Jordbruk och konkurrens

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2015

Oct.

MW

m Statens offentliga utredningar

WW 1995:117 w Jordbruksdepartementet

Jordbruk och

konkurrens

- jordbrukets ställning i svensk och europeisk konkurrensrätt

Betänkande av Utredningen om konkurrensreglernas tillämpning jordbruksområdet i ett EU-perspektiv Stockholm 1995

SOU och Ds kan köpas från Fritzes kundtjänst. För remissutsändningar av SOU och Ds svarar Fritzes, Offentliga Publikationer, uppdrag av Regeringskansliets förvaltningskontor.

Beställningsadress: Fritzes kundtjänst 106 47 Stockholm Fax: 08-20 50 21 Telefon: 08-690 90 90

Svara remiss. Hur och Varför. Statsrådsberedningen, 1993. En liten broschyr som underlättar arbetet för den som skall svara på remiss. - Broschyren kan beställas hos: Regeringskansliets förvaltningskontor Arkiv- och informationsenheten 103 33 Stockholm Fax: 08-790 09 86 Telefon: 08-405 24 81

ISBN 91-38-20087-2 NORSTEDTS TRYCKERI AB Stockholm 1995 ISSN 0375-250x

Till statsrådet och chefen för

Jordbruksdepartementet

Den 23 juni 1994 bemyndigade regeringen chefen för Jordbruksdeparte-

mentet, statsrådet Olsson, att tillkalla särskild utredare med uppgift en

att utreda frågan konkurrensreglemas tillämpning på jordbruks-

om området i ett EU-perspektiv.

Med stöd av bemyndigandet förordnade chefen för Jordbruksdeparte-

mentet departementsrådet Anders Lundin särskild utredare fr.o.m. som den 1 september 1994. Till sakkunniga förordnades den 4 oktober 1994 professor Erik Nerep

och professor Jerker Nilsson. På begäran entledigades Erik Nerep

egen den 21 augusti 1995 och ersattes med docenten Nils Wahl. Till experter förordnades den 4 oktober 1994 departementssekreterare

Bengt Borgström, byråchef Jan Eliasson, departementssekreterare Yngve

Engström, departementsråd Gunnar Holmgren, departementssekreterare Tomas Lindman, byråchef Anders Mallmén och utredningssekreterare Jan-Erik Nyberg. Departemensrådet Gunnar Holmgren entledigades den 12 januari 1995 och i hans ställe förordnades departementssekreterare Ann Lemne. Departementssekreterare Ann Lemne entledigades på egen begäran fr.o.m. den 17 1995. mars

Till sekreterare förordnades föredragande Maria Bernhardsson den

31 oktober 1994 och hovrättsassessor Matz Mårtensson den 31 mars 1995.

Utredningen får härmed överlämna betänkandet Jordbruk och konkurrens -jordbrukets ställning i svensk och europeisk

konkurrensrätt.

Särskilda yttranden har avgivits Jerker Nilsson och Anders Mallmén. av

Stockholm i oktober 1995

Anders Lundin

Maria Bernhardsson

Matz Mårtensson

Innehåll

Uppdraget 11 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Direktiven 11 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Betänkandets disposition 12 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Genomförandet 13 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Problembeskrivning 15

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Konkurrensens och kooperationens roll i samhällsekonomin

marknadsstruktur och marknadens funktionssätt - — teori och empiri 23 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.1 Konkurrensens roll i samhällsekonomin 24 . . . . . . . . . . . . 3.2 Kooperationens roll i en marknadsekonomi 29 . . . . . . . . . . 3.2.1 Skäl för bildandet kooperativa organisationer 30 av . . . . . . 3.3 Kooperation för att undvika marknadsmakt 32 . . . . . . . . . . 3.3.1 Monopsoni på råvarumarknaden 32 . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.3.2 Monopol på insatsvarumarknaden 34 . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.4 Kooperation i syfte att reducera transaktionskostnader 36 . . 3.5 Kooperation för att utöva marknadsmakt 40 . . . . . . . . . . . . 3.5.1 Analysmetod 40 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.5.2 Kooperativa företag och möjligheterna att utöva

marknadsmakt 43 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.6 Effekter av begränsningar den fria rörligheten 47 av . . . . . . 3.7 Empiriska studier översikt 49 - en . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.7.1 Transaktionskostnader 50 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.7.2 Importkonkurrensen vid EU-medlemskap 51 . . . . . . . . . . . 3.7.3 Samband mellan koncentration, inträdeshinder och

konkurrens 52 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.7.4 Effektivitetsförluster vid monopolistiskt beteende 54 . . . . . . 3.7.5 Kostnadsineffektivitet i monopolfallet 54 . . . . . . . . . . . . . .

3.7.6 Ekonomisk effektivitet och kooperativa företag 55

. . . . . . .

3.8 Sammanfattning 56

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.8.1 Vad säger den ekonomiska teorin samarbete 57 om . . . . . . 3.8.2 Vad säger empirin om samarbete 58 . . . . . . . . . . . . . . . .

Jordbrukspolitiken i EU och i Sverige 61

. . . . . . . . . . . . .

4.1 EG:s jordbrukspolitik 61

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

4.1.1 Den gemensamma jordbrukspolitiken 61

. . . . . . . . . . . . . . 4.1.2 EG:s jordbrukspolitiska reform år 1992 65 . . . . . . . . . . . . .

4.2 Den svenska jordbrukspolitiken 66

. . . . . . . . . . . . . . .

4.2.1 1990-års jordbrukspolitiska beslut 66

. . . . . . . . . . . . .

4.2.2 Anpassning till EG:s jordbrukspolitik 67

. . . . . . . . . . .

EG:s konkurrenslagstiftning 71

. . . . . . . . . . . . . . . . .

5.1 Inledning 71

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.2 Artiklarna 85 och 86 71 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

5.3 Konkurrensreglemas tillämpning på jordbruksornrådet 73

5.3.1 Allmänt 73 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

5.3.2 EG:s marknadsordningar 75

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

5.4 Förordning 2662 77

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

5.4.1 Undantag för samarbete som utgör en integrerad

del nationell marknadsordning 80

av en . . . . . . . . . . .

5.4.2 Undantag för samarbete är nödvändigt för att

som

uppnå målen i art. 39 82

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

5.4.3 Förfaranden omfattas marknadsordning 82

som av en . .

5.4.4 Förfaranden utanför marknadsordningarna 85

. . . . . . . .

5.4.5 Effekter av art. 2 andra meningen rådsförordning

2662 90 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

5.4.6 Materiellt innehåll i art. 2 andra meningen rådsförordning 2662 94

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

5.4.7 Slutsatser rörande undantagen i rådsförordning 2662 96

Svensk konkurrenslagstiftning och gränsdragnin

mot EG-rätten 97 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

6.1 Den svenska konkurrenslagstiftningen 97

. . . . . . . . . . 6.1.1 Allmänt 97 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

6.1.2 Den tidigare lagstiftningen 97

. . . . . . . . . . . . . . . . . .

6.1.3 Nu gällande konkurrenslag 98

. . . . . . . . . . . . . . . . . .

6.2 Gränsdragningen mellan svensk rätt och EG-rätt 107

. .

6.2.1 Nationella och konkurrensregler 107

gemensamma . . . .

6.2.2 CAP:s marknadsreglering och den svenska

konkurrenslagen 109

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Branschstruktur och konkurrenslagstiftning inom jordbrukssektorn i Danmark ll7

. . . . . . . . . . . . . . . . 7.1 Allmänt 117 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7.2 Branschstrukturer 118 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

7.2.1 Mejerisektom 118

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7.2.2 Köttsektom 120 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

7.2.3 Spannrnålssektom 123

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

7.3 Konkurrenslagstiftningen i Danmark 124

. . . . . . . . . . . 7.3.1 Materiella bestämmelser 124 . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

7.3.2 Förslag till konkurrenslag 126

ny . . . . . . . . . . . . . . . .

7.3.3 Samarbete inom jordbrukssektorn 127

. . . . . . . . . . . . 7.3.4 Praxis 129 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Branschstruktur och

konkurrenslagstiftning inom

jordbrukssektorn i Frankrike 141

. . . . . . . . . . . . . . . . 8.1 Allmänt 141 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8.2 Branschstrukturer 144 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

8.2.1 Mejerisektom 144

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8.2.2 Köttsektom 148 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

8.2.3 Spamimålssektorn 150

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

8.3 Konkurrenslagstiftningen i Frankrike 152

. . . . . . . . . .

8.3.1 Grundlinjer i den franska konkurrensrätten 152

. . . . . . 8.3.2 Materiella bestämmelser 153 . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

8.3.3 Kompetensfördelning mellan Ministre chargé de

lEc0n0mie och Conseil de 160 concurrence . . . . . .

8.3.4 Samarbete inom jordbrukssektom 161

. . . . . . . . . . . . 8.3.5 Praxis 162 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Branschstruktur och konkurrenslagstiftning inom

jordbrukssektom i Nederländerna 169

. . . . . . . . . . . . . 9.1 Allmänt 169 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9.2 Branschstrukturer 171 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

9.2.1 Mejerisektom 171

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9.2.2 Köttsektom 174 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

9.2.3 Spannmålssektom 176

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

9.2.4 Import och export 177

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

9.2.5 Spanmålsodlare 177

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

9.3 Konkurrenslagstiftningen i Nederländerna 177

. . . . . . .

9.3.1 Grundlinjer i den nederländska konkurrensrätten 177

. . 9.3.2 Materiella bestämmelser 177 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9.3.3 Formella bestämmelser 179 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

9.3.4 Förbudet mot horisontella priskarteller 179

. . . . . . . . .

9.3.5 Förbudet mot marknadsuppdelning 182

. . . . . . . . . . . .

9.3.6 Ny konkurrenslag 183

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

9.3.7 Associationsrättsliga bestämmelser om kooperativa företag 183

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

9.3.8 Samarbete inom jordbrukssektom 184

. . . . . . . . . . . . 9.3.9 Praxis 186 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

10 Branschstruktur och konkurrenslagstiftning inom jordbrukssektom i Tyskland 189

. . . . . . . . . . . . . . . . 10.1 Allmänt 189 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 10.2 Branschstrukturer 190 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

10.2.1 Mejerisektom 190

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 10.2.2 Köttsektom 192 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

10.2.3 Spannmâlssektorn 195

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

10.3 Konkurrenslagstiftningen i Tyskland 197

. . . . . . . . . .

10.3.1 Grundlinjer i den tyska konkurrensrätten 197

. . . . . . . . 10.3.2 Materiella bestämmelser 197 . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

10.3.3 Möjligheter till undantag från GWB 204

. . . . . . . . . . .

10.3.4 Jordbruket och Marknadsstrukturlagen 208

. . . . . . . . .

10.3.5 Samarbete inom jordbrukssektorn 209

. . . . . . . . . . . .

10.3.6 Förslag till ändringar jordbruksundantagen 210

av . . . . 10.3.7 Praxis 210 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

11 Jämförelse mellan nationella konkurrensregler på

jordbruksområdet 213

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 11.1 Allmänt 213 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

11.2 Strukturen i några livsmedelsbranscher i jämförda

länder 214 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

11.2.1 Sverige 215

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 11.2.2 Danmark 217 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 11.2.3 Frankrike 218 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 11.2.4 Nederländerna 219 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

11.2.5 Tyskland 220

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 11.2.6 Slutsatser 221 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

11.3 Samverkan inom primärföreningar och federativ

samverkan 222 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

11.3.1 Sverige 222

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

11.3.2 Övriga undersökta länder 223

. . . . . . . . . . . . . . . . . . 11.3.3 Slutsatser 224 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

11.4 Medlemmars fria rörlighet 225

. . . . . . . . . . . . . . . . . 11.4.1 Exklusivitetsklausuler och leveranskontrakt 226 . . . . . .

11.4.2 In- och utträde lantbrukskooperativa företag 229

ur . . . 11.4.3 Slutsatser 231 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 11.5 Prissamverkan 232 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

11.5.1 Sverige 232

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

11.5.2 Övriga länder 233

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 11.5.3 Slutsatser 235 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 11.6 Allmänna slutsatser 236 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

12 Konkurrensförhâllanden i den svenska livsmedels-

sektorn 241 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 12.1 Allmänt den svenska livsmedelssektom 241 om . . . . .

12. l Den svenska livsmedelssektom 241

. . . . . . . . . . . . . .

12.1.2 Lantbrukskooperationen 242

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . 12.1.3 Lantbrukarnas riksförbund 242 . . . . . . . . . . . . . . . . . 12.2 Köttbranschen 243 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 12.2.1 Produkter och marknad 243 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 12.2.2 Utrikeshandel 244 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 12.2.3 Marknadens aktörer 245 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 12.2.4 Konkurrensförhållanden 251 . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

12.2.5 Andelar av produktionen 255

. . . . . . . . . . . . . . . . . . .

12.2.6 Etablerings- och importhinder 256

. . . . . . . . . . . . . . .

12.2.7 Samarbetet inom Scangruppen 257

. . . . . . . . . . . . . . .

12.2.8 EG:s reglering 260

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

12.2.9 Sammanfattning konkurrensförhållanden 261

- . . . . . .

12.3 Mejeribranschen 262

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 12.3.1 Produkter och marknad 262 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 12.3.2 Marknadens aktörer 263 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

12.3.3 Etablerings och importhinder 267

. . . . . . . . . . . . . . . .

12.3.4 Samarbete inom mejeriorganisationen 268

. . . . . . . . . .

12.3.5 EG:s reglering 271

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

12.3.6 Sammanfattning konkurrensförhâllanden 273

— . . . . . . 12.4 Sockermarknaden 274 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 12.4.1 Produkter och marknader 274 . . . . . . . . . . . . . . . . . . 12.4.2 Utrikeshandel 275 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 12.4.3 Marknadens aktörer 275 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 12.4.4 Konkurrens- och marknadsförhållanden 277 . . . . . . . .

12.4.5 EG:s sockerreglering samt EG:s bedömning den

av

svenska sockerrnarknaden 279 . . . . . . . . . . . . . . . . . . 12.5 Sammanfattande slutsatser 280 . . . . . . . . . . . . . . . . .

13 Slutsatser 283 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 13.1 Allmänt 283 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

13.2 Speciella frågeställningar 284

. . . . . . . . . . . . . . . . . .

13.3 Slutsatser den legala analysen 285

av . . . . . . . . . . . . .

l3.3.l Förhållandet mellan EG:s jordbrukspolitik och EG:s

konkurrenspolitik

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

13.3.2 Gränsdragning mellan EG-rätt och svensk

konkurrensrätt 288 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

13.3.3 Konkurrensregler och marknadsstruktur en jäm-

-

förelse mellan Sverige och några medlemsländer 289

. . 13.4 Konkurrensförhållanden i den svenska livsmedels-

sektorn 290 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

13.5 Ställningstagande till lämpligheten att ändra

av

18 § i den svenska konkurrenslagen 291

. . . . . . . . . . .

ändra legalundantaget för l3.5.1 Lämpligheten av att samarbete inom primärföreningar 292

. . . . . . . . . . . . . . .

l3.5.2 Lämpligheten att låta samarbete mellan primär-

av

föreningar ingå i legalundantaget 293

. . . . . . . . . . . . .

13.5.3 Lämpligheten kravet på medlemmens fria rörlighet

av 294

för legalundantaget

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

13.5.4 Lämpligheten att undanta prissamverkan i legal-

av 296

undantaget

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Avslutande 297

13.6 synpunkter

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Litteraturlista 299 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Särskilda 307

yttranden

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Bilagor

Direktiv 1994:59 och 1994:142 343

Bilaga l

. . . . . . . . . . . . 2 Nils Wahl: Rättsutlåtande rörande EG-rättens

Bilaga inverkan på den svenska konkurrenslagens

inom jordbruksomrâdet 353 tillämplighet

. . . . . . . . .

3 Richard Sexton: Analysis and Evaluation of Bilaga

Competition Policies Affecting Agricultural

Cooperatives

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Bilaga 4 Olof Bolin: Vad kan spelteorin lära oss om

kooperativ

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Stefan Fölster: Betydelsen koncentration och Bilaga 5 av

inträdeshinder for konkurrensen inom livsmedels-

sektorn. 445 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

1 Uppdraget

1 1 Direktiven

.

I utredningens direktiv Dir. 1994:59, bil. 1 framhålls att utredaren skall analysera om de svenska konkurrensreglema restriktioner för

ger

jordbruks- och trädgårdsnäringen i ett EU-perspektiv. Om utredaren

mot

bakgrund den gjorda översynen finner anledning utifrån jordbruks-

av

politiska behov, kan han lämna förslag till förändringar i det svenska

regelsystemet. Utredningen skall enligt direktiven analysera förhållandet mellan

EG:s jordbrukspolitik, EG:s konkurrensregler och de svenska konkurrensreglema. Av direktivet framgår att utredaren bör

belysa vilken typ av samarbete som EG:s jordbruks-

- gemensamma

politik och EG:s konkurrensregler medger nationellt och där det före-

ligger samhandel,

redovisa vilka konkurrensregler gäller nationellt hos EU:s med-

— som lemsstater på jordbruksområdet,

särskilt beakta vilka eventuella konsekvenser EG:s - gemensamma

jordbrukspolitik har haft och har för utformningen och tillämpningen av EG:s och de enskilda EU-ländemas konkurrensregler,

belysa förhållandet mellan EG:s konkurrensregler, de marknads-

ordningar ligger till grund för EG:s jordbrukssom gemensamma

politik och de svenska konkurrensreglemas tillämpning på jordbruksoch trädgårdsområdet vid ett EU-medlemsskap.

Det framgår vidare direktiven att utredaren bör belysa vilken

av samverkan förekommer i medlemsländerna konkurrenssituationen som samt på berörda marknader.

I tilläggsdirektiv Dir. 1994: 142, bil. 1 att utredaren vid full-

anges görandet av sitt uppdrag skall beakta konsumenternas intresse av att

upprätthålla en väl fungerade konkurrens på den svenska livsmedels-

12 Kapitel 1

marknaden. I stället för det producentperspektiv som avspeglas i de ur-

sprungliga direktiven till utredningen, bör utredaren som utgångspunkt

ha vikten att en effektiv konkurrenslagstiftning upprätthålls också

av inom för EU-medlemskapet. Utredaren bör i detta sammanhang ramen

ägna särskild uppmärksamhet konkurrenssituationen mejeri-, slakt-

och sockermarknaderna i Sverige.

Enligt tilläggsdirektivet bör utredaren koncentrera sig på att skingra

den osäkerhet råder rörande förhållandena på EU-marknaden när som

det gäller olika former samarbete och regler gäller. Av särskilt

av som intresse är därvid att kartläggning görs av vilka samarbetsformer som en

tillåts inom EU till följd jordbruksregleringen och förordningen

av EEG 2662 och hur dessa regler påverkar tillämpningen av den nr svenska konkurrenslagen.

1.2 Betänkandets disposition

Utredningen gör i kap. 2 problembeskrivning. EU-medlemskapet ger

en

förutsättningar och spelregler påverkar konkurrensförutsätt-

nya som ningarna för jordbruket och livsmedelsindustrin. Huvudfrågoma för utredningen och i vilken utsträckning detta bör föranleda ändringär om i den nuvarande konkurrenslagstiftningen. ar I kap. 3 redovisas konkurrensens och kooperationens roll i samhällsekonomin. Vidare presenteras några ekonomiska modeller, som syftar till att identifiera de förutsättningar skall gälla för att en kooperativ som organisations verksamhet från samhällets synpunkt skall betraktas som önskvärd icke önskvärd. resp.

I kap. 4 redovisas kortfattat EG:s gemensamma jordbrukspolitik CAP och Sveriges jordbrukspolitik samt de förändringar dessa genomgått under 1990-talet. I kap. 5 redovisas EG:s konkurrenslagstiftning och dess tillämpning på jordbruksomrâdet. I kap. 6 analyseras företrädesfrågorna mellan konkurrensrätten och jordbrukspolitiken samt möjliga

konflikter mellan EG-rätt och svensk rätt. Analyserna i kap. 4-6 syftar till att vilket utrymme för avvikelser från EG-rätten som är ange

formellt möjligt i en nationell konkurrenslagstiftning.

I kap. 7-10 beskrivs konkurrensreglema och marknadsstrukturerna i Danmark, Frankrike, Nederländerna och Tyskland. Syftet med dessa länderanalyser är att få ett mått de skillnader som ett svenskt företag möter jämfört med ett företag i några andra medlemsländer. I kap. 11 analyseras skillnaderna i regelsystemen mellan de olika länderna. Denna analys konkurrensreglema är en nödvändig, men av inte tillräcklig, förutsättning för att de villkor som ett företag skall ange

Kapitel 1 13

arbeta under för att kunna sägas behandlad lika företag i andra

vara som medlemsländer. I kap. 12 analyseras konkurrensförhållandena inom mejeri-, kött- och sockerbranschema i Sverige. I kap. 13 redovisas utredningens sammanfattning och slutsatser.

1.3 Genomförande

Utredningen har låtit genomföra en rad undersökningar om konkurrensförhållanden i Sverige, Danmark, Frankrike, Nederländerna och Tyskland. På uppdrag av kommittén har Konkurrensverket kartlagt konkurrensförhållanden inom mejeri-, kött- och sockerbranscherna.

I samråd med utredningen har Näringsdepartementet uppdragit

docent Nils Wahl, Stockholms universitet att analysera EG-rättens inverkan på den svenska konkurrenslagens tillämplighet inom jordbruksområdet. Resultatet av analysen framgår av bil. På uppdrag av utredningen har t.f. lektor Douglas Roos, Stockholms

universitet utfört en legalanalys av konkurrensreglerna i Tyskland och

Frankrike. Motsvarande analys för Danmark och Nederländerna har utförts av sekretariatet. På uppdrag av utredningen har professor Richard Sexton, University of California, Davis skrivit rapporten Analysis and Evaluation of Competition Policies Affecting Agricultural Cooperatives with special reference to the Swedish Economy, analyserar som kooperationens roll i en marknadsekonomi, bil. Professor Olof Bolin, Lantbruksuniversitetet har uppdrag av utredningen skrivit rapporten Vad kan spelteorin lära oss om kooperativ bil. Fil.Dr. Stefan Fölster, Industriens Utredningsinstitut, har för utredningens räkning skrivit rapporten Betydelsen av koncentration och inträdeshinder för konkurrensen inom livsmedelssektom, bil.5. Det nederländska konsultföretaget Hendriks van de Klundert Consultancy har biträtt utredningen med underlagsmaterial för att beskriva konkurrensförhållanden i Danmark, Frankrike, Nederländerna och Tyskland. Utredningens analyser och slutsatser bygger bl.a. dessa rapporter och underlagsmaterial. Utredaren och sekretariatet har diskuterat ett flertal av de frågeställningar som utredningsdirektiven med företrädare för näringen. anger Företrädare för utredningen har haft diskussioner med företrädare för

14 Kapitel 1 SOU 1995:1 17

EG-kommissionen och med medlemsländemas nationella lantbrukskooperativa organisationers samarbetsorganisationer COPACOGECA i Bryssel. Utredaren och sekretariatet har haft diskussioner med företrädare för jordbruksdepartement, konkurrensmyndigheter och lantbruksorganisationer i Nederländerna och Danmark. Utredningens sekretariat har besökt konkurrensmyndighetema i Tyskland och Frankrike. Utredningen har haft diskussioner med utredningen om de

kooperativa företagsfonnemas ställning i förhållande till andra företags-

former C 1994:149.

2 Problembeskrivning

Konkurrens har inte något egenvärde. Värdet ligger i de positiva effekter som uppnås i en väl fungerande konkurrenssituation. Ekonomisk effektivitet, dynamik och tillväxt i den svenska ekonomin förutsätter att det råder effektiv konkurrens på marknaden. En effektiv

konkurrens stärker det svenska näringslivets förmåga att långsiktigt

hävda sig på den internationella marknaden. Motivet för att upprätthålla konkurrens marknad är att det leder en till att samhällets resurser utnyttjas på ett effektivt sätt. En grundläggande utgångspunkt för utredningens arbete är att en decentraliserad marknadsekonomi är den överlägsna organisationsfonnen för att nå en samhällsekonomiskt effektiv resurshushållning.

För att marknadsmekanismen skall fungera och priserna därigenom

spegla den relativa knappheten för de olika resurserna måste det finnas oberoende företag som konkurrerar med varandra. Konkurrenslagens uppgift är att se till att en effektiv konkurrens

fungerande konkurrens finns inom livsmedelssektom, liksom inom

övriga sektorer i samhället.

Aktörema i en decentraliserad marknadsekonomi antas ratio-

agera nellt och i syfte att maximera sin nytta eller vinst. Konkurrens är ett centralt argument för att hävda marknadens legitimitet. säljarnas och köpamas strävan efter egennytta kan försvaras med hänvisning till konkurrensen, som ger båda parter alternativ. Utan detta antagande faller

inte bara behovet av en fungerande konkurrensrätt utan också tanken med en marknadsekonomi. Under förutsättning att varje aktör agerar rationellt och maximerar sin vinst eller nytta uppkommer kontinuerligt

begränsningar i konkurrensen. Det är naturligt att företag i en konkurrenssituation försöker utnyttja stordriftsfördelar i produktion och mark-

nadsföring. Detta kan leda till att företagen får dominerande ställning

en på marknaden. Konkurrensens räckvidd kan också begränsas genom

företagsuppköp och olika former av samarbete. Konkurrensen är ständigt

hotad. Därför måste varje marknad ha regler för att bevara konkurrensen

och dessa regler måste tillämpas.

Reglerna är ett medel att undanröja och motverka konkurrensbegränsningar som utgör hinder för att en effektiv konkurrens skall råda

16 Kapitel 2 SOU1995:l 17

i fråga om produktion och handel med varor, tjänster och andra nyttigheter. En effektiv konkurrens, som är det mål som man skall eftersträva vid tillämpningen av konkurrenslagen, kan sägas råda på en marknad där antalet säljare inte är för begränsat, de utbjudna produkterna inte är för differentierade, företagen inte handlar i samförstånd med varandra och inga väsentliga hinder finns för nyetablering av företag. Konkurrensen är otillräcklig på många marknader i Sverige. Den svenska livsmedelsindustrin karaktäriseras av att lantbrukskooperationen i de flesta delbranscher har en dominerande ställning. Inte minst gäller detta för den del av industrin som förädlar reglerade jordbruksvaror. Strukturen är till stor del ett resultat av att jordbruksnäringen har varit starkt reglerad. Bristande konkurrens liten och skyddad hemmapå en marknad är ett stort problem. Den sektor inom svenskt näringsliv som står inför de största förändringarna i samband med medlemskapet i EU är jordbruket. Sveriges ambition i samband med medlemskapsförhandlingama var en fullständig integrering med EG:s gemensamma jordbrukspolitik CAP fr.o.m. den 1 januari 1995. EG:s konkurrensrätt blir en del av den nationella rätten. Efter den rättspraxis som utvecklats vad gäller kompetensfördelningen torde det vara accepterat att EG-rätten inte endast skall beaktas fullt ut i medlemsstaternas nationella rätt utan att denna också skall ges företräde framför eventuellt stridande nationella regler. Genom Sveriges inträde som medlem i EU gäller alltså nya förutsättningar konkurrensförhållandena för och nya spelregler, som påverkar jordbruket och livsmedelsföretagen i Sverige och som därmed även kan påverka tillämpningen av konkurrenslagen. Marknadsförutsättningarna för jordbruket och livsmedelsföretagen förändras genom att gränserna öppnas för handel. Bedömningarna av hur den svenska livsmedelsmarknaden kommer att påverkas medlemskapet är förenat med en rad av

osäkerheter. En osäkerhet gäller vilken jordbruks- och konkurrenspolitik

EU och medlemsländerna kommer att bedriva i framtiden. En annan gäller omvärldsfaktorer som t.ex. den framtida valutautvecklingen. En tredje osäkerhet gäller konsumentens preferenser vad gäller valet mellan livsmedel producerade i Sverige och importerade livsmedel. Konkurrensförhållandena påverkas också av karaktären hos produkten

och produktionsprocessen och av den aktuella organisationen av produk-

tions- och distributionssystemet. Konkurrensförhållandena bestäms därutöver av förekomsten av konkurrenshinder. Utredningen kommer att begränsa analysen till dels de hinder som utgörs av offentliga regleringar, dels de hinder som utgörs av konkurrensbegränsande åtgärder som initierats av företagen eller deras organisationer.

SOUl995:l 17 Kapitel 2 17

Konkurrensen inom livsmedelssektorn påverkas efter EU-medlemskapet av vissa speciella förhållanden. Ett komplext regleringssystem

tillämpas inom EU bl.a. för att upprätthålla viss självförsörjningsgrad

en

av livsmedel och för att begränsa produktionen. Detta regleringssystem

har utformats så att främst jordbruket, också vissa delar men av livsmedelsindustrin bl.a. skyddas mot prispressande importkonkurrens

genom att införselavgifter uttas från länder utanför EU. I praktiken på-

verkas också stora delar av den övriga livsmedelsindustrin. Marknadens roll som resursfördelare urholkas i samband med sådana omfattande regleringar. Det ligger inte inom för utredningens uppgift att ramen

analysera behovet reformering CAP. Utredningen har, vad gäller

av av det första konkurrenshindret, den begränsade uppgiften att analysera mer

vilka restriktioner CAP lägger tillämpningen EG:s konkurrens-

av

lagstiftning och på den svenska konkurrenslagen.

Enligt tilläggsdirektiven skall utredningen koncentrera sig på att skingra den osäkerhet som råder rörande förhållandena på EU-marknaden när det gäller olika former av samarbete och vilka regler gäller. som Utredningens arbete kommer därför att fokuseras på analys vilka en av

eventuella begränsningar som EG:s gemensamma jordbrukspolitik, EG:s gemensamma konkurrensrätt och de nationella konkurrenslagstiftningamas tillämpning i medlemsländerna har den svenska konkurrenslagens utformning samt dess tillämpning konkurrensbegränsande

åtgärder inom livsmedelsområdet. Enligt utredningsdirektiven skall konsumenternas intresse av att upprätthålla en väl fungerande konkurrens på den svenska livsmedelsmarknaden beaktas i analysen. Detta innebär att utredningen för det första skall analysera den om

nu gällande tillämpningen av konkurrensreglerna står i överensstämmelse med de krav som EG:s konkurrenslagstiftning och EG:s

gemensamma

jordbrukspolitik medför. Tillämpningen den svenska konkurrenslagen

av kommer att påverkas dels den reglering sker enligt EG:s av som

gemensamma jordbrukspolitik, dels av rådets förordning EEG 2662 om tillämpning av vissa konkurrensregler för produktion och handel

av med jordbruksvaror, lägger fast hur Romfördragets konkursom

rensregler artiklarna 85 och 86 skall tillämpas jordbruksområdet.

Dessa artiklar avser konkurrensbegränsande avtal och andra åtgärder

som påverkar handeln mellan medlemsstaterna. Båda artiklarna har

direkt effekt i medlemsstaterna och kan alltså tillämpas direkt de

av nationella organen. Det är emellertid endast kommissionen i som enskilda fall kan medge undantag från tillämpningen de av gemensamma konkurrensreglerna. För det andra skall utredningen kartlägga och analysera hur tillämp-

ningen av den svenska konkurrenslagen på livsmedelsområdet förhåller

18 Kapitel 2 SOUl995:117

sig till tillämpningen av de konkurrensregler som gäller nationellt för vissa medlemsstater i EU. För det tredje skapar analysen av de två nämnda områdena förutsättningar för att från samhällets utgångspunkt bedöma behovet av altemativa utformningar av den svenska konkurrenslagen i ett EU-perspektiv. Den l juli 1993 trädde den nuvarande konkurrenslagen 1993:20, KL, i kraft. Den nya konkurrenslagen, som innehåller förbud mot konkurrensbegränsande samarbete 6 § och missbruk av dominerande ställning 19 §, är generell och gäller oavsett verksamhetsområde och företagsform. Rätten till samverkan inom en primärförening mellan företag som

bedriver jordbruk, skogsbruk eller trädgårdsnäring säkerställdes i allt vä-

sentligt ändring i konkurrenslagen, som trädde i kraft den genom en 1 juli 1994 18 a-c §§. Varje jordbruksföretag är ett företag i den mening som anges i 3 § KL. Flertalet svenska jordbrukare samverkar i lantbrukskooperativa före-

ningar, s.k. primärföreningar. De lantbrukskooperativa företagen är eko-

nomiska föreningar. Det har ofta hävdats i debatten att konkurrenslagen förbjuder associationsformen ekonomisk förening och att vissa avtal inom ramen för en ekonomisk förening är förbjudna. Detta är felaktigt. Sådant förbud föreligger inte. Utredningen det därför viktigt utgångsanser vara att som punkt för den fortsatta framställningen vad konkurrenslagen fakange tiskt säger i berörda delar. Enligt 6 § KL är avtal mellan företag förbjudna om de har till syfte att hindra, begränsa eller snedvrida konkurrensen den svenska marknaden på ett märkbart sätt eller om de ger ett sådant resultat. Med avtal jämställs, enligt 3 § tredje stycket KL, beslut av en sammanslutsamordnande förfaranden. ning av företag och Ett avtal omfattas förbudet i 6 § KL kan genom beslut av som av Konkurrensverket undantas från förbudet. För att ett avtal skall undantas från förbudet måste vissa förutsättningar angivna i 8 § KL vara uppfyllda. Företagen måste kunna visa dels att samarbetet bidrar till att

förbättra produktionen eller distributionen eller till att främja tekniskt

eller ekonomiskt framåtskridande, dels att konsumenterna får en skälig andel den vinst uppkommer samarbetet. Därutöver gäller av som genom att samarbetet inte får innehålla konkurrensbegränsningar som går längre än vad är nödvändigt för att uppnå de positiva effekterna. Konkursom får heller inte sättas spel för väsentlig del av de produkter rensen ur en samarbetet gäller. som Detta visar klart att den ekonomiska föreningen inte är en förbjuden associationsfonn.

SOU1995: 117 Kapitel 2 19

Mot bakgrund av behovet att enskilda jordbrukare och andra råav

varuproducenters samverkan i primärföreningar inom lantbrukets område inte onödigtvis skulle komma i konflikt med konkurrenslagen antogs de

nya bestämmelserna 18 a-c KL. Bestämmelserna trädde i kraft den 1 juli 1994. Bestämmelserna utgör ett legalundantag från förbudet i 6 § KL och innebär att förbudet i nämnda paragraf inte längre är tillämpligt för den grundläggande verksamheten inom lantbrukets primärföreningar med undantag för två särskilda typer av avtal. Det skall understrykas att bestämmelserna i 18 a-c KL inte är förbudsbestämmelser utan bestämmelser som undantar ett flertal samverkansformer återfinns inom som lantbrukets primärföreningar från att över huvud taget kunna prövas mot förbudet i 6 § KL. Det faktum att två särskilda avtalstyper i enlighet med 18 § KL c inte omfattas av legalundantaget innebär inte att de automatiskt är förbjudna enligt 6 § KL. Det enda kan utläsas 18 § KL i detta som av c avseende är att 6 § KL kan tillämpas på avtal av de två typer som särskilt omnämns i 18 c § KL.

Sålunda kan 6 § KL tillämpas för avtal inom en primärförening

som har till syfte eller som ger till resultat att en medlems fria rörlighet på marknaden förhindras eller försvåras antingen när det gäller valet av avnämare eller leverantör eller möjligheten att lämna föreningen eller i annat avseende av motsvarande betydelse. 6 § KL kan också tillämpas

när försäljningspriser, direkt eller indirekt, fastställs varor som produceras hos medlemmarna. 6 § KL är således tillämplig dels när försälj-

ningen sker direkt mellan medlemmen och tredje dels när föreman,

ningen svarar för försäljningen. I båda fallen förutsätter tillämpligheten

att konkurrensen på marknaden hindras, begränsas eller snedvrids i

väsentlig omfattning. Detta visar klart att berörda typer av avtal inte är förbjudna enligt

18 c § KL. Lantbrukskooperationen spelar, som framgår tabell 2.1, viktig av en roll inom livsmedelssektorn.

20 Kapitel 2 SOU l 995 17 Tabell 2.1 Lantbrukskooperationens andel av några jordbruksprodukter, år 1994

Källa: Konkurrensverkets uppskattningar

Utredningen anser att, som utgångspunkt för analysen, en allmän, likformig och strikt tillämpad konkurrenspolitik med så få undantag som möjligt är bra och önskvärd från samhällets synpunkt. En central fråga för utredningen att analysera är vi har väl fungerande konom en kurrenssituation på livsmedelsmarknaden. I en sådan analys är det

viktigt att beakta de restriktioner som den gemensamma jordbruks-

politiken och EU:s konkurrensrätt uppställer. Vidare skall utredningen, efter jämförelse mellan den svenska konkurrenslagen och konen kurrenslagama i några andra medlemsländer, bedöma om resultatet av denna jämförelse anledning till ändringar i den svenska konger kurrenslagen. Enligt direktiven skall utredningen därvid speciellt bedöma

lämpligheten samverkan mellan primärföreningar ett legalt

av att ge undantag från konkurrenslagens tillämpningsområde. Denna bedömning skall göras från ett konkurrensrättsligt perspektiv. Huruvida det i detta sammanhang föreligger konflikt mellan de förutsättningar som föreen ningslagen för ekonomiska föreningar och de krav som konkuranger renslagen ställer för att samverkan skall vara tillåten ligger utanför utredningens uppdrag. Denna fråga analyseras i Utredningen om de kooperativa företagsformemas ställning i förhållande till andra företagsformer Cl994:l49. Vidare kommer utredningen att belysa förutsättningarna för att ändra det nuvarande legalundantaget för samarbete mellan föreningens medlemmar inom primär lantbruksförening eller en dess dotterbolag enligt 18 § KL. Federativ samverkan som är a-c konkurrensbegränsande omfattas i dag förbudet i 6 § KL, om kriteav rierna för detta är uppfyllt. 6 § KL kan också tillämpas för avtal som hindrar medlemmarnas fria rörlighet t.ex. leveransplikt och insatsåterbetalning och innebär vissa former prissamverkan. Av som av speciell betydelse för dessa bedömningar blir uppfattningen om hur den

Kapitel 2 21

framtida konkurrenssituationen för svenska företag kan komma att förändras som följd av medlemskapet i EU. Eventuella förslag till ändringar i den nuvarande lagstiftningen bör

i största möjliga utsträckning baseras empirisk kunskap. De eko-

nomiska effekterna av förslag till ändring i den nuvarande konkurrenslagstiftningen kan endast bedömas när rättspraxis, vad gäller tillämp-

ningen den nuvarande konkurrenslagstiftningen, är fastställd. För att

av kunna göra en samhällsekonomisk bedömning erfordras dessutom empirisk kunskap om de ekonomiska konsekvenserna. Om empirisk kunskap saknas och om den ekonomiska teorin inte är entydig i sin konsekvensbeskrivning finns inte underlag för att på saklig grund ta ställning till ett

förslag om ändring av den nuvarande konkurrenslagstiftningen. I ett sådant läge förordar utredningen att en försiktighetsprincip tillämpas,

dvs. att förändringen inte genomförs, innan det finns ett bättre empiriskt underlag.

Im ;Emm :mazi2$§a§xzmws I +3? .355’ A L vâgâå ng; .s:1§£g git- € }§ mgr jsv.§°:s¢.~:;ass :,a§39f2.e:.:+, n

SOU1995:1 17 23

3 Konkurrensens och

kooperationens

roll i samhällsekonomin marknads-

-

struktur och marknadens funktionssätt

-

teori och empiri

Avsikten med detta kapitel är att översiktligt diskutera konkurrensens och kooperationens roll i samhällsekonomin. Speciellt intresse ägnas

att analysera den ekonomiska funktion som ett kooperativt företag utför

och att diskutera den effekt som kooperativa organisationer kan ha på marknadens funktionssätt i samband med olika marknadsstrukturer. I slutet av kapitlet redovisas den empiriska kunskap finns rörande som företagens beteende och marknadens funktionssätt. Syftet är att försöka kartlägga under vilka förutsättningar som ett kooperativt företags verksamhet är samhällsekonomiskt önskvärt resp.under vilka förutsättningar

som det finns skäl att tro att ett kooperativt företags verksamhet inte är

samhällsekonomiskt önskvärt. Det skall påpekas att framställningen är teoretisk och bygger på speciella förutsättningar och antaganden. För att kunna bedöma funktionssättet på enskilda marknader erfordras en diskussion av om de gjorda antagandena är uppfyllda. När den underliggande teorin inte ger

en klar och entydig vägledning måste bedömningen vila på empirisk

grund.

Syftet med det empiriska avsnittet är att kartlägga befintlig

om empirisk kunskap är tillräcklig för att möjliggöra generella ställningstaganden angående de ekonomiska effekterna samarbete. Om redovisningav en av det empiriska materialet omöjliggör eller ger begränsade möjligheter till generella ställningstagande återstår det för utredningen att basera sina slutsatser på övervägande teoretiska analyser. I ett sådant perspektiv kommer utredningens bedömningar att utgå ifrån att en allmän, likformig och strikt tillämpad konkurrenspolitik med så få undantag som möjligt är bra och önskvärd från konsumentens och samhällets synpunkt.

24 Kapitel 3 SOU 99521 l 17

Utredningen vill inledningsvis notera att i den mån ett kooperativt företags verksamhet inte är samhällsekonomiskt effektivt beror det inte på den kooperativa företagsforrnen som sådan utan mera på andra faktorer t.ex., jordbrukspolitik och marknadsdominans. som

3.1 Konkurrensens roll i samhällsekonomin

Motivet för att upprätthålla en effektiv konkurrens en marknad är att den leder till att samhällets resurser utnyttjas på ett effektivt sätt. En grundläggande utgångspunkt för utredningens arbete decenär att en traliserad marknadsekonomi är den överlägsna organisationsformen för att nå en samhällsekonomiskt effektiv resurshushållning. Hela tanken på marknadsprisbildning som informationssystem och sammanhållande mekanism bygger på att priserna avspeglar den relativa knappheten på olika varor och tjänster. Perfekt konkurrens är av det skälet nödvändig förutsättning för att en decentraliserad marknadsen ekonomi automatiskt skall leda till att samhällets resurser utnyttjas effektivt. Perfekt konkurrens är ett teoretiskt begrepp som utgår från mycket starka förutsättningar bl.a. många varandra oberoende om av producenter och helt standardiserade produkter. Dessutom förutsätts många varandra oberoende kunder, perfekt information och ett fritt av marknadstillträde. Marknadsekonomins styrka ligger i att det är självreglerande mekanismer som fungerar i den och som under vissa förutsättningar leder till att värdet det produceras är det största möjliga, dvs. ett läge har av som nåtts där ingen kan få det bättre utan att någon annan får det sämre. I detta uttalande ligger bara effektivitetsaspekter. Fördelningsaspekter är inte berörda. Det säger bara att vi nått en så stor produktion som möj-

ligt. Det säger inte någonting att nått maximal välfärd.

om Det finns två skäl till att staten kan tänkas intervenera i den oreglerade marknadens funktionssätt.

När den genom marknaden uppkomna inkomstfördelningen betraktas oacceptabel. Denna fråga behandlas inte av utredningen. som

När marknadsmisslyckanden föreligger.

När de teoretiska förutsättningarna för perfekt konkurrens inte är uppfyllda föreligger s.k. marknadsmisslyckanden. Villkoren för perfekt konkurrens är naturligtvis en idealbild där avvikelser i förhållande till verkligheten är allmänt förekommande. När dessa marknadsmisslyckan-

SOU1995:1 17 Kapitel 3 25

den förekommer kan inte förvänta att prismekanismen skall de man ge signaler som är önskvärda från samhällets synpunkt. När priserna inte avspeglar den relativa knappheten kan det finnas skäl för myndigheterna att ingripa. Marknadsmisslyckanden uppstår dels när marknaden upphov till ger avvikelser från de tekniska antagandena bakom den perfekta konkurrensmodellen, dels när verkligheten avviker från modellens beteendeantaganden. Marknadsmisslyckanden, grundar sig på tekniska avvikelser, som leder på en oreglerad marknad till resursslöseri, kan motivera som en reglering av verksamheten. Det kan t.ex. gälla miljöpåverkan. Att statsmakterna skulle kunna eliminera eller rätta till marknadsbristema betyder emellertid inte att i praktiken alltid gör det. man Det finns många marknader har egenskaper i sig hämmar som som marknadstillträde och potentiell konkurrens. De har egenskaper som

innebär avvikelser från de tekniska förutsättningarna bakom den perfekta konkurrensmodellen, dvs. dess förutsättningar beträffande produktionsteknik och varors egenskaper. Bland marknadsmisslyckanden

som utgör etableringshinder och därmed är konkurrenshämmande kan nämnas odelbarheter och stordriftsfördelar. I det här fallet finns alltså motiv för

en reglering. En sådan ligger emellertid utanför konkurrenspolitikens kompetens och räckvidd. I viss utsträckning kan dessa förhållanden påverkas med annan statlig politik, t.ex. närings- och konsumentpolitik. Konkurrens löser inte problemet eftersom de tekniska förutsättningarna för konkurrens inte föreligger.

Andra exempel på att konkurrensutsatt marknad inte leder till en en

ur samhällets synpunkt effektiv resurshushållning är vid förekomst

av

s.k. externa effekter t.ex. miljöföroreningar och kollektiva I det-

varor.

ta fall är det teknisk förutsättning inte är uppfylld.

en annan som

Vid sidan om etableringshindren är det framför allt sådana konkur-

rensbegränsande åtgärder förhindrar eller begränsar priskonkurrensom

sen mellan företag eller förstärker de agerandes kontroll över markna-

den, som utgör ett allvarligt hot mot den decentraliserade marknadsekonomins verkningsförmåga. Verkligheten avviker i detta fall från mo-

dellens beteendeantaganden.

Marknadsmisslyckanden grundar sig på avvikelser från modelsom lens beteendeantaganden kan uppstå i samband med att marknads-

strukturen ger möjlighet till olika begränsningar i utbudet monopol

av

och karteller. Det är dessa åtgärderförfaranden vanligtvis syftar på när som man

man talar konkurrensbegränsande eller marknadsreglerande åtgär-

om derförfaranden. De syftar till att skapa och utnyttja marknadsmakt och

26 Kapitel 3 SOU1995:l 17

medverkar naturligtvis också till närvaron av marknadsmisslyckanden. Marknaden sägs i dessa fall karaktäriseras av imperfekt konkurrens. Vårt

utredningsuppdrag i huvudsak att analysera just sådana konkur-

avser

rensbegränsande åtgärder eller förfaranden mellan företag. Imperfekt konkurrens kan ta många former. Den kan inträffa säljarsidan eller på köparsidan på en marknad. Den kan omfatta ganska

många eller några få jämnstora enheter eller den kan bestå av mera

komplicerade strukturer med stor eller flera små enheter etc. Vi skall

en inte här gå på diskussion av vilka särskilda verkningar som karaken täriserar varje speciell form imperfekt konkurrens. Utredningen vill av i stället klargöra verkningarna av det som är gemensamt för alla dessa former, nämligen avvikelsen från rent marknadsbestämda priser till följd att den individuella aktören kan påverka priset. Låt oss titta det av

perfekta konkurrensfallet enligt figur 3.1 och jämföra det med monopol-

fallet enligt figur 3.2.

Figur 3.1 Perfekt konkurrens

Pris

QC Kvantitet

Under perfekt konkurrens blir priset och kvantiteten QC. Under perfekt konkurrens maximeras summan av konsument- och producentöverskott, där konsumentöverskottet är ytan under efterfrågekurvan D

och ovanför marknadspriset. Producentöverskottet är ytan ovanför

utbudskurvan S och under prislinjen. I figur 3.2 framgår vad som

händer i monopolfallet.

SOU1995: l 17 Kapitel 3 27

Figur 3.2 Monopol

Konsumentöverskottet reduceras i monopolfallet med PmBEPc, varav

PmBAPc blir ett producentöverskott. Det uppkommer alltså en inkomst-

överföring från kvarvarande konsumenter till företagen. Denna inkomstöverföring kan visserligen inte betraktas nettoförlust för

som en

samhället men den kan likañallt värderas negativt fördelnings-

ur synpunkt. Däremot motsvarar triangeln BEC ett resursslöseri dödviktsförlust. Denna yta motsvarar del konsumentöverskottet en av

BAE och en del producentöverskottet AEC under perfekt

av konkurrens. Dessa överskott försvinner i monopolfallet och representerar

resultatet av en felaktig resursallokering. Om vi bortser från

vem som

har mest nytta PmBAPc så kan vi konstatera att resursslöseriet består

av av BEC. Det är en empirisk fråga att hur stor denna förlust är. se

Det finns uppfattningar monopolställning

att en eller marknadsdominans på marknaden kan leda till effektivitetsförlust en annan som innebär att den dominerande aktören inte behöver anstränga sig för att göra sitt bästa. Detta exemplifieras i figur 3.3.

28 Kapitel 3

Figur 3.3 Kostnadsineffektivitet i monopolfallet

;- Ä 7 Q2 Q1 Kvantitet

Det finns i princip tvâ orsaker till att kostnaderna kan tänkas bli högre

i monopolfallet:

I avsaknad konkurrens vinstmarginalema blir kostnadskonav om

trollen inte ett prioriterat verksamhetsområde. Möjligheterna att uppnå monopolvinster kan innebära onödiga utgifter för att bibehålla, förstärka och försvara monopolsituationen. Bland kostnaderna märks utgifter för produktdifferentiering, upprätthållande överkapacitet och politisk lobbyverksamhet.

av

Det finns två konkurrensbegränsningar i vår marknadsekonomi. typer av Den första typen har sin grund i offentliga regleringar. Jordbruksregleringen är ett exempel på inskränkningar påverkar livsmedelssom sektorn. Den andra typen orsakas företagen själva. Hit hör av

konkurrensbegränsande avtal och förfaranden samt förekomst domi-

av nerande företag. När det gäller den offentliga regleringen är utredningens uppgift begränsad till att analysera vilka restriktioner CAP lägger tillämpningen EG:s konkurrenslagstiftning och på den av svenska konkurrenslagen. Vårt huvudsakliga utredningsuppdrag gäller de konkurrensbegränsningar orsakas av företagen själva. som

SOU1995:1 17 Kapitel 3 29

3.2 Kooperationens roll i en

marknadsekonomi

Jordbrukskooperationen är en viktig del livsmedelssektom i många

av

länder. Det ekonomiska klimatet omgärdar kooperationen

som varierar emellertid i betydande utsträckning mellan länderna. Detta gäller framför

allt den syn som staten har på, och den roll har i den staten operativa verksamheten. I många utvecklingsländer är kooperationen integrerad en del av den statliga verksamheten. I dessa fall kan jordbrukaren åläggas

att använda sig av kooperationen i sin verksamhet. I industriländema

är

däremot deltagandet i kooperationen frivillig och kooperationen konkur-

rerar jämsides med andra organisatoriska former jordbrukarnas om förtroende.

Grundsynen i svensk konkurrenspolitik det skall

är att finnas en

allmän, likformig och strikt tillämpad konkurrenspolitik hela fältet

över

med så få undantag och avvikelser möjligt.

som

Huruvida denna principiella inställning skall gälla jordbrukssektorn

beror i stor utsträckning på avvägningen mellan å sidan beena en dömning fördelarna med att tillåta samarbete eller fusioner av mellan

företag och å andra sidan bedömning de risker förenade

en av som är

med den konkurrensbegränsning, samarbetet kan medföra.

som

Under vissa förutsättningar har kooperativa företag positiv på-

en verkan på konkurrenssituationen, att motverka redan

genom en befintlig marknadsmakt, som innebär ett marknadsmisslyckande. Dessutom kan kooperationen vara konkurrenspådrivare för andra företag.

Å andra sidan finns det

förutsättningar som gör att kooperativa företag själva kan utöva marknadsmakt och därigenom ha negativ

en påverkan konkurrensen. I de fall ett samarbete har både en positiv och en negativ påverkan på konkurrensen gäller det särskilja dessa att effekter.

Det gäller att på något sätt lösa två problem. Det problemet ena är

att försöka få företaget att utnyttja sina möjligheter hålla låga

att kostnader. Det andra problemet är att hindra företaget från utnyttja att

sin marknadsställning till att påverka priset hålla tillbaka

genom att

utbudet och därmed orsaka allokeringsförluster.

För att förstå kooperationens beteende ekonomisk synpunkt måste ur

man först analysera varför kooperationen bildas. Den följande

redo-

visningen bygger bl.a. rapport professor Richard J .Sexton,

en som University of California, Davis, har utfört på uppdrag utredningen av bil. 3.

30 Kapitel 3 SOUl995:117

3.2.1 Skäl för bildandet av kooperativa

organisationer

centrala ekonomiska funktion är att underlätta vertikal

Kooperationens

integration‘. Vertikal integration innebär att aktörer i ett led i föräd-

skaffar sig eller mindre kontroll över tidigare eller

lingskedjan större led. Denna kontroll kan uppnås antingen bindande avtal

senare genom med aktörerna i det andra ledet eller ägande i det andra ledet. genom Den vertikala integrationen kan fortsätta över flera led. Låt först konstatera, marknaden fungerar enligt den oss att om

perfekta konkurrensmodellen saknas det motiv för att bilda kooperativ,

eftersom det är ett välkänt faktum att företag saknar incitament till vertikal integration perfekt konkurrensmarknad. en

Motivet för denna vertikala integration kan vara viljan att undvika den marknadsmakt inköpare råvaror eller säljare av

a som av

insatsvaror har,

reducera de transaktionskostnader kan uppkomma i dessa mark-

b som

nadssituationer, uppnå skalfördelar eller

c

d utöva marknadsmakt.

Vertikal integration kan ett sätt att eliminera ett marknadsmiss-

vara

lyckande. Ett sätt att integrera vertikalt är att bilda en kooperativ orga-

nisation. Det blir därför intressant att veta vad orsakar de marksom

nadsmisslyckanden, upphov till kooperationen, varför mark-

som ger

naden inte kan hantera problemet och vilket sätt kooperationen kan

förbättra marknadens ñinktionssätt. Marknadsstrukturen de marknader

jordbrukare arbetade på vid tillkomsten av kooperativa företag har

som

ofta indikerat närvaron marknadsmisslyckanden. Nyckelindikatorer

av

har varit begränsat antal köpare jordbruksprodukter ocheller ett

ett av

begränsat antal säljare insatsvaror samt specialiserade jordbruks-

av

tillgångar, leder till ett oelastiskt utbud jordbruksprodukter. Ett

som av

begränsat antal köpare jordbruksprodukter den relevanta mark-

av naden kopplad till oelastisk utbudskurva representerar strukturella en

förhållanden främjar monopsonistiskt marknadsbeteende.

som Liknande karaktärsdrag kan känneteckna marknaden för insatsvaror

och förorsaka att frågan om monopolbeteende blir aktuell.

‘ En användbar definition kooperation är att den representerar horisontell av koodinering för att uppnå ömsesidig vertikal integration. Sexton, 1995b.

SOU1995:l17 Kapitel 3 31

Dessa marknadsstrukturer representerar avvikelser från den perfekta konkurrensmarknaden och de kan resultera i marknadsmisslyckande. Vertikal integration är ett sätt att eliminera de marknadsmisslyckanden, som enskilda aktörer skulle möta de agerade på ofullständiga konom kurrensmarknader. Ett utmärkande drag för vertikal integration i kooperativ verksamhet är att det på grund skillnader i skala inte är möjligt för av t.ex. ett enskilt lantbruksföretag att på hand uppnå effektiv produktion egen en i förädlingsledet. Däremot kan sådan vertikal en integration uppnås genom att ett antal lantbruksföretag, i egenskap medlemmar, går av samman i horisontell organisation kooperativ förening, vilken en därigenom får tillräckligt stor skala för att med ekonomiskt försvarligt resultat integrera vertikalt kooperativt företag. Detta kräver att de har kontrakt med eller ägande i led ett annat av förädlingskedjan. Detta betyder att transaktionerna inom vertikalt ett integrerat systern implicerar långsiktighet och närhet mellan en en parterna. Hur starka dessa relationer är följer hur allvarligt de av pass integrerade aktörena upplever att marknadsimperfektionen är. Det finns naturligtvis ett beroendeförhållande mellan å sidan ena hur medlemmarna upplever marknadsimperfektionen och å andra sidan möjligheterna för det kooperativa företagets förmåga att eliminera marknadsmisslyckandet till för medlemmarna. Ju lägre integrationsgrad gagn finansiellt engagemang, borgensâtagande, uppsägningsperiod, period för utbetalning av det individuella kapitalet vid utträde, mottagningsplikt för företaget, leveransplikt, leveranskontrakt, minimitid för utträde efter inträde medlemmarna söker större osäkerhet är förknippad med det kooperativa företagets möjlighet att hantera marknadsmisslyckanden. Å andra sidan finns det risk för att det kooperativa företaget för genom en hög integrationsgrad utnyttjar sin marknadsmakt till förfång för konsumenten. Det är just avvägningen mellan dessa faktorer som skall prövas från konkurrensrättslig synpunkt. en I det följande skall vi analysera hur kooperation kan eliminera två av dessa marknadsmisslyckanden. Utredningen vill i det här sammanhanget understryka att analysen i avsnitten 3.3-3.4 beskriver de mekanismer som under vissa förutsättningar gör att tillskapandet lantbruksav kooperativa företag fyller samhällsekonomiskt önskvärd roll en genom att eliminera marknadsmisslyckanden. Två fall belyses. Det fallet ena bygger bl.a. antagandet att enskilda bönder på marknaden möter investorägda monopol-och monopsoniföretag. Genom att samverka i organiserad form kan uppnå sådan position andra man en att marknadsaktörers marknadsmakt balanseras. Det andra fallet bygger på an-

32 Kapitel 3 SOU1995:1 17

tagandet att skapandet det kooperativa företaget resulterar i minskade

av transaktionskosnader jämfört med en marknadslösning. Tillskapandet det kooperativa företaget kan emellertid, under vissa av förutsättningar, i sig resultera i effekter inte är samhällsekonomiskt som önsvärda. Likaså kan den utveckling, det kooperativa företaget som undergår efter bildandet leda till effekter, inte är samhällsekosom nomiskt önskvärda. Dessa frågor analyseras i avsnitten 3.5-3.6.

3.3 för undvika

Kooperation

att

marknadsmakt

hur kooperativ vertikal integration kan skapa förut- Låt oss analysera sättningar för undvika eller reducera marknadsmakt andra akatt som på marknaden har. Ett företag har marknadsmakt när dess beteende törer

påverkar det marknadspris, det betalar för insatsvaror monopsonist

som

eller erhåller vid försäljning sina produkter monopolist. I båda fal-

av len kommer företaget med marknadsmakt att begränsa den ekonomiska aktiviteten i förhållande till vad skulle gälla om företaget var utsatt som

för konkurrens dvs. agerade pristagare. Företaget med monopsoni-

som makt kommer begränsa inköpet insatsvaror och företaget med att av

monopolmakt kommer att begränsa försäljningen produkterna. Låt

av illustrera dessa två fall. oss

råvarumarknaden

3.3.1 Monopsoni på

Eftersom vi är ute efter att beskriva de incitament för vertikal integra-

tion föreligger i förädlingskedja måste vi beskriva förutsätt-

som en ningarna både vad gäller råvaru- och avsalumarknaden. Låt oss för t.ex. enkelhetens skull illustrera det fall då monopsonisten är inköpare rå-

varumarknaden medan försäljningen av slutprodukten sker på en perfekt konkurrensmarknad figur 3.4. För att underlätta den grafiska fram-

ställningen vidare att den aktuella råvaran dels ingår i en bestämd antas

proportion för att producera slutprodukten, dels inte kan substitueras

med andra insatsvaror. Dessa, i och för sig rimliga, antaganden gör det

möjligt att presentera både råvarumarknaden och slutproduktmarknaden

i ett och samma diagram.

SOLH995Jl7 Kapitel 33

Figur 3.4 Monopsoni

Mqm+c Pris MCR $m+C SR

RM R‘ R

Jordbrukamas samlade utbud av råvaran representeras SR, av som reflekterar stigande marginalkostnader för produktion R. Ytterligare av kostnader för att producera den slutliga produkten representeras av

som antas vara konstant. Försäljningspriset för slutprodukten är och

representerar utfallet på en perfekt konkurrensmarknad. Om R anskaffas på en perfekt konkurrensmarknad skulle kvantiteten bli RC och det pris jordbrukama erhåller WC. som Om däremot köparen av råvaran R är monopsonist kommer denne att inse att marginalkostnaden MCR är högre än priset han betalar.

Eftersom monopsonisten definitionsmässigt konfronteras med det totala

marknadsutbudet råvaran innebär ytterligare inköp inte bara att han av får betala för den sist inköpta enheten utan också för de tidigare mer enheterna som han skulle kunna ha köpt billigare. Monopsonistens optimala inköp R blir MCR + C sker vid mängden RM, av som där WM WC.

Närvaron av monopsonisten på råvarumarknaden skapar incitament

för jordbrukare att integrera runt marknadsmisslyckandet. Detta består

i att jordbrukaren betalas med ett belopp, är mindre än värdet som av

den aktuella insatsråvaran i framställningen slutprodukten. Om jord-

av brukama, vars utbud kollektivt representeras SR skulle organisera av

ett kooperativ skulle kooperativets optimala inköp RC, är det-

vara som samma som den perfekta konkurrensmarknaden skulle leda till. Samtidigt skulle man efter att ha betalt marknads- och förädlingskostnaderna C kunna betala sina medlemmar WC. Den totala fördelen för medlemskulle då motsvaras ytan WCABWM i figur 3.4. marna av

2 l5-l29l

34 Kapitel 3 SOU1995:1 17

Samarbete mellan jordbrukare i en sådan situation är samhällsekonomiskt motiverat. Jordbrukarna får ett bättre resultat. Även det om utbud tillkommer från säljare inte har effekt marknaden leder som en den kollektiva effekten av en utökad produktion från samtliga säljare i motsvarande position till ett lägre pris på avsalumarknaden, vilket är fördelaktigt för konsumenterna. En förutsättning för denna slutsats är bl.a. att kvoteringar och gränsskydd inte påverkar beteendet. Detsamma gäller även fortsättningsvis då vi talar eventuella effekter om konsumentprisema. Verkligheten jordbruksmarknaden karaktäriseras, med undantag vissa lokala och regionala marknader, inte av en ren strukturell av monopsoni. Vanligtvis förekommer i stället ett fåtal köpare. I dessa fall

finns ingen allmängiltig modell för hur prisbildningen sker. Resultatet

beror i dessa fall hur företagen i förhållande till varandra. agerar Beteendet kommer i det enskilda fallet att variera mellan ren monopsoni och konkurrens. De flesta ekonomer tror att resultatet ligger någonren mellan dessa polära beteendeantaganden. Ett W WC utgör i den stans angivna marknadsstrukturen ett incitament för jordbrukare att

i kooperativ och därmed motverka den marknadsmakt man

samman möter och följaktligen eliminera ett marknadsmisslyckande.

3.3.2 Monopol på insatsvarumarknaden

Ovanstående analys är lätt överförbar till marknader, där jordbrukare

köper insatsvaror och där säljaren är monopolist. I figur 3.5 anges

jordbrukarnas efterfrågan på t.ex. gödselmedel med DX. Marginalkostnaden för säljaren motsvaras av CX som i det här fallet antas vara konstant. På sätt monopsonisten i figur 3.4 möter en samma som

marginalkostnadskurva för att förvärva råvaran R som överstiger

jordbrukarnas kollektiva utbudskurva så möter monopolisten i figur 3.5 marginalintäktskurva, MRX som ligger under efterfrågekurvan, en DX. Monopolisten maximerar vinsten där MRX CX, vilket i figuren blir kvantiteten XM, som säljs till priset PM.

SOUl995:1 17 Kapitel 3 35

Figur 3.5 Monopol

Om jordbrukama integrerar kollektivt för att producera X, skulle de

producera XC som säljs till medlemmarna till priset Pc. Den kollektiva vinsten för medlemmarna blir ytan PMABP°. Kooperationen spelar även i detta fall samhällsekonomiskt önskvärd roll. Jordbrukamas produken tionskostnader blir dänned lägre PcPm, vilket kan innebära större

produktion och lägre konsumentpriser. Varje

PPc skapar potentiella

Förutsättningar för att marknadens funktionssätt skall förbättras

genom

att jordbrukarna organiserar ett inköpskooperativ.

Vi har diskuterat hur strukturen på vissa marknader kan bidra till monopol- eller monopsonibeteenden representerar marknadssom misslyckanden. Kooperativt ägande kan göra det möjligt för jordbrukare att kringgå den marknadsmakt har sitt i sådana som ursprung

marknadsmisslyckanden. I det här sammanhanget skall bara några ytterligare kommentarer göras. Det är möjligt att ett kooperativt företag får kostnader inte

som

befintliga företag möter. Vi återkommer till denna fråga i det empiriska

avsnittet. Sådana kostnader minskar naturligtvis de fördelar för kooperativet som angetts i ñgurema. Sådana ytterligare kostnader är naturligtvis inte skäl till att förhindra samarbetet. Om samarbetet inte leder till fördelar uppkommer det sannolikt inte heller.

Marknadsmisslyckanden kan också elimineras att in-

genom nya vestorägda konkurrenter kommer marknaden, förutsatt att mark-

naden är attraktiv att gå in på. Det är alltså inte nödvändigt

med ett

kooperativt ägande för att eliminera marknadsmisslyckandet. Detta förut-

sätter att antagandet om fritt in- och utträde är uppfyllt i praktiken.

36 Kapitel 3 SOU1995:1 17

Det finns emellertid strategiska skillnader mellan förutsättningarna för att ett kooperativt företag ett investorägt företag skall lyckas resp. etablera sig på marknaden. Det betyder att de båda företagsformema inte är perfekta substitut. Möjligheten för ett investorägt företag att inträda på marknaden minskar alltså inte betydelsen den konkurrensmässiga av roll kooperativa företag kan spela i denna situation. som Det förtjänar också påpekas att det ibland räcker med hotet att bilda kooperativt företag för att skall nå effekter om det ett man samma som

kooperativa företaget faktiskt bildas. Rena prisförhandlingsorganisationer har i dag inte ett legalundantag enligt den svenska konkurrenslagstiftningen. F örhandlingslösningar, som

enbart rör priset, har inte konkurrenssnedvridande effekter så länge som produktionen sker på konkurrensmässiga villkor och så länge som

prisdiskriminering inte förekommer. Försök att nå konkurrenssnedvridande priser prisförhandlingar kommer att undermineras

genom rena

grund den förändring utbudet skulle resultera om det

av av som framförhandlade priset skulle överstiga det som skulle råda under konkurrensmässiga förhållanden.

En nyckelfråga i det här sammanhanget är Sveriges medlemskap

om i EU leder till ett minskat behov att motverka den marknadsmakt av vissa företag har på vissa marknader. Eftersom den marknadsmakt som

monopsonist kan ha vid köp jordbruksprodukter eller en

som en av monopolist vid försäljning insatsvaror till jordbruket i regel är en av följd lokalt avgränsade marknader kommer företag från andra EUav länder att ha svårt att konkurrera effektivt inom jordbrukssektom även i det fall handelshinder och tullar har reduceratseliminerats. Det finns alltså skäl att även inom för ett EU-medlemskap verka för att ramen förhindra att marknadsmakt utnyttjas på ett från samhällets synpunkt negativt sätt.

3.4 Kooperation i syfte att reducera

transaktionskostnader

Förekomsten kooperativ verksamhet kan också förstås utifrån av

möjligheten samarbete minska transaktionskostnader. Risken

att genom för att detta samarbete resulterar i konkurrensbegränsande effekter, som från samhällets synpunkt inte är önskvärda, behandlas i avsnitten 3.5-3.6. Resursallokering med hjälp marknaden styrs normalt priser. av av Inom ett företag utförs motsvarande funktion normalt genom beslut från

Kapitel 3 37

företagsledningens sida. Aktiviteten förläggs till ett företag när de

transaktionskostnader uppkommer vid användning prismekasom av nismen överstiger kostnaderna för att organisera aktiviteterna genom

kontroll företagsledningen. Företagsstorleken bestäms bl.a. i vilken

av av omfattning transaktionerna kan organiseras effektivt internt mer än

externt. Denna s.k. transaktionskostnadsanalytiska ansats går tillbaka på

arbeten av Ronald H. Coase 1937. Genom att bilda företag elimineras marknadstransaktionen och därmed kostnaderna för att använda

prismekanismen. Intemaliseringen brukar i regel förknippad med

vara

tre fördelar. Man kan uppnå bättre incitamentsstruktur, effektivare

en

problemlösning och en bättre informationshantering. En bättre incita-

mentsstruktur uppnås genom att deltagarna inom organisation har en gemensamma mål. Vid marknadstransaktioner har deltagarna däremot

ofta motstridiga mål. På marknaden får konfliktslösning ofta genomföras med hjälp av rättslig prövning. Vid integration biläggs eventuella tvister genom företagsledningens beslut. De gemensamma målen resulterar

troligen också i mindre behov information. av Transaktionskostnadsfördelarna är störst på marknader involsom verar ett begränsat antal aktörer. Prismekanismen på dessa marknader

är svag eller existerar inte vilket leder till omfattande förhandlingar. Transaktionsfördelama med integrering ökar högre grad specificitet

av

tillgångarna har bland aktörerna. Om investeringarna har hög grad

en av

specificitet kan företag bli utsatta för ett bedrägligt beteende efter

kontraktets upprättande. Ett sådant bedrägligt förfarande orsakas för det

första viljan att tillgodogöra sig de kvasiräntor är förenade

av som med att de fasta tillgångarna saknar eller har ett lågt altemativvärde. Ett

annat skäl är den höga diskonteringsränta vissa aktörer har. Man är

som alltså villig att bära kostnaderna den bad-will beteendet skulle av som förorsaka om man kort sikt får stor vinst. Denna typ en av opportunism skulle kunna bemötas att betrakta problemet redan i genom kontraktet. I många fall är det emellertid omöjligt eller avskräckande kostsamt att täcka alla eventualiteter, kan följa affarsupp som av en förbindelse, i ett kontrakt. Det billigaste alternativet kan därför vara att internalisera transaktionen vertikal integration. genom en Två frågor måste besvaras i detta sammanhang. Är de marknadssituationer som jordbrukare möter förenade med höga transaktionskostnader Är bildandet

av ett lantbrukskooperativ ett effektivt sätt att minska

transaktionskostnadema De strukturella förhållanden kan orsaka att marknadsmakt blir som ett problem i jordbrukssektorn är analoga med de kan förorsaka som att transaktionskostnadema blir höga, dvs. få aktörer, tillgångarnas höga

specificitet, fárskvarukaraktär och tidsmässiga inflexibilitet. Mot detta

38 Kapitel 3 SOUl995:117

skall naturligtvis vägas den bad-will dessa företag skulle ådraga sig som vid ett eventuellt bedrägligt beteende.

Eftersom ett lantbrukskooperativ innebär horisontell koordinering

en

jordbrukare, ett medel att nå vertikal integration, kan man inte

av som säga ett kooperativ ersätter marknadstransaktionen. Det är snarare så att att ett kooperativ harmoniserar marknadstransaktionen genom att undan-

röja konflikter mellan köpare och säljare. En kooperativ organisation

kan i vissa situationer tillgodogöra sig samhällsekonomisk vinst som en

kan tänkas bli oexploaterad Bolin, 1995.

annars Den främsta fördelen med kooperativ integration är den gemenen incitamentsstrukturen. Ett kooperativ har ingen anledning att samma uppträda sina medlemmar. Å andra sidan är det opportunt gentemot möjligt att medlemmar kan uppträda opportunistiskt i knapphetssitua-

tioner där medlemmen kan få bättre villkor utanför kooperativet. Det sätt vilket marknadens funktionssätt påverkas av det fall då

ett kooperativ leder till kostnadsfördelar är lätt att demonstrera. Lägre transaktionskostnader kommer att minska skillnaden mellan priset till

bonden och detaljhandelspriset samt under vissa förutsättningar på sikt sänka detaljhandelspriset och därmed konsumenten. Detta illustre-

gynna ras i figur 3.6.

Figur 3.6 Transaktionskostnader

A SR+C SR+C SR

Jordbrukarnas utbud representeras SR. Kostnaderna för att förädla av produkter när detta görs investorägda företag är C per enhet som av resulterar i härledd utbudskurva för slutprodukten är SR+C. en som

Vi antar att förädlingsindustrin säljer R på konkurrensmarknad

en ren

sou1995:1 17 Kapitel 3 39

till detaljhandelspriset P. Detta leder till R

att säljs och jordbrukama erhåller priset WP-C.

Om transaktionskostnaderna för förädling och försäljning minskar genom att dessa aktiviteter omhändertas kooperativ blir effekten

av ett

att utbudskurvan förskjuts nedåt. Detta illustreras kurvan av SR+C‘i

figur 3.6, där CC. Kooperativet optimerar genom att producera vid den punkt där SR+CP. Detta sker vid punkten R som resulterar i priset WP-C till jordbrukaren. Den omedelbara vinsten dessa av minskade transaktionskostnader tillfaller jordbrukama och motsvaras av ytan WABW. Om liknande vinster

görs av andra kooperativa företag resulterar detta i att marknadsutbudet förskjuts i sin

som tur kan leda till

ett lägre detaljhandelspris för konsumenten.

Följande slutsatser kan dras vad gäller transaktionskostnader och

deras betydelse för jordbrukskooperationen:

Från teoretisk synpunkt är det motiverat att förvänta vissa att trans-

aktioner utförs mer effektivt inom ett företag än utnyttja

genom att marknaden. Det gäller transaktioner involverar litet som ett antal

aktörer och transaktionsspeciñka tillgångar.

De strukturella förutsättningarna råder på marknader

som uppströms

och nedströms i förhållande till jordbrukssektoms primärproduktion

kännetecknas ofta ett fåtal aktörer och specialiserade

av investering-

ar. Detta kan leda till att transaktioner på marknaden är förenade med höga kostnader.

Empiriskt forskning angående de faktorer orsakar

som vertikal integration stöder teorin att transaktionskostnader är en viktig för-

klaring till vertikal integration.

Jordbrukskooperationens vertikala integration kan motiveras med några men inte alla de begreppsmässiga fördelar

- - av som associ-

eras med integration inom ett företag. Framför allt gäller detta den harmonisering av intressen mellan kooperativet och dess medlemmar

samt de inforrnationsfördelar kan förväntas i

som ett kooperativ.

Vertikal integration exploaterar transaktionskostnadsfördelar kan

som

leda till högre produktion, lägre konsumentpriser och samhällseko-

nomiska vinster.

40 Kapitel 3 SOU 1995:1 17

for utöva marknadsmakt

3.5 Kooperation att

Föregående avsnitt har visat att det finns starka teoretiska skäl for att ett

kooperativ skall spela konkurrenspådrivande roll i samband med

en

marknadsmisslyckanden. Det empiriska underlaget för att påvisa förde

lama med kooperation är emellertid mycket knapphändigt.

Samtidigt finns det risk för att jordbrukskooperationen utnyttjar sin

marknadsmakt till förfång för konsumenten. I detta avsnitt analyseras denna risk.

3.5.1 Analysmetod

fundamental betydelse för den följande analysen är begreppen Av residual demand och residual supply. Dessa begrepp illustreras i

figur 3.7. Residual demand RDiP för företag i är marknadsefterfrågan

DP reducerat med det kollektiva utbud alla andra företag har. som betyder residual demand för monopolist är identisk med Detta att en marknadsefterfrågan. För ett Företag i perfekt konkurrens är residual demand horisontell vid rådande pris. Figur 3 illustrerar marknadsstruktur där företag som konkurrerar en med företag kollektivt har utbudskurva stiger åt höger SiP. en som DP är den totala marknadsefterfrågan.

Figur 3.7 Residual demand för en säljare

Pris i

p

DP

den samlade utbudskurvan för samtliga företag med undantag

SiP är

för företag Därmed blir residual demand för företag i

SOU1995:1 17 Kapitel 3 41

RDiDP-SiP. Residual demand är ett mått på företag izs förmåga att påverka priset

efter att hänsyn har tagits till konkurrerande företag. Ju flatare residual

demand är ju mer elastisk efterfrågan är mindre möjlighet har företaget i att höja priset och därmed utöva marknadsmakt. Utseendet företagets residual demand beror alltså hur konkurrenternas kollektiva utbud ser ut. Om detta utbud exempelvis är oelastiskt grund av kapacitetsbrist blir residual demand ganska oelastisk och skapar där-

med förutsättningar för företag i att utöva marknadsmakt och därmed

höja priset. Om däremot konkurrenterna har möjlighet och är villiga att expandera produktionen vid höjda priser blir residual demand för företag

i elastisk och företag i får därför eller ingen marknadsmakt.

svag Denna grundmodell kan utvidgas till att omfatta närvaron interav nationell konkurrens. De flesta bedömare gör den kvalitativa bedömningen att importkonkurrensen kommer att öka följd Sveriges som en av medlemskap i EU. Analysmetoden illustreras i figur 3.8 med hjälp av begreppet excess supply, inkluderas vid beräkningarna residual som av demand. I figur 3.8a illustreras förhållandet i ett exportland. Totala utbudet anges av SP, totala efterfrågan DP. Excess supply, dvs. anges av ESPSP-D(P) framgår av figur 3.8b. I figur 3.80 illustreras excess demand i ett importland.

Figur 3.8 Excess supply och Excess demand

3.8 a 3.8 b 38 c

Excess SP

Excess DP Demand v V Danmark Sverige handel

Låt oss förtydliga mekanismen med hjälp figur 3.9. Antag att det av totala utbudet i Danmark är SP och den totala efterfrågan är DP. Excess supply anges av ESP. Handel också upphov till transakger tionskostnader. Transportkostnader och tullar är de främsta handels-

42 Kapitel 3

barriärema och representeras i figuren dvs. konstanta kostnader av per enhet.

Figur 3.9 Närvaro av internationell konkurrens

ESP+T E30’ Pris

m Q

Antag att tullen minskas. Hur påverkar detta möjligheten för företag i

att utöva marknadsmakt I figur 3.10 illustreras effekten på pris och

kvantitet för det importerande landets företag

Figur 3.10 Effekter reducerade tullar på marknadsmakten för av

importlandets företag

Pris ES+T t

RBK RDRP

Q3; Q2; handel förekom-

RDiP är företag izs residual demand i det fall ingen

Företagets optimala kombination av pris och kvantitet är Pi‘,Q—,.

mer.

SOU1995:1 17 Kapitel 3 43

Om handel introduceras tillkommer det exporterande landets excess

supply med tillhörande tullar ES+T. Detta medför att företaget i:s

residual demand ändras till RDi2P. Företagets optimala kombination

av

pris och kvantitet blir Pi2,Qi2. Eliminering av tullar innebär att

excess supply skiftar till ES, vilket i sin tur medför att företaget i:s residual

demand blir RDi3P med korresponderande kombination av pris och

kvantitet Pi3,Qi3.

Slutsatsen av denna analys och de förutsättningar den bygger på är

alltså att företaget i:s marknadsmakt reduceras vid handel och eliminering av tullar eller andra handelshinder. Konsumenterna vinner på detta. Effekten handel på den marknadsmakt ett företag kan utöva av som beror alltså på två faktorer:

Elasticiteten på företag i:s residual demand vid avsaknad handel,

av

Mängden av och elasticiteten på excess supply till det importerande landet när handel förekommer. Flera utfall är möjliga. Å sidan ena kan en hög elasticitet på excess supply eliminera marknadsmakten

för hemmaföretaget Om å andra sidan hemmaföretaget är den mest effektiva producenten torde det bli fråga exportmöjlig-

snarare om

heter än importkonkurrens. I det fallet resulterar borttagandet

senare

av importbarriärer inte i några sänkningar priserna.

av

Hemmamarknadspriser kan t.o.m. höjas om producenten använder exportmarknaden för att prisdiskriminera. Slutsatsen blir att den effekt som minskade handelshinder får, i huvudsak är beroende vad av som karaktäriserar varje enskild marknad.

3.5.2 Kooperativa

företag och möjligheterna att

utöva marknadsmakt

Vi kommer i det här avsnittet att koncentrera leverantörskoopera-

oss tiva företag.

När det gäller leverantörskooperativ är det framför allt två faktorer

som talar mot att dessa kooperativ skulle utöva marknadsmakt.

Produktionen vid de flesta leverantörskooperativ bestäms den

av produktionsnivå som medlemmarna väljer. Det betyder att även om jordbrukare kollektivt har marknadsmakt sitt kooperativ, komgenom mer denna marknadsmakt inte att utövas varje medlem fattar om

44 Kapitel 3 SOU 1995:1 17

beslut produktionen oberoende andra medlemmars beslut.

om av

Kooperativen säljer i eller förädlingsgrad de volymer som

en annan medlemmarna levererar.

Det är ovanligt att ett enda kooperativt företag fullständigt kon-

trollerar utbudet produkt. Om denna kontrollmöjlighet saknas

av en torde eventuella försök att höja priset genom produktionsbegränsningar undermineras free riders kan antas dra fördel av av som begränsningen utan att med att betala kostnaden därför. vara om

Av avgörande betydelse för bedömningen marknadsmakt kan av om komma att utövas blir därför att utvärdera i vilken utsträckning dessa faktorer är tillämpliga. Vad gäller kooperativt företags möjligheter att begränsa utbudet ett består det mest direkta instrumentet i att begränsa medlemmarnas leveranser och att begränsa möjligheterna till medlemskap i föreningen.

Sådana åtgärder är i princip inte konkurrenssnedvridande om det finns alternativ till det kooperativ inför begränsningen. Det kan finnas

som effektivitetsskäl för att begränsa medlemmars leveranser. Det kan t.ex.

produktionskapacitet eller försök upprätthålla

vara fråga om brist på att viss kvalitetsnivå. Detta betyder att restriktioner mottagningen till en

leverantörskooperativ inte priori konstituerar ett försök att utöva

ett a marknadsmakt. Däremot tenderar begränsningarna av utbudet, som

tillämpas kooperativa organisationer med stark ställning på mark-

av en naden, att bli konkurrenssnedvridande. Ett andra, mindre direkt sätt, att utöva utbudskontroll är att begränsa

leveranserna till olika marknadssegment ett strategiskt sätt. Detta leder till prisdiskriminering. Denna är vinstgivande residual demand

om elasticiteter varierar mellan marknadssegmenten och så länge som marknaderna kan segmenteras så att återförsäljning mellan lågpris- och hög-

prismarknader förhindras. Efterfrågan på oförädlad mjölk är mindre

elastisk än efterfrågan på förädlad mjölk. Efterfrågan på färsk frukt och färska grönsaker är mindre elastisk än efterfrågan på motsvarande frysta

produkter. Efterfrågan spannmål för humankonsumtion är mindre

elastisk än efterfrågan på spannmål för utfordring djur. För produkter av handlas internationellt är residual demand elastisk exportsom mer marknaden än residual demand på hemmamarknaden. En säljare kan kontrollera råvaruutbudet dessa marknader, som

kan öka vinsten jämfört med förhållandet konkurrensmarknad

en begränsa utbudet och höja priset marknaden med lägre genom att

elasticitet och dumpa resten produktionen marknader som har en

av elastisk efterfrågan. Säljaren kan detta sätt öka vinsten genom mer

Kapitel 3 45

prisdiskriminering samtidigt som samhället drabbas dödviktsav en förlust. Detta framgår av figur 3.11, där produkten Q, t.ex. mjölk, kan säljas två distinkta marknader, K-mjölk och vidareförädlade produkter. Efterfrågan på K-mjölk DFP sluttar nedåt till höger, medan efterfrågan på förädlade produkter DMP är helt elastisk. Vi antar att säljaren under en viss period skall allokera mjölkmängden Q0 mellan marknaderna. Under konkurrensmässiga förhållanden allokeras QFC till K-mjölk och QMQ0 QFC till förädlade produkter till pris PC. - samma En säljare som kontrollerar volymen Q0 möter marginalintäktskurvan MRFP. Den vinstmaximerande allokeringen innebär att marginalintäkten från de båda marknaderna skall lika. Det betyder att endast vara QFM allokeras till K-mjölk till ett pris PFM. Resterande mängd mjölk av går till marknaden för förädlade produkter. Säljaren ökar alltså vid prisdiskriminering sin vinst med PFMABPC. Ytan motsvarar inkomsten överföring från K-mjölkskonsumenter till producenten. Konsumenterna förlorar därutöver ytan ABC är dödviktsförlust. som en

Figur 3.11 Prisdiskriminering

Pris Dödvikts förlust PM; -------- -.

PC DMP

MM DpP

Q

QMF QCF Q°

Prisdiskriminering, i det fall det tillämpas ett lantbrukskooperativ,

av kan genomföras utan att medlemmarnas produktion kontrolleras. Många jordbruksmarknader kan segmenteras på basis form färsk av vs

förädlad eller rum inhemsk vs exportmarknad. För att prisdiskrimi-

nering skall lyckas måste emellertid enda säljare ha påtaglig en en kontroll av allokeringen av produkter mellan marknadssegmenten. Ekonomisk teori definierar ett begränsat antal marknadsförutsätt-

ningar där det kooperativa företagets marknadsmakt är oroande. Den empiriska kunskap som finns i USA styrker inte hypotesen att det skulle

46 Kapitel 3 SOU 1995:1 17

finnas någon generell tendens for kooperativ att höja konsumentpriserna. Däremot visar t.ex. empiriska data från USA att det, i sektorer där leverantörskooperativ tillsammans kontrollerar en stor marknadsandel, finns motiv för dessa kooperativ att begränsa konkurrensen genom avtal och börja samarbeta i stället för att konkurrera. Detta faktum kan vara ett tillräckligt skäl till att inte ge ett legalundantag för samarbete mellan primära lantbruksföreningar. De potentiella konkurrenssnedvridande effekterna av samarbete kan studeras med hjälp av residual demand och excess supply i figur 3.12.

Figur 3.12

P 541

RDip Dp

Q

I figur 3.12 representeras den totala efterfrågan hemmamarknaden av DP. Utbudet med undantag av företag i anges av P. Residual demand för företag i blir därför RDiPDP-Si(P). Om företag i och j samarbetar innebär det att utbudet från konkurrenterna till företag i och j blir SüP, vilket medför att residual

demand för företagen i och j anges av RDb-PDP-Sij(P). Av detta skäl ökar priset till konsumenterna från till Pb.

Frågan har ställts huruvida man bör kunna tillåta federativt samarbete med motiveringen att den ökade internationella konkurrensen som beräknas uppkomma i samband med EU-medlemskapet neutraliserar den eventuella marknadsmakt som ytterligare samarbete skulle leda till. Svaret beror på hur excess supply från exportören till den svenska marknaden ser ut. Om detta utbud är mycket elastiskt vid priser nära den prisnivå som konkurrens skulle ge, försvinner potentialen for att utöva marknadsmakt. Om å andra sidan importkonkurrerande företag, på grund av transportkostnader eller andra importhinder, kan ta ut ett

SOU 995: 1 l 17 Kapitel 3 47

högre pris än vad ren konkurrens skulle finns det risk för att ge, samarbetsavtal kan konkurrenssnedvridande. vara Såvida man inte är säker att importkonkurrensen kommer att bli mycket kraftfull och genomträngande de viktigaste marknaderna för jordbruksprodukter finns det utifrån ett teoretiskt perspektiv ingen anledning att ge ett legalundantag för samarbete mellan primära lantbruksföreningar. Den sparsamt förekommande empiriska kunskapen stöder ett sådant ställningstagande. I stället bör sammanslagningar och samarbetsavtal utvärderas i det enskilda fallet. Vid sådan utvärdering fören av och nackdelar med en sammanslagning eller ökat samarbete är de samarbetande parternas aktuella marknadsandelar inte det avgörande kriteriet, även om generellt sett samarbete mellan företag med liten kolen lektiv marknadsandel med största sannolikhet är harmlöst konkurur renssynpunkt. Däremot blir följande faktorer av betydelse vid sådan en utvärdering:

Efterfrågeelasticiteten för produkten i fråga.

Utbudselasticiteten för konkurrenter till de avtalsslutande parterna inkl. exportkonkurrenter, vid priser överstiger den fria konkursom rensnivån.

Möjlighet till prisdiskriminering.

3.6 Effekter den

av begränsningar av fria rörligheten

Motivet för att begränsa den fria rörligheten kan både viljan att vara effektivisera produktionen och viljan att utöva marknadsmakt. Effektivitetsargumentet kan vanligtvis användas när det gäller kortsiktiga kapaci-

tetsbrister i produktionsanläggningen, kapitalförsörjning eller kvalitets-

frågor. De flesta analyser pekar på att förädlingskostnadema enhet per

är relativt konstanta som en funktion av produktionsvolymen fram till det att produktionen kommer i närheten kapacitetsgränsen, där kost-

av naderna stiger snabbt Sexton, 1995a. Effektivitetsförlustema för ett kooperativ som saknar möjlighet att kontrollera tillförseln råvara kan av därför stora. Å andra sidan har utförda studier Aghion och vara av Bolton 1987 och Rasmusen, Ramsayer och Wiley 1991 visat att exklusivitetskontrakt kan användas för att försvåra nytillträde och därför förhindra konkurrens.

48 Kapitel 3 SOUl995:l 17

Medlemmarnas produktion skiljer sig ofta i kvalitet. Det finns olika sätt att hantera sådana kvalitetsfrågor. Ett handlingsalternativ som kan vara motiverat är att det kooperativa företaget specialiserar sig på att marknadsföra en produktion av en viss kvalitet och exkluderar sådana medlemmar som inte uppfyller kvalitetsnormen. Ett investorägt företag har möjlighet att välja att ta emot produktion enbart från de producenter uppfyller de av företaget satta kvalitetskraven fysiska kriterier som produkten, storlek jordbruket, geografiskt område etc. Att i samband med tillämpningen konkurrenslagstiftningen begränsa ett kooperativs av valmöjligheter kan stå i motsatsställning till företagsekonomiskt effektiv produktion och kan leda till en konkurrensnackdel för det kooperativa företaget. Exklusiva kontraktsavtal begränsar medlems utträdessom en möjligheter effektiva. kan också vara Dessa begränsningar medlemmens fria rörlighet vilka i och för sig av kan konkurrensbefrämjande och effektivitetsmotiverade måste navara turligtvis vägas mot det faktum att avtalen också kan användas för att begränsa eller snedvrida konkurrensen. När ett kooperativ har domien nerande marknadsposition är begränsningar i den fria rörligheten ett direkt sätt att utöva marknadsmakt. Det är svårt att ta ställning till om det finns skäl att ändra kravet som i konkurrenslagstiftningen ställs på en medlems fria rörlighet på marknaden. Sexton sammanfattar sina synpunkter den fria rörligheten följande sätt:

Kooperativet bör ha möjlighet att begränsa medlemskap och medlemmamas leveranser såvida inte kooperativet producerar en oundgänglig eller tjänst som inte finns att tillgå någon annanstans. vara

Det saknas motiv för att inte låta kooperativet fritt begagna sig av

långsiktiga överenskommelser.

Det torde inte svårt att identifiera när begränsningar av den fria vara rörligheten används i konkurrenshämmande syfte. För det första måste det kooperativa företaget ha dominerande ställning en marknaden. För det andra bör begränsningarna inte vara långvariga i de fall de inträffar.

En laissez-faire politik kan öppna dörren till ett konkurrenshäm-

mande beteende. En långsiktig och signifikant begränsning av med-

lemsrörligheten i ett marknadsdominerande kooperativt företag bör kunna vara en indikator på missbruk av dominerande ställning och

SOU1995:1 17 Kapitel 3 49

det bör åligga det dominerande företaget att bevisa motsatsen. Ett sådant beteende förutsätts kunna bedömas enligt förbudet enligt 19 § KL mot missbruk av dominerande ställning, även gäller för som kooperativa företag.

3.7 studier översikt

Empiriska - en

Svaret på frågan om samverkan t.ex. mellan primärföreningar, skall tillåtas bör i princip baseras på avvägning mellan vad samhället en vinner resp. förlorar på en sådan samverkan.

De frågeställningar och avvägningar som skall göras kan illustreras med figur 3.13. I figuren återspeglas följande förutsättningar.

Låt oss anta att vi i utgångsläget har en konkurrenssituation med utbudskurvan Sc, som leder till ett jämviktspris och kvantiteten QC. Låt oss vidare anta att ett samarbete mellan primärföreningar utvecklas och att detta leder till tvâ effekter. Utbudskurvan förflyttas neråt höger och reflekterar lägre kostnader på grund av att transaktionskostnadema minskar så att marginalkostnadema ändras till SM. Samtidigt antas den samarbetande organisationen erhålla marknadsmakt så att priset kan höjas till PM. Höjningen av priset leder till ett resursslöseri motsvaras ytan B. som av

Samtidigt medför kostnadsminskningen, representerad av ytan A, en

vinst för samhället.

Figur 3.13 Samhällsekonomisk avvägning vid samverkan

A Pris Transfereringar 9 Dödviktsförlust

SC SM

Utländskkonkurrens påverkarläget av MR

Effektivitets- E

Mit

vinster . . ‘ Kvantltet . I ; QM‘ Qc

50 Kapitel 3

För att avgöra om samarbetet bör tillåtas bör alltså en avvägning göras mellan ytan B som representerar samhällets resursslöseri, s.k. dödviktsförlust, och ytan A, samhällets vinst. Vidare bör, enligt utredningsdirektiven, effekterna för konsumenterna ingå i bedömningen. Det skulle vara önskvärt om utredningen kunde säga något generellt om följande:

Värdet av ytan A. Hur mycket kan man räkna med att transaktionskostnadema sänks om federativ samverkan tillåts Ytans storlek beror bl.a. var den marginella intäktskurvan ligger. Ytterlighetsfallen blir monopolfallet resp. det perfekta konkurrensfallet.

Utseendet på den marginella intäktskurvan beror bl.a. en kartläggning av konkurrensförhållanden. Därvid blir en bedömning av styrkan av den internationella konkurrens som uppstår i samband med medlemskapet i EU av vikt. Det gäller att empiriskt bestämma elasticiteten de samarbetande företagens residual demand vid avsaknad av handel. Vidare måste mängden av och elasticiteten excess supply till det imponerande landet bestämmas när handel förekommer.

Under vilka förutsättningar innebär en ökad koncentration lägre resp. högre produktions-, distributions- och marknadsföringskostnader.

