Förslag till avgörande av generaladvokat Georges Cosmas föredraget den 18 maj 1999

1 Originalspråk: grekiska.

2 Hon har flera gånger blivit belgisk mästare, en gäng europamästare och en gång världsmästare för judoutövare under 19 år.

3 Det rör sig om Ligue belge de judo (belgiska judoförbundet, nedan kallad LBJ) och Ligue francophone de judo (franskspråkiga judoförbundet, nedan kallad LFJ).

4 Precis som i andra kampsporter är idrottarna uppdelade i kategorier pä grundval av sin vikt. Christelle Deliège, till exempel, tävlar normalt i viktklassen för deltagare under 52 kg.

5 Dom av den 21 april 1988 i mål 338/85 (REG 1988, s. 2041).

6 Det har hänvisats särskilt till dom av den 26 januari 1993 i de förenade målen C-320/90—C-322/90, Telemarsicabruzzo m.fl., REG 1993; svensk specialutgåva, volym 14, s. 1).

7 Se ovan fotnot 4.

8 Punkt 11 i domen i målet Pardini (ovan fotnot 4).

9 Punkt 10 i domen i målet Pardini (ovan fotnot 4).

10 Se särskilt Cass. 9.9.1982, JT 1982, s. 727.

11 Se ovan fotnot 4.

12 Se punkterna 20 och följande nedan.

13 Se dom av den 14 juli 1976 i mål 13/76, Donà (REG 1976, s. 1333; svensk specialutgåva, volym 3, s. 169), punkt 12, och av den 12 december 1974 i mål 36/74, Walrave och Koch (REG 1974, s. 1405; svensk specialutgåva, volym 2, s. 409), punkt 4, och av den 15 december 1995 i mål C-415/93, Bosman (REG 1995, s. I-4921), punkt 73.

14 Dom av ilen 26 april 1988 i mål 352/85, Bond van Adverteerders mil. (REG 1988, s. 2085; svensk specialutgåva, volym 9, s, 449).

15 Dom av den 31 januari 1984 i målen 286/82 och 26/83, Luisi och Carbone (REG 1984, s. 377; svensk specialutgåva, volym 8, s. 473).

16 Se dom av den 27 september 1988 i mål 263/86, Humbel (REG 1988, s. 5365), och av den 24 mars 1994 i mål C-275/92. Schindler (REG 1994, s. I-1039; svensk specialutgåva, tillägg, s. 119).

17 Se ovan fotnot 15.

18 Jag hänvisar till punkterna 79 och 80 i denna dom (ovan fotnot 12).Vad gäller de argument som grundas på föreningsfriheten står det klart att denna princip, som garanteras genom artikel 11 i den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna och följer av medlemsstaternas gemensamma konstitutionella traditioner, hör till de grundläggande friheter som enligt domstolens fasta rättspraxis — som dessutom på nytt bekräftas i ingressen till Europeiska enhetsakten och i artikel E2 i fördraget om Europeiska unionen — skyddas genom gemenskapens rättordning. Det kan emellertid inte anses att de regler som idrottsförbund har utfärdat, och som avses med den nationella domstolens frågor, är nödvändiga för att säkerställa nämnda förbunds, föreningars eller spelares utövande av denna frihet eller att de utgör en oundviklig följd av föreningsfriheten.

19 Se punkterna 76 samt 87 och följande nedan.

20 Se ovan fotnot 15.

21 Dom av den 7 december 1993 i mål C-109/92 (REG 1993, s. I-6447).

22 Punkt 17 i domen i målet Humbel (ovan fotnot 15) samt punkt 15 i domen i målet Wirth (ovan fotnot 20).

23 Se ovan fotnot 15.

24 Punkt 33 i domen i målet Schindler (ovan fotnot 15).

25 Se ovan fotnot 13.

26 Min kursivering.

27 Punkt 16 i domen i målet Bond van Adverteerders m.fl. (ovan fotnot 13).

28 Dom av den 5 oktober 1988 i mål 196/87 (REG 1988, s. 6159; svensk specialutgåva, volym 9, s. 751).

29 Domen i målet Steymann (ovan fotnot 27), punkt 12.

30 Ibidem, punkt 12.

31 Jag anser att vid omständigheterna i denna tvist, i vilken jag skall bedöma giltigheten av sättet för uttagning av idrottare för deltagande i turneringar, skall det framför allt prövas i vilken mån idrottarna tillhandahåller tjänster och inte om de är mottagare av tjänster.

