Egon Jönsson

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2015

m Statens offentliga utredningar

1996:85

Socialdepartementet

EGON JÖNSSON

en kartläggning av lokala

-

samverkansprojekt inom rehabiliteringsomrädet

Betänkande från en kartläggning av lokala

samverkansprojekt inom rehabiliteringsområdet

Stockholm 1996

SOU och Ds kan köpas från Fritzes kundtjänst. För remissutsändningar av SOU och Ds svarar Fritzes, Offentliga Publikationer, uppdrag av Regeringskansliets förvaltningskontor.

Beställningsadress: Fritzes kundtjänst 106 47 Stockholm Fax: 08-20 50 21 Telefon: 08-690 91 90

Svara på remiss. Hur och Varför. Statsrådsberedningen, 1993. En liten broschyr som underlättar arbetet för den som skall svara remiss. - Broschyren kan beställas hos: Regeringskansliets förvaltningskontor Distributionscentralen 103 33 Stockholm Fax: 08-405 10 10 Telefon: 08-405 10 25

Omslag: Xess produktion HB

ISBN 91-38-20287-5 Graphic SystemsAB, Göteborg 1996 ISSN 0375-250X

Till statsrådet Maj-Inger Klingvall

Regeringen fattade den 8 februari 1996 beslut om att tillkalla en särskild utredare för att kartlägga lokala samverkansprojekt inom rehabiliteringsområdet mellan huvudmän har näraliggande som verksamheter. Till utredare utsågs fd arbetslivsfondsdirektören Ulf Westerberg, sedermera statssekreteraren i Socialdepartementet, sekreterare har varit utredaren Eva Lindblom. Till utredningen har en expertgrupp knutits bestående av programchefen Gert Alaby, Svenska kommunförbundet, utredaren Margareta Liljeqvist, Landstingsförbundet, departementssekreteraren Kerstin Twengström, Arbetsmarknadsdepartementet, departementssekreteraren Berndt Lindholm, Civil/inrikesdepartementet, departementssekreteraren Inger Ahlbäck, Finansdepartementet, kanslirådet Monica Albertsson, Socialdepartementet, departementssekreteraren, Gunilla Malmborg, Socialdepartementet, departementssekreteraren Per Tillander, Socialdepartementet, fd arbetslivsfondschefen Erik Olsson Sjuk- och arbetsskadekommittén, Socialdepartementet.

Utredningens uppläggning

Kartläggningen av aktuella projekt gjordes med benäget bistånd av

Svenska kommunförbundet, Landstingsförbundet, Försäkringskasseförbundet samt av Socialstyrelsen, Arbetsmarknadsstyrelsen och Riksförsäkringsverket. Analysen och intervjuerna som genomförts med företrädare för 14 av projekten har utförts av Docenten Rafael Lindqvist och forskningsamanuensen Ove Grape vid Sociologiska institutionen, Umeå Universitet.

Betänkandets innehåll

Betänkandet består av fyra delar. Efter Prologen om Egon Jönsson ges i Del l en beskrivning av nuvarande organisation. l Del

skissas en ny bild för hur samverkan kan gestalta sig. Här redovisas även hinder och motiv för samverkan. l Del Ill redovisas vad som kännetecknar samverkansprojekt i bemärkelsen ett nytt arbetssätt. Här ges även en lista framgångsfaktorer för samverkansprojekt. Avsnittet avslutas med slutsatser och förslag förändringar för att underlätta och stimulera samverkan på lokal nivå. Slutligen i Del IV redovisas analysen från intervjustudien med 14 lokala samverkansprojekt. Betänkandet har utarbetats i samförstånd med expertgruppen

Del l III. Kommunförbundets expert har anfört att de strukturella

förutsättningarna för samverkan inte tillräckligt lyfts fram. Behovet av regelförändringar, större lokal handlingsfrihet och försöksverksamhet med större finansiell samordning borde enligt honom ha betonats mer i betänkandet. För övrigt instämmer expertgruppen i slutsatserna och förslagen även om det är jag, i egenskap av utredare som är ansvarig för dessa. Del IV svarar forskarna Rafael Lindqvist och Ove Grape vid Umeå Universitet för.

Dagens sektoriserade organisation har brister

l betänkandet riktas stark kritik mot dagens sektoriserade organisation och dess bristande förmåga att tillgodose svaga gruppers behov av försörjning och stöd. Själva sektoriseringen och dess konsekvenser det lokala planet på handläggarnivå är ett av de största hindren för samverkan. ibland kallas för kulturskillnader Det som kan i själva verket handla om målkonflikter mellan sektorer som i sig är fullt rimliga och legitima. Men målkonflikter som måste hanteras och redas ut när man är överens om det gemensamma målet; att rehabilitera Egon Jönsson tillbaka till egen försörjning.

Motiv för samverkan

Motiven för att samverka är många. Det vanligaste är kanske att alla har en så ansträngd ekonomi att det gäller att samverka för att kunna klara besparingsbeting o.dyl. Ett annat är ambitionen att höja kvaliteten inom den arbetslivsinriktade rehabiliteringen i syfte att uppnå bättre resultat och bättre kostnadseffektivitet.

Det lönar sig att samverka

Vinsterna med att samverka är flera. Det viktigaste är förstås att individen snabbare får rätt rehabilitering i rätt tid och därmed ett värdigare liv. Ett annat är att samverkan innebär ett ständigt lärande och ett utvecklande så kallad T-kompetens, fördjupad inom det av egna området och ökad omvärldskunskap. På så sätt utvecklas kompetens och den professionalitet finns tas tillvara istället för som att ersättas, vilket ofta blir fallet när man vill skapa nya organisationer.

Lokala sanzverkansprojektjinns överallt

Kartläggningen ger bland annat vid handen att det dels förekommer en rad samverkansprojekt runt om i landet, dels att antalet svaga och utsatta i samhället tenderar att bli både fler och med allt mer komplexa problem vilket gör att behovet av samverkan ökar. Positivt och möjligen något överraskande är att tre- och fyrpartssamverkan sker i en sådan omfattning trots alla de hinder som brukar åberopas. Positivt är också att man så många håll i landet har uppmärksammat de särskilda behov t.ex. vissa långtidsarbetslösa eller som socialt funktionshindrade kan ha. Bekymmersamt är att det för många samverkansprojekt tycks vara osäkert om projektet skall få fortsätta och än mindre ingå i den ordinarie verksamheten.

Slutsatser och förslag

Trots att utredningsuppdraget i första hand avsåg att vara en kartläggning har utredningen valt att lämna vissa förslag. Förslagen förutsätter vare sig en ny organisation eller finansiell sammanläggning utan bygger snarast ett alternativt synsätt. Kartläggningen visar att mycket går att göra inom de ramar som finns. Samverkansprojekten bör ges större legitimitet så att ett nytt arbetssätt kan få växa fram i hela Sverige. Samverkan bör självklart utgå från individens behov och förutsättningar och kommer därmed att se olika ut från fall till fall. De lokala förutsättningarna ser också olika ut varför samverkan gärna kan organiseras olika sätt och

gärna i tidsbegränsade projekt som arbetsform. Hinder for samverkan i regelsystemen bör successivt arbetas bort.

Slutsatser och förslag i korthet:

O Dokumentera och utvärdera resultat Fortsatt och intensifierad utvärdering samverkansinsatser bör av göras för att bättre dokumentera resultat samt för att utveckla och sprida framgångsrika metoder.

O Samverkansprojekt permanent inslag i välfärdspolitiken - Den samverkan i projekt pågår många håll bör övergå och som nu utvidgas till att ingå i den ordinarie verksamheten i hela landet. Tvärsektoriell samverkan är nödvändigt för att effektivare få människor med sammansatta problem till egen försörjning.

O Olika ärjTnI

Samverkan lokal nivå måste kunna ske olika sätt och etableras utifrån de olika behov och förutsättningar som finns lokalt.

O Samverkan projekt som Samverkan kan med fördel organiseras i projekt som kan vara tidsbegränsade till sin uppläggning.

O Utveckla professionaliteten Att samverka för att samordna kartläggning, göra handlingsprogram etc. är ett sätt att utnyttja och utveckla den professionalitet som finns hos ingående huvudmän.

O l samverkan räcker resurserna längre Det behövs inte i första hand ytterligare resurser till området. En ökad och bättre samverkan innebär att kan fås ut varje satsad mer av krona.

O Gemensamma mål och redovzlsningskrav Riksdag och regering bör tydliga i sina uppdrag till myndigvara heterna så att varje berörd myndighet/förvaltning genomsyras av att varje nivå ta sitt för verksamhetsplanering och genomansvar förande samverkan för den berörda målgruppen. Resultatuppfoljav ningen bör ske gemensamt. Vanefter erfarenheter vinns bör

regelsystem, anslagsstrukturer och möjligheter till ytterligare decentraliseringar prövas och genomföras för att underlätta och legitimera den lokala samverkan.

O Krav på könsperspektiv l uppdragen till de samverkande myndighetema/förvaltningama bör kravet att ett könsperspektiv ska prägla arbetet särskilt framgå. I utbildningar och exempelspridning bör könsperspektivet ges särskilt utrymme.

O Gemensam i stället för påse ram gemensam Det går att komma långt med att medelsramar sätts upp inom respektive myndighet/Förvaltning för användning i projektet. Besluten tas formellt inom respektive myndighet förslag från projektet. Engagemanget i samverkan från varje myndighet ska kunna borga för att beslut och åtgärd kommer vid rätt tidpunkt.

O Förstärkt arbetslinje och fler jobb

En politik som ökar sysselsättningen och minskar arbetslösheten ökar rörligheten arbetsmarknaden vilket ger större "inkilningsmöjligheter" för de som hamnat vid sidan om. En fortsatt arbetslinje kombinerad med en effektivare lokal samverkan ger i alla sysselsättningssituationer ett bättre resultat än utan samverkan.

Utredningen får härmed överlämna betänkandet EGON JÖNSSON kartläggning lokala samverkansprojekt - en av inom rehabiliteringsområdet.

Stockholm i maj 1996

Ulf Westerberg

/Eva Lindblom

Innehåll

Förkortningar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

PROLOG Egon Jönssons tre olika livsöden - . . . . . . . . .

DEL I 21 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Inledning 21 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Bakgrund 21 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Syfte 24 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Uppläggning och genomförande 25 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Definitioner 26 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Målgrupp 27 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Resurser 30 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Kartläggning av lokala samverkansprojekt 33

Nuvarande organisation 34 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Organisationsstruktur 34 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Sammanfattning 39 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

DEL II 41 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Olika behov kräver olika arbetssätt 41 . . . . . . . . . . . . . . . . . Att riva murar och byta synsätt 41 . . . . . . . . . . . . . . Rehabilitering från funktionsansvar till processorientering 42 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Hinder för att samverka 46 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Hinder den lokala nivån 47 . . . . . . . . . . . . . . . . . Minska gapet mellan lokal och central nivå 48 . . . . Motiv for att samverka 50 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Vinster med att samverka 51 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Realistiska individuella mål 51 . . . . . . . . . . . . . . . . Ökad professionalitet 52 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Kompetensspridning en "lärande organisation" 52 - Kostnadsmedvetenhet 52 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Resultatorientering 53 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Sammanfattning 53 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

10 Innehåll

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Faktorer för framgångsrik samverkan 56 . . . . . . . . . Stark vilja att samverka 59 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Samverkan i princip 59 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Könsperspektiv saknas 60 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Resursknapphet 61 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Enklare regler friare användning 62 - . . . . . . . . . . . Mina och dina och våra pengar 63 . . . . . . . . . . . . . . Samverkan centralt 63 - . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Från regelstyrning till mål- och resultatstyrning 63 . Gemensamma mål och redovisningskrav 65 . . . . . . . . . . . . Utvärdering av samverkan 66

Slutsatser och förslag 67 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

DEL IV Rafael Lindqvist Ove Grape 71

av . . . . . . . . . . Samverkan inom rehabiliteringsområdet att korsa byråkratins gränser 7l . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Inledning 71 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Från myndighetstradition till välfärdsbyråkrati till... 72

Klientrelaterat arbete organisatoriska ramar 74 - . . Horisontell integration genom samverkan 80 . . . . . samverkansprojekt inom rehabiliteringsområdet

hinder och möjligheter 83 - . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Slutdiskussion 94 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Bilaga 1 Förteckning över lokala samverkansprojekt inom

rehabiliteringsområdet 99 . . . . . . . . . . . . . . . . . . Bilaga 2 Egon Jönssons tre olika livsöden en idéskiss, - Ingvar Nilsson/SEE 105 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Bilaga 3 Kommittédirektiv 119 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Bilaga 4 Projektbeskrivningar för de 14 projekt som ingick i intervjustudien. 123 . . . . . . . . . . . . . . . . .

Litteraturförtecknin g 167 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

ll

Förkortningar

m.m.

Af/AF Arbetsförmedlingen AFL Lagen 1962:381 om allmän försäkring AFS Arbetarskyddsstyrelsens författningssamling A-kassa Arbetslöshetskassa ALF Lagen 1973:370 om arbetslöshetsförsäkring Alt Arbetslivstjänster ALU Arbetslivsutveckling AMA Kommunens arbetsmarknadsavdelning Ami/AM Arbetsmarknadsinstitut AML Arbetsmiljölagen1977:1160 AMS Arbetsmarknadsstyrelsen Amu Arbetsmarknadsutbildning

Api/API Arbetsplatsintroduktion

AMV Arbetsmarknadsverket ASS Arbetarskyddsstyrelsen CESAR Centrala samverkansgruppen för arbetsmiljö och rehabilitering dir. Direktiv Ds Departementsserien ESO Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi FINSAM Finansiell samordning mellan hälso- och sjukvård och socialförsäkring FK Försäkringskassan FK-CK Försäkringskassans centralkontor Ftp/Sjb Förtidspension/sjukbidrag GD Generaldirektör HS Hälso- och sjukvården HSL Hälso- och sjukvårdslagen HSU 2000 Kommittén hälso- och sjukvårdens finansiering om och organisation KAS Kontant arbetsmarknadsstöd LAF Lagen om arbetsskadeförsäkring LAN Länsarbetsnämnden Lf Landstingsförbundet LO Landsorganisationen i Sverige

12 Förkortningar 12

OSA Offentligt skyddat arbete Prop. Proposition RFFS Riksförsäkringsverkets författningssamling RFV Riksförsäkringsverket RRV Riksrevisionsverket SACO Sveriges akademikers Centralorganisation SAF Svenska Arbetsgivareföreningen SfU Socialförsäkringsutskottet Soc. Socialtjänsten SOCSAM Finansiell samordning mellan hälso- och sjukvård, socialförsäkring och socialtjänsten SoS Socialstyrelsen SOU Statens offentliga utredningar SvKf Svenska kommunförbundet TCO Tjänstemännens Centralorganisation TNC Tekniska nomenklaturcentralen UO Utgiftsområde Yl Yrkesinspektionen

Prolog

Jönssons olika livsöden

Egon tre

Egons historia

Egon föddes 1952 och växte upp tillsammans med sin frånskilda mamma. Den alkoholiserade och frånvarande fadern gjorde oregelbundet dramatiska nedslag under hans uppväxt. Hans skoltid var orolig och med knapp nöd hankade han sig fram i grundskolan ständigt till föremål för insatser från kuratorer och speciallärare. De enda egentliga ljuspunkterna i Egons uppväxt var hans närmast fanatiska intresse för sportfiske där han också var mycket framgångsrik. Han fick jobb 1969 som verkstadsarbetare Atlas Copco, gifte sig ganska snart med Margareta och de fick i rask följd två barn Björn 1972 och Erik 1974. Egon utbildades till verktygsmakare inom företaget och befordrades till förman 1976. Hans alkoholvanor förändrades under 1970-talet och blev alltmer omfattande. Han uteblev ofta från jobbet måndagar. Under helgernas supande drabbades han allt oftare av depression. 1979 tog han för första gången kontakt med företagsläkaren och fick psykofarmaka som stöd. Under 1980-talets första hälft ökade problemen. Familjen fick påhälsning av både sociala myndigheter och polisen i samband med de allt tätare perioder av supande. Egon fick under denna tid besvär med både hjärta och lever. Egon mister sitt jobb 1984. Hans fru tar ut skilsmässa l987 grund av Egons tilltagande missbruk men också hans ökande psykiska problem. Hon bor kvar i deras gemensamma radhus medan Egon flyttar i en enrumslägenhet i Sickla. Under slutet av 1980talet hankar han sig fram med tillfällighetsarbete växlande med supande. Flera gånger söker han akut för psykiska besvär och vistas i ett par perioder slutenvårdsavdelning. 1988 vistas han en längre

14 Prolog

period ett behandlingshem för alkoholister. Hans sjukskrivningsperioder blir allt längre och längre samtidigt som beroendet av psykofarmaka accelererar. Då 1990-talet bryter är Egon en stamkund hos arbetsförmedlingen som i den begynnande lågkonjunkturen ser allt mindre och mindre möjligheter för honom att få ett ordinarie arbete. Han ligger ständigt efter med hyran som socialtjänsten tvingas betala. Han får omväxlande socialbidrag, A-kassa och sjukpenning. Någon enstaka gång blir han föremål för behandling inom psykiatrin. Den 31 december 1994 är Egon, som nu är 42 år, arbetslös, deprimerad, går psykofarmaka, dricker ganska intensivt och har problem med levern. Han försörjer sig med socialbidrag och sjukpenning. Han har i mer än tio års tid varit storkonsument av olika välfärdsinsatser. Ingen har under dessa år närmare beskrivit och analyserat Egons problem och hur de hänger samman.

Tre olika scenarier

Låt oss nu följa Egon Jönsson under en period av två år i tre olika scenarios eller tre olika livsöden.

ÖDE 1 De oberoende aktörerna

-

Egon tas för akut alkoholförgiftning nyåret. Han genomgår en avgiftningsperiod. Han blir ett fall för psykiatrin som efter en kortare utredning finner att han måste bli av med sitt akuta alkoholmissbruk för att bli behandlingsbar i psykiatriska termer. Detta blir signalen till att skicka honom till ett behandlingshem enligt Minnesotamodellen. Hans ordinarie socialsekreterare som har semester informeras inte i ärendet. Egon vistas behandlingshemmet i åtta veckor. Då han skrivs ut upptäcker han att han till följd av slarv med hyran mist sin lägenhet. Hans socialsekreterare kräver att han ska vara aktivt arbetssökande för att kunna erhålla socialbidrag. Under en period besöker han arbetsfömiedlingen för att den obligatoriska stämpeln som anger att han står till arbetsmarknadens förfogande. Under tiden upprätthåller Egon sporadiskt sina kontakter med psykiatrins öppenvård. Då han alltför ofta missar sina möten grund av supande eller alltför djup depression sker ingen uppföljning vare sig från socialtjänsten eller psykiatrin. Behandlingen ger ingen

Prolog 15

märkbar effekt. Hans läkare sjukskriver honom i perioder och han får långtidsverkande psykofarmaka mot sin depression. Försäkringskassan betalar ut sjukpenning. Efter några månader får Egon trots allt ett beredskapsarbete. Han trivs jobbet men efter några månader blir det allt svårare för honom att passa tider. Han har börjat supa igen. Han blir också allt mer deprimerad. Socialsekreteraren förstår ingenting. Arbetsledaren beredskapsarbetet och hon har ingen kontakt med varandra och Egon som var så god väg. Egon försöker upprepade gånger egen hand få tag i sin kontaktperson inom psykiatrin men lyckas inte. Personen har bytt arbete och ingen ny kontaktperson har utsetts. Till slut blir detta för mycket. Efter två veckors intensivt supande tas Egon "psykakuten" för våldsamt förvirringstillstånd. Men hans misslyckande gör att man från arbetsförmedlingens sida tröttnar. Eftersom man av socialsekreteraren inte blivit informerad om Egons framsteg egen hand dras hans beredskapsjobb in. Detta blir ett hårt slag för Egon som drabbas av en kraftig depression. Med stöd av socialsekreteraren tar han kontakt med psykiatrins öppenvårdsmottagning. Socialsekreteraren har också en förhoppning om att Egons socialbidragsberoende ska kunna minska och i större omfattning sjukpenning. Hon lyckas i sitt uppsåt. Egon ersättas av blir nu nytt patient inom den psykiatriska öppenvården. Han sjukskrivs och lever nu i huvudsak på sjukpenning kompletterad med socialbidrag. Egon placeras återigen i beredskapsarbete i kommunens ekologiska projekt. Där har man bytt arbetsledare så för Egon blir det en fråga om att åter en gång etablera nya kontakter med samhällets stödpersoner. Mitt under detta förlopp har Egon blivit till föremål för aktiva diskussioner försäkringskassan. Dessa handlar om huruvida han alls är rehabiliteringsbar eller om man ska överväga att ge honom förtidspension. Han kallas till försäkringskassan samma dag som han ska infinna sig sitt nya beredskapsarbete. Redan efter några dagar beredskapsarbetet får Egon svåra smärtor i magen och bukhålan. Vid ett besök Ektorp vårdcentral får han en snabbremiss till Södersjukhuset där man konstaterar en leverskada. Han medicineras mot detta och får utförliga kostråd och restriktioner kring mat och dryck. Råd som han bara följer i mycket begränsad omfattning. Allt gör att hans närvaro beredskapsarbetet blir oregelbunden och den handläggare han från början fått så god kontakt med börjar tröttna och svikta i sin tro Egon. En dag

arbetet då Egon tagit sig en pilsner till lunchen får han starka

16 Prolog

smärtor i bröstet. Han ramlar omkull nästan medvetslös, öldoftande. Ett par månader senare är Egon tillbaka sitt beredskapsarbete. Han är nu deltidssjukskriven under tiden som han återhämtar sig från hjärtinfarkten. Resultat: ÖDE l slutar med att den 44-årige Egon från ett nu januari 1997 hankar sig fram beredskapsarbete i kombination med socialbidrag. Vid femtio års ålder övergår han till Offentligt skyddat arbete OSA. Då han blir femtiofem blir han förtidspensionerad till 50% och då han fyller 60 blir han förtidspensionerad heltid.

ÖDE 2 De motverkande aktörerna

-

Nej så gick det inte till. Det blev mycket värre. Detta var vad som hände Egon. Utöver de förlopp skildras i ÖDE l inträffar i som ÖDE 2 antal för Egon försvarande händelser påverkar hans ett som liv. Efter den inledande avgiftningen behandlingshem enligt Minnesotamodellen kommer Egon tillbaka och finner, precis som i ÖDE att hans lägenhet är uppsagd. Samtidigt upptäcker han att hans socialsekreterare tagit initiativ till att få honom ett mera långsiktigt inriktat behandlingshem. Hon vill verkligen att han ska få en chans till en långsiktig återanpassning. Detta initiativ kolliderar emellertid med en planerad arbetsprövning som Ami tagit initiativ till. Då Egon är tillbaka från behandlingshemmet börjar hans period för att få A-kassa mot sitt slut. Hans socialsekreterare som verkligen tagit sig an Egon går nu tillsammans med honom upp arbetsförmedlingen för att försöka få honom ett beredskapsarbete så att han ska kunna meritera sig för en ny period A-kassa. Han pendlar mellan psykiatrin, socialtjänsten och arbetsförmedlingen precis i ÖDE l är förvirrad. Han arbetar allt som men mer mindre och blir passivt försörjd i betydligt större omfattning. Kommunens arbetsmarknadsavdelning AMA tar efter uppmaning från socialsekreteraren initiativ till att skaffa Egon meningsfull sysselsättning i någon form. Man lyckas också hitta en bra arbetsplats för honom. Problemet är att just i samma veva inleder försäkringskassan en procedur som tar upp frågan om man inte ska förtidspensionera Egon för gott. Kommunen lockar med ett intressant men kanske lite krävande beredskapsarbete medan försäkringskassan lockar med möjligheten av permanent försörjning utan motprestationer.

Prolog 17

Vid de få tillfällen då flera aktörer träffas för att diskutera ett av Egons problem uppstår rejäla konflikter. Socialsekreteraren som starkt engagerat sig i Egons situation drar ärendet och föreslår att ska generös med bidrag och insatser från Ami för att man vara hjälpa en utsatt människa i en svår situation. Psykiatrins handläggare, psykodynamiskt utbildad terapeut, hävdar däremot att en Egons problem går att härleda till en tidig störning i barndomen och att Egon mest av alltjust nu behöver långvarig terapi. Den manlige arbetsvägledaren från arbetsförmedlingen tycker att man daltar för mycket med Egon. Ställ krav och få ut honom i ett beredskapsarbete är hans ståndpunkt. I intervallet mellan två sup-perioder kommer en handläggare Ami att starkt engagera sig i Egons livsöde. Han försöker genom att tänja regler och med stora personliga ansträngningar få Egon att inse att loppet inte är kört och att han i bästa fall har 20 yrkesverksamma år framför sig. Väl Ami för de slutliga testen möts han av Amis rutinerade rävar, cyniker i 60-års åldern som nog en av en begriper vad Egon är för sort. Egons närvaro på Ami blir mycket kortvarig. Mitt i detta förlopp upptäcker Egon att han uppnått stamkundsstatus inom psykiatrin. En aning stolt inser han att han indirekt blivit sin terapeuts arbetsgivare, eller i varje fall försörjningskälla. Även i detta ÖDE får Egon hjärtinfarkt och körs iväg i en ambulans. Han kommer aldrig mera tillbaka till sitt beredskapsarbete. Han snabbutreds av försäkringskassans handläggare och befinns vara bortom all räddning vad avser framtida arbete. Resultat: ÖDE 2 slutar med att Egon den l januari 1997 blir förtidspensionär. Han har då 21 år kvar till ålderspension. Egon har sin försörjning tryggad men den ekonomiska belastningen för vård och omsorg inom kommun och landsting är långt ifrån slut.

ÖDE 3 De samverkande aktörerna

-

Nej, det gick inte så illa för Egon. Faktum är att det gick bättre än man skulle kunna tro. I själva verket blev det så här. Första arbetsdagen efter helgerna kallas Egon till intagningssamtal vid projekt "SAMVERK". Han har fått remiss från sin ordinarie socialsekreterainser att någon bör ta ett samlat grepp kring Egons problemare som tik. Egon har frivilligt och efter aktiv diskussion med sin social-

18 Prolog

sekreterare sökt sig till detta projekt. Det har inte varit lätt utan krävt många motivationssamtal. Eftersom Egon vid ansökan till projektet gett dem fullmakt att ta kontakt med andra myndigheter börjar hans projekthandläggare nu vid SAMVERK att skapa sig en totalbild Egons historia. av Tillsammans med sina kollegor i arbetsgruppen försöker skapa man sig en samlad bild av Egon. Egon och hans socialsekreterare kallas till ett trepartsmöte på projektkontoret. Man samtalar och diskuterar sig fram till en målsättning för Egons rehabilitering som tar upp både socialt stöd, psykiatriska insatser, kurativt stöd, hans försörjning och framförallt hur han ska kunna ta sig tillbaka till arbetsmarknaden i olika steg. Egon går hem och tänker efter och vecka träffas en senare man på nytt och tar beslut i frågan. Egon har accepterat och utgör en högst aktiv del denna plan. Hans handläggare har under tiden av tagit kontakt med kommunens arbetsmarknadsavdelning för att se vilken typ av arbete skulle kunna Egon. Kontakter med som passa psykiatrin leder till att man får bild vilka stödinsatser en av av terapeutisk han behöver. natur som Direkt därefter genomgår Egon en omfattande arbetsprövning vid Ami. Den kommer till stånd de goda personkontakterna genom mellan projekt SAMVERK och den lokala handläggaren vid Ami. Genom en kontakt mellan handläggarna vid arbetsförmedlingen, försäkringskassan och Egons ordinarie socialsekreterare lyckas man hitta en rimlig plan för hans försörjning under de kommande 6-12 månaderna. Vid ett gemensamt nätverksmöte där inte bara Egons olika professionella handläggare deltar utan även hans äldre bror, en tidigare arbetskamrat som Egon hållit kontakten med samt Egons yngsta son Erik diskuterar man gemensamt och tillsammans med Egon hur han skulle kunna tackla sitt framtida livsöde. Nu inleds det mödosamma arbetet med att få Egon på fötterna. Eller snarare att stödja Egon i denna Man inriktar sig process. inledningsvis på att skapa nykterhet och att regelbundet komma till ett arbete, även och i synnerhet på måndagar. Handläggaren

lyckas hitta ett lämpligt beredskapsarbete honom i kommunens

regi. Han får börja arbeta vid ett âtervinningsprojekt och syssla med

metallåtervinning vilket stämmer med Egons yrkeserfarenhet och

som han uppfattar som meningsfullt. Det är motigt i början. Egon får flera återfall arbetsledaren men vid AMA i samarbete med projekthandläggare och socialsekretera-

Prolog 19

drar alla hårt i Egon för att han ska komma igen. Kommer han ren inte eller kommer kan för sent söker de aktivt upp honom. Den återupptagna kontakten med brodern och yngste Erik sonen blir viktiga grundstenar i Egons rehabiliteringsprocess. Det förefaller dessa kontakter bidrar till att skapa mening i Egons liv. som om Efter ett halvårs arbete känner Egon att han vill vidare och lotsas

över till det arbetskooperativ för meningsfull sysselsättning

nu som startats i kommunen. Genom kamratskapet i arbetskooperativet hittar Egon några andra delar hans nästan bortglömda passion för personer som numera sportfiske. Ganska snart tar han inte bara upp sitt gamla intresse utan utövar det också tillsammans med andra. Under tiden Egon arbetar i arbetskooperativet har han och som

hans projekthandläggare tillsammans planerat och inlett en

arbetsmarknadsutbildning i numerisk svarvning. Egon varvar sin utbildning med arbete kooperativet. Hans gamla arbetskamrat, arbetar vid Nacka Mekaniska AB, ett litet företag med som numera 12 anställda, förhör sig hos sin arbetsgivare, som efter viss tvekan är beredd att stämma möte för att diskutera lönebidragsanställen ning för Egon. Intervjun utfaller till belåtenhet och Egon får prov

börja lönebidragsanställning där 90% lönekostnaden inled-

en av ningsvis betalas arbetsfönnedlingen. Han fungerar allt bättre och av bättre sitt arbete och både de kurativa insatserna och den

psykiatriska behandling kan gradvis trappas ner. Andra halvåret

1996 skärs lönebidraget efter samråd med arbetsgivaren ner så att Egon får 30% sin lön direkt från arbetsgivaren. På arbetet numera av har han socialt stöd inte bara sin gamla kamrat utan också av av företagets VD engagerat sig i Egons situation. som Resultat: ÖDE 3 slutar med att Egon vid ingången 1997 har av lönebidragsanställning Mekaniska AB. Lönebidraget är 50%, en sjunker redan 1998 till 30% för att ligga denna nivå de men kommande åren. Vid 55 års ålder förtidspensioneras Egon delvis och resterande tid arbetar han med 30% lönebidrag vid sitt företag. Egon får till slut ett värdigt liv. Av de drygt 20 år som återstår till ålderspensionen försörjer sig Egon själv till 60%. Han har under ca dessa år också mindre behov än tidigare akuta insatser från av

sjukvården och socialtjänsten.

Det är Egon Jönsson och andra våra medmänniskor, i om av liknande situationer, detta betänkande ytterst handlar om. som

Del I

Inledning

Bakgrund

Regeringen har flera sätt uppmärksammat behovet av förbättrad samverkan mellan huvudmän med näraliggande verksamheter. Arbetsmiljökommissionen och rehabiliteringsberedningen i slutet av 1980-talet och början av 1990-talet hade till uppgift att uppmärksamma frågorna. Ansvaret för samordningen och den arbetslivsinriktade rehabiliteringen lades bland annat fast och fortydligades. Arbetslivsfonden som verkade 1990-95 hade ett tydligt uppdrag att samverka med berörda myndigheter och alla nivåer kring rehabiliteringsfrågoma. Bland annat samverkade myndigheterna i en så kallad

GD-grupp som gav en arbetsgrupp, CESAR-gruppen, i uppdrag att

kartlägga och analysera utvecklingen av den arbetslivsinriktade rehabiliteringen. CESAR-gruppens rapport publicerades 1994 och GD-gruppen arbetar vidare. Frågan har varit aktuell i flera sammanhang, Alkoholpolitiska kommissionen och Socialtjänstkommittén är två exempel. Frågor om förbättrad samverkan ingår i Sjuk- och arbetsskadekommitténs uppdrag. Den skall i samarbete med Arbetsmarknadspolitiska kommittén klargöra gränsdragningsfrågor mellan olika ersättningssystem. Frågor om samverkan mellan myndigheter har även uppmärksammats i ESO-rapporten, En Social Försäkring 1994181. Storstadskommittén skall föreslå behövlig förändring lagteknisk. av finansiell och organisatorisk natur för att man skall kunna uppnå en bättre samverkan mellan myndigheter.

l Bestående generaldirektörema för RFV. SoS.AMS. ASS och Arbetslivsfonden. av

22 Del I

Under 1990-talet har ett antal förändringar gjorts vad gäller huvudmannaskapet för vård och År 1992 genomfördes den omsorg. så kallade ÄDEL-refonnen bland innebar att ansvaret för som annat vård och omsorg av äldre överfördes från landstingen till kommunema. Riksdagen beslutade i maj 1993 om en omfattande handikappreform i syfte att olika sätt förbättra stödet till personer med funkitionshinder. Reforrnen, som trädde i kraft den 1 januari 1994, innebar att kommunerna fått ett samlat ansvar för en rad insatser tidigare utförts landstingen. Handikapprefonnen ledde också som av till vissa tillägg i hälso- och sjukvårdslagen, HSL. Avsikten med dessa tillägg var att klargöra ansvaret för habilitering, rehabilitering och hjälpmedel för personer med funktionshinder som åvilar landstingen och kommunerna. Psykiatrireforrnen som påbörjades under 1995 innebär bland annat att kommunerna får ett ökat ansvar för boende, sysselsättning, stöd och omvårdnad för personer med psykiska störningar. För närvarande pågår ett omfattande arbete inom kommun och landsting med att utveckla formerna för arbetet med psykiskt störda. Sedan år 1993 pågår försök med finansiell samordning mellan hälso- och sjukvård och socialförsäkring FINSAM. Sjukvårdsdistrikt i fem olika län deltar; Gotland, Gävleborg, Malmöhus, Södermanland och Västmanland. 1 ytterligare en försöksverksamhet SOCSAM ingår också socialtjänsten. För närvarande pågår ett sådant försök i Stenungsunds kommun. Sedan år 1990 har staten och Landstingsförbundet kommit överens om att avsätta medel för att förstärka hälso- och sjukvårdens kapacitet för medicinsk rehabilitering och behandling. Försäkringskassan och landstingen har i avtal kommit överens om inom vilka områden medlen skall användas.

Regeringsförklaringen

1 regeringsförklaringen den 22 mars 1995 angav statsminister Göran Persson att regeringens politik mot arbetslösheten skall bygga fyra hörnstenar den fjärde är ett nytt kontrakt för samvarav verkan. Även för att uppnå bättre rehabiliteringsresultat för fler skulle hömstenama kunna vara en del i ett sådant kontrakt för en av samverkan.

Del 1 23

Vårpropositionen

I regeringens proposition 1995/96:150 aviseras en översyn av effekterna de senaste årens rehabiliteringssatsningar. l avvaktan av resultaten från denna översyn minskas tillfälligt den ram som försäkringskassorna har till sitt förfogande för köp av yrkesinriktade: rehabiliteringstjänster. Detta kan ses som ett exempel på att regeringen inte är tillfreds med utvecklingen inom rehabiliteringsområdet.

Aktuella betänkanden och propositioner

1 slutet april överlämnade utredare Agneta Modig-Tham sitt

av betänkande SOU1996:64, Försäkringskassan Sverige översyn av socialförsäkringens administration. I betänkandet sägs bland annat i beskrivningen Socialförsäkringens kämverksamhet vad gäller av Insatser mot ohälsa ett av socialförsäkringens verksamhetsom- råden att mål- och resultatstymingens möjligheter till lokalt anpassade arbetsformer får här stort spelrum". Sjuk-och arbetsskadekommitténs delbetänkande SOU 1995: 149 Försäkringsskydd vid sjukdom har nyligen varit remiss liksom Arbetsmarknadpolitiska kommitténs betänkande SOU 1996:34 Aktiv arbetsmarknadspolitik. Arbetsmarknadsdepartementet har i prop. 1995/96:l48 Lokal samverkan mot arbetslösheten föreslagit en arbetsmarknadspolitisk försöksverksamhet i ett antal kommuner fr.o.m. 1 juli 1996 fram t.o.m 31 december 1997. Samverkan skall ordnas inom ramen för arbetsförmedlingsnämndema och avtal skall träffas med berörd kommun medfinansiering. Ambitionen är att uppnå en bättre om samordning och friare användning av offentliga medel och en effektivare arbetsmarknadspolitik. Riksdagen beslutade den 8 maj 1996 i enlighet med förslaget att 10 pilotkommuner plus ytterligare ett antal skall utses. Regeringen beslutade nyligen att inleda förhandlingar deltagande i försöksverksamheten med 40 komom muner.

2 Den korrekta benämningen borde arbetslivsinriktade rehabiliteringstjänster. vara

24 Del I

Syfte

Gemensamt för alla dessa strävanden är att de fokuserar den övergripande strukturen; organisationer, ersättningssystem, finansiella villkor etc. Denna utredning vill istället sätta ljuset de lokala projekten och lokala samverkansmodeller. Vi vill anlägga ett annat perspektiv for att få information om vilka drivkrafter och hinder för samverkan som man upplever den lokala nivån.

Det är också vår bestämda uppfattning att det är att

genom studera projekt på lokal nivå kan komma till insikt som man om vilka åtgärder eller förändringar kan vidtas central nivå för som att understödja och underlätta samverkan på lokal nivå.

Utredningen har tre syften: Kartlägga olika former av lokala samverkansmodeller; tre- och fyrpartssamverkan.

Komplement till regeringens vidare beredning frågan

- av om lokala samverkansmodeller. Ett fördjupat kunskapsunderlag för pågående utredningar. -

Målen for utredningen är att: Skapa en överblick över pågående projekt och hittills gjorda erfarenheter Hitta rationella former för samverkan och finna organisation - en som fungerar for utsatta grupper

Fördjupa kunskaperna effektiva modeller for samverkan

- om

Med den korta tid som utredningen har haft till sitt förfogande har

det inte varit möjligt att göra fullständig analys alla

en mer av pågående projekt. Det är emellertid vår bedömning att när samverkansprojekt sprids och permanentas kommer det att finnas ett

stort behov av erfarenhetsutbyte. Det är vår förhoppning att for-

teckningen över projekten i vår kartläggning ska kunna bidra till att ett sådant erfarenhetsutbyte kommer till stånd.

Avgränsning till andra kommittéer

Storstadskommitténs mål är att medverka till positiv utveckling en genom att stimulera ett processinriktat lokalt utvecklingsarbete. Kommittén anser att man vare sig kan eller bör precisera hur det

Del I 25

skall gestalta sig. Slutsatsen är att Det väsentliga är att samverkan uppstår kring gemensamma mål och lokala förutsättningar. Kunskaperna och erfarenheterna av samverkansprojekt är entydiga en punkt, nämligen att samverkan inte kan beordras fram, utan måste växa fram underifrån. Storstadskommittén påpekar att När det gäller samverkan mellan myndigheter är det av avgörande betydelse att samverkansarbetet får stöd av den administrativa och politiska ledningen. Detta stöd handlar ytterst om att berörda personer får makt och ansvar att själva förverkliga samverkansarbetets målsättningar. Vi ser det inte heller som vår uppgift att tala om HUR samverkan ska gå till men det är vår ambition att tala om HUR det administrativa och politiska stödet kan se ut och att kunna tala om under vilka betingelser som samverkan fungerar bäst och lättast kommer till stånd. När det gäller Sjuk- och arbetsskadekommittén och Arbetsmarknadspolitiska kommitténs gemensamma arbete och förslag om samverkan skall denna utrednings kartläggning utgöra ett fördjupat kunskapsunderlag för dem och andra pågående utredningar. Vi har inte sett det som denna utrednings uppgift att finna eller att förorda en lösning på hur samverkan om svaga grupper skall organiseras. Det är snarare ett av utredningens mål att visa att det inte finns en lösning som är den enda rätta utan att förorda mångfalden och att tillåta lokala variationer.

Uppläggning och genomförande

Utredningen har arbetat skyndsamt. l arbetet med att få fram ett fördjupat kunskapsunderlag har kartläggningen varit den viktigaste delen i kunskapsinhämtningen. Djupintervjuer har gjorts med 2-3 personer i inom 14 olika samverkansprojekt. Utredningen har även inhämtat erfarenheter och synpunkter samverkan från såväl myndigheter som kommittéer.

26 Del I

Definitioner

För att underlätta kommunikationen mellan parter som är inblandade i rehabiliteringsarbete är det bra om man har gemensamma definitioner av centrala begrepp. Arbetslivsfonden tog initiativ till ett arbete med en sådan ordlista och den utarbetades sedermera av en arbetsgrupp bestående företrädare för främst myndigheter med av uppgifter inom den arbetslivsinriktade rehabiliteringen. Våra definitioner är hämtade från denna ordlista: Rehabilitering: Planerade åtgärder av medicinsk, psykologisk, social eller arbetsinriktad art som ska hjälpa personer med funktionshinder att utifrån personens förutsättningar återvinna bästa möjliga funktionsförmåga och bibehålla denna samt skapa förutsättningar för ett normalt liv. Arbetslivsinriktad rehabilitering: Rehabilitering som syftar till ska återfå förmåga och förutsättningar att förvärvsatt en person arbeta. I denna utredning är primärt intresserade av den arbetslivsinriktade rehabiliteringen men det hindrar inte att det kan krävas en rad insatser av social eller psykologisk eller medicinsk natur för att den skall lyckas. Låt oss redan här slå fast att målet för den arbetslivsinriktade rehabiliteringen individen endast kan uppnås om själv ges stora möjligheter att påverka den egna rehabiliteringen. Om individen skall kunna för sin rehabilitering måste hon ta ansvar egen få möjlighet att vara delaktig i både bedömningen av rehabiliteringsbehov och vid planeringen och valet av insatser. Samverkan är ett centralt begrepp för utredningen. I Storstadsutredningens betänkande Att röja hinder SOU 1995:142 förs ett resonemang kring begreppen samarbete, samverkan och samordning. Vi delar deras synsätt att

Samverkan är det som kan ske och sker mellan olika myndigheter, organisationer och förvaltningar på organisationsnivå, även mellan enskilda individer och myndigheter, organisamen tioner och förvaltningar.

Samverkan betecknar en process där man agerar för ett visst syfte, att uppnå gemensamma mål.