Värdet av ytan B måste uppskattas. Hur mycket kan man räkna med att samhället förlorar på grund av det monopolbeteende som de

samarbetande primärföreningama kan förväntas utöva

Möjligheten att utnyttja tillgängligt empiriskt material för att besvara ovanstående frågor är som framgår av nedanstående redovisning mycket begränsad. Detta gäller i synnerhet empiriska studier som rör

livsmedelssektorn och lantbrukskooperationen.

3.7. 1 Transaktionskostnader

Den empiriska forskningen har mycket lite att tillföra när det gäller effekterna på transaktionskostnadema av vertikal integration. När det gäller effekterna kooperativens transaktionskostnader saknas empiriska data. Däremot har ett antal empiriska studier utförts för att studera vilka faktorer som ger upphov till vertikal integration. Dessa studier syftar till att testa hypotesen att benägenheten att integrera vertikalt

SOU1995:1 17 Kapitel 3 51

påverkas av marknadskoncentration, transaktionsspecifika tillgångar och den osäkerhet som omgärdar själva transaktionen. Resultaten dessa av empiriska studier stöder ett robust sätt de hypoteser som genereras från transaktionskostnadsteorin angående vertikal integration. Det skall dock nämnas att det i vissa fall är svårt att effekter transseparera av aktionskostnader och effekter marknadsmakt. av Starkt koncentrerade marknader kan bidra till att marknadsmakt utövas. På dessa marknader kan därför vertikal integration ett resulvara tat både av viljan att utöva marknadsmakt och möjligheterna att minska transaktionskostnadema. Det finns empiriskt stöd för att vertikal integration ökar effektiviteten i produktionen och minskar utbredningen av marknadsmakt. Det är samtidigt viktigt att poängtera att inte någon av dessa empiriska studier rör kooperativ. Det skall också understrykas att inte någon studie hittills har försökt uppskatta fördelarna av vertikal integration i monetära termer. Graden osäkerhet har befunnits positivt korrelerad med vertiav vara kal integration Levy 1985, Frank Henderson 1992. Teorin om opportunistiskt beteende har också undersökts empiriskt. Anderson 1988 fann att gemensamma mål minskar risken för opportunistiskt beteende. Denna iakttagelse speciellt intresse för kooperaär av tiva företag eftersom en av fördelarna med att bilda t.ex ett lantbruks-

kooperativ är att få till stånd likvärdiga mål för köpare och säljare.

3.7.2 Importkonkurrensen vid EU-medlemskap

För den svenska livsmedelsindustrin kommer ett medlemskap i EU att innebära två helt konkurrensförutsättningar för verksamheten jäm-

nya

fört med situationen före medlemskapet. Livsmedelsindustrin kan i princip fritt välja mellan att köpa sina råvaror från Sverige eller från

andra länder på EU-marknaden. Livsmedelsindustrin kan vidare verka

en internationell marknad när de handelspolitiska begränsningarna

upphör vilket ger möjlighet att konkurrera på hela EU-marknaden och världsmarknaden på villkor, som är likvärdiga med de villkor som gäller för den övriga livsmedelsindustrin i EU. På motsvarande sätt kan svenska företag möta en ökad konkurrens

om både kunder och leverantörer hemmamarknaden. Bedömningen

av den konkurrens som kan komma utifrån måste i stor utsträckning baseras på uppskattning av utbudselasticiteten exportörens excess av supply. Några sådana skattningar har inte gjorts för livsmedelsindustrin.

Däremot är företrädare för industrin eniga i sin uppfattning att konkur-

rensen utifrån kommer att öka. Samma företrädare har å andra sidan inte

52 Kapitel 3 SOU l 995: 117

kunnat kvantifiera den ökade framtida konkurrensen, vilket gör det omöjligt att besvara frågan om denna är tillräcklig för att motivera ett utökat generellt undantag för samverkan. En avgörande osäkerhetsfaktor i detta sammanhang är naturligtvis den framtida utvecklingen av valutakursen.

3.7.3 Samband mellan koncentration, inträdeshinder

och konkurrens

Traditionellt har koncentrationen av företag en marknad betraktats som ett avgörande mått graden av konkurrens. Det finns sedan Bain 1951 genomförde sin klassiska studie av sambandet mellan koncentration och konkurrens ett stort antal studier som pekar på att försöken att utöva marknadsmakt har varit mer framgångsrika i högt koncentrerade marknadssektorer. Enligt Bain är koncentrationen av företag positivt korrelerad med lönsamheten i den aktuella industrin. Detta står i överensstämmelse med teorin om oligopol. Resultaten tolkades i allmänhet som en bekräftelse hypotesen att koncentration tenderar att underlätta samarbete i syfte att begränsa konkurrensen. Sambandet mellan koncentration och monopolmakt beror emellertid på en rad speciella antaganden, som inte behöver vara uppfyllda i praktiken. Demsetz 1973 presenterade en rimlig alternativ tolkning av sambanden. Enligt denna tolkning är koncentrationen en beroende variabel som påverkas av förhållanden på marknaden. Demsetz menar att koncentration kan vara ett uttryck för varierande effektivitet. Det betyder att det kan finnas ett positivt samband mellan koncentration och den genomsnittliga lönsamheten utan att detta orsakats av åtgärder som begränsat konkurrensen. Om ett företag är effektivare än andra företag blir marknaden sannolikt koncentrerad, men priserna blir lägre än de annars skulle varit. En rad försök har gjorts för att empiriskt skilja de båda tolkningarna åt. Resultaten av dessa ansträngningar har varit blandade, vilket ger anledning tro att båda mekanismema finns närvarande i ekonomin. Detta innebär att det i praktiken är mycket svårt att avgöra om en hög koncentration eller ett företags dominerande position, är ett konkurrenshinder i sig eller minskar effektiviteten marknaden. I stället för att enbart se koncentrationsmått har frågan om miss- Även bruk av dominerande ställning kommit i fokus. här finns emellertid stora praktiska och teoretiska svårigheter att avgöra om prishöjningar förorsakats av missbruk av dominerande ställning.

SOU 1995: l 17 Kapitel 3 53

Diskussionen senare tid har därför inriktats på att analysera möjligheterna för nyinträde av konkurrenter. En viktig fråga blir då i vilken mån företag som har en dominerande ställning själva kan skapa inträdeshinder. Flera mekanismer har nämnts;

i underprissättning innebär att det dominerande företaget sänker

priset just inom det område där ett nytt företag börjar konkurrera.

Förutsatt att det dominerande företaget har större finansiella resurser än konkurrenten kan nyinträde avvärjas.

ii sunk costs gör att ett befintligt företag kan hota med priskrig på

en nivå som gör inträde olönsamt.

iii vertikala avtal med t.ex. leverantörer.

Bain och hans efterföljare analyserade sambandet mellan koncentration och konkurrens och testade det s.k. struktur beteende funktionssätt - paradigmet. Koncentrationen ansågs vara det huvudsakliga måttet på strukturen, som bestämmer utfallet i form av vinst. Kritiken mot dessa studier har, enligt diskussionen ovan, gått ut att koncentrationen är ett dåligt mått monopolkraft. Dessutom kan sambandet tolkas flera sätt. En rad studier har inte kunnat förkastat hypotesen att sambandet mellan koncentration och vinster främst beror på att innovativa, snabbt växande företag är vinstrika och oftare arbetar i mer koncentrerade marknader. I synnerhet visar det sig att företagens individuella marknadsandelar är mer betydelsefulla än branschkoncentrationen. När företagens marknadsandel inkluderas i de empiriska studierna försvinner all effekt av koncentration på vinster. Oftast visar det sig att stora marknadsandelar i samband med höga vinster beror skal-

ekonomier och framgångsrika produkter Chirinco och Fazzari, 1994.

Samtidigt har flera studier lyft fram betydelsen inträdeshinder. Ett av exempel är Andersen och Rynning 1991. Författarna mäter inträdeshinder ett annat sätt än de mycket enkla approximinationer man tidigare använt, och finner att inträdeshinder är avgörande för förmågan att bibehålla monopolkraft längre tidsperiod. över en I en panelstudie av 88 svenska produktmarknader visar Fölster och Peltzman 1995 bl.a. att koncentration inte behöver ett problem i vara sig. Mer koncentrerade branscher har tvärtom högre produktivitet och lägre priser jämfört med priser för produkter inom EU än samma mindre koncentrerade branscher, vilket sannolikt innebär att de branscher där svenska företag har kostnadsfördelar har blivit mer koncentrerade. Samtidigt visas att ett ökat antal företag innebär lägre priser

54 Kapitel 3 SOUl995:1 17

och högre produktivitet. Dessa två resultat tyder på vikten av att skilja mellan koncentration och antal företag. För konkurrenspolitiken kan resultaten innebära att det är viktigare att undanröja inträdeshinder än att bekämpa koncentrationen

3.7.4 Effektivitetsförluster vid monopolistiskt

beteende

En negativ konsekvens av monopolbeteende är att den resulterar i en felaktig resursallokering. Genom att höja priset över marginalkostnadema kan en monopolist minska utbudet, jämfört med en situation då ren konkurrens råder. Vidare används resurser för att tillgodose en lägre värderad efterfrågan och välfärden för konsumenten reduceras. Konsumentöverskottet reduceras alltså på en monopolmarknad. Dödviktsförlusten B, vars yta är en del av konsumentöverskottet på en konkurrensmarknad, övergår emellertid inte till en icke-prisdiskriminerande monopolist. Denna del av konsumentöverskottet representerar den felaktiga resursallokering som är resultatet av att monopolisten begränsar sitt utbud. Eftersom dödviktsförlusten är en kvadratisk funktion av den relativa prisförvrängningen och en lineär funktion av efterfrâgeelasticiteten är det svårt att se att ytan B kan bli särskilt stor. Denna slutsats styrks av empiriska studier av Harberger 1954 och Schmalensee 1988. I Harbergers studie var den genomsnittliga kvadraten den relativa prisförvrängningen 0.036. Scherer Ross 1990 uppskattar att den dödviktsförlust som i USA kan hänföras till felaktig resursallokering monopolistiskt beteende ligger någonstans mellan 0,5 procent och g.a.

2 procent av bruttonationalprodukten. Det saknas uppskattningar av hur

stor dödviktsförlusten är inom livsmedelssektom. Dödviktsförlusten är sannolikt inte den politiskt mest intressanta termen vid monopolbeteende. Av större politiskt intresse torde det faktum vara att vid monopolbeteende den större delen av konsumentöverskottet övergår från konsumenten till producenten.

3.7.5 Kostnadsineffektivitet i monopolfallet

När monopolbeteendet påverkar priset är välfärdsförlusterna knutna till den förändring av den producerade kvantiteten som det förhöjda priset resulterar Allvarligare blir konsekvenserna om monopolbeteendet påverkar kostnadssidan. I detta fall drabbas hela produktionen i den monopoli-

SOU1995:l17 Kapitel 3 55

serade industrin. Som tidigare framhållits finns det i princip två orsaker till att kostnaderna kan bli högre i monopolfallet. För det första blir inte kostnadskontrollen ett prioriterat verksamhetsområde konkurrens om om vinstmarginalerna saknas s.k. X-ineffektivitet. För det andra kan frestelsen av att uppnå monopolvinster innebära att industrin ådrar sig onödiga utgifter för att uppnå, förstärka och försvara monopolen

situation. Det kan gälla utgifter för produktdifferentiering, överkapacitet

och politisk lobbyverksamhet. Den empiriska kunskapen på området är fragmenterad, pekar i men samma allmänna riktning. X-ineffektivitet existerar och benägenheten att reducera den är starkare när konkurrensen är stark än när företagen

arbetar på skyddade marknader. Däremot saknas empirisk kunskap

om storleken på skillnaderna i relation till monopolmakt. Det torde emellertid stå bortom allt tvivel att storleken på X-ineffektivitet är åtminstone lika stor som de välfärdsförluster som är följd felaktig en av

resursallokering Scherer Ross, 1990. Förekomsten X-ineffek-

av tivitet i svensk livsmedelsindustri .har studerats för slakteri- och mejeriområdet. Hanf och Böckenhoff 1994 och Kühl 1994 fann allvarliga tecken på X-ineffektivitet. Företag bedömdes ovanför operera den effektiva kostnadskurvan och använde för mycket både arbetsav kraft och kapital. Strukturen på slakteriindustrin visade att storleken på vissa slakteriföretag var mindre än den optimala storleken. Författarna menar att avsaknaden av både teknisk effektivitet och skaleffektivitet i

produktionen orsakades av ett för lågt konkurrenstryck. Den utveckling som skett de senast åren styrker den bedömningen. På slaktsidan har

en

kraftig nedskäming av arbetskraften ägt rum trots att produktionen inte

minskat. Antalet produktionsenheter har också reducerats vilket blev

möjligt genom sammanslagningar kooperativa företag.

av

När det gäller att empiriskt kartlägga omfattningen den

av sam-

hälleliga välfárdsförlust som kan uppkomma på grund att monopol-

av företag ådrar sig onödiga utgifter blir uppgiften svårare eftersom det är ett faktum att en monopolistisk marknadsstruktur både kan reducera kostnader och leda till ökade kostnader. Detta gäller framför allt när en

hög koncentration främjar eller är nödvändig för att utnyttja skalfördelar. Den empiriska kunskapen skulle göra det möjligt att beräkna

som en nettokostnad saknas emellertid.

3.7.6 Ekonomisk effektivitet och

kooperativa företag

Vid olika tillfällen har framförts hypotesen att kooperativa företag är

mindre effektiva än investorägda företag. Porter och Scully 1978 och

56 Kapitel 3 SOU1995:1 17

Ferrier och Porter 1991 menar att kooperativa företag blir tekniskt

ineffektiva grund svårigheterna att kontrollera kooperativets funk-

av tionssätt. Porter och Scully vidare att kooperativa företag kommer att menar

uppvisa allokeringsineffektivitet. Orsaken anges vara att eftersom med-

lemmama bara drar fördel av kooperativet under den tid de är medlemmar så kommer kooperativet att underinvestera i långsiktiga tillgångar. Slutligen Scully och Porter att kooperativet ofta kommer menar att sakna medlemsunderlag för att uppnå den långsiktigt kostnadsminimerande produktionsnivån. Det finns framgått tidigare emellertid argument pekar på att som som det kooperativa företaget är mer effektivt än det investorägda företaget. Dessa argument baseras på de kostnadsbesparingar t.ex. transaktions-

kostnader kan uppnås genom vertikal integration. Om kontrakts-

som opportunism förekommer representerar den en avvikelse från teknisk effektivitet. Denna ineffektivitet elimineras emellertid av kooperativet eftersom kooperativet harmoniserar transaktionerna. Genom att integrera får bättre incitamentsstruktur, en effektivare problemlösning och man en bättre informationshantering. en Detta betyder sammantaget att den underliggande teorin inte ger oss någon klar vägledning när det gäller att besvara frågan om kooperativ eller mindre effektiva än det investorägda företaget. De empiär mer riska studier genomförts på området är alla förenade med begreppssom mässiga problem och mätproblem. l översikt av de empiriska studier en

genomförts i USA drar Sexton och Iskow 1993 slutsatsen att de

som empiriska fakta framkommit inte på ett trovärdigt sätt ger stöd för som hypotesen att kooperativa företag är mindre effektiva än investorägda

företag. Å andra sidan det empiriska underlaget inget stöd för att

ger hävda att kooperativa företag är mer effektiva än investorägda företag.

3.8 Sammanfattning

Syftet med detta kapitel är att analysera under vilka förutsättningar som ett kooperativt företags verksamhet är samhällsekonomiskt önskvärd respektive under vilka förutsättningar som det finns skäl att tro att ett kooperativt företags verksamhet inte är samhällsekonomiskt önskvärd. Den ideala situationen hade varit teorin hade givit entydig bild om en de effekter kooperativ verksamhet kan leda till. Under sådana av som förutsättningar syftar empirin i huvudsak till att bekräfta och kvantifiera de effekter som teorin förutsäger.

SOU 995:1 1 17 Kapitel 3 57

1 det fall den underliggande teorin inte klar vägledning när det ger en

gäller att besvara de frågor som utredningen behandlar tjänar empirin i

första hand uppgiften att försöka vägledning i valet mellan olika ge

teoretiskt möjliga konsekvensbeskrivningar.

3.8.1 Vad säger den ekonomiska teorin

om

samarbete

Av avsnitten 3.3-3.4 framgår att det finns starka teoretiska skäl för att bildandet av en kooperativ organisation skall spela en konkurrenspådrivande roll i samband med vissa marknadsmisslyckanden. Det framgår att monopsonistens och monopolistens marknadsmakt kan motverkas med hjälp av en kooperativ organisation. Det empiriska underlaget som

skulle kunna påvisa fördelarna är emellertid mycket knapphändigt. Sam-

ma förhållanden gäller när möjligheterna att minska transaktionskostnadema utgör motivet för att intemalisera verksamheten, dvs. integrera. Bolin 1995 anger två andra fall där det kooperativa företaget kan vara samhällsbefrämjande. Det första fallet rör stordriftsfördelar där själva kooperativet går med förlust, men där helheten går med vinst. I detta fall effektiviserar den kooperativa organisationen den befintliga marknaden genom att möjliggöra vinster som annars inte skulle ha exploaterats. Det andra fallet är när en fullständig integration mellan för-

ädlingsföretaget och de underliggande leverantöremakundema inte är

ekonomiskt fördelaktigt eller ens möjligt, t.ex. i fallet med många små effektiva familjeföretag.

Samtidigt finns det risk för att jordbrukskooperationen utnyttjar sin marknadsmakt till förfång för konsumenten. Denna fråga analyseras i

avsnitten 3.5-3.6.

Ekonomisk teori är inte entydig i fråga om konsekvensbeskrivningen när det gäller samarbete mellan primära lantbruksföreningar. Teorin definierar vissa marknadsförutsättningar där det kooperativa företagets

marknadsmakt är oroande. Den empiriska kunskap finns i USA som styrker inte hypotesen att det skulle finnas någon generell tendens för kooperativ att höja konsumentprisema. Däremot visar empiriska data att det i sektorer, där leverantörskooperativ tillsammans kontrollerar stor en marknadsandel, finns motiv för dessa kooperativ att begränsa konkurrensen genom avtal och börja samarbeta i stället för att konkurrera. Detta faktum kan vara ett tillräckligt skäl för att inte ge ett legalundantag för samarbete mellan primära lantbrukskooperativ. Frågan har ställts huruvida man bör kunna tillåta samarbete mellan primära lantbruksföreningar med motiveringen att den ökade internatio-

58 Kapitel 3

nella konkurrensen som beräknas uppkomma i samband med EU-medlemskapet neutraliserar den eventuella marknadsmakt som ytterligare samarbete i och för sig skulle leda till. Såvida man inte är säker att importkonkurrensen blir mycket kraftfull och genomträngande på de viktigaste marknaderna för jordbruksprodukter finns det från ett teoretiskt perspektiv ingen anledning att ge ett legalundantag för samarbete mellan primära lantbruksföreningar med hänvisning till en odefinierad ökad internationell konkurrens. Bestämmelserna i 18 c § KL, om att visst samarbete inom primära lantbruksföreningar inte omfattas av förbudet i 6 § gäller inte avtal som har till syfte eller ger till resultat att en medlems fria rörlighet på marknaden förhindras eller försvåras. Det är svårt att ta ställning till om det finns skäl att ändra på kravet på medlems fria rörlighet för att legalundantaget skall gälla. Teorin är inte entydig på detta område. Begränsningar av medlemmarnas fria rörlighet kan motiveras både med avsikten att effektivisera produktionen och med avsikten att utöva marknadsmakt. Effektivitetsargumentet kan användas t.ex. när det gäller kortsiktiga kapacitetsbrister i produktionsanläggningar. Effektivitetsförlustema för ett kooperativ som saknar möjlighet att kontrollera tillförseln av råvaran i närheten av kapacitetsgränsen kan vara stora. Begränsningar av medlemmarnas fria rörlighet kan alltså vara effektivitetsmotiverade. De måste emellertid vägas mot det faktum att avtalen kan användas för att

begränsa eller snedvrida konkurrensen. Sexton gör bedömningen att så-

vida inte det kooperativa företaget producerar en nödvändig vara som inte finns att tillgå någon annanstans bör det kooperativa företaget ha möjlighet att begränsa medlemskap och medlemmars leveranser. 18 c § KL utrymme för att pröva huruvida avsikten med att begränsa medger lemmens fria rörlighet är att effektivisera produktionen eller att utöva

marknadsmakt. Sexton föreslår emellertid att prövningen sker enligt

förbudet mot missbruk av dominerande ställning i 19 § KL under förutsättning att 19 § tillämpas effektivt.

3.8.2 Vad säger empirin om samarbete

Det hade varit önskvärt om utredningen på basis av empirisk kunskap kunde säga något generellt om hur mycket transaktionskostnaderna kan beräknas minska vid olika typer av samarbete. Det vore också av intresse att försöka empiriskt bestämma den internationella konkurrens som kan beräknas uppstå i samband med medlemskapet i EU. Vidare vore det av stort intresse att kartlägga under vilka förutsättningar en ökad koncentration innebär lägre resp. högre produktions-, distributions-

SOU1995:1 17 Kapitel 3 59

och marknadsföringskostnader. För att göra övergripande

en mera sam-

hällsekonomisk bedömning konkurrensbegränsande samarbete, be-

av hövs dessutom en uppskattning den dödviktsförlust och de inkomstav

överföringar mellan konsument och producent uppstår vid konkur-

som rensbegränsande beteende. Den empiriska forskningen är i allmänhet mycket begränsad när det gäller kartläggningen av de nämnda faktorerna. Empiriska studier som

rör just livsmedelssektorn och lantbrukskooperationen är i synnerhet

begränsade. Detta omdöme gäller effekterna på transaktionskostnaderna vertiav kal integration. Den empiriska kunskap är önskvärd för att kvantisom fiera den ökade framtida internationella konkurrensen på den svenska

marknaden saknas också. Det saknas även uppskattningar dödvikts-

av

förluster förorsakade felaktig resursallokering inom livsmedels-

av sektorn. När det gäller kostnadsineffektiviteten i samband med monopolen situation är den empiriska kunskapen fragmenterad pekar i men samma allmänna riktning. Kostnadsineffektiviteten existerar och benägenheten

att reducera den är starkare när konkurrensen är stark än när företagen

arbetar på skyddade marknader. Storleken på kostnadsineffektiviteten är

åtminstone lika stor som de välfárdsförluster är följd felaktig

som en av resursallokering.

Det har vid olika tillfällen framförts uppfattningen att kooperativa företag är mindre effektiva än investorägda företag. De empiriska studierna som genomförts är alla förenade med begreppsmässiga problem och

mätproblem. Det empiriska material finns gör det inte möjligt att som

ett trovärdigt sätt hävda att det kooperativa företaget skulle

vara

varken mer eller mindre effektivt än det investorägda företaget. Traditionellt har koncentration av företag på marknad betraktats

en som ett avgörande mått på graden konkurrens. Svensk livsmedelsav industri är koncentrerad, vilket skulle tyda att livsmedelssektorn inte uppfyller kraven på effektiv konkurrens. Koncentration kan naturligtvis också vara ett resultat högre effektivitet. Teorin är inte heller i detta av fall entydig. Ett flertal studier har lyft fram den betydelse inträdeshinder

har på konkurrensen. För konkurrenspolitiken kan detta enligt utred-

ningen innebära att det är viktigare att undanröja inträdeshinder än att bekämpa koncentrationen.

SOUl995:l 17 61

4 Jordbrukspolitiken i

EU

och i Sverige

4.1 EG:s

jordbrukspolitik

4.1 Den

gemensamma jordbrukspolitiken

Den gemensamma jordbrukspolitiken Common Agricultural Policy

- CAP utgör en av grundpelama i EG-samarbetet. Av EG:s totala budget har jordbruket under tid tagit i anspråk närmare två senare tredjedelar. Detta förhållande håller på att förändras. För åren 1992 och 1993 beräknas jordbruksutgiftema utgöra 50 %. ca

Jordbrukspolitiken var länge det enda politikområde inom EG

som

drevs gemensamt. Redan i Romfordraget utformades jordbrukspolitiken

på ett sätt som förutsatte att medlemsstaterna underordnade sig rådet och

kommissionens beslut när det gällde att uppfylla fördragspunktema. När

Romfördraget undertecknades de ursprungliga medlemsländerna var sammantaget nettoimportörer av livsmedel och jordbruksråvaror. Författarna till fördraget upprättade den Europeiska Ekonomiska som Gemenskapen medvetna att etablerandet var om av en gemensam

jordbrukspolitik enligt artikel 3d i Romfördraget kunde

visa sig vara svårt att få att stå i överensstämmelse med principen i artikel 3f om att

inom Gemenskapen upprätta ordning säkerställer konkur-

en som att rensen inom den gemensamma marknaden inte snedvrids. I Romfördragets artiklar 38-43 den jordbruksanges gemensamma politikens mål:

a Höja produktiviteten inom jordbruket genom att främja tekniskt

framåtskridande, trygga rationell utveckling jordbruksproduk-

en av tionen samt att optimalt utnyttja produktionsfaktorema, särskilt arbetskraften.

b så sätt tillförsäkra jordbruksbefolkningen en skälig levnads-

standard, särskilt höjning inkomsten capita för dem genom en av per som arbetar i jordbruket.

c Stabilisera marknaderna.

62 Kapitel 4 SOU1995:1l7

d Trygga livsmedelsförsörjningen.

Tillförsäkra konsumenterna tillgång till till skäliga priser.

e varor

Den jordbrukspolitiken grundar sig på sex principer, varav

gemensamma de första tre principerna återfinns i fördraget.

Princip Den marknaden skall omfatta jordbruk och gemensamma

handel med jordbruksvaror artikel 38.1.

Princip Artiklarna i Romfördragets jordbruksavsnitt avdelning II

utgör i viss omfattning ett undantag till den allmänna fördragstexten. Enligt artikel 38.2 skall om inte annat

föreskrivs i artiklarna 39-46 reglerna för upprättandet av marknaden tillämpas på jordbruksvaror.

den gemensamma I artikel 42 att konkurrensreglema skall tillämpas på anges

produktion och handel med jordbruksvaror endast i den

utsträckning rådet bestämmer.

Princip I artikel 38.4 stadgas det att den marknadens gemensamma

funktion och utveckling med avseende på jordbruksvaror skall åtföljas att jordbrukspolitik för med-

av en gemensam lemsstatema utformas.

Den jordbrukspolitiken består en pris- och marknads-

gemensamma av

reglerande del och struktur- och regionalpolitisk del. Den pris- och

en

marknadsreglerande delen är störst betydelse. Strukturpolitiken har

av emellertid kommit att spela allt större roll de senaste åren. en

Ytterligare tre principer utvecklades i samband med införandet av

pris- och marknadsregleringen år 1962.

Princip 4: The unity of market är bara implicit i artikel 38.1 men är

grunden för EG:s gemensamma prispolitik.

Princip Gemenskapspreferens, dvs. att produkter produceras

som

inom EU skall ha företräde framför importerade produkter. Denna princip framgår indirekt fördraget. Enligt artikel

av 44.1 är det tillåtet att tillämpa ett system med minimipriser. Enligt artikel 44.2 får emellertid inte priserna tillämpas på ett sådant sätt att de hindrar utvecklingen av en naturlig prefemellan medlemsstaterna. rens

Kapitel 4 63

Princip Principen finansiering uttrycks i

om en gemensam

rådsförordning 2562, som etablerar den europeiska utvecklings- och garantifonden för jordbruket Fonds européen

dorientation et de garantie agricole, FEOGA.

Mellan åren 195 8-1968 genomfördes stegvis den marknagemensamma

den. Den första marknadsregleringen infördes

år 1962 och de gemensamma priserna har tillämpats sedan år 1968. Den gemensamma marknaden skall upprätthållas att tullar och genom

inforselavgifter samt konkurrenssnedvridande subventioner avlägs-

m.m. nas mellan länderna.

En av utgångspunktema i EG:s jordbrukspolitik är att marknaden måste avskärmas från världsmarknadens prisbildning för att de jordbrukspolitiska målen skall kunna uppnås. På denna i princip slutna

hemmamarknad skall priserna hållas på sådan nivå jorduppe en att brukarna får en tillfredsställande inkomst och att konsumenterna får till-

gång till livsmedel till rimliga priser. Schematiskt kan marknadsregleringamas utformning illustreras med figur 4.1.

Figur 4.1 Schematisk beskrivning EG:s marknadsregleringar

av

Riktpris Transportkostn.o handelsmarginal TT55k°]PFi5

MarlI1adspris

Interventionspris

Importavgiñ Exp°1bid’ag

VM-pris VMPS cif fob

———-—— ——-j Import från EC-marknad Export till världsmarknaden världsmarknaden

Fram till beslutet om reformen av den jordbrukspolitiken

gemensamma

i juni 1992 har implementeringen den marknaden och

av gemensamma

gemenskapspreferensen varit uppbyggd kring ett prisstödssystem. Den

64 Kapitel 4 SOUl995:117

marknaden upprätthålls att ett administrativt be-

gemensamma genom stämt riktpris fastställs för standardprodukt på den inhemska marknaen

den. Detta riktpris kan sägas vara ett eftersträvat producentpris.

T röskelpriset erhålles att minska riktpriset med handelsmargigenom naler och transportkostnader från importhamn till tänkt förbrukningsen

plats för importerade Tröskelpriset således till vilket lägsta

varor. anger pris kan komma in EG-marknaden. Tröskelpriset skyddas en vara

omvärldens prisnivå ett gränsskydd. Detta skydd mellan

mot genom

världsmarknadspris och tröskelpris utgörs av en importavgift. Det bör att avgiftsberäkningen alltså baseras ett eftersträvat men

noteras sällan uppnått riktpris.

Det skisserade gränsskyddssystemet gäller med mindre variationer för övervägande delen produktionen spannmål, socker, mjölk, mejeri-

av

fårkött, fläsk, nötkött, ägg och fjäderfäkött. För oljefröer och produkter, proteingrödor samt fodemiedel, med undantag av spannmål, saknas gränsskydd. Odling sådana grödor stöds i stället med direkta bidrag.

av På den inhemska marknaden kan EG-kommissionen genom interventionsköp hindra priset att sjunka under interventionspriset, som normalt ligger 10-20 % under riktpriset. Marknadspriset i EG bestäms utbud och efterfrågan inom de av de administrativt fastställda priserna Marknadspriset rör ramar som ger.

sig normalt i intervallet mellan riktpriset och interventionspriset. Under

år med överskott har marknadspriset tenderat att pressas ner mot

interventionsprisnivån. För att begränsa överproduktion har dessutom

interventionsprissystemet försvagats, vilket medfört att marknadsprisema

tidvis har legat under interventionspriset. Marknadsprisema kan såväl

mellan EU-ländema variera i betydande utsträckning beroeninom som

de på skillnader i marknadssituationen. På fri marknad skall prisskill-

en

naden i princip endast motsvara transport- och hanteringskostnader. används för utjämna prisskillnader mellan Exportsubventioner att

marknadspriset inom EU och världsmarknadspriset. Eftersom EU:s prisnivå normalt överstiger världsmarknadsnivån innebär det att bidrag utgår

till EU:s jordbruksexportörer. Subventionernas storlek sätts dock inte

skillnaden i pris mellan dessa två marknader. Å automatiskt som ena

hänsyn till marknadsbalansen marknadssituationen inom EU

sidan tas

och å andra sidan förs en aktiv exportpolitik. Gemenskapspreferensen upprätthålls genom att gränsskyddsnivån för många produkter rymmer ett överskydd, dvs. gränsskyddet ligger på en

nivå är betydligt över interventions- och marknadsprisema. som

Det är framför allt två element i EG:s jordbruksreglering som alltså förklarar skillnaden mellan gränsskyddat pris och marknadspris. Det rör sig dels överskyddet i gränsskyddet, dels den relativt stora påverkan

om

SOU1995:l17 Kapitel 4 65

som marknadssituationen har på prisbildningen bl.a. att exportgenom politiken inte automatiskt lyfter ut alla pristryckande överskott från marknaden.

Pris- och marknadsregleringama i EG:s jordbrukspolitik kompletteras

med många åtgärder som syftar till att förbättra jordbrukets struktur, dess regionalpolitiska effekter eller miljön. Den gemensamma finansieringen av både pris- och marknadsregleringen och strukturåtgärdema sker den särskilda utvecklings- och genom garantifonden FEOGA. Fondens intäkter består bidrag från EG:s av budget vars inkomstkällor utgörs tullar och införselavgifter, 1,4 % av av ländernas momsunderlag, producentavgifter samt BNP-relaterade bidrag från medlemsländerna. l kapitlen 5 och 6 diskuteras marknadsordningamas ställning i konkurrensrättsligt hänseende. Utredningen försöker i dessa kapitel besvara

frågan om vilket utrymme, marknadsordningama i sig lämnar för

som

sådana konkurrensbegränsande avtal, initieras företagen eller

som av

deras organisationer. I kapitel 12 diskuteras marknadsordningama

mera i detalj för nöt- och kalvkött, mjölk och mejeriprodukter samt för socker.

4.1.2 EG:s

jordbrukspolitiska reform år 1992

Resultatet av den förda politiken blev att produktionen ökade. I början av 1970-talet blev EG självförsörjande och något Överskottssenare producent trots att antalet jordbrukare hela tiden minskade. Konsumenterna fick fler att välja mellan i affärerna. Även livsmedelsvaror om

priserna steg så sjönk den andel hushållsutgiftema gick till

av som livsmedelsinköp. Handeln mellan medlemsländerna ökade. Gemenskapspreferensen förhindrade dock inte att medlemsländerna i EG fortsatte att

vara de stora livsmedelsimportörema, främst inte kan

av varor som produceras inom Gemenskapen.

Den gemensamma jordbrukspolitiken följaktligen framgångsrik

var i flera avseenden. Samtidigt blev emellertid kostnaderna och Överskottsproduktionen ett växande problem. Den belastning jordbruket utsom gjorde budgeten, på miljön och på de handelspolitiska relationerna gjorde att rådet i juni 1992 beslutade reform den om en av gemensamma jordbrukspolitiken. Syftet med reformen är bl.a. att få en bättre balans mellan utbud och

efterfrågan i jordbruksproduktionen och att minska miljöbelastningen från jordbruket. Både användningen av bekämpningsmedel och handels-

gödsel är mindre i Sverige än i övriga EU-länder. Ett de viktigaste av

3 15-1191

66 Kapitel 4

elementen i reformen är att jordbruksstödet delvis omfördelas från ett prisstöd till ett inkomststöd. Sänkningen av stödprisema för spannmål med 29 % skall genomföras under treårsperioden 199394-199596. I syfte att begränsa överskottsproduktionen måste större företag som — villkor för att erhålla arealbidrag lägga viss del av arealen i träda. - Jordbrukama kompenseras med arealbidrag för sänkningen av stödpriserna. Jordbruksreformen innebär således inte att de traditionella instru-

menten i jordbrukspolitiken gränsskydd, intervention och exportbidrag

avskaffas att de kommer att minska i betydelse. Förskjutningen - men från prisstöd till direktstöd väntas i allmänhet innebära en minskad intensitet i odlingen, ökad konsumtion och minskade överskott. GATT-överenskommelsen som ingicks den 15 december 1993 innebär på jordbruksområdet sänkning den allmänna stödnivån samt en av övergång till ett mer genomskådligt gränsskydd. De avtalsslutande en parterna har gjort åtaganden på fyra områden. Dessa åtaganden skall

genomföras under en sexårsperiod från år 1995.

De interna stöden skall sänkas med 20 % i förhållande till ländernas genomsnittliga stödnivå under åren 1986-1988.

Allt gränsskydd omvandlas till fasta tullar som minskas med i

genomsnitt 36 % i förhållande till det genomsnittliga gränsskyddet under basperioden 1986-1988. Marknadstillträdet garanteras motsvara minst 3 % sedan ökar till 5 % av den inhemska konsumtionen. som Vad gäller exportstöd skall de totala utgifterna för exportstöd

minskas med 36 % och den subventionerade exportvolymen minskas

med 21 % i förhållande till basperioden 1986-1990. Neddragningen skall göras på varje produktområde. Uppgörelsen på det Sanitära och fiztosanitdra området innebär att om ett importland har gränsvärden och normer som överensstämmer med sådana sätts av internationella organ kan dessa normer inte ifrågasom sättas exportören. Sverige ges emellertid fortsatt möjlighet att ställa av högre krav när det gäller livsmedel, veterinär- och växtskyddsbestämmelser. Sådana krav måste vila på vedertagen vetenskaplig grund och baseras på en konsekvent riskbedömning.

4.2 Den svenska jordbrukspolitiken

4.2.1 1990 års beslut

jordbrukspolitiska

Regleringen det svenska jordbruket bestod fram till år 1990 av i av

princip två grundelement, gränsskyddet och den interna marknads-

SOUl995:117 Kapitel 4 67

regleringen. Den interna marknadsregleringen innebar att för de

prisreglerade varorna kan sägas att den svenske jordbrukaren var garanterad avsättning för allt producerades till ett förhand som framförhandlat pris. I den utsträckning producerade överskott som man skulle dessa avsättas på världsmarknaden med hjälp exportstöd. av Exportstödet finansierades näringen, konsumenterna och skatteav av betalarna. Utöver prisstödet till jordbruket lämnades fr.o.m år 1989

direktbidrag som utbetalas djur eller arealenhet. Djurbidraget

per per

tillkom i samband med att i GATT-förhandlingama år 1989

man

beslutade sig för att frysa gällande reglerade producentpriser.

År 1990 fattade riksdagen beslut grunddragen i om en ny livs-

medelspolitik som syftade till marknadsanpassning och avreglering

en

av jordbruket. Den svenska livsmedelspolitiska reformen genomfördes

för tänkt situation där Sverige står utanför EU och där GATTen

förhandlingama förutsågs resultera i en liberalisering handeln med

av jordbruksvaror. Det nya GATT-avtalet innebär att handeln med jord-

bruksvaror i viss utsträckning liberaliseras. Ett syfte med det livsmedelspolitiska beslutet att

var genom

avreglering och marknadsanpassning uppnå ökad effektivitet och balans

i livsmedelsproduktionen. Näringen skulle bantas också göras men mer

konkurrenskraftig genom att i högre grad tvingas stå på ben.

egna Gränsskyddet skulle enligt beslut bibehållas i avvaktan på samma

slutförandet GATT-förhandlingama. 1990 års reform förväntades

av medföra att den svenska produktionen på sikt skulle till anpassas en

nivå som högst motsvarade det inhemska avsättningsutrymmet och

en lönsam export.

Vid samma tidpunkt som det livsmedelspolitiska beslutet trädde i kraft, den 1 juli 1991, ansökte emellertid Sverige medlemskap i EU.

om

Därigenom förändrades de förutsättningar gällde för 1990 års

som

beslut. Medlemskapet i EU, de jordbrukspolitiska åtgärder vidtogs

som

för att anpassa svenskt jordbruk inför ett EU-inträde samt deprecieringen av kronan har förändrat förutsättningarna för jordbrukssektom. EG:s jordbrukspolitik påminner till sin uppbyggnad den svenska jord-

om

brukspolitiken före 1990 års beslut. EU-medlemskapet har inneburit

en återreglering av svenskt jordbruk.

4.2.2 till EG:s

Anpassning jordbrukspolitik

De senaste årens förda jordbrukspolitik har inriktats

på att anpassa svenskt jordbruk på ett sådant sätt att Sverige vid integrationen med EU

skall uppnå så stora positiva samhällsekonomiska effekter möjligt. som

68 Kapitel 4 SOU1995:l17

Detta gäller med hänsyn tagen till såväl behovet av en stark och kon-

kurrenskraftig jordbruksnäring till konsumenternas och skatte-

som betalarnas intressen. I det följande redovisas de viktigaste förändringarna i förhållande till 1990 års beslut riksdagen beslutat om i syfte att åstadkomma en som

anpassning till EG:s jordbrukspolitik.

Inlösensystemet för spannmål behölls även för budgetåret 199495.

-

För budgetåret 199394 lämnades ett arealbidrag i genomsnitt 700 krha och för budgetåret 199495 lämnades ett arealbidrag på 900 krha.

Under budgetåret 199495 omfattades även oljeväxtema av systemet med inlösenpriser och arealbidrag i stället för ett anbudsförfarande.

Prisregleringsavgiften för handelsgödsel och bekämpningsmedel

avskaffades i december 1992.

Gränsskyddet för proteinfodermedel sänktes med 40 % den l januari

- 1993 och avskaffades helt den 1 juli 1993.

Referenspriserna på spannmål sänktes med 9 örekg den 1 juli 1993.

- För griskött, ägg och fågelkött sänktes referenspriset med 80, 20 resp. 50 örekg.

Exportstöd infördes för förädlade livsmedel baserade svenska

-

råvaror, t.ex. ost och förädlade köttprodukter, under tiden den 1 juli

1993-den 31 december 1994.

Direktstödet till mjölkproduktionen sänktes till l 200 krmjölkko

budgetåret 199394 och avskaffades helt budgetåret 199495.

För att främja produktutveckling, utveckling av marknadsprognoser,

introduktion teknik och insatser för att effektivisera av ny

marknadssidan inom svensk trädgårdsnäring avsattes 25 miljoner kr.

Med undantag för eventuella sanitära skyddsbestämmelser kommer inte

några handelshinder att finnas på den gemensamma marknaden. Det svenska jordbruket och livsmedelsindustrins konkurrenskraft avgörs av hur väl näringen lyckas sig på EU-marknaden och till den att anpassa

prisnivå råder där. I samband med ansökningstillfállet och vid då

som

SOU l 995:1 17 Kapitel 4 69

rådande valutakurser bedömdes medlemskapet innebära ökad konkurrens

och en press nedåt på de svenska producentprisema jämfört med

en avreglerad svensk intern marknad. Lönsamheten för den enskilde bonden kunde emellertid samtidigt öka eftersom lönsamheten också påverkas av hur stora direkta stöd lämnas och hur de utformas. Pressen på som

producentprisema bedömdes självklart bli mindre efter deprecieringen

hösten 1992. Medlemskapet i EU innebär återgång till ett reglerat jordbruk. en Den svenska produktionen kommer i stor utsträckning de att styras av

regler som styr fastställandet och fördelningen den areal blir

av som stödberättigad, de regler som bestämmer arealbidragens storlek, fastställandet och fördelningen mjölkkvoter, sockerkvoter, högsta antal av stödberättigade nötkreatur och får, fastställande de regioner av som klassas som missgynnade och därmed blir berättigade till regionala stöd, de regionala stödens storlek samt de särskilda miljöersättningar som

lämnas. Ramarna bestämdes vid medlemskapsförhandlingama. Sverige

har emellertid relativt sett stor frihet vid utformningen detaljerade av tillämpningsregler. Bedömningar av hur den svenska livsmedelssektom kommer att påverkas av medlemskapet är förenat med rad osäkerheter. En en

osäkerhet gäller vilken jordbruks- och konkurrenspolitik EU kom-

som mer att bedriva i framtiden. En gäller omvärldsfaktorer t.ex. annan som den framtida valutautvecklingen. En tredje osäkerhet gäller konsumenternas preferenser vad gäller valet mellan livsmedel produceras i som Sverige jämfört med importerade livsmedel.

SOUl995:l17 71

5 EG:s

konkurrenslagstiftning

Detta kapitel bygger på ett rättsutlåtande avgivet docent Nils Wahl av den 24 mars 1995 Rättsutlåtande rörande EG-rättens inverkan på den -

svenska konkurrenslagens tillämplighet inom jordbruksområdet.

1 Inledning

Genom Romfördraget har det skapats ett system syftar till att som förhindra att konkurrensen inom den marknaden hindras, gemensamma

begränsas eller snedvrids. De grundläggande konkurrensreglema för

företag finns i artiklarna 85 och 86. Reglerna är direkt tillämpliga och har direkt effekt i medlemsstaterna. Endast kommissionen kan i enskilda

fall medge undantag från tillämpningen konkurrensreglema inom

av Gemenskapen.

5.2 Artiklarna 85 och 86

EG:s konkurrensregler innehåller två grundläggande förbud ett mot -

konkurrensbegränsande avtal och ett mot missbruk av dominerande ställning. Det finns även regler kontroll företagskoncentrationer.

om av Artiklarna 85 och 86 har följande lydelse i svensk översättning

Utrikesdepartementets handelsavdelning: EG-fördraget år 1992.

Artikel 85

Samtliga avtal mellan företag, beslut företagssammanslutningar

av och samordnade förfaranden, kan påverka handeln mellan medlemssom stater och som har till syfte eller resultat att hindra, begränsa eller sned-

vrida konkurrensen inom den marknaden, är oförenliga

gemensamma med den gemensamma marknaden och förbjudna, särskilt de innesom bär att

72 Kapitel 5 SOU l 995 17

inköps- eller försäljningspriser eller andra affärsvillkor direkt

a

eller indirekt fastställs,

produktion, marknader, teknisk utveckling eller investeringar

b

begränsas eller kontrolleras,

marknader eller inköpskällor delas

c upp,

olika villkor tillämpas vid likvärdiga transaktioner med handels-

d

partners, varigenom dessa får konkurrensnackdel, en det ställs villkor för att ingå avtal att den andra parten åtar

e som

sig ytterligare förpliktelser varken till sin natur eller enligt

som handelsbruk har något samband med föremålet för avtalet.

Avtal eller beslut är förbjudna enligt denna artikel är ogiltiga.

som

Bestämmelserna i punkt 1 f°ar dock förklaras inte tillämpliga på

varje avtal eller avtal mellan företag, grupp av -

varje beslut eller grupp av beslut av företagssammanslutningar,

varje samordnat förfarande eller samordnade förfarangrupp av den, bidrar till att förbättra produktionen eller distributionen som eller till att främja tekniskt eller ekonomiskt framåtav varor skridande, samtidigt konsumenterna tillförsäkras en skälig som andel den vinst därigenom uppnås och som inte av som

ålägger de berörda företagen begränsningar inte är

a som

nödvändiga för att uppnå dessa mål,

företag möjlighet sätta konkurrensen spel för

b ger dessa att ur en

väsentlig del av varorna i fråga.

Artikel 86

Ett eller flera företags missbruk dominerande ställning den av en marknaden eller inom väsentlig del denna är, i den gemensamma en av

mån det kan påverka handeln mellan medlemsstater, oförenlig med den

marknaden och är också förbjudet. gemensamma Sådant missbruk kan särskilt bestå i att:

direkt eller indirekt påtvinga någon oskäliga inköps- eller försälj-

a

ningspriser eller andra oskäliga affärsvillkor, produktion, marknader eller teknisk utveckling till

b begränsa

nackdel för konsumenterna, tillämpa olika villkor för likvärdiga transaktioner gentemot han-

c

delspartners, varigenom dessa får konkurrensnackdel, en

Kapitel 5 73

d ställa som villkor för att ingå avtal att den andra parten åtar sig

ytterligare förpliktelser som varken till sin natur eller enligt handelsbruk har något samband med föremålet med avtalet.

EG-domstolens praxis m. m.

Konkurrensbegränsande avtal som påverkar handeln mellan medlemsstaterna är oförenliga med den gemensamma marknaden och förbjudna. Artikel 85.1 uppställer tre rekvisit för att ett avtal skall förbjudet. vara

Förbudet riktar sig mot avtal mellan minst två företag, beslut

av

företagsammanslutningar eller samordnade förfaranden, avtalskriteriet.

För att samarbetet skall vara förbjudet fordras att det dels har till syfte eller resultat att konkurrensen inom EG hindras, begränsas eller sned-

vrids, konkurrensbegränsningskriteriet, dels att det kan påverka handeln

mellan medlemsstaterna, samhandelskriteriet. Av artikel 85.3 följer att förbudet i artikel 85.1 kan förklaras icke

tillämpligt om de negativa verkningarna av ett visst samarbete uppvägs i tillräcklig grad av positiva verkningar.

För att ett förfarande skall vara förbjudet enligt artikel 86 fordras dels att det är fråga om missbruk av marknadsdominans, dels att förfarandet kan påverka samhandeln. Något undantag kan inte från ges artikel 86.

Konkurrensreglema i artiklarna 85 och 86 är allmänt hållna och

kompletteras av en omfattande praxis från EG-domstolen samt beslut och tillkännagivanden från kommissionen som har stor betydelse för förståelsen av EG:s konkurrensrätt.

5.3 Konkurrensreglernas tillämpning på jordbruksområdet

5.3.1 Allmänt

Romfördragets regler rörande jordbruk bygger i huvudsak

på att en

gemensam jordbrukspolitik utformas för medlemsstaterna artikel 38.

Syftet med jordbruksreglema är att säkerställa en höjd produktivitet, att tillförsäkra jordbruksbefolkningen en skälig levnadsstandard, att stabilisera marknaderna, att trygga försörjningen samt att tillförsäkra konsu-

menterna tillgång till varor till skäliga priser artikel 39.1 a-e. I syfte

att uppnå dessa målsättningar har rådet utfärdat flera olika s.k. gemensamma marknadsordningar.

74 Kapitel 5

I artikel 38.2 stadgas att reglerna upprättandet av den gemenom

marknaden gäller även inom jordbruksområdet i den mån något

samma annat inte anges i artiklarna 39-46. Artikel 42 i Romfördraget föreskriver att konkurrensreglerna är

tillämpliga på produktion och handel med jordbruksprodukter endast i

den utsträckning rådet bestämmer. Artikel 42 anger att jordbrukspolitiken har företräde framför fördragets konkurrensregler och den också den breda diskretion rådet har när det gäller att anger som fastställa räckvidden konkurrensreglemas tilllämpning på jordbruksav området. Genom rådsförordning 12662 har rådet angett formell huvudsom

princip att såväl artikel 85 artikel 86 är fullt ut tillämpliga inom

som

jordbruksområdet. Artikel 2 i rådsförordning 2662 undantar dock visst samarbete inom jordbruksområdet från förbudet i artikel 85.1.

Allmänt sett gäller EG:s konkurrensregler för alla de områden som omfattas Romfördraget. Konkurrensreglema utgör en nödvändig del av de liberaliseringar inom olika områden fördraget syftar till. Utan av som konkurrensregler skulle flera olika bestämmelser om inte meningsvara,

lösa, starkt försvagade. I förhållande till jordbruksområdet bör dock noteras den särställning jordbruksfrågoma erhållit genom explicit

som

fördragsreglering. Särställningen innebär enligt EG-domstolen att jord-

bruksregleringen har företräde framför konkurrensreglerna på sådant sätt rådet besitter ett förhållandevis vidsträckt handlingsutrymme med att avseende på vilket sätt konkurrensen kan förhindras genom reglesom

ring av jordbruksfrågoma.: Detta innebär att de förvrängningar av kon-

kurrensen den jordbrukspolitiken leder till, kan strida

som gemensamma

mot uppfyllandet målsättningen i artikel 3 men att de ändå är

av förenliga med EG-rätten eftersom de uppfyller en annan målsättning i

artikel nämligen den jordbrukspolitik i artikel 3 e.

om en gemensam Det finns dock gränser för rådets kompetens. Ett totalt eliminerande av

konkurrensen inte nödvändigt för att uppfylla målsättningarna

anses vara med EG-domstolens uttalande i Maizena3 tyder

jordbrukspolitiken.

närmast på motsatsen. Inte heller förefaller helt centrala målsättningar det fria som varuflödet eller icke-diskriminering kunna ifrågasättas med hänvisning

till målsättningarna i artikel 39. I kommissionens avgörande i Sugarbeat

förklarade nämligen kommissionen att privata arrangemang, som god-

[1962] EGT 3062. 2 Mål 13979 Maizena [1980] ECR 3393, grunderna 23-24. 3 Mål 13979 Maizena [1980] ECR 3393, grund 24.

SOUl995:l 17 Kapitel 5 75

känts av de nationella myndigheterna, hindrade det fria varuflödet som

och verkade diskriminerande inte på något sätt kunde nödvändiga

vara

för att uppnå målsättningarna i artikel 39.4

5.3.2 EG:s

marknadsordningar

Målsättningarna i artikel 39 skall uppnås organisation genom gemensam av jordbruksmarknadema. I huvudsak sker denna organisation genom gemensamma marknadsordningar, artikel 40.2. Sådana marknadsordningar täcker i dag merparten de europeiska jordbruksmarknadema. av

Eftersom marknadsordningarna syftar till att uppfylla målsättningarna i artikel 39, stadgas uttryckligen att de kan innehålla regleringar priser

av samt stöd för produktion och saluföring artikel 40.3. Den m.m., gemensamma ordningen får omfatta alla de åtgärder behövs för --- som

att uppnå den målsättning som anges i artikel 39, särskilt prisregleringar,

subventioner för såväl produktion marknadsföring olika som av varor, övergångslagring och annan lagring, anordningar för stagemensamma bilisering av import eller export.

Den gemensamma ordningen skall begränsas till att fullfölja mål-

sättningen som anges i artikel 39 och skall utesluta varje form diskriav minering mellan producenter eller konsumenter inom Gemenskapen. En eventuell gemensam prispolitik skall grundas på kriterier gemensamma och på enhetliga beräkningsmetoder.

Marknadsordningarna omfattar, i varierande utsträckning,

regler om

införselavgifter, exportbidrag, interventionsförfaranden, kvotsystem, areal- och djurbidrag m.m. System med kvoteringar och interventionsförfaranden kräver betydande administration. Vissa marknadsordning-

en ar förutsätter kontroll och administration statliga myndigheter medan av

detta i andra marknadsordningar anförtros producentorganisationer.

Varje medlemsland ges en relativt stor frihet att reglera hur marknadsordningarna skall administreras i land. I Sverige har resp. man valt att

administrera marknadsordningarna offentliga myndigheter vilket

genom

gör att producentorganisationer i dagsläget endast förekommer fiskets område. Konkurrensrättsligt är det dock producentorganisationemas roll

som är mest intressant.

4 Kbesl 9045EEG Sugarbeat [1990] EGT L 3132, grunderna 95-96.

76 Kapitel 5 SOU1995:1 17

Enligt rådsförordning 1360785 angående producentgrupper liksom

rådsförordning 103572‘ frukt och grönt och rådsförordning

3759927 fisk är producentorganisation en sammanslutning av pro-

en ducenter ocheller deras organisationer, har till uppgift att företräda som

medlemmarnas intressen samt att bidra till uppfyllandet av mål-

sättningarna i artikel 39. De har getts rätt att fastställa villkor för produktion, försäljning Producentorganisationema kan, under vissa m.m.

förutsättningar, genomdriva långtgående bindningar av sina resp.

medlemmar och i viss utsträckning även andra än medlemmar. Med av stöd dessa marknadsordningar kan producentema som ett föreav agera tag på marknaden.

Producentorganisationema, de definieras i rådsförordning

som

136078, kan kräva att medlems hela produktion säljs genom organi-

en

sationen, och de kan dra tillbaka från marknaden vid prisfall.

varor

Organisationen f°ar föreskriva att utträde organisationen skall föregås

ur

tolv månaders uppsägningstid. Organisationen kan, avseende leve-

av en

och tillbakadragande binda inte bara organisationens

ranser av varor,

medlemmar utan även producenter inte är medlemmar. Förutsätt-

som

ning för detta är att organisationen kan anses vara representativ för

producentema i ett visst område.

Vissa andra marknadsordningar implicit möjligheter till privata ger

konkurrensbegränsningar. T.ex. kan i vissa marknadsordningar det privaträttsliga agerandet nedtonat att endast bransch-

vara mer genom

föreningarnas uppgifter nämns. Branschföreningama ges i dessa marknadsordningar inte några konkreta befogenheter för själva administra-

tionen marknadsordningen, utan i stället förutsätts endast deras av existens, varvid särskilda åtgärder kan vidtas av rådet för att uppmuntra till agerande. Producentorganisationer spelar, explicit eller implicit stor roll i en

flertalet marknadsordningar. Även nationella myndigheter har ett

om vid förordningamas tillkomst medveten om den roll stort ansvar var man

nationella producentorganisationer spelar och dessa funktioner har

som beaktats i marknadsordningama.

Rådsförordning 136078 tillkom i huvudsak mot bakgrund av den låga organisationsgrad inom producentledet förekom inom vissa

som

5 [1978] EGT L 16623. ° [1972] EGT L 1181, reglerna ändrade och utvidgade genom Rfo 328492 [1983] EGT L 3251.

7 [1992] EGT L 3881.

Kapitel 5 77

delar av Gemenskapen I syfte att förbättra produktionen uppmuntras

därför skapandet av producentorganisationer och det även möjlighet ges för medlemsstaterna att lämna ekonomiska bidrag till dessa organisa-

tioner i rådsförordning 136078. Det bör dock observeras att råds-

förordning 136078 endast gäller för vissa särskilt angivna produkter

inom särskilt angivna områden. Sverige omfattas inte förordningens

av geografiska tillämpningsområde. Även de begräsningar åläggs producentema producentsom av föreningar kan dock prövas. Kommissionen förde i Aalsmeer-fallet ett resonemang kring producentgrupper och konstaterade att exklusivitetsklausuler till förmån för producentgrupper inte alltid är till fördel för ens dess medlemmar. Kommissionen konstaterade att den konkurtypen av rensbegränsning i regel är till fördel för producentgruppens medlemmar men att restriktionema samtidigt tvingade enskild medlem att forten sätta sälja sina produkter genom producentgruppen även sedan medlemsskapet upphört. I de fall, i det aktuella, producentgruppen har som avsevärt ekonomiskt inflytande kan den här bindningar leda till typen av att den enskilde medlemmen inte har något val att sälja till andra än producentgruppen på grund av att alla andra kanaler är blockerade. Ett medlemsskap skulle därmed indirekt bli obligatoriskt. Sådana grupper grundade på tvång innebär, enligt kommissionen, inte ett legitimt genomförande av målen i artikel 39 i Romfördraget. Det finns i Sverige, med undantag för fisket tidigare reglerats som nationellt på ett liknande sätt, inte på något område några producent-

organisationer som de definieras i marknadsordningarna.

Det kan även noteras att det i hög utsträckning endast är primärproduktionen som regleras i marknadsordningama.

5.4 2662

Förordning

Rådet har antagit förordning EEG nr 2662 lägger fast hur

som konkurrensreglema skall tillämpas jordbruksområdet. Innebörden av

rådsförordning 2662 är att vissa konkurrensbegränsningar faller utanför

artikel 85:5 tillämpningsområde. Reglerna i förordningen har följande lydelse enligt sin svenska översättning.

8 Se t.ex. Usher, J.A., Legal Aspects of Agriculture in the European Community, Oxford 1988, s. 141 9 Kbesl 88491EEG Aalsmeer [1988]EGT L 26227, grund 139.

78 Kapitel 5 SOUl995:117

Artikel 1

När denna förordning träder i kraft skall, om inte annat följer av artikel

2 nedan, fördragets artiklar 85-90 samt tillämpningsbestämmelserna till

dessa tillämpas alla avtal, beslut och förfaranden som avses i

fördragets artiklar 85.1 och 86 och som rör produktion av eller handel

med sådana produkter som är upptagna i bilaga till fördraget.

Artikel 2

Fördragets artikel 85.1 gäller inte sådana avtal, beslut och förfaranden i föregående artikel och utgör en integrerad del av som avses som

en nationell marknadsorganisationw eller som är nödvändiga för att

förverkliga de mål anges i fördragets artikel 39. I synnerhet gäller som den inte sådana avtal, beslut och förfaranden mellan lantbrukare, sammanslutningar lantbrukare eller sammanslutningar av sådana sammanav slutningar tillhörande enda medlemsstat vilka, utan att medföra någon en skyldighet att hålla samma priser, avser produktion eller försäljning av jordbruksvaror eller utnyttjande av gemensamma anläggningar för lagring, behandling eller förädling jordbruksvaror, såvida inte kommisav sionen finner att konkurrensen sätts ur spel eller att förverkligandet av de mål i fördragets artikel 39 därigenom äventyras som anges .

Efter att ha samrått med medlemsstaterna och inhämtat yttranden från

de berörda företagen eller företagssammanslutningama samt andra fy-

siska eller juridiska personer som kommissionen anser det lämpligt att höra, skall kommissionen, med förbehåll för domstolens prövning, behörig att genom ett beslut som skall offentliggöras avgöra ensam vara vilka avtal, beslut och förfaranden som uppfyller de villkor som anges i punkt

Kommissionen skall träffa sådana avgöranden antingen eget initiativ eller på begäran behörig myndighet i medlemsstat eller av en en

ett företag eller företagssammanslutning som har intresse i saken.

en

Offentliggörandet skall ange parternas namn och huvuddragen i beslutet. Hänsyn skall därvid tas till företagens berättigade intresse av att deras affärshemligheter skyddas.

‘° Marknadsorganisation har samma betydelse som marknadsordning.

SOU1995:l17 Kapitel 5 79

Artikel 3

Om inte annat följer fördragets artikel 46, är dess artikel 91.1

av tillämplig på handel med sådana produkter är upptagna i bilaga som till fördraget.

2. Med beaktande av fördragets bestämmelser jordbruk, särskilt om bestämmelserna i artikel 39, skall kommissionen bedöma alla de orsaker som ligger till grund för de förfaranden som har föranlett klagomål, särskilt prisnivån importen av produkter med annat ursprung till marknaden i fråga.

Kommissionen skall på grundval sin bedömning lämna rekom-

av mendationer och medge skyddsåtgärder enligt fördragets artikel 91.1.

Artikel 4

Bestämmelserna i fördragets artiklar 93.1 och 93.3, första meningen, skall vara tillämpliga på stöd till produktion och handel med sådana

av

produkter är upptagna i bilaga till fördraget.

som I artikel 1 slås fast vilka produkter som omfattas undantaget. De av

produkter som finns uppräknade i bilaga till Romfördraget utgörs

inte enbart av råvaror utan även av vissa förädlade livsmedel. EG-dom-

stolen och kommissionen har strikt tolkat bilaga enligt dess lydelse.

Om inte berörda produkter finns med i bilaga har det inte någon

betydelse hur närstående jordbruksprodukter de kan tyckas vara. Förordningens artikel 2.1 första meningen föreskriver således två situationer

när samarbete rörande produktion och handel med jordbruksprodukter

undantas från förbudsområdet i artikel 85.1. Det första undantaget gäller avtal etc. som utgör en integrerad del av en nationell marknadsordning

och det andra undantaget rör konkurrensbegränsningar är nödsom

vändiga för uppfyllandet av målsättningarna i artikel 39. Det finns ytter-

ligare ett stadgande i första punkten andra meningen kan uppfattas som

antingen som ett självständigt undantag eller som en precisering ett

av eller båda de andra undantagen. I den mån detta stadgande skall uppfattas endast som en precisering, kan en möjlig innebörd att det vara

Svensk översättning i SFS 1995:642. 2 Mål 40 etc73 Suiker Unie [1975] ECR 1663, AG Mayras på s. 2062.

Se t.ex. Kbesl 80234EEG Rennet [1980] EGT L 5119, grunderna 26-27, samt mål C-25092 Gottrup-Klim [1994] [1994] ECR äer, dom 1512 1994, grund 23.

80 Kapitel 5 SOU1995:1l7

skapas presumtion for att förfarandet skall erhålla undantag i den

en mån det omfattas av stadgandet. Kommissionen skulle då ha att visa att konkurrensen elimineras eller att målsättningen i fördragets artikel 39 äventyras for att kunna förbjuda förfarandet. Kommissionen har vid olika tillfällen uttalat delvis skilda meningar och något säkert svar på det är frågan ett självständigt undantag är inte möjligt att ge vid om om denna tidpunkt. Det bör dock noteras att det for närvarande ligger fyra fall inför EG-domstolen där nationella holländska domstolar begärt

förhandsbesked om tolkningen av artikel 2.1 andra meningen.

5.4.1 Undantag för samarbete utgör integrerad

som en

del av en nationell marknadsordning.

Det första undantaget i artikel 2.1 gäller avtal etc. som utgör en integrenationell marknadsordning. En nationell marknadsordning rad del av en kan beskrivas ett organ, statligt eller privat, som står under statlig som kontroll och som har hand om genomförandet av jordbruksregleringen för ett visst produktslag inom en stat. En sådan nationell marknadsordning måste stå i överensstämmelse dels med målen i artikel 39, dels med EG-rätten i övrigt.

I dag finns, för de flesta jordbruksprodukter, utfärdade rådsforord-

ningar bildandet av gemensamma marknadsordninger inom EU, om varför undantaget har begränsad praktisk betydelse. Efter det att en marknadsordning instiftats saknar medlemsstaterna kompegemensam tens för att vidta åtgärder som underminerar eller ger undantag från

denna ordning. I den meningen är således EG:s marknadsordningar ex-

klusiva. Gemensamma marknadsordningar har ersatt de nationella marknadsordningarna. Alla marknadsordningar är dock inte exklusiva på så sätt att de utesluter varje nationell åtgärd. I de fall den gemensamma marknadsordningen inte behandlar vissa frågor kan inte nationella åtgärder strida mot denna. Allmänt sett är dock utrymmet för nationella marknadsordningar mycket begränsat. Inte någonstans i fördraget eller i någon sekundär rättsakt ges någon definition vad nationell marknadsordning är. I målet Charmasson av en

Mål C-31993 Dijkstra Frico Domo, mål C-39993 Luttikhuis mJL, mål v C-4094 Roessel, samt mål C-22494 Campina. 5 Mål 8378 Pigs Marketing Board [1978] ECR 2347, 23782 Jongeneel Kaas 1984] ECR 483, samt 21885 Le champion [1986] ECR 3513. 6 T.ex. mål 21885 Le champion [1986] 3513, grund 21.

SOUl995:l17 Kapitel5 81

har emellertid EG-domstolen givit definition. I målet att en angavs en

nationell marknadsordning har samma karaktäristika som en gemensam

marknadsordning, dvs. den skall syfta till att uppnå målsättningarna i artikel 39. En nationell marknadsordning utgörs av totalen av de legala instrument som en offentlig myndighet har till sitt förfogande för att reglera en viss marknad. Det saknar betydelse privaträttslig om en organisation sköter administrationen så länge myndigheten behåller den avgörande kontrollen. Regleringen måste dock ha en viss omfattning och bilda ett system som syftar till att uppfylla målen i artikel 39 för att definieras som en nationell marknadsordning.

Endast i ett fall, New Potatoes, har kommissionen accepterat vissa konkurrensbegränsningar med uttrycklig hänvisning till att samarbetet

var en integrerad del av en marknadsordning. Potatis tidigare inte var

föremål för någon marknadsordning utan regleringen mark-

gemensam av

naden var en nationell fråga. I det prövade fallet hade franska myndig-

heter reglerat marknaden på så sätt att vissa producentorganisationer gavs rätt att föreskriva vissa begränsningar i produktionen resp. försäljningen av potatis. Franska myndigheter behöll dock den övergripande kontrollen. Avgörande för kommissionens ställningstagande var dels att reglerna syftade till att uppnå de fem målsättningarna i artikel 39, dels att reglerna inte eliminerade konkurrensen och då i synnerhet inte priskonkurrensen. Kommissionen har i flera andra fall avslagit begäran om undantag

med stöd av artikel 2 rådsförordning 2662 med uttrycklig hänvisning

till att det antingen inte förelegat någon nationell marknadsordning utan

att det varit fråga om en rent privat konkurrensbegränsning eller att

den gemensamma marknadsordningen har uteslutit varje form

av

nationell marknadsordning.

Utredningen gör bedömningen att undantaget för förfaranden

som omfattas av en nationell marknadsordning, i dagens läge, är forav hållandevis begränsad praktisk betydelse.

7 Mål 4874 Charmasson [1974] ECR 1383, grunderna 21-26. 3 Kbesl 88109EEG New Potatoes [1988] EGT L 5925. 9 Nu finns Rfo 186894 ang. kvotsystem för potatisstärkelse [1994] EGTL 1974. 2° Se t.ex. Kbesl 88491EEG Aalsmeer [1988] EGT L 26227, grund 137. 2 Se t.ex. Kbesl. 865586EEG Meldoc [1986] EGT L 34850, grund 53.

82 Kapitel 5 SOUl995:117

5.4.2 Undantag för samarbete är nödvändigt för

som

målen artikel 39

att uppnå i

Det andra undantaget gäller avtal nödvändiga för att etc. som anses uppnå målen för den jordbrukspolitiken. Målen anges i gemensamma EG-fördragets artikel 39. Samtliga uppräknade mål måste uppfyllas för att undantaget skall tillämpligt. Målen som är resultatet av långa vara förhandlingar är allmänt uttryckta och delvis motsägelsefulla. Vägningen mellan dessa motsägelsefulla mål politisk fråga där kommissionen, är en rådet och EG-domstolen är involverade. Undantaget för samarbete som är nödvändigt för att uppnå målen i artikel 39 kan delas i dels sådana avtal som följer direkt av en marknadsordning, dels sådana avtal som inte följer av en marknadsordning ändå bedöms nödvändiga för att uppfylla målen i artikel 39. men som Avtal direkt följer och inte går längre än vad som anges i en som av marknadsordning faller utanför tillämpningen av EG-fördragets konkurrensregler även avtalet snedvrider konkurrensen. Det som ingår i en om marknadsordning definitionsmässigt vara nödvändigt för att uppanses fylla målen i artikel 39. Marknadsordningama är utformade för att se till att de jordbrukspolitiska målen i EG-fördraget uppfylls. Det centrala är att marknadsordningen sådan ger ett skydd utan att samarbetet som behöver anmälas till kommissionen. Frågan är dock vilket samarbete omfattas marknadsordning. Denna fråga kan besvaras först som av en när frågan vad som avses med omfattas har besvarats.

5.4.3 Förfaranden omfattas av en

som

marknadsordning

I tredje stycket ingressen till rådsförordning 2662 anges att konkurav rensreglema måste tillämpas på produktionen och handeln med jord-

bruksprodukter för så vitt inte tillämpningen hämmar genomförandet av

de nationella marknadsordningama eller äventyrar målen i artikel 39. Uttalandet indikerar dels att konkurrensreglemas tillämplighet är huvudregeln, dels att ett undantag från huvudregeln måste motiveras av att en

tillämpning kan äventyra uppnåendet av målsättningarna med jord-

brukspolitiken. Men på vilket sätt kan då tillämpning av ett förbud en

mot konkurrensbegränsande avtal äventyra jordbrukspolitiken På detta

ger förordningen inget svar. Kommissionen har i flera avgöranden haft att ta ställning till överenskommelser mellan företag som dessa hävdat vara nödvändiga för att uppnå målen i artikel 39. Kommissionen har dock i alla dessa fall

SOU1995:1 17 Kapitel 5 83

tillämpat förbudet i artikel 85.1. Betecknande är kommissionens avgörande i Scottish Salmon, där skotska laxodlare ingått ett prisbindningsavtal med norska laxodlare i syfte att stabilisera höja priset på odlad lax. Avtalet ingicks efter det att priserna på odlad lax sänkts väsentligt på grund kraftig överproduktion i Norge. Även lax omfattas av en om av bilaga till EG-fördraget, dvs. kan dra fördel av undantagen i rådsförordning 2662, fann kommissionen att prisbindningsavtalet inte var nödvändigt för att uppnå målen i artikel 39. Anledningen härtill var dels

att komissionen inlett ett anti-dumpningförfarande mot de norska

laxodlama, dels att marknadsordningen för fisk rådsförordning 378681 innehåller möjligheter till kompensationsbetalningar till ñskodlare i händelse av inkomstbortfall. Dessa åtgärder skulle båda kunnat ge fördelar från inkomstsynpunkt för de skotska laxodlama varför, enligt kommissionen, privata konkurrensbegränsningar inte bedömdes vara nödvändiga för att uppnå målen i artikel 39. Inte heller i Aalsmeer fann kommissionen att privata överenskommelavseende deltagande i blomsterauktioner var nödvändiga för att ser uppnå målsättningarna i artikel 39.23 Överenskommelsen innebar bl.a. att handlare vid blomsterauktionema endast fick handla genom auktionen, dvs en exklusivitetsförpliktelse till förmån för det kooperativ, som anordnade auktionen. Detta gjorde medlemskap i den producentkooperationen som var verksam vid auktionen praktiskt taget obligatorisk. Exklusivitetsklausulen följde varken av den gemensamma marknadsordningen eller rådsförordning 136078 varför den, av kommissionen, inte ansågs vara nödvändig för att uppnå målen i artikel 39. Mot bakgrund ovan anförda avgöranden samt flera andra kommisav

sionsavgöranden och domar från EG-domstolem drar utredningen

slutsatsen att ett oeftergivligt krav för att något skall erhålla undantag med hänvisning till att det omfattas av en gemensam marknadsordning är att förfarandet utgör en nödvändig följd av marknadsordningen. Det

är inte tillräckligt att ett visst förfarande endast kan sägas följa indirekt

eller tolereras av en marknadsordning, utan det krävs att förfarandet som sådant med nödvändighet följer av marknadsordningen. Det är dock inte

22Kbesl 92444EEG Scottish Salmon [1992] EGT L 24637, grund 22. 23Kbesl 88491EEG Aalsmeer [1988] EGT L 26227, grund 137. 2‘ Se t.ex. Kbesl 7866EEG Cauliflowers [1978] EGT L 2123, samt Kbesl 8576EEG Milchfärderungsfonds [1985] EGT L 35735. 25 Se t.ex. mål 21287UniIec [1988] ECR 5075.

84 Kapitel 5

alltid så enkelt att göra den åtskillnaden. Som exempel kan nämnas

kommissionens avgörande i Sugarbeat.

I marknadsordningen för socker, rådsförordning 17858127, sägs att

branschvisa överenskommelser skall överensstämma med de föreskrifter

outline provisions som ges ut av rådet. Rådet har gett ut sådana

föreskrifter i rådsförordning 20668. Dessa utrymme för konkurger rensbegränsningar just när det gäller branschvisa överenskommelser. I Sugarbeat innebar detta att i stället för att producenter betalade odlama olika priser för de skilda kategorierna av socker A, B resp. C betalades ett genomsnittligt enhetspris för allt socker. Medan de av rådet definierade priserna kan sägas med nödvändighet följa av marknadsordningen för socker är det inte fullt lika självklart avseende den branschvisa överenskommelsen i Sugarbeat. Konkurrensbegränsningen som följde av den branschvisa överenskommelsen kan lika gärna sägas endast tolereras av marknadsordningen. Överenskommelsen i Sugarbeat kan dock anses utgöra integrerad del av marknadsordningen. Själva begreppet- med en nödvändighet följa bör därför förstås som ett krav på att konkurrens- begränsningen skall följa direkt av eller utgöra en integrerad del av en marknadsordning. Det går inte att generellt tala om vilka konkurrensbegränsningar som konkret följer av marknadsordningama utan detta måste utvärderas i

förhållande till resp. marknadsordning och dess tilläggsförordningar.

Situationen är i stort sett den samma som frågan om i vilken utsträckning det går att ha nationella marknadsordningar jämsides med gemensamma. Det måste dock vara klart att konkurrensbegränsningar som följer direkt rådsförordning 136078 under alla förhållanden faller av

under undantaget.

Formellt sett är rådsförordning 136078 av begränsat svenskt intresse eftersom den ökade samordning mellan producenter som förordningen skall säkerställa knappast är något problem i Sverige. Sverige omfattas heller område. inte av förordningens geografiska Förordningen kan möjligen vara intressant ur en mer allmän synvinkel. Argumentet för detta är att även om förordningen syftar till att uppnå vissa fördelar i vissa områden så måste det förutsättas att

26 Kbesl 9045EEG Sugarbeat [1990] EGT L 3132. 27 [1981] EGT L 1774. 28 [1968] EGT L 471. 2° Se även Second Report Competition Policy, 76. on 3° Anslutningsakten, bilaga V, C. Jordbrukets struktur och kompletterande åtgärder prop. 199495:19 Del 3 s. 183.

SOU1995:1 17 Kapitel 5 85

dessa fördelar redan uppnåtts i övriga områden och då sannolikt genom den typ av samarbete som beskrivs i förordningen. Merparten av sådant privat samarbete som nämns i förordningen, för de produktgrupper som omfattas, borde, vid en sådan tolkning, rimligen vara godkänt även om det förekommer i andra geografiska områden än de som förordningen omfattar. En sådan tolkning innebär dock knappast att icke-medlemmar kan bindas till föreningens beslut och det kan heller inte vara så att statliga stöd är tillåtna. Argumentet skulle kunna stödjas av att det i vissa gemensamma marknadsordningar som inte omfattas av särregleringen i rådsförordning 136078 finns motsvarande regleringar. Ett alternativt synsätt är att rådsförordning 136078 har tillkommit i huvudsak av sociala skäl och att det kan förutsättas att sådana skäl inte existerar i de områden som inte omfattas av förordningen. En sådan tolkning bygger på att förordningen skall tolkas bokstavligen och att den inte medger några generella utvidgningar av de geografiska områden den omfattar. Andra mer generella undantag för konkurrensbegränsningar som följer av marknadsordningama kan röra prisintervention, utbudsbegränsningar, leveransbegränsningar m.m. som administreras av sammanslutningar av näringsidkare i resp. bransch.

5.4.4 Förfaranden utanför marknadsordningama

Den andra möjligheten till undantag enligt det andra undantaget gäller

samarbete som är nödvändigt för att uppfylla målen i artikel 39. Det

framgår explicit av förordningen och av EG-domstolens praxis att sam-

arbetet ifråga måste vara nödvändigt för att uppnå målsättningarna i

artikel 39 för att kunna medges undantag. Viss tveksamhet har funnits

om alla målen måste vara uppfyllda eller inte. Detta slogs dock fast i

fallet Frubo då EG-domstolen konstaterade att då ett avtal endast främjade Stabilisering av marknaderna, en trygg försörjning samt tillen försäkrade konsumenterna tillgång till varor till skäliga priser, utan att för den skull även vara nödvändigt för att höja produktiviteten eller tillförsäkra jordbruksbefolkningen en skälig levnadsnivå, kunde inte

undantaget vara tillämpligt. Detta bör betyda att alla målen måste vara

uppfyllda. Någon praxis som tyder på något annat finns heller inte.

3 Mål 7174 Frubo v Commissionen [1975] ECR 563, grunderna 24-27.

86 Kapitel 5 SOUl995:1l7

Samtliga fall som prövats av kommissionen med hänvisning till att

samarbetet har varit nödvändigt för att uppfylla målen i artikel 39 har avfärdats med motiveringen att restriktionema inte har varit nödvändiga.

Företrädesvis har det varit fråga om privata konkurrensbegränsningar

som inte omfattats av resp. marknadsordning och som i någon utsträckning stridit mot marknadsordningen. Kommissionens praxis är inte särskilt omfattande den men ger en ganska bra bild av vilka typer av konkurrensbegränsningar som, generellt sett, inte anses vara nödvändiga för att uppfylla målen i artikel 39. En genomgång av dessa avgöranden följer nedan. Kommissionens avgöranden kan indelas i olika kategorier. En kategori omfattar olika typer av exklusivitetsklausuler och till den hör

Aalsmeer, F rubo, Cauliflowers, Rennet och Dansk pelsdyravlerforening.

De tre första fallen rörde samtliga produkter i bilaga medan de två sista inte omfattas av bilaga II. En annan kategori av avgöranden behandlar primärt prisstabiliserande åtgärder. Hit räknas Milchf6rderungfonds, Meldoc, Scottish Salmon, och Sugarbeat. Som tidigare nämnts rörde Aalsmeer, exklusivitetsklausuler i samband med blomsterauktioner, till förmån för kooperativet. Även Frubo och Cauliflowers gällde exklusivitetsklausuler i samband med auktioner. I Frubo ansågs inte en exklusiv förpliktelse för importörer och grosshandlare att endast sälja frukt genom auktioner såsom villkor för deltagande i dessa nödvändig för att uppnå målen i artikel 39.33 Inte vara heller bedömdes klausulen vara nödvändig för att uppnå de positiva effekter som auktionsförfarandet onekligen medför varför inte heller undantag enligt artikel 85.3 medgavs. Även i Cauliflowers det fråga var om exklusivitetsförpliktelser för både producenter och handlare i samband med auktioner. Kommissionen konstaterade i beslutet att producenternas exklusivitetsförpliktelse var i linje med marknadsordningen förordning 103572 medan handlamas förpliktelse att köpa hela sitt

behov vid auktionerna i likhet med Frubo och Aalsmeer inte

var förenlig vare sig med marknadsordningen eller målsättningarna i artikel

32Viss tveksamhet råder om kommissionens undantag i Campina XXIst Report on Competition Policy 83 baserades att Campina uppfyllde förutsättningarna i det första eller andra undantaget. Tveksamheten följer av att det inte finns något formellt beslut, varför det kan ha varit fråga om ett s.k. comfort letter. Om undantaget följde av det andra undantaget vilket vissa senare uttalanden av kommissionen tyder på är det således inte samtliga avgöranden som fått avslag. 33Kbesl 74433EEG Frubo [1974] EGT L 23716. 34Kbesl 7866EEG Cauliflowers [1978] EGT L 2123.

Kapitel 5 87

39. Inte heller medförde den några fördelar ur distributionssynpunkt,

varför något undantag enligt 85.3 inte kunde ges.

Varken i Rennet eller Dansk pelsdyravlerforening var det fråga om

produkter som omfattas av bilaga II, varför undantag enligt 2662 aldrig var aktuellt. Avgörandena är ändå intressanta eftersom de belyser gränserna för exklusivitetsförpliktelser inom kooperativa företag. I Rennet var det fråga om en exklusiv inköpsförpliktelse ostlöpe och

färgämnen för medlemmarna i ett nederländskt kooperativt företag. Det

kooperativa företaget svarade för all framställning i Nederländerna av den aktuella typen av löpe, som var den enda som fick användas vid osttillverkning i landet. Det kooperativa företagets stadgar innehöll dels en bestämmelse om straffavgift för de medlemmar som bröt mot exklusivitetsklausulen, dels en bestämmelse om att medlemmar vid utträde, även frivilligt, ur det kooperativa företaget skulle betala en inte obetydlig avgift beräknad enligt den genomsnittliga inköpsmängden under de senaste fem åren av medlemskapet. Kommissionen fann att

klausulema stred mot artikel 85 i EG-fördraget. Beslutet fastställdes i

EG-domstolen.

I Dansk pelsdyravlerforening det bl.a. fråga olika exklusivi-

var om

tetsförpliktelser. Dansk Pelsdyravlerforening DPF är en kooperativ

förening med mer än 5 000 medlemmar och fem landsdelsföreningar. DPF tillhandahöll service av olika slag till sina medlemmar och organiserade bl.a. auktioner för försäljning av skinn. Av föreningens stadgar framgick att medlemmar inte fick agera som ombud vid insamling av skinn för konkurrenter till DPF. För att vara med i en ordning för hjälp vid katastrofer, som innebar att deltagarna fick ersättning för djur som dött eller avlivats till följd av sjukdom, fick deltagarna bl.a. åta sig att inte leverera skinn till andra auktioner än sådana som organiserades av

DPF. Motsvarande förutsättning gällde för de uppfödare som ville

komma med DPF:s hitlista, som var ett slags inbördes tävlan mellan

uppfödare med syfte att uppmuntra förbättrad kvalitet skinnen. Även

utbetalning av förskott, s.k. valpförskott, förutsatte att samtliga producerade skinn levererades till auktioner, organiserade av DPF. Kommis-

sionen, vars beslut i dessa delar fastställdes förstainstansrättenf

av konstaterade att dessa klausuler strider mot artikel 85 i EG-fördraget.

35Kbesl 80234EEG Rennet [1980] EGT L 5119. 36 Mål 6180 Stremsel Comission [1981] ECR 851. v 37Kbesl 88587EEG Dansk pelsdyravlerforening [1988] EGT L 31643. 38Mål T-6189 Dansk pelsajzravlerforening v Commission [1992] ECR 1931.

88 Kapitel 5

En jämförelse mellan den exklusiva försäljningsförpliktelsen i Dansk pelsdyreavlerforening och motsvarande förpliktelse i rådsförordning

103572 frukt och grönsaker eller den mer allmänna förpliktelsen i

rådsförordning 136078 producentgrupper visar klart att marknadsordningarna ger ett visst skydd för exklusivitetsklausuler inte som annars är tillåtna. Däremot verkar det inte vara någon större skillnad på hur förfaranden utanför marknadsordningama omfattande produkter inom bilaga bedöms jämfört med hur förfaranden omfattande produkter utanför bilaga bedöms. Inte i något av de anförda avgörandena eller domarna tilläts exklusivitetsklausuler. I ett annat avgörande, Campina, har emellertid kommissionen med stöd av rådsförordning 2662 godkänt en exklusiv leveransförpliktelse under högst två år till förmån för ett kooperativ inte innehade dominerande ställning på marknaden. som en Till den exklusiva leveransförpliktelsen var även kopplad en begränsning av en medlems utträdesmöjligheter. Att rådsförordning 2662 tillämpades i Campina skulle kunna visa på en mer liberal inställning avseende produkter som omfattas av bilaga II. Värdet avgörandet är av dock osäkert då det inte förefaller vara ett formellt beslut. Själva konkurrensbegränsningen som sådan var inte heller särskilt kraftig, även om kommissionen ansåg att exklusivitetsförpliktelsen ensam och i kombination med de begränsade utträdesmöjlighetema omfattades av artikel 85.1. Campina är Nederländernas största kooperativa mejeriföretag. Vid tiden för avgörandet hade företaget i sina stadgar bl.a. bestämmelser om att uppsägning fick ske senast fyra veckor före ett räkenskapsårs utgång. Vidare skulle medlem vid utträdet betala en avgift som motsvarade 10 % av medlems genomsnittliga omsättning i företaget de senaste fem räkenskapsåren. Avgiften motsvarade ca 25 % av den genomsnittlige mjölkproducentens årliga inkomst före skatt. Efter påpekanden från kommissionen ändrade Campina sina stadgar på så sätt att medlemmar kunde gå ur kooperativet med två års varsel, antingen den 1 april, den l september eller vid räkenskapsårets slut, utan att behöva betala någon utträdesavgift. En medlem kunde också gå kooperativet med tre ur månaders varsel till den 1 april men fick då betala en utträdesavgift motsvarande 4 % av medlemmens genomsnittliga omsättning i Campina under de senaste fem räkenskapsåren. Ärendet avslutades med ett pressmeddelande där kommissionen konstaterade att undantagsbestämmelsema i förordning 2662, efter det

39 XXIst Report Competition Policy 1991, 83, jfr även not 29. on ovan

SOU1995:l 17 Kapitel 5 89

att ovan nämnda ändringar i Campinas stadgar genomförts, tillämpvar liga.

Det förefaller alltså klart att rådsförordning 2662 inte något

ger utvecklat skydd för exklusivitetsklausuler. Detta skall dock sättas i relation till färsk praxis från EG-domstolen. I dom från december en 1994, Gottrup-Klim, har EG-domstolen förklarat i viss utsträckatt en

ning exklusiv inköpsförpliktelse för medlemmarna kooperation

i en inte omfattades av förbudet i artikel 85.1 eftersom förpliktelsen ansågs

nödvändig för att inköpskooperationen över huvud taget skulle fungera.

Då de produkter som var aktuella inte omfattades bilaga är fallet av av mer allmänt intresse, eftersom behovet undantag med stöd av av

rådsförordning 2662 minskar i motsvarande utsträckning. Å andra sidan var konkurrensbegränsningen inte heller i detta fall särskilt kraftig.

Fallet behandlas vidare nedan. Den andra kategorin, dvs. avgöranden inriktade på prisstabiliserande

åtgärder, rör produkter som omfattas bilaga II. I Milchförderungs-

av

fonds var det fråga om gemensam exportfmansiering att

genom en

intresseförening bildad av jordbrukskooperationen gav bidrag för

export mjölk till andra medlemsstater. Bidragen ansågs både av vara

oförenliga med marknadsordningama och motverka att målen i artikel

39 uppnås. Även i Meldoc det fråga konkurrensbegränsningar

var om inom mjölksektom vidtagna i samarbete mellan kooperativa och privata

företag. Konkurrensbegränsningarna bestod i kvotsystem, kompensa-

tionssystem och konsultationer rörande priser och åtgärder för att hindra import från andra medlemsstater. Kommissionen ansåg varken att

begränsningarna omfattades av marknadsordningen eller nödvändiga

var för att uppnå målen i artikel 39. Inte heller i de berörda avgöranovan dena i Sugarbeat eller Scottish Salmon fann kommissionen att ett

nationellt preferenssystem privata prisöverenskommelser

resp. var

förenliga med målen i artikel 39. I båda fallen fanns regler i marknads-

ordningama som i huvudsak syftade till att uppfylla sak de samma som privata åtgärderna.

° Den exklusiva inköpsförpliktelsen modifierades genom att medlemmar fick göra inköp från leverantörer under förutsättning att det inte skedde i en organiserad samverkansfonn.

‘ Mål C-25992 Gottrup-Klim [1994] ECR I-äer, dom 1512 1994,

grunderna 35-40. ‘Z Kbesl 8576EEG Milchförderungsfonds [1985] EGT L 3535.

43Kbesl 86596EEG Meldoc [1986] EGT L 34850.

90 Kapitel 5 SOU 1995: 117

Detta leder till slutsatsen att prisstabiliserande åtgärder som sker på privata initiativ inte är tillåtna om de redan i någon form täcks av en marknadsordning. Utrymmet för det andra undantaget i artikel 2 i rådsförordning 2662 blir härigenom tämligen inskränkt. Undantaget i artikel 2 i rådsförordning 2662 undantar vissa avtal från förbudet i artikel 85.1 men dessa avtal måste uppfylla vissa särskilda kriterier som delvis skiljer sig från de som som krävs för att individuellt undantag skall kunna ges enligt artikel 85.3. Ett undantag inte bedöms nödvändigt för att uppfylla målen i artikel 39 kan som vara därför mycket väl uppfylla kraven i artikel 85.3. Kommissionen gör regelmässigt prövning enligt 85.3 efter det att rådsförordning 2662 en bedömts inte vara tillämplig. Det är dock så att en konkurrensbegränsning inte bedöms nödvändig för att uppfylla målen som vara sällan är nödvändig för att uppnå de fördelar som 85.3 syftar till.

5.4.5 Effekter av artikel 2 andra meningen,

rådsförordning

Det råder, tidigare påpekats, osäkerhet om hur andra meningen av som artikel rådsförordning 2662, skall tolkas. Antingen är stadgandet ett självständigt undantag eller så är det endast en precisering av undantagen i den första meningen. I vissa fall hävdas att stadgandet inte utgör

ett självständigt undantag men att det innebär en viss överflyttning av

bevisbördan. Detta skulle innebära att om ett förfarande omfattas av stadgandet skall kommissionen bevisa att förfarandet eliminerar konkurmedan det i andra fall är parterna skall visa förfarandets rensen som positiva effekter för att få undantag. Om stadgandet innebär särskild bevisverkan som skapar en en

presumtion för giltighet torde det vara mer långtgående än om det

endast rör sig ett självständigt undantag. Det skulle nämligen betyda om att kommissionen i så fall skulle vara tvungen att agera for att undvika att ett förfarande undantas. Andra meningen skall relateras till stadgandet i artikel 2.2, rådsförordning 2662, enligt vilket kommissionen har exklusiv rätt att förklara vilka förfaranden som erhåller undantag med stöd av artikel 2.1. EG-domstolen har, nämnts ovan, ännu inte tagit direkt ställning som

till fråganf Det framgår dock av ett antal avgöranden att kommissio-

inställning numera syns vara att stadgandet inte utgör ett självnens

‘4 Se fotnot nr 12.

SOUl995:l17 Kapitel 5 91

ständigt undantag utan endast precisering undantagen i första

en av

meningen. I tidigare avgöranden prövade kommissionen de ifrågasätta

förfarandena mot andra meningen i avgöranden har kommen senare

missionen explicit uttalat att enligt dess mening så är den andra meningen endast tillämplig i den mån förfarandet omfattas undan-

av

tagen i första meningen. Det förefaller inte heller kommis-

som om sionen tillmäter stadgandet någon särskild bevisverkan det utan är parterna som har att bevisa att förfarandet kvalificerar för undantag enligt något av de två möjliga undantagen i första meningen som anges av

artikel 2 i rådsförordning 2662, alternativt enligt artikel 85.3.

Enligt vissa uppgifter förefaller dock kommissionen i målet Dijkstra Frico Domo ha pläderat för andra meningen vs att utgör ett självständigt undantag. Det kan intresse att notera att den danska vara av regeringen i sitt inlägg i EG-domstolens mål 04094 anslutit sig till

denna tolkning, dvs. att andra meningen utgör ett självständigt undantag.

Även Nederländerna har anslutit sig till denna tolkning. Att kommis-

sionen har så olika inställning belyser tydligt tolkningsproblemen.

Endast innehållet i formella beslut kan dock betraktas uttryck för som

dess policy, här kallat kommissionens inställning.

På grund av den osäkerhet som tycks råda stadgandets räckvidd om finns det skäl att analysera argumenten för och emot den andra att

meningen utgör ett separat undantag eller innebär omfördelning

en av bevisbördan.

I kommissionens ursprungliga förslag till rådsförordning 2662 fanns

inte andra meningen av artikel 2 med, utan den lades till på begäran av

Europaparlamentet. Tyska representanter har särskilt på-

ansetts vara drivande vilket även medfört att i tysk doktrin har andra meningen getts

en likartad tolkning som 100 § i den tyska konkurrenslagen, dvs.

ett

långtgående undantag för sådana avtal. Skälen mot att att stadgandet utgör ett eget undantag är förutom

anse själva ordalydelsen i och för sig även kan tolkas ett stöd för - som som

motsatsen det faktum att om så fallet undantagsmöjlighetema är

- vore i det närmaste obegränsade. Om inte stadgandet kopplas till kraven i första meningen nämligen de typer avtal nämns i andra ges av som

45 Se Milchförderungsfonds, grund 21, Meldoc, grund 55, samt Aalsmeer, grund 150, jfr dock även Scottish salmon, grund 22. 4 Punktema 14-16 i kommissionens inlägg.

