Förslag till avgörande av generaladvokat Nial Fennelly föredraget den 6 februari 1997

1 Originalspråk: engelska.

2 Artikel 1 i Decreto del Presidente del Consiglio dei Ministri (Dekret utfärdat av ordföranden för ministerrådet) av den 8 augusti 1985, antaget i enlighet med lag nr 833 av den 23 december 1978, GURI nr 191 av den 14 augusti 1985, s. 5727 (nedan kallat dekretet).

3 Artikel 6 i dekretet. Lokala kommuner är ansvariga socialvårdsmyndigheter vad avser betalningen av de ordinarie kostnaderna för vistelsen på sådana hem. Se punkt 8 nedan.

4 Bollettino Ufficiale della Regione Lombardia nr 2 av den 8 januari 1980, första supplementet.

5 Artikel 50.3 i 1986 års lag.

6 Bollettino Ufficiale della Regione Lombardia nr 15 av den 11 april 1980, tredje supplementet. Detta villkor föreskrivs i artikel 50.4 i 1986 års lag samt i artikel 18.1 och 18.7 i 1980 års lag.

7 PSA för år 1988— 1990, godkänd av Consiglio Regionale della Lombardia (regionstyrelsen i Lombardiet) genom dekret nr 871 av den 23 december 1987, ändrad och utvidgad genom dekret nr V/122 av den 12 februari 1991 och dekret nr V/1425 av den 7 mars 1995.

8 I artikel 12.3 definieras behövande personer genom hänvisning till flera olika kriterier — familjeinkomst, ett helt eller delvist vårdberoende eller risk för utslagning.

9 Legge Regionale Lombardia nr 833 av den 3 december 1978 inncnåller regler som uteslutande rör hälso-och sjukvård.

10 I den PSA som för närvarande är i kraft definieras organ utan vinstsyfte som organ vilka enligt sina stadgar inte har målsättningar av ekonomisk karaktär eller inte fördelar sina vinster bland aktieägare eller medlemmar.

11 Enligt artikel 18.9 i 1980 års lag medför avtalen skyldighet för de avtalsslutande organen att tillhandahålla tjänster åt de befolkningsgrupper som anges i avtalen och att utforma förfarandena för patientupptagning i linje med de förfaranden som fastställts för motsvarande offentliga institutioner och tjänster.

12 Dessa siffror har uppgivits av sökandena i målet vid den nationella domstolen och är hämtade ur Bollettino Ufficiale della Regione Lombardia av den 12 januari 1995, tredje extrasupplementet.

13 Dessa siffror har uppgivits av sökandena i målet vid den nationella domstolen och är hämtade ur Progetto Obbiettivo Anziani Regione Lombardia, godkänd genom regionalrådets dekret nr 48808 av den 1 mars 1994.

14 Italien har lämnat dessa uppgifter som svar på en fråga från domstolen.

15 Denna beräkning grundas på en extrapolation från den genomsnittliga dagskostnaden för vård på hemmet, uträknad av ISTAT, och FSN:s årliga utgifter för hälsovårdssubventioner till vårdhem. Den del av de totala kostnaderna som utgörs av hälsovårdsrelaterade utgifter, beräknade på denna grund, är större än en tredjedel i Lombardiets fall.

16 Dekret nr 782/20/92 av den 3 december 1992, antaget i enlighet med artikel 50 i 1986 års lag.

17 Lombardiets rcgionstyrelses beslut nr 2157 av den 3 december 1993; USSL:s avstyrkande utlåtande nr 41 meddelat genom förklaring nr 1976 av den 7 september 1993.

18 Denna uppfattning kommer till starkare uttryck i den andra frågan, i vilken det talas om en hel kategori av tjänster som är förbehållna bolag som verkar utan vinstsyfte.

19 Artikel 3 f i EEG-fördraget är nu artikel 3 g i EG-fördraget.

20 Se dom av den 1 april 1982 i förenade målen 141/81, 142/81 och 143/81, Holdijk m. fl. (Rec. 1982, s. 1299), punkt 6.

21 Uttrycket nationella lagstiftningsåtgärder skall i detta förslag till avgörande anses omfatta åtgärder som vidtas av behöriga offentliga myndigheter på lägre nivå än det statliga planet, exempelvis regionala, provinsiella eller lokala myndigheter.

