Förslag till avgörande av generaladvokat Philippe Léger föredraget den 8 maj 2003

1 Originalspråk: franska.

2 Även kallat tilläggsavgiftssystemet.

3 Cirka 5000 mål (se beslutet om hänskjutande i mål C-495/00, s. 14).

4 Även kallad den första gruppen av mål.

5 Även kallad den andra gruppen av mal.

6 Rådets förordning (EEG) nr 804/68 av den 27 juni 1968 om den gemensamma organisationen av marknaden för mjölk och mjölkprodukter (EGT L 148. s. 13; svensk specialutgåva, omrade 3, volym 2, s. 52), fjärde skälet.

7 Rådets förordning (EEG) nr 1079/77 av den 17 maj 1977 om en medansvarsavgift och om åtgärder för att utvidga marknaden för mjölk och mjölkprodukter (EGT L 131, s. 6).

8 Rådets förordning av den 31 mars 1984 om ändring av förordning nr 804/68 (EGT L 90, s. 10; svensk specialutgåva, omrade 3, volym 17, s. 95).

9 Tredje och fjärde skälen.

10 Rådets förordning av den 31 mars 1984 ont allmänna tillämpningsföreskrifter för den avgift som avses i artikel 5c i förordning nr 804/68 inom sektorn för mjölk och mjölkprodukter (EGT L 90, s. 13).

11 Rådets förordning (EEG) nr 1109/88 av den 25 april 1988 om ändring av förordning nr 804/68 (EGT L 110, s. 27; svensk specialutgåva, område 3, volym 26, s. 154).

12 Rådets förordning (EEG) nr 816/92 av den 31 mars 1992 om ändring av förordning nr 804/68 (EGT L 86, s. 83; svensk specialutgåva, omrade 3, volym 41, s. 183).

13 Rådets förordnings av den 28 december 1992 om införande av en tilläggsavgift inom sektorn för mjölk och mjölkprodukter (EGT L 405, s. 1; svensk specialutgåva, område 3, volym 47, s. 159).

14 Kommissionens förordning av den 9 mars 1993 om tillämpningsföreskrifter för tilläggsavgiften för mjölk och mjölkprodukter (EGT L 57, s. 12; svensk specialutgåva, område 3, volym 50, s. 202).

15 Rådets förordning av den 17 maj 1999 om ändring av förordning nr 3950/92 (EGT L 160, s. 73).

16 Andra skälet.

17 Artikel 5.

18 Artikel 10.

19 Femte skälet.

20 Åttonde skälet.

21 Se beslutet om hänskjutande i mål C-231/00, s. 8. Detta påstående av den nationella domstolen bekräftades vid förhandlingen av den italienska regeringen, som uppgav att betalning av tilläggsavgift inte har krävts av de italienska mjölkproducenterna förrän från och med produktions-fierioden 1995/1996. De italienska myndigheternas underlåtelse att tillämpa tilläggsavgiftssystemet till och med år 1992, i synnerhet underlåtenheten att fördela individuella referenskvantiteter och kontrollera överskridandet av dessa kvantiteter har konstaterats i flera rapporter (se särskilt särskild rapport nr 4/93 om genomförande av ett kvotsystem för att kontrollera mjölkproduktionen samt kommissionens svar (EGT C 12, 1994, s. 1). Denna underlåtenhet att tillämpa tilläggsavgiftssystemet framgår även av flera av domstolens domar (se dom av den 17 juni 1987 i mål 394/85, kommissionen mot Italien, REG 1987, s. 2741, av den 6 oktober 1993 i mål C-55/91, Italien mot kommissionen, REG 1993, s. I-4813, och av den 5 december 1996 i mål C-69/95, Italien mot kommissionen, REG 1996, s. I-6233).

22 Se beslutet om hänskjutande i mål C-231/00, s. 11.

23 GURI nr 22 av den 28 januari 1998.

24 GURI nr 100 av den 30 april 1999 (nedan kallat lagdekret nr 43).

25 Nedan kallat AIMA.

26 Se beslutet om hänskjutande i mil C-231/00, s. 2.

27 Ibidem, s. 2 och s. 3.

28 Detta är den tredje frågan i beslutet om hänskjutande. För att underlätta presentationen betraktar jag den som den femte tolkningsfrågan till domstolen i detta må!.

