DO och Nämnden mot etnisk diskriminering : de tre första åren : en utvärdering

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2014

i

52471 Ja.

och

Nämnden mot

etnisk

diskriminering

de

-

tre första åren

En

utvärdering

av

DO-utredningen

SMD

1989:57

S94

Statens offentliga utredningar WW 1989:57

Eg

Arbetsmarknadsdepartementet

DO och

Nämnden mot

etnisk

diskriminering

de tre första åren

-

En av

utvärdering [Dp-utredningen

Stockholm 1989

Allmänna Förlaget har utgivit en bibliografi över SOU och Ds som omfattar åren

1981-1987. Den kan köpas från förlagets Kundtjänst. 106 47 STOCKHOLM. Best. nr. 38-l2078-X.

Beställare som är berättigade till remissexemplar eller friexcmplar kan beställa sådana under adress: Regeringskansliets Rsrvalmingskontor SOU-förrådet 103 33 STOCKHOLM Tel: 08/763 23 20 Telefontid 8” - l2°° (externt och internt) 08/763 10 05 12°” - 16°” (endast internt)

REGERINGSKANSLIETS ISBN 91-38-10385-0 OFFSETCENTRAL ISSN 037s-2s0x Stockholm 1989

Till statsrådet Maj-Lis Lööw

Regeringen bemyndigade den 9 februari 1989 statsrådet Lööw att tillkalla en särskild utredare för att göra en utvärdering av verksamheten hos ombudsmannen och nämnden mot etnisk diskriminering. Med stöd av detta bemyndigande förordnades den 4 april 1989 som utredningsman rättschefen Gertrud Holmquist.

Utredningen har antagit namnet D0-utredningen.

Till sekreterare i utredningen förordnades den 4 april 1989 hovrättsfiskalen Marianne Holmberg.

Utredningen får härmed överlämna betänkandet D0 och nämnden mot etnisk - de tre första åren. diskriminering

Stockholm den 1 september 1989.

Gertrud Holmquist

Marianne Holmberg

Innehåll

Sammanfattning

1 BAKGRUND ll 1.1 mot etnisk diskriminering m.m. 11 Lagen 1.2 DO och nämnden - hur det blev i verkligheten 16 1.2.1 DO 16 1.2.2 Nämnden 17 1.2.3 Kostnader 17 1.3 Budgetpropositionen 1989 18 1.4 Kommissionen mot rasism och främlingsfientlighet (A 1987:05) 18 1.4.1 Kommissionens förslag 18 1.4.2 Remissutfallet 22 1.5 Jämställdhetsutredningen 23 1.6 Några fakta om den allmänna utvecklingen åren 1986 - 1988 24

SYFTET MED UTREDNINGEN - METOD FÖR GENOMFÖRANDET 262 2.1 Syftet 26 2.2 Genomförandet 28

KARTLÄGGNING AV VERKSAMHETEN 1986 - 1989 30 3.1 Dos verksamhet 30 3.1.1 Allmänt 30 3.1.2 Anmälningar och förfrågningar från enskilda 35 3.1.3 Närmare om några generella åtgärder 47 3.2 Nämndens verksamhet 54

SLUTSATSER 55 4.1 Har D0 motsvarat sitt syfte? 55 4.1.1 Allmänt 55 4.1.2 De enskilda ärendena 60 4.1.3 De generella åtgärderna 63 4.1.4 Behov av förändringar? 67

Bilagor

Bilaga 1 Till DO-myndigheten inkomna skrivelser från enskilda, fördelade på sakområden 79 Bilaga 2 Sammanställning av remissyttranden över (SOU 1989:13 och 14) Mångfald mot enfald 81 3 Förkortningar 91 Bilaga

SAMMANFATTNING

1 Bakgrund

För att motverka etnisk diskriminering 1 arbetslivet och på andra områden av samhällslivet inrättades den 1 juli 1986 en ny myndighet, ombudsmannen mot etnisk diskriminering (DO). Som stöd åt ombudsmannen inrättades samtidigt en nämnd mot etnisk diskriminering. Verksamheterna reglerades genom lagen (1986:442) mot etnisk diskriminering. Ombudsmannens verksamhetsområde skulle omfatta hela samhällslivet med undantag för privatlivet. Särskild uppmärksamhet skulle ägnas etnisk diskriminering i arbetslivet. Ombudsmannens uppgift blev att dels i individuella fall ge råd, dels på ett generellt plan bl.a. genom överläggningar och information arbeta för att gällande rättsregler på området iakttas och för att kartlägga behovet av ytterligare åtgärder mot etnisk diskriminering. På arbetslivets område gavs ombudsmannen befogenheter att vid vite förelägga arbetsgivare att till överläggningar med och lämna upplys-

komma

ningar till ombudsmannen. Nämnden gavs tre uppgifter: att pröva besvär över vite som ombudsmannen förelagt, ge ombudsmannen råd i principiellt viktiga frågor samt hos regeringen föreslå författningsändringar eller andra åtgärder som är ägnade att motverka etnisk diskriminering. DO-myndigheten gavs från början tre befattningshavare: Do, en juristhandläggare och en assistent. Arbetsstyrkan har under perioden utökats med en. Nämnden består av tre ledamöter, av vilka ordföranden skall vara lagkunnig och ha erfarenhet som domare.

2 Syftet med utredningen - metod för genomförandet

Redan i samband med tillskapandet av de nya myndigheterna bedömdes en utvärdering böra göras efter cirka tre ár. Enligt direktiven för utredningen skall förändringar av verksamhetens inriktning, dess organisation eller av gällande regler kunna föreslås, om utvärderingen påvisar behov därav. Utvärderingen skall utgöra underlag för riksdagens beslut om den fortsatta verksamheten fr.o.m. budgetåret 1990/91. Av de cirka 2 000 ärenden som registrerats hos DO under treársperioden har 250 avslutade ärenden under perioden 1987 - 30 juni 1989 valts ut stickprovsvis för granskning. Därutöver har samtliga under treársperioden avslutade ärenden avseende pástådd etnisk diskriminering i arbetslivet (198 st) gátts igenom. Medarbetarna hos DO har intervjuats, liksom nämndens ledamöter och sekreterare. samråd har hållits med företrädare för ett tjugofemtal myndigheter och organisationer.

3 Kartläggning av verksamheten 1986 - 1989

3.1 Dos verksamhet

0 Enskilda ärenden - Skriftliga framställningar Av det totala antalet registrerade ärenden hos DO har i runt tal 1 300, dvs. två tredjedelar, anhängiggjorts utifrån av enskilda. Den största ärendegruppen utgörs av pástádd etnisk diskriminering på arbetsmarknaden (212). Härnäst följer gruppen Allmän mot diskriminering svenskar (183) och Övrig olaga diskriminering (151). En närmare redovisning av antal och fördelning på ämnesomraden lämnas i 1. bilaga

Den resterande ärenden innefattar ärenden tredjedelen angående intern administration, Dos publikationer, om Dos medverkan i olika sammanhang samt inbjudningar Dos initiativärenden m.m.

- Telefonrådgivning Mellan 300 och 400 telefonsamtal per månad från enskilda som önskar råd i olika angelägenheter har emot av DO-myndigheten. Myndigheten har telefontagits tid mellan kl. 9 - 12 varje arbetsdag.

0 Generella åtgärder DO har under perioden medverkat som föredragshållare, föreläsare och utbildare vid ett 150-tal arrangemang årligen. under perioden har D0 givit ut fyra tryckta publikationer och 15 stencilerade meddelandeblad. D0 har tagit emot ett betydande antal utländska studiebesökare och medverkat i internationella sammanhang. D0 har under tiden oktober 1987 - februari 1989 varit ordförande i en inom kommissionen mot expertgrupp rasism och främlingsfientlighet (A 1987:05). D0 har haft åtskilliga kontakter med massmedia.

3.2 Nämndens verksamhet Nämnden har under de tre verksamhetsåren hållit fem, tre resp. sex sammanträden. sammanträdena har som regel hållits i Dos lokaler där D0 och hans medarbetare har varit närvarande och informerat nämnden om sin löpande verksamhet. Uppkommande frågor har diskuterats informellt. råd i skriftlig form har inte Några lämnats. Nämnden har inte föreslagit regeringen några Nämnden har inte heller prövat författningsändringar. några överklagade beslut av DO om vitesföreläggande. sådant beslut har meddelats under perioden. Inget

4 Slutsatser

4.1 Dos verksamhet . Utvärderingen ger vid handen att DO-myndigheten har kommit att uppfattas som ett värdefullt inslag i svenskt samhällsliv som bör finnas kvar. Utvärderingen ger också vid handen att DO redan med de arbetsinstrument som lagen mot etnisk diskriminering anvisar och de arbetsmetoder som myndigheten hittills har använt kan åstadkomma goda resultat både i enskilda ärenden och i den opinionsbildande verksamheten. Några behov av förändringar vad gäller lagen eller arbetsmetoderna påvisas inte utom såvitt avser en koncentration av insatserna till några områden i taget och en något mer standardiserad och delegerad handläggning av sådana enskilda ärenden som inte tillhör Dos ansvarsområde. Däremot konstateras att särskilt verksamheten med de enskilda ärendena och telefonrådgivningen har kommit att få en sådan omfattning att det får anses nödvändigt att snarast ge myndigheten en förstärkning på handläggarsidan med minst en person. Det framhålls som angeläget att D0 tillförs lämpliga och tillräckliga resurser för sin informationsverksamhet. En befattning som ställföreträdande D0 anses böra inrättas. Utvärderingen i sig anses inte ha bekräftat behovet av ett lagreglerat förbud mot etnisk diskriminering i arbetslivet. Den korta verksamhetstid som utvärderingen har avsett anses motivera en ny utvärdering, förslagsvis efter ytterligare fem år.

4.2 Nämndens verksamhet övervägande skäl anses tala för att inte nu avveckla nämnden eller förändra dess uppgifter eller sammansättning. I en framtid bedöms dock nämnden kunna avvaras

som självständig myndighet.

5 Förslag

1. Verksamheten hos ombudsmannen mot etnisk diskriminering bör fortsätta. Detsamma gäller åtminstone tills vidare nämnden mot etnisk diskriminering. Någon ändring av lagen mot etnisk diskriminering eller andra lagändringar är inte pákallade. 2. DO-myndigheten bör tillföras åtminstone en handläggare med huvudsaklig inriktning på de enskilda ärendena. Särskilda resurser bör ställas till förfogande för Dos externa information. En befattning som ställföreträdande DO bör tillskapas. Det senare medför ett behov av ändring i ombudsmannens instruktion. 3. Dos och nämndens verksamhet bör utvärderas igen efter ytterligare cirka fem år.

6 Kostnader

Förslaget att förstärka D0-myndighetens personalresurser beräknas medföra ett ökat årligt medelsbehov av ungefär 400 000 kr. avseende löner m.m. Kostnaden bedöms kunna täckas genom en omfördelning inom anslaget E. Invandring under tionde huvudtiteln.

1 Bakgrund

1.1 Lagen mot etnisk diskriminering m.m. Våren 1986 beslöt riksdagen en lag mot etnisk diskriminering (prop. 1985/86:98, SfU 20, rskr. 301, SFS 1986:442). Lagen trädde i kraft den 1 juli 1986. I propositionen anfördes att samhället på olika sätt bestämt måste motverka diskriminering på etnisk grund. Enligt föredragande statsrådet hade lagstiftning därvid en viktig funktion såväl för att ge ett skydd i det enskilda fallet som för att påverka den allmänna inställningen på området. I svensk rätt finns flera lagbestämmelser som är verksamma mot etnisk diskriminering. Ytterligare lagstiftning särskilt riktad mot etnisk diskriminering i arbetslivet hade föreslagits och diskuterats ingående, men enligt statsrådet förelåg då inte någon godtagbar lösning med nya sanktionerade förbudsregler på arbetslivets område. I stället föreslogs i propositionen en lagstiftning med annan inriktning, nämligen att en särskild ombudsman mot etnisk diskriminering skulle tillsättas. Ombudsmannens uppgift skulle vara att från en central placering i samhället och med särskild kompetens genom olika åtgärder motverka etnisk diskriminering i arbetslivet och på andra områden av samhällslivet. Uppgiften skulle bli att dels i individuella fall ge råd, dels på ett generellt plan bl.a. genom överläggningar och information arbeta för att gällande rättsregler på området iakttas och för att kartlägga behovet av ytterligare

åtgärder mot etnisk diskriminering. Verksamheten borde

regleras i lag för att ge uttryck åt den stora vikt som tillmäts aktiva insatser mot etnisk diskriminering. När det gällde ombudsmannens verksamhetsområde angavs att det skulle omfatta hela samhällslivet, eller med andra ord såväl den offentliga sektorn som de delar av samhällslivet där privata verksamheter förekommer.

inte omfattas. Vidare skulle Privatlivet skulle åt en del av ombudsmannen ägna särskild uppmärksamhet arbetslivet. Ombudsmannen samhällslivet, nämligen motverka etnisk disskulle genom olika åtgärder Begreppet etnisk diskriminering gavs kriminering. innebörd som i brottsbalkens samma principiella bestämmelse om olaga diskriminering (16 kap. 9 § brottsbalken, BrB) vilket innebär att diskrimineringär ras, hudfärg, nationellt eller etniskt grunderna ursprung eller trosbekännelse. Ombudsmannens skulle_a1ltsá vara inriktade uppgifter individuella som på generella frågor. I de såväl pá fallen skulle ombudsmannen genom bl.a. råd individuella och medverka till att den som anser sig ha upplysningar blivit diskriminerad kan ta till vara sina rättigheter. På det planet skulle ombudsmannen ta initiagenerella tiv till åtgärder mot etnisk diskriminering genom med myndigheter, företag och organisaöverläggningar tioner och opinionsbildning, information och på genom annat liknande sätt. Arbetslivet skulle som nämnts särskild uppmärksamhet. På det området gavs ägnas ombudsmannen befogenheter att vid vite förelägga att komma till överläggningar med och arbetsgivare lämna upplysningar till ombudsmannen. En viktig uppgift skulle också vara att rapportera till regeringen om behovet av ytterligare lagstiftning eller andra

åtgärder. Samtidigt med ombudsmannen inrättades en särskild nämnd mot etnisk diskriminering. Skälen härför var bl.a. att ge ombudsmannens verksamhet ökad tyngd. Nämnden erhöll tre ledamöter, varav ordföranden skall vara lagkunnig och ha erfarenhet som domare. Nämnden gavs följande tre uppgifter: pröva besvär över vite som ombudsmannen förelagt, ge ombudsmannen råd i principiellt viktiga frågor samt hos regeringen föreslå författningsändringar eller andra åtgärder som är

ägnade att motverka etnisk diskriminering. Beträffande organisationen inrättades både ombudsmannen och nämnden som två nya självständiga myndigheter. Någon saklig anknytning till statens invandrarverk (SIV) eller någon annan myndighet ansågs alltså inte böra komma i fråga. Däremot ansågs det i propositionen till riksdagen att myndigheterna såvitt gällde vissa rent administrativa funktioner och lokalmässigt borde kunna knytas till någon redan existerande myndighet. Beträffande ombudsmannen ansågs det att denne borde förordnas på tre år, samt att något formellt krav på att ombudsmannen skulle vara lagkunnig inte borde uppställas. En utvärdering av den nya verksamheten bedömdes böra göras efter cirka tre år. I fråga om resurserna för ombudsmannens verksamhet anfördes i propositionen att det inte var möjligt att då göra någon bedömning av vilken arbetsbelastning ombudsmannen skulle komma att möta varken i ett inledningsskede eller på några års sikt. Det hårt ansträngda statsfinansiella läget begränsade också de resurser som kunde avsättas för ändamålet. Detta innebar att ett kansli med en handläggare och en assistent borde ställas till ombudsmannens förfogande. För nämndens arbete bedömdes en sekreterare på bisysslebasis behövlig. Ett nytt anslag inrättades under tionde huvudtiteln med benämningen D 7. Ombudsmannen mot etnisk diskriminering m.m. Från anslaget skulle bestridas kostnaderna för ombudsmannen jämte kansli samt nämnden. Det sammanlagda medelsbehovet beräknades inledningsvis till l 653 000 kr., varav 1 625 000 kr. avsåg kostnader för ombudsmannens kansli. vid medelsberäkningen hade därvid beaktats behovet av medel för tjänsteresor i samband med informationsmöten och överläggningar samt för tolkoch översättningsarbete. I den nya lagstiftningen ingick som ett centralt

inslag att enskilda skulle kunna vända sig till ombudsmannen och lämna uppgifter med anknytning till pástádd etnisk diskriminering. Vidare skulle arbetsgivare, utom i vissa undantagsfall, vara skyldiga att lämna uppgifter till ombudsmannen av betydelse för dennes verksamhet. Eftersom det därvid kunde tänkas bli fråga om uppgifter av känslig natur infördes en kompletterande regel i sekretesslagen som utformats i enlighet med den som gäller pá jämställdhetslagens område (9 kap. 21 § SekrL). Genom riksdagsbeslut med anledning av samma proposition ändrades straffmaximum för brottet olaga diskriminering (16 kap. 9 § BrB) från fängelse sex månader till ett år samt kompletterades 1 kap. 3 § skadeståndslagen med en uttrycklig regel om att olaga diskriminering kunde grunda rätt till ideellt skadestånd. Fr.o.m den 1 januari 1987 álades myndigheterna under regeringen att delta i överläggningar enligt lagen mot etnisk diskriminering där deras närvaro pákallas av ombudsmannen mot etnisk diskriminering. Samtidigt erinrades om att det följer av förvaltningslagen (1986:223) att myndigheterna inom ramen för den egna verksamheten skall lämna ombudsmannen eller nämnden mot etnisk den som diskriminering hjälp begärs ( 4 § förordningen (1986:856) om de statliga myndigheternas ansvar för invandrare m.fl.).

Förhistorien i korthet

Lagen mot etnisk av ett diskriminering föregicks flerárigt utrednings- och beredningsarbete. I betänkandet (SOU 1983:18) ggg mot etnisk i diskriminering gggggggiygt föreslog den år 1978 tillkallade diskrimineringsutredningen (f.d. generaldirektören Kjell Öberg) ett förbud för att arbetsgivare diskriminera på etnisk grund. Utredningens lagförslag uppvisade stora likheter

med (1979:1118) om Jämställdhet mellan kvinnor lagen och män i arbetslivet, Det innehöll jämställdhetslagen. sålunda bl.a. ett förbud för arbetsgivare att missgynna arbetssökande eller arbetstagare på etnisk grund, om när missgynnande skulle anses ha presumtionsregler förekommit, om skyldighet att vidta aktiva regler för att skapa relationer mellan olika åtgärder goda etniska grupper på arbetsmarknaden och om skadestånd vid konstaterad diskriminering enligt lagen. Jämställdhetsombudsmannen föreslogs få sitt uppdrag utvidgat till att omfatta övervakning av tillämpningen av den

nya lagen. möttes av en inte obetydlig Utredningsförslaget kritik under remissbehandlingen. Även om det allmänt erkändes att diskriminering på etnisk grund säkerligen är ett problem i arbetslivet, både i anställningssituationen och ansågs det att den pá arbetsplatserna, skulle föranleda mycket stora föreslagna lagregleringen och därför inte kunna bli ett tillämpningssvárigheter verksamt instrument mot etnisk diskriminering. Mot av remissutfallet och efter överläggningar med bakgrund arbetsmarknadens parter samt med invandrarorganisationer och berörda myndigheter, utarbetades inom arbetsmarknadsdepartementet en promemoria (DsA 1985:6) En ombudsman mot etnisk diskriminering. Promemorian innehöll ett förslag till lag mot etnisk diskriminering som i sina motsvarade den lag som sedermera huvuddrag antogs av riksdagen. remissbehandlades. Även mot det Promemorieförslaget anfördes erinringar i olika hänseenden. Av förslaget dessa kan nämnas främst följande. för den som - Lagen tillgodoser inte rättssäkerheten påstås ha diskriminerat någon. - Bristen sanktionsregler kan medföra att effektipå viteten blir lidande. - Risk för med bl.a. andra kompetenskonflikter

ombudsmän och på den offentliga granskningsmyndigheter sektorn föreligger. - Det framstår som oklart hur ombudsmannen skall avsluta sina ärenden och hur aktiv dennes rådgivning får vara utan att medföra risk för skadeståndsskyldighet för staten vid felaktigheter.