22 Se dom av den 15 oktober 1987 i mål 222/86, Heylens m. fl. (Rec. 1987, s. 4097), punkt 14—17. Se även dom av den 19 mars 1991 i mål C-249/88, kommissionen mot Belgien (Ree. 1991, s. I-1275), punkt 25, av den 7 maj 1991 i mål C-340/89, Vlassopoulou (Rec. 1991, s. I-2357), punkt 22, och av den 31 mars 1993 i mål C-19/92, Kraus (Rec. 1993, s. I-1663), punkt 40.

23 Se artikel 5.1 i 1986 års lag, som är grundad på artikel 38 i den italienska grundlagen. Se, beträffande skillnaden mellan öppna och slutna kategorier i samband med artikel 1/3 i fördraget, till exempel dom av den 15 juli 1963 i mål 25/62, Plaumann mot kommissionen (Rec. 1963, s. 197), och av den 7 december 1993 i mål 6/92, Federmineraria m. fl. mot kommissionen (Ree. 1993, s. I-6357).

24 Se dom av den 6 november 1984 i mål 182/83, Fearon (Ree. 1984, s. 3677), punkt 8.

25 Dom av den 30 november 1995 i mål C-55/94, Gcbhard (REG 1995, s. I-4165), punkt 25—27.

26 Se nedan punkt 43.

27 Dom av den 17 februari 1993 i förenade målen C-159/91 och C-160/91, Poucet och Pisire (Rec. 1993, s. I-637).

28 Dom av den 7 februari 1984 i mål 238/82, Duphar m. fl. (Rec. 1984, s. 523).

29 Dom av den 23 april 1991 i mål 41/90, Höfner och Elser (Rec. 1990, s. I-1979), punkt 21.

30 I punkt 62— 64 i förslaget till avgörande inför dom av den 14 december 1995 i förenade målen C-430/93 och C-431/93, Van Schijndel och Van Veen (REG 1995, s. I-4705), har generaladvokaten Jacobs tillämpat lösningen i domen i målet Poucet och Pistre på ett helt annorlunda system. Domstolen tog inte ställning till denna fråga i domen.

31 Dom av den 26 mars 1996 i mål C-238/94, García m. fi. (REG 1996, s. I-1673), punkt 13.

32 Rådets direktiv 92/49/EEG av den 18 juni 1992 om samordning av lagar och andra författningar som avser annan direkt försäkring än livförsäkring samt om ändring av direktiv 73/239/EEG och 88/357/EEG (tredje direktivet om annan direkt försäkring än livförsäkring) (EGT L 228, s. 1).

33 Punkt 9 i förslaget till avgörande.

34 Dom av den 16 november 1995 i mål C-244/94, Federation française des sociétés d'assurance m. fl. (REG 1995, s. I-4013).

35 Dom i ovannämnda målet Duphar, punkterna 16 och 21, min kursivering. Av liknande skäl har domstolen fastslagit att kurser som ges inom ramen för det nationella utbildningssystem som en medlemsstat upprättar och understödjer för att uppfylla sina sociala, kulturella och utbildningsmässiga förpliktelser gentemot den egna befolkningen, och inte för vinstens skull, och som finansieras med offentliga medel och inte av eleverna eller deras föräldrar, inte kan anses vara tjänster i den mening som avses i artikel 59 i fördraget. Se dom av den 27 september 1988 i mål 263/86, Humbel (Rec. 1988, s. 5365), punkt 17—20, och av den 7 december 1993 i mål C-109/92, Wirth (Rcc. 1993, s. I-6447), punkt 15.

36 Domen i målet Duphar m. fl. (ovan fotnot 27), punkterna 16 och 21, och i mål C-249/88, kommissionen mot Belgien (ovan fotnot 21), punkt 31.

37 Dom av den 12 februari 1987 i mål 221/85, kommissionen mot Belgien (Rcc. 1987, s. 719), punkt 9—11.

38 Dom av den 5 december 1989 i mål C-3/88, kommissionen mot Italien (Rec. 1989, s. 4035), punkterna 2 och 9.

39 Dom av den 3 juni 1986 i mål 307/84, kommissionen mot Frankrike (Rec. 1986, s. 1725), angående vårdpersonal i den offentliga hälso-och sjukvården, och dom av den 2 juli 1996 i mål C-473/93, kommissionen mot Luxemburg (REG 1996, s. I-3207), angående anställning i offentlig tjänst med avseende på undervisning samt hälso-och sjukvård.

