Förslag till avgörande av generaladvokat Dámaso Ruiz-Jarabo Colomer föredraget den 4 mars 1999

1 Originalspråk: spanska.

2 Lag nr 95 av den 3 april 1979 (GURI nr 94 av den 4 april 1979), känd som lex Prodi, genom vilken lagdekret nr 26, av den 30 januari 1979, om brådskande åtgärder för tvångsförvaltning av krisdrabbade storföretag fastställdes med vissa ändringar.

3 Mål C-200/97, REG 1998, s. I-7907.

4 Dom av den 12 juli 1979 i mål 244/78, Union laitière normande (REG 1979, s. I-2663), punkt 5, och av den 10 mars 1981 i de förenade målen 36/80 och 71/80, Irish Creamery Milk Suppliers Association m.fl. (REG 1981, s. 735; svensk specialutgåva, volym 6, s. 29), punkt 6.

5 Dom av den 3 februari 1977 i mål 52/76, Benedetti (REG 1977, s. 163), punkt 22.

6 Dom av den 26 januari 1993 i de förenade målen C-320/90, C-321/90 och C-322/90, Telemarsicabruzzo m.fl. (REG 1993, s. I-393).

7 Se domen i det ovannämnda målet Telemarsicabruzzo, punkterna 6 och 7.

8 De beslut där domstolen med tillämpning av avgörandet i målet Telemarsicabruzzo förklarat att begäran om förhandsavgörande inte kan tas upp till sakprövning är följande: Domarna av den 19 mars 1993 i mal C-157/92, Banchero I (REG 1993, s. I-1085) och av den 26 april 1993 i mål C-386/92, Monin-Automobiles (I) (REG 1993, s. I-2049), av den 9 augusti 1994 i mål C-378/93, La Pyramide (REG 1994, s. I-3999), av den 23 mars 1995 i mål C-458/93, Saddik (REG 1995, s. I-511), beslut av den 7 april 1995 i mål C-167/94, Grau Gomis m.fl. (REG 1995, s. I-1023), beslut av den 21 december 1995 i mål C-307/95, Max Mara (REG 1995, s. I-5083), beslut av den 2 februari 1996 i mål C-257/95, Bresle (REG 1996, s. I-233), beslut av den 13 mars 1996 i mål C-326/95, Banco de Fomento e Exterior (REG 1996, s. I-1385), beslut av den 20 mars 1996 i mål C-2/96, brottmål mot Sunino och Data (REG 1996, s. I-1543), beslut av den 25 juni 1996 i mål C-101/96, Italia Testa (REG 1996, s. I-3081), beslut av den 19 juli 1996 i mål C-191/96, Modesti (REG 1996, s. I-3937), och mål C-196/96, Hassan (REG 1996, s. I-3945), beslut av den 30 juni 1997 i mål C-66/97, Banco de Fomento e Exterior (REG 1997, s. I-3757), beslut av den 30 april 1998 i de förenade målen C-128/97 och C-137/97, Testa och Modesti (REG 1998, s. I-2181) och beslut av den 8 juli 1998 i mål C-9/98, Agostini (REG 1998, s. I-4261).

9 Denna omständighet har redan påpekats genom dom av den 1 april 1982 i de förenade målen 141/81—143/81, Holdijk m.fl. (REG 1982, s. I-1299, svensk specialutgåva, volym 6, s. 359), punkterna 5 och 6.

10 Domstolen medger likväl att det extraordinära förfarandet har till syfte inte bara att bevara och sanera företag i kris utan även att, vid behov, likvidera dessa, på sätt som är gängse i varje konkurs.

11 Artikel 2 bis i lagen anger att staten helt eller delvis går in som garant för de skulder som företaget som är satt under tvångsförvaltning ådrar sig för finansiering av den löpande förvaltningen och för att återta i bruk och färdigställa anläggningar, byggnader och industriell utrustning.