1.2 D0 och nämnden - hur det blev i verkligheten

1.2.1 DO Regeringen förordnade dåvarande advokaten Peter Nobel att vara ombudsman fr.o.m. den 1 juli 1986 t.o.m. den 30 juni 1989. Regeringen har därefter genom beslut den 1 juni 1989 meddelat förlängt förordnande för Peter Nobel t.o.m den 30 juni 1990. Ombudsmannen erhöll lokaler på Riddarholmen i Stockholm. Någon administrativ anknytning till någon annan myndighet anordnades inte. Till myndigheten knöts under augusti och september 1986 två ytterligare medarbetare, dels en jurist med bl.a. arbetsrättslig erfarenhet, dels en administratör/assistent. Fr.o.m. den 1 februari 1987 utökades arbetsstyrkan med en halvtidsassistent och fr.o.m. den 11 januari 1988 med ytterligare en halvtidsassistent. Byråsekreterarens arbetsuppgifter har därmed renodlats till att avse främst administrativa och vartefter också i viss mån handläggande uppgifter. För ombudsmannen finns en instruktion, SFS 1988:895. Av instruktionen framgår bl.a. följande. Ombudsmannen förordnas av regeringen för en bestämd tid. Andra tjänster tillsätts av ombudsmannen. Ombudsmannen får bestämma att en annan tjänsteman vid ombudsmannens kansli får utöva ombudsmannens tjänst när denne är förhindrad att göra det. Ärendena avgörs av ombudsmannen. Ärenden som är av det slaget att de inte behöver prövas av ombudsmannen får dock avgöras av

någon annan tjänsteman. Hur detta skall ske anges i arbetsordningen eller i särskilda beslut. DO skall också enligt instruktionen årligen före den 1 september avge en verksamhetsberättelse till regeringen. D0 har lämnat fylliga sådana berättelser avseende de två första verksamhetsáren. Verksamhetsberättelsen avseende året 1988/89 har utredningen inte hunnit få del av. D0 har fastställt en arbetsordning för verksamheten, senast med giltighet fr.o.m. den 1 april 1989.

1.2.2 Nämnden förordnade för tiden den 1 juli 1986 - 30 Regeringen juni 1989 följande tre ledamöter i nämnden: justitierádet Anders Knutsson, ordförande,landstingsrådet Mats O. Karlsson och direktören Monica Herenfels#Röttorp. Genom beslut av regeringen den 1 juni 1989 har nämndens förordnande förlängts att gälla t.o.m. den 30 juni 1992. Som sekreterare åt nämnden har tjänstgjort en hovrättsfiskal på bisysslebasis. Nämnden har fått det bistånd med kansligöromál, som den har behövt, genom Dos kansli. också för nämnden finns en instruktion, SFS 1986:447, senast ändrad 1988:896. Nämnden har i enlighet med instruktionen lämnat årliga verksamhetsberättelser.

1.2.3 Kostnader Följande redovisning avser anslagsposten D 7 (numera E 7) Ombudsmannen mot etnisk diskriminering m.m. (tionde huvudtiteln) under utvärderingsperioden.

Budgetår 1986/87 1987/88 1988/89 1989/90 Anslag 1 653 000 1 996 000 2 081 000 2 343 0 ( 28 000)1 ( 38 000) ( 38 000) ( 38 0 Utfall 1 742 000 2 034 000 2 283 000 ( 31 000) ( 30 500) ( 33 000)

1.3 Budgetpropositionen 1989

I prop. 1988/89:100, bil. 12, s. 54, anförde föredragande statsrådet följande beträffande verksamheten hos ombudsmannen mot etnisk diskriminering: Avsikten var att verksamheten skulle utvärderas under budgetåret 1988/89. Ombudsmannens arbete har under år 1988 varit nära kopplat till den expertgrupp som biträtt kommissionen mot rasism och främlingsfientlighet. Erfarenheterna från det arbetet har i sin tur stor betydelse för DO:s verksamhet. En utvärdering efter bara två verksamhetsår kunde dessutom ge osäkra resultat och jag föreslår därför att verksamheten fortsätter som hittills under hela budgetåret 1989/90. Den aviserade utvärderingen bör påbörjas våren 1989. Resultatet kan då läggas till grund för beslut om verksamheten fr.o.m. budgetåret 1990/91.

1.4 Komissionen mot rasism och främlingsfientlighet (A 1987:05)

1.4.1 Kommissionens förslag Genom beslut den 17 september 1987 bemyndigade regeringen dåvarande invandrarministern, statsrådet Georg Andersson, att tillkalla en parlamentarisk kommission med uppdrag att pröva vilka åtgärder som bör vidtas för att bekämpa rasism och främlingsfientlighet och stimulera till sådana åtgärder. Till ordförande utsågs förbundsordföranden Leif Blomberg. För att biträda kommissionen bildades en expertgrupp med

lsiffran inom parentes avser nämndens andel av verksamh

bl.a. att pröva om gällande lagstiftning kunde uppgift bli effektivare när det gäller att motverka rasism och främlingsfientlighet. Som ordförande i expertgruppen har fungerat ombudsmannen mot etnisk diskriminering, Peter Nobel. Kommissionen avgav i februari 1989 betänkandena (SOU 1989:13 och 14) Mångfald mot enfald, del I och II. Kommissionen har föreslagit bl.a. följande.

Organ med övergripande ansvar för goda etniska relationer

Kommissionen redovisar (del I s.108) att många och enskilda till kommissionen har organisationer framfört önskemål om att kommissionen borde permanentas i form. Därvid har dessa anfört bl.a. att det är någon svårt att veta vart man skall vända sig med synpunkter och angående diskriminering och etniska relafrågor tioner och menat att det därför borde finnas ett samordnande organ med övergripande ansvar för detta. Kommissionen har emellertid för sin del tagit avstånd från detta. Kommissionen anser att det angivna behovet väl inom den nuvarande organisationen och tillgodoses ser inte skäl för att inrätta ett nytt statligt organ. Dels har, anför kommissionen, statens invandrarverk redan i ansvaret för information kring etniska dag relationer, dels tror kommissionen att de nämnda kommer att lösa sig efter hand som DOproblemen ämbetets arbete blir mera känt för allmänheten, liksom dess arbetsfördelning med invandrarverket. Dessutom finns, menar kommissionen, risken att en ständig antirasism-kommission skulle förfela sitt syfte. I stället för att stimulera till ett brett folkligt skulle en sådan kunna tas som ursäkt för att engagemang inte Kommissionen understryker dock göra något själv. att den inte anser situationen tillfredsslutligen

ställande i dag. Regering och riksdag bör därför, anförs det, markera betydelsen av goda etniska relationer bl.a. genom att prioritera frågan högre vid resurstilldelningen till berörda myndigheter.

Lagreglering mot etnisk diskriminering i arbetslivet

Efter att ha redogjort för bl.a. FN:s internationella konvention om avskaffandet av alla former av rasdiskriminering, diskrimineringsutredningens förslag till lagreglering samt uppgifter om diskriminering i arbetslivet som lämnats till kommissionen frán invandrare och deras organisationer anför kommissionen följande (del II s.92 f). Kommissionen konstaterar att det fortfarande är vanligt att invandrare känner sig diskriminerade, trots inrättandet av D0-myndigheten. Invandrarna utgör otvivelaktigt en utsatt grupp på arbetsmarknaden. Kommissionen ifrågasätter om inte en civilrättslig lagstiftning på området redan av det skälet skulle kunna motiveras. Kommissionen bedömer dessutom att Dos möjligheter att sätta kraft bakom orden skulle främjas om effektiva rättsmedel gjordes tillgängliga. Kommissionen fortsätter: Vi noterar att den utformning, som diskrimineringsutredningen gav sitt förslag till lag mot etnisk diskriminering i arbetslivet, mötte omfattande kritik av remissinstanserna. Däremot delade många av dessa i princip utredningens uppfattning om att en lagstiftning behövdes. Den av departementschefen år 1970 (prop. 1970:87) förordade principen om att undvika ett ingripande lagstiftningsvägen i arbetslivet måste numera, efter tillkomsten av 1970-talets omfattande arbetsrättsliga lagstiftning, bedömas vara utan större självständig tyngd.

Kommissionen framhåller avslutningsvis att den inte med detta menat att föregripa den förestående utvärde-

ringen av Dos arbete men vill dock betona att en uppstramning på lagstiftningssidan bör övervägas och att utvärderingen bör beakta om ett ytterligare lagligt stöd behövs för Dos verksamhet. Kommissionen har inte lagt fram några lagförslag.

DO och FN:s rasdiskrimineringskonvention m.m.

Kommissionen har också tagit upp en speciell fråga med anknytning till Dos verksamhet (del I s.98, del II s. 98).

Enligt FN:s rasdiskrimineringskonvention skall en

särskild kommitté följa och bevaka att medlemsstaterna efterlever konventionen. Enligt Artikel 14 får konventionsstaterna medge att kommittén får ta emot och pröva framställningar från enskilda personer eller grupper av personer, som påstår att de har varit utsatta för kränkning av de rättigheter som konventionen ger. Sverige har lämnat sitt medgivande till kommitténs behörighet härvidlag. Enligt Artikel 14:2 kan den konventionsstat, som har medgett kommittén behörighet, upprätta eller utse ett organ inom sitt nationella rättsväsen, som är behörigt att motta och pröva framställningar från enskilda som anser sig kränkta och som uttömt andra tillgängliga inhemska rättsmedel. Om klaganden inte får sitt fall tillfredsställande reglerat genom ett sådant organ, har han dock rätt att hänskjuta ärendet till kommittén inom sex månader (Artikel 14:5). Kommittén får inte pröva framställningar från en klagande, om den inte har utrönt att klaganden har uttömt alla tillgängliga rättsmedel. Undantag kan göras om detta skulle vara oskäligt tidskrävande (Artikel 14:7a). Kommissionen har framfört den åsikten att Dos ämbete vore ett lämpligt sådant särskilt organ som konventionen anvisar enligt Artikel 14:2 och föreslår att

denna möjlighet övervägs. Kommissionen har vidare framfört uppfattningen att möjligheten att i det svenska rättssystemet införa någon form av grupptalan vid brottet hets mot folkgrupp bör övervägas (del I s. 97 f, del II s. 97 f). Detta skulle, enligt kommissionen, kunna ske antingen genom att någon enskild tillåts att driva process för gruppens räkning eller att en organisation kan få talerätt för gruppen. Samtidigt bör, anför kommissionen, gruppen eller dess företrädare ha möjlighet att söka råd och hjälp hos diskrimineringsombudsmannen att utföra sådan talan. Det understryks att D0 måste ha självständig rätt att göra en egen bedömning av sakens processbarhet innan han går med på sådant biträde.

1.4.2 Remissutfallet Sjuttiofem remissinstanser har av arbetsmarknadsdepartementet anmodats eller beretts tillfälle att yttra sig över kommissionsrapporterna. Utredningen har genom departementet beretts tillfälle att ta del av de remissvar, som hunnit komma in under utredningens arbete (ca 60 st). En sammanställning av remissyttrandena i de delar dessa berör en lagreglering mot etnisk diskriminering i arbetslivet samt Dos ämbete som särskilt organ enligt FN-konventionen redovisas i bilaga 2. Ett tjugofemtal remissinstanser har tagit upp kommissionens överväganden om ett lagreglerat förbud mot etnisk diskriminering i arbetslivet. Hälften av dessa, till vilka hör de allmänna domstolarna,domstolsverket och sveriges Advokatsamfund samt Kommunoch Landstingsförbunden, stöder mer eller mindre uttryckligt kommissionens uppfattning att frågan om ett lagstadgat förbud bör tas upp till förnyat övervägande. Några anser att lagstiftningsåtgärder bör vidtas

Hit hör LO, Röda korset och Svenska kyrkans omgående. centralstyrelse samt några invandrarorganisationer. Ytterligare andra, t.ex. rikspolisstyrelsen (RPS), arbetsdomstolen (AD), jämställdhetsombudsmannen (JämO) och SACO/SR, ställer sig med Centralorganisationen olika mera tveksamma till behovet av motiveringar särskild och förordar att resultatet av lagstiftning den pågående utvärderingen av Dos verksamhet avvaktas. En remissinstans, SAF, avstyrker efter en ingående analys att frågan om lagstiftning utreds på nytt. att Dos ämbete I fråga om kommissionens förslag skulle vara lämpligt som särskilt organ enligt FN:s rasdiskrimineringskonvention har ett tiotal remissinstanser sig. Förslaget tillstyrka av RPS, de yttrat allmänna domstolarna, Sveriges advokatsamfund och Röda Korset. Sveriges Radio och juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms universitet är tveksamma till förslaget. Kommissionens tankar om att DO skulle kunna vara biträde till en eller dess företrädare, då talan grupp förs mot brottet hets mot folkgrupp, har inte föranlett kommentarer från någon remissinstans.

1.5 Jämställdhetsutredningen (A 1988:01)

Genom beslut den 9 juni 1988 bemyndigade regeringen det statsråd som har till uppgift att föredra ärenden att tillkalla en särskild enligt jämställdhetslagen utredare med att utvärdera lagen (1979:1118) om uppdrag jämställdhet mellan kvinnor och män i arbetslivet. Utredaren borde enligt direktiven (Dir. 1988:33) kartlägga den hittillsvarande tillämpningen av lagen, analysera innebörden av de resultat kartläggningen ger samt av denna analys föreslå de förändpå grundval av lagen som kan anses påkallade för att lagen ringar skall bättre kunna uppfylla sitt ändamål att främja kvinnors och mäns lika rätt i fråga om arbete, arbets-

villkor och utvecklingsmöjligheter i arbetet. Frågorna om ett förbättrat skydd mot trakasserier till följd av en påstådd diskriminering enligt lagen samt om lagstiftning som ett medel att komma till rätta med trakasserier på arbetsplatserna som har anknytning till kön (s.k. sexuella trakasserier) bör övervägas särskilt. Utredaren bör även i övrigt lämna förslag till förändringar som kan göra lagstiftningen mer verksam och ändamålsenlig när det gäller att hindra könsdiskriminering och skynda på utvecklingen i riktning mot jämställdhet i arbetslivet. Därvid bör uppmärksamhet ägnas åt frågan huruvida den sakkunskap som finns representerad i Jämställdhetsnämnden skulle kunna användas i större utsträckning och på andra sätt än för närvarande. Utredningsarbetet bör vara slutfört under år 1989. Till särskild utredare har utsetts kammarrättslagmannen Margit Kärrström. Jag har under mitt utredningsarbete samrått med jämställdhetsutredningen.

1.6 Några fakta om den allmänna utvecklingen åren 1986 - 1988

Vid utgången av år 1987 fanns det i Sverige närmare en miljon personer med utländsk bakgrund. I denna siffra ingick dels personer födda utomlands, dels personer födda i Sverige med minst en förälder född utomlands. Av det totala antalet var omkring 400 000 utländska medborgare. Närmare hälften av antalet utgjordes av personer med ursprung i något annat nordiskt land. Det inslag av invånare med utländsk bakgrund som det svenska samhället sålunda har fått, har också medfört ett ökat inslag av personer som tillhör andra tros-

samfund än de i Sverige traditionella. Sålunda skall det år 1988 t.ex. ha funnits 135 000 medlemmar av den katolska kyrkan, mellan 50 000 och 100 000 muslimer, 3 000 hinduer, 9 000 medlemmar av de judiska församlingarna, 24 000 av den serbisk ortodoxa kyrkan, 20 000 av den syrisk ortodoxa och 17 000 av den grekisk ortodoxa kyrkan. Samtliga siffror utgör uppskattade tal. Den period under vilken DO-myndigheten har verkat har i hög grad präglats av en starkt ökad tillströmning av asylsökande och flyktingar från utomeuropeiska länder. Sålunda ansökte under åren 1986 - 1988 ca 14 500, 18 000 resp. 19 600 personer om asyl i Sverige. Under samma period beviljades ca 23 000, 28 600 resp. 33 300 personer från länder utanför Norden uppehållstillstånd. I dessa senare siffror därvid - förutom ingår och till dessa - som har flyktingar anhöriga personer beviljats uppehållstillstånd av arbetsmarknadsskäl, som gäststuderande och som adoptivbarn. De tre sistnämnda kategorierna svarade dock tillsammans för bara omkring 6 procent av hela antalet. Det svenska flyktingmottagandet bygger på att landets kommuner skall tillsammans och var och en efter sina förutsättningar ta emot de flyktingar och anhöriga till dem som får rätt att stanna i Sverige. Under åren 1986 - 1988 har ca 14 18 600 l7 900 800, resp. flyktingar tagits emot av 197, 245 resp. 265 kommuner. Den samordnande verksamheten sköts av statens invandrarverk. I mars 1989 fanns dock omkring 5 000 flyktingar som hade beviljats uppehållstillstånd kvar på de statliga flyktingförläggningarna utan att ha kunnat beredas bostad i någon kommun. Samtidigt har perioden 1986 - 1988 präglats av en väsentlig förändring av arbetskraftsbilden. År 1986 var i genomsnitt 98 000 personer arbetslösa (2,2 %) medan antalet år 1988 hade gått ned till 72 000 (1,6 %). I

praktiken råder för närvarande brist på arbetskraft. Invandrarnas och flyktingarnas situation på arbetsmarknaden är dock alltjämt väsentligt sämre än svenskarnas. Arbetslösheten för utländska medborgare var sålunda enligt 1987 års medeltal 4,4 procent att jämföra med 1,9 procent för svenska medborgare. En rad åtgärder har vidtagits under senare år för att stimulera till ett ökat engagemang av invandrarna på den svenska arbetsmarknaden (se bl.a. prop. 1988/892100, bil. 12, s. 52 samt prop. 1988/89:150, bil. 9, s. 10 f., 13 och 16 f. samt Skr. 1988/89:82 s. 40 f.). Under en stor del av 1987 - februari perioden (hösten 1989) har kommissionen mot rasism och främlingsfientlighet arbetat. Kommissionen har i sina tidigare nämnda betänkanden redovisat sina intryck och bedömningar av bl.a. attityderna till etniska minoriteter i Sverige, opinionsbildningens roll och folkomröstningen i Sjöbo hösten 1988. Jag ser därför för min del inte anledning att gå närmare in pá dessa företeelser utan hänvisar till kommissionens 1989:13 s. 25 redovisning (SOU 36).