47 Se fotnot 12. nr 4‘ Bellamy Child Rose, V. ed. Common Market Law of Competition, 4 ed., 14-006.

92 Kapitel 5 SOU l 995: l 17

meningen ett i det närmaste fritt spelrum. Vid en sådan tolkning reduceras även betydelsen undantagen i första meningen högst av väsentligt. Om det möjligt att erhålla undantag med stöd av andra var meningen utan att påvisa nödvändigheten av detta undantag för att

uppnå några jordbrukspolitiska eller konkurrensrättsliga fördelar skulle

meningen visa sig ganska meningslösa. Även den kraven i första vara formella huvudregeln i rådsförordning 2662 om att konkurrensreglema

skall gälla även inom jordbruksområdet skulle vid sådan tolkning in-

en skränkas avsevärt. Det skulle kunna hävdas att undantaget i andra

meningen endast gäller vissa företag lantbrukare och deras organisa-

detta gäller i praktiken även första meningen då samarbete

tioner men

mellan lantbrukare och de kommer i nästa led, dvs. industri och som handel, alternativt samarbete mellan enbart aktörer i senare led endast undantagsvis kan nödvändigt för att uppfylla alla målen i anses vara artikel 39. Ett skäl för att bestämmelsen skall ha särskild bevisverkan anses en är att kommissionen, villkoren i andra meningen är uppfyllda, skulle om tvungen att finna att konkurrensen elimineras eller att målen i vara artikel 39 äventyras för att kunna förbjuda samarbetet. En sådan tolkning skulle leda till ett alltför stort utrymme för konkurrensbegränsande samarbete. Det finns dock i litteraturen författare med annan uppfatt-

ning. En särskild bevisverkan skulle innebära inte bara att kommissio-

tvungen att bevisa märkbar påverkan på samhandeln, utan nen var en dessutom att konkurrensen elimineras, vilket uppenbarligen är ett väsentligt högre krav. Detta utan att avtalspartema behöver visa att samarbetet omfattas marknadsordning eller att samarbetet är nödvändigt för av en att uppfylla målen i artikel 39 dvs. villkoren i första meningen. Det kan knappast sägas att de i andra meningen angivna samarbets-

formerna skapar särskilt stark presumtion för att målsättningarna i

en artikel 39 främjas, särskilt inte kommissionen för att kunna medge om

undantag måste visa att konkurrensen inte elimineras. Detta styrks av

artikel 1 samt punkt 3 i ingressen till rådsförordning 2662, vari det framgår att konkurrensreglema skall gälla om inte tillämpningen

äventyrar de jordbrukspolitiska målsättningarna.

Ytterligare ett skäl för att stadgandet sannolikt inte kan innebära en omkastning bevisbördan är kommissionens exklusiva kompetens av enligt bestämmelserna i artikel 2.2 undantag för de förfaranden att ge

omfattas artikel 2.1. Om stadgandet innebär en presumtion för

som av

49 Ottervanger, T.R., Antitrust and Agriculture in the Common Market, 1989 Fordham Corp. L. Inst. B: Hawk ed. 1990 s. 219.

SOUl995:117 Kapitel 5 93

att dessa förfaranden är giltiga, dvs. att de omfattades undantag, av ett skulle detta rimligen innebära att sagda undantag samtidigt kunde åberopas inför nationella domstolar. För att undvika sådana undantag skulle kommissionen skyldig att ta ett beslut undantaget inte vara om att gäller på någon de grunder nämns i andra meningen. I av som ett

konkurrensrättsligt system som EG:s, vilket bygger på förbudsprincipen vilken i princip även gäller inom jordbruksområdet artikel l rådsförordning 2662, kan detta inte vara korrekt. Frågeställningen har även

varit aktuell i de tidigare nämnda målen Dijkstra Frico Domo m.fl. vs

Kommissionen har uttalat att nationella domstolar saknar kompetens

att

tillämpa andra meningen direkt, dvs. undantag, inte kommissio-

ge om nen redan bedömt samverkan. Om EG-domstolen går linje samma som kommissionen såväl med avseende att andra meningen utgör ett

eget undantag som nationella domstolars kompetens minskar effekterna av att anse andra meningen utgöra ett eget undantag. Det bör tilläggas

att kommissionen inte förefaller tillmäta stadgandet någon särskild bevisverkan. I kommissionens nämnda avgörande i Campina, ovan var

det fråga om just en kooperations stadgars förenlighet med rådsförordning 2662. I referatet finns ingenting tyder på andra meningen

som att skulle ha getts en särskild bevisverkan. Som framgått är det mycket talar för att andra meningen ovan som

inte skall tolkas som ett självständigt undantag eller särskild bevis-

ges

verkan, utan att den i stället måste kopplas till undantagen i första meningen. Stadgandet utgör i så fall endast exemplifiering vilka

en av

förfaranden som omfattas första meningen. Emellertid handlägger,

av som nämnts ovan, för närvarande EG-domstolen fyra mål med begäran

om förhandsbesked bl.a. tolkningen artikel 2.1 andra meningen.

om av Som nämnts ovan har kommissionen i ett målen, Dijkstra Frico av vs

Domo hävdat att stadgandet skall utgöra ett självständigt undantag.

Frågan är komplicerad och domstolen har normalt förhållandevis långa

handläggningstider. Det går därför inte att säga när kan förvänta att

man beslut meddelas. Generaladvokaten har i sitt yttrande den 12 september 1995 framfört åsikten att andra meningen i artikel 2 inte skall ses som

ett självständigt undantag. Man kan räkna med att domstolens utslag

kommer att innebära ett klargörande tolkningen bestämmelsen. av av

Huruvida utslaget kommer att innebära ett fullständigt klargörande

av

tolkningen eller om det kommer att återstå oklarheter går inte att

bedöma i förväg. Det är också svårt att bedöma vilka effekter utslag ett

i den ena eller andra riktningen kommer att medföra. Det finns inte någon anledning för utredningen att föregripa domstolens utslag i denna

kontroversiella fråga.

94 Kapitel 5

Även i det fall den andra meningen inte innebär något självständigt undantag eller någon särskild bevisverkan, kan ett samarbete som

uppfyller kriterierna i andra meningen många gånger undgå den formella

anmälningsskyldigheten enligt rådsförordning 1762 med stöd av den förordningens artikel 4.2.1.5 Denna stadgar att avtal, beslut eller förfaranden mellan parter i och samma medlemsstat som inte berör en import eller export, undgår den formella anmälningsskyldigheten i artikel 4.1 rådsförordning 1762. Det bör dessutom noteras att dylika avtal m.m. ofta inte berör samhandeln mellan medlemsstaterna, varför artikel 85.1 inte blir aktuell.

På detta sätt blir den automatiska ogiltigheten av konkurrensbegränsande

avtal enligt artikel 85.2 begränsad betydelse för just dessa av mer samverkansfonner. Någon förändring bevisbördan för att samarbetet av är förtjänt ett undantag innebär det dock inte. av

5.4.6 Materiellt innehåll i artikel 2 andra meningen, rådsförordning 2662

Det materiella innehållet i andra meningen är intresse, även om den av

inte innebära ett självständigt undantag eller en särskild bevis-

anses regel, eftersom tolkningen första meningen därigenom kan ges mer av substans. Andra meningen ställer krav på dels vilka samarbetar, dels vad som samarbetet går ut på. Det skall fråga samarbete mellan lantvara om

brukare, lantbrukares organisationer eller sammanslutningar av sådana

organisationer. Ordalydelsen tyder på att endast lantbrukare omfattas, varvid handlare renodlade branschföreningar skulle falla utanför resp.

definitionen. Detta har även bekräftats i kommissionens praxis. Där-

emot finns det ingenting tyder på att ett visst mått av extern som finansiering skulle frånta lantbrukskooperation dess karaktär av lanten

bruksförening. Ett visst stöd för denna ståndpunkt skulle möjligen kunna

hämtas rådsförordning 136078 lämnar utrymme för externa ur som

intressenter i producentorganisationer under förutsättning att primär-

producentema behåller kontrollen över de beslut fattas av produsom

centorganisationen. Det skulle alltså inte föreligga något direkt hinder

5° Se t.ex. Sugarbeat, grund 99. 5 Cauliflowers, avsnitt III, Aalsmeer, grund 152, samt Milchförderungsfonds, grund 24. 5’ Artikel 5 Rfo 136078.

SOU1995:l 17 Kapitel 5 95

mot att en lantbruksförening som medlemmar har huvud-

personer vars sakliga näring inte utgörs lantbruk. Samtidigt förefaller det klart av att denna andel inte kan vara hur stor helst. Var gränsen går förefaller som däremot svårt att uttala generellt, i analogi med den mer men ovan

omtalade regleringen i rådsförordning 136078 kan möjligen

sägas att lantbrukarna måste hålla kontrollen över organisationen.

Om endast primärproducenter, dvs. de verksamma i

som är den

direkta biologiska produktionen, omfattas eller

om även producenter i senare led omfattas förefaller något tveksamt. Kommissionen har inte

gett något klart svar i praxis även det finns indikationer på om att

endast primärproducenter omfattas. En sådan tolkning förefaller

även mest förenlig med ordalydelsen.

Samarbetet kan förekomma på tre olika nivåer primärproducenter,

av Inte någon indikation att det skulle krävas någon särskild ges om associationsfonn för detta samarbete. De för det som argumenterar att

är producentkooperationen gör det utifrån föreställningen

som avses att

den andra meningen utgör ett separat undantag. Vid sådan tolkning

en

kan det finnas anledning att begränsa räckvidden av undantaget till skillnad från om det bara rör sig precisering. Utredningen kan

om en

inte se någon anledning till varför inte olika associationsfonner skulle

omfattas stadgandet. Även det skulle sig av om röra om ett separat

undantag minskar knappast skyddsvärdet enbart den grunden

att

samverkan bedrivs inom t.ex. ett aktiebolag.

Den verksamhet omfattas är produktion och

som försäljning samt nyttjande av gemensamma anläggningar för lagring, behandling eller förädling av jordbruksprodukter, i ett medlemsland, det finns

utan att

någon skyldighet att tillämpa identiska priser. Uppräkningen verk-

av samheter som omfattas indikerar generellt vilka samverkan mer typer av

som omfattas marknadsordningama eller uppfyller av målsättningarna

i artikel 39 och därmed kan accepteras enligt den första meningen.

53Solberg, S.O., Romtraktatens artikel 85 og samarbeid på Iantbruksog fiskerisektoren, Oslo 1994, 69 s. 54Milchférderungsfonds, grund 25.

5’ T.ex. Ottervanger T.R., a.a. s. 220. ,

96 Kapitel 5 SOU 1995: l 17

5.4.7 Slutsatser rörande undantagen i rådsförordning

Som framgått ovanstående redovisning råder osäkerhet om hur av rådsförordning 2662 skall tolkas. Läget kommer sannolikt att bli betydligt klarare då EG-domstolen meddelar beslut i de fyra mål som ligger i domstolen med begäran förhandsbesked om bl.a. tolkningen av om artikel 2.1 andra meningen. Undantagen i rådsförordning 2662 har förhållandevis begränsad en formell betydelse i den meningen att de inte lämnar särskilt stort ut-

för konkurrensbegränsande samarbete utanför resp. gemensam

rymme marknadsordning. Det är i stället inom for de olika marknadsordramen ningarna det primära utrymmet for konkurrensbegränsningar finns. som

Utifrån praktisk synvinkel kan möjligen situationen vara

en mer

något annorlunda. Mot bakgrund att jordbrukspolitiken särreglerats

av i EG-fördraget och att det finns förhållandevis lite praxis kommissio-

och domstolens finns det skäl att anta att kommissionen knappast

nens

högprioriterat övervakningen jordbruksområdet. Flertalet, inte alla

av om de fall bedömts har även initierats tredje genom anmälan som av man till kommissionen och inte kommissionens egna undersökningar. genom I de fall kommissionen prövat har bedömningen varit förhållandevis

formell, dvs. några analogier till undantag närliggande områden har

inte medgivits. Kommissionens bedömningar har också i stort upprätthållits EG-domstolen, i vissa avseenden närmast skärpt bedömav som ningarna.

SOUl995:ll7 97

6 Svensk

konkurrenslagstiftning och

gränsdragning

mot EG-rätten

6.1 Den svenska

konkurrenslagstiftningen

6.1.1 Allmänt

Den nya konkurrenslagen 1993:20, KL trädde i kraft den 1 juli 1993 och ersatte därmed den tidigare konkurrenslagen 1982:729 samt lagen

1991 :921 om förbud mot konkurrensbegränsning i fråga jordbruks-

om produkter. Effektiv konkurrens är viktig för samhällsekonomin och kongynnar sumenterna genom att kostnader och priser samtidigt sortipressas som ment och valfrihet ökar. Konkurrenstrycket har otillräckligt ansetts vara

på många svenska marknader och den nya konkurrenslagen är åtgärd

en för att förbättra konkurrensen.

Utgångspunkten för konkurrenslagen allmän, likformig

är att en och

strikt tillämpad konkurrenspolitik med så få undantag möjligt är bra

som

och önskvärt från samhällets synpunkt. Konkurrenslagen gällde från bör-

jan fullt ut även på livsmedelsområdet men räckvidden har sedan genom

komplettering av lagen begränsats vad gäller lantbrukares samverkan i

s.k. primärföreningar.

6.1.2 Den tidigare

lagstiftningen

Konkurrenslagen 1982:729, som gällde från den l januari 1983 och ersattes av den nya konkurrenslagen 1993:20, hade till ändamål att främja en från allmän synpunkt önskvärd konkurrens inom näringslivet

genom åtgärder mot skadliga konkurrensbegränsningar. Lagen byggde liksom dess föregångare, Konkurrensbegränsningslagen KBL, 1953:603, i huvudsak på den s.k. missbruksprincipen i förening med straffbelagda förbud mot bruttopriser och anbudskarteller. Missbruksprincipen innebar att konkurrensmyndigheterna ingrep när det konstaterats att ett företag agerat konkurrensbegränsande på ett sätt

som hade skadlig verkan i ett enskilt fall. Denna skadliga verkan skulle ge-

4 15-1291

98 Kapitel 6 SOU1995:l17

ingripandet undanröjas för framtiden. Med konkurrensbegränsning nom avsågs varje förfarande innebar inskränkning av den fria och som en ohämmade konkurrensen och med skadlig verkan avsågs att konkurrensbegränsningen uppfyllde vissa kriterier. Ingreppen enligt lagen bestod i förbud mot ett visst förfarande eller åläggande att vidta en viss åtgärd. Förbud eller åläggande kunde förenas med vite. Konkurrenslagen tillämplig all näringsverksamhet men begränvar sades i realiteten samhälleliga särregleringar. På livsmedelsområdet av undantogs, den interna pris- och marknadsregleringen, regleringsgenom beroende verksamhet i primärledet samt viss insamling och förädling. Efter avregleringen den 1 juni 1991 ökade möjligheten att med konkur-

renslagens generalklausul angripa konkurrensbegränsningar livsme-

delsområdet. Det bedömdes ändå som nödvändigt, för att garantera att konsumenterna skulle kunna dra nytta av avregleringen, att införa en

speciallagstiftning på jordbrukets område. Den 1 juli 1991 infördes där-

för lagen 1991:921 förbud mot konkurrensbegränsning i fråga om om

jordbruksprodukter. Lagen infördes i samband med att den successiva

avvecklingen den interna marknadsregleringen påbörjades. Förbud av infördes mot marknadsdelning och mot överenskommelser som innebar antingen utjämning priserna på råvaror inom landet eller en geen av mensam finansiering av förluster vid exportförsäljning av råvaror. Därmed förhindrades att den offentliga regleringen ersattes med en reglering i privat regi.

6.1.3 Nu gällande konkurrenslag

En konkurrenslag l993:20 trädde i kraft den 1 juli 1993. De ny materiella reglerna i lagen har utformats efter förebild från EG:s och EES-avtalets konkurrensregler. Lagen skall undanröja och motverka hinder för effektiv konkurrens i fråga produktion och handel med en om av tjänster och andra nyttigheter. I lagen avses med företag en fysisk varor, eller juridisk driver verksamhet av ekonomisk eller kommerperson som siell natur. Lagen innehåller två principiella förbud. Det första i 6 § gäller förbud mot konkurrensbegränsande samarbete mellan företag och det andra i 19 § gäller förbud mot missbruk av dominerande ställning.

Kapitel 6 99

Konkurrensbegränsande samarbete

6 § Om något annat inte följer av beslut enligt 8 eller 15 § eller av 13, 17 eller 18 c §§, är avtal mellan företag förbjudna de om har till syfte att hindra, begränsa eller snedvrida konkurrensen på den svenska marknaden på ett märkbart sätt eller de ett om ger sådant resultat. Detta gäller särskilt sådana avtal innebär att som

inköps- eller försäljningspriser eller andra affärsvillkor

direkt eller indirekt fastställs, produktion, marknader, teknisk utveckling eller investeringar begränsas eller kontrolleras, . marknader eller inköpskällor delas upp, olika villkor tillämpas för likvärdiga transaktioner, varigenom vissa handelspartners får konkurrensnackdel, eller en det ställs som villkor för att ingå ett avtal att den andra parten åtar sig ytterligare förpliktelser varken till sin natur eller som enligt handelsbruk har något samband med föremålet för avtalet.

Enligt paragrafens första stycke råder huvudregel förbud mot avtal

som

mellan företag som har till syfte att hindra, begränsa eller snedvrida

konkurrensen på den svenska marknaden ett märkbart sätt eller som ger ett sådant resultat. Vad som sägs om avtal skall också gälla beslut

av en sammanslutning av företag och samordnade förfaranden.

Om ett avtal etc. hämmar eller syftar till att hämma konkurrensen är det förbjudet. Det behöver alltså inte utredas i det enskilda fallet om avtalet etc. från allmän synpunkt är skadligt eller inte. Förbudet mot samverkan omfattar dock inte samverkan mindre av betydelse, vilket markeras användningen termen märkbart genom av sätt i 6 Det avgörande för om ett avtal etc. skall påverka konanses kurrensen på ett märkbart sätt är storleken de samarbetande företagen och marknadsandelen för avtalsprodukterna. Samarbete mellan mindre eller medelstora företag där avtalsprodukterna, eller produkter som av konsumenterna uppfattas som likvärdiga och tillverkas eller säljs som av avtalspartema, omfattar en mindre del den relevanta marknaden av omkring 10 % torde normalt sakna betydelse för konkurrensen. Är — —

det enbart fråga om mycket små företag företag med en årsomsättning

under tio miljoner kronor som samarbetar torde marknadsandelen ~ kunna vara något högre än 10 % utan att samarbetet faller under förbudet. Enligt Konkurrensverkets allmänna råd KKVFS 1993:2 kan

100 Kapitel 6

mycket små företag ha marknadsandel på högst 15 % utan att en märkbarhetskriteriet uppfyllt. Ingår däremot större företag i anses vara samarbetet torde det däremot i allmänhet inte kunna hävdas att konkur-

inte påverkas ett märkbart sätt, även om avtalsprodukterna

rensen omfattar mindre del den relevanta marknaden. en av Ovanstående utgör beskrivning när ett förfarande anses märken av bart konkurrensbegränsande i kvantitativa termer. Det finns även en möjlighet att göra kvalitativ bedömning ett förfarande är konen av om kurrensbegränsande på ett märkbart sätt och därmed omfattas av för-

budet i 6 Det finns flera fall i EG-rätten där EG-domstolen och EG-kommissionen har funnit att artikel 85.1 inte är tillämplig på grund av att den

konkurrensbegränsande effekten ett avtal inte är tillräckligt märkbar

av i kvalitativt hänseende I dessa fall domstolen och kommissionen synes

avvägning mellan olika intressen ha kommit fram till att ett

genom en avtal visserligen är konkurrensbegränsande att det från samhällets men synpunkt ändå är önskvärt att det tillåts. Tillämpningen begreppet kvalitativ märkbarhet i EG-rätten får beav tecknas restriktiv. Motsvarande torde gälla för den svenska tillämpsom ningen. I några fall har dock Konkurrensverket bedömt att ett förfarande

inte varit märkbart konkurrensbegränsande enligt 6 § på kvalitativa

grunder. Dessa beslut rör bl.a. accessoriska begränsningar som ansetts

nödvändiga för ett visst, för samhället positivt förfarande, skulle

vara att kunna genomföras. Som exempel kan nämnas konkurrensklausuler vid företagsförvärv. Även andra typer samverkan mellan företag har beav dömts på liknande sätt. Enligt 7 § är avtal är förbjudna enligt 6 § ogiltiga. som Ett avtal, beslut eller samordnat förfarande omfattas av förbudet som i 6 § kan beslut Konkurrensverket undantas från förbudet. genom av För att ett avtal etc. skall kunna undantas från förbudet måste samt-

liga de i paragrafen angivna punkterna för handen. Fördelarna med

vara avtalet måste objektivt sett överväga de nackdelar för konkurrensen som avtalet kan innebära. Bestämmelsen i 8 § undantag är i huvudsak inriktad sådan om samverkan mellan mindre och medelstora företag som stärker deras position på marknaden gentemot större företag. Undantag från förbudet i 6 § kan regeringen enligt 17 § ges för av

förutsättningarna i 8 § gruppundantag.

grupper av avtal som uppfyller

Se Ritter m.fl., EEC Competition Law; A Practioner’s Guide, Kluwer 1991 s. 84 ff., 179

Kapitel 6 101

8 § Konkurrensverket får i det särskilda fallet besluta om undantag från förbudet i 6 § för ett avtal som bidrar till att förbättra produktionen eller distributionen eller

till att främja tekniskt eller ekonomiskt framåtskridande,

tillförsäkrar konsumenterna skälig andel den vinst en av som därigenom uppnås,

bara ålägger de berörda företagen begränsningar är

som nödvändiga för att uppnå målet i l och, inte ger de berörda företagen möjlighet att sätta konkurrensen ur spel för en väsentlig del av nyttigheterna i fråga.

Undantag för lantbrukets primärföreningar

Det betonas i konkurrenslagens förarbeten att det råder särskilda förhål-

landen på jordbruksområdet. I propositionen prop. 199293:56 Ny kon-

kurrenslagstiftning sägs att det på jordbruksområdet är naturligt och

oftast nödvändigt för deras överlevnad att enskilda, mindre jordbrukare och andra liknande primärproducenter sluter sig i primärföresamman

ningar såvitt avser produktion eller försäljning jordbruksprodukter,

av utnyttjande av gemensamma anläggningar for lagring, behandling eller

förädling av jordbruksprodukter. Sådan samverkan mellan medlemmarna

inom en primärförening bedömdes i många fall omfattad förvara av budet i 6 § men sammantaget ha sådana positiva effekter att den borde kunna kvalificera för undantag. Samtidigt framhölls att förhållandet mellan den enskilde jordbrukaren eller råvaruproducenten leveransom tör och primärproducenten som köpare inte fick innehålla faktorer som förhindrar eller försvårar rörligheten för medlemmarna, exempelvis att sälja sina produkter till andra köpare eller att bli medlem i en annan primärförening. Samarbetet bedömdes inte heller få den karakvara av

tären att det hindrar eller försvårar utomstående förädlingsverksamhet

eller försvårar för jordbrukare eller råvaruproducenter står utanför som

samarbetet i en primärförening. Konkurrensverket, som tillämpar konkurrenslagen KL, redovisade

i skrivelse till regeringen den 26 november 1993, efter närmare en en

prövning av förhållandena på berörda marknader, sin bedömning enligt

nedan.

För meddelande av individuella undantag och gruppundantag krävs

att samtliga fyra punkter i 8 § KL är uppfyllda. Det första kravet, att samverkan skall bidra till förbättrandet produktionen, distributionen, av

102 Kapitel 6 SOU1995:1 17

eller främjandet tekniskt eller ekonomiskt framåtskridande, torde i av allmänhet kunna uppfyllt vad gäller primärföreningar. anses vara Problemet uppstår däremot när samverkan inom jordbrukets primär-

föreningar bedöms mot den andra och fjärde punkten, dvs. att sam-

verkan tillförsäkrar konsumenten en skälig andel av den vinst som uppnås konkurrensen inte riskerar att sättas spel för väsentlig samt att ur en del de nyttigheter omfattas samverkan. Såväl för meddelande av som av

individuella undantag gruppundantag gäller förutsättning

av som som en att det finns tillräcklig konkurrens på den relevanta marknaden från

andra företag. Utan tillräcklig konkurrens kan konsumenten nämligen

inte tillförsäkras skälig andel av vinsten. I propositionen till KL

en prop. 199293:56 sägs att företag med dominerande ställning på en marknaden sällan torde kunna uppfylla förutsättningarna för undantag. Endast i undantagsfall kan ett undantag för ett dominerande företag

meddelas. Marknadsdominans föreligga vid 50 procents presumeras marknadsandel. Procenttal över 40 procent är också tydlig indikation en dominans. Det skall dock understrykas att möjligheten att bevilja

undantag är begränsad redan vid mindre marknadsandel. Inom EG-

en

rätten t.ex. möjligheten att bevilja undantag vara begränsad redan

anses vid marknadsandel ca 20 procent. en

Det kan konstateras att vissa jordbrukets primärföreningar har

av marknadsandelar överstiger den marknadsandel vid vilken marksom

nadsdominans föreligga. Därmed skulle ett gruppundantag eller ett

anses individuellt undantag med stöd 8 § KL inte kunna meddelas dessa av

primärföreningar eftersom den andra och fjärde punkten i nämnda parauppfyllda. Det kan inte heller uteslutas att följden

graf inte kan anses blir densamma för de föreningar visserligen inte uppnår en dominesom rande ställning ändå har hög marknadsandel. Som påpekats men som en kan redan marknadsandel på omkring 20 procent begränsa ovan en

möjligheterna att meddela undantag. Mot bakgrund ovanstående gjorde Konkurrensverket bedömningen

av

att det praktiskt taget inte fanns några möjligheter att meddela undantag

enligt konkurrenslagens bestämmelser varken när det gällde grupp- -

undantag regeringen kan meddela eller individuella undantag som

som Konkurrensverket har befogenhet att besluta för den samverkan om bedrivs mellan enskilda jordbrukare och andra råvaruproducenter som

i s.k. primärföreningar. Konkurrensverket förordade särlagstiftning,

en och lämnade också förslag till sådan, där vissa slag samverkan en av

mellan jordbrukare och andra råvaruproducenter inom jordbruket genom

inskränkning räckvidden i 6 § KL undantas från förbudet. en av Konkurrensverket redovisade vidare uppfattningen att de strukturella frågor rör jordbruket måste övervägas inom för jordsom ramen en

SOU1995:1 17 Kapitel 6 103

brukspolitisk översyn inför ett medlemsskap i EU under år 1995. Mot denna bakgrund ansåg verket att det skulle vara ytterst olyckligt om jordbruksfrågan under år 1994 skulle hanteras ett sätt inte låg som i linje med nödvändiga jordbrukspolitiska överväganden. En arbetsgrupp tillkallades med uppgift att utreda vilka speciella konkurrensrättsliga regler som krävdes för att enskilda jordbrukare och andra råvaruproducenters samverkan i föreningar primärföreningar inom lantbrukets område inte onödigtvis skulle komma i konflikt med konkurrenslagen. Arbetsgruppen överlämnade den 31 januari 1994 departementspromemorian Särskilda konkurrensregler för lantbruket Ds 1994:20. I konkurrenslagen infördes, efter att behovet särskilda regler för av jordbrukets primärföreningar konstaterats, således bestämmelserna i 18 a-c §§. 18 c § förklarar att förbudet i 6 § inte skall tillämpligt på viss vara verksamhet inom lantbrukets primärföreningar. Det är således inte fråga om ett undantag utan om en inskränkning i räckvidden 6 De särav skilda bestämmelserna i 18 får betydelse endast i de fall då 6 § a-c är tillämplig i sin lydelse. För att 6 § skall tillämplig krävs vara att avtalet i fråga förvanskar konkurrensen på märkbart sätt.

18 a § Med primär lantbruksförening i denna lag avses en ekonomisk förening vars medlemmar är enskilda lantbrukare eller andra företag som bedriver jordbruk, trädgårdsverksamhet eller skogsbruk. Om sammanslutningar sådana företag är medlemav mar i föreningen, anses den dock primär lantbruksförening vara endast under förutsättning att sammanslutningama bara utgörs av lokala sammanslutningar företag med verksamhet angivet av av slag.

All verksamhet inom lantbrukets primärföreningar faller inte utanför tillämpningen av 6 I 18 a § definieras vad med primärsom avses en förening, dvs. en ekonomisk förening medlemmar är lantbrukare vars eller andra företag bedriver jordbruk, trädgårdsverksamhet eller som skogsbruk. Medlem i primärförening kan lokal även vara en sammanslutning av sådana företag.

104 Kapitel 6

18 b § Med jordbruksprodukter avses i denna lag sådana varor i bilagan till lagen 1990:615 om avgifter på vissa som anges

jordbruksprodukter m.m.

Med trädgårdsprodukter avses sådana varor som anges i den i tulltaxelagen 1987:1068 intagna tulltaxan 6-8 kap. Med skogsprodukter sådana varor som anges i den i avses tulltaxelagen 1987:1068 intagna tulltaxan 44, 47 och 48 kap.

Vad med jordbruksprodukter, trädgårdsprodukter och skogs-

som avses produkter definieras i 18 b

18 § Förbudet i 6 § gäller inte för sådana avtal inom en primär c lantbruksförening eller dess dotterföretag samverkan som avser mellan föreningens medlemmar om produktion, insamling, förädling, försäljning eller därmed sammanhängande verksamhet såsom användandet av gemenanläggningar, lagring, beredning, distribution eller marksamma nadsföring i fråga jordbruksprodukter, trädgårdsprodukter om eller skogsprodukter, eller inköp eller tjänster för sådan verksamhet som av varor avses under Första stycket gäller dock inte avtal har till syfte eller ger som till resultat medlems fria rörlighet marknaden förhindras eller att en försvåras

a i fråga valet avnämare eller leverantör,

om av

b i fråga möjligheten att lämna föreningen, eller

om i avseende motsvarande betydelse, eller

c annat av

att försäljningspriser direkt eller indirekt fastställs varor

produceras hos medlemmarna när som

a försäljningen sker direkt mellan medlem och tredje man,

eller

b föreningen svarar för försäljningen och konkurrensen på

marknaden hindras, begränsas eller snedvrids i väsentlig omfattning.

Det är endast de samverkansfonner har ett direkt samband med de som speciella förutsättningar gäller för lantbruksföretag som faller som

SOU1995:1 17 Kapitel 6 105

utanför förbudsområdet i 6 Dessa samverkansformer definieras i 18 c § första stycket. I 18 c § andra stycket anges två huvudtyper av avtal etc. inte som undantas från förbudet i 6 § KL. Det är fråga dels avtal om som begränsar föreningsmedlemmarnas fria rörlighet marknaden, dels

avtal som innebär att medlemmarna gemensamt fastställer försäljnings-

priser de varor som produceras hos medlemmarna. Alla former avtal hindrar medlemmens fria rörlighet kan av som omfattas av 6 I I8 c § andra stycket första punkten nämns dock särskilt avtal som hindrar eller försvårar för en medlem att lämna föreningen eller att välja avnämare eller leverantörer. Inte varje begränsning av medlemmens rörlighet marknaden är förbjuden till följd beav stämmelsen. Bestämmelsen innebär inte något annat än att 6 § är tillämplig på det avtal inskränker medlemmens rörlighet i etc. som angivna avseenden. För att avtalet skall vara förbjudet krävs enligt 6 § att avtalet har till syfte eller till resultat att konkurrensen på den ger svenska marknaden förvanskas ett märkbart sätt. I 18 c § andra stycket andra punkten behandlas frågor fastom ställande av försäljningspriser. Inskränkningen i 6 § räckvidd gäller inte

avtal som innebär att försäljningspriser direkt eller indirekt fastställs på

varor som produceras hos medlemmarna. Av punkten a följer att 6 §

KL är tillämplig enligt dess lydelse sådana avtal inom en primär lantbruksförening som avser fastställande av försäljningspriser på varor som produceras hos medlemmarna när försäljning sker direkt från medlemmen till tredje man.

Av punkt b framgår att 6 § är tillämplig även då föreningen svarar

för försäljningen. En väsentlig skillnad är emellertid det tilläggskrav för tillämpning av 6 § som uppställs genom angivandet att konkurrensen av

skall hindras, begränsas eller snedvridas i väsentlig omfattning. Detta

stadgande ersätter märkbarhetskriteriet i 6 § och innebär att konkurrensen måste påverkas i högre grad än på ett märkbart sätt för att avtalet skall kunna falla under förbudet. Konkurrensen kan i allmänhet inte anses bli förvanskad i väsentlig omfattning genom här avsedd prissamverkan om föreningens marknadsandel på den relevanta marknaden är högst 25 %. Om samverkan tar sikte på att balansera köparmakten hos stora köpare med stark eller dominerande ställning torde föreningarna kunna ha större marknadsandel än 25 % utan att konkurrensen förvanskas i väsentlig omfattning om prissamverkan medverkar till att uppnå marknadsbalans. Inskränkningen i räckvidden av 6 § omfattar endast verksamhet som bedrivs i associationsformen ekonomisk förening. I prop.199394:210 Särskilda konkurrensregler för jordbruket, anges inte uttryckligen

106 Kapitel 6 SOU1995:l17

motiven för denna begränsning till en viss associationsform. Från rena

effektivitetssynpunkter förefaller begränsningen opåkallad. Det finns inte

någon teori eller empirisk kunskap som ger stöd för hypotesen att associationsforrnen ekonomisk förening skulle vara mera resp. mindre effektiv än andra associationsfonner. De skäl som anges i propositionen är uteslutande hänförliga till de behov och särdrag gör sig gällande i jord- och skogsbruket. Att som bestämmelserna i 18 kom att omfatta endast verksamheter i a-c ekonomiska föreningar får antas ha sin grund i att de företag, vars verksamhet lagstiftaren uttryckligen ville skydda bedrevs och bedrivs i den ekonomiska föreningens form. Ett ytterligare skäl till att frågan inte korn att beröras i någon större utsträckning kan ha varit att det vid tidpunkten

inte på något lämpligt lagtekniskt sätt gick att utforma en bestämmelse

neutral till associationsforrnen, men som samtidigt tillgodosåg som var kravet att endast vissa samverkansfonner omfattades. Oavsett något eller båda skälen hade någon inverkan på den om nuvarande utformningen bestämmelserna i 18 a-c har utredningen av inte funnit något skäl till varför inskränkningen i räckvidden av 6 § inte skall gälla för samarbete mellan lantbruksföretag oavsett vilken associationsforrn dessa väljer att verka De nuvarande bestämmelserna speglar samarbetet inom lantbrukssektorn det ut för närvarande. Det kan därför sägas att det i dag som ser knappast föreligger behov ett legalundantag för andra associationsav former eftersom jordbrukets primärföreningar bedriver sin verksamhet just i formen ekonomisk förening. Enligt utredningen bör emelav en

lertid lagstiftningen även lämna utrymme för strukturförändringar inom jordbruksnäringen avseende associationsformen. Det kan därför finnas

anledning att närmare undersöka i vilken utsträckning som även andra associationsformer än ekonomiska föreningar borde kunna dra fördel av bestämmelserna i 18 c § KL.

Missbruk av dominerande ställning

Det andra principiella förbudet framgår av 19 § och innebär att missbruk från ett eller flera företags sida av en dominerande ställning den svenska marknaden är förbjudet. I paragrafen ges exempel på förfaran-

den kan innebära missbruk av en dominerande ställning. som

Kapitel 6 107

19 § Missbruk från ett eller flera företags sida av en dominerande ställning på den svenska marknaden är förbjudet. Sådant missbruk kan särskilt bestå i att direkt eller indirekt påtvinga någon oskäliga inköps- eller försäljningspriser eller andra oskäliga affärsvillkor, begränsa produktion, marknader eller teknisk utveckling till nackdel för konsumenterna, tillämpa olika villkor för likvärdiga transaktioner, varigenom vissa handelspartners får en konkurrensnackdel, eller ställa som villkor för att ingå ett avtal att den andra parten åtar sig ytterligare förpliktelser som varken till sin natur eller enligt handelsbruk har något samband med föremålet för avtalet.

Konkurrensverket får förklara att ett avtal eller förfarande inte omfattas av något av förbuden i lagen icke-ingripandebesked. Konkurrensverket får ålägga ett företag att upphöra med överträdelser av förbuden. Om verket i ett visst fall beslutar att inte meddela ett sådant åläggande, får Stockholms tingsrätt göra det på talan av ett

företag som berörs av överträdelsen. På talan av verket får Stockholms

tingsrätt besluta att ett företag skall betala särskild avgift konkuren rensskadeavgift. Lagen innehåller även bestämmelser om prövning av företagsförvärv.

6.2 Gränsdragningen mellan svensk rätt och

EG-rätt

Detta avsnitt bygger ett rättsutlåtande avgivet av docent Nils Wahl den 24 mars 1995 rättsutlåtande rörande EG-rättens inverkan den -

svenska konkurrenslagens tillämplighet inom jordbruksområdet.

6.2.1 Nationella och

gemensamma konkurrensregler

Romfördragets konkurrensregler är direkt tillämpliga på konkurrensbegränsningar med effekt på samhandeln mellan medlemsstaterna. Effekter

på samhandeln uppstår typiskt då konkurrensbegränsningen avser handel

mellan medlemsstaterna. För att samhandelskriteriet skall uppfyllt vara räcker det dock med att samhandeln påverkas indirekt eller potentiellt. Detta innebär att även avtal mellan enbart svenska företag som rör verk-

108 Kapitel 6

samheten inom Sverige kan påverka samhandeln. Svenska avtal kan

exempelvis påverka importmöjlighetema eller möjligheterna för företag

från övriga medlemsländer att komma på den svenska marknaden. Enligt praxis är emellertid Romfördragets konkurrensregler tillämpliga endast då konkurrensen ocheller samhandeln påverkas ett märkbart sätt. Kommissionen har i ett tillkännagivande angett att förbudet i artikel 85 normalt inte omfattar avtal mellan företag med en sammanlagd omsättning högst 300 miljoner och en marknadsandel på om ecu högst 5 % på en väsentlig del av EU-marknaden. Den svenska konkurrenslagen är tillämplig konkurrensbegränsningar med verkningar på den svenska marknaden. Detta innebär att den svenska lagen kan tillämpas såväl konkurrensbegränsningar där samhandeln påverkas när samhandeln inte påverkas. Den svenska lagen som kan även tillämpas på förfaranden som påverkar handeln med länder utanför EUEES, samt i princip konkurrensbegränsande förfaranden enbart företag utanför Sverige konkurrensbegränsningama ger av om effekter på den svenska marknaden. Den svenska konkurrenslagen tillämpas parallellt med EG:s konkurrensregler och i den utsträckning samhandeln berörs kan båda rättssom

systemen bli tillämpliga samtidigt. Det finns heller inte något principiellt

hinder mot att ett visst förfarande prövas såväl Europeiska kommisav sionen Konkurrensverket. När det gäller kontroll företagskoncensom av trationer är dock den svenska konkurrensrätten tillämplig endast på sådana förvärv som understiger EG-reglemas tröskelvärden. EG-rätten har högre dignitet än nationell rätt. I de fall en konkurrensbegränsning omfattas både EG-rätten och den svenska konkurrensav lagen har därför gemenskapsrätten företräde framför svensk konkurrensrätt. Principen EG-rättens företräde innebär att ett förfarande som är om förbjudet och inte medgetts undantag enligt EG:s regler inte kan tillåtas

nationellt. Vidare är nationell rätt i princip fullt ut tillämplig förfaran-

den inte omfattas förbuden i artiklarna 85 och 86 i EG-fördragsom av et. Vad gäller ett förfarande har getts undantag enligt EG-rätten, som om

antingen gruppundantagsförordning eller individuellt, är situa-

genom en tionen betydligt oklarare. Man kan dock utgå från att, så långt avser individuellt medgivna undantag, det endast i undantagsfall är möjligt att

upprätthålla förbudet mot konkurrensbegränsande avtal i den svenska

konkurrenslagen. Den svenska konkurrenslagen bygger på EG:s konkurrensregler. Avsikten är att så långt möjligt uppnå materiell rättslikhet med Romfördragets konkurrensregler. Enligt propositionen prop. 199293:56 21 till konkurrenslagen kan mycken ledning vid tillämpningen av s.

SOU1995:1 17 Kapitel 6 109

konkurrenslagen hämtas från EG-rätten. Detta skrivs dock med vissa förbehåll enligt nedan: Man måste dock beakta vissa speciella drag i EG-rätten som oftast inte spelar en så framträdande roll i nationella rättsordningar. Det är att EGzs konkurrensregler utgör en del i ett gemenskapssystem syftar som till att eliminera handelshinder och skapa en enhetlig gemensam marknad där fri konkurrens skall råda. EG-domstolens avgöranden är influerade av de grundläggande principerna och de övergripande målen för Gemenskapen. Man måste även beakta att tillämpningen av en ny svensk konkurrenslag i vissa fall kan behövas anpassas efter de särskilda förhållanden som gäller i Sverige. Sverige är avlägset beläget från de centrala delarna av Europa och relativt glesbefolkat och förutsättningarna för att driva näringsverksamhet är inte parallella med vad som gäller inom EG. Vad som sagts ovan innebär att EG-rätten har betydelse för tillämpningen av den svenska konkurrenslagen också vid förfaranden som inte omfattas av förhuden i artiklarna 85 och 86 i EG-fördraget. Det innebär också att bedömningama enligt svensk konkurrensrätt materiellt sett kan bli annorlunda, även i de fall EG-rätten är tillämplig. I vilken utsträckning svensk rätt tillåts avvika från EG-rätten i de fallen får avgöras med hänsyn till principen om EG-rättens företräde.

6.2.2 CAP:s marknadsreglering och den svenska konkurrenslagen

Den gemensamma jordbrukspolitiken CAP har företräde framför de gemensamma konkurrensreglema. CAP införlivas olika produktområden genom rådsförordningar som reglerar bildandet av gemensamma marknadsordningar. Dessa utgör mer eller mindre detaljerade jordbruksregleringar. De nationella konkurrensreglema är, som ovan beskrivits, underställda både de gemensamma konkurrensreglema och den gemensamma jordbrukspolitiken. Avtal som direkt följer av och inte går längre än vad som inryms i en marknadsordning faller utanför tillämpningen av Romfördragets konkurrensregler även om avtalet snedvrider konkurrensen. Marknadsordningarna är utformade för att se till att de jordbrukspolitiska målen i Romfördraget uppfylls. Detta innebär att avtal som går längre än marknadsordningarna mycket sällan kan medges undantag samtidigt som samarbete mellan företag som bedöms vara nödvändigt för att möjliggöra att målen uppfylls inte angrips med konkurrensreglema.

110 Kapitel 6

EG:s marknadsordningar

EG:s marknadsordningar innehåller som tidigare nämnts en rad konkur-

rensbegränsande regler. Huvudsaken för denna utredning är dock de konkurrensbegränsningar som kommer av företags frivilliga samverkan.

Särskilt intressanta är därför de regler i marknadsordningama som rör

producentorganisationer.

Producentorganisationer anförtros uttryckligen uppgifter endast i marknadsordningama för frukt och grönsaker rådsförordning 103 572 och fisk rådsförordning 375992. På ett mer generellt plan ges producentorganisationema en särskild ställning i rådsförordning 136078 angående producentgrupper.

En producentorganisation utgörs av en sammanslutning av produ-

center ocheller deras organisationerz som har till uppgift att företräda

medlemmarnas intressen samt bidra till uppfyllandet av målsättningarna i artikel 39. För att kunna uppfylla målsättningarna i artikel 39 har

producentorganisationema getts befogenheter att fastställa villkor för

produktion, försäljning m.m. Producentorganisationema kan kräva att en medlems hela produktion säljs genom organisationen samt dra tillbaka varor från marknaden vid prisfall. Organisationen får föreskriva att utträde ur organisationen skall föregås av en tolv månaders uppsägningstid Organisationen kan, avseende leveranser och tillbakadragande av varor, binda inte bara organisationens medlemmar utan även producenter

inte är medlemmar Förutsättning för detta är att organisationen

som

kan anses vara representativ för producentema i ett visst område. I vissa andra marknadsordningar är möjligheterna till privata konkurrensbegränsningar, i syfte att uppfylla målen i artikel 39, mindre expli-

cita. Marknadsordningen för mjölk, rådsförordning 80468, är t.ex. kom-

pletterad med rådsförordning 1421785, vari det vissa möjligheter för

ges privata organisationer att reglera marknaden, avseende inköp m.m. Regleringen innebär att medlemsstaterna, efter tillstånd från rådet, ges möjlighet att bevilja en exklusiv rätt för privata organisationer att hand-

ha all upphandling av mjölk i ett visst område. Producentema har

således inte rätt att sälja till någon annan om en sådan rättighet har

2 Om nationell rätt tillåter det kan även vissa utomstående intressenter tillåtas medverka i producentorganisationema. 3 Se artikel 6 Rfo 136078, artikel 13 ff Rfo 103572, samt artikel 4 ff Rfo 375992. 4 Artikel 15 b Rfo 103572 tillagd Rfo 328483 [1983] EGT L genom 3251 samt artikel 5 Rfo 375992. 5 [1968] EGT L 14813 [1978] EGT L 17112. resp.

SOUl995:l17 Kapitel 6 lll

getts. Organisationen har dock i sådant fall även en skyldighet att köpa all mjölk som erbjuds den. Organisationen kan också tillstånd att ges tillämpa samma priser för all uppköpt mjölk oavsett vad mjölken skall användas till. Förutsättning för att tillstånd skall få ges är att organisationen representerar minst 80 % av producentema och 50 % av produktionen inom området. I marknadsordningen for socker, rådsförordning 178581 komplet-

terad med rådsförordning 20668,° möjligheter till s.k. branschvisa

ges överenskommelser, dvs. en form av kollektivavtal. Sådana bransch-

överenskommelser kan avvika från de avtalsvillkor i huvudsak rörande

priser och kvoter som stipuleras i marknadsordningen. Sådana överens-

kommelser skall ingås mellan en sockertillverkare eller dennes organisation samt en producentorganisation. Båda organisationerna skall vara erkända av medlemsstaten. Utformningen av dessa branschöverenskommelser har belysts i kommissionens avgörande i målet Sugarbeat. I vissa andra marknadsordningar är det privaträttsliga agerandet mer

nedtonat genom att endast branschföreningamas uppgifter nämns. Detta gäller t.ex. i rådsförordning 2759757 griskött, rådsforordning 80568‘

nötkött och rådsförordning 277175° ägg. Branschföreningama ges i dessa marknadsordningar inte några konkreta befogenheter för själva administrationen av marknadsordningen, utan i stället förutsätts endast deras existens, varvid särskilda åtgärder kan vidtas av rådet for att uppmuntra till agerande. Producentorganisationer spelar, explicit eller implicit, en stor roll i flertalet marknadsordningar. I den mån organisationer uttryckligen tilldelas arbetsuppgifter omfattas begränsningarna som sådana av marknadsordningama, medan de annars måste prövas mot undantagen i artikel 2 i rådsförordning 2662. Medlemsländema ges en relativt stor frihet att reglera hur marknadsordningama skall administreras i resp. land. I Sverige har man valt att administrera marknadsordningama genom offentliga myndigheter vilket gör att erkända producentorganisationer i dagsläget endast förekommer fiskets område.

6 [1981] EGT L 1774 [1968] EGT L 471. resp. 7 [1975] EGT L 2821. 3 [1968] EGT L 14824. 9 [1975] EGT L 28249.

112 Kapitel 6

Möjliga konflikter och féretrddesfidgan

Förordning 2662 är inte en konkurrensrättslig reglering utan en jordbrukspolitisk reglering som påverkar tillämpningen av konkurrensrätten. Detta framgår av att endast artiklarna 42 och 43 i Romfördraget anges som legal grund för förordningen i dess ingress. Eventuella skillnader mellan EG-rättens tillämpning och den svenska rätten blir därmed en konflikt mellan EG:s jordbruksreglering och de svenska konkurrensreglerna. Frågan blir därmed i vilken utsträckning som nationella svenska konkurrensregler kan föreskriva andra villkor än vad som gäller enligt rådsförordning 2662. Förhållandet mellan EG:sjordbruksregler och nationella konkurrensregler präglas EG-rättens exklusivitet. Vid konflikt äger EG:s jordav bruksreglering företräde. Detta företräde är dock inte alltid självklart. I

det följande behandlas fyra olika situationer där konflikt kan uppstå

mellan rättssystemen.

Ett förfarande omfattas av en marknadsordning men strider mot svensk konkurrensrätt.

Ett förfarande omfattas av rådsförordning 2662 trots att det omfattas av en marknadsordning dvs. det bedöms vara nödvändigt för att uppfylla målen i artikel 39 samtidigt som det strider mot svensk konkurrensrätt.

Ett förfarande omfattas vare sig av râdsförordning 2662 eller av en marknadsordning men det har medgivits undantag enligt artikel 85.3 samtidigt som det strider mot svensk konkurrensrätt.

Ett förfarande omfattas varken av en marknadsordning, av förordning 2662 eller artikel 85.3 men det strider mot svensk konkurrensrätt.

I det första fallet är det uppenbart att EG-rätten har företräde medan det i det andra och tredje fallet är mera osäkert även grundprincipen är om att EG-rätten har företräde. I det fjärde fallet är det klart att någon konflikt inte kan föreligga och att den svenska konkurrenslagen kan tillämpas obehindrat. Med hänsyn till att endast två situationer i egentlig

° Det bortses i detta sammanhang från den allmänna disskussionen i mer vilken utsträckning EG-rätten faktiskt har företräde framför all nationell rätt. l Om andra meningen i artikel 2.1 Rfo 2662 utgör ett separat undantag, är frågeställningarna i l och 2 identiska.

Kapitel 6 113

mening är kontroversiella, med avseende vilken rättsordning som skall äga företräde, behandlas dessa något mer utförligt. När det gäller ett förfarande som omfattas av 2662 trots att det inte omfattas marknadsordning dvs. att det bedöms vara nödvändigt av en för att uppfylla målen i artikel 39 samtidigt som det strider mot svensk konkurrensrätt är företrädesfrågan mer svårbedömd. Innebörden förordning 2662 är att EG:s konkurrensregler inte är av tillämpliga varför det inte kan föreligga någon konflikt mellan den nationella konkurrensrätten och EG:s konkurrensrätt. Det finns inte heller något stöd i förordning 2662 för att den utgör ett skydd mot tillämpningen nationell konkurrensrätt. Den kvarstående frågan blir av därmed det faktum att en viss privat konkurrensbegränsning bedömts om nödvändig för att uppfylla målen i artikel 39 samtidigt innebär att vara det privata agerandet blir en del av EG:s jordbrukspolitik. Om så be-

finns vara fallet uppstår en konflikt och EG:s jordbrukspolitik har före-

träde. Om det privata agerandet däremot inte bedöms vara en del av jordbrukspolitiken uppstår därför teoretiskt sett ingen konflikt. Det är dock rimligt att utgå ifrån att något som är nödvändigt för att uppnå målsättningarna i artikel 39 också har betydelse för den gemenjordbrukspolitiken och att det därmed har betydelse för uppnåsamma endet fördragets målsättningar. Detta innebär i sin tur en förpliktelse av

för medlemsstaterna att inte vidta några åtgärder som kan äventyra uppnåendet målsättningarna. Utifrån ett sådant resonemang skulle det

av inte möjligt att tillämpa ett svenskt förbud ett förfarande som vara bedöms nödvändigt för att uppfylla målsättningarna med artikel 39. vara Vad gäller ett förfarande som inte omfattas av förordning 2662 men har medgivits undantag enligt artikel 85.3 och som samtidigt strider som mot svensk konkurrensrätt är frågan i vilken utsträckning som nationell rätt kan avvika från undantaget. Den förhärskande meningen i litteraturen är att så inte är fallet rent generellt att det finns situationer då men nationell rätt möjligen kan föreskriva strängare villkor. Det finns visst begränsat utrymme för en flexibel inställning, där nationell rätt under vissa omständigheter kan tillåtas föreskriva strängare villkor. Det går dock inte att generellt säga huruvida det går att använda de svenska reglerna på ett strängare sätt utan det krävs analys i det enskilda en fallet dels undantaget sådant, dels av de svenska reglerna och av som vad syftet med dessa är.

‘Z Se Wahl, N., Konkurrensförhållanden, Stockholm 1994, s. 279 ff. Saken är för närvarande föremål för EG-domstolens prövning i mål C-26693 Bundeskartellamt v Volkswagen, äea.

114 Kapitel 6 SOU1995:l17

Av uttalanden i förarbetena till konkurrenslagen framgår att ledning för den svenska konkurrenslagens tillämpning bör kunna hämtas från

EG-domstolens praxis och även från andra länder tillämpar försom

budsprincipen prop. 199293:56 s. 21. Naturligtvis måste man beakta

EG-rättens syfte att eliminera handelshinder mellan medlemsstaterna och skapa en enhetlig gemensam marknad med fri konkurrens samtidigt som

tillämpningen av den svenska konkurrenslagstiftningen måste

anpassas till landets särskilda förhållanden.

Konflikter mellan förordning 2662 och den svenska konkurrenslagen

Eventuella konflikter mellan den svenska konkurrenslagen och EG:s

konkurrensregler, marknadsordningama och förordning 2662 följer

av

förbudet i 6 § KL. Genom legalundantaget i 18 § har räckvidden

c av 6 § minskats och därmed har konfliktmöjlighetema reducerats. Nedan beskrivs de möjliga konflikter som kan föreligga. Huruvida det verkli-

gen föreligger en konflikt kan dock endast fastslås efter en prövning i

det konkreta fallet. De svenska reglerna undantar endast samverkan inom primären

förening, dvs. en ekonomisk förening medlemmar är lantbrukare

vars

eller andra företag som bedriver jordbruk, trädgårdsverksamhet eller skogsbruk. Medlem i primärförening kan lokal

även vara en sammanslutning av sådana företag. Jämfört med EG-rätten är detta en betydligt

mer begränsad bestämning av vilka tillåts samverka. I förordning

som 2662 artikel 2.1 andra meningen sägs att bestämmelsen undantag om

i synnerhet gäller för avtal etc. mellan jordbrukare, jordbrukarorganisa-

tioner eller sammanslutningar sådana organisationer tillhör av som samma medlemsstat. Detta undantag är alltså inte begränsat till ekonomiska

föreningar. I flera marknadsordningar uttryckligen rätt till samverkan

ges i ytterligare led. För det fall att konflikt uppstår är det primärt fråga om en konflikt mellan Sveriges konkurrensregler och EG:s jordbruksregler, varvid de senare har företräde. Inte heller definitionen av vilka produkter som ingår i legalresp. undantag är identisk, vilket eventuellt kan leda till konflikt. Som exempel kan nämnas att det svenska undantaget till skillnad från EG:s undantag omfattar skogsprodukter men inte fiske.

Andra möjliga konflikter kan uppstå med anledning vilka former

av av samverkan som är undantagna från förbudsområdet. I 18 § andra c

stycket att någon friskrivning från tillämpligheten 6 § inte

anges av ges då en medlems fria rörlighet förhindras eller försvåras avseende avnämare eller leverantör, avseende möjligheten att lämna organisatio-

SOUl995:117 Kapitel 6 115

eller i något annat avseende samma betydelse. I flera marknadsnen, av ordningar möjlighet att föreskriva dylika begränsningar vilket kan ges upphov till konflikt. I EG-rätten ställs krav att medlemmarna ge generellt inte binds alltför hårt till viss producentorganisation. Det är en dock möjligt att begränsningar avseende medlems fria rörlighet inte en konkurrensbegränsande enligt artikel 85.1 i EG-fördraget, ens anses varvid tillämpning förordning 2662 aldrig kan aktualiseras. Om en av så är fallet blir det över huvud taget inte fråga konflikt med EGom en rätten varför naturligtvis nationell rätt kan tillämpas obehindrat. Denna

tanke visst stöd det tidigare nämnda fallet Gottrup-Klim.

ges av

I Gottrup-Klim behandlades olika begränsningar i föreningars fria

rörlighet. Fallet rörde dansk inköpsförening i vars stadgar meden lemmar förbjöds att tillhöra inköpsförening. Däremot var det en annan inte förbjudet eller tillsammans med andra göra ett enskilt att ensam inköp detta skedde annat sätt än ett organiserat konom genom sortium. Om medlem trots förbudet var medlem i en annan inköpsen förening kunde han uteslutas varvid han under tioårsperiod erhöll en återbetalning insatt kapital och sin del eventuellt överskott. Han av av fick däremot inte någon andel av föreningens odeklarerade netto-

förmögenhet, dvs. substansvärdet. Villkoren vid uteslutning var likadana

vid frivilligt utträde föreningen. Medlemskapsperioden var som ur begränsad till fem år. Det är uppenbart att ovanstående stadgar begränsade medlemmarnas fria rörlighet på marknaden. EG-domstolen fann dock, efter analys av de ekonomiska villkoren marknaden, att restriktionema inte var mer omfattande än nödvändigt för att föreningen skulle kunna fungera på avsett sätt. Inte heller fann domstolen att villkoren vid utträde eller den femåriga medlemskapstiden omfattades artikel 85. I detta sammanav hang anmärktes särskilt att de företag faktiskt uteslutits ur föresom ningen lyckats få marknadsställning jämförbar med föreningen egen ens.

Fallet Gottrup-Klim visst stöd för att vissa av de begränsningar

ger inte undantas med stöd 18 inte ens anses vara konkursom av c rensbegränsande enligt EG-rätten. Detta kan dock inte avgöras abstrakt utan förhållandena på marknad måste analyseras i varje konkret resp.

fall. Den i Gottrup-Klim påtagligt konkurrensbegränsningen,

- svaga —kanske inte heller skulle anses förbjuden enligt 6

3 Mål C-25992 Gottrup-Klim [1994] ECR I-äer, dom 1512 1994.

4 Mål C-25092, grunderna 34-43.

116 Kapitel 6 SOU1995:1 17

I fråga om tillåtligheten av prissamverkan skiljer sig de svenska reglerna från EG-reglerna. Enligt 18 § andra stycket gäller legalc

undantaget inte om försäljningspriser faställs direkt eller indirekt på

varor som produceras hos medlemmarna, när försäljningen sker direkt mellan medlemmen och tredje eller då föreningen för man svarar

försäljningen och konkurrensen begränsas etc. i väsentlig omfattning.

Kravet på att konkurrensen skall begränsas i väsentlig omfattning innebär uppenbarligen ett högre krav än endast märkbar påverkan enligt en 6 Enligt prop. 199394:210 s. 49 bör tumregel gälla att som samverkan är tillåten om de samverkande företagen har sammanlagd en marknadsandel om högst 25 %. De svenska reglerna förefaller vara mera långtgående både i förhållande till den samverkan avseende priser som

anges i artikel 2 i andra meningen, rådsförordning 2662 och den

sam-

verkan som omnämns i vissa marknadsordningar. I de marknadsordningar som förutsätter involvering producentorganisationer saknas

av

inskränkningar avseende prissamverkan rör levereras till

som varor som

föreningen så länge det endast är fråga ett genomsnittligt pris för

om alla medlemmar. Om konflikt uppstår är det konflikt mellan EG:s en

jordbruksregler och nationella konkurrensregler varvid de nationella

konkurrensreglema skall företräde. ge

Huruvida det föreligger konflikt mellan svensk rätt och EG-rätt

en i det enskilda fallet måste avgöras efter individuell prövning varje en av särskilt fall. Det bör även noteras att ett visst samarbete inte om som

faller under det svenska legalundantaget erhåller individuellt undantag enligt de svenska reglerna så föreligger det inte längre någon konflikt. I det fall det inte föreligger konflikt mellan EG-rätten och svensk

en rätt kan svensk rätt i princip tillämpas obehindrat, så länge inte man kommer i konflikt med lojalitetsbestämmelsen i artikel 5 i Romfördraget. Av artikel 5 framgår bl.a. att medlemsstaterna skall avstå från åtgärder som kan äventyra förverkligandet fördragets mål. Man bör av

också beakta uttalandet i förarbetena till konkurrenslagen, enligt vilka

ledning bör kunna hämtas från EG-domstolens praxis, även från men

andra länder som tillämpar förbudsprincipen prop. 199293:56 21.

s. Naturligtvis måste man dock beakta, vilket framgår nämnda förav arbeten s.21, EG-rättens syfte att eliminera handelshinder mellan medlemsstaterna och att skapa en enhetlig marknad med fri gemensam

konkurrens samtidigt som tillämpningen den svenska konkurrens-

av

lagstiftningen måste anpassas till landets särskilda förhållanden.

5 Se även Bellamy Child Rose, ed. 14-006, samt v., a.a. Ottervanger, T.R., a.a. s. 220.

SOU1995:1l7 117

7 Branschstruktur och konkurrens-

lagstiftning inom jordbrukssektorn i

Danmark

7.1 Allmänt

Det danska jordbruket är ryggraden i den danska ekonomin och är en

stor exportsektor. Kooperationens marknadsandelar är betydande och

koncentrationen är i flera branscher hög med ett fåtal stora företag. Nedanstående tabell visar kooperativa marknadsandelar i olika branscher år 1994.

Avser år 1993. Källa: Danske andelsselskabers årsberetning 1994.

118 Kapitel 7 SOUl995:l17

7.2 Branschstrukturer

7.2.1 Mejerisektorn

Företag och struktur

Det fanns år 1993 i Danmark 59 mejerier 23 kooperativa och 36 varav

privata. Omkring 95 % mjölkinvägningen sker i kooperativa företag.

av MD Foods 66 % samt Klöver Maelk 15 % tillsammans för 81 svarar

%. Det största investorägda mejeriet for 3 % invägningen.

svarar av Merparten av småmejerierna är osttillverkare. De små mejeriema utsätts för en hård prispress de stora företagen och det pågår strukav en turomvandling på marknaden. Denna omvandling leder till att antalet

företag marknaden minskar och att de återstående företagen blir

större.

I Danmark finns branschorganisation för privata och

en gemensam kooperativa mejerier, Danske Mejeriers F zellesorganisation. Så gott som

all mjölk förädlas i företag är medlemmar i denna branschorganisa-

som

tion. Medlemmarna har rösträtt i proportion till sin mjölkinvägning.

Danske Mejeriers Faellesorganisation administrerar de danska mjölkkvotema.

Samverkansformer

Det finns inte någon federativ organisation i den danska mejerisektom men genom Danske Mejeriers Faallesorganisation inköps gemensamt insatsvaror och export sker gemensamt Andelssmör och Danmaelk. genom MD Foods och Klöver Maelk samarbetar med Konkurrencerådets godkännande, avsnitt 7.3.4. De samarbetar produktion för hemse om mamarknaden i Mejeriernes Produktionsselskab och mjölkdisponeom

ringen i Mejeriernes Meelkedisponeringsselskab. De samarbetar också i fråga om smör- och ostexport. De kooperativa företagen har mycket stark position på marknaden

en

for förädlade mejerivaror, vilket framgår nedanstående tabell.

av

Kooperativ andel av dansk produktion i procent år 1993.

Källa: DMF år 1994

SOU1995:1 17 Kapitel 7 119

Import och export

Den danska exporten är betydande. Konsumtionsmjölk exporteras dock

i mycket liten utsträckning grund av höga transportkostnader och begränsad hållbarhet. Danmark har relativt höga produktionskostnader

i förhållande till konkurrentländerna. Danmark konkurrerar världsmarknaden framför allt med produkter hög kvalitet och med hög av

förädlingsgrad. Även de små specialiserade ysteriema exporterar,

men detta sker genom handelshus.

Ex irlinilld k +im am im irli r till r ukti n i år 9 a

Källa: DMF år 1994.

Huvuddelen smörexporten, två tredjedelar, och knappt 40 % av 0stav exporten sker till länder inom EU.

Kunder och handel

En stor del mejeriprodukterna säljs genom detaljhandelskedjoma.

av

Den danska detaljhandeln är koncentrerad till ett antal stora kedjor. De två största kedjorna hade år 1993 tillsammans 54 % av detaljhandels-

marknaden. De mindre kedjorna samarbetar i grupper av kedjor, vilket ökar deras marknadsmakt. Denna koncentration möts, tidigare besom

skrivits, starkt koncentrerad mejeriindustri i hög grad till-

av en som

verkar för export. För dansk mejeriindustri är dock hemmamarknaden viktig eftersom den uppvisar den största lönsamheten.

De stora mejeriema är huvudleverantörer till kedjorna men då dessa inte vill alltför beroende leverantör kan även de små mejevara av en rierna intressanta leverantörer. De små mejeriema levererar ofta vara

lokalt och kan då få ut ett högre pris för sina specialiserade produkter.

Kedjorna ökar även sitt oberoende att använda private brands, genom dvs. varumärken legotillverkas av mejeriföretag. Private egna som

120 Kapitel 7

brands utgörs i huvudsak av import då MD Foods och Klöver Mzelk inte producerar för private brands. De danska mejeriema försöker öka sin konkurrenskraft att genom skräddarsy produkter efter kedjornas önskemål och skapa ett mervärde

genom teknologi och distribution. Därigenom hoppas kunna skapa

man ett ökat beroende från kedjornas sida.

Inträdesbarriärer

Det kan vara svårt för utländska leverantörer att vinna tillträde till den danska marknaden eftersom mejeriprodukter i stor utsträckning direktdistribueras. Det är svårt för importörer och utländska konkurrenter att bygga upp en lönsam direktdistribution vid sidan de stora danska av mejeriforetagen. Viss import sker de danska mejeriernas distribugenom tionskanaler i form strategiskt samarbete med utländska företag. Den av danska handeln har inte någon fárskvarudistribution betydelse på av mejeriområdet. Den höga koncentrationen i mejeriledet kan även leda till svårigheter för bl.a. utländska konkurrenter att köpa dansk mjölkråvara.

Illjdlkproducenter

Uppsamlingen av mjölk sker inom mejeris upptagningsområde och resp. mejeriema konkurrerar inte råvara annat än vad gäller stora om nya leverantörer i gränsområden. De två stora kooperativen konkurrerar inte. Leveransplikt tillämpas liksom mottagningsplikt.

7.2.2 Köttsektom

Företag och struktur

Griskött är det viktigaste köttslaget i Danmark och motsvarar drygt 80 % av den totala danska köttproduktionen. Kooperativa företag hade år 1994 marknadsandelar på 97 % levererade grisar och 78 % av av levererade nöt. Den danska grisköttsindustrin har varit föremål för snabb strukturen rationalisering. Fyra kooperativa företag svarade år 1994 för 97 % av den danska produktionen svin och Danish Crown 49,l % samt av Vestjyske slagterier 31,9 % har tillsammans 81 % den danska av slakten.

Kapitel 7 121

Samverkansformer

Danske Slagterier är branschorganisation för slakterier och köttförädlingsföretag för griskött i Danmark. Danske Slagterier hade tidigare ett

stort antal privata och kooperativa medlemmar men i dag består dess medlemmar enbart av de fyra kooperativa företagen.

Det finns ett stort antal joint ventures på den danska marknaden för griskött. Dessa handhar inköp förnödenheter, slakt, gemensamma av

förädling och export. Tre av de fyra kooperativa slakteriema äger till-

ett federativt kooperativ, Ess-Food, som exporterar styckat sammans griskött. Ess-Food är vidare delägare i Tulip International, som är ett investorägt förädlingsföretag som främst är aktivt exportmarknaden. Den kooperativa ägarandelen i Tulip International är nästan 50 % och de kooperativa företagen överväger i styrelsen. Det har förts diskussioner att fusionera de kooperativa slakteriom företagen till ett enda företag det har hittills stannat vid planer och men förhandlingar. Den konkurrens förekommer mellan de kooperativa företagen som på den danska marknaden utgörs av konkurrens mellan Danish Crown och dess förädlingsforetag i samverkan med övrig kooperation å ena sidan och å andra sidan Vestjyske slagterier har egen förädlingssom industri. De investorägda företagen självständigt men de är agerar jämförelsevis i regel lokalt. små och agerar

Import och export

Danmark är stor nettoexportör svinkött. Uppskattningsvis 70 % en av den danska produktionen exporteras medan importen är liten. Av exav porten går 60 % till EU-länder och resterande 40 % till länder utanca för EU.

Export i relation till dansk produktion + import samt import i relation till dan k duktion i r cent år 1 92 r

Produkt Import Export Griskött 3,4 70

Källa: DS år 1993.

Den import griskött som förekommer utgörs i huvudsak av vissa av specialprodukter från Tyskland. Den danska kvaliteten är grunden för

122 Kapitel 7 SOU1995:l 17

exportfram gångarna varför de danska företagen inte vill importera råvara för produktion av förädlade exportprodukter. De danska företagen exporterar i huvudsak genom gemensamt ägda dotterbolag. Enligt företrädare för danska företag konkurrerar danska företag med varandra vid export. Enligt företrädare för tyska och nederländska konkurrenter delar danska företag vid export i regi egen upp

marknaden och undviker därigenom att konkurrera med sina dotterbolag.

Kunder och handel

Kunder på den inhemska marknaden är i huvudsak industri- och detaljhandelskedjor. Den stora exportandelen minskar beroendet av hemmamarknaden. Hemmamarknaden är dock mest lönsam varför de danska företagen konkurrerar med priset att leverera till kedjorna. Den utom ländska konkurrens som finns inskränker sig till tyska företag, som säljer relativt små volymer av vissa specialprodukter.

Inträdesbarriärer

De kooperativa företagens storlek och utvecklade samarbete torde i sig

utgöra en försvårande omständighet för nyetablerare och importörer.

Köttproducenter

Konkurrensen om lantbrukarnas leveranser grisar är begränsad av grund av att de kooperativa företagen har icke bindande överenskomen melse om att betala samma priser för samma kvaliteter i hela Danmark. Priset branschorganisationen Danske Slagterier och har hittills sätts av följts av slakterierna. Konkurrencerådet har under hösten 1995 inlett en prövning av denna överenskommelse. Den gemensamma prissättningen kan i kombination med leveransplikt medföra att konkurrensen om lantbrukarnas ur blir begränsad. I praktiken varierar dock efterlikviden

mellan de olika kooperativa företagen och det förekommer i viss

utsträckning att producenter går över till ett annat kooperativt företag.

Kapitel 7 123

7.2.3 Spannmålssektom

Företag och struktur

De kooperativa företagen svarade år 1994 för uppskattningsvis 69 % av spannmålsinsamlingen på den danska spannmålsmarknaden medan investorägda företag svarade för 31 %. Den kooperativa andelen förav säljningen av fodermedel var under samma är 52 % och av gödningsmedel 49 %. Det största företaget är Dansk Landbrugs Grovvareselskab A.m.b.A. DLG med 37 % av den danska spannmålsinsamlingen år 1994, följt av investorägda KFK 25 % och Landsforeningen den lokale andel 24 %. Det fjärde största företaget är Fyens Andels-foderstofforetning A.m.b.A. FAF med blygsamma 4 % av spannmålsinsamlingen. DLG och KFK blir genom fusioner och uppköp allt större på den danska marknaden.

Samverkansformer

DLG och FAF samverkar om import, gemensamma inköp, tillverkning av foder och gödningsmedel samt export av spannmål. De har även, enligt branschföreträdare, ett gentlemens agreement att inte konkurrera varandras geografiska marknader.

Import och export

Importen av spannmål till Danmark är normalt sett begränsad till några procent. Viss import av vete sker i början av säsongen från sydliga länder. Det förekommer även viss import av vete av hög kvalitet. Huvuddelen av den danska produktionen används som foder i svinuppfödningen 80 % av inhemsk konsumtion. Omkring en tredjedel av den danska produktionen exporteras. Exporten sker i huvudsak genom internationella handlare eftersom dessa har ett informationsövertag. Stordriftsfördelama i spannmålshandel är betydande. Danmark är en framgångsrik exportör av maltkom.

Spannmålsodlarna

Tre av de större kooperativen DLG, FAF och BAF har, enligt branschföreträdare, ett gentlemens agreement att inte konkurrera om inköpen av

124 Kapitel 7 SOU1995:l17

spannmål. De möter dock konkurrens från det näst största kooperativa företaget Landforeningen och från de investorägda företagen. De mindre företagen saknar importmöjligheter vilket gör dem beroende mer av inhemsk råvara. Leveransplikt eller mottagningsplikt förekommer inte när det gäller spannmål.

7.3 Konkurrenslagstiftningen i Danmark

Den danska konkurrenceloven är från år 1989 och trädde i kraft den 1 januari 1990 bekendtgörelse No 370 av den 7 juni 1989. Lagen, som ändrades senast år 1992, administreras av Konkurrencerådet. Rådets avgöranden kan överklagas till Konkurrencaenkenaevnet.

7.3.1 Materiella bestämmelser

Lagen bygger missbruksprincipen och att skapa transparens marknaden i fråga om konkurrensbegränsningar. Transparensprincipen har till syfte att åstadkomma den lättaste och billigaste tänkbara möjligheten för producenter, förhandlare och konsumenter att skaffa sig relevant information om priser, affärsvillkor och andra upplysningar om konkurrensförhållandena. Behovet av att ingripa mot konkurrensbegränsande åtgärder anses bli mindre större transparensen på marknaden är. Principen anses medföra att marknaden själv kommer att förhindra konkurrensbegränsande förhållanden Konkurrencelovsudvalget, Betänkande nr. 1297, Erhvervsministeriet 1995, s. 247 ff. Lagen innehåller inte några särskilda undantag för jordbruksektom.

Anmälningsskyldighet

Lagens 5 § innehåller en bestämmelse som är ett resultat av att man tillämpar transparensprincipen. Bestämmelsen innebär en skyldighet att till Konkurrencerådet anmäla avtal och åtgärder som medför eller kan komma att medföra dominerande inflytande på marknaden. Rådet har enligt 6 § möjlighet att bl.a. begära upplysningar, inkl. räkenskapsmaterial, utskrifter av böcker, andra handlingar i affärsverksamhet och uppgifter lagrade elektronisk väg. Om konkurrensen inte fungerar tillfredsställande, om det av andra skäl krävs för att konkurrensförhållandena skall kunna följas eller för att skapa transparens när det gäller prisförhållanden, kan rådet enligt 7 §

SOU1995:1 17 Kapitel 7 125

bl.a. kräva att ett företag, under en period till två år, lämnar närav upp mare upplysningar om priser, vinster, rabatter, bonus, affärsförhållanden samt finansiella och organisatoriska förbindelser m.m.

Ojfentlighet

Konkurrencerådet har rätt att offentliggöra, med vissa inskränkningar, den typ av uppgifter som rådet har rätt att kräva enligt bestämmeli 7 § och resultatet vidtagna undersökningar. Även avtal serna av m.m. som anmälts enligt 5 § blir offentliga. Bestämmelser om inskränkning av offentligheten kring anmälda avtal m.m. finns i lO Bestämmelserna om offentlighet i konkurrensärenden i Danmark omfattade ursprungligen flera uppgifter än vad som nu är fallet. En omfattande kritik av de ursprungliga bestämmelserna ledde emellertid till att de modifierades.

Åtgärder mot skadliga konkurrensbegränsningar

Om rådet finner att det föreligger en konkurrensbegränsning, som på en viss marknad medför eller kan komma att medföra skadeverkningar på konkurrensen och därmed effektiviteten i produktion och omsättning av

varor eller tjänster etc. eller begränsningar i näringsfriheten, kan det en-

ligt bestämmelserna i ll § försöka få skadeverkningama att upphöra genom förhandlingar. Om inte skadeverkningama kan bringas att upphöra vid förhandlingar enligt 11 § kan rådet enligt bestämmelserna i 12 § helt eller delvis förbjuda avtal, åtgärder, bestämmelser och affärsförhållanden. Om en sådan konkurrensbegränsning som anges i 11 § medför att priser eller vinster klart överstiger vad som skulle kunna nås en marknad med fungerande konkurrens kan rådet, om en sådan effekt inte kan nås på annat sätt, för en period upp till ett år besluta om tak för priser eller vinster eller att priser och vinster skall beräknas på visst sätt. 14 § innehåller konkurrencelovens enda uttryckliga förbud. Bestämmelsen innebär att det är förbjudet för företag att vid vidareförsäljning i efterföljande försäljningsled kräva att ett visst minsta pris sätts varan eller att ett visst påslag priset skall ske. Rådet har möjlighet att ge dispens, vilket skett för försäljning av tobaksvaror, böcker och för tidningar. Några dispenser inom jordbrukssektom har inte givits.

126 Kapitel 7 SOU1995:1 17

Straff m.m.

Bestämmelser om straff finns i 19 och 20 §§.

7.3.2 Förslag till konkurrenslag

ny

År 1993 tillsattes ett utskott Konkurrencelovsudvalget. Utskottet har i sitt betänkande Konkurrencelovgivningen i Danmark Betänkande 1297, Erhvervsministeriet 1995 lämnat ett förslag till ny konkurrenslag. Utskottet var inte enigt. Ett syfte med utskottets arbete har varit att undersöka om den danska konkurrenslagstiftningen behöver anpassas till EG:s konkurrensregler. Förslaget innebär en sådan anpassning och bygger på två principer, förbudsprincipen och kontrollprincipen. Förbudsprincipen kommer i uttryck i förslagets 6 som innehåller ett förbud för företag att ingå avtal som direkt eller indirekt har till syfte eller till effekt att begränsa konkurrensen. Bestämmelsen innehåller sedan uppräkning, till sitt innehåll är identisk med uppräkningen en som i artikel 85.1 i Romfördraget. Till skillnad mot bestämmelserna i artikel

85.1 är dock uppräkningen uttömmande.

Förbudet omfattar enligt förslagets 7 § inte avtal m.m. mellan företag, sammanlagda årsomsättning inte överstiger en miljard danska vars kronor, eller sammanlagda marknadsandel inte överstiger 10 %. vars Betänkandet redogör, s. 322, för en undersökning från år 1994 över omsättningen i 32 kooperativa företag. Av undersökningen framgår att av

dessa kooperativ hade två st en omsättning under 250 miljoner DKR,

st omsättning mellan 250 och 500 DKR, sex st en omsättning sex en på mellan 500 miljoner och miljard DKR och 18 st en omsättning på en miljard DKR. över en 8 § ger möjligheter att få individuella undantag. Bestämmelserna motsvarar till sitt innehåll i 8-11 i den svenska konkurrenslagen. I 9 § i förslaget finns bestämmelser om gruppundantag. Förslaget innehåller inte några uttryckliga särbestämmelser förjordbrukssektorn. 4 § innehåller däremot en bestämmelse, som innebär bl.a. att förbudsbestämmelsema i lagen inte omfattar avtal m.m. som har medgivits undantag enligt bestämmelserna i Romfördraget eller som uppfyller förutsättningarna för undantag i en förordning om undantag för vissa typer av avtal m.m. Bestämmelsen innebär bl.a. att avtal m.m. som faller under undantagen i förordning 2662 faller utanför tillämpningen den danska konkurrenslagen betänkandet 69 ff och s. 397. Frågan av s. hur omfattande undantagen i förordning 2662 är prövas för närom

SOUl995:1 17 Kapitel 7 127

varande av EG-domstolen. Det går därför inte att nu avgöra omfattningen av undantaget i den föreslagna konkurrenslagen. Den aktuella bestämmelsen innebär, i fråga om samarbete på jordbruksområdet, en direkt koppling till bestämmelserna i förordning 2662. Det innebär att ett samarbete som i och för sig uppfyller förutsättningarna för undantag i förordning 2662 men inte uppfyller samhandels- och märkbarhetskriterierna i artikel 85.1 i Romfördraget formellt sett inte omfattas av undantagsbestämmelsema i 4 Tanken är emellertid att samarbetet, om det faller under förbudsbestämmelsema i 6 i normala fall ändå inte skall förbjudas i Danmark. Om det inte faller under bagatellregeln i 7 § kommer förmodligen undantagsbestämmelserna i 8 tillämp- § att vara liga. 5 § innehåller en bestämmelse innebär att förbudsbestämmelsersom na inte omfattar avtal, åtgärder och samordnad praxis inom samma verksamhet eller koncern. Enligt betänkandet, 399, omfattar bestäms.

melsen även kooperativa företag. Så länge det är fråga om företagets interna förhållanden, dvs. förhållandet mellan det kooperativa företaget

som sådant och dess medlemmar samt förhållandet mellan medlemmarna

inbördes kommer dessa frågor att omfattas av undantaget. Åtgärderna

måste emellertid vara begränsade till vad som är nödvändigt för att

säkra en tillfredsställande drift av företaget, inbegripet dess förhand-

lingsstyrka. Kontrollprincipen kommer till uttryck i förslagets 10 Bestämmelsema i 10 § innebär att konkurrensbegränsande avtal, åtgärder inom företagssammanslutningar och samordnad praxis mellan företag i samma omsättningsled, som inte omfattas av förbudet i 6 skall anmälas till

Konkurrencerådet. Uppgifterna kommer inte att vara offentliga.

7.3.3 Samarbete inom

jordbrukssektom

Den vanligaste formen av samarbete inom lantbruket är andelskooperation. Majoriteten av primärproducentema är organiserade i någon form av kooperativa företag. Det finns inte någon egentlig lagstiftning om andelskooperationer, förutom regler om registrering. Det görs ingen konkurrensrättslig skillnad mellan samarbete inom primärföreningar och federativt samarbete. Enligt Landbrugsraadet, jfr LRF, görs inte någon sådan åtskillnad eftersom det är fråga helom

integrerade system. Konkurrencerådet jämställer däremot samarbete

mellan lantbrukare inom kooperativa företag med samarbete mellan sådana företag. En förutsättning är emellertid att det rör sig om

självständiga lantbrukare resp. företag. Konkurrencerådet riktar i dessa

128 Kapitel 7 SOUl995:l17

sammanhang intresse mot samarbete mellan enskilda lantbrukare och de kooperativa företagen. Enligt Konkurrencerådet rör emellertid de stora konkurrensrättsliga frågorna avtal mellan primärföreningar samt avtal mellan primärföreningar och avnämare till dessa. De kooperativa företagens stadgar innehåller ett antal bestämmelser rör förhållandet mellan medlemmarna och föreningen. De innehåller som i allmänhet bestämmelser om in- och utträde, leveransplikt och -rätt, medlems för sin del föreningens skulder samt fördelning av ansvar av överskott och inflytande i beslutande organ. Medlemmarna tar vid leverans á conto-utbetalniitg och därutöver fastställer föreningen emot en den utdelning i efterhand som är lika för alla medlemmar. I slakteribranschen fastställer Danske Slagterier och i mejeribranschen Mejeriernes Feellesorganisation acontopriser. Såväl slakterierna som mejerierna följer dessa priser, utan att vara förpliktade till det. En del föreningar möjligheter för medlemmarna att lägga upp personliga konton eller ger driftsfonder. Pengar på dessa konton betalas normalt ut fem till sex år efter det att de tjänats in. Bindningar mellan föreningar och medlemmar i form leveransplikt förekommer inom slakteri- och mejeribranschav erna. Konkurrencerådet accepterar normalt ovan nämnda bindningar. Leveransplikten är knuten till medlemskapet och det förekommer, enligt Konkurrencerådets kännedom, inte självständiga uppsägningsfrister i Konkurfråga om sådana förpliktelser. Leveransplikten får dock, enligt rencerådet, inte onödigt vittgående och omfatta för många produkvara ter. Man följer enligt uppgift EGzs praxis med en bindningstid om maximalt två det inte föreligger exceptionella skäl. Medlemskapsår, om tiderna inom mejeri- och slakterisektorerna varierar mellan ett till tre år, med uppägningstid på månader. Det innebär att leveransplikten en sex kan till tre år. Konkurrencerådet har inte ingripit mot dessa vara upp bindningar sig oförhindrat att ingripa mot dem om det t.ex. men anser inkommer klagomål. Prissamverkan skulle behandlas på samma sätt inom jordbruket som inom vilken bransch helst. Rena priskarteller skulle inte annan som accepteras och förekommer heller inte, enligt Konkurrencerådet. Ett samarbete mellan primärproducenter försäljning obearbetade proom av dukter genom ett kooperativ skulle, enligt Konkurrencerådet, emellertid inte omedelbart anses som en priskartell. Om samarbetet strider mot konkurrenceloven får alltså prövas från fall till fall. Vad gäller frågan om barriärer vid medlems utträde ur ett kooperativ, är normal medlemskapstid, nämnts ovan, i vart fall inom en som slakteri- och mejeribranscherna ett till tre år. Uppsägning skall ske sex månader i förväg. En medlem har inte rätt att vid utträde få ut någon

SOUl995: l 17 Kapitel 7 129

andel av det kooperativa företagets förmögenhet. Medlemmarna ansvarar för kooperativets förpliktelser, i allmänhet till en i förväg bestämd andel och till ett maximalt belopp. I den mån medlemsinsatser förekommer återbetalas dessa. Perioden för återbetalning medlemmarnas kapital av varierar. Inom slakteribranschen är fem till sex år en vanlig period. Inom andra branscher kan perioden vara upp till tio år. Den danska kooperationen har anpassat sig till den större marknaden inom EU. Det har skett i form av fusioner samt företagsköp och samarbetsavtal över gränserna. Det har medfört att samarbetet nått en sådan omfattning att det under de senaste sex till sju åren blivit aktuellt att göra anmälan till kommissionen. Konkurrencerådet ser inte den ökade koncentrationen som ett problem eftersom den inhemska konkurrensen både från importörer och mellan olika kooperativ i varje bransch är — omfattande.

7.3.4 Praxis

Nedanstående genomgång gäller avgöranden från Konkurrencerådet under de år konkurrenceloven varit tillämplig, alltså sedan år 1990. Frågan har i allmänhet gällt om de aktuella avtalen varit av sådant slag att det förelegat anmälningsskyldighet till Konkurrencerådet. Det är endast i ett fåtal fall rådet har ingripit och krävt förändringar i eller stoppat de aktuella avtalen.

Avtalen mellan MD Foods och Klöver Maelk

Mejerierna MD Foods MD och Klöver Mzelk Klöver, som båda är kooperativa företag, är de två största mejerierna den danska marknaden. De tog vid tidpunkten för resp. avgörande tillsammans emot ca 80 %, varvid MD svarade för ca 65 % och Klöver för ca 15 %, av den råmjölk som producerades i Danmark. Deras marknadsandel för konsumtionsmjölk var över 80 % och för övriga mejeriprodukter ca 75 %. MD och Klöver har ingått ett antal avtal som behandlas under punkterna A-D nedan. A. Parterna ingick år 1992 ett avtalskomplex som innefattade bl.a. bildandet av ett bolag för att disponera över den mjölk de båda mejerierna disponerade över M-bolaget. Avtalet innehöll bestämmelser om leveransplikt resp. mottagningsplikt. I bolagets beslutande togs organ beslut med enkel majoritet medan vissa beslut krävde enhällighet. Man bildade också ett bolag för att samarbeta om produktionen på danska

5 I5-I291

130 Kapitel 7

marknaden P-bolaget. Även detta avtal innehöll bestämmelser om leverans- resp. mottagningsplikt. I styrelsen togs beslut med enkel majoritet med undantag för vissa beslut för vilka krävdes enhällighet. Konkurrencerådet konstaterade att avtalskomplexet på kort sikt skulle kunna medföra förbättrad effektivitet. Man konstaterade emellertid att avtalen på en lång rad punkter reglerade parternas handlingsfrihet och fäste sig framför allt vid bestämmelser om utjämning det ekonoav miska resultatet och om vetorätt i vissa fall. Konkurrencerådet fann i sitt beslut att parterna avtalskomgenom plexet utövade eller skulle kunna utöva ett dominerande inflytande på produktionen och omsättningen av mjölk och mjölkprodukter och att av-

talen därmed var anmälningspliktiga. Vid förhandlingar krävde Konkur-

rencerådet att avtalskomplexet skulle ändras i följande avseenden.

a Bestämmelser om utjämning av det ekonomiska resultatet

av parternas egna dispositioner skulle tas bort.

b Bestämmelserna om vetorätt skulle tas bort.

c Det skulle etableras maximal marknadsmässig transparens kring

avräkning mellan M- och P-bolagen och kring sistnämnda bolags resursförbrukning.

d Det skulle fastställas rimliga konkurrensrättsliga principer för tredje

mans köp av råmjölk.

Konkurrencerådet förbjöd, efter det att förhandlingarna inte lett till de ändringar myndigheten krävt, hela avtalskomplexet. Beslutet fastställdes av Konkurrenceankenaevnet. MD och Klöver har under år 1994 anmält

ett nytt avtalskomplex, i vilket man tillmötesgått de krav Konkur-

som rencerådet framställt. Rådet har dock konstaterat att avtalskomplexet innebär en märkbar begränsning av konkurrensen på den danska mjölkmarknaden och att det därför är anmälningspliktigt enligt konkurrenceloven och följaktligen också offentligt. B. I samband med att MD och Klöver ingick ovanstående avtalskomplex avtalade de också att MD skulle ombesörja Klövers export av ost, med vissa undantag. Konkurrencerådet konstaterade att avtalet kunde påverka konkurrensförhållandena i Danmark för övriga ostexportörer. Rådet konstaterade emellertid, mot bakgrund Klövers begränav

1 Dokumentation 1992-4 s. 296 ff.

Kapitel 7 131

sade andel av den aktuella exporten, trots MD:s starka position på marknaden, att det inte förelåg dominans på marknaden och att det följaktligen inte förelåg skyldighet att anmäla avtalet. C. Parterna ingick, efter det att avtalskomplexet under A ingåtts, ett nytt avtalskomplex som avsåg smör och blandprodukter. Konkurrencerådet fann att avtalskomplexet i sin helhet var anmälningspliktigt. I motiveringen till avgörandet konstaterade rådet att marknaden kunde begränsas till produktion smör och smörfett med tillsats av av vegetabiliska fetter. Rådet konstaterade vidare att parterna tillsammans hade över 80 % av produktionen och försäljningen på den aktuella marknaden i Danmark. Man konstaterade även att parterna genom avtalet reglerade denna del av marknaden med exklusivitetsregler, genom att Klöver åtagit sig en exklusiv köpplikt och MD en motsvarande exklusiv leveransplikt. Rådet lade vidare vikt vid att avtalen innehöll bestämmelser om betalning för produktion och fördelning av omkostnader så sätt att produktionen på Klövers anläggningar en av lades fast och avräknades enligt bestämda regler, som säkrade parternas insyn i varandras förhållanden. D. MD och Klöver formaliserade samarbetet vad gäller mjölkpulver. Samarbetet skedde i form av tre avtal, varigenom man skapat ett produktionsbolag, Mejeriemes Kondensselskab A.m.b.A. K-prod, och ett försäljningsbolag, MD Foods Ingredients Ingredients. Konkurrencerådet fann att anmälningsplikt förelåg och lade i beslutet vikt vid följande. Parterna stod för ca 80 % av den samlade danska mjölkmängden och antalet företag som köper, producerar och säljer mjölkpulverprodukter är litet.Av stor betydelse var att det fanns få företag som kan bearbeta mjölk till pulverprodukter, eftersom produktionen varierar under året och mjölk är en fárskvara. Rådet konstaterade också att K-prod var skyddat

mot konkurrens från de egna medlemmarna. Beträffande Ingredients

konstaterade rådet att det var ett kooperativt företag med samma

medlemmar som i K-prod och att det förelåg leveransplikt med

motsvarande leveransskyldighet mellan medlemmarna och kooperativet.

Avtal mellan MD Foods och FDB

Under år 1993 ingick MD Foods MD och FDB ett avtalskomplex i samband med FDB:s utträde ur Danmmlk. I och med avtalet löpte ett tidigare, anmälningspliktigt, avtal mellan parterna om Danmzelk ut. Konkurrencerådet konstaterade att anmälningsplikt enligt 5 § förelåg för delar av avtalskomplexet, bl.a. ett samhandelsavtal och ett avtal om

132 Kapitel 7

inrättande ett bonussystem. Rådet konstaterade att MD hade en andel av på 50-60 % av marknaden för konsumtionsmjölk och specialprodukter och ett omfattande samarbete med Klöver Maelk som hade en marknadsandel 25 %. FDB hade 13 försäljningen i detaljhanom ca ca av delsledet av ifrågavarande produkter. Samhandelsavtalet innebar leveransplikt för MD och köpplikt för FDB av nära 100 % av dess förbrukning. Avtalet säkrade också FDB en prioriterad position på så sätt att andra köpare inte skulle få bättre priser eller bättre övriga leveransvillkor. Avtalet gällde till den 30 september 1997, utan rätt till uppsågning. Rådet förbehöll sig särskilt rätten att göra konkurrensrättslig en värdering rabattavtalet, eftersom ett sådant avtal skulle kunna ha en av skadlig inverkan på konkurrensen. Klausulen om rabatter har emellertid inte tillämpats ännu, varför rådet inte haft anledning att ta ställning till frågan. Exklusivitetsklausulen har emellertid modifierats och omfattar 70 % av FDB:s förbrukning. numera ca

Avtal pris på råmjölk mellan Klöver Møelk och Enigheden om Produktion AS

Ett avtal mellan Klöver Maelk A.m.b.A. och Enigheden Produktion AS leverans av råmjölk och färdigvaror ansågs anmälningspliktigt enligt om 5 Avtalet löpte under fyra år utan rätt till uppsägning och därefter

med ett år i taget med månaders uppsägning. Enligt ett tilläggsavtal

sex skulle priser fastställas årligen.

Avtal mellan MD Foods och Enigheden Produktion AS

MD Foods och Enigheden Produktion AS ingick ett avtal, innehöll som

bestämmelser prisavräkning på de leveranser av råmjölksprodukter

om som Enigheden tar emot från MD. Avtalet, som inte gick att säga upp, innehöll bl.a. också klasul om att MD hade förköpsrätt till Enigen heden. Konkurrencerådet konstaterade att avtalet utövade eller skulle kunna utöva ett dominerande inflytande och att det därför var anmälningspliktigt enligt 5 I sin motivering till beslutet lade rådet vikt vid att avtalet var ingånget mellan landets största och tredje största producent av konsumtionsmjölkprodukter. Rådet konstaterade vidare att avtalet låste

2 Dokumentation 1992-2.

SOU1995:1 17 Kapitel 7 133

fast Enighedens distributionsmöjligheter och att det formellt inte gick att säga upp. Rådet beslutade därför att inkalla parterna till förhandlingar för att få bort konkurrensbegränsande delar ur avtalet, bl.a. klausulen

om att avtalet inte kunde sägas upp. MD har numera utnyttjat rätten att köpa Enigheden, varför några modifieringar av avtalet inte längre är aktuella.

Avtal om ekologiska och biodynamiska konsumtionsmjölkprodukter

Konkurrencerådet konstaterade att ett avtal mellan MD, Klöver och Dansk Naturmaelk A.m.b.A. om produktion och distribution ekoloav

giska och biodynamiska konsumtionsmjölkprodukter inte var anmäl-

ningspliktigt. Rådet konstaterade att det inte kunde antas att det vid den aktuella tidpunken 199192 fanns en särskild marknad för dessa pro-

dukter och att den försäljningsvolym det rörde sig utgjorde mindre

om

än l % av marknaden för konsumtionsmjölkprodukter.