12 Se fotnot 23 nedan.

13 Det gäller dekret nr 267 av den 16 mars 1942, om konkurs, ackord, tvångsförvaltning samt administrativ tvångslikvidation, vars tredje avdelning bär rubriken konkursens effekter i fråga om åtgärder som är skadliga för borgenärerna. I artikel 65 föreskrivs att betalningar som verkställts av konkursgäldenären inom två år före dagen för konkursen saknar verkan i förhållande till fordringsägarna. Artikel 66 reglerar det ordinära återvinningsförfarandet, med stöd av vilket konkursförvaltaren kan anhålla om att åtgärder som gäldenären vidtagit till men för fodringsägarna förklaras verkningslösa enligt bestämmelserna i Codice Civile. Artikel 67 hänför sig till transaktioner mot vederlag, betalningar och garantier, och fastställer att bland andra följande av dessa kan återvinnas, om inte motparten visar att han inte kände till gäldenärens insolvens: 1) transaktioner mot vederlag som vidtagits inom två år före konkursen, i den utsträckning som verkställda prestationer eller gjorda åtaganden avsevärt överstiger vad konkursgäldenären har erhållit eller utfästs utfå, 2) åtgärder för att betala penningfordringar som förfallit till betalning och är verkställbara och som inte ersatts med pengar eller andra normala betalningsmedel, när dessa vidtagits inom två år före konkursutbrottet.

14 Dom av den 16 juni 1981 i mål 126/80, Salonia (REG 1981, s. I-1563; svensk specialutgåva, volym 6, s. 129), punkt 6.

15 Se bland annat dom av den 18 oktober 1990 i de förenade målen C-297/88 och C-197/89, Dzodzi (REG 1990, s. I-3763), punkt 40, av den 28 november 1991 i mål C-186/90, Durighello (REG 1991, s. I-5773), punkt 9, av den 16 juli 1992 i mål C-67/91, Asociación Española de Banca Privada m.fl. (REG 1992, s. I-4785), punkt 26, av den 3 mars 1994 i de förenade målen C-332/92, C-333/92 och C-335/92, Eurico Italia m.fl. (REG 1994, s. I-711), punkt 17, av den 26 oktober 1995 i mål C-143/94, Furlanis (REG 1995, s. I-3633), punkt 12, samt av den 28 mars 1996 i mål C-129/94, Ruiz Bernáldez (REG 1996, s. I-1829), punkt 7.

16 Beslut av den 26 januari 1990 i mål C-286/88, Falciola (REG 1990, s. I-191).

17 Beslut av den 16 maj 1994 i mål C-428/93, Monin Automobiles II (REG 1994, s. I-1707).

18 Beslut av den 25 maj 1998 i målen C-361/97 (REG 1998, s. I-3101) respektive C-362/97 och C-363/97 (ännu inte publicerad i REG).

19 Dom av den 16 juli 1992 i mål C-343/90, Lourenço Dias (REG 1992, s. I-4673).

20 Dom av den 17 maj 1994 i mål C-18/93, Corsica Ferries (REG 1994, s. I-1783), punkterna 14—16.

21 Dom av den 16 januari 1997 i mål C-134/95, USSL nr 47 di Biella (REG 1997, s. I-195).

22 Dom av den 9 oktober 1997 i mål C-291/96, Grado och Bassir (REG 1997, s. I-5531).

23 Dom av den 11 juli 1996 i mål C-39/94 (REG 1996, s. I-3547).

24 Kommissionen har beträffande lag nr 95/79 som helhet tillsänt den italienska regeringen skrivelse E 13/92 (EGT C 395, 1994, s. 4) i enlighet med artikel 93.1 i EG-fördraget, vari kommissionen, efter att ha gjort bedömningen att regleringen i fråga i olika hänseenden föreföll omfattas av tillämpningsområdet för artikel 92 och följande artiklar i detta fördrag, begärde att den på förhand skulle underrättas om samtliga fall av tillämpning av denna lagstiftning, så att de skulle kunna bedömas utifrån de regler som är tillämpliga beträffande stöd till företag i kris. De italienska myndigheterna svarade att de endast var beredda att avge förhandsanmälan i de fall då statlig garanti beviljas i enlighet med artikel 2 bis i lagen i fråga. Under dessa omständigheter beslutade kommissionen att inleda det förfarande som föreskrivs i artikel 93.2 i fördraget.

25 Se i detta hänseende de beslut som anges i punkt 22 i domen i det ovannämnda målet Ecotrade.

26 Se domstolens dom av den 30 juni 1992 i mål C-47/91, Italien mot kommissionen (REG 1992, s. I-4145), punkt 25, och av den 15 mars 1994 i mål C-387/92, Banco Exterior de España (REG 1994, s. I-877), punkterna 20 och 21.