2 Syftet ned utredningen - metod för genomförandet

2.1 Syftet

Redan i samband med inrättandet av den nya ombudsmannainstitutionen och av nämnden förutskickades att verksamheten borde utvärderas efter ungefär tre år. Utvärderingen är därför också enligt utredningens direktiv dess huvudsyfte. Samtidigt anges att utredaren är oförhindrad att påvisa behovet av eller föreslå förändringar av verksamhetens inriktning, dess organisation eller av gällande regler på området. Enligt vad som har framgått av budgetpropositionen och som har

redovisats ovan under 1.3 är ett annat syfte att utvärderingen skall utgöra underlag för riksdagens beslut om den fortsatta verksamheten fr.o.m. budgetåret 1990/91. Utredaren bör enligt direktiven söka skaffa sig en uppfattning om i vilken utsträckning Dos verksamhet har bidragit till att motverka eller minska förekomsten av etnisk diskriminering. Utredaren bör även försöka bedöma huruvida de prioriteringar som gjorts mellan olika typer av åtgärder har svarat mot intentionerna i lagen mot etnisk diskriminering och dess förarbeten. Bedömningen bör självfallet göras mot bakgrund av de förändringar i förutsättningarna för verksamheten som skett i samhället inom Dos intresseområden. Utredaren bör också värdera huruvida den betoning på förhållandena i arbetslivet som bedömdes vara en central uppgift för tillskapandet av DO har avspeglat sig i Dos verksamhet. När det gäller utvärderingen av hur D0 i praktiken har fullgjort sina arbetsuppgifter enligt lagen framhålls bl.a. följande. När det gäller de enskilda ärendena bör utredaren kartlägga vilka typer av ärenden som förekommit och vilka metoder som använts när det gällt att ge de personer som vänt sig till DO råd och hjälp. Utredaren bör också försöka värdera om dessa personer genom Dos existens fått större möjligheter att ta till vara sina rättigheter än annars. Det framhålls också att det under den tid som DO varit verksam enligt uppgift inte har förekommit något ärende där DO behövt tillgripa vite för att arbetsgivaren skall fullgöra sin förhandlings- eller uppgiftsskyldighet enligt lagen mot etnisk diskriminering. Utredaren bör överväga vilka slutsatser som kan dras härav. När det därefter gäller ombudsmannens generella verksamhet bör utredaren överväga dess betydelse och dess överensstämmelse med syftet för Dos verksamhet.

Den bör även avvägas mot de åtgärder som vidtas av andra myndigheter som har liknande uppgifter. Utredaren bör också granska om verksamheten vid _ nämnden mot etnisk diskriminering har stämt överens med intentionerna bakom dess inrättande och hur den har arbetat enligt sitt syfte att motverka etnisk diskriminering. anförs i direktiven att utredaren i sitt Slutligen arbete bör samråda med DO och statens invandrarverk liksom med andra myndigheter och organisationer som kan beröras av frågorna. Av särskilt intresse är samråd med andra ombudsmän med liknande uppgifter på sina respektive områden, t.ex. jämställdhetsombudsmannen. Utvärderingen borde vara avslutad den 1 september 1989.

2.2 Genomförandet

Mot bakgrund av de tidsmarginaler som har erbjudits för utredningsarbetet har jag valt att arbeta på ett ganska översiktligt sätt. När det gällde uppgiften att kartlägga de enskilda ärendenas typ och handläggning har jag gjort stickprovsvisa genomgångar av ett antal avslutade ärenden i nummerföljd fördelade jämnt över tiden under kalenderáren 1987 och 1988 samt första halvåret 1989. På detta sätt har jag gått igenom totalt 250 ärenden och fått en allmän bild av hur ärendemassan hos DO har gestaltat sig under perioden. Mot bakgrund av det särskilda intresse som förekomsten av eventuell etnisk diskriminering inom arbetslivets område har tilldragit sig, har jag särskilt gått igenom samtliga sådana avslutade ärenden under treårsperioden (198). Jag har därvid haft mycket god hjälp av att DO redan tidigt lade upp sitt ärenderegister på data och införde ett kategoriseringssystem för olika ärendetyper.

29›

Slutligen har jag gått igenom de ärenden från åren 1986 - 1988 som ännu inte var i mitten av avgjorda april 1989 och studerat närmare ett tjugotal ärenden som D0 själv har bedömt vara av principiellt intresse under perioden. Jag har självfallet också tillgodogjort mig innehållet i Dos verksamhetsberättelser samt - och inte minst - de fem som arbetar vid DOintervjuat personer myndigheten om deras syn på verksamheten. Jag har också försökt bilda mig en uppfattning om det dagliga arbetet vid - särskilt då den del myndigheten som utgörs av telefon - besök där. rådgivning per genom Främst för att skaffa mig ett jämförelseunderlag men också för att bilda mig en uppfattning om hur Dos kontakter med andra berörda myndigheter och med organisationer har gestaltat sig, har jag i enlighet med den arbetsmetod som anges i direktiven sökt samråd med företrädare för sådana organ. samrådet har skett i form av informella sammanträffanden och samtal. På detta sätt har jag inhämtat synpunkter från samtliga ombudsmän (JO, JämO, NO och KO) samt från justitiekanslern (JK). Jag har samtalat med\företrädare för riksåklagaren, rikspolisstyrelsen, brottsförebyggande rådet (BRÅ), socialstyrelsen, universitets- och högskoleämbetet (UHÅ), skolöverstyrelsen (Sö), arbetsmarknadsstyrelsen (AMS), statens invandrarverk (SIV) och delegationen för invandrarforskning (DBIFO). Jag har också sammanträffat och rådgjort med företrädare för arbetsmarknadens parter (SAF, LO, TCO, SACO/SR och PTK). Sammanträffanden har också skett med företrädare för Landstingsförbundet och Svenska kommunförbundet samt Riksförbundet för personal vid invandrarbyråer (RIB). I fråga om de grupper vars intressen ombudsmannen är tillsatt att särskilt värna har jag inhämtat synpunkter från invandrarnas organisationer i samband med det s.k. Invandrarrådets möte i april 1989 och vid ett senare särskilt sammanträffande

med en organisation som utbett sig om detta. Jag har också sammanträffat med företrädare för Sveriges frikyrkorád, för Judiska församlingen i Stockholm samt för de organisationer som medverkat i den nyligen avslutade s.k. Säg Ja-kampanjen (Röda korset, Rädda Barnen, Svenska kyrkan, Sveriges frikyrkorád/Diakonia, Svenska flyktingrádet). Jag har slutligen besökt invandrarförvaltningen i Gävle som enligt beslut av kommunstyrelsen skall fullgöra en tvåårig försöksverksamhet med en s.k. diskrimineringssekreterare inom kommunen. När det gällde att bilda sig en om de uppfattning generella átgärdernas omfattning och betydelse har jag fortlöpande under mina samtal med samrådsorganen bett dem lämna synpunkter på sina erfarenheter av denna verksamhet. Jag har också tagit del av de tryckta publikationer och det andra informationsmaterial som D0-myndigheten har gett ut. Ärendegenomgángen, samtalen med D0 och Dos verksamhetsberättelser har här gett kompletterande information. slutligen har jag i fråga om nämndens verksamhet tagit del av dess verksamhetsberättelser och inhämtat information genom ett sammanträffande med nämndens ledamöter och dess sekreterare.

3 Kartläggning av verksamheten 1986 - 1989

3.1 Dozs verksamhet

3.1.1 Allmänt Under de tre verksamhetsáren har D0-myndigheten diariefört totalt i det närmaste 2 000 ärenden. Av dessa har i runt tal 1 300 ärenden, dvs. tva tredjedelar, anhängiggjorts utifrån och av huvudsakligen enskilda personer eller sammanslutningar. Den resterande tredjedelen ärenden innefattar ärenden

angående intern administration, Dos publikationer, inbjudningar och framställningar om Dos medverkan i olika sammanhang samt Dos initiativärenden m.m. Ärendemängden per år har i stort sett hållit sig på samma nivå, både vad gäller totalantalet och fördelningen mellan utifrån kommande ärenden och initiativärenden. Av de registrerade ärendena återstod i mitten av april 1989 som oavslutade från år 1986 6 stycken, varav 2 avsåg klagomål från enskilda, från år 1987 16 ärenden, varav 5 enskilda klagomål och från år 1988 26 ärenden, varav 13 enskilda klagomål. Till hanteringen av de registrerade ärendena kommer den inte helt mätbara del av verksamheten som består i besvarande av telefonförfrågningar. DO har själv här angett att det har rört sig om mellan 300 och 400 sådana samtal per månad. Härtill kommer ett obestämt antal andra telefonsamtal från massmedia, dem som Önskar Dos medverkan i olika informationssammanhang, m.m. Myndigheten har under så gott som hela verksamhetsperioden haft telefontid mellan klockan 9 - 12 varje arbetsdag. De studiebesök som utredningen har gjort på myndigheten har gett belägg för att Dos uppgift om antalet telefonsamtal är en rättvisande uppskattning. DO och avdelningsdirektören har under perioden medverkat som föredragshållare, föreläsare och utbildare vid ett 150-tal arrangemang årligen. Det har rört sig om alla typer av engagemang: större och mindre konferenser i olika ämnen, utbildningsdagar för vissa yrkesgrupper, föreningssammankomster osv. D0 har uppgivit att hans ambition inledningsvis var att medverka varhelst Dos medverkan önskades hur liten kretsen av mottagare än var, och att den ambitionen också fullföljdes. Sedermera har arbetsbelastningen tvingat myndighetens företrädare att i viss mån

koncentrera sina informationsinsatser i form av medverkan till de engagemang där budskapet personlig kan förväntas nå en så stor och så representativ som möjligt. . målgrupp Särskilda utbildningsinsatser riktades tidigt till verksamma vid kommunernas invandrarbyråer/förpersoner Invandrarbyråer finns enligt uppgift från valtningar. Kommunförbundet för närvarande i ungefär 130 av landets kommuner. s.k. flyktingsamordnare återfinns därutöver i kommuner som tar emot flyktingar. Ett tvåsamtliga anordnades av D0 hösten 1987 i form av dagarsseminarium en kurs Öland, det s.k. Ölandsmötet. I kursen deltog på ett hundratal invandrarbyråanställda, flyktingsamordnare samt enstaka företrädare för andra yrkeskategorier. Ölandskurserna har därefter upprepats i olika delar av landet i samarbete med Kommunförbundets DO anser att dessa kurser numera täckt länsavdelningar. större delen av landet. DO har också regelbundet medverkat i annan undervisning, b1.a. vid universiteten och på polishögskolan. Andra för Dos information och utbildning har målgrupper varit inom arbetsförmedlingarna och inom tjänstemän socialtjänsten. En arbetsmetod har därvid varit att heldags- eller 1 något fall flerdagsbesök i avlägga kommuner för information till och samråd med olika inom kommunen (invandrarförvaltningen, socialorgan skolan och polisen) men också t.ex. större tjänsten, DO-myndigheten har t.ex. tillsammans med företag. nämnden vid ett tillfälle besökt Volvo Torslandaverken i Göteborg. Ett tjugotal kommunbesök har genomförts under perioden. Verksamheten bör enligt Dos uppfattning fortsätta även framdeles. Under perioden har DO givit ut ett antal tryckta publikationer och stencilerade meddelandeblad.

Tryckta publikationer Antal Upplaga Målgrupp sidor

DO 1.87 Etnisk diskrimi- 24 8000 invandrarnering - en hand- byråer, ledning för under- socialförvaltvisning och refe- ningar, kommurens ner, stora sandlistan, allmänheten

D0 2.87 Dos första år - 47 3000 invandrarbyráredovisning av er, stora verksamheten sändlistan, samt återgivande intresserade av några olika framställningar och uttalanden

DO 1.88 Hets mot - 16 3000 folkgrupp invandrarbyett brott! råer, stora En juridisk hand- sändlistan, ledning jurister, skolor

D0 2.88 Polisen och invand- 16 8000 invandrarbyrårarna - en lätt- (+2000 er, stora sändfattlig beskrivning på eng- listan, polisav polisens och in- elska) er, svenska vandrarnas inbördes ambassader, rättigheter och skolor skyldigheter

Stora sändlistan omfattar ca 400 adressater.

DO Meddelanden

1:87 Ett Ölandsmöte - förhandsinformation om kursen

2:87 Diskrimineringsombudsmannen eller D0 - ett informationsblad på svenska, finska och engelska

3:87 Bostäderna och invandrarna

4:87 Dos Ölandsmöte

5:87 Sammanfattning av Dos verksamhet under det första året

6:87 Tankar om asylförfarandet

7:87 En bearbetning av 5:87 på engelska, The First Year in office, och på franska, La premiere année dactivité

1:88 Finnar har en positiv syn på utlänningar presentation ur en finsk attitydundersökning 2:88 Rasism och rättsmedel i Norden - om ett arbetsmöte i Uppsala i mars 1988 3:88 PM concerning provisions in the swedish Penal Code criminalizing encitement to national, racial and religious hatred etc. 4:88 Angående hemspråksundervisningen 5:88 Sammanfattning av Dos remissyttrande över betänkandena Översyn av utlänningslagen (SOU 1988:1) och Kortare väntan (SOU 1988:2) 6:88 English,Human Rights of Aliens - Experience and Practice of the Ombudsman, Francais, Les droits de lhomme des étrangers - experience et pratique de lombudsman En rapport ursprungligen skriven för ett möte med europeiska ombudsmän på initiativ av Europarådet 7:88 Pressmeddelande om PM om kommunala förtursregler, flyktingmottagning och bostadsbrist 8:88 Sammanfattning av yttrande över rapporten av Parlamentariska kommissionen med anledning av mordet pá Olof Palme (SOU 1988:18)

Information om DO har även gått ut på sjutton språk genom ett specialnummer av tidskriften På lätt svenska. DO har under perioden mottagit ett betydande antal utländska studiebesökare. DO själv har uppehállit relativt livliga internationella kontakter. B1.a. har DO medverkat i tre möten inom Europarådet i Strasbourg. Ett möte omfattade deltagare med huvudansvar i sina respektive länder för arbetet mot rasism och etnisk diskriminering. Det andra mötet var The Second Round Table of European Ombudsmen och det tredje ett Ad hocmöte rörande etnisk diskriminering vid anställning.

Under tiden oktober 1987 - februari 1989 har DO och medverkat i arbetet inom avdelningsdirektören kommissionen mot rasism och främlingsfientlighet, DO som ordförande i kommissionens expertgrupp med huvudsakligt ansvar för lagstiftningsfrågorna. Dos i massmedia var enligt vad som allmänt genomslag omvittnats redan från början ovanligt stort. Något försök att närmare kartlägga omfattningen eller effekten härav har inte gjorts inom ramen för utvärderingen.

3.1.2 Anmälningar och förfrågningar från enskilda

DO skall lagen mot etnisk diskriminering b1.a. enligt råd och annat liknande sätt medverka till att genom på den som utsatts för etnisk diskriminering kan ta till vara sina rättigheter. Uppgiften har av D0 fullgjorts genom dels behandlingen av skriftliga framställningar, dels rådgivning per telefon.

Skriftliga framställningar

Skrivelser från enskilda personer med anmälningar, och synpunkter registreras av klagomål, förfrågningar D0 på 14 olika sakområden, se bilaga 1. Under treårsperioden har totalt 1298 enskilda ärenden inkommit. Anmälningar och klagomål rörande påstådd etnisk diskriminering på arbetsmarknaden utgör den största (212). Av dessa har 135 avsett den offentliga gruppen sektorn och 77 den privata. Den näst största gruppen är allmän mot svenskar (183). Efter diskriminering fördelar sig ärendena inom övriga storleksordning sakomráden enligt följande: Övrig olaga diskriminering (127), Ras, hets mot folkgrupp (151), Utlänningslagen Rättsväsendet (115), Allmän diskriminering mot (116),

invandrare (86), Boendet (74), Kommuner (60), Polisen Allmänna försäkringar (38), Allmänna bidrag (35), (54), Hemspråk (34) samt Religion (13). Jag har, som tidigare angetts, gått igenom samtliga avslutade ärenden som av D0 har bedömts gälla påstådd diskriminering på arbetsmarknaden. De ärenden inom övriga sakområden som jag har tittat på har kommit fram slumpvis genom den stickprovsmetod som har använts. Jag lämnar här en något närmare redovisning av vad genomgången kan anses ha visat.

Diskriminering på arbetsmarknaden.

0 Ärendenas art. Av skrivelserna inom denna ärendegrupp framgår som - direkt eller indirekt - att klaganden är av regel utländsk härkomst och anser att detta har utgjort grunden till diskriminering i olika hänseenden. Det är två större områden som klagomålen rör. Den största gruppen utgörs av skrivelser från personer son på sina arbetsplatser har problem av de mest skilda slag. Oftast klagas på arbetsledning eller arbetskanrater (40). Den andra större gruppen innehåller skrivelser från personer som har kommit till Sverige med en högre, oftast akademisk, utbildning i hemlandet och som inte får ett arbete här i vilket de har användning för sin utbildning (27). En tredje grupp kan betecknas som Övriga arbetssökande (19). Det är personer som, med eller utan annan utbildning än akademisk, klagar på att de inte har fått sökt arbete. En fjärde grupp skrivelser innehåller klagonål mot arbetsförmedlingen (7). De rör t.ex. att det tar för lång tid att få önskat arbete, eller att någon tjänsteman vid förmedlingen inte tillräckligt engagerat sig i arbetssökandens situation.