Del I 27

Huvudman och parter

Socialförsäkringsutskottet tar i sitt betänkande 1994/95 SfU 17 upp frågan fyrpartssamverkan och talar då finansiell samordning om om mellan socialtjänsten, Försäkringskassan och hälso- och sjukvården samt arbetsmarknadsmyndigheterna. l utredningens direktiv sägs att de samlade resurserna måste utnyttjas bättre för att undvika rundgång mellan socialtjänsten, försäkringskassan, arbetsförmedlingen och hälso- och sjukvården. Vidare sägs att Kartläggningen bör framförallt omfatta de samverkansprojekt där kommunen, försäkringskassan och arbetsmarknadsmyndigheten ingår men projekt där hälso- och sjukvårdshuvudmännen medverkar är också av intresse.

Utredningens fyra parter/huvudmän är alltså:

Arbetsmarknadsverket Af/Ami

Kommunen Försäkringskassan Landstingen

l den arbetslivsinriktade rehabiliteringen har senare år det förebyggande arbetet fått allt större betydelse. l ett sådant en perspektiv hade det varit naturligt att även inkludera till exempel företrädare för arbetsmijöområdet såsom Yrkesinspektionen och arbetsmarknadens parter vilka har en mycket viktig roll i sammanhanget. Utredningen har emellertid valt att koncentrera sig på de i direktiven nämnda huvudmännen.

Målgrupp

l direktiven sägs att det finns ett stort behov av att hitta rationella former för samverkan och finna en organisation som fungerar för utsatta grupper. l det här sammanhanget till exempel människor med avses långvarig arbetslöshet, psykosociala eller hälsomässi ga problem som inte direkt faller inom någon myndighets ansvarsområde och därmed riskerar att hamna i en gråzon mellan de olika systemen. Det kan även gälla arbetshandikappade, funktionshindrade eller personer

28 De 1

med grava psykiska störningar som har behov av stöd från flera huvudmän för att återfå förmåga och förutsättningar att förvärvsarbeta. Det är viktigt att notera att många av dem har svårt att klara sitt

boende och sin försörjning delvis beroende hur dagens ersättningssystetn är konstruerade samtidigt som de har behov av stöd

och åtgärder för sin rehabilitering. Uppdraget har avgränsats till att endast avse individer i yrkesverksam ålder. Utredningen uppmärksammar med andra ord varken utsatta barn eller äldre som båda ofta har behov som förutsätter en effektiv och smidig samverkan mellan kommun och landsting. Dessa begränsningar innebär dock inte att utredningens slutsatser är tillämpliga grupper med mer entydiga eller specifika behov. Den som försöker att definiera vad som avses med "svaga grupper" stöter omedelbart svårigheter. Gemensamt för de med multifaktoriella behov är att de inte är någon homogen grupp.

Utsatta grupper

Hur definiera utsatta grupper, måste de definieras, det vore kanske mera ändamålsenligt att tala om människor som är bärare av vissa omständigheter. Omständigheter som ofta kännetecknar de som hamnar utanför, emellan eller i gråzonen. Omständigheter som inte alls alla gånger leder till utanförskap, det finns inget predestinerat i detta att de är bärare men det borde kunna vara indikatorer för, ge impulser till särskilda stödinsatser. lbland kanske själva livssituationen är en varningssignal. Trots att de inte utgör en homogen grupp finns det ofta gemensamma drag i livssituationen. l vår kartläggning har funnit att man inom de flesta projekten försöker identifiera en bestämd eller definierad att samverka grupp kring eller annorlunda uttryckt försöker finna ett sätt att avgränsa sin gemensamma målgrupp. Några har valt att definiera gruppen som individer som är aktuella hos minst två av de ingående parterna. De målgrupper som är vanligast förekommande är arbetslösa, långtidssjukskrivna, arbetslösa sjukskrivna, med psykiska personer

besvär, arbetshandikappade, missbruksproblem eller personer

som riskerar att hamna utanför. l arbetet med att försöka avgränsa eller definiera vilka individer man avser att samverka om är det vår bedömning att det kan vara konstruktivt att inledningsvis försöka identifiera "kritiska" om-

De I 29

ständigheter som kan ligga till grund för vilka skall ingå i som samverkansprojektet. Ett sådant exempel är arbetslösa sjukskrivna. Riksrevisimzxtverket RRV ger i sin rapport Rehabilitering arbetslösa sjukskrivna av RRV 1996:8 en bild av de arbetslösa som en växande och svårrehabiliterad grupp bland de långtidssjukskrivna. Psykiska diagnoser är betydligt vanligare än bland övriga långtidssjukskrivna och även noteringar om missbruk förekommer i högre grad i denna grupp. Svenska kommunförbundet skriver i sin rapport Samordning inom

socialsektorn rapport 1 1 inom KOMvård serien målgrupper

nr om kring vilka samarbetet behöver förbättras: Socialbidragstagare, barn som far illa, vuxna funktionshindrade, personer med värk/nacke/ ryggproblem, långtidssjuka, invandrare, arbetslösa ungdomar, psykiskt störda, missbrukare och psykiskt störda missbrukare. Kommunförbundet har genomfört kontaktstudie i tre komen muner som syftade till att kartlägga förekomsten av gemensamma klienter. Av de i yrkesverksam ålder varit i kontakt med som myndigheter hade nio tio kontakt med endast myndighet och drygt av en var tionde med två myndigheter. Socialförvaltningarna är de har som flest klienter med någon myndighet, följt gemensamma annan av försäkringskassan, arbetsförmedlingen och sist primärvården. Ofta handlar det med andra ord om relativt få individer har som stora behov av insatser och därmed tar stora i anspråk. resurser l vissa sammanhang talas det om ett 20/80 förhållande, dvs. att 20 % av befolkningen tar 80% i anspråk. av resurserna Kommunförbundets slutsats är att ett målgruppsinriktat konkret samarbete kring gemensamma klienter torde ge mer än ett allmänt inriktat samarbete. Sjuk- och arbelsskadekonznziltén talar i sitt betänkande SOU 1995:149 om samordnad rehabilitering för utsatta grupper. Kommittén har i samarbete med den Arbetsmarknadspolitiska kommittén kartlagt olika grupper med särskilt behov stöd och avgränsat av målgruppen för sitt fortsatta arbete till följande fem kategorier:

Arbetslösa sjukskrivna Personer med funktionshinder/handikapp Unga handikappade Psykiskt störda Personer med psykosocial ohälsa

30 Del 1

Sjuk- och arbetsskadekommittén menar att gemensamt för dem är att deras problem är komplexa och svåra att både definiera och att klassificera. Lite mer allmänt kan de beskrivas som personer som ofta hamnar i gränslandet mellan olika ersättningssystem; sjukförsäkring, arbetslöshetsförsäkring och socialbidrag. Som grupp betraktat är det ofta tveksamt om de uppfyller de krav medicinska kriterier som gäller för att bli berättigade till sjukpenning, många har psykosociala problem och många har en svag anknytning till arbetsmarknaden och har svårt att uppfylla de villkor som gäller för att få rätt till arbetslöshetsersättning.

Sammanfattningsvis anser att vår målgrupp utsatta grupper

är heterogen. Den kännetecknas av att personerna har flera och sammansatta problem med behov av stöd från fiera olika huvudmän. l praktiken kan enbart och bäst bestämmas och definieras gruppen på lokal nivå.

Resurser

l samverkansprojekt är det många diskussioner om pengar. Många lovvärda projekt stupar kanske redan innan de ens har börjat för att inte är överens hur projektet skall finansieras eller vem som man om skall ansvara för vilka kostnader. Helst får samverkan inget kosta och absolut inte leda till att den egna huvudmannens utgifter ökar sig kort eller lång sikt. För att möjligt reda ut vad man vare om grälar är det två frågor är centrala. Första frågan är vad som om som skall finansieras och andra frågan är hur eller av vem

Vad skall finansieras

l samverkansprojekten har man grovt sett tre typer av kostnader: D personal- och administrationskostnader i projektet D kostnader för försörjning av målgruppen E1 kostnader för olika typer av stödåtgärder

Del I 31

Hur kan dessa kostnader finansieras och fördelas

Personal- och administrationskostnader EI respektive huvudman betalar en administrativ avgift U varje huvudman betalar för ingående personal + tillhörande egna administrativa resurser

E projektpengar Dagmar etc

E kombination av ovanstående

Dessa kan antingen fördelas solidariskt eller efter behov och utifrån ansvarsfördelning för målgruppen.

F örsörjning och ersättningsformer A-kassa ersättning från arbetslöshetskassa

KAS kontant arbetsmarknadsstöd

lön från anställning socialbidrag utbildningsbidrag sjukpenning sjukbidrag/förtidspension projektlön, aktivitetsersättning flit-peng kombination av ovanstående

Listan visar på olika former av försörjning också på olika men nivåer av ersättning. l flera samverkansprojekt menar man att det vore en fördel med ett enhetslönesystem. Enligt vår uppfattning är detta inte vare sig rimligt eller realistiskt med tanke att individerna som ingår i projekten har en mycket skiftande utbildningsbakgrund och arbetslivserfarenhet. Utan tvekan blir spridningen i ersättning stor mellan t.ex. en byggnadsarbetare med A-kassa och en ungdom som uppbär KAS. Det gäller därför att fundera över om det går att hitta en mekanism för att hantera dessa olikheter. Det är en fördel, men inte självklart, att viss flit-peng kan utgå utöver den vanliga försörjningen deltar i produktion. när man

S2 De 1 J

Medel för olika typer av stödåtgärder

l samverkansprojekt är det ofta det traditionella utbudet av åtgärder används ett okonventionellt sätt och kanske för andra som men än de de vanligtvis används för. Det handlar med andra grupper som 0rd sådana åtgärder som försäkringskassan normalt köper for om sina köp tjänst-pengar och arbetsförmedlingens ordinarie åtav gärdsarsenal. Resurser för den här typen av åtgärder kan ordnas i princip tre olika sätt: l respektive huvudman för medel till en gemensam pott, 2 respektive huvudman tar med sig medel till ett gemensamt bord, 3 respektive huvudman har sina sektorsbundna resurser.

En gemensam pott innebär att man fattar gemensamma beslut, att gemensamt förfogar över medlen, med andra ord en form av man finansiell sammanslagning. l den gemensamma potten kan antingen läggas medel för viss målgrupp eller för alla som behöver visst en stöd. l pott förutsätts ofta att däri resonemangen om en gemensam ingår såväl försörjnings- som åtgärdsmedel och att utbyte kan ske dem emellan. l det andra fallet har varje huvudman bestämt hur mycket pengar skall avsättas för insatser inom samverkansprojektets ram men som det är varje enskild myndighet/förvaltning som fattar de ekonomiska besluten på förslag från projektet. Den tredje varianten är att det inte finns någon gemensam resurs utan att och en har tillgång till ordinarie resurser för åtgärder. var

Sjuk- och arbetsskadekommittén föreslår i likhet med alternativ

l ovan ska låna från transfereringsmedel till åtgärds-

att man medel för att sikt minska utgifterna för transfereringarna och individens försörjning. Vi att det inte är nödvändigt att olika myndigheter, menar kommunala förvaltningar avsätter pengar till en gemensam pott. Sådana lösningar kan förefalla smidiga men skapar samtidigt svårigheter eftersom medel avsatta till olika ändamål också kräver redovisning från dessa utgångspunkter. Att blanda ihop skattebetalarnas och använda dessa för opreciserade om än vällovliga pengar syften leder lätt till dålig kontroll och äventyrar därmed fortsatt verksamhet. Det går att komma långt med knytkalas, dvs att ingående huvudmän tar med sig sina rätter när man ska sätta sig till

Del I 33

bords och att enskilda beslut fattas efter behov och i linje med den

överenskommelse som man har träffat alternativ 2.

Kartläggning av lokala samverkansprojekt

I valet av utredningsmetod var valmöjligheterna starkt begränsade med hänsyn till den mycket korta utredningstiden. Väl medvetna om att den metod som utredningen valde är behäftad med flera nackdelar är det ändock vår bedömning att kartläggningen ger en representativ bild. Kartläggningen gick så till att utredningen vände sig till Svenska kommunförbundet, Landstingsförbundet, Försäkringskasseförbundet, Socialstyrelsen, Riksförsäkringsverket och Arbetsmarknadsstyrelsen med en begäran om projekt som uppfyllde de kriterier som nämnts i utredningsdirektiven, se bilaga Kriterierna för projekten var i korthet att de skulle:

avse lokal samverkan inom rehabiliteringsområdet syfta till att tillgodose enskilda människors behov av stödåtgärder avse människor som lätt hamnar i en gråzon mellan olika er- sättningssystem, t.ex människor med långvarig arbetslöshet, psykosociala eller hälsomässiga problem avse samverkan där kommun, försäkringskassan och arbetsmark- nadsmyndigheten ingår. Även projekt där landstingen medverkar är av intresse dvs. projekt med tre- och fyrpartssamverkan inte ingå i den uppräkning av samverkansprojekt som görs i direktiven dvs. FINSAM/SOCSAM, Dagmar-projekt eller Finspång-projektet.

En sammanställning av de projekt som vi detta sätt fångade finns förtecknade i bilaga Det bör påpekas att kartläggningen endast avser projekt. Det vill säga fungerande samverkansmodeller det lokala planet som inte bedrivs i projektform ingår endast undantagsvis. Det finns också en rad intressanta projekt som enbart avser två

parter kommun landsting eller kommun arbetsförmedling men

- där kanske flera förvaltningar berörs, som inte heller omfattas av kartläggningen.

34 Del 1

Utredningen har också valt att endast i vissa fall ta med projekt som finansieras med s.k. särskilda medel. Det gäller till exempel några av de projekt som av AMS har erhållit medel för otraditionella insatser för arbetshandikappade. Liksom AMS medel för Unga handikappade och SIUS-verksamheten försöksverksamhet med särskilt introduktions- och uppföljningsstöd för funktionshindrade i arbetslivet. Kartläggningen omfattar inte heller de projekt som initierats i anledning av det statliga stimulansbidraget för habilitering och rehabilitering som riksdagen beslutade om i samband med handikappreformen år 1994. I detta sammanhang förtjänas att nämnas Socialstyrelsens projekt Den Öppna dörren. Ett projekt som syftar till att sprida goda idéer och inspirera till fortsatta insatser för att förbättra situationen så att personer med omfattande funktionshinder får tillgång till meningsfull sysselsättning såsom daglig verksamhet, arbetsförberedande insatser och arbete. Inte heller omfattar kartläggningen de projekt som ingår i Socialstyrelsens uppföljning av psykiatrireformen vilket rör sig om närmare 1 300 projekt som alla initierats med anledning av stimulansbidrag för reformens genomförande. Med andra ord är kartläggningen inte fullständig utan utgör snarare en provkarta över olika typer av samverkan som förekommer runt om i hela Sverige från Vellinge till Haparanda. -

Nuvarande organisation

Organisationsstruktur

Aktörema i rehabiliteringsarbetet är många. De som oftast nämns är Försäkringskassan, Ami/Arbetslivstjänster, Socialtjänsten och

primärvården. Alltför sällan uppmärksammas t.ex yrkesinspektion-

och företagshälsovårdens möjligheter. Än mindre talar när ens man det gäller personer i yrkesverksam ålder om betydelsen av närstående personer vänner och anhöriga. Dvs. vad de kan göra för att stärka individens självkänsla vilket kan helt avgörande för att vara individen ska kunna tillgodogöra sig en aldrig så riktig rehabilite-

Del 1 35

ringsinsats. Arbetsmarknadpolitiska kommitténs betänkande SOU 1996:34 finns en beskrivning av nuvarande roll- och ansvarsfördelning. Hur verksamheten är organiserad i dag kan illustreras med hjälp av ett hus. Eller rättare sagt huset beskriver den uppfattning som tror att många beslutsfattare central nivå har, inom såväl regering och riksdag som inom myndigheter, om hur den offentliga verksamheten rehabiliteringsområdet är organiserad. Högst upp, under takåsama finns regering och riksdag som fastställer ekonomiska ramar och stiftar nya lagar. Regering och riksdag fattar beslut som rör välfärden, dvs. för olika politik- och utgiftsområden. I första hand berörs följande utgiftsområden: UO9. Hälsooch sjukvård och social omsorg, UO10-12. Ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp, ålderdom och för familjer och barn, UOl Ekonomisk trygghet vid arbetslöshet samt UO14.Arbetsmarknad och arbetsliv. Under Regering och riksdag finns en våning fylld med myndigheter, det nationella eller centrala planet dvs. Arbetsmarknadsverket AMV och Arbetsmarknadsstyrelsen AMS, Riksförsäkringsverket RFV och Socialstyrelsen SoS. På våningen under finns det regionala planet med Länsarbetsnämnd, landsting, Försäkringskassa, regional nivå för kommunal vård och omsorg saknas av naturliga skäl. Där finns ofta ett tillsynsansvar och ibland ett uppföljnings- och samordningsansvar för de lokala åtgärderna, det är där som länsövergripande överenskommelser träffas och det är där som man upprättar policy för rehabiliteringsområdet. Det är mycket sällan som beslut rörande den enskilde fattas denna våning. Det är bottenvåningen, nere det lokala/kommunala planet som verksamheten verkligen bedrivs. Det är här Socialkontoret, Arbetsförmedlingen, Försäkringskassans lokalkontor, vårdcentralen etc. ärendehandläggningen sker. Här fattas besluten som direkt som rör den enskilde.

36 Del 1

Riksdag

Regerin9

Alla som är i behov av stöd, bidrag eller åtgärder av olika slag kan besöka huset som inrymmer samhällets samlade skyddsnät. För majoriteten av de som vänder sig till det stora huset är behoven, kraven relativt entydiga till sin karaktär. Därmed inte sagt att de är enkla att tillgodose.

Besökare med enkla problem

Tre exempel Andersson en nyutexaminerad företagsekonom som är arbetslös sökerjobb som controller knackar hos arbetsförmedlingen. Pettersson som är nyopererad i knät, efter en cykel-olycka väg till jobbet, haltar till försäkringskassan för att få reda om det räknas som en arbetsskada och om han kan få börja arbetsträna snart.

Del I 37

Lundström har en deltidstjänst som undersköterska ett vård- hem harjust blivit övergiven av sin man och har inte pengar till hyran denna månad. Hon ringer socialtjänstens porttelefon.

De allra flesta, låt säga 80-90%, har entydiga behov kan som tillgodoses genom insatser från en sektors myndighet, aktör och med hjälp av åtgärder som den förfogar över och ansvarar för. För dessa är det med andra ord både bra för individen och effektivt med separata dörrar till respektive förvaltning.

Besökare med sammansatta problem

Men så kommer han som inte har haft ett fast jobb de senaste 10 åren och som har svårt att passa tider, svårt att koncentrera sig och som har läs- och skrivsvårigheter och säger att han har blivit vräkt. Sen kommer hon som är frånskild med vårdnaden om två barn, som är arbetslös och har en grundskoleexamen med dåliga betyg och som behöver något för att kunna sova nätterna, något som kan döva ångesten för hur hon ska ekonomin att ihop. För de som har det gemensamt att deras problem är mera mångfacetterade och vars behov inte kan tillgodoses med att en åtgärd vidtas är dagens ordning otillfredsställande och ineffektiv. Det faktum att det finns en entré för varje förvaltning och inga korridorer eller gångbroar som binder samman dem gör att individen går och ut från det ena kontoret till nästa.

Ett sjukt hus

Huset symboliserar det instrumentella synsätt som alltför länge har präglat en stor del av den offentliga sektorns verksamhet. Individens behov betraktas som ett fel som kan repareras med hjälp av en sektor i taget. Huset visar också med all önskvärd tydlighet att verksamheten är starkt sektoriserad och inte organiserad med hela kunden eller individen i centrum. Nuvarande organisation är hierarkisk och oflexibel och dess förmåga att matcha individens hela behovsbild är liten. Varje trappuppgång har en egen kultur och regelsamling. Huset är inte byggt för kommunikation i sidled. Medborgaren ska inordna sig efter myndigheternas strukturer i stället för att myndig-

38 Del 1

heterna formerar och anpassar sig efter olika människors behov. Även enskilda tjänstemän behovet samverkan sitter det om ser av mycket motstånd i väggarna. Dagens starkt sektoriserade och funktionsinriktade arbetssätt gör även att individens behov definieras utifrån sektorsgränsema, i stället för utifrån vilket sätt respektive sektor i helhetssyn kan en stödja individens möjligheter. Blir man inte accepterad av någon av sektorerna är det lätt att hamna utanför. Med sektoriseringen finns en inbyggd tendens att hela tiden vilja bli av med ärendet. Vare sig individens behov eller samhällets krav kostnadseffektivitet uppnås med dagens organisation och arbetssätt. De brister som det nuvarande systemet uppvisar för de som har de största problemen och behoven är oacceptabla. Även om vidhåller att nuvarande organisation fungerar tillfredsställande for det stora flertalet.

Ny samverkansform på lokal nivå

Arbetsmarknadspolitiska kommittén presenterade i sitt betänkande SOU 1996:34 ett forslag till en ny samverkansform för svaga grupper lokal nivå. Förslaget har utarbetats tillsammans med Sjuk- och arbetskadekommittén SOU 1995:149. Betänkandena har varit ute remiss. Av remissvaren att döma är flera negativa till att organisation bildas. Även kommittéemas avsikt aldrig en ny om var att förslaget skulle uppfattas som tillskapandet av en ny myndighet har det icke desto mindre uppfattats så många remissinstanav ser. Bland remissinstansema finns de berörda centrala myndigheterna som jämfört med de lokala myndigheterna i vår kartläggning förefaller ha olika uppfattningar. På lokal nivå förefaller de flesta instämma i Arbetsmarknadspolitiska kommitténs uttalande att Genom en nära, flexibel och finansiell samverkan under friare former än i nuläget bör en effektivare verksamhet kunna skapas. Därmed inte sagt att det krävs organisationer utan kanske nya snarare att ge legitimitet för den samverkan och det arbetssätt som redan i dag finns många håll i landet. Då kan den också utvecklas, spridas och bli ett permanent inslag som en del i välfärdspolitiken. Utan tvekan finns det ett starkt intresse lokal nivå att bedriva utvecklingsarbete. Detta vittnar inte minst det stora antalet ansök-

Del I 39

ningar från kommunerna om att få bli en pilotkommun när det gäller den arbetsmarknadspolitiska försöksverksamheten.

Det finns minst tre uppenbara risker med att skapa nya fasta

organisationer för samverkan på lokal nivå. För det första riskerar att stämpla, stigmatisera de kanske tillfälligt befinner sig man som i gråzonen. För det andra finns det risk för att man exkluderar, missar personer som också skulle vara betjänta av att få ta del av samverkansorganisationens resurser. För det tredje finns risk för att nya sektorsaktörer uppstår som tar över från de tidigare så att dess professionalitet snävas i stället för att utvecklas. snarare

Sammanfattning

Brister i nuvarande organisation i korthet:

0 Personer hamnar i en gråzon, dvs. den tillåter/medger att några ramlar igenom det offentliga skyddsnätet. O Delat ansvar kan innebära att det finns risk för att ingen tar ansvar. 0 Oklar ansvarsfördelning, vilket främjar revir- och sektorstänkande istället för att uppmuntra till individinriktat och gemensamt arbete. O Kreativiteten begränsas till att omfatta de egna åtgärderna istället för att omfatta de samlade resurserna. 0 Försvårar helhetssyn, vilket alltför ofta leder till dubbelarbete. en 0 Samlad redovisning sektorsövergripande saknas av såväl insatta resurser som resultat.

Del

"Här rivs för att luft och ljus är inte det tillräckligt - August Strindberg, Esplanadsystemet

Olika behov kräver olika arbetssätt

Att riva murar och byta synsätt

En ny bild för samverkan håller att växa fram. l de projekt som

ingår i den kartläggningen som vi har gjort finns det vissa ord

som ständigt återkommer när försöker beskriva sin arbetsorganisaman tion och sitt arbetssätt. Det är ord som helhetssyn, nätverk, gemensam referensram etc. När vi ser lokal samverkan är det inte längre ett hus med skilda trappuppgångar som tomar sig utan arkitektoniska skapelser upp med helt andra perspektiv. Bakom myndigheternas fasader finns ett

gemensamt inomhustorg; en ljusgård med en gemensam reception.

Närjag anmäler mig vid disken är det inte jag blir slussad som

vidare utan handläggarna via loftgångama kommer till mig. Här

som mitt gården har både full överblick och full insyn och man samtidigt tillgång till ett professionellt nätverk samhällets rehabiliteav ringsaktörer. För att underlätta samverkan har avstånden kortats med hjälp av broar och forbindelselänkar alla våningar.

Här har man inte bara tänkt myndighetsutövningen utan även

att skapa en trivsam miljö för både de kommer besök och som de som jobbar här. Man har t.ex. slagit ut väggar och fixat för få att

plats med både friskvårdsanläggning och trevlig

en gemensam en matsal.

42 Del I

från funktionsansvar till

Rehabilitering

-

processorientering

Samma mål och ändå inte gemensamt

De flesta jobbar med rehabilitering att de har individen som anser i centrum och att de anlägger en helhetssyn på individens problem. sker i samverkan med andra och i Så länge som detta inte dialog med individen blir helhetssynen ofta en chimär. l det följande summarisk beskrivning hur flödena i ges en av rehabiliteringsprocessen kan ut. För fyllig beskrivning se en mer hänvisas till idéskiss, i förkortad version i prologen eller till en bilaga Egon Jönssons tre olika livsöden av Ingvar Nilsson/SEE.

Flöden när man inte samverkar

l dessa fall finns det i princip två möjliga förlopp. Alternativ De oberoende aktörema. Alla aktörer gör sitt; i tur och ordning, först medicinsk rehabilitering remiss till social sen rehabilitering remiss till den arbetslivsinriktade rehabilioch sen teringen.

Hats 1- - -

h 2 n

FK

Af/Ami

Soc l-"V

Del II 43

Aktiva åtgärder varvas ett ostrukturerat sätt med passivt kontantstöd utan att den enskilde egentligen kommer närmare målet eller kanske snarare Förhoppningen resultat rehabiliteringsinsatsen. om av Alternativ 2. De motverkande aktörerna Alla aktörer gör sitt samtidigt, parallellt men utan att det förekommer någon dialog. Personer med mångfacetterade problem är ofta storkonsumenter av vård och omsorg, de är med andra 0rd aktuella hos flera aktörer samtidigt. l värsta fall är deras bedömningar och beslut motstridiga vilket kan till följd att individen blir både Förvirrad och vilseledd.

Hs/---/

f"""f

FK {"""{ I--/

Af/Ami I---l f"""$

tid

Åtgärderna kanske är de rätta men de kommer vid fel tillfälle. Det

finns också risk att respektive handläggare inger individen falska en förhoppningar om vad rehabiliteringen kan leda till eftersom handläggaren bara känner ansvar för sina åtgärder. Gemensamt för alternativ l och 2 är att rundgången kan fortsätta tills dess att någon säger stopp och belägg. Det vill säga när någon handläggare bestämmer sig för att inte bevilja socialbidrag gång en till, föreslår förtidspension eller något drastiskt förändrar annat som individens situation.

44 Del I

Ett samverkande flöde

Alternativ De samverkande aktörerna. individärendet står alla aktörerna till tjänst När man samverkar i for individen under processens gång. Det vill säga alla jobbar parallellt tillsammans med individen, stödresurserna samlas runt individen längs rehabiliteringsflödet.

Soc

Varje handläggare gör sitt utifrån sin profession mot bakgrund av den kartläggningen och med inriktning mot det gemensamma gemensamma målet i enlighet med den handlingsplan som man har upprättat gemensamt. Processen innehåller ungefär samma moment utan samverkan men med den stora skillnaden att här stödjer som och förstärker olika insatser varandra och man gör rätt från början. Därmed inte sagt att man aldrig misslyckas. När samverkar är det självklart med "support och uppbackman ning i alternativ l och 2 när och en gör sitt är det mest en men var slump individen får stöd från någon under en längre period än då om han/hon direkt är aktuell hos respektive handläggare. Av alternativ 3 framgår att parallella insatser kan genomföras under kortare tid vilket leder till både minskade försörjningutgifter och en samtidigt till bättre och mer varaktigt resultat.

Del II 45

Ett exempel:

De som kommer i samverkansprojekten har ofta lång historia en och tjocka journaler hos alla myndigheter. Det första som händer är att de hamnar i en sluss. l slussen görs bedömning en av om individen skall skrivas in i projektet eller Därefter görs en ordentlig kartläggning och utredning. Det är nödvändigt att den enskilde deltar aktivt och att alla tjänstemän bidrar med sitt respektive yrkeskunnande. Gemensamt för de flesta projekten är att stödinsatserna är långsiktiga. Stödet från kommunen eller öppenvården upphör inte när arbetsträningen tar slut eller för att individen börjar lönebidragsanställning. När flera samverkar i projekt blir en budgetprövningen betydligt tuffare än vad som gäller den övriga verksamheten. Man har större press sig att lyckas, att uppvisa goda resultat. Alla ingående parter ställer större krav uppföljning av insatta resurser och kräver betydligt mer noggrann redovisning av kostnader för respektive huvudman.

Rund- Sluss Kartläggning/å Livsvägledn/á Praktik - Arbete gång - utredning. arbetsträn.

Före 0-2 mån. 1-6 mån. 6-12 mån. l-3 år samverkan - tid

Hur lång tid resp. fas tar beror både på utgångsläget, individens motivation och delaktighet och vad som gjorts innan personen rekommenderades, remitterades till projektet.

Slussen

l slussen sker själva inskrivningen och i vissa projekt är det upp till individen att bestämma om han eller hon vill ingå i projektet. l samband med inskrivningen upprättas ofta en form av kontrakt och en fullmakt för att information får lämnas ut mellan handläggare med olika huvudmän.

Kartläggn in Utredn in g

l vissa fall finns redan utredningar gjorda som kan användas för att man gemensamt skall kunna upprätta en handlingsplan. l andra fall

46 Del I

krävs det att man äntligen gör en ordentlig utredning som ger en samlad bild av individens behov och dennes förutsättningar och möjligheter. Under kartläggningsfasen pågår ofta parallellt ett arbete med att finna en lämplig arbetsträningsplats. Ofta är det individen själv som är bäst att hitta en lämplig arbetsplats där han eller hon kan få arbetsträna eller praktisera.

Livsvägledning/arbetsträning

Arbetsträningens längd beror naturligtvis dels om individen är mogen att ta nästa steg i processen, steget till arbete, dels om arbetsträningen sker i kommunal eller privat regi.

Praktik och arbete

Under tiden som individen praktiserar har han/hon hela tiden tillgång till stöd från projektet. Erfarenheten visar att det ofta är just när allting ser ut att bra som individen blir orolig, rädd och osäker och verkligen behöver personligt stöd och handledning. Ofta behövs det bara under en kortare tid och i begränsad omfattning men utan det kan hela rehabiliteringsprocessen misslyckas. Detsamma gäller i nästa fas av flödet när personen kanske får sitt första riktiga jobb den ordinarie arbetsmarknaden. Varje steg mot en ökad självförsörjning måste följas av ett ökat självförtroende. Att få ett arbete är oftast stor omställning både socialt, psykiskt och inte minst en ekonomiskt. Rehabiliteringsprocessen tar tid och därför måste också samverkansprojekten arbeta långsiktigt. Under den första arbetsperioden kan det därför tryggt att veta att det personliga stödet vara från samverkansprojektet finns kvar.

Hinder för samverkan

Varför samverkar man inte, eller varför är det så svårt med samverkan De hinder för samverkan som ofta anges är sällan reella hinder. Men de kan ändå utgöra skäl för att samverkan begränsas.

Del 11 47

Många gånger är det handläggaren eller forvaltningen/myndigheten som själv sätter upp gränserna för när samverkan är möjlig. Skälen till att samverkan sker i mindre omfattning än vad som vore önskvärt kan indelas i två grupper: de som är möjliga att påverka lokal nivå och de kräver beslut översom en mer gripande nivå, såsom av regering och riksdag. De faktorer, förhållanden är möjliga att påverka lokal som nivå är enligt vår bedömning många gånger så stor betydelse av nog för om samverkan sker eller inte sådana regleras som som av centrala beslut.

Hinder på den lokala nivån

Exempel hinder som kan övervinnas på lokal nivå:

Olika upptagningsområden. Olika lokalisering. Avsaknad av gemensamma mötesplatser. Olika kompetens. Bristande kunskaper varandras yrkesroller. om Bristande respekt för varandras kunskaper. Avsaknad av gemensamma mål. Avsaknad av gemensamma visioner. Rädsla för kostnadsövervältring. Avsaknad av gemensamt resultatansvar.

Eventuell samverkansorganisationen är generell och inte individ-

eller målgruppsinriktad.

För att undvika eventuella missförstånd är det värt att påpeka att

menar att själva rädslan för kostnadsövervältring kan undanröjas

lokalt medan frågan om kostnadsövervältring i sig sannolikt är av nationell karaktär. Dessutom finns det hinder lokal nivå som är direkt följd en av bristande samverkan central nivå. Detta mellan viljan att gap samverka lokalt respektive centralt måste enligt vår mening åtgärdas så fort som möjligt för att inte intresset för samverkan lokal nivå skall falna. Även i Del IV redovisning de hinder görs en av som framkommit i intervjustudien.

48 Del H

Minska mellan lokal och central nivå gapet

Utredningens fokus är emellertid vad statsmakterna kan göra för att underlätta, understödja samverkan lokal nivå. Regering och riksdag disponerar ett antal styrinstrument som kan användas för att stimulera handläggare och tjänstemän till att samverka mera. Ytterst är det dock ansvariga chefer alla nivåer inom respektive myndighet måste bli medvetna om sitt ansvar för att samverkan som mer mellan parterna ska utvecklas. Om inte cheferna tar samverkansuppdraget allvar värdet, vinsten samverkan kommer de inte ser av , heller att kunna uppmuntra till samverkan mellan handläggare/tjänstemän. De hinder som ofta anges kan i grova drag hänföras antingen till verksamhetens mål eller till verksamhetens medel. Det vill säga till regelsystemet i termer av försäkringsvillkor, villkor förknippade med olika åtgärder, Sekretessregler etc. och till förutsättningarna för verksamheten såsom finansiering, organisationsstruktur etc. I båda fallen är det regering och riksdag äger frågan och som försom fogar över svaret, är skyldig att svara. Frågan typ hinder är i viss mån en fråga om perspektiv, om av individen som objekt eller subjekt. På central nivå är det om man ser ofta myndigheternas verksamhet är subjekt och individen som som är objekt medan det naturligtvis även där borde vara individen som är subjektet, den myndigheten och dess verksamhet är till för. som Samtidigt skall man komma ihåg att det ibland är enklare att åberopa de övergripande hindren än att forcera sådana hinder som är inom ens egen räckvidd.

Verksamhetens mål

Exempel hinder för samverkan som kan hänföras till verksamhetens mål; regelsystemen:

0 Sektorisering; olika myndigheter/huvudmän med olika mål, instruktioner, policy, kultur, dålig kunskap om syskonmyndighetens verksamhet, kommunens sista-hands-ansvar etc. 0 Olika funktioner/ansvarsförhållanden; t.ex. nationella arbets-

marknadspolitiska mål jämte kommuners sysselsättningspolitiska

mål.

Del II 49

O Renodling av forsäkrings- och bidragssystemen; tuffare kvalifikationskrav, skärpta regler for ersättning, tidigare utklassning/ utforsäkring från systemen. O Instabilitet i regelsystemen, allt kortare varaktighet for olika typer av åtgärder. 0 Kortsiktiga mål och stränga villkor for vissa åtgärder. 0 Olika Sekretessregler for olika huvudmän.

Verksamhetens medel

Exempel på hinder for samverkan som kan hänföras till verksamhetens medel; olika förutsättningar for verksamheten:

O Olika finansiering; skattemedel och statsbidrag, arbetsgivar- och egenavgifter m.m. O Anslagens konstruktion; dålig flexibilitet när det gäller användningen av såväl transfereringsmedel, resurser for åtgärder som forvaltningsmedel 0 Finansiella hinder; stora svårigheter att föra transfereringsmedel från respektive huvudman till gemensam användning 0 Incitament for samverkan saknas, samverkan lönar sig sällan för alla parter och sällan kort sikt.

Utredningen menar att det mest konstruktiva är att här lyfta fram sådana hinder som hänger samman med dagens starkt sektoriserade samhälle och de styrmedel som finns för att överbrygga dessa hinder. Det vill säga att inte i första hand diskutera t.ex. finansiell sammanslagning eller förändringar forsäkringssystemen. av Såväl Storstadskommittén som Sjuk- och arbetskadekommittén har pekat de hinder for samverkan som den nuvarande sekretesslagstiftningen for olika sektorer medför. De har pekat att detta är ett område som behöver studeras vidare. I praktiken, i de lokala samverkansprojekt har studerat, som har man valt att lösa frågan om informationsutbyte mellan myndigheter ett mycket enkelt sätt. Nämligen att den enskilde undertecknar en fullmakt där han/hon godkänner mellan vilka myndigheter etc. som information får utbytas. Individens samtycke kan till och med fungera som ett incitament for samverkan.

50 Del 11

Motiv för att samverka

Gemensamt för alla de som samverkar är att de drivs av en vilja att samverka. Deras största drivkraft är individen, dvs. de är överens om att de har en servicefunktion, de är till for individen. Verksamheten skall utgå ifrån individens behov och inte tvärtom. Begrepp som helhetssyn fylls med ett innehåll. Ett annat och senare år kanske allt starkare skäl till samverkan är de ökade kraven kostnadseffektivitet. Den dåliga samhällsekonomin kan sägas ha tvingat fram samverkan. I dagsläget och sannolikt for lång tid framöver kommer den offentliga sektorn att leva med snäva ekonomiska ramar. Ingen av huvudmännen kan

påstås ha gott om pengar och alla är starkt motiverade att hitta

kostnadseffektiva lösningar. Samtidigt som man många håll är rädd för att samverkan kommer att innebära kostnadsöveren vältring som kommer att drabba just dem. Man talar ibland i dessa sammanhang om ett Svarte-Petter syndrom. Icke desto mindre kan t.ex kommunens sista-hands-ansvar innebära att den har det starkaste skälet för att vilja samverka. Ett sätt att minska kostnaderna för alla inblandade är att minska rundgången mellan myndigheterna. Genom samverkan kan ansvarsfördelningen bli tydligare och därigenom minskar risken för dubbelarbete. Ytterligare ett tungt skäl skäl för samverkan är den kraftigt försämrade arbetsmarknaden, vilket drabbar redan svaga grupper extra hårt. Arbetslösheten har inneburit att omvärldstrycket har ökat.

Motiv för samverkan i korthet." O Bra resultat för individen 0 Helhetssyn i arbetet 0 Effektivare resursanvändning 0 Förhindra rundgång 0 Ökade behov ökad arbetslöshet p.g.a

Del I 51

Vinster med att samverka

Vem vinner samverkan Svaret är att både individen och samhället är vinnare. Ju snabbare och mer professionellt individen blir rehabiliterad och kan återgå till arbetslivet eller till ett aktivt liv i övrigt desto bättre. Det är dessutom samhällsekonomiskt effektivt dvs. förr individens behov av bidrag till sin försörjning byts mot egen förmåga, hel eller delvis, att försörja sig desto bättre. Därmed inte sagt att alla hela tiden tjänar samverkan. För olika personer med olika typer av problem och behov visar det sig att det växlar vem som tjänar mest samverkan. Det växlar både mellan parterna t.ex mellan kommun och landsting och över tiden. Den som förlorar att samverka i det korta perspektivet kanske vinner längre sikt. En uppfattning kan vara att ingen har något att vinna att samverka men det kan vara ett sätt att minska sina egna kostnader utan att verksamhetsresultatet försämras. Det faktum att kartläggningen av samverkansprojekt för svaga grupper omfattar ca 140 projekt är som vi ser det i sig ett bevis för att samverkan ger positiva effekter.

Realistiska individuella mål

Med dagens arbetsmarknadssituation är det många som ställer frågan: Rehabilitering till vad För de personer som denna kartläggning specifikt avser är svaret alltför ofta fortsatt passivt konstantstöd eller någon form av sysselsättningsåtgärd och ibland tillfälliga jobb varvat med arbetslöshet arbetslöshet den ordinarie arbetsmarknaden. Vi har funnit att frågan om individens långsiktiga möjligheter till försörjning undviks till förmån för planering och diskussioner om åtgärder och vem som skall bekosta dem. Många gånger är det oklart ifall målet är den ordinarie arbetsmarknaden eller I samverkansprojekt blir det både nödvändigt och naturligt att enas om långsiktiga och realistiska individuella mål.

52 Del

Ökad

professionalitet

Ingen kan göra en fullständig kartläggning själv. Utan samverkan finns det en uppenbar risk för att man kvackar i varandras kompetensområden. Men även om varje handläggare har bra kännedom om vilka åtgärder och resurser som finns tillgängliga inom den egna verksamheten så är det fullt möjligt att både de egna och andras resurser kunde användas mera effektivt. När man samverkar kan timingen bli bättre, dvs. rätt åtgärd i rätt tid. I dag händer det att när handläggaren tar klientens, den sökandes parti kan det innebära att han eller hon hamnar i konflikt med någon av de övriga aktörerna. En utveckling som vare sig gynnar individen eller framtida samverkan.

Kompetensspridning lärande organisation

- en

Den vinst som många uppger med samverkan är att kunskapen om varandras kompetens ökar. Respekten för varandras yrkesroller och funktioner ökar. Samverkan leder i sann mening till utvecklingen av en lärande organisation. Samtidigt som den egna kompetensen breddas minskar behovet av att lösa alla problem själv, ansvarsfördelningen blir tydligare och professionalismen ökar. Handläggarna kan utveckla så kallad T-kompetens, både egen fördjupning och breddad omvärldskunskap. En positiv sidoeffekt är kunskapsspridningen till den ordinarie verksamheten.

Kostnadsmedvetenhet

En vinst med samverkan är att parterna blir mer kostnadsmedvetna. Det faktum att projekten ärjust projekt innebär att de ofta har tuffa resultatkrav och höga redovisningskrav sig. De måste med andra ord kunna redovisa både vad projektet i sig har kostat och vad insatta åtgärder har kostat. När parterna får kunskap om och blir medvetna om sina egna och andras kostnader och resursåtgång för en specifik målgrupp finns också förutsättningar för att diskutera vilka resurser man disponerar och vilka man behöver samverka om. Utifrån projektens resultat kan sedan parternas resursandel i projektet revideras. På sikt kan det utgöra underlag till en fördjupad

Del 11 53

diskussion om gjorda prioriteringar inom respektive huvudmans budget.

