kraftigt. Detta tyder på att möjför de äldre förbättrats att även vid relativt hög ligheterna ålder och som ensamstående klara sig i eget boende. Ett

SOU 1985: 31 113

Tabell 4.11 Ensamboende och samboende med barn, övrig släkt m.m. bland utrikes

födda 65 -w år efter ålder, kön och nationalitet år 1980.

Medborgar- Män Därav Kvinnor Därav skap Antal ensamb. samb. m. Antal ensamb. samb. m. Ålder totalt barn, totalt barn, övr. släkt övr. släkt m.m. m.m. % % % %

Svenska medborgare

Utländska medborgare

Källa: Specialbearbetning av FoB 80

Tabell 4.12 Samboendeformer för ålderspensionárer åren 1954

och 1975. Procent

Ensamboende samt 19542 19752 närmaste släktskap Totalt M Kv Totalt M Kv mellan pensionären och samboende

Med maka/make + eget/egna barn 11 15 8 5 8 3 Med maka/make + någon 2 2 2 - 1 släkting Med maka/make + annan - - än släkting 1 1 1

Summa 100 100 100 100 100 100

1 avser 67 år och äldre 2 avser 65 år och äldre Källa: Gerdt Sundström, Gamla som bor med sina barn - ett alternativ

till samhällsomsorg. DSF 81/109.

114 SOU 1985: 31

och oberoende liv är också vad de flesta äldre eget boende

föredrar enligt många undersökningar. Möjligheterna att förverkliga detta har förbättrats genom bl.a. bättre ekono-

mi (pension, bostadsstöd), förbättrade bostäder och ut-

byggd offentlig omsorg inom hälso- och sjukvården och

kanske framför allt inom den social-

primärkommunala

tjänsten.

Bostadsförhållanden

Småhusboende är ungefär lika vanligt bland äldre som

Av - med

befolkningen i övrigt. äldrehushållen hushåll

minst 65 år -

en person och äldre bodde 43 procent i småhus år bland hushåll i landet

1980.__Andelen samtliga

var 46 procent. Aven av hushållen som enbart består av

personer 75 år och äldre bor omkring en tredjedel i små-

hus. Småhusboendet är helt dominerande i

glesbygden.

Inte mindre än 96 procent av äldrehushållen i glesbygden bodde i småhus medan andelen i tätorter var 30 procent

(tabell 4.13).

Tabell 4.13 Andel småhusboende bland hushåll med minst en

person 65 år och äldre år 1980. Procent i respektive grupp.

Samtl. hushåll Hushåll m. enbart Hushåll m. enbart m. minst en boende 65-w år boende 75-w år person 65-w år Samtl. Ensamb. Samtl. Ensamb.

Riket totalt 43 36 28 32 28 Utrikes

Källa: FoB 80

i boendevillkoren - Tryggheten uttryckt genom bostadens dispositionsform är mycket hög för de äldre liksom för befolkningen i övrigt. Praktiskt taget alla ägde eller hade förstahandskontrakt på bostaden år 1980. Andelen som ägde sin bostad eller innehade bostadsrättslägenhet var lika stor (56 procent) bland äldrehushållen som bland övriga hushåll (tabell 4.14).

SOU 1985: 31 115

Tabell 4.14 Hushållen efter bostadens dispositionsform år

1980.

Samtl Hushåll med minst en person 65-w år hushåll Samtliga därav

utrikes boende i födda tätorter glesbygd

Antal hushåll (tusental) 3 498 992 52 790 202

[__)ärav i procent

Agare 42 39 29 27 86 Bostadsrättsinnehavare 14 17 19 21 0.4 Hyreskontrakt fastighetsägare 42 42 50 50 9 Ovriga 2 2 2 2 4

Källa: FoB 80

Utrustningsstandard

Bostadsstandarden är generellt hög i landet, men äldre

och fram för allt rörelsehindrade äldre, som mest behöver en modern och välutrustad bostad, bor sämre än befolkningen i övrigt. Bostadsbeståndet har mar-

genomgått kanta förbättringar de senaste årtiondena. År 1960 bodde ungefär 58 procent av hela befolkningen modernt, hade rinnande vatten, avlopp, centralvärme, w.c. och bad eller dusch. År 1975 var andelen 90 procent och enligt 1980 års folk- och bostadsräkning hade andelen ökat till 94 procent

(tabell 4.15).

Särskilt har äldre människors bostadsstandard förbättrats mellan åren 1975 och 1980. Andelen äldrehushåll i moderna bostäder har Ökat från 79 procent till 89 procent.

Med äldrehushåll avses hushåll med minst en person 65 år

och däröver.

Aven om det skett en

utjämning bor äldrehushållen fortfa-

rande sämre än övriga hushåll. Aldrehushållen 28 utgör

procent av landets samtliga hushåll, medan 43 procent av samtliga icke moderna lägenheter bebos av äldrehushåll.

Trots den höjda standarden saknade år 1980 fortfarande omkring 105 000 äldrehushåll modern bostad. Antalet äldre i dessa hushåll uppgick till 137000 personer. En-

samboende äldre hade sämre än sam-

utrustningsstandard boende. Utrustningsstandarden var mycket sämre på landsbygden än i tätorterna. I tätorterna saknade åtta

procent modern bostad medan motsvarande andel i

glesbygden var 25 procent. Den sämsta utrustningsstandar-

116 SOU 1985: 31

Tabell 4.15 Hushåll efter bostadens utrustningsstandard

Antal 1 000-tal

Samtliga Därav boende i hushåll mod lgh halvmod lgh omod lgh Antal antal % antal % antal %

Hushåll m. minst en person 65 - w år 1975 716 79 96 10 100 11 1980 886 89 65 7 40 4

Övr.hushåll 1975 2413 2179 90 115 5 119 5 1980 2 507 2 368 94 75 3 64 3

Källa: FOB 80

Tabell 4.16 Hushåll med minst en person 65 -w år fördelade

efter lägenhetens kvalitetsgrupp år 1980.

Samtl. Hushåll med enbart äldre boende hushåll 2 eller flera ensamboende boende

Tátorter 789 900 213 800 400 300 Därav i procent i

Därav i procent i

Riket Samtliga 991 600 270 800 467 100 Därav i procent i

Därav i procent i

Källa: FOB 80 SOU 1985: 31 1 17

den hade de ensamboende äldre i glesbygd, varav drygt en

saknade modern bostad och var femte bodde omo-

tredjedel

dernt. Aldre invandrare (här utrikes födda) hade en bostadsstandard motsvarande den i tätorterna (tabell 4.16).

Andelen som saknar modern bostad ökar med stigande

ålder. Av 420 000 hushåll med minst en person 75 år och

äldre saknade 13 omkring 56 000 hushåll, modern procent, bostad (tabell 4.17). Av dessa var 40000 hushåll med en-

bart i åldern 75 år och äldre. Av ensamboende i personer

dessa åldrar saknade 40 procent modern bostad i glesbygd

mot 11 i tätorter. Hushåll med minst en person

procent

över 75 år samt utrikes födda hade något bättre bostads-

standard än samtliga äldrehushåll (75-w år).

Tabell 4.1 7 Hushåll med minst en person 75 -w år efter lägen-

hetens kvalitetsgrupp år 1980.

Samtliga Hushåll med enbart äldre boende hushåll (75 -w år)

2 eller flera ensamboende boende

Tätort 330 200 44 800 194 600 Därav i procent i

Därav i procent i

Därav i procent i moderna lgh 87 87 86 halvmod. lgh 8 8 10 omoderna lgh 5 5 4

Utrikes födda 18 200 2 400 8 200 Därav i procent i

Källa: FoB 80

Större delen (69 procent) av de icke moderna bostäderna som bebos av äldre finns i småhus. Av de 428000 äldrehushållen i småhus saknade 17 procent (73 000) modern bostad. Av äldrehushållen i flerbostadshus saknade 6 procent (34 000) modern bostad. Andelen småhusboende som

118 SOU 1985: 31

saknade modern bostad var 24 procent i glesbygd, 12 procent i tätorter och 14 procent bland utrikes födda äldre.

Inom äldregruppen har rörelsehindrade och svårt rörelsehindrade sämre boendestandard än äldre i genomsnitt Svårt (diagram 4.3). Omkring 10 procent (36 000) av rörelse- rörase. hindrade äldre saknar ULF-undersök- “mdmde (65-84 år) enligt ningen modern bostad. Av dessa är omkring 22 000 svårt dvs. beroende av eller av nå- Svår* rörelsehindrade, hjälpmedel

lullrrwâlrszaede

gon annan person för att kunna förflytta sig.

Diagram 4.3 Andel i respektive grupp som saknar modern bostad 1980/81

10-

Samtliga Rörelse- Svårt 16-64 år hindrade rörelsehindrade LÅT; 65-84 år

Aldre människor har också mera sällan tillgång till viss extra utrustning såsom tvättmaskin, frys och diskmaskin i sin bostad än yngre. Detta gäller i än högre grad rörelsehindrade äldre. Med tillgång till tvättmaskin avses även en for hela fastigheten gemensam tvättstuga.

SOU 1985: 31 119

Tabell 4.18 Utrustningsstandard och tillgång till extra utrustning. Procent i resp. redovisningsgrupp (ej institutionsboende)

Saknar Har ej tillgång till modern

därav Rörelsehindrade 9,8 15,4 26,0 94,7 Svårt rörelse-

Hela befolkningen 16-64 år 2,3 4,7 12,5 65,3

Anm. Andelen som saknar modern bostad är lägre än enligt F0B 80 beroende på att personer över 84 år inte omfattas av undersökningen. Källa: ULF 80/81, SCB

Av tabell 4.18 framgår att utöver ensamboende har de äldre som bor tillsammans med barn, syskon, övrig släkt m.m. en sämre boendestandard än de äldre i genomsnitt och mycket sämre än_ samboende/gifta äldre. (Gruppen är i tabellen benämnd Ovriga.) Bostadsstandarden varierar också med socioekonomisk bakgrund. Bland befolkningen 65-84 år har f.d. tjänstemän oftare en fullt modern bostad och i något större utsträckning tillgång till extra utrustning såsom tvättmaskin och frys i sin bostad än f.d. arbetare. Bland f.d. arbetare utan fackutbildning saknar åtta procent modern bostad mot knappt två procent bland tjänstemännen.

U trymmesstandard

Enligt den nu gällande trångboddhetsnormen (norm 2), som formulerats i mitten på 1960-talet, har det skett en väsentlig förbättring av utrymmesstandarden. Enligt denna norm betraktas ett hushåll som trångbott om det finns fler än två boende per rum, kök och Vardagsrum oräknade. Enpersonhushållen kan aldrig vara trångbodda enligt

120 SOU 1985: 31

denna norm. Trångboddheten har minskat från 16 procent av hushållen år 1970 till fyra procent år 1980. Av äldre hushållen är tre procent trångbodda enligt FoB 1980 (tabell 4.19).

Tabell 4.19 Antal hushåll med boende över 65 år, trångboddhet, i glesbygd, tätort, totalt år 1980. Glesbygd Tätort Totalt

småhus övriga % småhus övriga % småhus övriga %

I glesbygd är 6 % av samtliga hushåll och 8 % av samtliga boende trângbodda. l tätort är 4 % av samtliga hushåll och 6 % av samtliga boende trångbodda. Totalt är 4 % av samtliga hushåll och 6 % av samtliga boende trångbodda. Källa: FoB 80

Samtidigt som trångboddheten minskat enligt norm 2 har hushåll med hög utrymmesstandard ökat kraftigt från 15 procent år 1970 till 27 procent år 1980. Med hög

avses mer än ett rum boende ut-

utrymmesstandard per över kök och vardagsrum.

Diagram 4.4 Andelen trångbodda hushåll (enl. norm 2) och hushåll med hög utrymmesstandard åren 1960-1980.

°/o

40 -

30 _ Hushåll med hög utrymmesl standard / / 20 -

l/

I

f? 10 - ,ø*ø

Trån bodda hush II (norm 2) I I I I Å I 1960 1965 1970 1975 1980

Källa: Ds Bo 1983:7

SOU 1985: 31 121

Utvecklingen visar att det är många hushåll som haft möjlighet att skaffa sig väsentligt rymligare bostad än vad

norm 2 förutsätter.

Den relativt höga utrymmesstandarden norm 2 enligt

sammanhänger med att äldrehushållen i allmänhet är

små. Hälften av hushållen består av en person och definie-

ras bort i trångboddhetsberäkningarna. Av alla ensam-

boende äldre bodde år 1980 närmare 30 i ettrums-

procent

lägenheter, ca 135 000 personer (tabell 4.20). Omkring

40 000 av dessa bodde i lägenheter som är mindre än ett

rum och kök, dvs. rum med kokvrå, eller helt

kokskåp utan kokmöjligheter. Av ensamboende äldre invandrare bodde 37 procent i ettrumslägenheter och av dem över en tredjedel i icke fullständiga lägenheter.

Över hälften av alla ensamboende äldre i

ettrumslägenheter var över 75 år. Två tredjedelar av de ensamboende i

ett rum och kök eller mindre var kvinnor.

Tabell 4.20 Äldre enpersonshushåll i ettrumslägenheter år

Antal hus- Därav håll to- i ettrumslgh 1 RK 1 RK talt t?? Antal % Antal Antal

65-w år 467 100 135 200 29 38 900 96 300 75-w år 228000 74 700 33 21 300 53 400 Därav utrikes födda 65 -w år 19 900 7 400 37 2 700 4 700 75-w år 8200 3300 40 1200 2100

1 RK = Lägenheten omfattar ett rum med kokvrå eller enbart ett rum eller kök.

En mycket låg utrymmesstandard hade de ca 15 000 hus-

håll som bestod av två äldre och bodde i ett rum

personer

och kök eller mindre. Av tvåpersonshushållen med enbart äldre boende bodde en tredjedel i två rum och kök. Utrymmesstandarden var något lägre bland utrikes födda

(tabell 4.21).

I mitten på 1970-talet föreslog boendeutredningen en ny

norm som innebär att varje barn och ensamstående vuxen

skall kunna disponera ett eget sovrum, vardagsrum och

kök oräknade (norm 3).

Detta innebär bl.a. att även den som bor ensam skall ha

tillgång till separat sovrum. Den officiella trångboddhets-

122 SOU 1985: 31

Tabell 4.21 Tvåpersonshushåll med enbart boende 65 år och

äldre efter lägenhetens storlek år 1980.

Samtliga Därav utrikes födda Antal hushåll totalt 266 007 12 244 Därav procent boende i lägenhet om

normen har inte höjts till denna nivå, men målet för acceptabel utrymmesstandard enligt norm 3 har successivt försedan år 1970. Av tabell 4.22 framgår att verkligats många hushåll har en väsentligt rymligare bostad än vad norm 2 förutsätter. År 1980 hade nämligen 80 procent av samtliga hushåll en utrymmesstandard motsvarande norm 3. En fjärdedel av hushållen hade en hög utrymmesstandard, dvs. mer än ett rum per boende, kök och vardagsrum oräknade. Enligt norm 3 skulle 29 procent av ensamboende äldre räknats som trångbodda år 1980.

Tabell 4.22 Hushållens utrymmesstandard åren 1970-1980. Procent.