En femte grupp utgörs av annonser i vilka krävs svenskt medborgarskap för anställning (4) och som har sänts till D0-myndigheten med begäran att D0 skall undersöka varför arbetsgivaren ställt ett sådant krav. Övriga ärenden inom sakområdet diskriminering på arbetsmarknaden (ca 100) gäller de mest skiftande frågor, t.ex avslag på ansökan om näringshjälp, en tandläkare har fått avslag på ansökan om etableringstillstånd, en kirurg har vägrats operera efter fyllda 68 år, en lärare har fått negativt omdöme av rektor, en klagande har inte fått övertidsersättning från en tidigare arbetsgivare, en har kallats till möte i en anpassningsgrupp, en annan har av sin arbetsgivare nekats förlängd ledighet för studier i svenska. Samtliga påstår att den negativa behandling de utsatts för beror på etnisk diskriminering. Av dessa senare klagoskrifter samt av de skrivelser som rör problem på arbetsplatsen framgår ofta att vederbörande har levt i Sverige i många år. Oftast är skrivelsen till DO författad på korrekt svenska och det enda som förefaller vara gemensamt för klagandena är att de har ett osvenskt efternamn. Till sakområdet diskriminering på arbetsmarknaden förs även skrivelser från svenskar, d.v.s. sådana där klaganden anser sig rent allmänt ha varit utsatt för diskriminering i arbetslivet (8).

o Handläggningen Skrivelser rörande problem på arbetsplatsen avser frågor av den mest skiftande art. Anmälaren känner sig allmänt diskriminerad, klagar på att arbetsledning och/eller arbetskamrater uttalar negativa synpunkter på utlännings- och invandrarpolitiken eller känner sig i olika avseenden orättvist behandlad och menar att detta beror på anmälarens utländska börd eller hans hudfärg. - DO har beroende i det enskilda på omständigheterna

fallet regelmässigt handlagt dessa ärenden så att han gett klaganden rådet att vända sig antingen till sin arbetsledning eller till sin fackliga organisation. I några ärenden har DO per telefon tagit kontakt med det fackliga lokalombudet; det har då ofta visat sig att denne liksom arbetsgivaren redan är väl medvetna om problemen och arbetar med olika former av lösning. D0 har inte i något ärende rörande problem på arbetsplatsen tagit kontakt med arbetsgivaren. Att invandrarakademiker har stora problem med att få ett arbete i vilket de har användning för sin utbildning, är en numera uppmärksammad fråga. Hos DO-myndigheten är dessa ärenden en stor - Dos grupp. handläggning har i flertalet fall inneburit att den klagande fått ett skriftligt svar där DO med beklagande konstaterat att han är medveten om de svårigheter som många högutbildade invandrare har samt gett praktiska råd avpassade efter det enskilda fallet. I några ärenden har DO antingen brevledes eller per telefon kontaktat arbetsgivaren och redovisat klagandens synpunkter. Till övervägande del har arbetsgivaren därvid svarat att klaganden inte har fått sökt arbete på grund av bristande kunskaper i svenska språket. Till dessa klagande har DO då gett rådet att de skall bättra på sin svenska. Ofta har D0 även gett invandrarakademiker rådet att de skall acceptera ett arbete på nivå lägre för att få större arbetslivserfarenhet och för att skaffa sig personliga referenser från arbetsgivare i Sverige. I ärendegruppen Övriga arbetssökande finns personer med olika yrkesutbildningar i hemlandet, men även personer som inte anger någon - I de flesta utbildning. ärenden har DO tagit kontakt med arbetsgivaren och begärt dennes förklaring till att klaganden inte fått sökt arbete. Även här har arbetsgivaren i flertalet fall svarat att klaganden haft för dåliga kunskaper i

svenska eller uppgett att det vid referensspråket visat att klaganden erhållit mindre goda tagning sig omdömen. I de förra fallen har DO gett klaganden rådet att bättra sina språkkunskaper. I ett fall där på hade sökt arbete som servitör och arbetsklaganden svarat DO att klaganden kunnat för dålig givaren skrev dock DO till klaganden och bad honom svenska, kontakta D0 per telefon. D0 fick emellertid aldrig kontakt med vederbörande, varför ärendet någon muntlig senare avskrevs. I ett par ärenden som DO har kommunicerat med arbetsgivaren, har svaret blivit att tjänsten inte blivit tillsatt och att klaganden är välkommen att ta kontakt med arbetsgivaren. I nägra ärenden förnyad utvisar arbetsgivarens svar att klaganden tagit anställning hos en annan arbetsgivare. I Dos av de ärenden som rör klagomål mot handläggning länsarbetsnämnd eller AMU får arbetsförmedling, ofta ett brev från DO med råd om klaganden utförligt hur hur man kan begära att få man överklagar beslut, arbetsförmedlare eller klaga på en enskild byta hos arbetsledning eller i tjänstemans handläggning sista hand hos JO. I de ärenden som rör annonser med krav på svenskt har D0 tillskrivit arbetsgivaren och bett medborgarskap om motivering till kravet. Svaren från arbetsgivaren har oftast inneburit att denne tillstår att annonsen fått en formulering samt att kravet egentligen olycklig varit att sökanden skall ha goda kunskaper i svenska Men även säkerhetsintressen har ibland angetts språket. som motiv. I ärenden inom sakomrádet Diskriminering i övriga arbetslivet varierar Dos handläggning beroende på vad anför som sitt problem. Är det fråga om ett klaganden D0 för de möjligheter som myndighetsbeslut, redogör finns att I några ärenden som rört tillsättöverklaga. av och där det framgått att klaganden ning professurer

regler, har D0 har anfört besvär enligt gällande själv informerat sig om ärendets gång genom telefonkontakt för redogjort för inhämtad samt skriftligen klaganden information. . del ärenden har klagandens skrift kommunicerats I en och dennes svar har därefter bifogats med arbetsgivaren till med en uppmaning till klaganden Dos brev klaganden återkomma till DO. Det är inte ofta som ytterligare att skriftväxling har skett. Ibland har den som vänder sig till D0 missförstått sin så var t.ex. fallet med den person arbetsgivare. ha Dos för att få fortsatt ledighet för som ville hjälp studier i svenska.

o Kommunikation med arbetsgivare DO skall särskilt motverka att arbetssökande utsätts för etnisk diskriminering. En arbetsgivare är skyldig att Dos uppmaning komma till sådana överläggningar på och lämna sådana uppgifter som berör arbetsgivarens förhållande till arbetssökande och arbetstagare som behövs för Dos verksamhet på arbetslivets område. Om inte rättar sig efter Dos uppmaning har arbetsgivaren denne att förelägga vite. möjlighet I de ärenden som Do har kommunicerat med arbetshar dessa - med enstaka undantag - besvarat givare, utan att DO behövt påminna om klagandens påståenden svar. den bedömning som jag har kunnat göra, har Enligt svaren - likaså med något enstaka undantag - inneburit ett bemötande av klagandens påståenden samt sakligt innehållit en utförlig redogörelse för de bedömningar man hos arbetsgivaren har gjort av den arbetssökande. Enligt uppgift hos D0 har det under treårsperioden inte anmälts något ärende där D0 efter utredning har ansett det befogat att utnyttja arbetsgivarens enligt lagen. I inget fall har förhandlingsplikt

naturligtvis då heller vitesföreläggandemöjligheten behövt användas. Under sakområdet Religion har emellertid återfunnits några ärenden som också har gällt anställningssituationen och som kan vara av intresse att kort redovisa här. Det ena fallet rörde en muslimsk kvinna som förvägrades anställning vid sjukhus på grund av att hon i arbetet ville bära huvudsjal. som skäl hade främst hygieniska intressen anförts. Efter samråd mellan D0 och socialstyrelsen utfärdade styrelsen vissa rekommendationer till sjukvårdshuvudmännen angående sjukvårdspersonals klädsel, vilka avser att i den praktiska tillämpningen undanröja de eventuella hygienproblem som ett bärande av huvudsjal i vårdarbete skulle kunna innebära. Det andra fallet rörde även det en muslimsk kvinna som i sjukvárdsarbete ville bära sin sjal. Genom Dos ingripande kom en missuppfattning hos arbetsgivaren att klaras ut. Kvinnan hade sökt tjänst vid ett sjukhem med enbart äldre patienter och arbetsgivaren trodde att hon önskade bära en svart sjal som skulle täcka hela ansiktet förutom ögonen. Arbetsgivaren menade att patienterna kunde bli skrämda. När han fick klart för sig att kvinnan ämnade bära en vit sjal för att täcka sitt hår, ändrade han sig. Kvinnan hade då fått tjänst vid ett annat sjukhus. Ett tredje fall gällde en troende sikhs rätt att bära den turban som den sikhiska religionen föreskriver i en anställning, där arbetsgivaren i samråd med fackföreningen hade fastställt uniform för vissa befattningshavare och där turbanen ansetts vara oförenlig med uniformskravet. Frågan om sikhernas rätt att bära turban, vilken sedermera också har prövats av domstol, föranledde ett särskilt uttalande av DO i december 1986 (se DO 2.87 Dos första år).

Övriga sakområden

Härmed övergår Jag till att redovisa de slumpvis utvalda ärendena från Dos övriga sakområden.

Diskriminering mot svenskar. Detta sakområde är den näst största ärendegruppen. Hit förs ärenden som bygger på missförstånd med avseende på vad etnisk diskriminering innebär. Klaganden har inte förstått att DO inte har till uppgift att bistå personer eller grupper som särskiljs på annat sätt än genom etnicitet, t.ex. hemmamödrar, pensionärer, sjöbefäl eller flygledare. Till denna grupp förs också främlingsfientliga skrivelser från personer som menar att flykting- och invandrarpolitiken på olika sätt leder till diskriminering av svenskar. I ärendegruppen finns emellertid även skrivelser som kommer från personer som - med rätt eller orätt - anser ha blivit orättvist sig förbigångna till förmån för en invandrare, t.ex. vid bostadstilldelning. Ett par sådana ärenden har utretts närmare av D0, bl.a. för att hjälpa klaganden till bättre förståelse av vad som inträffat. Även skrivelser från svenskar har regelmässigt besvarats med enklare råd om vart man vänder sig för att själv ta till vara sin rätt. I inte så få fall har skrivelserna till DO innehållit resonerande synpunkter på rasim och främlingsfientlighet, på Dos olika offentliga uttalanden och liknande. DO har oftast bemött synpunkterna skriftligen med syftet att genom information söka skapa bättre förståelse mellan de olika etniska grupperna i samhället.

Övrig olaga diskriminering. Denna ärendegrupp utvisar en rik provkarta och Dos handläggning varierar efter vilken typ av olaga diskriminering som varit aktuell.

Åtskilliga fall har rört vägrat tillträde till en restaurang eller ett diskotek. I dessa ärenden har Do gett klaganden rådet att snarast göra anmälan till polismyndigheten. Många ärenden har rört anmälningar mot tidningsartiklar och tidningsannonser. DO har 1 dessa fall som regel informerat anmälaren att denne borde vända sig till tidningens redaktionsledning med sina synpunkter. I en del ärenden som rört anmälan mot annonser har DO skrivit svar, där han redovisat varför han inte anser att annonsen är diskriminerande. Ett par ärenden rörande eventuell diskriminering inom kreditmarknaden har lett till att DO inlett förhandlingar med bl.a. Finansföretagens Förening (se nedan under 3.1.3).

Asylsökande och deras anhöriga har i Utlänningslagen. ett betydande antal fall vänt sig till D0 med begäran om hjälp i pågående tillståndsärenden. DO har regelmässigt avböjt detta samt informerat om sin verksamhet och, om det inte framgått av skrivelsen att offentligt biträde funnits förordnat, gett klaganden rådet att kontakta advokat.

hets mot folkgrupp. Till denna grupp har förts Ras, bl.a. anmälningar rörande yttranden som fällts i tryckt skrift eller i radio och TV. Då DO har bedömt att yttrandena bör utredas närmare, har DO vidarebefordrat anmälan till JK med begäran att JK måtte hålla DO underrättad om den fortsatta utvecklingen av ärendet. Några av dessa ärenden har sedermera lett till åtal, andra har avskrivits av JK av olika orsaker. I några fall har DO själv bedömt att yttrandet publicerats på grund av förbiseende hos redaktionsledningen. D0 har då valt att göra ett skriftligt påpekande hos chefredaktören eller ansvarige utgivaren.

I ärenden där DO gjort bedömningen att yttrandet sannolikt inte skulle leda till en fällande dom, har fått besked om sin möjlighet att själv vända klaganden direkt till JK. Ibland har beskedet följts av en sig kommentar från D0 om det stora utrymme för olika åsikter som Sverige har. När det har anmälningar om hets mot folkgrupp, gällt som under allmänt åtal, har D0 som regel lämnat ligger anmälaren rådet att snarast möjligt själv göra polisanmälan. DO har också i något fall anmält en inträffad händelse till åtal eller, när det framgått att händelsen redan är föremål för polis- och åklagarutredning, hos åklagarmyndigheten att få hållas underrättad begärt om sakens I något fall har DO tagit initiativet utgång. till en begäran om RÅ:s överprövning av ett åklagarbeslut att inte väcka åtal.

Rättsväsendet. Inom detta sakområde återfinns klagomål mot domstolar, mot enskilda domar och beslut samt mot de myndigheter som verkställer lagakraftvunna domar. Dessa ärenden avslutas regelmässigt genom brev i vilka D0 hänvisar till att DO inte kan ingripa i domstolarnas dömande verksamhet eller påverka redan meddelade domar eller beslut. I några fall har D0 pekat på möjligheten att överklaga eller att diskutera frågan med advokat.

Diskriminering mot invandrare. Denna ärendegrupp är en reservkategori för skrivelser som inte låter sig inordnas inom något av övriga sakområden. Hit hänförs de - ibland - skrivelser med klagomål om mycket långa diskriminering eller motgångar som ofta pågått under lång tid, men där det kan vara svårt att peka på något särskilt utslag av diskriminering. Skrivelser i denna grupp kan variera från det korta meddelandet Jag känner diskriminerad till långa berättelser om mig olika motgångar i livet. Är brevet mycket kort, begär

(Mn-nu

.n-...n-...mip

DO att klaganden skall återkomma med närmare precisering av den händelse som uppfattats som diskriminerande. Brev i den senare gruppen har av DO hittills ofta besvarats så att DO inte kan ta upp händelser som har inträffat innan hans befattning inrättades.

Boendet. Till denna grupp förs klagomål om diskriminering avseende bostadsföretag vid deras fördelning av bostäder, hyresvärdar i olika hänseenden, bl.a. avhysning, bostadsrättsinnehavare som skall ha vägrat sälja sin bostadsrätt till klaganden på grund av dennes utländska härkomst m.m. I en hel del fall har bostadsföretag anmälts av tjänstemän på flyktingmottagningar. I några fall har DO kunnat nå resultat genom direkta förhandlingar med fastighetsägaren eller dennes ställföreträdare. Sedan denne har fått klart för sig det straffsanktionerade förbudet mot olaga diskriminering och även blivit upplyst om den rätt till skadestånd som målsäganden kan ha, har bostad erbjudits eller har i vart fall förtur utlovats. I en del fall har det visat sig att fastighetsägaren visserligen ställt krav pá viss inkomst, viss tids anställning eller liknande men att dessa villkor varit lika för alla bostadssökande. I ärenden rörande avhysning har DO informerat om sin verksamhet samt om att han inte kan ingripa mot rättsliga avgöranden. Ärenden med andra klagomål mot hyresvärdar har handlagts på varierande sätt. De klagomål som förefallit vara berättigade har kommunicerats. Övriga har besvarats i brev med mer eller mindre utförliga motiveringar. När det gällt klagomål mot bostadsrättsinnehavare som vägrat sälja, har det ofta redan av klagoskriften framgått att vägran skett efter en kreditbedömning och klaganden har då fått ett brevsvar med Dos förklaring att det inte varit fråga om etnisk diskriminering.

Kommuner. Under detta sakområde förs anmälningar mot beslut av sociala myndigheter rörande olika frågor, t.ex. yttranden i vårdnadsärenden samt anmälningar mot tjänstemän på flyktingmottagningar och invandrarbyráer och mot sjukvårdspersonal. När det gäller myndighetsbeslut, har DO informerat klaganden om gällande besvärsregler. De personer som klagat på enskilda tjänstemän har anvisats att i första hand vända sig till tjänstemännens överordnade.

Polisen. Anmälningar mot polisen kan avse direkta polisingripanden, enskilda polismäns uppträdande eller polisens underlåtenhet att utreda anmälda brott. Klaganden har fått anvisningar vart man kan vända sig med sin kritik, t.ex. till JO. D0 har också bifogat sin publikation, D0 2.88 Polisen och invandrarna.

Allmänna försäkringar. Här avses klagomål mot försäkringskassorna och deras överinstanser. D0 har informerat om sin verksamhet och anvisat klaganden rättsmedel.

Allmänna bidrag. Hit förs klagomål rörande socialbidrag och annan socialtjänst, frågor rörande allmän rättshjälp samt studiemedel. DO har informerat om sin verksamhet och anvisat rättsmedel.

Hemsprák. Klagomålen under detta sakomráde har i regel gällt såväl den allmänna politiken i fraga om hemspråksundervisningens förläggning och inriktning som indragen eller minskad undervisning. Förhållandena har av klagandena ansetts innebära etnisk diskriminering både av eleverna och av D0 har efter hemsprákslärarna. utredning i ett principbeslut i mars 1988 uttalat bl.a.att de meningsmotsättningar som har redovisats inte haft sin grund i etnisk De söker i diskriminering.

stället sin förklaring i kommunala beslut som har syftat till att alla elever skall kunna få bästa möjliga undervisning i såväl svenska, det egna hemspråket som alla andra ämnen. Besluten har sålunda inte drabbat någon grupp särskilt.

Religion. som har redovisats har till denna tidigare grupp förts ärenden bl.a. rörande sikhers rätt att i arbetet bära turban i stället för uniformsmössa samt om lämplig huvudbonad för muslimska kvinnor inom sjukvården.

Telefonrådgivning

Verksamheten vid D0-myndigheten domineras under förmiddagens telefontid av telefonservice. Telefonsamtalen tas emot av assistenten och av byråsekreteraren på en direkt ingående telefonlinje. Ofta kan den uppringande därvid direkt få ett råd om vart han eller hon kan vända sig för att få hjälp. De samtal som inte kan avslutas på detta sätt förs vidare till i första hand avdelningsdirektören. Råd som lämnas telefonledes har fortlöpande noterats 1 minnesanteckningar som förvaras hos myndigheten i så snart datumföljd. frågan bedöms kunna innefatta behov av närmare utredning eller skriftväxling som berör tredje man, en myndighet eller ett företag uppmanas den hjälpsökande att en göra skriftlig framställning till D0.

3.1.3 Närmare om några generella åtgärder

DO skall enligt lagen mot etnisk

diskriminering genom överläggningar med myndigheter, företag och organisationer samt genom opinionsbildning, information och på annat liknande sätt ta initiativ till åtgärder mot

etnisk diskriminering. Jag har under avsnitt 3.1.1 allmänt beskrivit hur DO har arbetat med avseende på dessa s.k. generella åtgärder. Jag lämnar här nagra exempel pá initiativ som har tagits under perioden.

Arbetsgrupp med arbetsmarknadens parter

Redan under hösten år 1986 inbjöd DO företrädare för arbetsmarknadens parter (LO, TCO, SACO/SR, PTK och SAF) till överläggningar om samverkan 1 arbetet mot etnisk diskriminering och rasism, främst s.k. mobbning och andra trakasserier i arbetslivet. Flera möten kom till stånd i en informell arbetsgrupp under år 1987 och början av är 1988. Slutsatsen av gruppens diskussioner blev att problemet med mobbning och trakasserier i arbetslivet är relaterat inte bara till etniska minoriteter utan större och mer allmängiltigt och därför en fråga som arbetsmarknadsparterna själva borde försöka komma till rätta med. Parterna enades om att uppdra åt det för SAF, LO och PTK gemensamma arbetsmiljöorganet Arbetarskyddsnämnden att anordna ett heldagsseminarium i ämnet; seminariet hölls i maj 1988 med medverkan från bl.a. D0-myndigheten. Vidare skulle nämnden i en kommande av skriften Mänsklig upplaga arbetsmiljö särskilt utveckla problemen kring etnisk diskriminering. I arbetsgruppen konstaterades att vissa åtgärder redan nyligen hade vidtagits av parterna själva i syfte att förebygga och lösa de problem som en ökande andel utländsk arbetskraft i företagen skulle kunna medföra. Bl.a. hade under hösten år 1986 givits ut publikationen

i

Invandrarfrågorna i företaget i samarbete mellan SAF, LO, PTK och invandrarverket. Handledningen riktar sig till alla dem som i företagen och ute på arbetsplatserna kommer i kontakt med invandrare och invandrarfrágor. Den hade distribuerats i närmare

100 000 exemplar, dels till SAFs samtliga till lokala avdelningar och medlemsföretag, dels Under år 1987 klubbar av de fackliga organisationerna. ut ett meddelandeblad från SAF hade därutöver givits till 46 000 medlemsföretag (Meddelande 8/87 samtliga och erfarenheter - en Invandrares tidigare utbildning

resurs). har inte haft något möte Den informella arbetsgruppen Från har detta 1 viss mån efter maj 1988. partshåll vid de samtal som jag har haft med företrädbeklagats vore det önskvärt om DO are för dem. Enligt parterna kunde hålla ett kontinuerligt samråd med dem åtminstone och därvid också lämna information någon gång årligen om ärendeutvecklingen vad gäller etnisk diskriminering i arbetslivet. D0 har för sin del huvudsakligen på av tidsbrist ställt sig tvekande till grund återkommande sammanträden utan föregående vetskap om

att det finns konkreta frågor att dryfta.