29 Detta är den femte frågan i besluten om hänskjutande i de tre berörda målen. För att underlätta presentationen betraktar jag den som den sjätte tolkningsfrågan till domstolen i detta mål.

30 Detta är den tredje frågan i beslutet om hänskjutande. För att underlätta presentationen betraktar jag den som den sjunde tolkningsfrågan till domstolen i detta mål.

31 Detta är den tredje frågan i beslutet om hänskjutande. För att underlätta presentationen betraktar jag den som den åttonde tolkningsfrågan till domstolen i detta mål.

32 Det fanns inte heller någon bestämmelse med den innebörden i förordningarna nr 856/84 och nr 857/84, genom vilka gemenskapslagstiftaren införde systemet med tillläggsavgift på mjölk, eller i de många ändringsrättsakter som antogs före förordning nr 3950/92,

33 Se dom av den 13 april 2000 i mål C-292/97, Karlsson m. fl. (REG 2000, s. I-2737), punkt 32.

34 Det skall i det avseendet påpekas att de argument som sökanden vid den nationella domstolen i mål C-303/00 har anfört i huvudsak avser ett åsidosättande av de bestämmelser i den italienska lagstiftningen som fastställer de frister inom vilka de nationella myndigheterna skall kontrollera giltigheten av en överlåtelse av Kvoter (se dess skriftliga yttrande, s. 20).

35 Dom av den 6 juli 2000 i mål C-356/97, Molkereigenossenschaft Wiedergeltingen (REG 2000, s. I-5461), punkterna 38—41. Denna dom avsåg tidsfristen den 15 mat, som rör ingivandet av avräkningar för insamling och direktförsäljning.

36 Enligt åttonde skälet i förordning nr 536/93 har gemenskapslagstiftaren velat att medlemsstaterna skall ha lämpliga metoder för att genomföra kontroller i efterhand.

37 Sedan kvoterna infördes har utgiften för GJP inom mjölksektorn fallit från 5224 miljoner euro år 1984 (28,5 procent av den totala kostnaden för GJP, eller 18330 miljoner euro) till 2800 miljoner euro under de senaste åren [6,5 procent av den totala kostnaden för GJP, eller 40447 miljoner euro). Se kommissionens rapport om mjölkkvoter av den 10 juli 2002 [SEK (2002) 789 slutlig, punkt 3.2].

38 Se dom av den 21 september 1983 i de förenade målen 205/82-215/82, Deutsche Milchkontor m.fl. (REG 1983, s. 2633; svensk specialutgåva, volym 7, s. 233), punkt 17, av den 27 maj 1993 i mål C-290/91, Peter (REG 1993, s. I-2981), punkt 8, och domen i det ovannämnda målet Karlsson m.fl., punkt 27.

39 Se beslutet om hänskjutande i mål C-231/00, s. 11.

40 Ibidem, s. 19.

41 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 14 juli 1994 i mål C-352/92, Milchwerke Köln/Wuppertal (REG 1994, s. I-3385), punkt 23.

42 Denna bedömning är dessutom i överensstämmelse med domstolens rättspraxis i fraga om åtgärder som finansieras av Europeiska utvecklings- och garantifonden för jordbruket (EUGFJ) Enligt fast rättspraxis är medlemsstaterna skyldiga att vidta nödvändiga åtgärder för att försäkra sig om att transaktioner som finansieras av EUGFJ verkligen äger rum och att de genomförs korrekt samt att förhindra och avhjälpa oegentligheter, även om det i den gemenskapsakt som de tillämpar inte uttryckligen anges närmare att en viss kontrollåtgärd skall vidtas (se dom av den 21 januari 1999 i mål C-54/95, Tyskland mot kommissionen, REG 1999, s. I-35, punkt 66, och av den 13 november 2001 i mål C-277/98, Frankrike mot kommissionen, REG 2001, s. I-8453, punkt 40). Det skall erinras om att åtgärderna för att säkerställa balansen på marknaderna inom mjölksektorn finansieras av EUGFJ:s garantisektion (artikel 1.2 i rådets förordning (EEG) nr 729/70 av den 21 april 1970 om finansiering av den gemensamma jordbrukspolitiken (EGT L 94, s. 13; svensk specialutgåva, område 3, volym 3, s. 23)),