Andelsslakteriers stadgar

Konkurrencerådet fann att det förelåg skyldighet enligt 5 § att anmäla stadgarna för Danish Crown A.m.b.A., Vestjyske slagterier A.m.b.A., Steff-Houlberg Slagterieme A.m.b.A., Slagteriregion Syd och Thisted- Fjerrislev Andels Slagteri A.m.b.A. Rådet konstaterade i sitt beslut att svinslakten i Danmark, bortsett från slakt i mindre omfattning vid lokala slakthus, vid ingången år av 1991 ombesörjdes av sex slaktföretag, varav fem var kooperativa företag. De aktuella slakteriemas stadgar var uppbyggda efter i stort sett samma mönster och innehöll en lång rad bestämmelser förhållandet om mellan slakterierna och medlemmarna, jfr avsnitt 7.3.3. Rådet lade i sitt beslut vikt vid strukturen på marknaden med ett fåtal slakterier med likartade stadgar. Man konstaterade också att det förelåg en viss geografisk uppdelning av marknaden, vilket medförde att endast ett fåtal slakterier var aktuella att anlita för den enskilde producenten. Rådet konstaterade vidare att stadgarna innehöll ett antal bindningar som medförde att konkurrensen begränsades. Stadgama innehöll bestämmelser som medverkade till hårdare uppdelning av försäljningskanalema och inskränkte de enskilda producentemas och slakteriemas handlingsfrihet, samtidigt som de skapade hinder för nya slakterier att få tillträde till marknaden. Rådet konstaterade dock avslutningsvis att det skedde en betydande utveckling av samhandelsvillkoren inom branschen. I denna

134 Kapitel 7 SOU1995:1 17

utveckling ingick avvikelser från de aktuella reglerna i slakteriemas stadgar med mindre restriktiva leveransbestämmelser med kortare bindningstider.

Danske Slagterier

Organisationen Danske Slagterier branschförening för slakteriema. är en Föreningen sysslar med bl.a. service till slakterierna och fastställer avräkningspriserna för slaktsvin. Föreningens verksamhet var anmäld till konkurrensmyndigheten enligt den tidigare konkurrenslagstiftningen, monopolloven. Konkurrencerådet konstaterade att det förelåg anmälningsskyldighet även enligt 5 § i den konkurrenceloven. Rådet lade nya vikt vid att föreningens stadgar innehöll en rad bindningar. Bland dessa bindningar återfanns bl.a. skyldighet för medlemmarna att följa alla beslut som styrelsen tagit i samtliga slakteriers och därtill knutna verksamheters intressen samt deras skyldighet att följa organisationens riktlinjer för avräkningspriser på slaktsvin. Organisationen hade även möjlighet att påverka marknadsstrukturen genom bl.a. finansiellt stöd.

Tulip International AS

I oktober 1990 bildades Tulip International AS. Bolaget skulle ägna sig

produktion och försäljning av bearbetade produkter av svinkött i form

av hel- eller halvkonserver och bacon för export. Avtalet om bildandet bolaget bestod bl.a. av ett ramavtal som innehöll bestämmelser om av bildandet av bolaget och om samarbetet mellan bolaget och de slakterier direkt eller indirekt var knutna till bolaget. som

Avtalet ingicks mellan Tulip Slagteriema A.m.b.A., Ess-Food samt

ett antal investerare. Ess-Food är säljorganisation för svinkött och en

bestod år 1990 av fem slakterier, varav två Slagteriselskabet Wenbo

A.m.b.A. och östJYSKE Slagterier fusionerade med Tulip Slagteriema under namnet Danish Crown A.m.b.A. i samband med att Tulip Interna-

tional bildades. Övriga slakterier som ingick i Ess-Food var Steff-

Houlberg A.m.b.A., Royal Dane-Quality AS och Thisted-Fjerritslev Andelsslagteri. Konkurrencerådet konstaterade i sitt beslut att de deltagande slakteriema tillsammans hade ca 75 % av marknaden för slaktsvin. Rådet fann vidare att avtalet innehöll ett antal bindningar mellan Tulip International och de deltagande slakterierna, bl.a. leverans- och köpplikt 23 av Tulip

Kapitel 7 135

Internationals behov skinkor och 12 behovet bogar. Rådet av av av

fann att det förelåg anmälningsskyldighet enligt 5

Bolaget klagade på beslutet och åberopade bl.a. att bogar och skinkor köptes till marknadspris, och att försäljningen av de aktuella produkterna

endast utgjorde 12-13 % de deltagande slakteriemas försäljning

av av farskvarorråvaror. Bolaget anförde vidare att dess köp hos samtliga slakterier endast utgjorde 9-10 % slakteriemas försäljning. Eftersom av avtalet endast reglerade en del av den samlade produktionen kunde procentangivelsema reduceras i motsvarande mån.

Konkurrenceankenzevnet fann att avtalet inte anmälningpliktigt

var enligt 5 Som skäl anförde de uppgifter bolaget anfört releman om vanta marknadsandelar och den omständigheten att avtalet i allt väsentligt gällde köp av varor till marknadspris, inte någon parterna som av hade något särskilt inflytande och inte heller kunde antas ha något inflytande på. Man fann därför att det inte fanns grund för att anta, att avtalet utövade eller skulle kunna utöva ett dominerande inflytande på marknaden för skinka och bog från slakteri. Man fann också att det inte heller i övrigt förelåg några omständigheter talade för att avtalet som skulle kunna utöva ett sådant inflytande.

Avtalet mellan Danisco och Danske Sukkerroedyrkere

Konkurrencerådet fann i ett beslut år 1993 att branschavtalet mellan Danisco AS DDS och Danske Sukkerroedyrkere anmälningsvar pliktigt enligt 5 Rådet anförde grund för slutsatsen att avtalet som hade ett dominerande inflytande på marknaden, att DDS hade ensamrätt till produktion av socker i Danmark medan Danske Sukkerroedyrkere företrädde landets ca 9 000 sockerbetsodlare. Rådet anförde vidare att

avtalet innehöll nämnare bestämmelser om odling, leverans, betalning och övriga villkor för sockerbetsproduktionen. Rådet konstaterade också, i fråga förhållandet till EG:s marknadsordning förordning EEG

om

20668, att förordningen innehöll bestämmelser lägsta priser och

om minsta mängder och satte gränser för vad avtalen mellan odlare och sockertillverkare skulle resp. fick innehålla. Avtalen skulle innehålla bl.a. bestämmelser om leverans bestämda mängder sockerbetor, villav kor för leverans av ytterligare betor samt leveranssätt. Avtalen fick inne-

hålla bestämmelser om bl.a. pristillägg, fördelning kvoter i händelse

av av att odlare inte fyllde sin kvot, val frömaterial och minsta mängd av

socker i betorna. Rådet konstaterade därför att EG-förordningen lämnade

utrymme för parterna att träffa avtal ytterligare förhållanden om av betydelse för sockerbetsodlingen.

136 Kapitel 7 SOUl995:117

Parterna överklagade beslutet. Konkurrenceankenaevnet faställde beslutet och konstaterade, vid samlad bedömning av avtalets innehåll en

jämfört med de offentliga regleringama, att framför allt avtalets bestäm-

melser extrabetalningar och fördelning kvoter medförde att om om av det förelåg anmälningsskyldighet.

Konkurrencerådets hänvändelse till Landbrugsministeriet

Konkurrencelovens bestämmelser i 11 § ff om åtgärder för att förhindra

skadliga verkningar konkurrensbegränsningar gäller inte för verksam-

av heter är offentligrättsligt reglerade. Konkurrencerådet hemställde som därför att Landbrugsministeriet, har tillsyn över att branschavtalen som stämmer överens med innehållet i marknadsordningen, ser till att

branschavtalen ändras. Ändringama skulle, förutom att en bestämmelse

innehavares för tidigare ägares förpliktelser, innebära att om ny ansvar odlingskvotema skulle kunna omsättas och att ett förbud för odlare att leverera till andra än DDS tas bort.

Det nuvarande avtalet löper ut i oktober 1995. Landbrugsministeriet

har därför ännu inte tagit ställning till frågan om ändringar i avtalet.

Avtal m.m. inom fjäderfäbranschen

Dansk Erhvervsfjerkrae är förening består 80-90 % av landets en som av

slaktkycklingproducenter medan Broiler Breeder Supply AS BBS är ett bolag består samtliga danska fjäderfáslakterier och uppfödare

som av

daggamla kycklingar, se b nedan.

av Dansk Erhvervsf] erkrae klagade till Konkurrencerådet över att fjäder-

fäslakterierna i BBS endast tog emot daggamla kycklingar som var köpta BBS eller godkända bolaget. Detta skapade problem

genom var av

för vissa producenter, som ville importera daggamla kycklingar. BBS

ändrade sina bestämmelser. Konkurrencerådet fann emellertid, vid en

genomgång samarbetet inom fjäderfäbranschen, att följande avtal och

av

åtgärder var anmälningpliktiga enligt 5

En handlingsplan för bekämpande salmonella i fjäderfábranschen.

a av

Planen innehöll bestämmelser bl.a. produktion, hantering, transom port och samtliga led i aveln.

b Samarbetet i Broiler Breeder Supply AS. Samarbetet omfattade samtliga danska fjäderfäslakterier och uppfödningsanläggningar inom

SOUl995: l 17 Kapitel 7 137

slaktkycklingbranschen och säkrade en koordinering av leveranser av avelsmaterial för kycklingproduktion.

c Foreningen Danish Poultry Export, som omfattade samtliga fjäderfä-

slakterier och exportanläggningar. Föreningen hade rätt att bestämma priser och mängder för export, vilket emellertid ansågs få verkan även i Danmark.

d F oreningen Dansk Slagtetjerkrae, vars stadgar gav föreningen rätt att

utarbeta kvalitetsstandarder och att genomföra säljfrämjande aktiviteter bl.a. genom Danish Poultry Export.

e Ett samarbetsavtal mellan Danpo AS, som är landets största

fjäderfáslakteri, och Producentföreningen Danpo af l 974 om leverans

av slaktkycklingar ca 60 % av landets slaktkycklingsproduktion.

Avtalet innehöll bl.a. leveranplikt av de fjäderfä, som producentföreningen mottog från sina medlemmar, med mottagandeplikt för Danpo AS.

f Stadgarna för Producentföreningen Danpo af 1974, vilka innehöll

bestämmelser om medlemmarnas leveransplikt till föreningen och om att styrelsen kunde fastställa regler för produktionen m.m. hos medlemmarna. Stadgarna innehöll också bestämmelser om att medlemsom utträdde ur föreningen skulle få ut innestående kapital mar under en tid av fem år med början fyra år efter utträdet.

g Producentföreningens nybyggnadskontrakt, vilka ingicks av före-

ningen i samband med att medlemmarna uppförde nya produktionsbyggnader. Avtalen omfattade 45 % av leveranserna vid den aktuca ella tidpunkten och innehöll bestämmelser om leveransplikt för hela anläggningens produktion kycklingar och löpte under fem år, då av ett högre pris betalades. Kontrakten innehöll dessutom en täckningsbidragsgaranti.

h Ett handlingsprogram för bekämpande av salmonella i äggproduk-

tionen. För producenterna innebar planen bl.a. att de för att få leverera till äggpackerierna endast fick använda fjäderfä från godkända kläckerier.

138 Kapitel 7

Åggproducentsazrzmanslutningen ÅEGSAM

Konkurrencerådet fann att det förelåg anmälningsplikt enligt 5 § för EGSAMzs stadgar. Rådet beslutade dessutom att man skulle inleda förhandlingar enligt l l § angående stadgarna och en därtill knuten handlingsplan. Överenskommelserna omfattade 90 % invägningen ägg av av i Danmark och innebar att man vid invägningen tog ut en avgift maximalt 50 örekg. Avgiften som skulle användas till anpassning av äggproduktionen och exportfrämjande åtgärder m.m. innebar att man gemensamt försökte bli av med överproduktion. Rådet konstaterade att det fanns en viss överproduktion av ägg i Danmark i förhållande till den inhemska konsumtionen. Med en fri import från övriga medlemsländer bestämdes priserna villkoren på den av gemensamma marknaden. Systemet innebar därför att man fördelade effekterna av överproduktionen mellan producenterna. Det medförde i sin tur att produktionen inte skedde hos de mest effektiva producenterna, vilket principiellt sett innebar skadliga verkningar konkurrensen. Någon förhandling är, enligt uppgift från Konkurrencerådet, för närvarande inte aktuell.

Gddningsprodukter mm.

Konkurrencerådet fann att två långtidsavtal mellan Dansk Landbrugs Grovvareselskab DLG och Kemira Danmark AS om köp av framför allt gödningsmedel samt att en överenskommelse mellan DLG och Fyns Andels-Foderstofforretning FAF och Bornholms Andels Foderforretning BAF var anmälningspliktiga. DLG hade år 1994 ca 45 % av den danska marknaden för gödningsprodukter och foderfosfor. Avtalen, som löpte till år 2001 utan rätt till uppsägning, med Kemira innebar att DLG åtog sig att köpa cirka hälften av sitt behov av vissa produkter. De innehöll också en mest gynnadklausul, som innebar att DLG tillförsäkrades villkor som inte var sämre än de som dess danska konkurrenter fick av Kemira. BAF och FAF var D-medlemmar i DLG, vilket bl.a. innebar att de var förpliktade att inte delta i annat organiserat inköpssamarbete för t.ex. gödningsprodukter. Vidare fanns en icke formaliserad överenskommelse, som innebar att FAF:s och BAF:s detaljhandelsförsäljning i allt väsentligt begränsades till Fyn resp. Bornholm medan DLG omvänt inte ägnade sig detaljhandel inom dessa områden.

SOU1995:l 17 Kapitel 7 139

Domar fiån EG-domstolen och första instansrätten med dansk anknytning

De mål med direkt dansk anknytning som avgjorts av första instans-

rätten resp. EG-domstolen är mål i T-6189 Dansk Pelsdyravlerfore-

ning resp. mål C-25992 Göttrup-Klim, jfr avsnitt 5.4.

SOU1995:1l7 141

8 Branschstruktur och konkurrens-

lagstiftning inom jordbrukssektorn i

Frankrike

1 Allmänt

Det går att få en allmän bild av de kooperativa företagens ställning på den franska marknaden dess marknadsandelar olika genom att se delmarknader. Nedanstående tabell visar kooperativa marknadsandelar i olika branscher år 1993.

Inkl. inte omsättning i dotterbolag

Djur kontrollerade av producentgrupper. 2 Slakt och köttforsäljning inkl. dotterbolag.

Inkl. omsättning i dotterbolag.

Källa: CFCA Confédération Française de cooperation agricole, år 1993

I Frankrike är producentema i relativt hög grad organiserade i s.k. producentorganisationer som uppfyller de specificerade krav som gäller för att erhålla olika former stöd. Däremot har inte producentkoopera-

av tionen lika stora marknadsandelar i förädlingsledet som i övriga studerade länder. En stor del av förädlingen sker i delägda aktiebolag som i stor utsträckning finansieras med externt kapital.

144 Kapitel 8

8.2 Branschstrukturer

8.2.1 Mejerisektom

Företag och struktur

År 1993 fanns på den franska marknaden 450 mejeriföretag 104 varav 23 % var lantbrukskooperativa och 346 77 % var investorägda. Kooperationen svarade för 33 % av den totala omsättningen. Av de elva största mejeriföretagen var fyra kooperativa. Det största mejeriföretaget är investorägda Besnier S.A. som svarade for 21 % av mjölkinvägningen år 1993 medan det näst största är kooperativa Soodial som svarade för 11 % av mjölkinvägningen. Det har skett kraftig koncenen tration på den franska mejerimarknaden. I dag svarar fyra företag för drygt mjölkinvägningen. 50 % av Det finns en branschorganisation för investorägda företag, F édération

National des Industriel Laitiére FNIL, och branschorganisation för

en kooperativa företag, Federation National de Cooperatives Laitiére FNCL. Medlemskapet i branschföreningarna är frivilligt. Föreningarna har inte någon kommersiell verksamhet för sina medlemmars räkning. FNIL och FNCL samverkar i ett joint venture, Association de Transformation Laitiêre Française Atla, i huvudsak är ett som organ för lobbyverksamhet i Bryssel.

Samverkansformer

Det finns ett betydande horisontellt samarbete både inom och mellan de kooperativa och investorägda företagen. Samarbetet består i huvudsak av gemensam produktion, gemensam marknadsföring och gemensamt ägda varumärken. De investorägda företagen samarbetar i huvudsak genom joint ventures. Det är framför allt medelstora och mindre företag som samverkar för att öka sin konkurrenskraft på marknaden. De största mejeriföretagen agerar mera självständigt. Utvecklingen går mot att insamling och förädling av mjölk skiljs åt. Den kooperativt drivna insamlingen bibehålls medan förädlingsverksamheten bolagiseras och även andra kooperativa eller investorägda företag tillåts äga aktier. De två största kooperativa mejeriföretagen Sodiaal och Groupe Laita är båda federationer. Sodiaal sju primärföreningar med ägs av sammanlagt 18 000 medlemmar. Föreningarna samlar in mjölken medan federationen sköter förädlingen. Sodiaals avnämare är stora franska super- och

SOU1995:l 17 Kapitel 8 145

hypermarkets. Groupe Laita är det åttonde största franska mejerisom företaget svarar för knappt 5 % av invägningen och ägs av tre kooperativa primärföreningar. Groupe Laita är delägare i Gervais, det tredje stora varumärket för mjölk. De kooperativa företagen konkurrerar med varandra på produktmarknaderna för förädlade mejeriprodukter. De olika kooperativen tillämpar en viss geografisk områdesindelning vad gäller insamlingen av mjölkråvara medan förädling och försäljning sker i filialer som är obundna av områdesindelningen. Det har inte framkommit någon information som tyder att konsumentmarknaderna mejerisidan delas geografiskt. En sådan uppdelning torde vara svår upp att åstadkomma bl.a. på grund att de federativa kooperativen har sina av medlemmar, och därmed råvaruproducenter, i olika delar Frankrike. av Kooperativen är bundna att köpa och sälja sina medlemmars produkter medan dotterbolagen köper, förädlar och sälj produkter både från meder lemmar i kooperativ och från investorägda företag. Däremot kan de förädlande företagens variera olika regionala marknader. engagemang Därmed varierar även antalet aktörer och konkurrenstrycket de olika marknaderna.

Produktmarknader och aktörer

Mejerimarknaden kan delas upp i färskvaror yoghurt och desserter,

mjölk och ost.

F ärskvaror

Den totala franska produktionen uppgick till ca 1,6 mdr kg och produktionsvärdet till 28,6 mdr kr år 1993. Det största varumärket Danone är investorägt och har marknadsandel 31 %. Näst störst är Yoplait en ägs kooperativa Sodiaal med en marknadsandel 18 % medan som av den tredje aktören Chambourcy Nestlé för 14 %. Ytterligare ett svarar antal investorägda märken har tillsammans ca 25 % av marknaden.

.Mj0‘lk

Den totala franska produktionen uppgick till ca 4 mdr liter och

produktionsvärdet till 21 mdr kr år 1993. En stor andel 77 % utgörs

UHT-mjölk. Det största varumärket är kooperativa Candia Sodiaal

av med marknadsandel på 24 %. Näst störst är investorägda Lactel en

Besnier med marknadsandel på 10 % medan det tredje största varu-

en

146 Kapitel 8 SOUl995:l 17

märket är investorägda Gervais som är delägt av Danone och som svarar för 4 %. Förutom dessa varumärken finns ett antal detaljistvarumärken och förpackad lågprismjölk som svarar for 65 % av den totala mjölkförsäljningen. Av dessa producerar Candia 9 %, varför dess totala marknadsandel blir 33 %.

Ost

Total fransk produktion uppgick till 1,5 mdr kg och produktionsvärdet

till 62 mdr kr år 1992. Den franska ostmarknaden är mycket differen-

tierad och det är svårt att bedöma vilka företag som är starkast. Det

finns 32 ostsorter som endast får tillverkas i en region appellation

contrölée dorigine vilket ger dem en exklusiv karaktär. Ofta ett

svarar

kooperativ i varje region för denna osttillverkning som motsvarar ca

10 % av den totala franska produktionen. Syftet med appellation contrölée dorigine är att garantera kvalitet och ursprung på lokala produkter. Appellation contrölée dorigine är även vanligt avseende vin. En viktig ostproducent är det investorägda företaget Bongrain som

äger många regionala ostproducenter. Bongrain är även majoritetsägare i flera bolag som förädlar mjölk från lokala kooperativa företag. De lo-

kala kooperativa företagen äger resterande aktier i dessa bolag. Bongrain svarar för ca 7 % av Frankrikes totala ostproduktion.

Import och export

Jämsides med de inhemska mej eriema är utländska företag aktiva den franska marknaden.

Export i rolation till fransk produktioo ooh import samt import i relation till fransk produktion i proooot, 1222

Importen spelar en relativt stor roll på den franska marknaden men den

är fördelad på många företag varför de franska företagen inte import-

ser företagen som sina allvarligaste konkurrenter. Konkurrenssituationen be-

SOU1995:1 17 Kapitel 8 147

stäms i huvudsak av konkurrenstrycket mellan franska företag och konkurrensen förstärks även av att den köpande grossist- och detaljhandeln är stark. Företag från Italien, Nederländerna och Tyskland konkurrerar på den franska marknaden. I synnerhet de tyska och nederländska företagen ökar sina marknadsandelar och erbjuder, stark marknadsföring, genom produkter av hög kvalitet.

Kunder och handel

Handeln den största köparen mejeriprodukter 75 % på de

är av mer än

flesta produktmarknader och har en stark marknadsmakt. Detalj handels-

kedjorna växer i storlek och därigenom ökar deras förhandlingsstyrka.

Enligt uppgift finns det ungefär 40 kedjor varav 7 är mer betydande

Atla 1994. De stora mejerierna har direktdistribution medan distribu-

tionen i övrigt sker genom grossist.

Inträdesbarriärer

Med undantag appellation contrölée dorigine finns det inte några av egentliga etableringshinder på den franska marknaden. Genom att det finns möjlighet att distribuera genom grossist utgör inte de stora mejeridirektdistribution något allvarligt hinder för import även om direktemas

distributionen givetvis utgör ett betydande konkurrensmedel.

Aljdlkproducenter

Det finns alltid flera mejerier att leverera till i varje fransk region vilket lantbrukarna möjlighet att välja det mejeri de vill skriva kontrakt ger med. Leveranskontrakt löper generellt på tio år och inkluderar hela lantbrukarens produktion. Denna långa kontraktstid tillämpas i huvudsak i

inledningsskedet ett samarbete mellan leverantör och mejeri. Det blir

av allt vanligare med kontrakt som löper på tre till fem år.

148 Kapitel 8 SOU1995:1 17

8.2.2 Köttsektom

Företag och struktur

År 1994 fanns det den franska köttmarknaden 426 företag varav 300

var investorägda och 126 var kooperativa. De två största företagen i den franska köttbranschen är kooperativa. De sju största slakteriföretagen, varav fem är investorägda och två är kooperativa, för 40 % svarar ca av den franska marknaden för förädlat kött. Det har skett en snabb koncentration i slakteribranschen. Antalet slakterier har minskat från 860 till 350 under den senaste 20-årsperioden.

Samverkansformer

På den franska köttmarknaden finns 55 primärkooperativ som är medlemmar i 33 federativa kooperativ. Detta förklaras av att primärkooperativen är medlemmar i flera än ett federativt kooperativ. Av de nio största kooperativa köttföretagen är fem federativa. Många av de primärföreningar som bygger upp en federation är branschblandade föreningar, dvs. de är verksamma i mer än en bransch. Primärföreningamas uppgift är i första hand att samla ihop medlemmarnas djur och sälja dem vidare till det federativa kooperativet. Socopa, som är det största kooperativa slakteriföretaget drivs i form av ett aktiebolag och ägs till 55 % av sina medlemmar. Socopa slaktar, förädlar och säljer djur och produkter som levereras av både medlemmar och icke-medlemmar. Kooperativa företag får normalt ha sin omsättning med 20 % av icke-medlemmar medan en speciell form av kooperativ, Société dlnéret Collectif Agricole SICA, kan ha upp till 50 % av sin omsättning med icke-medlemmar. SICA:s svarar för närmare 40 % av konsumentmarknaden för kött. Det finns både starkt vertikalt integrerade företag med verksamhet i flera led och företag som bara är verksamma i ett led. Detta får till följd att relativt stora volymer säljs på den öppna marknaden i samtliga led

av produktionskedjan.

Karteller för gemensam export av överproduktion, som orsakas av att produktionen tenderar att gå i cykler, förekommer. Kartellerna är inte tillåtna enligt fransk konkurrensrätt. De anses dock vara lätta att upptäcka och kan bötfallas.

Kapitel 8 149

Produktmarknader och aktörer

Köttmarknaden delas upp i slakt, styckning och vidareförädling.

Slakt

De kooperativa företagen hade år 1993 marknadsandel över 80 %

en avseende slakt av svin och knappt 40 % avseende slakt av nötkreatur. Totalt sett finns en betydande överkapacitet i slaktledet. Branschföreträdare uppskattar att överkapaciteten ligger 20 %. Den beror delvis

på att kapaciteten, grund av kooperativens mottagningsplikt, anpas-

sats till produktionstoppar.

Styckning och vidareförädling

De kooperativa företagen har en betydligt mindre andel av styckning och förädling slakt. Styckning och förädling i utsträckän av görs stor ning företag som ägs av handeln. De kooperativa företagens andel av av marknaden för styckning och förädling låg år 1993 under 40 % totalt

sett. Kooperativa företag förädlade drygt 42 % av svinköttet och drygt

nötköttet. 36 % av Det finns viss nationell preferens när det gäller kött. Ett exempel en på detta är att vissa franska företag enbart producerar för den italienska marknaden på grund av att italienama föredrar en annan typ av kött än fransmännen.

Import och export

Importen nötkött sker huvudsakligen från Irland och från Nederav länderna när det gäller svinkött. Import av fårkött sker huvudsakligen från Storbritannien. Denna import konkurrerar med franskt kött varför de franska köttpriserna inte kan sättas oberoende av dessa länders priser. Av den franska köttproduktionen exporteras 25 %.

Kunder och handel

Den största inhemska avnämaren utgörs av de stora butikskedjoma. De enligt Société Française dAssurance favoriser Credit, svarar pour SFAC, år 1994 för drygt 60 % av den franska konsumentmarknaden för

150 Kapitel 8 SOUl995:l17

kött. De sju största kedjorna svarar for merparten inköpen. Det finns av en betydande priskonkurrens eftersom de distribuerande detaljhandelskedjorna har en ansenlig förhandlingsstyrka. Kontrakten omförhandlas två gånger per år. Ca 16 % av försäljningen av konsumentprodukter sker genom traditionella köttbutiker och 22 % säljs restauranger. ca genom

Inträdesbarriärer

Det uppges att inträdesbarriärer saknas på den franska köttmarknaden.

Köttproducenter

Förutom ovan beskrivna investorägda och kooperativa företag finns det

ca 3 500 boskapshandlare, varav 300-400 importerar eller exporterar. De lantbrukare som är medlemmar i kooperativ har i enlighet med föreningarnas stadgar leveransplikt och kooperativen har mottagningsplikt. Lantbrukarna har i alla regioner i de flesta fall möjlighet att välja

mellan många olika köpare och kontrakten löper i allmänhet

inte på mer än ca tre år. Inledningsvis kan längre kontrakt tillämpas men bindningstider på mer än fem år är sällsynta.

8.2.3 Spannmålssektom

Företag och struktur

Det finns för närvarande 350 kooperativa företag och 100 investorägda

företag som är aktiva i spannmålssektorn. Kooperationen svarar för ca

72 % av de totala spannmålsuppköpen. Antalet spannmålsforetag har mer än halverats under det senaste

decenniet.

De kooperativa företagen är medlemmar i en organisation, F édération Française des Coopératives de collecte dApprovisionnement et de Trans-

formation FF CAT, som bl.a. bevakar marknadens utveckling och nya regleringar samt allmänt företräder sina medlemmars intressen. Det finns en motsvarande organisation för inverstorägda företag, Institution National des Appellation Contrölée INAC. Till skillnad från mejeri- och köttsektorema produceras i allmänhet inte konsumentprodukter av de företag som är verksamma i spannmålsbranschen. Företagen ägnar sig i huvudsak spannmålshandel. Deras verksamhet omfattar ofta oljeväxter, insatsvaror och kvamar.

Kapitel 8 151

Samverkansformer

Det största federativa kooperativa företaget är Sigma. Dess medlemmar är huvudsakligen små kooperativ som saknar möjlighet att framgångsrikt

sälja spannmål i egen regi. Stora kooperativ sköter sin affärsverksamhet

regi. Medlemmarna i kooperativen har inte leveransplikt. Det i egen finns även ett stort investorägt företag, Soufflet, vars leverantörer är investorägda företag som genom samarbete försöker bli starkare på marknaden.

Trots att det bara finns tre stora kvamföretag i Frankrike har kooperativa företag, förhandlingsposi-

tack vare sin storlek, en relativt bra tion som leverantörer. Det är dock fråga om bulkvaror varför kvalitet och logistik har stor betydelse som konkurrensmedel. Enligt Conseil de concurrence är den franska spannmålsmarknaden i det närmaste att betrakta som ett transparent oligopol. Samtliga aktörer säkrar sin handel för prisförändringar. Detta tar bort incitamentet till priskonkurrens. Marknaden kännetecknas av ett koncentrerat utbud med få köpare och transparenta transaktioner. Också i fråga om förnödenheter föreligger en stark koncentration på

säljsidan vilket spannmålskooperativen incitament till ökad koncen-

ger tration.

Import och export

Frankrike är nettoexportör och producerar bra kvalitet varför den utländska konkurrensen i huvudsak är potentiell. Kvamföretagen importerar mindre kvantiteter av speciella kvalitéer, t.ex. spannmål med hög

proteinhalt som inte kan produceras i Frankrike.

De stora spannmålshandelsföretagen, inkl. Sigma, är multinationella storföretag exporterar över hela världen. Det finns betydande stor-

som driftsfördelar i spannmålshandel, framför allt när det gäller information. En tredjedel veteproduktionen i Frankrike exporterades säsongen av

199495 inom EU, en tredjedel exporterades utanför EU och en tredjedel

fördelade sig lika mellan franska kvamar och fodermedelsñrmor. Av den totala spannmålsproduktionen exporterades säsongen 199495 närmare 50 %. Av exporten gick drygt 60 % till övriga EU.

Inträdesbarriärer

Några egentliga inträdesbarriärer finns inte på den franska spannmålsmarknaden. Stordriftsfördelarna i spannmålshandel och handel med för-

152 Kapitel 8 SOU1995:1 17

nödenheter är betydande och de utländska företag är verksamma i som Frankrike är multinationella företag som i huvudsak är aktiva på världsmarknaden.

Spannmålsodlare

När det gäller uppsamling av spannmål finns det konkurrens både mellan kooperativen och mellan kooperativa och investorägda företag. Det förekommer kontrakt mellan lantbrukare och kooperativa företag men lantbrukarna respekterar enligt uppgift inte dessa. Lantbrukaren säljer till den som erbjuder det bästa priset.

8.3 Konkurrenslagstiftningen i Frankrike

8.3.1 Grundlinjer i den franska konkurrensrätten

Den rättsakt i Frankrike som reglerar inom vilka ramar företagen skall konkurrera med varandra är Ordonnance 86-1243 I décret 86nr. 13092 regleras hur bestämmelserna i Ordonnance 86-1243 skall tilllämpas. Ordonnance 86-1243 skiljer på olika former konkurrensbegränsav

ningar dels les pratiques anticoncurrentiellesf dels les pratiques restric-

tives.‘ Den förstnämnda kategorien konkurrensbegränsningar berör in-

gåendet av konkurrensbegränsande avtal artikel 7 samt missbruk av en

dominerande ställning artikel 8.1 1 resp. en ekonomisk beroende-

ställning artikel 8.1 3. Den andra kategorien konkurrensbegränsningar

berör handlingar av olika slag som t.ex. försäljning av varor eller

tjänster förknippade med en bonus artikel 29, kopplingsförbehåll i kon-

sumentförhållanden artikel 30, icke-rättfárdigade leveransförbud,

underprissättning artikel 32 eller åläggande av ett minimipris artikel

34. Les pratiques anticoncurrentielles är endast förbjudna under förut-

Ordonnance numéro 86-1243, 1 december 1986, relative â liberté et de concurrence ändrad genom loi numéro 87-499, 6 juli 1987. Ordonnance 86-1243 upphäver därmed Ordonnance numéro 45-1483, 30juni 1945. 2 Décret numéro 86-1309, 29 december 1986, fixant les conditions dapplication de l0rd0nnance 86-1243 du ler décembre 1986 relative á liberté et de concurrence. 3 Se Ordonnance 86-1243 del III, artikel 7 4 Se Ordonnance 86—1243 del IV, artikel 28

SOUl995:117 Kapitel 8 153

sättning att konkurrensen förvanskas medan les pratiques restrictives alltid är förbjudna, oavsett dess konsekvenser för konkurrenter och övriga aktörer på marknaden. Vid en bedömning av huruvida artiklarna 7 eller 8 är kränkta, skall

Conseil de concurrence upprätta en ekonomisk balansräkning5 för

att slå fast det aktuella agerandets för- resp. nackdelar och på grundval resultatet avgöra de aktuella företagen kränkt konkurrensrätten. av om Franskt näringsliv har i stor utsträckning präglats av vidsträckta möjligheter för staten att intervenera och därmed begränsa eller utesluta konkurrensen mellan företagen. Det har därför ansetts vara nödvändigt att skapa större utrymme för företagen att konkurrera lika villkor. I Ordonnansen 86-1243 infördes därför principen om fri prissättning

artikel 1.1 samt förbudet mot missbruk av en ekonomisk beroendeställ-

ning artikel 8.2.°

8.3.2 Materiella bestämmelser

Den franska konkurrensrätten bygger på principen att den är tillämplig

på alla ekonomiska förfaranden inom produktion, distribution eller

tjänster artikel 53 Ordonnance 86-1243, vilket omfattar även jord-

brukssektorn. Principen i artikel 1 om fri prissättning har två undantag. Regeringen kan dels prisreglera då vissa samhällssektorer är föremål för konkur-

rensbegränsningar på grund av ett monopol, på grund av försörjnings-

svårigheter samt genom lagstiftningsåtgärd eller förordning artikel 1.2,

dels kan regeringen temporärt högst 6 månader prisreglera marknader är utsatta för mycket extrema omständigheter. Om regeringen som

intervenerar i den fria konkurrensen enligt andra stycket skall den in-

hämta Conseil de concurrences åsikt om regleringen i fråga. Enligt tredje stycket skall regeringen vid en intervenering inhämta synpunkter från det nationella konsumentrådet. Varje författning i enliggång en het med andra stycket begränsar principen om fri prissättning reglerar den även under vilka förutsättningar den skall tillämpas. Exempelvis kan en lag skapa möjligheter för vissa myndigheter att reglera priset på vissa produkter eller tjänster. Andra stycket i artikel 1 innebär därmed inte,

5 Le bilan économique. 6 Jfr 6 § Konkurrensläge 1993:20 KL och artikel 85.1 Romfördraget. 7 Jfr 19 § KL och artikel 86 i Romfördraget. 3 Le Conseil national de consommation.

154 Kapitel 8 SOUl995:117

i en strikt juridisk bemärkelse, ett undantag från första stycket utan snarare en begränsning av dess räckvidd. Jordbrukssektom är inte föremål för en sådan prisreglerande åtgärd.

Förbud mot konkurrensbegränsande avtal

Artikel 7 Ordonnance 86-1243 stadgar att

samordnade förfaranden, överenskommelser, uttryckliga eller underförstådda avtal och koalitioner är förbjudna de har till syfte eller kan om få till eflekt att den fiia konkurrensen på marknaden hindras, inskränks

eller snedvrids, särskilt i de fall där

möjligheten att etablera sig på marknaden eller andra företags

möjligheter att fritt konkurrera på marknaden begränsas; prissättning genom den fria konkurrensen hindras genom att

en

artificiellt hög eller låg prisnivå brukas;

produktionen, utbudet, investeringarna eller det tekniska framåtskridandet begränsas eller kontrolleras;

marknader och inköpskällor delas upp

Artikel 7 anger inte ett direkt sätt vilka ekonomiska enheter är som föremål för förbudet. Detta har i stället utvecklats i praxis till att gälla

såväl privata och allmänna företag, som företagssammanslutningar och

näringsorganisationer av olika slag. Det saknar betydelse vilken storlek

företaget har, om rättssubjektet är en aktör marknaden, om avtalet är

vertikalt eller horisontellt, om avtalet är bilateralt eller multilateralt eller om det gör en vinst. Det avgörande är, som nämnts, att företaget i fråga

är delaktig i produktion eller distribution av varor eller tillhandahållande

av tjänster. Det innebär att även jordbrukskooperativa företag omfattas

bestämmelserna i artikel 7. av Liksom artikel 85.1 i Romfördraget, kräver artikel 7 i Ordonnance 86-1243 att de avtalsslutande parterna skall vara av varandra ekonomiskt oberoende enheter. Detta är en princip som Conseil de concur-

9 Icke officiell översättning. 1° Se artikel 53 i Ordonnance 86-1243. Jfr i detta avseende liknande inställning som EG-domstolen antagit gentemot jordbrukskooperativen, t.ex. mål 6180 Coöperative Stremsel-en Kleurselfabriek mot Kommissionen [1981] ECR 851.

Kapitel 8 155

börjat tillämpa efter det att EG-domstolen slagit fast den. Artikel rence 7 är därmed inte tillämplig på avtal ingås mellan ett moderbolag som och ett dotterbolag, om moderbolaget utövar nära kontroll över en dotterbolagets affärsmässiga strategier och avtalet kan snarare anses vara

en intern samordning av olika funktioner än ett konkurrensbegränsande

avtal. Det avgörande är om företagen i fråga är självständiga i sina beslut eller om ett företag har möjlighet att bestämma över det andra på grund av att det har en viss ekonomisk makt att göra detta, t.ex. ett om

moderbolag har aktiemajoriteten i ett dotterbolag.

Förbudet mot konkurrensbegränsande avtal är tillämpligt oavsett avtalets form. Det innebär att artikel 7 kan tillämpas även på samord-

nade förfaranden och sådana avtal som inte är civilrättsligt bindande

mellan parterna. Conseil de concurrence har däremot förklarat att det inte strider mot fransk konkurrensrätt att ett företag har undersökt vilka möjligheter som föreligger att, genom ett samordnat förfarande med ett

annat bolag, söka hindra utvecklingen ett tredje bolag. Situationer

av då sammanslutningar av företag bojkottar icke-medlemmar av sammanslutningen, faller även de inom räckvidden för artikel Klausuler i kontrakt mellan företag, stadgar att de inte skall som konkurrera med varandra strider mot artikel 7 liksom då företag artificiellt, genom avtal eller samordnat förfarande, delar marknader. När upp det gäller frågan om exklusiva distributionssystem är förenliga med artikel så finns det inte några utlåtanden från Conseil de concurrence som klarlagt rättsläget. På liknande sätt råder det viss osäkerhet

om och under vilka specifika förutsättningar selektiva distributionsavtal

faller inom räckvidden för artikel I detta hänseende aktualiseras även jordbrukskooperativens möjlighet att använda sig av exklusivitetsklausuler, vilket redogörs för nedan. Det är dock klart återförsäljare att en som är part i ett selektivt distributionsavtal kan väljas endast kvali-

tativa grunder som tillämpas objektivt på samma sätt samtliga återförsäljare. Vidare får avtalet inte begränsa försäljningsvolymen kvanti-

tativt. Vissa distributionskanaler får heller inte uteslutas. Conseil de

concurrence har inte slagit fast vilka produkter som konkurrensrättsligt

godkänts men, förutom de mer luxuösa produkterna, finns det förmodligen även möjligheter för enklare produkter att falla utanför tillämp-

z Conseil de Concurrence i Decision 87—D—25, 7 juli 1987, jfr EGdomstolens domar i mål 2271 Beguilin Import [1971] ECR 949 och mål 1574 Centrafarm [1974] ECR 1147. 3 Conseil de Concurrence, 1988 års rapport, sid 10. Se avsnitt 8.3.5, utlåtande 89-A-l1 om dräneringssektom.

156 Kapitel 8

ningen artikel Det argument som stöder detta är att EG- rätten inte av gör åtskillnad på produkter av olika slag. Näringslivsorganisationer som tillvaratar sina medlemmars intressen genom att t.ex. ge ut cirkaprislistor måste uppfylla vissa villkor for att inte kränka artikel Conseil de concurrence har slagit fast att sådana prisrekommendationer inte faller under bestämmelserna i artikel 7 om priserna inhämtats från en marknad där konkurrens råder, om priserna inte kan sättas i samband med någon speciell köpare eller säljare och slutligen om företagen inte direkt eller indirekt tvingas att, på grund av rekommendationen, sin prispolitik efter konkurrentemas. anpassa Som nämnts ovan skall konkurrensmyndigheten upprätta en ekonomisk balansräkning för att kunna avgöra om ett förfarande strider mot bestämmelserna i artikel Det innebär att det finns möjligheter att t.ex. icke-konkurrensklausul, trots dess konkurrensbegränsande karaktär, en är tillåten. Om en sådan klausul utgör en del i ett större avtalssammanhang kan den i enlighet med konkurrensrätten om de positiva anses vara effekterna väger över de negativa. Exempel på detta är sådana avtal om företagsfusioner och omstruktureringar av företag som innehåller en icke-konkurrensklausul. Sådana avtal granskas som helhet i ljuset av konkurrensrätten och det är viktigt att klausulen inte begränsar konkurmer än vad som är nödvändigt för att uppnå det eftersträvansrensen värda målet.

Förbud mot missbruk av dominans eller beroendeställning

Artikel 8 Ordonnance 86-1243 stadgar att

det är förbjudet, på villkor, för ett företag, eller en grupp av samma företag, att missbruka:

dominerande ställning på den inhemska marknaden eller en väsenten

lig del av denna;

ekonomisk beroendeställning, i vilken ett kundföretag eller en en

leverantör befinner sig, i förhållande till förstnämnda företag, förutsatt

att detta kundföretag eller denna leverantör inte förfogar över någon likvärdig lösning. Ett sådant missbruk kan särskilt utgöras av säljvägran, tillämpning av kopplingsförbehåll eller diskriminerande avtalsvillkor samt avslutande

5 Beslut från Conseil de concurrence, Décision 88—D—l3, 15.3.1988. Se även 1988 års rapport från Conseil de concurrence, s. 25.

Kapitel 8 157

av etablerade afldrsférhdllanden, som grundas på att handelspartnern

vägrar acceptera orättfärdiga aflc’1rsvillkor.‘°

Artikel 8.1 förbjuder missbruk av en dominerande ställning vilket kan jämföras med motsvarande förbud inom EG-rätten och i svensk rätt. Artikel 8.2 innehåller ett förbud mot missbruk ekonomisk beroav en endeställning, en nyhet som infördes i och med ikraftträdandet av Ordonnansen 86-243. Någon motsvarighet finns inte i EG-rätten eller i svensk rätt. Bestämmelsen avser företag inte är dominanta enligt som artikel 8.1 och bygger på förutsättningen att ett eller flera företag

befinner sig i en beroendeställning i förhållande till företaget påstås

som

ha missbrukat denna. Bestämmelsen riktar sig mot t.ex. otillbörligt

agerande av inköpscentraler. Leverantörer blir naturliga skäl oerhört av sårbara om deras omsättning är intimt relaterad till affärstransaktioner med samma inköpscentral och bestämmelserna i artikel 8.1 är ofta inte tillämpliga på grund av att företaget inte anses ha dominerande en ställning i traditionell bemärkelse.

Undantagsmöjligheter för jordbrukssektorn

Artikel 10.1 första punkten innebär att vissa områden, genom lag en

eller ett dekret, kan undantas från tillämpningen artiklarna 7 och

av Artikel 10.1 andra punkten ger möjligheter till undantag från artiklarna 7 och 8 om den konkurrensbegränsande verksamheten skapar möjligheter till ekonomiskt framåtskridande, att konsumenterna skall tillförsäkras en skälig andel av den vinst som uppnås den konkurgenom rensbegränsande verksamheten, att inte de berörda företagen därigenom kan sätta all konkurrens ur spel och slutligen att det råder proportionalitet mellan den konkurrensbegränsande verksamheten och det eftersträvansvärda målet. Artikel 10.2 ger möjligheter för företagen att erhålla individuella undantag. Denna möjlighet kan jämföras med bestämmelserna i artikel 85.3 i Romfördraget och 8 § KL. Artikel 10.3 ger möjlighet till gruppundantag. Skillnaden mellan fransk rätt och EGrätten i detta avseende är att gruppundantagen enligt fransk rätt inte behöver vara tidsbegränsade.

Som tidigare nämnts har jordbrukskooperativen inte någon särställ-

ning i fransk konkurrensrätt och omfattas därmed inte ett legalav undantag enligt artikel 10.1. I Frankrike pågår emellertid debatt en om

6 Icke officiell översättning.

158 Kapitel 8

jordbrukskooperativ skall få ett sådant undantag. Conseil de concurrence har vid tillämpningen av artikel 7 förbjudit en joint ventures

mellan två jordbruksbolag i ett beslut om semolinafrön och ett pris-

samarbete mellan tre ekonomiska föreningar.

Lag 75-600 och dess förhållande till artikel 10

Intressant för tillämpningen av artikel 10 är samarbetet mellan interprofessionella grupper av jordbrukare. Artikel 60-VIII i Ordonnansen 86-1243 innebär att interprofessionellajordbruksorganisationer indirekt kan få undantag från konkurrensrätten. Bestämmelser om detta finns i lag 75-600. Denna lag innehåller bestämmelser interprofessionella om

jordbruksorganisationer och deras särställning inom fransk konkurrens-

rätt. Professionella organisationer, dvs. branschorganisationer som har

till uppgift att t.ex. tillvarata sina medlemmars intressen,2° kan eventuellt

få samarbeta inom för interprofessionell organisation om det ramen en är hänförligt till produktionen, förädlingen eller distributionen av jordbruksprodukter. Varje enskilt avtal skall enligt artikel 1 lag 75-600 godkännas av jordbruks- och ñnansministrarna. Endast en interprofessionell organisation får finnas för varje produkt eller produkter och grupp av det är endast dessa som kan få undantag enligt lag 75-600. Avtal organisation kan utsträcksom ingås inom en interprofessionell as under en begränsad tid om det godkänts av jordbruks- och finansministerierna. Det skall då anses vara tillämpligt på alla medlemmar i

den interprofessionella organisationen. En utsträckning innebär att av-

talet i fråga erhåller immunitet från konkurrensbestämmelserna i enlighet med artikel 10.1 Ordonnansen 86-1243. Lag 75-600 innebär inte ett direkt automatiskt undantag i dess faktiska bemärkelse, utan skapar möjligheter till undantag. Om avtalet i fråga inte utsträcks, är det snarare föremål för förbudet i artikel 7 Ordonnansen 86-1243 på samma sätt vilket annat avtal som helst. En utsträckning kan endast godkännas som den är i enlighet med EG-rätten den förbättrar kunskapen om samt om tillgång och efterfrågan på jordbruksprodukter, eller om den förom

Décision 89-D-20. 3 Se avsnitt 8.3.5 décision 90-D-17 bekräftat Paris senare av appellationsdomstol den 6 december 1990. 9 Loi 75-600 du 10 juillet 1975 publicerad i Journal Officiel 11 juillet., s 7124, relative á l0rganisation interprofessionelle agricole. 2° Se t.ex. Conseil de décision 92-D-30. concurrence,

Kapitel 159

bättrar bearbetning eller stabiliseringen utbudet eller interprofesav om sionella relationer inom relevant marknad Om ett sådant avtal avses. ingås är det bindande för samtliga medlemmar i den interprofessionella jordbruksorganisationen, även den kan kräva att dess medlemmar som

betalar en medlemsavgift. Avtal mellan interprofessionella organisationer

som inte överensstämmer med nämnda krav är ogiltiga enligt lag 75- 600. Det skall framhållas att Conseil de tolkar utsträckta concurrence avtal som godkänts av finans- och jordbruksministrama mycket strikt. Det har tyvärr inte gått att få fram uppgifter omfattningen det om av samarbetet som godkänts med stöd av den aktuella lagen.

Les Pratiques restrictives förbuden i Ordonnance 86-1243 -

Artiklarna 28-37 innehåller bestämmelser vissa företeelser är om som

förbjudna, oavsett dess eventuella inverkan på konkurrensen. Någon be-

dömning enligt artiklarna 7 och 8 skall alltså inte göras. Artikel 28 innehåller en förpliktelse för näringsidkare att, t.ex. genom märkning av varor, informera konsumenterna priser och begränsom ningar i det kontraktuella ansvaret m.m. Artikel 30 och artikel 36.3 förbjuder kopplingsförbehåll i konsumentförhållanden i näringsförhålresp. landen och artikel 31 föreskriver skyldigheten att upprätta faktura i en

företagarnas yrkesmässiga handel. Fakturan kan användas som bevismaterial vid processer underprissättning enligt artikel 32. Enligt

om artikel 33 har återförsäljare rätt att erhålla prislistor, rabattlistor och försäljningsvillkor från tillverkare och grossister. Artikel 35 förbjuder åläggande av minimipris, oavsett detta sker direkt eller indirekt, fakom

tiskt eller potentiellt. Artikel 36.1 förbjuder diskriminerande handlingar

som att näringsidkaren tillämpar olika villkor för likvärdiga transaktioner med vissa handelspartner varigenom dessa får en konkurrensnackdel

medan punkten 2 förbjuder icke objektiv säljvägran gentemot när-

en ingsidkare.

Ekonomisk koncentration: kontrollen företagskoncentrationer av

Artiklarna 3 8-44 reglerar företagskoncentrationer. Artikel 38 slår fast att varje föreslagen fusion som har potential att påverka konkurrensen,

2‘ Laurent Dupont, Commissaire, Bureau de politique de et concurrence des Pratiques anticoncurrentielles, Droit de et march agricole, concurrence s. 21.

160 Kapitel 8

speciellt då den stärker redan existerande dominerande ställning, skall en underställas Conseil de för ett utlåtande och Ministre concurrence chargé de lEcon0mie för beslut. Bestämmelsen är endast tillämplig fusioner, i vilka de deltagande företagen når upp till viss marknadsandel och omsättning. Artikel 39 definierar företagskoncentrationer. Ministre chargé de lEcon0mie kan även initiera ett kontrollförfarande att begära att Conseil de concurrence avger ett utlåtande. I utgenom låtandet skall bedömning ske det ekonomiska framåtskridandet en av om koncentrationen medför balanserar de negativa konkurrenssom upp effekterna. Det beslut Ministre chargé de lEcon0mie fattar skall inte enbart grunda sig på utlåtandet från Conseil de concurrence utan även

beakta den sociala dimensionen artikel 42.2. I beslutet kan Ministre

chargé de lEcon0mie antingen godkänna fusionen, förelägga företagen att vidta vissa åtgärder eller förbjuda den och därmed tvinga företagen att återgå till den marknadsstruktur var rådande innan fusionen som inleddes.

8.3.3 Kompetensfördelning mellan Ministre chargé de

lEcon0mie och Conseil de concurrence

Som redan antytts har Conseil de en viktig uppgift i att concurrence konkurrensrättsliga utlåtanden. I artikel 5 i Ordonnansen 86-1243 ge stadgas att Conseil de skall konsulteras i varje lagstiftconcurrence

ningsåtgärd berör konkurrensen. Enligt bestämmelserna i andra

som stycket skall Conseil de utlåtanden då regeringen concurrence avge så begär också då ett utlåtande är begärt domstolar, branschmen av

organisationer, fackföreningar, konsumentorganisationer samt av intresseorganisationer för jordbruk, handel och industri avseende ett specifikt,

för dem närliggande, intresse. Conseil de concurrence är även behörig besluta artiklarna 7 och 8 är kränkta och det föreligger möjatt om om lighet till undantag enligt artikel 10. Om myndigheten finner att konkur-

är begränsad kan den föreskriva böter och meddela förelägganden

rensen för berörda företag att upphöra med de konkurrensbegränsande åtgärderinom viss tid eller i enlighet med särskilt utformade villkor. na en Enligt artikel ll Ordonnansen 86-1243 kan Ministre chargé de lEcon0mie underställa Conseil de konkurrensrättsliga concurrence spörsmål är relevanta. Ministern kan intervenera i mål som ligger som hos Conseil de och kan enligt artikel 15 överklaga beslut concurrence Conseil de tagit enligt artikel 12. Ministern har även som concurrence

möjlighet att begära att Conseil de beslutar om interi-

concurrence mistiska åtgärder l2. Slutligen har Ministre chargé de

artikel

Kapitel 8 161

lEconomie kompetens att övervaka och att verkställa förbud mot företagskoncentrationer, genom att begära ett utlåtande Conseil de av concurrence enligt artikel 38 och genom att förbjuda koncentrationen i fråga enligt artikel 42.

8.3.4 Samarbete inom jordbrukssektom

Conseil de concurrence betraktar inte kooperativa företag i sig som en förbjuden samverkan mellan företagen. Företagen får dock inte genom kooperativet ingå konkurrensbegränsande avtal med varandra t.ex. som resulterar i att marknader artificiellt delas upp eller i att de sätter gemensamma priser. Den bakomliggande tanken Conseil de som concurrence följer är att kooperativen anses vara en viss företagsform i sig som är konkurrensbegränsande men vars syfte är att skapa möjligheter att på

ett större plan åtnjuta möjligheter som annars inte skulle vara tillgäng-

liga. Kooperativen ses alltså som företag i konkurrensrättens mening. Jordbrukskooperativt samarbete är däremot föremål för en proportionalitetsprincip som innebär att de konkurrensbegränsningar, vilka är resultatet av den kooperativa samarbetsformen, skall nödvändiga vara för att uppnå målen med kooperativen. Enligt Conféderation Française de Cooperation Agricole jfr svenska LRF har jordbrukskooperativa företag endast ett problem med konkurrensrätten. Det rör förhållandet mellan de kooperativa företagen och dess medlemmar, bl.a. exklusivitetsklausuler. Enligt Conseil de concurrence står de i strid med Ordonnansen 86-1243 de tolereras men i en viss utsträckning med anledning av kooperativens speciella struktur och mål. Conseil de concurrence har möjlighet att förbjuda exklusivitetsklausuler med stöd av artikel 7 i Ordonnansen 86-1243. De tillåts däremot enligt artikel L 522 i Code Rural. Samma exklusivitetsklausul som eventuellt skulle kunna förbjudas av Conseil de concurrence, kan tillåtas av någon av Frankrikes civila domstolar. Enligt Conseil de concurrence är det i sådana fall Ordonnansen 86-1243 har företräde som till dess att Frankrikes Cour de Cassation har avgjort frågan. Beslut tagna av Conseil de concurrence kan överklagas till appellationsdomstolen i Paris, vars domar i sin tur kan överklagas till Cour de Cassation. I frånvaron ett beslut från Cour de Cassation finns det alltav

så två system, det civilrättsliga och det konkurrensrättsliga, står i

som strid med varandra i fråga om jordbrukskooperativens exklusivitetsklausuler. Conféderation Française de Cooperation Agricole drar emellertid den slutsatsen av det tidigare nämnda beslutet handelsom

6 15-1291

162 Kapitel 8 SOUl995:ll7

kooperativ att Cour de Cassation med stor sannolikhet även kommer att förbjuda exklusiv itetsklausuler som upprätthålls av jordbrukskooperativ.

Vad gäller frågan medlemmars fria rörlighet, har de rätt att träda

om kooperativet då medlemskapskontraktet löpt ut. Medlem skall då erur hålla investerat kapital de har inte rätt att ta del av kooperativets men

uppnådda vinstreserv. Återbetalning sker i de flesta fall under en period

cirka fem år det förekommer återbetalningstider på upp till tio om men år. Ett medlemskap är vanligtvis inte tidsbegränsat utan löper tills vidare med uppsägningstid på i normalfallet sex månader. Det förekommer en också att uppsägning kan ske till årsskiftet eller budgetårsskiftet. För närvarande pågår det en diskussion bl.a. i fransk press om jordbrukskooperativ skall erhålla undantag enligt artikel 10.1 Ordonnansen 86-1243. Diskussionen har inte lett till några formella åtgärder. Slutligen kan det tilläggas att jordbrukssektom inte anses vara mer konkurrensbegränsad än andra sektorer. Det enda som egentligen särskiljer jordbruk från andra sektorer är möjligheten för interprofessionella organisationer att i enlighet med lag 75-600 ingå utsträckta avtal som därmed erhåller immunitet från konkurrensrätten enligt artikel 10.1 Ordonnansen 86-1243.

8.3.5 Praxis

Utlåtande om dräneringssektorn

Målet gällde det statliga stödet samt de skattelättnader m.m. som

om kooperativa företag inom dräneringssektom CUMA åtnjöt stod i strid

med konkurrensrätten. De kooperativa företagens marknadsandel upp-

gick år 1987 till 25 %. För att kooperativa företag skulle få agera på dräneringsmarknaden måste de uppfylla kraven i speciell lag från den en

27 juni 1972 om dräneringskooperativ nu kodifierat i lantmannalag

Code Rural. Conseil de concurrence fann att det fanns tre aspekter

i nämnda lag var relevanta: 1 regler om anslutning till kooperasom

tiven; 2 möjligheterna till avvikelse från reglerna om kooperativ

exklusivitet och 3 regleringen kring den territoriella kompetensen. De är tillåtna att ansluta sig till ett kooperativ begränpersoner som

uppräkningen i artikel L. 522-1 i Code Rural. Den kooperativa

sas av exklusiviteten innebär att de kooperativa företagen inte behöver agera

för räkning än dess medlemmars. Likväl tillåter artikel L. 522-5

annans

att det kooperativa företaget agerar ekonomiskt för icke-medlemmar om

verksamheten i fråga inte överstiger 20 % omsättningen och om den av är avsedd att förbättra avkastningen investeringar. Denna begränsning

sou1995:117 Kapitel 8 163

kan dock ändras. Artikel L. 522-2 slår fast inom vilka geografiska områden de kooperativa företagen får vilket resulterar i agera, en begränsning av konkurrensen mellan aktörerna på marknaden. I detta

speciella fall omfattade de kooperativa företagens verksamhetsområde

i allmänhet ett departement, vilket innebär att de inte fick agera utanför detta område. Konkurrensen var alltså begränsad de legala av

principerna om exklusivitet och geografisk begränsning. Conseil de

concurrence konstaterade att vartannat företag inte hör till den som kooperativa sektorn var ett medelstort bolag stort att konkurrera nog med CUMA-bolagen. Conseil de concurrence slog fast, i fråga konkurrensen inom om dräneringssektom, att de kooperativa företagen har dubbel verkan. De en var undantagna från konkurrens från andra kooperativ. Emellertid hade också, alltsedan de kooperativa företagen har fått rätt att utföra arbeten för andra än medlemmars räkning, konkurrensen intensifierats på marknaden. Konkurrensen var dock, som ovan angetts, begränsad geografiskt och kvantitativt. Conseil de gjorde inte någon undersökconcurrence

ning om kooperativa företag i sig står i strid med konkurrensreglema.

På grundval av den information tillhandahållits den organisasom av tion begärt utlåtandet, slog Conseil de fast de som concurrence att skattelättnader m.m. som kooperativa företag åtnjöt juridiskt begränvar sade samt att det inte stred mot konkurrensrätten. Tvärtom resultatet var att det till och med förbättrade konkurrensen på marknaden med anledning av att nämnda stöd medförde ett större krav den privata sidan att öka sin produktivitet och förbättra sin konkurrenskraft. Conseil de

concurrence slog däremot fast att konkurrensen påverkades de ko-

av

operativa företagens särställning, eftersom efterfrågan på dränering från medlemmarna i ett kooperativ endast riktade sig till kooperativa företag

och därmed inte var föremål för konkurrens från den privata sidan.

Beslut avseende banansektom

I beslut 90-D-20 förbjöd Conseil de två branschorga-

concurrence

nisationer inom banansektom Comité interprofessional bananie med

traditionella uppgifter att upprätthålla artificiellt höga priser inom banansektorn och att dela marknader, för att organisationerna därmed inte upp

skulle diskriminera s.k. dollar-bananer. Marknadsuppdelningen och diskrimineringen ansågs strida mot artikel 7 i Ordonnansen 86-1243. Efter-

22Syndicat National des Entreprises de Drainage.

164 Kapitel 8 SOU 1995:1 17

som Conseil de concurrence inte ansåg att de ovan nämnda konkurrensbegränsningarna kommit konsumenterna till godo, kunde inte heller undantagsbestämmelsema i artikel 10 vara tillämpliga.

Beslut avseende ostfrån Cantal

I beslut 92-D-3O avgjorde Conseil de concurrence inom vilka ramar

branschorganisationen för cantalostar, Comité interprofessionel des

fromages produit dans departement du Cantal, CIF, kunde reglera dess medlemmars utbud. CIF hade som uppgift att ansvara för kvalitetsnorrner, ge teknisk assistans till yrkesverksamma, bidra till vägledning i mejeriekonomi samt att till myndigheter föreslå åtgärder som kan förbättra produktionen och försäljningen. Till organisationens uppgifter hörde också att godkänna ursprungsbeteckningar, appellation dorigine. För att ostprodukter skall få betecknas som 0st från Cantal, måste den komma från någon av de kommuner som är belägna i département Cantal. Även mjölken måste komma från mjölkproducenter i Cantal. Mjölkproduktionen i Cantal var mycket beroende av ostproduktionen som använde 42 % av den totala mjölkproduktionen. Som framgått kan avtal godkända interprofessionella organiovan av

sationer, som t.ex. CIF, som egentligen faller utanför organisationernas

kompetens under vissa förutsättningar godkännas enligt lag 76-600. CIF hade i detta mål genomfört en utbudsbegränsning kvotering samt förordat en uppdelning av produkter mellan företagen, utan att behörig myndighet godkänt detta. De producenter som inte följde kvoteringarna blev straffade CIF och tvingade att endast producera i enlighet med av kvoteringen. Avtalet i fråga innebar för medlemmarna i CIF bl.a. att de tvingades att följa beslut tagna av CIF mot att företagen fick viss subventionering av mjölkinköpen. Conseil de concurrence slog fast att eftersom CIF hade befogenhet att bestämma över ursprungsbeteckningen tillhörande Cantalostar, fick CIF inte sätta i verket ett avtal som har konkurrensbegränsande effekter mellan ostproducenterna i Cantal, det inte har undantagits enligt lag om 75-600. Detta avtal minskade utbudet av Cantalost samtidigt som det hindrade spridningen av produktionen mellan CIF:s medlemmar. Dessutom hindrades jordbrukare att öka sin produktivitet. Avtalet stred därför mot artikel 7 i Ordonnansen 86-1243. Eftersom CIF inte visat att konkurrensbegränsningarna i fråga var nödvändiga, var artikel 10 inte tillämplig. Genom att CIF straffade sina mest konkurrenskraftiga medlemmar ansåg Conseil de att avtalet inte heller uppfyllde concurrence målen med EG:s gemensamma jordbrukspolitik.

SOU l 995: l 17 Kapitel 8 165

Beslut avseende olivolja

I beslut 94-D-23 begärde Ministre Chargé de lEconomie att Conseil de

concurrence skulle undersöka rekommenderade priser professioav nella organisationer producerade olivolja. Olivolja produceras som

genom att pressa oliver. Denna förädling utförs i olivkvamar. De företag

som drev kvarnarna samarbetade främst inom för två ramen organisationer, SNM och FCC. Den sistnämnda organisationen hade endast olivoljekooperativ som medlemmar. Vidare är olivsektom föremål för

EG:s marknadsordning genom förordning EEG 156278, syfte är

vars att upprätthålla en viss produktionsnivå och för att tillförsäkra olivproducentema rättvis andel vinsten. De två organisationerna i fråga en av antog rekommenderade priser.

I beslutet togs frågan om tillämpligheten av nationell rätt

upp. Conseil de concurrence hänvisade till praxis från EG-domstolen som slår fast att nationella myndigheter kan tillämpa nationell rätt om

tillämpningen inte är till förfång för den fulla tillämpningen EG-

av rätten. Om åtgärderna varit undantagna enligt förordning EEG 2662 skulle därför nationell rätt inte ha tillämpats. Kommissionen konsulterades i detta mål och konstaterade att undantagen i förordning 2662 inte

skulle tillämpas på grund av tre orsaker: l åtgärderna i fråga inte

var

del i en nationell marknadsordning eftersom det existerar EG-rättslig

en sådan; 2 åtgärderna i fråga var inte nödvändiga för att uppfylla målen med CAP; 3 artikel 2.1 rådets förordning 2662 exkluderar explicit prissamarbeten från undantagets tillämpning. Conseil de concurrence

fann därför att artikel 7 i Ordonnansen 86-1243 tillämplig och även

var kränkt.

Beslut avseende produktion och marknadsföring kalvkött

av

I beslut 94-D-61 begärde Ministre Chargé de lEconomie att Conseil de concurrence skulle undersöka marknaderna för produktion och om marknadsföring av kalvkött var föremål för samordnade förfaranden i strid med artikel 7 i Ordonnansen 86-1243. I detta mål det fråga var om

tre grupper av producenter. Två av sammanslutningama hade, i fråga

om uppköp av slaktdjur, uppmuntrat sina medlemmar att minska utbudet av slaktdjur. Trots att effekten priset i praktiken inte större var av

23Syndicat national des mouliniers och Federation des coopératives oléicoles du midi de France. 24Mål 1468 Walt Wilhelm ECR [1969]

166 Kapitel 8 SOUl995:l 17

vikt, ansåg Conseil de concurrence att detta förfarande stred mot artikel 7 i Ordonnansen 86-1243 eftersom uppmuntran hade ett konkurrensbegränsande syfte. Då förfarandet inte bidrog till ekonomiskt framåtskridande, artikel 10 inte tillämplig. var

Beslut avseende potatis

I beslut 94-D-54 fann Conseil de concurrence att ett visst agerande potatisproducenter stod i strid med artikel Frankrike är Europas av tredje största producent potatis. De franska potatisproducentema samav

arbetar nationellt i interprofessionell organisation FNSEA, vilken

en har underavdelningar inom de franska departementen FDSEA. Underavdelningarna är sedan i sin tur grupperade i mindre enheter på lokal

nivå potatisproducentorganisation CNIPT. Prissätti en professionell

ningen är fri i den bemärkelsen att den skall bestämmas av den fria konkurrensen, det fanns däremot ett system där producentema men

underrättas det genomsnittliga priset. Potatisproducentema ansåg att

om priset för lågt i konsumentledet varför de genom olika former av var tvång, bojkotter och demonstrationer, fick priset att stiga. Detta som tvång organiserades av FDSEA och CNIPT ansågs strida mot som artikel 7 i Ordonnansen 86-1243, eftersom det var en oegentlig pris-

reglering.

Beslut avseende plantskolor och trädgårdsodlare

Beslut 90-D-17 omfattade tre olika former prissamarbeten. Detta fall

av berörde den tidigare konkurrenslagen från år 1945, som år 1986 ersattes den nuvarande lagen. Conseil de concurrence slog i beslutet fast av att samarbete i form ekonomisk Förening vars medlemmar i och av en

för sig är självständiga och konkurrerande företag, inte är en form av

samverkan mellan företag som står i strid med konkurrensrätten. Prissamarbetet mellan de ekonomiska föreningarna däremot föremål var för förbudet i artikel vilket resulterade i att företagen i fråga bötfälldes grund brott mot konkurrenslagen från år 1945. av

SOU l 995: l l 7 Kapitel 8 167

Beslut angående handelskooperativ

Cour de Cassation har i ett mål gällande handelskooperativ från den

16 maj 1995 slagit fast, att en exklusiv upphandlingsklausul i ett ko-

operativt företags stadga stod i strid med konkurrensrätten och därmed

var olaglig. Conseil de concurrence hade i ett tidigare skede för-

bjudit den exklusiva upphandlingsklausulen.

25 Cour de Cassation, 1042 pourvoi 93-16.556s, audience arret no no publique du 16 mai 1995.

SOU1995:1l7 169

9 Branschstruktur och konkurrens-

lagstiftning inom jordbrukssektom i

Nederländerna

9.1 Allmänt

Den gemensamma marknaden har sedan tillkomsten år 1958 haft en positiv påverkan den nederländska ekonomin. Detta har i synnerhet gällt jordbruks- och trädgårdssektorema. Den gemensamma marknaden innebar ett återinförande av frihandel mellan EU-ländema, vilket

medförde att exporten av jordbruksprodukter ökade. CAP har stimulerat

en specialisering av nederländskt jordbruk. Utvecklingen har gynnats av ändamålsenliga organisationer och den gynnsamma transportsituation

som landets geografiska läge ger. I Nederländerna har jordbruks- och trädgårdskooperativen en stark

position. Minst 60 % av lantbrukarnas inkomster erhålls kooperagenom tiven. Kooperativens andel av marknaden varierar mellan olika sektorer. Under åren 1992-93 var de kooperativa företagens marknadsandelar för insatsmedel foder och gödningsmedel 50 %. Även förädlingssom ca och marknadsföringskooperativen hade höga marknadsandelar. Ungefär 90 % av bankkreditema erhölls genom bankkooperativen.

170 Kapitel 9 SOU1995:1 17

Nedanstående tabell visar marknadsandelar för kooperativa företag i olika branscher åren 1992—93. Produkt Marknadsandel Förnödenheter 0

produktion av matpotatis-

Källa: Nationale Coöperatieve Raad voor land- en tuinbouw år 1993

sou1995:1 17 Kapitel 9 171

9.2 Branschstrukturer

9.2.1 Mejerisektom

Företag och struktur

På den nederländska marknaden fanns 22 mejeriföretag år 1993. Hälften av dessa vägde 96 % av den nederländska mjölken. Kooperativa företag svarade för 85 % av invägningen. De största investorägda företagen har inte mer än några procent vardera mjölkinvägningen. De tre av största kooperativa företagen, Campina Melkunie, Coberco och Friesland Dairy Foods FDF, svarade år 1994 tillsammans för 66 %. De flesta

företagen köper även mjölkråvara utanför landet, i huvudsak från

Tyskland och Belgien även från t.ex. Polen. Campina köper men ca 10 % och FDF ca 20 % av sin mjölkråvara utanför Nederländerna. Det

finns inte någon strikt områdesindelning mejeriema har sina

även om upptagningsområden relativt koncentrerade till olika delar landet. av

Campina äger mejerier i bl.a. Belgien Comelco och i Tyskland

Südmilch. Comelco var innan det köptes ett investorägt familjeföretag.

Südmilch har ombildats från kooperativt företag till aktiebolag vari Campina är majoritetsägare 80 % och resterande aktier tyska ägs av lantbrukare. Båda företagen är aktiva på den nederländska marknaden.

Det sker en fortgående koncentrationsprocess den nederländska

mejerimarknaden och antalet företag minskar. Under de senaste två decennierna har antalet mejerier minskat från 84 till 22 företag.

Samverkansformer

Det finns inte några federativa mejerikooperativ på den nederländska

mej erimarknaden. Merparten de stora mej eriföretagen har däremot ett

av antal dotterbolag som förädlar mjölk till mejeriprodukter. Konkurrensen

mellan de olika företagsgmppema den nederländska mejerimarknaden är betydande. Den samverkan som förekommer i branschorganisationer

gäller viss intressebevakning, forskning och utveckling samt kvalitetskontroll.

Import och export

Jämsides med de inhemska mejeriema är mejeriföretag från grannländer-

na aktiva den nederländska marknaden.

172 Kapitel 9

Export i relation till nederländsk produktion + import samt import i relation till nederländsk produktion i procent. år 1993

Produkt Import Export

mjölk och färskvaror 14,9 5,7 ost 13,1 68,6

Källa: Productschap voor Zuivel år 1994.

Importen kommer nästan uteslutande från EU-länder. Tyskland, Belgien och Frankrike är de största exportörerna till Nederländerna. 80 % av exporten går till länder i EU, varav cirka hälften till Tyskland. Vid sidan av konsumentvarumarknaden finns även en marknad för kondenserad mjölk. Genom torkning av mjölken minskas transportkostnaden och m jölkråvara kan transporteras långa sträckor för att sedan användas färsk mjölk. I förhållande till nederländsk invägning utsom gjorde år 1993 importen och exporten av kondenserad mjölk 2 resp. drygt 7 %.

Kunder och handel

Över 90 % de mejeriprodukter konsumeras köps av som genom supermarkets. Den nederländska handeln är relativt koncentrerad med ett antal starka kedjor. Albert Heijn är, med en marknadsandel närmare 30 %, den mest betydelsefulla. Det finns därutöver bl.a. fyra andra kedjor med marknadsandelar 7-10 o samt ett antal mindre kedjor. Dessa är riksomfattande och det finns en väl fungerande konkurrens den nederländska detaljhandelsmarknaden. Det finns tyska intressen i den nederländska handeln i form av både ägande och samarbete. Kedjorna har i regel private labels, dvs. egna varumärken som legotillverkas av mejeriföretag, för konsumtionsmjölk och desserter. De har i allmänhet flera mejerier som leverantörer och de kan därför ändra resp. leverantörs leveransvolym och även byta leverantörer. Kooperativen kan göra sig attraktiva för handeln genom effektiva direktleveranssystem och daglig tillförsel färskvaror. Direktdistribuav tionen är en viktig konkurrensfaktor och de flesta kedjorna saknar egen distribution av mejerivaror. Albert Heijn distribuerar ca 30 % av mejerii egen regi medan resterande volym levereras genom direktvarorna distribution från mejerierna. Mindre mejerier försöker öka sin konkur-

SOU1995:1 17 Kapitel 9 173

renskraft genom att skräddarsy produkter efter kedjomas önskemål key account marketing.

Inträdesbarriärer

Mjölkkvoteringen som sådan utgör en begränsning. Detta gäller i synnerhet då kvotema sänks. Kvoteringen ger incitament att utanför resp. land för att fylla upp ledig kapacitet. Kvoteringen kan därför öka konkurrensen om mejeriråvara och gränsöverskridande handel i producentledet. Samtidigt ger kontroll över utbudet minskad överskottsproduktion och därmed minskar utbudet av förädlade mejeriprodukter, vilket i sin tur minskar priskonkurrensen i konsumentledet. Även mejeriemas direktdistribution kan ses som ett etableringshinder i den mån den försvårar nyetablering och importörers möjligheter att ta sig in på marknaden. Den största kedjan, Albert Heijn, distribuerar inte mer än 30 % av sina färska mejerivaror i egen regi. Utländska företag är i allmänhet hänvisade till att organisera egen distribution för att nå ut till butik. Det krävs en relativt hög marknadsandel för att nå lönsamhet i direktdistribution.

Mjdlkproducenten

Det finns inte någon områdesindelning i Nederländerna även de tre om största kooperativen har sin uppsamlande verksamhet i varsin del av landet. De tre största kooperativen svarar tillsammans för närmare 70 % av mjölkinsamlingen. De konkurrerar med små kooperativa och investorägda mejeriföretag i resp. region och viss konkurrens finns från utländska uppsamlande företag den nederländska marknaden.

Samtliga mejerikooperativa företag har leveransplikt resp. mottag-

ningsplikt. Medlemmarna kan lämna företaget efter en kortare uppsäg-

ningstid men i allmänhet får de tillbaka sitt insatskapital först efter fem

till sju år. De investorägda företagen arbetar med korta leveranskontrakt.

174 Kapitel 9 SOU l 995:1 17

9.2.2 Köttsektom

Företag och struktur

Nötslakten och svinslakten uppgår till 1,3 resp. 20 miljoner slaktade djur per år. De två största svinslakteriema i Nederländerna är kooperativa, CEHAVE-ENCEBE och COVECO. De är jämnstora och svarade åren 1992-93 tillsammans för ca 31 % av den totala nötslakten och 40 % av den totala svinslakten. Enligt branschföreträdare har de kooperativa företagen stora problem med överkapacitet och bristande effektivitet och deras marknadsandelar har minskat kraftigt de senaste åren för att nu ligga på ca 30 % av svinslakten och endast 13 % av nötslakten. Det finns även fyra investorägda företagsgrupper på marknaden med marknadsandelar i storleksordningen 5~8 % och ett antal mindre investorägda företag. CEHAVE-ENCEBE är resultatet av en fusion mellan ett slakterikooperativt företag och ett spannmålskooperativt företag. Företaget är verksamt både på köttmarknaden och på spannmålsmarknaden. Företaget har även viss verksamhet avseende förnödenheter och spannmålsbaserade konsumentprodukter. De två kooperativa företagen har inte tidigare samverkat men håller för närvarande på att fusionera med ett av de större investorägda företagen. Det nya kooperativa företaget, DUMECO, kommer att uppnå en marknadsandel på ca 35 % av uppsamlingen av slaktsvin på den nederländska marknaden och blir därigenom störst på marknaden.

Samverkansformer

Det finns inte några federativa kooperativ men alla de större företagen

har dotterbolag aktiva inom slakt och förädling. Antalet slakterier har minskat. Det finns betydande överkapacitet i de två kooperativa företagen förorsakad av mottagningsplikt i förening med produktionscykler. Problemen med överkapacitet har medfört att de nederländska företagen samarbetar om att lägga ner slakterier för att därigenom minska överkapaciteten. Omstruktureringen finansieras kollektivt av näringen

genom en strukturfond. Frågan ligger för närvarande hos kommissionen

för prövning. De investorägda företagen samarbetar i varierande utsträckning, i gemensamma bolag, om produktion, marknadsföring, distribution och handel.

SOU1995:1 17 Kapitel 9 175

Import och export

Importen av färskt kött är marginell medan det finns en betydande import av utländska specialiteter vad gäller förädlat kött. Det är dock i huvudsak fråga om nischprodukter varför volymema är små. Det finns även en ganska omfattande import av levande nötkreatur medan importen levande grisar är liten. av

Export i relation till nedorlgândsk produktion + impog samt impon i relation till nederländsk produktion i procent, 1223

Källa: Productschap Vee en Vlees, år 1994.

Importen av griskött kommer i huvudsak från Belgien, Danmark och Tyskland. Importen av nötkött kommer i huvudsak från Belgien, Frankrike, Irland, Storbritannien och Tyskland. Även exporten, är som betydande både avseende nöt- och griskött, sker i huvudsak till andra EU-länder.

Kunder och handel

Av det totala utbudet av kött säljs, enligt uppskattningar av branschföreträdare, ca 35 % på den nederländska marknaden medan resterande

volym exporteras. De största köparna är supermarkets, specialiserade kötthandlare och grossister. Enligt en undersökning av Landbouw Economisch Instituut LEI år 1986 säljs drygt 30 % av allt producerat nötkött och drygt 20 % av allt svinkött genom dagligvaruhandeln. Av denna försäljning svarar supermarkets for ca 75 % medan special-

butikerna svarar för ca 25 %. Specialbutikemas andel har minskat sedan dess. Nederländska konsumenter är inte speciellt bundna vid särskilda varumärken på färskt kött varför konkurrensen i hög grad utgörs av priskonkurrens. Företagen i handelsledet har en betydande köparmakt

vilken förstärks av överkapacitet i slaktledet. Överkapaciteten kommer

sannolikt att finnas kvar en tid eftersom nedläggningen av ineffektiva

176 Kapitel 9 sou1995:117

företag bromsas att den kooperativa nederländska banken har ekonoav miska intressen i de kooperativa företagen.

inträdesbarriärer

Enligt uppgift saknas inträdesbarriärer på den nederländska köttmarknaden.

Köttproducenter

Det föreligger inte någon leveransplikt men däremot måste kooperativa företag ta emot de djur deras medlemmar levererar. För svin finns uppsamlingsplatser kontrolleras handlare utanför den kooperativa som av sfaren. Som nämnts tidigare finns en stor överkapacitet i slaktledet.

9.2.3 Spannmålssektom

Företag och struktur

Det finns endast en stor spannmålsuppsamlare i Nederländerna, Cebeco Handelsraad, ett federativt kooperativ bestående av 35 primärföreningar.

Primärföreningarna som även säljer förnödenheter samlar sina med-

lemmars spannmål och förädlar en del till foder medan resterande säljs till Cebeco. Cebeco handhar inköp förnödenheter även gemensamma av på världsmarknaden. Handeln med medlemmarnas spannmål utgör ungefär en tredjedel av Cebecos totala verksamhet. Cebecos verksamhet omfattar i övrigt förädling och utveckling av nya produkter, vilket sker i 97 dotterbolag. Cebeco innehar majoritet i 77 av dessa. Cebeco hade år 1994 en marknadsandel av spannmålsinsamlingen på ca 50 %. Det finns två fristående primärkooperativa företag CEHAVE- ENCEBE med ca 7 % och Landbouwbelang med ca 3 % spannmålsav insamlingen. Det finns även 40-50 små familjeföretag tillsammans som

har 40 % av insamlingen spannmål. CEHAVE-ENCEBE är ett

av branschblandat kooperativt företag som även är aktivt köttmarknaden.

SOU1995: l 17 Kapitel 9 177

9.2.4 Import och

export

Importen av spannmål är cirka fyra gånger större än den nederländska produktionen. Av det totala utbudet på den nederländska marknaden år 1994 exporterades 38 %. Det är i huvudsak fråga om reexport.

9.2.5 Spannmålsodlare

Spannmål är inte någon huvudgröda i Nederländerna. Flertalet jordbrukare odlar spannmål i huvudsak växtföljdsskäl. Den stora importav andelen gör att efterfrågan den inhemska spannmålen blir relativt måttlig. De nederländska spannmålsodlama blir därmed beroende av gemensamma EU-priser och de säljer i regel till samma köpare under

lång tid. De mindre spannmålsinsamlama utanför den kooperativa sfären

saknar resurser att anpassa sig till skärpta miljökrav och de är geografiskt mindre gynnsamt belägna, vilket leder till att kooperationens marknadsandelar ökar. Det finns inte någon leveransplikt när det gäller spannmål.

9.3 Konkurrenslagstiftningen i Nederländerna

Grundlinjer i den nederländska konkurrensrätten

Den nederländska konkurrenslagen Wet Ekonomische Mededinging WEM är från år 1958 och bygger på missbruksprincipen. Lagen innehåller inga särbestämmelser för jordbrukssektom. Med stöd lagen har av den nederländska regeringen emellertid under åren 1993 och 1994 utfärdat tre dekret med förbud mot vissa konkurrenshindrande företeelser, bl.a. horisontella priskarteller och karteller om marknadsuppdelning. Sistnämnda dekret knyter an till EG-rätten, bl.a. till förordning 2662. En närmare beskrivning följer längre fram i texten.

9.3.2 Materiella bestämmelser

Inledande bestämmelser

Artikel 1 i WEM definierar en företagare varje fysisk dock inte

som löntagare eller juridisk ägnar sig ekonomisk eller komperson, som mersiell verksamhet. Lagen omfattar överenskommelser och beslut som

178 Kapitel 9 SOUl995:1 17

reglerar konkurrens mellan företagare, oavsett om dessa förfaranden är juridiskt bindande eller Artikel 2 innehåller bestämmelser om skyl-

dighet att till ekonomiministeriet Ministerie van Ekonomische Zaken

anmäla bl.a. avtal som gäller konkurrens mellan näringsidkare. Anmälningsskyldigheten omfattar inte bara deltagande företagare utan även andra som deltagit i avtalet eller beslutet som parter eller ombud.

Enligt uppgift från ekonomiministeriet har under de senaste åren några

beslut eller överenskommelser på jordbruksområdet inte anmälts enligt artikel 2. Regeringen har enligt artikel 4 möjlighet att ge generella undantag eller individuella dispenser från anmälningsskyldigheten i artikel Enligt artikel 4 är regeringen skyldig att ge dispens från denna anmälningsskyldighet för överenskommelser och beslut som inte påverkar konkuri Nederländerna. rensen Enligt bestämmelserna i artikel 6 ff har regeringen möjlighet att, om det är i enlighet med allmänintresset, förklara vissa överenskommelser konkurrens mellan näringsidkare bindande för samtliga näringsidkare om inom bransch. Artiklarna 9b-d innehåller bestämmelser om giltigen heten intern rättskipning inom en kartell. av

Förbud mot vertikala priskarteller

Artiklarna 9e-g innehåller bestämmelser förbud mot vertikala prisom karteller. Regeringen har möjlighet att, förutom att förbjuda, även ge

generella eller individuella undantag. Tidigare har funnits undantag för

vissa elektriska produkter, t.ex. kylskåp och köksmaskiner. Dessa undan-

tag upphörde emellertid att gälla den 1 januari 1992. Några godkända

vertikala priskarteller inom jordbrukssektorn är inte aktuella.

Generellt förbud mot vissa typer överenskommelser av Artikel 10 ett bemyndigande för regeringen att meddela generellt ger förbud mot särskilda typer av överenskommelser konkurrensområdet. Förutom nämnda förbud mot horisontella prisöverenskommelser ovan och överenskommelser marknadsuppdelning finns sedan år 1994 ett om förbud mot anbudskarteller. Bestämmelser dispens från förbud enligt om artikel 10 ges i artikel 12

SOUl995:l 17 Kapitel 9 179

Samordnat förfarande m.m.

Artikel 15 innehåller bestämmelser om förbud mot vissa typer av samordnat förfarande.

Möjligheter att ingripa mot enskilda avtal m.m. Enligt bestämmelserna i artikel 19 kan regeringen publicera uppgifter om individuella avtal om konkurrensförhållanden strider mot allsom mänintresset eller deklarera att avtalen strider mot allmänintresset. Det senare medför att avtalen blir ogiltiga. Regeringen kan också, enligt bestämmelserna i artikel 23, suspendera sådana avtal eller delar dem av under maximalt tre månader. Regeringen har hittills inte vidtagit några åtgärder enligt artikel 19-23 mot avtal inom jordbrukssektom. m.m.

Missbruk av marknadsmakt

Artikel 24 ger regeringen möjlighet att, om den finner att ett företags

marknadsmakt står i strid med allmänintresset, bl.a. publicera information om förhållandena, beordra företagen att leverera till anvisade företag eller personer och ge instruktioner om priser och villkor för leverans av varor eller tjänster.

9.3.3 Formella bestämmelser

l artikel 28 ff finns bestämmelser ett rådgivande De om organ

Commissie ekonomische mededinging. Regeringen är skyldig att, innan

den vidtar flertalet av de åtgärder som redovisats ovan, konsultera detta organ. Enligt bestämmelserna i artikel 33 ff kan beslut tagna med stöd av WEM överklagas till en appellationsdomstol, där de handläggs vid en särskild avdelning.

9.3.4 Förbudet horisontella

mot priskarteller

Dekretet trädde i kraft den 1 juli 1993‘ och innehåller ett principellt förbud mot horisontella priskarteller.

Staatsblad stb 80.

180 Kapitel 9 SOU 995: l l 17

Karteller i försäljningsledet

Artikel l innehåller en generell bestämmelse om ogiltighet för horisontella priskarteller vid utbjudande försäljning eller leverans av av varor, varor samt då tjänster utbj uds eller utförs. Undantagsbestämmelser finns i artiklarna 3 och

Inköpskarteller

Artikel 2 innehåller ett motsvarande förbud som finns i artikel men i inköpsledet. Bestämmelsen innebär ett generellt förbud mot inköpskarteller. Undantagna från bestämmelsen är karteller där inte någon av deltagarna normalt har fler än 100 anställda.

Undantag

Artikel 3 innehåller undantag från bestämmelserna i artikel Artikel l gäller inte prisöverenskommelser om gemensam annonsering om varor till gemensamma priser under förutsättning att annonserna riktar sig till den slutlige användaren. Överenskommelsen får inte gälla under än mer

månad. Artikel 1 tillämpas inte heller prisöverenskommelser mel-

en lan högst åtta företag med en gemensam omsättning på maximalt fem miljoner gulden, när företagen tillhandahåller varor, och en miljon gulden i övriga fall. Ett undantag som är av intresse för utredningen finns i artikel 41 .d. där man bl.a. gör undantag för överenskommelser m.m. som faller under artikel 2.1 andra meningen i förordning 2662. Undantaget som inte gäller överenskommelser om att tillämpa ett fast pris, avser främst överenskommelser, innebär att medlemmar i ett kooperativt företag som är förpliktade att sälja till eller köpa från företaget till priser som fast-

ställts av företaget Ett annat exempel överenskommelser som inte

omfattas av förbudet är bestämmelser om lägstapriser, som medlemmar i auktionskooperativ är bundna av. Dessa bestämmelser anses inte vara ett åtagande att tillämpa ett visst pris utan anger endast det lägsta pris, till vilket varorna bjuds ut på auktionen. Det medför att den typen av bestämmelser inte faller under förbudet. I artikel 4 l.e undantas förfaranden som inte har negativ påverkan handeln mellan medlemsstaterna eller inte har märkbar effekt konkur-

Z Se ansvarige ministerns Notes till dekretet, 18. s.

Kapitel 9 181

rensen och därmed inte faller under förbudet i artikel 85.1 i Romfördraget men som, om det varit fallet, skulle ha undantagits enligt t.ex. förordning 2662. Man undantar också, i artikel 4 1.f, avtal för m.m. vilka givits dispens enligt bl.a. artikel 85.3 i Romfördraget eller artikel 2.2 i förordning 2662. Dekretet gäller heller inte överenskommelser som uteslutande berör marknader utanför Nederländerna.

Dispenser

Artikel 6 ger möjligheter att få dispens, under förutsättning att sådan

en dispens är i enlighet med allmänintresset. Lagstiftaren har avsett att tillämpningen av bestämmelsen skall vara restriktiv och räknar därför med att flertalet av de mer än 140 horisontella priskarteller som var an-

mälda vid dekretets tillkomst skulle bli ogiltiga Det har medgivits

endast en dispens inom jordbrukssektom. Den till FleuropIntergavs flora och gällde distribution av blommor. Av regeringens rapport för

åren 1993-1994 om tillämpningen av konkurrenslagstiftningen framgår

även att man avslagit sex dispensansökningar gällde priser som

mjölkprodukter och buteljerad mjölk.

Möjligheter till prissamarbete

Som framgått ovan är undantaget från förbudet mot horisontella pris-

karteller, såvitt avser främst avsett för den situa-

tionen att medlemmarna i ett kooperativt företag är förpliktade att sälja till eller köpa från företaget till priser som bestäms företaget. Det är av svårt att säga ett samarbete innebär att medlemmarna säljer om som obearbetade produkter genom ett kooperativt företag skulle falla under förbudet. I Nederländerna förekommer i praktiken försäljning obearav

betade produkter endast inom de branscher där man använder sig av

auktioner. Som framgått ovan är emellertid en överenskommelse mellan medlemmarna om att inte sälja under ett visst pris inte förbjuden. Det är tillåtet för medlemmar att sälja obearbetade produkter ett genom kooperativ på annat sätt än genom auktioner så länge vidareförsäljning-

en ger utrymme för förhandlingar. En vidareförsäljning där priset i nästa

led bestämts i förväg skulle däremot kunna falla under förbudet.

3 S 22 i notes, nämnda i not 34.

182 Kapitel 9 SOUl995:117

9.3.5 Förbudet

mot marknadsuppdelning

Dekretet trädde i kraft den l juni 1994‘ och innehåller förbud mot avtal mellan näringsidkare om volymen på det gods eller de tjänster de producerar, säljer eller köper. Vidare finns förbud mot överenskommelser om produktionskapacitet, geografisk uppdelning marknaden och av fördelning av kunder, leverantörer eller order. Förbuden gäller också gentlemens agreements. En förutsättning för tillämpning bestämmelserna är att parterna av fortsätter att bedriva den verksamhet avtalet gäller. Överenstyp av som kommelser om att helt upphöra med en viss verksamhet omfattas inte bestämmelsema av

Undantag

Dekretet innehåller undantag för bl.a. förfaranden som faller under artikel 2.1 andra meningen i förordning 2662. I artikel 3.1 avsnitt b undantas, i likhet med bestämmelserna om förbud mot horisontella priskarteller, förfaranden som inte har negativ påverkan på handeln mellan medlemsstaterna eller inte har märkbar effekt konkurrensen och därmed inte faller under förbudet i artikel 85.1 i Romfördraget men som, om så varit fallet, skulle ha undantagits enligt t.ex. förordning 2662. I artikel 3.1 avsnitt f undantas avtal m.m., för vilka givits dispens enligt bl.a. artikel 85.3 i Romfördraget eller artikel 2.2 i förordning 2662. Dekretet gäller heller inte överenskommelser som uteslutande berör marknader utanför Nederländerna. Artikel 4 innehåller ett undantag för bagatellkarteller. F örbudet mot marknadsuppdelning gäller inte om överenskommelsen ingåtts mellan

högst åtta företag. Deras gemensamma omsättning får heller inte över-

stiga fem miljoner gulden, när de tillhandahåller och miljon varor, en gulden i övriga fall.

Dispens

Det finns möjligheter enligt bestämmelserna i artikel 6 att få dispens, under förutsättning att en dispens är i enlighet med allmänintresset. Det

Staatsblad Stb 56. 5 Se Notes avsnitt 5.2.

SOU1995:1l7 Kapitel 9 183

finns för närvarande en ansökan som gäller omstrukturering svinen av slakterier. Något beslut har ännu inte fattats.

9.3.6 Ny konkurrenslag

De dekret med förbud mot bl.a. horisontella priskarteller och marknadsuppdelning som tidigare beskrivits har antagits som ett led i en anpassning till EG:s konkurrensregler. De får betraktas provisorier i som avvaktan en ny konkurrenslag. En sådan lag är också under utarbetande men kommer inte att träda i kraft förrän om tre till fyra år. Det finns ännu inte något officiellt tillgängligt Förslag. Enligt den information som utredningen har fått från ekonomiministeriet, angående det utkast som finns framtaget, är avsikten att lagen skall medföra bl.a.

a en anpassning till bestämmelserna i artikel 85 i Romfördraget, dvs.

en forbudsprincip med möjlighet till undantag,

b bestämmelser om förbud mot missbruk av dominerande ställning, jfr

artikel 86 i Romfordraget,

c att koncentration över en viss nivå måste godkännas, varvid

bestämmelsen även kommer att gälla jordbruket,

d att reglerna för koncentration också kommer att gälla vid fusioner

och liknande avtal, samt

e att allmänna undantag och förbud konkurrensområdet inom EG-

rätten blir en del av nederländsk rätt.