Arbetsgrupp för vissa bostadsfrågor(BoDo-gruppen)

På Dos initiativ tillkom tidigt år 1988 ännu en

informell arbetsgrupp för diskussion främst om etniska 1 samband med den rådande bostadsbristen i problem relation till de flyktingarnas behov av nyanlända bostäder. I ingick förtroendevalda och arbetsgruppen med till bostadsförmedlingar i tjänstemän anknytning Storstockholm och en del grannkommuner. Särskild kom att riktas mot konstruktionen av uppmärksamhet kommunernas förtursregler för bostadssökande. En enkät

utarbetades och sändes ut till 16 slumpvis valda kommuner som skulle representera stora, medelstora små kommuner. som ett resultat av enkäten lät D0 resp. utarbeta en PM med vägledande förslag om kommunala med särskild hänsyn till svårigheter i förtursregler

samband med flyktingmottagning och bostadsbrist. PM:n gavs ut i serien D0-meddelanden som nr 7/88, och

tillställdes på inrådan av Svenska kommunförbundet samtliga kommuner i landet.

I PM:n uttalade DO bl.a. följande.

Med utgångspunkt från ... önskemålet, att undvika vad som är eller kan uppfattas som orättvisa mot svenskar vid bostadstilldelningen så visar den gjorda undersökningen, att de flesta kommuners handlande direkt motverkar det önskemålet. Enkäten har bekräftat mina farhågor på ett sätt som inger oro. Tidskön, som torde svara mot vanliga krav på ett rättvist system, har ersatts av en svártillgänglig och på sina håll oklar uppsättning av förtursregler. Kännedomen om dessa regler förefaller bristfällig bland kommunernas invånare. Skillnader kommunerna emellan bidrar till bristande överblick och ordning 1 systemet. Det praktiska handhavandet av reglerna genom nämnder, tjänstemannadelegation eller liknande synes ge dålig inblick. Det är oklart hur det i praktiken förhåller sig och om möjligheter till överklagande. Nyanlända flyktingar gynnas på många håll utan krav på särskilda förturskriterier för deras del. Det är slutligen svårt att se några bärande skäl mot en harmonisering kommunerna emellan av förtursreglerna, trots att flertalet av de tillfrågade kommunerna uttryckt skepsis vid den tanken.

Den brist på rättvisa som detta system tillåter och befordrar är, ...på ett oroande sätt ägnad att befordra rasistiska och främlingsfientliga stämningar. Detta har man på Dos kansli fått åtskilliga belägg för. Att det hittills inte blivit värre än det är beror väl huvudsakligast på den svenska majoritetens medmänsklighet och förståelse för flyktingarnas utsatta situation men också på att förtursystemets krånglighet och otillgänglighet skymt mångas blick för vad som pågår. I längden kan man dock inte räkna med att de rätta sammanhangen skall förbli okända. Det är därför enligt min uppfattning angeläget med en snabb ändring av hanteringen på de flesta håll.

Avslutningsvis lämnade DO ett antal rekommendationer till kommunerna innebärande bl.a följande krav: enkla, klara och för allmänheten lättillgängliga förturs-

regler, samma förtursregler för alla människor som flyttar in till en kommun vare sig de kommit från en ort någon annanstans i Sverige eller från utlandet och oavsett nationalitet och ursprung samt erbjudande av provisoriska bostäder åt flyktingar och andra nyinflyttade som inte kan åberopa förtursskäl. Jag har vid mina samtal med myndigheter och organisationer fått uppfattningen att dessa uttalanden av D0 har haft en ovanlig genomslagskraft. Uppskattning och respekt har uttalats av många, några har varit mer reserverade i fråga om uttalandets värde. Tillsammantaget kan dock konstateras att initiativet har uppmärksammats och stannat i minnet hos många. Arbetsgruppen träffas alltjämt vid behov.

PM 1987-03-23 ang behandlingen av etniska minoriteter i press, radio och television

Med anledning av ett antal då aktuella frågor som i och för sig gällde enskilda förhållanden men personers som i massmedia kom att omnämnande av presenteras genom dessa personers etniska tillhörighet (balter, kurder, zigenare), utarbetade D0 i mars 1987 en fyrasidig PM där han utvecklade sin faran med ett sådant syn på förfaringssätt. PM:n innehöll bl.a. följande uttalanden:

1. En fri debatt, en fri ett fritt av forskning, utbyte tankar, åsikter och fakta är det som och ju tryckyttrandefriheten skall skydda. Jag håller det för fel och i längden att undanhålla eller skadligt undertrycka åsikter och fakta, även om detta sker i bästa vålmening. Men skadliga skall motverkas verkningar genom ansvarsfull och omdömesgill och det kan publicitet tänkas, att offentliggörandet ibland bör få till dröja dess att det kan ske på sätt. lämpligt 2. Såväl de som lämnar som de uppgifter, som vidarebefordrar dem har ett ansvar för hur den slutliga produkten blir. Med den menar slutliga produkten jag här den uppfattning om det som förmedlats som blir kvar

i medvetandet hos den som läst, sett eller hört uppgiften i dess slutliga form. Uppgiftslämnare skall inte skylla på journalister och dessa inte på uppgiftslämnarna, när slutresultatet hos läsaren, tittaren, lyssnaren blir t ex en ensidig bild med element av ovilja mot en viss folkgrupp.

3. Känsliga uppgifter skall inte publiceras utan att man även ger tillgång till deras bakgrund. En invandrargrupps anpassningssvårigheter och kulturkonflikter skall kunna beskrivas som sådana och sedda mot deras bakgrund i stället för rätt och slätt beteenden, som är svåra att utan vidare förstå eller godta.

4. Känsliga uppgifter bör alltid sättas in i sitt sammanhang och inte lösryckta därur, så att inte en detalj tillåts skymma helheten.

5. Där det går för sig bör en negativ uppgift kunna balanseras mot en positiv, så att man uppnår en riktig och rättvis skildring. Det är väl i regel med individer som med grupper, att det sällan finns bara ont eller bara gott att säga.

6. bör undvikas - inte minst Farliga generaliseringar på löpsedlar, i rubriker, bildtexter och ingresser: spåret går till kurderna, zigenare har hög kriminalitet, Balterna hjälpte Hitler, Promiskuiteten i Afrika har givit spridning åt HIV-smittan, Båtflyktingarna har svårt att anpassa sig, Asylsökare från Bangladesh åberopar mest falska handlingar etc.

7. Det saknas ofta ett bredare perspektiv än det lokala eller det svenska. Främlingsfientliga och rasistiska kretsar utmärkes ofta av ett extremt snävt tänkande, som utestänger Sverige från omvärlden. Jag tror det kan vara angeläget att mer betona Sverige som en del av det industrialiserade Västeuropa och detta som en del av världen. Det svenska flyktingproblemet är t ex i allt väsentligt detsamma som återfinns i de övriga industriländerna i västvärlden och detta i sin tur en reflex av situationen i världen i övrigt och dess reaktioner på stormakters och rika länders handlande, vapenexport m m.

8. Delar av verkligheten tål inte att citeras lösryckt ur sitt sammanhang.

PM:n tillställdes chefredaktörerna vid ett tiotal dagstidningar samt bl a Dagens Eko och lokalradion i Stockholm, Göteborg och Malmö. Enligt Dos verksamhets-

år 1987 möttes PM:n av tystnad bortsett berättelse i Nya Tidning samt från från kritiska tongångar Upsala en författare.

Vissa påbörjade projekt

rådet gBRÅ) under år 1986 Sedan brottsförebyggande efter initiativ av statens invandrarverk och Stockholms hade inlett en undersökning om invandrarförvaltning brottslighet och uppgifter om detta börjat zigenarnas förekomma i kontaktade DO rådet och ifrågapressen, satte av undersökningen. D0 hävdade för avgränsningen sin del att undersökningen borde avse invandrares mer Rådet beslöt sedermera att brottslighet generellt. inleda den bredare studie som D0 efterfrågat. Studien beräknas kunna påbörjas under hösten 1989, ett preliminärt resultat kunna föreligga efter omkring 1 1/2 år och studien kunna vara slutförd inom tre år. för har tillsatts. I En styrgrupp projektet gruppen ingår DO.

Tillsammans med statens trafiksäkerhetsverk har D0 inlett diskussioner om att utforma ett häfte till invandrare körkortsregler m.m. ang.

DO har en kartläggning av annonser om själv påbörjat lediga platser i vilka som anställningsvillkor anges svenskt medborgarskap. Syftet är att söka erhålla en uppfattning om omfattningen av sådana anställningsvillkor och huruvida dessa kan anses vara motiverade, t.ex. av säkerhetsskäl, eller innebära diskriminering av utländska medborgare.

Motsvarande uppmärksamhet har från DO:s sida riktats mot kreditmarknaden, där ofta vid s.k. snabbkrediter hos detaljhandeln och kreditföretagen ställs krav

antingen på svenskt medborgarskap eller på anställning av viss tidslängd (som regel fem år). överläggningar har på Dos initiativ hållits med företrädare för Finansbolagens Förening och Svenska Finans AB.

3.2 Nämndens verksamhet

Nämnden mot etnisk diskriminering har.tre uppgifter: 1. att D0 råd i principiellt viktiga frågor om ge tillämpningen av lagen 2. att föreslå regeringen författningsändringar eller andra åtgärder som är ägnade att motverka etnisk diskriminering 3. att pröva överklagade beslut av D0 om vitesföreläggande. Nämnden har under de tre verksamhetsåren hållit fem, tre resp. sex sammanträden. Därutöver har företrädare för nämnden deltagit i ett tvådagars nordiskt arbetsmöte i om rasism och rättsmedel samt i ett av Uppsala DO anordnat besök på Volvo Torslandaverken i Göteborg. Nämnden har som regel sammanträtt i Dos lokaler där D0 och hans medarbetare har varit närvarande och löpande informerat nämnden om sin verksamhet. Uppkommande frågor har därvid diskuterats informellt. Några råd i skriftlig form har inte lämnats. Nämnden har inte föreslagit regeringen några författningsändringar eller andra åtgärder för att motverka etnisk diskriminering. Som en bidragande orsak till detta har nämnden angett det förhållandet att kommissionen mot rasism och främlingsfientlighet har varit i arbete under större delen av verksamhetsperioden. Nämnden har inte heller prövat några överklagade beslut av D0 om vitesföreläggande. Inget sådant ärende har förekommit under perioden. DO har till utredaren för sin del uttryckt uppskatt-

ning av det stöd som nämnden har utgjort för den hittillsvarande verksamheten. Nämndens ledamöter har vid samtal låtit förstå att de med hänsyn till hur D0myndigheten har kommit att utvecklas från tid till annan hyst tvivel om nämnden fyller någon egentlig funktion. Inte heller kan de för närvarande se något behov av att nämnden skulle spela en mer 8kt1V eller framträdande roll. Detta skulle dock i och för vara

sig

möjligt inom ramen för nuvarande regler, om behov skulle uppstå. Slutligen har nämndens ledamöter uttryckt den uppfattningen att nämnden kan komma att spela en viktig roll för kontinuiteten i verksamheten vid byten på befattningen som D0.

4 slutsatser

4.1 Har DO notsvarat sitt 7 syfte

4.1.1 Allmänt När DO-myndigheten tillskapades förelåg en del oklarheter om hur den nya verksamheten borde utformas och med vilka metoder den borde bedrivas. Osäkerheten gällde inte bara vilket behov som egentligen fanns av ett organ av detta utan också i vilken slag omfattning det skulle komma att av enskilda rättssökande utnyttjas och huruvida den ombudsmannen skulle kunna möta nye dessas krav utan att vara utrustad med själv några egentliga rättsliga medel. I mitt uppdrag att försöka bedöma om DO har ingår bidragit till att motverka eller minska förekomsten av etnisk diskriminering. Jag har under min av verksamheten ansett kartläggning mig kunna göra bl.a. följande iakttagelser. Den nya ombudsmannen blev redan från början uppmärksammad både av massmedia och av allmänheten. Redan under det första halvåret kom 244 enskilda ärenden in

till D0; detta skulle kunna jämföras med t.ex. JämO, som under det första halvåret av sin verksamhet, fick in ca 95 motsvarande ärenden.2 Ombudsmannen och de medarbetare som tillträdde successivt under andra halvåret 1985 grep sig an sin uppgift med engagemang, aktivitet och fantasirikedom. Inga arbetsuppgifter bedömdes vara för obetydliga för att bli föremål för Dos uppmärksamhet och åtgärd. Detta kom att leda till en mångfald i verksamheten som enligt min bedömning har varit huvudsakligen på gott därigenom att den säkerligen har bidragit till att DO har fått ett uppenbarligen positivt genomslag hos allmänheten och hos myndigheter och andra berörda. Härvidlag har, såvitt jag har kunnat bedöma det, D0 och hans medarbetare alltså varit framgångsrika. En nackdel med arbetsmetoden kan anses ha varit att de fåtaliga medarbetarna har kommit att splittra sina krafter på en mängd olika arbetsuppgifter, där inte så få projekt har påbörjats men inte hunnit slutligt genomlysas och slutföras. Jag tänker därvid i första hand på vissa generella åtgärder av principiell betydelse. När detta sägs måste dock samtidigt erinras om att myndigheten bara har funnits i tre år. Den får alltjämt anses befinna sig i ett uppbyggnadsskede. D0 och hans medarbetare har hittills fått söka sig fram genom att pröva olika arbetsmetoder och ämnesområden. Det är då naturligt att vissa projekt visar sig mer fruktbärande än andra och vissa vägar mer framkomliga än andra. Kanske skulle en utvärdering efter en något längre verksamhetstid ha givit ett mer rättvisande besked om verksamhetens styrka resp. svaghet. Redan det verksamhetsområde som ombudsmannen har satts att bevaka medför dock med nödvändighet att arbetsuppgifterna blir mångskiftande. Sålunda är det

Zuppgiften har erhållits från jämställdhetsutredningen

etnisk inom hela samhällslivet som skall diskriminering och då inte bara diskriminering riktad uppmärksammas mot de invandrade. också andra etniska minorinyligen teter - t.ex. samerna, zigenarna, de äldre invandrarna - som viktiga delar i ombudsmannens ansvar. ingår Dessutom torde, som har påpekats från flera håll, nya minoriteter få en allt större betydelse i det religiösa svenska samhället och kräva särskild vaksamhet mot som kan få en diskriminerande effekt både från åtgärder det allmännas och från enskildas sida. DO har såvitt har kunnat konstatera varit verksam jag på samtliga dessa områden. I vissa fall har det inneburit behov av ren faktainhämtning vad gäller vissa etniska särdrag. Redan detta kan alltså gruppers förklara det intryck av splittring i verksamheten som jag nyss har redovisat. En slutsats som då skulle kunna dras är att verksamhetsområdet borde begränsas. Jag kan emellertid inte finna annat än att de skäl som anfördes för den nuvarande ordningen, när DO tillskapades (jfr. prop. s. 63 - 65), gäller med oförändrad 1985/86:98 alltjämt styrka. Ombudsmannens verksamhetsområde bör alltså behållas både i fråga om uppgiften att motverka etnisk diskriminering inom hela samhällslivet och vad gäller diskrimineringsbegreppets omfattning och innebörd. En annan slutsats av iakttagelsen att verksamheten hittills företett vissa tecken på splittring, som i stället ligger nära till hands att dra, är att myndigheten är underbemannad. Jag avser att återkomma till detta senare när jag har behandlat frågorna om ärendehantering och rättsliga medel något närmare. Under utvärderingen har det från några håll framförts att även andra grupper än etniska minoriteter kan vara i behov av en särskild väktare mot diskriminering av dem. Hit hör t.ex. de homosexuella och de handikappade. Även DO själv har varit inne på tankegångar i denna

D0 har menat att det skulle kunna vara riktning. motiverat att ha en enda ombudsman som bevakar yttringar av alla former av diskriminerande handlingar mot vilka eller enskilda de än riktar sig. Han grupper har därvid b1.a. hänvisat till den Europeiska konventionen om de mänskliga rättigheterna och de grundfriheterna (Artikel 14) som förbjuder diskriläggande från det allmänna ... på grund av kön, ras, minering religion, politisk eller annan åskådhudfärg, språk, ning, nationell eller social härkomst, tillhörighet till nationell minoritet, förmögenhet, börd eller ställning i övrigt. D0 har därvid som sin mening framfört att det sikt är omotiverat att behålla de på nuvarande uppdelade lagarna och ombudsmannafunktionerna avseende könsdiskriminering resp. etnisk diskriminering. Även om det inte direkt kan anses ingå i utredningsavseende D0 att ta ställning i en fråga om uppdraget inrättande av en ombudsman mot allmän diskriminering eller, som DO själv i något sammanhang har uttryckt det, rättvisa, skall jag ändå bara helt kort lägga ggg några synpunkter på den. De krav som Artikel 14 i Europakonventionen uttrycker förbud att diskriminera från det allmännas sida, gäller dvs. främst statens. Dessa krav tillgodoses i den svenska rättsordningen främst genom regeringsformens bestämmelser (1 kap. 2 och 9 §§, 2 kap. 2, 15 och (RF) 16 §§). Jag kan visserligen sympatisera med Dos uppfattning att det kan vara en mindre lycklig utveckling, om alltför många ombudsmän sätts att bevaka olika gruppers intressen. Vissa likheter finns förvisso speciella mellan JämO:s och Dos ämnesområden. Men olikheterna är, menar jag, ändå större. Jämozs bevakningsområde inskränker till jämställdhet mellan kvinnor och män sig i arbetslivet, DO skall motverka etnisk diskriminering

i hela samhällslivet. Visserligen kunde dessa olikheter självfallet undanröjas lagstiftningsvägen. Det ankommer dock närmast på jämställdhetsutredningen att i så fall göra sådana överväganden i sitt pågående arbete. Någon anledning att inskränka Dos nuvarande verksamhetsområde har jag, som nyss har framgått, inte funnit. Redan nu är Dos verksamhet, som jag också har pekat på, så mångfacetterad på grund av olikheterna mellan de olika etniska grupperna sinsemellan att jag anser att det vore oklokt att ytterligare belasta en enda ombudsmannainstitution med att bevaka även andra gruppers intressen. Härav anser jag också följa att några - osv. ytterligare grupper homosexuella, handikappade inte heller bör tillföras Dos verksamhet. Enligt nyligen redovisade uppgifter överväger dessutom handikapputredningen (S 1988:03) i sitt pågående arbete frågan om en särskild ombudsman för de handikappade. Har då utvärderingen givit belägg för att Dos existens har minskat eller motverkat etnisk diskriminering? Ett bestående intryck av samtalen med företrädare för olika samhällsorgan är det engagemang som de senare årens flyktinginvandring har skapat på alla nivåer och en påtaglig medvetenhet om riskerna för och med etnisk diskriminering i samband härmed. Därvid har det vid upprepade tillfällen från dessa företrädare framhållits att Dos existens har kommit att ett starkt stöd betyda i den egna löpande verksamheten. Råd har kunnat erhållas från DO i ofta DO grannlaga bedömningsfrågor, har kunnat åberopas i lokala DO har kommit sammanhang, att bli en galjonsfigur som genom sin centrala placering och sitt gehör i den allmänna debatten har gett den egna verksamheten och Dessa stadga styrning. uttalanden är enligt min mening i och för tillräcksig liga som skäl för att anse DO-institutionen motiverad och värdefull. Till detta kommer dock, som många har

påpekat, det förhållandet att vårt land sedan några år

genomgår en betydande förändring av befolkningssammansättningen, en förändring som skiljer sig från tidigare erfarenheter genom att den sker i proportionellt stor omfattning och under en kort tid och innebär en betydande rikedom vad gäller tillskottet av nya nationaliteter, kulturer och religioner. Såvitt man nu kan se kommer denna förändring att fortsätta. I en sådan omstöpningssituation får, som har framhållits från flera håll, inte underskattas symbolvärdet av en central myndighetsperson, som vakar över att diskriminerande tendenser mellan grupper eller enskilda på grund av deras etniska tillhörighet inte får fotfäste. Sammanfattningsvis kan alltså frågan om den etniska diskrimineringen i Sverige har minskat under den senaste treårsperioden inte med någon säkerhet besvaras. Såvitt känt saknas någon egentligen vetenskaplig undersökning som skulle ge svar på i vilken omfattning etnisk diskriminering har förekommit eller förekommer i landet. Däremot torde - trots att vetenskaplig underbyggnad saknas även i detta hänseende min genomgång av Dos verksamhet hittills ge belägg för påståendet att DO-myndigheten har visat sig vara väl ägnad att motverka etnisk diskriminering.