32 Se ovan fotnot 15.

33 Se ovan fotnot 27.

34 Se ovan fotnot 15.

35 Se ovan fotnot 20.

36 Det är inte utan betydelse att notera att villkoren-för att systematiskt få ekonomiska bidrag uppställs av förbunden själva pä ett generellt och abstrakt sätt. Det föreskrivs til! exempel att idrottare som kan uppvisa vissa tävlingsframgångar och som deltar i ett fastställt träningsprogram, periodiskt uppbär ett ekonomiskt bidrag eller far ersättning i form av schablonmässigt stöd.

37 Här uppkommer en besvärlig fråga. Skall idrottsutövandet krönas med framgångar för att vara ekonomiskt intressant? Skyddar gemenskapsrätten med andra ord endast idrottare som har framgångar? Svaret är inte självklart. Jag anser att vissa resultat på hög nivå — och det är ett kriterium som inte grundas på en juridisk bedömning — är oundgängliga och att det utan sådana är objektivt uppenbart att idrottaren inte kan få bidrag som föreskrivs av förbundet för de främsta idrottana. Jag anser dock inte att det i övrigt är nödvändigt att behandla ickc-amatöridrottare som tävlar på hög nivå som har erhållit bidrag från förbundet annorlunda än de idrottare som på gruncl av de villkor på vilka de utövar denna idrott och av sina resultat på goda grunder kan göra anspråk på sådana bidrag.

38 Man måste dock vara försiktig. Om höga bidrag talar för att idrottsvcrksamheten har ekonomisk karaktär, innebär detta inte att de idrottare som erhåller obetydliga inkomster i denna form inte utövar en ekonomisk verksamhet endast på den grunden att deras inkomster är låga. Det främsta kriteriet förblir de villkor som den omtvistade idrottsvcrksamheten utövas på.

39 De premier som betalas till de främsta idrottarna inom amatöridrotter efter en stor framgång (till exempel efter att ha vunnit en medalj vid de olympiska spelen) är helt klart en ersättning för en framgång snarare än ett bidrag för att förbättra resultaten.

40 Det rena amatörskapet behöver varken framstående idrottare eller särskilda bidrag till dessa. Det är förbunden som upprättar dessa mekanismer med bidrag till de bästa idrottarna och som fastställer villkoren för de senares idrottsutövning. Tack vare dessa mekanismer stimuleras de främsta idrottarna till att betrakta sin idrottskarriär som ett sätt att säkerställa sin försörjning.

41 För att bemöta kommissionens argument i denna fråga innebär, om judon normalt inte ger någon ersättning, inte detta att vissa judoutövare normalt inte erhåller ersättning för sina resultat och för sin verksamhet. Mer allmänt anser jag att varje idrottare som är verksam på olympisk nivå i dag normalt utövar sin sport, oavsett vilken den är, mot ersättning eller försöker erhålla en sådan ersättning.

42 250000 BEF för 1993 och 200000 BEF för 1994.

43 De som kan klassificeras i kategorin ickeamatöridrottare som tävlar på hög nivå.

44 Ungefär 30000 BEF.

45 1000000 BEF för en guldmedalj, 600000 för ett silver och 400000 för en bronsmedalj.

46 Enligt handlingarna i målet har garantin om ett ekonomiskt stöd från judoförbundet en motprestation i betydande förpliktelser och åtaganden för den idrottare som uppbär sådant. Frånvaro från vissa träningar räcker för att en idrottare förlorar dessa förmåner.

47 Christelle Deliège har till handlingarna i målet vid domstolen ingett ett sponsringskontrakt med en belgisk bank. Hon bar också nämnt att hon har ingått ett motsvarande avtal med ett välkänt bilmärke som ställde ett fordon till hennes förfogande i utbyte mot reklamtjänster.