Resultatorientering

Av kartläggningen framgår att det är sällsynt med redovisningar av de långsiktiga resultaten. Det innebär att det egentligen är omöjligt att bedöma både vilka som är vinnare och förlorare och om samverkansprojekten leder till kostnadsövervältring. Vår slutsats är att varje huvudman måste ta ett större ansvar för den ekonomiska analysen av de långsiktiga effekterna för att säkerställa att alla berörda vågar samverka. Förutsättningarna för samverkan förbättras avsevärt om man strävar efter att försöka åstadkomma en vinna-vinna situation för samtliga aktörer.

Sammanfattning

I korthet är vinsterna med att samverka:

Ökad livskvalitet för individen. Individuell rehabilitering med realistiska mål. Ökad professionalitet. Ökat intresse för långsiktiga lösningar och långsiktiga resultat. Fördjupning av den egna kompetensen och överblick av andras. Främjar kreativitet och utveckling av nya arbetsmetoder vad gäller åtgärder och insatser. Rehabiliteringsprocessen kommer igång snabbare. Större träffsäkerhet med insatserna. Svårare för individen att spela ut myndigheterna mot varandra Bättre timing och matchning av olika insatser. Rätt åtgärd vid rätt tidpunkt medför att insatserna kan stödja och förstärka varandra.

O Övergångs-/överlämningstiderna, glappen minskar.

O Besparingar till följd av effektivare resursutnyttjande; mer för varje skattekrona.

Även i del IV görs redovisning fördelar med samverkan över en av sektorsgränserna som framkommit intervjustudien.

III

Del

Samverkan lokalt

-

Resultatet den förfrågan lokala samverkansprojekt som av om gjorde imponerande. I förteckningen i bilaga l återfinns ca 140 var projekt motsvarade de angivna kriterierna. som Flera projekten visar att det inte är relevant att tala om tre eller av fyra parter och detta två olika skäl. För det första kan samverkan av amöba, den formerar sig så är nödvändigt utifrån vara som en som individens behov. Ibland krävs tre parter och ibland räcker det med två, det viktiga är att alla fyra huvudparter finns tillgängliga. För det andra definierar lokal nivå inte parter samma man sätt ofta görs centralt. Det vill säga för dem är parter alla som som har ett etablerat samarbete med. Det kan vara olika kommunala man förvaltningar, företagshälsovården, arbetsgivare, facket, frivilligorganisationer, anhöriga etc. Enligt vår uppfattning borde de lokala arbetsgivarna och facket kunna i större utsträckning i rehabiliteringsarbetet. De har engageras avgörande betydelse för de har anställning. De är också en som en viktiga samarbetspartners när det gäller att hitta arbetsträningsplatser, anställningar bland annat som komplement till Amis kontaktnät.

Lag att samverka

Samverkan kan inte tvingas fram den måste få växa fram. - Storstadskommittén har i sitt betänkande Att röja hinder SOU 1995:142 påpekat att det bland annat i förvaltningslagen, kommunallagen, socialtjänstlagen, hälso- och sjukvårdslagen och lagen allmän försäkring uttryckligen föreskrivs att de myndigom heter arbetar under dessa lagar ska samverka med andra som myndigheter eller berörda medborgare.

56 Del III

Storstadskommittén har till uppgift att föreslå förändringar av lagteknisk, finansiell och organisatorisk natur som kan behövas för att man skall kunna uppnå en bättre samverkan mellan myndigheterna. Då dessa frågor bereds inom Storstadskommittén har vi valt att koncentrera oss andra faktorer som vi menar är av betydelse för att understödja samverkan lokal nivå.

Faktorer för framgångsrik samverkan

Det naturliga är att samverka. För vår målgrupp, de med mångfacetterade problem är samverkan en förutsättning för att rehabiliteringen skall lyckas. För att kunna ge bra service och ett effektivt stöd till dessa krävs det både ett samlat grepp, fantasi och ett öppet sinne. För dessa individer finns det inga färdiga paketlösningar det är därför inte så konstigt att det sektoriserade arbetssättet ofta misslyckas. Att arbeta i projektform där varje individ kan få en skräddarsydd rehabilitering är ett effektivt sätt att ta till vara både individens och myndigheternas inneboende resurser.

Projektets legitimitet

Det finns alltid en viss risk att projektverksamhet lever sitt liv vid sidan av den ordinarie verksamheten. En tydlig beställning är bästa garantin för att samverkansprojektet ska få legitimitet både lokalt och internt inom myndigheten/förvaltningen. Flera av projekten har haft problem med att etablera och marknadsföra sig. Dvs. att göra sig kända både för förvaltningar och organisationer som för allmänheten och för kunder, klienter. Det har ofta tagit betydligt längre tid än planerat för projekten att komma igång. Det har också visat sig att det tar tid att förankra idén om samverkan mellan flera parter. Det räcker inte med att viljan finns handläggamivå. För att den här typen av projekt ska bli verklighet krävs det alltid beslut och uppbackning politisk nivå. Erfarenheterna av samarbetet visar att projekt har svårt att få samma legitimitet som övriga verksamheter kanske grund av att de sällan budgeteras sina egna villkor och sällan diskuteras i den ordinarie budgetberedningen.

Del 111 57

Projekt kontra ordinarie verksamhet

Det som kännetecknar samverkansprojekten i vår kartläggning är inte i första hand deras organisation eller att de är tidsbegränsade utan deras arbetssätt. Arbetsmetoderna påminner i mångt och mycket om reguljärt utredningsarbete där problemformulering, datainsamling, analys och process/förslag på förändringar är centrala inslag. I båda fallen gäller att det ofta tar längre tid att definiera problemet när man är flera men i gengäld går resten av arbetet snabbare. insatserna stödjer varandra och resultatet blir bättre. För att åstadkomma en strukturell samverkan krävs ett annat sätt att kommunicera på. Dialogen kan underlättas också av om man samverkar lokalmässigt, även om det inte är nödvändigt. Viktigast är att det finns en plats eller för samverkan, slags mental arena en plattform med gemensamt mål och gemensamma värderingar.

Samverkansprojekten kan driva på förändringsprocessen

samtidigt som det vidareutvecklar den ordinarie verksamheten. När man lyckas integrera/inkorporera samverkansprojekt i den ordinarie verksamheten kommer det dels den egna verksamheten till godo, dels kan det leda till att övrig samverkan ökar i omfattning. Det finns förstås många sätt att göra detta på. Vanligast är kanske att man bildar referensgrupper eller styrgrupper till projektet som består av personal från hemmamyndigheterna. Ett annat sätt är att anordna informationsträffar eller ut informationsblad där projektet ge fortlöpande redovisar sitt arbete och sina resultat. Enligt vår bedömning är det angeläget att projektmedarbetaren både kan utveckla den egna yrkeskompetensen och hålla sig ájour med sin hemmamyndighet; förändringar inom regelsystemet etc. Om handläggaren är helt frikopplad från den ordinarie verksamheten försvåras dessutom erfarenhetsutbytet mellan projektet och den ordinarie verksamheten. En väg för att medvetet främja erfarenhetsutbyte är att skapa utvecklingsgrupper för handledning och kompetensutveckling som är mixade med personal både från projektet och från myndigheten. En väg kan att handannan vara

läggaren arbetar halvtid i projektet och halvtid hemmamyndig-

heten.

58 Del 111

Projekt utan slut

Måste lyckade projekt ta slut Varför har man bara projekt försök Det är två frågor som flera av projekten brottas med. Att projekten tar slut är ofta en följd av att de ingående parterna inte vågar teckna långsiktiga överenskommelser om ekonomiska åtaganden. Att arbeta projektinriktat och gränsöverskridande är ett arbetssätt i sig och det behöver inte nödvändigtvis finnas en början och ett slut ett sådant projekt, eller att ett nytt tar vid där det gamla tar slut. Både målen och målgruppen kan och bör omprövas regelbundet för att arbetssättet skall utnyttjas optimalt. Osäkerheten om projektets fortlevnad visar dock vikten av att projekten ges rimliga verksamhetsförutsättningar. Projekten måste få arbeta långsiktigt och under stabila villkor. Många projekt vittnar om ryckighet i verksamheten till följd av oklara eller dubbla budskap om projektet skall få fortleva, om det skall få resurser etc. Inte minst när det gäller svaga grupper handlar det om långvarigt rehabiliteringsarbete resultaten visar sig inte på ett budgetår.

Framgångsfaktorer

Utifrån den kartläggning som gjorts finns det vissa kännetecken hos lyckade projekt som vi särskilt vill lyfta fram:

Förutsättningar Tydligt uppdrag till samverkansprojektet. 0 Förankrat hos chefer, handläggare och politiker. 0 Stabila verksamhetsförutsättningar. 0 Gemensam uppföljning och redovisning. 0 Resultatorientering.

Arbetssätt O Helhetssyn, flexibilitet och processtänkande. 0 Gemensam kompetensutveckling. 0 Gemensamt förhållningssätt: utgångspunkten är individens möjligheter. O Gemensam kartläggning. O Arbetsmetod: individuell rehabilitering, delaktighet, mobilisera individens egna resurser och det sociala nätverket. 0 En kontaktperson knyts till varje individ.

De 111 59

Stark vilja att samverka

Det finns behov av samverkan och menar att det klart framgår att det finns en vilja att samverka. Det vill säga att i projektform systematiskt arbeta ett strukturerat och samtidigt flexibelt sätt för att ta gemensamt ansvar. Vad som krävs är ett tydligt uppdrag rakt igenom och tvärs inom organisationerna. Det finns ofta ett starkt tryck underifrån, från gräsrotsbyråkratema att få ett sådant gemensamt uppdrag. När bättre förutsättningar och legitimitet ges uppifrån är det dags för försöksverksamheten att ta plats i den ordinarier verksamheten. Samverkan över sektorsgränserna måste bli det vanliga sättet att arbeta på. I den överenskommelse som ligger till grund för uppdraget skall målet för projektet framgå samt vilka resurser som ställs till förfogande och hur uppdraget skall redovisas. Vi menar att det är mycket viktigt att alla ingående parter är väl medvetna både om sin kostnadsandel och sitt ekonomiska ansvar. Först då kan man försöka hitta vinna-vinna lösningar. Uppdraget, beställningen ges efter det att de ingående parterna tillsammans gjort en inventering och definierat målgruppen.

Samverkan i princip

Det är av stor betydelse att gemensamma policydokument stadsdels-, kommun, eller nationell nivå upprättas. Det kan underlätta arbetet med att ge samverkansprojekt den förankring och legitimitet som är nödvändigt för att det skall lyckas. Till exempel genom att dokumentet också får tjäna som underlag för vilka resursprioriteringar man gör i exempelvis kommunen. Riksdag och regering kan och bör vara möjliggörare. För att samverkan ska komma till stånd över hela landet är det nödvändigt med statsmakternas tydliga uppdrag och uppbackning.

60 Del 111

Könsperspektiv saknas

Kvinnor och män har ofta olika livserfarenheter och villkor i arbetslivet vilket faktiskt kan göra det nödvändigt att använda olika metoder för kvinnor och män för att skapa goda rehabiliteringsmöjligheter för alla. Kvinnors och mäns förhållningssätt till sjukdom och ohälsa skiljer sig ofta åt. lnsikten härom är liten, liksom vilka krav detta ställer en arbetslivsinriktade rehabilitering som skall utformas utifrån kvinnors och mäns olika behov och förutsättningar. Ett genomtänkt könsperspektiv saknas så gott som helt i projekten. Många områden i dagens samhälle och särskilt arbetslivet är i hög grad utformat utifrån manliga förutsättningar. Många åtgärder inom rehabiliteringsområdet har sina utgångspunkter i de problem som främst drabbat männen Ett exempel detta är att rehabiliteringsinstitut tidigt etablerades inom branscher som skogsbruk och byggnadsverksamhet medan motsvarande institutioner for t.ex. de kvinnodominerade tunga jobben inom vård och omsorg inte föranlett sådan särskilda insatser även om det varit minst lika befogat. Nämnas bör att Rygginstituten numera är öppet för alla yrkesgrupper och att andelen kvinnor har ökat markant de senaste åren. Ett annat exempel är arbetsmarknadsutbildningen som ursprungligen var orienterad mot männens arbetsliv men som senare har kommit att anpassas for att kunna erbjuda träning och utbildning även for kvinnor. Det är inte förrän de allra senaste åren som man har börjat ägna särskild uppmärksamhet åt och fått ny kunskap om bakomliggande orsaker till ohälsa hos kvinnor t.ex. vad gäller hjärtinfarkt, fibromyalgi, långvariga smärttillstånd etc. Kvinnor har således till stor del hänvisats till behandlingscentra och behandlingar som bygger och präglas av den kunskap som finns om mäns rehabilitering. Vi menar att de som tror sig anlägga ett könsneutralt perspektiv rehabiliteringen i praktiken ofta agerar könsblint. Utredningen har till uppgift att redovisa jämställdhetspolitiska konsekvenser. Det är vår bestämda uppfattning att i samverkansprojekt har man betydligt större förutsättningar att anlägga ett könsperspektiv rehabiliteringen än om man arbetar sektorsvis. Ett viktigt syfte med en ökad och bättre samverkan ska därför vara att

Del Ill 61

finna åtgärder som är mer ändamålsenliga utifrån kvinnors och mäns olika önskemål, möjligheter, behov och förutsättningar.

Resursknapphet

Resultaten från utredningens kartläggning och fältstudie tyder inte att det är brist är det största problemet. Återkompengar som mande anges att regelverket som styr för vilka ändamål och vem som får disponera medlen är problemet. Det är i detta sammanhang som uttryck som samverkan skulle underlättas om fick använda pengarna litet friare hör hemma. l dag finns det ett relativt starkt regelverk kring vad som skall gälla för att man ska kvalificera sig för en viss ersättning, kunna komma i fråga för en viss åtgärd. De intentioner som låg till grund för dessa regler är ofta dåligt avpassade för den allt större grupp av individer med sammansatta problem som har svårt att behålla eller en anknytning till den reguljära arbetsmarknaden. Som exempel kan nämnas att vissa åtgärder bara får beviljas för en 6-månaders period. Medan det för vår målgrupp kanske tar upp till ett år att tillgodogöra sig den insats som andra klarar av" på ett halvår. l samverkansprojekten redovisas ofta att viss civil olydnad nästan är nödvändig. Att utveckla friare mål- och resultatstyrd användning en av medel avsedda för samverkansprojekt i vår mening är därför av stor betydelse. En sådan användning är dock inte utan problem. En friare användning av skattemedel riskerar att bli slappare hanterade eller användas ett sådant sätt att andra samhällsmål eller verksamheter motverkas. Mindre regelstyrda och mer resultatstyrda medel så som förordar måste därför kombineras med en systematisk resultatuppföljning. Diskussionerna om resurser skulle underlättas om handläggarna respektive kontor fick bättre information om inte bara vilka begränsningar som följer med vissa anslag utan också insikt om hur flexibelt de kan användas. Möjligen är det så att tjänstemännen ofta har blivit systemets fångar dvs. de har svårt att se de möjligheter de faktiskt har att agera och vilka resurser de faktiskt har tillgång till. Det gäller att så att säga mobilisera organisationernas egna resurser och möjligheter.

62 Del 111

Enklare regler friare användning

-

Som ett exempel stark regelstyming kan nämnas att t.ex. i princip varje arbetsmarknadspolitisk åtgärd regleras av en förordning. Inom Arbetsmarknadsdepanementet pågår för närvarande ett regelförenklingarbete som just syftar till att minska antalet förordningar och därigenom uppnå en harmonisering av reglerna. Anslaget för arbetsmarknadpolitiska åtgärder är ett reservationsanslag. l anslaget ingår medel för utbildningsbidrag vid arbetsmarknadsutbildning, arbetsplatsintroduktion, start av egen näringsverksamhet, arbetsmarknadsutbildning, bidrag för beredskapsarbete, rekryteringsstöd, Företagsutbildning samt kommunalt Uppföljningsansvar for ungdomar under 20 år. Regeringen har satt upp mål för hur många som i genomsnitt skall delta i arbetsmarknadspolitiska åtgärder. En viss del av anslaget går till åtgärder inom den kommunala sektorn. Hur stor del av anslaget som går till den kommunala sektorn beror i hög grad kommunens arbetslöshetssituation och ambition att anordna arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Ytterst är det LAN/Af som har att välja den åtgärdsmix som de anser vara den mest effektiva utifrån ekonomiska och lokala förhållanden. Användningsområdena för de arbetsmarknadspolitiska medlen bestäms i hög grad på regional nivå, av länsarbetsnämnderna. Det finns med andra ord inte reglerat hur mycket som skall avsättas för en viss typ av åtgärder, utan det bestäms från län till län. Anslaget Särskilda åtgärder till arbetshandikappade uppdelas två anslagsposter; Anslagspost l finansierar särskilda sysselsättningsskapande åtgärder för arbetshandikappade såsom medel för arbetshjälpmedel, arbetsbiträde, näringshjälp, lönebidrag och OSA offentligt skyddat arbete. Här ingår även så kallade medel för otraditionella insatser. l första hand skall insatserna särskild avse ordnad sysselsättning för personer med svåra funktionshinder. Anslagsposten får överskridas. Anslagspost 2 bekostar utbildningsbidrag för sökande som deltar i yrkesinriktad rehabilitering vid Ami samt försäkringskostnaden Till grund för fördelningen av medel till länen ligger en så kallad fördelningsmodell.

Del III 63

Mina och dina och våra pengar

Det är enligt vår uppfattning inte i första hand mer pengar som behövs. Vår slutsats är att det går att uppnå betydande samverkansvinster utan att sammanläggning av olika medel är nödvändigt. Det arbete som pågår for att öka flexibiliteten i medelssystemen kommer ytterligare att förbättra detta. l ett inledningsskede kan det underlätta och skynda på med någon form av ekonomiska Smörjmedel". Dels för att stödja övergången till ett nytt projektinriktat arbetssätt, dels för att medverka till att erfarenhetsutbyte kommer till stånd. Vi har tidigare pekat vikten av att varje projekt har en ekonomisk ram och att det klart framgår vad som ingår i den med avseende projektets egna kostnader, försörjningsmedel och åtgärdsmedel. I den överenskommelse som görs kan mycket väl kostnader för försörjning ingå utan att medlen för den skull görs gemensamma. Kostnadsmedvetenheten i sig kan också bidra till att man så långt det är möjligt finner vinna-vinna lösningar för parterna i projektet. Den lösning som vi förordar innebär att samverkansprojektet bör ha en gemensam ram för åtgärder och insatser men att de ekonomiska besluten fattas av respektive myndighet/förvaltning. Huvudsaken är att samverkan leder till att beslut och åtgärd kommer vid rätt tillfälle i varje enskilt fall. Det regelförenklingsarbete som bedrivs inom bland annat Arbetsmarknadsdepartementets område tror kan stor betydelse på det lokala planet.

Samverkan centralt

-

Från mål-

regelstyming till och resultatstyming

Mål- och resultatstyming blir allt vanligare inom hela den offentliga sektorn. För att fullt ut tjäna effekterna av målstyrningen är det av stor vikt, inom givna yttre ramar, att budgetansvaret decentraliseras. Målstyrning måste gälla även för den lokala nivån. Först när lokala lösningar tillåts kan lokala problem lösas.

64 Del 111

Det lokala arbetet skulle underlättas avsevärt genom klara signaler från de övre nivåerna i hierarkierna. l dag saknas t.ex. gemensamma mål för sådant som flera myndigheter har ett gemensamt ansvar for. Samtidigt som krav ställs snabba anpassningar till en föränderlig verklighet krävs också fastare spelregler. Mindre regelstyrning och flexiblare anslagssystem kan tillfredsställa båda dessa krav.

Regleringsbreven 1995/96

Att signalerna är olika och otydliga i samverkanshänseende framgår av följande redovisning av Socialstyrelsens, Arbetsmarknadsverkets och Socialförsäkringsadministrationens övergripande mål.

Socialstyrelsen

Att verka för en god hälsa och social välfärd samt omsorg och vård av hög kvalitet lika villkor för hela befolkningen. Socialstyrelsen skall bidra till dessa mål genom att bedriva tillsyn, uppföljning, utvärdering och kunskapsförmedling inom hälso- och sjukvården, miljö- och hälsoskyddet och socialtjänsten.

Arbetsmarknadsverket

Utnyttja platsformedlingens möjligheter till fullo. - De långtidsarbetslösa och de utsatta grupperna skall prioriteras, rundgången brytas. Mobilisera de arbetslösa genom kompetensuppbyggnad och ökade krav aktivt arbetssökande. Jämställdheten arbetsmarknaden skall öka. - Medelsanvändningen skall effektiviseras. -

Socialförsäkringsadnzinistrationen

Att aktivt administrera och verka för allmän socialförsäkring ger - en som ekonomisk trygghet vid sjukdom, handikapp, ålderdom och vård av barn,

Del III 65

verka för att förebygga och minska ohälsa samt genom att offen- sivt arbeta med och samordna rehabiliteringen bidra till att ge sjuka och funktionshindrade personer möjlighet att åter kunna arbeta, säkerställa likforrnighet och kvalitet i handläggningen av försäk- rings- och bidragsärenden.

Gemensamma mål och

redovisningskrav

Som vi det är det nödvändigt att regering och riksdag formulerar ser gemensamma mål på den övergripande nivån, dvs. regleringsbreven till myndigheterna skall innehålla både myndighetsspecifika och myndighetsgemensamma mål, uppdrag, och redovisningskrav. Detta synsätt ligger väl i linje med tankegången bakom den nya budgetprocessen och övergången till utgiftsramar for utgiftsområden. Det är fullt rimligt att fastställa mål för ett visst utgiftsområde som samtidigt bör gälla for flera myndigheter. Efter det att regering och riksdag har formulerat gemensamma mål bör det ankomma på berörda myndigheter att utarbeta en plan för hur detta skall genomföras så att de gemensamma målen genomsyrar hela verksamheten ända ut i kapillärema. Vi anser att gemensamma verksamhets- och handlingsplaner på central myndighets- och på regionnivå behöver upprättas liksom program för gemensam utbildning. Vi vet av erfarenhet från kartläggningen att just gemensamma utbildningsaktiviteter är en utmärkt metod for att få till stånd ökad kunskap om och respekt för varandras kompetensområden. Gemenutbildning underlättar en gemensam utveckling. sam När gemensamma mål formuleras ska det samtidigt innebära att det ställs krav på samordnad resultatredovisning. Därmed kommer behovet av sektorsövergripande information att öka och intresset for gemensamma kunskapsbaser att växa. Redan i dag är det problem för de som samverkar att kunna redovisa sina gemensamma kostnader. Datalagstiftningen sätter i dag hinder i vägen för vilka som får tillgång till t.ex arbetsförmedlingens databas. Denna hinder försvårar informationstyp av som utbyte en aggregerad nivå bör undersökas vidare. Här kan det finnas en målkonflikt mellan integritetshänsyn och effektiv rehabilitering som behöver klaras ut.

66 Del III

Det är också angeläget att nationella arenor för dialog och erfarenhetsutbyte skapas. Uppföljning och utvärdering måste ges hög prioritet för mål- och resultatstyrd rehabiliteringsverksamhet.

Utvärdering av samverkan

Samverkansinsatserna måste följas upp och utvärderas. Vår kartläggning visar att det är sällan som uppföljningsaspektema eller fomien för resultatredovisningen har diskuterats vid planeringen av projektet. Instrumenten för uppföljning och resultatmätning är få och trubbiga. Projektens dokumentationer och resultatredovisningar måste ha en sådan kvalitet att det är möjligt för beställaren, uppdragsgivaren att bedöma om uppdraget har utförts till belåtenhet och om inte vad det i så fall kan bero på. Resultatredovisningen kan vara en utgångspunkt för diskussioner om uppdraget behöver modifieras eller preciseras i något avseende inför den fortsatta samverkan. Uppföljning och utvärdering är dessutom två mycket användbara verktyg för att ge personalen kvitto för utfört arbete. Rent allmänt sett är det mödosamt och metodologiskt relativt komplicerat att studera de samhällsekonomiska effekterna av samverkansinsatser. Det ställer dels stora krav kunskap om kvalitativa analysmetoder för att kunna bedöma effekterna av ett nytt arbetssätt, dels möjlighet att kunna studera undersökningsgruppen under flera år för att de långsiktiga effekterna ska kunna bedömas. I några få fall har man i projekten i vår kartläggning valt att anlita oberoende konsulter eller forskare för att utvärdera projektet. Att knyta till sig kompetens utvärderingsområdet är förstås bra men även detta kan ha sina nackdelar. Det är av stor betydelse att sådan utvärdering görs så att den integreras i verksamheten och ny kunskap därmed kan utvecklas inom projektet. Med tanke på de senaste årens satsningar inom rehabiliteringsområdet är de samhällsekonomiska utvärderingarna av området förvånansvärt få. Det saknas till exempel vedertagna metoder och modeller för att göra samhällsekonomiska analyser inom rehabiliteringsområdet. Myndigheterna har här en viktig uppgift att utveckla och sprida framgångsrika metoder.

Del 111 67

Ett första steg mot bättre uppföljning och utvärdering av samverkansprojekten är att dokumentationen förbättras så att det är möjligt att få reda vilka avsatts och till vad de har anresurser som vänts.

Slutsatser och förslag

Utredningens kartläggning tillsammans med tidigare utvärderingar visar att samverkan kan ge ett värdigare liv för människor som hamnat i utsatta situationer. Dessutom innebär det en effektivare resursanvändning och bidrar till att utveckla professionaliteten i berörda organisationer.

O Dokumentera och utvärdera resultat En fortsatt och intensifierad utvärdering av samverkansinsatser bör göras för att bättre dokumentera resultat samt för att utveckla och sprida framgångsrika metoder.

O samverkansprojekt permanent inslag i välfárdspolitiken - Den samverkan i forsöksprojekt som nu pågår många håll bör övergå och utvidgas till att ingå i den ordinarie verksamheten i hela landet. Tvärsektoriell samverkan är nödvändigt för att effektivare människor med sammansatta problem till egen försörjning. En sådan försörjning kan åstadkommas helt, delvis eller inte lyckas alls. Även konstaterande egenforsörjning inte kan ett att en uppnås kan också vara ett bra resultat både för individen och samhället om den skett grundval av en kartläggning med en helhetssyn och då kan stoppa den rundgång som kan vara både som forödmjukande och dyr.

O Olika är fint Samverkan lokal nivå måste kunna ske olika sätt och etableras utifrån de olika behov och förutsättningar som finns lokalt. Utgångspunkten är att de allra flesta medborgare med ett problem får den bästa servicen genom respektive sektorsorgan. Målgruppen bör definieras utifrån den grupp runt 10-20 procent de service/stödsökande har sammansatta problem och som av som normalt hanteras myndighet/förvaltning och där dessa av fler än en aktörer inte anser att frågorna bäst löses sektorsvis.

68 Del 111

O Samverkan som projekt Samverkan bygger på gemensamt ansvar. Det kräver ett annat arbetssätt än vad många är vana vid. Ett sätt att främja samverkan är att arbeta i projektform. Om projektformen väljs bör förutsättningarna från början vara så fasta att osäkerheten inte blir ett hinder i arbetet. Om tidsbegränsning väljs är det väsentligt att perioden blir så lång att det blir utrymme för att lära av sig själv inom tidsramen. Perioden bör då vara mellan fem till åtta år.

O Utveckla professionaliteten Det är viktigt att skilja samverkan för att samordna kartläggning, göra handlingsprogram, utnyttja och utveckla den professionalitet som finns hos ingående huvudmän från sådan som innebär att nya organisationer tar över samverkan från huvudmännen. Det senare riskerar att leda till att huvudmän köper sig fria från sitt ansvar, att ytterligare en aktör tillkommer som försvårar en reell samverkan. Att de utvecklar en tvärsektoriell professionalitet som ändå blir för smal och sist men inte minst hindrar att professionaliteten breddas inom sektorsorganisationema. Det behövs en mångfald bland de aktörer som är genomförare. Men själva samverkan måste göras av dem som har ansvaret och resurserna.

O I samverkan räcker resurserna längre Det behövs inte i första hand ytterligare resurser till området. En ökad och bättre samverkan innebär att mer kan fås ut av varje satsad krona. Under en tid skulle övergången till ett nytt arbetssätt, med högre grad av integrering kunna påskyndas av ett tidsbegränsat stimulansbidrag. Ett sådant bör kunna omfördelas inom de anslagsmedel som nu är avsatta för sektorsinsatser inom området. Behovet av samverkan är väl kända av kunder och handläggare lokal nivå. Men det är ändå av stor betydelse att uppdraget är starkt och tydligt både nerifrån och uppifrån.

O Gemensamma mål och redovisningskrav Riksdag och regering bör vara tydliga i sina uppdrag till myndigheterna så att varje berörd myndighet/förvaltning genomsyras av att varje nivå ta sitt ansvar för verksamhetsplanering och genomförande av samverkan för den berörda målgruppen.

Del III 69

Uppdraget bör göras likalydande för de berörda myndigheterna. Resultatuppföljningen bör ske gemensamt. Vartefter erfarenheter vinns bör regelsystem, anslagsstrukturer och möjligheter till ytterligare decentraliseringar prövas och genomföras för att underlätta och legitimera den lokala samverkan

O Krav på könsperspektiv En fortsatt och permanentad lokal samverkan blir effektivare om ett genomtänkt könsperspektiv vävs i verksamheterna. Det innebär att hänsyn tas till att kvinnor och män ofta är både lika och olika. Att kvinnor och män ofta har olika livserfarenheter och olika villkor och attityder i t.ex. arbetslivet. Könsperspektiv innebär att olikhetema bejakas och att kunskaperna om detta används för att anpassa verksamheten och åtgärderna så att både kvinnor och män ett likvärdigt sätt kan rehabiliteras tillbaka försörjning. till egen I uppdragen till de samverkande myndighetema/förvaltningama bör kravet att ett könsperspektiv ska prägla arbetet särskilt framgå. I utbildningar och exempelspridning bör könsperspektivet ges särskilt utrymme.

O Gemensam i stället för gemensam påse ram Det finns risker i att blanda och ge från olika kassör, med olika syften och skilda finansiärer. Det är inte nödvändigt med sammanslagningar av resurser som innebär att samverkansprojektet har förfogande över medel för att kunna åstadkomma bra gemensamma resultat. Det går att komma långt med att medelsramar sätts upp inom respektive myndighet/förvaltning för användning i projektet. Besluten tas formellt inom respektive myndighet förslag från projektet. Engagemanget i samverkan från varje myndighet ska borga för att beslut och åtgärd kommer vid rätt tidpunkt. På sikt bör också övergången från regelstyrning till mål och resultatstyrning underlätta friare medelsanvändning. en

O Förstärkt arbetslinje och fler jobb För Egon Jönsson och andra medmänniskor som har hamnat i liknande situationer är det särskilt stor betydelse att det finns av lediga jobb att söka. En förbättrad arbetsmarknadssituation är det betyder mest för om dessa människor skall få en möjlighet att som kunna försörja sig själva. I konkurrensen om arbete hamnar de ofta

70 Del H1

sist. En politik som ökar sysselsättningen och minskar arbetslösheten ökar rörligheten arbetsmarknaden vilket ger större inkilningsmöjligheter för de som hamnat vid sidan om. En lägre arbetslöshet leder inte automatiskt till att just dessa får jobb men förutsättningarna ökar avsevärt och de realistiska målen kan sättas högre. En fortsatt arbetslinje kombinerad med effektivare lokal en samverkan ger i alla sysselsättningssituationer ett bättre resultat än utan samverkan.

Del IV

Even casesl our troubles are troubles only they we are fall within the bureaucracys predefined cases of trouble.

Ralph Hummel

Samverkan inom rehabiliteringsområdet -

att korsa byråkratins gränser

Rafael Lindqvist Owe Grape

Inledning

En grundbult i den svenska välfärdsstatens konstruktion är att social service, tjänster och ekonomiska bidrag ska omfatta hela befolkningen och ett likformigt och rättssäkert sätt. Till grund för ges detta ligger generell sociallagstiftning som ska tillämpas av en personal vid rad myndigheter och institutioner. För de allra flesta en är detta också ordning fungerar väl; bidrag utgår i olika en som risksituationer med rätt belopp och vård och social service ges utan alltför skriande orättvisor. Men när medborgarnas problem och

behov framstår sammansatta och mångfacetterade räcker denna

som

sektorsbaserade myndighetstradition inte riktigt till. Många männi-

skor riskerar att falla igenom skyddsnätet och att hamna i en gråzon där ingen myndighet riktigt tar sig honom eller henne eller så an blir individen skickad mellan de olika instanserna. Då uppstår ett behov att överbrygga välfardsprogrammens byråkratiska gränser. av Ett aktuellt exempel är har diffusa och långvariga personer som

72 Del IV

sjukdomsbesvär, en arbetsförmåga är svår att bedöma och

som som kanske dessutom har svårigheter att försörja sig till föjd de av

nedskärningar som gjorts i bidragssystemen. För att olika sociala myndigheter ska kunna hjälpa dessa förutsätts att de har

personer

självkänsla och är motiverade till rehabilitering, att de kan formulera

sina krav och behov på ett distinkt sätt och inte minst att de har -

kunskap om vilka möjligheter som erbjuds i den sociala labyrint

som välfärdspolitiken utgör. Det är mot den bakgrunden integration som och samordning av olika sociala myndigheters verksamhet har blivit en viktig fråga; termer samverkan, samarbete och dyker som samsyn alltmer upp i samhällsdebatten indikation på att myndigsom en heterna inte fungerar tillräckligt effektivt och på att grupper av medborgare inte får del välfärden det tänkt. Det är i av som var mötet med klienten, den försäkrade, kunden sanningens som ögonblick inträffar för välfärdsstatens institutioner, dess tjänstemän, professionella och klienter. Det är också därför samarbete och som integration framförallt diskuterats strategi att användas för som en

att uppnå ökad flexibilitet och situationsanpassning i välfärdspoli-

tiken.

I denna bilaga ska vi utifrån ett antal sektorsövergripande samverkansprojekt för rehabilitering utsatta försöka

av grupper illustrera vilka möjligheter och dilemman dessa projekt ställts som infon Varför startades de och hur gick det sen l vilken utsträckning

kan man förnya välfärdspolitiken inom detta fält utifrån de erfaren-

heter som gjorts

Från

myndighetstradition till välfärdsbyråkrati till...

Det är framförallt de generella sociala rättigheterna inom socialförsäkringssystemen och den utbyggda hälso- och sjukvården och sociala servicen brukar uppmärksammas när internationella som

forskare studerar svensk välfárdspolitik Mishra

se t ex 1990;

Ginsburg 1992. En betydligt mindre uppmärksammad sida är att den svenska modellen också konstruerats i syfte att främja

produktionen och att verka i preventivt syfte. Den generella karaktären

Vi har genomfört intervjuer med 2-3 personer inom 14 olika projekt och dessutom tagit del av skriftligt material i form av programförklaringar, informationsbroschyrer och utvärderingsmaterial.

Del IV 73

och modellens anspråk likformighet i tillämpningen när det gäller stora delar av bidragsutbetalningen och även levererandet av

social service medförde att en byråkratisk förvaltningsfornz sågs

som lämplig. Socialförsäkringarna byråkratiserades från mitten av femtiotalet när flera av de olika programmen samordnades inom ramen för ett relativt enhetligt och obligatoriskt system Lindqvist 1990. Och den hierarkiska strukturen inom vården har än längre

Gustafsson 1989. Även inom socialtjänsten finns gammal

anor en myndighetstradition som innebär en strikt prövning av klienternas bidragsbehov. Med byråkrati menar vi här en förvaltningsform som bygger på i förväg fastställda regler, en hierarki av över- och underordnade positioner med ordergivning uppifrån, där tjänstemännen har fasta avgränsade kompetensområden och där arbetet ärendehandläggningen sker av förvaltningsutbildad personal. Modellen stämmer relativt väl överens med den modell som sociologen Max Weber lanserade i början av seklet Weber, svensk upplaga 1987. Vi kan känna igen många centrala verk som t ex riksförsäkringsverket,

socialstyrelsen, arbetarskyddsstyrelsen och dessas regionala organ

i denna modell, låt vara att arbetet inte alltid till fullo följt de ovannämnda principerna. Modellen fungerade relativt väl när staten hade hand om ett begränsat fält. Men när välfärdsstaten fick i uppgift att lösa en rad behov inom t ex bostadsförsörjning, arbetsmarknad, hälso- och sjukvård, social service, inkomsttrygghet etc räckte denna klassiska byråkratiska förvaltningsmodell inte längre till. Samhällsstyrningen måste delvis ske i andra former. Denna tendens uppmärksammades allt mer, i den takt som välfárdspolitiken

byggdes ut Heckscher 1952, Vinde 1968, Rothstein 1986. Vid

sidan byråkrater kom professionella och experter av olika slag om att en nyckelroll i utvecklingen av välfárdspolitiken Myrdal Myrdal 1934; i sin egenskap av sociala ingenjörer skulle de utreda och utveckla vitala delar av socialpolitiken som t ex vård, utbildning, social service och så småningom arbetsrehabilitering. Dessa fick vid sidan om byråkratins förvaltningstjänstemän en viktig roll när det gäller att tillgodose det svenska välfardsprojektets tre funktioner: samhällsekonomisk produktivitet, generell social välfärd samt expertmässighet och rationalitet i välfärdspolitikens tillämpning. När staten och kommunerna ska tillgodose allt fler sociala behov och lösa allt fler problem förändras även formerna för kontakten med medborgarna. Väljürdsbyråkratin kan ses som den organisa-

74 Del IV

tionsform som avlöst den klassiska byråkratin Lipsky 1980, Billis 1984. Välfärdsbyråkratin kännetecknas av att den inte bara ska tolka och tillämpa normerande föreskrifter utan också finna lösningar till sociala problem. Flexibilitet, samordning, planering, skönsmässiga avgöranden blir viktiga honnörsord. l stället för detaljregler införs ramlagar som i huvudsak förmedlar beslutsfattarnas intentioner till de instanser som ska förverkliga dessa, samtidigt som dessa senare tillåts att fastställa tillämpningsföreskrifter av olika slag Esping 1994.

Gräsrotsbyråkrater street-level bureaucrats brukar de tjänste-

män som kommer i kontakt med klienterna kallas. De har en betydelsefull ställning i förvaltningen eftersom de ger reformerna konkret innehåll. Dilemmat för dessa tjänstemän är att de förväntas ge klienterna både en adekvat service och hjälp samtidigt som detta måste ske enligt de regler, rutiner och procedurer som gäller för organisationen. Det ökade utrymmet för egna bedömningar parat med en stark betoning att tillgodose kundens intressen skiljer välfärdsbyråkraten från den traditionelle ämbetsmannen. Samtidigt måste hålla i minnet att välfärdsbyråkratins logik är att omvandla individer till fall och ärenden; individen blir den försäkrade, den arbetssökande, klienten, patienten etc. Välfärdsstatens institutioner behandlar sällan, om någonsin, hela individen.

Klientrelaterat arbete organisatoriska ramar

-

För att kunna förstå vilka möjligheter och begränsningar gräsrotsbyråkratema har i sitt arbete ska vi beskriva några av de strukturella villkor som vi uppfattar som betydelsefulla för hur klienterna hanteras inom välfärdsbyråkratin. Följande dimensioner: regelbundenhet, specialiseringsgrad, tid per ärende, intresseorientering och avstånd till klienten uppfattar som viktiga ramar för klientrelaterat arbete. Vi har hämtat dimensionerna från Roine Johanssons avhandling, Vid byråkratins gränser l992:62ff. Ramen medger stora variationsmöjligheter. De samverkansprojekt studerar kan ses som försök att vidga dessa ramar och korsa byråkratins nämnda gränser.

Del IV 75

Regelbundenhet

Regelbundenheten är den mest grundläggande dimensionen för välfardsbyråkratin. Den anger i vilken grad arbetet är styrt av detaljerade regler och i vilken mån man kan frångå dessa regler. Det är med hjälp regler byråkratin drar upp sina inre gränser; de av som nämligen vilka grundkrav som en person måste uppfylla för anger att bli bedömd klient, försäkrad, arbetssökande, socialsom bidragsberättigad etc. Regelbundenheten har två aspekter: den ena har att göra med om reglerna är detaljerade eller om de är ramlagar. Den andra har att göra med om tillämpningen förutsätts vara bokstavstrogen eller tillåts flexibel. En regelbundenhet baserad detaljregler som vara tolkas strikt har ofta setts som en förutsättning för likformig behandling och för klienternas rättsäkerhet. Det blir med en sådant förfaringssätt svårt att situationsanpassa tillämpningen, särskilt om klientens problem är komplexa. Undantag låter sig göras och handläggaren kan ta skydd bakom reglerna. Ju mer ramlagar och flexibel tillämpning desto mindre möjligheter att ta skydd bakom -

regler. Ett exempel: Rätten till sjukpenning men inte beloppets

storlek kännetecknades under lång tid av ramstyrning och flexibel

tillämpning. Vad som skulle betraktas som sjukdom ankom läkarkåren att bedöma och sjukdomsbegreppets omfång tilläts följa dels den medicinska kunskapens utveckling, dels värderingsförändringar i samhället och i hög grad patientens egen upplevelse av sjukdomsbesvär. Sedan oktober 1995 har emellertid denna ramstyrning och flexibilitet inskränkts genom att sjukskrivning på grund sociala och arbetsmarknadsskäl inte accepteras. Det krävs av mer av objektiva fynd och samtidigt krävs precisering av i vilken mån och hur arbetsförmågan är nedsatt. Själva utbetalningen av sjukersättning kan emellertid karaktäriseras som detaljreglerad och strikt; om vissa i reglerna angivna rekvisit uppfylls så utgår ett belopp av viss storlek. Ett problem i sammanhanget är att organisationer som arbetar med näraliggande verksamheter inte har koordinerat sina regler eller tillämpningsrutiner. l princip kan man, som Johansson l992:64 påpekar, tänka sig att organisationerna har samma eller liknande regler for situationer som av medborgarna upplevs som olika eller att organisationer har olika regler och tillämpningar för situationer klienten upplevs som likartade. Ett exempel det förra som av skulle kunna vara att flera myndigheter har regler som kräver att

76 Del IV

bidragsmottagaren ska stå till arbetsmarknadens förfogande, aktivt

söka arbete, vara anmäld arbetsförmedlingen och kunna dokumentera detta oavsett skälet till bidragsbehovet. Ett exempel

det senare är. när försäkringskassan och AMl, beroende att de har olika infallsvinklar, gör olika bedömningar om en långtidssjukskrivens arbetsförmåga. Medan arbetsförmåga för försäkringskassan är relaterat till de funktionshinder som den aktuella sjukdomen medför, är arbetsförmåga för arbetsmarknadsmyndighetema relaterat

till tillgången arbeten den lokala arbetsmarknaden. Att regel-

bundenheten ter sig olika för skilda myndigheter kan bli förvirrande för klienten.