4.1.2 De enskilda ärendena Antalet inkomna ärenden angående påstådd diskriminering har varit stort och väl jämförbart med det antal enskilda ärenden som registreras hos vissa av de andra ombudsmannen. En inte så liten andel har dock utgjorts av anmälningar som har bottnat antingen i ett missförstånd angáende Dos uppgifter eller i andra missuppfattningar. Inte heller detta är emellertid unikt för DOmyndigheten; liknande erfarenheter redovisas från t.ex. JO och JK. DO har vidare haft en omfattande telefonrådgivning. Denna verksamhet har sannolikt varit större än hos

av de andra ombudsmännen. Detta har enligt någon från medarbetarna hos D0 kommit samstämmiga uppgifter att ett tidsödande inslag i verksamheten. I inte utgöra så få fall blir samtalen långa och av huvudsakligen från sida. Eftersom det kurativ karaktär myndighetens ofta rör om olyckliga människor som anser sig sig av livet, blir påfrestningen på myndigmissgynnade hetens ibland stor. Flera av har

personal medarbetarna

talat om en känsla av otillräcklighet, av utbrändhet. En sammanfattande bild som genomgången av de registrerade ärendena också har givit är att DO och hans medarbetare har haft ambitionen att ge varje anmälare ett hållet svar, oberoende av anmälans personligt innehåll och kvalitet. Något mer standardiserade svar har dock börjat användas i ökad omfattning under senare tid. DO har uttryckt en viss besvikelse över att ett relativt stort antal ärenden, i vilka han har vidtagit utredningsåtgärder och därefter funnit anledning att be klaganden återkomma för ytterligare diskussioner, har runnit ut i sanden, dvs. klaganden har inte hört av sig igen. Dos reaktion är väl förståelig men jag tror för min del inte heller att sådana effekter är särskilt överraskande eller ovanliga. För den klagande är det sannolikt tillräckligt att DO har engagerat sig i hans fall och saken är därmed för hans vidkommande utagerad. D0 har själv något ifrågasatt värdet av verksamheten med ombudsmannens rådgivning åt enskilda. Detta har gjorts mot bakgrund både av den bild ärendena har visat och det arbete som har lagts ned på ärendena jämfört med de ibland föga konkreta resultat som har uppnåtts. DO har också fört fram tanken att många av ärendena hellre borde hanteras lokalt på klagandens hemort och då förslagsvis av personal vid invandrarbyråerna. Samtidigt har DO framhållit att de enskilda ärendena utgör en nödvändig kunskapskälla för ombudsmannens

utåtriktade informativa och policyskapande verksamhet. Jag har för min del gjort den bedömningen att DO, trots avsaknaden av egna rättsliga medel, har uppnått goda resultat i ett stort antal ärenden enbart genom att begära in yttranden eller ta informella kontakter. Mitt intryck är att de som har tillskrivits av D0 med anledning av en anmälan regelmässigt har tagit detta på största allvar och varit angelägna att medverka till att frågan blivit ordentligt utredd. Jag kan i och för sig dela Dos uppfattning att vissa av de ärenden som har kommit in lika väl eller kanske bättre skulle ha kunnat klaras ut på klagandens hemort. Detta påminner om de tankegångar som har legat bakom de landstingskommunala förtroendenämnderna inom hälso-och sjukvården i förhållande till den statliga hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd. Men jag kan inte finna att det är en framkomlig väg att ålägga t.ex. kommunerna att ta på sig Dos rådgivande uppgift. Däremot bör DO naturligtvis kunna använda sig av kunskapen hos den personal som finns vid t.ex. invandrarbyråerna för att bistå i utredningen av ett enskilt ärende. Jag vill här erinra om att det i utredningsarbetet har framkommit att det under senare tid i flera kommuner på försök har inrättats eller håller på att inrättas särskilda tjänster för diskrimineringsfrågor, s.k. diskrimineringssekreterare. Vid mitt besök hos den tjänsteman i Gävle, som inom kort skall påbörja sådan verksamhet, upplyste hon att hon såg det som naturligt att hålla en nära kontakt med DO och också bistå denne vid behov. Om detta skulle bli en mera allmän utveckling inom kommunerna - såsom fallet har blivit med konsumentvägkonsumentverkets ansvarsområde ledarna inom KO:s och kan det naturligtvis komma att innebära en värdefull kommunikationskanal för DO. också ha balanserat väl i förhållande till DO synes de andra ombudsmännen och till andra myndigheter. De Ä å 3. iu i ê i

ärenden som naturligen hör hemma hos t.ex. JO eller JK har överlämnats dit med en begäran om att D0 hålls

underrättad om den fortsatta handläggningen. Ett liknande förfaringssätt har valts i förhållande till RÅ och åklagarmyndigheterna i några fall. Samtliga dessa

myndigheter har ansett att det hittillsvarande samarbetet har förlöpt i allt väsentligt problemfritt. Företrädare för RÅ-ämbetet har för sin del till utredaren uttryckt saken på bl.a. följande sätt.

DO kan gentemot åklagaren framträda som anmälare med samma auktoritet som tillkommer en fackmyndighet. Att en anmälan kommer från DO (eller via DO) innebär för åklagaren en garanti för att anmälan vid en saklig förhandsprövning har befunnits ha en viss halt och att den inte redan från kan bedömas början som obefogad eller substanslös.

I vissa fall kan DO under en pågående utredning ge sig till känna som intresserad och att få hållas begära underrättad om sakens utgång. Även i denna roll - som en fristående men intresserad observatör - DO fungerar som en nyttig påminnelse om hur det är att viktigt samhällsorganen reagerar mot olika former av diskriminering.

I detta avseende bör man kanske den som peka på risk, ett alltför påträngande intresse från Dos sida skulle kunna medföra. En åklagare kan självfallet be DO om ett yttrande. Ett sådant skulle kunna innefatta sakupplysningar lika väl som allmänna synpunkter och skulle väl kunna bidra till ett bättre underbyggt ställningstagande i en åtalsfråga.

vetskapen om att D0 har möjlighet att hos RÅ begära överprövning av ett beslut att inte väcka åtal har säkerligen i sig en stärkande effekt på åklagarmoralen.

4.1.3 De generella åtgärderna som jag har försökt beskriva (avsnitt 3.1.1 och 3.1.3) har de generella åtgärder som D0 har vidtagit varit mångfaldiga. har också redan redovisat att Jag verksamheten i denna del min har ett enligt mening gett något splittrat intryck men också framhållit vilka orsaker som kan finnas till detta i dels verksamhetsområdet som sådant, dels i det förhållandet att

verksamheten varit helt ny och oprövad (avsnitt 4.1.1). Jag utgår ifrån att D0, när nu den första uppbyggnads- och prövotidsfasen är till ända, kommer att kunna koncentrera sina krafter till vissa insatser. Detta har uppenbarligen redan skett när det gäller myndighetens medverkan i föreläsningar och konferenser. Åtskilliga samarbetskanaler gentemot andra myndigheter och mot intresseorganisationer har också etablerats och bör underlätta fortsatta samråd och nya initiativ. När det gäller Dos utbildningsinsatser gentemot invandrarbyråpersonalen och liknande personalkategorier har jag inledningsvis under utvärderingen gjort den reflexionen att detta närmast hade bort vara en uppgift för invandrarverket. Efter att ha förstått Dos huvudsyfte med utbildningen, nämligen att vissa diskrimineringsfrågor bäst borde kunna klaras upp på klagandens hemort, och också tagit del av invandrarverkets syn på frågan, har jag kommit till slutsatsen att utbildningsaktiviteterna har varit ett riktigt initiativ och att de, som DO själv anser, bör fortsätta. Jag anser också att de skrifter som D0 hittills har publicerat har varit informativa och lättillgängliga. Flera av de organ som jag har samrått med har dock Ä frågat efter en publicerad årsberättelse över myndig- E L; hetens verksamhet. DO har upplyst att han för när- ›. w ä varande arbetar med en redogörelse för det andra och tredje verksamhetsåret, vilken skulle följa upp DO 2.87 Dos första år. Denna skrift kommer alltså säkerligen att mötas med intresse, och jag menar att DO bör sträva efter att i fortsättningen ge ut en berättelse över sin verksamhet varje år. Att DO bör sträva efter att upprätthålla internationella kontakter anser jag vara en självklarhet. Vad utvärderingen har kunnat visa om den hittillsvarande verksamheten på detta område ger inte anledning till några särskilda kommentarer från min sida.

eller påbörjat ett antal D0 har också genomfört närmast i vissa fall projekt av utredningskaraktär, i andra tillsammans med forskningsorgan eller ensam, I ett fall har det skett på uppdrag andra myndigheter. av kontaktförmedling). Dessa regeringen (Oetisk har såvitt jag kan bedöma det, legat i initiativ alla, syfte och uppgifter. Jag ställer linje med myndighetens dock tveksam till, om det kan vara riktigt mig något att använda begränsade resurser på detta myndighetens sätt. är det naturligtvis av största visserligen för Dos möjlighet att informera och påverka betydelse attityder att han skaffar sig ett gott faktaunderlag. Men tror att om det blir fråga om en mer omfattande jag insats som närmar sig forskning, bör Dos insats till att ge regeringen uppslag till särskilda begränsas utredningar resp. forskningsuppdrag. När det gäller mindre omfattande undersökningar borde DO ges medel att lämna till lämpliga utanförstående utredare. uppdrag När tillskapades fanns en medvetenhet D0-myndigheten om att särskilt den del av Dos uppgifter som de åtgärderna innebär skulle komma att gränsa generella till och ibland också kunna dubblera uppgifter som ankommer på andra myndigheter, främst invandrarverket. I direktiven för utvärderingen ingår att avväga Dos mot de åtgärder som vidtas av andra generella åtgärder som har liknande uppgifter. Jag har under myndigheter mitt samråd med berörda intressenter ställt frågan huruvida dessa anser att Dos verksamhet har inneburit t.ex. onödigt dubbelarbete eller gränsdragningsproblem, t.o.m. kompetenskonflikter. Samtliga tillfrågade - med ett undantag som jag strax återkommer till - har redovisat positiva genomgående erfarenheter av Dos generella verksamhet. De som har uppfattat att Dos verksamhet kan ha inneburit en av främst invandrarverkets motsvarande roll dubblering har inte ansett detta besvärande. snarare har det

framhållits som värdefullt att DO har kunnat lyfta fram de komplicerade etniska relationsfrågorna i förgrunden, något som andra myndigheter kan ha svårt att få utrymme för i sin löpande verksamhet. Inte heller invandrarverkets företrädare har redovisat några motsättningar av betydelse i förhållandet mellan de båda myndigheternas verksamheter. Verket har inom ramen för sin uppgift att informera allmänheten i invandrarpolitiska frågor sedan år 1979 vidtagit särskilda åtgärder bl.a. för att förmedla erfarenheter och påverka attityder inom området etniska relationer. Arbetet har hittills utförts främst av arbetsgruppen för etniska relationer, folkrörelsesektionen och informationsbyrån. I verkets nya organisation har uppgifterna sedan den 1 juli 1989 övergått till i hand integrationsbyrån. första Invandrarverkets företrädare har vid samtal uttryckt sin syn på fördelningen av uppgifterna inom detta område mellan verket och D0 på ungefär följande sätt. Verket skall arbeta med att långsiktigt förebygga etniska konflikter genom främst invandrarpolitiska åtgärder samt spridning av kunskaper om faktorer och omständigheter som gynnar respektive missgynnar goda etniska relationer. DO bör arbeta med att, främst från ett juridiskt perspektiv, verka för att redan befintliga eller befarade företeelser i samhällslivet inte får diskriminerande effekter. Verket har funnit att DO hittills möjligen inte alltid strikt har upprätthållit denna gränsdragning och ibland också har gjort uttalanden som inte helt stämt överens med verkets uppfattning, främst på det flyktingpolitiska området. De gränsdragningssvårigheter som förutsågs när DO tillskapades förefaller alltså i allt väsentligt ha uteblivit. Tvärtom har till mig så gott som genomgående uttalats oreserverad uppskattning av de insatser DO hittills har gjort i sin utåtriktade verksamhet. Det

bör här också nämnas att omdömena genomgående uttryckligen har gällt den nuvarande DO personligen. Många har framhållit det som svårt att hålla isär DO som myndighet och D0 som person. Många har också framhållit att de anser att de personliga kvalifikationerna hos ämbetsinnehavaren avgör DO-institutets inflytande. En klok och vettig karl eller kvinna på denna post kan, har det sagts, skapa det förtroende som gör att alla berörda vet att det mitt i verksamheten står en person som, obunden av några andra hänsyn, är att lita på. Det är, har det framhållits, bara en sådan person som kan säga beska sanningar åt vilket håll som helst utan att hans motiv eller grundinställning kan ifrågasättas. Den nuvarande DO har ansetts ha dessa kvalifikationer.

4.1.4 Behov av förändringar?

0 Fortsatt verksamhet

Utvärderingen ger vid handen att DO-myndigheten har kommit att uppfattas som ett värdefullt inslag i svenskt samhällsliv. Något argument som skulle tala för att nu avveckla verksamheten har inte framförts eller framkommit; frågor i den riktningen under mina samtal har genomgående besvarats tveklöst nekande. Den uppfattning som kommissionen mot rasism och främlingsfientlighet har redovisat om Dos värde (avsnitt 1.4.1) har alltså bekräftats.

o Medel och metoder för arbetet

Utvärderingen ger också vid handen att D0 redan med de arbetsinstrument som lagen mot etnisk diskriminering anvisar och de arbetsmetoder som myndigheten hittills har använt kan åstadkomma goda resultat både i enskilda ärenden och i den verksamheten. Jag opinionsbildande

finner därför inte anledning att framhålla några andra behov av förändringar än de jag redan har antytt vad gäller arbetsmetoderna, nämligen koncentration av insatserna till några områden i taget och en något mer standardiserad och delegerad handläggning av sådana enskilda ärenden som inte tillhör Dos ansvarsområde. Samtidigt är det mitt intryck att D0 inte enbart

genom att förändra myndighetens arbetssätt skulle kunna

få en rimlig arbetsbörda. Särskilt verksamheten med de enskilda ärendena och telefonrådgivningen har kommit att få en sådan omfattning att jag anser det nödvändigt att snarast ge myndigheten en personalförstärkning på handläggarsidan. Jag gör därvid den bedömningen att myndigheten behöver tillföras åtminstone en handläggare, främst för att avlasta den nuvarande handläggaren/avdelningsdirektören. Men det bör också noga övervägas om inte ytterligare personellt bistånd kan ställas till Dos förfogande, främst för att hjälpa till i kontakterna med massmedia och i utarbetandet av myndighetens egna publikationer. Detta skulle, om det inte anses lämpligt att hos myndigheten ha en fast handläggare med informationsansvar, kunna ske genom att myndigheten tillförs tillräckliga resurser för att köpa informationstjänster utifrån vid behov. Till mina slutsatser härvidlag har medverkat att det från invandrarverket har upplysts att klagomål från invandrare beträffande diskriminering m.m. tidigare utgjorde ett inte obetydligt inslag i verkets arbete och vid en tidpunkt ingick som en väsentlig del i tjänsten för cirka sju handläggare som arbetade med sociala frågor. Dessa klagomål har i det närmaste upphört hos verket sedan DO-myndigheten tillkom. Det bör också nämnas att de ombudsmän som kan anses ha uppgifter liknande Dos (KO, NO, JämO) har särskilda befattningshavare med ansvar för information. Jag anser slutligen att D0 bör likställas med övriga

nyssnämnda ombudsmän också genom att i avlastningssyfte erhålla en ställföreträdare, som utses av regeringen.