Trångbodda hushåll Hög utrymmesstandardl enligt

Norm 2 Norm 3

1 Mer än ett rum per boende, kök och vardagsrum oräknade. Källa: Ds Bo 1983:7

har ekonomiska orsaker

Låg utrymmesstandard

Låg utrymmesstandard har ofta ekonomiska orsaker. Levnadsnivåundersökningen (LNU) har visat påtagliga skillnader mellan olika socioekonomiska grupper. Enligt LNU är mer utbredd i III än bland trångboddheten socialgrupp de Övriga. Detta gäller såväl i yrkesverksamma åldrar som i åldersgruppen 65-7 6 år.

I åldern 65-84 år fanns enligt ULF 80/81 största andelen (norm 2) bland facklärda arbetare och trångbodda ej lägre SOU 1985: 31 123

tjänstemän, 2,8 respektive 2,3 procent. Andelen trångbodda var lägst, under en procent, bland tjänstemän på hög- och mellannivå samt företagare.

Skillnaderna mellan olika socioekonomiska grupper blir ännu större om i gruppen med låg utrymmesstandard räknas in ensamboende i ett rum och kök. Detta av framgår diagram 4.5.

Diagram 4.5 Andel med låg utrymmesstandard (norm 2 + ensamb. 1 RK) efter socioekonomisk grupp och utbildningsnivå i gruppen 65-84 år. ( ULF 80/81)

Arbetare

Ej facklärda Facklärda

Tjänstemän

Lägre Hög- och mellannivå

Jordbrukare Företagare

Utbildningsnivå

Endast folkskola Mer än folkskola

I 2 4 6 8 10 12 14 16 Procent

Ålderspensionärer med låg eller ingen ATP har mycket

olika och på många håll i landet praktiskt taget inga möjligheter att bära kostnader för en tillfredsställande lägenhet. Trots att KBT-nivån generellt höjts sedan statsbidragsreglerna infördes år 1980 är bostadstilläggen på många håll i landet mycket låga (tabell 4.23).

I januari 1984 hade en av kommunerna fjärdedel KBT som inte översteg det statsbidragsgrundande 8 640 beloppet på kronor per år for ensamstående pensionär. Detta ett ger bidrag på 720 kronor per månad vid oreducerat KBT. I

124 SOU 1985: 31

.ä m3 v v

-nu om H H N

»mn mN H H N

tNN mN H H N

us NN

:om HN H H

L: oN

mxumuumnowmáum

N N v

:m: 2 v H m

v H N H N H

u: 2 HH

mwaåütumäu

:S »H H H H H H N N m

v H m H H H H H

:S oH 2

;Q

N N m H H H

u: 2 NH

HeáwvmmH

H H H H H

Qmâweämvw

N :ü vH cH

H H N N H H H

:NH 2 NH

.§5 n: NH H N m. N H H H N N m N wN

mmsâêsøee

á_

.Sån H m H H. u m m v v N m v m m

HH 2 Nu

.S603

mwamuä .S293 ucTåø

H m H H N N H H H N m oH mN

hus-EEG.:

“Nâassøx

GDFV-lv-tlb GOIF! v

äiøâuønxwtøuøxøm

Håéco

_amoaêäå

NH 8

mâeâmümx veøvoøv

H

.. _SEC N H m. H N m

o

nä.

.SSH

mmumnocopvH mmuonwumxm mmuonorrmc

møøaøoøbo

xmdsEêouw

mvøåøbm

.ömaagåå EHoAxuoam 23,59 -ømøtovøm .amuuoamø mmzñøxcøw uaEHøvH mvnwzoü 09.305 ...ÃEÖH mønoåHmå mvzmzum mmuoøoueü mmuonmiá -zuøsmmxø -..unnovH .Eoñoøwmxø mvømüåmw -uåzxarø

235.5 CMA musa_ musa_ mvwøm mzêm 0.580 masa_ mmumn mHEwH wav.. Z H35. ucuz.: §8_

SOU 1985: 31 125

över hälften av kommunerna understeg det maximala bi- 11 000 kronor år, ca 920 kronor dragsbeloppet per per månad.

J ämförs dessa bidragsbelopp med den genomsnittliga hyreskostnaden i riket år 1983 för lägenheter om 2 rum och kök 1978-1983 visar det att i större färdigställda sig delen av kommunerna hade ett oreducerat KBT inte täckt hyran. I 40 av landets kommuner hade ett oreducerat KBT inte ens täckt kostnaden för en nyproducerad eller 1983 om 1 rum och kök (tabell 4.24). färdigställd lägenhet

Tabell 4.24 Genomsnittlig årshyra år 1983 för lägenheter om 2 RK och 1 RK (nybyggda flerbostadshus efter färdigställande år, allmännyttiga bostadsföretag) samt antal kommuner där max-KBT täcker hyran

Tillgänglighet

och ibland avgörande orsak till att en äldre Bidragande människa hamnar en institution eller blir långvarigt på är att den bostaden brister i liggande på sjukhus egna Av 2 miljoner lägenheter i flerbotillgänglighet. drygt stadshus ñnns en och en halv i hus med minst tre miljon Antalet utan hiss i sådana hus är våningar. lägenheter över 1 miljon, varav drygt 800 000 i trevåningshus och ca 200 000 i hus med minst 4 våningar.

ULF 80/81 bor 320 000 äldre 65-84 år en eller flera Enligt i hus som saknar hiss. Omkring 94 000 av dem trappor upp är rörelsehindrade och 54 000 svårt rörelsehindrade som använder eller behöver hjälp av annan hjälpmedel person för att förflytta sig inom eller utanför bostaden.

Vidare bor 180 000 svårt rörelsehindrade äldre omkring bostäder i som inte kan nås utan att flerfamiljshus passera någon trappa (tabell 4.25).

126 SOU 1985: 31

Tabell 4.25 Bostadens tillgänglighet i flerfamiljshus

Bor ej på botten- Lägenheten ej tillgängvåningen, saknar lig utan att gå i traphiss por

Andel % Antal Andel % Antal

Hela befolkningen 16-64 år 23,8 1 234 000 85,7 4443000 Rörelsehindrade 24,5 50 000 80,0 164 000 Därav svårt rörelsehindrade 20,7 15 000 68,5 51 000 Nedsatt syn 24,2 6 000 86,4 22 000 Hela befolkningen 65-84 år 25,1 321000 87,7 1 123000 Rörelsehindrade 25,5 94 000 85,6 3 17 000 Därav svårt rörelsehindrade 25,1 54 000 83,7 180 000 Nedsatt syn 24,2 17 000 83,5 58 000

Källa: ULF 80/81, SCB

SOU 1985: 31 127

Hälsoförhållanden

Hälsa och åldrande

Den svenska befolkningens hälsa är i ett internationellt

och historiskt perspektiv mycket god. Utvecklingen av

kan som illustration. Tillsam-

medellivslängden tjäna

mans med de övriga nordiska länderna, Nederländerna och Japan har Sverige den i

längsta medellivslängden

världen.

Den har ökat med ca 20 år sedan sekelskiftet och redan då

hade Sverige jämfört med övriga Europa en låg dödlighet. Jordens befolkning har i dag en medellivslängd som motsvarar vad svenska befolkningen hade på 1920-talet.

Sverige hade redan år 1978 uppnått det mål för Europas länder som WHO satt upp for medellivslängden år 2000, nämligen 75 år.

Diagram 5.1 Återstående medellivslängd vid födelsen under

1900-talet

Medellivslängd

80 Kvinnor 70

Män 60

I I I I I l I I 1900 1920 1940 1960 1980 År

Källa: Information i prognosfrågor 1983:2. SCB.

SOU 1985: 31 129

Under 1900-talet har den svenska kvinnan ökat sin medellivslängd med 24 år och mannen med 20 år. Mannens medellivslängd år 1983 var 73,6 år och kvinnans 79,6 år. Kvinnan överlever i dag mannen med sex år. Vid seklets var skillnaden år. Fram till 1950-talet var utbörjan 1,5 vecklingen i medellivslängd parallell för män och kvinnor, därefter stagnerade dödlighetsnedgången för män. Under den senaste femårsperioden 1979-1983 har männens meökat något snabbare än kvinnornas, år dellivslängd 1,1 resp. 0,9 år (diagram 5.1). Numera är varannan kvinna som dör 80 år eller mer och var fjärde kvinna 85 år eller mer. Minskade spädbarnsdödlighet är inte hela förklaringen till att medellivslängden ökat. Också den förväntade livsi vuxen ökar - och längd som återstår ålder både för män kvinnor. Dagens 50-åring har fler år kvar att leva än gårdagens. En 75-årig kvinna i dag kan vänta sig att få leva två år längre än 75-åringen bara för några decennier sedan. Hon väntas ha drygt 10 år kvar att leva. Den 75-årige mannen förväntas leva ytterligare åtta år. Att bli äldre är dock inte detsamma som att bli sjuk och vårdbehövande. Det stora flertalet äldre är aktiva och vitala även vid hög ålder. Resultaten från populationsstudien WO-åringar i Göteborg (H 70) visar att bara tre procent av 70-åringarna finns på institutioner. Hälften av dem har blivit sjuka på äldre dagar. Nio av tio 7 9-åringar bor i egen lägenhet. De flesta av dem är så friska att de klarar sig utan avancerad hjälp hemma. Detta innebär att 80 procent av 79-åringarna klarar sig utanför institution och utan mer omfattande hjälpinsatser. Aven bland de allra äldsta klarar sig många i egen bostad. Av alla som fyllt 90 år bor 29 procent på servicehus med helackordering och omkring 26 procent finns inom långtidssjukvården. Det är en vanlig uppfattning att mänskligt liv består av en uppförsbacke med stegrad funktionsförmåga upp till 20- 25-årsåldern som sedan direkt går över till en utförsbacke då funktionsformågan successivt och med konstant hastighet försämras. Men ju mer forskarna studerar olika funktioner hos människan desto mer talar för att det finns flera faser i livet: - med och Mognadsfasen, uppväxt utveckling. - med bibehållen Platåfasen, funktionsförmåga.

130 SOU 1985: 31

-

Återgångsfasen, då flera funktioner börjar försämras

med en hastighet av någon procent per år. - Slutfasen, då de flesta funktionerna snabbt försämras.

Funktion

Källa: William-Olsson M. Svanborg A: Gammal eller ung på äldre dar. 1984.

Dåligt minne och sämre hör till schablontankeformåga bilden av åldrandet. Man tänker inte sämre eller får dåligt minne enbart for att man blir äldre.

Den intellektuella funktionen är väl bibehållen i upp 70-årsåldern och för många lika god som den genomsnittliga 30-åringens. Men det behövs längre tid för att lösa ett intellektuellt problem.

Om åldrandet skulle fortskrida i samma takt hela tiden utan sjukdomar och olyckor, skulle många 70-åringar kunna blir 115 år. Det är det längsta någon människa levat med säkerhet, och de rapporter från bl.a. Kaukasus som talar om 140-åringar och äldre bör tas med en stor nypa salt.

Erfarenheten visar dock att alla hamnar i en någon gång fjärde fas slutfasen då försämringen sker mycket hastigt. I 75-årsåldern märks att * fler har sjukligheten ökar tecken_ på åderforkalkning i hjärtat, njurarna åldras snabbare. Annu kan forskarna inte peka ut någon bestämd ålder då den sista fasen börjar mer allmänt. Den som leder till att livet slocknar. Givetvis är som blir allt sjukdomar, vanligare i högre åldrar, en bidragande orsak. Men i många fall är nog orsaken att det ena organet efter det andra åldras och till sist inte förmår hålla kroppen vid liv.

SOU 1985: 31 131

De senaste årens forskning, bl.a. H 70, som tre olika följer årskullar 70-åringar födda med fem års mellanrum, visar dessutom att de äldre har blivit vitalare från generation till och håller friskare längre. generation sig Med förbättrad sjukvård kan det ju tvärtom tänks att allt fler sjuka räddas till livet och att det därför skulle bli allt äldre. Men i H 70 märks tecken på en skröpligare inga allmän nedgång av hälsotillståndet mellan årskullarna. Tvärtom kan en utveckling i motsatt riktning skönjas.

Åldrandet kan påverkas

Åldrandet går att påskynda eller fördröja. Det är en av erfarenheterna från H 70.

Givetvis går det inte att göra något åt det genetiskt bundna åldrandet. Men det går att påverka följderna för människans att och vi kan den förmåga fungera påverka delen av åldrandet som beror på yttre faktorer, livsmiljö och livsstilar. Livsstilen t.ex. blandningen av aktivioch laster - ha en större teter, våra matvanor ser ut att betydelse för ålderdomen än många trott. Livsstilen människan tidigt i livet. Men det är först grundlägger på äldre dar då marginalerna krymper som följderna blir synliga. Då är det viktigare än någonsin att träna alla sina funktioner för att hålla sig frisk och vital.

Åldrandet tär i första hand på reservkrafterna, vilket innebär att det finns allt mindre att ta till om något händer. En infektion eller påtvingad kan stjälpa olycka, isolering den som inte har så stora reserver. Exempelvis ett benbrott som tvingar en äldre människa till passivitet kan leda till att även andra funktioner snabbt försämras.

Psykisk och fysisk aktivitet motverkar åldrandet. I H 70 att äldre har ett mer åldrat skelett och en framgår passiva mer åldrad muskulatur än de som ofta är ute och rör sig. Studien har också visat att det högt i åldrarna att upp går träna upp och förbättra muskulaturen ungefär på samma sätt som i yngre år. Personer med intellektuella yrken bibehåller sin intellektuella förmåga längre än andra, vilket talar för att det hjälper med träning.

Påtvingad ensamhet genom förlust av man, hustru eller vänner kan indirekt påskynda åldrandet. H 70 har också visat att änkor och änklingar har en stor överdödlighet. livsstil, blir äter röker och Många ändrar_ passiva, sämre, dricker mer. Ankeståndet är den vanligaste orsaken till att en äldre människa känner sig ensam. Den som lider av

132 SOU 1985: 31

ensamhet konsumerar också mer sjukvård, läkemedel och sociala tjänster än andra jämgamla.

och understimulering försämrar den psykiska Isolering hälsan. Brist på mänsklig kontakt och värme kan hos en människa leda till samma som vid äkta gammal symptom demens. Man räknar med att det på olika institutioner för äldre finns åtskilliga äldre som felaktigt stämplats som De har i stället åldersdementa. en falsk demens en pseudodemens - och skall knappast vårdas på institution. Vad de behöver är mänsklig kontakt, stimulans och delaktighet i livet.

Det finns en rad hinder som gör det svårare for en äldre människa att fortsätta ett aktivt liv i social gemenskap. Hindren är alltifrån och till rent lagar attityder fysiska. Såväl äldre själva som omgivningen undervärderar ofta en äldre människas Men H 70 har visat att många kapacitet. funktioner är väl bibehållna högt upp i åldrarna.

Onödig medicinering och överdiagnostik är ett av de problem H 70 pekat på. En förklaring är svårigheten att skilja från normalt åldrande. En sjuksjukdom onödig domsstämpel och onödig medicinering kan också ge biverkningar som försvårar för äldre att fortsätta ett aktivt liv.

bostäder, dålig belysning, brist på hjälp- Dåligt anpassade medel och hiss, for kort tid vid övergångsställen är exempel på hinder som kan orsaka olyckor som stjälper den äldre eller hindrar honom/henne från aktivitet.

