Förslag till avgörande av generaladvokat Georges Cosmas föredraget den 2 juli 1998

1 Originalspråk: grekiska.

2 EGT L 262, s. 169; svensk specialutgåva, område 13, volym 5, s. 198.

3 Se beslutet om hänskjutande av den 20 december 1996, s. 2.

4 Bundesgesetz av den 23 januari 1975, Bundesgesetzblatt nr 86, om handel med livsmedel, födoämnen, tillsatsämnen, kosmetiska produkter och nödvändighetsartiklar.

5 Offentliggjord den 12 april 1996 i Bundesgesetzblatt 1996, nr 166.

6 För fullständighctcns skulić anser jag det ändamålsenligt au här redovisa de tillämpliga nationella bestämmelserna. 5 § LMG:Kosmetiska produkter är ämnen som är avsedda att användas för personlig rengöring, vård eller parfymcring, au påverka utseendet, alt skydda huden eller för rengöring, vård eller förbättring av användningen av proteser. 9 § första stycket LMG:Vid marknadsföringen av livsmedel, konsumtionsvaror eller tillsatsämnen är det förbjudet a) alt hänvisa till förebyggande, lindring eller botande av sjukdomar eller sjukdomssymtom, eller till fysiologiska eller farmakologiska verkningar, särskilt sådana som håller ung och fördröjer åldrandet, gör smal eller är välgörande för hälsan eller ger intryck av en sådan verkan, b) att hänvisa till sjukdomshistorier läkarrckommendationer eller utlåtanden, c) att använda hälsorclatcradc, figurativa eller stiliserade illustrationer av människokroppens organ, avbildningar av sjukvårdspersonal eller kuranstalter eller andra avbildningar av aktiviteter med anknytning till sjukvårdssektorn. 26 § LMG:1. Det är förbjudet alt marknadsföra kosmetiska medel som a) är skadliga för hälsan vid normall eller relevant bruk, b) innehåller farmakologiskt aktiva ämnen eller färgämnen som strider mot godkännandcvillkoren eller som förekommer i otillåtna mängder, c) är skämda, d) är felaktigt betecknade, e) inte motsvarar de förcskrilter som utfärdats enligt 27 §. 2. 8 § a, b och f äger motsvarande tillämpning. 9 § äger tillämpning på villkor au det inte får förekomma vilseledande upplysningar om fysiologiska eller farmakologiska verkningar samt illustrationer för au förklara användningsområdet. Påstås det au sådana verkningar förekommer, skall de aktiva komponenterna meddelas myndigheten, om denna begär detta. 27 § LMG:1. Förbundsministern för hälsa och miljöskydd skall, då det är påkallat för all skydda konsumenternas hälsa och förhindra vilseledanden, under hänsynstagande till den senaste utvecklingen inom vetenskap och teknologi och efter att ha hört Codexkommissionen, meddela föreskrifter om alt vissa ämnen inte får förekomma vid marknadsföringen av kosmetiska produkter eller all bruket av dessa skall begränsas, varvid 10 § första stycket punkt 1—3 skall äga motsvarande tillämpning. För all skydda konsumenternas hälsa skall förbundsministern för hälsa och miljöskydd även meddela föreskrifter med tillämpning av de övriga bestämmelserna i 10 § första stycket. Därvid skall 10 § andra stycket äga motsvarande till— lämpning. 2. Förbundsministern för hälsa och miljöskydd skall, om del är förenligt med skyddet av konsumenternas hälsa och förhindrandet av vilseledanden, under hänsynstagande till den senaste utvecklingen inom vetenskap och teknologi och efter alt ha hört Codcxkommissioncn, meddela föreskrifter om alt godkänna vissa ämnen med farmakologisk verkan och färgämnen, varvid denne skall bestämma villkoren för hur dessa får användas, ange erforderlig renhetsgrad och fastställa de högsta tillåtna mängderna i de kosmetiska produkterna. 3. Förbundsministern för hälsa och miljöskydd skall, om det är förenligt med skyddet av konsumenternas hälsa och förhindrandet av vilsclcdandcn, under hänsynstagande till den senaste utvecklingen inom vetenskap och teknologi, på ansökan därom, meddela beslut om att godkänna icke tillåtna ämnen med farmakologisk verkan och färgämnen, varvid denne skall bestämma villkoren för hur dessa får användas, ange erforderlig renhetsgrad och fastställa de högsta tillåtna mängderna i de kosmetiska produkterna. Beslutet skall vara tidsbegränsat och får inte överstiga tre år. Beslutet skall upphävas, när det inte längre föreligger några förutsättningar för godkännande. Sökanden skall tillsammans med sin ansökan framägga alla handlingar som är nödvändiga för bedömningen av ämnet. 1 § i Kosmeiikverordnung har följande lydelse:För de kosmetiska produkter som avses i 5 § i LMG 1975 får, av de i bilaga I upptagna grupperna av verksamma ämnen, endast de farmakologiskt aktiva ämnen som är upptagna i bilaga II användas. De i bilaga I nämnda ämneskategorierna är följande: 1. ämnen som bildar keratin 2. ämnen som är adstringenta 3. ämnen som motverkar irritation av tandköttet 4. ämnen som motverkar karies 5. ämnen som motverkar tandsten 6. ämnen som verkar stärkande och främjar blodgenomströmning 7. ämnen som motverkar dålig lukt