Specialiseringsgrad

Specialiseringsgrad är den andra dimensionen. Hur snävt en välfárdsbyråkrati specialiserar sin verksamhet visavi klienten beror typen av arbetsuppgifter: vilka klientgrupper man har och hur gruppen är sammansatt. Snäv specialisering underlättar ärendehandläggning. Ofta kan handläggningen standardiseras och rutiniseras genom att man bortser från ovidkommande saker. Behovet av gränsöverskridande aktiviteter blir då inte heller särskilt stort. Förutsättningen är emellertid att klienterna är homogena att problemen är likartade och låter sig pressas i de administrativa kategorier som organisationen utformat. Om en stor andel av ärendena är udda och problemen mångfacetterade kan de inte hanteras med hjälp av standardrutiner. Då uppstår problem i spåren en snäv specialisering. Klienterna hamnar lätt i en rundgång och många hör inte hemma någonstans utan förpassas i en gråzon. Bidragshanteringen följer i stor utsträckning en snäv och specialiserad handläggning. Vilken organisation som handlägger

beror orsaken till att man inte jobbar sjukdom, arbetslöshet etc

och storleken bidragsbeloppen avgörs av ens tidigare prestationer i arbetslivet eller om det gäller socialbidrag, försörjningsbörda och skälig levnadsnivå. Om försörjningsaspekten låter sig utredas med hjälp av snäv specialisering, så förhåller det sig annorledes med rehabiliteringen. Klienterna har ofta problem som är komplicerade och svåra att utreda och bedöma och det råder osäkerhet om viss åtgärd leder till förväntat resultat. l stället för begränsade aspekter måste ett flertal omständigheter beaktas. Svårigheten är att inom en och samma organisation konstruera administrativa kategorier som

Del IV 77

både klarar att hantera merparten av normala enkla fall och ett mindre antal komplicerade exceptionella fall.

Tid per ärende

Sett från handläggarens synvinkel går välfärdsbyråkratins verksamhet ut att hantera en ström av klienter. Ett visst antal klienter ska klaras av bestämd tidsrymd och tidspressen påverkar handlingsutrymmet. Stark specialisering är en tillgång härvidlag. Genom att informationsbehovet är begränsat kan rutiner för snabb handläggning och formaliserade klientkontakter skapas. Om informationsbehovet är stort och relationen mellan klient handläggare kräver en personlig ansikte-mot-ansikte kontakt kan man inte förvänta sig lika många ärenden per tidsenhet. Det är emellertid arbetsuppgifternas art som avgör hur många ärenden som kan hanteras per tidsenhet och om ärendena måste handläggas omedelbart. Johansson l992:73-74 gör en jämförelse mellan försäkringskassans och arbetsfönnedlingens verksamhet for att illustrera hur olika villkoren kan vara för olika organisationer. lnom försäkringskassans område är många arbetsuppgifter av den karaktären att utbetalning av ersättning måste ske i stort sett omedelbart: folk måste få sina pengar. Rätten till ersättning är i normalfallet inte svår att avgöra och ersättningen är viktig ur försörjningssynpunkt. En stor del av personalen måste därför avdelas for den typen av arbetsuppgifter. Arbetsfonnedlingens uppgifter däremot låter sig inte standardiseras på samma sätt trots att där också förekommer många ärenden. Tjänstemannens eget omdöme ges på grund av arbetsuppgifternas karaktär större spelrum. Hur arbetssökande matchas med lediga platser kan därför inte kontrolleras klienten. Dessutom ligger det av avgörande beslutet att anställa hos arbetsgivaren. Detta betyder också att arbetsförmedlare har större möjligheter att prioritera mellan olika ärenden utan att bli kritiserad av de som inte anvisas arbete. En buffert som arbetsförmedlingen kan tänkas använda sig av är att förlänga tiden mellan de obligatoriska återbesök som krävs för att kontantunderstöd. Att ha hand om många ärenden betyder alltså olika saker hos olika välfärdsbyråkratier; för dem som har största kraven sig att handlägga ärenden snabbt blir behovet av buffert för att reglera inflödet av ärenden också mer akut. Problemet inom försäkringskassorna att föra över personalresurser från sjukfallshantering till rehabilitering har sin grund i att klienterna

78 Del IV

kräver omedelbar handläggning; rehabilitering blir då lätt en buffert för att kunna klara de omedelbara arbetsuppgifterna.

Intresseorientering service visavi kontroll

De flesta välfärdsbyråkratier har till uppgift att ge både service i vid bemärkelse och att utöva kontroll. Samtidigt som myndigheten ska förmedla lediga platser, initiera rehabiliteringsinsatser eller betala ut socialbidrag måste den också kontrollera att klienten uppfyller for myndigheten relevanta formella krav. Myndigheterna har således ofta en dubbel roll gentemot klienten en dubbelhet som blir tydligare mer framträdande kontrollinslagen är och desto fler sanktionsmedel som är knutna till kontrollens genomförande. Kontrollen spelar en viktig roll för vem som ska betraktas som riktig klient och sektoriseringens fortlevnad bygger på att denna kontroll vidmakthålls. Skärpan och grundligheten i denna kontroll kan variera från tid till annan och betoningen kontroll respektive service kan också variera mellan olika välfárdsbyråkratier. Under åttiotalet blev t ex kontrollen inom sjukförsäkringen mindre betydelsefull bekostnad av en utpräglad serviceanda som tilläts bygga sunt förnuft och regelförenklingar, medan motvarande kontroll nu skärpts avsevärt: dels pga av att en förstärkt arbetsetik och strängare arbetsmoral lanserats som ett viktigt inslag i den s k arbetslinjen, dels pga av regelforändringar om stramare sjukdomsbegrepp. Inom socialtjänsten har kravet att söka arbete och att ställa upp sådant arbete eller sysselsättning som kommunen själv kan erbjuda också betonats som en viktig förutsättning för att erhålla socialbidrag. Inom arbetsförmedlingen kretsar den klassiska kontrollfunktionen kring behovet att urskilja de som inte vill ha arbeta från dem som inte kan få arbete. Den senare kategorien är legitima mottagare av arbetslöhetsunderstöd. I ett längre perspektiv är det for varje organisation fundamentalt att avgränsa de klienter som hör till ens eget fält från de som inte hör dit. Gränserna får inte överskridas hur som helst. Klienter med multiproblem ställer till problem här genom att det ofta är oklart vilken service och hjälp som i första hand behövs och vilka villkor som ska kontrolleras. Ur statens synpunkt handlar det om att de flesta bidragssystem måste ha en inbyggd mekanism för att urskilja de värdiga och behövande från de icke-värdiga, dvs de som antas kunna klara sig egen hand Lindqvist Marklund 1995: 31 ff.

Del IV 79

Avstånd i tid och rum

Denna dimension handlar om hur ofta man träffar klienten och i

vilket rumsligt sammanhang ansikte mot ansikte, telefon,

korrespondens. Om distansen är stor försvåras möjligheterna att inhämta varierad information. Kontakterna mellan handläggare och klient blir ytliga, begränsade och avpersonifierade. Förmodligen är det lättare att ge negativa besked eller att inte göra något alls om distansen är lång. Den andra aspekten av avstånd är kontaktens varaktighet hur ofta och länge man träffas. Om klienten och handläggaren har många, täta och långvariga kontakter kommer klienten mer att betraktas som en person och mindre som ett fall. Att detta är viktigt sett ur klientens synvinkel illustreras av de ständigt återkommande kraven kontinuitet i vården, att ha samma handläggare, case-management etc. Beprövade metoder att minska detta avstånd är att flytta ut arbetsförmedlare och försäkringskassehandläggare till företag i samband med nedläggningar, omstrukturering eller att placera kuratorer vårdcentraler etc. Avståndet mellan klient och handläggare antas därmed krympa. Ett annat sätt är att ha myndighetens verksamhet indelad efter bransch eller före-

tagstyp vilket arbetsförmedlingar och rehabiliterare inom försäkringskassor har eller att låta geografisk indelning som t ex en

vårdcentrals upptagningsområde styra vem som handlägger rehabiliteringsärenden. Genom nära och varaktiga kontakter ökar möjligheterna att ge en situationsanpassad service. Detta är viktigt när klientens problem är komplicerade och när inte vet vilka åtgärder som leder till man önskvärt resultat. Närheten kan då inte undvaras om flexibilitet och situationsanpassning är målet. Men priset för detta är ökad tidsåtgång och i förlängningen mer personal vilket kan vara ett problem för organisationer med en stor mängd ärenden som kräver snabb handläggning. Det är det organisatoriska sammanhanget som gör relationen klient- handläggare speciell. Denna relation skiljer sig från normala sociala relationer att organisationen med hjälp av sina regler genom och administrativa kategorier konstruerar ramar i vilka individerna måste passa in. När de gör det blir individerna samtidigt klienter och

kan hanteras av organisationen Hummel 1982. Hur detta konkret

görs bestäms klienternas och arbetsuppgiftemas karaktär och hur av de olika dimensionerna begränsar och möjliggör tjänstemännens handlande. De samverkansprojekt vi studerar här ska ses mot bak-

80 Del IV

grund de dimensioner behandlats ovan. Projekten försöker av som olika sätt skapa sig ett utrymme i det kraftfalt som präglas av stark regelbundenhet detaljreglerad verksamhet, strikt tillämpning; snäv specialisering som gör helhetssyn samverkan och gränsöverskridande svår; lite tid per ärende; och en servicekontroll mix som tycks foga effektiv. l vilken mån kan samverkansprojekt lösa dessa problem och vilka är möjligheterna till horisontell integration över sektorsgränserna

Horisontell integration samverkan

genom

Begreppet integration syftar på i vilken utsträckning olika aktörers problembeskrivningar, insatser och åtgärder samt mål står i överensstämmelse med varandra. Om företrädare för olika organisationer beskriver problemen mycket olikartat, om separata och t o m motstridiga åtgärder vidtas och om målen i praktiken är olika kan vi tala brist integration. Det är bara meningsfullt att tala om om integration när organisationerna förutsätts sträva mot samma mål. Reformintentionema bakom den arbetslinjen och den intensifienya rade satsningen arbetslivsinriktad rehabilitering av långtidssjuka förutsätter en sådan gemensam strävan, även om det i förarbetena inte framgår hur det ska till. Att integration ska kunna ske är inte heller självklart med tanke att olika myndigheter och organisationer vuxit fram under olika historiska betingelser; vars och ens regelverk kompromisser kan t ex vara uttryck for bakomliggande mellan olika sociala krafter. En svårighet i sammanhanget är att bestämma sig för vilken grad av integration som är önskvärd. Sett organisationens synvinkel finns det ofta fördelar med att bedriva ur verksamheter sektoriellt. Därtill kommer också problemet att integration myndighets verksamhet med en annans har sitt pris av en i form av tid, ekonomiska och personella resurser. Fördelarna är vanligtvis inte lika lätta att se. Det är framförallt den vertikala integrationen inom avgränsade organisatoriska uppmärksamhet: fält som tilldragit sig forskarnas hur styrningsmekanismer, befogenheter, informationsflöde ska hanteras inom organisationen så att arbetsuppgifter olika nivåer kan utföras smidigt. Det är också där som den byråkratiska förvaltningsformen har sina förtjänster genom sin betoning styrning uppifrån medelst formella regler, hierarki, avgränsade kompetensområden och specialiserad personal. Byråkratin omvand-

Del IV 81

lar socialt handlande till rationellt organiserat handlande; den är därför ett formidabelt instrument for styrning och kontroll inom avgränsade sektorer. Den kommer emellertid till korta när det gäller den horisontella integrationen, som handlar i vilken utsträckning om aktörer på samma nivå men inom olika organisationer utför prestationer som är kompatibla. Denna senare typ av integration går bortom den traditionella myndighetens domäner genom att den förutsätter att man har en gemensam målsättning med andra aktörer, samverkar om ekonomiska medel och andra resurser och tillsammans följer upp och utvärderar de gemensamma insatserna. Den horisontella integrationen handlar i hög grad om hur handläggare uppfattar sina arbetsuppgifter och de villkor och organisatoriska förutsättningar som finns för att utföra arbetsuppgifterna. Det sätt vilket dessa tjänstemän definierar sitt arbete och hur de försöker lösa sina uppgifter avgör tillsammans med de uppifrån givna ramarna och procedurerna graden av horisontell integration. Ett sätt att sträva mot horisontell integration är att bilda inform-

ella grupper mellan företrädare för flera organisationer Hvinden

1994:8. Förtjänsten skulle då kunna vara att detta ger en extra möjlighet att föra ut organisationens syn vitala aspekter av verksamheten att skapa en gemensam problembeskrivning och samtrimmade hjälpinsatser. Informella grupper kan alltså stärka organisationens förmåga att hantera vissa problem. De flerpartssamtal mellen myndighetsföreträdare och klient som äger rum i mindre rehagrupper och som ersatt de större formella grupperna, kan kanske betraktas som informella grupper i denna mening. Men det är också välkänt att informella grupper kan, om de får stor utbredning och om

de är tämligen slutna konstellationer, utgöra grus i maskineriet när

organisationer ska förändra inriktning och omorganisera sig. Andra sätt är att ingå i nätverk ett mönster av relationer som antingen är direkta eller indirekt sammankopplade med varandra. Gränserna för var ett nätverk börjar och slutar är, till skillnad från positionerna i en formell organisation, godtyckligt bestämda. Det kan inkludera medlemmar från den egna och andra organisationer och alla behöver inte samverka med varandra eller ens känna alla andra i nätverket. Arbetsgivarringar där arbetsgivare under medverkan av myndighetsföreträdare upplåter träningsplatser varandras långtidssjukskrivna kan kanske ses som ett relevant exempel. Nätverkets karaktär och kapacitet avgörs av vilken organisatorisk hemvist de olika noderna positionerna i nätverket har. Deltagandet i ett nätverk kan inte betraktas som medlemsskap samma sätt som

82 Del IV

tillhörigheten till en organisation. Anställning i en organisation gör förmodligen tjänstemännens handlande mer förutsägbart än deltagandet i ett nätverk. Nätverk behöver inte innebära horisontell integration i synnerhet inte om det är fråga om glesa nätverk. - En tredje möjlighet är att ingå i olika koalitioner med externa parter. Till skillnad från informella behöver inte alla berörda grupper myndigheter vara representerade med var sin företrädare. Det handlar ofta om tillfälliga allianser mellan aktörer med olika inriktning sin verksamhet kring ett bestämt uppdrag. Uppdragets karaktär avgör vem som deltar i koalitionen. Kompromisser och förhandlingar mellan arbetsgivare och försäkringskassor om vem som ska betala rehabiliteringsinsatser kan ses som exempel koalitioner. De samverkansprojekt vi studerat innehåller alla, i varierande grad, inslag informella nätverk och koalitioav grupper, ner. Men många går längre och har utvecklat en mer formaliserad samverkan över sektorsgränsema. För att kunna utveckla en sådan horisontell integration och

samverkan anses tre faktorer vara viktiga Hvinden 1994: 10. Den

första rör i vilken utsträckning ömsesidig medvetenhet föreligger om givna problem. När det gäller organisationer som är något så när överskådliga gynnas horisontell organisation ofta fysisk närhet av mellan handläggarna och om det finns möjlighet till personliga kontakter öga-mot-öga. För det andra underlättas horisontell integration av om det råder samsyn mellan aktörerna betráfande mål. Detta beror i sin tur på om det finns en ömsesidig medvetenhet problemen. Samsyn om beträffande mål är dock inte en tillräcklig förutsättning. Organisationer kan ha samma syn på hur målen ska uppnås, men tvingas konkurrera om samma resurser inom för ett noll-summespel. ramen I sådana fall kan man räkna med att horisontell integration försvåras. Det viktiga är hur specifika mål inom olika organisationer kan inordnas i mer generella policymål. Detta är inte möjligt utan stöd från organisationens ledning. För det tredje underlättas horisontell integration det finns ett om ömsesidigt beroende mellan aktörer som har olika funktioner inom en större helhet. Den egna organisationen blir beroende av den andra för att fullgöra sina ordinarie arbetsuppgifter. Här gäller det snarare att dra nytta av organisationers olikheter: att kunna använda skilda kompetenser till samma långsiktiga ändamål. I princip kan man tänka sig att integrationen här sker genom att antingen arbetar man

Del IV 8 i

tillsammans i konkret mening eller att man utbyter resurser med varandra. Den förstnämnda faktorn. ömsesidig medvetenhet om problemen är den mest grundläggande förutsättningen. Tillsammans med en av de övriga två räcker den långt för att åstadkomma horisontell integration. Samsyn beträffande mål är fundamental i den meningen att den utgör en förutsättning för integration inom respektive organisation alla medarbetarna förutsättsju "dra samma håll". - Medan ömsesidigt beroende är desto viktigare för integrationen mellan organisationer.

Samverkansprojekt inom rehabiliteringsområdet

-

hinder och möjligheter

Samverkan inom de olika projekt vi behandlar här sker i olika former och med olika ambition. Vi ska fortsättningsvis inordna projekten längs två dimensioner. Den ena gäller graden av horisontell integration och den andra gäller huruvida projektet omfattar en bred eller snäv målgrupp. Om projektet är ett exempel långtgående horisontell integration finns bland de myndigheter och aktörer som medverkar en relativt stor ömsesidig medvetenhet om att man har gemensamma problem; det råder en hög grad av samsyn angående målen och i förlängningen av detta också om medlen och det finns ett ömsesidigt beroende mellan de medverkande aktörerna. Dimensionen, målgruppens omfattning och bredd är viktig eftersom den ger viktig information om arbetsuppgifternas karaktär. De olika projekten riktar sig emellertid till skilda målgrupper; vissa projekt omfattar breda målgrupper som långtidssjuka. arbetslösa, socialbidragstagare m medan andra projekt är betydligt snävare i sin inriktning och omfattar t ex missbrukare i ålderna 20-30 år eller psykiskt störda Detta fyra kategorier av projekt personer. ger oss som ställs inför olika svårigheter och möjligheter. De fyra typerna ar:

långtgående horisontell integration bred målgrupp. - Långtgående horisontell integration snäv målgrupp. - Begränsad horisontell integration bred mäilgriipp. - Begränsad horisontell integration snäv målgrupp. -

84 Del IV

Långtgående samverkan bred målgrupp Projekttyp A

-

l denna typ av projekt samverkar ett flertal aktörer AF, AMl, socialtjänsten och Försäkringskassan om breda målgrupper. Målgruppema kan vara långtidssjuka, arbetslösa, klienter med sociala problem, lättare missbruk och forsörjningssvårighcter. l flera projekt som hänfört till denna kategori utgörs målgruppen av personer som tidigare haft någon form av arbetslivsanknytning. Tunga missbrukare och personer som har behov av medicinsk behandling får inte vara med. Arbetsuppgifterna blir då alltför varierande och det blir många exceptionella fall. Klienterna måste vara motiverade för att få vara med. Den grundidé som ofta ligger bakom är att aktörerna upplevt ett behov av att samverka om klientgrupper som är aktuella hos flera myndigheter. Dessa grupper tar mycket tid i anspråk, de hittills uppnådda resultaten anses magra och myndigheterna har inte sällan olika uppfattning om vems ansvaret är att rehabilitera dessa grupper. Resursema uppfattas också som splittrade allt för många myndigheter och man upplever ett behov av ökad koncentration och samordning för att inte klienternas motivation ska försämras. Ur dessa problem växer fram en ömsesidig medvetenhet om att man har gemensamma klienter med mångfacetterade problem. Ibland driver någon eldsjäl på, ibland sker det genom att handläggare uppmärksammar problemen. Projekten i denna kategori visar mål kan att gemensamma utvecklas på olika sätt. Ibland genom en skriftlig viljeyttring som undertecknas representanter för de olika myndigheter där man av preciserar målen men också vilken som ska tillskjuta resurser och

hur stora t ex Källan aktivitetscenter, Osby; Växthuset Kristianstad

lbland utvecklas målsättningarna också genom att personalgruppen deltar i en bred diskussion om policy och metoder. Och ibland har detta arbete resulterat i en metodhandbok där det närmare förklaras hur arbetet ska bedrivas med dem remitteras dit för som som arbetsprövning och träning Arbetscentrum, Helsingborg. En vanlig svårighet när det gäller målsättningen med ett projekt är att man inte tagit ordentligt med tid sig för att utveckla ett gemensamt perspektiv sina målgrupper. Om målgruppen är bred är detta desto behövligt. I ett projekt målgrupp var klienter som mer vars aktuella i var hos minst två av de myndigheter som ingick projektet och som var arbetslösa eller hade svag förankring arbetsmarknaden pga medicinska och/eller psykosociala faktorer ansåg man att målgruppen inte var tillräckligt tydligt definierad. Det uppkom

Del IV 85

åsiktsskillnader bland myndigheterna vilka klienter som skulle om få vara med i projektet och de som remitterades dit var inte de kategorier som projektpersonalen hade förväntat sig Gottsunda- Fyren. l detta projekt blev starten mycket problematisk pga att personalen inte fick tillräckligt med tid för att trimma ihop sig och ta del av varandras perspektiv. Ett sätt att underlätta att gemensammålsättningar kommer till stånd och vidmakthålls är att inrätta ma

ledningsgrupper med chefstjänstemän eller styrgrupper med

förtroendevalda politiker. Gemensamma målsättningar underlättas således om arbetsmetoder kan utvecklas gemensamt. Ett vanligt inslag därvidlag är att rutiner utvecklas för inslussning av klienten i projektet. Vanligtvis inkommer remiss vilken blir föremål för flerpartsdiskussion och en därefter beslut om antagning. Fördelen är att alla aktörer i projektet får samma information om klienten; ärendehandläggningen behöver då inte baseras snäv specialisering varför sektorsöverskridandet sker automatiskt. Det förekommer ibland flera formaliserade steg mellan inslussning och utslussning; alla med uppföljnings- och bedömningsmoment knutna till sig Växthuset, Kristianstad. De projekt vi här betecknar som långt kommna vad gäller horisontell integration har gemensamma anläggningar, verkstäder eller lokaler där prövnings- och träningsaktiviteter äger rum. Eller åtminstone arbetslokal för projektpersonalen, som en gemensam kommer från olika myndigheter. Fördelen är korta avstånd i tid och rum: närhet och täta kontakter. Information och bakgrundsmaterial kan därigenom också bilda underlag för en ingående och sammanhållen prövning och träning av arbetsförmågan men nackdelen är att relativt få fall kan behandlas, tidsåtgången per fall blir stor. Ett annat sätt att åstadkomma samverkan och integration är att utforma projektet som en relativt autonom beställar utförarorganisation vars uppdragsgivare är en grupp intressenter myndigheter som organisationen också ansvarar för den övergripande styrningen. Från har projektledare sammanhållande kraft och medicinsk som en som och administrativ personal kan beställningar göras av primärm vården, försäkringskassan, arbetsgivare, arbetsförmedling och socialtjänsten. Förutsättningen är att det finns en rehabiliteringsplan med klar målsättning Carpe Diem, Trollhättan. I detta nämnda projekt består utbudet främst kurser inriktade fysisk träning, av kost, livstil, motivationshöjande insatser och förrehabilitering. Även organisationen fungerar självständigt det viktigt att om anses klargöra vilken myndighet har huvudansvaret för klienten. som

86 Del IV

Förtjänsten med projektet är att klienter från breda målgrupper kan kanaliseras i en "förrehabilitering" och att kan undvika man många beslutsinstanser. Liknande erfarenheter finns från andra projekt Beta-projektet, Kungsbacka där beställar utförarorganisa- tionen inte får lämna ifrån sig ärenden, utan att något resultat erhållits, eftersom är sista instans. man Ett ömsesidigt beroende mellan myndigheter utövar ett tryck att skapa en sammanhållen organisation för att övervinna samarbetshinder. De myndigheter som ingår i projekten har för sig var ett antal klienter i rehabiliteringsåtgärder för vilkas genomförande man är beroende av varandras assistans i olika faser. Man har delvis kommit ifrån de separata utredningar och hjälpinsatser som flera myndigheter för sig utifrån begränsade aspekter klintens gör var av problem. Ett generellt problem för de projekt som eftersträvar långtgående horisontell organisation är att respektive hemmamyndighet definierar sina klienter olika sätt, vanligtvis utifrån orsaken till hjälpbehovet och den åtgärdsarsenal finns att tillgå. som Olika bidragsnivåer kan då skapa skillnader mellan olika klientgrupper inom projekten. De flesta projekt anser att mycket tid åt till att klara ut försörjningsfrågorna. Medan service- och kontrollfunktionerna inom de reguljära myndigheterna inte sällan förekommer som separata aktiviteter och sker med hjälp av olika handläggare förekommer de integrerat i de flesta projekt haft kontakt med. Krav uppträdande, uthållighet, närvaro prestationer och belöningar sammanvävs och innefattas i rehabiliteringsplanen. Ofta förutsätts att denna plan undertecknas av klienten t ex Arbetscentrum, Helsingborg; Nacka samarbetsprojekt. Knuten till kontrollfunktionen är också sekretessen, vilken vanligtvis lösts genom att klienten samtyckt till att information vid behov får utbytas mellan de involverade aktörerna. Fördelar. Rehabiliteringens första faser har kommit igång som en sammanhållen verksamhet ett smidigt sätt. Som handläggare för klienter med multiproblem behöver ha kontakt med ett färre man antal institutioner och myndighetspersoner. Kontakterna mellan respektive handläggare inom projektet är otvungna och frekventa och en samsyn problem har kunnat åstadkommas. Utbildning i form av workshops, seminarier etc i samband med projektstarten

uppfattas som ett bra och nödvändigt sätt att arbeta sig fram till ett

gemensamt perspektiv problem och mål. Det har gått att genomföra s k förrehabilitering, i syfte att stärka självkänsla och motivation hos klienterna. Kvaliteten både utredningar och

Del IV 87

insatser har blivit bättre. Dessutom har projekten bidragit till att

många klienter som tidigare skickats runt i systemt nu hamnat hos

rätt myndighet. Projekten har också stimulerat handläggarna att tänka mer fritt; att låta tanke och handling korsa de inre gränser som välfardsbyråkratiema drar upp. Nackdelar. De negativa erfarenheter man gjort handlar i hög grad att regelmässiga hinder finns kvar: olika bidragssystem har om skilda kvalifikationskrav, olika ersättningsnivå och varaktighet. Mycket tid går till att klara ut vilket bidrag klienten ska försörja sig på. Ett hinder som följer av detta är att rehabiliteringen av försörjningsskäl ofta måste läggas i etapper om ett halvår i taget. upp

Många åtgärder är i teorin starkt tidsbegränsade. Åtgärder och

bidragsperioder måste så att olika insatser hakar i arrangeras

varandra så att en längre tids rehabilitering vilket det ofta är frågan

här kan genomföras. Ibland har upplevt en bristande om man symmetri mellan de olika aktörerna ifråga om maktresurser och kompetens. De projekt inte fått med läkarkåren vårdcentralen, som

öppenvårdspsykiatrin etc har fått svårigheter eftersom den medi-

cinska kompetensen är avgörande för att hamna rätt i frågan om arbetsprövning/träning. Det är också viktigt att medicinsk kompetens finns representerad så att sjukskrivningsåtgärder inte ses som en exit-möjlighet väg bort från rehabilitering när klienterna upplever att svårigheter börjar torna upp sig. En annan assymetri gäller tillgången åtgärdsmedel: LAN/AF uppfattas här som en viktig

det gäller att få med noterna vilket inte alltid lyckats

part som eftersom dessa förfogar över åtgärdsmedel för en rad insatser, beredskapsarbete, halvskyddad sysselsättning, ALU, AMU m m. De övriga aktörerna upplever därför att de kommer i en beroende-

ställning är svår att acceptera. Överhuvudtaget så är ett stort

som problem att projekten inte lyckats hantera övergångsfasen mellan arbetsträning och eget arbete ett sätt som överensstämmer med de förväntningar som byggts upp.

Långtgående samverkan begränsad målgrupp Projekttyp B

-

Här finns projekt som har långtgående horisontell integration men begränsad målgrupp enbart missbrukare eller psykiskt störda. t ex Att klientgruppen begränsats beror att den kräver särskilda insatser. De klientgrupper det gäller är svårrehabiliterade i den meningen att det utöver arbetsmässiga funktionshinder förekommer

88 Del IV

sociala anpassningsproblem, bostadsproblem, svårigheter att umgås med andra människor Vad krävs är lång och obruten m m. som en kedja av rehabiliteringsåtgärder med många medverkande parter. l ett projekt i denna kategori var målsättningen att människor med ge psykiska handikapp meningsfull sysselsättning och inte det en om framstod som realistiskt att målgruppen högre livskvalitet ge Arbetsro, Eskilstuna. Bakgrunden till detta projekt dels var avvecklingen av ett ston psykiatriskt sjukhus i regionen vilket skapade ett stort behov av insatser i öppenvården, dels att Samhalls krav för anställning ansågs for höga för denna klienter. vara grupp I den långa kontinuerliga rehabiliteringen samverkar: socialtjänsten, landstinget/öppenvårdspsykiatrin, AF, FK, Samhall samt intresseföreningar.. Samverkan sker i projektgrupp under sociala en servicenämndens huvudmannaskap och de olika aktörerna bidrar med var sin del till projektets finansiering. Samverkan sker dessutom både tjänstemannanivå och på chefsnivå. De åtgärder som vidtas kan social träning eller arbetsförvara beredande träning. För dessa båda aktiviteter finns separata projekt och meningen är att klienten vid behov ska kunna emellan dessa olika delprojekt. De flesta personer som kommit till projektet har kommit via psykiatrin eller socialtjänsten. Några har sökt sig dit på egen hand. Det finns också en uppsökande verksamhet fungerar som som rekryteringsväg. När någon börjar i projektet skrivs ett arbetskontrakt mellan projektledaren, klienten, den remitterande myndigheten samt arbetsgivare som ska sysselsätta klienten. För den fort-

sätta rehabiliteringen social träning, arbetsträning spelar arbets-

ledare en nyckelroll. Försörjningen för de flesta som deltar sker genom förtidspension eller socialbidrag. Man kan få ett extra påslag i form av aktivitetsersättning. Samordnaren i projektet spelar en viktig roll när det gäller att skaffa arbetsplatser och sysselsättning. Denne förser också nästa nivå med information. En iakttagelse man säger sig ha gjort i projektet är att klienternas självkänsla och livskvalitet ökat; motivationen har ökat den genom aktivitetsersättning som finns att tillgå och många klienter vågar ta sig svårare uppgifter. Man har lyckats nå fram till någorlunda en

gemensam problemuppfattning och målsättning genom att ett stort

antal personer från de medverkande myndigheterna gått en gemen-

sam samverkansutbildning i form cirklar och föreläsningar. I de

av avseenden man inte nått fram till har i alla fall fått en samsyn, man kunskap om övrika aktörers arbetsvillkor och perspektiv. Och i

Del 1 V 89

några fall har man gått i väggen, steg för steg kunnat lösa men problemen. I ett annat projekt Linjen, Borlänge som riktar sig till arbetslösa

alkoholmissbrukare hade man också erfarenhet av att rehabilitering

för denna grupp är en lång process: arbete och försörjning, bostad och en socialt acceptabel livsföring är de viktigaste inslagen. Vissa målkonflikter har man haft beroende oenighet bland aktörerna om man ska satsa på de tyngre missbrukarna eller de yngre som fortfarande har en någorlunda ordnad social situation och fungerande sociala nätverk. En ständigt aktuell fråga har varit vilken grad av motivation som krävs för att deltagarna ska få vara med: kan stark motivation uppväga ett långvarigt missbruk och kan kräva - man lägre motivation av den som inte är ordentligt fast i sitt missbruk Dessa diskussioner har kanaliserats via socialtjänstens droggrupp där olika behandlingsfilosofi ventilerats. Man har efterhand startat ett samverkansforum för handläggare kommer i kontakt med som projektet och en tidning som for ut projektets grundsyn och informerar om de aktiviteter som pågår. Detta illustrerar att behovet av en gemensam problemuppfattning och samsyn i målfrågorna är ett grundläggande villkor för dylika projekt.

Till projekt Linjen är knuten en projektledare med hemvist

FK som koordinerar olika insatser och det finns också nätverk chefsnivå för att ge projektet beslutskraft. De olika aktörer som medverkar i projektet bidrar till finansieringen enligt överensen kommelse. Klienterna remitteras till projektet från någon de av medverkande myndigheterna, prioritering och en gemensam bedömning av rehabiliteringsforutsättningar sker innan beslut om antagning fattas. Efter avgiftning utformas en handlingsplan som undertecknas av klienten, då upprättas också åtgärdsplan och de en tilltänkta verkställama ger garantier för att dessa kan sättas igång.

Därefter inplaneras olika slussar där en bedömning om fram-

gångar och återstående problem diskuteras. De olika åtgärder som

kan bli aktuella är bl.a. arbetsprövning/träning, AMU, skuldsanering

i samarbete med socialtjänsten och det kommunala bostadsföretaget. Dessutom finns ett sedan länge upparbetat kontaktnät med arbetsgivare. Projektet förfogar inte över någon egen träningslokal o dyl. En stor arbetsinsats ligger projektledaren som förväntas stå för kontinuiteten i de planerade insatserna; och som har klienternas förtroende. Man upplever att projektet är sårbart för den händelse projektledaren skulle sluta.

90 Del IV

Fördelar. De projekt som berörts ovan kännetecknas båda av pionjäranda, vilket är en styrka när nya arbetsformer ska etableras. Vidare anser man att projekten kan ge insatser som präglas av kontinuitet, vilket är viktigt för utsatta grupper som behöver längre rehabilitering. Ökad kunskap har vunnits de olika aktörernas om arbetsvillkor och man har uppnått en konkret samverkan om åtgärder som måste initieras från olika myndigheter. Detta har skett genom ömsesidiga uppmaningar att alla papper måste på bordet. upp Projektets verksamhetsidé har spritt sig till de etablerade aktörerna som fått impulser till ett förändrat arbetssätt. En gradvis ökad samverkansbenägenhet har också spritt sig till chefsnivån.Vinsterna med ett långsiktigt rehabiliteringsarbete har kunnat påvisas inte så mycket i form av konkreta arbetsplaceringar, men i form av bättre livskvalitet och förmåga till social anpassning. Nackdelar. Det är fortfarande problem med sektorsgränser: frågan om när en klient ska anses stå till arbetsmarknadens förfogande och därmed vara kvalificerad för arbetsmarknadspolitiska åtgärder har inte kunnat klarläggas fullt ut, vilket ibland utgör ett hinder. När det gäller psykiskt handikappade personer är den arbetslivsinriktade rehabiliteringen dessutom outvecklad vilket gör att AMl ibland upplevs tveka att ta sig an personer med sådan problematik. Att psykiatrin anses ha bristande resurser medför också svårigheter att tillskjuta resurser pengar, personal till projekt vars nytta man dock tillgodogör sig i stor utsträckning. Vissa åtgärder upplevs också kringgärdade av krav som de här aktuella grupperna inte förmår leva upp till, t ex kravet att försäkringskassans medel för köp av tjänster måste destineras till arbetslivsinriktad rehabilitering. De allmänna råd och rekommendationer som är knutna till dessa medel upplevs som allt för snäva. l övrigt har man inte märkt några direkta juridiska hinder. Ett problem är att besparingar och nedskärningar nu genomförs inom snart sagt alla sektorer, vilket dels kan äventyra medel till projektledare, dels innebära att resurser till åtgärder minskas. l dessa och andra projekt är projektledarens funktion att översätta personliga problem till klientproblem som ska lösas genom en medverkan av etablerade myndigheter. Att projekt av denna typ knyts till en eller två eldsjälar medför också riskfylld sårbarhet. Denna sårbarhet en understyks ytterligare av att klientgruppen knappast tillhör den kärngrupp som flera av myndigheterna arbetar med.

Del IV 91

Begränsad samverkan bred målgrupp Projekttyp C

-

Här ingår projekt som har begränsade anspråk horisontell integration. Denna antas i huvudsak kunna ske inom ramen för de etablerade myndigheternas verksamhet, genom att utveckla nätverk bestående av handläggare. Skillnaden i förhållande till dessas verksamhet är att man har gemensamma träffar för att diskutera igenom sina gemensamma ärenden. Det är här fråga om en bred målgrupp bestående av arbetslösa, långtidssjukskrivna, socialbidragstagare. l ett projekt uttrycks grundidén följande sätt: att skapa ett individrelaterat forum för samtal kring/med kunder som varit

aktuella hos fler än en myndighet Aktiv rehabiliteringssamverkan,

Timrå. Bakgrunden var en insikt om gemensamma problem och att olika myndigheters kompetens och möjlighet inte utnyttjades maximalt, med onödig tidsutdräkt för åtgärder, ineffektivitet och rundgång. Om insatserna samordnades skulle individen också kunna sättas i centrum ett tydligare sätt. l det ovannämnda projektet deltog socialtjänsten, AMI, försäkringskassan och öppenvårdspsykiatrin. Den sistnämnda parten anslöt i ett senare skede. Var och en av myndigheterna har en ständig ledamot i samverkansgruppen, som träffas en gång per månad. Försäkringsakassans ledamot har hittills haft en något mer central ställning som sekreterare i gruppen, men ett roterande ansvar för denna funktion håller att genomföras. Sammanträdena har omväxlande ägt rum hos de olika myndigheterna, men har nu förlagts till en vårdcentral i syfte att knyta vården närmare till projektet. Projektet har inga egna ekonomiska medel eller personalresurser och ingen lokal eller anläggning där rehabiliteringsinsatser görs. Respektive myndighet beslutar om och genomför de rehabiliterinsinsatser som diskuteras fram i gruppen. Det är en försiktig integrativ strategi som projektet har. Men man räknar ändå med att uppnå samordningsvinster genom att hålla tätare kontakter mellan myndigheterna, än vad som tidigare förekommit. Det är tre typer av ärenden som kanaliseras via projektet: informationsärenden då gruppen behöver träffas för att i förväg diskutera förutsättningar för att vissa insatser görs för en person, rehabiliteringsärenden där konkreta insatser ska diskuteras och då klienten medverkar tillsammans med den handläggare hos hemmamyndigheten som aktualiserat ärendet i gruppen, uppföljningsärenden för att ta reda utfallet av de insatser som genomförts. De ärenden som kanaliseras till projektet anmäls en vecka i förväg till försäkringskassans kontaktperson som håller kontakt med och

92 Del IV

informerar klienten. Ett krav som i sammanhanget ställs klienten är att denne är motiverad att ställa upp de olika insatser som myndigheterna kan tänkas göra och att man kan komma överens om att information får utbytas mellan de olika myndigheterna utan att sekretessreglerna reser några hinder. Fördelar. l projektet anser man att kännedomen ökat om de olika myndigheternas arbetsförutsättningar. En viktig följd av detta är att kompetensen i rehabilitering ökat respektive håll; att kunna göra upp en rehabiliteringsplan i samverkan är ett konkret och verkningsfullt medel i detta sammanhang. Kvaliteten utredningar och rehabiliteringsplaner anses ha ökat. Ett stort antal handläggare har ett eller annat sätt involverats i projektet genom enskilda ärenden som tagits upp projektmöten, vilket gett spridningseffekter. Nackdelar. En nackdel uppges vara att medicinsk kompetens inte funnits att tillgå projektet; vårdcentralerna har inte involverats trots att många av klienterna är sjukskrivna. Klienter har heller inte remitterats från vården. Ett problem påtalats är klienternas som försörjning under tiden som rehabiliteringsinsatser pågår; mycket tid går till att pröva rätten till ersättning. Försörjningsaspekten kan därför bli styrande for vilka hjälpinsatser som görs; de åtstramningar och nedskärningar som görs gör denna problematik än tillmer spetsad. De generella regelverk som preciserar rätten till bidrag stämmer inte överens med klienternas problem som ofta är sammansatta.

Begränsad samverkan begränsad målgrupp Projekttyp D -

Till denna grupp räknar vi projekt som har begränsad horisontell integration, dvs inte gemensam personal eller gemensamma lokaler men som utvecklar personliga nätverk i syfte att skapa sysselsättning klientgruppen. Ambitionema till individuell rehabilitering i samverkan ska inte uppfattas som mindre, men de sker i andra former. Dessa nätverk kan vara ett led i att utveckla horisontell integration med andra myndigheter, men kan också fungera som

tämligen fristående och autonoma nätverk. Projekten har eller hade

från början en begränsad målgrupp. Ett projekt i denna kategori är Stegen-projektet i Umeå. Ursprungligen var projektets målgrupp långtidssjuka och/eller arbetslösa bygg- och anläggningsarbetare i behov av rehabilitering. Projektet har utvecklats ett sedan länge etablerat samarbete ur

Del IV 9 W J

mellan fd Bygghälsan, byggbranschens parter, arbetsförmedlingen och försäkringskassan kring de nämnda grupperna. Genom den s k Galaxenverksamheten som är en rikstäckande organisation för att sysselsätta arbetsskadade byggnadsarbetare hade samarbetet utvecklats, men efterhand kom denna verksamhet att uppfattas som otillräcklig för att tillgodose de skiftande rehabiliteringsbehov byggnadsarbetare hade. De olika myndigheterna hade inte heller resurser för detta. Det var framförallt alternativa tränings- och sysselsättningsplatser som efterlystes. Till en början administrerades verksamheten med att hitta sysselsättning och att placera individer av personal vid Bygghälsan. Det var främst två eldsjälar en läkare vid Bygghälsan och en tjänsteman vid Byggmästarforeningen som drev projektet framåt. Ett led i detta var att medel utverkades från dåvarande Arbetslivsfonden för att utveckla och utvärdera arbetsmodellen. Så småningom bildades en stiftelse med namnet Stegen ledamöterna kommer från de viktigaste myndigheterna och arbetsmarknadens parter lokalt. Stegen har inga egna lokaler eller anläggningar, men en projektledare/kontakperson som finansieras av projektmedel huvudsakligen via försäkringskassan och den nämnde fd företagsläkaren. De resurs som Stegen utgör består i det kontaktnät som dessa båda personer har med arbetsgivare, myndigheter och institutioner det är via dessa kontakter som placering i olika typ av sysselsätt- ning sker. Projektets styrka ligger i detta breda kontaktnät och i den kreativitet och spontanitet med vilken nya och oväntade möjligheter till sysselsättning skapas. Dessa omspänner ett vitt spektrum: från traditionellt byggnads- och hantverksarbete till barnomsorg och Iaboratoriearbete. Arbetsledare i dessa olika projekt har mestadels varit kvalificerade men arbetslösa personer som också kunnat förmedlas via AF. Klienterna som huvudsakligen kommer via försäkringskassan och arbetsförmedlingen försörjer sig via de bidrag som dessa båda myndigheter förfogar över. Det förekommer inget formaliserat remissförfarande eller stegvisa etapper för utslussning klienterna. av Projektet är i huvudsak ett nätverk där två centrala noder är de nämnda eldsjälarna och i övrigt några utsedda kontaktpersoner försäkringskassan. Andra viktiga knutpunkter är arbetsledarna och och de arbetsgivare som hyser respektive sysselsättningsprojekt. Fördelar. Projektet har fungerat som en testverkstad för vad som är möjligt att åstadkomma när det gäller en arbetsmarknaden mycket hårt ansatt grupp för vilken de etablerade myndigheternas

94 De IV

traditionella instrument och medel inte räcker till. Projektets styrka ligger i att kreativiteten fått blomma ut och att nya hittills oprövade möjligheter utnyttjats. En del av dessa erfarenheter har införlivats i arbetsförmedlingens och försäkringskassans arbetsmetodik. Projektets ursprungliga struktur: två eldsjälar och ett antal personer i åtgärder har efterhand byggts ut så att arbetsledama kontinuerligt återrapporterar till styrelsen för Stegen, med prejektledaren som mellanhand. Därmed har uppföljningen av de olika aktiviteterna kunnat ske i mer ordnade former. Nackdelar. Den svaga anknytningen till de etablerade aktörernas vardagsverksamhet har ibland medfört svårigheter när det gäller att stämma av rehabiliteringsplaner mot åtgärder i respektive Stegenprojekt och att se en kontinuitet och färdriktning i vad som gjorts. Arbetsledningen har ibland också varit svår att anpassa till de specifika problem som klienterna haft. Och vissa arbetsplaceringar har varit mindre genomtänkta: arbetsuppgifter och klienter som inte passat ihop. Bland de svårigheter projektet stött nämns de rigida regler som gäller för hur ersättningar från socialförsäkringar och arbetsmarknadsförsäkringar får användas man efterlyser ökade möjligheter att sammanföra sådana bidrag i en gemensam pool att användas till olika rehabiliteringsâtgärder. Andra svårigheter är de försämrade möjligheterna till lönebidrag och inte minst därmed övergången till reguljärt arbete.