Ohälsa och sjukdomspanorama

Det åldrandet får konsekvenser för funktionsbiologiska

förmågan. Åldersförändringar som sådana i kombination

med tillstötande sjukdomar ökar med stigande ålder.

Aldre människor är dock i lika olika som medelgrunden ålders och yngre människor. De biologiska förändringarna sker nämligen olika snabbt hos olika individer. Problem med hälsan och funktionsförmågan drabbar de äldre mycket olika beroende på villkoren tidigare i livet. Detta framgår bl.a. av statistiska centralbyråns undersökning av levnadsförhållanden (ULF) och Institutets för social forskning levnadsnivåundersökningar (LNU). De båda är intervjuundersökningar med representativt urval av hela befolkningen. De beskriver hälsobrister såsom de upplevs av människorna själva och ger möjlighet att studera ohäl-

SOU 1985: 31 133

sans fördelning i olika befolkningsgrupper relaterat bl.a. till socioekonomisk bakgrund.

Enligt ULF-undersökningen 1980/81 upplever hälften av befolkningen 65-84 år sitt hälsotillstånd som gott. Närmare 40 procent bedömer sig ha en bättre hälsa än sina 14 sitt

jämnåriga. Endast procent upplever hälsotillstånd

som dåligt. Aven bland de äldsta, 80-84 år, bedömer över 40 procent sitt allmänna hälsotillstånd som gott (tabell 5.1). Omkring tre fjärdedelar i åldern 65-84 år uppger sig ha någon långvarig sjukdom. Att denna andel är så hög beror på undersökningens frågeformulering. Under långvarig sjukdom redovisas sjukdom, besvär efter olycksfall, handikapp av olika slag, annan svaghet och regelbunden medicinanvändning. Här ingår således alla typer av hälsobrister även sådana som egentligen inte behöver ha någon större betydelse för välbeñnnandet. Den höga andelen med upplevt gott hälsotillstånd bekräftar också detta.

Bland dem som uppgivit sig ha någon långvarig sjukdom särredovisas de som har svåra eller mycket svåra besvär av sin sjukdom eller p.g.a. långvarig sjukdom är i hög grad hindrade i sina dagliga aktiviteter. Det är dessa två grupper som är mest intressanta att studera närmare. Omkring en fjärdedel av alla i åldern 65-84 år har uppgivit sig ha allvarligare hälsobrister av dessa slag. I åldern 80-84 år var det drygt en tredjedel som hade långvarig sjukdom med åtminstone temporärt svåra eller mycket svåra besvär. För något fler, 40 procent, innebar sjukdomar betydande begränsningar att klara av dagliga sysslor. Bland var med

förtidspensionärer andelen någon långva-

rig hälsobrist betydligt högre. Over 60 procent i åldrarna mellan 45-64 år uppgav svåra eller mycket svåra besvär till följd av långvarig sjukdom och omkring 80 procent anser att de på grund av sjukdom är i hög grad hindrade i sina dagliga aktiviteter eller att arbetsförmågan är i hög grad nedsatt. Delpensionärer eller ålderspensionärer under 65 år har bättre hälsotillstånd. När det gäller förekomsten av långvarig sjukdom som medför svåra eller mycket svåra besvär, eller utgör hinder for sysselsättningar, avviker grupperna inte nämnvärt från befolkningen 16-64 år. Före detta arbetare har i större utsträckning hälsobrister av allvarligare natur än före detta tjänstemän. Andelen bland tjänstemännen är omkring tio procentenheter lägre

134 SOU 1985: 31

,

aza åuâ am m5 man än me.

378 :m må Qom Nam mi.

2:3 :m Now man Qom mä.

En? :m m.: man mä dum

mmuâ mao mä mä då

.Hmpmcowmøommuoviw

.sm

än am 55 p.: S: mmm

.mconxmø

åxå .Gud

md

:m då m2 md...

ämmvø:

vouow

.som då mä mä n:

mânxm vmum

.mcoâuøpüm

?få

mawummmmwx

mo:

:M mä dom mä o.: _

E_

.W373

.N

,som

3 Q5

ømmmøiêwuoápm

mä E;

.saüans

»amuoxaw

.mad

aim

.åiazoga

893m

vmáw

_

.wüwüwmwgoåwm

:om

uwxEnE vmuvia

wo:

:omm:

møcmåzm

aowxsmmcaäømäommchwm

_

.Qom

_Eowäáwmøgmäøücowmø

.EOUMJW

m

”pwøoñnommpovä

3:a man...

aouxswmzøaøm_

Ȋn

Eomvzwååoems

ma:

snäva

ammñøâmämmmmw

Hm ma

Små

u

ämoøä aoåovom sam miaäøm_

mpmxøm uomcøa

...m

»mm H

SOU 1985: 31 135

än bland arbetare (tabell 5.2). Däremot finns det inga större skillnader mellan män och kvinnor eller mellan ensamboende och samboende äldre. Den procentuella an-

delen som uppgivit hälsoproblem är bland kvinnor högre

och ensamboende än bland män och samboende, men dessa

skillnader beror till stor del på att kvinnorna är i genom-

snitt äldre än männen och att det bland ensamboende finns fler kvinnor än män. Siffrorna inom i tabelparentes

len anger hur många procentenheter lägre (-) respektive högre (+) andelen är sedan skillnaderna relaterade till

ålder och kön eliminerats. Dessa skall jämföras med

procenttalet för i åldern 65-84 år.

samtliga

Tabell 5.2 Förekomst av långvarig sjukdom av allvarligare natur. Procent i respektive grupp samt standardvágda skillnader

Har långvarig sjukdom

Med svåra I hög grad besvär hindrad i sina sysselsättningar

Män 26,1 (-2) 26,8 (+1) Kvinnor 30,0 (+2) 25,5 (- 1) Samboende 26,4 ( 0) 22,7 (-2) Ensamboende 30,7 (+ 1) 30,9 (+4) F.d. arbetare ej facklärda 28,8 (+ 1) 26,6 (+2) facklärda 32,2 (+8) 26,2 ( O) Samtliga 29,6 (+2) 26,5 (+ 1) F .d. tjänstemän lägre 23,2 (-5) 21,2 (-4) högre 16,7 (-10) 15,3 (-9) Samtliga 19,1 (+8) 17,6 (-8)

Källa: SCB, ULF 80/81.

De

vanligaste sjukdomarna

Bland de äldre (65-84 år) som hade angivit någon långvarig sjukdom var hjärt-kärlsjukdomar vanligast. Därefter kommer skelettets och rörelseorganens sjukdomar, nervsystemets och sinnesorganens sjukdomar, skador, psykiska besvär och andningsorganens sjukdomar. Samma sjukdomsgrupper är vanligast också bland den yngre befolkningen men de förekommer naturligtvis då i mindre utsträckning (tabell 5.3).

136 SOU 1985: 31

Tabell 5.3 Förekomst av långvariga sjukdomar efter diagnos-

grupper. Procent i resp. åldersgrupp

16-64 år 65-84 år

Hj ärt-kärlsj ukdomar 7 ,9 4 1,9 Skelettets och rörelseorganens sjukdomar 10,9 21,0 Nervsystemets och sinnesorganens sjukdomar (huvudsakligen ögon- och

Källa: SCB, ULF 80/81.

Dessa sjukdomar, sjukdomsgrupper, har också orsakat de hälsobristerna. De svarar för närallvarligaste långvariga mare 80 procent av de sjukdomar som påverkat funktionsförmågan mest bland dem som är hårdast drabbade av långvariga sjukdomar. Detta gäller personer som har en permanent och höggradig nedsättning av arbetsförmågan (16-64 år) eller som är i hög grad hindrade i sina dagliga aktiviteter till följd av långvarig sjukdom (65-84 år).

Bland alla långvariga sjukdomar är hjärt-kärlsjukdomar vanligast förekommande. Studeras däremot sjukdomspanoramat bland dem för vilka långvariga sjukdomar medfört i arbetsförmågan eller betydande begränsningar hinder i sysselsättningen blir bilden en annan. Rörelseorganens sjukdomar blir då den största sjukdomsgruppen. En tredjedel av alla i åldern 16-84 år har angivit rörelsesom främsta orsaken till nedsatt arorganens sjukdomar bets-/sysselsättningsförmåga. Bland de äldre kvinnorna 65-84 år är rörelseorganens sjukdomar den dominerande orsaken. Bland männen i dessa åldrar svarar hjärt-kärlsjukdomar och rörelseorganens sjukdomar för ungefär lika stora andelar. Detta framgår av tabell 5.4.

Sjukdomspanoramat kan också beskrivas utifrån hälsooch av vårdutnyttjandet. Bilden sjukvårdens registrering blir då något annorlunda. Sjukdomar i rörelseorganen har en relativt liten betydelse, medan cirkulationsorganens sjukdomar är den vanligaste orsaken till all sluten vård både hos män och kvinnor i de äldsta åldersgrupperna. Andra vanliga orsaker är tumörer, sjukdomar i andningsoch matsmältningsorganen samt skador. Bland organen kvinnor i åldersgruppen 75-84 år är skador den näst vanligaste anledningen till sluten vård. Den dominerande skadediagnosen är brott på lårbenshalsen (tabell 5.5).

SOU 1985: 31 137

Tabell 5.4 Personer med nedsatt arbetsförmåga resp. som är i hög grad hindrade i sina dagliga aktiviteter till följd av långva-

rig sjukdom. Fördelning efter sjukdom som påverkat mest. Pro-

cent

Män Kvinnor

16-64 65-74 75-84 år 16-64 65-74 75-84 år

Skelettets 0.röre1seorganens sj. 34,0 29,5 23,0 37,0 30,0 24,8 Hjärt-kärlsjukdomar 12,7 32,2 22,7 14,4 25,1 16,3 Nervsystemets och sinnesorganens sjukd. 10,4 8,8 18,8 8,8 13,0 18,2 därav ögonsjukdomar 3,3 2,0 9,0 2,1 4,0 10,7 Skador 8,3 4,1 7,3 6,6 5,3 6,6 Psykiska besvär 8,1 4,5 0,3 7,7 4,2 2,8 Andningsorganens sjukd. 6,3 5,0 4,4 4,3 4,1 2,7

Övriga 20,2 15,9 23,5 21,2 18,3 28,6

Summa 100 100 100 100 100 100 Källa: SCB, ULF 80/81

138 SOU 1985: 31

Tabell 5.5 Utskrivna från sluten vård i 15 sjukvårdsområden

1977 per 1 000 invånare i resp. grupp efter huvuddiagnos

Män Kvinnor

65-74år 75- 84år 85- år 65- 74år 75-84år 85- år

Cirkulationsorganens sjukdomar 59,5 105,6 156,0 34,2 79,2 129,5 Tumörer 25,8 42,7 45,0 20,5 26,3 26,4

Andningsorganens sjukdomar 15,9 30,5 47,5 9,5 15,7 26,7 Skador genom yttre våld 0. förgiftning 14,0 21,9 41,1 15,8 36,0 63,2 Matsmältningsorgagens sjukdomar 25,1 29,9 31,9 15,6 21,6 24,8 Symptom 0. ofullständigt preciserade fall 18,1 29,2 44,3 15,8 26,1 34,7

Rörelseorganens sjukdomar 8,3 9,0 6,6 11,3 12,8 9,9

Källa: SOU 1981:2

Inom den somatiska långtidssjukvården är de

vanligaste

vårdorsakerna och

åldersbçtingade psykiska sjukdomar

hjärt-kärlsjukdomar. Aven inom långtidssjukvården är skador (lårbensbrott) bland de fem vanligaste diagnoserna

(tabell 5.6).

Tabell 5.6 I nneliggande patienter inom somatisk långtidssjuk-

vård april 1983 efter huvuddiagnos

Källa: Patientinventering inom somatisk långtidssjukvård 12 april 1983. Landstingsförbundet. SOU 1985: 31 139

orsakar relativt sett mindre Rörelseorganens sjukdomar belastning på sjukvården, men är ett av de största hälsoproblemen enligt människors egen uppfattning. Rörelseorsjukdomar är även den vanligaste till ganens anledningen förtidspensioneringar och orsakar största antalet sjukskrivningsdagar per år i landet. i rörelseorganen svarade år 1982 för en Sjukdomar tredjedel av alla nybeviljade förtidspensioner och de ökar i betydelse efter 50 års ålder. Att rörelseorganens sjukdomar förekommer oftare bland äldre än hos yngre är förklarligt. De uppkommer sällan plötsligt utan utvecklas successivt under den yrkesverksamma tiden bl.a. till följd av påfrestningar och skador i arbetslivet. Dessa är inom med sjukdomar vanligast yrken många tunga lyft, olämpliga eller ensidiga arbetsställningar och vibrerande arbetsredskap. Det framgår bl.a. av SOFI:s levnadsnivåundersökning (LNU) att rörelseorganens besvär är vanligast inom socialgrupp III, som består av arbetare och småbrukare. Dessutom visar LNU att de redan stora skillnaderna mellan socialgrupperna har ökat ytterligare under det senaste decenniet (Diagram 5.2).

Diagram 5.2 Andelen med mycket värk i skuldror, axlar, rygg eller höfter efter socialgrupp, åren 1968 och 1.981. °/0 Soc gr III

10 -

S oc gr Il 8 _

6-! Soc grl 4 _

2..

så 74 81 68 74 81 År

Källa: SOFI.

Funktionsnedsättningar

Rörelsehinder

Levnadsnivåundersökningar ger också möjlighet att studera konsekvenser av ohälsa i form av sådana funktions-

nedsättningar som nedsatt rörelseförmåga, syn och hörsel.

Enligt ULF 1980/81 är 575 000 personer i den vuxna befolkningen 16-84 år rörelsehindrade. Av dessa är ca

190000 svårt rörelsehindrade. Med rörelsehinder avses

stabila, långvariga nedsättningar av rörelseförmågan.

Som rörelsehindrade betecknas de som inte kan springa en

kortare sträcka (ca 100 m) om man har bråttom och inte

kan obehindrat stiga på en buss eller ta en kortare promenad i någorlunda rask takt. Som svårt rörelsehindrade betecknas de som dessutom behöver hjälpmedel eller hjälp av annan person vid förflyttning.

Diagram 5.3 Personer med rörelsehinder efter kön och ålder

°/o I l 70- I I I I 60 - I I Kvinnor l

,I

50 -

,I

40 -

30 -

20 -

10-

I l l I I l l l l Ålder 20 25 30 35 40 45 50 55 60 65 70 75 80 85

Källa: Levnadsförhållanden, rapport 41, SCB, 1984.

SOU 1985: 31 141

575 000 är rörelsehindrade 290 000 är svårt rörelsehindrade 255 000 behöver käppar, bockar eller rullstol vid förflyttning utomhus 150000 behöver hjälp av annan person vid förflyttning utomhus 160 000 behöver hjälpmedel vid förflyttning inomhus 47 000 behöver hjälp av annan person vid förflyttning inomhus

Rörelsehinder är vanligare bland kvinnor än män och är starkt relaterat till ålder. Fram till 40-årsåldern är det

bara någon enstaka procent som är rörelsehindrad. Därefter sker en ganska snabbt accelererande utveckling. Vid 50-årsåldern är ungefär fem procent av männen och åtta

procent av kvinnorna rörelsehindrade. Vid fyllda 70 år är över 20 av män och kvinnor rörelsehindra-

något procent

de. Vid SO-årsåldern har hälften av kvinnorna och 45

procent av männen rörelsehinder (diagram 5.3).