7 Artikel 3 i direktiv 65/65.

8 Punkt 14 i bilaga 1 till direktiv 76/768.

9 Direktiv om tillnärmning av bestämmelser som fastställs genom lagar eller andra författningar och som gäller farmaceutiska specialiteter (EGT 1965, nr 22, s. 369; svensk specialutgåva, område 13, volym 1, s. 67).

10 Mål C-112/89 (REG 1991, s. I-1703).

11 Artikel 1.2 andra stycket i direktiv 65/65.

12 Punkt 22 i den i fotnot 9 nämnda domen i målet Upjohn.

13 Dom av den 12 december 1990 i mål C-241/89, SARP (REG 1990 s. I-4695), punkt 8 och av den 2 februari 1994 i mål C-315/92, Verband Sozialer Wettbewerb (REG 1994 s. I-317; svensk specialutgåva, volym 15), punkt 7.

14 Alltså direktiven 76/768 (ovan fotnot 1) och 65/65 (ovan fotnot 8), rådets direktiv 92/28/EEG av den 31 mars 1992 (EGT L 113, s. 13; svensk specialutgåva, område 15, volym 11, s. 40), rådets direktiv 92/27/EEG av den 31 mars 1992 (EGT L 113, s. 8; svensk specialutgåva område 13, volym 22 s. 35), rådets direktiv 84/450/EEG av den 10 september 1994 (EGT L 250, s. 17; svensk specialutgåva område 15, volym 4, s. 211) och rådets direktiv 89/552/EEG av den 3 oktober 1989 (EGT L 298, s. 23; svensk specialutgåva område 6, volym 3, s. 3), som ändrades genom parlamentets och rådets direktiv 97/36/EG (EGT L 202, s. 60).

15 Problemei alt välja vilka bestämmelser som enligt gemenskapsrätten skall tillämpas för att klassificera beredningar inom gränsområdet mellan läkemedel och övriga kategorier av produkter har redan behandlats flera gånger av domstolen. Som exempel kan här följande domar anföras: Dom av den 30 november 1983 i mål 227/82, Van Bennekom (REG 1983, s. 3883), som gällde hälsokost, vitaminer och mineralprodukter. Dom av den 21 mars 1991 i mål C-369/88, Dclattrc, (REG 1991, s. I-1487) som gällde produkter för bantning, produkter för att underlätta matsmältningen, främja ett bra blodomlopp, bekämpa klåda, trötthet och smärta i lederna samt en metod för att sluta röka. Dom av den 21 mars 1991 i mål C-60/89, Monteil och Samanni (REG 1991, s. I-1547) som gällde 70-proccnlig alkohol och 2-proccntig cosin. Den i fotnot 9 nämnda domen i målet Upjohn, som gällde lotioner för att bekämpa, naturligt håravfall (alopecia androgenetica). Dom av den 28 oktober 1992 i mål C-219/91, s1er Voort (REG 1992. s. I-5485) som gällde torkade örter för teer som betecknades som produkter med terapeutiska egenskaper eller som en komplettering till läkemedel. Dom av den 20 maj 1992 i mål C-290/90, kommissionen mot Tyskland (REG 1992 s. I-3317) som gällde vätskor för ögonspolning vilka importerats från andra medlemsstater.

16 Punkterna 30—32 i den i fotnot 9 nämnda domen i målet Upjohn.

17 Denna betydelse tillmättes artikel 1.2 i direktiv 65/65/EEG i de i fotnot 14 nämnda domarna i målen Monteil och Samanni, Ter Voort och kommissionen mot Tyskland.