40 Se dom av den 14 januari 1988 i mål 63/86, kommissionen mot Italien (Rec. 1988, s. 29), och av den 14 november 1995 i mål C-484/93, Svensson och Gustavsson (REG 1995, s. I-3955), angående beviljande av bostadsbidrag, samt dom av den 2 februari 1989 i mål 186/87, Cowan (Rec. 1989, s. 195), angående statlig ersättning till brottsoffer. 1 dessa tre mål hade de offentliga myndigheterna, utan framgång, till sitt försvar åberopat den berörda lagstiftningens sociala syften och det faktum att den grundats på solidaritetsprincipen (Se punkterna 11, 13 och 16 i respektive dom).

41 I artikel 51 i fördraget föreskrivs detta villkor specifikt för fri rörlighet för arbetstagare, men domstolen har även tilllämpat den i fråga om ctableringsfrihet. Se dom av den 10 juli 1986 i mål 79/85, Segers (Rcc. 1986, s. 2375), punkt 17, av den 7 juli 1988 i mål 143/87, Stanton (Rec. 1988, s. 3877), och av den 7 juli 1988 i mål 154/87 och 155/87, Wolf m. fl. (Rec. 1988, s. 3897). I punkt 10 i de båda sistnämnda domarna har domstolen förklarat att även om medlemsstaterna behåller sin behörighet att lagstifta på området för social trygghet för cgcnförctagarc, i avsaknad av gemenskapslagstiftning, är de inte desto mindre skyldiga att iaktta det i artikel 52 i fördraget föreskrivna kravet på avveckling av inskränkningar i ctableringsfriheten.

42 Även om begreppet bolagssätc i de flesta fall anger bolagets nationalitet, är det under vissa omständigheter mer ägnat att likställas med fysiska personers hemvist, vilket Ran utgöra en befogad grund för åtskillnad ¡nom exempelvis skatteområdet. Se dom av den 28 januari 1986 i mål 270/83, kommissionen mot Frankrike (Rec. 1986, s. 273), punkterna 18 och 19.

43 Dom av den 29 oktober 1980 i mål 22/80, Boussac (Rec. 1980, s. 3427, punkt 9), dom i ovannämnda målet 22/80, kommissionen mot Italien, punkt 8, och dom av den 12 april 1994 i mål C-1/93, Halliburton (Rec. 1994, s. I-1137), punkt 15.

44 Dom av den 8 april 1976 i mål 48/75, Royer (Rec. 1976, s. 497), punkt 23, av den 20 maj 1992 i mål 106/91, Ramrath (Rec. 1992, s. I-3351), punkt 17, och av den 27 juni 1996 i mål 107/94, Asscher (REG 1996, s. I-3089), punkt 29.

45 Dom av den 23 maj 1996 i mål C-237/94, OTlynn (REG 1996, s. I-2617). Fotnoterna i följande citat utgör hänvisningar till rättspraxis i originaltexten.

46 Se dom av den 15 januari 1986 i mål 41/84, Pinna (Rec. 1986, s. 1), punkt 24, av den 30 maj 1989 i mål 33/88, Allué och Coonan (Rec. 1989, s. 1591), punkt 12, och den 21 november 1991 i mål C-27/91, Le Manoir (Rec. 1991, s. I-5531), punkt 11.

47 Se dom av den 17 november 1992 i mål C-279/82, kommissionen mot Förenade kungariket, (Rec. 1992, s. I-5785), punkt 42, och av den 20 oktober 1993 i mål C-272/92, Spotti (Rec. 1993, s. I-5185), punkt 18.

48 Se dom av den 10 mars 1993 i mål C-111/91, kommissionen mot Luxemburg (Rec. 1993, s. I-817), punkt 10, och av den 4 oktober 1991 i mål C-349/87, Paraschi (Rec. 1991, s. I-4501), punkt 23.