Detta innebär att merparten rörelsehindrade är äldre

människor. Av samtliga rörelsehindrade är_ närmare två tredjedelar, 370000 personer, mellan 65 och 84 år. Mot-

svarande andel bland svårt rörelsehindrade är tre fjärdedelar, 215 000 personer.

Diagram 5.4 Svårt rörelsehindrade 16-84 år. Fördelning efter

ålder.

Förtidspensionerade

142 SOU 1985: 31

Många av de yngre rörelsehindrade är förtidspensionerade, i åldersgruppen 16-44 år en och i omkring tredjedel åldersgruppen 45-64 år närmare två tredjedelar. Bland dem som är svårt rörelsehindrade i dessa är åldersgrupper det en ännu större andel förtidspensionärer. Se diagram 5.4. Bland delpensionärer 60-64 år och unålderspensionärer der 65 år är i inte vanlinedsättningen rörelseförmågan gare än hos andra i motsvarande ålder. Av de ca 205 000 rörelsehindrade mellan 16-64 år är 10 000 knappt delpensionärer eller ålderspensionärer under 65 år.

Rörelsehinder är vanligare bland ensamboende än samboende (diagram 5.5). Detta bör delvis samman med hänga att detta handikapp är vanligare bland kvinnor än män, speciellt de äldre kvinnorna, och att dessa ofta så småningom blir ensamstående genom att de överlever sina män. Den genomsnittliga livslängden är ju for kvinhögre nor och ofta är också kvinnan yngre än sin make.

Diagram 5.5 Andelen svårt rörelsehindrade efter ålder och samboendeförhållanden.

10 20 30 40 50

45-64 år

Samboende

Ensamb.

65-74 år

Samboende

Ensamb.

75-84 år

Samboende

Ensamb.

SOU 198 5: 31 143

Förutom till åldern är rörelsehinder relaterat till social bakgrund. Skillnaderna är små i de yngre åldersgrupmen de ökar med stigande ålder sannolikt till en perna, del som följd av de långsiktiga effekterna av arbetsmiljön. Detta visar både ULF och LNU. I tabell 5.7 redovisas resultatet från levnadsnivåundersökningar. Socialgrupp III har klart högre andel med rörelsehinder än både socialgrupp I och II.

Skillnaderna är större i de äldre åldersgrupperna och det är framför allt de äldre i socialgrupp III som är drabbade av rörelsehinder. I 55-75 år är andelen åldersgruppen med rörelsehinder 2,5 gånger större i socialgrupp III än i Socialgrupp I.

Tabell 5.7 Relationstall för andelen med rörelsehinder i olika social- och åldersgrupper. Genomsnitt för hela perioden (LN U 1968, 1974 och 1981).

1 Anger relativa avvikelser från andelen (1,0) som gäller för hela befolkningen.

Nedsatt syn Enligt ULF uppgår antalet personer med nedsatt syn till ca 95 000, omkring 1 1/2 procent av befolkningen mellan 16-84 år. De som inte utan svårighet kan läsa vanlig text i dagstidning (med eller utan glasögon) räknas till personer med nedsatt syn. Av de ca 95 000 med nedsatt syn hade omkring 75 000 mer än ledsyn, drygt 10 000 ledsyn och något under 10 000 mindre än ledsyn. Andelen med nedsatt syn i befolkningen ökar med stigande ålder från mindre än en halv procent i åldersgruppen 16-44 år till elva procent i åldrarna 75-84 år.

Av de synnedsatta är 63 procent kvinnor. Det är främst bland de äldsta som kvinnorna dominerar. Det är först efter 70 årsåldern som det sker en av andekraftig ökning len synnedsatta. Det är också först då som skillnaden mellan könen blir mera markant (diagram 5.6 och 5.7).

144 SOU 1985: 31

Diagram 5.6 Personer med nedsatt syn efter kön och ålder

°/o 30-

20-

10-

I I l I l I I I I I I I I 1 Ålder 20 25 30 35 40 45 50 55 60 65 70 75 80 85 Källa: rapport 41, SCB 1984.

Levnadçáörhållanden

Omkring tre 000 av

fjärdedelarg§70 personer) samtliga

med nedsatt är ålde mellan 65-84 år.

syn spensionärer Av dessa är omkring 50000 personer ensamboende. När det gäller synförmågan föreligger det inte några påtagliga

skillnader mellan olika socio- ekonomiska grupper.

Diagram 5.7 Personer 16-84 år med nedsatt syn. Fördelning

efter ålder.

75-84 år

SOU 1985: 31 145

Nedsatt hörsel Enligt ULF-undersökningen har ca sju procent, 460 000 personer nedsatt hörsel. Enligt undersökningen har en person nedsatt hörsel som inte kan höra vad som i ett sägs samtal mellan flera personer även om hörapparat används. Till skillnad från rörelsehinder och nedsatt syn är detta problem mest utbrett bland män, närmare två tredjedelar av alla med nedsatt hörsel är män. Omkring 60 procent av männen med nedsatt hörsel är under 65 år (diagram 5.8).

Diagram 5.8 Personer med nedsatt hörsel efter kön och ålder °/o

50-

40-

30-

20-

10-

. | I I I I I l | I l Y l I ü Ålder 20 25 30 35 40 45 50 55 60 65 70 75 80 85

Källa: Levnadsförhållanden rapport 41, SCB 1984.

I likhet med övriga funktionsnedsättningar ökar hörselproblemen med stigande ålder, men ökningen tidibörjar Bland männen sker en av andelen gare. påtaglig ökning med nedsatt hörsel vid 40-årsåldern. I absoluta tal finns det ungefär lika många personer med hörselnedsättning mellan 16 och 64 år som mellan 65 och 84 år. Till skillnad från nedsatt rörelseförmåga och syn är denna funktionsnedsättning lika vanlig bland ensamboende som bland samboende (diagram 5.9). Att hörselproblemen är vanligare bland män än hos kvin- - bland nor såväl förvärvsarbetande som pensionerade kan förklaras av att männen är och varit mera mycket utsatta för buller i arbetslivet. Nedsatt hörsel förekommer

146 SOU 1985: 31

Diagram 5.9 Personer 16-84 år med nedsatt hörsel. Fördelning efter ålder.

oftare hos arbetare än hos tjänstemän. Av f.d. arbetare i åldern 65-84 år har omkring 20 procent nedsatt hörsel mot ca 14 procent av f.d. tjänstemän.

Utvecklingen mellan åren 1975 och 1982

Frågor om funktionshinder har ställts i ULF-undersökningarna sedan år 1975. I dagsläget kan utvecklingen redovisas fram till och med år 1982 (diagram 5.10). Förändringarna är relativt små. Andelarna med rörelsehinder, nedsatt syn resp. nedsatt arbetsförmåga tycks ha minskat något medan en ökning har ägt rum när det andelen med nedsatt hörsel. gäller personer

SOU 1985: 31 147

Diagram 5.10 Andel handikappade i befolkningen (16-74 år) åren 1975 och 1982. °/o

10 . \ Nedsatt arbetsförmåga

Nedsatt hörsel _---““--_____-:T_§_: i ..* Rörelsehindrade

- jnjuá-å. _ 3?n1.1n Nedsatt syn I I I I I I I 1975 76 77 78 79 ao 81 82 År

Källa: Levnadsförhållanden rapport 41, SCB 1984.

-

Hjälpbehov funktionsförmåga

Av de 575 000 rörelsehindrade är omkring 290000 svårt rörelsehindrade, dvs. de behöver vid förflyttning. I hjälp tabell 5.8 redovisas hur hjälpbehoven varierar med ålder och kön. Omkring 255 000 personer behöver använda käppar, bockar eller rullstol for att ta sig fram när man befinner sig utanför bostaden. Närmare 160000 behöver också något av dessa hjälpmedel även när man befinner sig hemma i bostaden. För drygt 150000 personer räcker inte hjälpmedlen till vid utomhusförflyttningar utan det krävs hjälp av någon annan person. Den värst utsatta gruppen de som inte ens på egen hand kan förflytta sig i sin egen - dessa bostad utgör enligt beräkningar omkring 47 000 personer. Av dessa är ungefär 30 000 kvinnor. Flertalet är - mellan och också gamla ungefär hälften är 75 84 år medan endast var fjärde är under 65 år.

Svårigheter att förflytta sig eller oförmåga att klara av andra bestämda rörelser kan leda till allvarliga problem i det dagliga livet. Till de vardagliga sysslorna som måste klaras av på ett eller annat sätt hör matlagning, inköp av livsmedel, av personlig hygien, av- och påklädning

skötsel

och städning. Aven synskadade kan ha avsevärda svårigheter i samband med detta. I vilken omfattning rörelsehindrade och synskadade upplevt problem med dessa dagliga sysslor framgår av tabell 5.9.

148 SOU 1985: 31

Tabell 5.8 Behov av hjälp vid förflyttningar bland personer som är rörelsehindrade.

Särredovisning efter kön och ålder. Procent.

Förflyttningar Förflyttningar Uppskattat inom bostaden utom bostaden antal rörelse- Använder Behöver Använder Behöver hindrade hjälpme- hjälp hjälpme- hjälp (IOOO-tal) del, tex. av del, tex. av käppar, annan käppar, annan bockar person bockar person eller eller rullstol rullstol

Män

Kvinnor

Båda könen

Samtliga rörelsehindrade 27,5 8,2 44,1 26,6 575 Källa: ULF 80/81, SCB.

SOU 1985: 31 149

Tabell 5.9 Behov av hjälp med vissa dagliga sysslor. Procent av respektive handikappgrupp i åldern 16-84 år.

Kan ej utan hjälp av annan person Uppskatklara av tat antal personer Inköp Mat- Städ- Av- och Person- gruppen av lag- ning påkläd- lig (1 000livs- ning ning hygien tal) medel

Rörelsehindrade 49,5 30,5 61,7 14,4 14,3 575 därav svårt rörelsehindrade 71,0 44,2 77,7 22,9 21,6 290 Nedsatt syn 51,8 34,7 54,5 10,7 11,1 95

Samtliga personer med rörelsehinder eller nedsatt syn 47,7 29,5 59,4 13,6 13,3 625

Källa: ULF 80/81, SCB.

och av livsmedel vållar de största Städning inköp problemen. Omkring 60 procent av__de rörelsehindrade klarar inte av att städa på egen hand. Aven inköp av livsmedel är ofta besvärligt. Närmare hälften (omkring 300 000 personer) av de rörelsehindrade och/eller synskadade behöver här hjälp. Detta problem är mera utbrett bland handikappade kvinnor (53 procent) än hos män (40 procent). När det gäller matlagning gäller det omvända förhållandet. 42 procent av de handikappade männen klarar inte detta på egen hand mot 21 procent bland kvinnorna. Denna skillnad kanske dock snarare speglar traditionella könsroller än olikheter när det konsekvenserna av ett handigäller kapp. Av- och påklädning den resp. personliga hygienen klarar de allra flesta av på egen hand. De ca 13 procent som här uppger svårigheter utgör dock 85000 personer. Dessa lever i en stark beroendeuppenbarligen mycket ställning till andra människor.

De problem som uppstår med de är därdagliga sysslorna emot ganska oberoende av de handikappades ålder. Den yngsta åldersgruppen, 16-44 år, har för flertalet sysslor minst lika stora problem som de äldre handikappade. Ungefär var femte person i denna åldersgrupp uppger, att man inte på hand klarar av den personliga egen hygienen eller av- och påklädning (diagram 5.11).

150 SOU 1985: 31

Diagram 5.11 Behov av hjälp med vissa dagliga sysslor. Perso-

ner med rörelsehinder eller nedsatt syn efter ålder.

10 20 30 40 50 60 70

16-44 år Inköp av Iivsm. Matlagning Städning Av- och påkläd. Personlig hygien

45-64 år Inköp av Iivsm. \ \ Matlagning \\\\\| \\\\| Städning Av- och påkläd. Personlig hygie 65-74 år

Inköp av Iivsm. Matlagning Städning Av- och påkläd. Personlig hygien 75-84 år Inköp av Iivsm.

\\|\\\$I

Matlagning Städning Av- och påkläd.

,UJJIIIIIIII z

Personlig hygien

SOU 1985: 31 151

omvårdnad

Service,

och vård

Särskilda boende- och vårdformer

De allra flesta, drygt 90 procent, av ålderspensionärerna bor som andra i en vanlig bostad och klarar sig utan mer omfattande hjälpinsatser.

Omkring sex av alla över 65 år bor i särskilda procent bostäder och ca fyra procent vårdas inom sjukvårdens institutioner. Till särskilda bostäder räknas här bostäder med till service dygnet dvs. servicehus med tillgång runt, helinackordering (fd. ålderdomshem) och servicehus med För att undvika missförstånd kallas de lägenhetsboende. förstnämnda fortsättningsvis för ålderdomshem.

Ålderdomshemmen är en boendeform för de äldre som inte kan klara ett eget boende och är i behov av stora hjälp- och omvårdnadsinsatser. Personal finns att tillgå dygnet runt. Vid slutet av år 1983 bodde 53 293 personer på ålderdomshem. Medelåldern är hög hos de boende, 73 procent var över 80 år.

hälften av hemmen har tillkommit de senaste 25 Omkring åren. Storleken hemmen varierar från 10 till över 100 på En fjärdedel av hemmen är relativt små, med platser. högst 30 platser. Merparten av de större hemmen, över 50 platser, är byggda efter 1960.

Pensionärerna bor i egna rum, i regel med egen toalett, mera sällan dusch eller bad. På hemmen finns tillgång till bad, gemensam matsal, dagrum och utrymmen för olika aktiviteter. Efterfrågan på ålderdomshemsplatser har minskat. På många håll i landet har köerna försvunnit och det står till och med tomma. Senaste åren har gått platser platsantalet ner med ca 1 000 per år. Hemmen avvecklas, byggs om till servicelägenheter eller får ett mindre platsantal genom ombyggnad. Av den totala nedgången på 2 407 platser åren 1981 och 1982 försvann 501 platser genom att 25 hem lades ned och 307 platser genom ombyggnad till servicehus. Resterande 1 400 platser minskade genom förbätt-

SOU 1985: 31 153

ringsåtgärder inom hemmen. Nya ålderdomshem byggs numera inte. Servicehus med lägenheter började byggas i början på 1970-talet som komplement till det Vanliga boendet och till ålderdomshemmen. År 1976 fanns uppskattningsvis kring 16000 bostäder av servicelägenhetskaraktär. År 1983 fanns det 516 servicehus med totalt 28 500 servicebostäder, dvs. vanliga lägenheter med tillgång till matservering, gemenskaps- och hobbylokaler, sociala tjänster och viss medicinsk vård. Servicehusens utbud av service varierar beroende på aktuella behov och närhet till allmän service, exempelvis post, bank, försäkringskassa, bibliotek, cafeteria etc. Flera kommuner har även samlokaliserat servicehus med lokala sjukhem/vårdcentraler eller ålderdomshem för att få ett gemensamt utnyttjande av lokaler och personal och närhet till vård och service för de boende. Av de boende i servicelägenheter var 51 procent över 80 ar. Enligt socialstyrelsens förteckning omfattade hälften av de servicehus som fanns eller var under ombyggnad vid slutet av år 1981 högst 40 lägenheter. Servicehus med mindre än 20 lägenheter 35 av utgjorde procent samtliga. Omkring 30 procent var större än 60 lägenheter. Enligt kommunernas planer för åren 1983-1987 skulle ytterligare ca 10 600 servicelägenheter byggas. De planerade projekten var till övervägande delen små. Omkring hälften omfattade mindre än 20 lägenheter. Over hälften (55 procent) av de 28500 servicelägenheterna som fanns år 1983 var om minst två rum och kök eller kokvrå. Antalet lägenheter om 1 rum och kök var ca 6100 och antalet ofullständiga ettrumslägenheter med kokskåp eller kokvrå 6 600. Till sjukvårdens institutioner räknas här institutioner inom somatisk långtidssjukvård och sluten psykiatrisk vård. Dessa är inte avsedda för boende även om varaktigt vårdtiderna är långa. Det visar sig dock att många av de äldre patienterna inte har sin bostad kvar, vilket alltså i många fall försvårar en utskrivning till egen bostad trots att detta ur medicinsk synpunkt är möjligt.