18 Däremot kan jac inte inse hur man skulle kunna anse den här aktuella produkten som ett läkemedel på grund av dess funktion. Som kommissionen helt riktigt har anfört är sammansättningen av produkten inte sådan att denna kan tillskrivas de egenskaper som nämns i artikel 1.1 andra stycket i direktiv 65/65. Dessutom kan det enligt domstolens uttalanden i den i fotnot 9 nämnda domen i målet Upjohn och punkt 20 i detta förslag till avgörande inte vara tal om att bruket av den konkreta tandkrämen ger något nämnvärt utslag i fråga om ämnesomsättningen. Slutligen har den franska regeringen inte bevisat sitt påstående att koncentrationen av fluor i Odol-Med 3 (Samiweiß) överstiger normala värden och all tandkrämen därför på grund av sin funktion utgör ett läkemedel.

19 Punkt 17 i den i fotnot 14 nämnda domen i målet Van Bcnnckom och punkt 16 i den i fotnot 9 nämnda domen i målet Upjohn.

20 Punkt 12 i den i fotnot 14 nämnda domen i målet Delattre(min kursivering).

21 Punkl 16 i den i fotnot 14 nämnda domen i målet kommissionen mot Tyskland. Jämför också de i fotnot 14 nämnda domarna i målet Monteil och Samanni, punkterna 27 och 28, och i målet Dclattrc, punkterna 28 och 29.

22 Punkl 17 i den i fotnot 14 nämnda domen i målet Van Bennckom (min kursivering).

23 Jämför punkt 16 i den i fotnot 9 nämnda domen i målet Upjohn och punkt 16 i den i fotnot 14 nämnda domen i målet 1er Voort.

24 Se punkt 25 i den i fotnot 14 nämnda domen Ter Voort.

25 Vikten av all undvika risken för att konsumenten felaktigt antar alt en produkt är ett botemedel har direkt och entydigt klargjorts i rådets direktiv 80/777/EEG av den 15 juli 1980 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om utvinning och saluförande av naturliga mineralvatten (EGT L 229, s. 1; svensk specialutgåva område 13, volym 10, s. 226); enligt direktivet skall alla uppgifter som tillskriver ett ... mineralvatten förebyggande, behandlande eller botande egenskaper när del gäller mänskliga sjukdomar [...] vara förbjudna (artikel 9.2 a). Denna bestämmelse kan visserligen inte tilllämpas i delta mål, men den visar hur viktigt gemenskapslagstiftaren ansett det vara att uppgifter av farmakologiskt slag inte används vid marknadsföring av en produkt som till sin art inte tillhör kategorin läkemedel.

26 Punkt 17 i den i fotnot 14 nämnda domen i målet kommissionen mot Tyskland.

27 Punkt 18 i den i fotnot 14 nämnda domen i målet Van Bennekom (min kursivering).

28 Punkt 26 i den i fotnot 14 nämnda domen i målet Ter Voort. Dessutom har domstolen i punkt 32 i samma dom uppmanat de nationella domstolarna att pröva om man kan urskilja en avsikt hos tillverkaren eller säljaren att ge en normalt upplyst konsument intrycket att produkten är ett läkemedel.

29 Punkt 19 i den i fotnot 14 nämnda domen i målet Van Bennekom

30 Punkterna 40 och 41 i den i fotnot 14 nämnda domen i målet Delattre.

31 Följaktligen har domstolen i dc i fotnoterna 9 och 14 nämnda domarna i målen Van Bennekom, Upjohn, Delattre, Monleil och Samanni samt Ter Voort, i anslutning till konstaterandet att de produkter som skall bedömas eventuellt faller under det gemenskapsrättsliga läkcmcdclsbcgrcppct, om de förutsättningar för detta som anges enligt artikel 1 i direktiv 65/65 föreligger, överlåtit det slutliga avgörandet till den nationella domstolen.

32 Parodontopalhic: Toute affection caractérisée par une atteinte du parodome. Les pardontopathics sont la cause essentielle de la perte des dents à partir de 30 ans (Tandköitssjukdom: varje åkomma som föranleds av att tandfästcl angrips. Tandköttssjukdomarna är den väsentliga orsaken till förlust av tänderna efter trettioårsåldern.) Larousse medical, s. 761, éd. Laroussc-Bordas 1998.