9.3.7 bestämmelser

Associationsrättsliga om kooperativa företag

Bok två i den nederländska civillagen Burgerlijk Wetboek innehåller

associationsrättsliga bestämmelser

6 Redogörelsen bygger på den version som finns publicerad i Companies and other legal person under Netherlands Law and Netherlands Antilles Law, Warendorf and Thomas, Kluger, 1988, med Supplement 1989.

184 Kapitel 9 SOU1995:l17

Artikel 53.1 innehåller en definition av kooperativa företag som är en associationsfonn med särskilda regler. Bestämmelserna i artikel 60 ger en möjlighet att i en tvist mellan medlemmar och kooperativa företag få en civilrättslig domstolsprövning av villkoren. Dessa bestämmelser intresse eftersom de möjlighet för enskilda medär av ger en lemmar i kooperativa företag att få en domstolsprövning av medlemsvillkoren. Bestämmelserna har också åberopats i de mål, där neder-

ländska domstolar framställt frågor om tolkningen av artikel 2.1 andra

meningen i förordning 2662, som för närvarande ligger för prövning i EG-domstolen. Vid en prövning enligt både konkurrens- och associationsrättsliga regler skulle det mycket väl kunna bli så viss att en bestämmelse anses tillåten enligt det ena regelverket men vara förbjuden enligt det andra. Man skall dock komma ihåg att en prövning enligt Burgerlijk Wetboek endast kan medföra att en viss bestämmelse eller ett visst villkor jämkas eller möjligen förklaras inte vara tillämplig mot en part. En prövning enligt konkurrenslagstiftningen kan däremot leda till ett förbud mot att över huvud taget tillämpa vissa bestämmelser eller villkor.

9.3.8 Samarbete inom

jordbrukssektorn

Allmänt

De nederländska kooperativa företagen arbetar inom särskilda geografiska områden, där producentema finns. Någon marknadsuppdelning finns inte enligt uppgift från landets jordbruksministerium och från Nationale Coöperatieve Raad voor land- en tuinbouw N CR. Jordbruksministeriet utesluter emellertid inte att det tidigare förekommit en marknadsuppdelning inom mejerisektom. De kooperativa företagen anses inom konkurrensrätten inte vara en otillåten samarbetsform. De lantbrukskooperativa företagen har, enligt

uppgift från jordbruksministeriet, ändrat karaktär och utvecklats från att

utgöra en utvidgning av lantbrukarnas verksamhet till att ha ett mer kommersiellt förhållande till sina medlemmar. Det pågår också, enligt uppgift från Jordbruksministeriet, ett ständigt, än litet, flöde medom av

lemmar från kooperativa företag till den icke kooperativa sektorn. Det

förekommer också i viss utsträckning att medlemmar flyttar från ett kooperativt företag till ett annat. Bindningstiden för medlemmar i kooperativa företag varierar. Vid utträde ur ett kooperativt företag återfår med-

lemmen sin insats. Återbetalningen sker efter en tidsperiod som kan

SOUl995:1l7 Kapitel 9 185

variera. Inom mejeribranschen är den normalt fem till år. Utträdessex avgifter förekommer.

Produktschappen

Produktschappen, fritt översatt till produktråd, är organisationer som

består av representanter för arbetsgivar- och arbetstagarorganisationer. Vilka organisationer som skall ingå i de olika produktschappen bestäms

av nederländska staten. Deras historia går tillbaka till 1920-talet de men kom att spela en större roll åren efter andra världskriget. Det finns för närvarande fjorton sådana organisationer, tolv inom den egentliga varav

jordbrukssektom. Det finns produktschappen för bl.a mjölk, nötkreatur

och nötkött, potatis, frukt och grönt, fjäderfä och ägg, fisk och fiskprodukter samt för diverse sädesslag. Produktschappen är vertikala organisationer och omfattar hela kedjan från producenten till konsumenten. De främsta uppgifterna är dels att säkerställa att den aktuella sektorn fungerar på ett sätt är i hela som nationens intresse, dels att representera arbetsgivamas och arbetstagarnas intressen i den sektor de verkar. Dessa organisationer har självständig en roll och ägnar sig bl.a. åt frågor strukturen inom den aktuella om sektorn, kvalitet på produkterna, marknadsföring, marknadsundersökningar, utbildning och arbetsmiljö. Organisationerna har också administrativa uppgifter. Ett exempel på sådana uppgifter är att regeringen har delegerat administration av CAP till produktschappen. Andra uppgifter som delegerats till dem är utfárdande importcertifikat och inav samlande av uppgifter för statistikändamål.

Produktschappen har också vissa möjligheter att fatta beslut som blir

bindande för samtliga inblandade inom den aktuella sektorn. Den typen av beslut kräver i allmänhet kvalificerad majoritet och måste godkännas av den ansvarige ministern eller landets Sociala och Ekonomiska Råd SER. Beslut om minimipriser som detaljhandeln skall betala för vissa varor har exempelvis fattats på detta sätt. Tidigare har sådana beslut varit i kraft i fråga om minimipriser mjölk bröd. Dessa överensresp. kommelser är numera inte tillåtna, enligt regeringsbeslut den 21 september 1990 resp. den 13 juli 1992.

Auktionssystemet för frukt och grönt

Systemet med auktioner för frukt och grönt har funnits i 100 år. För ca

närvarande pågår emellertid diskussioner om förändringar auktions-

av

186 Kapitel 9 SOU1995:l17

systemet eftersom detaljhandeln vill ha mindre fluktuerande priser. Man diskuterar därför att införa ett system med möjlighet att sälja större partier för leverans under en längre tid.

9.3.9 Praxis

Nationell praxis

Huruvida det finns någon nederländsk domstolspraxis med relevans för utredningen är oklart. Emellertid har nederländska domstolar begärt förhandsbesked om bl.a. tolkningen av förordning 2662. De enda, för utredningen kända, beslut tagna med stöd av landets konkurrenslag och tidigare nämnda dekret är besluten om upphävande av minimipriser på bröd mjölk samt de avslagna ansökningarna resp. den medgivna resp. ansökan om dispens från förbudet mot horisontella priskarteller som tidigare nämnts. Frågan utträdesavgifter för medlemmar i kooperativa företag är, om som tidigare nämnts, främst associationsrättslig. Sådana avgifter accepteras inom konkurrensrätten. Om de däremot kombineras med andra typer av bindningar, t.ex. leveransförpliktelser, kan de komma i konflikt med konkurrensbestämmelserna. Exklusivitetsklausuler är accepterade i nederländsk konkurrensrätt. Frågan har emellertid inte prövats enligt den

nederländska konkurrenslagen under de år den varit i kraft sedan år

1958. Enligt uppgift från jordbruksministeriet har systemet med den typen klausuler dock förändrats och har inte längre lika stor av betydelse. Artiklarna 85 och 86 i Romfördraget är inte direkt tillämpliga i nationell nederländsk konkurrensrätt. Av tidigare nämnda dekret om förbud

mot horisontella priskarteller och marknadsuppdelning framgår emel-

lertid att förfaranden som faller utanför tillämpningen av artikel 85.1 i Romfördraget eller har medgetts undantag enligt artikel 85.3 faller som utanför tillämpningen av dekreten. Artikel 85 kan därför sägas vara

indirekt tillämplig. Enligt uppgift från ekonomiministeriet anser man generellt att nationell rätt kan tillämpas på förfaranden som inte strider

mot artiklel 85 eller 86. Det är dock tveksamt hur stort utrymmet för att

tillämpa nationell rätt är eftersom samhandelskriteriet ofta är uppfyllt.

SOU1995:l 17 Kapitel 9 l87

Beslut och domar från kommissionen respektive EG-domstolen med nederländsk anknytning

Det har under årens lopp kommit ett antal beslut och domar med nederländsk anknytning från kommissionen EG-domstolen. Exempel på resp.

sådana domar är domarna i mål 4073 Suiker Unie och 7174 Frubo samt beslut 80234 Rennet och 88491 Aalsmeer, kap. Samtliga

se

dessa mål hade föregåtts beslut fattade kommissionen. Som

av av framgår nedan har nederländska domstolar begärt förhandsbesked om bl.a. tolkningen av förordning 2662.

Förordning 2662

Det är svårt att säga vilken betydelse förordningen har och har haft i Nederländerna. När det gäller frågan om tolkningen artikel 2.1 andra meningen av framgår av undantagsbestämmelserna i tidigare nämnda dekret och bifogade Notes att meningen ha självständig betydelse. Den anses en synpunkten har också framförts i inlagan till EG-domstolen från den nederländska regeringen, som intervenerat i några aktuella mål i EG-domstolen.7 Det ligger för närvarande fyra mål i EG-domstolen med begäran om förhandsbesked om bl.a. tolkningen av artikel 2.1 andra meningen i förordning 2662. Samtliga mål gäller frågan villkor för utträde om ur kooperativa företag inom mjölkbranschen.

7 C-3l993 Diijkstra v Frico Domo, C-39993 Oude Luttikuis Coberco, v C 4094 van Roessel v Campina och C-224 de Bie Campina v

10 Branschstruktur och konkurrens-

lagstiftning inom jordbrukssektorn i Tyskland

10.1 Allmänt

Jordbruket bidrar endast marginellt till den tyska ekonomin i som huvudsak är baserad på industriell produktion. Mer än hälften de av

tyska jordbrukamas inköp och försäljning sker Raiffeisen-

genom

kooperativ. De 4 536 Raiffeisenkooperativen är medlemmar i 11 regionala före-

ningar och Deutscher Raiffeisenverband e.V. DRV i Bonn är central-

förening. Kooperativen är föremål för lagstadgad revision av de regionala föreningarna. Centralföreningen och de regionala föreningarna

representerar sina medlemmars intressen och råd till kooperativen ger ifrågor som rör juridik, ekonomi, företagande och utbildning. De koordinerar även public relations. DRV representerar kooperativen gentemot

regeringar, parlament, administratörer, andra intressegrupper samt all-

mänheten. Deutscher Genossenschafts und Raiffeisenverband e.V. DGRV är en överordnad organisation, som förutom DRV organiserar de tyska

kreditkooperativen och småföretagarkooperativen.

Ökad konkurrens marknaderna för

jordbruksprodukter inom EU, strukturella förändringar i tyskt jordbruk och konsolidering i tidigare och senare led tvingar de kooperativa företagen att konsolidera sig.

Antalet kooperativ har minskat från ca 24 000 till 4 000 från år 1950 samtidigt som omsättning och antalet medlemmar har ökat. Utvecklingen går mot ökad effektivitet strukturell koncentragenom

tion, ökad marknadsorientering, utveckling kommersiella områ-

av nya den på landsbygden och ett ökat internationellt samarbete.

190 Kapitel 10 SOU1995:l17

10.2 Branschstrukturer

10.2.1 Mej erisektom

Företag och struktur

Åren 1991-1992 fanns det totalt 680 kooperativa primärforeningar på den tyska marknaden. Dessa svarade för 80 % mjölkinsamlingen i av Tyskland. Av primärföreningama 169 även verksamma med förädvar mejeriprodukter 1991-1992. Primärföreningama ling av mjölk till åren är regionvis organiserade i nio centralmejerier, vilka förädlar medlemmarnas mjölk till mejerivaror. Det fanns åren 1991-1992 totalt 315 förädlande mejeriföretag, varav 146 investorägda. Av de tio största förädlande mejeriföretagen åren var

1991-1992 nio kooperativa. Uppskattningsvis 10 % av före-

var svarar

tagen för 60 % av mjölkinvägningen. Enligt uppskattningar från Bundeskartellamt är kooperationens mark-

nadsandelar i dag något lägre.

Kooperativ andel 1995 i procent

Samverkans ormer

primär- och centralföreningama ägda förädlande mejerierna köper De av

mjölk uppsamlande mejerier men de har även egen uppsamling.

av

Primärföreningama säljer också mjölk till investorägda mejerier. Samarbetet mellan primärforeningama och deras regionala förening är intensivt medan de regionala föreningarna inte samarbetar med varandra.

De investorägda företagen samverkar endast i liten utsträckning med

varandra eller med kooperativa företag. Den tyska mejerimarknaden är föremål för en koncentrationsprocess. Det sker fusioner mellan centralföreningama och mellan primärföreningsamt mellan primär- och centralfdreningama. Detta ger en kompli-

arna cerad marknadsbild med konkurrens i samtliga led både konsumtionsmarknaden och mjölkrâvarumarknaden. Utvecklingen mot ökad koncentration föranledd ett behov for att motverka den uppges vara av koncentration finns i handelsledet. som

SOUl995:ll7 Kapitel 10 191

Import och export

Den tyska mejerimarknaden är mycket differentierad. Stora intematio-

nella aktörer som Campina Melkunie Nederländerna, Danone

Frankrike, Parmalat Italien och MD Foods Danmark är aktiva på

den tyska marknaden. Dessa företag både köper mjölkråvara och

upp säljer mejeriprodukter på den tyska marknaden. Den tyska mejerimarknaden har alltid varit importmarknad. en Tysklands geografiska position omgivet Nederländerna, Danmark, av

Italien, Belgien och Frankrike väl utvecklad importkonkurrens.

ger en I dag är Tyskland även ett exportland.

Andelen import av totalt utbud den tyska marknaden för några

mejeriprodukter framgår nedanstående tabell. av

Import i relation till tysk produktion samt export i relation till tvsk r kion+i ortir tårl 3

Källa: Raiffeisen jahrbuch, år 1993.

År 1993 exporterades drygt 13 % omsättningen av i den tyska mejerisektorn och det är en expanderande verksamhet. Tyska företag satsar i

hög grad på tysktalande köparländer.

Kunder och handel

De största köparna av mejeriprodukter är detaljhandelskedjoma. I

Tyskland hade år 1994 tio kedjor 78 % detaljhandelsmarknaden och av

denna koncentration är fortgående. De största kedjorna är rikstäckande medan de mindre ofta är regionala. De regionala kedjorna ordnar dock ofta sin varuförsörjning kontrakt med de större.

genom

De stora kedjorna har efter hand ökat sin marknadsmakt. Ett exempel på detta är en typ listningssystem är under utveckling. Meje-

av som riema lämnar anbud och betalar avgift för komma på den en att upp lista varifrån kedjorna välj leverantörer. Kedjorna har centraliserat sina er

192 Kapitel 10

inköp, vilket gör att de lätt kan byta leverantörer och även köpa av stora internationella företag eller importera i egen regi. Även det ökade bruket private brands ökar handelns marknadsmakt över producentema. av

Private brands är varumärken som ägs av handeln och legotillverkas av

industrin.

Inträdesbarriärer

Det finns inte några etableringshinder utöver de gemensamma EUbarriärema. Tillgången till mjölkråvara är inte något problem. Det finns inte någon dominerande aktör och leverantörerna är relativt rörliga. Kontrakten har löptid på till fem år. Det är även möjligt att imen upp

portera råvara. Färska produkter har i regel en regional eller nationell

marknad medan förädlade produkter ost och smör har europeisk som en marknad. Distributionen sker dels genom de stora mejeriema, dels

grossistdistribution, vilket minskar handelns beroende av mejeri-

genom och underlättar nyetablering. ema

Mjölkproducenter

Mejerikooperativen kontrakterar mjölkproducentema på mellan två och

fem år samt i vissa fall ända till tio år. Detta ger en stark konupp

kurrens utbudet förstärks att mjölkkvoterna i Tyskland är

om som av

regionalt administrerade, vilket gör att det inte går att fritt handla med

dem.

10.2.2 Köttsektom

Företag och struktur

På den tyska köttmarknaden fanns år 1994 totalt 268 EU-registrerade slakterier får exportera över gränserna. Utöver dessa företag fanns som

270 icke EU-registrerade slakterier och uppskattningsvis 10 000 små

ca

oregistrerade slaktare.

Av slakterierna år 1994 70 % investorägda och 30 % kooperavar ca

tiva. De 177 kooperativa slakterierna säljer hela produktionen till tre

federativa företag sköter förädlingen, vilken i huvudsak består av som

styckning. Endast ett fåtal de primära kooperativen förädlar en del av

av köttet själva. Så samtliga stycknings- och förädlingsföretag är gott som investorägda.

Kapitel 10 193

Den kooperativa andelen av slakten varierar mellan 40 och 60 % i

olika regioner. Den kooperativa marknadsandelen styckat kött är av mellan 40 och 50 %, medan kooperationens andel vidareförädlade av

produkter, enligt den tyska konkurrensmyndigheten Bundeskartellamt,

uppgår till ca 10 %.

De investorägda företagen svarar, som en följd av att de har en högre

förädlingsgrad, för en betydligt större andel av omsättningen på kött-

marknaden än de kooperativa företagen. De investorägda företagens

andel av styckning och vidareförädling ökar enligt Bundeskartellamt.

Samverkansformer

De 177 kooperativa köttföretagen är, år 1995, medlemmar i tre federativa föreningar. Primärföreningamas uppgift är i första hand att slakta medlemmarnas djur och sälja dem vidare till det federativa kooperativet som grovstyckar djurkroppama och marknadsför dem. En mindre kvantitet vidareförädlas före försäljning. Konkurrensen mellan kooperativen och mellan de kooperativa och de

investorägda företagen är på slaktdjursmarknaden avsevärd. Det före-

kommer inte något samarbete mellan de federativa kooperativen. Det förekommer inte heller något samarbete mellan de investorägda före-

tagen och kooperativen eller mellan investorägda företag.

Den hårda konkurrensen beror bl.a. på att det finns en betydande

överkapacitet i slaktledet. Överkapaciteten innebär även att producen-

terna vill vara fria att sälja till den som betalar mest och att de motsätter

sig leveransförpliktelser. Överkapaciteten har delvis orsakats att

av nya EU- godkända anläggningar byggts för att medge handel med övriga EU-

länder. Samtidigt har de gamla anläggningarna fått dispens för fortsatt

drift. Även på säljsidan är konkurrensen betydande, delvis beroende på starka köpare. Strukturen på den tyska köttmarknaden är komplicerad och den uppges av branschföreträdare vara ineffektiv. Den anförda ineffektiviteten konsekvens den tidigare beskrivna överkapaciär en av teten och problem med att införliva de tidigare östtyska företagen i den

tyska marknadsekonomin. Självförsörjningsgraden är ca 80 %.

Import och export

Den tyska marknaden är i hög grad en internationell marknad med både stor import, i synnerhet av griskött, och export kött, i synnerhet av

7 l5-l29l

194 Kapitel 10

nötkött. Denna konkurrens medför att de tyska priserna i hög grad blir beroende av priserna i övriga europeiska länder. Särskilt på marknaden

för griskött råder en stark priskonkurrens medan differentiering efter

kvalitet har större betydelse vad gäller nötkött.

Import i relation till tysk produktion samt export i relation till tysk

Källa: Raiffeisen jahrbuch, år 1993

Östeuropa är en intressant marknad för de tyska aktörerna eftersom det

är stor och näraliggande potentiell marknad. Den politiska osäkeren heten verkar dock hämmande och handeln är ännu inte fullt utvecklad.

Kunder och handel

Den största inhemska avnämaren för de kooperativa företagen utgörs av de stora förädlingsforetagen och butikskedjorna. De tio största kedjorna för närmare 80 % detaljhandelsmarknaden. Marknaden karaksvarar av

täriseras i hög grad priskonkurrens då de distribuerande detaljhan-

av delskedjoma har en betydande förhandlingsstyrka.

Inträdesbarriärer

Det finns inte några handelshinder, veterinära regler eller transportregler är restriktiva än de gemensamma EU-reglerna. Inte heller hansom mer delns koncentration har, enligt Bundeskartellamt, utgjort någon inträdesbarriär på marknaden.

SOU1995:l l7 Kapitel 10 195

Köttproducenter

Leveransplikt förekommer inte. Det finns på grund överkapacitet i av slaktledet en stark efterfrågan djur vilket djurproducentema möjger lighet att välja slakteri.

10.2.3 Spannmålssektom

Företag och struktur

På den tyska spannmålsmarknaden finns 1 761 kooperativ verksamma

med insatsvaror och spannmålshandel. Dessa primärföreningar är organi-

serade i nio federativa företag. De kooperativa företagen köpte åren 1994-1995 52 % den upp av spannmål som odlas i Tyskland. Spannmålsuppsamlare utanför den kooperativa sfáren köpte upp 36 % och resterande 12 % köptes direkt av kvarnföretagen.

Av vidareförädlingen av spannmål kooperationen för 10 %

svarar ca i huvudsak bestående produktion fodermedel. av av

Samverkansformer

De regionala federativen är organiserade i ett centralt federativt kooperativ, Deutsche Raiffeisen-Warecentrale GmbH DRWZ. Det centrala kooperativet koordinerar åtgärder för att skapa balans marknaden och handhar gemensamma inköp och försäljning på nationella och internationella marknader samt export över hela världen.

De regionala federativen köper spannmål sina primärföreningar,

av

direkt av lantbrukarna och vid behov spannmålsupphandlare utanför

av kooperativen eller stora internationella företag. De regionala federativen konkurrerar, enligt branschföreträdare, inte med varandra vad gäller uppsamling av spannmål grund ett av gentlemens agreement. Stora kvamar och fodermedelsindustrier efterfrågar ett konstant och snabbt utbud spannmål, vilket ställer krav på av nätverk av lager och annan utrustning i resp. region. Inom resp. region konkurrerar det regionala federativa kooperativet med investorägda företag, med internationella företag och även i någon

mån med sina egna medlemmar om både leverantörer odlare och

kunder. Vissa stora och aktiva primärkooperativ kan sig t.ex. anse vara kapabla att få bättre priser att sköta sin försäljning själva. I regel genom är inte primärföreningar aktiva i spannmålshandeln de geografiska

196 Kapitel 10 SOUl995:117

marknader där det finns ett federativt kooperativ. På samma sätt har federativen uppsamlande verksamhet endast i de regioner där det saknas

lokala uppsamlande kooperativ. Det förekommer inte någon samverkan

inköp förnödenheter mellan de federativa kooperativen. om av Medlemmarna har inte någon leveransplikt utan kan sälja sin

spannmål till vem de vill. Det finns ett stort överskott av lagringskapa-

citet, vilket ökar konkurrensen om odlamas spannmål. I synnerhet på den östtyska marknaden har konkurrensen drivit upp priserna på spannmål i odlarledet till olönsamma nivåer beroende på överkapacitet i lager i kombination med mycket stora primärproducenter som utgör intressanta handelspartners. Många lantbrukare går även samman för att gemensamt sälja sin spannmål. Aktörer utanför kooperativen spannmålsmarknaden är uppsamlande företag, förädlande industrier som kvarnar, maltindustrier och

foderindustrier, exportföretag och internationella spannmålsföretag.

Import och export

Tyskland är nettoexportör av spannmål. Självförsörjningsgraden är ca

120 %. Exporten är ungefär dubbelt så stor som importen. Drygt en

fjärdedel tysk produktion exporteras, tredjedel inom EU och

av varav en två tredjedelar utanför EU. Den inhemska förbrukningen fördelar sig i huvudsak på fodermedel 57 %, humankonsumtion 24 % och industriell användning 13 %. Mindre än en femtedel av den inhemska konsumtionen importeras.

Kunder och handel

Köpama är ofta stora företag som försöker spela ut de federativa kooperativen och primärföreningama mot varandra. De kooperativa företagen säljer även i konkurrens med investorägda tyska och internationella företag. Primärföreningarnas ambition att agera i egen regi på marknaden gör att de federativa kooperativens spannmålsinsamling varierar kraftigt. Köpama spannmål vänder sig i första hand till säljare i den egna av regionen eftersom de vill ha jämn försörjning, vilket underlättas av en att säljaren har lokala lager. De kan köpa spannmål av stora odlare eller odlargrupper, primärkooperativ, federativa kooperativ, investorägda upp-

samlande företag, exportföretag eller internationella företag.

Kapitel 10 197

De kooperativa tyska företagens kunder utgörs av kvamar, foder-

industrier, stärkelse- och glutenindustrier samt exportföretag. Den tyska spannmålsmarknaden blir alltmer en frihandelsmarknad på grund av minskande intervention. Det blir allt viktigare att balansera utbud och efterfrågan på marknaden då osäkerheten priset ökar. För om

att minska lantbrukamas prisrisk har en återförsäkringsmarknad skapats i Hannover. Denna fungerar ännu inte optimalt på grund otillräcklig

av anslutning, vilket medfört att stora kvantiteter spannmål säljs vid sidan av återförsäkringsmarknaden.

Spannmâlsodlarna

Vad gäller uppsamling spannmål finns konkurrens både mellan koav

operativen och mellan kooperativa och investorägda företag. Det förekommer kontrakt mellan lantbrukare och kooperativa företag lant-

men brukarna respekterar enligt uppgift inte dessa. Lantbrukaren säljer till den som erbjuder det bästa priset.

10.3 Konkurrenslagstiftningen i Tyskland

10.3.1 konkurrensrätten

Grundlinjer i den tyska

Den tyska konkurrenslagen, Gesetz Wettbewerbsbeschränkungen

gegen GWB, kompletteras av Gesetz gegen unlauteren Wettbewerb som reglerar olika former av illojal konkurrens. Sistnämnda lag är dock inte av relevans för utredningen. Som konkurrensmyndighet fungerar Bundeskartellamt.

Det generella bakomliggande syftet med GWB är att skydda konkur-

rensen och låta de fria marknadskrafterna verka, vilket anses vara ett viktigt instrument i den tyska marknadsekonomin. De medel som an-

vänds för att uppnå detta mål är förbud mot konkurrensbegränsande

avtal, kontroll över marknadsdominanser och fusioner samt förbud mot

vissa konkurrensbegränsande och diskriminerande handlingar.

lO.3.2 Materiella bestämmelser

Den tyska konkurrensrätten skiljer sig från EG:s konkurrensrätt och t.ex. amerikansk anti-trusträtt genom den uppdelning görs mellan olika som

former av konkurrensbegränsande avtal. Som framgår nedan skiljer

man

198 Kapitel 10 SOU1995:1 17

på det aktuella avtalet är horisontellt eller vertikalt. 1 § förbjuder om horisontella avtal mellan konkurrenter och 15 och 18 förbjuder vertikala sådana. 100 § skapar emellertid möjligheter till undantag för jordbruk från nämnda förbud. Undantagsmöjligheten är föremål för kontroll enligt 104 104 § innebär att Bundeskartellamt i vissa fall där 100 § äger tillämpning kan vidta åtgärder mot företag. Detta gäller i de fall avtal, beslut eller rekommendationer eller de sätt som de genomförs innebär ett missbruk undantag från GWB:s tillämpning. De åtgärder som av Bundeskartellamt kan vidta är tre slag: 1 de delaktiga företagen kan av föreläggas att upphöra med den konkurrensbegränsande verksamheten; 2 de delaktiga företagen kan föreläggas att ändra avtalen eller besluten; 3 avtalen eller besluten kan förklaras ogiltiga. Enligt praxis är det avgörande huruvida det konkurrensbegränsande avtalet bryter mot meningen och målet med undantaget från GWB:s

tillämpning. Detta är speciellt fallet när det lilla kvarvarande området av

konkurrens inskränks eller elimineras av de jordbrukskooperativ som åtnjuter undantagen i GWB.

Förbud mot horisontella konkurrensbegränsande avtal

1 § GWB stadgar att

1 Avtal mellan företag eller företagssammanslutningar, eller beslut av

företagssammanslutningar, vilka har ett gemensamt syfte är ogiltiga i den mån de påverkar, att inskränka konkurrensen, produktionen

genom eller marknadsvillkoren med avseende på handeln med varor eller kommersiella tjänster. Detta tillämpas endast denna lag inte om

föreskriver annat.

2 Begreppet beslut företagssammanslutningar skall även innefatta

av

beslut fattade möten medlemmarna juridisk enhet, om de är

av av av en

företag

Rainer Bechthold, GWB, Kartellgesetz, C.H Beck, München 1993, s. 661ff. 2 Icke officiell översättning.

Kapitel 10 199

l § innebär att karteller vilka faller inom dess räckvidd är ogiltiga och därmed inte kan tillämpas företagen för avtalets verkställighet Det

av finns dock ett antal möjligheter till undantag från l § uttryckta i 2-8 §§. Dessa saknar betydelse för utredningen. För att 1 § skall tillämpas måste det föreligga ett avtal och avtalet måste ha ingåtts för att uppnå ett gemensamt syfte. Enligt tysk doktrin skall kartellförbudet i l § GWB tillämpas på samtliga avtal är som av-

sedda, eller lämpade, att direkt eller indirekt reglera den faktiska eller potentiella konkurrensen mellan de deltagande företagen och

som är av horisontell karaktärf

1 § tillämpas även på s.k. gentlemens agreement5 och avtal

som ingås på grund av ekonomiska påtryckningar. Parallellt agerande föreav tagen, utan att de är i hemligt samförstånd med varandra, faller utanför

1 § men kan fungera som bevis då Bundeskartellamt bedömer huruvida

ett samordnat förfarande enligt 25 § föreligger Horisontella avtal, dvs.

avtal mellan företag på ekonomiska nivå, faller inom räckvidden samma

för l Det gör däremot inte vertikala avtal mellan sammanslutningar

av företag om inte deras agerande har ett gemensamt syfte. Traditionella avtal mellan producenter eller leverantörer faller naturligtvis inom räckvidden för 1 vilket också upphandgemensamma

lingsavtal gör. I HFGE-målet7 slog Bundeskartellamt fast avtal

att ett

som reglerar gemensam upphandling är att kartell trots

anse som en

frånvaron av en förpliktelse för de avtalsslutande företagen att använda sig av det gemensamma upphandlingssystemet. I ett mål har

senare Bundeskartellamt slagit fast upphandling att gemensam och revisions-

arbete för företagssammanslutning med nästan 200 livsmedelsgros-

en sister, med varierande storlek på omsättningen, där några Tysklands av största grossister var medlemmar, stred mot I § GWB.‘

Företagskriteriet i 1 § skall ges en vid tolkning och inkluderar samt-

liga juridiska och fysiska personer, vilka spelar oberoende roll i det en

ekonomiska systemet. Det är inte nödvändigt att den juridiska eller fysiska personen i vinstgivande syfte. Det innebär att begreppet

agerar

3 Jfr artikel 85.2 i Romfördraget samt 7 § KL. 4 Volker Emmerich, Kartellrecht, Auflage, Verlag C.H Beck, München, 1991, s. 56. 5 Emmerich, Kartellrecht, s. 50 och 52. 6 Emmerch, Kartellrecht, s. 53. 7 WuWE BKartA 1870 och 1963. 8 Selex-Tabnia-met, WuWE BKartA 2119.

200 Kapitel 10 SOU1995:l17

även inkluderar offentliga myndigheter som är engagerade i ekonomiska aktiviteter. En företagssammanslutning inkluderar samtliga former av organiserat samarbete mellan företag. Det avgörande kriteriet i 1 § är om avtalet genom att inskränka

konkurrensen påverkar produktionen eller marknadsvillkoren med av-

seende handeln med eller kommersiella tjänster. Ett avtal skall, varor

for falla under 1 ha kapaciteten att inskränka konkurrensen Det

att

krävs således inte någon påvisbar konkurrensbegränsande effekt utan det

är tillräckligt att avtalet har en potential att begränsa eller snedvrida konkurrensen. Avtalet behöver heller inte innehålla någon uttrycklig bestämmelse direkt kränker konkurrensrätten, det räcker med att som

tillämpningen avtalet med nödvändighet innebär en sådan kränk-

av

ning.Terminologin används i l § är mycket vid och det är till-

som räckligt avtalet påverkar marknadens konkurrensstruktur negativt, om

det inskränker produktionen eller om det har en negativ inverkan på

om marknaden, antingen horisontellt eller vertikalt. Även påverkan på en närliggande marknad omfattas bestämmelserna. Ordalydelsen i l § av

inbegriper inte någon kvantitativ begränsning, vilket innebär att t.o.m.

avtal med liten verkan faller inom dess räckvidd. Av praxis området framgår de avtalsslutande parterna endast har mindre marknadsatt om

andelar eller potentiella kunder enkelt kan erhålla samma produkter

om från företag inte deltar i kartellen, så omfattas inte förfarandet i som fråga 1 §.’° Bundeskartellamt har i ett tillkännagivande även upplyst av

att den inte skall ingripa mot s.k. bagatellkarteller.

Förbud mot vertikala konkurrensbegränsande avtal

15 § stadgar att

avtal mellan företag avseende eller kommersiella tjänster varor relaterade till marknader inom denna lags räckvidd, skall ogiltiga vara

de inskränker avtalsslutande parts frihet att bestämma priser och

om en

försäljningsvillkor vid ingående kontrakt med tredje part avseende

av

de levererade varorna, annat gods, eller kommersiella tjänster.

9 Emmerich, Kartellrecht, s. 59. ° Fertigbeton-målet, WuWE BGH 1458, 1975 och Zementverkaufsse stelle-målet WuWE BGH 1367.

Icke officiell översättning.

SOU1995:1 17 Kapitel 10 201

15 § riktar sig, till skillnad mot 1 mot vertikala avtal. Avtal som faller under 15 § behöver således inte uppfylla kravet på att de avtals-

slutande parterna skall ha ett gemensamt syfte. Förbudet i 15 § tillämpas främst på förpliktelsen att efterfölja priser, vilka producenter eller återförsäljare ålägger företag i ett senare led. Bestämmelsen i fråga tillämpas även de situationer då uppköpare tvingar säljarna att inte andra

ge

uppköpare bättre priser eller försäljningsvillkor. På sätt 15

samma anses § vara kränkt om en köpare erhåller sämre villkor på grund att denne av inte följer de prisrekommendationer säljaren bestämt. som Det är dock tillåtet för företagen icke-bindande prisrekommenatt ge

dationer för försäljning av märkta varor. Branschförbund får även rekommendera en enhetlig tillämpning generella affärsvillkor, under

av

förutsättning att det uttryckligen är angivet att de inte är bindande och

att företagen inte blir utsatta för någon form påtryckning för villav korens verkställande.

Förbud mot vissa vertikala exklusiva konkurrensbegränsande

distributionsavtal

18 § stadgar att

1 Kartellmyndigheten kan, direkt eller inom viss tid, ogiltigförklara en avtal mellan företag avseende varor eller kommersiella tjänster och förbjuda införlivningen av nya sådana avtal, i den mån avtalet ifråga ålägger en av parterna

begränsningar att använda de distribuerade andra varorna, varor eller kommersiella tjänster, eller

begränsningar att förvärva eller sälja andra eller kommersiella varor tjänster från tredje part, eller

begränsningar avseende försäljning de distribuerade från

av varorna tredje man, eller

en förpliktelse att godta varor eller kommersiella tjänster inte är

som

naturligt, eller genom handelsbrulç relaterade till avtalet,

2 38a och 38.2 GWB.

202 Kapitel 10 SOU1995:l17

och under förutsättning att

sådant avtal väsentligt antal företag i förhållande till

a genom ett ett är

konkurrensen på marknaden på ett liknande sätt bundna av avtalet och

orättvist begränsade i deras åtnjutande av den fria konkurrensen, eller

b ett sådant avtal orättvist begränsar möjligheten för andra företag att

introduceras på den marknaden, eller

sådana begränsningar innebär konkurrensen på marknaden för

c att

nämnda eller kommersiella tjänster väsentligt försämras. varor

2 Begreppet orättvist angivet under 1 b skall inte konstrueras på sätt att den inkluderar begränsning vilken inte är väsentlig i en

förhållande till möjligheterna till tillgång och efterfrågan som är

tillgänglig för andra företag.

18 § är liksom 15 § tillämplig på vertikala avtal. Skillnaden mellan 15 och 18 är att den sistnämnda bestämmelsen har ett klart vidare

tillämpningsområde avseende begränsningar i vertikala avtal gällande

eller kommersiella tjänster, medan 15 § främst förbjuder begränsvaror ningar i parts fria prissättning eller affärsvillkor. Vidare är begränsen ningar enligt 15 § förbjudna från avtalets ingående medan 18 § ger en

möjlighet för Bundeskartellamt att förklara avtalet ogiltigt. Avtal som

typiskt faller under tillämpligheten för 18 § är exklusiva distributionsavtal, franchiseavtal, selektiva distributionsavtal och avtal med s.k. inlås-

ningsklausuler.

Förbud mot missbruk dominerande ställning och kontrollen av av en koncentrationer

GWB innehåller ett antal förbud mot missbruk av en dominerande ställning. Den viktigaste bestämmelsen i detta avseende är 22 vilken definierar marknadsdominerande företag och Bundeskartellamt beger fogenhet att förbjuda missbruk samt att förklara avtal, vilka skapar en sådan ställning, ogiltiga. I enlighet med EG-rätten och svensk rätt är det inte förbjudet att inneha en dominerande ställning eller ens en mono-

Icke officiell översättning. 4 Se GWB.

Kapitel 10 203

polistisk ställning. Ett dominerande företag enligt 22 § har inte några konkurrenter eller är inte föremål för någon substantiell konkurrens. Företag kan anses vara kollektivt dominanta det inte råder någon om konkurrens dem emellan och kriterierna i 22 § är uppfyllda. I detta sammanhang kan paralleller dras med de teorier kommissionen och som Första instansrätten har utvecklat angående principen kollektiv domiom nans. Den innebär den minst två

att företag tillsammans kan anses vara dominanta enligt artikel 86 i Romfördraget, varför de inte blir föremål för retroaktivitet och möjligheten till undantag är fallet med

som annars

artikel 85-situationer. Oftast är förutsättningen för ett sådant beslut att

den relevanta marknaden är oligopolistisk, eftersom sådan marknads en

ekonomiska karaktär lämpar sig för missbruk kollektivt domi-

av en nerande ställning. Principen kollektiv dominans kan intresse om vara av

för denna utredning eftersom jordbrukskooperativen eventuellt

kan anses vara kollektivt dominanta på oligopolistiska marknader de artificiellt om delat marknader, eller kooperativen ingår federativa prisarrangeupp om

mang utan att ingå ett avtal i konkurrensrättslig mening.

I övrigt definieras dominans på sätt EG-rätten och samma som svensk rätt, dvs. att definiera den relevanta produktmarknaden genom och den relevanta geografiska marknaden. Vidare 22.4 § traditionella ger exempel på missbruk sådan dominerande ställning. av en

23 och 24 anger under vilka förutsättningar fusion mellan

en

företag är förbjuden. Dessa bestämmelser är ett av de få instrument

som Bundeskartellamt kan använda sig för att förhindra konkurrensav begränsande verksamhet inom jordbrukssektom. Bundeskartellamt har

också i ett par fall, se avsnitt 10.3.7, förbjudit fusioner mellan riksjordbrukskooperativ. Om det kan fusion skapar eller förstärker

antas att en

en redan existerande dominerande ställning, skall den förbjudas inte

om

parterna, dvs. företagen, kan visa att fusionen kommer att leda till förbättrade konkurrensvillkor och att denna förbättring uppväger nack-

delarna med den tillkomna eller förstärkta marknadsdominansen. Joint ventures är även de intressanta eftersom det vanlig federaär en

tiv samarbetsform mellan kooperativen. En joint venture kan definieras

som en integration två självständiga företag där det bolaget står

av nya under gemensam kontroll av de båda moderbolagen och varje moder-

bolag ger ett väsentligt tillskott till det bolaget. Det bolaget

nya nya

5 Se exempelvis mål T-68 m.fl. Italian Flat Glass, stycke 358.

6 Dvs. 6 § KL, l § GWB och artikel 85.1 i Romfördraget.

Jfr Emmerich, Kartellrecht, 228. s. s Se Brodley, Joint ventures and anti-trust policy, 95. s.

204 Kapitel 10 SOU1995:l17

måste självständig enhet i förhållande till moderbolagen och vara en

skapa produktkapacitet. Joint ventures kan ha olika syften och

t.ex. ny karaktärer och enligt tysk rätt kan de därmed falla både under förbudet

i 1 § mot konkurrensbegränsande avtal samt under bestämmelserna om fusion i 22-24 §§. Den tyska federala högsta domstolen, och Bundes-

kartellamt2° gör åtskillnad mellan koncentrativa och kooperativa joint ventures. Denna distinktion kan dock inte anses vara det enda kriteriet bestämmelserna eller 22-24 skall användas. Den mildare på om 1 § inställning GWB har till fusioner skall endast användas om en joint som

venture är självständig enhet såvitt avser marknadsföring, planering

en och kommersiellt beslutsfattande. Eftersom avtal, vilka strider mot 1 § är förbjudna i sig, i motsats till fusionsbestämmelsema enligt vilka Bundeskartellamt skall avgöra om samarbetet skapar eller förstärker en dominerande ställning, skall Bundeskartellamt genomföra en undersökning både under 1 § och 22-24 om vilka konsekvenser en joint venture kommer att få för konkurrensen. Bundeskartellamt har dock godkänt joint ventures mellan grupper av små- och medelstora företag syfte är att förstärka dessa företags möjlighet till konkurrens med vars företagen på den relevanta marknaden. Kooperativa joint de största ventures, och därmed den konkurrensbegränsning som samarbetet innebar, har alltså godkänts för att uppnå konkurrens i ett större perspektiv.

Riksjordbrukskooperativen som faller utanför undantagen för pris-

samverkan, använder ofta joint ventures for att, trots förbudet, prissamverka horisontellt med andra kooperativ. Joint ventures är lagliga enligt bestämmelserna i 100

10.3.3 till från GWB

Möjligheter undantag

Undantag från förbudet mot konkurrensbegränsande avtal

Undantagen för jordbrukssektorn i 100 § GWB innebär ett automatiskt undantag från 15 och 18 utan formellt förfarande. Detta undantag gäller tillsammans med de undantag gäller för andra sektorer, dvs. som

2-8 §§. Förbudet mot prissamverkan modifieras dock kraftigt genom

9 T.ex. mål Obergische Asphalt Mischwerke 1.10.1985, KVR 684. 2° T.ex. mål Aral, 18.11.1986, BKartA 584. 2 Angående kablar för telekommunikation. De stora företagen var AEG, Philips, Siemens, SEL och Cabelmatell. Se Pressrelease från Bundeskartellamt 686, 8.8.1986, [1987] ECC 404.

SOUl995:ll7 Kapitel 10 205

Marknadsstrukturlagen, se avsnitt 10.3.4, samt skapandet lagliga joint av ventures. 99-103 GWB undantar vissa områden från konkurrensrättens tillämpningsområde. Undantagen enligt nämnda artiklar är inte absoluta i den bemärkelsen att de alltid gäller oavsett den konkurrensbegränsande verksamheten. Av bestämmelserna i 104.2 § framgår att avtal faller som under undantagen i 99-103 står under Bundeskartellamts kontroll. Kontrollen har till syfte att slå fast ett sådant avtal innebär ett om missbruk av undantagen från GWB eller kränker förpliktelser som Tyskland förbundits att efterfölja i internationella avtal, t.ex. Rom-

fördraget. Bundeskartellamt har befogenhet att förbjuda avtal

som kränker 104 att instruera parterna att ändra avtalet eller att upphäva det och slutligen att förklara avtalet civilrättsligt ogiltigt.

100 § är ett legalundantag från konkurrensrätten för tyskt jordbruk.

Jordbruksprodukter definieras i 100.5 § produkter framställda som genom att jorden brukas, men också frukt- och grönsaksodling, trädgårdsodling, vinodling, biodling och produkter erhållna fiske genom räknas som jordbruksprodukter. Vidare skall erhålls varor som genom förädling eller förändring också anses vara jordbruksprodukter i GWB:s

mening om de anges i en federal regeringsförordning med Bundesrats

medgivande. Resultatet är att de förstnämnda produkterna alltid omfattas av undantagen i 100 § och att de sistnämnda jordbruksprodukterna i princip också gör det. 100 § slår fast att 1 § inte skall tillämpas avtal eller beslut av

producenter, associationer av producenter, och sammanslutningar

av pro-

ducenters associationer, de är hänförliga till produktionen eller

om försäljningen av jordbruksprodukter. Likaledes är sådana avtal inte

ogiltiga enligt l § om de är hänförliga till användandet

av gemensamma

lagerutrymmen för jordbruksprodukter eller gemensamma inrättningar för förädling av jordbruksprodukter. Sådana avtal får emellertid inte

innebära en gemensam prissättning eller att konkurrensen sätts spel. ur På samma sätt undantas beslut av sammanslutningar skogsbruksav bolag, om de är hänförliga till produktionen eller till försäljningen av

skogsbruksprodukter, liksom inköpssamverkan mellan kooperativen.

22 detta fall I artikel 85 i Romfördraget. Eftersom EG-rätten har företräde framför nationell rätt är egentligen denna bestämmelse onödig strikt ur en EG-rättslig synvinkel. Bestämmelsen ökar dock effektiviteten av EG-rätten varför dess existens ändock spelar en viss EG-rättslig roll. 23Rainer Bechthold, GWB, Kartellgesetz, C.H Becksche, München 1993, s. 25, randsiffra 24 100.7 § GWB.

206 Kapitel 10 SOU1995:ll7

Begreppet producent i GWB:s mening är företag som producerar eller erhåller produkter som faller under det generella undantaget i 100.5 Huvudsakligen är det, enligt Bundeskartellamt, primärproducenter och de individuella jordbruksbolagen som avses, associationer av producenter innebär vanligtvis producentgrupper en lokal eller regional nivå, t.ex. primärkooperativen, och sammanslutningar av producenters associationer innebär regelmässigt federativa grupperingar och samarbetsavtal, t.ex. rikskooperativen Hauptgenossenschaften. Sammanslutningar av skogsbolag är enligt definition i 100.7 skogsbolag,

skogskooperativ och liknande sammanslutningar vars verksamhet inte

går utanför ett jordbruksdistrikt och som är, eller har, etablerats för att gemensamt genomföra åtgärder för förvaltning av skogen. Enligt 100.1 § sista meningen skall horisontella, icke prisreglerande, avtal mellan rikskooperativ anmälas till Bundeskartellamt. Om konkursätts spel då kooperativen samarbetar enligt 100.1 § kan rensen ur Bundeskartlellamt förbjuda detta med stöd 104 Ännu har inte av något sådant beslut tagits. I dag förekommer elva godkända karteller mellan rikskooperativ. Av dessa har endast tre tillkommit efter år 1990.

Det skall tilläggas rikskooperativen prissamverkar och l § GWB

att om därmed blir tillämplig, har de emellertid samma möjlighet som andra företag till undantag enligt 5 § GWB.

I praktiken använder rikskooperativen andra sätt att prissamverka. I

enlighet med bestämmelserna i 100.1 § kan de ingå ett lagligt samar-

bete, ett joint venture, som inte innefattar några överenskommelser om

priser. Det bolaget står sedan under dess ägares kontroll och de nya

facto regleras därmed det självständiga joint venturets prisstrategi av

de rikskooperativ äger det. som Av bestämmelserna i 100.2 § framgår att 15 § inte skall tillämpas om avtalet är hänförligt till sortering, märkning eller förpackningen av

jordbruksprodukter. Avsikten med detta undantag är att jordbrukarna

skall kunna försäkra sig att deras identitet som jordbruksproducent om

förblir oförändrad till dess produkten i fråga när den slutgiltiga

användaren. Vidare slår 100.3 § fast att 15 § inte skall tillämpas om

primärproducenter eller primärkooperativen binder, juridiskt eller

ekonomiskt, köpare säd, vilka är föremål för lag om försäljning av av säd, att sälja i fråga för ett speciellt angivet pris eller att ålägga varorna

Z5 S.k. rationaliseringskarteller vars syfte är att rationalisera parternas ekonomiska aktiviteter samt att parternas möjligheter till produktivitet väsentligen ökar. 2° Oftast i form av ett Gmbh som är en bolagsforrn där delägarna inte för bolagets förpliktelser, jfr de svenska aktiebolagen. svarar

Kapitel 10 207

sina köpare vissa förpliktelser hela säljvägen fram till den slutgiltiga

användaren. På motsvarande kan djuruppfödare och sätt samman-

slutningar av djuruppfödare binda köpare av avelsdjur i en flerstegs uppfödningsprocess att sälja varorna i fråga för ett speciellt angivet pris eller att ålägga sina köpare vissa förpliktelser hela säljvägen fram till

den slutgiltiga användaren. Bestämmelserna i 100.4 § skapar även möjligheter till undantag från

18 Ordalydelsen är i princip densamma föregående stycke i

som 100 nämligen att 18 § inte skall tillämpas på avtal mellan producenter eller associationer av producenter å sidan, och företag eller ena sammanslutningar av företag å andra sidan, avtalet är hänförligt till om produktionen, lagerhållningen, förädlingen eller försäljningen jordav bruksprodukter.

I detta sammanhang aktualiseras även frågan den fria rörligheten

om

för medlemmar i jordbrukskooperativa företag. Medlemmarna har rätt att träda ur jordbrukskooperativa företag efter viss uppsägningstid.

en De har också rätt att fritt välja avnämare eller leverantör kan ingå men avtal med kooperativet. Ett sådant avtal brukar gälla mellan ett och fem år och innebära att medlemmen efter det att avtalstiden löpt ut fritt kan välja avnämare eller leverantör. Ett exempel är mjölksektom där ca

60 % av primärproducentema är organiserade i kooperativa företag

men, enligt Bundeskartellamt, mer än 50 % levererar till uppsamlare utanför

de kooperativa företagen. Om en medlem träder ett kooperativt före-

ur tag, skall denne ha rätt till sitt investerade kapital. Problem i samband med detta uppträder inte ofta, eftersom medlemmarna oftast inte investerar kapital i företaget. Slutligen anger stycke 8 i 100 § att GWB inte skall tillämpas det om

explicit anges i någon av följande lagar att konkurrensbegränsningar är

tillåtna: lagen om spannmél, lagen om socken lagen om mjölk och

fettämnen samt boskaps- och köttlagen. De offentligrättsliga kon-

kurrensbegränsningar som enligt dessa lagar är tillåtna, eller till och med

27Jämför teorierna bakom möjligheterna till undantag enligt EG-rätten för selektiva distributionsavtal. 2 Publicerad 3.8.1975 i Bundesgesettsblatt Teil s. 1521.

2° Publicerad i Bundesgesettsblatt Teil III, nr 7844-1, senast ändrad genom artikel 96 nr 25 i lagen den 14.12.1976 Bundesgesettsblatt Teil 3341 s. 3° Publicerad i Bundesgesettsblatt Teil III, nr 7844-1, senast ändrad genom artikel 95 nr 25 i lagen den 14.12.1976 Bundesgesettsblatt Teil 3341 s. 3 21.3.1977, Bundesgesettsblatt Teil sid 477. Senast ändrad lagen genom den 11.12.1989 publicerat i Bundesgesettsblatt Teil 2134. s.

208 Kapitel 10 SOUl995:ll7

är pâbjudna, faller därmed inte inom räckvidden för GWB. Motsvarande

gäller konkurrensbegränsningar är tillåtna enligt bestämmelser som som

gäller för EG:s marknadsorganisationer. I praktiken är ovan nämnda

lagar inte någon större vikt. av EG:s marknadsordningar och de sistnämnda lagarna uttryckt i 100.8 § GWB skapar ett tydligt sätt vidgar undantagsett system som möjligheterna uttryckta i styckena l-7. Eftersom Marknadsstrukturlagen, nämnts begränsar tillämpningen av GWB och EG:s marknadssom ovan, ordningar har ett avgörande inflytande, har emellertid undantagen i 100 § endast begränsad betydelse.

l0.3.4 Jordbruket och Marknadsstrukturlagen

Som tidigare nämnts är GWB till viss del begränsad av den tyska

Marknadsstrukturlagen som lyfter bort delar av jordbruket från

konkurrensrätten. ll § i Marknadsstrukturlagen exkluderar erkända

producentkooperativ från GWB:s tillämpning om beslutet eller avtalet i fråga enligt producentkooperativets stadgar är hänforligt till dess

uppgifter. Ett producentkooperativ i Marknadsstrukturlagens mening är sammanslutning av ägare av jordbruks- eller fiskeföretag som en tillsammans följer målet sin produktion och försäljning till att anpassa marknadens krav. Förbundsjordbruksministem kan begränsa eller ut-

vidga listan över de produkter som omfattas av denna lag. I bilagan till

Marknadstrukturlagen vilka produkter skall omfattas av anges som

lagen, vilket innebär att de kooperativ som producerar bl.a. levande

boskap och småfä, kött slaktade djur, mjölkprodukter, ägg i olika av

produktionsstadier, naturlig honung, levande växter och blomster-

varuhandeln, diverse grönsaker, spannmål, rotväxter, tobak, ullprodukter

och växtprodukter för teknisk användning eller energiproduktion

omfattas undantaget i 11 Listan skiljer sig från bilaga i av Romfördraget och kan, som nämnts ovan, också ändras.

Det är inte tillåtet för producentkooperativen att dess medlemmar

också är medlemmar i ett annat kooperativ samt att kooperativet utesluter konkurrens den relevanta marknaden. Dessa bestämmelser är

32 BGH WuWE 1548 15501551 BGHZ 72, S. 371 375 Butaris. 33 Enligt Bundeskartellamt har de inte använts de senaste tio åren. 3 Anpassung der landwirtschaflichen Erzeugung and die Gesetz zur Erfordermosse des Marktets Martkstrukturgesetz, Bundesgesettsblatt Teil 2139, 10 oktober 1990.

sou 1995:1 17 Kapitel 10 209

även de föremål för samma övervakning enligt 104 § GWB undansom

tagen i 100 § GWB, nämligen att Bundeskartellamt kan förelägga kooperativen att upphöra med verksamheten i fråga, kräva att avtalet modifieras eller förbjuda det. Detta sker under förutsättning genomföran-

att det av avtalet, beslutet eller rekommendationen innebär ett missbruk av undantaget från GWB:s tillämpning, vilket framgår 4 § i Marknadsav strukturlagen.

Producentkooperativ och rikskooperativ som har bildats eller erkänts

på grund av rättsakter utfärdade EG:s ministerråd eller kommisav av

sionen, omfattas också, enligt ll § stycket 4 i marknadsstrukturlagen, av de nu nämnda undantagen. En förutsättning är dock att de inte

utesluter konkurrensen marknaden. Dessutom skall deras målsätt-

ningar och uppgifter förenliga med Marknadsstrukturlagen.

vara

10.3.5 Samarbete inom

jordbrukssektom

Enligt Bundeskartellamt råder det inte någon konkurrens mellan de

lantbrukskooperativa företagen. På grund strukturen den tyska

av

marknaden upprätthålls ändå möjligheterna till konkurrens inom jord-

brukssektorn. I genomsnitt består varje marknad till hälften investorav

ägda företag och till hälften lantbrukskooperativa företag. Trots den

av

inneboende konkurrensbegränsning samarbetet inom jordbruks-

som kooperativ innebär, resulterar marknadsstrukturen i att de ändå utsätts

för konkurrens från investorägda företag. Samarbete inom jordbrukssektom är till stora delar undantaget från konkurrenslagstiftningen i Tyskland. Någon analys vilka typer

av av samarbete som är tillåtna eller inte tillåtna är därför inte särskilt meningsfull. Det kan däremot intresse att få klarhet i vilka vara av typer och vilken omfattning samarbete faktiskt förekommer. Exklusiav som vitetsklausuler förekommer i praktiken endast på så sätt att medlemmar skall leverera viss kvantitet däremot inte viss andel men av pro-

duktionen. Ett medlemskap i ett kooperativ kan sägas till budget-

upp ett årsskifte, med en uppsägningstid på mellan tre månader och fem år. Vanligast är två år. Leveranskontrakt förekommer och löper vanligtvis på ett till fem år kan inom mejeribranschen ha löptid på till men en upp

tio år. Det förekommer även kontrakt i inköpskooperativ. Dessa kontrakt

löper vanligtvis på ett till fem år. Vid utträde återfår medlem sin insats

med en fördröjning månader.

sex

210 Kapitel 10 SOUl995:117

10.3.6 Förslag till ändringar av jordbruksundantagen

Bundeskartellamt försöker, enligt egen uppgift, att tillämpa EG:s kon-

kurrensregler, när tillfälle eftersom dessa vara mer strikta än ges, anses

begränsningarna i 100 § GWB. Enligt uppgift från Bundeskartellamt

finns det inom myndigheten önskemål nedanstående förändringar av om konkurrenslagstiftnigen.

Undantagen för primärkooperativen uttryckta i ll § Marknadsstruk-

turlagen bör tas in i 100 § GWB eftersom det ur en rättssystematisk

synvinkel är mer logiskt att inskränkningar i konkurrensrättens tillämpningsområde i GWB. Undantagen för primärkooperativen gäller

anges dock inte enligt 104 § GWB samt 4 § Marknadsstrukturlagen om konkurrensen utesluts. Bundeskartellamt föreslår att detta kriterium ändras till undantag inte begränsar konkurrensen i väsentlig omfattning. som

Undantaget för primärkooperativen enligt 100.1 § bör dock finnas kvar eftersom karteller mellan primärkooperativen, trots att de i regel är

men ekonomiskt meningsfulla, märkbart kan begränsa konkurrensen, bör de föremål för anmälningsprocedur samma sätt som riksvara en

kooperativen är det enligt gällande 100.1 § sista meningen. Undan-

nu taget för rikskooperativ enligt bestämmelserna i 100.1 § bör upphävas och i stället inarbetas under de allmänna undantagen i 2-7 §§. Detta är särskilt angeläget eftersom Bundeskartellamt då skulle få möjlighet att

hindra kringgâendet av förbudet mot prissamverkan mellan rikskooperativ. Av de elva godkända samarbetena mellan rikskooperativ

i dag förekommer, skulle samtliga utom två falla under undantagen som i 2-7 GWB.

10.3.7 Praxis

Nedanstående avgöranden är de enda fall där Bundeskartellamt ingripit mot åtgärder inom jordbrukssektom. Utredningen tar upp dem för att de visar att Bundeskartellamt använder sig av de befogenheter man har för

att ingripa mot konkurrensbegränsande åtgärder inom jordbrukssektom. De därtill bild riksjordbrukskooperativens syften och funktio-

ger en av ner.

Fusionen mellan HaGe Kiel och RHG Hannover

HaGe Kiel och RHG Hannover är båda s.k. Hauptgenossenschaften rikskooperativ. Ett Hauptgenossenschaften är ett centralt jordbruks-

Kapitel 10 211

kooperativ som är vertikalt integrerat med jordbrukamas

primärkoopera-

tiv, Primärgenossenschaften. I Tyskland finns det 50

ca rikskooperativ som är organiserade efter produktgrupper och syfte är att fungera

vars

som återförsäljare, t.ex. genom att samla produktionen för primär-

kooperativen, och att besörja för att dess medlemmar har råvaror samt

andra driftsvaror. Rikskooperativen har lager- och magasineringsutrymmen, mekaniska verkstäder, tjänste- och varuproducerande företag

samt ett antal filialer. Som redan tidigare nämnts råder inte någon konkurrens

mellan dessa jordbrukskooperativ eftersom de artificiellt delat

upp marknader. Den inte helt oväsentliga konkurrens uppstår kommer som

från de investorägda jordbruksbolagen, s.k. Landhändler.

Bundeskartellamt förbjöd tilltänkt fusion mellan de båda riksen

kooperativen och anförde i huvudsak följande skäl. Primär- och rikskooperativen måste konkurrensrättslig synvinkel

ur ses som en enhet, eftersom de intimt förbundna bl.a. var genom en långtgående vertikal integration och rikskooperativen faktiskt ägs av primärkooperativen. Resultatet är att det inte råder någon konkurrens

mellan kooperativen. Spannmål och oljeväxtfrö de båda koopera-

var tivens största inkomstkälla och har traditionellt varit mycket vikt. av stor Man lade därför marknaden för dessa produkter till grund för

bedömningen och konstaterade att kooperativen sammantaget hade

en

dominerande ställning på dessa marknader inom det relevanta

geo-

grafiska området. Fusionen skulle leda till att det företaget blev det

nya näst största kooperativet den tyska jordbruksmarknaden. Detta skulle

ha gjort det enklare för de båda kooperativen att begränsa konkurrensen.

Vidare skulle det bolaget kunna föra enhetlig

nya en marknadspolicy

över ett mycket stort geografiskt område nästan hela Tyskland norra samt samordna priser med risk för att konkurrenter utanför den

kooperativa sfären skulle slås ut. En fusion skulle således förmodligen

leda till att det kooperativet ökade sina marknadsandelar. Bundesnya kartellamt konstaterade vidare att det kooperativet skulle ha kunnat nya

subventionera försäljning på marknader där konkurrens råder och på så sätt slå ut konkurrenterna utanför kooperativen med medel från försäljning marknader med mindre eller obefintlig konkurrens korssub-

ventionering.

BayWa AGss Övertagande av WLZ Rafleisen AG

BayWa AG BayWa är ett rikskooperativ med uppgift att tjäna

som

central uppköps- och försörjningsenhet och att samordna primärkooperativens verksamheter. På vissa marknader där primärkooperativen

212 Kapitel 10 SOU1995:ll7

inte agerade uppträdde BayWa som en direkt aktör på marknaden.

Produktutbudet täckte i princip hela behovsspektrat jordbruksområdet.

BayWa, etablerat i Bayern, höll vid tillfället, år 1991, på att som var utöka sin verksamhet till att gälla även Thüringen och Sachsen. WLZ Raiffeisen AG WLZ motsvarande rikskooperativ men inom ett var

geografiskt område. Både BayWa och WLZ självständiga eko-

annat var

nomiska och juridiska enheter, liksom de primärkooperativ som ägde

dem. De båda rikskooperativen enligt sina stadgar förpliktade att ta var

till primärkooperativens intressen. Detta innebär att primär-

vara

kooperativen och rikskooperativ hade ett gemensamt ekonomiskt

resp. intresse och ett konkurrensrättsligt perspektiv framstod en enhet. ur som

BayWa:s Övertagande WLZ berörde främst marknaderna för uppköp

av

spannmål samt handeln med gödsel och besprutningsmedel. Bundes-

av kartellamt förbjöd planer att överta WLZ och anförde i huvudsak

följande skäl. skulle, efter Övertagande WLZ, ha dominerat hela

BayWa ett av

Sydosttyskland på ifrågavarande marknader. BayWa skulle, ensamt eller

tillsammans med WLZ, bli den största aktören samtliga aktuella marknader. Även möjligheten till korssubventionering, det breda utbudet

tjänster, det försäljningsstationer och möjligheten till

av täta nätet av finansiering de kooperativa bankerna var omständigheter som genom talade emot att godkänna fusionen. Bundeskartellamt anförde vidare att de investorägda företagens förmåga att konkurrera skulle försvagas

ytterligare, bl.a. på grund att deras möjligheter till finansiering inte

av

lika goda primärkooperativens. Bundeskartellamt förutsåg även

är som

strukturkris på jordbruksområdet med åtföljande försvagning av de

en

investorägda jordbrukens roll som följd.

l1 Jämförelse mellan nationella

konkurrensregler på jordbruksområdet

1 1.1 Allmänt

Det har inte variit möjligt att hämta fullständig och likvärdig

information för alla branscher och länder. Detta begränsar möjligheten för att göra rättvisande jämförelser mellan de olika länderna och att dra slutsatser materialet. Motsvarande gäller infonnationen ländernas av om

regelsystem och deras tillämpning.

Det är i allmänhet mycket svårt att göra jämförelse mellan regelen system i olika länder, även bortsett från de svårigheter följer att som av mängden och typen av information de olika regelsystemen och deras om tillämpning varierar. Detta gäller inte minst på konkurrensrättens område. Bedömningen försvåras av att de olika regelverken bygger på olika konkurrensrättsliga principer och att det finns begränsad praxis att av söka ledning

Sverige tillämpar sedan år 1993 förbudsprincipen. Denna princip

ligger till grund för bestämmelserna i artiklarna 85 och 86 i Rom-

fördraget. Principen tillämpas också i flertalet länder som är medlemmar

i EU, bland dem Frankrike och Tyskland. Danmark tillämpar missbruksprincipen, vilken tidigare tillämpades även i Sverige, och transparens-

principen. I Danmark har, framgår avsnitt 7.3.2, emellertid lagts

som av

fram ett betänkande med förslag till konkurrenslag, vilken bygger

en ny

på förbudsprincipen. Nederländernas konkurrenslagstiftning bygger på missbruksprincipen men den har under senare år kompletterats med bestämmelser bygger på förbudsprincipen. Även i Nederländerna

som

finns planer på lagstiftning, skall bygga på förbudsprincipen

en ny som

och ha EG:s konkurrensregler förebild.

som

De regelverk som bygger på förbudprincipen innehåller i varierande

omfattning undantag för samarbete inom jordbrukssektom. Även Nederländerna har vissa undantag för samarbete inom jordbrukssektom. Vid

tolkningen av betydelsen av olika nationella undantag är det viktigt att

komma ihåg att den omständigheten att det finns ett undantag, eller möjligheter till undantag, för viss samarbetsform inte innebär att en samarbetet i fråga skulle ha varit förbjudet inte undantaget, eller om

214 Kapitel 11 SOUl995:l17

möjligheten till undantag, funnits Av den anledningen är det inte riktigt att dra slutsatsen att t.ex. ett avtal som inte omfattas av bestämmelserna i i den svenska konkurrenslagen KL automatiskt är förbjudet 18 c § enligt 6 § KL. Jämförelsen mellan de svenska konkurrensreglerna jordbruksområdet och motsvarande bestämmelser i andra länder försvåras ytterligare att det ännu inte utvecklats någon svensk praxis. Det kan av emellertid konstateras att övriga undersökta länder har skiftande praxis. Olikhetema i praxis kan delvis förklaras med att ländernas konkurrensregler bygger skilda principer och undantar samarbete inom jordbrukssektom från konkurrensreglemas tillämpning i varierande omfattning. En annan förklaring till den skiftande praxis som finns är struktu-

på marknad. På en marknad där producenterna inte är organi-

ren resp. serade i kooperativa företag i särskilt stor utsträckning eller där kooperativa företag inte har stora marknadsandelar har det troligtvis heller inte

funnits skäl att ingripa mot kooperativt samarbete.

11.2 Strukturen i livsmedelsbranscher i

några

länder

jämförda

Jämförelsen görs mellan Sverige, Danmark, Frankrike, Nederländerna

och Tyskland, länder med stora olikheter sinsemellan.

Några basfakta: Neder- Frankrike Tyskland länderna Danmark

invånare milj 57,7 81,7 15,3 5,2

areal km 543 965 356 840 41 160 43 075

l 1993 1990 Euromonitor 1995 siffror för år 1993

Både arealt och befolkningsmässigt är Nederländerna och Danmark små länder i förhållande till Tyskland och Frankrike. Detta kan vara av

Jfr 199394:210 s. 42 och domstolens resonemang i mål T-6189 prop. Dansk Pelscbzravlerforening grund 98

Kapitel 11 215

intresse när t.ex. antalet företag och deras marknadsandelar

analyseras.

Den nationella lagstiftningen omfattar i Tyskland och Frankrike

en marknad helt storlek än den danska, nederländska av en annan och även den svenska. Den svenska marknaden skiljer V sig från marknaderna i de utvalda

länderna inte bara grund mindre befolkning, mindre av befolknings-

täthet, längre avstånd etc. utan även på grund att den är avlägset av mer belägen i förhållande till potentiella konkurrenter. Den svenska markna-

den har före medlemskapet i EU år 1995 dessutom varit avskärmad

från EU-marknaden gränsskydd. Detta har i kombination med genom den

nationella j ordbruksregleringen gett den svenska lantbrukskooperationen

en stark position på många svenska livsmedelsmarknader. Den svenska

lantbrukskooperationens internationella konkurrenskraft har dock blivit

svag.

Ett lands konkurrenslagstiftning och praxis påverkas strukturen på

av olika marknader. Nedan följer kort

en sammanfattning av strukturen på

marknaderna för mejeriprodukter, kött och spannmål i Sverige, Danmark, Frankrike, Nederländerna och Tyskland. En

utförligare strukturbeskrivning finns i kap. 12 för Sverige och i kap. 7-10 för övriga

länder.

11.2.1 Sverige

Mejeri

I Sverige svarar kooperativa företag för nära 100 % invägningen

av av mjölk. Den svenska mejerimarknaden är i praktiken geografiskt upp-

delad mellan åtta kooperativa mejeriföreningar. Denna uppdelning gäller dels uppsamlingen mjölkråvara, dels föreningarnas av försäljningsområden. Uppdelningen, ursprungligen uppstod resultat

som som ett av

den tidigare svenska jordbruksregleringen, har till effekt både

att lantbrukare och avnämare i huvudsak möter mejeri ett marknaden.

Det största företaget har 64 % mjölkinvägningen

av den svenska marknaden.

Det förekommer omfattande samarbeten rörande produktion, distri-

bution och marknadsföring mellan mejeriföreningama. Detta

m.m. samarbete omfattar även varumärken. Samarbetet mellan gemensamma före-

ningarna innebär bl.a. att olika kooperativa föreningar specialiserar

sig på olika produkter, som sedan säljs de samarbetande kooperativa av

föreningarna. Detta medför i sin tur att föreningarna kan tillhandahålla

ett brett mejerisortiment utan att direkt konkurrera med varandra. Viss

216 Kapitel 11

produktutveckling sker inom resp. förening men i de fall då dessa pro-

dukter säljs utanför det området sker det genom de andra mejeriegna

föreningarna. Detta innebär att de andra mejeriföreningama dels tillförs produkter utvecklade hos konkurrenterna, dels får en insyn i mark-

nya

nadsföring och försäljning produkterna i fråga. Vidare samarbetar

av föreningarna i ett gemensamt ägt bolag, AB Svenska Smör. Sedan det tidigare gemensamt ägda ostföretaget Riksost år 1993 delats upp i tre företag, konkurrerar föreningarna på hårdostmarknaden. Viss konkurrens från investorägda utländska företag finns på resp.

förädlade mejeriprodukter ost och fruktyoghurt. På dessa produkt-

som områden har de kooperativa svenska mejeriema marknadsandelar som uppgår till ca 80 %.

Kött

Även inom köttbranschen har kooperativa företag en stark ställning på den svenska marknaden. Fem kooperativa företag svarar för 76 % av slakten, 48 % styckningen och 25 % av charkmarknaden. Två lantav brukskooperativa företag för 67 % av slakten. Det finns ett relasvarar tivt stort antal mindre investorägda företag vid sidan de kooperativa av företagen. De investorägda företagen är i mindre utsträckning än de

kooperativa föreningarna vertikalt integrerade med verksamhet i flera

led. Konkurrensförhållandet på den svenska köttmarknaden kännetecknas slakteriföreningarnas starka ställning samt deras dubbla roll som av huvudleverantör och konkurrent till de investorägda företagen. Det kännetecknas också bristen på konkurrens mellan slakteriföreningav

I praktiken finns historiskt betingad, geografisk uppdelning

ama. en, mellan slakteriföreningama innebär att köttproducentema i princip som hänvisade till den förening inom geografiska område de bedriver är vars sin verksamhet eller till investorägda slakterier. Föreningarna säljer inte annat än undantagsvis sina produkter utanför sitt normala verksamhetsområde. Däremot sker försäljning internt till andra föreningar och före-

tag inom den kooperativa företagsgruppen. De lantbrukskooperativa

företagen samverkar gemensamma varumärken samt genom en omom

fattande specialiserings- och produktionssamverkan. Genom denna sam-

verkan kan utbudet begränsas. Även de praktiska möjligheterna att an-

vända den produktutveckling sker inom föreningen som ett själv-

som ständigt konkurrensmedel begränsas.

SOUl995:117 Kapitel 11 217

Även handelns koncentration och utvecklingen mot rikstäckande ked-

jor med gemensamma priskampanjer och annonsering har bidragit till den ökade koncentration i dag försvårar nyetablering och import.

som

Vegetabilier

På den svenska marknaden svarar 13 regionala lantmännenföreningar for

75 % av spannmålsinsamlingen och 77 % foderforsäljningen. Fyra

av företag, varav ett är investorägt och tre är kooperativa, för 90 % svarar

av spannmålsinsamlingen på den svenska marknaden. De 13 kooperativa primärföreningama samarbetar inom för

ramen en

riksorganisation i ett stort antal dotterbolag. Marknaden är i praktiken uppdelad i geografiska upptagnings- försäljningsomrâden. Koope-

resp. rativa företag har även stora marknadsandelar i fråga andra insatsom varor i jordbruket t.ex. utsäde och gödningsmedel. som

Samverkan inom ramen för riksorganisationen omfattar bl.a. inköps-

samverkan, produktion av förnödenheter till lantbruket, spannmålshandel

och produktion spannmålsbaserade konsumentprodukter. Lantmän-

av

nenforeningama samverkar även i mindre grupperingar vad gäller t.ex. fodertillverkning och produktion av utsäde.

1 1.2.2 Danmark

Mejeri

I Danmark svarar kooperativa företag för 95 % invägningen

av av mjölk. Kooperationen har mycket stora marknadsandelar även för föräd-

lade produkter som konsumtionsmjölk, smör och ost. Två kooperativa företag svarar för 81 % av invägningen mjölk. År 1993 fanns på den

av

danska marknaden 59 mejerier, 23 kooperativa. De små meje-

varav var riföretagen producerar i huvudsak ost. Den danska mejeriexporten av produkter är betydande. År 1993 exporterades 75 % det danska av utbudet av ost. Det finns inte någon egentlig federativ struktur på den danska mejeri-

marknaden. Samarbetet mellan de två största Företagen är omfattande och det är tveksamt det över huvudtaget finns någon egentlig kon-

om kurrens på den danska mejerimarknaden. Dessutom samarbetar alla

mejerier inom ramen för branschorganisation inköp och

en om export.

218 Kapitel 11 SOUl995:117

Kött

Griskött är det viktigaste köttslaget i Danmark och slakten av svin motsvarar 80 % den totala slakten. Den kooperativa andelen av den av danska slakten 97 % svinslakten och 78 % av nötslakten år 1994. var av Fyra kooperativa företag för 96 % av svinslakten och de två svarar största kooperativa företagen för 81 %. Exportandelen motsvarar svarar två tredjedelar av den totala produktionen. Tre kooperativa företag samverkar i gemensamma bolag och konkurmed det fjärde, har 32 % svinslakten. Alla de kooperativa rerar som av

företagen har genom en branschorganisation gemensam prissättning

gentemot djurproducenter, även efterlikviden varierar. De investorom

ägda företagen självständigt, de är små och arbetar på lokala

agerar men marknader.

Spannmål

Den kooperativa andelen spannmålsinsamlingen utgör ca 69 % och

av den kooperativa andelen marknaden för insatsvaror utgör ca 50 %. av Fyra företag, ett är investorägt och övriga är kooperativa, svarar varav

för 90 % insamlingen av spannmål.

av Två kooperativa företag, sammanlagt för 41 % av insamsom svarar lingen, samverkar och tillämpar marknadsdelning de möter konkurmen från övriga företag på den danska marknaden. Omkring en tredjedel rens den danska produktionen spannmål exporteras. av av

1 1.2.3 Frankrike

Mejeri

Den franska mejerimarknaden kännetecknas ett mycket stort antal

av

företag. År 1993 fanns 450 mejeriföretag, 104 kooperativa. På den

varav franska marknaden fyra företag för 50 % av invägningen av svarar ca mjölk. Det största franska företaget är investorägt och svarar för 21 % invägningen. Den kooperativa andelen av invägningen av mjölk uppav går till 50 % och den kooperativa andelen omsättningen av mejeriav

produkter på den franska marknaden uppgår till drygt 30 %.

Det finns branschförening för investorägda företag och en för en

kooperativa företag. Det finns vidare ett betydande horisontellt samar-

bete både inom och mellan de två kategorierna företag. Mindre och av mellanstora företag samverkar i joint ventures förädling, marknadsom

SOUl995:l17 Kapitel 11 219

föring och distribution medan de största företagen

agerar mer självständigt.

Kött

På den franska marknaden för kött finns ett stort antal både kooperativa

och investorägda företag. Den kooperativa andelen

av svinslakten är ca 80 % och av nötslakten är den 40 %. Sju företag, ca varav fem är

investorägda och två är kooperativa, för 40 % marknaden för

svarar av förädlat kött.

Det finns många företag, både investorägda och kooperativa som

samarbetar på olika sätt i federativa konstruktioner och genom gemen-

samma bolag. Primärkooperationen är ofta branschblandad och i huvud-

sak inriktad på uppsamling djur. Det finns ingen dominerande av aktör på den franska köttmarknaden. Av den franska

köttproduktionen expor-

teras ca 25 %.

Spannmål

Det finns ett stort antal företag, är aktiva i den franska

som spannmåls-

sektom. Den kooperativa andelen insamlingen

av av spannmål är ca

75 %. Andelen av insamlingen insatsvaror är 60 %.

av ca

På den franska marknaden finns branschorganisation

en För ko-

operativa företag och för investorägda företag. Små en primärkooperativa företag samverkar i federationer medan stora primärkooperativa företag agerar självständigt. Även investorägda mindre företag samverkar för att uppnå starkare marknadsposition. Frankrike

en är nettoexportör av spannmål.

1 1.2.4 Nederländerna

Mejeri

På den nederländska marknaden fanns 22 mejeriföretag

år 1993. Den

kooperativa andelen av mjölkinvägningen är 85 %. Elva mejeriföretag svarar för 96 % av den nederländska invägningen mjölk

av och tre

kooperativa företag för 66 %. Den kooperativa marknadsandelen

svarar är stor även för förädlade mejeriprodukter. Det förekommer inte några federationer på den nederländska mejeri-

marknaden. De kooperativa företagen arbetar med dotterbolag och de

220 Kapitel 11

kooperativa företagsgruppema konkurrerar med varandra. Den samver-

förekommer gäller forskning, kvalitetskontroll och intressekan som

bevakning. Den nederländska mejerimarknaden kännetecknas vidare av betydande ostexport, uppgår till närmare 70 % av utbudet.

en som

Kött

Griskött det viktigaste köttslaget i Nederländerna och slakten av svin är

drygt 90 % den totala slakten. De kooperativa företagens

motsvarar av andel svinslakten är 30 % och andelan av nötslakten är ca 13 %. av ca På den nederländska marknaden för griskött finns ett kooperativt och många mindre investorägda företag. De små företagen företag

samarbetar i varierande grad produktion, marknadsföring, distri-

om bution och handel i bolag. Den nederländska exporten av gemensamma

och griskött uppgår till drygt 60 % det totala utbudet.

både nöt- av

Spannmål

andelen spannmålsmarknaden uppgår till 60 %. Den kooperativa av ca Ett federativt uppbyggt kooperativt företag svarar för 50 % av uppsamlingen spannmål på den nederländska marknaden och två mindre

av

kooperativa företag tillsammans för ca 10 % av uppsamlingen.

svarar 50-tal mindre familjeföretag. Den ko-

Övriga 40 % samlas upp av ett

marknadsandelen förnödenheter ligger 50 %.

operativa av ca Den nederländska spannmålsimporten är mer än fyra gånger större Odling spannmål är alltså inte omfattande i Nederän produktionen. av

länderna. En del importen sker direkt förädlande industrier. stor av av

11.2.5 Tyskland

Mejeri

tyska marknaden består flera regionala marknader. I mejeri-

Den av

branschen är 680 primärkooperativ medlemmar i nio regionala kooperativ. Den kooperativa andelen mjölkinvägningen är mellan 70 och

av 80 %. 10 % företagen för 60 % invägningen. Merparten av av svarar av den kooperativa förädlingen utförs de regionala kooperativen. Av de av förädlande mejeriföretag fanns åren 1991-1992 var 146 in- 315 som vestorägda.

SOUl995:117 Kapitel 11 221

Dominerande aktörer saknas på den tyska marknaden. Samarbetet

inom kooperationen är mycket utvecklat. Primärkooperativen

samarbetar i de regionala kooperativen vilka i regel inte samarbetar sinsemellan.

Det förekommer inte någon utvecklad samverkan mellan de investor-

ägda företagen.

Kött

Den tyska marknaden kan indelas i flera regioner. I köttbranschen

samverkar 177 primärkooperativ i regionala tre kooperativ. Den ko-

operativa marknadsandelen är mellan 40 och 60 % av slakt, mellan 40 och 50 % av styckning och 10 % förädlat kött. Merparten av av den

kooperativa förädlingen ligger i de regionala föreningarna.

Det finns

ca 400 investorägda slaktföretag på den tyska köttmarknaden.

Dominerande aktörer saknas på köttmarknaden.

Primärkooperativen samarbetar i de regionala kooperativen

men dessa samverkar inte sins-

emellan. Inte heller de privata företagen samverkar

i någon större ut-

sträckning. De investorägda företagen har högre en förädlingsgrad än de

kooperativa. Den tyska köttmarknaden i

är stor utsträckning internationell med betydande import och export.

Spannmål

På den tyska spannmålsmarknaden finns 1 761 primärkooperativ

som är organiserade i nio regionala kooperativ. Den kooperativa andelen av in-

samlingen av spannmål är 52 %. Resterande uppsamling handhas in-

av

vestorägda spannmålshandlare kvarnföretag. Kooperativen

resp. svarar

vidare för ca 10 % förädlingen spannmål, av av huvudsakligen i form av tillverkning av fodermedel. De regionala kooperativen normalt oberoende

agerar sett av varandra. Genom ett centralt kooperativ samarbetar dock de regionala koopera-

tiven om vissa inköp, försäljning och

gemensamma export. Tyskland är nettoexportör av spannmål.

1 1.2.6 Slutsatser

Generellt sett kan noteras att de kooperativa företagen är mycket starka

inom mejerisektom i alla undersökta länder. De kooperativa

företagens

marknadsandelar grisslakten är också relativt av stora.

SOU1995:1l7

222 Kapitel 11

Marknadsstrukturen i Danmark liknar mest den svenska med stora

marknadsandelar för kooperativa företag, ett fåtal företag och utveck-

en dominerande aktör har kontroll över marknaden. Den ling mot att en skillnaden är danskarnas stora exportsektor. stora Nederländerna de lantbrukskooperativa företagens marknadsandel I är samverkan mindre utbredd och konkurrensen starkare. mindre, federativ kooperativ struktur med uppdelning på

I Tyskland finns en regionala marknader. Marknadsandelama för lantbrukskooperativa före-

dock mindre på den svenska marknaden. Samverkan mellan de tag är än federativen förekommer inte och det finns konkurrerande in-

regionala

vestorägda företag och konkurrerande import.

Frankrike avviker från övriga länder. Samarbetet mellan kooperativa och investorägda företag är utbrett. Förädlingen är i hög grad

företag finns betydligt fler företag i de olika sektorerna.

bolagiserad. Det även Marknadsandelama för kooperativa företag är betydligt mindre än motandelar för kooperativa företag i övri undersökta länder, med

svarande ga undantag för marknaden för svinslakt.

och

11.3 Samverkan inom primärföreningar

federativ samverkan

11.3.1 Sverige

till prop.199293:56 79 f och bestämmelserna i

Av förarbeten KL s. KL prop. 1993941210 35 framgår att statsmakterna har 18 a-c §§ s. i positiv på jordbrukare och andra råvaruproducenter

en grunden syn att i ekonomiska föreningar primärföreningar för att få

sluter sig samman

avsättning för sina produkter. Denna samverkan har övervägande posi-

effekter på grund de marknadsförhållanden råder inom jordtiva av som och det mervärde den valda samverkansformen normalt för bruket som

med sig för produktionen.

inskränkningar i tillämpningen förbudet i 6 § KL som infördes De av bestämmelserna i 18 syftade till att i allt väsentligt möjgenom a-c

liggöra den verksamhet förekommer i lantbrukets primärföreningar.

som framhöll också i förarbetena prop. 1993942210 36 att konkur- Man s. renslagen neutral mellan skilda associationsforrner. Konkurrensbeär samarbete bedöms i förhållande till effekterna marknaden

gränsande

till omständigheterna i det enskilda fallet och inte utifrån med hänsyn den valts för samarbetet. ram som

SOU1995:1I7

Kapitel 11 223

Med federativ samverkan samverkan mellan

avses primärföreningar.

Det är vanligt att sådan samverkan sker ekonomisk

genom en förening i en riksorganisation. Skälet till inskränkningama att i tillämpningen

av förbudet i 6 § KL infördes det behov mindre, var som enskilda lantbru-

kare har att sluta sig i ekonomiska

av samman föreningar för att få

avsättning för sina produkter. Detta

skäl kan inte anföras i fråga

om

federativ samverkan mellan primärföreningar.

Att federativ samverkan

inte omfattas av inskränkningen innebär inte förbud

ett mot samverkans-

fonnen sådan. Det innebär samarbetet som att kan prövas mot förbudet

i 6 § och eventuellt bli föremål för undantag enligt bestämmelserna

i

s§.

Övriga

11.3.2 undersökta länder

Danmark

I Danmark gör framgår avsnitt 7.3.3,

man, som av inom konkurrens-

rätten inte någon åtskillnad mellan samarbete inom

en primärförening

och federativt samarbete. Enligt företrädare för

lantbruksnäringen Land-

brugsrådet görs inte någon sådan åtskillnad eftersom det

rör sig om

helintegrerade system. Konkurrencerådet gör en prövning av om det rör

sig om samarbete eller avtal mellan

självständiga ekonomiska enheter.

Rådet likställer därför samarbete inom

en primärförening och samarbete mellan sådana föreningar under förutsättning det

att rör sig om själv-

ständiga lantbrukare företag.

resp.

Det finns inte någon federativ struktur i någon de branscher av som undersökts i Danmark. Däremot förekommer samarbete

mellan kooperativa företag i varierande omfattning. Detta sker

både genom olika

branschorganisationer och direkt mellan de olika kooperativa företagen.

Frankrike

I Frankrike karaktäriseras samarbetet inom jordbrukssektorn av att det förekommer ett omfattande samarbete

mellan kooperativa företag och icke kooperativa sådana. Samarbetet kan förekomma

i olika former, t.ex.

i joint ventures eller särskilda bolag. Inom mejeri-

och spannmålssek-

torema finns i resp. bransch organisation för

en kooperativa företag och en för icke kooperativa företag.

Det enda regelverk i Frankrike kan liknas vid särskilda som regler

för federativt samarbete är lagstiftningen om interprofessionella organi-

sationer. Detta samarbete är dock vertikal av natur och omfattar hela

224 Kapitel 11 SOUl995:ll7

branscher. För att konkurrensbegränsande avtal skall bli giltiga skall de

godkännas av finans- och jordbruksministrarna.

Nederländerna

Det har inte framkommit några uppgifter visar på att det föresom kommer federativt samarbete i Nederländerna. Som nämnts i avsnitt

9.3.8 bestämmelserna produktråd produktschappen möjligheter

ger om

till samarbete. Eftersom produktschappen även omfattar samarbete mel-

lan arbetsgivare och arbetstagare går det dock inte att definiera det som federativt samarbete. Inom dessa organisationers ram kan det emellertid förekomma samarbete skulle kunna kallas federativt. som

Tyskland

I Tyskland förekommer ett omfattande samarbete mellan primärkoopera-

tiv inom olika regionala kooperativ rikskooperativ. Omfattningen av

samarbetet mellan regionala kooperativ varierar mellan olika branscher.

Den tyska konkurrenslagstiftningen har särskilda bestämmelser for federativt samarbete endast i fråga prissamarbete, inte är tillåtet

om som

mellan rikskooperativ.

l 1.3.3 Slutsatser

Den åtskillnad görs i den svenska konkurrenslagen mellan samsom

arbete inom primärföreningar och federativt samarbete har inte någon

motsvarighet i de länder studerats. Det bör samtidigt noteras att som bestämmelserna i 18 KL är bestämmelser som inskränker a-c tillämpligheten KL:s förbudsbestämmelser genom att undanta en stor av

samarbetet inom lantbrukets primärföreningar. Bestämmelserna

del av alltså särbehandling lantbrukssektom. Åtskillnaden

innebär en positiv av mellan samarbete inom primärföreningar och federativt samarbete inne-

bär, att federativt samarbete kan prövas enligt som angetts ovan, förbudsbestämmelsema i 6 § och eventuellt bli föremål för undantag i 8 inte att federativt samarbete i sig skulle vara förbjudet enligt KL.

Det tyska förbudet mot prissamarbete mellan rikskooperativ är nog det exempel mest påminner den åtskillnad görs i KL mel-

som om som

lan samarbete inom primärföreningar och federativt samarbete. Den franska lagstiftningen interprofessionella organisationer och den

om

nederländska produktschappen kan ses som andra exempel, även om

om

SOU1995: 117 Kapitel 11 225

det samarbete som sker inom dessa organisationer inte är begränsat till federativt samarbete mellan kooperativa företag. En förklaring till skillnaden mellan de svenska konkurrensreglema och motsvarande regler i de undersökta länderna i fråga om federativt samarbete kan vara olikheter i livsmedelmarknadens struktur. Svenska lantbrukskooperativa företag har i allmänhet större marknadsandelar än motsvarande företag i de undersökta länderna, med undantag för sådana företag i Danmark. I Sverige finns också en federativ struktur bland kooperativa företag. En federativ struktur motsvarande den svenska finns endast i Tyskland. I Tyskland har dock de lantbrukskooperativa företagen betydligt mindre marknadsandelar än motsvarande svenska företag, och det rör sig om betydligt större marknader. Det är intressant att notera att man varken i Danmark, Frankrike eller Nederländerna har avhänt sig möjligheterna att ingripa mot federativt

samarbete. I Tyskland finns ett legalt undantag i konkurrenslagstiftning-

en för samarbete inom jordbrukskooperativ även inom federativa kooperativ. Detta undantag gäller dock inte prissamarbete mellan rikskooperativ. Även samarbete omfattas dessa undantag kan emelsom av lertid bli föremål for ingripande från konkurrensmyndighetens sida, om samarbetet innebär ett missbruk av undantaget.

11.4 Medlemmars fria

rörlighet

Det material som redovisas nedan försöker klargöra i vilken mån producenterna i de jämförda länderna knyts till sina kooperativa företag på ett sätt som medför att deras fria rörlighet på marknaden förhindras eller försvåras. Utredningens ambition har också varit att klargöra i vilken mån sådana bindningar tillåts enligt konkurrensreglema i resp. land och hur konkurrensmyndigheter och domstolar i resp. land i praxis har hanterat sådana bindningar. Det är viktigt att notera att det insamlade materialet inte ger underlag för bedömningar av de kooperativa företagens funktionssätt i de olika länderna. För att göra en fullständig bedömning av hur starkt lantbrukarna i olika länder knyts till kooperativa företag, dvs. vilken grad av integration som förekommer, måste man analysera flera faktorer än de som utredningen studerat. Detta konstaterande gäller självklart också i fråga om möjligheten att dra slutsatser om vilken grad av bindning som är

optimal ur företagsekonomiskt och samhällsekonomiskt perspektiv.

Det har alltså inte varit utredningens ambition att utvärdera den kooperativa företagsformens funktionssätt i resp. land utan endast att

8 l5-l29|

226 Kapitel 11 SOUl995:ll7

klarlägga rättsläget inom konkurrensrätten i fråga bindning om av producenter samt ge en bild av hur berörda marknader ser ut. Bestämmelserna i 18 c § KL om att visst samarbete inom primärföreningar inte omfattas av förbudet i 6 § KL gäller inte avtal som har till syfte eller som ger till resultat att en medlems fria rörlighet marknaden förhindras eller försvåras. Sådana avtal kan förekomma i kooperativa företags stadgar eller i avtal mellan kooperativa företag och dess medlemmar. Det kan röra sig om olika bindningar i form att av medlemskapet löper under en viss tid, uppsägningstider för medlemskap,

leveranskontrakt med olika löptid, exklusivitetsklausuler leverans- eller inköpsförpliktelser, utträdesavgifter och om restriktioner beträffande

återbetalning av medlems kapital. Ett syfte med den här typen av klausuler är att tillförsäkra kooperativen kontinuitet i råvarutillförseln och kapitalförsörjningen. De kan också ha tillkommit i syfte att begränsa konkurrensen. Innan man gör en jämförelse mellan svenska regler och motsvarande regler i andra länder bör man ha klart för sig att den omständigheten att den här typen av klausuler inte omfattas av bestämmelserna i 18 c § KL endast innebär att de kan komma att prövas enligt 6 § KL med möjlighet till undantag enligt 8 § KL. Det innebär inte att klausulema i sig skulle vara förbjudna.

11.4.1 Exklusivitetsklausuler och leveranskontrakt

Exklusivitetsklausuler i form av leveransplikter är regel inom mjölkbranschen i samtliga undersökta länder, med undantag för Sverige. Sådana förpliktelser förekommer även inom köttbranschen i Danmark och Frankrike medan de däremot inte förekommer i Nederländerna eller i Tyskland. Leveransplikt förekommer inte inom spannmålsbranschen i något av länderna. Däremot förekommer leveranskontrakt mellan odlare och kooperativa företag i både Frankrike och Tyskland och i mindre utsträckning i Danmark.

Sverige

Som en följd av riksdagens beslut om ny livsmedelspolitik fr.o.m. den

1 juli 1991 samt Konkurrensverkets företrädare Näringsfrihetsombudsmannens NO agerande sedan slutet av 1960-talet har flertalet jord-

brukskooperativa föreningar tagit bort kraven på leveransplikt i sina

stadgar och ersatt dem med leveranskontrakt prop. 1993942210 44. s.

SOUl995:l17 Kapitel 11 227

De Föreningar som har kvar leveransplikt i sina stadgar har dock mjukat

upp dem. Det finns kvar en indirekt leveransskyldighet i många före-

ningars stadgar. Dessa stadgar innehåller bestämmelse föreen som ger ningen möjlighet att utesluta den medlem inte levererat till föresom ningen under de tre senaste åren. Arlas stadgar denna möjlighet ger redan efter ett år. I vissa föreningars stadgar att medlem bör anges leverera all sin produktion till sin förening samtidigt de föreskriver som

att medlemmen har lojalitetsplikt mot föreningen. Huruvida detta medför

en juridiskt bindande leveransplikt är tveksamt. Bestämmelser som ger en Förening möjlighet att utesluta medlem inte levererat till en som föreningen under viss tid är främst avsedd att säkerställa att föreen ningen har medlemmar som fortfarande är aktiva inom lantbruket. Det innebär att föreningen har möjlighet att utesluta pensionerade lanten brukare. En sådan bestämmelse kan emellertid få konkurrensrättslig betydelse eftersom den kan drabba medlemmar gör uppehåll i levesom ranserna till föreningen.