Enligt landstingsförbundet patientinventering inom somatisk långtidssjukvård april 1983 var antalet inneliggande patienter 51983, varav 46 143 vårdades på landstingens eller de kommunernas institulandstingsfria egna tioner, 4 400 på servicehus med och 1 440 helinackordering på enskilda sjukhem. Omkring 95 procent av patienterna

154 SOU 1985: 31

var 65 år och äldre. Många av patienterna inom den somatiska långtidssjukvården har lång vårdtid. Av samtliga patienter hade 30 procent en kortare vårdtid än 6 månader. Närmare 40 procent hade vårdats över 2 år och en fjärdedel över tre år. De långa vårdtiderna gällde i synnerhet de äldre patienterna. Endast en tredjedel av sjukvårdshuvudmännens egna platser finns vid lokala sjukhem, resten vid institutioner av sjukhuskaraktär dvs. långvårdskliniker och centrala sjukhem med i huvudsak flerpatientrum.

Antalet vårdplatser inom långtidssjukvården har under åren 1973- 1983 ökat från 34 800 till 48 700 med i genomsnitt 1 400 platser per år. Enligt LKELP 84 beräknas utbyggnaden åren 1984-1988 till 900 platser per år. Den planerade årliga platsökningen ligger nu för första gången i LKELP under den genomsnittliga faktiska ökningen sedan år 1973. Planerna innebär en med 700 neddragning platser per år i förhållande till föregående LKELP. Det är fjärde året i rad som planerna dras ned. I LKELP 80, innan neddragningarna började, beräknades ökningen uppgå till 2 400 platser per år.

Den utbyggnad som sker av vård och omvårdnad i hemmet har medfört att den somatiska långtidssjukvårdens resurser börjat användas på ett mer flexibelt sätt. Dessa utnyttjas för kortare vårdperioder för avlastning av anhörig, komplettering av sjukvård i hemmet, rehabilitering, observation, bedömning av rätt omvårdnadsform etc.

Socialstyrelsen företog i oktober 1982 en inventering av inom sluten psykiatrisk vård. Vid inneliggande patienter inventeringstillfället vårdades 25 394 patienter inom den vården. En fjärdedel hade en psykiatriska av patienterna kortare vårdtid än tre månader. Ovriga, omkring 19 000 kan betraktas som långtidsvårdade. Närmare en tredjedel av dessa hade vårdats över 10 år. Drygt hälften (52 procent) av var över 65 år. Av de totalt 13306 patienterna äldre patienterna vårdades två tredjedelar (8 900) på psykiatriska sjukhus och en tredjedel på sjukhem för lättare psykiskt sjuka (2 800) eller enskilda vårdhem för psykiskt (1600). Många av de äldre hörde till sjuka patienterna gruppen långtidsvårdade. En tredjedel hade diagnosen åldersdemens och en tredjedel schizofreni.

En utveckling mot öppnare vårdformer med decentralisering av resurserna till mindre enheter i människors närmiljö samt ökad samverkan med socialtjänsten är en av de grundläggande principerna för 1980-talets psykiatriska vård. Antalet platser för psykiatrisk vård har minskat från 34000 år 1973 till 24400 år 1983 eller med i genom-

SOU 1985: 31 155

snitt 1 000 platser per år. Under perioden 1984- 1988 planeras en nästan lika stor minskning, nämligen 800 platser per år. Antalet platser år 1988 beräknas till 19 800.

till 90-års ålder bor de i

flesta

vanliga bostäder Upp

För att få en samlad bild över hur stor andel äldre som vistas inom institutioner eller bor i särskilda bostäder har med i ovannämnda

beräkningar orts utgångspunkt pa-

tientinventeringar inom somatisk långtidssjukvård april

1983 och sluten psykiatrisk vård oktober 1982 samt offici-

ell statistik över boende i ålderdomshem och servicehus

december 1982. Dessa uppgifter har relaterats till befolk-

ningen december 1982. Eftersom uppgifterna avser olika

tidpunkter och speglar förhållandena endast vid givna

mättillfällen är siffrorna trots skenbar exakt-

ungefärliga,

het.

Antalet äldre i särskilda boende- och vårdformer var totalt

ca 133 000, varav 85 000 över 80 år. Omkring 53 700 bodde

ålderdomshem och 21 000 i

på servicelägenheter. Omkring

45 200 vårdades inom somatisk långtidssjukvård och ca

13 300 inom psykiatrisk vård.

I åldern 65-79 år är det en mycket liten andel som bor i

särskilda bostäder eller vårdas i institutioner, 5

knappt

Tabell 6.1 Äldre i särskilda boende- och vårdformer år 1982.

Procentuell andel av befolkningen i olika åldersgrupper.

Boende- Ålder vårdform 65-79 80-89 90- 65- 80-

Servicelägenheterl 1,0 3,9 5,1 1,6 4,0

Ålderdomsheml 1,4 12,2 29,1 4,1 13,9 Somatisk lång-

tidssjukvårdz 1,4 8,9 23,9 3,2 10,4

Psykiatrisk vård 0,8 1,5 1,7 0,9 1,5

Summa Särskilda boende-/ vårdformer 4,6 26,5 59,8 9,8 29,8 Antal personer 1000-tal 48.6 67.3 17.3 133.2 84.6 Antal personer i befolkningen 1 000-tal 1 111.6 254.4 29.0 1 395.1 283.5 1 Avser åldrarna 66 år och äldre. 2 Exklusive patienter som vårdats på ålderdomshem.

156 SOU 1985: 31

procent. I åldern 80-89 år bor fortfarande nästan 75 procent i vanligt boende. 10 vårdas inom Omkring procent sjukvårdens institutioner, 12 procent bor på ålderdomshem och 4 procent i Först bland de allra servicelägenheter. äldsta, 90 år och däröver, är det något mer än hälften som i institution eller bor i särskilda bostäder för äldre.

vårdas

Aven i denna åldersgrupp befinner sig största delen på ålderdomshem därnäst kommer långtidssjukvård, servicelägenheter och sist psykiatrisk vård (tabell 6.1).

Andelen som bor i särskilda bostäder eller vistas på institutioner är något mindre bland män än bland kvinnor och skillnaden ökar med stigande ålder. I 65åldersgruppen 79 år var andelen män i särskilda boende- och vårdformer motsvarande andel bland kvinnor var fem fyra procent, procent. I åldern 90 år och äldre var andelen bland männen omkring 50 procent mot 63 procent_bland kvinnorna. Detta framgår av diagram 6.1 där bredd står i staplarnas proportion till andelen män resp. kvinnor i de olika åldersgrupperna.

Diagram 6.1 Andelen äldre i olika boende- och vårdformer °/o 100-

80- 95.9 95.0 78.2 70.9 48.9 36.7

60-

40 -

20 -

Esk \ \\\ \\\\\ \

Kvinno Män Kvinnor Män Kvinnor 65-79 år 80-89 år 90- år

i: Ordinärt boende i: Psykiatrisk vård Somatisk Iångtidssiukvård Servicehus med helinackordering (ålderdomshem) S Servicelägenhet

SOU 1985: 31 157

i denna rikstäckande översikt har måst

Åldersindelningen

till uppgifter i den officiella statistianpassas tillgängliga ken över boende på ålderdomshem resp. servicelägenheter. Åldersintervallerna har därmed blivit stora.

Denna bild med som Visar motsvakompletteras uppgifter rande andelar i femårsklasser samt vid vissa enstaka åldrar. Uppgifterna är hämtade från några specialstudier, SCB:s undersökning av levnadsförhållandena år 1980/81 H 70-undersökningen i Göteborg samt en studie i (_ULF), Orebro kommun.

I har sammanställts från ULF

tabell 6.2 uppgifter 80/81,

som omfattar åldrarna 65-84 år och H 70 där en årskull 70-åringar följts upp mellan åren 1971/72 och 1983/84. Upp till 80 års ålder är det enligt båda undersökningarna en relativt liten andel äldre som bor på institutioner (ålderdomshem och institutioner inom sjukvården) eller i I åldersgruppen 80-84 år bodde ca 15 servicelägenheter. ålderdomshem eller vistades inom sjukvårdens procent på institutioner ULF. Omkring fem bodde i enligt procent service- eller pensionärslägenhet. Av 82-åringarna i H 70undersökningen bodde ca 15 procent på institution eller i servicelägenheter.

Tabell 6 .2 Andelen äldre i olika åldersgrupper resp. viss ålder i särskilda boende-/vårdformer

Ålderdomshem Servicelägenhet Totalt ULF 80/81 institutioner pensionärsläg. inom sjukvården

Ålder

institutioner inom sjukvården

Ålder

Källa: ULF 80/81 samt DSF 1980:4 Frisk eller sjuk på äldre dar och preliminära uppgifter från populationsstudien 70-åringar i Göteborg (H 70).

158 SOU 1985: 31

Av i Orebro kommun samtliga ålderspensionärer bor, liksom i riket, drygt 90 procent i bostäder. till 75 vanliga Upp års ålder var det endast några få procent och i åldern 7 5- 79 år knappt 10 procent som bodde på ålderdomshem eller i servicelägenhet eller vistades på sjukvårdens institutioner. Av diagram 6.2 att andelen i särskilda vårdframgår och boendeformer ökar kraftigt först i åldrarna 85 år och däröver. I åldern 80-84 år bodde närmare 80 i procent vanliga lägenheter. I åldersgruppen 85-89 år hade denna andel minskat till omkring 55 procent.

Diagram 62 Andelen personer i särskilda boende- och vårdformer i olika åldersgrupper i Orebro kommun 1983-12-31 °/o 100-

40-

20-

/ / / / / / / S rå” I? å” 2? §0?

Källa: De äldres boende, rapport 3, Örebro kommun, BM-projektet, Orebro läns landsting och högskolan i Orebro, 1984.

SOU 1985: 31 159

Resultaten från dessa specialstudier visar entydigt att det

är först i åldrarna kring 85 år som institutionsboendet

ökar mer påtagligt.

I nstitutionell omsorg har flera orsaker

Det är ett känt faktum att kvinnor utgör en majoritet av

dem som bor i särskilda bostäder eller vistas på institutioner i de högre åldrarna. Både inom långtidssjukvården och

i servicehus och ålderdomshem kvinnorna 70-75 utgör

av i åldrarna 80 år och äldre.

procent patienter/boende Detta förklaras huvudsakligen av att majoriteten, 65 pro-

av hela befolkningen i dessa åldrar är kvinnor och

cent,

att äldre kvinnor i grad än män är ensammycket högre

stående. Om tas till åldern blir skillnaden dock

hänsyn

liten mellan mån och kvinnor. Detta framgår av mycket

tabell 6.3, där siffrorna inom parentes anger skillnaden sedan tagits till att kvinnorna i är

hänsyn genomsnitt

äldre än männen.

Tabell 6.3 Andelen äldre 65-84 år i särskilda vård- och boen-

efter och socioekonomisk bakdeformer kön, familjesituation

grund

Ålderdomshem Service- och pensiooch institu- närslägenheter tioner inom sjukvården

Samtliga 65-84 år 4,7 2,2 Män 4,0 (-1) 1,9 (O) Kvinnor 5,3 (0) 2,4 (0) Samboende 0,3 (-4) 1,2 (-1) Ensamboende varav 11,3 (+6) 3,8 (+1) ogifta 16,2 (+11) 4,8 (+3) frånskilda 13,9 (+10) 1,8 (-1) änkor, änklingar 9,0 (+2) 3,8 (+ 1) Arbetare 4,5 (O) 2,4 (0) Tjänstemän 2,1 (+2) 1,4 (-1) Jordbrukare 4,7 (O) 3,0 (+ 1) Företagare 2,6 (-2) 1,9 (O) Endast folkskola 5,3 (+ 1) 2,2 (0) Mer än folkskola 1,2 (-4) 2,4 (O)

Siffrorna inom parentes anger köns- och åldersstandardiserade jämförelsetal. Dessa skall jämföras med procenttalet for samtliga i åldern 65-84 år. Källa: ULF 80/81.

160 SOU 1985: 31

Av samboende/gifta äldre finns en mycket liten andel i särskilda boende- och vårdformer. Ensamboende, framför allt ogifta och frånskilda, befinner oftare institusig på tion. Av i åldern 65-84 år återfanns ULF samtliga enligt 80/81 omkring fem procent på ålderdomshem eller sjukhem. Bland ogifta var motsvarande andel 16 och procent bland frånskilda 14 procent. Denna skillnad kvarstår även sedan hänsyn tagits till ålder och kön. Detta torde förklaras av skillnader i hälsotillstånd och att dessa äldre oftare saknar möjlighet till hjälp och stöd i den närmaste omgivningen.

Före detta tjänstemän och äldre med högre utbildning återfinns i mindre ålderdomshem eller utsträckning på sjukhem, men de bor i lika stor utsträckning som äldre i genomsnitt på servicehus och i pensionärslägenheter. Denna skillnad torde i huvudsak bero att dessa på grupper har bättre hälsotillstånd än andra.

De flesta institutionsboende har funktionsnedbetydande sättningar och hälsobrister. Av de ca 60 000 i åldern 65- 84 år som enligt ULF 80/81 vistades på ålderdomshem eller sjukhem hade 84 procent rörelsehinder eller någon långvarig sjukdom som i hög grad hindrade dem i deras dagliga aktiviteter. Motsvarande andel bland ej institutionsboende var omkring 35 procent (tabell 6.4).

Tabell 6.4 Hálsotillstånd bland institutionsboende (ålderdomshem och sjukvårdens institutioner) resp. ej institutionsboende äldre 65*84 år. Procent.

Båda könen Ej instituitions- Institutionsboende boende

Varken rörelsehindrad eller hindrad i sysselsättningar av långvarig

Anser sitt allmänna hälsotillstånd

Källa: Levnadsförhållanden, rapport 43, SCB 1985. SOU 1985: 31 161

oväntat är kanske att inte mindre än en femtedel Något eller drygt 10 000 av dem som bodde på ålderdomshem eller vårdades i sjukvårdens institutioner bedömde sitt hälsotillstånd som Detta behöver dock inte innebära gott. att de var helt friska, men tyder på att institutionsboendet också har andra orsaker än hälsorelaterade.

