Förslag till avgörande av generaladvokat Nial Fennelly föredraget den 23 oktober 1997

1 Originalspråk: engelska.

2 EGT L 230, 1983, s. 6; svensk specialutgåva, område 5, volym 3, s. 13.

3 EGT L 331, 1989, s. 1; svensk specialutgåva, område 5, volym 4, s. 165.

4 Enligt artikel 3 i förordning nr 3427/89 blev ändringen av artikel 73 i förordningen tillämplig den 15 januari 1986. Bundessozialgericht har i beslutet om hänskjutandc angett att det följaktligen är den således ändrade versionen av förordningen som är tillämplig på de faktiska omständigheterna i förevarande mål. Ändringen av artikel 76 i förordningen genom förordning nr 3427/89 blev emellertid tillämplig först den 1 maj 1990.

5 BGBl I, s. 265.

6 Frän och med ar 1996 erhåller personer bosatta i Tyskland delta bidrag vanligtvis genom ett skatteavdrag som skall göras enligt Einkommensteuergesetz (EStG: inkomstskalte-lagen), ändrad genom Jahressteuergesetz 1996 av den 11 oktober 1995 (BGBl I, s. 1250). 1 § (örsta stycket punkt 1 och 2 § femte stycket utgör uppsamlingsbcslämmclscn för de personer som inte omfattas av bestämmelserna i EStG. Begreppet Kindergeld kommer emellertid att genomgående användas i detta förslag till avgörande.

7 32 § i EStG och 2 § andra och tredje styckena i BKGG.

8 Den nationella domstolen nämner dom av den 17 december 1987 i mål 147/87, Zaoui (REG 1987, s. 5511), punkt 15, av den 27 oktober 1982 i de förenade målen 35/82 och 36/82, Morson och Jhanjan (REG 1982, s. 3723; svensk specialutgåva, häfte 6), av den 16 december 1992 i mål C-206/91, Koua Poirrez (REG 1991, s. I-6685), och av den 22 september 1992 i mål C-153/91, Petit (REG 1992, s. I-4973).

9 Dom av den 4 juli 1990 i mål C-117/89 (REG 1990. s. I-2781).

10 Dom av den 31 maj 1979 i mål 182/78, Picrik (REG 1979, s. 1977; svensk specialutgåva, häfte 4).

11 Övervägandena har tyvärr inte återgetts i förordningens konsoliderade version från år 1983.

12 Dom av den 16 mars 1978 i mäl 115/77 (REG 1978, s. 805).

13 Dom av den 3 maj 1990 i mål C-2/89, Kits van Hcijningen (REG 1990, s. I-1755).

14 Domen i malet Kracht ovan (fotnot 8).

15 Dom av den 16 mars 1978 i mäl 117/77, Pierik (RUG 1978, s. 825; svensk specialutgåva, häfte 4).

16 Domen i målet Pelit ovan (fotnot 7).

17 Dom av den 30 januari 1997 i de förenade målen C-4/95 och C-5/95 (RUG 1997, s. I-511), punkt 51 i förslaget till avgörande.

18 Artikel 73 i förordningen återfinns i kapitel 7 i avdelning III, medan artikel 77 ingår i kapitel 8 i samma avdelning.

19 Domar i ovannämnda målen Morson och Jhanjan (fot- not 79), punkt 16, Zaoui (fotnot 7), punkt 15, Koua Poirrcz (fotnot 7), punkt 11, och Petit (fotnot 7), punkt 8. Dessa konstateranden hänför sig i vissa fall till bestämmelserna i rådets förordning (EUG) nr 1612/68 av den 15 oktober 1968 om arbetskraftens fria rörlighet inom gemenskapen (EGT L 257, s. 2; svensk specialutgåva, område 5, volym 1, s. 33) och till kommissionens förordning (ĽĽG) nr 1251/70 av den 29 juni 1970 om arbetstagares rätt att stanna kvar ¡nom en medlemsstats territorium efter alt ha varit anställda där (EGT L 142, s. 24; svensk specialutgåva, häfte 5, volym 1, s. 52) samt till bestämmelserna i förordningen eller i stället för dem. Det förefaller mic emellertid inte vara nödvändigt alt för förevarande ändamål särskilja mellan de två formlerna.