Danmark

I Danmark accepteras den här typen klausuler i praxis under förutav sättning att bindningstiden inte är för lång. Konkurrencerådet har uppgett att man normalt accepterar en bindningstid på två år. Inom mejeri-

och slakteribranscherna löper medlem skapen i kooperativa företag under

ett till tre år med en uppsägningstid månader. Inom dessa sex

branscher gäller som regel leveransplikt för medlemmarna. Det innebär

att leveransplikten kan gälla upp till tre âr och sex månader. Leveransplikt förekommer inte inom spannmålsbranschen. Leveranskontrakt mellan medlemmar och kooperativa företag förekommer endast inom spann-

målsbranschen och endast i mindre utsträckning. Kontrakten löper

normalt högst ett år.

Frankrike

I Frankrike står exklusivitetsklausuler, enligt landets konkurrens-

myndighet, i strid med konkurrenslagstiftningen tolereras ändå.

men Klausulema är emellertid tillåtna enligt bestämmelserna kooperaom tivens struktur i Code rural. Det finns därför konflikt mellan olika en regelsystem. Som nämnts i avsnitt 8.3.5 har Cour de Cassation nyligen förklarat att en exklusiv upphandlingsklausul står i strid med konkur-

228 Kapitel 11

rensrätten, vilket gör det tveksamt om leveransförpliktelser fortsättningsvis kommer att accepteras konkurrensrättsligt. I Frankrike förekommer leveranskontrakt inom mejeri- och köttbranschema. Inom mej eribranschen omfattar leveranskontrakten normalt hela produktionen och löper inledningsvis generellt tio år. Det har emellertid blivit vanligare med kontraktstider mellan tre och fem år. Inom köttbranschen är kontraktstiden i flertalet fall tre år. Inledningsvis kan längre perioder förekomma, dock sällan längre än fem år.

Nederländerna

I Nederländerna är den här typen av klausuler i princip accepterade i praxis. Frågan har emellertid inte prövats under den tid den nederländska konkurrenslagen varit i kraft, dvs. sedan år 1958. Leveransförpliktelser är regel inom mejeribranschen men förekommer inte inom övriga undersökta branscher. Leveranskontrakt mellan kooperativa företag och dess medlemmar förekommer inte inom någon av de undersökta branscherna.

Tyskland

I Tyskland blir leveransförpliktelser, på grund av de omfattande undan-

tagen för jordbruket, inte någon fråga för konkurrenslagstiftningen. I praktiken förekommer leveranskontrakt inom mejeri- och spannmålsbranscherna. Inom mej erisektom löper kontrakten normalt på mellan två

och fem år. De kan i vissa fall löpa på tio år. Kontrakten omfattar inte hela eller delar av medlems produktion utan omfattar en viss angiven kvantitet.

SOUl995:ll7 Kapitel 11 229

11.4.2 In- och utträde

ur lantbrukskooperativa företag

Sverige

Nedanstående tabell visar medlemmarnas möjlighet att gå lantbruksur

kooperativa föreningar i Sverige och återfå insatt kapital.

Period för Återbetalning Period för

uppsägning kapital återbetalning

Mejeri Vid utgången av Insats + ev. Fem år eller vid avdet räkenskapsår vinstutdelning gång beroende som inträffar orsaken till avgången. närmast efter en Arla betalar dock som uppsägningstid regel insatsen sex på tre månader. månader efter avgång. Det förekommer även en och sex månader.

Slakteri Som ovan före- Som ovan Fem år eller vid avkommer även en gång beroende på månad. orsaken till avgången. Två av lantmanna- Lantmän Som ovan fore- Som ovan föreningarna betalar kommer även en inte tillbaka medlemsmånad. avgiften om inte medlemmen upphört med sin verksamhet inom föreningens område.

Som framgår av tabellen kan en medlem träda ut föreningen vid ur utgången av det räkenskapsår som inträffar närmast efter en uppsägningstid mellan en och sex månader. Det innebär att perioden för

uppsägning kan variera mellan en och arton månader. Återbetalning av

kapital sker i form av återbetalning av insats och del i eventuell vinst.

Återbetalning av kapital sker i regel med en femtedel per år under fem

år efter utträdet eller vid avgång, beroende på orsaken till utträdet. Vissa variationer förekommer dock.

En ekonomisk förening skall vara öppen och medge inträde för nya

medlemmar. En förening får enligt 3 kap 1 § lagen 1987:667 ekoom nomiska föreningar inte vägra någon inträde medlem, det inte som om finns särskilda skäl för vägran med hänsyn till arten eller omfattningen av föreningens verksamhet eller föreningens syfte eller orsak. annan

230 Kapitel 11 SOU1995:1l7

Övriga länder

Nedanstående tabell visar medlemmarnas möjlighet att ur lantbrukskooperativa företag i övriga undersökta länder och att återfå insatt kapital.

Land Period för Återbetalning Period för

uppsägning kapital återbetalning efter avgång

Danmark kött och mejeri ett till insats om fem till tio år tre år, spannmål sex sådan finns mån., med uppsägningstid på normalt sex mån. Frankrike uppsägningstid sex insats + del i upp till tio år mån., i vissa fall fram kollektivt till årsskiftet kapital

Nederlän- varierar. Inom mjölk- insats valfritt dema branschen förekommer två varianter, en längre uppsägningstid upp till två år utan utträdesavgitt, en kortare uppsägningstid tre till sex mån.

Tyskland uppsägning till budget- insats sex mån. årsskifte, med uppsägningstid tre mån till fem år, oftast två år.

I Danmark har frågan om uppsägningstid inte varit föremål för Konkur-

rencerådets prövning. Inte heller i Frankrike tycks frågan ha prövats av konkurrensmyndigheten. I Nederländerna villkoren för utträde ur anses ett kooperativ i första hand vara en associationsrättslig fråga. Däremot

kan kombinationen av utträdeshinder och t.ex. leveransförpliktelser vara

en konkurrensrättslig fråga. Det finns inte någon nationell praxis. Frågan bl.a. utträdeshinder, i form av uppsägningstider och utträdesavgifter, om i nederländska kooperativa företag har emellertid varit föremål för kommissionens prövning. Det ligger också fyra mål i EG-domstolen med begäran från nederländska domstolar förhandsbesked i fråga om om tolkningen av förordning 2662. I dessa mål är frågan om bl.a. uppsäg-

SOU1995:1 17 Kapitel 11 231

ningstider och utträdesavgifter föremål för prövning. Domstolen har bl.a. att ta ställning till om vissa villkor för utträde ett kooperativt företag

ur

strider mot artikel 85.1 i Romfördraget. Bland de utträdesvillkor

som domstolen skall ta ställning till finns i målen bestämmelse ett av en om

att medlemmar kan gå ur det kooperativa företaget efter uppsägnings-

en

tid på sex månader mot att de betalar utträdesavgift på 2 % de

en av

fem senaste årens avräkning på mjölkleveranser. Som nämnts tidigare

har en av EG-domstolens generaladvokater avgett yttrande i dessa mål. Generaladvokaten har kommit fram till att de nämnda villkoren för

utträde strider mot artikel 85.1 i Romfördraget och inte faller under undantagen i förordning 2662. EG-domstolen är inte bunden yttran-

av den från generaladvokatema följer ofta sådana yttranden i väsentmen liga delar.

I Tyskland är frågan om villkoren för uträde kooperativa företag

ur

i princip inte föremål för konkurrensrättslig prövning.

en

I vilken utsträckning kooperativa företag är tvungna

att ta emot nya

medlemmar är inte helt klarlagt. Tillgängligt material visar koopera-

att

tiva företag kan hindra inträde medlemmar inte uppfyller be-

av som

stämmelserna i de kooperativa företagens stadgar, inte bestämmel-

om

serna har ett klart konkurrensbegränsande syfte eller fåren sådan effekt.

1 1.4.3 Slutsatser

Vid en jämförelse mellan Sverige och övriga undersökta länder de av

bindningar som förekommer mellan jordbrukskooperativa företag och dess medlemmar kan man konstatera följande.

Leveranskontrakt och exklusivitetsklausuler i form leveransförav

pliktelser förekommer i varierande omfattning i de undersökta länderna.

Med reservation för vad ovan nämnda rättsfall från Frankrike kan medföra, kan konstateras att dessa klausuler också är accepterade från kon-

kurrensmyndighetemas sida eller att inte ingripit mot dem. I

man

Sverige förekommer normalt inte leveransskyldighet i föreningarnas

stadgar. Föreningarna använder i stället leveranskontrakt.

De bindningstider för medlemskap förekommer i de svenska

som branscher som undersökts framstår kortare än de förekommer, som som

och som inte varit föremål för ingripanden från konkurrensmyndigheten,

i Danmark, Nederländerna och i Tyskland. De uppsägningstider som förekommer i Frankrike är jämförbara med de svenska. I Frankrike finns en möjlighet att dela ut även medlems andel det av kollektiva kapitalet. I övrigt framstår möjligheterna för medlem återfå att

insatt kapital jämförbara i Sverige och de undersökta länderna.

som

232 Kapitel 11

Återbetalningstiden efter utträde varierar från sex månader i Tyskland

i Frankrike. och upp till tio år

För fullständig jämförelse i vilken grad medlemmarna binds till

en av de kooperativa företagen krävs en utvärdering av andra faktorer, t.ex. hur stort medlemmarnas finansiella engagemang i Företaget är och vad de beskrivna bindningama betyder för den enskilde medlemmen. En sådan utvärdering är svår att göra generellt och kräver ett betydligt mer omfattande material än vad stått till utredningens förfogande. som Lika viktigt formella bindningar är förekomsten av alternativ på som marknaden. I Frankrike, Nederländerna och i Tyskland finns i regel ett antal alternativ leverantörer kan vända sig till i varje region. Sådana som alternativ finns inte i utsträckning i Danmark och framför allt samma inte i Sverige. En viktig iakttagelse är också att man inte i något av de undersökta länderna, med undantag Tyskland, frånhänt sig möjligav heten att ingripa mot exklusivitetsklausuler och bindande av producenter till lantbrukskooperativa företag.

1 1.5 Prissamverkan

Prissamverkan innebär till sin natur ett hämmande av konkurrensen, eftersom priset är det viktigaste medlet när det gäller att konkurrera. Det finns därför anledning särskilt strängt sådant samarbete. att se Prissamverkan kan förekomma i olika former. Det kan förekomma

i form horisontell prissamverkan, dvs. samverkan mellan företag i

av försäljnings- eller inköpsled. Det kan också gälla rabatter eller samma andra affärsvillkor. Samverkan mellan konkurrenter eller potentiella konkurrenter kan ske direkt mellan företagen eller t.ex. genom branschorganisationer. En typ av sådan samverkan är vertikala avtal, s.k. annan bruttoprissättning. Avtalen behöver inte bindande utan även rekommendationer, vara

s.k. cirkaprislistor, kan som prissamarbete i konkurrensrättslig

anses mening.

11.5.1 Sverige

Den inskränkning bestämmelserna i 18 c § KL innebär för som tillämpningen förbuden i 6 § omfattar inte avtal, har till syfte av som eller till resultat att försäljningspriser direkt eller indirekt fastställs ger produceras hos medlem. Som ytterligare förutsättning för varor som att ett avtal inte skall omfattas bestämmelserna i 18 c § anges att av

Kapitel 11 233

försäljningen skall ske direkt mellan medlem och tredje eller att

man

föreningen svarar för försäljningen och att konkurrensen på marknaden hindras, begränsas eller snedvrids i väsentlig omfattning.

I det fall försäljningen sker direkt mellan medlem och tredje och man

om de samverkande företagen är små kan samverkan, enligt Konkurrensverkets allmänna råd KKVFS 1993:2, ske så länge företagen i

fråga har en marknadsandel högst 15 %. I de fall försäljningen sker genom föreningen kan det uppstå sådana positiva effekter att det finns skäl att tillåta en mer långtgående prissamverkan. Det måste emellertid

finnas en reell sidokonkurrens förutom det konkurrenstryck kan

som uppkomma genom att medlemmarnas fria rörlighet upprätthålls. En tumregel vid bedömningen samverkan bör tillåtas är att de av om samverkande företagen fâr för högst 25 % den relevanta marknaden svara av prop. 199394:2l0 s. 48 Om samverkan tar sikte på att balansera marknadsmakten hos stora köpare med stark eller dominerande ställning marknaden torde prissamverkan inte förvanska konkurrensen i väsentlig omfattning om denna samverkan medverkar till att uppnå marknadsbalans. Det medför att samverkan i dessa fall kan tillåtas även

om de samverkande företagens marknadsandel överstiger 25 %. Någon praxis vid tillämpningen ovanstående bestämmelser i kon-

av

kurrenslagen har ännu inte utvecklats. Utredningen gör bedömningen att

det kommer att röra sig ett fåtal fall där prissamarbete föreom genom

ningar som kan föranleda att 6 § blir tillämplig. Även i dessa fall finns möjlighet att begära undantag enligt 8 Bestämmelserna i 18 c § omfattar inte s.k. förhandlingsorganisatio-

ner. I den mån dessa skulle falla under förbudet i 6 § finns möjligheter

att ansöka om undantag enligt 8 Inte heller beträffande dessa

organisationer fmns någon praxis. Det går därför inte att med säkerhet säga

i vilken utsträckning den typen samarbete är tillåten eller

av

Övriga

1 1.5.2 länder

Danmark

I Danmark finns i den nuvarande konkurrenslagen ett uttryckligt förbud

mot vertikala priskarteller. I praxis accepteras heller inte horisontella

priskarteller. Som framgår avsnitt 7.3.3 skulle ett samarbete mellan

av

primärproducenter om försäljning obearbetade produkter ett

av genom

kooperativt företag inte omedelbart ett förbjudet samarbete.

anses som

Man kan också se att konkurrensmyndigheten accepterat överenskommelser mellan kooperativa slakteri- mejeriföretag

resp. om gemen-

234 Kapitel 11

prissättning i förhållande till leverantörerna. Dessa bestämmelser är

sam inte bindande för de inblandade företagen men följs av dessa. Av avsnitt 7.3.4 framgår också att konkurrensmyndigheten accepterat övenskom-

melser inom fjäderfábranschen om priser och mängder för export.

Överenskommelsen ansågs få verkan på den danska marknaden och hamnade därför under konkurrencelovens prövning. I Danmark har ett förslag till dansk konkurrenslag presenterats. ny I den föreslagna lagen finns bestämmelse som motsvarar förbudet en mot konkurrensbegränsande prissamverkan i 6 § i den svenska konkurrenslagen. Det undantag för jordbrukssektom som följer av bestämmeli 4 § i förslaget till dansk konkurrenslag medför att sådant serna ny

prissamarbete tillåts enligt förordning 2662 inte skulle kunna an-

som gripas med stöd den danska konkurrenslagen. Eftersom omfattningen av undantagen i förordning 2662 inte är helt klarlagd går det i dag inte av att avgöra omfattningen och betydelsen 4 § i nämnda förslag. av

Frankrike

Den franska konkurrenslagstiftningen bygger principen om fri prissättning och förbud mot konkurrensbegränsande avtal. I praxis har också visst prissamarbete mellan företag inom jordbrukssektom förbjudits. Det gällde bl.a. rekommenderade priser på olivolja och organiserade demonstrationer m.m. för att höja priset på potatis.

Nederländerna

I Nederländerna finns uttryckliga förbud mot både vertikala och

horisontella priskarteller. I den mån horisontellt prissamarbete skulle ha

tillåtits enligt EG-rätten, dvs. enligt förordning 2662, är det också

tillåtet iNederländerna. Även prissamarbete skulle ha varit tillåtet

som enligt förordningen, inte uppfyller samhandelskriteriet eller men som märkbarhetskriteriet, är tillåtet i Nederländerna. Eftersom förordning 2662 inte medger undantag för överenskommelser som medför skyldighet att hålla ett bestämt pris är utrymmet för undantag begränsat till

prissamarbete annat slag, t.ex. att medlemmar i ett kooperativt före-

av

tag är föpliktade att köpa eller leverera till företaget till ett pris som

av bestäms företaget. Det är svårt att säga ett samarbete i form av av om medlemmarna säljer obearbetade produkter via ett kooperativt företag att skulle falla under förbudet. l Nederländerna förekommer i praktiken

försäljning obearbetade produkter endast inom de branscher där man

av

Kapitel 11 235

använder sig av auktioner. Det är inte förbjudet att ha överenskomen melse mellan medlemmarna att inte sälja under visst pris vid om ett auktionen. Det skulle tillåtet för medlemmar sälja obearbetade vara att

produkter genom ett kooperativt företag på annat sätt auk-

än genom

tioner så länge vidareförsäljningen utrymme för förhandlingar. En

ger

vidareförsäljning där priset i nästa led bestämts i förväg skulle däremot

kunna falla under förbudet.

Som nämnts under 9.3.8, har den nederländska regeringen tidigare

accepterat prisöverenskommelser beträffande bröd och mjölk inom ramen för produktschappen. Dessa överenskommelser har numera upphört att gälla. Det har inte framkommit att några andra liknande överenskommelser inom livsmedelssektom för närvarande finns i Nederländerna. I praxis har regeringen också avslagit begäran dispens från om förbudet mot horisontella prisöverenskommelser i fråga

om prissättning

på bl.a. buteljerad mjölk.

Tyskland

Prissamarbete mellan jordbrukskooperativa företag är i princip tillåtet

jordbrukets område i Tyskland. Priskarteller, dvs. överenskommelser om att inte konkurrera med priset, får emellertid inte träffas mellan riks-

kooperativ. Detta förbud kan kringgås att rikskooperativen bildar

genom

lagliga joint ventures och samarbetar priser dessa.

om genom

l 1.5.3 Slutsatser

Sverige och samtliga undersökta länder, med undantag Tyskland, har

av uttryckliga förbud mot priskarteller påjordbruksområdet eller accepterar dem inte i praxis. I Danmark har man i praxis accepterat icke bindande

överenskommelser mellan kooperativa företag i slakteri- mejeri-

resp. branscherna om att tillämpa priser i förhållande till medlemsamma marnaleverantörema. Varken i Danmark eller i Nederländerna skulle

försäljning av obearbetade produkter ett kooperativt företag

genom direkt anses ett otillåtet samarbete. Frågan är emellertid teoretisk som

när det gäller Nederländerna, eftersom den typen försäljning normalt

av sker via auktioner. Om samarbetet skulle innebära att priserna i nästa

led fastställdes i förväg skulle däremot samarbetet kunna strida

mot

ländernas konkurrenslagstiftning. De prisöverenskommelser

inom ramen

för produktschappen tidigare förekommit i Nederländerna har

som nu-

mera upphört att gälla. I Frankrike har konkurrensmyndigheten ingripit

236 Kapitel 11 SOUl995:l17

vid ett flertal tillfällen mot prissamarbete inom jordbrukssektom. Vid en

jämförelse mellan på den typ prissamarbete är tillåtet synen av som enligt den svenska konkurrenslagstiftningen och synen på motsvarande

samarbete i övriga jämförda länder kan utredningen konstatera att man

i Tyskland accepterar prissamarbete i större omfattning än vad den

svenska konkurrenslagen skulle tillåta. Det är svårare att dra slutsatser

vid jämförelse mellan Sverige och övriga länder. I fråga om

en Danmark kompliceras frågan att utredningsförslaget till ny konkurav renslag undantag för samarbete är tillåtet enligt förordning ger som 2662. Det går emellertid inte i dag att konstatera att man i Danmark har

konkurrensrättslig syn på prissamarbete inom jordbrukssektom

en annan har i Sverige. Enligt utredningen skiljer sig inte den franska än man

konkurrensrättsliga prissamarbete från den svenska konkurrens-

synen

lagstiftningens Nederländerna tillåter sådant horisontellt prissam-

syn. arbete, undantas enligt förordning 2662, även i de fall samsom

handelskriteriet eller märkbarhetskriteriet inte är uppfyllt. I fråga om horisontellt prissamarbete undantas enligt förordning 2662, kan det

som därför finnas motsvarande skillnader mellan nederländsk och svensk konkurrensrätt mellan svensk konkurrensrätt och innehållet i som förordning 2662. Det innebär att bestämmelserna i 18 § KL i fråga c

horisontell prissamverkan kan långtgående än motsvarande

om vara mer bestämmelser i nederländsk konkurrensrätt, jfr avsnitt 6.2.2. I fråga om

vertikal prissamverkan jordbruksområdet skiljer sig nederländsk

konkurrensrätt inte från svensk konkurrensrätt.

1 1.6 Allmänna slutsatser

Det svårt jämföra och att dra någorlunda hållbara generella

är att

slutsatser innehållet i regelverk i olika länder. Jämförelsen kompli-

om ytterligare att den svenska konkurrenslagen varit i kraft under ceras av

endast något än två år och jordbruksundantagen i lagen varit i kraft

mer under endast något än ett år. Någon omfattande praxis har därför mer

inte hunnit utvecklas. En ytterligare komplikation är att det i Danmark

finns ett utredningsförslag till konkurrenslag, som den danska regeny ringen inte tagit ställning till. Även Nederländerna har planer ännu lagstiftning. Jämförelsen får alltså ske under dessa reservationer. en ny

Danmark

Danmark har ett regelsystem bygger missbruksprincipen. Det

som finns i den nuvarande danska konkurrenslagstiftningen inte några

SOUl995:l17 Kapitel 11 237

särskilda undantag för jordbrukssektom. En del det samarbete av som

accepterats av den danska konkurrensmyndigheten, t.ex. delar

av samarbetet mellan MD Foods och Klöver Maelk, skulle förmodligen inte ha accepterats i Sverige. Det är heller inte säkert att de bindningstider för

medlemskap i mejeri- och slakterikooperativa företag, som förekommer

i Danmark, skulle ha accepterats i utsträckning vid tillämpsamma en

ning av den svenska konkurrenslagen. Syftet med utredningens förslag till dansk konkurrenslag är att

ny öka effektiviteten i det danska näringslivet att skapa fungegenom en rande konkurrens. Enligt det danska förslaget sker koppling mellan en det danska undantaget för samarbete i jorbrukssektom och de undantag som lämnas i EG-rätten. Avsikten är att EG-rätten skall slå igenom fullt ut i den danska konkurrensrätten. Om eventuell dansk konkuren ny

renslag kommer att leda till att den danska konkurrensmyndigheten in-

griper mot samarbete inom jordbrukssektom i större utsträckning än vad som nu sker, går inte att säga i dagsläget. Den tolkning EG-domstolen

gör av förordning 2662, i de fyra mål som för närvarande ligger i

domstolen för avgörande, kommer i stor utsträckning att bli avgörande

för i vilken omfattning samarbete inom den danska jordbrukssektom kommer att accepteras vid tillämpning den föreslagna lagen. En

en av av domstolens generaladvokater har nyligen lämnat förslag till hur domstolen skall tolka delar förordningen. Följer domstolen generalav

advokatens förslag innebär det att undantaget i förordningen omfattar

sådant samarbete som utgör en integrerad del nationell markav en nadsordning och samarbete som är nödvändigt för att uppnå målen i

artikel 39 i Romfördraget. Danmark har inte några nationella marknadsordningar. Det innebär att endast samarbete är nödvändigt för att

som uppnå målen i artikel 39 i Romfördraget skulle omfattas undantaget av i förordningen.

Frankrike

En jämförelse mellan fransk och svensk konkurrensrätt på jordbruksområdet är svår att göra. Det går emellertid att konstatera i att man praxis hittills accepterat exklusivitetsklausuler inom jordbrukssektom.

Hur man fortsättningsvis kommer att bedöma dem i praxis är osäkert. När det gäller annat samarbete inom primärkooperativ än prissamarbete

är det möjligt att man i fransk konkurrensrätt har strikt än en mera syn i svensk konkurrensrätt.

238 Kapitel 11 s0U1995:1 17

Nederländerna

Vid en jämförelse mellan Nederländerna och Sverige kan man konstatera att det finns tre uttryckliga förbud i den nederländska konkurrenslagstiftningen. Dessa förbud gäller vertikala resp. horisontella pris-

karteller och marknadsuppdelning. Det finns nästan inte någon nationell praxis beträffande tillämpningen av konkurrensreglema inom jordbruks-

sektorn. De enda nationella avgöranden framkommit är dels besom sluten att stoppa överenskommelser inom produktschappen av priset om på mjölk bröd, dels ansökningar, som avslagits, om dispens från resp.

förbudet mot horisontella prisöverenskommelser. En förklaring till att

det nästan inte finns någon nationell praxis kan vara att det saknas dominerande företag marknaden.

Flertalet de fall som rör nederländska kooperativa företag, som är

av eller har varit till prövning kommissionen eller EG-domstolen, uppe av har framför allt gällt förhållandet mellan kooperativ och dess medlem- Detta visar att, även om den nederländska konkurrensmyndigheten mar. att det i första hand är en associationsrättslig fråga så är frågan anser föremål för prövning i domstol. Vilka effekter EG-domstolens framtida utslag i fråga tolkningen förordning 2662 kommer att få för om av samarbetet inom nederländska jordbrukskooperativa företag går i dag inte att bedöma.

Tyskland

Det går med säkerhet att säga att Tyskland har liberalare konkurrens-

regler på jordbruksområdet än vad Sverige har. Till detta konstaterande skall fogas att Tyskland har annan marknadsstruktur än vad Sverige

en har. Med undantag för mejerisektom har kooperativa företag en sam-

manlagd marknadsandel ca 50 %. Detta skall jämföras med Sverige,

där kooperativa företag dominerar de aktuella marknaderna. Trots att den tyska konkurrensmyndigheten anser att det inom jordbrukssektom

råder balans mellan kooperativa företag och investorägda företag har från myndighetens sida framfört ett önskemål om ökade möjlig-

man

heter att ingripa mot konkurrensbegränsande samarbete inom jordbruks-

området.

Avslutande slutsatser

I detta kapitel har utredningen redovisat vilka problem som är förknippade med internationella jämförelser mellan olika regelsystem. Även om heltäckande jämförelse möjlig är det tveksamt eventuella en vore om slutsatser olikheter mellan regelsystemen skulle säga något om om

Kapitel II 239

lämpligheten av att anpassa det svenska regelverket utifrån konstaterade skillnader mellan det svenska och andra länders regelverk. Utgångspunkten kan vara att de svenska företagen skall ha lika eller likvärdiga

konkurrensmässiga villkor som konkurrentländernas företag. Enligt utredningen måste ett ställningstagande till denna lämplighetsfråga bygga

på en mer omfattande analys än den ingår i utredningens uppdrag. som

En sådan analys måste bygga på en jämförelse som inkluderar skattelag-

stiftning, arbetsmarknadspolitik, näringspolitik m.m.

Utredningen skall enligt direktiven koncentrera sig på att skingra den

osäkerhet som råder rörande förhållandena på EU-marknaden när det gäller förekomsten av olika former av samarbete och vilka regler som gäller.

Vid en övergripande jämförelse mellan de konkurrensregler

som gäller för den svenska livsmedelssektorn och motsvarande regler i de

undersökta länderna kan konstateras att de tyska konkurrensreglerna är

mindre ingripande än motsvarande svenska regler. Vid jämförelse en med övriga länder kan konstateras att bestämmelserna i 18 § KL inte c har någon motsvarighet i dessa länder. Jämförelsen försvåras att det av inte finns någon uttalad praxis rörande tillämpningen på livsmedelsområdet av KL:s förbudsbestämmelser i 6 § eller undantagsbestämmelser i 8

Det går otvivelaktigt att konstatera att det finns skillnader mellan ländernas regelverk. Motsvarande konstaterande kan göras i fråga

om det samarbete som förekommer, och tillåts förekomma, inom och mellan jordbrukskooperativa företag i de undersökta länderna. Sådana skillnader finns både vid en jämförelse mellan Sverige och de övriga undersökta länderna och mellan dessa länder. De slutsatser kan dras skillsom om

nader mellan Sverige och övriga undersökta länder i fråga samarbete

om

och regler kan göras endast i fråga form samarbete. Jäm-

om resp. av

förelsen får också begränsas till att ske mellan Sverige och enskilda

länder. Avslutningsvis kan sägas att det inte är möjligt att generellt slå fast

hur den konkurrensrättsliga samverkan inom jordbrukssektom

synen ser ut i de undersökta länderna. Det går därför inte heller att dra några generella slutsatser om i vilken utsträckning den svenska konkurrensrättsliga synen samverkan inom jordbrukssektom skiljer sig från övriga undersökta länders på sådant samarbete. syn

SOUl995:ll7 241

12 Konkurrensförhållanden i den svenska

livsmedelssektorn

12.1 Allmänt om den svenska livsmedelssektom

12.1.1 Den svenska livsmedelssektom

Den svenska livsmedelsmarknaden kännetecknas bl.a. av en stark Företagskoncentration. I flertalet branscher finns aktörer med stora marknadsandelar. Detta gäller dock inte bara livsmedelsindustrin. Än marknaderna fore och efter industriledet har i många fall en hög företagskoncentration. Konkurrensförhållandena på marknaderna för lantbrukamas produktionsmedel är varierande. Flertalet av de insatsvaror som används i jord-

bruket är specifika i den bemärkelsen att lantbrukarna är de enda eller

i alla fall de största köparna. Det Förekommer även en vertikal integration genom att lantbrukarna äger delar av insatsvaruleden genom sina lantmännenföreningar. Detta gäller t.ex. maskiner, olja, gödselmedel, utsäde och fodermedel. Det finns vidare starka bindningar mellan råvaruleverantörerna och livsmedelsindustrin i form av lantbrukamas ägande i ekonomiska föreningar. Detta utvecklas nedan. Konkurrenssituationen i livsmedelsindustrin påverkas även i hög grad av efterföljande led. Inom parti- och detaljhandeln har utvecklingen resulterat i en koncentration till tre stora handelsblock med en betydande intern integration och samordning, vilket inneburit att konkurrenssituationen för företagen inom livsmedelsindustrin successivt förändrats. Det är dock sannolikt fråga om ömsesidig påverkan den ökade koncentra- tionen inom livsmedelsindustrin har delvis drivit på utvecklingen inom handeln samtidigt som blockbildningen i handeln påverkat livsmedelsindustrins förutsättningar och behov av koncentration för balansens skull. Under de senare decennierna har partihandelsföretagen successivt tagit över en allt större del av leveranserna från producerande företag till butik. Direktdistributionen från livsmedelsindustrin till detaljhandeln har därmed minskat. I dag är det främst mejeri-, bryggeri- och bagerivaror som till övervägande del direktdistribueras. Samtidigt har de tre handels-

242 Kapitel 12 SOU1995:1l7

blocken kraftigt ökat sitt inflytande över vilka produkter erbjuds som den svenske konsumenten, inte minst i samband med omfattande extrapriskampanjer och annan bred marknadsföring i bl.a. etermedia. Den följande beskrivningen som bygger rapport från Konen kurrensverket och diskussioner med företrädare för företag inom de olika branscherna har i enlighet med utredningsdirektiven i huvudsak koncentrerats till en redogörelse för marknadsförhållandena och konkurrenssituationerna inom mejeri-, kött- och sockerbranschema.

12. l

Lantbrukskooperationen

Inom lantbrukskooperationen finns en mängd betydande företag representerade inom främst livsmedels- och skogsområdet. Kooperationen består av 15 branscher med riksorganisationer, vissa har varav medlemsföreningar, med dotterbolag. Bland riksorganisationerna kan bl.a. nämnas Slakteriförbundet, Svenska Mejeriemas Riksförening, Svenska Lantmännen riksförbund, Skogsägamas Riksförbund och Svensk Husdjursskötsel. Riksorganisationerna ekonomiska och ägs av i vissa fall ideella föreningar, där producenterna är medlemmar eller av producenterna direkt. Även föreningarna kan ha dotterbolag enskilt, eller bolag tillsammans med andra regionala föreningar eller med riksorganisationen. Föreningarna vidareförädlar och marknadsför lantbrukarnas produkter samt tillhandahåller olika insatsvaror Varje medlem har m.m.

en röst på kretsmötena där fullmäktige till föreningarnas stämmor utses.

Stämmorna fastställer resultat- och balansräkning, beslutar vinstutom delning, utser styrelse och revisorer, beviljar ansvarsfrihet m.m. Utöver affärsverksamhet har föreningarna till uppgift att bevaka medlemmarnas branschintressen samt svara för rådgivning och information till med-

lemmarna och opinionsbildning utåt.

12. 1.3 Lantbrukamas riksförbund

Lantbrukamas Riksförbund LRF är en intresse- och serviceorganisation för enskilda jord- och skogsbrukare samt för lantbrukskooperationen. LRF har en ekonomisk och en facklig gren. Både de branschvisa riksorganisationerna och föreningarna är medlemmar i den ekonomiska grenen av LRF. Den fackliga grenen av LRF har lantbrukare som medlemmar och arbetar för att tillvarata medlemmarnas intressen gentemot stat, kommuner, myndigheter m.fl. En lantbrukare kan således vara direkt-

ansluten medlem i LRF den fackliga grenen samt även indirekt genom

SOUl995:ll7 Kapitel 12 243

sin ekonomiska förening. Lantbrukaren är oftast medlem i flera ekonomiska föreningar beroende det egna lantbruksforetagets inriktning.

12.2 Köttbranschen

12.2.1 Produkter och marknad

Med köttprodukter avses i det följande hela och halva fall, styckat kött och charkuteriprodukter. De produkter för vilka konkurrensförhållandena beskrivs är framför allt kött av nöt och gris, vilka är de i sammanhanget dominerande djurslagen. I övrigt kommer det marknadsförda köttet huvudsakligen från kalv, häst, får och lamm samt fågel. Vilt, framför allt älg, svarar för en icke obetydlig del den svenska köttkonsumav tionen utbjuds endast i liten utsträckning handeln. men av Vad gäller styckningsmarknaden omfattar denna styckat kött till detaljhandel, grossister, storhushâll och charkindustri. Styckat kött till

detaljhandel, grossister och storhushâll konsumentsidan har i princip

samma kvalitet och pris, medan kött till charkindustrin är enklare av kvalitet och har ett lägre pris. Vidare är det styckade köttet till konsumentmarknaden i huvudsak färskt, medan man inom charkindustrin i

större utsträckning använder fryst kött.

Charkuteriprodukter indelas vanligen i två blandade och grupper, oblandade. De blandade charkvaroma består framgår namnet som av av ett flertal råvaror. Korvar, leverpastej och syltor är exempel blandade charkvaror. Kokt skinka, bacon och kassler är exempel oblandade charkvaror, vilka består av enbart köttrâvara som beretts, t.ex. kokats, rökts eller saltats. Styckningsledet har en dubbel roll dels som leverantör konsuav mentprodukter, dels som råvaruleverantör till annan förädlingsindustri,

t.ex. till charkuteritillverkningen. Slaktledet behandlas i sin egenskap

av råvaruleverantör till stycknings- och charkindustrin. Den vertikala integration som förekommer hos marknadsledaren på köttvaruområdet innebär att Slaktledet även får betydelse för konkurrenssituationen i de senare leden. Enligt statistik från Slakteriförbundet uppgick köttkonsumtionen i Sverige år 1993 till 515 000 ton. Av denna volym utgörs 440 000 ton av gris- och nötkött inkl. kalv. Den totala köttmarknaden har sedan avregleringen år 1991 vuxit med 3 % år t.o.m. år 1993. ca per År 1993 producerades 427 000 ton helfall gris och nöt. Härav ca av utgjordes 290 000 ton av griskött och 137 000 ton nötkött. av

244 Kapitel 12 SOUl995: l 17

Motsvarande siffror för produktion av styckat kött var 330 000 ton totalt varav griskött utgjordes av 230 000 ton, styckat nötkött 100 000 ton och fågelkött 65 000 ton. Av det styckade köttet gick 124 000 ton griskött och 45 000 ton nötkött till produktion av chark och andra förädlade produkter. På charksidan tillverkades 137 000 ton blandade charkprodukter och 48 000 ton oblandad chark.

12.2.2 Utrikeshandel

Enligt statistik från Statens jordbruksverk, för år 1993, uppgick den totala importen av kött till Sverige till 37 200 ton. Härav utgjorde griskött 14 000 ton och nötkött 19 500 ton. Köttimporten i procent av den svenska produktionen var ca 14 % för nötkött och ca 5 % för griskött. Den svenska importen kom främst från Danmark och USA griskött samt Polen och Ungern nötkött. Importen av köttprodukter var således begränsad och skedde huvudsakligen i form av styckade detaljer. Samma år exporterade Sverige 27 700 ton kött varav 16 500 ton var griskött och 11 100 ton nötkött. Av den inhemska produktionen gick 6 % av grisproduktionen och 8 % av nötproduktionen på export. Sverige exporterade främst till Polen och USA griskött samt USA och Tyskland nötkött. Sveriges anslutning till EU innebar att gränsskyddet mot EU:s medlemsstater försvann fr.o.m. den 1 januari 1995. En ökning av köttimporten till den svenska marknaden ansågs därför av många som trolig. Det har dock visat sig att importökningen hittills varit relativt liten och bidragande orsaker sägs vara främst konsumenternas preferenser för svenskt kött och den salmonellakontroll som krävs för import av köttvaror, vilken enligt uppgift försvårar import av färskt fläskkött till Sverige. Vidare förklaringar är att de svenska priserna på kött reducerats och på den försvagade svenska kronan. Enligt branschen kan en tendens till ökad import skönjas efter halvårsskiftet år 1995. Intemhandeln med gris- och nötkött mellan de olika EU-ländema är dock inte obetydlig. Detta framgår av rapporter från Jordbruksverket rapporterna 1992: 18 och 19 i vilka en jämförelse görs mellan nötköttsresp. grisköttssektom i Sverige och EU. De stora exportländerna till andra medlemsländer var år 1989 för nötkött Tyskland, Nederländerna, Frankrike och Irland, för griskött Nederländerna, Danmark, Belgien och Frankrike.

SOUl995:l17 Kapitel 12 245

12.2.3 Marknadens aktörer

Scangruppen

Den svenska köttmarknaden domineras av föreningarna inom den lantbrukskooperativa slakteriorganisationen, i det följande benämnd Scangruppen. Betraktat som en helhet är Scangruppen omsättningsmässigt en av Sveriges största livsmedelsgrupper och svarade år 1994 För ca 76 % av slakten i landet, ca 48 % av styckningen och ca 30 % av charkvarutillverkningen.

Scangruppen består av Slakteriförbundet Slfb med dotterbolag samt

fem regionala slakteriföreningar och deras dotterbolag. Förbundet och föreningarna är ekonomiska föreningar. Slakteriföreningama äger genom insatser Slakteriförbundet som är föreningarnas riksorganisation och har till uppgift att bevaka föreningarnas och deras medlemmars intressen. Slakteriförbundet har också en omfattande egen affärsverksamhet.

Figur 1 Scangruppens organisation. Procenttal anger ägarandelen

61 000 LANTBRUKARE I l l I I FARMEK SKANEK SCANKLS SCANNORRL. SCAN LULEÅ snön. snön. euron. EKJFÖR. snön. [ Farmek AB Scan SydLivsm. J i i

SCANHB I

y l

SLAKTERIFORBUNDET INTRESSE FÖRETAG KONCERNEN 100% l SLFB INVEST AB 95% SCANFOOD LARS JÖNSSON 50% __ 100%AB SAMFOD SCAN STORHUSHÅLL 20% _ 100% ELLCO FOOD AB SCANsvo LIVSMEDEL 15% __ 100%DUKAT LIVSMEDEL AB

100%SCANAB 100% KÖTTFORSKNINGS INSTITUTET AB

246 Kapitel 12 SOU1995:1l7

Slakteriföreningarna

De regionala slakteriföreningama är fem till antalet och ägs av resp. förenings medlemmar. Det totala medlemsantalet i dessa föreningar uppgår till ca 61 000 lantbrukare. Föreningarna ägnar sig huvudsakligen slakt och förädling av kött och köttprodukter. De fem föreningarna är

Farmek, Skanek, Norrmejerier Scan Luleå, Scan Norrland och Scan

KLS. Farmek och Skanek är de två största föreningarna och svarade år 1993 tillsammans för ca 67 % av den totala svenska slakten. De tre övriga föreningarna hade samma år tillsammans mindre än 10 % denna marknad. Slakteriföreningarna är, till skillnad från flertalet de investorägda av slakteriema, vertikalt integrerade, vilket innebär att slakteriföreningama direkt eller indirekt bedriver styckning och charkproduktion. Denna

verksamhet bedrivs i vissa fall i föreningsägda dotterbolag. Farmek och

Skanek bedriver sin stycknings- och charkverksamhet i det gemensamt

ägda företaget Scan HB. Farmek är majoritetsägare i Scan HB. Även

Slakteriförbundet och Scan KLS har indirekt ägarintressen i Scan HB. Scan KLS bedriver, förutom slaktverksamhet, även styckningsverksamhet inom dotterföretaget Smålandsslakt medan charkverksamheten än så

länge är på introduktionsstadiet. Nyligen inregistrerades företaget Små-

landschark, en bifirma till Smålandsslakt, som är tänkt att utgöra basen

i en vidare integration till ett helintegrerat köttföretag verksamt i samt-

liga led på köttmarknaden. Scan Norrland och Scan Luleå är båda helintegrerade och verksamma i både styck- och charkledet.

Mellan slakteriföreningama finns i praktiken områdesindelning.

en

Leverantörerna av slaktdjur är i praktiken hänvisade till den förening

som bedriver verksamhet i samma område som leverantörerna. Föreningarna säljer inte annat än undantagsvis på hand sina produkter egen utanför sitt verksamhetsområde utan låter sådan försäljning ske genom Slakteriförbundet. Detta medför även att de privata stycknings- och köttförädlingsföretagen som regel är hänvisade till att köpa sin råvara av den förening i vars område företaget befinner sig. Slakteriföreningarna har sinsemellan ett omfattande samarbete. Föreningarna samarbetar genom och med Slakteriförbundet. Detta sker till stor del genom förbundets dotterbolag eller bolag ägs gemensamt som av föreningarna och förbundet I det följande redogörs för Slakteriförbundets och några av dotterbolagens verksamheter.

Kapitel 12 247

Slakteriförbundet

Slakteriförbundskoncemen omsatte år 1993 ca 5 260 miljoner kronor varav Slakteriförbundet svarade för ca l 810 miljoner kronor. Slakteriförbundet ägs av slakteriföreningarna gemensamt. Farmek och Skanek har störst inflytande i förbundet, vilket bl.a. avspeglar sig i representationen i förbundsstyrelsen. I styrelsen för förbundet ingår förutom VD och arbetstagarrepresentanter sex ledamöter från Farmek, fem från Skanek samt en ledamot från vardera Scan Luleå, Scan Norrland och Scan KLS. Slakteriförbundet har tidigare haft en funktion som marknadsreglerare genom sin handel med över- och underskott slaktkroppar och styckav ade produkter hos föreningarna. Denna marknadsreglerande funktion hos Slakteriförbundet har i stor utsträckning påverkat konkurrensen på marknaden, så till vida att någon konkurrens mellan slakteriföreningama i princip inte har förekommit. Förbundet upphörde dock under år 1991

med sin marknadsreglerande verksamhet och de olika slakteriförening-

arna har i större utsträckning än tidigare själva fått ta hand sina om

överskott. Slakteriförbundet köper dock fortfarande helfall från förening-

arna och säljer dessa till industrikunder i Norrland och i Stockholmsregionen. Slakteriförbundet har fram t.o.m. år 1993 köpt helfall från föreningarna som man sedan kontraktsstyckat hos Farmek AB och Scan Syd. Förbundets försäljning av det styckade köttet upphörde i december

1993 och försäljningsansvaret har övergått till de två nämnda företagen.

Slakteriförbundet har som nämnts en rad dotterbolag. De producerande dotterbolagen är samlade i Slakteriförbundet Invest AB som består av Samfod, Scanfood, Dukat Livsmedel och Ellco Food. Slakteriförbundet Investkoncernen omsatte år 1994 2 556 miljoner kronor. De icke-producerande dotterbolagen är Köttforskningsinstitutet, Scan International, Scan AB och Scan Fastighetsförvaltning.

Scan HB

Farmek, Skanek, Scan KLS och Slakteriförbundet, sammanförde vid årsskiftet 199495 verksamheterna i Farmek AB och Scan Syd Livsmedel

AB Scan Syd, i ett gemensamt ägt handelsbolag Scan HB. Farmek och

Skanek bedrev före förvärvet sina förädlingsverksamheter i princip resp. uteslutande i sina resp. dotterbolag Farmek AB och Scan Syd. I Scan Syd äger Slakteriförbundet och Scan KLS ca 15 % vardera. Scan HB får F annek AB och Scan Syd som ägare med Farmek AB som majoritetsägare. Scan Norrland, Scan Luleå och Scan KLS har rätt att tillföra

248 Kapitel 12 SOUl995:l 17

förädlingsverksamheter till vid årsskiftet 199596 sina resp. Scan HB eller 199697. Scan HB bedriver verksamhet avseende styckning och charktillverkning samt produktion av färdiglagad mat, baserad helfall inköpta från slakteriföreningama ett sätt ger dessa högsta möjliga långsiktiga som betalning. Delar av chark- och färdiglagad matproduktionen, där specialisering krävs, produceras kommersiella villkor för Scan Norrland och Scan Luleå. Scan HB säljer också styckade produkter Norrlandsmarknaden genom Scan Norrland och Scan Luleå. Scan HB förfogar, genom licensavtal, över flera av de starkaste varumärkena på den svenska dagligvarumarknaden. Förutom Scanmärket förfogar Scan HB över varumärkena Piggham, Utmärkt, Beef, Deli samt Rekord. Genom att Scan HB tillförts enheten för scanvarumärkesaktiviteter inom Scan AB ansvarar företaget för större delen av marknadsföringen av Scanvammärket. Förutom att vara verksamt som förädlingsbolag ger Scan HB den Scan-märkesservice som tidigare givits övriga Scanföretag genom Slakteriförbundet. Detta har skett genom att fyra enheter inom Slakteriförbundet överförts till Scan HB, nämligen enheten för scanvarumärkesaktiviteter inom Scan AB, enheten för gemensam produktion inom Scan AB, utlandssektionen inom Slakteriförbundet samt verksamheten i Scan Storhushåll AB. Dessa enheter kommer alltså i fortsättningen att genom Scan HB service till och samverka med andra enheter inom Scange gruppen. Scan HB:s andel av styckningsproduktionen i Sverige uppgår till drygt 30 %. Scan HB är därmed Sveriges största styckningsföretag. På charkmarknaden beräknas marknadsandelen bli ca 24 % och Scan HB blir därmed det största företaget även på denna marknad. Scan HB:s position förstärks att Farmek AB:s resp. Scan Syds av ägare, dvs. Farmek, Skanek och Scan KLS tillsammans kontrollerar ca totala tillgången helfallsråvara i Sverige. Scan KLS 72 % av den levererar dock inte någon råvara till Scan HB. Tillgången av insatsvaror har stor betydelse för ett företags ställning marknaden. Förutom att Scan HB har säkrat den egna tillgången av råvara har slakteriföreningarna i viss utsträckning möjlighet att kontrollera flödet av och priset slaktkroppar till Scan HB:s konkurrenter inom styck- och charkindustrin. Investorägda styckningsföretag är således till viss del beroende av sin största konkurrents ägare.

SOU1995:l 17 Kapitel 12 249

Samfod

Samfod är ett helägt dotterbolag till Slakteriförbundet Invest AB. Sam-

fod ägnar sig åt styckning och charktillverkning och säljer

sina produkter huvudsakligen till kunder inom detaljhandel, storhushåll och gatukök. Samfod är Sveriges näst största styckningsföretag och har ca 14 % av styckningsproduktionen. Vissa produkter legotillverkas för Samfods räkning av Scanföretagen Dukat och Scanfood. Till skillnad från övriga företag inom Scangruppen använder Samfod både svenskt och utländskt kött i sin produktion. Huvuddelen produktionen baseras av dock på svensk råvara.

Samfod har en relativt självständig ställning inom Scangruppen.

Samfod producerar allt styckat i regi och har charktillverkegen egen

ning. Vidare marknadsför och försäljer företaget sina produkter helt i

egen regi. Samfod har varumärken och säljkår. Priserna egna en egen sätts helt självständigt och företaget har grossistdistribution. När egen det gäller inköp råvaror har Samfod i princip rätt att köpa från av vem det vill och det har rätt att importera. Med hänsyn till ovanstående skall, enligt Slakteriförbundet, Samfod, trots tillhörigheten till Slakteriförbundet, ses som ett självständigt företag och konkurrent till övriga en företag inom Scangruppen. Samfod torde dock inte kunna betraktas som ett i alla avseenden

självständigt företag i förhållande till övriga företag inom Scangruppen på grund av den ägar- och intressegemenskap som råder mellan Samfod

och Slakteriförbundet. Samfod är helägt av Slakteriförbundets dotter-

bolag Slakteriförbundet Invest AB. Strategiska beslut föreslås visserligen

självständigt av Samfods företagsledning men skall, efter förslag från styrelsen i Samfod, underställas styrelsen i Slakteriförbundet Invest AB för godkännande. Samfod deltar dessutom i den för Scangruppen

gemensamma forskningen som sker i Köttforskningsinstitutet AB, ett

av

Slakteriförbundet helägt dotterbolag.

Scanfood

Scanfood AB ägs av Slakteriförbundet Invest AB till 95,6 %. Övriga

ägare är Skanek med 1,7 %, Farmek med 1,4 %, Scan KLS med 0,7 %, Scan Norrland med 0,5 % och Norrmejerier med 0,2 %. Scanfood omsatte år 1994 ca 631 miljoner kronor. Scanfood är Scangruppens specialföretag för frysta, konserverade och andra hållbarhetsbehandlade produkter till konsument och storhushåll. Mellan ägarna finns ett konsortialavtal som reglerar verksamheten i bo-

250 Kapitel 12 SOU1995:1 17

laget. Enligt konsortialavtalet skall bolagets verksamhet bestå av produktutveckling, produktion, administration, marknadsföring, distribution och försäljning nämnda produkter. av ovan Konsortialavtalet innebär förpliktelse för avtalspartema att satsa en på marknaden för djupfrysta köttprodukter Scanfood. Scanfood genom distribuerar de färdiga produkterna till grossistföretag och industrikunder. Deltagarna i samarbetet har dock viss egen verksamhet på produktområdet.

Dukat Livsmedel

Dukat är ett helägt dotterbolag till Slakteriförbundet Invest AB och är ett renodlat produktionsbolag för charkuterier och färdiglagad mat. Dukats kunder består i princip uteslutande föreningarna och Slakteriav förbundets dotterbolag Samfod och Scanfood. Dukat har således inte direkt försäljning till storhushåll, grossist- eller detalj handeln någon egen med undantag för ett avtal med KF. Dukat omsatte år 1994 174 miljoner kronor. Dukat har specialiserat sin produktion och tillverkar huvudsakligen pastej och bacon även andra produkter finns i sortimentet. men

Ellco Food

Ellco Food är ett helägt dotterbolag till Slakteriförbundet Invest AB.

Företaget tar hand om slaktbiprodukter och utvecklar och förädlar livs-

medelsråvaror blod, styckningsben och fettvävnad. Även specialav produkter för biotekniska ändamål tillverkas. Ellco omsatte år 1994 267 miljoner kronor.

Scan AB

Inom Scan AB som är ett helägt dotterbolag till Slakteriförbundet sam-

ordnas information, producenttjänst och viss gemensam intressebevakning. Kostnader för utförda tjänster debiteras till självkostnadspris till

de Scanföretag använder tjänsterna. All tidigare samverkan beträfsom fande marknadsföring har fr.o.m. år 1995 övergått till Scan HB.

Kapitel 12 251

Köttforskningsinstitutet

Köttforskningsinstitutet är ett Slakteriförbundet helägt dotterbolag

av

som är ett utvecklings- och konsultföretag inom livsmedelssektorn med särskild inriktning på köttprodukter. I detta företag sker den för hela Scangruppen gemensamma forskningen.

Fristående företag

Ett drygt tjugotal företag fristående från Scangmppen svarade år 1993

för knappt en fjärdedel slakten. Av dessa är de två största Slakteriav

produkter i Helsingborg AB och Skövde Slakteri AB. På styckningsmarknaden svarade omkring 70 investorägda företag för ca 52 % av styckningen år 1993. Bland de investorägda styckningsföre-

tagen märks SLP Lantkött AB, Meat Master AB och Lords.

Störst bland de icke lantbrukskooperativa företagen på charkmark-

naden år 1993 KF svarade för 18 %, Sardus 8 % och var som ca Procordia 6 %. För resterande andel svarade drygt 200 företag, vilka ofta är små och verksamma på lokala marknader.

De flesta av de investorägda företagen är medlemmar i Köttbranschens Riksförbund skall bevaka sina medlemsföretags in-

som

tressen både vad avser utvecklingen marknaderna och olika

gentemot myndigheter. De investorägda företagen har under år ökat integrationen och senare det är relativt vanligt förekommande, åtminstone bland de större investorägda köttföretagen, att verksamheten spänner över slakt- och styckmarknaden, styck- och charkmarknaden eller samtliga tre delmark-

nader. Exempel på ett företag har verksamhet på samtliga tre del-

som marknader är Mårtenssons Partiaffár kontrollerar Skövde Slakteri som

AB, Engvall Falk AB styckning och Sohlbergs Nya Charkuteri.

12.2.4 Konkurrensförhållanden

Struktur

Köttmarknaden delas traditionellt i tre delmarknader beroende på upp

köttets förädlingsgrad nämligen slakt-, stycknings- och charkmarknaden.

Slakteriema är leverantörer köttråvara. Kunderna på köttmarknaden av

utgörs av industriföretag, dvs. stycknings- och charkföretag, samt detalj-

handel grossister och storhushåll. Helfall utgör råvara vid styckning och säljs företrädesvis till styckningsindustrin, mindre del säljs till men en

252 Kapitel 12 SOUl995:117

detaljhandelgrossister och även i viss mån till storhushåll. Styckat kött

utgör i sin tur råvara till charkindustrin säljs även till detaljhandel men

grossister för vidareförsäljning till konsument samt till storhushåll. Det styckade säljs till industriföretagen för ytterligare förädling be-

kött som står enklare köttvaror, s.k. industriråvara, bl.a. består av småbitar av som från främst gris. Till handel och storhushåll säljs främst kotlett- och biffrader för vidare styckning. De olika verksamhetsgrenama slakt, styckning och charktillverkning kan antingen bedrivas i separata företag eller i olika former av integration. Omfattningen integrationen varierar. De lantbrukskooperativa av slakteriföreningarna är i stor utsträckning vertikalt integrerade och omfattar både slakt, styckning och charktillverkning. Även de investorägda företagen tenderar att öka integrationen och det är relativt vanligt förekommande, åtminstone bland de större investorägda köttföretagen, att

verksamheten spänner över slakt- och styckmarknaden, styck- och

charkmarknaden eller samtliga tre delmarknader.

Nedan följer beskrivning konkurrensen delmarknad

en av resp. omfattande Scangruppens och övriga aktörers ställning samt en kortare redogörelse för vad karaktäriserar marknad. som resp.

Konkurrensförhållanden på slaktmarknaden

Föreningarna inom Scangruppen dominerar på den svenska slaktrnarknaden. Av statistik från Slakteriförbundet och Jordbruksverket framgår att Scangruppens totala andel slakten är 76 %, vilket också innebär av ca har andel marknaden för helfall. Andelen är något att gruppen samma större på svin- och fårslakt och något mindre övriga djurslag i jämförelse med de investorägda slakterierna. Farmek och Skanek har 36 31 % den totala slaktmarknaden och är de största aktörerna resp. av denna marknad.

En mycket stor andel av slakteriföreningamas helfallsproduktion används internt inom förening och ytterligare en stor andel används

resp. inom Scangruppen, dvs. säljs till andra slakteriföreningar, Slakteriförbundet med dotterbolag eller Samfod. Främst går det stora mängder helkroppar till Samfod från Skanek och Farmek samt till Slakteriförbundet från Skanek, Farmek och Scan Norrland. Försäljningen av helfall till Slakteriförbundet säljs sedan vidare till i huvudsak Stockholmsmarknaden. Vidare sker vissa rörelser mellan föreningarna. Samfod köper enligt uppgift 95 % sitt råvarubehov från slakteriföreningama. ca av

Av Scangruppens totala mängd producerade helfall säljs ca 40 % den externa marknaden, dvs. till detaljhandelgrossist, storhushåll och

SOU1995:1l7 Kapitel 12 253

industri utanför Scangruppen. Industrin utgör den

största externa kunden

i fråga om helfall. På slaktmarknaden konkurrerar främst tillgång till djur för

man om

slakt och försäljning de slaktade djurkroppama, de s.k. helfallen.

av

Konkurrensen när det gäller tillgången till djur for slakt påverkas

i hög

grad av slakteriföreningamas kooperativa uppbyggnad. Det flertalet

stora lantbrukare är medlemmar i Lantbrukarnas riksförbund LRF i samt en

eller flera lantbrukskooperativa föreningar. LRF och de lantbruksko-

operativa föreningarna tillvaratar medlemmarnas intressen

näringspoli-

tiskt och på marknaden. Vikten solidaritet gentemot dessa organisaav

tioner och därmed till den s.k. bondeägda industrin betonas eftertryck-

ligt. En påverkan av detta slag utgör ett flera medel i konkurrensen av

mellan slakteriföreningama och investorägda slakterier leveranser

om av slaktdjur.

Ett ytterligare konkurrensmedel för slakterifcâreningama är den

service medlemmarna kan få på mängd områden. Det kan gälla en t.ex.

olika former av produktionsinriktad rådgivning och utbildning. Dessutom finns en omfattande livdjursfönnedling hos föreningarna.

Föreningarna har också konkurrensfördel möjligheten till en genom

transfereringar mellan de olika leden i produktionen. Vinster i förädlingsleden kan användas för att subventionera ett högre avräkningspris

till producenten i slaktledet. Att så sker kan inte uteslutas mot bakgrund

av att slakteriföreningama har som huvudsaklig uppgift att sina

ge ägare, dvs. slaktdjursproducenterna, bästa möjliga betalning för djuren.

Priset på råvaran sätts alltså inte nödvändigtvis efter marknadsmässiga

principer sett från slakteriindustrins synpunkt, vilket skulle ha inneburit

att slaktdjursköparen eftersträvat ett så lågt pris möjligt.

som

De investorägda slakteriemas främsta konkurrensmedel är priset vid sidan av god service och närhet till producenterna. Investorägda slakterier betalar ofta ett högre pris än vad slakteriforeningama för få

gör att leverans av djur.

Konkurrensförhållanden styckningsmarknaden

Styckningsmarknaden präglas i hög utsträckning Scangruppens

av dubbla roll dels huvudleverantör till konkurrenterna den insom vestorägda sidan, dels som störste konkurrent till dessa kunder. De

investorägda företagen köper cirka hälften sin råvara från företag

av inom Scangruppen. Detaljhandel grossist och industri köper ungefär lika

stora mängder styckat, skilda kvaliteter, medan storhushåll köper

men av en mindre mängd. Scangruppens starka ställning i slakt- och styck-

254 Kapitel 12 SOU1995:l 17

ningsledet gör i viss utsträckning kan styra marginaler och att man lönsamhet hos konkurrenterna i slakt- och styckningsleden. Många investorägda företag i förädlingsindustrin är således beroende råvara från slakteriföreningarna. Även i företagsgrupper där av egna investorägda slakterier ingår finns styckningsföretag till stor del som köper sin råvara från slakteriföreningama. Många charkföretag är om

inte ett direkt så i vart fall indirekt beroende, genom styckningsföre-

att få råvara från slakteriföreningama. Särskilt gäller detta de tagen, av förädlingsföretag helt eller delvis har inriktat sin produktion som svenska råvaror. Det kan sålunda konstateras att tillgången till helfallsråvara är av stor

betydelse för de investorägda svenska styckningsföretagen. Det är

emellertid sannolikt att marknaden för köttråvaror förändras med

Sveriges inträde i EU eftersom gränsskyddet mot EU:s medlemsstater

avskaffats. Därmed ökar möjligheterna för import köttråvaror till den av svenska marknaden. Omfattningen sådan import är dock osäker och av det är ännu för tidigt att bedöma den framtida utvecklingen i detta avseende. Ett förvärv stor betydelse för situationen på styckningsmarknaden av slutfördes vid årsskiftet 199495 då Farmek och Skanek sammanförde verksamheterna i sina förädlingsbolag i det gemensamt ägda hanresp. delsbolaget Scan HB. Scan HB bedriver verksamhet avseende styckning och charktillverkning produktion färdiglagad mat, baserad på helfall inköpta samt av från slakteriföreningama på ett sätt dessa högsta möjliga långsom ger siktiga betalning. Av föreningarna är det endast Scan Norrland och Scan Luleå säljer charkvaror. som Det kan konstateras att Scan HB är det, med god marginal, största

företaget på styckningsmarknaden och beräknas få drygt 31 % av styckningsproduktionen. Samfod är det näst största företaget med andel av

en

styckningsproduktionen 14 %. Scangruppen, inkl. Samfod, har en

ca

produktion utgör 48 % den totala produktionen av styckat

som ca av kött. Scan HB:s ägare, Farmek och Skanek, kontrollerar tillsammans ca

% den totala svenska slakten. Även styckningsmarknaden

67 av förekommer interna varurörelser inom Scangruppen, Dessa är dock inte lika omfattande beträffande helfall. som

Konkurrensförhållanden på charkmarknaden

Föreningarna inom Scangruppen är inte lika starka på charkmarknaden

slakt- och styckningsmarknadema men har dock sammantaget

som

SOUl995:117 Kapitel 12 255

inkl. Samfod 30 % charkmarknaden med variationer

ca av stora mellan

olika produkter oci produktgmpper. Scangruppens starka

ställning på charkmarknaden grundar sig till del på den kan stor att erbjuda ett fullt

sortiment och på att den förfogar över varumärket

Scan. Dessutom kan

Scangruppen i viss utsträckning påverka prisbildningen eftersom den på råvaruområdet är huvudleverantör till hela förädlingsindustrin.

De in-

vestorägda charkforetagens beroende råvara från av Scangruppen är dock mindre än styckningsforetagens eftersom importerat kött i högre

utsträckning kan användas i charkvarutillverkningen.

De investorägda charkforetagen är ofta små och endast verksamma lokala marknader. Det största investorägda företaget på charkmarkna-

den har knappt 20 %. Scan HB beräknas uppnå ca 24 % charkmarkav

naden och skulle därmed utgöra det största företaget.

12.2.5 Andelar

av produktionen

I tabell l nedan visas, uppdelat på företag inom Scangruppen

resp. och

de investorägda företagen, hur stor andel företagen har

av producerade helfall och producerat styckat.

Tabell Andelar i procent år 1993.

Scan KLS 5

S:a investorägda företag 24 52

SOUl995:117

256 Kapitel 12

12.2.6 Etablerings- och importhinder

köttmarknaden finns det inte några formella etableringshinder med På

livsmedelshygieniska krav måste uppfyllas. Etablerings-

undantag av att svårigheter för företag kan dock, grund de lantbrukskooperanya av höga marknadsandel i råvaruledet, uppstå om tilltiva föreningarnas till råvara blir knapp. Även EG:s regleringssystem med bl.a. gången

till visst antal djur kan påverka utbudet. På sikt kan

bidrag begränsat råvarubrist korrigeras import från EU:s meddock en sådan genom

ökade importkonkurrensen kan dock komma att för-

lemsstater. Den på flera Ett hinder är den salmonellakontroll som kommer svåras sätt.

för importerade köttvaror. I regeringens proposition Sveriges

att krävas i Europeiska unionen prop. 199495: 19 sägs bl.a. följanmedlemskap Vid EU:s inre gränser kommer det inte längre att finnas någon de: såvitt gäller handel med övriga medlemsländer. Förhand-

gränskontroll

innebär emellertid att Sverige vid ett medlemskap trots

lingsresultatet avsaknad gränskontroll kan upprätthålla kravet att importerat kött är

av

salmonellafritt. Sverige begärde i medlemskapsförhandlingama att alla kött, köttprodukter och ägg till EG:s anläggningar som exporterar utföra kontroll produkterna med avseende sal-

Sverige, skall en av

monella i enlighet med svenska krav. Alla partier skall åtföljas av ett

där salmonellafrihet intygas. Förhandlingsresultatet innebär att

dokument bestämmelser skydd för salmonella, omfattar bl.a. be- EG:s om som

och köttprodukter, ett sådant skydd att be-

handlade ägg- anses ge

stämmelserna acceptabla for Sverige.--- Färskt kött och fågelkött som

är till Sverige skall före avsändandet testas i ursprungsexporteras och åtföljas ett dokument intygar att sådant test anläggningen av som köttet för vidareförädling. Kött kommer utförts eller att är avsett som tillämpar kommissionen godkänt kontrollfrån anläggningar som ett av

för salmonella behöver testas. program

endast anläggningar i Sverige, Finland och Norge som tilläm-

Det är

kontrollprogram for salmonella. För närvarande gäller par ett godkänt

för salmonellakontroll tar tre dagar i anspråk innan testmetod som en testresultat kan erhållas. Denna tid minskar livslängd märkbart varans

gäller färskt kött och i synnerhet fläskkött har en känsligare

när det som testmetod där det endast tar ett dygn att få fram resulhållbarhet. En ny

existerar har ännu inte godkänts. tatet men

Även nationella smakpreferenser torde spela viktig roll i samman-

en flera svenska företag aktivt verkar för att mark-

hanget, i synnerhet som svenska produkter. Det finns dessutom planer hos nadsföra specifikt

statsmakten företagen i handeln att verka för någon form av såväl som

ursprungsmärkning av kött.

SOU1995:l 17 Kapitel 12

Den koncentration finns den svenska marknaden, främst i som slaktledet, men även i handeln kan också utgöra ett import- och etableringhinder. Ytterligare hinder för importen kan Sveriges vara geografiska läge.

12.2.7 Samarbetet inom

Scangruppen

Följande beskrivning översiktlig bild de viktigaste företeelser-

ger en av na när det gäller samverkan inom Scangruppen.

Samverkan inom slakteriföreningarna

Enskilda köttproducenter är medlemmar och samverkar i slakteriföreningama. Medlemmarnas samverkan i slakteriföreningama omfat-

är tande och innefattar i princip all verksamhet från inköp förnödenheter av

och avelsverksamhet till slakt, förädling, marknadsföring och försäljning.

Varumärken

Scan är ett varumärke ägs och är registrerat Slakteriförbundet. som av Scanvarumärket tillsammans med varumärkena Piggham, Scan Beef, Scans Magra, Scan Utmärkt, Deli och Rekord används flertal av ett

företag inom Scangruppen. När det gäller djupfrysta används

varor varumärket Scan Djupfryst Scanfood. Avtal varumärkeslicenser föreom

ligger mellan förbundet och de företag inom Scangruppen utnyttjar

som varumärket. Scanvarumärket används gentemot konsument och storhus-

håll. Det används för kött, chark, kylda frysta produkter.

resp.

Organisationen hålls i hög grad dessa

samman av gemensamma varu-

märken vilka även i hög utsträckning gör det svårt att lämna organisationen. Att en förening skulle dra sig samverkan inom ur Scangruppen

är osannolikt eftersom de därigenom går miste de mycket om stora

värden som ligger i varumärkena. Enligt Slakteriförbundets bedömning har föreningarna ingen praktisk möjlighet att köpa märket eller

ut att

från grunden bygga ett märke tillnärmelsevis kraft.

av samma Det gemensamma varumärket används i praktiken sådant ett sätt

att föreningarna avstår från att på marknaden på ett sätt skil-

agera som

jer dem från övriga föreningar. Av produktmärkning och produktannonsering framgår inte produktionsställe eller vilken förening viss

av en

produkt tillverkats. Konkurrens mellan föreningarna i form

av t.ex.

differentierad prissättning i butik motverkas eftersom konsumenterna

9 |5-l29l

258 Kapitel 12 SOU1995:ll7

från två tillverkare inom Även

inte kan särskilja produkter gruppen.

butikernas intresse att ta produkter från mer än en tillverkare i av

elimineras då produkterna inte kan särskiljas.

gruppen Scanvarumärket har använts inom Scangruppen i 25 år och utvecklats till det mest kända varumärket i Sverige för kött- och charkprodukter. Företagen inom Scangruppen har dock full frihet att utnyttja alternativa

varumärken. När det gäller marknadsföringen Scanvarumärket och Scangrupav övriga varumärken ligger stor del ansvaret hos enheten för pens en av Scanvarumärkesaktiviteter tidigare sorterat under Scan AB som är som dotterbolag till Slakteriförbundet. Efter den l januari 1995 har dock ett Scan HB övertagit denna enhet och därmed det huvudsakliga ansvaret för marknadsföringen av Scanmärket.

Gemensam produktion charkprodukter av

Inom Scangruppen finns omfattande produktions- och specialiserings-

en

samverkan avseende charkprodukter. Gemensam produktion var tidisammanfattande benämning denna produktionssamverkan. De

gare en företagen Farmek AB, Scan Syd och Dukat Livsmedel tillverkade på tre Slakteriförbundet olika charkprodukter. Avtalen omfattade

uppdrag av

30 % hela Scangruppens totala charkproduktion och ca 8 % av

ca av den totala svenska charkmarknaden. Efter bildandet Scan HB har Farmek AB:s och Scan Syds roller av i detta samarbete i sin helhet övertagits Scan HB. Scan HB har nu av

legoavtal med Dukat Livsmedel tillverkning vissa produkter.

om av Vidare har Scan HB överenskommelser med Scan Norrland och Scan Luleå leverans vissa charkprodukter på samma sätt som tidigare om av

gällde inom gemensam produktion. Samarbetet inom produktion omfattar mark-

gemensam gemensam

nadsföring under Scanvarumärket. Marknadsaktiviteter riksnivå samordnas medan resp. förening har säljansvaret.

Scanfood

När det gäller frysta köttvaror, konserver m.m. samverkar företagen

inom Scangruppen i företaget Scanfood avseende produktion, produkt-

utveckling, administration, marknadsföring och distribution. Pâ djup-

frystmarknaden har Scanfood cirka tredjedel försäljningen till

en av

detaljhandelsmarknaden och är det största företaget denna marknad.

Kapitel 12 259

På storhushâllsmarknaden har Scanfood mellan 15 och 20 %. Att märka är att Samfod har ca 10 % storhushâllsmarknaden. De främsta konav kurrenterna på detaljhandelsmarknaden år 1993 KF, Procordia och var Svenska Nestlé, vilka tillsammans hade 50 % marknaden. Proca av cordia och Indra var största konkurrenterna på storhushållssidan med ungefär lika stora marknadsandelar Scanfood. som Scanfood distribuerar sina produkter samtliga grossistkanaler. genom På storhushållssidan fungerar föreningarna grossister. som Det uppges att något marknadssamarbete inte förekommer mellan Samfod och Scanfood.

Scan Storhushåll

Scan Storhushåll AB är ett marknadsföringsbolag inom Scangruppen

inriktat på storhushâllsmarknaden. Ett konsortialavtal reglerar samverkan i bolaget mellan ägarna är Slakteriförbundet med 20 %, Farmek som 40 %, Scan Syd Livsmedel AB 25 %, Scan Norrland 10 % och Scan Luleå 5 %. Bolagets ändamål är att åstadkomma effektivast möjliga marknadsföring av i första hand köttprodukter till storhushâllsmarknaden under

varumärket Scan. Bolaget tecknar vidare inköpsavtal för komplettering av föreningarnas sortiment samt svarar för övergripande kontakter med

rikstäckande kunder. Parterna för rikssortiment svarar att ett gemensamt

utvecklas och medverkar till rikstäckande marknadsföring detta.

av

Produktutveckling samordnas.

Föreningarna sälj er själva produkterna storhushâllsmarknaden och

priser, villkor och volymer fastställs självständigt delägande förening-

av ar och företag.

Den totala andelen på storhushâllsmarknaden för företagen inom Scangruppen var ca 20 % medan de väsentligaste konkurrenterna

var Lithells, Goman KF och Dafgård med marknadsandelar ungefär motsvarande Scangruppens. Efter bildandet av Scan HB har den administrativa verksamheten inom Scan Storhushåll övertagits Scan HB. av

Scangruppens utlandsverksamhet

Sedan tillkomsten av Scan HB är Scangruppens utlandsverksamhet kon-

centrerad till detta företag. Utlandsverksamheten bedrivs helt kommer-

siella villkor. Det finns inga avtal tvingar företagen inom Scansom

260 Kapitel 12 sou1995;117

att använda den gemensamma utlandsavdelningen utan de är gruppen fria att exportera på det sätt de finner bäst. Det förekommer inte heller någon intern subventionering utan varje förening och företag bär eventu-

ella exportförluster själva. Även investorägda slakterier och styckare

erbjuds motsvarande tjänster av utlandsavdelningen.

Hallandsslakt

I företaget Hallandsslakt samverkar Skanek och F armek på slaktmarknaden. Bolaget arbetar med slaktverksamhet baserad leveranser från

både Skanek och Farmek. Denna produktionssamverkan rör enbart

slakt i ett område där konkurrens om slaktkroppar kunde gemensam varit aktuellt mellan resp. förening.

12.2.8 EG:s reglering

Marknadsregleringama bygger tidigare beskrivits på tre grundsom principer: En marknad med gemensamma priser, gemengemensam

skapspreferens samt finansiering jordbrukspolitiken.

en gemensam av

Liksom på övri ga områden upprätthålls den gemensamma marknaden

att tullar och importavgifter gentemot tredje land tillämpas. genom

Genom åtaganden i GATT minskar dock gemenskapspreferensen.

Nedan följer kort redogörelse för de viktigaste marknadsordningen arna avseende nöt- och griskött.

Nöt- och kalvkött

Marknadsregleringen för nöt- och kalvkött gäller för levande djur,

färskt, torkat och fryst kött samt diverse styckningsdetaljer. Ett nytt system trädde i kraft den 1 januari 1993 och gäller priser, bidrag och intervention. I det systemet premieras miljöhänsyn. nya För nötkött fastställs referenspris riktpris och interventionspris. Referenspriset sätts för tjurar och hänsyn tas till situationen både vuxna för nötkötts- och mjölkproduktion. Interventionspriset är det pris på vilket de olika stödingripandena baseras. Priset bestäms utifrån vuxna tjurars slaktvikt. Interventionspriset skall minska med 15 % från âr 1993 till år 1995. EG:s interventionssystem har tillämpats i drygt 20 år. Kraven för att intervention skall utlösas skärptes i och med CAP-reformen och uppköpen kommer att trappas ned fram till år 1997. Uppköpen sker genom

SOU1995:1 17 Kapitel 12 261

ett anbudsförfarande. Interventionsköp kan bara göras för begränsade kvantiteter inte priserna går ned under viss nivå då begränsning-

om en arna upphör att gälla. Förutom intervention kan ett stöd för privat lagring användas för att stabilisera marknaden utan att det påverkar de traditionella marknadskanalerna. Det finns även möjlighet erhålla att exportbidrag för nötkött. Inom det reformerade djurbidragssystemet finns flera bidrag. typer av Handjursbidrag för ett maximerat antal djur hos uppfödare och ges resp.

region. Utslaktningsbidrag i syfte att reducera överproduktion

ges genom att uppmuntra tidig utslaktning av tjurkalvar av mjölkras. Bidrag för amoch dikor ges till producenter kalvar till köttproduktion. av

Griskött

Marknadsordningen för griskött omfattar levande djur, dock inte avelsdjur, och kött samt köttprodukter i olika fonner. Varje år fastställer ministerrådet ett referenspris baspris för slaktkroppar. Priset avspeglar

den genomsnittliga produktionskostnaden inkl. slaktkostnad. Ursprungligen var det tänkt att nivån skulle sådan att marknadspriset stabilivara seras utan att strukturella överskott skapas. Trots att baspriset på griskött

sedan länge ligger långt över marknadsprisnivån inom EU har dock

intervention inte skett på flera år. Stöd till privat lagring förekommer i begränsad utsträckning. Gränsskydd och exportbidrag förekommer också.

Sammanfattning konkurrensförhållanden

—

De ovan beskrivna marknadsregleringarna påverkar prisnivåerna och blir därmed även styrande för producerade volymer. Även mejeriregleringen

har en viss påverkan genom att mejerikvoternas storlek och därmed antalet mjölkkor påverkar utbudet kött. av

Det har knutits starka förhoppningar till effekterna Sveriges med-

av

lemskap i EU vad gäller konkurrenssituationen den svenska kött-

marknaden. Den ökning importen EU-medlemskapet förväntades av som medföra har dock hittills varit begränsad. Bidragande orsaker till detta är bl.a. konsumenternas preferenser för svenskt kött och den salmonellakontroll krävs för import köttvaror. Försvagningen den som av av svenska kronan och det faktum att de svenska priserna kött reducerats för att möta den förväntade importkonkurrensen är andra för-

klaringsfaktorer.Till detta kommer att den svenska marknaden har en låg

262 Kapitel 12

befolkningstäthet och att den ligger i utkanten av Gemenskapen. Internhandeln med nöt- och griskött mellan de olika EU-ländema är dock inte obetydlig och att förutsäga importkonkurrensens framtida omfattning i Sverige är i dag förenat med stor osäkerhet. Konkurrensfcirhållandena på den svenska köttmarknaden kännetecki dag slakteriföreningamas starka ställning samt deras dubbla roll nas av huvudleverantör och konkurrent till de investorägda företagen. Den som kännetecknas också bristen på konkurrens mellan slakteriföreningav

I praktiken finns områdesindelning mellan slakteriföreningama

arna. en

innebär att köttproducentema i princip är hänvisade till den före-

som

geografiska område de bedriver sin verksamhet eller till

ning inom vars investorägda slakterier. Föreningarna säljer inte annat än undantagsvis

sina produkter utanför sitt normala verksamhetsområde. Däremot sker

försäljning internt till andra föreningar och företag inom Scangruppen. Vidare kännetecknas köttmarknaden av Scangruppens gemensamma varumärken, Scanmärket är det starkaste. Dagens användning av varav varumärket gör det ofta omöjligt för konsumenten att se vilket företag producerat viss Detta minskar företagens intresse för som en vara.

produktdifferentiering. Dessutom underlättar varumärkessamarbetet upp-

rätthållandet av områdesindelningen mellan föreningarna. En ytterligare faktor hindrar konkurrens mellan slakteriföreningsom

är den specialiserings- och produktionssamverkan som sker mellan

arna föreningarna i bl.a. företagen Scanfood och Dukat Livsmedel och genom de tidigare nämnda avtalen produktion. Genom denna om gemensam samverkan kan utbudet begränsas. Föreningamas insatser för att utveckla

produkter begränsas också.

nya egna Även handelns koncentration och utvecklingen mot rikstäckande kedjor priskampanjer och annonsering har bidragit med gemensamma till den ökade koncentration i dag kan försvåra nyetablering och som import.

12.3 Mejeribranschen

12.3.1 Produkter och marknad

Till mejeriprodukter räknas konsumtionsmjölk k-mjölk, grädde, ost,

matfett och fruktyoghurt. Begreppet konsumtionsmjölk innefattar dryckesmjölk, filprodukter och naturell yoghurt. Det gemensamma för pro-

dukterna på mejerimarknaden är att de utgår från mjölk som vägs in vid

mejerier.

SOU1995:1 17 Kapitel 12 263

lnvägningen av mjölk i Sverige var 3 357 milj. kg år 1994. Det producerades 1 318 milj. kg k-mjölkprodukter, 82 milj. kg gräddprodukter, 133 milj. kg 0st, 45 milj. kg fruktyoghurt och 74 milj. kg matfett exkl. produktion för export.

Utrikeshandel

Exporten är till stor del beroende den inhemska produktionsbalansen av

och kan därför variera kraftigt mellan olika år. Importen stabil.

är mer De huvudsakliga handelsvaroma utgörs lagringsbara produkter av som ost, smör och mjölkpulver men även vissa fárskvaror t.ex. fruktsom yoghurt. Varken export eller import av k-mjölk förekommer i någon nämnvärd utsträckning. På k-mjölksidan kan dock viss ökning en vara att vänta efter hand som de s.k. UHT-produktema, dvs. produkter med förlängd hållbarhetstid, ökar sina marknadsandelar. Sådana produkter är i dag relativt stora i södra Europa men torde få mycket liten been tydelse på den svenska mejerimarknaden.

Importen av ost år 1994 uppgick till 24,3 milj. kg, vilket utgjorde

ca 15 % av tillförseln till den svenska marknaden. Motsvarande siffror för

k-mjölkprodukter var 17 milj. kg och 1 % av tillförseln. Vidare impor-

terades ca 4 milj. kg mjölkpulver. Smör importerades inte. Samma år

exporterades ca 7,1 milj. kg ost en dryg tredubbling jämfört med

föregående år, ca 10,2 milj. kg smör, ca 6,3 milj. kg mjölkpulver och ca 0,14 milj. kg k-mjölkprodukter.

12.3.2 Marknadens aktörer

Mejeriföreningarna

Nästan all mjölk som produceras inom landet levereras till den lant-

brukskooperativa mejeriindustrin. De åtta lantbrukskooperativa mejeri-

föreningarna är mottagare mjölkråvaran och mjölkleverantörerna är av

som regel medlemmar i mejeriföreningama. Medlemmarna är

genom insatser i proportion till sina mjölkleveranser också ägare till föreningarna. Mej erimarknaden kan i princip sägas vara geografiskt uppdelad på

så sätt att varje mjölkleverantör är medlem i viss förening och varje

en

kund tillhör ett visst mejeris område. Produktionsinriktningen varierar

mellan föreningarna inom Arla tillverkas hela produktsortimentet, -

medan t.ex. Gefleortens mejeriförening endast tillverkar konsumtionsmjölk och grädde. Vid sidan av den lantbrukskooperativa mejeriindustrin

264 Kapitel 12

finns endast ett fåtal mindre mejerier, s.k. gårdsmejerier som svarar for

knapp procent av mjölkinvägningen. en

Mejeriföreningama i princip for 100 % marknaden för

svarar av

dryckesmjölk, fil, naturell yoghurt, grädde och naturell färskost. På

några håll i landet har dock gårdsmejerier med lokal försäljning av bl.a.

dryckesmjölk etablerats i mindre omfattning. Beträffande fruktyoghurt

har mejeriföreningama 85 % marknaden. Marknaden För hårdost ca av utgör 80 % den totala försäljningen av ost i Sverige och domica av ost producerad mejerifdreningama. På matfettsmarknaden neras av av

står mejeriforeningama for så gott 100 % smörforsäljningen. På

som av den totala matfettsmarknaden inkl. även rent vegetabiliska fetter och

blandade fetter har mejeriföreningama ca 40 % av marknaden.

Figur Den lantbrukskooperativa organisationen mejerimarknaden

Arla ek för

Sw.nemoun. ABmoss 64.1% MIOGIAB 100% 62.4% Ma smar 10056 AB Me Flnkveror100% AB 50.0% AB moss Me Foods ABI 00% Semper AB10056 JO-Bolaoat mangoMogen AB1ooss Fmuaroounar HB Rydbergs Sallad 10056 AB A 50.0% 12.7-. Skånemelener 15.2%

i i v v

7.7% Milko Meierier e7% ‘ . Sv. Mejedemas Riksförening SMR

Meleriindustrlemae 45.7 Norrmejerier 5.asa ABSveneIuSnIdr förening ABKellikalla 100% ‘ 5.5% NNP—Me|erI 5.5% A A A A A

2.2% Falköpings Mejeri 1.6%

1.9-A Gefleortens Mejeriförenlng Less

0.5% Glsene Mejerflbrenlng om

Kapitel 12 265

Storleken på föreningarna varierar starkt. Av fig. 2 framgår att Arla år

1993 svarade för 64,1 % av den totala mjölkinvägningen i Sverige. Arla

hade drygt ll 000 leverantörer. Därefter följde Skånemejerier med 12,7 % av invägningen och 2 000 leverantörer och Milko Mejerier med ca 7,7 % av invägningen och ca 1 600 leverantörer. Därutöver svarade

Norrmejerier för 5,7 %, Nedre Norrlands Producentförening för 5,5 %, Falköpings Mejeri för 2,2 %, Gefleortens Mejeriförening för 1,6 % och Gäsene Mejeriforening for 0,5 % invägningen. Den totala inväg-

av ningen av mjölk 3 360 milj. kg och det totala antalet mjölkvar ca leverantörer ca 18 500 stycken.

Branschorganisationer

Som nämnts ovan är mejeriföreningama organiserade i Svenska Mejeri-

ernas Riksförening, SMR, föreningarna äger i förhållande till sina

som medlemsinsatser, och Mejerindustriemas Förening. SMR är inriktat på

producentnära frågor medan industriföreningen arbetar med industriella

frågor. Föreningarna arbetar inom sina områden både med näringspoli-

tisk bevakning, opinionsfrågor och viss branschneutral forskning.

Konkurrensförhållanden

Mejeriföreningama kontrollerar nära 100 % den totala invägningen av av inhemsk mjölkråvara, vilket givetvis dem synnerligen stark ger en

ställning vid framställning mjölkbaserade produkter.

av

Mejeriföreningarna äger vidare gemensamt Svenska Smör AB. JObolaget ägs av Arla och Skånemejerier. Mejeriorganisationen har

en stark ställning inte bara vad gäller mjölkbaserade produkter utan även vissa andra produktområden, t.ex. juice. Mejerimarknaden har sedan många år varit geografisk uppdelad

vilket har inneburit att föreningarna inte har konkurrerat varandras

om mjölkleverantörer och inte heller varandras kunder, utom avseende om 0st. Denna uppdelning tidigare sanktionerad staten. Föreningarna var av har vidare i stort sett sortiment. Vissa produkter, antingen samma som

framställs eller importeras av en eller ett föreningar, tillförs ofta

par övriga föreningar genom olika former licens- och distributionsavtal. av

Mejerivaroma kan delas efter olika grunder. En indelningsgrund

är produkternas hållbarhet, eftersom hållbarhetsaspekten har betydelse för sättet att distribuera produkterna. Färska mejerivaror, dvs. produkter med en hållbarhet cirka sju dagar, direktdistribueras i regel till

266 Kapitel 12 SOU1995:ll7

kunderna producenterna. Mejerivaror med längre hållbarhetstid, ca av 21 dagar och däröver, distribueras även grossist. Därutöver finns genom hållbarhetsbehandlad mjölk och grädde UHT-produkter med hållen barhet ett par månader. Nedan följer kortfattad genomgång av situationen på olika delen

marknader inom mejerimarknaden.

Konsumtionsmjölk dryckesmjölk, filprodukter och naturell yoghurt och grädde

Dessa produkter direktdistribueras mejcriföreningama till resp. fore-

av nings kunder. Produktemas karaktär fárskvara samt transportkostav

nademas relativt stora andel produktpriset har varit incitament för

av direktdistribution. Vid sidan ett bassortiment lätt-, mellan- och av av

standardmjölkñl, i regel tillverkas vid varje förening, har det under

som år vuxit fram ett sortiment nischprodukter, vilka endast senare av tillverkas förening köps och distribueras även av andra av en men föreningar. Föreningarna legotillverkar vidare särskilda konsumtionsmjölkspro-

dukter till vissa kunder BRA-produkter för ICA:s och Änglamarkspro-

—

dukter för konsumentkooperationens räkning.

Marknaden för fruktyoghurt

På marknaden för fruktyoghurt har mejeriföreningama konkurrens både från inhemskt producerade och importerade produkter. Föreningamas marknadsandel beräknas till ca 85 %. Inom mejeriorganisationen finns

gemensamt ägda varumärken YoggiBärry och licenstillverkning av

utländska produkter Yoplait. Utanför mejeriorganisationen tillverkas fruktyoghurt Van den Bergh. Importerade produkter förmedlas av det

av

danska företaget MD Foods, finska Valio och av Mejerikompaniet

av Foodorama AB.

Marknaden för hårdast

Marknaden för hårdost utgör 80 % av den totala försäljningen av 0st ca

i Sverige. Hårdostmarknadén domineras av ost producerad av mejeri-

föreningama. År 1993 delades det tidigare gemensamt ägda ostforetaget Riksost AB tre enskilda företag, Arla Ost AB, NorrOst AB och upp Skånemejerier, vilka själva för marknadsföring och försäljning nu svarar

SOU1995:1 17 Kapitel 12 267

sin ost. Även Falköping och Gäsene tillverkar idag

av ost. Detta har lett

till ökad konkurrens mellan mejeriema vad försäljning 0st.

avser av

Importen har minskat, exporten ökar kraftigt efter särskilda satsningar

utländska marknader och totalmarknaden har ökat. Den ökade konkurrensen på ostmarknaden har också resulterat i att konsumenterna nu möter ett större ostsortiment.

Matfettsmarknaden

Mejeriföreningamas smör, Bregott och Lätt Lagom, för

svarar ca

40 % av den totala konsumentmarknaden för matfett. Föreningarna

behärskar smönnarknaden till nästan 100 %. Den störste konkurrenten är margarintillverkaren Van den Bergh har närmare 50 % den som av totala konsumentmarknaden för matfett.

12.3.3 och

Etablerings- importhinder

Det finns inte några formella etableringshinder i mejeribranschen frånsett att livsmedelshygieniska krav måste uppfyllas. Etableringssvårigheter kan dock uppstå till följd av de lantbrukskooperativa mejeriemas höga marknadsandel i råvaruledet. De kooperativa mejeriema svarar för

närmare 100 % av invägningen av mjölkråvara. För att nyetablering som tillverkare skall vara möjlig krävs således tillgång till mjölkråvara från

lantbrukare som i dag är medlemmar i kooperativa mejerier. Tillgången

till mjölkråvara är speciellt betydelsefull på grund mjölkens korta av hållbarhet och att den är dyr att transportera i förhållande till sitt värde. Distributionen är därför extremt betydelsefull på mejerimarknaden. EG:s

mjölkkvotering förestärker dessa problem.

Mejerisektorns koncentration kan även göra det svårt att komma som leverantör av mejerivaror. Den geografiska uppdelningen markav naden, som ursprungligen uppstod effekt den tidigare svenska som en av

jordbruksregleringen, gör att resp. butik endast har ett mejeri leve-

som

rantör av fullt mejerisortiment. Mejeriema har i stort sett 100 %

av

marknaden för dryckesmjölk, fil, naturell yoghurt, grädde och färskost

och de distribuerar direkt från mejeri till butik. Butikerna är till stor del beroende av service från mejeriet, utgör betydelsefull leverantör. som en Detta kan medföra att butikerna blir återhållsamma med att ta konkurrerande produkter på de produktsegment där sådana finns. Även det faktum grossistdistribution färska att av mejeriprodukter

saknas utgör i sig en begränsning för möjligheterna till etablering

resp.

268 Kapitel 12 SOUl995:117

import. Det krävs stora volymer för att få lönsamhet i en direktdistribution vid sidan de nuvarande mejeriernas system. av

12.3.4 Samarbete inom mejeriorganisationen

Gemensamt ägda företag

Mejeriföreningarna samverkar AB Svenska Smör. Scandmilk AB genom ägs gemensamt samtliga föreningar och SMR medan JO-Bolaget av Fruktprodukter HB ägs till lika delar Arla och Skånemejerier. av

AB Svenska Smör

Det gemensamt ägda produktbolaget AB Svenska Smör sköter tillverkningsplanering, lagring, transport och marknadsföring av matfett från mejeriföreningarna. Arla, Skånemejerier, Milko, Norrmejerier, Gefle- NNP och Falköping är delägare i Svenska Smör. Något skriftligt orten, avtal föreligger inte mellan parterna. Föreningarna samarbetar om varumärkena Svenskt Smör, Lätt Lagom samt Bregott och företagen har specialiserat sig tillverkning någon eller några av produkterna. av Produkterna köps sedan Svenska Smör, för samordav som svarar ning, planering och marknadsföring. Svenska Smör säljer sedan produkterna till företagen för vidare försäljning och distribution. Samarbetet är frivilligt och deltagande företag är inte skyldiga att leverera till Svenska Smör inte heller är skyldigt att köpa deras som matfettsprodukter. Det föreligger, enligt uppgift, varken leveransplikt eller mottagningsplikt någondera sidan och några produktionsbegränsningar finns inte. Tillverkning av produkter under Svenska Smörs varumärken Svenskt Smör och Bregott får dock endast ske efter beställning från Svenska Smör. Arla är dessutom tillverkare av sin ensam patentskyddade produkt Lätt Lagom tillverkas exklusivt för som Svenska Smör. Svenska Smörs inköpspriser är enhetliga medan mejeriföretagen sätter sina priser till handeln självständigt. Någon begränsning de deltagande företagens marknader förekommer inte. av Samarbetet i Svenska Smör tillverkning, marknadsföring och avser försäljning smör och bordsmargarin. Samarbetet inkluderar specialiav sering och varumärken och det gör det möjligt att kontrolgemensamma lera utbudet under dessa varumärken.

SOU1995:ll7 Kapitel 12 269

J0-Bolaget F ruktprodukter HB

Arla och Skånemejerier äger gemensamt JO-Bolaget vilket marknadsför juice- och nektarkoncentrat samt fruktsoppor och krämer. Samarbetet

inom JO-Bolaget är främst inriktat på marknadsföring, inköp

och produktion. JO-Bolagets främsta ändamål är att marknadsföra de i bolagsavtalet nämnda produkterna. Denna syssla åligger JO-Bolaget exklusivt. Pro-

dukterna legotillverkas hos delägarna och eventuellt andra t.ex. Milko

vilket innebär specialisering uppnår högre rationalitet att man genom en i produktionen. För produktionen gör bolaget inköp råvaror att av användas i legotillverkningen. Handelsbolagsavtalet som reglerar JO-Bolagets verksamhet ålägger parterna begränsningar i fråga om tillverkning, marknadsföring och försäljning.

Scandmilk AB

Bolagets syfte är att rationalisera lagerhållning, lagerhantering och distri-

bution av mjölkpulver på den svenska marknaden. Bolaget ägs föreav ningarna i förhållande till inbetalda insatser i SMR. Något skriftligt avtal om Scandmilk finns inte, endast ett muntligt. Verksamheten i Scandmilk

upphörde den l juli 1995 varefter resp. förening övertog Scandmilks

tidigare verksamhet.

Swedish Dairies International AB

Swedish Dairies, som numera helt ägs Arla, är ett tradingbolag, av som

av bl.a. föreningarna kan få i uppdrag att sälja smör och mjölkpulver till

utlandet. Produkten övergår direkt från säljare till köpare mot provision

till Swedish Dairies. Det pris den säljande föreningen erhåller är bero-

ende av det pris Swedish Dairies erhåller vid exportaffären.