Flera och särskilda studier som orts de

inventeringar senaste åren visar, att många äldre vistas i onödan på olika vårdinstitutioner. Med detta avses att deras behov av och vård skulle kunna tillgodoses i en hjälp, omsorg bostad, förutsatt att den är lämplig och ändamålsvanlig och att det finns till stöd och hjälp i hemmet. enlig tillgång Det är också dokumenterat i ett flertal studier att vad de flesta önskar är att få bo kvar i sitt eget hem.

En av dessa inventeringar är landstingsförbundets patientinventering inom somatisk långtidssjukvård som våren 1983. Av de 52 000

ordes inneliggande patienterna

var 90 procent över 70 år. En fjärdedel (13 000) av patienterna hade inne mer än tre år, och närmare 6000 legat hade en vårdtid som översteg 5 år. De långa patienter vårdtiderna i synnerhet de äldre patienterna. gällde

Totalt 10000 eller 20 procent av de inneliggande patienterna bedömdes kunna skrivas ut till en annan och for patienten bättre vård- eller boendeform. Omkring 4 000 av dessa ansågs kunna skrivas ut till egen bostad eller servicehus, med andra ord till ett boende utanför sjukvårdens institutioner. till att utskrivning inte hade Anledningen kunnat ske var bl.a. avsaknad av sociala olämplig bostad, kontakter och till stöd och hjälp i det möjligheter egna boendet.

åren 1981 och 1983 studier om äldres

Spri orde 1980,

till service och vård i Sundsvall och i Vetlanda. flyttningar Undersökningen i Vetlanda visar att nästan hälften av alla som till servicehus med helinackordering eller flyttat sjukhem ansågs vara fel placerade efter flyttningen. De flesta var för nivå; 44 av dem som placerade på hög procent till och 52 av till serflyttat sjukhem procent inflyttande vicehus. Liknande resultat har redovisats från studien i Sundsvall. Flera hade kunnat bo kvar i hemmet om ytteromvårdnads- och vårdinsatser hade ordnats där och ligare om bostaden hade anpassats. På båda orterna har därefter systematiskt arbetats med att finna lösningar i det egna hemmet för dem som stått i kö till institutioner och serviceboende. Detta har bl.a. medfört att köerna försvunnit och att det t.o.m. blivit ett visst överskott på platser vid vårdinstitutioner.

162 SOU 1985: 31

Förutom hälsorelaterade faktorer, funktionsnedsättningar, individens sociala situation och bostadsförhållanden är tillgängliga resurser inom vården och omsorgen ofta avgörande för i vilken form hjälpbehoven tillgodoses. Tillgång till öppen vård, social ålderhemtjänst, platser på domshem, lägenheter i servicehus och resurser inom den slutna vården varierar mycket mellan olika kommuner och landstingsområden.

Spri har gjort en jämförelse mellan sjukvårdsområdena av totalt vårdutnyttjande” inklusive primärkommunal äldreomsorg som visar mycket stora skillnader. En jämförelse på kommunal nivå skulle visa än variatiokraftigare ner.

Analysresultaten för Stockholms och Blekinge län får illustrera dessa regionala skillnader. Av 6.4 kan diagram utläsas att i Stockholms län var av sluten utnyttjandet vård totalt sett 7 procent högre än genomsnittet i landet. Den somatiska var 23 långtidssjukvården procent högre än genomsnittet. Somatisk korttidsvård låg 4-6 procent under genomsnittet. Antalet boende ålderdomshem på var 54 procent lägre, medan boende i var 88 servicelägenheter procent högre än genomsnittet.

Antalet patienter i öppen dagvård var 55 procent högre och antalet besök invånare 15 än per procent högre genomsnittet för riket. Andelen personer 80 år och äldre med social hemhjälp låg mer än 30 procent under riksgenomsnittet.

SOU 1985: 31 163

Diagram 6.3 Jämförelse K (snedstreckat) med riket (= 100) samt värden verksamhet. Standardisering för högsta/lägsta per

skillnader i ålders- och könsstruktur. I ndexvärdena avser om ej

annat anges 1983. Jämförelsen avser kostnader (inkl. privat vård), vårddagar, patienter i öppen dagvård samt personer 80 år och äldre med social hemhjälp.

vårdade A / \ 139 172 137 139 212 216 132 W

w

g

ä -130

?v Q

110-

á_ -_ __. -__/á-Å---100

won_ _ __7A_-7

/

r

ø 2:

/ /A - 90

90_ /

I /

b_ S m a 50

eo- Suk- Somatisk affsfllen

v rds- korttidsvård __ / Vård á ___ kostna- Medicin 7°

70- Kirurgi L ?älámââh

derqnk pnva é- °m boende _-

Psyk S I Vård) ”å”

gård

eo

år] ?giiiåiälpt

soü ä] personer 28 24 3 per

. ° _ |nv 810020 f

äga; Exige.

31/12 1982 P9 dag vård per inv (ej stand)

Källa: Hur utnyttjas hälso- och sjukvårdens resurser? Spri 1985.

För Blekinge län gällde i många avseenden motsatta förhållanden. Utnyttjandet av all sluten vård var 10 procent under (diagram 6.3). Den somatiska riksgenomsnittet långtidssjukvården låg 24 procent lägre än genomsnittet. Andelen boende på ålderdomshem låg något över medeltalet, däremot var boendet i servicebostäder 26 procent lägre

än i riket.

Antalet patienter i öppen dagvård var 22 procent högre än

medeltalet. Andelen personer 80 år och äldre med social

var 22 högre än genomsnittet för riket. hemhjälp procent

164 SOU 1985: 31

Diagram 6.4 Jämförelse AB (snedstreckat) med riket (= 100) samt högsta/lägsta värden per verksamhet. Standardisering för

skillnader i ålders- och könsstruktur. I ndexvárdena avser om ej

annat anges 1983. Jämförelsen avser kostnader (inkl. privat vård), vårddagar, patienter i öppen dagvård samt personer 80 år och äldre med social hemhjálp.

vårdade /^\ \ 139 172 137 139 212 216 132

§1 m w w w w Ca m

m M M r -130 M

100_:_:r

___;_y_

__ _å_ __ - 100 _.21_

e

z

Z

4 90

* á _ . Summa 80- Suk- Somatisk / 80 a||s|uien v rds- korttidsvård Vård / / L_ /

kostna- Medicin s ma

70- ; / 70

der Kirurgi

Vägg

(Itnkl

i:- och rIVa á b°e”de

sård) ?Ärligt

så?? få

Social_ °° i s “å” 60

E: få

?åååäáâlgr

1:21

A21: S2e4rvice pallen älva-p

- år

3”

hem bostäder teriöp-°°“

31/12 1982

eâepddgegr

inv (ej

stand)

Källa: Hur utnyttjas hälso- och sjukvårdens resurser? Spri 1985.

Mindre andel äldre i institutioner år 1982 än år 1975

Under 1975-1982 har andelen äldre på sjuårsperioden ålderdomshem eller inom sjukvårdens institutioner minskat något, från nio till åtta procent.

SOU 1985: 31 165

Av diagram 6.5 att denna minskning gäller även i framgår de åldrarna 80-89 respektive 90 år och äldre. högre

Diagram 6 .5 Andelen äldre i olika boende- och vårdformer åren 1975 och 1982

100-

80 - 95.6 96.4 74.4 77.4 42.3 45.3

40-

1975 1975 1982 1975 1982 65-79 år 80-84 år 90- år :l Ordinärt boende inkl. servicelägenheter Psykiatrisk vård Somatisk Iångtidssjukvård Servicehus med helinackordering (ålderdomshem)

Denna jämförelse mellan åren 1975 och 1982 har gjorts med i de föregående avsnitt redovisade utgångspunkt uppgifterna år 1982 samt uppgifter i officiell statistik och i pensionärsundersökningen för år 1975. Den avser institutionellt boende eller vård. Boende i servicelägenheter ingår inte. Servicelägenheterna är avsedda som självständiga bostäder och de boende förutsätts ha mindre omvårdnadsbehov än boende på ålderdomshem. Denna avgränsning gäller dock inte helt i praktiken. Det finns servicehus som är av institutionskaraktär och det finns boende i servicelägenheter som har lika stora omvårdnadsbehov som boende på ålderdomshem. Det statistiska underlaget möjliggör inte av uppdelning servicehusen i olika kategorier, varför dessa helt uteslu-

166 SOU 1985: 31

tits. Eftersom uppgifterna om servicelägenheter avseende år 1975 är mycket osäkra är det inte heller meningsfullt att för dessas del göra motsvarande jämförelse.

Platsantalet ålderdomshem har minskat från 59 891 år på 197 5 till 56 417 år 1982. En motsvarande minskning inom den vården var från 32 271 till 24 850. Inom psykiatriska den somatiska ökade antalet platser långtidssjukvården från 40 337 till 47 745.

Totalt sett har antalet äldre som bor på ålderdomshem eller vårdas inom somatisk långtidssjukvård respektive sluten vård ökat med omkring 3 000 eller närpsykiatrisk mare 3 mellan åren 197 5 och 1982. Under denna procent har antalet äldre relativt sett ökat mycket period mer, 12 vilket innebär att andelen som bor omkring procent, eller vårdas i institutioner är lägre år 1982 än år 1975.

Tabell 6.5 visar ungefärligt antal äldre i olika åldersgrupper som bodde på ålderdomshem eller vårdades i institutioner år 1975 1982. Det framgår att i åldern respektive 65-79 år har antalet minskat med ca 6000 medan det i åldern 80 år och äldre Ökat med ca 9 000. Av denna ökning svarade somatisk för omkring 7 000 och långtidssjukvård ålderdomshem för drygt 2 000, medan den psykiatrisk vården minskade något.

Tabell 6.5 Antal äldre på ålderdomshem respektive vårdade inom somatisk långtidssjukvård och sluten psykiatrisk vård åren 1975 och 1982 (1 000-tal)

1975 1982 Förändring 1975-82

Ålder 65- 80- 90- 65- 80- 90- 65- 80- 90- 79 89 79 89 79 89

Ålderdomshem 19.1 30.5 6.8 14.2 31.1 8.4 - 4.9 + 0.6 +1.6 Som. långtidssjukvård 15.0 17.3 4.9 15.7 22.5 6.9 + 0.7 + 5.2 +2.0 Psykiatrisk 10.9 4.4 0.5 8.9 3.9 0.5 - 2.0 - 0.5 0 vård - › Summa 45.0 52.2 12.2 38.8 57.5 15.8 6.2 + 5.3 +3.6

Befolkning +85.4 +50.9 +7.9

Med till bodde eller vårhänsyn befolkningsförändringen dades omkring 3 procent färre i åldern 80 år och äldre i institutioner år 1982 än år 197 5. Relativa andelar i olika redovisas i tabell 6.6. åldersgrupper

SOU 1985: 31 167

Tabell 6.6 Andel av befolkningen i resp. åldersgrupp i somatisk långtidssjukvård, psykiatrisk vård samt boende på ålderdomshem 1975 och 1982

65-79 80-89 90- 65- 80- 1975 1982 1975 1982 1975 1982 1975 1982 1975 1982 Ålderdomshem 1,8 1,4 15,0 12,2 32,1 29,1 4,5 4,1 16,6 13,9 Somatisk lång-

Antal personer 1000-tal 45.0 38.9 52.2 57.5 12.2 15.9 109.4 112.2 64.4 73.3 Antalet personer i befolkningen 1000-tal 1026.2 1 111.6 203.5 254.4 21.1 29.0 1250.8 1 395.1 224.6 283.5

De som bor eller vårdas i institutioner har blivit genom-

snittligt äldre. År 1950 var t.ex. 38 procent ålderdomspå

hem 67-79 år och endast 6 procent 90 år och äldre. Mot-

svarande andelar år 1982 var 26 resp. cirka 16 En

procent.

jämförelse mellan åren 197 5 och 1982 visar att såväl inom sjukvårdens institutioner som på ålderdomshem har gruppen 80 år och däröver ökat sin andel, medan åldersgrup-

under 80 år minskat (tabell 6.7).

perna

Tabell 6.7 Åldersfördelning bland patienter inom Somatisk

långtidssjukvård och psykiatrisk vård samt boende på ålder-

domshem åren 1975 och 1982

Ålder Ålderdomshem Somatisk lång- Sluten psykiatrisk tidssjukvård vård

1975 1982 1975 1982 1975 1982

-65 2,8 1,51 7,7 5,4 51,1 47,6

2 65-79 32,9 37,1 32,9 33,9 35,2

Antal boende/ patienter totalt 58 010 54 539 40 337 47 745 32 371 25 394 1 2 Avser -66 år Avser 66-79 år

Att allt större andel av äldre, även i de äldsta

åldersgrup-

klarar sig utanför institutioner har sin i

perna förklaring

allmänt förbättrade levnadsförhållanden och ökade möj-

168 SOU 1985: 31

ligheter till vård inom primärvården och korttidsvården samt till hjälp och service genom den sociala hemtjänsten.

Hälso- och

sjukvård

Sluten vård Konsumtion av all sluten vård ökar med stigande ålder, vilket medför att stor del av den slutna vårdens resurser utnyttjas av den äldre befolkningen. Två tredjedelar av all sluten vård konsumeras av den del av som är befolkningen 65 år och äldre. Gruppen svarar for drygt 90 procent av långtidssjukvården och drygt hälften av all korttidsvård

resp. psykiatrisk vård. Åldersgruppen 80 år och äldre, som

utgör 3,4 procent av befolkningen, svarar för närmare 40 procent av all sluten vård. Den konsumerar drygt 60 procent av långtidssjukvård, 19 procent av psykiatrisk vård och 17 procent av korttidsvård. Olika åldersgruppers andel av konsumtion av sluten vård framgår av tabell 6.8. Tabell 6.8 Den procentuella andelen av konsumtionen av sluten vård efter ålder och huvudgrupp år 1982

Ålder Andel (%) Andel (%) av konsumtionen av befolkningen Korttids- Långtids- Psykia- Summa

Andel (%) av Summa 28,7 47,5 23,8 100 Källa: Konsumtion av sluten Vård 1982 per åldersintervall samt framskrivning 1982-1992. Landstingsförbundet 1984. SOU 1985: 31 169

I åldern 65 -69 år motsvarade konsumtionen i medeltal ca sju vårddagar per år 1982. Korttidssjukvården och den psykiatriska vården svarade tillsammans för närmare fem dagar och långtidssjukvården för två. I åldersgruppen 80- 84 år ökar konsumtionen till ca 37 och i dagar åldersgruppen 85 år och däröver till ca 77 dagar per person och år. I dessa två åldersgrupper svarar långtidssjukvården för största delen av vårddagarna, vilket framgår av tabell 6.9.

Tabell 6.9 Vårddagar per invånare efter ålder år 1982

Hela befolkningen 1,3 2,2 1,1 4,6 Källa: Konsumtion av sluten vård 1982 per åldersintervall samt framskrivning 1982-1992. Landstingsförbundet 1984.