20 Rättsfallen Morson och Jhanjan ovan (fotnot 7), punkt 17, Zaoui ovan (fotnot 7), punkterna 15 och 16, och Koua Poir-rez ovan (fotnot 7), punkt 15.

21 Detta var kommissionens och generaladvokaten Rcischls uppfattning i ovannämnda målet Laumann (fotnot 11): se avsnittet om faktiska omständigheter, s. 811, förslag till avgörande, s. 820, och punkt 4 i domen.

22 Se, utöver de mål som kommer att tas upp nedan, dom av den 27 september 1988 i mål 313/86, Lenoir (REG 1988, s. 5391; svensk specialutgåva, häfte 10), rörande den rätt till familjcförmåner som enligt artikel 77 i förordningen tillkommer en person som efter att ha arbetat endast i sin egen medlemsstat och efter att ha beviljats pension enligt dess lagstiftning under sin pensionstid flyttade till en annan medlemsstat; målet Kits van Heijningcn ovan (fotnot 12) och sammanfattat ovan, och dom av den 10 oktober 1996 i de förenade målen C-245/94 och C-312/94, Hoever och Zachow (REG 1996, s. I-4895), där det ansågs att artikel 73 i förordningen var tillämplig på två tyska par som var bosatta i Nederländerna och som, så länge de arbetade, endast arbetade i Tyskland.

23 Punkt 5 tredje stycket i domen.

24 Förslag till avgörande av generaladvokaten Reischl, s. 819. Se även punkt 4 i domen.

25 Punkt 5 fjärde stycket i domen.

26 Domen i ovannämnda målet Laumann (fotnot 11), punkt 7 femte stycket.

27 Nämnt ovan i fotnot 8.

28 Jämför generaladvokaten Rcischls åsikt, s. 820 t hans förslag till avgörande.

29 EGT 30, 1958, s. 561.

30 Dom av den 9 december 1965 i mål 44/65 (REG 1965, s. 1191).

31 REG 1965, s. 1199.

32 Dom av den 12 november 1969 i mål 27/69 (REG 1969, s. 405), punkt 4.

33 Förordning om utvidgning av förordning (EEG) nr 1408/71 om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda och deras familjer flyttar inom gemenskapen till att omfatta även egenföretagare och deras familjer (EGT L 143, s. 1; svensk specialutgåva, område 5, volym 2, s. 132).

34 Se generaladvokaten Légers förslag till avgörande föredraget den 6 maj 1997 i mål C-20/96, Snares (REG 1997, s. I-6057, I-6059), punkt 71.

35 Dom av den 31 maj 1979 ovan (fotnot 9), punkt 4.

36 Dom av den 4 mars 1994 i mål C-71/93 (REG 1994, s. I-1101), punkterna 9, 13 och 14. Domstolen tillbakavisade därigenom underförstått generaladvokaten Capotortis uppfattning i förslaget till avgörande i domen i målet 129/78, Lohmann, av den 8 mars 1979 (REG 1979, s. 853, 865), enligt vilken artikel 2.3 i förordningen utgör en undantagsbestämmelse.

37 System eller lagstiftning kommer att nedan kallas all- männa, om de är tillämpliga på en personkrets som omfattar flera personer än nuvarande och pensionerade statligt anställda och om de är förenliga med artikel 4.1 och 4.2 i förordningen. Begreppet innebär inte att systemet är till-lämpligt på hela befolkningen eller att systemet i fråga täcker alla risker inom social trygghet på vilka förordningen är tillämplig. Särskilda system hänför sig endast till särskilda system för statligt anställda och personer som behandlas som sådana i den mening som avses i artikel 4.4 i förordningen (och inte exempelvis de särskilda system som avses i artikel 4.2).