Slutdiskussion

De projekt studerat här aktualiserar den övergripande frågan i vilka former integration och samordning av separata myndigheters verksamhet är möjlig Och vilka former som fungerar väl Samtidigt måste betänka att välfärdsbyråkratin som Organisationsform inte ter sig särskilt problematisk for stora grupper av medborgare som har enkla problem: som behöver inkomstbortfallet täckt vid en begränsad sjukdomsperiod, hjälp att söka nytt arbete eller omskolning etc. Regelstyrning, specialisering och stordriftshantering är således en beprövad metod för merparten av medborgare med enkla problem. Den utgör också en viktig grund för den förda socialpolitikens legitimitet: att alla behandlas lika, att pengar kommer i tid, med rätt belopp och att specifika åtgärder och hjälpinsatser finns att tillgå. Det är när problemen blir mer sammanflätade och komplexa och inte låter sig beskrivas i entydiga termer

Del IV 95

som välfärdsstatens olika bidragssystem och hjälpinsatser inte kan levereras i tillräckligt situationsanpassade former. Då blir de inre gränser som varje välfärdsbyråkrati drar i syfte att definiera sina upp

klienter till ett problem. Det är för den relativt sett lilla men

måhända växande har sammansatta problem långgrupp som variga och mångtydiga sjukdomsbesvär och arbetsförmåga en som är begränsad och svårbedömd denna modell inte räcker till. - som Då krävs ett samarbete mellan myndigheter över sektorsgränser, gemensamma mål och ett bejakande av det ömsesidiga beroende som finns mellan myndigheterna. De projekt vi studerat här visar att det finns ett stort utrymme for sektorsövergripande samverkan. Hinder finns, men kanske ännu fler möjligheter. Det utrymme som finns till samverkan kan tas i anspråk på olika sätt: såväl en långtgående samverkan som innebär att resurser förs samman från olika myndigheter i lokaler, gemensamma anläggningar, personalresurser, ett vittomfattande löst som mer sammanhållet nätverksbygge är möjligt. Den inbyggda konflikten i långtgående samverkan är att for stora undandras från det en resurser som är myndigheternas reguljära verksamhet. Konflikten rör prioriteringen av resurser för majoriteten av klienter och utsatta gruppers behov. Det finns också en risk att nya sektorer skapas tar över som samverkan från de etablerade myndigheterna och som drar upp nya gränser gentemot andra klientgrupper. Dilemmat med en begränsad och försiktig samverkan är att varken rundgången eller risken att

hamna i en gråzon undanröjs for utsatta grupper.Vi har inom

ramen för denna undersökning inte kunnat belysa var gränserna för horisontell integration går, hur de dras bestäms i hög grad men av hur samverkan stimuleras från överordnade nivåer i organisationen. De skiftande lokala förutsättningarna motiverar snarast att en flora av arbetsformer prövas. Inte heller har vi kunnat projektens ange resultat i strikta termer som antal fardigrehabiliterade och arbetsplacerade, därtill är projektens egna instrument för uppföljning och resultatmätning alltför knapphändiga. Men kan peka ett antal fördelar och hinder med samverkan mellan olika myndigheter när det gäller klienter som de har gemensamt. Vanligtvis utvecklas sektorsövergripande projekt insikt ur en om att resurserna för de aktuella myndigheterna krymper, samtidigt som arbetslösheten förväntas vara kvar hög nivå och möjligheterna att rehabilitera långtidssjuka knappast ökar. Varje myndighet har där-

med en given och möjligen ökande klienter har

grupp som man gemensam med andra myndigheter. De som arbetar i sådana projekt

96 Del IV

ser en rad fördelar med samverkan över sektorsgränsema. Nedanstående vinster förekommer hos de flesta projekt vi haft kontakt med:

- Arbetsprövning/träning kommer igång snabbare pga minskad

rundgång. - Större träffsäkerhet med insatserna. - Att placera klienten hos rätt myndighet underlättas. - Myndigheterna får ökad kunskap om varandras kompetens och förutsättningar. ° Metodutveckling och professionalism stimuleras. - Klienten får ökad livskvalitet till följd av helhetssyn vid planering och genomförande av rehabilitering. 0 Klienten involveras i rehabiliteringen ett handfast sätt. Ökad motivation och självkänsla uppstår hos klienten för- rehabilitering kan komma gång. - Samarbete mellan myndigheter ger förutsättningar att integrera stöd/hjälp och kontroll.

Bland de hinder som finns kan följande nämnas:

- Myndigheterna har oljka mål och definierar centrala begrepp som

sjukdom, arbetsfönnåga, arbetsprövning/träning olikartat sätt. Det finns ett flertal beslutsnivåer och samverkan måste ske på alla nivåer för att bli effektiv. - Nödvändigt med gemensamma utbildningsinsatser i projekt-

starten och fortlöpande för att utveckla samsyn i policy- och

metodfrågor. - Svårt att få cheferna med noterna; chefernas huvudansvar gäller i första hand majoriteten av myndighetens klienter.

- Olika bidragsnivåer beroende orsaken till arbetsoförmåga m

m skapar orättvisa bland klienter som deltar i ett och samma

samverkansprojekt. - Det har visat sig svårt att fritt sammanföra medel från olika bidragssystem till en långsiktig försörjnings- och åtgärdsresurs åtgärdsmedel tenderar dessutom att portioneras ut i sexmånadersetapper. - Klientens övergång från projekt till reguljär sysselsättning är problematisk; att upprätthålla motivation och självkänsla efter projekttiden har visat sig vara svårt.

Del IV 97

En slutsats de flesta vi intervjuat framhåller är emellertid att det som inte går att återvända till det gamla arbetssättet när det gäller de här aktuella målgruppema. Därtill är samordningsvinstema alltför stora sett ur både projektens, hemma-myndighetemas och klientens synvinkel. Samtidigt är det en realitet att många projekt lever en osäker tillvaro. Projekt uppstår och läggs ner och många klienter måste förr eller på nytt tas hand av de etablerade myndigheterna. senare om Utmaningen är därför att överföra de positiva resultat i form av nya arbetsmetoder, sätt att mobilisera klienterna och ett kreativt nya användande av gamla instrument till de reguljära myndigheterna. Och detta utan att respektive välfardsbyråkratis inre gränser suddas ut. Det handlar om att utveckla ett gemensamt perspektiv problem vi har tillsammans; att utveckla mål, policy och professionell kunskap basis av ett nära samarbete kring utsatta gruppers villkor i samhället.

Litteratur

Billis David 1984 Welfare Bureaucracies. Heineman, London. Esping Hans 1994 Ramlagar iförvaltningspolitiken, SNS, Stockholm. Ginsburg Norman 1992 Divisions of Welfare, Sage, London. Gustafsson Rolf 1987 Traditionernas 0k. Den svenska hälso- och sjukvårdens organisering i historiesociologiskt perspektiv. Esselte. Stockholm. Heckscher Gunnar 1952 Svensk statsförvaltning i arbete, SNS/Norstedts, Stockholm. Hvinden Björn 1994 Devided Against itself A study of integration in welfare bureaucracy, Scandinavian university press. Oslo. Hummel Ralph 1982 The Bureaucratic Experience, St Manins Press.New York. Johansson Roine 1992 Vid byråkratins gränser. Arkiv, Lund. Lindqvist Rafael 1990 Från folkrörelse till välfärdsbyråkrati, Arkiv, Lund. Lindqvist Rafael Marklund Staffan 1995 Arbetslinjen i socialpolitiken, i Marklund Rehabilitering i ett samhällsperspektiv, Studentlitteratur, Lund. Lipsky Michel 1980 Street-Level Bureaucracy. Russel Sage Foundation. New York. Mishra Ramesh 1990 The lVelfare State in Capitalist Society, Harvester Wheatsheaf. New York. Myrdal Alva Gunnar 1934 Kris i befalkningsfrågan. Bonniers. Stockholm. Rothstein Bo 1986 Den socialdemokratiska staten, Arkiv, Lund. Vinde Pierre 1968 Hur Sverige styres. Prisma, Stockholm. Weber Max1987 Ekonomi och samhälle. Del lll. Argos. Lund.

Bilaga 1 99

Förteckning över lokala samverkansprojekt

inom rehabiliteringsområdet

projekt som ingår i intervjustudien

Proj.

nr. Projekt redovisade i länsordning

Stockholm Nacka samarbetsprojekt Marienthal Skarpnäck Sofia-projektet Sollentuna Samverkan Upplands Väsby Rehabiliteringscenter i Tyresö Af Kista Jobbteam

Uppland ROS-projektet Uppsala SAM-projektet Uppsala 10 Gottsunda Fyren ll Östhammarsprojektet

Södermanland Växa efter förmåga stöd efter behov Eskilstuna Minerva, Nyköping Insatser för pers med psyk handikapp E-tuna Gemensamt utvecklingsprogram, Nyköping Punkthusen, Oxelösund Arbetscentrum, Gnesta samarbetsprojekt, Flen Ge lângtidsarblösa ny utbmöjlighet, Strängnäs Tröskeln, Strängnäs Trosa-resursen RESAP; Arbetsro, Eskilstuna Samverkan i rehabfrågor. Vingåker

100 Bilaga 1

Östergötland

24 Puda/humlan, Norrköping 25 Rehabhuset "von Platen",Norrköping 26 Dataarbetsplats, Linköping

Jönköping 27 PRIS psyk.rehab.i samverkan i Vetlanda 28 RIPA resursinvent.,pers.utv., arbeteVetlanda 29 Gläntan projektet Vetlanda 30 SYRE-projektet i Vetlanda 31 FAS - Gislaved 32 Folkhälsorådet i Vaggeryd 33 Arbetsgivarring i Värnamo

Kronoberg 34 Växjö rehabcenter 35 Rehabilitering och Samverkan, Markaryd

Kalmar 36 Mönsterås 37 Arbetslagsutveckling i Mörbylånga 38 RESA, Oskarshamn 39 Mejeriet Vimmerby 40 Aktivitets- och kretsloppscentrumJorsås 41 Emmaboda Miljö Station 42 Rehabcenter, Borgholm 43 NOVA Västervik

Blekinge 44 Projektpilotema Ronneby 45 Mellanmålet Sölvesborg 46 Samordnad missbrukarvård i Blekinge 47 Arbetslänken, Karlskrona

Bilaga 1 101

Kristianstad 48 Ett Friskt Skåne 49 Projekt AIB arbete istället för bidrag, Hässleholm 50 Rehabprojekt, Klippan 51 VäxthuseLKristianstad 52 Orkidéprojektet i Kristianstad

Malmöhus 53 Källan Osby 54 Steg till arbete, Malmö 55 Arildsprojektet 56 Myndighetssamverkan, Bjuv 57 Tvärlaget Hässleholm 58 Arbetslösningar 59 Tidig integrerad rehab Malmö 60 Triangeln 61 Arbetscentrum Helsingborg 62 Sylvester Helsingborg - 63 FAMI- Samarb. Fk-Ami-Soc 64 Ronja 65 Träffpunkten Svalöv 66 Rehabforum Svalöv 67 Argus Landskrona 68 Ung Öster 69 Kvinnor väg 70 Arlöv 71 Rehabforum Landskrona Case-mangement 72 Kompassen Vellingeprojektet 74 Steg till arbete

Halland 75 Beta-projektet Kungsbacka 76 Falkgruppen, Falkenberg 77 Amaryllisprojektet Halmstad 78 Hunddagis, Kungsbacka 79 Arbetsrehab Combi, Halmstad 80 Steget vidare Varberg

102 Bilaga 1

81 Friskvård remiss 82 Arbete unga handikappade, Halmstad Missbruksgrupp, Kungsbacka 84 Vårdgivarsamverkan Halmstad

Bohuslän Harrnonia Partille 86 Möjligheten Munkedal 87 Effektivisera resursanvändningen Kungälv 88 Allaktivitetscentrum Uddevalla 89 Träffpunkten Trossen Orust

Älvsborg

90 Carpe Diem Trollhättan - 91 Kedjan, rehab i samverkan, Alingsås 92 Hjortmossen, Trollhättan 93 Framtidsgården, Vårgårda 94 Aktiv sjukskrivning/aktivitetsprojekt, Svenljunga 95 Utbildning i familjeinriktat arbete, Trollhättan

Älvsborg

96 Det finns bruk för allaHab0, Mullsjö, Tidaholm, Falköping 97 REHMA, Mariestad 98 Oden Falköping 99 Industriell verksamhet, Grästorp 100 Helena projektet i Skövde l0l Sysselsättningsprojekt i Lidköping 102 Samverkansprojekt i Töreboda 103 Yrkesinriktad rehab. i Tibro 104 Möjligheternas hus i Götene

Värmland 105 ARBSAM 106 KUGGHJULET

Bilaga 1 103

Örebro 107 Örebromodellen 108 Folkhälso- rehab.arbete i Karlskoga

Västmanland 109 Kungsör 110 FAS-projektet Hallstahammar 111 Sysselsättningsprojektet i Norberg 112 Lokal rehabgrupp i Köping

Dalarna 113 Yrkesinrikatad rehab, Ludvika 114 Rehab. av missbrukare 115 Linjen projektet i Borlänge 116 Missbruksvård i Borlänge

Gävleborg 117 AKTIVT LIV 118 Berung, Bollnäs 119 Björkträ AB, Ovanåker 120 Svårplacerade, Ockelbo

Västernorrland 121 Aktiv rehabilitering i Timrå ART

Jämtland 122 AMoRE projektet

Västerbotten 123 Samsyn Umeå 124 Arbete alla Umeå 125 Kartläggn. social funktionsinskränkn.,Robertsfors 126 Systematisk psykiatrisk arbetsrehab., Umeå 127 SESAM, Umeå 128 Stegen, Umeå 129 Entré Vilhelmina 130 Direkt samverkan Umeå 131 Comelia-projektet Vilhelmina

104 Bilaga 1

Norrbotten 132 Bojen, Piteå 133 Inflyttade, Haparanda 134 Rebben; Bryggan, Piteå 135 Arbetsanpassning, Älvsbyn 136 Jobbcenter, Luleå

Göteborg 137 SANNA-projektet Hisingen - 138 SIV Samverkan i Väster Gbg 139 Trapp-propjektet Uddevalla 140 Samverkstan, Tanum 141 Stansvik-projektet Tjörn

Bilaga 2 105

Egon Jönssons tre olika

livsöden en idéskiss

-

Ingvar Nilsson/SEE

1996-04-30

Inledning

Jag har blivit ombedd av utredningen att skriva en enkel skiss kring en individs livsöde. En individ som lever i gråzonen mellan välfardssamhällets olika stödfunktioner. Jag har valt att kalla honom Egon Jönsson. Jag ger först en kort bakgrundsteckning till hans liv. Därefter beskriver jag tre alternativa händelseförlopp för att illustrera effekterna av olika grader av samverkan eller motverkan mellan de olika välfardsaktörema. Man kan se det som ett "worst case ett "best case och en mellanforrn. Vi tror oss kunna säga att utfallen i de tre alternativen är förhållandevis rimliga och realistiska. Verkligheten idag präglas enligt min erfarenhet oftast av det sämsta ytterlighetsfallet. I flera kommuner, bl.a. samarbetsprojektet i Nacka, har man en arbetsmetod och en ansats som liknar det gynnsammaste altemativet. Egon har valt från en av de sex mycket tydliga gråzonsgrupper där välfardssamhällets olika insatser inte fungerar tillfredsställande gruppen missbrukare med diffusa psykiska pr0blem. Hade vi valt en annan gråzonsgrupp hade bilden blivit något annorlunda men slutsatserna tämligen likartade. Egon finns inte, men Egons liv är en syntes av ett antal verkliga fall. Jag har fått utomordentlig hjälp Catarina Österlöf i Nacka samarbetsprojekt av med att teckna hans olika livsöden. Samarbetsprojektet i Nacka är uppbyggt inom ramen för en sorts imaginär organisation precis som flera andra samverkansaktiviteter Södertörn och ligger nära men är inte identiskt med beskrivningens best case. Skissen är hastigt framtagen. Med mera tid till förfogande kan den förfinas och fördjupas. framförallt skulle man kunna kvantifiera och ekonomiskt värdera de olika alternativen i förhållande till varandra. Förhoppningsvis ger den en viss vägledning att fundera över hur ska tackla gråzonsmänniskomas öde.

l identifierat barn, med missbruksproblem, sköra grupperna är utsatta personer personer med oklar psykiatrisk diagnos, personer med diffusa ryck/nackdiagnoser, långtidsarbetslösa samt äldre sjuka. Grupperna överlappar delvis varandra

106 Bilaga 2

Egons historia

Egon föddes 1952 och växte upp tillsammans med sin frånskilda mamma. Den alkoholiserade och frånvarande fadern gjorde oregelbundet dramatiska nedslag under hans uppväxt. Hans skoltid var orolig och med knapp nöd hankade han sig fram i grundskolan ständigt till föremål för insatser från kuratorer och speciallärare. De enda egentliga ljuspunktema i Egons uppväxt var hans närmast fanatiska intresse for sportfiske där han också var mycket framgångsrik. Han fick jobb 1969 som verkstadsarbetare Atlas Copco, gifte sig ganska snart med Margareta och de fick i rask följd två barn Björn 1972 och Erik 1974. Egon utbildades till verktygsmakare inom företaget och befordrades till forman 1976. Hans alkoholvanor förändrades under 70-talet och blev alltmer omfattande. Han uteblev ofta från jobbet måndagar. Under helgemas supperioder drabbades han allt oftare av depression. 1979 tog han for första gången kontakt med företagsläkaren och fick psykofarrnaka som stöd. Under 80-talets första hälft ökade problemen. Familjen fick påhälsning av både sociala myndigheter och polisen i samband med de allt flitigare supperiodema. Egon fick under denna tid besvär med både hjärta och lever. 1984 mister han sitt jobb. Hans fru tar ut skilsmässa 1987 grund av Egons tilltagande missbruk men också hans ökande psykiska problem. Hon bor kvar i deras gemensamma radhus medan Egon flyttar i en enrumslägenhet i Sickla. Under slutet av 80-talet hankar han sig fram med tillfällighetsarbete växlande med supperioder. Han är föremål för flera akutintag inom psykiatrin och vistas i ett par perioder på slutenvårdsavdelning. 1988 vistas han en längre period ett behandlingshem för alkoholister. Hans sjukskrivningsperioder blir allt längre och längre samtidigt som beroendet av psykofannaka accelererar. Då 90-talet bryter är han en stamkund hos arbetsförmedlingen som i den begynnande lâgkonjukturen ser allt mindre och mindre möjligheter för honom att ett ordinarie arbete. Han ligger ständigt efter med hyran som socialtjänsten tvingas betala. Han uppbär omväxlande socialbidrag, A-kassa och sjukpenning. Någon enstaka gång blir han till föremål för behandling inom psykiatrin Den 31/12 1994 är Egon, som nu är 42 år, arbetslös, deprimerad, går psykofannaka, dricker ganska intensivt, har leverproblem. Han försörjer sig med socialbidrag och sjukpenning. Han har i mer än tio års tid varit storkonsument av olika välfardsinsatser. Ingen har under dessa 10-15 år ställt en samlad diagnos vad som egentligen är Egons problem och hur de olika problemen egentligen hänger samman Låt oss nu följa Egon Jönsson under perioden 1/1 1995 till 31/12 1996 i tre olika scenarios eller tre olika livsöden. Vi kallar dem:

Bilaga 2 107

de oberoende aktörerna. l detta scenario antar att Egon passerar en sorts logisk men ofullständigt uppbyggd rehabiliteringstrappa där de olika aktörerna är tänkta att avlösa varandra i rehabiliteringens olika faser. Deras insatser är i stora drag helt oberoende av varandra och kontakter mellan aktörerna äger rum. Detta är dagens sektorsstrukturella idealmodell. Det är i grova drag så strukturen är tänkt att fungera när den är som bäst. de motverkande aktörerna. l detta scenario antar att Egon är till föremål för insatser från flera olika aktörer samtidigt men att deras insatser delvis står i konflikt och motsatsforhållande till varandra. Detta är så som den sektorsuppbyggda rehabiliteringsmodellen i väldigt många fall fungerar för gråzonsmänniskoma. l både detta och föregående scenario tilldelas Egon en tämligen passiv klient- och konsumentroll till föremål för åtgärder. de samverkande aktörerna. l detta scenario antar att man i Nacka har skapat en genuin samverkan mellan de olika välfärdsaktörema, dvs gått ytterligare ett steg i förhållande till dagens samarbetsprojekt och att den multikompetens som finns där och de resurser de ingående myndighetema förfogar över används i samverkan. Egon har i detta scenario en betydligt mera aktiv roll i arbetet kring sin egen rehabilitering.

ÖDE 1 De oberoende aktörerna

-

Förlopp

Egon tas för akut alkoholförgiftning efter trettonhelgen. Han genomlöper en avgiftningsperiod. Han blir ett fall för psykiatrin som efter en kortare utredning finner att han måste bli av med sitt akuta alkoholmissbruk för att bli behandlingsbar i psykiatriska termer. Detta blir signalen till att skicka honom till ett behandlingshem enligt Minnesotamodellen. Hans ordinarie socialsekreterare som har semester infonneras inte i ärendet. Han vistas behandlingshemmet i 8 veckor. Då han skrivs ut upptäcker han att han till följd av slarv med hyran mist sin lägenhet. Hans vanliga socialsekreterare hade grund informationsbrist inte följt upp frågan. Han skaffar sig nu ett hyresrum. Hans socialsekreterare kräver att han ska vara aktivt arbetssökande för att kunna erhålla socialbidrag. Under en period besöker han arbetsförmedlingen för att få den obligatoriska stämpeln som anger att han står till arbetsmarknadens förfogande men kommer snart att om man besöker arbetsförmedlingen sent fredag eftermiddagar är det så få arbetsvägledare i tjänst att han får sin stämpel utan det där besvärliga samtalet. Hans socialsekreterare genomskådar honom inte.

108 Bilaga 2

Under tiden upprätthåller han sporadiskt sina kontakter med sin kontakt inom psykiatrins öppenvård. Då han alltför ofta missar sina möten grund av supande eller alltför djup depression sker ingen uppföljning vare sig från socialtjänsten eller psykiatrin. Det är lite oklart vems stamkund Egon är. Behandlingen ger ingen märkbar effekt. Hans läkarkontakt sjukskriver honom i perioder och han får långtidsverkande psykofannaka mot sin depression. Försäkringskassan utbetalar sjukpenning. Efter några månader placeras han trots allt ett beredskapsarbete. Han får syssla med ett ekologiskt återvinningsprojekt i kommunens regi. Egon trivs på jobbet och ser det som meningsfullt. Men det blir efter några månader allt svårare och svårare för honom att passa tider. Han uteblir flera måndagar i följd. Hans periodsupande har återkommit. Han blir också allt mer och mer deprimerad. Socialsekreterare förstår ingenting. Arbetsledaren beredskapsarbetet och hon har ingen kontakt med varandra i frågan. Hon tyckte att Egon var så god väg. Egon försöker upprepade gånger egen hand kontakt med sin behandlare inom öppenpsykiatrin men lyckas inte. Personen har bytt arbete och ingen ny handläggare är utsedd. Till slut blir detta för mycket. Efter två veckors intensivt supande tas Egon psykakuten for våldsamt förvirringstillstånd. Läkarundersökningen visar också sviktande leverfunktion och oregelbunden hjärtverksamhet. Efter några dygns behandling slutenvårdsavdelning skrivs han ut. På egen hand påbörjar han en långsam resa mot ett nyktert liv blandad med allt färre och kortare perioder av drickande. Han avbryter också, av lite diffusa skäl, sina kontakter med psykiatrin. Men hans misslyckande i detta gör att man från arbetsfönnedlingens sida tröttnar. Eftersom man av socialsekreteraren inte blivit informerad kring Egons framsteg egen hand dras hans beredskapsarbetsplats in. Detta blir ett hårt slag för Egon som drabbas av en rejäl depression. Med stöd av socialsekreteraren tar han kontakt med psykiatrins öppenvårdshandläggare. Hon har också en hemlig baktanke att någon annan handläggare ska orka med Egon bättre eftersom han med tiden blivit alltmerajobbig att ha kontakt med. Sitt misslyckande vänder han i aggressivitet mot sin handläggare och reser alltmer pockande och otrevliga krav ekonomiska ersättningar for än det ena och än det andra. Det känns inte lika kul längre att vara handläggare för Egon. Hon har också en förhoppning om att hans socialbidragsberoende ska kunna minska och i större omfattning ersättas av sjukpenning. Hon lyckas i sitt uppsåt. Egon blir nu nytt patient inom öppenvården vid psykiatrin. Han sjukskrivs och lever nu i huvudsak sjukpenning kompletterat med socialbidrag. Han lyckas nödtorftigt hålla sig nykter. Kontakten med socialtjänsten är mycket begränsad. Hans ordinarie socialsekretare är ledig för att föda bam. Han avslutar en behandlingsperiod vid psykiatrins rehabteam ungefär samtidigt som hans ordinarie socialsekretare återkommer efter bamledighet.

Bilaga 2 109

Han är nu i psykiskt god fonn. Och han bara väntar att med hjälp av socialtjänsten få ett nytt beredskapsarbete. Men hon har en lång hög av

ärenden måste betas innan Egon kommer tur. Återigen ramlar

som av Egon en depressiv period, men hans gamla kontakter inom psykiatrin ger honom sådant stöd att när han efter två månader blir till föremål för aktiva åtgärder från socialtjänsten håller han nödtorftigt samman. Han får återigen en placering i beredskapsarbete i kommunens ekologiska projekt. Där har man bytt arbetsledare så för Egon blir det en fråga om att åter en gång etablera nya kontakter med samhällets stödpersoner. Men Egon är luttrad. Han vet nu att personer man litar och knyter an till, sviker genom att sluta, byta arbete eller få andra arbetsuppgifter. Mitt under detta förlopp har Egons akt blivit till föremål för aktiva diskussioner försäkringskassan. Diskussioner sker om huruvida han överhuvudtaget är rehabiliteringsbar eller om man ska överväga att fortidspensionera honom. Han kallas till försäkringskassan samma dag han ska infinna sig till sin nya beredskapsarbetsplats Redan efter några dagars arbete beredskapsarbetet, där hans arbetsledare, grund av sekretessbestämmelsema, för övrigt inte har en aning om Egons depressiva tendenser och sjukdomsbild, får Egon svåra smärtor i magen och bukhålan. Efter ett besök Ektorps vårdcentral får han en snabbremiss till Södersjukhuset som diagnosticerar en leverskada. Han medicineras mot detta och får utförliga kostråd och restriktioner kring mat och dryck. Råd som han endast följer i mycket begränsad omfattning. Upprepade gånger tvingas han både besöka Södersjukhuset akutmottagning och sin husläkare vårdcentralen för att få bot mot dessa smärtor. Allt gör att hans närvaro beredskapsarbetet blir oregelbundet och den handläggare han från början fått så god kontakt med börjar trötta och svikta i sin tro Egon. En dag arbetet då Egon tagit sig en pilsner till lunchen får han starka bröstsmärtor. Han ramlar omkull nästan medvetslös, öldoftande. När ambulansen, som med hjälp av akutbilens läkare snabbt ställt diagnosen hjärtinfarkt, kör iväg med honom, kan man höra hans arbetsledare i ovänliga ordlag kommentera Egons alkoholproblem. Ett par månader senare är Egon tillbaka sitt beredskapsarbete. Han är nu deltidssjukskriven under tiden som han återhämtar sig från hjärtinfarkten

Kommentarer

Öde ett slutar med att den 44-årige Egon från januari 1997 hankar sig nu fram beredskapsarbete i kombination med socialbidrag. Vid femtio års ålder övergår han till OSA. Då han blir femtiofem blir han förtidspensionerad till 50% och då han fyller 60 blir han förtidspensionerad heltid.

1 10 Bilaga 2

Detta livsöde utmärks av vissa saker de olika välfärdsaktörema arbetar i huvudsak isolerade inom sitt sektorsintresse. De har marginella men godartade kontakter med de närmaste sidoaktörerna eftersom man i liten utsträckning känner varandras verklighet ger man Egon både desinformativa och felaktiga besked om vad som väntar i andra delar av den tänkta men ofullständiga rehabtrappan väntetiderna mellan de olika rehabiliterande insatserna är lång vilket ofta leder till återfall och misslyckande personkontakter och ringa personkännedom mellan berörda myndigheter vilket försvårar samverkan de olika aktörerna agerar utifrån helt olika människosyn och rehabiliteringssyn, vilket leder till att man ställer olika typer av krav vilket i slutändan skapar en mycket förvirrad situation för Egon varje aktör diagnosticerar Egon och hans problem utifrån sin specifika profession. Ingen gör eller har ansvar för en totalbedömning.

ÖDE 2 De motverkande aktörerna

-

Förlopp

Nej så gick det inte till. Det blev mycket värre. Detta var vad som hände Egon. Utöver de förlopp som skildras i öde ett inträffar i öde tvâ ett antal för Egon försvårande händelser och situationer som påverkar hans Iiv. Efter den inledande avgiftningen behandlingshem enligt Minnesotamodellen kommer Egon tillbaka och finner, precis i öde ett att hans som lägenhet är uppsagd. Samtidigt upptäcker han att hans socialsekreterare tagit initiativ till att honom ett mera långsiktigt inriktat behandlingshem. Hon vill verkligen att han ska en chans till en långsiktig återanpassning. Detta initiativ kolliderar emellertid med en planerad arbetsprövning som AMI tagit initiativ till. Egon står i valet och kvalet mellan olika alternativ. Han väljer behandlingsaltemativet men får samtidigt veta av en kränkt arbetsvägledare vid AMI att han då mister den förtur hon reserverat för honom. Nu får ställa sig sist i kön. Och kön är lång. Då han är tillbaka från behandlingshemmet börjar hans period för att A-kassa gå mot sitt slut. Hans socialsekreterare som verkligen tagit sig an Egon går nu tillsammans med honom upp arbetsförmedlingen för att försöka honom ett beredskapsarbete så att han ska kunna meritera sig for en ny period A-kassa. Mötet A-kassan slutar med en våldsamt och upprörande diskussion mellan de två handläggarna ovanför Egons huvud. Egon går direkt från mötet till Systembolaget och inleder en intensiv period av supande.

Bilaga 2 lll

Hans pendling mellan psykiatrin, socialtjänsten och arbetsfönnedlingen sker precis som i öde ett men med större inslag av förvirringstillstånd och mindre inslag av arbete i olika former. Han arbetar mindre och blir passivt försörjd i betydligt större omfattning. Kommunens arbetsmarknadsavdelning AMA tar efter uppmaning från socialsekreteraren initiativ till att skaffa Egon meningsfull sysselsättning i någon fonn. Man lyckas också hitta en bra arbetsplats för honom. Problemet är attjust i samma veva inleder försäkringskassan en procedur som tar upp frågan om man inte ska fönidspensionera Egon för gott. AMA lockar med ett intressant men kanske lite krävande beredskapsarbete medan försäkringskassan lockar med möjligheten av permanent försörjning utan

motprestationer. Återigen står Egon mellan två hötappar. Som så ofta förr

väljer han att lösa konflikten med hjälp av spriten. Vid ett av de få tillfällena då flera aktörer träffas för att diskutera Egons problem uppstår en rejäl konflikt. Socialsekreteraren som starkt engagerat sig i Egons situation drar ärendet och föreslår att man ska vara generös med bidrag och insatser från AMI för att hjälpa en utsatt människa i en svår situation. Psykiatrins handläggare, en psykodynamiskt utbildad terapeut. hävdar däremot att Egons problem går att härleda till en tidig bamdomsstörning och att Egon mest av alltjust nu behöver är långvarig terapi. Den manlige arbetsvägledaren från arbetsförmedlingen tycker att man daltar för mycket med Egon. Ställ krav och ut honom i ett beredskapsarbete är hans ståndpunkt. Behandlingskonferensen slutar i ett storgräl. l intervallet mellan några perioders drickande kommer en handläggare på AMI att starkt engagera sig i Egons Iivsöde. Han försöker med tänjande av regler och stora personliga ansträngningar Egon att inse att loppet inte är kört och att han i bästa fall har 20 yrkesverksamma år framför sig. Mot alla odds lyckas denne idealistiske världsförbâttrare nytt tända Egons framtidshopp. Då Egon infinner sig på AMI för de slutliga testen inför en kommande arbetsmarknadsutbildning finner han till sin förtvivlan att hans kontakt blivit befordrad och fått ett nytt jobb. Han möts av en av AMIs rutinerade rävar, en cyniker i 60-årsåldem som nog begriper vad Egon är för sort. Egons närvaro AMI blir mycket kortvarig. Mitt i detta förlopp upptäcker Egon att han uppnått stamkundsstaus inom psykiatrin. Av en slump kommer han att avlyssna ett samtal mellan två behandlare psykiatrins öppenvårdsmottagning och förstår av det han hör att han och hans gelikar har en viss betydelse för den budget som psykiatrin kan påräkna. Han har tilldelats något så märkligt som DRGpoäng Han begriper det inte men förstår att det är viktigt. En aning stolt inser han att han indirekt blivit sin terapeuts arbetsgivare, eller i varje fall försörjningskälla.

2 DRG diagnosrelaterade grupper ett sorts prestationsorienterat ersättningssystem för sjukvården som med viss ansträngning skulle kunna tänkas tillämpas för psykiatrin

112 Bilaga 2

Även i detta öde får Egon hjärtinfarkt och körs iväg i ambulans. Han en kommer aldrig mera tillbaka till sitt beredskapsarbete. Han snabbutreds av försäkringskassans handläggare och befinns vara bortom all räddning vad avser framtida arbete.

Kommentarer

Öde två slutar med att Egon med verkställighet den 1/1 1997 blir förtidspensionär. Han har då 21 år kvar till ålderspension. Enbart kostnaderna för denna förtidspension belöper till 1.512.000 kronor 21126.000, exklusive ATP. Därtill kommer kostnader för utebliven produktion, uteblivna skatteintäkter samt den vård- och annan välfärdskonsumtion som Egon kommer att förbruka de kommande åren. Vid sidan av de mönster man kan urskilja i de oberoende aktörema tillkommer här ytterligare ett antal bromsande och försvårande element

de olika aktörerna slås i en viss mening om klienten. Det förekommer en dragkamp om Egon man skulle lite ironiskt kunna säga att han fått stamkundsstatus samtidigt förekommer det ett Svarte-Petterspel kring Egon när han i någon sorts mening inte är ekonomiskt eller psykologiskt lönsam för den enskilde aktören de olika aktörerna bekrigar varandra Lex. genom att göra sig till klientens personlige ombud och slås för hans rätt mot andra myndigheter man ger Egon helt olika budskap. Från psykiatrin och socialtjänsten finns ett starkt empatiskt och omhändertagande inslag, från försäkringskassan en byråkratiskt utredande inställning och från Af en krävande, "sätt en fot i ändan mentalitet i detta öde är det uppenbart att ingen enskild aktör ser problemet ur det långa tidsperspektivet effekterna av insatserna blir lägre än i öde ett och gapet mellan dem vidgas både i tid och inställning

ÖDE 3 De samverkande aktörerna

-

Förlopp

Nej, det gick inte så illa för Egon. Faktum är att det gick bättre än man skulle kunna tro. l själva verket blev det så här.

Bilaga 2 113

Första arbetsdagen efter helgerna kallas Egon till intagningssamtal vid Nacka Fyren ett projekt för fyrpartssamverkan Han har fått remiss från sin ordinarie socialsekretare som inser att någon bör ta ett samlat grepp kring Egons problematik. Egon har frivilligt och efter aktiv diskussion med sin socialsekretare sökt sig till detta projekt. Det har inte varit lätt utan krävt många motivationssamtal. Egon inser att det här kommer att ställa en hel del krav honom. Eftersom Egon vid ansökan till projektet gett dem fullmakt att ta kontakt med andra myndigheter börjar nu hans projekthandläggare vid Fyren att skapa sig en totalbild av Egons historia. Tillsammans med sina kollegor i arbetsgruppen försöker man skapa sig en bild av Egon. Han kallar nu till sig Egon och hans socialsekretare till ett trepartsmöte på projektkontoret. Man samtalar och diskuterar sig fram till en målsättning för Egons rehabilitering som tar upp både socialt stöd, psykiatriska insatser, kurativt stöd, hans försörjning och framförallt hur han ska kunna ta sig tillbaka till arbetsmarknaden i olika steg. Egon går hem och tänker efter och en vecka senare träffas man nytt och tar beslut i frågan. Egon har accepterat och utgör en högst aktiv del av denna plan. Hans handläggare har under tiden tagit kontakt med kommunens arbetsmarknadsavdelning för att se vilken typ av arbete som skulle kunna passa Egon. Kontakter med psykiatrin leder till att man får en bild av vilka stödinsatser av terapeutisk natur som Egon behöver. Direkt därefter genomgår en omfattande arbetsprövning vid AMI vilket kommer till stånd genom de goda personkontaktema mellan Nacka Fyren och den lokala handläggaren vid AMI. Genom en kontakt mellan handläggarna vid arbetsförmedling, försäkringskassan och Egons ordinarie socialsekreterare lyckas man hitta en rimlig plan för hans försörjning under de kommande 6-12 månaderna. Den består av en ovanlig mix av A-kassa, sjukpenning, socialbidrag och "flitpeng beredskapsarbetet Vid ett gemensamt nätverksmöte där inte bara Egons olika professionella handläggare deltar utan även hans äldre bror, en tidigare arbetskamrat som Egon hållit kontakten med samt Egons yngsta son Erik diskuterar man gemensamt och tillsammans med Egon hur han skulle kunna tackla sitt framtida livsöde. Nu inleds det mödosamma arbetet med att få Egon fötterna. Eller snarare att stödja Egon i denna process. Man inriktar sig inledningsvis att skapa nykterhet och vana att regelbundet komma till ett arbete, även och i synnerhet måndagar. Handläggaren lyckas hitta ett lämpligt

3 Nacka Fyren har lånat kännetecken från antal projekt varit i kontakt med och ett arbetat med under de senaste åren. kanske främst; Fyren i Södertälje, arbetskooperativen Glöden. Hamnkompaniet och Klippan. Nacka Samarbetsprojekt samt projektet för imaginära organisationer i Värmdö

114 Bilaga 2

beredskapsarbete honom i AMAs regi. Han får börja arbeta vid ett återvinningsprojekt och syssla med metallåtervinning vilket dels stämmer med Egons yrkesbakgrund och dels av honom uppfattas som meningsfullt. Det är motigt i början. Egon får flera återfall men arbetsledaren vid AMA i samarbete med projekthandläggare och socialsekreteraren drar alla hårt i Egon för att han ska komma igen. Kommer han inte eller kommer för sent söker de aktivt upp honom. de vet av erfarenhet att det är de tre första månaderna som är värst, sedan börjar det lättare. Under tiden går han i regelbunden samtalsterapi vid psykiatrins öppenmottagning. Den återupptagna kontakten med brodern och yngste sonen Erik blir viktiga grundstenar i Egons rehabiliteringsprocess. Det förefaller som om dessa kontakter bidrar till att skapa mening i Egons liv. Gradvis blir det mer och mer ordning med Egons liv. Efter stöd från både terapeut och socialsekreterare tar han efter nästan tio års uppehåll kontakt med sin äldsta son Björn och får för första gången tillfälle att träffa sitt enda bambam, tvååriga Linda. Efter ett halvårsarbete inom AMA känner Egon att han vill gå vidare och lotsas nu vidare till det arbetskooperativ skapat för meningsfull sysselsättning som startats i kommunen. Här hittar Egon inte bara ett meningsfullt arbete han får fortsätta med återvinningprojektet men nu i en helt annan foretagsfonn utan också för första gången en social gemenskap där arbetet och inte spriten är den sammanhållande länken. Kooperativet är delvis intäktsfmansierat och delvis finansierat med medel från socialtjänsten och Dagmarpengar. Men kooperativet ger också medlemmarna stolthet och oberoende. Där finns också det goda exemplets makt och ett demokratiskt organiserat arbete I kamratskapet i arbetskooperativet hittar Egon några andra personer som delar hans numera nästan bortglömda passion för sportfiske. Ganska snart har nu Egon inte bara tagit upp sitt gamla intresse utan också gjort detta i en gemenskap med andra. Under tiden som Egon arbetar i arbetskooperativet har hans projekthandläggare tillsammans med Egon planerat och inlett en arbetsmarknadsutbildning i numerisk svarvning. Han varvar sin utbildning med arbete kooperativet. Egons gamla arbetskamrat, som numera arbetar vid Nacka Mekaniska AB, ett litet företag med 12 anställda, förhör sig hos sin arbetsgivare och efter viss tvekan är man beredd att stämma möte for att diskutera en lönebidragsanställning för Egon. Intervjun utfaller till belåtenhet och Egon får prov börja en lönebidragsanställning där 90% av lönekostnaden inledningsvis betalas av arbetsförmedlingen. Han fungerar allt bättre och bättre på sitt arbete och både de kurativa insatserna och den psykiatriska behandling kan gradvis

4 grundbultarna oberoende, stolthet, exemplets makt och demokrati är några av hörnstenarna i arbetskooperativet Bastas företags- och verksamhetsidé

Bilaga 2 115

trappas ner. Egon har nu blivit en aktiv och hängiven medlem av AA vars veckomöte han aldrig uteblir från. Andra halvåret 1996 skärs lönebidraget efter samråd med arbetsgivaren ner så att Egon numera får 30% av sin lön direkt från arbetsgivaren. På arbetet har han socialt stöd inte bara av sin gamla kamrat utan också i företagets VD som engagerat sig i Egons situation.