Den tidigare refererade undersökningen av Spri, där bl.a. av hälso- och resurser utnyttjandet sjukvårdens följts upp från 1970-talets början till år 1983 visar att andelen äldre patienter ökat inom den slutna korttidsvården. Inom korttidsvården minskade antalet vårdplatser från 44 400 år 1973 till 40400 år 1983. Under perioden har vårdtiderna emellertid förkortats betydligt, vilket innebär att fler får vård i dag än i början på 1970-talet. Det ökade vårdbehovet till följd av att befolkningen blivit äldre har klarats av genom att färre yngre vårdas inom sluten vård. Räknat per invånare vårdades 7 procent färre i sluten korttidsvård år 1981 än i början på 1970-talet. I åldern 75 år och äldre vårdades däremot en procent fler. Av vårddagarna i medicinsk och kirurgisk vård, dvs. sluten korttidsvård konsumerades år 1970 omkring 18 procent av personer som var 75 år och äldre jämfört med 30 procent år 1981. Förändringar i olika åldersgruppers andel av konsumtion av korttidsvård framgår av tabell 6.10.

170 SOU 1985: 31

Tabell 6.10 Vårddagar i medicin och kirurgi efter ålder

Källa: Hur utnyttjas hälso- och sjukvårdens resurser? Spri 1985.

Öppen vård

Tillsammans med den sociala hemtjänsten utgör primärvården basresurserna för samhällets vård, omvårdnad och service till äldre människor. Primärvården har byggts ut kraftigt sedan mitten på 1970-talet och enligt planerna förutsätts en fortsatt komma att ske under utveckling 1980- och 1990-talen. Huvudsyftet är att säkerställa en närservice och hög tillgänglighet inom verksamhetsområden som öppen vård vid vårdcentraler och läkarstationer, sjukvård i hemmet, dagsjukvård och sjukhemsvård.

Den tidigare nämnda uppföljningsstudien av Spri visar att t.ex. antalet läkarbesök i den offentliga öppna vården ökat eller med ca 23 mellan åren 1973 och kraftigt procent 1983. Detsamma gäller besök hos andra än läkare, t.ex. distriktssköterskor och antalet patienter i dagvård och hemsjukvård. Den ökade satsningen på öppen vård kan också utläsas i kostnadsfördelningen mellan oli-

genom förändringarna

ka vårdområden. Oppen vård utanför sjukhus svarade år 1970 för sex procent av hälso- och sjukvårdens kostnader, mot 13 procent år 1983 (tabell 6.11).

Tabell 6.11 Ungefärlig kostnadsfördelning mellan olika vårdområden åren 1970 och 1983

Procentuell andel av hälso- och sjukvårdens totala kostnader 1970 1983

Medicinsk och kirurgisk

Öppen vård utanför

sjukhus 6 13 Källa: Hur utnyttjas hälso- och sjukvårdens resurser? Spri 1985. SOU 1985: 31 171

i hemmet

Sjukvård

Hemsjukvården började bedrivas i mera organiserade former i slutet av 1940-talet. Den betraktades som ett provisorium föranlett av platsbrist inom den slutna långvården. Till hemsjukvårdspatienter hänfördes de som fick ett ekonomiskt bidrag avsett att täcka merkostnader vid vård i hemmet. De eventuella insatser som t.ex. distrikts-

sköterskan orde hos patienten betraktades och rubrice-

rades ej som hemsjukvård. År 1961 utgick hemsjukvårdsbidrag till ca 6 000 personer, varav ca 70 procent vårdades av anhöriga och resten av personal inom den sociala hemhjälpen. Tio år senare hade antalet patienter med hemsjukvårdsbidrag ökat till ca 30 000 och år 1983 till omkring 48 000, varav drygt hälften vårdades av anhöriga. Merparten av patienterna med hemsjukvårdsbidrag är äldre. År 1981 var två tredjedelar av patienterna 65 år och äldre. Mellan åren 1975 och 1981 har de äldre åldersgrupökat sin andel (tabell 6.12). perna

Antal patienter ca 36 000 44 900

Källa: SOU 1977:99 SOU 1983:64

Verksamhetens innehåll och har senaste åren utformning markant ändrat karaktär. Alltjämt förekommer att hemmen det är då att betrakta som en sjukvårdsbidrag utges, bland flera åtgärder. Enbart uppgift om antalet personer med hemsjukvårdsbidrag ger därför inte en heltäckande bild av huvudmannens totala verksamhet med sjukvård i hemmet. Spri har med medverkan från landstingsförbundet företagit en landsomfattande kartläggning våren 1983. Av kartläggningen framgår att sjukvård i hemmet av flertalet huvudmän betraktas som en del av primärvården och som skall ges till den sjuke oavsett ålder, diagnos och sjukdomens varaktighet. Hemsjukvårdsverksamhet finns dock även knuten till sjukhus. Våren 1983 fanns 19 sjukhusanslutna verksamheter, varav elva i Stockholm och Göteborg.

172 SOU 1985: 31

För att kunna vårda sjukare personer i hemmen fordras emellertid att hjälp och service även kan ges på s.k. obekväm arbetstid. Det har också blivit allt vanligare att hjälp kan ges på kvällar, nätter och helger. Hösten 1984 fanns t.ex. 175 primärvårdsbaserade nattpatruller och 14 sjukhusbaserade. Många patienter som vårdas hemma har också behov av social hemtjänst. De flesta kommuner och har landsting därför träffat avtal om samverkan mellan sjukvård i hemmet och social hemtjänst. Hösten 1984 fanns ca 700 vårdplaneringsgrupper i funktion. Grupperna har, beroende på lokala förutsättningar, olika utformning men består alltid av från både socialtjänsten och hälso- och personal sjukvården. En av gruppens viktigaste uppgifter är att i samråd med den enskilde fastställa en individuell vårdplan. Gruppen har också att komma överens om vad som skall göras, när och av vem/vilka.

Dagsjukvård

Dagsjukvård är en relativt ny vårdform, som startade i början av 1950-talet. Dagsjukvård finns i anknytning till lasarett, långvårdskliniker och lokala sjukhem samt inom den psykiatriska vården. Den är ett alternativ till sluten vård och den utgör också ett viktigt stöd och avlastning för anhöriga. Patienterna vårdas på sjukhus dagtid under en eller flera dagar/vecka men bor hemma under nätter och veckoslut. Den största andelen dagsjukvårdspatienter är äldre. I de flesta fall räcker det inte med enbart dagsjukvård utan många har också social hemtjänst och/eller hemsjukvård. För finns statistik sedan år 1980 då ca 3 300 dagsjukvård patienter vårdades dag. År 1983 var antalet per dagsjukvårdsplatser ca 4500. Enligt landstingens planer beräknas omkring 5400 patienter per dag kunna vårdas i dagsjukvård år 1988.

Lákarbesök och kontakter med distriktssköterska ökar med ålder.

stigande

Enligt ULF 80/81 hade närmare hälften av alla i åldern 65-84 år under en konsulterat läkare tremånadersperiod för sjukdom; kvinnor i större utsträckning än män. Andelen med läkarkontakt ökar med stigande ålder. Däremot finns det knappt några skillnader mellan olika socioekonomiska grupper eller efter utbildningsnivå. Besök på akutmottagning är mindre bland än vanligt pensionärer bland befolkningen 16-64 år. Kontakter med distrikts-

SOU 1985: 31 173

sköterska är däremot mycket vanligare bland pensionärer än bland övriga. Omkring 13 procent av alla i åldern 65- 84 år hade under en tremånadersperiod varit i kontakt med distriktssköterska mot fem procent i åldern 16-64 år. En fjärdedel av männen och en femtedel av kvinnorna i åldern 80-84 år hade varit i kontakt med distriktssköterska. Motsvarande andelar i åldersgruppen 65-69 år var fem resp. 12 procent (tabell 6.13).

Tabell 6.13 Utnyttjande av öppen vård under en tremånadersperiod. Procent i respektive grupp av ej institutionsboende

Besökt jour- Konsulterat Varit i konhavande läka- läkare för takt med re eller sjukdom distriktsakutmottagning sköterska

Män

Kvinnor

Samtliga

Källa: ULF 80/81, SCB

Sammanräknas allt sjukvårdsutnyttjande, såväl öppen som sluten vård, visar att 40 undersökningen omkring procent av ej institutionsboende i åldern 65-84 år inte hade utnyttjat någon vård alls.

174 SOU 1985: 31

Social hemtjänst

Social hemhjälp omfattade till en början enbart hjälp i det egna hemmet med personlig omvårdnad, hemmets skötsel, matlagning, m.m. Den tillkom på enskilt initiativ inköp för 65 år sedan, men ingår sedan 1950-talet i den drygt kommunala verksamheten.

Hemhjälpsverksamheten var ursprungligen avsedd för barnfamiljer men har framför allt under 1960-talet förändrats till att i första hand ge service till äldre och handikappade. Verksamheten har successivt utvecklats till en hemtjänst som omfattar skilda former av service och stöd. Den sociala hemtjänsten består av dels den sociala hemhjälpen, där kommunernas anställda utför arbete i den enskildes hem, dels andra verksamheter, som finns i kommundelen/distriktet och som kan nyttjas kollektivt eller enskilt. Som kan nämnas matservice, fotvård, hårvård, exempel gymnastik, bad, bostadsservice, jour, trygghetslarm och telefonservice, kontakt- och aktivitetsskapande insatser samt viss avgränsad service till barnfamiljer. Här kan även ingå ledsagarservice och heminstruktörverksamhet. Syftet med dessa samlade tjänster är att öka möjligheterna till ett normalt liv i vanligt boende även för den som har rätt stora behov av service och hjälp i sin dagliga livsföring.

Hemhjálp

Sedan 1960-talets början, då de flesta kommunerna hade en etablerad hemhjälpsorganisation, har verksamheten byggts ut mycket snabbt. År 1960 ñck 79 000 äldre och social hemhjälp. Tio år senare var antalet handikappade ca 250 000. År 1962 fick sex procent av ålderspensionärerna hemhjälp, år 1970 drygt 20 procent. Under 197 0-talet har både antalet och andelen hjälpta äldre fortsatt att öka något t.0.m. år 1978 då omkring 24 procent av samtliga 65 år och äldre fick Därefter har både antalet och hemhjälp. andelen hjälpta minskat. Samtidigt har dock antalet hjälptimmar per person Ökat, och hjälpen i större utsträckning getts till personer 80 år och däröver (tabell 6.14).

SOU 1985: 31 175

Tabell 6.14 Social hemhjälp till personer 65 år och äldre

Uppgifter om antalet hjälpta 80 år och äldre saknas i den statistiken före år 1982. De senaste årens utreguljära veckling och en jämförelse med pensionärsundersökningen visar dock, att de äldstas andel bland hjälptagarna ökat.

År 1975 fick 40 procent av samtliga 80 år och äldre hemhjälp. År 1982 var motsvarande andel 43 procent och år 1983 omkring 46 procent. Antalet timmar per hjälpt (65 år och äldre) Ökade från 138 till 146 timmar mellan åren 1978 och 1981. (J ämförbar uppgift för senare år saknas.)

Uppgifter från några kommuner där antalet hjälptagare minskat att minskningen till största delen beror tyder på på att lätta hjälpfall, s.k. städärenden, med få hjälptimmar sig Detta antas bl.a. samman avsagt hjälpen. hänga med att nya taxesystem och städning varannan vecka införts.

En undersökning i kommun visar t.ex. att mer- Göteborgs parten av minskningen där åren 1981 och 1982 berodde på att hemtjänsttagare avsagt sig hjälpen. De som sade upp sin hemtjänst hade mindre hjälp, högre inkomster och var yngre än den genomsnittlige hjälptagaren. Ett nytt läge inom hemtjänsten har således uppstått med färre hjälptagare som i stället kräver ökade insatser. En senare undersökning i kommunen (hösten 1984) där hemtjänstens målgrupper jämförts mellan åren 1982 och 1984 visar att åldersgruppen 85 år och äldre ökat sin andel bland hemfrån 16 till 21 Den genomsnittlitjänstkunderna procent. ga hjälpinsatsen per hemtjänstkund ökade från 253 till 289 timmar två år. Några faktorer som detta på påverkat var bl.a. ökat antal i de äldsta åldersgrupperna och ökat antal hushåll med hjälp på kvällar, nätter och helger.

176 SOU 1985: 31

Under 1970-talet har anhörigas formaliserade medverkan i hemhjälpen minskat. År 1973 fick 21000 äldre, drygt åtta procent av samtliga hjälpta, hjälpen av avanhörig lönad som hemsamarit. Tio år senare hade antalet minskat till omkring 8000, tre av knappt procent samtliga hjälpta.

Från att ha varit ett arbete med anställtidigare otrygga ningsför hållanden, ofta tim- eller kortare deltidsanställningar, har en skett mot fastare utveckling anställningsformer. De förändrade av anställningsformerna framgår diagram 6.6. År 1983 uppgick antalet vårdbiträden till ca 64 000, varav drygt 60 procent var deltidsanställda, 20 procent timanställda, 12 procent anhöriga och åtta procent heltidsanställda.

Diagram 6.6 Hemtjánstens personal efter anställningsform, 1970- 1982 Antal anställda (tusental)

80 -

Heltidsanställda 60 - Deltidsanställda

40 -

20 _ Anhöriga avlönade som hemsamariter . *imanställda

u I I I I I 1970 72 74 76 78 80 82

Källa: Sundström, G: De gamla, deras anhöriga och hemtjänsten, 1984.

Andra verksamheter Ovrig service inom den sociala hemtjänsten är numera ofta knuten till en dagcentral/områdeslokal. 60 Omkring procent av sådana tjänster som matservering, fotvård, hobbyverksamhet m.m. utnyttjades år 1983 i dagcentraler. År 1975 fanns det totalt 266 i 95 dagcentraler kommuner. År 1982 var antalet dagcentraler 599 och dessa fanns i 189 kommuner. Merparten, omkring 70 procent bägge åren, fanns i eller i till anslutning ålderdomshem, servicehus eller pensionärshem.

SOU 1985: 31 177

Dagcentralerna är f.n. främst avsedda för äldre, men tanken är att de skall vara för människor i alla tillgängliga åldrar. Dagcentralens serviceutbud skall komplettera befintlig service inom området, varför verksamheten skiljer från kommun till kommun. Vanligt förekommande är sig matservering, bad- och tvättservice, fotvård, hobby- och kurser och underterapiverksamhet, föreningsaktiviteter, Kommunen ansvarar i for dagcentralen hållning. regel men samarbetet med olika föreningar och studieförbund är ofta livligt.

De mest enligt den officiella statistiutnyttjade tjänsterna ken är matservering, sysselsättnings- och fritidsaktiviteter och fotvård i nämnd ordning. Dessa verksamheter förekom år 1983 i de flesta kommuner och utnyttjas av allt fler personer (tabell 6.15).

Sysselsättnings- och fritidsverksamhet 218 52 590

Antalet personer som utnyttjat matservering, hemsändning av färdig måltid, fotvård eller sysselsättning/hobbyverksamhet har fördubblats mellan åren 1975 och 1982.

En mellan och ULF

jämförelse pensionärsundersökningen

80/81 visar att det är de äldsta åldersgrupperna som ökat sitt utnyttjande. (Diagram 6.7) Aven om verksamheterna totalt sett utnyttjas av relativt få har de visat sig ha stor betydelse för de allra äldsta och människor med olika funktionsnedsättningar. Matservet.ex. av fyra procent av alla i åldern 65ring utnyttjades 84 år, medan var tionde i åldern 80-84 år och lika många bland de svårt rörelsehindrade utnyttjade den (tabell 6.16).

