Förslag till avgörande av generaladvokat Georges Cosmas föredraget den 23 mars 2000
1 Originalspråk: grekiska.
2 GURI nr 177 av den 22 maj 1990.
3 C-302/97, REG 1999, s. I-3099.
4 Domstolens dom av den 30 maj 1989 i mål 305/87, kommissionen mot Grekland (REG 1989, s. 1461).
5 Dom av den 4 oktober 1991 i mål C-367/89, Richardt (REG 1991, s. I-4621; svensk specialutgåva, volym 11, s. 415) och dom av den 17 oktober 1995 i mål C-83/94, Leifer m.fl. (REG 1995, s. I-3231), punkt 35.
6 Se dom av den 26 oktober 1999 i mål C-273/97, Sirdar (REG 1999, s. I-7403), punkt 16.
7 Se till exempel artikel J 4.4 i Fördraget om Europeiska unionen (artiklarna J—J 11 i Fördraget om Europeiska unionen har ersatts av artiklarna 11—28 EU): Unionens politik enligt denna artikel skall inte påverka den särskilda Karaktären hos vissa medlemsstaters säkerhets- och försvarspolitik....
8 Se artikel M i Fördraget om Europeiska unionen (nu artikel 47 UE): ... ingen bestämmelse i det här fördraget [skall] inverka på fördragen om upprättandet av Europeiska gemenskaperna eller på senare fördrag och rättsakter om ändring eller komplettering av de fördragen.
9 Domstolens dom av den 15 maj 1986 i mål 222/84, Johnston mot Chief Constable of the Royal Ulster Constabulary (REG 1986, s. 1651; svensk specialutgåva, volym 8, s. 597).
10 Generaladvokat Darmons förslag till avgörande i målet Johnston (ovan fotnot 8).
11 Det har hittills funnits åtminstone två fall i vilka det enligt min mening varit teoretiskt möjligt att tillämpa artikel 224 i fördraget. Målet Johnston (ovan fotnot 8) rörde en nationell rättsakt enligt vilken endast manliga poliser fick bära vapen och endast manliga poliser fick tillgång till utbildning i hantering och användning av skjutvapen samt till tjänstgöring som beväpnade poliser inom polisens reservstyrka.i Nordirland. Det ovannämnda målet Sirdar rörde bedömningen av om en nationell bestämmelse som uteslöt kvinnor från anställning i Royal Marines var förenlig med gemenskapsrätten. I dessa två mål avstod domstolen från att pröva den frågeställning som hängde ihop med artikel 224, och nöjde sig med att Dedöma dessa nationella bestämmelser mot bakgrund av andra bestämmelser i gemenskapsrätten. Även domstolens ordförandes beslut av den 19 mars 1996 i mål C-120/94, kommissionen mot Grekland (REG 1996, s. I-1513), om huruvida ett embargo som upprättats av Grekland mot före detta jugoslaviska republiken Makedonien var förenligt med gemenskapsrätten, kan nämnas. Även om domstolen, till följd av kommissionens återkallelse av talan, aldrig prövade detta mål i sak, hade generaladvokat Jacobs möjlighet att i sitt förslag till avgörande formulera ett antal intressanta frågeställningar om tillämpningsområdet och tillämpningssättet för artikel 224 i fördraget.
12 Beslut i målet kommissionen mot Grekland (ovan fotnot 10).
13 Punkt 50 i generaladvokat Jacobs förslag till avgörande.
14 Punkt 51 i generaladvokat Jacobs förslag till avgörande.
15 Punkt 63 i generaladvokat Jacobs förslag till avgörande.
16 Ovan fotnot 5.
17 Se ovan punkterna 10 och 11.
18 Ovan fotnot 3.
19 Se domarna av den 31 januari 1984 i de förenade målen 286/82 och 26/83, Luisi och Carbone (REG 1984, s. 377; svensk specialutgåva, volym 7, s. 473), av den 2 februari 1989 i mål 1S6/S7, Cowan (REG 1989, s. 195; svensk specialutgåva, volym 10, s. 1), och av den 19 januari 1999 i mål C-348/96, Calfa (REG 1999, s. I-11).