49 Se dom av den 8 maj 1990 i mål C-175/88, Bichl (Rec. 1990, s. I-1779), punkt 14, och av den 28 januari 1992 i mål C-204/90, Bachmann (Rec. 1992, s. I-249), punkt 9.

50 Se, i detta avseende, domarna i ovannämnda målen Bachmann, punkt 27, och kommissionen mot Luxemburg, punkt 12, samt dom av den 2 augusti 1993 i förenade målen C-259/91, C-331/91 och C-332/91, Allué m. fl. (Rec. 1993, s. I-4309), punkt 15.

51 Dom i ovannämnda målet Asscher, punkt 38.

52 Dom i mål C-3/88, kommissionen mot Italien (ovan fotnot 37), punkt 9.

53 Se dom i mål C-3/88, kommissionen mot Italien (ovan fotnot 37), i vilket mål två italienska databolag som inte tillhörde den offentliga sektorn uteslöts från att ingå avtal med staten på samma sätt som utländska bolag. Se även dom av den 25 juli 1991 i mål C-353/89, kommissionen mot Nederländerna (Rec. 1991, s. I-4069), punkt 25.

54 Dom av den 3 juni 1992 i mål C-360/89, kommissionen mot Italien (Rec. 1992, s. I-3401), punkterna 8 och 9.

55 Dom i ovannämnda målet Halliburton och av den 13 juli1993 i mål C-330/91, Commerzbank (Rec. 1993, s. I-4017), av den 11 augusti 1995 i mål C-80/94, Wielockx (REG 1995, s. I-2493), samt i ovannämnda målet Asschcr.

56 Dom i ovannämnda mål C-3/88, kommissionen mot Italien.

57 Dom av den 28 april 1977 i mål 71/76, Thieffry (Rec. 1977, s. 765). Detta framgår implicit av domstolens dom, i vilken det fastslogs att den berörda regeln begränsade etableringsfriheten, varvid domstolen i punkt 13 i domskälen citerade avdelning III b i det allmänna handlingsprogram för upphävande av begränsningar i ctablcringsfrihctcn som rådet antog den 18 december 1961 i enlighet med artikel 54 i fördraget (EGT 1962, s. 36, fransk version; vid översättningen fanns ingen svensk version att tillgå). Generaladvokaten Mayras betecknade i sitt förslag till avgörande (s. 790) uttryckligen regeln som förtäckt diskriminering.

58 Dessa överväganden skall noga skiljas från de argument som har framförts av sökandena i målet vid den nationella domstolen, enligt vilka den omständigheten att bolag utan vinstsyfte inte kan utnyttja ctablcringsfrihctcn innebär att varje icke-italienskt bolag som vill välja denna juridiska form utesluts från den italienska marknaden. Det tycks i själva verket som om italiensk lagstiftning inte uppställer några hinder för etablering av utländska bolag utan vinstsyfte.

59 Se punkt 21 i domen i målet O'Flynn (ovan fotont 44).

60 Se domarna i ovannämnda målen C-3/88, kommissionen mot Italien, och C-360/89, kommissionen mot Italien, vilka behandlas i punkt 34 ovan.

61 Domarna i ovannämnda målen Wiclockx, punkt 17, och Asscher, punkt 40.

62 Dom i ovannämnda målet Asscher, punkt 42, min kursivering. På liknande sätt kan en skatteförmån som är förbehållen bolag som har sitt skattcmässiga hemvist i en medlemsstat innebära att bolag som är etablerade i andra medlemsstater diskrimineras, eftersom sistnämnda bolag i regel också har sitt skattcmässiga hemvist utanför den första staten, såvida det inte kan fastställas en relevant och objektiv skillnad mellan dessa båda kategorier. Se dom i ovannämnda målet Commerzbank, punkterna 15 och 16.