Diagram 6.7 Andelen pensionärer som anlitat matservering och fotvård under en tremånadersperiod 1975 och 1980/81

65- 70- 75- ao- 55- Ålder 65- 70- 75- 80- 65- Ålder

69 74 79 84 84 69 74 79 84 84 1975 1980/81

Källa: Levnadsförhållanden, rapport 43, SCB 1985.

Tabell 6.16 Andelen personer 65 -84 år som under en tremånadersperiod anlitat viss kommunal service. Procent av resp. handikappgrupp.

Rörelse- därav Ned- Ned- Upplever i Samtliga hindrade svårt satt satt hög grad 65-84 år rörel- syn hör- nedsatt sehind- sel arbetsförrade måga

Social hemhjälp/ hemsamarit 30,7 38,6 32.6 17,7 28,9 15,0 Matservering 6,4 8,9 6,3 5,1 4,9 4,1 Hemsändning av

Uppskattat antal personer i gruppen (1 000-tal) 370 215 70 225 335 1 280

Källa: ULF 80/81

En annan insats som ökat i omfattning och som medverkat

till ökad för äldre i boende är

trygghet eget trygghetslarm. År 1979 hade 42 av kommunerna larm i lägenheter utan-

SOU 1985: 31 179

utanför servicehus. År 1983 var antalet komlägenheter muner 195. Antalet lägenheter med trygghetslarm var då 11 700.

Aven organiserad telefontjänst i form av pensionärsjour eller telefonservice förekommer i allt fler kommuner. Antalet kommuner med denna tjänst ökade från 132 till 183 mellan åren 1975 och 1983. Antalet personer som var anmälda till telefonservice var drygt 5000 år 1983 mot 2 900 år 197,5. Utöver denna verksamhet förekommer det kontaktverksamhet/väntjänst på många håll i landet. Den bedrivs oftast i olika organisationers regi. Enligt statistikuppgifterna år 1981 hade 216 kommuner rapporterat förekomsten av sådan verksamhet. I hälften av kommunerna svarade Röda Korset och i en femtedel PRO för verksamheten.

men i liten

Många får hemhjälp omfattning

En femtedel av alla äldre har de senaste åren fått social Det rör om ca 300 000 I detta antal hemhjälp. sig personer. alla som under ett år någon gång fått hjälp. I den ingår officiella statistiken finns inte uppgifter om hjälpens vareller Det är dock en relativt liten del aktighet omfattning. som har mer omfattande hjälpbehov och behöver daglig hjälp. ULF 1980/81 hade 15 procent av alla i åldern 65- Enligt 84 år någon gång under en tremånadersperiod anlitat social hemhjälp, kvinnor lite oftare än mån. I den äldsta var andelen omkring 37 Endast en åldersgruppen procent. av 20 i åldern 65-84 år hade fått hjälp minst varannan dag, och i åldern 80-84 år var det inte mer än 12 procent som fått social hemhjälp minst varannan dag (tabell 6.17).

Tabell 6.17 Procentuell andel bland äldre som anlitat social hemhjälp efter kön och ålder

Ålder Någon gång under en tre- Minst varannan dag månadersperiod

Källa: ULF 80/81 180 SOU 1985: 31

Resultatet från H70-undersökningen visar också att upp till 82 års ålder är det relativt få som behöver regelbunden eller mer omfattande hjälp. Av 82-åringarna bodde 1983/84 fortfarande omkring 85 procent i egen lägenhet. Av de hemmaboende behövde 13 procent regelbunden hjälp med personlig omvårdnad, hygien, påklädning, ätande etc. och omkring hälften med hemmets skötsel.

Av dem med hjälp fick en tredjedel en i hjälp gång veckan, ytterligare en tredjedel 2-3 gånger i veckan och endast 12 procent daglig hjälp. Nästan tre fjärdedelar klarade således sitt boende med en mycket begränsad (diahemhjälp gram 6.8).

Diagram 6.8 82-åringar med hemhjälp fördelade efter hjälpens omfattning i tid

2-3 ggr/vecka

Mindre _ än 2 tim/dag

1 gång/vecka

Någon gång/månad

Källa: Preliminära uppgifter från H70-undersökningen 82-åringar 1983/84.

De flesta behöver med hushållsarbetet

hjälp

Merparten av hemhjälpen till äldre och behandikappade står av med såsom hjälp hushållssysslor inköp, matlagning och städning. Detta illustreras i 6.9 som diagram visar hur hemhjälpspersonalens tid fördelar sig en enligt

studie inom socialförvaltning i början av Göteborgs 1980-talet. Drygt 80 procent av tiden gick åt till olika hushållsinsatser. Den dominerande uppgiften var städning, därnäst samt och ärenden. Knappt en femtedel matlagning inköp av tiden användes till omvårdnad samt kontakt personlig och aktiviteter.

Diagram 6.9 Arbetsuppgifter inom den sociala hemhjälpen

Städning

Matlagning

Bäddning

Tvätt och klädvård ärenden

Kontakt - och aktivitet Personlig omvårdnad

Denna bild stämmer väl överens med resultaten från andra liknande undersökningar.

I H 70-undersökningen där olika årskullar 70-åringar under åren har frågan om hjälpbehov ställts med följts upp några års mellanrum. Senaste uppgifterna är från då den första hunnit 1983/84, undersökningspopulationen bli 82 år. Tabell 6.18 visar hur stor andel av de hemmaboende äldre i den första årskullen 70-åringar som ansett ha behov av hjälp med sin personliga vård sig regelbunden och behov av hjälp med olika hushållsgöromål.

182 SOU 1985: 31

Tabell 6.18 Hjälpbehov bland ej institutionsboende äldre vid olika åldrar. Procent

därav behöver regelbunden hjälp med personlig vård (hygien, påklädning, ätande etc.) 2 4 11 13 behöver hjälp med skötsel av hem 18 31 39 49

Källa: Frisk eller sjuk på äldre dar, DSF rapport 1980:4 samt preliminära uppgifter frân H 70-undersökningen.

Det visar sig att åtminstone upp till 75 års ålder klarar sig de flesta utan mera omfattande hjälpinsatser. Då behövde endast fyra procent regelbunden hjälp med personlig hygietc. år senare uppgick denna andel en, påklädning Fyra till 11 för att därefter i 82-årsåldern ha omkring procent, ökat till 13 procent.

Hjälp med skötsel av hemmet var mycket vanligare. Av 75-åringarna behövde ca 30 procent denna hjälp och bland omkring hälften. Dessa hjälpbehov innebär 82-åringarna dock inte att de behöver ofta eller De hjälp regelbundet. som ñck var i stort sett lika många som de daglig hjälp som behövde hjälp med sin personliga vård.

I ULF 1980/81 ställdes frågan om ”man klarar vissa dagutan hjälp till ej institutionsboende med röliga sysslor relsehinder eller nedsatt syn. Denna grupp sammanfaller inte helt med hemtjänstens målgrupper varför resultatet kan vara något annorlunda än om frågan ställts till alla pensionärer. undersökningen vållade städning och inköp av livs- Enligt medel de största problemen. Omkring 60 procent av totalt ca 440 000 äldre med synnedsättning eller rörelsehinder sig inte utan hjälp klara städning. Närmare hälfuppgav ten behövde hjälp med inköp. En fjärdedel uppgav sig behöva med matlagning, medan endast 10 hjälp procent behövde hjälp med personlig omvårdnad, hygien samt avoch påklädning. Behovet av hjälp med hushållssysslorna ökar med stigande ålder, medan andelen som behöver hjälp med personlig omvårdnad är omkring 10 procent oberoende av ålder (tabell 6.19).

SOU 1985: 31 183

Tabell 6.19 Behov av hjälp med dagliga sysslor. Procentuell

andel av ej institutionsboende äldre med rörelsehinder eller nedsatt syn Ålder 65-69 70-74 75-79 80-84 65- Klarar ej utan hjälp

Personlig hygien eller av- och påklädning 8,4 9,3 12,2 10,0 10,2 Uppskattat antal personer med nedsatt syn och rörelsehinder, 1 000-tal 75 108 138 120 440 Antal personer i befolkningen 1 OOO-tal 408 382 280 171 1 242

Källa: ULF 80/81

Som ett led i förändringsarbetet inom den sociala hemtjänsten har Göteborgs kommun våren 1985 gjort en intervjuundersökning bland hemtjänstens kunder för att utröna konsumenternas syn på den service de får och behöver. Beredningen har fått ta del av resultat från preliminära denna undersökning. Av samtliga intervjuade, ett representativt urval på 150 personer, hade 44 med procent hjälp mindre än 2,5 timmar vecka, dvs. i huvudsak per städning varannan vecka. En normal som omfattar hjälpinsats, 2,5-6,5 timmar Vecka, hade 38 procent. En vårdper hög insats, mer än 6,5 timmar per vecka, hade 17 procent.

Bland hjälpinsatserna dominerade städning, och inköp ärenden samt hjälp med tvätt och med matlagning. Hjälp personlig hygien ñck 15 procent och med på- och avklädning fem procent.

På frågan vilken hjälp får man i dag fördelade sig svaren

enligt följande:

Procent

När det gäller ytterligare önskemål om tjänster eller mer av tjänster av något slag kommer hjälp med och städning tvätt högst på listan. En femtedel önskade mer städning

och en tiondedel mer med tvätt. I var önske-

hjälp övrigt

målen mycket få.

Färdtjänst

Färdtjänsten är ett komplement till den allmänna trafik-

avsedd för personer som av handi-

försörjningen på grund kapp har väsentliga svårigheter att förflytta sig eller anli-

ta allmänna kommunikationer. Kommunerna beslutar

vem som är berättigad att utnyttja färdtjänsten. Den färdtjänstberättigade kan företa resor med t.ex. taxi eller speciella färdtjänstfordon, som kan transportera rullstols-

bundna.

Färdtjänsten började utvecklas i mera organiserade

former under senare delen av 1960-talet och har under

70-talet snabbt vuxit ut över landet. SCBs statistik

Enligt

den 31 december 1983 bedrivs i landets samtli-

färdtjänst

ga kommuner.

Totalt 319 000 personer hade färdtjänst år 1983, vilket är

en med ca 100000 sedan år 1977

ökning personer (dia-

gram 6.10).

Diagram 6.10 Antal färdüänstberättigade, åren 1977-1983

Antal personer 350 000

300 000 - j

?i 250000 -

__.._4

200000 -

150000 -

100 000 I I I I , 1977 1978 1979 1980 1981 1982 1983 År ^1- Samtliga 13_ 65- år

Av alla färdtjänstberättigade var drygt 80 procent 65 år och äldre. Av befolkningen i åldern 65-79 år hade 16 tillstånd att använda färdtjänst, och motsvarande procent andel bland dem som var 80 år och äldre var 30 procent. Andelen färdtjänstberättigade i de yrkesverksamma åldrarna, under 65 år, var knappt en procent (tabell 6.20).

Vilka får färdtjänst?

I ULF 1980/81 ställdes om till alla frågor färdtjänst personer 16 och 84 år med rörelsehinder eller nedsatt

mellan

Aven om denna grupp inte helt sammanfaller med syn. färdtjänstens målgrupper belyser undersökningen förhållanden hos merparten av den som färdtjänsten är avsedd för. Andelen bland de intervjuade färdtjänstberättigade motsvarar 200000 i befolkningen 16-84 år. Anomkring talet i riket åren 1980 och färdtjänstberättigade uppgick 1981 till 287 000 295000 personer. De som är färdresp. tjänstberättigade av andra skäl än rörelsehinder eller nedsatt syn och de som är äldre än 84 år ingick inte i undersökningen.

Kvinnor och ensamstående har oftare färdtjänst

ULF-undersökningen fanns det omkring 625000 Enligt personer som var rörelsehindrade eller hade nedsatt syn. Av dessa hade närmare en Andelen tredjedel färdtjänst. är störst i den äldsta åldersgruppen färdtjänstberättigade (75-84 år) både hos män och kvinnor. Som tidigare redovisats ökar också svårighetsgraden av dessa funktionsnedsättningar i de högre åldrarna. Andelen färdtjänstberättigade är betydligt större bland kvinnor än bland män i åldern 65 år och äldre, medan det inte finns någon sådan skillnad mellan könen bland yngre handikappade (tabell 6.21). En förklaring till skillnaden i de högre åldrarna är att där många ensamstående kvinnor. Samboende har ofingår tare tillgång till bil och dessutom en partner som oftast kan bistå vid transporter, varför behovet av färdtjänst är mindre än bland ensamstående. År 1980/81 hade drygt 240 000 av de totalt 625 000 personerna med rörelsehinder och/eller nedsatt syn tillgång till bil. Av dessa var 78 procent samboende och bara 22 procent ensamstående. Andelen som har tillgång till bil minskar också med ål- dern, bl.a. av hälsoskäl de fysiologiska förutsättningarna för försämras, t.ex. reflexer, och hörsel. bilkörning syn

186 SOU 1985: 31

v?

.opnømünm

vmN mä Nv0 HNw www m2 00N

29.09 Soma..

ä ä

EH

H

?I000

m m

I000

mm mä

m0H N00 05. »Np Em

N

mm

00N m0H 00N

HN

nowmmv_

I000

m m

000 m0H.

omv

000m

Ev 0H0 ä_ NOH mNm _ 00H m0H

m

0m NH 0H

mmwgovwa

xmeêwuwñ

mi..

I000 mmm

mN mN

Hmm mmN m0H. m0H m: mmm

H.

om m0 Hw mH mH

umeå

Hm

:mä

vNm

I000 mmm .Bum

mm mm

mmm wow mmm m0H mä

om 3 Hv NH

vmøwsåøx

00N

.xåuopmnøiiox

I000

a. HH.

000 m2 ...mo âm NNm NHH m3

m

0N mN mm 3 mH

§30

m.mN

I000 mmm

Ham mN

mmm

v2:

ma. 03

.Hoüo

HOH 00m

mH mH m: N 0N0 m.

måovaøm

xmáasåå

mHN

I000 mmm mmm mmm

S. 00

mä N00 mHH Em

H.

0H 3 Nm wH mH

annans.

w

m.mH

.Ho

mmm

mm Hv

mvm mNH

mmvw

Hmm

umååvxwx

HOH

03.3 H 0 .än

ml

.H8

än

gåmzmv

amømwäpmm

E0

-amømüvuwu

møzonxøoaw

H

Eovuømamømwøvawm

hoâgnu 3.630

mmzmømmäa

:oo

...mmbmüâb

ha

H55

wcømzaahmøgmømvøpmm oøamâagopümamsuyn. ovmüaøwgoøawnmnuupmm

å

.Hm än

.Hm .m .Hm H

:oo :oo

Hm-NH-mm0H

m om

v01

mmmH

mnlmm

s .HW

2:8 hlmw

.HGHHHHEEOM .Smoåoxøm

HöE

gomåmzwagugmm

om om

okmømñ:

0N©

øovpobmöomm

Hm-NH.mm0H øoøonøämaumxø

mnmnH

aoaowgom uøwcgmgop

ämeüä :§5 :Sch .Hocomän 052515_ .Hoøomuwm

:så :så H35.. H Hauca» _

SOU 1985: 31 187

Tabell 6.21 Personer med färdtjänst bland rörelsehindrade eller synskadade år 1980/81

Uppskattat antal Därav med färdtjänst personer med Andel Antal rörelsehinder el. % nedsatt syn

Båda könen