Förslag till avgörande av generaladvokat Nial Fennelly föredraget den 29 september 1998

1 Originalspråk: engelska.

2 Denna bestämmelse infördes ursprungligen i WcinVO den 29 juli 1986 och har sedermera blivit artikel 34 efter antagandet av en ny WcinVO den 9 maj 1995; sc BGBl. I, s. 630.

3 EGT L 231, s. 9.

4 EGT L 232, s. 13; svensk specialutgåva, område 3, volym 30, s. 63.

5 EGT L 309, s. 1; svensk specialutgåva, område 3, volym 35, s. 41.

6 Rådets förordning (EEG) nr 823/87 av den 16 mars 1987 om särskilda bestämmelser om kvalitetsvin framställt inom specificerade områden (EGT L 84, s. 59; svensk specialutgåva, område 3, volym 23, s. 65).

7 EG'ľ L 250, s. 17; svensk specialutgåva, område 15, volym 4, s. 211.

8 I länvisningen till de personer som de [beskrivningar och presentationer] är riktade till tyder på att artikel 13 inte endast är begränsad till konsumenter. Under vissa omständigheter skulle således ett påstående om förväxling till exempel kunna avse aktörerna på marknaden, men det tycks föga troligt att användandet av ett märkesnamn skulle kunna leda till förväxlingar för sådana personer men inte för slutkonsumenterna.

9 Artikel 2.2 i detta direktiv definierar vilseledande reklam som: all reklam som på något sätt, däribland genom sin presentation, vilseleder eller sannolikt kommer att vilseleda de personer den riktar sig till eller dem som nås av den, och som genom sin vilseledande karaktär sannolikt kommer att påverka deras ekonomiska beteende, eller som av dessa skäl skadar eller sannolikt kommer att skada en konkurrent.

10 Dom av den 29 juni 1995 i mål C-456/93 (REG 1995, s. I-1737).

11 dom av den 5 juli 1995 ί mål C-46/94, Voisine (REG 1995, s. I-1859) fastslog domstolen (punkt 28) att villkoren i artikel 40.2 i [förordning nr 2392/89] ... är i huvudsak desamma som stadgas i artiklarna 4.1 och 13 i förordning nr 3309/85 beträffande mousserandc kvalitetsvin fso (rådets förordning (EEG) nr 3309/85 av den 18 november 1985 om allmänna bestämmelser om beskrivning och presentation av mousscrandc vin och mousscrandc vin tillsatt med koldioxid; EGT L 320, 1985, s. 9); varvid sistnämnda förordning har konsoliderats genom förordning nr 2333/92 som är aktuell i förevarande fall.

12 Domen i det ovannämnda målet Langguth, punkt 28.

13 Punkt 29.

14 Se särskilt dom av den 5 oktober 1994 i mål C-280/93, Tysk-land mot rådet (REG 1994, s. I-4973; svensk specialutgåva, volym 16), punkt 78.

15 Jag anser inte heller att domen av den 25 februari 1981 i mål 56/80, Weigand (REG 1981, s. 583) innehåller något stöd för kärandens ståndpunkt. 1 detta mål skulle domstolen bedöma huruvida det kunde föreligga förväxling i den mening som avses i rådets förordning (EEG) nr 355/79 av den 5 februari 1979 om allmänna bestämmelser om beskrivning och presentation av vin och druvmust (EGT L 54, s. 99), vilken har ersatts av förordning nr 2392/89, när en vinhandlare använde, som beskrivning på etiketter och i reklam för två av sina viner, märkesnamn som gav intryck av au det ifrågavarande vinet härrörde från tyska vinproducerandc regioner/områden vilka i verkligheten inte existerade. Under sådana omständigheter gjorde Wcigand gällande att märkesnamnen inte ledde till förväxling. Domstolen ansåg emellertid att begreppet förväxling inte enbart omfattade förväxlingar i strikt mening, utan även användande av samtliga vilseledande uppgifter; punkt 19. I motsats härtill rör det nu aktuella målet inte räckvidden av begreppet förväxling ulan vilken nivå av förväxling som måste fastställas.

16 Nämnd ovan i fotnot 10.

17 Punkt 2 i generaladvokaten Elmers förslag till avgörande.

18 Generaladvokaten Elmer ansåg även alt de ifrågavarande dekorationerna omfattades av artikel 38.1 i förordning nr 2392/89; se punkten 12 i lians förslag till avgörande. Han prövade därefter om en sådan etikett kunde ge upphov förväxling i den mening som avses i artikel 40.2 i samma förordning. Trots att han var övertygad om att uppgifterna den innehöll kunde ge upphov till förväxling, ansåg han att del är synnerligen vanskligt att dra upp generella riktlinjer för vilka uppgifter som kan vara vilseledande eller ge upphov till förväxling och vilka uppgifter som inte gör det och därigenom ansåg han att frågans avgörande borde till syvende och sist bero på en konkret värdering av omständigheterna i det enskilda fallet; punkt 14.

19 Definitionen av vilseledande reklam i artikel 2.2 i delta direktiv är citerad i fotnot 8 ovan.

20 Dom av den 16 januari 1992 i mål C-373/90 (REG 1992, s. I-131).

21 Ibidem, punkt 15.

22 Se dom av den 6 juli 1995 i mål C-470/93, Mars (REG 1995, s. I-1923), punkt 24. Domstolen prövade i detta mål huruvida eli förbud alt marknadsföra importerade glasslänger — bland annat på grund av alt prcscntalioncn på förpackningen under en annonskampanj som angav glassens storlek kunde vara potentiellt vilseledande — stod i överensstämmelse med artikel 30. Den färgade delen (av förpackningen) som forsens med påskriften + 10 % upptog en slörrc del än 10 procent av förpackningens samlade yta. Domstolen kunde enkelt avfärda argumentet enligt vilkel cu ej obetydligt antal konsumenter på grund av förpackningen förleds tro au ökningen är större än vad som angivits (punki 22) och fastslog följaktligen alt en normalt upplyst konsument måslc förväntas vara medveten om att del inie nödvändigtvis föreligger ett samband mellan storleken på en reklamuppgift om ökningen av produktens volym och själva ökningen (punkt 24).

23 Dom av den 22 juni 1994 i mål C-9/93 (REG 1994, s. I-2789; svensk specialutgåva, volym 15).

24 Dom av den 30 november 1993 i mål C-317/91 (REG 1993, s. I-6227; svensk specialutgåva, volym 14), punkt 32.

25 Domen i målet IHT Internationale Heiztechnik och Danzi-gcr (ovan fotnot 22), punkt 19.

26 Rådets första direktiv 89/104/EEG av den 21 december 1988 om tillnärmning av medlemsstaternas varumärkeslagar (EGT L 40, 1989, s. 1; svensk specialutgåva, område 13, volym 17, s. 178).

27 Dom av den 11 november 1997 i mål C-251/95 (REG 1997, s. I-6191).

28 Ibidem, punkt 22.

29 Punkt 23.

30 Ibidem.

31 Dom av den 16 juli 1998 i mål C-210/96, Gul Springcnhcidc och Tusky (REG 1998, s. I-4567).

32 Se artikel 10.2 c i rådets förordning (EEG) nr 1907/90 av den 26 juni 1990 om vissa handelsnormer för agg (EGT L 173, 1990, s. 5; svensk specialutgåva, område 3, volym 33, s. 42).

33 Domen i målet Gut Springcnhcidc och Tusky, punkt 14.

34 Ibidem, punkt 31.

35 Dom av den 26 november 1996 i mål C-313/94 (REG 1996, s. I-6039).

36 Ibidem, punkt 22.