43 Se, för ett liknande resonemang, domen i det ovannämnda målet Karlsson m.fl., punkt 35.

44 Åttonde skälet i förordning nr 536/93.

45 Se dom av den 25 november 1986 i de förenade målen 201/85 och 202/85, Klensch m.fl. (REG 1986, s. 3477; svensk specialutgåva, volym 8, s. 729), punkt 10, och av den 20 ¡uni 2002 i mål C-313/99, Mulligan m.fl. (REG 2002, s. I-5719), punkt 35.

46 Se bland annat dom av den 18 november 1987 i mål 137/85, Maizena m.fl. (REG 1987, s. 4587), punkt 15.

47 Se beslutet om hänskjutande i mål C-231/00, s. 21.

48 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 12 december 1985 i mål 67/84, Sidcradria mot kommissionen (REG 1985, s. 3983, s. 3994), och av den 16 maj 1991 i mål C-96/89, kommissionen mot Nederländerna (REG 1991, s. I-2461), punkt 30.

49 Se dom av den 19 november 1991 i de förenade målen C-6/90 och C-9/90, Francovich m.fl. (REG 1991, s. I-5357; svensk specialutgåva, volym 11, s. I-435), punkterna 41-43, av den 5 mars 1996 i de förenade målen C-46/93 och C-48/93, Brasserie du pêcheur och Factortame (REG 1996, s. I-1029), punkt 67, och av den 23 maj 1996 i mål C-5/94, Hedley Lomas (REG 1996, s. I-2553), punkterna 24-31.

50 Se bland annat dom av den 16 juli 1992 i mål C-83/91, Meilicke (REG 1992, s. I-4871; svensk specialutgåva, volym 13, s. I-105), punkt 26, och av den 26 januari 1993 i de förenade målen C-320/90-C-322/90, Telemarsicabruzzo m.fl. (REG 1993, s. I-393; svensk specialutgåva, volym 14, s. I-1), punkt 6.

51 Se bland annat beslut av den 2 mars 1999 i mål C-422/98, Colonia Versicherung m.fl. (REG 1999, s. I-1279), punkt 5, och dom av den 21 september 1999 i mål C-67/96, Albany (REG 1999, s. I-5751), punkt 40.

52 Artikel 4.1 i förordning nr 3950/92.

53 Ibidem, artikel 5.

54 Ibidem, artikel 4.2. Enligt denna förordning kan varje producent ha två individuella referenskvantiteter, en för sin försäljning till en uppköpare och en annan för sin direktförsäljning.

55 Ibidem, artikel 6.

56 Se, beträffande medlemsstaterna, domen i det ovannämnda malet Frankrike mot kommissionen och, beträffande uppköparna, generaladvokaten Gcelhocds förslag till avgörande i det vid domstolen anhängiggjorda malet C-230/01, Pcnycoed Farming Partnership.

57 Se, för ett liknande resonemang, beslut av den 13 juli 1990 i mål C-2/88 IMM., Zwartv eldm.fl. (REG 1990, s. I-3365; svensk specialutgåva, volym 10, s. 489), punkt 17, och dom av den 19 september 2002 i mål C-336/00, Huber (REG 2002, s. I-7699), punkt 61.

58 Se bland annat dom av den 14 november 1989 i mål 14/88, Italien mot kommissionen (REG 1989, s. 3677), punkt 20, och av den 11 juni 1991 i mål C-251/89, Athanasopoulos m.fl. (REG 1991, s. I-2797), punkt 57.