48 Man kan finna exempel på detta i den åtskillnad som tidigare gjordes mellan amatörskridskoåkning och professionell skridskoåkning samt inom boxningen.

49 Det är för övrigt av denna anledning som man kan konstatera en livlig konkurrens mellan de städer som kandiderar till att arrangera de olympiska spelen. Under alla omständigheter är den förändring som idrottsidealet har undergått på grund av de ekonomiska intressenas inverkan på idrotten inte typisk för vår tid. Sedan antiken, efter det första århundradet före Kristi födelse, har de olympiska spelen förlorat en stor del av sitt anseende. Deltagarna var då i allt större utsträckning professionella idrottare, samtidigt som allmänhetens intresse övergick från de klassiska idrotterna till olika hästsporter, där de rikaste blev överlägsna genom att lägga ut ansenliga summor på sina stall. Den professionella idrotten är emellertid inte nödvändigtvis ett tecken på förfall. Även under den klassiska antiken, vid den tid då de olympiska spelen stod på sin höjdpunkt, var en stor del av de idrottare som deltog i dem i själva verket professionella och hade den stad som de representerade som huvudsaklig finansiär. Förutom olivkransen (en gren av vildoliven) som erhölls vid de olympiska spelen, åtnjöt idrottaren ett visst antal materiella förmåner. Han försörjdes således av statskassan och var befriad från allmänna avgifter, etc. I Aten hade Solon fastställt belöningen till en olympisk mästare till femhundra drakmer, ett belopp som var tillräckligt stort för att idrottaren skulle hamna i den högsta sociala klassen (pentakosiomedimnernas). I andra rikare städer, i södra Italien, kunde beloppet uppgå till fem talent, det vill säga en enorm summa på den tiden om man tar i beaktande att Solon hade fastställt den attiska talenten till sex tusen drakmer. Sammanfattningsvis går de företeelser som jag skall pröva i förevarande fall (uppluckringen av uppdelningen i amatöridrott och professionell idrott, idrottssponsring) tillbaka till antiken. Se till exempel Daremberg, H., och Saglio, E., Dictionnaire des Antiquités Grecques et Romaines, volym IV, s. 182, Graz 1963, första utgåvan, Paris 1907, och Gialouris N., Histoire des jeux olympiques, Ekdotiki Athinon, Aten, 1976, s. 108 och följande sidor.

50 I synnerhet i idrotter som fotboll och basket.

51 Detta konstaterande gäller åtminstone för judoturneringen i Paris, om man tror på de uppgifter som Christelle Deliège har tillhandahållit domstolen och vilka övriga parter inte har ifrågasatt.

52 Sc ovan fotnot 13.

53 Min kursivering.

54 Punkt 8 i generaladvokaten G. F. Mancinis förslag till avgörande i malet Bond van Adverteerders m.fl. (ovan fotnot 13).

55 Dom av den 24 november 1993 i målen C-267/91 och C-268/91 (RUG 1993, s. I-6097; svensk specialutgåva, volym 14, s. 431).

56 Dom av den 10 maj 1995 i mål C-3S4/93 (REG 1995, s. I-1141).

57 Punkt 103 i domen i målet Bosman (ovan fotnot 12).

58 Punkt 14 i domen i målet Donà (ovan fotnot 12).

59 Punkt 8 i domen i målet Walrave och Koch (ovan fotnot 12).

60 Punkt 76 i domen i målet Bosman (ovan fotnot 12).

61 Ibidem, punkt 76.

62 Jag anser att hänvisningen till Amsterdamfördraget, även om det inte trädde i kraft förrän den 1 maj 1999, är av värde eftersom den visar medlemsstaternas och gemenskapsinstitutionernas avsikter vad beträffar planerna för det europeiska enandets utveckling.

63 Dom av den 25 juli 1991 i mål C-76/90 (RUG 1991, s. I-4221).

64 Punkt 12 i domen i målet Säger (ovan fotnot 62). Se även dom av den 25 juli 1991 i mål C-288/89, Collectieve Antennevoorziening Gouda (KUG 1991, s. I-4007; svensk specialutgåva, volym 11, s. 331), och dom i målet Alpine Investments (ovan fotnot 55) och i målet Schindler (ovan fotnot 15).