63 I dom i ovannämnda mål C-353/89, kommissionen mot Nederländerna, förklarade domstolen att en nederländsk regel, enligt vilken utomstående inte tilläts att dra nytta av reklam inom ramen för de televisionsprogram från andra medlemsstater som sändes i Nederländerna, utgjorde en begränsning av friheten att tillhandahålla tjänster, eftersom den tvingade utländska aktörer att anpassa sig efter den nederländska modellen. Domstolen påpekade därefter att den nederländska regeringen kan, för att säkerställa den mångfald som den önskar upprätthålla, mycket väl inskränka sig till att på lämpligt sätt utarbeta stadgarna för sina egna organ (punkt 42 i domen). Även om denna förklaring återspeglar principen att medlemsstaterna har större frihet att reglera verksamheten hos företag som är etablerade på deras territorium än verksamheten hos företag som tillhandahåller tjänster från en annan stat, vilken i sin tur kan reglera sagda verksamhet i enlighet med allmänintresset, innebär den inte att en nationell regel som gynnar en sektor utan vinstsyfte inte kan begränsa etableringsfrihe-ten.

64 Se dom av den 19 mars 1991 i mål C-202/88, Frankrike mot kommissionen (Rec. 1991, s. I-1223), punkt 12, av den 10 december 1991 i mål C-179/90, Merci convenzionali porto di Genova (Rec. 1991, s. I-5889), punkt 27, av den 19 maj 1993 i mål C-320/91, Corbeau (Rec. 1993, s. I-2533), punkt 14, att jämföra med dom av den 10 juli 1984 i mål 72/83, Campus Oil m. fl. (Rec. 1984, s. 2727), punkt 19. Generaladvokaten Cosmas har, i punkt 86— 90 i det förslag till avgörande som han den 26 november 1996 föredrog i förenade målen C-157/94, C-158/94, C-159/94 och C-160/94, kommissionen mot Nederländerna, Italien, Frankrike och Spanien, undersökt denna rättspraxis och dragit slutsatsen att artikel 90.2 är tillämplig i fråga om fördragets bestämmelser om fri rörlighet för varor.

65 Dom av den 10 maj 1995 i mål C-384/93, Alpine Investments (REG 1995, s. I-1141), punkt 30. Se även dom av den 13 december 1989 i mål C-49/89, Corsica Ferries France (Rec. 1989, s. I-4441), punkterna 10 och 11, av den 17 maj 1994 i mål C-18/93, Corsica Ferries Italia (Rec. 1994, s. I-1783), punkt 30, av den 14 juli 1994 i mål C-379/92, Peralta (Rec. 1994, s. I-3453), punkt 48, och av den 5 oktober 1994 i mål C-381/93, kommissionen mot Frankrike (Ree. 1994, s. I-5145), punkt 14.

66 Se punkt 22 i dom i målet Gebhard (ovan fotnot 24).

67 Dom av den 31 januari 1984 i förenade målen 286/82 och 26/83, Luisi och Carbone (Rec. 1984, s. 377), punkt 10.

68 Dom av den 18 mars 1980 i mål 52/79, Debauve m. fl. (Rec. 1980, s. 833).

69 Punkt 9 i domen. Sc även dom av den 26 februari 1991 i mål C-154/89, kommissionen mot Frankrike (Ree. 1991, s. I-659), punkt 9. Generaladvokaten Lenz har förklarat, i punkt 14 i förslaget till avgörande i ovannämnda målet Cowan, att det enda villkoret är att den person som tillhandahåller tjänster och mottagaren av dessa tjänster inte bor på samma plats.

70 Dom av den 5 oktober 1988 i mål 196/87, Steymann (Rec. 1988, s. 6159), punkt 16.

71 Punkt 17 i domen, vilken punkt återkommer i domslutet, min kursivering.

72 Dom i mål C-154/89, kommissionen mot Frankrike (ovan fotnot 68), punkterna 7 och 10.

73 Denna vida definition av begreppet tjänster föreslogs av generaladvokaten Lenz i punkt 13 i förslaget till avgörande i målet Cowan (ovan fotnot 39), och i punkt 17 i förslaget till avgörande i mål C-154/89, kommissionen mot Frankrike (ovan fotnot 68).

74 Dom i mål C-154/89, kommissionen mot Frankrike (ovan fotnot 68), punkt 19 i förslaget till avgörande.

75 En person som inte längre är ekonomiskt verksam kan ändå bosätta sig varaktigt i en annan medlemsstat än den där han är medborgare, om han uppfyller de förutsättningar som föreskrivs i rådets direktiv 90/364/EEG av den 28 juni 1990 om rätt till bosättning (EGT L 180, s. 26), eller i rådets direktiv 90/365/EEG av den 28 juni 1990 om rätt till bosättning för anställda och egna företagare som inte längre är yrkesverksamma (EGT L 180, s. 28). En rätt till bosättning för unionsmedborgarna har sedan dess inrättats genom artikel 8a i fördraget, vilken har införts genom fördraget om Europeiska unionen.