38 Punkt 25 i domen.

39 Dom av den 22 november 1995 i mål C-443/93, Vougioukas (REG 1995, s. I-4033), punkt 20.

40 Man kan också anse att domstolen i målet Van Poucke underförstått tillbakavisade den motsatta åsikt som generaladvokaten Capotorti hade framhållit i målet Lohmann, nämnt ovan i fotnot 35.

41 Ovan (fotnot 35).

42 Punkt 3 i domen.

43 Punkt 6 i domen och domslutet. Generaladvokaten Lenz beskrev denna tolkning såsom uppenbar ί mål C-227/94, Olivicri-Cocncn (dom av den 17 oktober 1995, REG 1995, s. I-3301), punkt 14 i förslaget till avgörande.

44 I den tyska versionen av artikel 77.2 a i förordningen föreskrivs följande: Der Rentner, der nach den Rechtsvorschriften nur eines Mitglicdstaats Rente bezieht, erhält die Leistungen nach den Rechtsvorschriften des für die Rente zuständigen Staates. På franska har punkten följande lydelse: [Les prestations sont accordées ...: ] au titulaire d'une pension ou d'une rente duc au titre de la législation d'un seul Etal membre, conformément à la législation de l'État membre compétent pour la pension ou la rente. På engelska stadgas följande: to a pensioner who draws a pension under the legislation of one Member State only, in accordance with the legislation of the Member State responsible for the pension. Den svenska versionen lyder på följande sätt: Till den som får pension enligt endast en medlemsstats lagstiftning skall förmånerna utges enligt lagslift-ningen i den medlemsstat som svarar för pensionen.

45 Till exempel begreppet pension är på engelska tillämpligt på båda typerna av förmåner vid ålderdom. Medan begreppet rcntc(s) på franska inte kan användas för en tjänstemannapension kan begreppet pcnsion(s) användas för såväl en tjänstemannapension som en pension enligt ett mer allmänt system. Hänvisningen i den franska versionen av artikel 77.2 a till en titulaire d'une pension ou d'une rente varken hindrar eller motsäger följaktligen villkoret att förmånen i fråga skall beviljas au titre de la législation d'un seul État membre.

46 Dom av den 12 juni 1997 i mål C-266/95 (REG 1997, s. I-3279), punkt 24.

47 Punkt 25 i domen. Domstolen erinrade om sitt avgörande i domen i målet Stöbcr ocli Piosa Pereira ovan (fotnot 16), punkterna 29 och 32, där den kom till samma slutsats avseende den pä ett jämförbart sätt uppbyggda bilaga 1 I C b som rör egenföretagare.

48 Den nationella domstolen liar även anfört att Hilmar Kul- zcr i alla händelser inte uppfyllde villkoren i artikel 1 a i och ii. Jag måste emellertid säga all jag inte delar den nationella domstolens åsikt atl BKGG utgör den enda relevanta nationella bestämmelsen om social trygghet bara för att det är den bestämmelse som Hilmar Kulzcr försöker stödja sig Eå. Det finns inte behov av att fördjupa sig i denna fråga är, med beaktande av det företräde som tillkommer bilaga 1 I C a med avseende på kapitel 7 i avdelning III.

49 Punkt 19 i domen och domslutet (ovan fotnot 35).

50 Punkt 17 i domen. Domstolen nämnde de kriterier som hade fastställts i dom av den 3 juli 1986 i mål 66/85, Lawric-Blum (REG 1986, s. 2121, punkt 17; svensk specialutgåva, häfte 8).

51 Punkt 34 i domen (ovan fotnot 16), min kursivering. I samma syfte, se även punkt 26 och domslutet i domen i målet Merino García.

52 Under dessa omständigheter anser jag det inte nödvändigt att undersöka kommissionens argument vad avser möjligheten att tillämpa antingen den tidigare eller den ändrade versionen av artikel 76 i förordningen, även om det förefaller mig som om argumenten är välgrundade.