20 Se den genomgång jag gjorde i mitt förslaget till avgörande föredraget den 16 mars 1999 till domen av den 21 september 1999 i mål C-378/97, Wijsenbeek (REG 1999, s. I-6207), punkterna 30—31.
21 Se ovan punkt 38.
22 Se, till exempel, domstolens domar av den 21 september 1989 i mål 46/87, Hoechst mot kommissionen (REG 1989, s. 2859; svensk specialutgåva, volym 10, s. 133), av den 8 april 1992 i mål C-62/90, kommissionen mot Tyskland (REG 1992, s. I-2575; svensk specialutgåva, volym 12, s. I-29), och av den 5 oktober 1994 i mål C-404/92, X mot kommissionen (REG 1994, s. I-4737).
23 Domen i målet kommissionen mot Tyskland (ovan fotnot 21), punkt 23.
24 Se den genomgång av rättspraxis jag redogjorde för i mitt förslag till avgörande föredraget den 21 september 1999 i mål C-411/98, Ferlini (REG 2000, s. I-8081, s. I-8084), punkt 62 och följande punkter.
25 Ovan fotnot 3.
26 Ibidem.
27 Ibidem, punkt 10.
28 Ibidem, punkt 11.
29 Domstolens dom av den 26 april 1988 i mål 352/85, Bond van Adverteerders m.fl. (REG 1988, s. 2085; svensk specialutgåva, volym 9, s. 449), punkt 36.
30 Ovan fotnot 2.
31 Ibidem, punkt 23.
32 Ibidem, punkt 40.
33 Ibidem, punkt 49.
34 Punkt 16 och följande punkter.
35 Se domarna i målen Sirdar (ovan fotnot 5), punkt 27, och Leifer (ovan fotnot 4), punkt 35.
36 Med samma synsätt, kan vi dra slutsatsen att bedömningen avseende proportionalitet som följer tillämpningen av artiklarna 36, 59, 69 och 73d i fördraget, förutom begränsningen på grund av de berörda nationella åtgärdernas särskilda art, visar likheter med bedömningen av missbrukar enligt artikel 225 i fördraget. Denna bedömningsmetod medger först och främst att äteretablera jämvikten i tillämpningen av den primära gemenskapsrätten, och därefter att klarare markera gränserna för de nationella myndigheternas agerande i forhållande till gemenskapsrätten utan att riskera att kränka den nationella suveräniteten genom att överdriva den bedömning som utövas enligt gemenskapsrätten.
37 Mål C-62196 (REG 1997, s. I-6725).
38 Punkt 26 i domen av den 27 november 1997 i målet kommissionen mot Grekland (ovan fotnot 36).
39 Jag erinrar om att de italienska medborgarna, fram till dess att lag nr 898/76 trädde i kraft, var föremål för en förhandskontroll enligt 1935 års lag nr 1095.
40 Det rör sig om de kommuner som är uppräknade i bilagorna A, B och C i lag nr 898/76.
41 Jag hänvisar i detta avseende till texten i det gemensamma ministerdekretet av den 15 maj 1990, vilket har nämnts i punkt 8 i detta förslag.
42 Jag anser att det är nödvändigt att i detta avseende påpeka den grundläggande åtskillnad som måste göras, i processuellt hänseende, mellan förfarandet i ett förhandsavgörande enligt artikel 177 i EG-fördraget (nu artikel 234 EG) och förfarandet enligt artikel 169 i EG-fördraget (nu artikel 226 EG). Om den aktuella lagstiftningen varit föremål för en talan väckt av kommissionen mot Republiken Italien, skulle jag inte tveka att, mot bakgrund av de upplysningar jag förfogar över,- hävda att Republiken Italien har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt bestämmelserna i gemenskapsrätten avseende fria kapitalrörelser. Inom ramen för ett förfarande enligt artikel 234 EG syftar domstolen emellertid endast till att lämna de anvisningar till den nationella domstolen avseende tolkningen av gemenskapsrätten som denne behöver för att därefter avgöra i vilken omfattning de nationella bestämmelser den är satt att tillämpa är förenliga med gemenskapsrätten. Det ankommer följaktligen på den nationella domstolen att företa den slutliga bedömningen.