33 Samma formulering har också kommissionen använt vid beskrivningen av de faktiska förhållandena i sitt skriftliga yttrande, som ingavs till domstolen den 23 maj 1997.

34 Dessutom förekommer del endast i undantagsfall att det faktiska förhållandet framstår som så klart och otvetydigt för domstolen alt denna kan ge en produkt den adekvata gemenskapsrättsliga definitionen; så var fallet till exempel i den i fotnot 12 nämnda domen i mål C-315/92, Verband Sozialer Wettbewerb, som jag skall behandla närmare nedan i detta förslag till avgörande.

35 Sc punki 19 i den i fotnot 14 nämnda domen i målet Van Bcnnckom.

36 Omständigheter som skulle kunna föranleda den normalt upplyste konsumenten att tillskriva ifrågavarande produkt farmaccutiska egenskaper är att det på förpackningen — förutom alt tandkrämen uppges förebygga tandlossning och att begreppet Med ingår i tandkrämens namn — även hänvisas till att tandkrämen är kliniskt testad. Såvitt avser sistnämnda hänvisning se punkt 41 i den redan nämnda domen i målet Dclaitrc.

37 Se punkt 21 i den i fotnot 14 nämnda domen i målet Ter Voort (min kursivering).

38 Se till exempel punkt 9 i generaladvokaten Gulmanns förslag till avgörande i det i fotnot 12 nämnda målet Verband Sozialer Wettbewerb.

39 Såvitt avser innehållet i angivna bestämmelser se ovan punkt 4.

40 Dcua konstaterande framgår motsatsvis av domstolens domar av den 23 november 1989 i mål C-150/88, Parfiimcricfabrik 4711 (REG 1989, s. 3891; svensk specialutgåva, volym 10), punkt 28, och av den 5 maj 1993 i mål C-246/91, kommissionen mot Frankrike (REG 1993, s. I-2289), punkt 7, samt av punkt 11 i domen i del i fotnot 12 anförda målet Verband Sozialer Wettbewerb. I nämnda domar har domstolen utgått ifrån all det omtvistade direktivet har åstadkommit en tolal harmonisering (endast) av de nationella reglerna för lörpackning och märkning av kosmetiska produkter; därefter synes någon ytterligare fullständig lillnärmning av nationella lagar och författningar om alla kosmetiska produkter inte ha skcll enbart genom direktiv 76/768.

41 Se punkt 52 i detta förslag till avgörande.

42 Enligt detta förfarande kan en medlemsstat, om den konstaterar att en kosmetisk produkt, trots att den motsvarar kraven i direktivet, kan utgöra en hälsorisk, provisoriskt förbjuda marknadsföring av produkten eller föreskriva vissa villkor för marknadsföringen; medlemsstaten måste då också iaktta den underrättelse och motivcringsskyldighct som åligger den enligt artikel 12 i direktivet.