59 Det framgår även av andra skälet i rådets förordning (EEG) nr 3880/89 av den 11 december 1989 om ändring av förordning nr 857/84 (EGT L 378, s. 3), där procenttalet ökades från 100 till 115 procent av riktpriset. Detta skäl har följande lydelse: En undersökning av hur systemet med tilläggsavgifter fungerar har visat på en ökande tendens att producera utöver de tilldelade referenskvantiteterna. Denna tendens beror på en försvagning av de tvingande faktorerna i systemet. Tilläggsavgiften bör höjas för att förstärka den avskräckande verkan.

60 Se domen i det ovannämnda målet Mulligan m.fl., punkterna 35 och 46.

61 Punkt 52. Se även, för ett liknande resonemang, dom av den 7 mars 1996 i mål C-334/94, kommissionen mot Frankrike (REG 1996, s. I-1307), punkt 30, och av den 13 mars 1997 i mål C-197/96, kommissionen mot Frankrike (REG 1997, s. I-1489), punkt 14.

62 Punkt 53. Se även, för ett liknande resonemang, dom av den 27 februari 2003 i mål C-415/01, kommissionen mot Belgien (REG 2003, s. I-2081), punkt 21.

63 Se bland annat dom av den 15 december 1987 i mål 325/85, Irland mot kommissionen (REG 1987, s. 5041), punkt 18, och av den 27 mars 1990 i mål C-10/88, Italien mot kommissionen (REG 1990, s. I-1229), punkt 13.

64 Den kombinerade effekten av mekanismerna för prisstöd och för tilldelning av mjölkkvoter leder till att mjölkproducenterna tilldelas en kvotränta som motsvarar skillnaden mellan det pris som erhålls och självkostnadspriset. I vissa produktionsområden i olika medlemsstater står mjölkproduktionen för över 50 procent av jordbruksproduktionen (se kommissionens ovannämnda rapport av den 10 juli 2002 om mjölkkvoter, punkterna 3.4.1 och 2.1).

65 Omständigheterna i förevarande fall är således annorlunda än de i det mål som ledde till domen i det ovannämnda målet Mulligan m.fl, där domstolen fastslog att kungörandet av den ifrågavarande åtgärden i den nationella pressen kunde utgöra ett lämpligt offentliggörande. Det var nämligen fråga om en åtgärd med allmän giltighet, en så kallad clawback, som innebar att, när ett mjölkproducerande jordbruksföretag såldes eller utarrenderades, 20 procent av den referenskvantitet som hörde till detta företag inte skulle överföras med företaget, utan tillföras den nationella reserven.

66 Domstolen liar redan prövat mjölkkvoternas giltighet med tanke på den grundläggande rätten till egendom och den grundläggande rätten att fritt utöva näringsverksamhet. Se bland annat dom av den 10 januari 1992 i mål C-177/90, Kühn (REG 1992, s. I-35), punkt 17, av den 15 februari 1996 i mål C-63/93, Duff m.fl. (REG 1996, s. I-569), punkt 30, och av den 15 april 1997 i mål C-22/94, Irish Farmers Association m.fl. (REG 1997. s. I-1809), punkt 29. Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna har medgivit att den tilläggsavgift som åläggs mjölkproduccnterna kunde betraktas som ett egendomsberövaude i den mening som avses i artikel 1 i protokoll nr 1 till Europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (se dom av Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna av den 28 september 1995, Procola mot Luxemburg, A nr 236).

67 Se även domen i det ovannämnda målet Telemarsicabruzzo m.fl., punkt 6, och dom av den 12 juli 2001 i mål C-368/98, Vanbraekel m.fl. (REG 2001, s. I-5363), punkt 21. Se, för en senare tillämpning, dom av den 23 januari 2003 i de förenade målen C-421/00, C-426/00 och C-16/01, Sterbenz och Haug (REG 2003, s. I-1065), punkt 20.

68 Se beslut av den 23 mars 1995 i mål C-458/93, Saddik (REG 1995, s. I-511), punkt 17, och den rättspraxis som nämns där.