Kommentarer

Öde tre slutar med att Egon vid ingången 1997 har lönebidragsanställav en ning Mekaniska AB. Lönebidraget är 50%, men sjunker redan 1998 till 30% för att ligga denna nivå de kommande åren. Vid 55 års ålder förtidspensioneras Egon delvis och resterande tid arbetar han med 30% lönebidrag vid sitt företag. Detta livsöde utmärks av några olika saker

Egons problematik som är av multinatur möts här av ett arbetsteam med multikompetens teamet har ansvar för Egon i sin helhet och, man gör en allsidig bedömning av hans behov innan rehabiliteringsarbetet inleds inga extra resurser tillskjutes. Man använder de resurser som redan finns men ger insatserna större effekt genom att integrera dem mobiliserar stora delar Egon personliga nätverk i rehabiliteman av ringsprocessen som inte bara görs till en behandlingsfråga utan till en livssituationsfråga Egon själv är en aktiv part i rehabiliteringsarbetet. Han förutses kliva ur sin klientroll och gradvis, med stöd, börja ta ansvar for sitt eget liv man sätter upp realistiska och gemensamma mål för rehabiliteringsarbetet och rehabiliteringsarbetet koordinerar både psykiatriska insatser, socialt stöd, arbetsträning, utbildning och försörjning man arbetar i samlat team men har rejäl förankring i sin profession samverkan bygger nyttjandet av varje aktörs kämkompetens det föreligger en gemensam grundsyn kring Egon som människa och klient

5 förebild till detta är bla. det familjerâdgivningsprojekt enligt Zeeländsk som modell inleds i Värmdö

116 Bilaga 2

Några tänkbara slutsatser och tankespår

Nedan har jag i telegramfonn lyft fram några tankar kring Egon och alla gråzonsmänniskorjag mött i olika samverkansprojekt de senaste 10-15 åren i min roll som konsult, utvärderare och forskare.

Mekanismema bakom utebliven samverkan

De generella mönstema bakom Egons öden i de två första scenariona går att spåra till ett antal generella mekanismerjag mött i olika sammanhang. Skulle man sammanfatta ett trettiotal rehabprojektjag arbetat med skulle jag använda följande stickord. Jag spetsar medvetet till fonnuleringama för att bli tydlig

å multiproblem kräver multikompetens den avsedda rehabiliteringstrappan saknar flera trappsteg ;glappet i rehabtrappan Svarte-Petterspelet med den olönsamme klienten den digitala människosynen; tendensen att se människor som helt arbetsföra eller helt utslagna den hjälplösa välfärdsmänniskan; klienten som behandlat objekt i stället agerande subjekt utslagningsryssjan; en gång utslagen alltid utslagen den sociala brännmärkningen in-the-long-run-were-alI-dead-syndromet; ingen ser och beaktar effekter lång sikt ingen stämmer i bäcken; ingen aktör har incitament att agera tidigt och arbeta preventivt någon annan betalar notan effekten, aktörer gör insatser som leder till kostnader för andra och negligerar detta enfald i stället för mångfald i klientsyn; diagnos ställs utifrån den sektor där klienten råkar hamna inte utifrån ett samlat perspektiv individen stamkundssyndromet; godartade klienter behålls för att ge handläggaren/behandlaren tillfredsställelse eller intäktskällor naturligtvis sker detta ytterst sällan medvetet tron på den sanna läran; varje sektors föreställning om att äga den rätta klientsynen brist balans mellan välfárdscyniker och sociala världsförbättrare. Båda grupperna är lika farliga för Egon

Bilaga 2 117

Förutsättningarna för samverkan

Min erfarenhet är att merparten av dagens samverkansproblem redan nu går att lösa inom för rådande strukturer och regelsystem. Detta under ramen förutsättning att det finns människor som är samverkansorienterade och är beredda att tolka regler med ett öppet sinnelag. Man skulle lite tillspetsat kunna säga att samverkan går att genomföra trots regler och strukturer. Det finns mycket inslag i dagens struktur som direkt gynnar samverkan. Det förutsätter några enkla saker;

skapar kunskap om samverkansproblemets omfattning och man kostnader för utebliven samverkan motivationsfaktorn man formulerar mål för vad man vill uppnå målsättning noga definiera vilka problem och vilka behovsgrupper man vill komma problemdefinition arbetar parallellt med långsiktiga visioner och konkret problemlösning -långt borta och nära är beredd och lyckas skapa vinna-vinna situationer förlorarna blockerar skapar tillfällig imaginär organisation for att leda och stödja en samverkan -inga stora överbyggnader skapar kunskap och respekt för varandras kompetenser respekt bygger samverkan utifrån de enskilda aktörerna kämkompetens samarbete är inte samma arbete att man är beredd att tillföra resurser från de olika aktörerna av smörjmedelsnatur för att få igång arbetet samverkan kräver investering

Den överdrivna tron på institutionella förändringar

Det finns idag utbredd föreställning att stora organisatoriska och en om institutionella förändringar är kungsvägen till ökad samverkan. Stenungssundsmodellen är ett exempel detta. Jag är inte övertygad om att så är fallet. Varje förändring av huvudmannskap och gränser leder till nya gränsproblem. Personligen tror jag vägen är betydligt enklare. Jag kan se några enkla insatser kan göras och som vare sig kostar pengar eller som som kräver stora förändringar

något modifierade uppdragsformuleringar till de fyra välfärdsaktörema med avseende gråzonsmänniskoma. Framförallt trycka att samverkan är en del av uppdraget i enstaka fall modifieringar av regelsystem så att de är mera kompatibla mellan de olika aktörerna alternativt skapa regler av ram/målnatur

118 Bilaga 2

tillskapandet lokal nivå av fria medel. gråzonspengar. en sorts vidgade Dagmarmedel, för att använda som Smörjmedel.

Det stora hindret mot samverkan sitter i människors huvuden och detta kräver en helt annan strategi- och problemlösningsmodell än enbart strukturlösningar, Men detta handlar mer om pedagogik än något annat.

Vad kostar utebliven samverkan

Utebliven samverkan leder till att de välfärdsinsatser gör får låg. ringa eller motsatt effekt mot vad man tänkt sig. Klassikem är alkoholisten som äter upp sig behandlingshemmet för att kunna supa vidare då han kommer hem. Men får också betydande kostnader for Egon. Dessa kostnader består både av finansiella kostnader olika former av transfereringar och reala kostnader faktiska resursuppoffringar. Rent allmänt sett tar rehabiliteringsprocessen avsevärt längre tid än den skulle behöva göra, den leder till sämre slutresultat än den skulle kunna göra, den kostar mer under tiden och den lämnar bakom sig både frustrerade klienter och handläggare. Naturligtvis uppstår rent mänskliga kostnader i form av onödigt lidande. Och det värsta av allt; det finns kända, prövade och fungerande alternativ. Vår erfarenhet är att skillnaden i kostnader mellan best case och worst case är mycket betydande. För ett geografiskt område som Nacka kommun ligger den mera sannolikt över än under 1.000 Mkr. om beaktar alla de gråzonsmänniskor som kan vara berörda och alla de aktörskostnader som uppstår Vi tror att det är en särskild poäng att kvantiñera och prissätta kostnaden för utebliven samverkan. Därigenom får nämligen en uppfattning om vilka investeringar i form av nya arbetsmetoder som skulle vara värda att genomföra för samhälle. En sådan kunskap har en högst motiverande effekt för berörda aktörer Vi vet att sådana beräkningar både i princip och i praktiken inte är särskilt svåra att genomföra en preciseringsnivå som är tillräcklig för att fatta policybeslut i frågan. Det går att räkna effekter både kon och lång sikt, både för samhället i stort och för de olika aktörerna. Och det är inte särskilt svårt om ett forsta skede begränsar oss till att söka kunskap om sambanden i stort och storleksordningarna effekterna för att i ett senare skede skaffa oss mer preciserad detaljkunskap.

Bilaga 3 1l9

Kommittédirektiv

Kartläggning av lokala samverkansprojekt

inom rehabiliteringsområdet

Dir. 1996:9

Beslut vid regeringssammanträde den 8 februari 1996

Sammanfattning av uppdraget En särskild utredare tillkallas for att kartlägga lokala samverkansprojekt inom rehabiliteringsområdet mellan huvudmän som har näraliggande verksamheter.

Resurserna måste utnyttjas bättre Nödvändigheten att samordna resurser for att förbättra rehabiliav teringsarbetet har tagits i olika sammanhang under senare år. upp Det finns ett stort behov att effektivt utnyttja de samlade av mer for att bättre kunna tillgodose enskilda människors behov resurserna stödåtgärder. Många människor med långvarig arbetslöshet, av psykosociala eller hälsomässiga problem kan lätt hamna i en gråzon mellan de olika systemen eftersom de inte renodlat faller inom någon viss myndighets ansvarsområde. Detta kan ofta leda till en rundgång mellan socialtjänsten, försäkringskassan, arbetsförmedlingen och hälso- och sjukvården med många gånger kortsiktiga och ineffektiva insatser följd. Genom bättre samverkan kan man som förkorta de tider då människor står utanför arbetslivet.

Utredningar och försök som pågår

Regeringen har flera sätt uppmärksammat behovet förbättrad av samverkan mellan huvudmän med näraliggande verksamheter. Frågan har varit och är aktuell i flera utredningar. Alkoholpolitiska kommissionen efterlyste översyn som tydliggör var gränslinjen en går för hälso- och sjukvårdens, socialtjänstens, arbetslivets och för-

120 Bilaga 3

säkringskassomas rehabiliteringsansvar SOU 1994:24 och 27. Sedan år 1993 pågår konkreta försök lokal nivå med finansiell samordning mellan hälso- och sjukvård och socialförsäkring F insam. Syftet med försöksverksamheten är att skapa drivkrafter inom systemen för socialförsäkring och för hälso- och sjukvård för ett bättre utnyttjande av de gemensamma resurserna.

l ytterligare en försöksverksamhet Sosam ingår också social-

tjänsten. Sådan försöksverksamhet får bedrivas under tiden den 1 juli 1994 31 december 1997 inom fem lokala områden. Godkän- nande finns för närvarande för kommun, medan ytterligare ett en antal ansökningar behandlas. Frågor om förbättrad samverkan ingår i de nya direktiven till Sjuk-

och arbetsskadekommittén Dir 1995:54 regeringen beslutat

som om. Kommittén skall i samarbete med Arbetsmarknadspolitiska kommittén A 1994:01 klargöra gränsdragningsfrågor mellan olika ersättningssystem. När kriterier och regler renodlas i de olika ersättningssystem kan det få konsekvenser för människor befinner sig som i gråzonen mellan de olika systemen. Med tydligare gränser i sjukförsäkringen och arbetslöshetsersättningen finns risk att alltfler en hamnar utanför ersättningssystemen och blir beroende socialav bidrag. Sjuk- och arbetsskadekommittén skall därför tillsammans med Arbetsmarknadspolitiska kommittén undersöka hur närmare en samverkan mellan olika myndigheter kan åstadkomma en rehabilitering till arbetslivet eller till ett aktivt liv i övrigt även för utsatta grupper. Ett underlag för Sjuk- och arbetsskadekommitténs arbete är erfarenheterna från de projekt finansierats inom för de s.k. som ramen Dagmarpengama. Från och med år 1991 har särskilda medel avsatts inom ramen för ersättningama från sjukförsäkringen för rehabiliterings- och behandlingsinsatser inom hälso- och sjukvården. Det övergripande målet med medlen är att öka kapaciteten inom den medicinska rehabiliteringen för att snabbare återföra människor till arbetslivet eller till ett aktivt liv i övrigt. Frågor om samverkan mellan myndigheter har även uppmärksammats i ESO-rapporten, En social försäkring 1994:81 samt i Socialtjänstkommitténs slutbetänkande SOU 1994:139. I uppdraget till

Storstadskommittén Dir 1995:35 ingår att lämna förslag till hur bo-

stadsområdena bättre skall ta tillvara sina totala utan hinder resurser av traditionella uppgiftsgränser. Kommittén skall föreslå behövlig förändring av lagteknisk, finansiell och organisatorisk natur för att man skall kunna uppnå en bättre samverkan mellan myndigheter.

Bilaga 3 121

Också den Föregående Storstadsutredningen behandlade frågor om samverkan och pekade framgångsrika samarbetsprojekt där personal från socialtjänsten, försäkringskassan och arbetsförmedlingen kunnat ge effektivare stöd till grupper med svårigheter arbetsmarknaden SOU 1990:36. finns i bostads- De resurser som områdena ansågs vara tillräckliga men kunde användas effektivare genom ökad samverkan. Den s.k. Cesar-gruppen bestående av representanter för Socialstyrelsen, Riksförsäkringsverket, Arbetsmarknadsstyrelsen, Arbetarskyddsstyrelsen och Arbetslivsfonden redovisade i juni 1994 en rapport om gemensamma insatser för arbetsrehabilitering. Gruppen uppmärksammade i sin rapport vikten av tydliga samverkanssignaler från centrala myndigheter samt gemensamma målformuleringar för samverkansarbetet lokal nivå. Cesargruppen framhöll den lokala utvecklingen av samverkansformer och betonade möjligheten till lokala försök. Erfarenheter av fyrpartssamverkan redovisas i det s.k. Finspångsprojektet F inspångsprojektet rapport från en förstudie om samverkan och samordning av insatser och resurser. En fyrpanssamverkan skulle enligt rapporten kunna ge ett mer effektivt användande av samhällets resurser. Socialförsäkringsutskottet tar i sitt betänkande 1994/95 SfU 17 upp frågan om fyrpartssamverkan. Mot bakgrund av tilläggsdirektiven till Sjuk- och arbetsskadekommittén samt resultatet av förstudien i Finspångsprojektet anser socialförsäkringsutskottet att det är dags att ta ytterligare ett steg i utvidgningen av försöksverksamheten med finansiell samordning mellan socialtjänsten, försäkringskassan och hälso- och sjukvården och inlemma även arbetsmarknadsmyndigheterna i försöken. Utskottet föreslår ett tillkännagivande om att regeringen bör bereda frågan och återkomma till riksdagen med ett förslag. Riksdagen följde utskottets förslag rskr. l994/95z344.

Uppd raget

En särskild utredare får i uppgift att kartlägga olika former av lokala samverkansmodeller. Studien skall ses som ett komplement till regeringens vidare beredning av frågan och syftar till att få fram ett fördjupat kunskapsunderlag för pågående utredningar i den mån detta kan samordnas tidsmässigt. Kartläggningen bör framförallt omfatta de samverkansprojekt där kommunen, försäkringskassan och arbets-

122 Bilaga 3

marknadsmyndigheten projekt där hälso- och sjukvårdsingår men huvudmännen medverkar är också av stort intresse. Behovet att hitta rationella former för samverkan och finna en av organisation som fungerar för utsatta grupper är stort. Som framgått ovan är emellertid de försök som bedrivs med stöd av försökslagstiftning relativt begränsad omfattning. Projekten avser främst av försök med finansiell samordning. Det finns skäl att fördjupa kunskaperna effektiva modeller för samverkan. Det är därför om önskvärt att skapa en bred överblick över de projekt av varierande omfattning och inriktning pågår i landet och ta del av hittills som gjorda erfarenheter. Det kan vara av särskilt intresse att analysera vilka hinder och problem möter uppkommit i projekt där man som utifrån stark vilja till samverkan kommit igång med konkret man en verksamhet. Arbetet skall genomföras i samarbete med en expertgrupp bestående av representanter för Social-, Arbetsmarknads-, Civil- och Finansdepartementen samt representant för Sjuk- och arbetsskadekommittén och Arbetsmarknadspolitiska kommittén. l expertskall också ingå representanter för Landstings- och Komgruppen munförbundet. För utredningen gäller direktiven att pröva offentliga åtaganden

Dir 1994:23 och att redovisa regionalpolitiska och jämställdhetspolitiska konsekvenser Dir 1992:50 och Dir 1994:24.

Redovisning av uppdraget

Resultatet av arbetet skall redovisas den 31 maj 1996.

Socialdepartementet

Bilaga 123

Projektbeskrivningar for de 14 projekt

som ingick i intervjustudien

Ort Sid

Helsingborg 125 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Nacka 128 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Uppsala 131 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Kristianstad 134 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Osby 137 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Piteå 139 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Trotthättan 142 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Kungsbacka 145 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Borlänge 148 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Eskilstuna 151 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Timrå 154 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Vilhelmina 157 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. Umeå SESAM 160 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Umeå Stegen 163 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Bilaga 4 125

Ort: Helsingborg Projekt: Förenade krafter Samverkande parter: AMl, FK, Arbetscentrum, socialtjänsten.

Bakgrund Arbetscentrum är en utförarorganisation med träningsmöjligheter och arbetsplatser som lyder under den kommunala arbetsmarknadsnämnden. Nämnden som inrättades i jan. 1995 har ansvaret för stadens samlade sysselsättningsåtgärder och övriga arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Nämnden fungerar beställare av sysselsättningsåtgärder inom Helsom en singborgs stad. Arbetsprövning/träning är en viktig del av verksamheten. De åtgärder som i övrigt kan bli ett resultat av remiss till Arbetscentrum är beredskapsarbete, lönebidrag, skyddad sysselsättning, ALU och ibland arbete den öppna marknaden.

Målgrupp och målsättning Personer som haft förankring arbetsmarknaden, men som nu är långtidssjuka, arbetslösa eller har social problematik i form av missbruk. Man måste dock rehabiliterad från missbruket. För att kunna tillhöra vara målgruppen måste ha en positiv inställning till att återgå i arbete och man motivation att medverka i rehabiliteringen. Målsättningen är en samordning av AMls, FKs och socialtjänstens så att rehabiliteringsprocessen förkortas och kvaliteten förbättras. resurser

Organisation Arbetsmarknadsnämnden är huvudman och beställare och projektet utförare av tjänster. Nämnden anvisar ekonomiska medel till projektorganisationen. Det finns en styrgrupp bestående av personer från nämnden, FK, AMl och socialförvaltningen. En gemensam projektplan för Arbetscentrum fungerar överenskommelse mellan myndigheterna om hur verksamheten ska som bedrivas.

Samarbetsformer För att utveckla metodiken och arbetsformerna har Arbetscentrum involverat personalgruppen i en bred diskussion grupparbeten, seminarier arbetsmetoder och ledningsfrågor. Resultatet finns dokumenterat i en om metodhandbok. Rätt att remittera till Arbetscentrum för arbetsprövning/träning har socialtjänsten, AF/AMl särskild blankett finns, FK och flyktingenheten. Utifrån remissen och en gemensam diskussion mellan AMl, socialtjänsten och Arbetscentrum beslutas vilka som ska föras över till Arbetscentrum för prövning/träning. Klienten kallas därefter till 4-

126 Bilaga

partssamtal och får sin forsta information och placeras i någon av centrums grupper eller någon annan arbetsplats i någon kommunal förvaltning eller ideell förening. Arbetsprövningen görs av AMI men med hjälp av Arbetscentrums w platser; den innefattar en kartläggning av kunskaper. intressen. anlag etc. De olika verksamheter inom vilka prövningen träningen kan ske är bilrekonditionering, flyttning/packning, trädgårdsarbete, målning, snickeri, återvinning/sortering, textil samt kök- och restaurang. Vid uppföljningssamtal det första sker efter en månad medverkar alltid arbetsledare, socialkonsulent och klient. Målsättningen är att med maximalt ett års placering i arbetsprövning/träning slussa dessa personer vidare. l en gemensam kartläggningsfas som man kallar slussen fokuserar AMI förutsättningar, intressen. mål: socialtjänsten den sociala situationen. förutsättningar for social anpassning; problembilden FK e den medicinska och de funktionsmöjligheter som kvarstår och kan utvecklas. Under slusstiden har respektive handläggare kvar sitt ärende. Samarbetet sker bara i ärenden där de är berörda. Ekonomiska medel finns avsatta för den individuella arbetsprövningen/träningen i form av lokaler/anläggningar. arbetsplatser inom Arbetscentrum. Dessa medel täcker också personalkostnader för projektledare och handledare. När klienterna kommer till projektet för en längre tids arbetsprövning utgår beredskapslön. När utslussning blir aktuell övergår klienten till annan beredskapslön. utbildningsbidrag etc. beroende sysselsättningsfonn. Under innevarande år räknar man med att ca 600 ärenden kommer att bli aktuella för inslussning.

Upplevda hinder Bland de negativa erfarenheter som nämns finns diskussioner kring detaljfrågor om metoder, vem ska jobba med vem, ansvarsfördelning arbetsuppgifter, ersättningsfrågor. Ibland har förväntningarna att få åsidosätta regler som någon myndighet har, t ex FK, också varit för stora, vilket lett till besvikelser. De regelmässiga hindren finns till viss mån kvar; olika myndigheter har ibland skilda mål. Arbetsprövning betyder olika saker hos olika myndigheter. Medan FK vill ut folk i arbete, vilket som helst, vill AMI ha en varaktig lösning. Ett hinder i projektet har varit att mycket tid går att pröva rätten till olika ersättningar. Man kommer heller inte ifrån det faktum att ersättningar har olika nivå, vilket kan verka styrande vilka rehabiliteringsåtgärder som vidtas. Ur detta projekts synvinkel vore det lättast om en enda rehabiliteringsersättning utgick oavsett om det är medicinska, sociala eller arbetslivsfaktorer som ligger till grund för behovet av insatsen. Bidragstypernas olika nivåer kan också skapa problem genom att klienter samma arbetsplats kan få olika stor ersättning för samma prestation.

Bilaga 4 127

En annan iakttagelse som förrnedlades var behovet av ett snabbare och smidigare samarbete med LAN på regional nivå att mer fritt tillgång till åtgärdsmedel. Att de flesta åtgärder är starkt tidsbegränsade är ett problem; efter sex månader måste ny åtgärd till. Detta skapar en ryckighet i rehabiliteringsarbetet.

Möjligheter och positiva erfarenheter Det uppgavs som positivt att man kunnat igång arbetsrehabiliteringens forsta faser som en sammanhållen verksamhet där aktörerna kan träffas en enkelt sätt. Samsyn har utvecklats. Förut samarbetade tre AF med ett eller flera AMl och ett mindre kommunalt Arbetscentrum, nu finns en renodling socialmedicinska handikappgrupper en sådan renodling hade inte gått att genomföra inom ett vanligt AMl. Workshops i samband med starten lade grunden för en samsyn. Man har fått ökad kännedom och förståelse för andra myndigheters sätt att arbeta och lärt känna varandra personligen; man har upptäckt varandras kvaliteter. Det är en resurs att man får träna i en kollektiv miljö. Något man säger sig ha lärt sig under projektets gång är att lägga saker och ting bordet; diskutera fram saker gemensamt, bara chefsplanet, utan även handläggare emellan. Det är också viktigt att man har täta träffar och lägger ner mycket tid gemensam utbildning i början. Erfarenhet med utomstående parter, t ex privata arbetsgivare och ideella föreningar har utökats genom en aktiv uppsökande metodik.

Allmänna synpunkter Målsättningama måste tydliggöra vilka som ska prioriteras, vilka ska kartläggas, vilka ska man inte ta hand om. Det är viktigt att styrgruppen/ledningsgruppen är med i dessa diskussioner. Diskussionen bör föras alla nivåer i hierarkin. Respekt för varandras olikheter inom myndigheterna anses viktigt. Stymingsproblem kan uppkomma till följd av att myndigheterna inte är "jämlika; vissa myndigheter har gott om åtgärdsmedel, medan andra inte har några egna rehabiliteringsinstrument. Vanliga kommentarer är att man borde luckra upp regelverken, korta ned väntetider mellan åtgärder och få en gemensam ersättning för olika rehabiliteringsbehov. Det är också viktigt att det är lön som utbetalas. Detta utgör en stor motivationsfaktor.

128 Bilaga

Ort: Nacka Projekt: Nacka samarbetsprojekt Samverkande parter: AMl. FK, primärvården och psykiatrin, samt Nacka socialkontor

Bakgrund initiativet till att projektet startades togs av en storgrupp bestående av handläggare från ett flertal myndigheter och andra berörda organisationer, Ur denna grupp utvaldes sex personer som fick i uppgift att arbeta aktivt med de aktuella problemgruppema. Projektet var i denna fas inte helt förankrat hos cheferna utan fungerade som ett personligt nätverk. Efterhand som denna aktivitet fick accept uppifrån kunde Dagmar-pengar anslås och projektet fick en mer självständig utfonnning. Projektets grundidé är att det gäller att motverka att olika myndigheter i onödan skickar klienten/den försäkrade vidare till en annan myndighet som man anser mer berörd att ta ansvar för personen ifråga.

Målsättning och målgrupp Projektets målsättning är framför allt att göra en helhetslösning av arbetsträningsfasen och att samarbeta myndigheterna emellan. Detta är en förutsättning för att komma vidare och uppnå de mer övergripande mål som projektet ställt sig, d v s att förkorta handläggningstidema, minska bidragsberoendet och fönnå de sökande att bli självförsörjande och minska ohälsotalet. Målgruppen är personer med rehabiliteringsbehov som varit eller kommer att bli aktuella vid AF eller AMl. De ska också uppfylla något av följande kriterier: försörjning genom socialbidrag eller sjukpenning/sjukbidrag; upprepade kontakter med primärvården i Nacka; psykiska besvär och kontakt med Nacka/Värmdö psykiatriska sektor. Det krävs av de som deltar i projektet att de är motiverade; att man har bostad, är i arbetsför ålder och att man kan tala och förstå svenska. Vid inskrivningen i projektet skriver klienten en fullmakt om tillstånd för myndigheter att ta del av information rörande individen. Fullmakten löser också eventuella sekretessproblem myndigheterna emellan.

Organisation Arbetsgruppen projektgruppen består av handläggare från AMI, FK, primärvården och psykiatrin, samt Nacka socialkontor. Man arbetar för närvarande gemensamt i en lokal som kommunen tillhandahåller. En särskild projektledare har anställts för att arbeta tillsammans med och samordna de olika insatserna genom en tät kontakt med handläggarna som började arbeta i projektform den 12-1995. Förutom arbetsgruppen med

Bilaga 4 129

representanter för de olika myndigheterna finns en ledningsgrupp där chefspersoner från respektive myndighet ingår. l huvudsak nyttjar man de resurser som finns inom respektive myndighet; till den del som arbetsgruppen är involverad i planering och genomförande av arbetstrâningen görs detta inom ramen för respektive myndighet. Den extra resurs som tillförts är Dagmar-medel som finansierar projektledarens heltidstjänst och den övriga arbetsgruppens fyra halvtidstjänster. Resterande halva tjänster finansieras via hemmamyndighet. Från dessa medel finansieras också handledning för arbetsledare. De klienter som deltar i projektet försörjs med hjälp av de reguljära bidrag de uppbär; men via Dagmar-medlen finns ett extra ekonomiskt utrymme för betalning av arbetsträningsplatser.

samarbetsformer En remiss till projektet kan komma från någon av de ovannämnda myndigheterna. Denna remiss formulär har gemensamt ifyllts av handläggaren och klienten. En viktig information, utöver uppgifter om sjukdomsbesvär, arbets- och utbildningshistorik, egna önskemål e c, t är hur många olika handläggare individen har och naturligtvis vilka de är. Den handläggare som tar initiativ till remissen följer klienten till arbetsgruppen. Klienten ger projektet fullmakt att hålla kontakt med andra myndigheter och det görs en tydlig arbetsfördelning mellan den remitterande handläggaren, arbetsgruppen och klienten. Därefter görs en noggrann kartläggning av fysiska, psykiska och sociala funktionshinder/möjligheter. En lämplig arbetsträningsplats söks: antingen inom kommunen eller landstinget eller den privata arbetsmarknaden. När man hittat en sådan träningsplats gör en handläggaren i arbetsgruppen och klienten ett gemensamt besök som utmynnar i ett startdatum och överenskommelse om närvarotid den kan ändras efter överenskommelse. Den första uppföljningen sker telefonledes efter en vecka efter ytterligare en vecka besöker någon av projektets handläggare klienten träningsplatsen och efter ytterligare en tid sker samråd med den remitterande myndigheten. Där diskuteras vad som ska hända efter arbetsträningen. Arbete i någon fonn eller sjukbidrag förtidspension. Det händer också att flerpartssamråd med hela det professionella nätverket genomförs om vägen vidare anses oklar. Samarbetet var till en början mycket informellt. Efterhand har dock aktiviteterna formaliserats. Remisser behandlas vid ett tillfälle varje vecka och metodfrågor diskuteras ett planmässigt sätt. De respektive sektorsgränser som finns har inte brutits upp i den meningen att projektet förfogar över sociala bidrag som sjukpenning, utbildningsbidrag etc. Projektledare och projektets handläggare har snarast fått uppgiften att ett aktivt och smidigt sätt över de olika gränserna: detta sker genom att handläggare på myndigheterna nu erhållit en mer tillbakadragen roll under själva arbetsträningsfasen. Handläggamas roll markeras i stället under ett antal

130 Bilaga 4

nyckelövergångar: vid remiss, arbetsträningens slut etc. Ca femtio personer har deltagit i projektet.

Hinder Projektets svaga sidor handlar i hög grad om forsörjningsmöjlighetema i den fas som kommer efter arbetsträningen. Det finns en svår övergångsfas mellan arbetsträning och försörjning av eget arbete. Att till stånd lönebidragsanställningar anses idag vara omöjligt på grund av politiska beslut. Förhållandet att arbetsplatsintroduktion, API, efter sjukpenning ger så låg ersättning kan också göra det svårt att upprätthålla klientens motivation.

Möjligheter och positiva erfarenheter Ett bättre samarbete utifrån individens behov har kunnat åstadkommas. Kvaliteten anses också ha blivit bättre både vad gäller utredningar och den konkreta arbetsträningen. Individen får genom den nära och täta kontakten med projektrnedarbetama ett ökat personligt stöd som ger bättre förutsättningar for en framgångsrik rehabilitering och i förlängningen ökad kapacitet for egen försörjning. Bättre utredningar och arbetsträningar resulterar också i att ärenden i större utsträckning hamnar hos rätt myndighet när arbetsträningen slutforts. Några enstaka har också beviljats förtidspension. Handläggarna anser att de också blivit mer kreativa och mindre bundna av hemmarnyndigheten, även om de poängterar vikten att känna av stöd och tillhörighet i sin hemmamyndighet. Det gränsöverskridande arbetet har upplevts som givande av handläggarna i arbetsgruppen. Man har lärt sig mycket om de andra myndigheternas regler och arbetssätt.

Allmänna synpunkter Det upplevs inte som bra att olika myndigheter som medverkar i projektet måste spara och göra ekonomiska prioriteringar. Det leder till att man i första hand prioriterar myndighetens egna klienter; vad är friskt och vem som bedöms frisk nog att arbeta.

Bilaga 4 131

Ort: Gottsunda kommundel Uppsala Projekt: Gottsunda-Fyren Samverkande parter: FK, LAN, socialtjänsten och psykiatriska öppenvårdsmottagningen

Bakgrund Initiativet till att projektet startades togs av en samverkansgrupp bestående representanter för FK, AMI, socialförvaltningen och psykiatrin. av Förebilder till Fyren var projekt i Rinkeby och Södertälje.

Målsättningar och målgrupp Projektets grundidé är att skapa nya samverkansfonner for att minska rundgången av klienter aktuella hos flera myndigheter. Genom att skapa samarbetsteam bestående av handläggare från FK, LAN, socialtjänsten och psykiatriska öppenvårdsmottagningen avsåg man att öka kunskaperna om varandras verksamhetsområden och förutsättningar samt att nå fram till ett gemensamt perspektiv klienterna. Att få ut mer av de gemensamma resurserna och kunskaperna var ett viktigt motiv för att starta projektet: möjligheterna för fler lyckade rehabiliteringar, ökad förmåga för individen att försörja sig och minskade kostnader för samhället var de långsiktiga mål uppsattes. En idé bakom projektet var att kunna enas om vilka som annan individer inte kan prioriteras och att komma fram till hur man utifrån som ett omsorgsperspektiv kan hjälpa dessa. Projektets målgrupp, som vid starten omfattade 150 personer, var klienter var aktuella hos minst två av myndigheterna; som var som arbetslösa eller hade svag förankring arbetsmarknaden och där den primära orsaken därtill ansågs vara medicinska och/eller psykosociala faktorer och inte arbetsmarknadsmässiga faktorer. Till målgruppen räknades inte personer med pågående missbruk eller kriminalitet. Ensamstående med socialbidrag eller sjukpenning/sjukbidrag var den största gruppen. Många hade en sammansatt social och medicinsk problematik. De krav som ställdes på klienten var att denne skulle vilja förändra sin egen situation; motiverad for utbildning eller arbete och ha en ordnad social situation. vara Man har undvikit sekretessproblem genom att klienten skrivit en fullmakt vid remiss till projektet.

Organisation Projektfonnen innebar att de som ingick i teamet hade kvar sin förankring i respektive myndighet. Gottsunda kommundelsförvaltning ställde en lokal till teamets förfogande. I lokalen samarbetade personal från olika myndigheter ett nära sätt. Verksamheten styrdes av en ledningsgrupp bestående av chefer från de olika myndigheterna. De personalresurser som tilldelades projektet var dels en projektledare på halvtid som bekostades av FK och LAN; från FK avdelades en rehabhandläggare heltid; från kommunen en

132 Bilaga 4

socialsekreterare heltid kommunen; en AMI konsulent heltid LAN bekostade lönen; en kurator 20% och en skötare från psykiatriska öppenvårdsmottagningen 20% samt läkarkonsultationer. Resurser för klienternas försörjning tilldelades teamet i form av särskilda åtgärdsmedel från LAN, FK och kommundelsförvaltningen: ett antal utbildningsbidrag, rekryteringsstöd, lönebidrag och andra arbetsmarknadspolitiska insatser samt medel för köp av yrkesinriktad rehabilitering.

samarbetsformer Varje myndighet som ingick i projektet hade möjlighet att remittera klienter till teamet. Därefter skulle en individuell planering göras för varje person innefattande en kartläggning av dennes behov och önskvärd resurser, förändring, nödvändiga insatser, åtgärder och uppföljning. Varje inskriven togs i lokalen emot av 2 handläggare. De insatser teamet hade att tillgå som var: vägledning, arbetsträning, praktikplatser, aktiveringskurser, träningsplatser och skräddarsydda lösningar med hjälp av olika arbetsmarknadspolitiska insatser. Socialtjänsten och FK har remitterat de flesta. Problem uppkom ur det förhållandet att målgruppen inte tillräckligt var tydligt definierad. Olika remitterande myndigheter hade olika uppfattning om vilken målgrupp projektet skulle arbeta med: FK ville få ut sökande till arbete via arbetsrehabilitering och AF ville att projektet skulle ta emot tunga ärenden som inte var aktuella för placering på arbetsmarknaden. Socialtjänsten och psykiatrin ville få hjälp med svårplacerade som antingen behövde sin arbetsfönnåga prövad eller i behov som var av arbetsrehabilitering. Projektgruppen hade förväntat sig fler den kategori ur som kunde i direkta åtgärder, medan de flesta kom från den kategori som behövde en mer förutsättningslös prövning arbetsförmågan. Mot av den bakgrunden tedde sig målgruppen alltför stor. Ett annat samarbetsproblem som aktualiserades var om myndigheterna ska hjälp från projektet i den utsträckning som de tillhandahåller basresurser för projektet. Fram till februari 1996 hade totalt 105 ärenden remitterats till projektet.

Hinder Bland de problem som projektet ställts inför kan följande nämnas: Sett ur hemmamyndighetemas perspektiv framstod projektstarten problemasom tisk. Projektgruppen fick inte ordentligt med tid i början för att trimma ihop sig och ta del av varandras perspektiv och förutsättningar. En sammansvetsad projektgrupp tycks vara en viktig förutsättning för framgång. Planeringsfasen genomfördes inte ett omsorgsfullt sätt med följden att antalet remisser var i början. Riktlinjerna inte tillräckligt klara vilket var skapade motstridiga förväntningar från myndigheternas sida och stor en andel "fel" remisser. En lärdom från detta projekt är också bör att man noga tänka igenom hur stor målgrupp man kan tänkas orka med.

Bilaga 4 133

Möjligheter och positiva erfarenheter Av en enkät som två utvärderare av projektet tillställt deltagarna framgår att många fått ökad självkänsla, baskunskaper om samhället och motivation att gå vidare. Kontinuiteten, de täta kontakterna, och uppföljningama under hela rehabiliteringsprocessen, mellan handläggare och mellan handläggare och klient framhålls som mycket värdefulla. En viktig aspekt som framhålls är att man i den gemensamma lokalen fått en direkttillgång till nödvändig kompetens. Satsningen samtidiga insatser har medfört att projektet kunnat ta sig an ett flertal personer som antagligen skulle ha varit lågprioriterade eller inte alls fått någon hjälp hos respektive myndighet. Resultatrnässigt menar man att projektet slagit väl ut eftersom ca 20% av de som slussats ut fått sysselsättning mestadels i skyddad form.

Allmänna synpunkter Övriga lärdomar är att det är viktigt att ha med primärvården i arbetet oklarheter i hälsostatus medför lätt att rehabiliteringsprocessen stoppas upp. Arbetsfonnen att jobba tillsammans betonas. Det framhålls också som viktigt att förhållandet projekt-hemmamyndighet klarläggs: vem får remittera; kan underlag hämtas av projekthandläggare; hur sköts återkoppling och återrapportering till hemmamyndigheten

134 Bilaga 4

Ort: Kristianstad Projekt: Växthuset Samverkande parter: AMI, FK, Socialtjänsten, kommunen C4 arbetsmarknad lokaler och personal

Bakgrund Projektet startades under 1995 som en samverkan mellan rubricerade myndigheter. Ett mer formellt samverkansavtal har utformats för våren 1996. Verksamheten är således inte fullt utbyggd enligt de planer som finns. Bakgrunden är en allt snabbare strukturomvandling av arbetsmarknaden i kombination med djup lågkonjunktur och arbetslöshet/utslagning. Initiativet till projektet togs av AMI som sammankallade till träff med FK, socialtjänsten, sjukvården och AF. Efter studiebesök hos intressanta förebilder genomfördes samverkansträffar under hösten 1995 ett förstadium till projektstarten. Efterhand kom kommunen att spela en större roll när det gällde lokaler, ekonomi och personalresurser för projektet.

Målsättning och målgrupper Projektets grundidé är att motverka konsekvenserna av denna utslagning. Målsättningen blev att genom individuellt anpassad men sammanhållen arbetsträning komma bort ifrån kontantstöd och bidragsberoende; att utveckla bättre metoder för att nänna sig olika fomier av arbete; att genom stöd och uppföljning förbereda den enskilde för arbete eller utbildning. En viktig del av bakgrunden var att myndigheterna var för sig hade ett antal personer i rehabilitering och där myndigheterna var beroende av varandras assistans i olika faser. Genom att skapa en sammanhållen organisation skulle ett antal klassiska samarbetshinder kunna övervinnas. Målgruppen är personer i arbetsför ålder bosatta i kommunen och som står utanför arbetsmarknaden p g a medicinska, psykiska eller sociala skäl. Särskilt yngre personer ska beaktas. Kravet är att de bedöms klara ett arbete om de får möjlighet till stöd, aktivering och arbetsträning. Hanterandet av konfidentiell infonnation löses genom att deltagaren undertecknar ett avtal där sekretessen hävs mellan de samarbetande myndigheterna.

Organisation Projektets organisation innebär att det finns en lednings- och styrgrupp bestående av representanter från myndigheterna. Därutöver finns ett planeringsteam bestående av socialsekreterare, flyktinghandläggare, arbetsvägledare, försäkringskassetjänsteman och en samordnare. En av dessa fungerar som projektledare. Projektet baseras att resurser destineras till investeringar i lokaler/anläggningar, drift och materialförbrukning samt personalkostnader.

Bilaga 4 135

l ett gemensamt avtal mellan kommunen, FK och AMI preciseras vem som ska bidra med vad. Var och en går med sina resurser. Resurser till individemas försörjning under rehabiliteringen utgörs av de traditionella bidragstypema, d v s klienten behåller den ersättningsfonn som utgick innan projektstarten. Tanken från början var att klienterna i ett senare skede skulle få ersättning från en gemensam kassa till vilken myndigheterna tillskjutit pengar detta för att klienterna under denna fas skulle känna att de anställda. Denna idé har inte fungerat i praktiken eftersom man då var skulle ha förbrukat resurser som behövs i utslussningen av de individer som deltagit i projektet.

samarbetsformer Arbetsträningsprocessen är uppdelad i tre steg: Försteget och Mellansteget samt utslussning. Försteget innebär att klienten ska tillåtas växa; här sker kartläggning, individuell planering med angiven målsättning, samt svenskundervisning vid behov. Andra inslag är träning i att passa tider, meddela frånvaro, arbeta i arbetslag; dessutom kan det förekomma inslag ekonomisk rådgivning, kostvanor, fysisk aktivitet. Det finns 6 handav leder och arbetstränar i det dagliga arbetet. En särskilt anpassad ledare som lokal finns för detta ändamål. Arbetsstationer för verkstadsarbete, kök och bageri, data/media, textil, trä, växthus m rn är under utförande. Efter sju veckor sker avstämning och fortsatt planering tillsammans med den enskilde och planeringsteamet. Då bedöms om deltagaren är mogen att gå vidare till nästa steg eller om ytterligare tid behövs i Försteget. I Mellansteget arbetar klienten i arbetslag utanför huset under ledning arbetsledare och handledare, men har samtidigt kvar kontakt med av en planeringsteamet. Beräknad tid i mellansteget är ca fyra månader. Nästa steg blir utslussning projektorganisationen. Här blir AMI en viktig resurs ur för att hitta aktivitet. Som underlag för detta finns ett skriftligt en ny utlåtande från planeringsteamet. Planeringsteamet svarar för prioritering, urval och utslussning samt fungerar samarbetsresurs för handledama. Teamet följer också upp som klienterna under tiden dessa ingår i arbetslag i mellansteget. Avsikten är att myndigheternas samlade kompetens och ansvar ska finnas i planeringsteamet och att detta ska medföra sammanhållen rehabiliteringskedja och en genomarbetade beslut. Teamets arbetssätt förväntas ge förutsättningar mer för att övervinna samarbetshinder, som olika mål och arbetskulturer och att detta nya synsätt ska överföras till myndighetema. Remiss till projektet kan ske via socialförvaltningen inkl flyktingmottagningen och arbetsträningsverkstaden, FK och arbetsmarknadsinstitutet. Remissgenomgång sker i planeringsteamet som träffas var fjortonde dag. Arbetsplatspresentation sker i samråd med den remitterande handläggaren. Ett antal temadagar för projektpersonalen är planerade under våren 1996 för att skapa ett gemensamt synsätt arbetsmetoder och mål.