65 För definitionen av denna kategori, se punkterna 40 och följande ovan.

66 Se domen i målet Alpine Investments (ovan fotnot 55) och i målet Säger (ovan fotnot 62) samt i målet Collectieve Antennevoorziening Gouda (fotnot 63) och dom av den 25 juli 1991 i mål C-353/89, kommissionen mot Nederländerna (REG 1991, s. I-4069; svensk specialutgåva, volym 11, s. 363).

67 Se (omot 12.

68 Se ovan fotnot 5.

69 Punkterna 6 och 7 i domen i målet Telemarsicabruzzo m.fl. (ovan fotnot 5).

70 Se dom av den 23 april 1991 i mål C-41/90, Höfner och Eiser (REG 1991, s. I-1979; svensk specialutgåva, volym 11, s. 135), punkt 21.

71 Punkt 256 i CO. Lenz förslag till avgörande i målet Bosman (ovan fotnot 12).

72 Se dom av den 29 oktober 1980 i målen 209/78—215/78 och 218/78, Van Landewyck m.fi. mot kommissionen (REG 1980, s. 3125; svensk specialutgåva, volym 5, s. 345), punkt 88.

73 Vad närmare beträffar de nationella förbunden kan jag hänvisa till förstainstansrättens dom av den 9 november 1994 i mål T-46/92, Scottish Football mot kommissionen (REG 1994, s. II-1039), av vilken framgår att det skotska fotbollsförbundet utgör ett företag eller en företagssammanslutning i den mening som avses i artiklarna 85 och 86 i fördraget. I kommissionens beslut 92/52 I/EEG av den 27 oktober 1992 om ett förfarande enligt artikel 85 i fördraget (IV/33.384 och 33.378 — distribution av sällskapsresor till VM i fotboll 1990) (EGT L 326, s. 31), konstaterade kommissionen särskilt vad avser försäljning av biljetter till världsmästerskapen i fotboll 1990 i Italien att FIFA (Internationella fotbollsförbundet) och Italienska fotbollsförbundet utövade en ekonomisk verksamhet och att de följaktligen skulle betraktas som företag.

74 Som generaladvokaten CO. Lenz med rätta påpekade i sitt förslag till avgörande i målet Bosman (ovan fotnot 12) är skillnaden mellan avtal mellan företag och beslut av företagssammanslutningar utan betydelse i praktiken (punkt 258 i förslaget till avgörande).

75 Dom av den 31 maj 1979 i mål 22/78, Hugin mot kommissionen (REG 1979, s. 1869), punkt 17.

76 Se exempelvis dom av den 20 juni 1978 i mål 28/77, Tepea mot kommissionen (REG 1978, s. 1391), punkterna 46 och 47.

77 Ju mer representativ en turnering är, desto mer betydande blir intäkterna från TV-sändningsrättigheterna och reklamen, eftersom dessa turneringar (potentiellt) drar till sig allmänhetens intresse i alla EJU:s medlemsstater.

78 Domstolens dom av den 30 juni 1966 i mål 56/65, Société technique minière (REG 1966, s. 337; svensk specialutgåva, volym 1, s. 251).

79 Dom av den 1 februari 1978 i mål 19/77, Miller mot kommissionen (REG 1978, s. 131), punkterna 14 och 15.

80 Dom av den 15 december 1994 i mål C-250/92 (REG 1994, s. I-5641).

81 Punkterna 31—36 i domen i målet DLG (ovan fotnot 79).

82 Se ovan fotnot 12 (punkterna 268 och följande i förslaget till avgörande).

83 För att besvara det argument som Christelle Deliège har åberopat i detta avseende vill jag påpeka följande. Den utsträckning i vilken ett avtal eller ett förfarande omfattas av tillämpningsområdet för artikel 85 är en fråga som faller under domstolens behörighet. Om man för övrigt ville medge att det tvistiga avtalet eller förfarandet omfattas av tillämpningsområdet för förbuden i artikel 85.1, skulle det åligga kommissionen att i förekommande fall bevilja undantag enligt artikel 85.3 i fördraget.

84 Se punkterna 70—76 och 84—88 i detta förslag till avgörande.