43 Se punkt 28 i den i fotnot 39 nämnda domen i målet Parfümericfabrik 4711

44 Se punkt 7 i den i fotnot 39 nämnda domen i målet kommissionen mot Frankrike.

45 Punkt II i den i fotnot 12 nämnda domen i målet Verband Sozialer Wettbewerb.

46 Punkt 28 i den i fotnot 39 nämnda domen Parfumcriefabrik 4711.

47 Punkt 12 i den i fotnot 12 nämnda domen i målet Verband Sozialer Wettbewerb.

48 Ibidem punkt 17.

49 Dom av den 18 maj 1993 i mål C-126/91, Yves Rocher (REG 1993, s. I-2361; svensk specialutgåva, volym 14).

50 Ibidem punkt 15.

51 Dom av den 6 juli 1995 i mål C-470/93, Mars (REG 1995, s. I-1923).

52 Ibidem punkt 15.

53 I domstolens praxis kan två tendenser urskiljas. I några fall har först fastslagits att en nationell lagstiftning som begränsar eller förbjuder vissa former av reklam och vissa säljfrämjandc metoder, även om den inte direkt påverkar importen, kan begränsa imporivolymen eftersom den påverkar möjligheterna att avsätta de importerade varorna; lagstiftningen kan därför utgöra ett importhinder och därmed falla under artikel 30 i EG-fördragct, även om den tillämpas utan åtskillnad mellan inhemska och importerade varor. Se dom av den 15 december 1982 i mål 286/81, Oosthoeks Uitgeversmaatschappij (REG 1982, s. 4575; svensk specialutgåva, volym 6), punkt 15, av den 16 maj 1989 i mål 382/87, Buct m. fl. (REG 1989, s. 1235), punkt 7, av den 7 mars 1990 i mål C-362/88, INNO (REG 1990, s. I-667; svensk specialutgåva, volym 10), punkt 7, och av den 25 juli 1991 i de förenade målen C-1/90 och C-176/90, Aragonesa de Publicidad Exterior och Publivía (REG 1991, s. I-4151; svensk specialutgåva, volym 11), punkt 10, samt i den i fotnot 48 nämnda domen i målet Yves Rocher, punkt 10. I andra fall har domstolen emellertid uttalat uppfattningen all konkreta begränsningar av försäljning och reklam endast betyder saljfrämjande metoder i den mening som delta begrepp tillerkändes i domen i målet Keek och Milhouard och alt de därför faller utanför tillämpningsområdet för artikel 30 i EG-fördragct. Domstolen uttalade i de ifrågavarande fallen följande: [T]illämpningen på varor som härrör från andra medlemsstater av nationella bestämmelser, som begränsar eller förbjuder vissa försäljningsformer, [är] i motsats till vad domstolen hittills har slagit fast inte ägnad att direkt eller indirekt, faktiskt eller potentiellt hindra handeln mellan medlemsstaterna i den mening som avses i Dassonvilledomen ..., förutsatt all dessa bestämmelser gäller för samtliga berörda näringsidkare som bedriver verksamhet inom det nationella territoriet och förutsatt att de såväl rättsligt som faktiski påverkar avsättningen av inhemska varor och varor från andra medlemsstater på samma sätt. När dessa villkor är uppfyllda kan tillämpningen av sådana bestämmelser på försäljningen av varor från en annan mcdlcmsstal, vilka uppfyller kraven i denna stat, inte anses hindra varornas tillträde till marknaden eller försvåra deras tillträde jämfört med inhemska varor. Sådana bestämmelser faller således utanför tillämpningsområdet för artikel 30 i EEG-fördraget. Dom av den 24 november 1993 i de förenade målen C-267/91 och C-268/91, Keek och Milhouard (REG 1993, s. I-6097; svensk specialutgåva, volym 14), punkterna 16 och 17. Domstolen har lillämpal resonemanget i domen i målet Keck och Milhouard för all pröva om sådana nationella bestämmelser var förenliga med gemenskapsrätten som förbjöd för det första reklam utanför apoteken för apoteksvaror (bortsett från rena läkemedel, dom av den 15 december 1993 i mål C-292/92, Hünermund (REG 1993, s. I-6787; svensk specialutgåva, volym 14), för det andra TV-bolags utsändning av reklam till förmån för dislributionssektorn, dom av den 9 februari 1995 i mål C-412/93, Leclerc-Siplee (REG 1995, s. I-179), och för del tredje utsändning av 1 v-rcklam som riktar sig till barn under 12 år, dom av den 9 juli 1997 i de förenade målen C-34/95, C-35/95 och C-36/95, De Agostini och TV-shop (REG 1997, s. I-3843). Det är sålunda oklart i vad mån en nationell lagstiftning som begränsar eller förbjuder reklam omfattas av artikel 30 eller inte.

54 Se ovan i folnol 52 redovisad rättspraxis.

55 Se dom av den 19 november 1994 i mål C-320/93, Ortschcit (REG 1994, s. I-5243), där ett förbud för reklam för vissa läkemedel ansågs berättigat enligt artikel 36 i EG-fördraget på grund av skydd för människors hälsa.

56 I annat fall kan motsägelser inte uteslutas. Se till exempel dom av den 11 november 1997 i mål C-349/95, Loendersloot (REG 1997, s. I-6227), i vilken visserligen sägs alt svaret ... inte skall avges inom ramen för artikel 36 i fördraget ulan inom ramen för bestämmelserna i rådets första direktiv 89/104/EEG av den 21 december 1988 om tillnärmningen av medlemsstaternas varumärkeslagar, men därefter fastställs all artikel 7 i direktivet bör, precis som artikel 36 i fördraget, anses vara avsedd att förena det grundläggande intresset att skydda den fria rörligheten för varor ¡nom den gemensamma marknaden, på så sätt all dessa två bestämmelser, som har till syfte att uppnå samma resultat, skall tolkas på samma sätt. (Punkterna 17 och 18 i domen med hänvisningar till ytterligare rättspraxis.