136 Bilaga 4

Hinder Det samarbete kring enskilda klienter som existerade tidigare fungerade dåligt, beslutsvägama var långa och gråzonsklientema upplevdes som mycket arbetskrävande.

Möjligheter och positiva erfarenheter För att vara något helt nytt anser man att detta projekt fungerat väl hittills. Det går att bygga vidare personliga kontakter.

Allmänna synpunkter Man anser att projekt av den här typen inte bör vara för stora från början. Allt behöver vara fardigplanerat man måste vara beredd omplane- ring om oförutsedda problem dyker upp. Alla ville göra rätt från början genom att följa sitt eget regelverk.

Bilaga 4 137

Ort: Osby Projekt: Källan Samverkande parter: AF/AMI, FK, Socialtjänsten -lndivid och familjeomsorgen IFO

Bakgrund Initiativet till projektet togs av Osby kommun kommunalrådet och AF/AMI som i ett gemensamt introduktionsbrev informerade företag och andra berörda aktörer. Förebilden till den planerade satsningen var ett projekt benämnt AIB Arbete i stället för bidrag i Hässleholm. - -

Målsättningar och målgrupp Mot bakgrund av att dessa aktörer var för sig hade ett ston antal personer som behövde rehabilitering-aktivering väcktes idén om en samordning av resurserna. Syftet med verksamheten var att förbereda personer, som av olika skäl hade svårt att arbete, för utbildning eller den öppna arbetsmarknaden. Målsättningen är att genom olika aktiviteter och arbetsuppgifter slussa ut klienterna i arbete/anställning. Arbetsuppgifterna skapas i nära samarbete med lokalt näringsliv och kommunala förvaltningar. Andra målsättningar är att ge individen insikt om förmågan till egna val genom attitydpåverkan samt kunskaper om samhällets förutsättningar och att åstadkomma en fördjupad samverkan mellan de aktörer som ingår i projektet.

Organisation Källan är ett samarbetsprojekt mellan Osby kommun, AF/AMI och FK som avses pågå från sept. 1995 -t o m december 1997. Kommunen är huvudman. Projektet har en ledningsgrupp, bestående av politiker och chefer för AF, AMI och FK, vilka har ett övergripande ansvar. l en gemensam skriftlig viljeyttring slås det fast att verksamhetens inriktning och bedrivande fastställs gemensamt av dessa parter. Projektet som ligger under socialförvaltningens individ- och familjeomsorg leds formellt av en projektledare som rapporterar till och håller kontakt med ledningsgruppen. Vid sidan om projektledaren finns en arbetsledargrupp med ansvar för var sitt arbetslag. Två tjänstemän har lånats ut från socialförvaltningen respektive personalavdelningen och övrig personal rekryteras från ALUverksamheten. De parter som ingår i projektet avsätter var och en resurser enligt en särskild ekonomisk kalkyl till projektverksamheten. Klientemas försörjning sker med hjälp av de reguljära bidrag som redan utbetalas från de olika myndigheterna.

138 Bilaga 4

samarbetsformer Antagning till Källan sker efter remiss till en antagningsgrupp, bestående av tjänstemän från AF/AMI, socialförvaltningen, FK samt personal från Källan. Projekttiden är normalt 6 månader. Vid inskrivning skall en första handlingsplan med målsättning och uppföljningsdatum vara upprättade. De arbetsuppgifter som kan bli aktuella är sådana som förekommer inom reception/cafeteria; media/kultur; snickeri; sömnad samt Vaktmästeri/fixargrupp. Utöver dessa verksamheter kommer söka-jobb aktiviteter, kurser i privat ekonomi m m att äga rum. Antalet platser Källan när verksamheten är fullt utbyggd kommer att vara ca 30 exkl. arbetsledare. Kommunens ALU-verksamhet 15-20 platser och datottek 20-25 platser kommer att vara samlokaliserad med Källan.

Hinder En negativ erfarenhet som man tycker sig ha gjort är svårigheten att hitta platser för arbetsträning i företag. I övrigt ser man bara fördelar med detta arbetssätt.

Möjligheter och positiva erfarenheter Den stora vinsten anses vara den sociala träning som deltagarna i Källanverksamheten fått. Många har lärt sig komma i tid, meddela frånvaro, ta ansvar för hälsan etc. En positiv aspekt med projektet är också att genomströmningen tycks ha snabbats upp. Man noterar också att kommunledningen ställt upp dels i samband med starten, dels i genomförandefasen vilket är en förutsättning för gott resultat.

Bilaga 4 139

Ort: Piteå Projekt: Bryggan Samverkande parter: Kommunen arbetsgivare och huvudman, AF, FK, psykiatrins öppenvård, LAN.

Bakgrund Projekt Bryggan hade sin början inom den psykiska rehabiliteringens avdelning för socioterapi. Inom socioterapin försökte man ge individer med psykiska funktionshinder en meningsfull fritid men personalen upplevde att verksamheten hotades av sparbeting. Arbetsträning såg som ett möjligt instrument för den målgrupp som hotades av social isolering. Kontakter togs med cheferna FK och AF, kommunalrådet sjukvårdsdirektören i Piteå samt landstingsdirektören i Norrbotten. Via dessa möten skapades en projektledningsgrupp med personer från varje verksamhetsområde. FK samt AF startbidrag till verksamheten. Till en början stod landstinget för gav personalkostnadema. Efter kundförfrågan startades verksamheten med mindre arbeten som reparationer, möbelrenovering och snöskottning. ldag omfattar verksamheten 120 personer.

Målsättning och målgrupper Syftet är att skapa meningsfull sysselsättning för människor med handikapp. Man vill bryta traditionella gruppbildningar varför man strävar efter att upp blanda personer med olikartad problematik i samma arbetsgrupper. Verkstädema fungerar även som arbetsträningsplatser. Sedan FK och AF gick i projektet omfattar målgruppen förutom med psykiska handikapp även arbetsskadade, ungdomar glid, personer samt långtidssjukskrivna. Även aktiva missbrukare ges plats.

Organisation Bryggan består följande delar. Trivselhus, café-verksamhet, produktion av inom Bryggan; såsom enklare legotillverkning, serviceenheten åtar sig uppdrag t snöskottning och gräsklippning. Det finns även avdelsom ex ningar för skogsvård/trädgård, möbelhantering, bilenhet, hunddagis, studiecirklar, samt en socioterapi/fritidsenhet utflykter, hembesök, fysisk träning. Ledningsgruppen för verksamheten bestod under projekttiden av företrädare för landsting, kommun, FK, AF, samt de två projektledama som varit med från den ursprungliga verksamheten inom socioterapin. Projektär upplöst och verksamheten är självgående som en del av gruppen nu kommunens handikappverksamhet. Man har också en resursgrupp för verksamheten bestående av personer från den sociala omsorgen, landstinget, AF, två från kommunens arbetsmarknadsavdelning samt en av projektledama. Dessa fungerar som

140 Bilaga

stödpersoner för de medverkande. Personalen d v s målgruppen, rekryteras via remisser från de olika myndigheterna. Kommunen har också avtal med LAN om beredskapsarbeten. Idag kommer resurserna till administration och personal främst från kommunen som driver projektet. FK, AF och andra myndigheter betalar for de tjänster som man köper från verksamheten. lnsatsmedel för de medverkande bekostas via ALU/APl för de som kommer från AF, beredskapslöner för de som kommer via kommunen, samt lönebidrag, rehabiliteringsersättning och sjukpenning för de som kommer via FK.

samarbetsformer Personalen, som man här kallar målgruppen, remitteras till projekt via någon speciell handläggare eller kontaktperson som då köper tjänster av verksamheten. Efter att personen skrivits i Bryggan går kontaktpersonen eller handläggaren tillsammans med Brygganpersonal och den aktuelle individen igenom dennes önskemål och tidigare förkunskaper. Personen får sedan göra en provperiod inom någon verksamhet. I vissa fall krävs det flera provperioder under en lång tid eftersom verksamheten kanske inte passar. Ibland använder man sig av AMIs kompetens for att testa individens arbetsfönnåga. Efter en tid har man en ny träff med person och handledare där man utvärderar arbetet och personens åsikter så långt. Verksamheten utvecklas successivt mot en större arbetsinsats eller också kommer man till en gräns där man kanske hellre ser till att personen får en förtidspension eller sjukbidrag. När personen väl är inskriven i projektet ser man till personens behov under dygnets alla timmar. Fritid, boende och arbete knyts ihop till en enhet där alla delar skall fungera. l vissa fall innebär det att man försöker skaffa ett bättre boende till individer skulle bli som annars isolerade. I andra fall innebär det att man försöker hjälpa till att ge innehåll personens fritid genom meningsfull sysselsättning. Man ser alla dessa delar som en lång process där man räknar med positiva effekter kanske först efter 4 år i vissa fall.

Hinder Försörjningen för de medverkande anses vara problematisk eftersom man drar ned ersättningsnivåema hos de olika myndigheterna. Eftersom de ekonomiska problemen belastar varje myndighet, anser vissa av de vidtalade, att de organisatoriska hindren för samverkan ökar. Varje organisation upplevs tala sitt språk och ha sina egna mål att uppfylla. Ofta innebär det att respekten för de andra myndigheterna inte alltid är vad den borde vara. Man önskar därför att resurserna skulle läggas i pott. samma

Bilaga 4 141

Möjligheter och positiva erfarenheter Till skillnad från vissa av de vidtalade uppger andra att samarbetet mellan myndigheterna är gott idag. Representantema träffas ofta för överläggningar och man ringer ofta varandra. Man har också lärt känna varandra personligen vilket ses som viktigt för goda relationer. Ofta har man trepanssamtal mellan individ, brygganpersonal samt handläggare vid berörd myndighet. De tillfrågade menar att det har varit lätt att samarbeta i frågor som rör personers försörjning. Man anser också att man har haft ett stort utbyte av de kvalificerade arbetslösa som kommit via AF. Samarbetet med vårdcentraler träffar 2 ggr/månad och psykiatrin träffar l ggr/månaden är gott. Det ses som positivt att individen kan vara med i hela processen. Man ser också det kommunala politiska engagemanget som positivt.

Allmänna synpunkter Man anser att myndigheterna måste sluta att hänvisa individer till andra myndigheter för att själv slippa ta ansvar. Däremot skall man gemensamt lösa problem med individens bästa for ögonen; tillsammans med individen.

142 Bilaga 4

Ort: Trollhättan Projekt: Carpe Diem Samverkande parter: Styrgrupp bestående av FK, AF, Vård- och Omsorgsforvaltningen i Trollhättans kommun, hälso- och sjukvården i Göta älvdal samt primärvården.

Bakgrund Trollhättan har i projektform drivit rehabiliteringsverksamhet för sina anställda tillsammans med Kommunhälsan sedan 1990 projekt Hulda. 1993 organiserades projektet om till att även omfatta övriga kommunmedborgare. Rehabiliteringsaktivitetema sorterades därmed under den lokala samverkansgruppens ledning. Kommunhälsans läkare har varit en av de drivande i verksamhetens uppbyggnad.

Målsättning och målgrupper Att ge kommuninvånama en modell for tidig aktivering av personer som är arbetslösa eller som har nedsatt arbetsfönnåga. Att ge stöd och kunskap till personer som drabbats eller riskerar att drabbas av arbetslöshet och nedsatt arbetsförmåga. Att ge information och kunskap om hur individen ska kunna möta svårigheter som påkallats av dessa omständigheter. Målgruppen består av alla kommuninnevånare som är eller löper risk för att bli långtidssjukskrivna. Även arbetslösa räknas till den kategorin p a g arbetslöshetens nedbrytande konsekvenser. Man vänder sig även till företag som kan köpa Carpe Diems tjänster. Större delen av de medverkande individerna kommer for närvarande från gruppen sjukskrivna.

Organisation Carpe Diems uppdragsgivare är FK, AF, vård- och omsorgsförvaltningen i Trollhättans kommun, hälso- och sjukvården i Göta älvdal samt primärvården. Representanter från dessa förvaltningar bildar en styrgrupp som ansvarar för verksamheten uppdrag av den lokala samverkansgruppen i Trollhättan. Den lokala samverkansgruppen är ett forum for förvaltningscheferna inom kommunen samt för representanter för AF, AMl, FK, psykiatrins öppenvård samt frivården. Carpe Diem drivs som ett företag med speciellt anställd personal. Lönekosmadema täcks mestadels av överskott från verksamheten exempelvis via inkomster från FKs köp-av-tjänst resurser. Enstaka tjänster finansieras via personlig tjänst lönebidrag. För närvarande har man en sjukgymnast anställd 75 %, en kanslist 80 %, en gymnastikdirektör samt en läkare som huvudsakligen jobbat kommunhälsan. Man har också ett antal timanställda personer som bl a kursledare, aktivitetsledare och

Bilaga 4 143

café-värdar. Vidare hyr man resurser speciellt för olika gruppaktiviteter. Man ger även ut en egen tidning. Vid starten av projektet utgjorde Dagmar-pengar á 400.000:- grundplåt till kontorsutrustning, dator, träningsutrustning och övrig maskinell utrustning. Man har även fått medel från RFV för en utvärdering av verksamheten.

Samarbetsformer Carpe Diems repertoar består av ett brett spektrum av aktiviteter, från de s k Carpe Diem träffarna som mestadels är en träffpunkt for långtidssjukskrivna och arbetslösa, till fysisk aktivitet och olika kurser. Den fysiska träningsmenyn består av hälsoprofilsbedömning, muskelträning, hälsobänk ryggträning, nack- och rygg-gympa i grupp, vattengympa, samt avslappning. Kursutbudet består av kurser som öka din självkänsla, att handskas med smärta, att våga leva med ångest", samt speciella kurser för invandrarkvinnor, hjärtpatienter och överviktiga. Styrgruppen möts en gång i månaden. På dessa möten behandlas frågor om drift, utvärdering, ekonomi, utveckling och marknadsföring. Ett viktigt syfte med mötena är att utveckla det tvärsektoriella samarbetet och kunskapsutbytet. Beställama av Carpe Diems tjänster är läkare inom primärsjukvård, länssjukvârd, företagshälsovård, FKs rehabiliteringshandläggare, arbetsgivare, socialarbetare samt handläggare på AF. Anmälan till projektet sker antingen via en planeringskonferens eller direkt i projektet. På planeringskonferensen medverkar berörda organisationer, den aktuella personen samt projektledaren. Exempelvis kan det vara FK, fack eller arbetsgivare eller AF beroende om personen är arbetslös, sjukskriven eller anställd. De största beställama är FK och kommunen. FK beställer aktuella tjänster efter det att ett läkarintyg utfärdats. För deltagare att en skall del av Carpe Diems aktiviteter fordras att respektive handläggare upprättar en handlingsplan där målsättningen med rehabiliteringen klart framstår. Planen upprättas av individ och handläggare tillsammans. Kostnaderna för den enskilde betalas av FK eller den enskildes arbetsgivare eller av respektive organisation. Det kan röra sig om sjukpenning, sjukbidrag, eller annan ersättning som normalt utgår från respektive myndighet. Kostnaderna för medverkan i Carpe Diem betalas av FK, som anser att det är viktigt att man fångar upp problematiken redan hos läkaren så att en längre tids passivitet kan undvikas. Utvärdering sker speciella fonnulär.

Hinder Framför allt ser man hinder i ekonomin hos de olika myndigheterna och i regelverk som gör det svårt att omfonna sjukbidrag eller annan ersättning till lönebidrag. Förslag är att man skulle kunna göra om konton för

144 Bilaga 4

förtidspension till lönebidragskonton. På FK är man något bekymrad över att man sitter två stolar när det gäller Carpe Diem. Dels är man en stor beställare tjänster från verksamheten, dels är man en av dem som styr av verksamheten. Man funderar att "centralisera" upphandlingen av nu tjänster.

Möjligheter och positiva erfarenheter Det bäst med projektet är att man jobbar med "rätt" saker, som anses som att individerna får kick att delta. För organisationemas del menar man en av att får samordningsvinster. Man anser också att verksamheten inneburit man stor avlastning handläggamivå eftersom individemas problem en fångats in redan hos läkarna. Projektet är också lyckat i 0 rn att det är korta avstånd mellan handläggarna de olika myndigheterna. Myndigheterna har också möjlighet att påverka den medicinska delen av behandlingen eftersom man sitter med i styrgruppen för verksamheten. Kommunalråd har också varit positiva till verksamheten Carpe Diem. De gemensamma utbildningsdagama i den lokala samverkansgruppen anser också har varit bra. Sekretess och lagstiftning menar man vara ett litet man problem som det går att komma runt.

Allmänna synpunkter Man att pengapåse skulle underlätta arbetet uppger en gemensam eftersom det ofta blir problem med vem som skall stå för försörjning. Man också att det är viktigt att klara ut vem som ska ha huvudansvaret för anser vissa individer eftersom FK bara har ett samordningsansvar. Projektledaren läkare frågar sig också varför sådan verksamhet som Carpe Diem inte räknas primärvård eftersom det är den optimala formen av vård. Eftersom i kommunen också driver andra projekt frågar man sig också som man vilken verksamhet de olika myndighetschefema vill prioritera. Man uppger dock att AF, FK och hälso- och sjukvården gett sitt fulla stöd till verksamheten.

Bilaga 4 145

Ort: Kungsbacka Projekt: Beta Samverkande parter: AF/AMI, FK, primärvård, Socialtjänst

Bakgrund Under december 1994 bildade cheferna for AF, AMI, FK, primärvården samt socialtjänsten en styrgrupp for att utveckla samverkan i Kungsbacka. Arbetslivstjänster och framförallt nuvarande projektledare som vid den tidpunkten arbetade där fick i uppdrag att utarbeta och föreslå en arbetsmodell. Under våren 1995 startade Beta-projektet med en grupp handläggare från varje organisation utom primärvården med att i teamform arbeta fram handlingsplaner for ett antal personer med komplicerad problematik. Under hösten 1995 beslutade styrgruppen att man ville utöka arbetet med Beta-projektet genom att konkret samarbeta i handläggningen av ett antal ärenden.

Målsättning och målgrupper Man vill utveckla nya samarbetsformer for arbetet med gråzonsgruppema långtidsarbetslösa, långtidssjukskrivna, handikappade och socialbidragsberoende. Man vill också utveckla en samarbetsmodell for handläggning i samverkan med bibehållet ansvar. Ett annat syfte är att utveckla respektive organisations kompetensområde mot en gemensam grundsyn för hur och vilka insatser som ska användas. Man vill följaktligen inte ha en gemensam finansiering av projektadministrationen och inte heller ett gemensamt ansvar.

Organisation I Beta-projektet skiljer man mellan beställare och utförare. Beställargruppen består enligt projektbeskrivningen av etablerade organisationer vars verksamhet är styrd av lagstiftning, som är representerade i varje kommun, och som är styrda av politiska nämnder. De ska vidare tilldelas anslag av stat eller kommun för att kunna utöva sitt uppdrag. Organisationer i det sammanhanget är AF, FK, AMI, primärvården samt socialtjänsten. Styrgruppen samt den gemensamma handläggargruppen räknas som beställare. Utforama är de som skall bistå den enskilde individen uppdrag av en beställare, d v s en gemensam handläggargrupp. Utforargruppema ska vara specialiserade och åtgärderna tidsbegränsade till sin utformning. Utforama ska tilldelas medel for sin verksamhet via beställama. Konkret innebär beställar-utförarsystemet att handläggamas karläggning av individens behov ligger till grund for vilka åtgärder som kommer ifråga for en viss individ. Exempel utförargrupper finns inom sjukvården, missbruksbehandling m m. Formellt är AF huvudman for projektet eftersom

146 Bilaga 4

projektledarens tjänst är knuten dit. Projektledaren har till uppgift att administrera projektets ekonomiska medel ej insatspengar samt utveckla nya och bättre samarbetsfonner. Personal i handläggargruppen hör hemma i respektive organisation. Projektledartjänsten är tillfällig. Försörjningsfonnen för individerna kan skifta under projekttidens gång. Om man i gruppen kommer fram till att en socialbidragstagare bör ha sjukbidrag snarare än socialbidrag rättar man till detta. Man försöker vara strikt i vilken organisation klienten hör hemma för att undvika ett manipulerande med regelverk och lagar.

samarbetsformer Grunden for samarbetet skall vara att alla organisationer är suveräna i den meningen att dessas kompetens inte ifrågasätts av andra organisationers. I diskussion och överläggningar strävar man dock efter att kombinera varandras regelverk och kompetens for att hitta en optimal lösning for individen. Varje organisation har utsett en, som de bedömer, lämplig handläggare som skall samarbeta med övriga handläggare i en speciell projektgrupp. Antalet deltagare skiftar och är begränsat till 20 personer. De andra handläggarna i respektive organisation remitterar ärenden till handläggargruppen via kontaktpersonen när organisationens egna resurser för en viss individ är uttömda. Individen får underteckna ett avtal så att samverkan kan ske och sekretessproblem kan undvikas. I handläggargruppen förs ärendet fram av kontaktpersonen från respektive organisation. Varje deltagande organisation tar sedan med sig ärendet till sin egen organisation for egen bedömning. Man diskuterar sedan igenom ärendet i gruppen tillsammans med individen och ger rekommendationer till varandra om hur individens problem skall lösas. Man påpekar att det många gånger kan dyka upp information som man inte kände till eller i vissa som fall är felaktig. Slutligen beslutar man om lämplig åtgärd; exempelvis i form av arbetsträning. Man kan också komma fram till att grundligare en kartläggning av individens problematik behövs. I sådana fall kan lösning en vara t ex psykiatrisk hjälp eller ett avslut i form av förtidspension. Gruppen får inte lämna ifrån sig fallet när man väl fått det till sig eftersom gruppen betraktas som sista instans. Om det dyker upp problem av den arten att olika regelverk eller lagar kolliderar med varandra så fors frågan vidare till styrgruppen som får ta ett beslut om hur problemet skall lösas.

Hinder Samarbetet i styrgruppen har inte alltid flutit smidigt p g a revirtänkande. En lösning det problemet anser man vara att lära känna varandra bättre genom en kortare vistelse på internat. Samarbetet har enligt uppgift utvecklats, från att var och en har bevakat sin revir till en ökad samsyn och respekt for varandras synsätt. Arbetslösheten ses som det stora hindret för

Bilaga 4 147

ett effektivt arbete. Man anser att ett stort problem är de strikta reglerna för inköp rehabiliteringsåtgärder. Ibland ser man att det finns behov av av åtgärder inte alltid kan godkännas; exempelvis inköp av motionskort. som Ett annat stort problem anses vara svårigheterna att omvandla sjukbidrag till lönebidrag.

Möjligheter och positiva erfarenheter De medverkande uppger att projektet är ett nytt och spännande sätt att arbeta på. Man har sett att de olika myndigheterna har mycket gemensamt. Man har också upptäckt att det behövs en person som håller i kontakterna med de olika myndigheterna. Alla anser att det finns ett stort engagemang i styrgruppen. På politikemivån anses intresset ha ökat successivt.

Allmänna synpunkter Generellt att det är bättre att kunna ta tag i nya problem innan de anser man blivit så svåra att extra behöver sätta in. Man menar också att det resurser är svårt att kombinera besparingar med de signaler som man från central nivå skickar till AF och FK; att minska handläggningtider för att så snabbt möjligt få ut människor i arbete. Det anses viktigt att man får som infomiation och kunskap om hur arbetet i respektive myndighet är organiserat för att bättre ska förstå varandra. Man menar också att man myndigheters inriktning åtgärder inte är konstruerad för de grupper som

tillhör gråzonen. Åtgärdsinsatser är ofta inriktade på att överbrygga

tillfälliga svackor t tillfällig arbetslöshet eller en kort tids sjukdom i en e x i övrigt arbetsför liv. Dessa insatser fungerar inte för de grupper persons med komplicerad problematik har varit borta från arbetsmarknaden som en under en lång tidsperiod.

148 Bilaga 4

Ort: Borlänge Projekt: Linjen Samverkande parter: AF/AMl, FK, landstinget, kommunens missbruksgWPP-

Bakgrund Bakgrunden till Projekt Linjen kan sökas i det arbete som bedrivits i Ringen-projektet i Borlänge. Avsikten med Ringen-projektet var att genom samverkan mellan FK, Borlänge kommun, landsting och 200 privata och offentliga arbetsgivare bedriva en samfälld rehabilitering för anställda missbrukare. Man såg att problemen var betydligt större när det gäller de arbetslösa. Syftet med Linjen var att få till stånd en samverkan kring arbetslivsinriktad rehabilitering för de arbetslösa missbrukama i Borlänge kommun. AF i Borlänge har byggt upp en speciell rehabiliteringsavdelning dit man också överfört öronmärkta resurser.

Målsättning och målgrupper Huvudsyftet var att se om man i samverkan mellan olika aktörer skulle kunna ordna en socialt acceptabel tillvaro med arbete bostad och ordnad ekonomi tidigare missbrukare. Ett av syftena var också att utveckla metoder för samverkan inom missbruksområdet för de arbetslösa. Ett annat syfte var att utveckla en samverkansmodell mellan AF, FK, socialtjänst, sjukvård samt bostadsbolag. Enligt AFs chef är det inte de svåraste missbruksgruppema som är aktuella för åtgärder i Linjen-projektet. AF vill framför allt prioritera de som har bostad, familj och vänner. Projektledaren har en något annorlunda bild av målgruppen. Enligt honom är det kriterierna som avgör; är personerna motiverade Bedöms de ha en chans att rehabiliteras tillbaka till arbetslivet

Organisation Projektledaren är anställd av projektet 75 % av en heltid. Resterande 25 % arbetar han FK. FK, socialförvaltningen samt hälso- och sjukvården delar kostnaderna genom att lägga pengar i pott. samma Förvaltningen av ekonomiska medel sker genom FK. Fördelningen av ekonomiska medel är enligt Linjens projektbeskrivning följande: FK: 35 %, Socialtjänst: 37 %, samt hälso- och sjukvården: 28 %. AF har en speciell rehabiliteringsgrupp dit man anslagit öronmärkta pengar. RFV har också bidragit med medel till projektet. Projektet är enligt landstingets förvaltningschef organiserat som ett nätverk med en drivande motor projektledaren. Denne person motverkar att ansvar flyttas över till nätverkets enskilda handläggare. Nätverket

Bilaga 4 149

omfattar också chefsnivån vilket anses var en förutsättning för att ge projektet beslutskraft. FK har till uppgift att administrera och registrera individer till projektet. I FKs roll ingår också att informera övriga myndigheter i det enskilda fallet. l varje enskilt fall är det meningen att de olika myndigheterna skall utföra sina uppgifter i en sammahâllen vårdkedja. Man har även startat en egen tidning och ett speciellt samverkansforum, kallat Ugglan, på handläggamivå. Ugglan är till för att handläggare från olika myndigheter skall kunna träffas diskutera och lära känna varandra. ,

samarbetsformer Individen remitteras till projektledaren av någon myndighet. Alla myndigheter har rätt att remittera patienter/klienter till projektet. Eftersom projektet har ett begränsat antal platser till sitt förfogande sker en prioritering och ett urval vilka som skall få vara med. Snarast möjligt efter att ha blivit av inskrivna påbörjas en avgiftningsperiod, följt av Minnesotamodellens behandlingsforrn. Under behandlingstiden upprättas en handlingsplan för individen. I den ingår ett åtgärdspaket med garantier för myndigheternas medverkan. I vissa svåra fall går individen efter avslutad behandling sedan vidare till s k halvvägshus som är en ytterligare sluss. Därefter ser projektledaren till att individen snarast möjligt blir aktuell hos AF som genom sin rehabiliteringsresurs tar hand om vidare kartläggning. Samtidigt skall övriga sociala insatser göras. Det kan innebära att det allmännyttiga bostadsföretaget Tunabyggen efterskänker delar av hyresskuld och att får ordnade bostadsförhållanden. Socialförvaltningen går ibland personen även med hjälp i skuldsanering. Som en förutsättning för denna process har ett kontrakt tecknats med individen där denne går med på behandling och eftervårdsprogram. Minst ett år efter behandling skall individen förbinda sig att delta i eftervårdsprogrammet. Antalet medverkande i projektet är begränsat till 25 personer. Linjen är också starkt knutet till det redan etablerade kontaktnät som Ringenprojektet har inneburit. En fördel med detta är de etablerade kontakterna med arbetslivet.

Hinder Man inte att lyckats bygga upp samverkansfonner så väl att ser man projektet i dagsläget är självgående; i nuläget är projektet mycket beroende vissa nyckelpersoner och deras insatser. Det uppfattas som negativt att av allt arbete tar lång tid. Den lagstiftning som statliga myndigheter har att arbeta med uppfattas som repressiv och rigid. Man menar att dessa regler inte tjänar sitt syfte i praktiken ändå töjer regelverken. Ibland när man har styrgruppen uppfattat att vissa aktörer inte velat dela med sig av sin information. Man ser också en konflikt mellan läns- och kommunnivå. Man anser exempelvis att hälso- och sjukvårdens organisation och beslutskraft fungerar bäst på länsnivå men att organisationen och beslutskraften för

150 Bilaga 4

socialtjänsten finns kommunnivå. Denna skillnad måste överbryggas for att man ska kunna samordna aktiviteter. Kommunens missbruksgrupp uppges ha riktat kritik mot projektet p g a att man i vissa lägen tagit snabba beslut, vilka enligt missbruksgruppen varit dåligt förberedda. Samarbetet uppges nu fungera tillfredsställande.

Möjligheter och positiva erfarenheter På projektnivå menar man att man lyckats att få en samsyn om missbruk hos olika myndigheter. På missbrukamivå menar de vidtalade att projektet väcker hopp om ett bättre liv utan missbruk. Positivt är också att man lärt känna varandra som personer. Man anser att man jobbar gemensamt for Borlänge-bomas bästa. Även chefsnivån inte alltidförstått om man varandras ståndpunkter anser man att det nu finns en tillit till varandra. Trots vikande resurser inom varje sektorsmyndighet har man upplevt effekterna av detta som delvis positivt eftersom det har bidragit till behovet av att söka nya former for samverkan.

Allmänna synpunkter En infonnant chef anser att det är viktigt att behålla makt över hemmaorganisationens ansvarsområde och målgrupper, men att man även måste släppa makt när det är nödvändigt för att man ska nå större mål när det gäller de gemensamma målgruppema. Gemensamt är att man upplever starka samordningsvinster såväl ekonomiska som humanitära. Var för sig skulle organisationerna inte ha kommit lika långt som i projektfomi.

Bilaga 4 151

Ort: Eskilstuna Projekt: Arbetsro Samverkande parter: Kommunen- Sociala servicenämnden, landsting, FK, AF samt Samhall-ALEA

Bakgrund År 1993 tog kommunen ett politiskt initiativ till att möta de stora problem med psykiska funktionshinder stod inför. En kommunal grupperna beredningen tog bl initiativ till att förbättra samverkan kring individer a med psykiska handikapp inte fungerade bra. Kommunen såg möjligheter att göra samordningsvinster samtidigt som man skulle kunna förbättra livskvaliteten för dessa År 1994 beslöt kommunfullmäktige att ett personer. flertal olika projekt med försteg, mellansteg och arbetsträning för meningsfull sysselsättning och rehabilitering för psykiskt handikappade skulle genomföras. Projekt Arbetsro är en del i denna verksamhet.

Målsättning och målgrupper Arbetsro ska erbjuda människor med psykiska handikapp en meningsfull sysselsättning. Denna sysselsättning skall erbjudas olika företag i kommunen och efter individerna behov och förutsättningar. anpassas Målsättningen är att högre livskvalitet genom att erbjuda meningsfull ge sysselsättning. Vid starten såg man också från kommunens sida en möjlighet att minska behovet andra insatser och då minska samhällets av kostnader. Man vill också stärka rehabiliteringskedjan genom samordnade insatser. Enligt samordnaren i projektet kan man dela målgruppema i tre olika typer. Unga, tidigt störda människor. Kroniker som ofta själva har sökt sig till Arbetsro samt människor som är remitterade från psykiatrin. De som kommer till projektet ska också vara motiverade för att delta.

Organisation Den kommunala beredningen ledde till att en paraplyorganisation för rehabiliteringsverksamheten tillsattes, RESAP rehabilitering samverkan psykiatri. Organisationen bestod representanter för Eskilstuna kommun, av FK, landstingets psykiatriska klinik, AF /LAN samt intresseföreningama och Samhall-ALEA. Organisationen består tvâ nivåer, kallade Nivå 1 av och Nivå Nivå 1 övergripande samverkansgrupp med företrädare är en för förtroendevalda politiker samt chefstjänstemän. Dessa har samordningsoch samverkar i övergripande frågor, fördelar resurser och ger ansvar direktiv för verksamheten. Nivå 2 består tjänstemän med rehabiliteringsav kunskaper från de olika parterna. Deras uppgift är att genomföra uppföljningar och rapportera till den övergripande gruppen. Man diskuterar

152 Bilaga 4

metodfrågor, initierar ny verksamhet och förändring verksamheten av utifrån behov. Under dessa beslutsnivåer finns olika projekt med praktisk rehabilitering for individer med olika behov, bl Arbetsro. Nivå 2 fungerar a som en referensgrupp för projektledama. FK samt AF svarar för finansieringen projektet Arbetsro. Kostnaden av beräknas till 825.000:- för 1995. FK for 53,5% den totala svarar av finansieringen, avseende finansieringen samordnartjänsten 25% och av kostnaderna i samband med köp av platser samt aktivitetsersättning för de som får sin försörjning från socialförsäkringssystemet. Kommunen svarar for 26% av den totala kostnaden for projektet, avseende samordnartjänsten samt köp av platser, försäkringar och aktivitetsersättning för de får sin som försörjning genom socialbidrag. AF svarar för 20,5% den totala av kostnaden i form av 50 % av samordnartjänsten. Sociala servicenämnden har driftsansvar för verksamheten. Samordnaren har ett rapporteringsansvar till Nivå 2-gruppen.

Samarbetsformer De flesta personer som har kommit i kontakt med Arbetsro har gjort det via psykiatrin. Många har också kommit via socialtjänsten och en del har sökt sig dit egen hand. Försörjningen sker oftast via pension. Socialbidrag är den näst vanligaste formen for försörjning. En liten del försörjs också med sjukbidrag och a-kassa. De som genom Arbetsro har sysselsättning på en arbetsplats får en extra aktivitetsersättning. Samordnarens roll är att skaffa arbetsplatser, Stödperson för vara arbetsplatserna och de som deltar i projektet samt att hon också ska rapportera till nivå 2-gmppen. När individen börjar i projektet skrivs ett arbetskontrakt mellan arbetsgivaren, projektledaren samordnaren, aktuell myndighet samt deltagaren. Arbetsplatsema finns Samhall-ALEA, inom kommunens förvaltningar, inom arbetsmarknadsavdelningens verksamheter kommunen samt inom föreningar och det privata näringslivet. Deltagarna kan vara kvar i projektet för en mycket lång tidsperiod eller gå vidare till annan verksamhet med högre eller lägre krav. Totalt har 54 personer deltagit i Arbetsros verksamhet.

Hinder Projektledaren anser att samarbetet och informationen till nivå 2- gruppen inte fungerar helt tillfredsställande. Gruppen blir mer en rapporteringsgrupp än en referensgrupp d v s stödgrupp till samordnama på grund att av man har for lite tid. En person anser att man har stött revirtänkande, ekonomiska problem samt kamp om status i nivå 2- En stor brist gruppen. menar man vara landstingets dåliga ekonomi som gör att psykiatrin inte kan delta med resurser och därmed i arbetet samma villkor som de andra deltagarna.

Bilaga 4 153

Möjligheter och positiva erfarenheter Ett viktigt resultat gäller personemas självkänsla och livskvalitet som enligt deltagarna själva har ökat. Projektledaren ser det också som positivt att myndigheterna förstått att det är fråga om långa processer som kräver speciella stödpersoner. Ett annat resultat är att man tycker sig ha fått en struktur insatserna vilket saknats tidigare. Inom de olika styrgruppema på nivå l och 2 anser man att samarbetet mellan olika myndigheter har fungerat bra. Det har varit lätt att samverka eftersom det har funnits ekonomiska medel till detta. Kulturkonfliktema har man försökt minska a genom att ha gemensamma utbildningar. 350 personer från alla medverkande myndigheter har genomgått en gemensam samverkansutbildning i form av cirklar och föreläsningar.

Allmänna synpunkter Deltagarna och arbetsledama ser aktivitetsersättningen som en viktigt motivationsfaktor. Ersättningen leder enligt några av deltagarna till att målgruppen kan utvecklas samt att de vågar sig svårare uppgifter.

154 Bilaga 4

Ort: Timrå Projekt: Aktiv rehabilitering i Timrå ART

Samverkande parter: AF, FK, socialtjänsten-Individ och Familje-

omsorgen lFO

Bakgrund Initiativet togs av FK 1993 som sammankallade olika myndigheter som arbetar med rehabiliteringsfrågor till en gemensam diskussion. Då framkom ett behov ett forum där klienter kunde diskuteras och av gemensamma själva delta. Efter ett gemensamt upptaktsmöte kunde så verksamheten komma igång. Verksamheten initialt beroende av det personliga nätverk var som byggts upp mellan AF, FK och IFO.

Målsättning och målgrupp Grundidén med projektet är enligt initiativtagarna att skapa ett individrelaterat forum för samtal kring/med kunder som varit aktuella hos fler än en myndighet i syfte att verka for en aktiv rehabilitering av god kvalitet. Den erfarenhet som låg till grund for detta var att olika myndigheters kompetens och möjligheter inte utnyttjades maximalt, rundgången skapade ineffektivitet och onödig tidsutdräkt i handläggningen. Genom att samordna verksamheten bättre skulle individen också kunna sättas i centrum ett tydligare sätt. En viktig förutsättning är att klienten dels är motiverad, dels sitt medgivande till att hans/hennes problem och möjligheter dryftas i ger projektgruppen utan hinder av sekretessbestämmelser. Det finns inga formella kriterier säger vilka klienter som får vara med. som

Organisation Deltagare i samverkansprojektet är socialtjänsten, arbetsmarknadsinstitutet, FK och psykiatrin. Den sistnämnda, en representant från psykiatrins öppenvårdsmottagning, kom i samarbetet i ett senare skede, när verksamheten varit igång drygt ett år.

samarbetsformer Projektets organisation innebär att FK, AMl och socialtjänsten var och en ständig ledamot i Sedan våren 1995 medverkar också har utsett en gruppen. representant från psykiatriska öppenvården med anledning av att många ärende visade sig aktuella där. Gruppen träffas en eftermiddag per vara månad; FKs ledamot har hitintills haft sekreterarfunktionen, men ett roterande for detta håller att genomföras. Om det gäller rehabiliansvar teringsärenden deltar klienten själv samt respektive handläggare från hemmamyndigheten. sammanträdena har omväxlande ägt rum hos de

Bilaga 155

olika myndigheterna. Två gånger har man förlagt sammanträden till de två olika vårdcentraler som finns i kommunen. Detta i syfte att marknadsföra projektet i öppenvården. De resurser gruppen har till sitt förfogande utgörs av medel och instrument som respektive hemmamyndighet förfogar över. Gruppen har med andra 0rd ingen eget budget eller specialdestinerade medel man vill inte heller ha någon egen budget i detta skede eftersom arbetsfonnerna behöver utvecklas vidare innan så sker. Det är snarast samordningsvinster och synergieffekter som man hoppas uppnå genom att samarbeta internt inom gruppen och att hålla täta kontakter med respektive myndighet. Man eftersträvar ett konsultativt arbetssätt. De resurser som krävs när individuella rehabiliteringsinsatser påbörjas och genomförs är de reguljära åtgärder som varje aktör har till sitt förfogande som t ex beredskapsarbete, arbetsträning, köp-av-tjänster etc. Tre olika typer av ärenden tas upp i projektgruppen: rehabiliteringsärenden där konkreta åtgärder ska diskuteras och då den berörda klienten själv medverkar; infonnationsärenden, dvs då gruppen behöver träffas i förväg för att diskutera förutsättningarna för att sedan vidta konkreta åtgärder; och uppföljningsärenden för att ta reda på om planen fullföljts. Ett ärende som ska behandlas i gruppen ska enligt den arbetsordning som finns för projektet anmälas minst en vecka i förväg till ARTs kontaktperson. Handläggaren som anmält ärendet infonnerar klienten samt inhämtar samtycke. Projektgruppen uppger att man aldrig har upplevt myndigheternas olika sekretessbestämmelser som något problem. Vid träffar som behandlar rehabiliteringsärenden medverkar förutom de ordinarie ledamöterna den handläggare som har ärendet hemmamyndigheten. När det gäller den individuella rehabiliteringen anser man inom projektet att det gått smidigare och snabbare att komma fram till individuella lösningar. 1995 behandlades 10 ärenden i gruppen. Projektet har under samma tid haft 25 infonnationsärenden och l2 uppföljningsärenden där myndigheten redogjort för sin insats svåra ärenden.

Hinder En negativ sida med projektet är att vårdcentralema inte involverats i någon

större utsträckning. De har inte remitterat några ärenden. Övriga aktörer

hade också önskemål om att psykiatrin borde vara med. Ett stort problem är klienternas försörjningsmöjligheter; mycket tid går till att pröva rätten till ersättning. Handläggarna måste hämta mycket detaljinformation om ersättningsregler. Här ställer de olika myndigheternas begrepp för arbetsfömtåga och sjukdom till vissa problem. Försörjningsaspekten kan ibland bli styrande för vilken rehabiliteringsâtgärd som väljs åtstram- ningar i ersättningsvillkoren skärper denna tendens. Man upplever också att besparingar i sjukvården leder till längre sjukskrivningstider som i sin tur leder till ökade kostnader för FK. Läkarnas strängare villkor för sjukskriv-

156 Bilaga

ning upplevs också som ett stort problem. När läkarna endast tar rent medicinska hänsynstaganden har många personer med en komplicerad social, psykiatrisk, medicinsk problematik inte kommit att uppfylla kriterierna för sjukpenning. Arbetslöshet och en komplicerad problematik leder till att personerna inte kan stå till arbetsmarknadens förfogande vilket vidare innebär att socialtjänsten blir den instans som får ta emot dessa personer. Socialtjänsten upplever att den typen av ärenden har ökat kraftigt.