Licens- och distributionsavtal

Mejeriföreningama har i stort sett samma sortiment. Produkter som antingen framställs eller importeras eller ett föreningar tillförs av en par ofta övriga föreningar olika former licens- och distributionsgenom av avtal. I det följande redogörs kortfattat för några de licens- och av distributionsavtal som finns mellan föreningarna.

270 Kapitel 12

Licens- och distributionsavtal Verum Hälsofil och Fjdllfil - Avtalet mellan Norrmejerier och Arla ger Arla rätt till försäljning och

tillverkning Norrmejeriers produkt Verum Hälsofil. Norrmejerier äger

av varumärket Verum Hälsofrl och har patent den i filen ingående bakterien. Arla erhåller genom avtalet rätt att distribuera Norrmejeriers

produkt Verum Hälsofil inom det område där Arla upprätthåller egen

direktdistribution. Arla har dessutom på vissa villkor rätt att tillverka produkten i regi. Vid tillverkning betalar Arla en royalty. egen egen Marknadsföringsansvaret delas mellan parterna. Ett i princip likadant avtal är det Arla rätt till försäljning och tillverkning av NNP:s som ger produkt Fjällfil. Föreningarnas samarbete avseende ovan nämnda avtal omfattar tillverkning och försäljning. Utbudet kan därmed kontrolleras.

Marknadsföring och distribution Yoggi - Samtliga mejeriföreningar samverkar avseende produkterna Yoggi och Bärry. Genom ett konsortialavtal i vilket samtliga föreningar är parter har Arla och Milko fått i uppdrag av övriga föreningar att i resp. namn

registrera innehav varumärkena Yoggi Arla och Bärry Milko samt

av att för resp. varumärke ombesörja marknadsföring enligt närmare

specifikation i avtalet. Varje avtalspart har full frihet att tillverka både Yoggi och Bärry

måste vid tillverkning, marknadsföring och försäljning av promen dukterna följa vissa regler finns angivna i en progemensamma som duktmanual. Det föreligger inte något hinder för resp. part att ta upp tillverkning ocheller marknadsföring konkurrerande produkt förutsatt av att inte aktuell yoghurt är identisk eller helt likartad med Yoggi eller

Bärry. Vidare får parterna inte fritt överlåta eller licensiera ut rättigheter

enligt avtalet.

I samband med produktionen förekommer också viss specialiserings-

samverkan mellan föreningarna genom att vissa föreningar specialiserar sin tillverkning på vissa smaker och vissa förpackningsstorlekar varpå dessa produkter vidaredistribueras till övriga föreningar.

Distributionsavtal Yoplait -

På fruktyoghurtmarknaden samarbetar några av föreningarna beträffande

fruktyoghurten Yoplait. Arla har genom avtal med det franska företaget Sodima International SA erhållit exklusiv licens att inom Sverige till-

SOU1995:1 17 Kapitel 12 271

verka och distribuera mejeriprodukter, främst yoghurt, under det inter-

nationellt kända varumärket Yoplait.

Arla har intresse av att aktuella produkter distribueras även utanför Arlas distributionsområde och andra mejeriföreningar har intresse av att distribuera dessa produkter. Arla har därför ingått distributionsavtal med fyra mejerifcireningar; NNP, Skånemejerier, Milko och Norrmejerier. Distributionsavtalet innebär i korthet att resp. förening har rätt att till återförsäljare distribuera fruktyoghurt under varumärket Yoplait. Denna rätt gäller dock endast inom det område där förening upprätthåller resp. egen direktdistribution. Området kan när som helst utökas i den utsträckning föreningarna utvidgar den egna direktdistributionen. Avtalet innehåller inga begränsningar avseende föreningarnas rätt att bestämma

pris eller andra Försäljningsvillkor vid försäljning till kund. I avtalet

finns en konkurrensklausul i viss utsträckning hindrar föreningarna som att distribuera vissa mejeriprodukter. Viss samverkan skall enligt avtalet ske även när det gäller marknadsföringen. Avtalen innehåller bl.a. bestämmelser som begränsar möjligheten att marknadsföra produkten i fråga.

Distribution och marknadsföringssamverkan Kesella - Ett licensavtal mellan Arla och Skånemejerier ger Skånemejerier exklusiv rätt att inom Skåne använda varumärket Kesella för produktion och marknadsföring av sådan färskost som uppfyller de krav som specificeras i licensavtalet. Skånemejerier får vidare inte sälja Kesella utanför Skåne.

12.3.5 EG:s

reglering

Marknadsregleringama bygger som tidigare beskrivits tre grundprinciper: En gemensam marknad med gemensamma priser, gemenskaps-

preferens samt en gemensam finansiering av jordbrukspolitiken.

Liksom på övriga områden upprätthålls den gemensamma marknaden genom att tullar och importavgifter gentemot tredjeland tillämpas. Genom åtaganden i GATT reduceras dock gemenskapspreferensen. EG har en omfattande reglering av mjölk och mjölkprodukter. Regle-

ringen gäller för bl.a. mjölk, grädde, smör och ost. För mjölk med

3,7 % fetthalt fastställs ett riktpris, dvs. det pris önskar uppnå för man den mjölk som levereras under året. För bl.a. smör och skummjölks-

272 Kapitel 12 SOU1995:l17

pulver sätts interventionspriser. Meningen är att prisnivån importerade mjölkprodukter skall motsvara riktpriset för mjölk. För att minska överskottet av mjölk inom unionen infördes år 1984 ett system med produktionskvoter för mjölk. Varje land tilldelades en

produktionskvot som i princip motsvarar invägningen av mjölk under

år 1981 med ett tillägg 1 %. För vissa av medlemsländerna och för nytillkomna medlemmar har kvoten fastställts på annat sätt. För Sveriges del resulterade förhandlingarna i en landskvot på 3,303 miljoner ton. Genom att gradvis minska kvoten har EG sedan kvotsystemet infördes sänkt produktionen med ca 10 %. Kvotsystemet är viktig del en i mjölkregleringen och överproduktion leder till höga straffavgifter. Uppköparen ansvarar för inbetalning av straffavgift till ansvarig nationell myndighet medan producenten själv betalar eventuell straffavgift på direktförsäljning. Systemet med mjölkkvoter åsidosätter i hög grad marknadskraftema och innebär ett långtgående ingrepp i den enskilde mjölkproducentens möjlighet att bedriva sin verksamhet. För att bevara så stor flexibilitet som möjligt finns det möjlighet att utjämna enskildas överproduktion genom tillfällig överföring mellan de individuella kvoterna inom ett

land. Ett medlemsland behöver endast betala superavgift till

EG om landets totala kvot överskrids. Superavgiften är 115 % av det riktpris som fastställs av ministerrådet och för den enskilde mjölkproducenten ligger den klart högre än avräkningspriset. Utjämning kan ske antingen på uppköparnivå, alltså inom samma mejeri, eller på nationell nivå genom utjämning mellan varje enskild producent. I Sverige administreras mjölkkvotema av Jordbruksverket och det finns möjlighet att handla med kvoterna mellan mjölkproducenter till ett administrativt fastställt pris. Medlemsländerna har även rätt att ha en nationell reserv med kvoter som är tillgängliga för att tillgodose behov som uppstår i samband med nyproduktion eller rationaliseringar. Medlemsländerna får själva bestämma mer detaljerade regler för överlåtelser av kvoter vid försäljning och arrende etc. Avsteg från principen att kvoterna följer marken kan göras för att omstrukturera mjölkproduktionen nationell eller regional nivå eller för att förbättra miljön. För att upprätthålla priset på smör och skummjölkspulver kan EG stödköpa kvantiteter på marknaden. Sådana uppköp görs endast när priserna sjunkit under viss nivå och verksamheten begränsas för att undvika alltför omfattande uppköp. Stöd lämnas också för användning av skummjölk och skummjölkspulver vid tillverkning av foder. För att under vissa perioder undanhålla ost, kvalitetssmör, grädde och skummjölkspulver från marknaden finns ett stöd för privat lagring. EG tillämpar ett system med bidrag vid export till tredje land. Produkter

SOU1995:l 17 Kapitel 12 273

som finns i interventionslagren säljs anbud, direkt Försäljning

genom

eller genom särskilda förfaranden. Det kan t.ex. fråga försälj-

vara om ning till livsmedelsindustrin. Dessutom kan Gemenskapen stödja avsättning av mjölk och vissa mjölkprodukter till skolbarn.

Sammanfattning — konkurrensförhållanden

Systemet med mjölkkvoter åsidosätter i hög grad marknadskraftema och innebär ett långtgående ingrepp i den enskilde mjölkproducentens möjlighet att bedriva sin verksamhet. Kvoterna sätts på gårdsnivå och det finns möjlighet att handla med dem, till ett administrativt fastställt pris. Resp. mjölkproducent har i dag, med vissa undantag framför allt för

stora producenter i gränsområdet mellan två mejeriföreningar, i regel

endast ett mejeri att sälja sin mjölk till. Detta gör att det inte finns någon egentlig marknad för böndernas mjölk på motsvarande sätt som för t.ex. spannmål. För att mjölkproducent skall välja att gå över till en en nyetablerad konkurrent krävs därför sannolikt att den kan senare

erbjuda ett långsiktigt alternativ eller att det är möjligt för mjölkprodu-

centen att återgå till att leverera till det kooperativa mejeriet. Tillgången till mjölkråvara är tidigare nämnts mycket betydelsesom full för möjligheten att etablera mejeriproduktion inom landet. På grund av mejeriprodukternas karaktär fårskvaror med kort hållbarhet och av höga transportkostnader i förhållande till värdet på produkterna blir distributionen mycket stor betydelse. Import är inte ett realistiskt av alternativ för de produkter som har mycket kort hållbarhet och som normalt direktdistribueras t.ex. dryckesmjölk, filprodukter och grädde. För andra produkter som även distribueras grossist förekommer genom viss import, t.ex. fruktyoghurt och ost.

EU-medlemsskapet har medfört en viss importökning liksom på

men köttsidan har den svenska kronan varit hämmande faktor. svaga en När konkurrensförhållandena på mejerimarknaden beskrivs är en

utgångspunkt att mejeriföreningama är separata företag, vilka har att

konkurrera på marknaden. Den svenska marknaden är emellertid i praktiken geografiskt uppdelad och det förekommer omfattande samarbeten

mellan föreningarna rörande produktion, distribution och marknadsföring m.m. Samarbetet innebär t.ex. en omfattande produktionsspecialisering med försäljning av dessa produkter mellan föreningarna. Detta medför

i sin tur att föreningarna kan tillhandahålla ett brett mejerisortiment utan

att direkt konkurrera med varandra. Viss produktutveckling sker inom resp. förening men i de fall då dessa produkter skall säljas utanför det egna området sker det genom de andra mejeriföreningama vilket innebär

274 Kapitel 12 SOU1995:1l7

att dessa dels tillförs produkter utvecklade hos konkurrenterna, dels nya får insyn i marknadsföring och försäljning av produkterna i fråga. en Vidare samarbetar föreningarna i ovan nämnda gemensamt ägda bolag.

Mejeriföreningamas samverkan och den geografiska uppdelningen av

marknaden, som ursprungligen uppstod som en effekt av den tidigare

svenska jordbruksregleringen, gör i kombination med handelns koncen-

tration och satsningar på rikstäckande kampanjer och annonsering att det kan svårt att ta sig på den svenska marknaden. Resp. butik har vara i regel endast leverantör för merparten av sitt mejerisortiment och är en beroende dennes service, vilket kan minska intresset för att ta in av enstaka konkurrerande produkter.

12.4 Sockermarknaden

12.4.1 Produkter och marknader

De viktigaste produktmarknadema inom sockerbranschen är sockerbetor

och socker. Sockerbetor utgör råvara för sockerframställning och odlas uteslutande i södra Sverige, inklusive Gotland och Öland. Socker utgör separat marknad men ingår också som den dominerande produkten en den totala marknaden för sötningsmedel. Förutom socker omfattar denna marknad också alternativa sötningsmedel såsom glykos, isoglukos

och honung samt högintensiva sötningsmedel såsom Aspartam och Xylitol. De olika sötningsmedlen kan utgöra dels komplement till

socker, dels substitut. Sveriges konsumtion socker uppgår till cirka 350 000 ton socker av per ar. Sockermarknaden reglerad fram till 1991 års jordbrukspolitiska var reform. Regleringen omfattade odlad areal, avräkningspriser till odlama, Sockerbolagets prissättning på strösocker samt ett gränsskydd. Därefter och fram t.o.m. år 1994 den interna sockermarknaden avreglerad. var

Kvar fanns dock gränsskyddet för socker indirekt styrde och satte

som ett tak för de inhemska sockerprisema. Genom Sveriges medlemskap i EU sockermarknaden åter är nu reglerad och EG:s reglering på sockermarknaden gäller fullt ut i Sverige fr.o.m. den 1 januari 1995. Det finns inte några övergångsregler. Gränsskyddet för socker och glykos producerat inom EU har därmed tagits bort, vilket kan få stor betydelse för förhållandena marknaden. Sverige har fått sockerkvot inom EU som uppgår till 370 000 ton en vitsocker per år.

SOU1995:ll7 Kapitel 12 275

Grundpriset för sockerbetor är fastställt EU. Förhandlingar de av om villkor inte fastställs EG sker mellan betodlarna, Sveriges som av genom Betodlares Centralförening SBC, och Danisco Sugar AB. Danisco Sugar AB har i mars 1995 träffat ett branschavtal med SBC, vilket reglerar villkoren för odling och leverans sockerbetor för tiden t.o.m. av sockeråret 199798. Danisco Sugar AB är den enda köparen av

sockerbetor och SBC representerar i princip alla Danisco Sugar AB:s

leverantörer. Betodlamas och Danisco Sugar AB:s produktion täcker det inhemska behovet av socker och vid kvotuppfyllnad ett visst ger överskott som kan exporteras.

l2.4.2 Utrikeshandel

I Sverige förekommer en begränsad utrikeshandel med socker. Under år 1994 importerade Danisco Sugar AB 44 000 ton råsocker. Det föreca kom ingen export av råsocker. När det gäller vitsocker uppgick importen år 1994 till 30 000 ton ca varav ca 29 000 ton importerades av andra aktörer än Danisco Sugar AB. Danisco Sugar AB exporterade 6 000 ton vitsocker. ca

12.4.3 Marknadens aktörer

Betodlarna och lokalföreningarna

Det finns i dag ca 5 400 betodlare i Sverige. Betodlarna är organiserade i ekonomiska föreningar lokal nivå, s.k. primärforeningar. Det finns

fem lokala betodlarföreningar, Örtofta Betodlareförening, Jordberga

Betodlareförening, Köpinge Betodlareförening, Mörbylånga Betodlareförening och Gotlands Betodlareförening. De lokala föreningarna fungerar som odlarnas lokala förankring gentemot de av Danisco Sugar AB ägda sockerbruken och de handhar huvudsakligen praktiska frågor rörande odling och leveranser av betor. För många odlare är det dessutom viktigt att kunna samverka om inköp och användning specialmaskiner av tillsammans med andra odlare.

Sockerbetsodling förekommer i de delar av landet som har naturliga

förutsättningar för betodling och befinner sig inom rimligt avstånd som från något sockerbruk. Betodlingen är huvudsakligen koncentrerad till

Skåne eftersom förutsättningarna där är de bästa. I Skåne finns i dag

sockerbruk vid Örtofta, Jordberga och Köpingebro samt ett special-

276 Kapitel 12

sockerbruk med raffinaderi i Arlöv. Dessutom finns ett sockerbruk vid Roma Gotland.

Sveriges Betodlares Centralfrirening, SBC

De fem lokalföreningarna är medlemmar i centralföreningen SBC. 12 § i SBC:s stadgar sägs att Föreningen har till ändamål att främja medlemmarnas ekonomiska intressen vid förhandlingar om pris och övriga villkor för odling och leverans av sockerbetor samt att jämväl i övrigt tillvarataga betodlarnas ekonomiska intressen. SBC:s verksamhet består i huvudsak förhandlingar för odlarnas räkning om försäljningsav kontrakt med motparten Danisco Sugar AB. SBC och dess dotterbolag Betodlarnas Service AB idkar även forsknings-, informations- och kontrollverksamhet sammanhängande med odlingen av sockerbetor.

Danisco AS och Danisco Sugar AB

Vid årsskiftet 199293 överläts Sockerbolaget AB Sockerbolaget från Procordia AB till Danisco AS Danmark. Den 3 april 1995 ändrade Sockerbolaget namn till Danisco Sugar AB. Danisco Sugar AB är sedan länge den enda sockerproducentcn i Sverige och dominerande sockerleverantör till industrimarknaden och konsumentmarknaden. Företaget har en monopolställning som sockerproducent på den svenska sockermarknaden. Danisco Sugar AB har innehaft denna ställning sedan år 1936 när den sista konkurrenten, Mellersta Sveriges Sockerfabriks AB, förvärvades. Danisco Sugar ABzs totala årsomsättning, enligt senast fastställda årsbokslut 199394, uppgick till ca 2 300 miljoner kronor, varav 1 200 miljoner kronor avsåg företagets industriförsäljning samt ca 730 miljoner kronor avsåg konsumentprodukter. Huvudprodukten är

strösocker. Övriga produktgrupper är sötnings- och sirapslösningar, bit-

socker, specialsocker t.ex. tlor, pärl och farin samt olika siraps-

produkter. Det danska moderbolaget Danisco A S är Danmarks största producent och leverantör socker, ingredienser, produkter och emballage till den av internationella livsmedelsindustrin. Verksamheten inom sockersektorn i Danmark heter Danisco Sugar. Liksom i Sverige har Danisco Sugar en monopolställning i Danmark producent av socker. Räkenskapsåret som 199394 omsatte Danisco-koncernen totalt ca 12 800 miljoner DKK.

Kapitel 12 277

Danisco-koncemen har en årlig sockerproduktion totalt ca l 000 000 ton socker i Danmark, Sverige och Tyskland.

12.4.4 Konkurrens- och marknadsförhållanden

Produktionen av sockerbetor

All odling och leverans av sockerbetor sker på kontrakt mellan Danisco Sugar AB som är den enda sockerproducenten i Sverige och enskilda betodlare. Volymen av individuellt kontrakterat socker styrs av storleken den svenska sockerkvoten som fastställts i anslutningsakten mellan Sverige och EU. Genom kvotsystemet ersätts odlaren med ett högre pris för de kvantiteter som ryms inom kvoten än för sådana kvantiteter som går utöver kvoten. Kvotbetor benämns A- och B-betor, där betpriset utgörs av EU:s minimipris för sockerbetor korrigerat för vissa tillägg och avdrag fastställda genom ovan nämnda branschavtal mellan Danisco Sugar AB och SBC. Minimipriset är lägre för B-betor än för A-betor. För eventuella volymer utöver kvoten C-betor gäller ett pris som i huvudsak bygger på världsmarknadspriset för socker. Danisco Sugar AB säljer betfröer till de kontrakterade odlarna och erbjuder dem förskott och krediter för att finansiera dessa inköp. Som ovan nämnts har branschavtalet och kontraktsbestämmelsema överenskommits i förhandlingar mellan SBC och Danisco Sugar AB, varvid SBC haft förhandlingsmandat för de enskilda betodlarna. Mellan Danisco Sugar AB och de enskilda betodlarna ingås varje år ett individuellt avtal med bl.a. branschavtalet med SBC som grund. Kontraktsvillkoren är lika för de enskilda betodlarna. De individuella skillnaderna består i storleken på kontrakterad volym, val av frösort, mängden frö etc. De kommersiella villkoren är lika. Det ställs inte några krav att odlarna måste vara medlemmar i SBC för att få leverera till Danisco Sugar AB. De betodlare som är medlemmar i de lokala betodlarföreningama är bundna av det avtal som sluts mellan SBC och Danisco Sugar AB. Det föreligger inte några etableringshinder för betodlarna annat än tillgång till lämpliga odlingsförutsättningar, rimligt avstånd till sockerbruk etc. Odlarna är dock beroende av att få teckna kontrakt med Danisco Sugar AB eftersom det inte finns några konkurrerande köpare. Tidigare betodlare har visst företräde till odling enligt branschavtalet. De enskilda betodlarnas samverkan genom lokalföreningama och SBC, rörande förhandlingar med Danisco Sugar och AB om priser andra villkor, innebär i princip att konkurrensen dem emellan som leverantörer

278 Kapitel 12

till Danisco Sugar AB elimineras. Den enskilde betodlaren är visserligen

i princip fri att avstå från medlemskap i en lokalförening och i stället

agera egen hand gentemot Danisco Sugar AB. I praktiken är dock alla Danisco Sugar AB:s leverantörer medlemmar i en till SBC ansluten lokalförening. Medlemmarna i SBC kontrollerar således 100 % av den inhemska produktionen av sockerbetor.

Produktion och försäljning socker av Danisco Sugar AB:s produktionsvolym styrs numera av storleken den svenska sockerkvoten. Denna har som nämnts bestämts till 370 000 ton i EU-förhandlingama. Den svenska kvoten skall enligt EU:s regler tilldelas Danisco Sugar AB såsom ende producent. Etableringshindren torde vara betydande på denna marknad. Investeringskostnadema för en ny produktionsanläggning är mycket höga samtidigt stordriftsfördelama är betydande. Betodling förekommer som endast inom en begränsad del av Sverige, vilket bl.a. följer av de klimatologiska förutsättningarna för att bedriva betodling i Sverige. Vidare begränsas sockerproduktionen av den svenska produktionskvoten. Det är därför inte sannolikt att något annat företag kommer att etablera

sockerproduktion i Sverige vid sidan av Danisco Sugar AB.

Ett företag skulle möjligen kunna etablera sig marknaden genom

att köpa en befintlig produktionsanläggning. Detta förutsätter att Danisco

Sugar AB är villigt att sälja någon av sina anläggningar, vilket inte är troligt. Enligt Danisco Sugar AB finns det ett behov av att lägga ned

produktionen vid åtminstone ett av företagets fyra sockerbruk, Roma

Sockerbruk på Gotland. Några beslut om nedläggning är emellertid inte tagna. Den mest realistiska källan till konkurrens den svenska marknaden utgörs därför av import av socker. Genom att det svenska gränsskyddet mot EU avskaffats har importmöjligheten förbättrats och antalet potentiella konkurrenter har ökat. Beträffande glukosmarknaden kan följande anföras. Fram till hösten 1994 har det funnits två svenska tillverkare glukosmarknaden, Lyckeby Stärkelseförädling AB Lyckeby och Reppe AB, som vardera haft ca 50 % av marknaden. Den 1 oktober 1994 förvärvade dock Lyckebys ägare, Sveriges Stärkelseproducenters förening u.p.a., samtliga aktier i Reppe AB som ändrat ñrmanamn till Lyckeby Reppe AB. Av den totala marknaden för sötningsmedel torde, enligt Danisco Sugar AB, ca 10 % vara utbytbar mellan socker och glukos. Efter Sveriges medlemskap i EU och avskaffandet av gränsskyddet för glukos har utrym-

SOUl995:1 17 Kapitel 12 279

met för importkonkurrens ökat. Danisco Sugar AB har dock alltjämt en dominerande ställning på den totala marknaden för sötningsmedel.

12.4.5 EG:s sockerreglering samt EG:s bedömning

av

den svenska sockermarknaden

EG:s sockerreglering bygger på garanterade sockerbetspriser samt på att medlemsländerna erhåller vissa produktionskvoter. Sockerproduktionen är indelad i A- och B-kvoter som omfattas av den gemensamma regle-

ringen. A-kvoten var ursprungligen avsedd att ungefär motsvara ett

lands inhemska behov men denna princip har efterhand övergetts. B-kvoten är dels en specialiseringskvot, dels en försäkring mot variationer i skördeutfallet. C-socker omfattar allt socker produceras som utöver A- och B-kvotema. Vid kontraktsodling fördelar sockerproducenten A- och B-kvotema vidare till odlarna. Även C-socker kan kontrakteras. Även EU-ländemas handel med tredje land är reglerad. Import av socker är belagd med en rörlig införselavgift och vid export A- och av B-socker till tredje land tillämpas exportrestitutioner alternativt exportavgifter, beroende av om EG:s interna prisnivå ligger över eller under världsmarknadspriset. I dag rör det sig exportbidrag. C-kvoten får om inte säljas inom EU utan skall exporteras till tredjeland utan några stödåtgärder. EG:s sockerreglering bygger på att det föreligger en överkapacitet av sockerproduktion inom EU samtidigt som EU i enlighet med den

gemensamma jordbrukspolitiken vill värna om att den totala konsum-

tionen av socker i EU kan täckas av socker producerat inom EU.

EG:s sockerreglering är i allt väsentligt självfmansierad och täcker

omkostnader för t.ex. export av A- och B-kvotssocker genom särskilda produktionsavgifter. Regleringens prissystem bygger att producenternas omkostnader skall täckas av gällande marknadspris, varför socker-

producenten garanteras ett visst lägsta sockerpris, s.k. interventionspris.

Regleringen fastställer också odlamas andel av interventionspriset och så sätt fastställs ett grundpris för sockerbetoma. EG-kommissionen uttalade sig den svenska sockermarknaden i om sitt utlåtande om Sverige inför medlemskapsförhandlingama. Kommissionen förutsåg inte några problem vid svensk anpassning till vad en som gäller inom EG och av denna anledning behövdes det heller inte några särskilda övergångsåtgärder beträffande norrnallagret av socker i Sverige vid inträdet. Däremot har EG-kommissionen beslutat om särskilda övergångsåtgärder beträffande det överlager som kunde finnas hos

280 Kapitel 12 SOU1995:l17

de tillträdande nya EU-ländema. Sverige hade inte något överlager av socker den 31 december 1994. Genom införandet sockerregleringen har ett antal tvingande beav stämmelser införts i Sverige såsom produktionskvoter, produktionsavgifter, lagringsavgifter och kompensationssystem för lagringskostnader. Det svenska sockerpriset och betpriset har höjts till EG:s prisnivå.

12.5 Sammanfattande slutsatser

EG:s jordbruksregleringar, CAP, ger ramarna för den svenska lantbruksproduktionen och de innebär i varierande grad ingrepp i den enskilde brukarens möjligheter att fritt kunna välja produktionsinriktning. Regleringarna påverkar verksamheten dels direkt kvotgenom systemen på socker- och mejeriområdet, dels indirekt genom att påverka utbudet genom administrativt styrda prisnivåer och genom olika former av bidrag. Även livsmedelsindustrins etableringsmöjligheter påverkas indirekt av regleringen genom kvotsystemen och andra åtgärder som påverkar lantbrukets utbud av olika produkter. Sockermarknaden är i det närmaste totalreglerad och det finns bara ett förädlingsföretag på den svenska marknaden. Den importökning som EU-medlemskapet förväntades leda till framförallt mejeri- och grisköttsområdet har inte blivit så stor som

förväntat. Det finns ett stort antal förklaringar till att importökningen

varit liten. För det första kan det gälla förklaringsfaktorer som kan vara av mer kortsiktig natur som bl.a. försvagningen av den svenska kronan och konsumenternas preferenser. För det andra är det fråga om mer långsiktiga förklaringsfaktorer som t.ex. den svenska marknadens låga befolkningstäthet och geografiska läge. Det är därför förenat med stor osäkerhet att förutsäga den framtida utvecklingen av importen. Den svenska marknaden kännetecknas av en hög företagskoncentration. Detta gäller inte bara livsmedelsindustrin utan även leverantörsoch handelsleden. Det finns starka bindningar mellan râvaruleverantörer och livsmedelsindustrin i form lantbrukarnas samverkan i ekonoav miska föreningar. Lantbrukarna samverkar genom bl.a. gemensamma inköp av produktionsmedel och gemensam produktion, lagring och försäljning av lantbruksprodukter. Det finns vidare en utbredd samverkan mellan lantbrukarnas ekonomiska föreningar i riksföreningar, i gemensamägda bolag och genom olika former avtal. av Genom en historiskt betingad geografisk marknadsuppdelning begränsas konkurrensen mellan föreningarna avsevärt. Områdesindelningen

SOUl995:ll7 Kapitel 12 281

har sin grund i det tidigare regleringssystemet och att det fortfarande existerar beror i hög grad det utvecklade samarbetet med gemensamma varumärken och de olika former av avtal karaktäriserar som mejeri- och köttmarknadema.

De lantbrukskooperativa föreningarna har stora marknadsandelar

flera marknader. Detta gäller framför allt marknaderna för mejerivaror och kött. I mejerisektom dominerar kooperativen helt vad gäller invägning av mjölk och försäljning av färska mejeriprodukter medan det finns viss konkurrens på produkter med längre hållbarhet och högre förädlingsvärde ost och fruktyoghurt. På köttmarknaden är de som kooperativa marknadsandelama högst i slaktledet medan de minskar med förädlingsgraden. Att lantbrukskooperationen har så höga marknadsandelar i råvaruleden skapar en möjlighet till kontroll över råvarumarknadema. Detta gör att råvaruproducentemas rörlighet blir viktig. Framför allt mjölkråvarans karaktär av färskvara med höga transportkostnader gör att tillgången till råvara blir central för möjligheterna till nyetablering. Även handelns koncentration och det faktum butik att resp. endast har en fullsortimentsleverantör mejeriprodukter kan medföra svårigav heter att komma in på den svenska marknaden. I många fall saknas,

grund av områdesindelningen, alternativa leverantörer färska mejeri-

av varor. Att distributionen sker direkt från mejeriema till butik ökar beroendet mellan leverantör och butik.

SOUl995:1 17 283

l 3 Slutsatser

13.1 Allmänt

Konkurrens har inte något egenvärde. Värdet ligger i de positiva effekter som uppnås en marknad med en väl fungerande konkurrens.

I samband med EU-medlemskapet gäller förutsättningar och

nya

spelregler som påverkar konkurrensförutsättningarna för jordbruket och livsmedelsindustrin och därmed tillämpningen den svenska konkur-

av renslagen.

Utredningen syftar till att ta fram ett beslutsunderlag skall göra

som det möjligt för statsmakterna att ta ställning till det mot bakgrund om

av EU-medlemskapet finns anledning att i den svenska konkurrenslagstiftningen ändra vad är tillåtna konkurrensbegränsningar i fråga

som om samarbete mellan företag inom livsmedelssektorn. Enligt direktiven skall utredningen som utgångspunkt ha betydelsen att upprätthålla av en effektiv konkurrens. För att ett tillfredsställande sätt kunna lämna det efterfrågade beslutsunderlaget erfordras både legal analys och ekonomisk en en analys. Den legala analysen syftar till att belysa formella och i den mån det varit möjligt reella skillnader mellan EG:s och Sveriges rättssystem och att identifiera det formellt möjliga utrymmet för avvikelser mellan den svenska konkurrenslagen och EG:s jordbrukspolitik samt EG:s konkurrensregler. Av avgörande betydelse är om det möjliga utrymmet för konkurrensbegränsningar går att definiera i generella termer eller det endast går om att definiera efter en prövning i det enskilda fallet. Utredningen har haft ambitionen att undersöka om det finns empiriskt underlag för att beskriva det möjliga utrymmet i generella termer. För att avgöra om ett formellt möjligt utrymme för avvikelser också är lämpligt erfordras ytterligare analys. Mör att möjliggöra analys en av lämplighetsfrågan har utredningen bl.a. gjort övergripande jämförelse en

mellan de konkurrensregler gäller för den svenska livsmedels-

som sektorn och motsvarande regler i Danmark, Frankrike, Nederländerna

och Tyskland. Lämplighetsfrågan kan naturligtvis bedömas från flera

284 Kapitel 13

utgångspunkter. En utgångspunkt kan att de konkurrensrättsliga

vara villkoren skall lika för de svenska Företagen och företag i andra vara medlemsländer, för att företagen skall ha konkurrensförutanses samma sättningar. Även detta förefaller ett rimligt ställningstagande är om vara

det inte på något sätt ett självklart ställningstagande. Den jämförande

analysen konkurrensreglema är nödvändig men inte tillräcklig av en förutsättning för att de villkor som ett företag i Sverige skall arbeta ange under för att kunna sägas behandlad samma sätt som företag i vara andra medlemsländer. Enligt utredningen skall ett ställningstagande till denna likabehandlingsfråga bygga på betydligt omfattande samen mer hällsekonomisk analys än den som ingår i utredningens uppdrag. En

sådan analys bör bygga på jämförelse som inkluderar skattelagstift-

en ning, arbetsmarknadspolitik, nåringspolitik m.m. Enligt direktiven skall utredningen analysera förhållandet mellan

EG:s jordbrukspolitik, EG:s konkurrensregler och de svenska konkurrensreglema jordbruksområdet. Detta innebär att utredningen skall analysera dels vilka restriktioner EG:s jordbrukspolitik innebär för

tillämpningen EG:s konkurrensregler, dels vilka legala begränsningar av

EG:s jordbrukspolitik och särskilda konkurrensbestämmelser innebär för

tillämpningen den svenska konkurrenslagen. av

13.2 Speciella frågeställningar

svenska konkurrenslagen KL innehåller två principiella för- Den nya

bud. Det första 6 § gäller förbud mot konkurrensbegränsande avtal mellan företag. Det andra 19 § gäller förbud mot missbruk domi-

av nerande ställning. Samverkan mellan medlemmarna inom primärförening bedömdes en i förarbetena till KL i många fall omfattad av förbudet i 6 § men vara

sammantaget ha sådana positiva effekter att den borde kunna kvalificera

för undantag. I KL infördes, efter det att behovet särskilda regler för jordbrukets av

primärföreningar konstaterats, bestämmelserna i 18 §§. Skälet till att

a-c

undanta lantbrukskooperationens primärföreningar från 6 § tillämpnings-

område statsmakterna redovisat positiv samverkan var att en syn mellan råvaruproducenter med hänsyn till de särskilda förutsättningar

råder på jordbruksområdet samtidigt Konkurrensverket gjorde

som som

bedömningen att det praktiskt taget inte fanns någon möjlighet att uti-

från gällande regler meddela undantag för detta samarbete.

Två avtal omfattas inte legalundantaget i 18 a-c §§. Det

typer av av dels avtal innebär att medlemmars fria rörlighet marknaden är som

Kapitel 13 285

hindras, dels avtal som innebär att försäljningspriser direkt eller indirekt fastställs på varor som produceras hos medlemmarna. Mot bakgrund av direktiven har utredningen valt att låta analysen omfatta överväganden rörande

möjligheten och lämpligheten att ta bort legalundantaget för

av

primärföreningar,

möjligheten och lämpligheten och formerna för att låta federativt av

samarbete ingå i legalundantaget t.ex. marknadsdelning,

gemensamma märkesvaror, produktionssamverkan m.m.,

möjligheten och lämpligheten att från förbudet i 6 § undanta

av

samarbete inom lantbrukets primärföreningar, medlems

även om en

fria rörlighet hindras eller försvåras leveransplikt, köpplikt, återbetal-

ningstid, exklusivitetsklausuler, rabattsystem och

4. möjligheten och lämpligheten av att från förbudet i 6 § undanta samarbete inom lantbrukets primärföreningar, försäljnings-

även om priset direkt eller indirekt fastställs på produceras hos varor som medlemmarna.

13.3 Slutsatser den

av legala analysen

Det övergripande syftet med den legala analysen är att analysera vilka

begränsningar som EG-rätten medför för tillämpningen av den svenska konkurrenslagen och i vilken utsträckning svenska företag möter

som en

strängare lagstiftning i Sverige än företagen i resp. medlemsland. I ett första steg redovisas i kap. 5 hur EG:s jordbrukspolitik förhåller sig till EG:s konkurrenslagstiftning. EG:s jordbrukspolitik har enligt

Romfördraget givits en särställning i förhållande till EG:s konkurrens-

rätt. Konkurrenslagens tillämplighet på jordbruksomrâdet definieras i rådets förordning 2662. I kap. 5 görs analys räckvidden denna

en av av särställning.

I ett andra steg redovisas i kap. 6 vilka begränsningar den i kap. 5

redovisade EG-rätten har för tillämpningen svensk konkurrensrätt. av Analysen innehåller två moment. Först beskrivs den svenska konkurrensrätten och det sätt vilket jordbrukssektom särbehandlas i lagstiftningen. Därefter analyseras förhållandet mellan svenska konkurrensregler och EG:s konkurrensregler för att utröna vilka legala begräns-

286 Kapitel 13 SOUl995:ll7

ningar EG:s konkurrensrätt medför för tillämpningen den svenska av konkurrenslagen. I ett tredje steg analyseras i kap. 7-10 konkurrensreglema, rättspraxis och marknadsstrukturema i Danmark, Frankrike, Nederländerna och

Tyskland. I kap. 11 görs en jämförelse mellan konkurrensreglema

livsmedelsområdet i Sverige och i dessa länder. Vid denna jämförelse tas hänsyn till ländernas olika marknadsstrukturer.

13.3.1 Förhållandet mellan EG:s jordbrukspolitik och

EG:s konkurrenspolitik

I Romfördragets artikel 42 anges att fördragets konkurrensregler är

tillämpliga på jordbruksområdet endast i den utsträckning som rådet

bestämmer. I vilken utsträckning konkurrensreglema skall tillämpas har

rådet slagit fast i förordning 2662, som är en jordbrukspolitisk regle-

ring. Innebörden är att EG:s jordbruksregler har företräde framför EG:s konkurrensregler i konfliktsituation. Förordning 2662 har som foren

mell huvudregel att konkurrensreglema gäller på jordbruksområdet.

Enligt förordning 2662 artikel 2 undantas dock visst samarbete från

konkurrensreglemas tillämpningsområde. Det intressanta för utredningen

har varit att kartlägga räckvidden detta undantag. av För det första konstateras i kap. 5 att förbudet enligt Romfördragets

artikel 85.1 mot konkurrensbegränsande avtal inte är tillämpligt om

avtalet utgör integrerad del nationell marknadsordning. Detta en av en

undantag är emellertid föga praktiskt intresse eftersom det i dag, i

av stort sett, saknas nationella marknadsordningar. För det andra är konkurrensreglema inte tillämpliga avtalet syftar om

till att uppfylla samtliga mål som anges för jordbrukspolitken och som beskrivits i kap. Detta undantag kan delas upp i två olika kategorier. Den första kategorin omfattar sådana konkurrensbegränsande åtgärder

direkt följer marknadsordning. Sådana avtal är automatiskt som av en undantagna att de definition är nödvändiga för att uppnå genom per målen i Romfördragets artikel 39. Utredningen konstaterar att det inte går att generellt beskriva vilka konkurrensbegränsningar som konkret följer marknadsordningama utan att detta måste utvärderas i det av enskilda fallet och i förhållande till marknadsordning och dess resp.

tilläggsförordningar. Utredningen konstaterar att förordning 2662 inte

något utvecklat skydd för exklusivitetsklausuler. Dessutom drar ger

utredningen slutsatsen att prisstabiliserande åtgärder som sker privata

initiativ inte är tillåtna de redan i någon form täcks marknadsom av en ordning.

SOU1995:l 17 Kapitel 13 287

Den andra kategorin omfattar sådana avtal inte direkt följer

som av

en marknadsordning men som uppfyller alla de jordbrukspolitiska målen enligt artikel 39 i Romfördraget. Inte heller i det här fallet går det att generellt beskriva vilka konkurrensbegränsningar kan undantas

som

enligt förordning 2662. Återigen blir det ett avgörande bara kan

som göras i det enskilda fallet.

För det tredje finns det ytterligare ett stadgande i förordning 2662 2:a meningen artikel 2.1 som kan uppfattas antingen ett själv-

som

ständigt undantag eller precisering det första ocheller andra

som en av

kategorin av konkurrensbegränsningar i det andra undantaget. För

närvarande ligger fyra fall inför EG-domstolen där nederländska domstolar har begärt förhandsbesked stadgandet utgör ett undantag eller om

en precisering. En av EG-domstolens generaladvokater har i sitt

yttrande, den 12 september år 1995, framfört åsikten att andra meningen

i artikel 2 inte skall ett självständigt undantag. Domstolen är

ses som

inte bunden av generaladvokatemas yttranden även den ofta följer

om

dessa i väsentliga delar. Det finns ingen anledning för utredningen att föregripa domstolens utslag i denna kontroversiella fråga. Utfallet av denna domstolsprövning kan få effekter på hur samarbete mellan primära lantbruksföreningar skall bedömas. Om EG-domstolen kommer fram till att artikel 2 andra meningen i förordningen 2662 skall

tolkas som en självständig bestämmelse öppnar det möjligheter till fede-

rativt samarbete utanför de EG:s marknadsordningar

ramar ger. Förordning 2662 omfattar samarbete som faller under artikel 85.1

i Romfördraget. Det innebär att samhandelskriteriet och märkbarhets-

kriteriet måste vara uppfyllda. När det gäller samarbete på den nivå som

omfattas av undantaget i 2662 gäller EG-rätten framför nationell rätt.

När det gäller samarbete inte uppfyller samhandelskriteriet eller som

märkbarhetskriteriet kan den svenska konkurrenslagen formellt tillämpas

obehindrat. Det innebär att ett samarbete det hade varit tillsom, om

räckligt omfattande, skulle ha varit tillåtet enligt 2662

skulle kunna vara förbjudet enligt 6 § KL, eftersom samhandelskriteriet eller märkbarhets-

kriteriet inte är uppfyllt. Det är här fråga möjlig avvikelse mellan

om en svensk konkurrensrätt och EG:s konkurrensrätt. Det är emellertid inte säkert att det blir någon avvikelse, eftersom i förarbetena till man

konkurrenslagen skriver att man i praxis bör kunna hämta mycken ledning från EG-domstolens praxis och även från andra länder

som

tillämpar förbudsprincipen. Det kan medföra att man får motsvarande tillämpning som EG-domstolen, åtminstone med stöd undantags-

av

bestämmelserna i 8 § KL, när det gäller bedömningen t.ex. federativt

av samarbete. Att inte federativt samarbete omfattas bestämmelserna i av

288 Kapitel 13

18 § KL innebär inte att det automatiskt är förbjudet eller att det c inte skulle kunna tillåtas med stöd undantagsbestämmelsema i 8 av Undantagen i förordningen 2662 har förhållandevis begränsad en formell betydelse i den meningen att de inte lämnar särskilt stort utrymför konkurrensbegränsande samarbete utanför resp. gemensam markme nadsordning. Det är i stället inom för de olika marknadsordningramen det primära utrymmet för konkurrensbegränsningar finns. arna som

Utifrån praktisk synvinkel kan möjligen situationen vara

en mer

något annorlunda. Mot bakgrund att jordbrukspolitiken särreglerats

av i Romfördraget och att det finns förhållandevis lite praxis, som utveckkommisionen och EG-domstolen, finns det skäl att anta att komlats av

missionen knappast högprioriterat övervakningen av jordbruksområdet.

Flertalet fall bedömts har även initierats av tredje man genom som anmälan till kommissionen och inte genom kommissionens egna undersökningar. I de fall kommissionen prövat har bedömningen varit förhållandevis formell, dvs. några analogier till undantag närliggande områden har inte medgivits. Kommissionens bedömningar har också i

stort upprätthållits EG-domstolen som i vissa avseenden närmast

av skärpt bedömningama.

13.3.2 Gränsdragning mellan EG-rätt och svensk

konkurrensrätt

I kap. 5 fokuseras analysen på att definiera räckvidden av det jordbruks-

politiska undantaget. Nästa steg är att analysera vilka begränsningar den

i kap. 5 redovisade EG-rätten har för tillämpningen av den svenska konkurrenslagen. Detta görs för att klarlägga det finns några konflikter om mellan EG-rätten och den svenska konkurrenslagen. Denna analys görs

i kap. En formell konflikt kan endast uppstå mellan de båda rättssystemen

EG-rätten är tillämplig. Om samhandelskriteriet inte är uppfyllt kan

om det inte föreligga några konflikter eftersom förutsättning för att konen flikt skulle uppstå är att artikel 85.1 är tillämplig. I dessa situationer är

det formellt möjligt att obehindrat tillämpa svensk rätt Lämpligheten

. att utnyttja den formella möjligheten är annan fråga, som enligt en utredningen måste bedömas på basis samhällsekonomisk utvärav en dering det enskilda fallet. av I de fall det rör sig konflikt mellan EG:s konkurrensregler och om en svensk konkurrensrätt, har EG-rätten normalt företräde framför svensk konkurrensrätt, Principen EG-rättens företräde innebär att ett förom farande är förbjudet och inte medgetts undantag enligt EG:s regler som

Kapitel 13 289

inte kan tillåtas nationellt. Vidare är nationell rätt i princip fullt ut tillämplig på förfaranden som inte omfattas förbuden i artiklarna 85 av

och 86 i Romfördraget. Vad gäller ett förfarande har getts

som om

undantag enligt EG-rätten, antingen genom en gruppundantagsförordning

eller individuellt, är situationen betydligt oklarare. Man kan dock utgå från att, så länge den involverar individuellt medgivna undantag, det endast i undantagsfall är möjligt att upprätthålla förbudet mot konkur-

rensbegränsande avtal i den svenska konkurrenslagen.

Konkurrensregler och marknadsstruktur en

-

jämförelse mellan Sverige och några medlemsländer

I utredningens arbete har ingått att analysera dels vilka konkurrensregler

som gäller nationellt, dels de sätt på vilka de tillämpas i Danmark, Frankrike, Nederländerna och Tyskland. För att kunna utföra den analysen måste lagstiftningen och praxis relateras till den marknadsstruktur

i resp. land, som lagstiftningen skall tillämpas på. Utredningen har valt

att studera marknadsstrukturen för mjölk- och mejeriprodukter, nöt- och griskött samt spannmål. Denna analys genomförs i kap. 7-11. För

Sverige görs i kap. 12 utförlig beskrivning strukturen på mark-

en av naderna för mejeriprodukter, kött och socker. Analysen visar att det föreligger skillnader mellan länderna dels vad avser lagstiftningens uppbyggnad, innehåll och tillämpning, dels vad avser marknadernas struktur och organisation. Det är därför inte möjligt att dra några generella slutsatser om hur ett företag skulle behandlas i de olika länderna. Det är först i det enskilda fallet kan ett man se om visst lands konkurrensregler större utrymme för samarbete än ett ger

annat lands konkurrensregler. Beskrivningen av marknadsstrukturema i kap. 7-10 visar att karak-

tären på konkurrensproblemen varierar mellan de olika länderna. De

kooperativa företagens marknadsandelar varierar mellan länderna.

Förekomsten av s.k. federativ samverkan och graden vertikal inteav gration varierar kraftigt. Omfattningen utrikeshandel varierar också, av vilket påverkar det externa konkurrenstryck ett företag i ett land som utsätts för. Beskrivningen i kap. 7-10 visar enligt utredningen tydligt på att det finns olika behov att ingripa mot konkurrensbegränsande av verksamhet. Även rättssystemen är olika och förekomsten praxis varieom av är rande till innehåll och omfattning så har inte något av de studerade länderna, med undantag av Tyskland, avhänt sig möjligheten att pröva s.k. federativ samverkan och restriktioner mot medlemmens fria rörlig-

10 l5-l29l

290 Kapitel 13 SOU1995:1l7

het. Tyskland kan dock ingripa mot samarbete innebär att företaget som missbrukar undantaget. Det går att konstatera att det finns skillnader i fråga om det sam-

förekommer mellan jordbrukskooperativa företag i de under-

arbete som sökta länderna och i fråga medlemmars fria rörlighet. Det kan konom stateras att de tyska konkurrensreglema är mindre ingripande än motsvarande svenska konkurrensregler. I Tyskland har emellertid landets konkurrensmyndighet framfört ett önskemål om ökade möjligheter att tillämpa landets konkurrensregler på samarbete inom livsmedelsområdet. Materialet emellertid inte underlag för generella bedömningar om ger eventuella skillnader i den konkurrensrättsliga synen på samarbete inom livsmedelssektom i de undersökta länderna jämfört med den svenska på sådant samarbete. synen

13.4 Konkurrensförhållanden i den svenska

livsmedelssektom

Livsmedelsområdet EG:s jordbruksregleringar CAP utsatt för är genom betydande inskränkningar i normala marknadsmässiga mekanismer, som innebär att konkurrensen begränsas. Det är därför viktigt att privat samarbete, begränsar konkurrensen ytterligare, utsätts för en prövning som så att från samhällets synpunkt oönskade konkurrensbegränsningar inte tillåts. Det har funnits förväntningar att EU-medlemskapet skulle leda om

till kraftig importökning på mejeri- och grisköttsområdena och där-

en med skapa ett starkare konkurrenstryck på den svenska marknaden.

Importökningen har dock inte blivit så förväntat. Detta för-

stor som klaras bl.a. försvagningen den svenska kronan, konsumenternas av av preferenser och att den svenska marknaden har en låg befolkningstäthet

och ett geografiskt läge i utkanten av Gemenskapen. Dessa faktorer gör

det är förenat med stor osäkerhet att förutsäga den framtida utveckatt lingen av importen. Den svenska marknaden kännetecknas av en hög företagskoncentration. Detta gäller inte bara livsmedelsindustrin utan även leverantörsoch handelsleden. Det finns starka bindningar mellan råvaruleverantörer och livsmedelsindustri lantbrukarnas samverkan i ekonomiska genom föreningar. Genom historiskt betingad geografisk marknadsuppdelen ning begränsas konkurrensen mellan föreningarna avsevärt. Områdesindelningen har sin grund i det tidigare regleringssystemet och att den fortfarande existerar beror i hög grad det utvecklade samarbetet med

SOUl995:l 17 Kapitel 13 291

gemensamma varumärken och olika former avtal karaktäriserar av som mejeri- och köttmarknadema.

De lantbrukskooperativa Föreningarna har stora andelar flera

av marknader. Marknadsandelama är störst i råvaruleden och minskar i takt

med att förädlingsgraden ökar. Att lantbrukskooperationen har så stora

marknadsandelar i råvaruleden kan försvåra nytillträde. Detta gör att råvaruproducentens rörlighet blir av största vikt för att upprätthålla en väl fungerande konkurrens. Även handelns koncentration kan medföra svårigheter för nyetablering på den svenska marknaden. Enligt direktiven skall utredningen utgå från att det från samhällets synpunkt är viktigt att upprätthålla effektiv konkurrens på livsmedelsen marknaderna för att därigenom tillvarata konsumenternas intressen.

13.5 Ställningstagande till lämpligheten av att

ändra 18 § i den svenska

konkurrenslagen

Den tidigare analysen har visat att det inte är möjligt att generellt identifiera det formellt möjliga utrymmet för avvikelser mellan den svenska konkurrenslagen och EG:s jordbrukspolitik och EG:s konkurrensregler. Det är inte heller möjligt att generellt fastställa vilka skill-

nader som föreligger mellan de nationella konkurrenslagama. Det går

alltså endast att genom analys i det enskilda fallet det finns ange om

utrymme för att tillämpa nationell lagstiftning i relation till EG-rätten

resp. om det finns några skillnader mellan de nationella lagstiftningama.

Eftersom det möjliga utrymmet och möjliga skillnader endast kan definieras i det enskilda fallet kan utredningen från den legala

göra en

analysen oberoende prövning av lämpligheten att genomföra de inledningsvis angivna förändringarna i 18 § KL utifrån ett samhällsekonomiskt konkurrensperspektiv. Detta är motiverat eftersom det inte är

möjligt att dra några generella slutsatser t.ex. vilka legala begränsom

ningar EG:s konkurrensrätt medför för tillämpningen den svenska

av konkurrenslagen. Materialet ger inte heller utrymme för några generella

bedömningar av om den konkurrensrättsliga synen i de undersökta

länderna skiljer sig från den svenska på sådant arbete. Hade det synen varit möjligt att dra generella slutsatser om vilka begränsningar t.ex. EG:s konkurrensrätt innebär för tillämpningen den svenska konkurav renslagen skulle detta naturligtvis ha påverkat den ekonomiska analysen så till vida att de generella slutsatserna utgjort restriktioner i analysen. Syftet med den ekonomiska analysen i kap. 3 är att analysera under vilka förutsättningar som ett kooperativt företags verksamhet är sam-

292 Kapitel 13 SOUl995:l17

hällsekonomiskt önskvärt resp. under vilka förutsättningar som det finns skäl att tro att ett kooperativt företags verksamhet inte är samhällsekonomiskt önskvärt. Den ideala situationen hade varit om teorin hade givit en klar och entydig bild av de effekter som kooperativ verksamhet leder till. Under sådana förutsättningar syftar empirin i huvudsak till att bekräfta och kvantifiera de effekter teorin förutsäger. som

13.5.1 ändra för

Lämpligheten av att legalundantaget samarbete inom primärföreningar

Det är från samhällets sida önskvärt med ökad konkurrens inom de livsmedelsmarknader som tidigare omfattades av den svenska jordbruksprisregleringen och som en följd därav i praktiken är geografiskt uppdelade mellan kooperativa företag. Det finns ett antal instrument som kan användas för att nå målet med ökad konkurrens. Ett radikalt sätt är att ta bort legalundantaget för primärföreningar. Som framgått av kap. 3 finns det emellertid starka teoretiska skäl för att ge primärföreningar ett legalt undantag från förbudet mot konkurrensbegränsande förfaranden

i 6 § KL. Slutsatsen bygger en rad antaganden som måste vara

uppfyllda. För det första måste det finnas konkurrenter marknaden. Ett enda kooperativt företag får inte ett påtagligt sätt kontrollera utbudet produkt marknaden. För det andra förutsätter slutsatsen av en att det står varje medlem fritt att välja produktionsvolym och i så måtto uppträda perfekt konkurrent på marknaden. Vidare får natursom en

ligtvis inte prisdiskriminering mellan olika marknader användas. Under

dessa förutsättningar har primära lantbruksföreningar bara konkurrensbefrämjande effekter och de bör under dessa förutsättningar omfattas av undantaget i 18 a-c KL. Som framgått kap. 6 omfattar bestämmelserna i 18 a-c endast av samarbete inom ekonomiska föreningar. Från effektivitetssynpunkt förefaller begränsningen opåkallad. Det finns inte någon teori eller empirisk kunskap stöd för hypotesen att associationsformen ekonomisk som ger förening skulle resp. mindre effektiv än andra associationsvara mera former. Att medge legalundantag från 6 § relativt långtgående åtgärd. är en Den nuvarande utformningen av 18 a-c medger undantag för etablerade samverkansformer där effekterna marknaderna är väl kända. Det kan inte uteslutas att samverkan på lantbruksområdet kan komma att bedrivas ett annorlunda sätt än vad som är fallet i dag, vilket i sin tur kan andra effekter konkurrensen än vad som är fallet med den ge

Kapitel 13 293

samverkan som är känd. Utredningen saknar underlag för överväganden av detta slag. Lagstiftaren bör emellertid överväga sådan utvidgning 18 § en av a om det visar sig att det lantbrukskooperativa samarbetet utvecklas till att omfatta även andra associationsformer än ekonomiska föreningar. Motsvarande gäller om det visar sig att de nuvarande bestämmelserna i 18 a-c §§ framstår som ett hinder mot att samverkan uppstår i andra associationsformer än ekonomisk förening. Utredningen lägger inte

något förslag till lagtext i denna del, huvudsakligen med hänsyn till det

bristande praktiska behovet och avsaknaden underlag för överav väganden av detta slag. Frågan torde kunna belysas ytterligare i den

fortsatta beredningen utredningens betänkande.

av

13.5.2 låta

Lämpligheten av att samarbete mellan primärföreningar ingå i legalundantaget

Av kap. 3 framgår att ekonomisk teori inte är entydig i fråga om

konsekvensbeskrivningen av samarbete mellan primära lantbruksföre-

ningar. Ekonomisk teori och empiriska data visar att det i sektorer, där

leverantörskooperativ tillsammans kontrollerar en stor marknadsandel,

finns både motiv och risk för att dessa kooperativa företag börjar samarbeta i stället för att konkurrera. Enligt utredningen är detta ett tillräckligt skäl för slutsatsen att samarbete mellan primära lantbruksföre-

ningar inte bör ingå i legalundantaget. Samarbete mellan primära lantbruksföreningar bör prövas i det enskilda fallet enligt konkurrenslagen.

Frågan har ställts huruvida bör kunna tillåta t.ex. federativt man samarbete med motiveringen att den ökade internationella konkurrensen som beräknas uppkomma i samband med EU-medlemskapet kan neutralisera den marknadsmakt som ytterligare samarbete skulle leda till. Svaret beror på hur exportörens utbud ut. Om detta utbud är mycket ser elastiskt vid priser nära den prisnivå konkurrens skulle försom ge, svinner potentialen för att utöva marknadsmakt. Om å andra sidan importkonkurrerande företag på grund exportörens transportkostnader av eller andra importhinder, kan ta ut ett högre pris än vad konkurrens ren skulle ge finns det risk för att samarbetsavtal kan vara konkurrenssnedvridande.

294 Kapitel 13

13.5.3 Lämpligheten av kravet på medlemmens fria

för

rörlighet legalundantaget

Det är inte uppenbart hur man skall ställa sig till kravet på medlemmens fria rörlighet i 18 c § KL. Det framgår av kap. 3 att teorin inte är

entydig på detta område. Motivet för att begränsa medlemmarnas fria

rörlighet kan vara både att effektivisera produktionen och att försöka marknadsmakt. Även motivet är att effektivisera produktionen utöva om kan effekten bli att konkurrensen begränsas. Motivet för att inte låta legalundantaget i 18 c § omfatta avtal som

begränsar medlemmarnas fria rörlighet var den starka ställning som

lantbrukskooperationen har på många marknader kombinerad med att konkurrensen mellan primärföreningama begränsats avsevärt på grund den historiskt betingade marknadsuppdelning som praktiskt föreav kommer.

Det finns goda företagsekonomiska skäl för att uppsamlingsområdena är geografiskt uppdelade. Däremot är det svårt att se att de geografiskt

uppdelade försäljningsmarknadema skulle vara motiverade av ekonomiska överväganden baserade på produktions-, transport- eller mark-

nadsföringsförhållandena. Utredningen har inte tagit del av något empi-

riskt material som skulle styrka att det skulle vara förenat med omotiverade kostnader att sälja utanför dessa geografiskt väldefinierade för-

säljningsområden.

Bindande medlemmar kan betraktas som ett inträdeshinder riktat av mot potentiella konkurrenter. Bland det empiriska material som utredningen redovisar, finns studier som visar att inträdeshinder har minst lika stor betydelse som marknadsdominans när det gäller att ange orsaker till att vissa marknader inte har en fungerande eller effektiv konkurrens. Detta skulle kunna motivera att man inte undantar primära lantbruksföreningars begränsning av medlemmarnas fria rörlighet från förbudet i 6 § KL. Problemet som uppstår vid en konkurrensbedömning är naturligtvis att motivet för att begränsa medlemmarnas fria rörlighet kan vara både

att effektivisera produktionen och att påverka utbudet. Ett förslag som

framförts är att eventuella konkurrensproblem orsakade av denna bindning skulle kunna hanteras med 19 § KL, missbruk av dominerande ställning. De konkurrensbegränsande effekterna av att hindra medlemfria rörlighet gör sig, enligt förslaget, framför allt gällande när mens företaget har dominerande ställning. Utredningen har övervägt detta en förslag förkastat det. Motivet för att övergå från en missbruksmen

lagstiftning till förbudslagstiftning bl.a. önskemålet en skärpt

en var om konkurrenslagstiftning. 1982 års konkurrenslag har kritiserats för att vara

SOU1995:ll7 Kapitel 13 295

för svag, därför att den inte innehållit förbud mot överenskommelser om marknadsdelning. Lagtekniskt är 19 § utformad så att den riktar ett förbud mot att dominerande företag vidtar åtgärder är att bedöma missbruk. som som

Stadgandet är absolut och saknar därmed den möjlighet till undantag

som ges i 6 § KL. Förbudet i 6 § riktar i princip sig mot konkurrensbegränsande samarbete mellan företag. Begränsningar producentemas av fria rörlighet på marknaden kan således omfattas förbudet i 6 § utan av att samtidigt omfattas förbudet i 19 Det går inte att generellt hävda av att bindningar som skulle falla utanför förbudet i 19 § inte har konkurrensbegränsande effekter på marknaden.

Mot bakgrund av dels den dominans som lantbrukskooperationen har

på den svenska marknaden, dels att 6 och 19 KL syftar till att in-

gripa mot olika typer av konkurrensbegränsande effekter föreslår utred-

ningen därför att den gällande prövningen förfaranden benu av som gränsar medlemmens fria rörlighet bibehålls. Syftet är att skapa vissa

grundförutsättningar för att öka konkurrensen inom och mellan de

geografiskt avgränsade marknadsområdena, har sin grund i det tidigare som regleringssystemet. Utredningens förslag motiveras endast önskemålet att öka konkurav rensen på marknaden. Huruvida det i detta sammanhang föreligger en

konflikt mellan de förutsättningar föreningslagen för ekono-

som anger

miska föreningar och de krav konkurrenslagen ställer för att

som sam-

verkan inom primärföreningar skall tillåten ligger utanför utred-

vara

ningens uppdrag. Den frågan analyseras i Utredningen om de kooperativa företagsformemas ställning i förhållande till andra företagsformer

C 1994:149.

Mot detta förslag har anförts att det skulle innebära att staten främjar

medlemmens illojalitet mot den ekonomiska föreningen. Ett annat, mer tekniskt, argument som framförts är att kravet medlemmens fria rörlighet leder till en för låg integrationsgrad mellan medlemmarna och det kooperativa företaget, dvs. det kooperativa företaget mindre förges utsättningar att eliminera de marknadsmisslyckanden upphov som gav

till det ursprungliga bildandet av den kooperativa organisationen. Utredningen vill vända argumentet och hävda att de kooperativa företagens

starka ställning marknaden kan utgöra risk för att marknadsmissen lyckanden uppstår. Utredningen att kravet på att avvikelser från menar

medlemmens fria rörlighet skall prövas enligt 6 § KL inte kan leda till

att dynamiken i den svenska jordbruks- och livsmedelssektom det av skälet skulle hämmas. Utredningen anser inte heller att sådan pröven ning är så ingripande att den skulle innebära ett hot mot det kooperativa företaget.

296 Kapitel 13 SOUl995:117

Utredningen är väl medveten att kravet på medlemmens fria om rörlighet inte ensamt behöver leda till en ökad konkurrens. Utredningen gör dock bedömningen att möjligheten till prövning enligt både 6 och 19 KL ger större möjligheter att få till stånd en ökad konkurrens än att försöka nå samma mål med hjälp av enbart 19 § KL, dvs. förbudet mot missbruk av dominerande ställning.

13.5.4 Lämpligheten av att undanta prissamverkan i

legalundantaget

Prissamverkan är till sin natur konkurrensbegränsande grund av prisets centrala roll som konkurrensmedel. Det finns därför skäl att se särskilt strängt på sådant samarbete. Avgörande för inställningen till olika former av prissamarbete är om samarbetet begränsar prisets roll självständigt konkurrensmedel. som

Förbudet mot konkurrensbegränsande samarbete i KL skall enligt

nuvarande bestämmelser i 18 § kunna tillämpas för avtal som för det c

första innebär att försäljningspriser direkt eller indirekt fastställs på

produceras hos medlem och för det andra att försäljningen varor som sker direkt mellan medlem och tredje man eller att föreningen svarar för försäljningen och konkurrensen marknaden hindras, begränsas eller snedvrids i väsentlig omfattning. Utredningen har inte funnit skäl att föreslå ändringar i den nuvarande utformningen i 18 c § av förbuden mot prissamverkan. Som framgår kap. 3 har under vissa förutsättningar rena prisförav

handlingsorganisationer inte några konkurrenssnedvridande effekter. Om produktionen äger under konkurrensmässiga förhållanden och om

rum prisdiskriminering inte förekommer kan man inte förhandla sig fram till

ett pris är högre än det pris skulle resultera på konkur-

som som en

rensutsatt marknad. Om råvaruproducenter genom prisförhandlingar

erhåller ett lägre pris än det pris konkurrens skulle resultera kommer mindre volym att nå marknaden och därmed föranleda höjda priser. en

Enligt utredningen kan rena prisförhandlingsorganisationer ses som

ett effektivt sätt att priser och verkställa transaktioner under generera

förutsättning att förhandlingsorganisationen inte gör något för att kon-

trollera utbudet. Produktionsbesluten skall fattas strikt av råvaruprodu-

centerna är perfekta konkurrenter.

som

Att hävda att prisförhandlingsorganisation under de förut an-

en ren

givna förutsättningarna inte kan utföra denna prisgenererande funktion är likvärdigt med att säga att principen utbud och efterfrågan inte

om fungerar. Att den anpassningsprocess, som ligger till grund för den pris-

SOUl995:117 Kapitel 13 297

genererande funktionen, verkar med viss fördröjning,

en är inte något relevant argument. Den konkurrensutsatta marknaden

fungerar på i princip samma sätt. I fallet med prisförhandlingsorganisationer

rena är det lätt att se att kostnaderna minskar för att genomföra transaktionerna. Det är å andra sidan rimligt att fråga sig vad det är som gör att det ibland ser ut den grundläggande prismekanismen inte fungerar. som om

Enligt utredningens uppfattning beror det på den omfattande

att reglering som jordbruks- och livsmedelssektom är för inte utsatt gör det möjligt för marknadskraftema att fungera effektivt.

Det har hävdats att eftersom Sverige har ett kvotsystem så fungerar inte rena prisförhandlingsorganisationer mekanism

som en för att gene-

rera marknadspriser. Detta konstaterande är i och för sig riktigt. Det

beror på att kvotsystemet i sig definierar priserna och därmed missgynnar konsumenterna.

I ett kvoteringssystem reglerar bort prismekanismen. Om

man utbudet fastställs, bestäms också priset avsalumarknaden eftersom

konsumenternas efterfrågan är given. I sådant

ett läge återstår bara

frågan om vem som skall få fördelarna ett sådant, kvoteringar

av av bestämt, artificiellt högt pris. I detta fall blir uppgiften för prisförhand-

lingsorganisationen att medverka när kakan fördelas. Det pris

som

prisförhandlingsorganisationen förhandlar fram bestämmer inte priset marknaden. Det priset bestäms kvoteringen.

av

Enligt utredningen kan förhand]ingsorganisationer effek-

rena vara ett

tivt instrument för att marknadspriser. Om förbudet

generera i 6 § är

tillämpligt på en sådan organisation torde det enligt utredningen

vara

möjligt att få undantag enligt 8 under förutsättning produktionen

att

äger rum under konkurrensmässiga former och prisdiskriminering inte

förekommer. Även det kan

om antas att samarbete inom förhandlingsorganisationer i flertalet fall uppfyller dessa krav utredningen

menar att

bedömningen av om kraven är uppfyllda bör göras från fall till fall. Det finns därför inte skäl att generellt undanta samarbete inom förhandlings-

organisationer från bestämmelserna i 6 § KL.

13.6 Avslutande

synpunkter

Utredningen har inte haft till uppgift att ta ställning till de konfliktområden som orsakas att de syften föreningslagen konkur-

av som resp. renslagen har i vissa fall kan motstridiga. vara Enligt tilläggsdirektiven skall utredningen utgå från det att ur sam-

hällets synvinkel är viktigt att upprätthålla effektiv konkurrens på den

en

298 Kapitel 13 SOUl995:1 17

svenska marknaden för att därigenom tillvarata konsumenternas intres-

sen.

Ovanstående redovisning leder utredningen till uppfattningen att det

nuvarande konkurrenstrycket, det begränsade empiriska underlaget och den osäkerhet är förknippad med att beskriva de framtida marksom nadsförutsättningama för jordbruket och livsmedelsforetagen inte ger underlag för att ändra utformningen den nuvarande konkurrensav

lagstiftningen.

Den nuvarande konkurrenslagstiftningen lämnar, enligt utredningens bedömning, utrymme for att i det enskilda fallet både hantera verksamheter kan stå i strid med 6 § KL och att undanta sådant samsom arbete bedöms samhällsekonomiskt motiverat. som vara

SOU 1995: l 17 Litteratur 299

Litteraturlista

Aghion, P och P. Bolton. Contracts Barrier to Entry. American as a Economic Review, 77, 1987, 388-401.

Agricultural and horticultural co-operatives the Netherlands, publicerad av Nationale Cooperative Raad land tuinbouw, 1993. voor — en

Agricultural co-operatives Europe COGECA and the agricultural — cooperatives in the 12 Members States of the E.C., Comparative study, Brussels 1990.

Andelsselskabeme i den intemationelle konkurrence, Foreningen for Andelsstudier, Årsskrift 1995.

Andersson, E., Transaction Costs Determinants of Opportunism as

Integrated and Independent Sales Forces, Journal of Economic

Behavior and Organization, 1988, 247-264.

Andersson O. och M. Rynning, An empirical illustration of altemaan

tive approach to measuring the market and high profits

power

hypothesis, International Journal of Industrial Organization, 1991,

239-249.

Baarda, James R., Antitrust laws, Cobra, David W ed, Cooperatives ur Agriculture, 1989, 397-417.

Bain, Joe S., Barriers to New Competition. Cambridge, Harvard

University Press, 1956.

Bain, Joe S., Industrial Organisation, John Wiley Sons Inc, USA, 1968.

Bellamy, Christopher and Graham Child, Common Market Law of Competition, Third edition, London 1987.

Bemitz, Ulf, Den konkurrenslagen, Juristforlaget, Stockholm, 1993.

nya

Bladini, Filip, Den svenska konkurrensrätten mål och inriktning,

-

Svensk Jurist Tidning, särtryck årgång 80, 1995, 454-480.

300 Litteratur SOU1995:1 17

Bladini, Filip och Ulf Petrusson, Näringsdepartementet, Konkurrensrättens tilllämpning på ekonomiska Föreningar några principiella fråge- ställningar, Ds 1994:42, Stockholm.

Blomström, Magnus, och Robert E. Lipsey, Norden i EU, SNS, Stockholm 1994.

Boesgaard, Jytte, EF:s konkurrenceregler inden for landbruget i teori og

praxis, Andelsbladet Nr 18, 1990, 360-366.

Bolin, Olof, Vad kan spelteorin lära kooperativ. Promemoria

oss om utarbetad för utredningen konkurrensreglemas tillämpning i ett EUom

perspektiv. 10 maj 1995.

Brunsson, Nils och Ingemund Hägg, Marknadens Makt, SNS Förlag,

Stockholm, 1992.

Capper- Volstead impact cooperative structure, Information on

97, Farmer cooperative service, U.S. Department of Agriculture, 1975.

Carling, Alf, Säljarkoncentration och marknadsformer, Särtryck ur

koncentrationsutredningen III, Studentlitteratur, Lund 1970.

Chirinco, R. och Fazzari, M, Economic fluctuations, market and scale: Evidence from finn level data, Journal of power returns to -

Applied Econometrics, 1994, 47-69.

Civildepartementet, Konkurrensen inom livsmedelssektom, delbetänkankonkurrenskommittén, SOU 1990:25, Stockholm. de av

Civildepartementet, Konkurrens för ökad välfärd, huvudbetänkandet, del 1 och SOU 1991:59, Stockholm.

Civildepartementet, Konkurrens for ökad välfärd, huvudbetänkandet,

bilagedelen, SOU 1991:59, Stockholm.

Civildepartementet, Kooperation vägar till samverkan, Ds 1990:65, - ISBN 0284-6012.

Coase, R.H., The Nature of the Firm, Economica, vol. November 1937, 386-405.

SOU1995 17 Litteratur 301

Csaba Csaki and Yoav Kislev, Agricultural Cooperatives Transition, Westview Press, 1993, Colorado, ISBN 0-8133-8759-0.

Demsetz, H., Industry structure, market rivalry and public policy, Journal of Law and Economics, 16, 1973, 1-10.

Dairy Cooperatives Role and Effect of the Capper Volstead Antitrust — Excemption, U.S. General Accounting Office, Report to Congressional Requesters, 1990.

Erhvervsministeriet 1995, betaenkning 1297 del l och Konkur-

nr. rencelovgivningen i Danmark, Köpenhamn 1995.

EU-Karnov, 1993 med suppl., Köpenhamn.

Fejö, Jens, EF-konkurrenceret, Jurist och Ekonomforbundets Forlag, 1993, Danmark.

Ferrier, G.D. och P.K. Porter, The Productive Efficiency of US Milk Processing Co-operatives, Journal of Agricultural Economics 42, 1991, 161-173.

Finansdepartementet, Koncentrationsutredningen III, Industrins struktur

och konkurrensforhftllanden, SOU 1968:5, Stockholm.

Frank, D. and D.R. Henderson, Transaction deterrninants of costs as vertical coordination in the U.S. food industries. American Journal of Agricultural Economics, 74, 1992, 941-950.

Frantz, Roger S., X-efficiency: theory, evidence and applications, Kluwer Academic Publishers, Boston 1988.

Fölster, S., Betydelsen av koncentration och inträdeshinder for konkurrensen inom livsmedelssektom, Promemoria utarbetad för

utredningen om konkurrensreglemas tillämpning i ett EU-perspektiv,

Stockholm, juni 1995.

Fölster, och Peltsman, S.,The social cost of regulation and lack of

competition Sweden, SNS, Occasional Paper, No 67, January 1995.

Hanf, C-H., och G. Böckenhoff, Food Industries the Transition from Domestic Predominance to International Competition the Case of the ~

302 Litteratur SOU1995:1 17

Swedish Pork Industry, SNS, Occasional Paper No 50, September 1993.

Gabrielsson, Ulf, Leverantörskooperativa priser: optimering av råvaruprissättningen, SLU Rapport 79, Uppsala 1994.

Goyder, D.G., EC Competition law, Oxford European Community law series, 1992.

Harberger, Arnold C., Monopoly and Rescource Allocation, American Economic Review, vol. 44, May 1954, 77-87.

Hofkens, F., Consolidated experience western european cooperatives

legal and economic conditions for cooperative development, Leuven, on 1993.

Industriförbundet, Kommerskollegium, Sveriges Livsmedelsindustriförbund, Konsekvenser av ett EG-medlemsskap för svensk livsmedelsindustri, Stockholm 1993.

lnnes, Robert and Richard Sexton, Strategic Buyers and Exclusionary Contracts, The American Economic Review, Vol. 84 no.3, June 1994.

Jonsson, Dan, Transaktionskostnader i privat och kooperativ slakt, Examensarbete, SLU, Uppsala 1995.

Kühl, Rainer W., The Competitive Situation of the Swedish Dairy Industry, SNS, Occasional Paper No 51, September 1993.

Levy, D.T., The transaction cost approach to vertical integration: an

empirical examination, Review of Economics and Statistics, 67, 1985,

438-445.

Lindström, Bertil, Den reglerade marknadsekonomin: Mot bättre ordning eller ett hot mot välfárden, Industriens Utredningsinstitut, Stockholm 1991, ISBN 91-7204-371-7.

Mallmén, Anders, Lagen om ekonomiska föreningar, Fritzes Förlag, 1995.

SOU1995 17 Litteratur 303

McC0rriston, Steve and Sheldon Ian M., The Effects of Vertical Markets on Trade Policy Reform, Opublicerad PM, Ohio State University, September 1994.

Milgrom, Paul and John Roberts, Economic theories of the firm: past, present, and future, Canadian Journal of Economics, August 1988.

Milgrom, Paul and John Roberts, Economics, Organization and Management, Prentice-Hall International, Inc., London 1992.

Nilsson, Jerker, Kooperativ utveckling, Kooperativa institutet, Studentlitteratur, Lund, 1991.

Nilsson Jerker, Producentkooperativa principer i pressad konkurrens, Rapport 77, SLU, Uppsala, 1994.

Norberg, Sven, m.fl., EG och EG-rätten, 1994.

Näringsdepartementet, Särskilda konkurrensregler for lantbruket Ds

1994:20

Olsson, Jan, Den sociala ekonomin, Carlssons bokförlag, Stockholm 1994.

Ottervanger, T.R., Antitrust and Agriculture in the Common Market, 1989, Fordham Corp. Inst. B: Hawk ed. 1990.

Porter, P.K. and G.W. Scully, Economic Efficiency Cooperatives,

Journal of Law and Economics, 30. 1987, 489-512.

Rabinowicz, Ewa, Svenskt lantbruk och förädlingsindustri vid ett EG-

inträde, PM november 1991, SLU, Uppsala.

Rabinowicz, Ewa, Competitiveness of Nordic Agriculture and its Food Processing Industy in the new Europe, Invited for NJF-Congress, paper 1995, SLU, Uppsala.

Rasmusen, E.B., J.M. Ramseyer and J.S.Wiley. Naked Exclusion. American Economic Review, December 81 1991, 1137-1145.

Regeringens proposition 199293:56, Ny konkurrenslagstiftning.

304 Litteratur SOUl995:l 17

Regeringens proposition 1993942210, Särskilda konkurrensregler for lantbruket.

Ross, David and F.M. Scherer, Industrial Market Structure and Economic Performance, Houghton Mifflin Company, Boston 1990.

Scheel, Preben, Det danske landbrug og EUs konkurrenceregler, Hellerup, 1994.

Scherer, F.M., Competition Policies for an Integrated World Economy, The Broookings Institution, Washington, D.C.,l994.

Scherer, F.M. och David Ross, Industrial Market Structure and Economic Performance, Houghton Mifflin Company, Boston, 1990.

Schmalensee, Richard, Industrial Economics: An Overview, The Economic Journal, september 1988.

Sexton, Richard J., Analysis and Evaluation of Competition Policies

Affecting Agricultural Cooperatives with Special Reference to the

Swedish Economy, Report to the Swedish Ministry of Agriculture, April 28, 1995 a.

Sexton, Richard The Economic Role of Cooperatives in Market , Oriented Economics, Paper at the Nordic Risk Project workshop, Helsinki, January 18-20, 1995

Sexton, Richard and Julie Iskow, The Competitive Role of Cooperatives Market Oriented Economies: A Policy Analysis, i Csaba Csaki and Yoav Kislev, Agricultural Cooperatives Transition, Westview Press, 1993, Colorado, 55-83.

Sexton, Richard and Julie Iskow, What do we know about the economic efficiency of cooperatives: An evaluative survey, Journal of Agricultural Cooperation, vol 1993.

Sexton, Richard and Terri A. Sexton, Cooperatives as entrants, RAND

Journal of Economics Vol 18, No. 1987.

SOU1995:1 17 Litteratur 305

Sheldon, Ian M., The Economics of Vertical Relationships between Manufacturers and Retailers, Paper prepared for presentation at seminar on Multiple Criteria Decision Support and Optimal Contracts Agriculture, Helsinki, Januari 18—20, 1995.

Skår, John, Kooperativa företag, det kooperativa företaget och dess särart, Kooperationsutredningen, SOU 1981:54, ISBN 91-38-06309-3.

Sohlberg, S.O., Romtraktatens artikel 85 og samarbeid på lantbruksog ñskerisektoren, Oslo, 1994.

Swartz, Erik, Ledning och organisering federationer, Nerenius av Santérus Förlag AB, Lund 1994.

Usher, J .A:, Legal Aspects of Agriculture the European Community, Oxford, 1988.

Wahl, Nils, Konkurrensforhållanden, Juristförlaget, Stockholm 1994.

Warendorf, H.C.S. och Thomas, R-L., Companies and other legal persons under Netherlands Law and Netherland Antilles Law, Deventer, 1988 med suppl 1989.

Williamson, Oliver E., Transaction cost economics, chapter 3 Handbook of Industrial Organization, Volume Edited by R. Schmalensee and R.D. Willig, Elsevier Science Publishers B.V.,USA, 1989.

i 5

f

Särskilt yttrande 1 307

Särskilt Yttrande

av experten Anders Mallmén

Utredningens slutsatser

Utredningen har kartlagt läget på jordbruksområdet konkurrensrättsligt, marknadsstrukturmässigt och organisationsmässigt i Sverige, Danmark, Nederländerna, Tyskland och Frankrike. Dessutom har utredningen bl.a. behandlat EG:s konkurrensregler på jordbruksområdet och konkurrensens och kooperationens roll i samhällsekonomin marknadsstruktur och marknadens funktionssätt teori och empiri. —- Enligt utredningens uppfattning finns det grund av skillnader mellan länderna vad avser lagstiftning, marknadens struktur och organisation inte underlag för generella slutsatser hur företag behandlas om i de olika länderna eller för att ändra utformningen av 18 a—c § konkurrenslagen KL. Enligt utredningens bedömning lämnar KL utrymme för att i det enskilda fallet undanta sådant samarbete bedöms som vara samhällsekonomiskt motiverat.

Enligt min mening ger utredningens material, sett i samband med utformningen av och förarbetena till 18 a-c anledning till åtgärder

beträffande KL.

Allmänt

Lantbrukskooperativa företag är mycket vanligt förekommande och

spelar en stor roll på lantbruks- och livsmedelsområdet i de undersökta

länderna. De konkurrensrättsliga regelsystemen skiljer sig mellan

länderna men företer också vissa likheter. Generellt kan sägas att KL skiljer sig avsevärt från övriga länders konkurrenslagstiftningar så tillvida att den på visst sätt specificerar vad är tillåtet vad mer som resp. som kan vara förbjudet. Särskilt många ärenden om lantbrukskooperationen har inte prövats i de undersökta länderna och i EU. I Sverige har de särskilda reglerna i 18 c § andra stycket ännu inte resulterat i något beslut av konkurrensverket KV. De utländska rättssystemen delar inte som Sverige lantbrukskooperationen i olika grupper som konkurrensrättsligt behandlas olika,

t.ex. primär- och sekundärtertiärföreningar, forädlingskooperation i primärförening och förhandlingskooperation. Även konkurrensrätts-

om

308 Särskilt yttrande 1 SOUl995:117

liga ingripanden i ett begränsat antal fall har skett i de behandlade länderna och EG mot lantbrukskooperationen framstår regelsystemen där flexibla än det svenska systemet. De möjlighet till som mer synes ge tolkning och ickeingripande, något som också visat sig i tillämpningen. Lantbrukskooperativa företag anses allmänt, som utredningen konstaterar, fylla viktig samhällsekonomisk funktion med kostnadsminsken

ande, produktionsökande och konkurrensfrämjande effekter, förutsatt att produktionsstyrning av volymer inte förekommer. Många faktorer på-

verkar konkurrensförutsättningarna. Lantbrukskooperativa företag verkar överlag marknader är starkt konkurrensutsatta. Även liten import som har konkurrenspåverkande effekter. Stora strukturförändringar har skett på livsmedelsområdet i behandlade länder under senare år. Vissa nationella preferenser präglar marknadsbilden i alla länder. Den svenska livsmedelsmarknaden är inte särskilt speciell från dessa allmänna utgångspunkter. För att skall kunna göra en mera fullständig bedömning man hur konkurrensen fungerar den svenska marknaden krävs egentav ligen analys också av bl.a. kostnadsrelationema till utlandet, av valuen takursens betydelse och de svenska lantbrukskooperativa företagens av

åtgärder utveckling, rationaliseringar och marknadsbe-

egna vad avser teende. Någon sådan analys har det dock varit möjligt för utredningen

att genomföra.

Utredningen har lagt ett omfattande arbete och presenterat ett inner tressant material. Mycket värdefullt är att ekonomisk teori och empiri behandlats i utredningen. Främst Richard Sextons rapport till utredningen KLs tillämpning lantbrukskooperativa företag och Olof om Bolins rapport till utredningen om vad spelteorin kan lära oss om kooperativ underlag för slutsatser av Sexton och Bolin som utredger ningen diskuterar men delvis inte delar.

3. Synen på den ekonomiska föreningen

En allmän utgångspunkt är att de svenska föreningsföretagen skall ha lika villkor som eller i varje fall likvärdiga villkor med företagen i konkurrentländerna. Reglerna i 18 § KL är ett uttryck för näringspolitisk nöda-c en

vändighetsbedömning. Undantaget från 6 § KL omfattar viss samverkan

i primära lantbruksföreningar med dotterföretag. Lagstiftaren har i förarbetena till KL inte närmare analyserat och behandlat relationerna mellan lagen ekonomiska föreningar FL och KL. Inte heller har om detta skett vid tillkomsten av reglerna i 18 c § andra stycket KL om medlems fria rörlighet och prissamverkan i en förening av föreningen

SOU1995:1 17 Särskilt yttrande 1 309

oförädlade produkter såvitt avser dessa regler. Lagstiftningens förarbeten präglas här, trots en deklarerad positiv syn på samverkan mellan

lantbrukare, av en allmän inställning till företaget ekonomisk förening

som i flera avseenden försvårar eller t.0.m. omöjliggör för berörda ekonomiska föreningar att fungera enligt tvingande regler i FL och de allmänna arbetsförutsättningama för företaget ekonomisk förening i konkurrens på en eller flera marknader. Utredningen framhåller att den ekonomiska föreningen inte är en förbjuden associationsform. Det är riktigt. Utredningen påpekar vidare att de båda avtalstypema medlems fria rörlighet och prissamverkan i en förening på av föreningen oförädlade produkter inte förbjuds enligt 18 c § andra stycket KL utan endast att 6 § och även 8 § KL kan vara tillämpliga. Även detta är riktigt den reella innebörden framgår inte men klart. Från bl.a. lantbrukskooperationens sida har hävdats att KL innebär en diskriminering av associationsfomien ekonomisk förening. Det har häremot sagts att så är fallet och att samverkan mellan företag i ekonomiska föreningar och i andra associationsformer, t.ex. aktiebolag, be-

traktas på samma sätt. Utredningen anser att frågan om diskriminering eller hör hemma i den pågående s.k. företagskooperativa utredningen

Civildepartementet. Jag anser dock att lagstiftarens syn på den ekonomiska föreningen som företag har betydelse för den rätta förståelsen av innebörden av 18 c § andra stycket KL och även av konsekvenserna härav. Bl.a. följande är härvid av intresse. Den ekonomiska föreningen är verksam under andra legala krav och förutsättningar än aktiebolaget.

a I ett aktiebolag kan i bolagsordningen föreskrivas förpliktelser för

aktieägarna att delta i bolagets verksamhet, t.ex. att leverera produkter till eller köpa produktertjänster av bolaget. Det krävs aldrig lag att av bolaget skall ha en affårsrelation till sina ägare. Bolaget får träffa frivilliga affärsavtal med ägarna och kan träffa avtal med i princip vem som helst. I den ekonomiska föreningen kräver FL sådana affärsmässiga förbindelser mellan ägarnamedlemmama och föreningen, l § FL. se Medlemmarna förutsätts delta i föreningens affärsverksamhet. Föreningen är hänvisad till medlemmarna och kan ha affarsförbindelser med ickemedlemmar endast komplettering. Genom majoritetsbeslut kan som medlemmarna föreningsrättsligt åläggas förpliktelser, t.ex. att leverera till eller köpa av föreningen; syftet härmed är att föreningen skall kunna trygga sin verksamhet. Slutsatsen är att FL bygger sådant som KL angriper då 6 § är tillämplig.

310 Särskilt yttrande l SOUl995:117

b Den ekonomiska producentföreningen representerar en partiell,

vertikal integration för medlemmarna. Ju större krav investeringar och kapitalbildning för att bedriva föreningens verksamhet, desto viktigare är det att integralionsnivåiz blir tillräckligt hög; först då vill medlemmarna satsa för fullt leveranser, kapitalbildning och styrningen av företaget. Blir integrationsnivån låg minskarförlorar föreningen förmågan att fullgöra sitt ändamål och blir därigenom mindre intressant för medlemmarna, vilket gynnar konkurrenterna. De samhällsekonomiska positiva effekterna av företagets verksamhet minskar eller uteblir. Bindningarna med medlemmarna måste därför tillräckligt starka. Kovara operation med låg integrationsnivå försvagas och riskerar att slås ut, se t.ex. konsumentkooperationen i stora delar Europa och tyska och av nederländska svinslakteriföreningar. Slutsatsen är att den ekonomiska föreningen är sårbar för varje ingrepp i dess medlemsrelationer.

c Den tvingande äppenhetsprincipen i den ekonomiska föreningen

leder ofta och inom lantbrukskooperationen så gott alltid till stora som marknadsandelar. Detta har lagstiftaren självfallet varit medveten om och accepterat genom legalundantaget i 18 dock med viss bea-c gränsning. I skattelagstiftningen krävs också öppenhet för att utbetalning av efterlikvid och återbäring överskott skall avdragsgill för förevara ningen. Genom öppenhetsprincipen påtar sig den ekonomiska producentförenin gen ett allmänt ansvar för producenterna marknaden. Föreningen står till förfogande för dem uppfyller medlemskraven. som Endast då särskilda skäl föreligger kan medlemskap vägras. Likhetsprincipen gäller för medlemmarna. Ett aktiebolag behöver däremot aldrig ta hänsyn till någon öppenhetsprincip utan kan välja sina affärspartners. Endast vid missbruk av dominerande ställning kan aktiebolaget angripas för olika leverantörsbehandling. Slutsatsen är att aktiebolaget föresom tag på marknaden har större handlingsfrihet att forma och optimera en sina affärsrelationer än den ekonomiska föreningen.

d FL bygger traditionellt den grundläggande kooperativa själv-

finansieringsprincipen, vilken innebär egenkapitaluppbyggnad genom medlemsinsatser och konsolidering överskott. Kapitalbildningen i av en ekonomisk producentförening bygger medlemmarnas leveranser och köp. Kapitalet genereras genom medlemmarnas deltagande i verksamheten. Insatsamorteringar sker från löpande avräkningspriser ocheller överskott; det sistnämnda stannar i föreningen ocheller delas ut enligt regler i FL. Ett underminerande deltagandet slår därför direkt mot av kapitalbildningen. Föreningarna har stora långsiktiga investeringar och måste kunna skydda dessa. Insatskapitalett är, till skillnad mot aktieka-

SOU1995:1l7 Särskilt yttrande 1 311

pitalet i aktiebolaget, rörligt. Detta innebär att föreningen är helt

beroende av medlemmarnas deltagande för att kunna fungera och utvecklas som företag. En rimligt hög integrationsnivå krävs härför. Slut-

satsen är att en ekonomisk producentförening måste kunna knyta

medlemmarna till sig för att skydda kapitalbildningen. Förarbetena till och bestämmelserna i 18 § andra stycket KL c om medlems fria rörlighet och prissamverkan i förening på föreningen en av oförädlade produkter har fått en utformning som styr över hur associationsformen ekonomisk förening tillåts fungera. Om ekonomisk en producentförening i fallet medlems fria rörlighet har mer än 10 % eller i

vissa fall mer än 15 % marknadsandel upp till dessa nivåer gäller också

för att 6 § inte skall anses tilllämplig vissa omsättningstak för deltagar-

na anses i princip enligt KV en kvantitativt märkbar effekt föreligga

och en konkurrensbegränsning inom föreningen vara förbjuden om inte

konkurrensbegränsningen är så svag att den inte är kvalitativt märkbar. I prissamverkansfallet gäller att konkurrensen inte får hindras i väsentlig omfattning, se 25 % tumregeln p 5 nedan. KL:s förarbeten tar inte upp frågan om kvalitativ märkbarhet. EG-rätten är här vägledande men rättsläget i EG är oklart. Utredningen berör frågan i korthet. Frågan är i vilken utsträckning begränsningar av medlems fria rörlighet och prissamverkan i en förening på i föreningen oförädlade produkter kan vid angivna förhållanden undvika att falla under 6 § KL. Utredningen hänvisar till att även om 6 § KL är tillämplig kan

8 § KL bli tillämplig om undantag söks och villkoren där uppfylls.

Utrymmet enligt 8 § är dock begränsat. Jag vill erinra om att 18 a-c § tillkom just för att det enligt KV var praktiskt taget omöjligt att bevilja undantag för de primära lantbruksföreningamas verksamhet. Problemen hänförde sig till andra och fjärde kriterierna i 8 De föreningar får som medlems fria rörlighet och prissamverkan i en förening på i föreningen oförädlade produkter prövad är desamma som bedömts inte kunna få un-

dantag, dvs. de har stora marknadsandelar. KV:s bedömning av lagstiftningens innebörd tyder enligt min mening

på att utrymmet enligt 6 och 8 KL för att ta erforderlig hänsyn till den ekonomiska producentföreningen som företag såvitt medlems avser

fria rörlighet och prissamverkan i föreningen på i föreningen oförädlade

produkter inte är tillräckligt stort.

4. Medlems fria rörlighet

Materialet i utredningen om EG-systemet och de behandlade medlems-

länderna visar enligt min mening på en annan attityd till den ekono-

312 Särskilt yttrande 1 SOUl995:l17

miska föreningendet kooperativa företaget inom lantbruket som företag på marknaden i EG-systemet och nämnda länder än vad förarbetena till

18 c § andra stycket KL ger uttryck för. Det framgår enligt min mening

vid en jämförelse att Sverige synes ha ett snävare, mer ensidigt konkurrensrättsligt synsätt vad gäller medlems fria rörlighet och prissamverkan

i en förening på i föreningen oförädlade produkter. Läckage i före-

ningen och free rider-systemet uppmuntras i det svenska systemet. Detta synsätt träffar främst föreningar med stark ställning marken naden men praktiskt taget alla föreningar inom lantbrukskooperationen har i uppsamlingsledet på grund av främst näringens karaktär, transaktionsekonomiska fördelar, kostnadseffektiv verksamhet och öppenhetsprincipen en sådan ställning.

Kravet på medlems fria rörlighet försvagar föreningen, jfr ovan.

Föreningen har kvar mottagningsplikt även om leveransplikt försvinner. Rimligt långa kontrakt krävs för att balansera mottagningsplikten. Till

skillnad mot aktiebolaget är föreningen, som nämnts, i stort sett hän-

visad till sina medlemmar. Bortfaller deras deltagande kan föreningen inte kompensera sig genom ickemedlemmars medverkan annat än kom-

pletteringsvis. Tar de sistnämndas deltagande överhanden är föreningen

inte kooperativ och måste tvângslikvideras. Slaget om producentema har föreningen för övrigt vunnit den gången dessa inträdde medlemmar. som Medlemmarna har sedan fri utträdesrätt bortsett från en möjlig, föreningsrättsligt laglig karenstid i början av medlemskapet för att ge viss stabilitet. Uppsägningstiden är högst sex månader.