57 Punkt 19 i den i fotnot 39 nämnda domen i målet Parfümericfabrik 4711.

58 Ibidem punkt 20.

59 Ibidem punkt 20.

60 Detta gäller i all synnerhet när en produkt, som inte innehåller några av de ämnen som enligt den positiva listan ger de egenskaper produkten tillskrivs, enligt den nationella lagstiftningen visserligen får släppas ut på marknaden men först efter del att ett särskilt, tidsbegränsat tillstånd har erhållits.

61 Det skall också påpekas au artikel 6.3 i direktiv 76/768 på salt och vis är en föregångare till rådets direktiv 84/450/EEG av den 10 september 1984 om vilseledande reklam [översättarens anmärkning: EGT L 250, s. 55, svensk specialutgåva område 15, volym 4, s. 211]. Del finns inte någon bestämmelse i detta senare direktiv, vars betydelse domstolen klart har erkänt (se särskilt punkt 37 i den i fotnot 52 nämnda domen i målet Agostini och TV-shop), som synes berättiga en så sträng reglering som den som den österrikiske lagstiftaren har infört. Tvärtom skall den nationella kontrollen grundas på att riktigheten av rcklamuppgifterna undersöks i varje enskilt fall och inte på att reklam automatiskt är utesluten på grund av alt allt som inte uttryckligen är föreskrivet i lagen är förbjudet. I artikel 6 i direktiv 84/450 föreskrivs särskilt följande: Artikel 6 Medlemsstaterna skall tilldela domstolarna eller förvaltningsmyndigheterna befogenheter som i domslolsförfarande eller förvaltningsförlarande enligt artikel 4 ger dem följande befogenheter: a) Att kräva av annonsören att han lägger fram bevis för riktigheten av de faktiska påståenden han framför i sin reniam. Detta under förutsättning alt ett sådant krav förefaller lämpligt på grund av omständigheterna i det särskilda fallet, däribland de rättmätiga intressena hos annonsören och varje annan part i förfarandet. b) Au betrakta de faktiska påståendena som oriktiga, om bevisen som begärts in enligt a inte läggs fram eller bedöms som otillräckliga av domstolen eller förvaltningsmyndigheten.

62 Se punkt 16 och följande punkter ¡ detta förslag till avgörande.

63 Del synes mig lämpligt, om än inlc absolut nödvändigt, all påpeka alt del, om bestämmelserna i direktiv 76/768 inte funnes och frågan skulle prövas enligt artiklarna 30 och 36 i EG-fördragct, inlc är alldeles klart att en nationell åtgärd som förbjuder reklam för kosmetiska produkter genom hälsorclatcradc uppgifter är förenlig med gemenskapsrätten. Som visals i det foregående (se fotnot 52) leder en bedömning av nationella reklamförbud enligi artikel 30 och följande artiklar inlc alllid lill samma resultat. I vart fall får den nationella ålgärden inlc helt förbjuda reklam om den skall vara förenlig med fördraget. 1 den i fotnot 52 nämnda domen i målet I Iüncrmund lastslog domstolen att en av en yrkesorganisation i en medlemsstat antagen yrkesetisk regel, som förbjöd apotekare att göra reklam utanför sina apotek för sedvanliga apoteksvaror, inte föll inom tillämpningsområdet för artikel 30 i EG-fördragct. Domstolen beaktade dock dessförinnan att della förbud inte påverkar möjligheten lör andra näringsidkare än apotekare all göra reklam för dessa produkter (punkt 19). På motsvarande sätt fastslog domstolen i den i fotnot 52 nämnda domen i målet Lcclerc-Siplcc alt en lagstiftnings- eller förfaltningsåtgärd, som förbjöd TV-rcklam inom distributionssektorn, inte hade lill syflc all styra handeln med varor mellan medlemsstaterna. Denna slutsats kom domstolen fram lill på grund av övervägandet att delta förbud för övrigt [inte] inverkar menligl på distributörernas möjlighet att använda andra rcklammcdcl (punkt 19). I själva verket upprätthålls i rättspraxis inte alllid skillnaden mellan atl helt utesluta reklammöjlighctcn och alt bara delvis göra della. I den nämnda domen i målet Agostini oeh TV-shop fastslogs att även ett totalförbud mot reklam som riktar sig lill barn under 12 år inte faller inom tillämpningsområdet för artikel 30 i EG-fördraget.