76 Enligt artikel 4.2 i rådets direktiv 73/148/EEG av den 21 maj 1973, om avskaffandet av restriktioner för rörlighet och bosättning inom gemenskapen för medborgare i medlemsstaterna i fråga om etablering och tillhandahållande av tjänster, är medlemsstaterna skyldiga att utfärda ett uppehållstillstånd som styrker rätten till bosättning för personer som tillhandahåller eller mottar tjänster under en tid som överstiger tre månader. Detta krav visar att den tid under vilken en tjänstcmottagarc vistas i en medlemsstat inte behöver vara obetydlig, men ändrar inte slutsatsen i detta förslag till avgörande, att vistelsen fortfarande skall vara av tillfällig natur eller omfatta en viss tid, om den skall omfattas av fördragets bestämmelser om tjänster. Se även artikel 1 i rådets direktiv 64/221/EEG av den 25 februari 1964 om samordningen av särskilda åtgärder som gäller utländska medborgares rörlighet och bosättning och som är berättigade med hänsyn till allmän ordning, säkerhet eller hälsa (EGT 56, 1964, s. 850, fransk version; vid översättningen fanns ingen svensk version att tillgå).

77 Detta överensstämmer med den ståndpunkt som generaladvokaten Lenz uttryckte i punkterna 28 och 29 i sitt förslag till avgörande i målet Cowan (ovan fotnot 39), i vilken han förordade en ex ante-lösning, enligt vilken tjänstcmottagarens ställning bestäms vid resans begynnelse, framför en ex post-lösning som bygger på vilka tjänster som faktiskt har mottagits.

78 Se dom i målet Alpine Investments (ovan fotnot 64), punkt 19.

79 Dom av den 17 oktober 1995 i förenade målen C-140/94, C-141/94 och C-142/94, DIP m. fl. (REG 1995, s. I-3257), punkt 14. Beträffande artikel 85 i fördraget, se även dom av den 21 september 1988 i mål 267/86, Van Eyckc (Ree. 1988, s. 4769), punkt 16, av den 17 november 1993 i mål C-185/91, Reiff (Rec. 1993, s. I-5801), punkt 14 och av den 9 juni 1994 i mål C-153/93, Delta Schiffahrts-und Speditionsgesellschaft (Rec. 1994, s. I-2517), punkt 14; se beträffande artikel 86 i fördraget dom av den 16 november 1977 i mål 13/77, GB-Inno-BM (Ree. 1977, s. 2115), punkt 31.

80 Domarna i målen Reiff (ovan fotnot 78), punkt 15, och Delta Schiffahrts-und Speditionsgesellschaft (ovan fotnot 78), punkt 15.

81 Domarna i målen Van Eycke (ovan fotnot 78), punkt 16, Reiff (ovan fotnot 78), punkt 14, och Delta Schiffahrts-und Speditionsgesellschaft (ovan fotnot 78), punkt 14.

82 För att det skall anses förekomma en kollektiv dominerande ställning krävs det, enligt domstolens dom av den 27 april 1994 i mål C-393/92, Almelo m. fl. (Rec. 1994, s. I-1477), punkt 40, och dom i ovannämnda målet DIP m. fl., att de berörda företagen är så nära kopplade till varandra att de kan föra samma handlingslinje på marknaden. Det har inte visats att så skulle vara fallet i förevarande mål. Domstolen har i punkt 27 i domen i målet DIP m. fl. förklarat att en kollektiv dominerande ställning kännetecknas av att näringsidkarna inte konkurrerar med varandra. Det har inte visats att så skulle vara fallet med de försäkringsanslutna hemmen i regionen Lombardiet.

83 Dom av den 3 oktober 1985 i mål 311/84, CBEM (Rec. 1985, s. 3261), punkt 17, och dom i målet Höfner och Elser (ovan fotnot 28), punkt 29.

84 Dom i målet Höfner och Elser (ovan fotnot 28), punkterna 30 och 31.