Möjligheter och positiva erfarenheter Ett viktigt resultat som gäller myndigheterna är att ett stort antal handläggare involverats i en samverkansprocess genom att de deltagit i projektmötena. De positiva sidorna med projektet anses vara att handläggarna genom projektet fått en ökad kännedom om varandras arbetsförutsättningar och att därmed kompetensen ökat. Personkännedomen har också ökat. Projektet har blivit en extra-resurs att tillgå. Förtjänsten att kunna göra upp en rehabiliteringsplan tillsammans med andra betonas. Dessutom har klienten och dennes behov, möjligheter och hinder, kunnat sättas i fokus ett tydligare sätt. Projektet syns väl förankrat bland cheferna som ser ett stort värde i denna form av brobygge.

Allmänna synpunkter Man upplever att det finns olösta politiska konflikter riksnivå gällande regelverk och rehabiliteringsâtgärder och att centralt placerade beslutsfattare inte insett att det behövs resurser for klienter i gråzonen. Detta får till följd att att arbetet förs ner till det lokala planet medan resurserna samtidigt tryter. Man efterlyser därför klarare signaler och en större långsiktighet i frågor som rör problemgruppema.

Bilaga 4 157

Ort: Vilhelmina Projekt: Cornelia Samverkande parter: AF, Socialtjänst-lndivid- och familjeomsorg lFO, kommunen arbetsgivare.

Bakgrund Cornelia är ett projekt som nu är avslutat och som gått över i reguljär verksamhet i kommunens och lFOs regi. Comelias verksamhet ses av de medverkande idag som ett mellansteg till Dagcentralen social träning och Samhall/Safac arbetsträning. Under 1980- talet pågick ett samarbete mellan socialtjänsten och psykiatrin i form av ett dagcenter. Denna verksamhet upphörde. 1991 tog AF AMI och kommunen de första informella kontakterna med varandra. Man såg här en möjlighet att samla sina resurser for att kunna driva arbetslinjen ett bra sätt. Efter de inledande kontakterna anslöt sig psykiatrin och FK till projektet.

Målsättning och målgrupper Målsättningen har alltid varit att hitta reguljära arbeten. Denna målsättning har varit svår att uppfylla varför det nu ses som viktigt att sysselsätta personer som är aktuella hos flera myndigheter. Det ses också som viktigt att arbetslösa personer kan kvalificera sig for nya a-kasseperioder eller ny ersättningsperiod av annat slag än socialbidrag.

Målgruppen var: unga människor med svårigheter att komma på arbetsmarknaden personer med psykiska störningar som huvudsakligt hinder personer med missbruksproblematik och svårigheter arbetsmarknaden

Målgruppen uppges gradvis ha förskjutits från svårplacerade till långtidsarbetslösa i allmänhet.

Organisation Cornelia har haft två huvudmän; dels socialförvaltningen, dels kommunen som arbetsgivare. Huvudmannaskapet delas mellan dessa. Cornelia består av en styrgrupp med representanter for AF, l FO, och psykiatrins öppenvård. Gruppen har sedan l99l träffats regelbundet. l Comelias lokaler bedrivs en verksamhet inriktad grupperna yngre personer med social problematik samt personer med psykiska funktionshinder samt missbrukare. Verksamheten är inriktad mot olika lego- och servicearbeten. Arbetsledama för dessa grupper är anställda ALU-medel och har till uppgift att skaffa arbeten till projektet. AF sköt från början till 85 % av lönen för den ena

158 Bilaga 4

arbetsledaren. Kommunen stod for 15 %. Socialstyrelsen har anslagit medel till utvärdering av projektet. Försörjning for de medverkande har mestadels finansierats via ALU och i vissa fall via sjukpenning. Idag är kommunen arbetsgivare för de två anställda arbetsledama.

samarbetsformer Först gör man i styrgruppen en kartläggning av klientens behov. En handlingsplan upprättas. Om personens problem är relativt enkla eller akuta hanterar handledaren den ansvarige från respektive myndighet själv detta mellan styrgruppens sammanträden. Om problembilden är mer komplex tas ärendet upp de gemensamma styrgruppsmötena för en diskussion. Arbetsträning sker sedan i de gemensamma lokalerna eller i serviceverksamhet utanför lokalerna. Remissforfarandet är infonnellt. Man anser själv att man rekryterar personer till verksamheten.

Hinder Efter projektfasen lades verksamheten ned eftersom kommunen inte hade resurser att driva verksamheten. Genom att AF gick med tillfälliga insatsmedel kunde Cornelia ändå fortsätta ända tills kommunen insåg fördelarna med Cornelia och tillsköt nya resurser till verksamheten. Dock att det ligger ett hot nedläggning av verksamheten varje anser man om nytt budgetår. Detta skapar såväl hos personal som de medverkande. oro Skilda plånböcker anses vara ett problem eftersom alla ser till sin egen organisations bästa snarare än till det gemensamma. Hanteringen av pengar öronmärkts för vissa typer av åtgärder upplevs som problematisk. l som praktiken använder tjänstemännen dessa medel ett mer flexibelt sätt än regelverken medger vilket uppges vara problematiskt. Dessa resurser önskar man skulle kunna användas friare. Man ser det också som problematiskt att psykiatrin inte har lika mycket resurser att bidra med som de övriga. Det har lett till att psykiatrin inte fått gehör för sina målgrupper i samma mån som de andra medverkande. Man har därför initierat en egen verksamhet. Man framhåller också att en gemensam verksamhet för skilda målgrupper leder till problem för kvinnorna. Resursema går till de mest krävande, d s missbrukama som oftast är män. Männen har också tillgång v till lokalerna i större utsträckning än kvinnorna eftersom verksamheten som bedrivs där anpassad till männens behov. Kvinnornas arbetsplatser är mer är oftare utlokaliserade vilket också medfört att kvinnogruppen är mer splittrad. Från början ansåg man också att styrgruppen inte fungerade tillfredsställande därför att man inte var ense om hur och vilket sätt myndigheterna skulle bidra till den gemensamma verksamheten. Varje enskild myndighet tar nu mer ansvar för det gemensamma än tidigare. Lönebidragens konstruktion ansågs också tidigare vara ett problem eftersom det försvårade möjligheterna till placeringar i arbete orten. Arbetslösheten ca 20 % uppges vara det största problemet.

Bilaga 4 159

Möjligheter och positiva erfarenheter Man anser att man lyckats skapa stabila verksamhetsfonner som inte är beroende av eldsjälar. Styrgruppen fungerar numera tillfredsställande. De viktigaste resultaten uppges vara att personemas självkänsla och förmåga att bli självförsörjande ökar även om det är via stödinsatser. Man framhåller också att det är bra att man ger individerna en social träning i form av gränser och rutiner som gör att de kan klara sig själva. Den sociala gemenskapen framhålls också som viktig. Psykiatrin ser Cornelia som ett mellansteg till dagcenterverksamheten och Samhall/Safac.

Allmänna synpunkter Det anses inte lyckat att sammanföra olika målgrupper i en gemensam verksamhet. Intresset från politiska makthavare och chefstjänstemän framhålls som viktig. Man vill också se att man kan ha en friare användning av resursmedel. Pengarna används i praktiken relativt fritt men det sker via en fri tillämpning av gällande regelverk. Större resurser måste också satsas arbetsledama som nu inte mäktar med en for stor grupp med skiftande behov.

160 Bilaga 4

Ort: Umeå Projekt: Samordnade extrasatsningar rörande sysselsättning och aktivering av missbrukare SESAM Samverkande parter: Arbetsbyrån, AF, socialtjänsten-missbruksgruppen.

Bakgrund En ansökan och projektplan utarbetades lokalt inom socialtjänsten i Umeå hösten 1994 av en i missbruksvård erfaren socialsekreterare. Till grund för denna ansökan låg också diskussioner som ägt rum i en arbetsgrupp med representanter från AF, FK och arbetsbyrån. Bakgrunden till projektet är de ökade svårigheterna for drogmissbrukare att komma ifråga for arbetsrehabilitering. I en situation när dessa behov ökar för andra, mindre utsatta och till a arbetsmarknadspolitiska åtgärder beredgrupper resurserna skapsarbeten, lönebidrag etc minskar ligger det nära till hands att normala arbetslösa får del av sådana åtgärder for att inte bli "utstämplade. Detta försvårar arbetsrehabiliteringen for missbrukare, särskilt som sysselsättning är ett viktigt element i ett målinriktat öppenvårdsarbete.

Målsättning och målgrupp Grundidén och målsättningen med projektet är att pröva om ett nära, samordnat och flexibelt samarbete mellan i första hand socialtjänst, AF, kommunens arbetsbyrå och FK kan förbättra förutsättningarna för drogmissbrukare att erhålla sysselsättning. Sysselsättning och stöd i olika fonner som ett led i öppenvården prioriteras. Målgruppen är blandmissbrukare i åldern 20 till 30 år, där narkotika finns med i bilden. Särskilt viktig är gruppen missbrukare som inte kommer ifråga för t ex OSA eller beredskapsarbete, men som behöver pröva sin förmåga i någon form av sysselsättning. Drogfrihet, avhållsamhet är ett krav.

Organisation Samordnaren projektledaren har sin arbetsplats vid kommunens arbetsbyrå och har täta kontakter med AF kontakterna med FK är dock få. Det finns också samverkansgrupp bestående av representanter från LAN, en socialtjänsten, kommunens arbetsbyrå och FK som träffas 3 ggr per termin för att dryfta principiella samarbetsfrågor. Socialstyrelsen gav vid mer projektstarten ekonomiskt stöd till en projektansvarig l tjänst samt medel till vissa kringkostnader i form av utbildning och informationsinsatser, studiebesök, resekostnader, samt lokalkostnader. Därutöver uppkom kostnader i form av förstärkt socialbidrag i samband med sysselsättning.

Samarbetsformer Det finns särskild missbruksgrupp, d s socialsekreterare som arbetar en v med missbrukare inom socialtjänsten. Någon av dessa handläggare kan

Bilaga 4 161

remittera en missbrukare till projektet; till samordnaren själv erfaren socialsekreterare. Missbrukare kan också remitteras till projektet via s k halvvägshus som är mellansteg till behandling och arbete där missbrukama ett mjukare sätt skolas i ett liv utan missbruk. Olika socialdistrikt i kommunen kan också remittera personer till projektet. Samordnarens funktion i detta sammanhang är att skapa och sedan vårda ett slagkraftigt nätverk som kan vara till nytta vid anskaffning av sysselsättning, för att följa upp densamma och för att komma vidare med andra rehabiliteringsinsatser. En viktig arbetsuppgift är att hitta rätt jobb för rätt person. Andra uppgifter är att genom t ex informationsträffar, utbildningsdagar och attitydpåverkande insatser i övrigt få de som är viktiga kuggar i projektet att dra samma håll i rehabiliteringsarbetet. Genom att sysselsättningen är "hävstången" i rehabiliteringen blir samordnarens uppgift att flexibelt och okonventionellt skapa sysselsättning genom att kombinera olika ekonomiska medel som knyts till klienten: utöver socialbidrag kan det vara sjukpenning och arbetsmarknadsstöd. Särskilt viktigt är det att finna sysselsättningsplatser som har en positiv men samtidigt realistisk attityd till missbruksproblem. De typer av sysselssättning som kan bli aktuella är OSA först 6 mån men dessa förlängs ofta, beredskaps jobb, API, ALU, remitteringsstöd samt socialbidrag med extra ersättning. sysselsättningen är vanligtvis förlagd hos ideella föreningar, kommunen och landstinget. Det anses viktigt att kunna anskaffa sysselsättningsplatser som har en resursperson tillgänglig att kunna fråga till råds i svåra situationer. Ett samarbete med Korpen, ABF, TBV m har inletts cirklar, föreläsningar omkring frågor som kost, motion, livskvalitet och studier m m. Enligt det resultatmål som framställdes i projektansökan hoppades man att minst 10 personer ur målgruppen samtidigt skulle kunna erbjudas plats sysselsättning i projektet och att minst hälften av dessa ska vara kvar i projektet den planerade tiden. Man förväntade sig också att minst en tredjedel av de personer som fått del av projektets tjänster ska vidare till AFs arbetsrehabilitering.

Hinder En brist som uppdagats är att projektsamordnaren och AF inte finns i samma byggnad. De ständiga telefonkontaktema för att skaffa sysselsättning visar att ytterligare samordning borde finnas. En särskild svårighet har varit kommunikationen med invandrargrupper. En brist med projektet var också att psykiatrin inte varit med som fullvärdig part. Läkare och annan personal har en viktig roll p g a av de sjukskriver, ger vård och behandling. Samtidigt är man i projektet många gånger tveksam till riktigheten i de diagnoser, utredningar och andra åtgärder som görs från psykiatrins sida. Sådana bedömningar är utomordentligt viktiga för att rätt arbetskrav ska kunna ställas. Det finns således ett stort behov av att utveckla en kontakt inom projektets ram med den resursperson som finns inom

162 Bilaga 4

psykiatrin för den nu aktuella klientgruppen. Kontaktema med FK har inte varit så många. Det antas beror på att målgruppen inte tillhör FKs viktigaste klienter.

Möjligheter och positiva erfarenheter Samverkansforrnema har blivit smidigare och handläggningstidema kortare, jämfört med om många socialsekreterare var för sig skulle ringa till AF angående sysselsättning för sina respektive klienter. Det har blivit lättare att samverka med handläggare på AF. l klientkontakten blir det nu ofta "snabba ryck vilket gör att klienterna hinner manipulera. Socialsekre- terama upplever projektet som en avlastning.

Allmänna synpunkter Man är orolig för att projektet ska läggas ner och har inte löst övergången: projekt-reguljär verksamhet. Nedskämingar inom den kommunala socialtjänsten hänger som ett hotfullt moln i bakgrunden. För att maximalt effektivisera samverkan finns det önskemål om att upprätta ett samverkanskontor med företrädare for AF, FK, arbetsbyrå och socialtjänst på samma plats.

Bilaga 163

Ort: Umeå Projekt: Stegen Samverkande parter: AF. FK. Företagarna, LAN

Bakgrund Verksamheten i Stegen har sitt ursprung i ett samarbete som funnits mellan Byggfacket, Bygghälsan samt FK. Samarbetet utvecklades framförallt mellan två personer som kom att bilda stommen i det nätverk som sedan utvecklades; läkaren Bygghälsan samt ombudsmannen i Byggfacket. Dessa personer är än i dag verksamma i Stegen. Det kontaktnät som dessa båda personer byggt upp med näringsidkare och myndigheter under sin verksamhet i Bygghälsan och Byggfacket är i dag en viktig del av stegenverksamheten. 1994 skapades Stegen fonnellt som en egen organisation genom att man bildade stiftelsen Stegen. Styrelsen består av representanter för företagarna i länet, FK, LAN, landstinget samt LO.

Organisation Under den forsta fasen skötte Bygghälsan administration och ekonomi. FK och AF har hela tiden stått för de huvudsakliga insatserna för de individer som sysselsatts i olika projekt. l fas två grundades Stiftelsen som huvudman för Stegen. Stiftelsen är en juridisk person med en samhällsrepresentativ styrelse; företrädare för näringsliv, fackföreningar och myndigheter finns representerade. Stegen är ingen arbetsgivare men mer en organisatorisk ram för det regionala arbetet i Västerbotten. De olika projekten lokal nivå utgör Stegens reella verksamhet. Projekten är de som anställer individer ur den bestämda målgruppen och ansvarar för den verksamhet som bedrivs. Resursema till dessa projekt har hitintills främst kommit från LANs otraditionella medel. Lönekostnader finansieras genom ALU, rehabiliteringsersättning samt sjukpenning. Som en sammanhållande länk mellan de olika projekten och styrelsen finns en projektledare som har det organisatoriska ansvaret för det löpande arbetet och som sköter kontakter med myndigheter och kommunikation till styrelsen. Parallellt med denna organisation finns också en referensgrupp som har knutit till sig ett brett fält av forskare och praktiker från olika områden. Exempelvis finns småföretagare och arbetslöshetsforskare representerade. Referensgruppen anses vara viktigt då en stor del av Stegens verksamhetsidé är att utveckla metoder och visioner för ett framtida rehabiliteringsarbete.

Målsättning och målgrupper Målsättningen med stegenverksamheten är att bredda rehabiliteringsfaltet genom att inbjuda fler aktörer att ta del av en aktiv rehabiliteringsverksamhet. Man menar också att utrymmet för FK och AF att skapa nya

164 Bilaga

rehabiliteringsplatser är taget i anspråk. Därför är det viktigt att andra än de etablerade myndigheterna. Ett av syftena är därför att utveckla metoder för en utökad rehabiliteringsverksamhet mycket inriktad samarbete med småföretagare och näringsliv. Den egentliga målgruppen som från början var långtidssjuka bygg-och anläggningsarbetare har vidgats till att omfatta långtidsarbetslösa och sjuka i allmänhet. Målgruppen är väldefmierad genom de krav arbetsförmåga som ställs via projekten. Det innebär bl a att psykiskt handikappade samt missbrukare för närvarande inte omfattas av stegenkonceptet.

samarbetsformer Stegenorganisationen är i huvudsak ett personligt nätverk av personer från AF, FK och de ursprungliga nyckelpersonema som i sin tur använt sina kontakter för att skapa arbetstillfällen personer som man ansett vara lämpliga för dessa projekt. l de fallen finns alltså ett ston inslag av rekrytering via nätverkets nyckelpersoner till de olika projekten. Rekryteringen går, när det gäller de arbetslösa, via AF och klienterna anvisas sedan vidare till projekt via kontakter möten och telefonsamtal med de andra i stegennätverket. De långtidssjuka kommer i kontakt med Stegen via FKs rehabsektioner. Projektverksamheten kan i stora drag indelas i tre typer: de egentliga stegenprojekten, den egna företagargruppen samt de s k strukturella samhällsprojekten. Egentliga stegenprojekt kan startas upp som i följande beskrivning. Genom att någon av nyckelpersonema känner till att det finns intresse och behov av verksamhet hos exempelvis ideella föreningar, landsting eller kommun bjuder man en representant för den potentiella arbetsgivaren till ett stegenmöte där man tillsammans med AF, FK samt projektledare diskuterar medverkan av stegenpersonal. De projekt som för närvarande är igång är relativt småskaliga med ca 3-l0 personer engagerade. För långtidssjukskrivna och arbetslösa finns också möjlighet att via AFs Nyforetagarcentrum starta eget. Stegen kan i sådana fall hjälpa till med en planläggning. Man har också genom kontakter med kommun, landsting och universitet och andra större offentliga sektorer skapat flera s k strukturella projekt. Exempel sådan verksamhet är de s k fritidsklubbama som fungerar som komplement till barnomsorgen för mellanstadiebam. Såväl skola, polismyndigheter som scoutrörelsen är medaktörer i projektet. Ett annat exempel är blodbanken vid Umeå Universitet som genom en av de ursprungliga kontaktpersonema startats upp som ett forskningsprojekt i samarbete mellan universitet och landsting. Man samlar och registrerar blodprover som används i forskning. Samarbetet mellan de olika myndigheterna och Stegenpersonal kännetecknas av att vara mycket otraditionellt, obyråkratiskt, och de enda kontrakt som används är rehabiliteringsplanerna för de individer som kommer från FK.

Bilaga 165

Hinder Vissa av arbetsledama har inte varit motiverade för den typ av verksamhet som man bedrivit. l vissa fall har inte heller placeringar ute i reguljär verksamhet lyckats p g a att företagare inte haft förståelse för eller insikt i de långtidssjukskrivnas fysiska hälsoproblem. Ett ston problem är lönebidragsfonnen som gör att man med en hög arbetslöshetsnivå inte kan ut så många som man vill till olika arbetsplatser. Man menar att intresset från arbetsgivarna är stort men att möjligheterna inte finns.

Möjligheter och positiva erfarenheter Under projektets gång har man lärt sig använda sin kreativitet och fantasi. Stegen har upplevts som en testverkstad för okonventionell verksamhet. Erfarenheten är också att det gått bra att samverka. Speciellt i den mån man har poolat resurserna från respektive myndighet i en gemensam pott. Samarbetet mellan aktörerna lokal nivå har varit oproblematiskt efter det man även lyckades övertyga LAN och kommunen om Stegens potential som resurs i rehabiliteringsarbetet. Man uppskattar också det icke hierarkiska arbetssätt som kännetecknar samarbetet mellan myndigheterna.

Allmänna synpunkter Man menar att de olika bidragsfonnema inom socialförsäkringsystemet inte är tillräckligt flexibela för att man skall kunna göra skräddarsydda lösningar i varje individuellt fall. Ofta upplever man också att olika regelverk kolliderar med varandra. Vidare anser man att FKs datasystem borde modemiseras så att det blir jämförbart och kompatibelt med AMS datasystem. För närvarande arbetar man också med att utarbeta ett nytt grundfinansieringssystem för de deltagande individerna. Idén bygger på att a-kassenivån skall utgöra utgångsläget för lönen. Till denna lönedel skall Stegen i varje individuellt fall lägga till ett Stimulansbidrag som beläggs med arbetsgivaravgift. Slutligen skall en AMF försäkring lösas för alla deltagande i projekten.

Litteraturförteckning

Ami/PRAOT, Örebro och Claes Malmquist ITP, 1995. En samhällsekonomisk lönsamhetsmodell För Ami/PRAOT, Örebro. AMS årsredovisning 1994/95 AMS informerar, Projekt 1995/96 erhållit medel for otraditiosom nella insatser För arbetshandikappade., Vin 1995:8. AMS informerar, Anslaget B5. Särskilda åtgärder for arbetshandi-

kappade Årsrapport 1994/95., Vin 1996:1

Arbetslivsfonden 1994., Rehabilitering lika enkelt som lönsamt. Arbetslivsfonden 1995., Arbete i utveckling kvinnors vis - Slutrapport från Arbetslivsfondens ALFA Q program. Aronsson C. Malmquist., Rehabiliteringens ekonomi, Stockholm 1991. Bohlin Strömberg 1995.. Dagmar 400 Utvärdering av effekten av statliga medel for rehabiliterings- och behandlingsinsatser. Centrala samverkansgruppen för arbetsmiljö och rehabilitering CESAR-gruppen 1994., Förutsättningar och ambitionsnivåer for arbetsmiljö- och rehabiliteringsarbetet. Ett diskussionsunderlag.

Civildepartementet Ds 1995:39 Den lilla samhällsdialogen

Forskning medborgarkontakter, yrkeskompetens och om kunskapsstöd i en decentraliserad förvaltning.

Civildepartmentet Ds 1994:123 Vi vill vara med och bestämma

Modeller for medborgarinflytande i stadsmiljö och landet En skrift om lokal utveckling av kommunal verksamhet.

Civildepartementet Ds 1995:54 Plus för slutsatser från

unga lokalt utvecklingsarbete. Slutrapport från PLUS-gruppen inom Civildepartementet.

Civildepartementet Ds 1995:54 Bilaga Plus for unga i

Göteborg., Tore Brännberg En studie projekt, samverkan och av eldsjälar.

Finansdepartementet Ds 1994:81 En Social Försäkring. Rapport

till expertgruppen For studier i offentlig ekonomi.

168 Litteraturförteckning

Finansdepartementet Ds 1994:86 Fördelningseffekter offentliga

av tjänster. Rapport till expertgruppen för studier i offentlig ekonomi.

Finansdepartementet Ds 1994:133 Nettokostnader för transfere-

ringar i Sverige och några andra länder Rapport till expertgruppen för studier i offentlig ekonomi.

Försäkringskassan i Östergötland. Utkast PM "Förslag till utveck-

ling av förebyggandeprocessen", 1996. Försäkringskasseförbundet. Ojämlikhet från till vaggan graven väg i 2/3-samhället Rapport från forskarseminariet i Umeå januari 1996. Hammarström Anne., Arbetslöshet och ohälsa ungdomars - om livsvillkor., Studentlitteratur 1996. Kerz J., M. Werner E. Wesser. Vad vet om rehabilitering,

Svensk rehabiliteringsforskning 1980-1993. Bokbox Förlag,

Lund 1995. Hetzler A, K. E. Eriksson E. Wesser., Arbetslivsinriktad rehabilitering. Arbetslivsfonden, Stockholm 1995. Landstingsförbundet, 1988, Sjukvård och sjukförsäkring i samverkan. Regeringens proposition 1990/91 140 Arbetsmiljö och rehabilitering : m.m. Regeringens proposition 1990/9l:141 Rehabilitering och rehabiliteringsersättning m.m. Regeringens proposition 1995/962150 Ekonomisk vårproposition med förslag till riktlinjer för den ekonomiska politiken, utgiftstak, ändrade anslag för budgetåret 1995/96, m.m. Riksförsäkringsverkets årsredovisning 1994/95 RFV ANSER, 1995:17, Utvecklingsprojekt vid försäkringskassoma Redovisning av de särskilda projektmedlen för budgetåret - 1994/95. RFV REDOVISAR, 1994:5, LS En studie av rehabiliteringsarbetet försäkringskassan RFV REDOV1SAR,1995:1 F INSAM på väg Försöksverksamheten

med finansiell samordning mellan socialförsäkring och hälso-

och sjukvård. Lägesrapport 1994 från Riksförsäkringsverket och Socialstyrelsen. RFV REDOVISAR, 1995:12, DAGMAR 510 uppföljning - en av den särskilda ersättningen för rehabiliterings- och behandlingsinsatser inom hälso- och sjukvården år 1994.

Litteraturfárteckning 169

RFV REDOVISAR, 1995:20, RIKS-LS undersökning - en om långvarig sjukskrivning och rehabilitering. Riksförsäkringsverket, Försäkringskassan i Stockholm, Försäkringskassan i Värmland., 1996 Kvalitetsutveckling i socialförsäkringsadministrationen Kundbegreppet och kartläggning av processer. RRV 1991:2 Bättre beslutsunderlag i den offentliga sektorn - en presentationsmodell. RRV 1994: l 8 "Att återupprätta" Försäkringskassans om rehabiliteringsverksamhet. RRV 1996:8 Rehabilitering arbetslösa sjukskrivna. av RRV 1996:40 Samverkan med förhinder den statliga tillsynen över arbetsgivarnas ansvar för arbetsanpassning och rehabilitering. Salonen Tapio., Välfärdens marginaler., Stockholm Publica 1994.

Socialdepartementet, Arbetsmarknadsdepartementet Ds 1988:14.,

Samverkan mellan socialtjänst och arbetsförmedling - en beskrivning och ett underlag för utveckling.

Socialdepartementet.,Välfárdsprojektets Skriftserie: Fakta/ kunskaper Nr 2 1996, Ensamföräldrarna utsatt grupp

- en Socialdepartementet. Dir. 1995:158 Kommittédirektiv Nationella folkhälsomål. Socialmedicinsk tidskrift häfte nr 10, 1995. Rehabilitering och socialförsäkring. Socialstyrelsens årsredovisning 1994/95 Socialstyrelsen följer och utvärderar 1995:2., Halvvägs Lägesupp rapport 1993-1994 från försöket med kommunal primärvård Socialstyrelsen, Landstingsförbundet, Svenska kommunförbun-

det,-SoS rapport 1993:10, Rehabilitering inom hälso- och

sjukvården för alla åldrar och alla diagnoser. - SOU 1988:41 Tidig och samordnad rehabilitering. Samverkansmetoder och rehabiliteringsinriktad ersättning Betänkande mm.

av rehabiliteringsberedningen.

SOU 1994:24 Svensk alkoholpolitik strategi för framtiden. - en Huvudbetänkande från alkoholpolitiska kommissionen. SOU 1994:27 Vård av alkoholmissbrukare. Delbetänkande från alkoholpolitiska kommissionen. SOU 1994:95 En allmän sjukvårdsförsäkring i offentlig regi. Rapport till Kommittén hälso- och sjukvårdens finansiering om och organisation, HSU 2000. SOU 1994: l 39 Ny socialtjänstlag. Huvudbetänkande socialtjänstav kommittén.

170 Litteraturförteckning

SOU 1995:61 Myndighetsutövning vid medborgarkontor. Rapport från MBK-utredningen. SOU 1995:142, Att röja hinder för Samverkan Egenmakt - - Arbetslinjen, Storstadskommittén. SOU 1995:149 Försäkringsskydd vid sjukdom Ett delbetänkande rätten till ersättning och beräkning av inkomstunderlag under om sjukpenningtid. SOU 1996:34 Aktiv arbetsmarknadspolitik. Betänkande av Arbetsmarknadspolitiska kommittén. Statskontoret, 1994:15 Arbetslivsinriktad rehabilitering sektors- övergripande analys Statsliggaren för Arbetsmarknadsdepartementet 1995/96 Statsliggaren for Socialdepartementet 1995/96 Stockholms socialtjänsts Forsknings- och Utvecklingsbyrå., FoU-

rapport 1995:22,Ulf Karlsson Knut Sundell., Att bryta

rundgången Effekter ökad samverkan for att minska långtidsav arbetslöshet, Svenska kommunförbundet., Hur ska hat Om kommunerna och

socialsektorn.KOMVÅRD nr 6, 1994

Svenska kommunförbundet., Samordning inom socialsektorn KOMVÅRD 11, 1996 nr Svenska kommunförbundet, Framtidens närvård KOMVÅRD nr 12, 1996 Tekniska nomenklaturcentralens publikationer, nr 97, Ordlista för arbetslivsinriktad rehabilitering.

Statens 1996

offentliga utredningar

Kronologisk förteckning

Den nya gymnasieskolan hur gár det U. 26 .Ny kurs i trañkpolitiken + Bilagor. K. . - Samverkansmönster i svensk forsknings- 27. En strategiför kunskapslyftoch livslångtlärande. . finansiering. U. U. Fritid i förändring. 28. Det forskningspolitiskalandskapet Norden i . Om kön och fördelning av fritidsresurser. C. 1990-talet.U. Vem bestämmer vad EU:s internaspelregler inför 29. Forskningoch Pengar. U. . re geringskonferensen 1996. UD. 30. Borgenärsbrotten en översyn av kap. - Politikomrádenunder lupp. Frågor om EU:s första brottsbalken.Fi. . pelare inför regeringskonferensen1996. UD. 3 .Attityder och lagstiftning i samverkan Ett är med EU. Svenskastatstjänstemäns + bilagedel.C. . erfarenheterav arbeteti EU. UD. 32. Mössoch människor. Exempel bra Av vitalt intresse.EU:s utrikes- och Tanvändning bland barn och ungdomar.SB. . säkerhetspolitik inför regeringskonferensen.UD. 33. Banverketsmyndighetsroll m.m. K. Batterierna en laddad fråga. M. 34. Aktiv arbetsmarknadspolitik expertbilaga. + A. . - Om järnvägens trañkledning m.m. K. 35. Kriminalunderrättelseregister . 10. Forskning för vår vardag.C. DNA-register. Ju. ll. EU-mopeden. Ålders- och behörighetskravför 36. Högskolai Malmö. U. tvâ- och trehjuliga motorfordon. K. 37 .Sverigesmedverkani FN:s familjeár. S. 12.Kommuner och landstingmed betalnings- 38. Nationalstadsparken M. svârigheter. Fi. 39. Rapport från klimatdelegationen1995. 13. Offentlig djurskyddstillsyn.Jo. Klimatrelateradforskning. M. l4. Budgetlag regeringens befogenheter 40. Elektronisk dokumenthantering.Ju. finansmaktens område. Fi. 41. Statensmaritima verksamhet. Fö. Union för både öst och väst. Politiska, rättsliga 42. Demokratioch öppenhet. Om folkvaldaparlament . och ekonomiska aspekter av EU:s sjätte och offentlighet i EU. UD. utvidgning. UD. 43. Jämställdheten i EU. Spelregleroch .Förankring och rättigheter. Om folkomröstningar, verklighetsbilder. UD. utträdesrätt, medborgarskapoch mänskliga 44 .Översyn av skatteflyktslagen. rättigheteri EU. UD. Reformeratförhandsbesked.Fi. 17.Bättre trafik med väginformatik. K. 45. Presumtionsregelni expropriationslagen. Ju. 18. Totalförsvarspliktiga m95. Förslag om jobb/studier 46. Enskilda vägar. K. efter muck, bostadsbidrag, dagpenning 47. Cirkelsamhället.Studiecirklars betydelserför försäkringar. Fö. individ och lokalsamhälle.U. Sverige, EU och framtiden. EU 96-kommitténs 48. ShapingSustainableHomesin an Urbanizing bedömningar inför regeringskonferensen1996. World. Swedish National Report for Habitatll. N. UD. 49.Regler för handelmedel. N. 20. Samordnad rollfördelning inom teknisk forskning. 50. Förbud mot vapen allmänplats m.m. Ju. U. 51. Grundläggandedrag i en ny arbetslöshetsförsäk 2 .Reform och förändring. Organisationoch ring alternativ och förslag. A. verksamhetvid universitetoch högskolor efter 52. Precisering av handelsändamálet i detaljplan. M. 1993års universitets och högskolereform. U. 53. Kalkning av sjöar och vattendrag.M. 22. Inflytande riktigt Om elevers rätt till 54. Kooperativa möjligheter i storstadsomráden, S. inflytande, delaktighetoch ansvar. U. 55. Sverige, framtiden och mångfalden. A. 23. Kartläggning och analys av den offentliga sektorns 55. Pá väg mot egenföretagande. A. upphandling av varor och tjänster med 55. Vägar in i Sverige. A. miljöpåverkan. N. 56. Hälften vore nog om kvinnor och män - 24. Från Maastricht till Turin. Bakgrundoch övriga 90-taletsarbetsmarknad. A. EU-länders förslag och debatt inför 57. Pcnsionssamordning för svenskar i EU-tjänst.Fi. regcringskonferensen1996. UD. 58, Finansieringen av det civila försvaret.Fö, 25. Från massmediatill multimedia att digitalisera svensk television. Ku.

Statens 1996

offentliga utredningar

Kronologisk förteckning

59. Europapolitikens kunskapsgrund. En principdiskussionutifrân EU 96-kommitténs erfarenheter.UD. 60. Miljö och jordbruk. Om EU:s miljöregler och utvidgningens effekter den gemensamma jordbrukspolitiken. UD. 6 .Olika länder olika takt. Om flexibel integration A och förhållandetmellan stora och smá stater i EU. UD. 62. EU, konsumenterna och maten Förväntningaroch verklighet, Jo, - 63. Medicinska undersökningari arbetslivet.A. 64. Försäkringskassan Sverige Översyn av i Socialförsäkringensadministration.S. 65. Administrationen av EU:s jordbrukspolitik i Sverige. Jo. 66. Utvärderatpersonval. Ju. 67. Medborgerlig insyn i kommunalaentreprenader. Fi. 68. Några folkbokföringsfrágor. Fi. 69. Kompetens och kapital + bilaga. N. 70. Samverkan mellan högskolanoch näringslivet. N. 71. Lokal demokrati och delaktigheti Sverigesstäder och landsbygd.ln. 72. Rättspsykiatriskt forskningsregister.S. 73. SwedishNuclear RegulatoryActivities. Volume l An Assessment. M. - 74. SwedishNuclear Regulatory Activities. Descriptions.M. Volume 2 - 75. Värden i folkhögskolevärlden.U. 76. EU:s regeringskonferens procedurer,aktörer, formalia. Sammanfattning av ett seminariumi april 1996. UD. 77. Utländska försäkringsgivaremedverksamhet i Sverige. Fi. 78. Elberedskapen. Organisation,ansvarsfördelning och finansiering. N. 79. Översyn av revisionsreglerna.Fi. 80. Viktigt meddelande. Radio och TV i Kris och Krig. Ku. 81. Skydd för sparandei sparkasseverksamhet. Fi. 82. En översynav luft- sjö- och spártrañkens tillsynsmyndighetenK. 83. Allmänt pensionssparande APS. S. 84. Ekobrottsforskning.Ju. 85. EgonJönsson en kartläggning av lokala samverkansprojektinom rehabiliteringsomrádet. S.

Statens 1996

offentliga utredningar

Systematisk förteckning

Statsrådsberedningen Försvarsdepartementet

Möss och människor.Exempel bra Totalförsvarspliktiga m95. Förslag om jobb/studier IT-användningbland barn och ungdomar. 32 efter muck, bostadsbidrag, dagpenning, försäkringar. 18 Justitiedepartementet Statensmaritima verksamhet.41 Kriminalunderrättelseregister Finansieringen det civila försvaret.58 av DNA-register. 35 Socialdepartementet Elektronisk dokumenthantering.40 Presumtionsregelniexpropriationslagen.45 Sverigesmedverkan i FN:s familjeár. 37 Förbud mot vapen allmänplats m.m. 50 Kooperativamöjligheter i storstadsomráden. 54 Utvärderat personval. 66 Försäkringskassan Sverige Översyn av - Ekobrottsforskning.84 Socialförsäkringens administration.64 Rättspsykiatriskt forskningsregister. 72 Utrikesdepartementet Allmänt pensionssparande APS. 83 Vem bestämmervad EU:s internaspelreglerinför EgonJönsson en kartläggning av lokala regeringskonferensen1996.4 samverkansprojektinom rehabiliteringsomrádet.85 Politikomrâden underlupp. Frågor om EU:s första Kommunikationsdepartementet pelare inför regeringskonferensen 1996. 5 Ett är med EU. Svenskastatstjänstemäns Om järnvägenstrañkledning m.m. 9 erfarenheter arbetet i EU. 6 EU-mopeden. Älders- och behörighetskrav för av Av vitalt intresse. EU:s utrikes-och tvâ- och trehjuliga motorfordon. 11 säkerhetspolitikinför regeringskonferensen. 7 Bättre trafik med väginformatik. 17 Union för både öst och väst. Politiska, rättsliga Ny kurs i trañkpolitiken + Bilagor. 26 och ekonomiskaaspekter av EU:s sjätte Banverketsmyndighetsroll m.m. 33 utvidgning. 15 Enskilda vägar. 46 Förankring och rättigheter.Om folkomröstningar, En översynav luft- sjö- och spârtrañkens utträdesrätt, medborgarskap och mänskliga tillsynsmyndigheter.82 rättigheter i EU. 16 Sverige, EU och framtiden. EU 96-kommitténs Finansdepartementet bedömningar inför regeringskonferensen 1996. 19 Kommuneroch landsting medbetalnings- Från Maastrichttill Turin. Bakgrundoch övriga svårigheter.12 EU-länders förslag och debatt inför Budgetlag regeringensbefogenheter regeringskonferensen1996. 24 finansmaktensomrâde. 14 Demokrati och öppenhet. Om folkvalda parlament Borgenärsbrotten översyn ll kap. - en av och offentlighet i EU. 42 brottsbalken.30 Jämställdheteni EU. Spelregleroch Översyn skatteflyktslagen. av verklighetsbilder. 43 Reformeratförhandsbesked.44 Europapolitikenskunskapsgrund. Pensionssamordning för svenskari EU-tjänst. 57 En principdiskussionutifrån Medborgerliginsyn i kommunalaentreprenader.67 EU 96-kommitténserfarenheter.59 Någrafolkbokföringsfrágor. 68 Miljö och jordbruk. Om EU:s miljöregler och Utländskaförsäkringsgivare medverksamhet i utvidgningens effekter den gemensamma Sverige.77 jordbrukspolitiken. 60 Översyn av revisionsreglerna.79 Olika länder olika takt. Om flexibel integration Skyddför sparandei sparkasseverksamhet. 81 och förhållandetmellan stora och smá stater i EU. l61l EU:s regeringskonferens procedurer,aktörer, formalia. Sammanfattning av ett seminariumi april 1996.76

1996 Statens offentliga utredningar

Systematisk förteckning

Utbildningsdepartementet Näringsdepartementet Den gymnasieskolan hur gär det l Kartläggningoch analys av den offentliga sektorns nya - Samverkansmönster i svensk forskningsfinansiering. upphandling av varor och tjänster med 21 miljöpåverkan. 23 Samordnad rollfördelning inom teknisk forskning. Shaping SustainableHomes an Urbanizing 20 World. SwedishNational Report for Habitat ll. 48 Reform och förändring. Organisationoch verksamhet Regler för handel medel. 49 vid universitetoch högskolor efter 1993árs Kompetensoch kapital + bilaga. 69 universitets-och högskolereform.21 Samverkan mellan högskolanoch näringslivet. 70 Inflytande riktigt Om elevers rätt till Elberedskapen. Organisation, ansvarsfördelningoch inflytande,delaktighet och ansvar. 22 finansiering. 78 En strategi för kunskapslyftoch livslångt lärande.27 i Norden Civildepartementet Det forskningspolitiska landskapet 1990-talet.28 Fritid i förändring. Forskning och Pengar. 29 Om kön och fördelning av fritidsresurser. 3 Högskolai Malmö. 36 Forskning för vár vardag. 10 Cirkelsamhället. Studiecirklars betydelser för Attityder och lagstiftning i samverkan individ och lokalsamhälle. 47 + bilagedel. 31 Värdeni folkhögskolevärlden. 75 Inrikesdepartementet Jordbruksdepartementet och Lokal demokrati och delaktigheti Sverigesstäder Offentlig djurskyddstillsyn.13 landsbygd. 71 EU, konsumenterna och maten Förväntningaroch verklighet. 62 - Administrationen EU:s jordbrukspolitik Miljödepartementet av i Sverige. 65 Batterierna en laddadfråga. 8 - Nationalstadsparker. 38 Arbetsmarknadsdepartementet Rapport frán klimatdelegationen 1995. Aktiv arbetsmarknadspolitik + expertbilaga.34 Klimatrelaterad forskning. 39 Grundläggande drag i en ny arbetslöshetsförsäkring Precisering av handelsändamålet i detaljplan. 52 alternativoch förslag.5l Kalkning av sjöar och vattendrag53 Sverige,framtiden och mångfalden.55 Swedish Nuclear Regulatory Activities. Pâ väg mot egenföretagande. 55 Volume l An Assessment. 73 - Vägar i Sverige. 55 Swedish Nuclear RegulatoryActivities. Hälften vore nog om kvinnor och män Volume 2 Descriptions.74 - - 90-talets arbetsmarknad.56 Medicinska undersökningari arbetslivet. 63

Kulturdepartementet Från massmediatill multimedia att digitalisera svensk television. 25 Viktigt meddelande. Radiooch TV i Kris och Krig. 80

.. ..

FRITZES

POSTADRESS: 10647 STOCKHOLM FAX 08-20 5021, TELEFON 08-690 9090