o Lagstiftning mot etnisk diskriminering i arbetslivet

Den fråga som tilldrog sig störst intresse innan DOmyndigheten inrättades var behovet av ett särskilt, i lag reglerat förbud mot etnisk diskriminering i arbetslivet. DO fick också till uppgift att ägna särskild uppmärksamhet åt detta område utan att dock erhålla något annat rättsligt instrument än möjligheten att med hjälp av vitesföreläggande förmå en tredskande arbetsgivare att komma till överläggningar. Behovet av ett lagreglerat förbud mot etnisk diskriminering i arbetslivet har nyligen aktualiserats igen genom kommissionens mot rasism och främlingsfientlighet uttalanden i betänkandena SOU 1989:13 och 14 (jfr avsnitt 1.4.1). Kommissionen har dock understrukit att den inte avsett att föregripa utvärderingen av Dos verksamhet. Under remissbehandlingen av kommissionsrapporterna har flertalet av de remissinstanser som har tagit upp - bland dem D0 - stött kommissionens uppfattning frågan att lagstiftningsfrágan borde bli föremål för en ny genomlysning i särskild ordning. Några har uttalat sig för omedelbara lagstiftningsåtgärder medan andra har uttalat tveksamhet av samma innebörd som på sin tid anfördes mot diskrimineringsutredningens lagförslag. Endast en remissinstans - SAF - har motsatt sig lagstiftning. Med hänsyn till den vikt som frågan om behovet av ett lagreglerat diskrimineringsförbud på arbetslivets område har haft och alltjämt anses ha, har den även under utvärderingen ägnats ett särskilt intresse. Sålunda har, som framgått tidigare, samtliga de avslutade ärenden som av DO under treårsperioden har

förts till kategorin Diskriminering i arbetslivet gåtts har också i mina samtal med närmast berörda igenom. Jag intressenter tagit upp frågan. Min slutsats har därvid blivit att utvärderingen i sig inte kan anses ha bekräftat behovet av ett lagreglerat förbud mot etnisk diskriminering i arbetslivet. Jag sammanfattar här skälen till denna slutsats. Antalet ärenden som av DO förts till kategorin påstådd diskriminering antingen i samband med eller under en pågående anställning har visserligen varit stort. En viss andel av ärendena har dock jämförelsevis saknat varje påstående om att diskrimineringen haft samband med etnisk tillhörighet. I flertalet av de övriga fallen har D0 kunnat konstatera att det som av har som diskriminering på grund av klaganden uppfattats dennes utländska härkomst, ras eller motsvarande i stället haft andra orsaker. I några få fall har det dock på goda grunder kunnat antas att klagandens etniska tillhörighet har varit en bidragande eller avgörande orsak till att en önskad arbetsuppgift inte har erhållits. I dessa fall har DO enbart genom att begära yttrande från arbetsgivaren kunnat åstadkomma både 1 det enskilda fallet och i arbetsförändringar givarens generella policy. DO har inte mött några svårigheter 1 form av tredskande arbetsgivare. Tvärtom förefaller arbetsgivarnas beredvillighet att lämna sakligt underlag till utredningen ha varit god. DO har själv förklarat att han under treårsperioden inte har haft något fall som han skulle ha bedömt behöva föras till domstol, om regelsystemet hade gett förutsättningar för det. Min genomgång har inte givit anledning till någon annan uppfattning. vid mina samråd med representanter för de fackliga har jag frågat i vilken omfattning det organisationerna hos dem har begärts hjälp på grund av påstådd etnisk diskriminering av arbetssökande. TCO har därvid upplyst

att organisationen under år 1988 gått ut till sina förbund med en enkät i frågan samt att enkätsvaren utvisat att det dittills förekommit ett fåtal aktualiserade fall. SACO/SR har uppgett sig inte känna till några speciella fall. Inte heller LO:s företrädare har för sin del kunnat ange huruvida de lokala förbunden har bistått i sådana fall i någon omfattning men framhållit att det uppenbarligen förekommer en omfattande etnisk diskriminering av arbetssökande invandrare. Även sAF:s företrädare har på samma fråga uppgett att föreningen centralt inte erhållit uppgifter om eller begäran om bistånd från medlemsföretagen i uppkomna diskrimineringstvister. Jag anser därför att utvärderingen av Dos verksamhet inte i sig har gett stöd för ett påstående att det skulle förekomma en omfattande etnisk diskriminering i arbetslivet. Två påståenden som ärendebilden hos DO däremot kan anses ge stöd för är följande. En känsla av diskriminering eller t.o.m. mobbning på arbetsplatserna är vanlig, främst bland invandrare men också bland andra arbetstagare. De invandrare som har en akademisk eller annan högre utbildning från sitt hemland har särskilt svårt att finna arbeten som motsvarar deras kvalifikationer. Det senare har under mina samtal bekräftats från bl.a. ms, UHÄ och SACO/SR. Inget av dessa problem torde dock mötas bäst genom lagstiftningsåtgärder. S.k. mobbning och andra trakasserier på arbetsplatsen finns det säkerligen anledning att ta på djupt allvar men frågan bör lämpligen behandlas i ett större sammanhang, t.ex. i arbetsmiljökommissionens pågående arbete. Även jämställdhetsutredningens slutsatser i frågan om en lagreglering mot s.k. sexuella trakasserier i arbetslivet bör avvaktas. I frågan om de högutbildade invandrarnas särskilda

svårigheter har jag under utvärderingen fått upplysningar om en rad åtgärder som för närvarande pågår för att komma till rätta med dem. Av dessa åtgärder har jag funnit skäl att redovisa följande. I augusti 1987 arrangerade invandrarverket i samråd med AMS en konferens med deltagande av bl.a. DO - i syfte att ge berörda myndigheter möjligheter till informationsutbyte samt till diskussion om behovet av fastare samarbetsformer kring bedömnings-, värderingaoch prövningsarbete när det gäller frågor kring invandrares utbildning och placering på arbetsmarkna-

den. Konferensen tillsatte en arbetsgrupp som utgjordes

av representanter för AMS, AMU-styrelsen, AMU Stockholms län resp. Göteborg, skolöverstyrelsen, socialstyrelsen, Svenska institutet, UHÄ samt invandrarverket. I juli 1988 lade arbetsgruppen fram förslag till olika åtgärder för att förbättra invandrarnas situation på arbetsmarknaden. Gruppens arbete fortsätter. Sedan år 1987 bedriver AMS ett projekt Kunskapsbank som är ett datoriserat informationssystem, vilket syftar till att finna vägar och metoder för en bedömning av utländsk yrkesutbildning och/eller yrkeserfarenhet samt ge allmän information om utbildningsväsendet i olika länder. Kunskapsbanken har börjat användas i utrednings- och förmedlingsarbetet med invandrarsökande på arbetsförmedlingen. Inom Kunskapsbankens ram bedrivs också s.k. yrkesprövning och gäller främst yrkesutbi1dning/yrkeserfarenhet på en nivå motsvarande svenskt gymnasium. Yrkesprövningen är avsedd att vara ett instrument för prövning av enskilda invandrares tidigare yrkeskunskaper. Efter en praktisk och teoretisk prövning utfärdas ett särskilt utlåtande som innehåller en redovisning av invandrarens kunskaper relaterade till motsvarande svenska yrkesutbildning och/eller yrkeskrav.

invandrare med utländsk högre utbildning önskar Många i men saknar anställning tjänstemannabefattningar erfarenhet från svenskt arbetsliv och har därför behov av introduktion i hur svenska företag fungerar och vilka krav som där ställs på olika befattningshavare. För att tillgodose detta behov bedriver AMS i samverkan med Svenska ManagementGruppen (MGruppen) sedan några år en kurs i Administration, Data, Ekonomi för långtidsutbildade invandrare. Kursen är på sammanlagt cirka 30 veckor, varav hälften teori och hälften praktik i företag. . Sedan flera år tillbaka utför UHÃ bedömningar eller ekvivaleringar av utländska examina inom högskoleområdet. Verksamheten har under senare tid fått ökade resurser. Socialstyrelsen bedömer utländsk utbildning inom de s.k. legitimationsyrkena på sjukvårdsområdet. Under våren 1989 har SACO/SR i samråd med företrädare för intresseorganisationen Swedish International Professional Association (SIPA) publicerat en handledning för akademiker med utländska examina. Handledningen riktar sig även till flyktingmottagare, arbetsförmedlare m.fl. Den beskriver den svenska arbetsmarknad som en person med högre utbildning kan möta och ger en rad praktiska råd till en arbetssökande akademiker. Genom denna redovisning har jag alltså velat visa varför jag anser att min utvärdering av Dos hittillsvarande verksamhet inte ger anledning till slutsatsen att ett förbud mot etnisk diskriminering i lagreglerat arbetslivet skulle vara påkallat för Dos möjlighet att bedriva en meningsfull verksamhet. Jag vill samtidigt understryka att jag inte har sett det som min uppgift att bedöma huruvida det kan finnas andra viktiga skäl att ändå överväga en sådan lagreglering. Den frågan torde få bedömas i anslutning till den fortsatta behandlingen i regeringskansliet av kommissionens rapport och remissutfallet över den. som har framgått

av Dos remissvar över rapporten överväger också denne för närvarande att till regeringen lägga fram ett eget lagförslag i ämnet.

o Ny utvärdering

Jag har i ett tidigare sammanhang antytt att den - verksamhetsperiod som utvärderingen avser tre år har varit något för kort och präglad av barnsjukdomar för att ge en helt rättvisande bild. Med hänsyn främst till detta har jag dragit slutsatsen att det kan vara meningsfullt att göra en ny utvärdering efter en något längre tid, förslagsvis efter ytterligare fem år.

0 Övrigt

som har redovisats i den inledande bakgrunden (avsnitt 1.4.1) har kommissionen mot rasism och främlingsfientlighet föreslagit två nya arbetsuppgifter för DO, dels som ett sådant särskilt organ som avses i FN:s konvention mot rasdiskriminering, dels som biträde ät en grupp som vill föra talan (s.k. grupptalan) om skadestånd i anledning av brottet hets mot folkgrupp (16 kap 8 § BrB). Jag har inte ansett det ingå i uppgiften att utvärdera Dos hittillsvarande verksamhet att ta till det i att - om förslagen ställning lämpliga i sak - dessa arbetsuppgifter på DO. genomförs lägga

4.2 Har nämnden motsvarat sitt syfte?

Nämnden mot etnisk diskriminering tillkom av främst två skäl. Dels det värdefullt att - åtminstone ansågs under ett - den ombudsmannen en uppbyggnadsskede ge nya samrådspartner som vid behov också kunde ge ombudsmannens uttalanden ökad stadga. Dels skulle nämnden pröva besvär över viten som ombudsmannen hade förelagt

§ 1

en arbetsgivare enligt lagens särskilda regler härom. Nämndens rådgivande funktion har hittills utövats helt informellt genom att nämnden ungefär varannan månad har sammanträffat med DO och dennes medarbetare. Något överklagat vitesföreläggande har inte förekommit under perioden; DO har inte i något fall funnit behov att använda vitesinstrumentet. Det kan sålunda förefalla som om en fortsatt funktion för nämnden kan ifrågasättas. Som har framgått tidigare (avsnitt 3.2) har också nämndens nuvarande ledamöter varit inne på sådana tankar. av de uppgifter som nämnden har är i och för Ingen sig nödvändiga som komplement till ombudsmannens verksamhet. Uppbyggnadsfasen, som ansågs motivera ett särskilt stöd från en nämnd, får anses vara i princip slutförd, och Dos verksamhet har i stort sett funnit sina former. Något rättsligt krav på att kunna överav klaga vitesförelägganden förvaltningsmyndigheter en som jag anser att DO måste ha kvar i möjlighet nuvarande utsträckning även om den hittills inte har behövt utnyttjas - finns inte. Det är, som anfördes redan i samband med att nuvarande regler infördes, inte ovanligt att s.k. förfarandeviten inte får överklagas. Uppgiften att föreslå regeringen författningsändringar eller andra åtgärder som är ägnade att motverka etnisk diskriminering delar nämnden för närvarande med DO. Nämnden har för sin del inte under perioden självständigt lagt fram något sådant förslag. Det angivna talar således för att nämnden skulle kunna avvaras. Mot detta talar dock vissa andra faktorer. DO själv har uttryckt uppfattningen att nämnden ett värdefullt stöd. Verksamheten hos DO utgör är alltjämt relativt sett ny och jag har tidigare dragit slutsatsen att en ny utvärdering efter ytterligare års verksamhet av detta skäl kan vara några motiverad. Den hittillsvarande verksamheten hos DO har

i hög grad präglats av ämbetsinnehavarens person. vid skiften på befattningen kan nämnden spela en viktig roll som stöd för den nye innehavaren och för kontinuiteten i verksamheten. Tillsammantaget anser jag att övervägande skäl talar för att inte nu avveckla nämnden eller förändra dess uppgifter eller sammansättning. I en framtid bör dock nämnden enligt min bedömning kunna avvaras som självständig myndighet. Huruvida det då skulle vara motiverat att ändå bevara nämndens rådgivande funktion i någon form, t.ex. genom att bygga in en parlamentariskt sammansatt referensgrupp med företrädare för samtliga riksdagspartier i själva D0-myndigheten, finner Jag inte nu anledning att närmare gå in på.

5 Förslag

l. Verksamheten hos ombudsmannen mot etnisk diskriminering bör fortsätta. Detsamma gäller åtminstone tills vidare nämnden mot etnisk diskriminering. Någon ändring av lagen mot etnisk diskriminering eller andra lagändringar är inte påkallade.

2. DO-myndigheten bör tillföras åtminstone en handläggare med huvudsaklig inriktning på de enskilda ärendena. Särskilda resurser bör ställas till förfogande för Dos externa information. En befattning som ställföreträdande DO bör tillskapas. Det senare medför ett behov av ändring i ombudsmannens instruktion.

3. Dos och nämndens verksamhet bör utvärderas igen efter ytterligare cirka fem år.

6 Kostnader

Förslaget att förstärka Doemyndighetens personalresurser skulle enligt min beräkning medföra ett ökat årligt medelsbehov av ungefär 400 000 kr avseende löner m.m. Jag har därvid gjort beräkningen utifrån ett antagande att det skulle inrättas två tjänster på nivån byrådirektör/byråsekreterare. Härtill kommer ett eventuellt tillkommande behov av lokaler och en engángsutgift avseende inventarier m.m. som en utökad arbetsstyrka medför. Jag utgår ifrån att kostnaden kan täckas genom en omfördelning inom anslaget E.Invandring under tionde huvudtiteln. I övrigt bör slutsatserna av utvärderingen inte medföra något behov av ökade medel.

v78

Bilaga 1 Till DO--yndigheten inkomna skrivelser från enskilda, fördelade gå sakonråden

Utlänningslagen Boendet 22 30 13 74 Övrig olaga diskri- 21 66 41 23 151 minering 18 34 Hemsprák Religion 1 13 Ras, hets mot folkgrupp 29 116 Allmän diskriminering mot invandrare Allmän diskriminering mot svenskar

Bilaga 2

Sammanställnina av remissyttranden över

1989:13 och 14) Mångfald mot enfald (§00

Efter remiss har följande remissinstanser avgett

över betänkandena i sådan tid att utredningen yttranden hunnit få del av dem:

riksåklagaren, domstolsverket, rikspolisstyrelsen, brottsförebyggande rådet, Svea hovrätt, Stockholms tingsrätt, Malmö tingsrätt, socialstyrelsen, konsumentverket/konsumentombudsmannen, universitets-och skolöverstyrelsen, statens institut högskoleämbetet, för läromedelsinformation, forskningsrådsnämnden, humanistisk-samhällsvetenskapliga forskningsrådet, statens ungdomsråd, arbetsdomstolen, arbetsmarknadsstyrelsen, statens invandrarverk, jämställdhetsombudsmannen, för invandrarforskning, diskrimidelegationen riksdagens ombudsmän, Svenska neringsombudsmannen, kommunförbundet, Landstingsförbundet, Svenska arbets- Landsorganisationen i Sverige, givareföreningen, Tjänstemännens centralorganisation, Centralorganisationen SACO/SR, Sveriges advokatsamfund, Riksförbundet för invandrarbyråpersonal, Stiftelsen allmänhetens pressombudsman, Sveriges Radio AB, juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms universitet, Närradionämnden, Folkpartiets kvinnoförbund, Moderata kvinnoförbundet, Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund, Folkpartiets ungdomsförbund, Svenska Röda korset, Sveriges Frikyrkoråd, Svenska kyrkans centralstyrelse, samarbetsnämnden för till trossamfund, Samarbetskansliet för statsbidrag invandrarorganisationer SIOS, Japanska riksförbundet, Riksförbundet Internationella föreningar för invandrarkvinnor, sveriges riksidrottsförbund, Sveriges närradioförbund, Riksförbundet Hem och skola, Sveriges förenade studentkårer, ILO-kommittén.

En kort sammanställning av de yttranden som har innehållit synpunkter på kommissionens uttalanden i

om behovet av ett lagreglerat förbud mot frågorna etnisk diskriminering i arbetslivet resp. D0 som

särskilt organ enligt FN:s rasdiskrimineringskonvention

har gjorts inom utredningen.

Lag mot etnisk diskriminering i arbetslivet

Domstolsverket anser det angeläget att en sådan lagstiftning övervägs och anför att utan en sådan lagstiftning torde rasdiskrimineringskonventionens krav på gottgörelse eller ersättning till den som lider skada till följd av diskriminering inte kunna uppfyllas på detta område.

Rikspglisstyrelsen kan inte finna att kommissionen har presenterat någon övertygande bevisning om att det verkligen finns behov av en lagstiftning mot etnisk diskriminering i arbetslivet. Skulle den nu pågående utvärderingen av diskrimineringsombudsmannens verksamhet ge tydliga signaler om att etnisk diskriminering verkligen förekommer på arbetsmarknaden, har styrelsen för sin del ingen invändning mot att sådana regler övervägs närmare.

Svea hovrätt gör ingen invändning mot att en lagreglering övervägs.

Stockholms tingsrätt anför: Invandrare är, som kommittén framhåller, en utsatt grupp på arbetsmarknaden. Det förhållandet blir med säkerhet allt tydligare när dagens högkonjunktur och måttliga arbetslöshet förbyts till sin motsats. Problemet kan inte förväntas bli löst genom reglering i kollektivavtal. Det förhåller sig säkerligen så att det idag finns starka skäl för en lagstiftning som hindrar diskriminering på arbetslivets område. Det synes lämpligt att i enlighet med förslaget problemet får sin lösning när Dos verksamhet har utvärderats.

Malmö tingsrätt tillstyrker förslaget att lagstiftning ånyo övervägs.

§ g . 3 å x ,l i å

Arbetsdomstolen anför:

Arbetsdomstolen har i sitt yttrande den 29 november 1983 över diskrimineringsutredningens betänkande (SOU 1983:18) med förslag till lag mot etnisk diskriminering i arbetslivet ingående belyst de problem som är förbundna med att åstadkomma en sådan lagstiftning. Problemen har i flera avseenden befunnits vara av den karaktären att det kan ifrågasättas om det är lämpligt att använda lagstiftning som ett medel att motverka av invandrare arbetslivets område. diskriminering på Utvärderingen av diskrimineringsombudsmannens arbete har nu inletts och avses bli slutfört under hösten. Det får förutsättas att denna utvärdering kommer att skapa större klarhet beträffande den faktiska omfattningen av diskriminering av invandrare i arbetslivet och även 1 övrigt ge ytterligare underlag för bedömningen av behovet av lagstiftningsåtgärder. Arbetsdomstolen anser sig därför tills vidare böra avvakta med ett ställningstagande i frågan.

Arbetsmarknadsstyrelsen vill liksom kommissionen avvakta utvärderingen av Dos verksamhet, men vill ändå understryka betydelsen av att en sådan lagreglering övervägs.

Statens invandrarverk anser i likhet med diskrimineringsutredningen och kommissionen att vissa invandrare möter problem på arbetsmarknaden som kan hänföras till deras etniska tillhörighet. SIV:s erfarenheter av arbetet med invandrare pekar på att diskriminering i arbetslivet som ett akut bland dessa. upplevs problem -- Kommissionen föreslår att en civilrättslig lagstiftning som syftar till att motverka etnisk diskriminering i arbetslivet övervägs. SIV föreslår att frågan om effektivare rättsmedel lämpligen bör övervägas i samband med den pågående utvärderingen av Dos verksamhet.

Jämställdhetsombudsmannen anför: En lagreglering mot etnisk diskriminering i arbetslivet

ligger inom ombudsmannens intressesfär, men eftersom kommissionen avstår frán slutsatser och förslag med hänvisning till utvärderingen av diskrimineringsombudsmannens verksamhet, ser JämO ingen anledning att nu gå in på frågan.

Diskrimineringsombudsmannen anför att han har för avsikt att 1 samband med utvärderingen och närmare bestämt i sin anslagsframställning för budgetåret 1990/91 vidare utveckla några av de förslag som kommissionen antytt, främst när det gäller etnisk diskriminering i arbetslivet.

Svenska kommunförbundet anför: När Dos verksamhet nu utvärderas, anser styrelsen - i likhet med kommissionen - att en lag mot diskriminering pá arbetslivets område kan övervägas. Därvid måste också vägas in en bedömning av hur långt man kan komma att nå via fria överenskommelser mellan arbetsmarknadens parter.

Landstingsförbundet stödjer tanken på en lagstiftning mot etnisk diskriminering i arbetslivet.