Återbetalningstiden i fråga om insatser efter medlems avgång har

konkurrensrättsligt kopplats till medlems fria rörlighet. Från föreningens synpunkt sammanhänger frågan nära med kapitalbildningen. Här är föreningen sårbar på ett helt annat sätt än aktiebolaget, där aktieägarna vid försäljning av aktier inte berövar företaget dess egna kapital. Näringsutskottets uttalande i NU 23 199394 om en avvägning mellan de intressen som KL och FL har att skydda har substansiell förankring i exemplifiering och allmänt synsätt. I förslaget till ny dansk konkurrenslag som berörs av utredningen ges undantag från lagens förbud för avtal inom samma virksomhed eller koncern. I överensstämmelse med EG-rättens praxis horisontella om

koncerner förs i de danska förarbetena till lagförslaget ett resonemang om att virksomheder under vissa förutsättningar ekono-

anses vara miska enheter och falla under konkurrensbegränsningsförbudet. Härefter sägs att i överensstämmelse med EG-konkurrensrätten omfattar virksomhedsbegreppet også andelsselskaben. Deras interna förhållanden, dvs. förhållandet till medlemmarna, undantas också från förbuden i den utsträckning det är begränsat till hvad der nødvendigt for at er

SOUl995:ll7 Särskilt yttrande 1 313

sikre en tilfredsstillende drift af andelsselskabet, herunder af kontraen heringsstyrke. Formuleringen är inspirerad bl.a. EG-domstolens dom av

i det s.k. Gottrup-Klim målet och representerar enligt min mening

en grundinställning hos EG-domstolen. Utredningen redovisar också det att

i fransk rätt förekommer proportionalitetsprincip innebär de

en som att

konkurrensbegränsningar, vilka är resultatet den kooperativa före-

av

tagsformen, skall anses nödvändiga för att uppnå målen med företaget.

Vad nu sagts har också stöd i vad generaladvokaten framhåller i sina förslag till domar i de fyra aktuella fall nederländska domstolar besom

gärt att få EG-domstolens på ang Frico Domo, Coberco och

syn

Campina och som bl.a. avser innebörden EG-förordningen 2662 och

av

medlemsbindningar. Företagssynen vad avser den ekonomiska föreningen inom lantbruket

framstår som central i bl.a. danskfransk rätt. Den danskfranska inställningen, jag har stöd EG-domstolen, har således vad som anser av avser medlems fria rörlighet central utgångspunkt vad är nödsom en som vändigt för att uppnå målen med det kooperativa företaget, inklusive

dess kontraheringsstyrka. Enligt min mening är detta synsätt generellt

inom nämnda länder och i EG-rätten. Den nederländska associations-

konkurrensrättsliga synen på föreningen är i linje härmed. I Tyskland prövas frågan inte konkurrensrättsligt på grund lagstiftningens

av begränsade räckvidd.

I anslutning till ovannämnda företagssyn kan tilläggas att de fyra

behandlade EG-länderna generellt acceptera längre gående bindsynes ningar medlemmar än Sverige göra att döma KL:s lagtext av synes av och förarbeten. Även hänsyn till de redovisade skillnaderna om man tar mellan länderna består detta intryck. Nils Wahl framhåller också i sin

utredning rörande EG-rättens inverkan KL:s tillämplighet inom jordbruksområdet att KL går väsentligt längre än EG-rätten vad gäller

att

icke godta medlemsbindningar. Ovan har berörts de allvarliga negativa konsekvenserna otillräck-

av

ligt hög integrationsgrad i den ekonomiska producentföreningen då före-

ningen inte tillåts balansera medlemmarnas rättigheter mot skyldigheter.

Konkurrensrättsliga ingripanden medför här försämringar för det ko-

operativa företaget och underminerar detta. Medlemmarna stimuleras att vara osolidariska och konkurrera med sig själva splittra sig genom att

på handel med föreningen och utomstående eller t.o.m. att stå kvar

som medlemmar men leverera endast till utomstående.

KL:s reglering av medlems fria rörlighet är framgått negativ för

som

den ekonomiska föreningen företag. Från konkurrensrättslig

som synpunkt kan konstateras att l8 § andra stycket KL berör endast första c

ledet i den kooperativa kedjan.

314 Särskilt yttrande 1 SOU1995:l17

Kooperativ verksamhet är som nämnts i grunden konkurrensbefrämjande; marknadsmakt erhålles endast genom produktionsstyr-

ningbegränsningar. Som Bolin framhåller i sin rapport kan också

kooperativ lämpliga än privata förädlingsföretag för att motvara mer verka marknadsmakt, speciellt i en situation som den svenska, där råvaruproducentema möter få, stora och starka grossister en oligopsoni- situation. Om de lantbrukskooperativa företagen inte kan styra medlemmarnas

produkterproduktionsvolym kommer produkterna fram på marknaden

till maximala volymer till lägsta priser föreningen som markgenom nadskanal. Konkurrens råder mellan medlemmarna, för att få lönsom samhet måste producera till så låga kostnader som möjligt. Investorägda företag kan naturligtvis även på uppsamlingsmarknaderna. Leveranser från kooperativa företag eller från lantbrukarna får ske på marknadsmässiga villkor. I vilken utsträckning de investorägda företagen når framgång beror bl.a. hur kostnadseffektiv verksamheten är i föreningarna.

Sexton framhåller att det saknas motiv för att inte låta kooperativet

fritt begagna sig långsiktiga överenskommelser. Problemen hänför sig av egentligen till det fallet att marknadsdominerande företag styr medlem-

produktionsvolymer långtgående medlemsbindningar. Här

marnas genom framstår 19 § KL missbruk marknadsdominerande ställning som om av ett ändamålsenligt instrument; detta onödiggör, enligt Sexton, 18 c § andra stycket såvitt medlems fria rörlighet. Det finns anledning avser instämma häri.

5. Prissamverkan på oförädlade produkter

Prisbestämmelserna i 18 § andra stycket innebär att legalundantaget c inte gäller när försäljningspriser direkt eller indirekt fastställs på varor hos medlemmarna försäljningen sker direkt mel-

som produceras när a

lan medlem och tredje eller b föreningen svarar för försäljningen

man, och konkurrensen marknaden hindras, begränsas eller snedvrids i väsentlig omfattning. Utredningen att i alla berörda länder, undantaget anser man

Tyskland, och EG kan pröva prissamverkan i primära lantbruksföre-

ningar och mellan föreningar. Inget fall där så skett i en primärförening redovisas dock. Utredningen anför att de svenska reglerna förefaller vara mera långt-

gående både i förhållande till den samverkan avseende priser som anges

i artikel 2 andra meningen rådsförordning 2662 inom EG och den sam-

Särskilt yttrande 1 315

verkan som omnämns i vissa marknadsordningar. I de marknadsordningar som förutsätter involvering producentorganisationer saknas

av

inskränkningar avseende prissamverkan rör levereras till

som varor som

föreningen så länge det endast är fråga ett genomsnittligt pris för

om alla medlemmar. Utredningen dock att det får ske individualianser en serad bedömning i varje särskilt fall. Utredningens material talar enligt min mening för att Sverige har

strängare prissamverkansregler än både EG och de behandlade EGländerna. Inget i materialet tyder på att konkurrensrättsliga ingrepp skett inom EG och nämnda EG-länder mot primära lantbruksföreningar

som

har prissamverkan på föreningen oförädlade produkter.

av

Att angivet slag prissamverkan brutits ut från legalundantaget i

av

18 c § innebär en negativ särbehandling den typen kooperation,

av av

som är vanlig både i Sverige och utomlands.

Nedan angivna praktiska exempel belyser reglemas möjliga, oacceptabla konsekvenser.

Medlemmarnas produkter får alltid gå till förädling i föreningens egen industri. Vad är begränsat är däremot förening har

som om en en

blandad verksamhet med förädling och extern försäljning oför-

egen av ädlade produkter med prissamverkan. Här kan med förarbetenas inriktning mycket stora problem uppstå. Försörjningen den från 6 § av

KL lagundantagna förädlingsverksamheten kan allvarligt äventyras

av

den konkurrensrättsliga En stark konflikt uppstår här mellan KL

synen.

och FL. 6 § KL blir tillämplig först när konkurrensen hindras i väsentlig omfattning. Detta innebär som nämnts tumregel- att

- som en samverkan som omfattar upp till 25 % den relevanta marknaden är tillåten. av Överskrids 25 %-gränsen och blir 6 §

tillämplig, jfr ovan, innebär det krav på 100 % förädling eller sänkning marknadsandelen inkl.

av egen

förädling under 25 %. Tvângsförädlingsvägen är orimlig. I sänkningssituationen förnekas medlemmarna rätten att utnyttja föreningen det sätt FL anger och de själva avsett. Föreningens mottagningsplikt sätts ur spel av KL. Det kan bli nödvändigt för föreningen att för försörjningen av sin förädlingsindustri tvingas vända sig till ickemedlemmar. Det är då tillåtet enligt KL tvärtemot den kooperativa idén

men och FL. Denna handel med ickemedlemmar får dessutom bara ske kompletterande. Om den tar överhanden blir föreningen, som nämnts,

tvångslikvidationspliktig enligt FL om rättelse sker. Beträffande möjligheterna till undantag enligt 8 § KL hänvisas till vad sagts.

ovan Bestämmelsen om prissamverkan i 18 § andra stycket 2 bör utgå c

och legalundantaget omfatta angiven prissamverkan.

316 Särskilt yttrande 1

Förhandlingskooperation

Förhandlingskooperation särbehandlas i utländsk konkurrenslagstift-

ning och har såvitt känt inte blivit föremål för prövning i något rättsfall

inom EG eller i EG-ländema.

Det är här utifrån teoretiska utgångspunkter fråga om kooperation av slag producentkooperation. Sexton framhåller i sin

samma som annan

rapport att förhandlingskooperation är konkurrensfrämjande genom att

minska transaktionskostnadema och motverka marknadsmakt. Förhand-

lingskooperativa företag är kostnadsbesparande inga produktionsan-

— läggningar och kan verka flexibelt. Vid marknadsmisslyckanden kan — hot existerande företag och förbättra marknadsfunktiode utgöra ett mot

nen.

Ett förhandlingskooperativt företag kan aldrig missbruka sin marknadsmakt så länge företaget inte styr medlemmarnas produktionsbeslut. Om sker under konkurrens och prisdiskriminering inte produktionen upprätthålls har förhandlingsföretagets verksamhet inga konkurrensbe-

konsekvenser. Det finns inga möjligheter att råvaruförälj-

gränsande

undanhålla marknaden kvantiteter. Utredningen anför

ningsmarknaden själv 13.5.4 prisförhandlingsorganisationer under vissa förut-

att rena

sättningar produktionskonkurrens och frånvaro av prisdiskriminering

inte har några konkurrenssnedvridande effekter.

Enligt utredningen kan förhandlingsorganisationer vara ett effek-

rena tivt instrument för marknadspriser. Undantag enligt 8 § KL att generera torde då enligt utredningen kunna beviljas ovan angivna förutsättom

ningar produktionskonkurrens och frånvaro av prisdiskriminering

om

uppfyllts. Det bör dock här erinras de begränsande och preciserade

om

kraven för undantag. För del anser jag att förhandlingsorganisa-

egen

tioner generellt har så positiva effekter att de bör erhålla ett legalundanutifrån angivna förutsättningar; det bör även omfatta sådana

tag ovan

förhandlingsorganisationer framträder i associationsform än

som annan ekonomisk förening LRF framhållit vid tillkomsten 18 a-c § som av KL.

Federativ samverkan

Federativ samverkan är inte definierad i svensk lag. Enligt departe-

mentschefen i prop.198687:7 till FL är federativ samverkan sådan

samverkan förekommer mellan ett centralförbund och flera lokala som

föreningar inom kooperativ organisationsstruktur. Man kan dock säga

en samverkan mellan endast vissa primära lantbruksföreningar att även

SOU1995:1l7 Särskilt yttrande I 317

inom ett centralförbund i vilket de är medlemmar form är en av federativ samverkan.

Varken i EG eller i Danmark, Nederländerna, Tyskland eller Frankrike och heller, såvitt bekant, i något land, skiljer i annat man

den konkurrensrättsliga regleringen mellan samverkan i primärföreningar och federativ samverkan. Den enda rimliga förklaringen härtill

är att

man inte konkurrensrättsligt sig ha anledning någon

anser att göra

uppdelning. KL:s regler om primära lantbruksföreningar internationellt

utgör en sett udda lösning.

Utredningen anser att det svenska legalundantaget för primära lantbruksföreningar inte är något hinder för konkurrensrättslig prövning

av

federativ samverkan. Sådan är inte förbjuden i sig kan falla

men under 6 § KL. Samverkan kan få undantag villkoren om i 8 § KL uppfylls. Alla berörda länder kan pröva federativ samverkan på något

sätt; jfr dock Tyskland. Utredningen har inte påvisat några egentliga ingripanden federamot tiv samverkan i de behandlade länderna. Utredningen framhåller jämatt

fört med EG-rätten är det svenska legalundantaget väsentligt

en mer

inskränkt bestämning vilka kan tillåtas samverka. flera

av som I av

marknadsordningarna ges uttrycklig rätt till samverkan i ytterligare led och även i förordning 2662 inte finnas några hinder

synes mot samverkan även på andra nivåer.

Det görs enligt utredningen i Danmark ingen konkurrensrättslig skillnad mellan samarbete inom primärföreningar och federativt samarbete.

Enligt Landbrugsraadet är sådan åtskillnad omöjlig eftersom det en rör sig om integrerade system. I tysk rätt anför, enligt

utredningen,

Bundeskartellamt i ett fusionsfall att de tyska primär- och

rikskooperativen påjordbruksområdet måste konkurrensrättslig synvinkel

ur ses som en enhet, eftersom de intimt förbundna bl.a.

var genom en långtgående vertikal integration och att rikskooperativen faktiskt ägdes

genom av

primärkooperativen. Tyskland tillåter också långtgående federativ

sam-

verkan. Det dansktyska synsättet har enligt min mening goda skäl för sig. Att Tyskland har en för jordbrukarsamverkan positiv konkurrenspolitik innebär inte att argumenten för integrerad blir irrelevanta.

en syn

Samverkan mellan kooperativa företag är kooperativ en princip. Kooperativa federationer finns i de flesta länder. Det är här fråga

om en decentraliserad rörelse, byggd underifrån. Kooperativ samverkan på lantbruksområdet kan alltså ske på olika nivåer, i primär-, sekundärt.ex.

och tertiärföreningar. Det är dock hela tiden fråga samverkan

om mellan lantbrukare, grundad på teoretiska grundvalar. Eftersom primärsamma

318 Särskilt yttrande 1 SOUl995:1 17

föreningarna inte har så stora stordriftsfördelar koncentreras verksamheter med större stordriftsfördelar till sekundärnivån. Samverkan på sekundämivån kan olika områden. Vad gäller avse

samarbete produktion varor och tjänster torde det knappast upp-

om av komma några egentliga konkurrensproblem. De samhällsekonomiska för-

delarna samverkan är här väsentliga, bl.a. mot bakgrunden av de

av svenska företagens begränsade storlek internationellt sett. Vid gemensam

försäljning hos parterna tillverkade produkter kan i vissa fall domi-

av inträda med konkurrenseffekter. Detsamma gäller försäljningsnans samverkan i andra fall dominans inträder. Här kan vid missbruk om

19 § KL tillämpas, villkoren är uppfyllda. Skäl talar för ett legal-

om

undantag från 6 § KL, närmare avgränsat, utformat och preciserat utifrån

ovannämnda synsätt. Vad gäller konkurrensen på den svenska livsmedelsmarknaden finns anledning understryka att de svenska föreningsföretagen nu möter sina

konkurrenter och inom för gränslös EU-marknad. Redan

ramen en märks importkonkurrensen. Enbart hotet importkonkurrens håller för om övrigt priserna Tillfälliga förhållanden valutarelationer och nere. som

dylikt får här inte ligga till grund för långsiktiga bedömningar av stor-

leken importen till Sverige och utländska företags tillträde till den svenska marknaden. Alla sådana bedömningar måste ske utifrån att den gränslösa marknadens princip får ett faktiskt genomslag i konkurrensen. Man måste därför kan det alldeles för sent ge de nu senare vara - — svenska livsmedelsföretagen möjlighet att strukturellt och samarbetsmässigt kunna möta den utländska konkurrensen, ofta sker genom som ekonomiskt mycket starka multinationellaintemationellt inriktade före-

tag med mycket stora marknadssatsningsresurser.

Utredningen talar i olika avsnitt bl.a. en historiskt betingad geoom

grafisk marknadsuppdelning mellan föreningarna. Enligt min mening föreligger ingen geografisk marknadsuppdelning. Föreningarna har dock traditionellt verkat främst inom sina uppsamlingsområden.

Slutsatser

KL skiljer sig betydligt från konkurrenslagstiftningarna i EG och de behandlade EG-länderna vad reglering lantbrukarsamverkan.

avser av

Enligt min mening utredningens material stöd för uppfattningen

ger Sverige inte har företagsbaserade på det kooperativa att samma syn

företaget och dess behov, dess medlemsbindningar och prissamverkan

på företaget oförädlade produkter råder inom EG och de beav som handlade EG-ländema. Vad gäller federativ samverkan är Sverige en-

Särskilt yttrande 1 319

samt om uppdelningen i primärföreningssamverkan och federativ

samverkan; materialet visar att i EG och i de behandlade EG-ländema man generellt ser det hela lantbrukarsamverkan. som

Medlems fiia rörlighet. Mot angiven bakgrund jag det bör

anser att

ske en ändring i 18 § KL så att bestämmelsen medlems fria

c om rörlighet i andra stycket utgår. Härigenom

ges ett legalundantag för den typen av åtgärder. Vid behov kan 19 § KL tillämpas. En långsiktig och signifikant begränsning medlemmarnas rörlighet i marknadsdomi-

av ett

nerande företag bör här, Sexton framhåller, kunna indikator

som vara en

på missbruk dominerande ställning. Om angiven av lagändring inte

genomförs anser jag att 18 § andra stycket medlems fria c om rör-

lighet bör över med utgångspunkten att den berörda fore-

ses ovan tagsbaserade synen får genomslag i lagtext och förarbeten. Prissamverkan på oförädlade produkter. Mot bakgrund det i av att materialet inte visats att ingripanden skett i de behandlade EG-ländema

mot angiven prissamverkan och den inskränkning KL här innebär

som

i det kooperativa företagets verksamhet bör legalundantaget omfatta

även denna prissamverkan och 18 § andra stycket utgå. c

F érhandlingsorganisationer har konkurrensfrämjande

en roll så länge

produktionen bedrivs under konkurrensmässiga former och prisdiskri-

minering inte förekommer. Denna positiva betydelse motiverar enligt

min mening ett legalundantag från 6 § KL under angivna förutsätt-

ningar. F ederativ samverkan. Inom EG och de behandlade EG-ländema gör

man ingen konkurrensrättslig uppdelning mellan samverkan i primärförening och federativ samverkan. Detta inte konkurrensrättsligt

anses motiverat. Den allmänna positiva på kooperation synen och kooperativ samverkan i EG och nämnda EG-länder får enligt min mening ett ge-

nomslag i rätts-tillämpningen såvitt federativ samverkan. Den

avser

svenska tekniken med ett legalundantag och i övrigt prövning 6 och

mot

8 KL ger enligt min mening inte förutsättningar och potential

samma för tillåtande samverkan. Detta kan leda till

av ingripanden som inte beaktar integrationsaspekten i de kooperativa och systemen helhetssy-

nen. Slutsatsen är att federativ samverkan bör behandlas samma sätt

som primärföreningssamverkan, d med ett legalundantag från 6 §

v s

KL. Den närmare avgränsningen, omfattningen och utformningen härav får utredas särskilt. 19 § KL blir naturligen tillämplig där angivna

om krav uppfylls.

Särskilt yttrande 2 321

Särskilt

yttrande

av professor Jerker Nilsson

Konkurrens och konkurrenslagstiftning inom lantbruket och livsmedelsindustrin

Att konkurrens är samhällsekonomiskt värdefullt är oomtvistat konkur- rens ger incitament till nyskapande och effektivisering, och den leder därmed till ekonomisk tillväxt. Lantbruket och livsmedelsindustrin utgör inget undantag härvidlag. Samma positiva faktorer uppstår i dessa sektorer till följd av konkurrens mellan de svenska företagen och mellan dessa och utländska företag. Endast i vissa situationer kan konkurrens ha samhällsekonomiskt

tvivelaktiga effekter, t.ex. om konkurrensen leder till att företag blir så ekonomiskt försvagade att de inte har för utvecklingsprojekt

resurser eller om det finns möjligheter att konkurrera att bedräglig mot om vara

köparsidan. Detta är emellertid inget konkurrenspolitiskt problem och inte argument för sänkt konkurrenstryck. I sådana fall krävs andra

politiska åtgärder, såsom närings- eller konsumentpolitik. Bedömningarna av konkurrensförhållandena inom lantbruks- och livsmedelssektorema påverkas av det faktum att här finns ett stort inslag av lantbrukskooperativa företag. Detta gäller inte endast Sverige i alla -

länder med marknadsekonomi finns lantbrukskooperation. Den kooperativa företagsformen innebär att dessa inte fungerar helt sätt

samma

som investorägda företag, vilket måste tas i beaktande vid värderingen av dem och vid utformande av lagregler avseende dem. Detta gäller

alltså för alla marknadsekonomier, och därmed är internationella jim-

förelser oundgängliga vid analys konkurrensregler inom lantbruks-

av och livsmedelssektorema, och det är angeläget att beakta internationellt vedertagen teori om problemen.

En jämförelse mellan svenska och utländska konkurrensregler

avseende lantbrukskooperation uppvisar både likheter och skillnader.

Likheterna består i att det finns eller det kommer förbudsregler,

som inte överallt är helt entydigt formulerade, samt att det krävs ingripanden och prövningar i enskilda fall. Sålunda är det riktigt hävdas i som kapitel inga förfaranden är absolut förbjudna enligt den svenska konkurrenslagen.

Den svenska lagstiftningen avseende lantbrukskooperation avviker emellertid kraftigt från motsvarande lagar i andra länder, framför allt

ll l5-l29l

322 Särskilt yttrande 2 SOUl995:ll7

såtillvida att den är långt mera detaljerad se kapitel ll. Lagtexten ger

undantag endast för lantbrukskooperativa företag som bedrives i associa-

tionsformen ekonomisk förening, samverkan t.ex. federationer är inte

generellt tillåten, integrationsgraden mellan medlem och företag bör vara låg, dock att det möjlighet till individuella undantag. Liknande osv - ges specifikationer finns inte någon annanstans. Om det också finns skillnader beträffande lagtillämpning kan inte sägas, eftersom den svenska lagen varit i kraft under så kort tid att någon praxis inte har utvecklats. Emellertid har det under utredningsarbetet visat sig hur få fall blivit föremål för rättslig prövning både som i de studerade länderna och i EU, liksom hur stor förståelse som domstolarna har uppvisat gentemot de lantbrukskooperativa företag, som

figurerat i ärendena.

Nedanstående tabell visar vad konkurrenslagama i de studerade länderna stipulerar specifikt för lantbrukskooperativa företag. På vissa punkter kan dock finnas andra lösningar på delproblem. Som synes avviker den svenska konkurrenslagen radikalt genom att här anges ett

antal förhållanden, som alls inte specificeras i de utländska konkurrens-

lagama. Att de konkurrensvårdande myndigheterna i samtliga länder har möjlighet att ingripa mot eller acceptera skilda förfaranden är en annan

sak. Likaledes gäller att i samtliga länder finns allmänna för alla före-

-

tagsformer gällande regler, som även de lantbrukskoooperativa före-

-

tagen måste följa. Se vidare avsnitten 11.3-11.6

Sverige Danmark Frankrike Neder- Tyskland EU länderna avsn. 6.1 avsn. 7.3 avsn. 8.3 avsn. 9.3 avsn. 10.3 kap. 4 Associa- ek.för. spec. spec. spec. spec. spec tionsform Samverkan primärftg spec. spec. spec. spec. spec. av viss WP Integrations- låg spec. spec. spec. spec. spec. grad Förhand- nej spec. spec. spec. spec. spec. lingsk00p.

Förhandlingskooperation avser ett kooperativt företag, där försäljningspriser direkt eller indirekt fastställs på varor som produceras hos medlemmarna... 18 c § se vidare yttrandets avsnitt 7. —

Särskilt yttrande 2 323

Betänkandets kapitel 3 förklarar att kooperativa företag fyller viktig en

samhällsekonomisk funktion såtillvida att företagen sänker transaktions-

kostnaderna för primärproducenterna, bidrar till att öka produktions-

volymen och därmed höja konkurrenstrycket givet att det inte finns möjligheter för det kooperativa företaget att styra medlemmarnas

produktionsbeslut. Detta motsvarar den kooperation, är försyn som härskande i de undersökta länderna liksom i EU helhet och helt som internationellt. Detta är ett av skälen till att kooperativa företag i många länder, t.ex. Storbritannien, Tyskland och samtliga Medelhavsländer, något ges en lindrigare beskattning än andra företagsformer. Genom sådan förrnåns-

behandling kompenseras de kooperativa företagen för att de till följd

av den bristande kontrollen över volymerna inte kan strömlinjeforma sina produktionskedjor och därmed får högre produktionskostnader. I Sverige

är förhållandena de omvända. Den konkurrensfrämjande rollen hos öppna kooperativa företag har inte värdesatts utan företagen antas ha

förmåga att klara de extra kostnader, som i många tillfällen är förbundna med öppenheten.

Den konkurrensfrämjande rollen hos lantbrukskooperativa företag kommer till uttryck i en underlagsrapport, inlämnats till utred-

som

ningenz. Ur denna kan utläsas bl a:

Lantbrukskooperativa företag verkar generellt starkt konkurrens-

utsatta marknader, och de klarar av denna konkurrens.

På alla marknader tycks handel och konsumenter ha benägenhet — en att välja nationellt producerade livsmedel.

Även importen livsmedel inte omfattande har den - om av är en konkurrenspådrivande funktion.

I alla länder finns det lantbrukskooperativa företag, är större än

- som

de svenska, och omfattande strukturrationalisering fusioner,

en upp-

köp, bolagsbildningar, har skett under

mm senare år.

Livsmedelshandelns strukturomvandling är stark drivkraft till

- en

industrins omställning.

2 Hendriks, Gert-Jan Comé van de Klundert 1995: Market Structures in the European Food Sector. Underlagsmaterial till Utredningen Jo 1994:04 om konkurrensreglemas tillämpning i ett EU-perspektiv.

324 Särskilt yttrande 2

Det finns betydande skillnader mellan marknadsförhållandena mellan olika länder och mellan olika branscher.

Det finns stora skillnader mellan de sätt, varpå lantbrukskooperativa — företag fungerar i de studerande länderna och branscherna.

Dessa förhållanden har tyvärr inte beaktats i betänkandet. Detta är desto beklagligt utredningens slutsatser indikerar att den svenska mera som marknaden, de svenska konkurrensförhållandena och den svenska lant-

brukskooperationen är så speciella att det i Sverige inte är lämpligt att

ha konkurrenslag, liknar de finns i andra länder. Detta har en som som alltså inte visats. I utredningen saknas vidare väsentliga punkter, som måste ha stor betydelse för hur konkurrensen fungerar och kan fungera. Några sådana förhållanden är:

Vilka effekter har valutakursema för konkurrenstrycket -

Vilka är kostnadsförhållandena i den svenska produktionen jämfört ~ med den utländska Med tanke att de svenska företagen överlag

är små jämfört med de största kontinentala konkurrenterna vore

sådana analyser värdefulla.

Vilka tendenser kan i den svenska lantbrukskooperationen vad ses -

gäller effektiviseringssträvanden, konkurrensbeteenden samt produkt-

och marknadsutveckling

Trots dessa brister noterar jag med tillfredsställelse att frågan om konkurrensregler för lantbrukskooperation genom denna utredning har blivit ingående behandlad. Skillnaden gentemot den utredningen mera

Ds 1994:20, ledde fram till de nu gällande reglerna, är påfallande.

som Jag är stort sett enig med utredningens majoritet vad gäller de under-

liggande analyserna svensk lagstiftning, EU:s och EU- ländernas

av av lagstiftning samt de teoretiska redogörelsema. I synnerhet är det välkommet att här finns redogörelse den allmänt vedertagna teorien av bildningen på området, samt att den mest erkände kapaciteten området, professor Richard Sexton, California, har gjort särskild analys en den svenska konkurrenslagens tillämplighet för lantbrukskooperativa av

SOU1995:ll7 Särskilt yttrande 2 325

företaga. Det finns nämligen en inte försumbar forskning rörande lant-

brukskooperativa företags roll i konkurrensen

Däremot finner jag att materialet medger säkrare slutsatser slutsamt

satser i flera och mer detaljerade hänseenden. Det framtagna underlaget uppvisar tydliga mönster, vilka det förvisso är möjligt dra slut-

ur att satser, som är vetenskapligt långt mera hållbara än de betänkandet som

anger. Det faktum att det finns komplexitet i problematiken, såsom

en att olika EU-länder har olika bestämmelser, kan inte få betyda att nästan

inga lärdomar har nåtts. Att utredning berör kooperativa företag

en som

ska bygga på allmänt erkänd teori kooperativ verksamhet borde

om vara

självklart se yttrandets avsnitt 8. Det är också olycklig omständig-

en

het att det under utredningsarbetets bedrivande har förts massmedia-

en

debatt om livsmedelsprisema. Den svenska konkurrenslagens regler lantbrukskooperation är

om

olyckliga. Utformningen med detaljerade a priori-förbud i 18

c som kan bli föremål för individuella prövningar, innebär osäkerhet, en som hämmar företagens benägenhet att utveckla sig. Det finns risk att de

bästa effektivitetsfrämjande åtgärderna blir inte vidtagna.

3 Sexton, Richard 1995: Analysis and Evaluation of Competition Policies Affecting Agricultural Cooperatives With Special Reference to the Swedish

Economy. Rapport till Utredningen Jo 1994:04 konkurrensreglemas om tillämpning i ett EU-perspektiv

4 Se t.ex. Knutson, Ronald 1966: Cooperatives and the Competitive Ideal, Journal of Farm Economics, Vol. 48, No. Youde, James Peter Hehnberger 1966: Marketing Cooperatives in the U.S.: Membership Policies, Market Power and Antitrust Policy, Journal of Farm Economics, Vol. 48, No. Marion, Bruce 1979: Govemment Regulation of Competition the Food

Industry, American Journal of Agricultural Economics, Vol. 61, No.

Rhodes, James 1983: The Large Agricultural Cooperative as a

Competitor, American Journal of Agricultural Economics, December;

Hamm, Walter 1990: Die Beziehungen der Genossenschaften Staat in zum der Marktwirtschafi. Ingår i Genossenschaftswesen, Hrsg. Laurinkari. Oldenburg, München; Sexton, Richard 1990: lmperfect Competition Agricultural Markets and

the Role of Cooperatives: A Spatial Analysis, American Journal of

Agricultural Economics, Vol. 72, No. Grossfeld, Bernhard Guido Lenfers 1994: Anti-Trust Laws and C0-

operatives. Ingår i International Handbook of Cooperative

Organizations, ed. E. Dülfer. Vandenhoeck Ruprecht, Göttingen; Centner, Terence Michael Wetzstein u.å.: Cooperative Antitrust Mono-

polization and Advances Economic Theory. stencil

326 Särskilt yttrande 2 SOU1995:1 17

Vidare är regelverket olyckligt, eftersom det ger de konkurrensvårdande myndigheterna en handlingsrepertoar, som är skev i förhållande till de reella konkurrensproblemen. De nuvarande reglerna i 18 § ger överlag ingen förmåga att ingripa mot problemen där de faktiskt finns och så de faktiskt ser ut. Till en del riktar sig reglerna mot förfasom randen, de facto inte är konkurrensbefrämjande; till en annan del som indikerar reglerna att konkurrensmyndighetema ska ingripa, där problem sällan någonsin finns. Lagen medverkar till att myndigheternas uppom märksamhet riktas fel håll, varför konkurrensbegränsningama inte blir effektivt bemötta.

2. Associationsform

Konkurrenslagens 18 § undantag för vissa lantbrukskooperativa a ger företag, som bedrives i associationsfonnen ekonomisk förening. Detta

undantag bör breddas så att alla lantbrukskooperativa företag inkluderas,

oavsett associationsform. Det framför allt kan tänkas såsom reasom listiskt alternativ är aktiebolagsformen. Förutsatt att lantbrukarna blir dominerande aktieägare och har ett avgörande inflytande i företaget, att konsortialavtal upprättas samt att en klausul om hembudsskyldighet införes i bolagsordningen kan ett sådant företag fungera kooperativt, helt i enlighet med t.ex. framställningen i kapitel I flera andra länder existerar dylika lantbrukskooperativa företag, och liknande lösningar finns

också hos svenska producentkooperativa företag utanför lantbruket, t.ex.

kÖpmanna-, arbets- och droskägarkooperativa företag. Det finns endast ett argument för att inte bredda undantaget, nämligen att det är enklast att inte göra några ändringar. Argumenten för att låta undantaget oberoende associationsforrn är många: vara av

De lantbrukskooperativa företagens ekonomiska förhållandena, deras

agerande marknaden och deras roll för samhällsekonomin påverkas inte deras val associationsform. Allt som skrives om av av kooperativa företags agerande i betänkandet har samma giltighet. Det finns alltså inget principiellt, teoretiskt eller logiskt argument för att avgränsa sig till endast en bestämd associationsform.

Förarbetena till den gällande lagen inga argument för att - nu ger endast ekonomiska föreningar ska omfattas. Att endast ekonomiska föreningar nämnes beror att det är enkelt att operatiosnarare nalisera, samt att för närvarande praktiskt taget all lantbrukskooperation i Sverige bedrives såsom ekonomiska föreningar.

Särskilt yttrande 2 327

Associationsformen ekonomisk förening är visserligen reglerad - i en

relativt färsk lagstiftning 1987, under de förflutna åren har så

men

kraftiga samhälleliga förändringar ägt att denna associationsform

rum inte är perfekt anpassad för dagens ekonomiska villkor. Lagen tillkom under en period, då Sverige hade stark nationell jordbruksen politik och skyddade inhemska marknader. Detta medförde att lagen kunde bli kraftigt influerad Internationella Kooperativa Alliansens av kooperativa principer, vilka i grund och botten är utformade för att ägna sig för konsumentkooperativt företagande.

I vissa länder t.ex. Irland och Storbritannien har några lantbruks-

-

kooperativa företag under år övergått från föreningsformen till

senare aktiebolagsformen. Det är dock ännu för tidigt att yttra sig huruom

vida det finns trend mot aktiebolagsbildning. Dessa lantbruks-

en

kooperativa aktiebolag betraktas rättsligt konkurrens-, mm såsom

kooperativa i sina hemländer och i EU.

Alla större svenska lantbrukskooperativa företag är idag ekonomiska

—

föreningar, men inom lantbrukskooperativa kretsar framföres ibland ett intresse av att ombilda föreningarna till aktiebolag. Sådana önske-

mål kan höras hos såväl enskilda medlemmar hos styrelsesom ledamöter och högre tjänstemän. Huruvida det faktiskt kan bli några

övergångar till aktiebolag är omöjligt att gissa.

Inget annat EU-land har konkurrenslagstiftning, lantbruks-

- en vars kooperativa undantag specificerar bestämd associationsform, och en självfallet inte heller EU som helhet.

Med konkurrenslagens nuvarande lydelse skulle lantbrukskooperativa

aktiebolag falla under 6 vilket medför att deras existens knappast

är möjlig det var formuleringama i 6 § och 8 föranledde

- som

att det särskilda lantbrukskooperativa undantaget blev nödvändigt.

I många kretsar yttras hård kritik mot kooperativa företag, och denna

-

kritik företagsegenskaper, är kopplade till olika egenskaper

avser som

i associationsformen ekonomisk förening. Se yttrandets avsnitt 8

Om undantaget breddas till att gälla lantbrukskooperativa företag

-

utan avseende på associationsform ges förutsättningar för ökad mång-

fald inom det svenska näringslivet, vilket kan öka dynamiken och utvecklingskraften.

328 Särskilt yttrande 2 SOU1995:1 17

Slutsats: 18 § borde beakta att lantbrukskooperativa företag kan a

bedrivas i skilda associationsformer och inte endast associationsformen

ekonomisk förening.

3. Samverkan mellan kooperativa företag

Utredningens majoritet vill fasthålla att undantag ska endast priges

mära lantbrukskooperativa företag. Det finns emellertid många skäl till

ändra detta så att lantbrukskooperativa företag alla grader inkluatt av deras.

Sverige är det enda land, konkurrenslag preciserar undantag vars primära lantbrukskooperativa företag. I de övriga EU-ländema lik-

i EU helhet kan trots detta hantera de konsom som man

kurrensproblem, kan uppstå i kooperativa företag högre grad.

som av

Möjligheten att samverka är inneboende i kooperativt företagande, -

utredningen har förklarat sig positiv till. Det är ingen tillfällighet

som kooperativa företag över hela världen sluter sig samman i fedeatt rativa strukturer. Detta är följd att kooperativ verksamhet per en av

definition är uppbyggd nerifrån kooperativt företagande är den

decentraliserade formen för ekonomisk verksamhet. Detta medmest for kooperativt företag har uttalade stordriftsnackdelar än att ett mera motsvarande investorägda företag; Investorägda företag skulle i mot-

svarande situation ha en stor benägenhet att fusionera.

företag på primämivån och högre nivåer har Kooperativa

-

principiellt karaktär. Primära företag och sekundära tertiära

samma

teoretiska bakgrund och motiv, vilka förklaras i kapitel

har samma Skillnaden mellan dem är vilka typer verksamheter de arbetar av

såsom angivet i avsnitt 3.2 ägnar sig primära företag verksam-

heter, där stordriftsfördelarna är måttliga medan de överlåter verk-

samheter med markanta stordriftsfördelar åt sekundära företag.

Det finns grundläggande skillnader mellan sekundärkooperativa före-

-

federationer, gemensamägda företag, samarbetsavtal, beroende

tag

på vad samarbetet Om samarbetet gäller produktion av varor

avser.

och tjänster är situationen konkurrenspolitiskt oproblematisk. Om däremot samarbetet gemensam försäljning av produkter, som

avser tillverkas hos de samarbetande parterna, kan konkurrensproblem

SOU1995:l 17 Särskilt yttrande 2 329

ibland uppstå till följd ökad risk för marknadsdominans. Pâ grund av

av den svenska marknadens litenhet och de svenska företagens

relativa litenhet är det samhällsekonomiskt angeläget att samverkan

i produktionsfrågor inte begränsas. Hinder för produktion

gemensam kan betyda att produktionsaktiviteter, skulle möjliga som vara att utföra i Sverige, blir omöjliga, vilket får negativa konsekvenser för

varusortimenten, prisnivåerna, sysselsättningen.

Då det gäller samverkan beträffande marknadsföring på den svenska

-

marknaden föreligger risk att de lantbrukskooperativa företagen kan

skapa sig marknadsdominerande ställning, kan missbrukas. en som

Detta faller under 19 dvs här förordas lösning i jam-

samma som förbara länder.

Då det gäller samverkansprojekt, omfattar landets samtliga lant-

- som brukskooperativa företag i bransch, är risken för missbruk en av dominerande ställning markant större, i synnerhet samverkan om

avser marknadsföring, men även då det gäller produktion långt fram i förädlingskedjan. Men också dessa eventuella problem kan lösas med hjälp av 19 på sätt andra, investorägda företags

samma som

konkurrensproblem kan hanteras på detta sätt.

De argument, som i avsnitt 3.5.2 förs fram gentemot samarbete mel- -

lan kooperativa företag, nästan uteslutande marknadsförings-

avser samarbete, nämligen sådana samarbeten resulterar i marknadssom dominans. Produktionssamarbeten är föga problematiska liksom

marknadsföringssamarbeten, där resultatet inte blir marknadsdomi-

nans.

Slutsats. Undantag ska i 18 § för alla lantbrukskooperativa före-

a ges

tag och inte endast de primära företagen. De konkurrensproblem,

som

kan uppstå till följd av produktionsmässigt samarbete mellan företagen,

kan hanteras 19 av

Inköps- respektive leverantörskooperation

Inköpskooperation purchasing cooperatives innebär att lantbrukarna från sitt kooperativa företag inköper förnödenheter såsom utsäde, foder, gödning och drivmedel. Leverantörskooperation marketing

coopera-

tives innebär att det kooperativa företaget avyttrar lantbrukamas

pro-

dukter såsom slaktdjur, mjölk, spannmål och virke. I konkurrenslagen

330 Särskilt yttrande 2 SOUl995:117

behandlas inköps- och leverantörskooperation samma sätt. Båda

formerna är underkastade regler t.ex. medlems fria rörlighet om marknaden. Emellertid arbetar inköps- och leverantörskooperativa företag under

principiellt olika marknadsförutsättningar. I betänkandet redogöres endast för leverantörskooperation med utgångspunkt från Sexton, men i dennes framställning diskuteras inköpskooperation mera ingående,

egna med följande sammanfattning: The recommendation that the compe-

tition policy view joint purchasing activity by farmers as unambigiously procompetitive behavior. Either this activity should be expressly exemp-

ted from the competition laws should be recognized implicitly that or

the behavior the competition laws seek to constrain will not emerge through farmers collective purchasing activities Det finns alltså anled-

ning att i lagstiftningen behandla de båda kategorierna olika.

De konkurrensproblem, under vissa förutsättningar kan upp- —— som komma för leverantörskooperativa företag, finns inte för inköpsko-

Inköpskooperativa företag har inga starka medlemsoperativa.

bindningar. Köpplikter kan inte tänkas på grund heterogeniteter av

beträffande köpamas lantbrukamas inköpsbeteenden.

Teorin är entydig. Om ett inköpskooperativt företag skulle dumpa

-

priserna till förfång för andra leverantörer, skulle det kooperativa företaget och dess ägaremedlemmar själva bli lidande. Nya köpare skulle strömma till för att tillgodogöra sig den låga prisnivån, varför

förlusterna skulle bli extra stora.

Detsamma gäller de olika rättsfallen inom EU och EU-ländema - -

endast fall har gällt ett inköpskooperativt företag, nämligen

ett Danske Landmaends Grovvareforening Gøttrup-Klim, och detta utföll till DLG:s fördel.

I utredningen har denna fråga inte varit föremål för analys. Det finns -

ingenting i betänkandet talar emot att inköpskooperation har en

som uteslutande konkurrensfrämjande funktion.

Det faktum att kooperation primär och högre nivå är samma typ

~

organisationer leder Sexton till slutsatsen att inte bara inköps-

av

5 Sexton 1995, p 17.

Särskilt yttrande 2 331

kooperativa primärföretag utan också sekundärföretag bör omfattas av ett generellt undantag: I also recommend that federations of cooperatives specialized the production and sale of inputs

to

farmers will be protected

I dagens Sverige bedrives vida merparten lantbrukets inköpsko- - av

operation inom samma företag leverantörskooperationen

som avseende spannmål mm, men ur ett principiellt perspektiv finns det anledning att särskilja de båda formerna, särskilt med tanke att framtiden kan komma

att se nya organisationstyper.

Slutsats: Det finns inget skäl att inte låta inköpskooperativa

företag få ett undantag; även samarbete mellan de inköpskooperativa företagen dvs förra avsnittets slutsats blir här desto starkare. I 18

c § bör inte punkten 2 vara inkluderad i de omedelbart efterföljande förbehållen.

Integrationsgrad

Kooperativt företagande är specifik typ vertikal integration, dvs

en av ett antal ekonomiska aktörer sig behöva ha kontroll anser över en sam-

handelspartner, givet att det finns brister i marknadsmekanismens funk-

tion. Därmed måste de också finansiera detta ägda

gemensamt företag,

styra det och kontrollera det. Förhållandet är detsamma då vilket som

företag som helst anser sig behöva äga sin samhandelspartner,

t.ex. ett

verkstadsindustriföretag, vars dotterföretag producerar komponenter, eller ett industriföretag, äger sin grossistverksamhet. Det

som egen

specifika för ett kooperativt företag är att huvudmännen inte består

av en enda aktör utan ett antal sådana medlemmarna, vilket beror på av skillnader i verksamhetsskala. Med detta är sagt att ett krav medlems fria rörlighet inte kan

hävdas oinskränkt. Kooperation såsom vertikalt integrerade

system

implicerar en långsiktighet och en närhet mellan partema. avsnitt

3.2.1 Om medlemmarna inte är knutna till det kooperativa

företaget, kan företaget inte fungera såsom kooperativt. Ett kooperativt företag, där

medlemmarna har fri rörlighet, kommer inte finansieras medlemav marna; medlemmarna kan inte förväntas villiga att sig i vara engagera

styrningen av företaget; företaget kan därmed inte fullgöra sin uppgift för medlemmarna. Fri rörlighet är således inte förenligt med den

5 Sexton 1995, p 26

332 Särskilt yttrande 2 SOU1995:1l7

definition, betänkandet för kooperativt företagande, och det som anger

motverkar kooperationens samhällsekonomiskt positiva effekter i form

transaktionskostnadsreducering, vilka redogöres för i avsnitt 3.4. Pâ av denna väsentliga punkt motsäger betänkandet sig självt.

Kooperativ teori är entydig på denna punkt, vilket också förklaras i

avsnitt 3.6 endast i marknadsdominerande företag, som har möjlighet -

produktionsvolymema, bör medlemmarna ha viss rörlighet

att styra en denna kan aldrig fri. Sexton är tydlig på denna punkt: The men vara

efficiency motivations for restrictions entryexit into or from the

on

cooperative and for certain limitations member deliveries are suffici-

on ently that they merit exemption from scrutiny under the strong to argue

competition law The competition laws should not restrict agreements

between cooperative and its members and should not restrict cooperaa tive membership policy.--- Prudent application of Article 19 of the

competition laws obviates the need for clauses restricting impairment of

member mobility Article l8c.8 Inte heller den kooperativa verkligheten möjlighet till andra ger

tolkningar. Det faktum att konsumentkooperativa företag har haft stora

svårigheter i Europa och till stor del försvunnit från kartan kan förklaras

utifrån att medlemmarna har haft en betydande r6rlighet.9 Inom det

lantbrukskooperativa fältet är danska svinslakteriföreningar med hög medlemsintegration framgångsrika, medan de tyska och nederländska

låg medlemsintegration är ineffektiva, såväl för lantbrukarna som

med

för samhället som helhet.

Med detta är inte sagt att integrationsgraden alltid måste vara mycket

hög bara att den aldrig får lov att bli mycket låg. Hur hög integrautan

tionsgraden bör kan avgöras utifrån de ekonomiska förhållandena.

vara

Ett kooperativt företag, investerar i en anläggning med lång av-

som

skrivningsperiod, måste ha leveranstrygghet i form av leveransplikt eller kontrakt, sträcker sig längre period. Om ett företag har ett

som över en insatskapital, finansierar tillgångar, vilka inte snabbt kan avskrivas som

7 Sexton 1995.

8 Sexton 1995, s 25.

9 Se t.ex. Ilmonen, Kai 1992: The End of the Cooperative Movement. Helsingfors; Brazda, Johann Robert Schediwy 1995: Konsumentföreningar i Väst-

problem och lösningsförsök. Ingår i Nedgång, fall ochsedan

europa - Om brister och försummelser i europeisk konsumendcooperation. Rapport nr. 20, Kooperativa Institutet, Stockholm.

SOUl995:117 Särskilt yttrande 2 333

eller avyttras, måste perioden för utbetalning medlemsinsatsema av vara

längre. Om ett kooperativ företag av konkurrenspolitiska skäl tvingas

göra sig oberoende av medlemmarnas individuella kapitalinsatser, kan man inte heller räkna med att medlemmarna ska vilja sig i engagera

styrningen av företaget. Om integrationsgraden i dessa tillfällen skulle

vara låg, skulle medlemmarnas benägenhet att handla opportunistiskt

vara freeriders kunna skada företagets ekonomi och därmed samtliga

medlemmars. kap. 3 Mot denna bakgrund är det omöjligt att behålla ett krav om medlems fria rörlighet i 18 Endast i helt bestämda situationer c finns det konkurrensrättsliga skäl att ingripa mot integrationsgraden, och dessa situationer kan preciseras helt klart, såsom framgår avsnitt 3.6: av marknadsdominerande kooperativa företag, längrevarande som genom medlemsbindningar försöker styra medlemmarnas produktionsvolymer. Det kan omöjligtvis bereda de svenska konkurrensvårdande myndigheterna några svårigheter att tillämpa detta enkla kriterium inom ramen för 19 vilket också Sexton 1995 föreslår. Det förhållandet att integrationsgraden i vissa, välpreciserade situationer behöver sänkas från hög till måttlig, kan inte rimligtvis vara skäl till att ha generell foren mulering om medlems fria rörlighet det saknar alla proportioner. -

Hur medlemmarna arrangerar sina mellanhavanden vad gäller integrationsgrad har sällan några konkurrenspolitiska implikationer, eftersom samhällsekonomin inte kan skadas till följd uppdrivna priser. Givet

av att det kooperativa företaget inte har någon kontroll över medlemmarnas produktionsvolymer, spelar integrationsgraden ingen roll. Allt kan som komma att produceras kommer ut marknaden, vilket betyder låga priser. De kooperativa företagen måste naturligtvis sälja råvarorna till vilka företag som helst, samma sätt som vilka företag helst ska som kunna konkurrera om att få kontrakt med råvaruproducenterna.

Utredningen har beklagligtvis tagit ställningen att konflikter mellan

konkurrenslagen och lagen om ekonomiska föreningar inte ska ana-

lyseras kapitel 2. Denna ståndpunkt föranleder att betänkandet mot-

säger sig självt. Å sidan konstaterar utredningen att det finns ena samhällsekonomiskt positiva egenskaper i lantbrukskooperativ verksamhet, som lagen om ekonomiska föreningar är avsedd att reglera å andra sidan vill man fasthålla formuleringen medlems fria rörlighet, vilket inte är förenligt med kooperativ verksamhet, är tillåten enligt lagen som om ekonomiska föreningar.

° Sexton 1995, s 10.

334 Särskilt yttrande 2

Slutsats: 18 § medlems fria rörlighet bör tas bort, eftersom den

c om kan ha skadlig verkan på svenskt näringsliv. en

6. Led i iörädlingskedjan

Lantbruks- och livmedelsproduktion utgör en lång kedja av produktionsforädlingskedja. Det betyder att konkurrensproblem inom processer — en lantbruks- och livsmedelssektorema inte kan behandlas samlat. I förädlingskedjan från insatsprodukter till råvara och från råvara till konsumtionsfärdig produkt finns ett otal marknader, var och en med sina egenskaper. Konkurrenspolitiskt måste varje marknad behandlas utifrån sina egenskaper. För att granska konkurrensproblemen i dessa näringslivssektorer är det således centralt att man skiljer mellan de olika leden i förädlingskedjan. Konkurrenslagens 18 uteslutande det första ledet i fora-c avser ädlingskedjan, alltså relationen mellan medlemmen och det kooperativa företaget. Likaså handlar de teoretiska analyserna i kapitel 3 endast om

dessa relationer. Redogörelserna för konkurrenspolitiken i de studerade

länderna och i EU har också fokus mot just detta led kapitlen 5-1 Däremot är de eventuella konkurrensproblem inom den lantbmksko-

operativa sektorn, vilka antydes i kapitel 12, nästan uteslutande hänför-

bara till de senare leden i förädlingskedjan. Denna diskrepans manar

till eftertanke, särskilt mot bakgrund av att den svenska konkurrenslagen avviker så radikalt från motsvarande utländska lagar. En bedömning konkurrensen i det första ledet är enkel att göra. av

Grundläggande gäller att kooperation inte är konkurrensbegränsande utan konkurrensbefrämjande: Möjligheten för ett kooperativ att skapa

marknadsmakt att bilda kartell torde, utan statens benägna medgenom

verkan, tämligen begränsad, eftersom den förutsätter produk-

vara

tionsbegränsning, något ytterst sällan torde förekomma i svenska

som

lantbrukskooperativ.--- Kooperativ kan emellertid vara mer lämpliga för att motverka marknadsmakt, speciellt i situation som den svenska, där

en råvaruproducentema möter få, stora och starka grossister en -

o1igopsonisituation.

Ett tidigare utkast till detta kapitel angav explicit problempunkterna.

2 Bolin, Olof 1995: Vad kan spelteorin lära oss om kooperativ Rapport till Utredningen Jo 1994:04 konkurrensreglemas tillämpning i ett om EU-perspektiv, s 4.

Särskilt yttrande 2 335

På basis av de utländska observationema och de teoretiska och empiriska kunskaperna kan konstateras att problemen i det första ledet är begränsade och att de, när och de uppstår, är lätta att identifiera om och åtgärda. Sexton situationer, där kooperativa

anger företag har

möjligheter att missbruka marknadsmakt. Dessa situationer alla det avser

första ledet i förädlingskedjan. Att döma de olika rättsfallen kapitlen

av 5 och 7-10 är det samma och motsvarande kriterier, syn som

konkurrensmyndighetema i de övriga EU-länderna tillämpar. Det kan

inte rimligtvis bereda de svenska myndigheterna några besvär följa att

samma enkla kriterier, när de värderar eventuella konkurrensproblem i

det första förädlingsledet. Om dessa kriterier tillämpas finns det ingen grund att fasthålla kravet på medlems fria rörlighet i 18 § för att c

skapa vissa grundförutsättningar för att öka konkurrensen inom och mellan de geografiskt avgränsade marknadsområdena avsnitt 13.5.3.

Ett kooperativt företag, inte har marknadsdominerande ställning,

~ som

finns inget motiv att ingripa mot.

Om ett kooperativt företag, som har marknadsdominerande ställning,

-

inte styr medlemmarnas produktionsvolymer, finns det ingen

anledning att ingripa. Vid styrning av medlemmarnas produktion bör

däremot en prövning göras.

Ett marknadsdominerande kooperativt företag, har möjlighet att

- som begränsa volymema till vissa marknader att differentiera sin genom

marknadsföring, kan det finnas skäl att granska. Denna situation

förutsätter att tre bestämda villkor är uppfyllda, vilka i avsnitt anges 3.5.2.

Kapitel 12 indikerar att konkurrenstrycket avseende förädlade produkter

är otillräckligt i Sverige, dvs avseende de leden. Någon analys senare av

orsakssammanhangen göres dessvärre inte och inte heller göres försök att urskilja några förändringsmönster, heller jämförelser med andra länder. Icke desto mindre konkurrenstrycket bedömes alltför

- om vara

lågt längre fram i förädlingskedjan, är det logiskt att rikta åtgärderna dit. Det har nämnts situationer med leveransvägran, vilket rimligtvis borde

lösas genom att ålägga företagen leveranser. Att med hjälp 18 § av c

3 Sexton 1995.

336 Särskilt yttrande 2

ingripa i de stadgar, reglerar relationerna mellan medlemmar och som företag, kan inte någon effektiv åtgärd. vara I kapitel 12 hävdas att det kan svårt för nya konkurrerande vara företag att etablera sig såsom råvaruinsamlande företag. Emellertid givet att konkurrens är ett medel att uppnå samhällsekonomisk effektivitet behöver inte förekomsten få eller till och med inga konkurav

rerande företag uppsamlingsmarknaden ha några samhällsekonomiskt

negativa konsekvenser. Förutsatt att de lantbrukskooperativa företagen

inte har någon styrning av lantbrukamas produktionsvolymer kommer

alla volymer, kan tänkas bli producerade, fram på marknaden till som de lägst tänkbara priserna. Ett sådant kooperativt företag är medlem-

kanal till marknaden, vilket betyder att det finns perfekt kon-

marnas kurrens mellan lantbrukama. Var och en har starka incitament att effektivisera sin egen produktion så långt möjligt.

Konkurrerande företag ska självfallet få etablera sig även på uppsamlingsmarknadema. De ska ha möjlighet att göra inköp av råvaror från de lantbrukskooperativa företagen eller från primärproducenter, helt på

marknadsbetingelser. I den mån de har problem att få tillgång till rä-

från de kooperativa företagen är 19 § tillämplig.

varor Mot denna bakgrund är konkurrenslagens 18 c § besynnerlig. Kon-

kurrensproblemen ligger långt fram i förädlingskedjan men lagen anger

att de konkurrensvårdande myndigheterna kan ingripa mot det första

ledet i förädlingskedjan. Problem och åtgärd ligger alltså långt ifrån var-

andra och kopplingen mellan dem är lång och indirekt. Vad det handlar är att myndigheterna kan hota med att sänka företagets värde för om

medlemmarna. Om konkurrenspolitiken riktar åtgärder mot det första

ledet, dvs relationen mellan lantbrukaren medlemmen och det

kooperativa företaget, när problemen ligger i senare led, blir effekten att skada åsamkas det svenska näringslivet.

Slutsats; 18 § medlems fria rörlighet bör tas bort, eftersom den

c om

inte har förmåga att rätta till de konkurrensproblem, finns och kan

som

finnas. Konkurrensproblemen längre fram i förädlingskedjan kan eflek-

tivast angripas med hjälp av 19

7. Förhandlingskooperation

Enligt undantag kooperativa företag försäljnings- 18 c § ges inte när priser direkt eller indirekt fastställs på varor som produceras hos medlemmarna försäljningen sker direkt mellan medlem och tredje

när a

eller b föreningen svarar för försäljningen och konkurrens på

man,

SOU1995:1 17 Särskilt yttrande 2 337

marknaden hindras, begränsas eller snedvrids i väsentlig omfattning. Producentkooperativa företag, säljer medlemmarnas produktion som

oförädlade till andra, brukar kallas Förhandlingskooperation. Bargaining

cooperatives sometimes called bargaining associations bargain

or negotiate with processors and other first handlers for better terms of

trade for members. Ett förhandlingskooperativt företag kan ägna sig

the physical handling andor processing of products eller not physically handle or take title to the product involved but merely

bargains for price and other terms of trade.5 title äganderätt

Den svenska konkurrenslagens inställning till sådana företag är

anmärkningsvärd:

I inget annat land finns motsvarande konkurrensregler för Förhand- lingskooperativa företag.

I inget rättsfall, varken i de studerade EU-ländema eller — i EU som

helhet, figurerar något fdrhandlingskooperativt företag.

Förhandlingskooperation är internationellt vanligt förekommande, och

-

så i olika branscher, t.ex. försäljning råmjölk till skilda förädlings-

av företag eller av livdjur till slakterier, och den anses överallt konvara

kurrensfrämjande.

De teoretiska förutsättningarna för Förhandlingskooperation är de samma som för annan producentkooperation.

Förhandlingskooperation fungerar konkurrensbefrämjande och inte

- -begriinsande. Collective bargaining through cooperative associations should also be viewed as a procompetitive device to reduce

transactions costs as well as countervail market power

Specifikt för förhandlingskooperativa företag är att de inte har

-

behöver ha någon produktionsanläggning för att kunna tillgodose

Cropp, Robert Gene Ingalsbe 1989: Structure and Scope of Agricultural cooperatives. Ingår i Cooperatives in Agriculture, ed.: David Cobia. Prentice-Hall, Englewood Cliffs, NJ, s. 52-53.

5 Cropp Ingalsbe 1989, s. 53.

6 Sexton 1995, s 13.

338 Särskilt yttrande 2 SOUl995:117

medlemmarnas önskemål om sänkta transaktionskostnader. Denna låga investeringsnivå gör förhandlingskooperationen till en flexibel och kostnadseffektiv organisationsform. Collective bargaining by farmers may represent a low-cost method of obtaining similar results

to vertical integration through a cooperation. I situationer med

marknadsmisslyckanden kan förhandlingskooperativa organisationer också vara ett effektivt hot gentemot de existerande företagen, dvs de kan med billiga medel åstadkomma bättre fungerande marknader. avsn. 3.3.2

Förhandlingskooperativa organisationer kan aldrig missbruka någon marknadsmakt, förutsatt att det inte finns någon styrning av medlemmamas produktionsbeslut. Företagen fungerar endast såsom en kostnadssänkande kanal till köparna. Eftersom medlemmarna har intresse av högsta möjliga priser på lång sikt, är det inte möjligt att manipulera med priser och volymer. från företagsledningen Om man gjorde sådana försök, skulle medlemmarna möjligheter till freeges rider-beteende, dvs handla med motpartema direkt och inte genom

kooperativet. 3.3.2 Inte ens de förbehåll, har angivits för

avsn som

producerande kooperativa företag risk for differentierade priser på olika marknader äger tillämpning på förhandlingskooperativa företag, i och med att det rör sig om råvaror, som inte genomlupit någon

där differentiering har kunnat ske. Bargaining does not process, have anticompetitive long as production takes place consequences as

competitively and price discrimination prohibited.9

Producerande lantbrukskooperativa företag har ofta en förädling av de råvaror, de insamlar från medlemmarna, och därvid befinner som sig dessa företag ett flertal marknader, på olika steg i förädlingskedjan. På och en av dessa marknader kan konkurrensproblem var uppstå. Motsvarande gäller inte för Förhandlingskooperativa företag. De agerar uteslutande en marknad råvaruförsäljning, där det inte finns någon möjlighet att hålla kvantiteter borta från marknaden.

7 Sexton 1995.

8 Sexton 1995, s

9 Sexton 1995, s

Särskilt yttrande 2 339

Även genomgången i betänkandets avsnitt 3.3.2 framgår - av att förhandlingskooperation är en konkurrensmässigt oproblematisk organisationsform. Resonemangen i tidigare delar liksom i kapitel 3 kan

inte logiskt leda fram till en slutsats att förhandlingskooperation ska

behöva prövas.

Om produktionen äger rum under konkurrensmässiga förhållanden och om prisdiskriminering inte förekommer så kan man inte förhandla sig fram till ett pris som är högre än det pris, skulle som resultera på en konkurrensutsatt marknad. Om råvaruproducenter

genom prisförhandlingar erhåller ett lägre pris än det pris konkurrens

skulle resultera i så kommer en mindre volym att nå marknaden och därmed föranleda ett tryck uppåt priserna. Enligt utredningen kan rena prisförhandlingsorganisationer ses som ett effektivt sätt att generera priser och verkställa transaktioner under förutsättning att förhandlingsorganisationen inte gör något för att kontrollera utbudet. Produktionsbesluten skall fattas strikt av råvaruproducentema som är perfekta konkurrenter. Att hävda att en ren prisförhandlingsorganisa-

tion under de ovan angivna förutsättningarna inte kan utföra denna

prisgenererande funktion är likvärdigt med att säga att principen om utbud och efterfrågan inte fungerar. Efter detta citat från avsnitt l3.5.4 är det inte möjligt att dra någon annan slutsats än att förhandlingskooperation bör ha ett generellt undantag.

Slutsats: Formuleringarna i 18 c § med bäring på förhandlings-

kooperation måste förkastas.

Den svenska konkurrenslagstiftningens egenskaper

Såsom framgått av det ovanstående avviker den svenska konkurrens-

lagen avseende lantbrukskooperation grundläggande från vad som gäller

i motsvarande länder, och den är också i kontrast till föreliggande teori om kooperativt företagande. Det är intressant att fråga vad detta kan bero på. Under de senaste åren har i Sverige en omfattande kritik riktats mot kooperativt företagande. Kritikerna uttrycker sig a följande sätt:

Ett allmänt problem med kooperativ är att den vanliga ägarmark-

naden inte fungerar på samma sätt med andra företag. En inef-

som fektiv kooperation kan inte köpas ut av en ny ägare. Konkurrensen

340 Särskilt yttrande 2

på ägarmarknaden är således per definition begränsad Kritiken

innebär att allokeringen samhällets resurser blir felaktig, eftersom av resurserna inte är lättrörliga.

På marknaden för råvaror begränsas konkurrensen därför att med- lemmar har ett inlåst kapital i kooperationen. Så länge de är medlemmar kan de bli delaktiga i avkastningen, t.ex. rabatterad försäljning

maskiner. Lämnar de kooperationen förlorar de sitt kapital Då

av

ägamamedlemmama i ett kooperativt företag inte har individuell

ägande- och förfoganderätt till företagets kollektiva kapital, tas de fulla ekonomiska konsekvenserna besluten inte i beaktande vid av medlemmarnas och vid företagets beslutsfattande, vilket medför att besluten inte blir optimala.

Denna kritik bygger emellertid teori, vars förutsättningar inte är förenliga med kooperativt företagande. Kooperation måste förklaras utifrån att det föreligger marknadsimperfektioner för en grupp av producenter, vilka gemensamt etablerar och driver ett kooperativt företag för att åtgärda dennadessa marknadsimperfektioner. Kritik som den ovannämnda förutsätter att ägarna inte har några samhandelsrelationer med företaget, dvs det finns inget behov av vertikal integration.

Om utanförstående t.ex. ickelantbrukare skulle ha inflytande i de

lantbrukskooperativa företag, skulle dessa inte längre ha förmåga att lösa producentemas problem. Däremot hotas det kooperativa företagets målsättning inte att fler och andra, likartade producenter tillkommer, och av medlemskretsens storlek och sammansättning kan variera åtskilligt. Att låta utanförstående delägare komma skulle emellertid vara liktydigt med att producentema riskerar sitt eget lantbrukskooperativa företag.

Om andelarna och inflytandet i ett kooperativa företag skulle vara

omsättningsbara utanför brukarkretsen, blev företagets värde för brukarreduceras. Det vore snarare dålig resursallokering. na

Förutsatt att det kooperativa företaget har god förmåga att lösa de

problem, för vars skull medlemmarna driver företaget, blir deras engagetillräckligt stort för att det kooperativa företaget ska få en mang välfungerande styrning. Om medlemmarna inte har individuell ägande-

2° Fölster, Stefan 1995: Betydelsen koncentration och inträdeshinder för av konkurrensen inom livsmedelssektorn. Rapport till Utredningen Jo 1994:04 om konkurrensreglernas tillämpning i ett EU-perspektiv, s

2 Fölster 1995, s

Särskilt yttrande 2 341

rätt till hela kapitalet spelar således ingen roll för en effektiv resursallokering. Medlemmarna har intresse av att hela kapitalet användes effektivast möjligt. Dessa och likartade argument, som riktas mot kooperativt företagande i dessa år, lider således av att deras teoretiska förutsättningar inte stämmer med de förutsättningar, som kan förklara kooperativt företagande. Att de under vissa omständigheter har giltighet för svensk kooperation är troligt, de kan inte tillämpas generellt. Det är därför men synnerligen beklagligt att dylik kritik har fått inflytande på debattklimatet och på konkurrenslagens utformning.

Slutsatser

Resonemangen ovan visar att den svenska konkurrenslagens regler avseende lantbrukskooperation är i strid med såväl motsvarande bestämmelser i jämförbara länder som med den teoretiska och empiriska kunskap, föreligger inom området. Då det gäller följande faktorer som finns det inga möjligheter till andra tolkningar:

Specifikationen till associationsformen ekonomisk förening bör tas

-

bort och lagen bör gälla oavsett associationsform. avsnitt 2

Det finns inga skäl att inte ge undantag samverkan mellan -

kooperativa företag i federativ eller likartad form, då denna samverkan avser produktion av varor och tjänster. avsnitt 3

Det finns inga skäl att inte undantag inköpskooperativa företag, - ge

och sådana på såväl primämivå som högre nivåer. avsnitt 4

Bestämmelsen medlems fria rörlighet måste utgå, eftersom den - om

dels är skadlig för det svenska näringslivet avsnitt 5 och dels inte

är kan användas för att hantera de faktiska konkurrensproblemen.

avsnitt 6

Det finns inga skäl att inte undantag ät förhandlingskooperativa - ge företag, eftersom sådana alltid främjar och aldrig hämmar konkur-

rensen. avsnitt 7

Kvar blir kategori, där konkurrensproblem kan tänkas finnas och en uppstå, nämligen samverkan mellan leverantörskooperativa företag i marknadsföringsfrågor. Det kan finnas argument för att inte ge generellt

342 Särskilt yttrande 2 SOUl995:117

undantag för sådana förfaranden, eftersom det här finns en risk att företagen kan få en dominerande marknadsställning, som kan missbrukas. Med hänvisning till att de andra EU-medlemsstatema kan hantera dylika situationer utan att något generellt förbud borde det vara möjligt även i Sverige, dvs 19 § kan användas för lantbrukskooperativa företag likaväl som för andra företag. Det blir även med denna lösning möjligt att låta alla förfaranden komma till prövning, men utan någon diskriminerande särbehandling av lantbrukskooperativa företag. Således bör 18 a-c ersättas med en lydelse enligt följande.

Förbudet i 6 § gäller inte för avtal inom organisationer, vars delägare i huvudsak består av producenter av jordbruks-, trädgårds- och skogsprodukter, heller för organisationer, vars delägare utgöres av nyssnämnda organisationer. Med jordbruksprodukter avses i denna lag sådana varor, som anges i lagen 1990:615 om avgifter på vissa jordbruksprodukter Med trädgårdsprodukter avses sådana varor som mm. anges iden itulltaxelagen 1987:1068 intagna tulltaxan 6-8 kap. Med

skogsprodukter avses sådana varor, som anges i den i tulltaxelagen

1987:1068 intagna tulltaxan 44, 47 och 48 kap.

Kommittédirektiv

m

Dir. 1994:59

Konkurrcnsreglemas tillämpning jordbruksområdct i ett EU~perspektiv

Dir. 1994:59

Beslut vid regeringssammanträde den 23 juni 1994

Sammanfattning av uppdraget En särskild utredare skall tillkallas för att inför ett svenskt EU-medlemskap analysera förhållandet mellan EG:s jordbrukspolitik, EG:s konkurrensregler och de svenska konkurrensreglema jordbruksområdet. Som grund för analysen skall utredaren kartlägga omfattningen och inriktningen av det samarbete förekommer inom för som ramen den gemensamma jordbrukspolitiken. Vid behov lämnas förslag till förändringar det svenska regelav systemet.

Utgångspunkter Riksdagens näringsutskott anslöt sig vid sin behandling av prop. 199293:56 om konkurrenslag bet. 199293:NU17, rskr. ny 199293:144 till principen att en sådan lag bör generell och vara sålunda avse näringslivets alla områden. Enligt utskottet bör frågan om t.ex. jordbrukets möjligheter till en EU-anpassning behandlas inom ramen för jordbrukspolitiska överväganden. Sveriges ambition fullständigt integrerad i EG:s är att vara gemensamma jordbrukspolitik från den första dagen för ett EU-medlemskap. Detta tillsammans med att EG-rätten konkurrensområdet i princip kommer att ha företräde framför den svenska konkurrens-

rätten får konsekvenser för de svenska konkurrensreglemas tillämpning jordbruks- och trädgårdsområdet. Konkurrensverket har i en skrivelse den 26 november 1993 anfört att strukturella frågor som rör jordbruket måste övervägas inom ramen för en jordbrukspolitisk översyn inför ett medlemskap i EU. Konkurrensverket har vidare anfört att jordbruksnäringen i dag har en struktur som kännetecknas av stora producentföreningar med långtgående integration. Denna struktur är en följd av att jordbruksnäringen i ett historiskt perspektiv har varit mycket starkt reglerad. Regeringen bemyndigade den 16 december 1993 chefen för Näringsdepartementet att tillkalla en arbetsgrupp med uppgift att utreda vilka speciella konkurrensrättsliga regler som krävs för att enskilda jordbrukares och andra råvaruproducenters samverkan i primärföreningar inom lantbrukets område inte onödigtvis skall komma i konflikt med konkurrenslagen. Av arbetsgruppens uppdrag framgår också att de svenska konkurrensreglemas utformning sikt vad gäller såväl samverkan inom föreningar som federativ samverkan mellan föreningar bör övervägas inom ramen för den jordbrukspolitiska anpassning som görs inför ett medlemskap i EU. Riksdagen har beslutat om särskilda konkurrensregler för lantbruket. Beslutet baserades på arbetsgruppens förslag. Innebörden är i korthet att förbudet i 6 § konkurrenslagen inte skall vara tillämpligt på viss verksamhet som sker i en s.k. primärförening jordbruks-, trädgårds- och skogsområdet prop 199394:2l0, bet. 199394:NU23, rskr. 1993942445. Lagen träder i kraft den 1 juli 1994.

Situationen inom EU Jordbruket, till vilket också trädgårdsnäringen räknas, är inom EU föremål för ingående marknadsregleringar, och dessutom gäller särskilda konkurrcnsbcstämmelser för dessa näringar. Av betydelse i sammanhanget är också att jordbruket och trädgårdsnäringen särbehandlas i konkurrenshänseende inte bara i den för EU gemensamma konkurrenslagstiftningen utan också i flera av EU-ländemas nationella lagstiftning. Ramarna och målen för EG:s gemensamma jordbrukspolitik anges i artiklarna 38-43 i Romfördraget från år 1957. Målen, som anges i artikel 39, är:

Höjd produktivitet i jordbruket - Skälig levnadsstandard för jordbrukama - Stabiliserad marknad - Trygg livsmedelsförsörjning - Rimliga livsmedelspriser för konsumenterna - De grundläggande konkurrensreglema för företagen inom EU finns angivna i artiklarna 85 och 86 i Romfördraget. Artikel 85.1 förbjuder avtal, beslut av företagssammanslutningar och samordnade förfaranden avtalskriteriet som hindrar, begränsar eller snedvrider konkurrensen inom den gemensamma marknaden konkurrensbegränsningskriteriet och som kan påverka handeln mellan medlemsstaterna samhandelskriteriet. Förutsättningar för undantag anges i artikel 85.3. Artikel 86 förbjuder ett eller flera företags missbruk av en dominerande ställning den gemensamma marknaden eller en väsentlig del av denna. Också beträffande tillämpligheten av artikel 86 krävs att samhandeln påverkas. Artikel 42 i Romfördraget föreskriver att konkurrensreglema är tillämpliga på produktion och handel med jordbruksprodukter endast i den utsträckning rådet bestämmer. Rådet har antagit förordning EEG nr 2662 som lägger fast hur konkurrensreglema skall tillämpas jordbruksområdet. I förordningens artikel 2 anges att Romfördragets artikel 85.1 inte skall vara tillämplig överenskommelser, beslut och förfaranden då de utgör en integrerad del av en nationell marknadsordning eller är erforderliga för genomförandet av de i Romfördragets artikel 39 angivna målen. Artikel 85.1 skall i synnerhet inte tillämpas vissa överenskommelser m.m. mellan jordbrukare, jordbrukarorganisationer eller sammanslutningar av sådana organisationer som tillhör samma medlemsstat. Överenskommelsemafår gälla produktionen eller försäljningen av jordbruksprodukter eller användandet av gemensamma anläggningar för Iagerhållning, behandling eller förädling av jordbruksprodukter. Sådana överenskommelser får dock inte innebära skyldighet att en tillämpa ett fastställt pris. Undantaget gäller inte heller om kommissionen konstaterar att konkurrensen elimineras eller att målsättningen i artikel 39 äventyras.

Denna del av undantaget innebär att bevisbördan går över till EGkommissionen vad gäller frågan om sådana avtal som anges i förordningen mellan jordbrukare, jordbruksorgzutisalioner eller sammanslutningar av sådana organisationer som tillhör samma medlemsstat är undantagna enligt förordningen. Resultatet av detta är att artikel 85.1 inte har några verkningar för dessa avtal om inte EG-kommissionen särskilt beslutar att artikel 2 i förordning 2662 inte är tillämpbar. Artikel 86 om missbruk av dominerande ställning ar fullt ut tillämpbar också jordbruksområdet. Avtal som är en direkt följd av en gemensam marknadsordning faller utanför tillämpningen av konkurrensreglema. Detta gäller oavsett om sådana avtal är nödvändiga för att uppnå målen i artikel 39.

Den svenska konkurrenslagen I 6 § konkurrenslagen l993:20 anges att avtal mellan företag är förbjudna om de har till syfte att hindra, begränsa eller snedvrida konkurrensen på den svenska marknaden ett märkbart sätt eller om de ger ett sådant resultat. Konkurrensverket får enligt 8 § konkurrenslagen i det särskilda fallet besluta om undantag från förbudet i 6 § för ett avtal som bidrar till att förbättra produktionen eller distributionen eller till att främja tekniskt eller ekonomiskt framåtskridande, 2. tillförsäkrar konsumenterna en skälig andel av den vinst som därigenom uppnås, bara ålägger de berörda företagen begränsningar som är nödvändiga för att uppnå målen i och 4. inte ger de berörda företagen möjlighet att sätta konkurrensen ur spel för en väsentlig del av nyttighetema i fråga.

Uppdraget Konkurrensreglemas tillämpning och utformning jordbruksområdet vid ett EU-medlemskap bör bli föremål för fortsatt analys. En utgångspunkt bör att svenska företagare inom dessa sektorer inte vara skall hindras från att bli konkurrenskraftiga i förhållande till företagare i övriga EU-länder. Regeringen föreslår mot denna bakgrund att särskild utredare tillkallas för att inför ett EU-medlemskap analyen

sera förhållandet mellan EG:s jordbrukspolitik, EG:s konkurrensregler och de svenska konkurrensreglema.

Utredaren bör

belysa vilken typ av samarbete EG:s jordbruks- -— som gemensamma politik och EG:s konkurrensregler medger nationellt och där det föreligger samhandel, redovisa vilka konkurrensregler som gäller nationellt hos EU:s medlemsstater på jordbruksområdet, - särskilt beakta vilka eventuella konsekvenser EG:s gemensamma jordbrukspolitik har haft och har för utformningen och tillämpningen av EG:s och de enskilda EU-ländemas konkurrensregler, belysa förhållandet mellan EG:s konkurrensregler, de marknads- — ordningar som ligger till grund för EG:s jordbruksgemensamma politik och de svenska konkurrensreglemas tillämpning jordbruksoch trädgårdsområdet vid ett EU-medlemskap.

Utredaren bör också belysa vilken samverkan förekommer i som medlemsländerna och konkurrenssituationen berörda marknader. En jämförelse bör göras mellan svenskt samarbete inom jordbrukskooperationen och samarbete inom motsvarande företag och organisationer inom EU och dess medlemsstater. Jämförelsen bör avse såväl samverkan inom föreningar som federativ samverkan mellan föreningar. I detta sammanhang bör särskilt beaktas om denna typ samarbete i av något avseende särbehandlats i förhållande till andra associationsformer vid utformningen och tillämpningen EG:s och de enskilda EUav ländemas konkurrensregler jordbruksområdet. Utredaren bör sammanfattningsvis analysera de svenska konkurom rensreglema ger restriktioner för jordbruks- och trädgårdsnäringen i ett EU-perspektiv. Om utredaren mot bakgrund av den gjorda översynen finner anledning utifrån jordbrukspolitiska behov, kan han lämna förslag till förändringar i det svenska regelsystemet.

Övrigt

Utredaren skall beakta kommittédirektiven till samtliga kommittéer och särskilda utredare att pröva offentliga åtaganden dir. 1994:23

Övrigt

Utredaren skall beakta kommittédirektiven till samtliga kommittéer och särskilda utredare att pröva offentliga åtaganden dir. 1994:23 samt direktiven om beaktande av EG-aspekter i utredningsverksamheten dir. 1988:43. Utredaren skall redovisa sina förslag senast den 15 december 1994.

Jordbruksdepartementet

Kommittédirektiv

Tilläggsdirektiv till Utredningen Jo 1994:04 Dir konkurrensreglernas tillämpning på 19943142 om jordbruksområdet i ett EU-perspektiv

Beslut vid regeringssammanträde den 22 december 1994

Sammanfattning uppdraget av Med stöd av regeringens bemyndigande den 23 juni 1994 har en särskild utredare tillkallats med uppgift att inför Sveriges EU-medlemskap analysera förhållandet mellan EG:s jordbrukspolitik, EG:s konkurrensregler och de svenska konkurrensreglema jordbruksområdet dir. 1994:59. Utredaren skall vid fullgörandet av sitt uppdrag beakta konsumenternas intresse av att upprätthålla väl fungerande konkurrens den en svenska livsmedelsmarknaden. Vidare skall utredaren ha slutfört sitt arbete den 15juni 1995.

Utgångspunkter Livsmedelsmarknaden kännetecknas i producentledet producentav stora föreningar med långtgående integration. Denna struktur resultat är ett av att jordbruksnäringen har varit starkt reglerad. Vid den interna avregleringen av jordbruket år 1991 beslutade riksdagen om särskilda åtgärder för att förstärka konkurrensen livsmedelsområdet prop. l9909lzl47. bet. 199091:NU33, rskr. 199091: 366. i en särskild lag 1991:921 förbjöds marknadsdelning och andra produktions- eller utbudsbegränsningar inom landet samt gemensam finansiering av underskott vid försäljning jordbruksprodukter av export. Förbudet gällde inte verksamhet inom koncern eller en inom en ekonomisk förening som bara har jordbrukare eller andra rå-

varuproducenter som medlemmar primärförening. Förbudet gällde inte heller förfaranden som bara i begränsad omfattning påverkar konkurrensen. De konkurrensvårdande myndigheterna har också ägnat stor uppmärksamhet den bristande konkurrensen livsmedelsmarknaden. Av betydelse är att Marknadsdomstolen år 1991 stoppade ytterligare koncentration mejerimarknaden genom att förklara att fusionen mellan Arla ek.för. och Gefleortens mejeriförening medförde från allmän synpunkt skadlig verkan enligt den då gällande konkurrenslagen 1982:729. Vidare inledde dåvarande Näringsfrihetsombudsmanår 1988 en granskning av samarbetet inom ramen för RiksOst. nen Detta samarbete har numera upphört. Den 1 juli 1993 trädde den nu gällande konkurrenslagen 1993:20 i kraft. Samtidigt upphävdes dcn äldre konkurrenslagen 1982:729 samt lagen 1991:921 förbud mot konkurrensbegrâinsning i fråga om om jordbruksprodukter. Den nya konkurrenslagen, som innehåller förbud mot konkurrensbegränsande samarbete 6 § och missbruk av dominerande ställning 19 §, är generell och gäller oavsett verken samhetsområde eller företagsform. I propositionen prop. 199293:56 Ny konkurrenslagstiftning anatt samverkan mellan medlemmarna i en primärförening jordgavs brukets område rörande produktion eller försäljning av jordbruksprodukter, utnyttjande anläggningar för lagring, behandav gemensamma ling eller förädling av jordbruksprodukter i många fall torde omfattas förbudet i 6 § konkurrenslagen. Sammantaget bedömdes dock denav samverkan ha sådana positiva effekter att den borde kvalificera för na undantag. På förekommen anledning säkerställdes rätten till viss samverkan inom för primärförening mellan företag som bedriramen en jordbruk, skogsbruk eller trädgårdsnäring genom en ändring i ver konkurrenslagen, som trädde i kraft den l juli 1994 prop. 199394: 210, bet. 199394:NU23, rskr 199394:445. Vid remissbehandlingen de förslag till ändringar i konkurrenslaav först lades fram interdepartemental arbetsgrupp Ds gen som av en 1994:20 underströk flera remissinstanser, företrädande olika intresutanför producentkooperationen, att undantaget från konkurrenslasen tillämpning skulle gälla endast för samverkan inom en primärfögens rening. Konkurrensverket erinrade om att den äldre konkurrenslagen 1982:729 varit fullt ut tillämplig samverkan mellan primärföre-

ningar. Att inte låta den nu gällande konkurrenslagen, som avses vara kraftfullare än den tidigare, tillämpas på sådan samverkan enligt vore, verket, ytterligt remarkabelt. Genom Sveriges inträde som medlem i EU kommer nya spelregler och förutsättningar att gälla för de svenska livsmedelsföretagen. Tilllämpningen av den svenska konkurrenslagen kommer påverkas att dels av rådets förordning EEG nr 2662 lägger fast hur Romsom fördragets artiklar 85 och 86 skall tillämpas jordbruksområdet, dels av den reglering gäller enligt EG:s jordbrukssom gemensamma politik. Genom Sveriges [EU-medlemskap skulle rimligen också vänta man sig en ökad konkurrens på den svenska livsmedelsmarknaden. En sådan utveckling är dock långt ifrån självklar, bl.a. grund av att Sverige är ett ytmässigt glest befolkat land i utkanten stort men av EU-marknaden, vilket innebär att distributionsavstånden kan vara långa och kundunderlaget litet. Vidare är det så att konsumenter ofta föredrar nationellt producerade livsmedel. Detta kan i vissa fall innebära att svenska livsmedel inte får någon konkurrens livsmedel av från andra länder. Ett annat viktigt hinder för ökad konkurrens är den höga föreen tagskoncentrationen den svenska marknaden liksom det samarbete som förekommer i olika former mellan företag. En förutsättning för en ökad konkurrens den svenska livsmedelsmzirknaden till följd av EU-medlemskapet kan därför väl fungerande konkurrens vara att en mellan de svenska livsmedelsföretagen främjas och upprätthålls.

Uppdraget

En väl fungerande konkurrens på den svenska livsmedelsmarknaden är en förutsättning för att konsumenterna skall livsmedel till rimliga priser. En sådan konkurrens är också förutsättning för lången en siktig effektivitet marknaden. Företagens konkurrensförmåga såväl den inhemska som den internationella marknaden över tid är också beroende av att företagen får verka under tillräckligt ett konkurrenstryck den svenska marknaden. Avsikten med den nya konkurrenslagen är uppnå verksamt att ett skydd för konsumenternas intresse och för samhällsekonomin. Vid tilllämpningen av konkurrenslagen görs avvägning mellan å sidan en ena

fördelarna exempelvis samarbete eller stordriftsfördelar och å andav sidan minskningen konkurrensen. Vid Konkurrensverkets prövra av ning ett enskilt fall av samarbete på marknaden tas också hänsyn av till konkurrenstrycket från såväl befintliga som potentiella svenska och utländska företag den svenska marknaden. I stället för det producentperspektiv återspeglas i de ursprunglisom direktiven till utredningen, bör utredaren som utgångspunkt ha vikga ten att effektiv konkurrenslagstiftning upprätthålls också inom av en för EU-medlemskapet. Utredaren bör i detta sammanhang ramen ägna särskild uppmärksamhet konkurrenssituationen mejeri-, slakt- och sockermarknadema i Sverige. Utredaren bör koncentrera sig att skingra den osäkerhet som råder rörande förhållandena på [EU-marknaden när det gäller olika forsamarbete och regler som gäller. Av särskilt intresse är därmer av vid att kartläggning görs vilka samarbetsformer som tillåts en av inom EU till följd jordbruksregleringen och förordningen EEG av 2662 och hur dessa regler påverkar tillämpningen av den svenska nr konkurrenslagen.

Övrigt

Utredaren skall i sitt arbete utöver redovisning av de regionalpolitisen förslag dir. 1992:50 beakta kommittéka konsekvensema av sina även direktiven till samtliga kommittéer och särskilda utredare att redovisa jämställdhetspolitiska konsekvenser dir. 1994:123. Med ändring vad angetts i de ursprungliga direktiven 1994: av som 59 skall utredaren redovisa resultatet sitt arbete senast den 15 juni av 1995.

Jordbruksdepartementet

Tryckt av REGERINGSKANSLI OFFSETCENTRAL Stockholm 1995

Bilaga 2 353

Rättsutlåtande rörande EG-rättens

inverkan

på den svenska

konkurrenslagens

tillämplighet inom jordbruksområdet

Docent Nils Wahl Juridiska institutionen Stockholms universitet

1 Uppdraget

På uppdrag av Näringsdepartementet, Enheten för marknad och konkurrens, får jag härmed överlämna mitt utlåtande över vilka legala begräns-

ningar EG:s jordbrukspolitik och särskilda konkurrensbestämmelser innebär för tillämpningen den svenska konkurrenslagen.

av I enlighet med uppdraget skall särskilt studeras betydelsen den av

omvända bevisbördan art andra meningen, Rfo 2662 för tillämpningen av den svenska konkurrenslagen, vilka former prissamverkan

av eller annan samverkan i sagda artikel, samt även marknadssom avses

ordningamas förhållande till den svenska konkurrenslagstiftningen.

Till grund för analysen ligger dels genomgång kommissionens en av avgöranden, EG-domstolens domar samt litteratur inom området, dels

en genomgång av relevant sekundärlagstiftning, dvs. förutom Rfo 2662 de gemensamma marknadsordningama.

Utlåtandet är disponerat så sätt att först vissa för utlåtandet anges allmänna utgångspunkter i vilka inbegrips analys förhållandet en av

mellan jordbruksreglema och konkurrensreglerna diskussion

samt en

rörande strukturen av de marknadsordningama avsnitt 2.

gemensamma

Därefter behandlas tolkningen undantagen i Rfo 2662 avsnitt 3. I

av

det sista avsnittet avsnitt 4 behandlas så utlåtandets kämområde

nämligen förhållandet mellan den svenska konkurrenslagen och EG-

rätten. Avsnittet är uppdelat i tre delar där den första 4.l behandlar de

gemensamma marknadsordningama från en konkurrensrättslig utgångspunkt medan det andra behandlar legalundantagen i konkurrenslagen.

Avslutningsvis görs så sammanfattande analys. en

Text till notsiffroma finns i slutet bilagan av

12 15-1291

354 Bilaga 2

2 Utgångspunkter

EG-fördragets regler rörande jordbruk bygger i huvudsak att en jordbrukspolitik utformas för medlemsstaterna art 38. Syftet

gemensam

med jordbruksreglerna är att säkerställa höjd produktivitet, att till-

en

försäkra jordbruksbefolkningen skälig levnadsstandard, att stabilisera

en marknaderna, att trygga försörjningen, samt att tillförsäkra konsumen-

tillgång till till skäliga priser art 39.1 a-e. I syfte att uppnå

terna varor dessa målsättningar har rådet utfärdat flera olika s.k. gemensamma marknadsordningar. EG:s konkurrensregler bygger på två typer av förbud, ett förbud mot

konkurrensbegränsande avtal mellan företag art 85 och ett förbud mot missbruk dominerande ställning art 86. För att förbuden skall vara

av tillämpliga krävs att förfarandena kan påverka handeln mellan medlemsstaterna. Syftet med reglerna är att uppnå en ordning som säker-

ställer att konkurrensen inte snedvrids på den inre marknaden art 3.g. För så vitt gäller jordbruksreglemas allmänna förhållande till för-

mer dragets andra regler stadgas i art 38.2 att reglerna rörande upprättandet

den gemensamma marknaden gäller även inom jordbruksområdet i

av den mån något annat inte i art 39-46. I art 42 att konkuranges anges

rensreglema endast är tillämpliga inom jordbruksområdet i den utsträck-

ning rådet så bestämmer. Genom Rfo 2662 har rådet angett forsom

mell huvudprincip att såväl art 85 86 är fullt ut tillämpliga inom

som

jordbruksområdet, dock att den praktiska huvudregeln enligt art 2

mer Rfo 2662, innebär att art 85, dvs. förbudet mot konkurrensbegränsande

avtal, inte är tillämplig inom jordbruksområdet. Däremot gäller förbudet missbruk dominerande ställning art 86 utan inskränkning.

mot av

Begränsningen av art 85.1 :s tillämplighet inom jordbruksområdet är

utformat på så sätt att art 2 Rfo 2662 stadgar att art 85 inte gäller för avtal m.m som

form part of national market organisation are necessary for

a or attainment of the objectives set out Article 39 of the Treaty. In

particular, shall not apply to agreements, decision and practices of

farmers, farmers associations, associations of such associations or belonging to single Member State which concern the production or a

sale of agricultural products the use of joint facilities for the

or storage, treatment processing of agricultural products, and under or which there obligation to charge identical prices, unless the no

Commission finds that competition thereby excluded or that the

objectives of Article 39 of the Treaty are je0pardised.2

Bilaga 2 355

Som framgår av citatet gäller inte an 85 för vissa särskilt angivna fall.

Vad de särskilt angivna undantagen konkret innebär behandlas mer vidare nedan Först måste dock klargöras det allmänna förhållandet mer mellan reglerna rörande jordbruk och fördragets övriga regler och då i

synnerhet konkurrensreglema. Anledningen härtill är den koppling som gäller mellan jordbruksreglemas särställning och den därmed sammanhängande tolkningen av Rfo 2662.

Allmänt sett gäller EG:s konkurrensregler för alla de områden som omfattas EG-fördraget. Konkurrensreglema utgör av en nödvändig del av de liberaliseringar inom olika områden fördraget syftar till. Utan som konkurrensreglema skulle flera olika bestämmelser än inte vara om meningslösa, starkt försvagade. För så vitt gäller förhållandet till jord-

bruksområdet bör dock noteras den särställning jordbruksfrågoma som erhållit genom explicit fördragsreglering. Särställningen har EGav domstolen förklarats innebära att jordbruksregleringen har företräde

framför konkurrensreglema på sådant sätt att rådet besitter förett hållandevis vidsträckt handlingsutrymme med avseende på vilket sätt som konkurrensen kan förhindras regleringen jordbruksgenom av

frågoma Det sagda innebär att de förvrängningar konkurrensen

av som utgör en följd av den gemensamma jordbrukspolitiken, förvisso kan

strida mot uppfyllandet målsättningen i art 3.g, de likväl av men att är förenliga med EG-rätten eftersom de syftar till att uppfylla en annan målsättning i art nämligen den jordbrukspolitik i om en gemensam art 3.e. Samtidigt föreligger det naturligtvis gränser för rådets kompetens i detta avseende. Ett totalt eliminerande konkurrensen kan sannolikt av inte anses nödvändigt för att uppfylla målsättningarna med jordbruks-

politiken. EG-domstolens uttalanden i Maizena tyder närmast motsatsen

Inte heller förefaller helt centrala målsättningar såsom det fria varuflödet eller icke-diskriminering kunna ifrågasättas med hänvisning till

målsättningarna i art 39. I kommissionens avgörande i Sugarbeat för-

klarade nämligen kommissionen att privata godkänts arrangemang, som av de nationella myndigheterna, hindrade det fria varuflödet som samt verkade diskriminerande, inte något sätt kunde vara nödvändiga för uppnåendet av målsättningarna i art 39.6

2.1 Allmänt om EG:s marknadsordningar

Som angetts ovan skall målsättningarna i art 39 uppnås genom en gemensam organisation av jordbruksmarknadema. Organisation av marknaderna kan genomföras på flera olika sätt, det praktiskt varav mest

356 Bilaga 2

intressanta är utfärdandet europeisk marknadsorganisation, eller av en det oftast kallas marknadsordning, art 40.2. Ett flertal som en gemensam sådana marknadsordningar, täckande större delar av jordbruksnumera området, har även utfärdats. Eftersom marknadsordningama syftar till att uppnå målsättningarna i art 39, stadgas uttryckligen att marknadsordningama kan innehålla regleringar priser, stöd för produktion och av saluföring, m.m., art 40.3. Även marknadsordningama skiljer sig sinsemellan finns vissa för om flertalet marknadsordningama gemensamma regler. Hit hör reglerna av införselavgifter, exportbidrag, interventionsförfaranden, kvotsystem om areal- och djurbidrag. Systemen med rikt— och interventionssamt rena

priser samt kvoteringar ställer naturligtvis krav administration av dessa regler. I vissa marknadsordningama är detta löst på det sättet

av att de förutsätter kontroll och administration statliga myndigheter, en av