53 Punkt 37 i domen (ovan fotnot 21). Domstolen ansåg redan i punkt 33, i likhet med sin dom av den 30 april 1996 i mål C-308/93, Cabanis-Issarte (REG 1996, s. I-2097) att skillnaden mellan självständiga och härledda rättigheter — som domstolen för första gången fastställde i dom av den 23 november 1976 i mål 40/76, Kcrmaschck (REG 1976, s. 1669) —i princip inte gäller familjcförmåner.

54 Punkt 38 i domen och domslutet (ovan fotnot 21).

55 Dom av den 12 juni 1986 i mäl 302/84 (RĽG 1986, s. 1821).

56 rtikel 13.2 f lades till förordningen för att avstyra verk- ningarna av avgörandet i malet Ten Holder genom rådets förordning (EEG) nr 2195/91 av den 25 juni 1991 om ändring av dels förordning (EEG) nr 1408/71 ont tillämpningen av sys-tcmen för social trygghet när anställda, cgcnförcla-gare eller deras faniiljcmcci-lemmar flyttar inom gemenskapen, dels förordning (LEGI nr 574/72 (ĽGT L 206, s. 2; svensk specialutgåva, område 5, volym 5, s. 46), och som trädde i kraft den 29 juli 1991. Den påverkar således inte den materiella rätten ar 1987 då Stefanies mor avled. Situationen skulle emellertid vara en annan, om hon ansågs definitivt ha upphört med all yrkesverksamhet när hon flyttade till Frankrike: se domarna av den 21 februari 1991 i mål C-140/88, Noij (REG 1991, s. I-387), och i mål C-245/88, Daalmeijcr (REG 1991, s. I-555).

57 Punkt 29 i domen (ovan fotnot 45).

58 Punkt 30 i domen.

59 Punkt 31 i domen.

60 Ovan fotnot 38.

61 Punkterna 31 och 34 i domen. Domstolen hänvisade i punkt 33 till kommissionens förslag till förordning om ändring av denna förordning, bland annat i syfte att inkludera systemen för statligt anställda i dess materiella tillämpningsområde (EGT C 46, 1992, s. 1).

62 Punkt 35 i domen.

63 Punkterna 33, 35 och 36 i domen (ovan fotnot 45). Vad gäller den särskilda ställningen för migrcrande arbetstagare och deras familjemedlemmar, nämnde domstolen dom av den 15 januari 1986 i mål 41/84, Pinna (REG 1986, s. 1, punkt 24; svensk specialutgåva, häfte 8).

64 Detta är huvudsakligen generaladvokaten La Pergolas uppfattning som han framförde i punkt 51 i sitt förslag till avgörande i målet Slöbcr och Piosa Pereira (ovan fotnot 16). Denna fråga kan särskiljas från den fråga som samme generaladvokat behandlade i sitt förslag till avgörande av den 1 juli 1997 i mål C-85/96, Martínez. Sala, där han slöt sig till att en unionsmedborgare som är bosatt i en annan medlemsstat än i sin egen enligt artikel 8a befinner sig i en situation som faller inom fördragets tillämpningsområde och således kan göra gällande förbudet med direkt effekt mot diskriminering på grund av nationalitet, vilket föreskrivs i artikel 6. Se även generaladvokaten Légers förslag till avgörande i mål C-214/94, Doukhalfa (dom av den 30 april 1996, REG 1996, s. I-2253), punkt 63 ¡ förslaget till avgörande. Domstolen har hittills inte tolkat artikel 8a i fördraget.

65 Se, vad beträffar personer som inte omfattas av avdelning III i fördraget, rådets direktiv 90/365/EEG av den 28 juni 1990 om rätt till bosättning för anställda och egna företagare som inte längre är yrkesverksamma (EGT L 180, 1990, s. 28; svensk specialutgåva, område 6, volym 3, s. 60), rådets direktiv 90/364/EEG av den 28 juni 1990 om rätt till bosättning (EGT L 180, 1990, s. 26; svensk specialutgåva, område 6, volym 3, s. 58) och rådets direktiv 93/96/EEG av den 29 oktober 1993 om rätt till bosättning för studerande (EGT L 317, 1993, s. 59).