Svenska Arbetsgivareföreningen noterar med tillfredsställelse att kommissionen inte delar diskrimineringsutredningens uppfattning att FNs rasdiskrimineringskonvention innebär en ovillkorlig skyldighet att införa förbudslagstiftning på arbetslivets område samt understryker särskilt att den uppgift som ofta framförts i den svenska debatten att FNs rasdiskrimineringskommitté kritiserat Sverige för underlåtenhet att lagstifta är oriktig. Kritik har, anför SAF, vid två tillfällen framförts av en respektive tre av kommitténs 16 ledamöter. FN-kommittén i sig har alltså inte tagit ställning.

SAF anför vidare: Föreningen har i bl.a. sitt remissyttrande över diskri-

utförligt visat att förbudsmineringsutredningen etnisk diskriminering i arbetslivet lagstiftning mot allvarliga konsekvenser för skulle få utomordentligt vara till för att skydda. En bl a dem som lagen skulle skulle innebära en skyldighet för arbetsgivsådan lag se till att den som har bättre meriter are att - alltid ges företräde oberoende av etniskt ursprung och befordran. Lagen skulle därför vid bl a anställning framförallt invandrare, som antingen har slå hårt mot eller yrkeserfarenhet som är utbildning, yrkeskunskaper eller inte anpassad efter svenska kort, okvalificerad eller som inte kan dokumentera sina förhållanden meriter. Mer än hälften av de flyktingar som idag

till saknar t.o.m. handlingar som anländer Sverige identitet. - Den privata sektorns obundenvisar deras formaliserade regler för anställning, meritvärhet av m m är i själva verket en väsentlig förklaring dering till att även invandrare med obefintliga pappersmeriter

utan större svårigheter har kunnat införlivas normalt - En förbudslagstiftmed den svenska arbetsmarknaden. föranledda rättstvister skulle också få ning med därav för relationerna på svenska allvarliga återverkningar och motbeskyllningar om arbetplatser. Beskyllningar på grund av ras eller etniskt ursprung diskriminering kan väcka till liv lidelser och fördomar som svenskt varit förskonat ifrån - och som arbetsliv hittills mot rasim och främlingsfientlighet har kommissionen att - Vi vill erinra haft till huvuduppgift förebygga. om att sådana tvister inte bara skulle beröra arbetsgi-

varen och den utan i lika hög grad de personer klagande som faktiskt har anställts, befordrats etc, liksom

också andra arbetssökande eller arbetskamrater.

Individernas personliga integritet skulle samtidigt

komma i eftersom arbetsgivare och andra berörda fara, skulle se nödsakade att offentligt diskutera de sig berörda personernas etniska ursprung (jude, grek,

svensk samt de personliga egenskaper som kan etc) ene eller den andre. - Till detta anföras mot den kommer att en mot etnisk diskriminering i lagstiftning arbetslivet kunde komma att tvinga den privata arbets-

marknaden att övergå till formaliserade rekryterings-, och av det slag som anställnings- befordringssystem tillämpas inom statlig förvaltning. De allvarliga

konsekvenserna härav för det svenska näringslivets

effektivitet och konkurrenskraft är uppenbara.

i Sverige anser att en lag mot Landsorganisationen

etnisk arbetsmarknaden behövs och att diskriminering på

arbetet med till lagtexter snarast bör igångförslag

sättas. - LO anser att det i detta lagstiftningsarbete

bör den enskilde arbetsgivarens rätt att övervägas

ensam utan prövning diskriminera anställd eller arbetssökande med motivet att behövliga kunskaper i svenska språket saknas.---Trots rådande konjunkturläge har det visats att inget framkommit som förändrar behovet av sådan lagstiftning varvid arbetet med lagtexten enligt SOU 1983:18 kan återupptas snarast med till bl a Los - LO förutsätter hänsyn ändringsförslag. att arbetet genomförs med facklig medverkan.

Centralorganisationen SACO/SR anför att utvecklingen sedan 1983 möjligen kan ha gjort behovet av lagstiftning mindre påkallat. Dels inrättades DO, dels har parterna på arbetsmarknaden aktivt börjat arbeta med invandrarfrågor - i huvudsak genom olika informationsinsatser. - Den utvärdering som pågår av Dos arbete bör kunna ge underlag för ytterligare synpunkter på om Dos verksamhet behöver stöd av en ny lag mot etnisk diskriminering i arbetslivet.

Sveriges advokatsamfund anför: Med hänsyn bl a till diskrimineringsutredningens utredning om förekomst av diskriminering, diskrimineringsombudsmannens erfarenheter och FN-kommitténs påpekanden anser samfundet att det är väl motiverat att frågan om lämpliga lagstiftningsåtgärder tas upp igen.

Riksförbundet för invandrarbyråpersonal anför: När det gäller arbetsmarknaden anser vi att en lagreglering mot etnisk diskriminering i arbetslivet bör övervägas på nytt. Vi möter ofta människor som upplever att de blivit diskriminerade och det är av vikt att t ex DO ges ökade befogenheter.

Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms universitet anför: Kommissionen anser att en lagreglering mot etnisk diskriminering i arbetslivet ånyo bör övervägas. Detta bör enligt nämnden lämpligen ske i samband med den förestående utvärderingen av Dos verksamhet.

Svenska Röda Korset anser att kommissionen med större bestämdhet borde har presenterat ett förslag om lagstiftning mot diskriminering i arbetslivet. En lag av detta slag bör snarast införas.

Svenska kyrkans centralstyrelse vill särskilt betona behovet av att kunna få diskriminering genom myndighet och på arbetsmarknaden prövad samt anför: Vi är medvetna om att vissa möjligheter till detta redan finns genom JO och DO. Vi ser positivt på att diskrimineringsombudsmannens roll stärks, i synnerhet som kunskap och erfarenhet inom området är av stort värde för att bedöma skilda fall. Det vore också önskvärt med regler mot diskriminering på arbetsmarknaden. Sådana regler måste naturligtvis utformas med stor omsorg så att de inte får en motsatt effekt.

Samarbetsnämnden för statsbidrag till trossamfund: Enligt vår åsikt har kommissionen intagit en alltför försiktig bedömning ifråga om lag mot etnisk diskriminering i arbetslivet och vi föreslår att en sådan lag snarast införes. Otaliga exempel från diskrimineringsutredningen bekräftar att diskriminering förekommer. Våra erfarenheter i kontakt med många invandrare bekräftar bilden.

Samarbetskansliet för invandrarorganisationer SIOS anser att det är av stor att mot etnisk betydelse lag diskriminering i arbetslivet införs.

Ja anska riksförbundet att en tillstyrker förslaget lagreglering mot etnisk diskriminering i arbetslivet ånYo bör övervägas. Det är allmänt känt att diskriminering förekommer på arbetsmarknaden på grund av etnisk tillhörighet, trots inrättandet av D0-myndigheten. Förbundet anser att Dos möjligheter att sätta kraft bakom orden skulle om effektiva rättsmedel främjas gjordes tillgängliga.

Riksförbundet Hem och Skola ansluter sig till kommissionens uppfattning i fråga om lagstiftning.

ILO-kommittén anför: ILO-kommittén konstaterar att kommissionen anser att en lagreglering mot etnisk diskriminering i arbetslivet ånyo bör övervägas. Om en sådan lagstiftning överväga utgår ILO-kommittén från att ILO-konventionen nr 111 blir föremål för lika stor uppmärksamhet som FNkonventionen och att uttalandena från ILO:s granskningsorgan beaktas. En översiktlig rapport om tillämpningen av konventionen och rekommendationen nr 111, utarbetad av den oberoende expertkommittén, förelades internationella arbetskonferensen så sent som 1988, konferensdokument Report III (Part 4 B).

Dos ämbete som särskilt organ enligt FNs rasdiskrinineringskonvention

Rikspglisstxrelsen har ingen erinran mot att man närmare undersöker om DO kan åläggas den uppgift som avses i artikel 14:2 i konventionen - att som särskilt organ pröva klagomål från personer som anser sig diskriminerade på grund av sitt etniska ursprung.

Svea hovrätt anser att skäl föreligger att överväga inrättande av ett särskilt organ som kan vara DO eller JämO.

Stockholms tingsrätt anser att det framstår som mycket lämpligt att DO utses att utgöra det organ som enligt konventionens artikel 14:2 har att pröva klagomål.

gg anför att frågan för närvarande utreds på Dos kansli.

har att erinra mot att Sveriges Advokatsamfund inget

att D0 inrättas som ett sådant möjligheten övervägs

som omtalas i artikel 14:2. För- och särskilt organ

med ett sådant organ inom svenskt rättsnackdelar

väsende bör klargöras.

Sveriges Radio anför:

Kommissionens förslag tar primärt sikte på situationer

då talan om ansvar för olaga diskriminering ogillats. - Om även brottet ”hets mot folkgrupp, vilket består i

eller meddelande, görs till föremål för ett yttrande individuell eller kollektiv talerätt kan även sådana

komma att överprövas och fällas i det yttranden när en friande dom meddelats i särskilda organet allmän domstol eller i yttrandefrihetsmål. En sådan

ordning är ytterst tveksam ur yttrandefrihetssynpunkt. - Det bör därtill påpekas att en ordning med överprövi ett särskilt organ kan leda till att ett ningsrätt i radio eller tv, vilket friats i Radioyttrande likväl fördöms av det särskilda organet som nämnden, därmed för yttrandefriheten i radio anger nya gränser och television.

Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms universitet:

att utse D0 att som ett särskilt organ pröva Förslaget från som anser sig utsatta för klagomål personer utan att ha fått upprättelse av rasdiskriminering tillgängliga inhemska rättsmedel synes tveksamt; kommissionen motiverar inte närmare sin ståndpunkt.

Röda Korset ställer bakom kommissionens förslag om sig

ett särskilt organ för klagomål.

Bilaga 3

Förkortningar AD Arbetsdomstolen AMS Arbetsmarknadsstyrelsen AMU Arbetsmarknadsutbildningen BrB Brottsbalken BRA Brottsförebyggande rådet DEIFO Delegationen för invandrarforskning Dir. Kommittédirektiv D0 Ombudsmannen mot etnisk diskriminering JK Justitiekanslern JO Riksdagens ombudsmän JämO Jämstålldhetsombudsmannen KO Konsumentombudsmannen LO Landsorganisationen i Sverige NO Näringsfrihetsombudsmannen prop. Regeringens proposition PTK Privattjänstemannakartellen RF Regeringsformen RIB Riksförbundet för personal vid invandrarbyråer RPS Rikspolisstyrelsen rskr. Riksdagsskrivelse SACO/SR Centralorganisationen SACO/SR SAF Svenska Arbetsgivareföreningen SekrL Sekretesslagen SFS Svensk författningssamling SfU Socialförsäkringsutskottet SIV Statens invandrarverk Skr. Regeringens skrivelse SOU Statens offentliga utredningar ; SÖ Skolöverstyrelsen TCO Tjänstemännens Centralorganisation UHÄ Universitets- och högskoleämbetet

Statens 1989

offentliga utredningar

Kronologisk förteckning

35. Reformerad mervärdeskatt m.m. 1. Rapport av den särskilde utredaren för granskning av hotbilden mot och säkerhetsskyddet kring stats- - Motiv. Del 1. ministe Olof Palme. C. - Lagtext och bilagor. Del 2. Fi. Fi. 36. Inflationskorrigerad inkomstbeskattrting. Fi. . Beskattning av fåmansföretag. integriteten vid statistikproduktion. C. 37. Utländska förvärv av Svenska företag - en studie av Fasta Öresundsförbindelser. K. utvecklingen. I.

°“H9WPPN

. Samordnad lansförvaltning. Del 1: Förslag. C. 38. Det nya skatteförslaget -sammanfattning av skatte- Samordnad lansförvaltning. Del 2: Bilagor. C. utredningamas betänkanden. Fi. Vidgad etableringsfrihet för nya medier. U. 39. Hjälpmedelsverksamhetens utveckling - kartlägg- . UD:s presstjänst. UD. ning och bedbmning. S. . Särskild inkomstskatt för utländska artister m.fl. Fi. 40. Datorisering av tullnitinenta - slutrapport. Fi. l0.TvA nya treåriga linjer. U. 41. Samerlttt och sameting. Ju. 1 Ll-lushallssparandet - Huvudrappon fran Spardelega- 42. Det civila försvaret. Del l. tionens spamndersokning. Pi. Det civila försvaret. Del 2. Forfattningstext. F0. 12. Den regionala problembilden. A. 43. Storstadstrafik 3 - Bilavgifter. K. 13. Mångfald mot enfald. Del 1. A. 44. Översyn av vapenlagstifmingen. Ju. 14. Mångfald mot enfald. Del 2. Lagstiftning och 45. Startdardiseringens roll i EFFA/EG - santarbetet. I. rtittsfrágor. A. 46. Arméns utveckling och försvarets planeringssystem. lS. Storstadstrañk 2 - Bakgrundsmaterial. K. Fo. 16. Kostnadsutveckling och konkurrens i banksektorn. 47. l-ljälpmedelsverksamheterts utveckling - Bilagor. S. Fi. 48. Energiforskrting för framtiden. ME. 17. Risker och skydd för befolkningen. Fo. 49. Energiforslming för framtiden. Bilagor. ME. 18. SÄPO - Säkerhetspolisens arbetsmetoder. C. 50. Stiftelser för samverkan. U. 19.Regionalpolitikens fönitsättningar. A. 51. Den gravida kvinnan och fostret - två individer. Om 20. Tullregisterlag m.m. Fi. fosterdiagnostik. Om sena aborter. Ju. 21. Sätt värde på miljön - miljöavgifter pâ svavel och 52. Det statliga energiforskningsprogammet -aktörer klor. ME. inom energisektorn. ME. 22. Censurlagen - en modernisering av biografförord- S3. Arbetstid och välfärd. ningen. U. Arbetstid och välfärd. Bilagedel A. 23.Parkeringsköp. Bo. Arbetstid och välfärd. Bilagedel B. A. 2.4. Statligt finansiellt stöd? l. 54. Rätt till gymnasieutbildning för svart rörelsehindrade 25.Rapponer till finansieringsunedningen. l. ungdomar. S. 26. Kustbevakningens roll i den framtida sjööver- 55. Fungerande regioner i samspel. A. vakningen. Fi. 56. Fiskprisregleringen och ñskeriadministxationen. JO. 27. Forskning vid de mindre och medelstora högskolor- S7. DO och Nämnden mot etnisk diskriminering na. U. - de tre första aren. 28. Utbildningar för framtidens tandvård. U. 29. Samarbete kring klinisk utbildning och forskning inför 90-talet. U. 30. Professorstillsättning. En översyn av proceduren vid tillsättning av professorstjltnster. U. 31. Statens mttt- och provstyrelse. l. 32. Miljöprojekt Göteborg - för ett renare Hisingen. ME 33. Refonnerad inkomstbeskattning - Skattereformens huvudlinjer. Del 1. - Inkomst av kapital. Del 2. - Inkomst av tjänst, lagtext och kommentarer. Del 3. - Bilagor, expertrapporter. Del 4. Fi. 34. Reformerad företagsbeskattning - Motiv och lagförslag. Del 1. - Expertrapponer. Del 2. Fi.

Statens 1989

offentliga utredningar

Systematisk förteckning

Justitiedepartementet Reformerad mervärdeskatt m.m. Satnerätt och sameting. [41] - Motiv. Del 1. [35] Översyn av vapenlagstifmingen. [44] - Lagtext ochbilagor. Del 2. [35] Den gravida kvinnan och fostret- två individer. Om Inflationskorrigerad inkomstbeskattrting. [36] Det nya skatteförslaget -sammanfatuiing av skattefosterdiagnostik. Om sena aborter. [51] utredningarnas betankanden. [38] Datorisering av tullrutinerna - slutrapport. [40] Utrikesdepartementet UDzs presstjänst. [8] Utbildningsdepartementet

Vidgad etableringsñihet for nya medier. [7] Försvarsdepartementet Två nya treåriga linjer. [10] Risker och skydd för befolkningen. [17] Censurlageit - en modernisering av biografförordningcrt. Det civila försvaret. Del 1. [42] [22] Det civila försvaret. Del 2. Författningstext. [42] Forskning vid de mindre och medelstora högskolorna. Arméns utveckling ochförsvarets planeringssystem. [27] [46] Utbildningar för framtidens tandvård. [28] Samarbete kring klinisk utbildning och forskning inför 90-talet [29] Socialdepartementet Professorstillsätttting. En översyn av proceduren vid Hjälpmedelsverksarnhetens utveckling - kartläggning tillsättning av professorstiânst. [30] och bedömning. [39] Stiftelser för samverkan. [50] Hjälpmedelsverksamhetens utveckling - Bilagor. [47] Rätt till gymnasieutbildning för svårt rörelsehindrade ungdomar. [54] Jordbruksdepartementet Fiskprisregleringcn och flskeriadrnirtisualionen. [56]

Kommunikationsdepartementet Arbetsmarknadsdepartementet Fasta Öresundsförbindelser. [4] Den regionala problembilden. [12] Storstadstrafrk 2 - Bakgrundsmaterial. [15] Mångfald mot enfald Del 1. [13] Storstadstrafik 3 - Bilavgifter. [43] Mångfald mot enfald. Del 2. Lagstiftning och

rattsfragor. [14] Regionalpolitikens förutsättningar. [19] Finansdepartementet Arbetstid och välfärd. Beskattning av famansföretag. [2] Arbetstid och välfärd. Bilagedel A. Särskild inkomstskatt för utländska artister m.fl. [9] Arbetstid och välfärd. Bilagedel B. [53] Hushallsparandet - Huvudrapport från Spardelega- Fungerande regioner i samspel. [55] tioncns sparundersökning. [l l] DO och Nämnden mot etnisk diskriminering Kostnadsutveckling och konkurrens i banksektorn. [16] - de tre första åren. [57] Tullregisterlag m.m. [20] Kustbevakningens roll i den framtida sjöövervakningen. [26] Industridepartementet Reformerad inkomstbeskattning Statligt finansiellt stöd. [24] - Skattereformens huvudlinjer. Del l. [33] Rapporter till fmansieringsutrednirtgert. [25] - Inkomst av kapital. Del 2. [33] Statens mät- och provstyrelse. [31] - Inkomst av tjänst, lagtext och kommentarer. Del 3. Utländska förvärv av svenska företag - en studie av [33] utvecklingen. [37] - Bilagor, expertrapporter. Del 4. [33] Standardiseringens roll iEFfA/EG - samarbetet. [45] Reformerad företagsbeskattning - Motiv och lagförslag. Del l. [34] - Expertrapporter. Del 2. [34]

Statens 1989

offentliga utredningar

Systematisk förteckning

Civildepartementet Rapport av den särskilda utredaren för granskning av hotbilden mot och sakerhersskyddct kring statsminister Olof Palme. [l] integriteten vid siatistikprodulrüon. [3] Samordnad lansförvallning. Del l: Förslag. [5] Samordnad länsmrvalming. Del 2: Bilagor. [6] SÄPO - Säkerhetspolisens arbetsmetoder. [18]

Bostadsdepartementet Parkeringsköp. [23]

Miljö- och energidepartementet Sätt värde på miljön - miljöavgifter på svavel och klor. [21] Miljöprojekt Göteborg - för ett renare Hisingen. [32] Energiforskning för framtiden. [48] Energiforskning för framtiden. Bilagor. [49] Det statliga cnergiforskningspmgmmmet - aktörer inom energisektorn. [52]

Twisrqaar. BåBL.

1989094 2

...âTQCKHOLM

.

,:..|.I»IIF.I...:..E..L›IL›.L›.,L.:

, I . ,