Förslag till avgörande av generaladvokat Dámaso Ruiz-Jarabo Colomer föredraget den 7 september 2004

1 Originalspråk: spanska.

2 AGRI/G/4-D11703, med rubriken Portugal - EUGFJ -Garanti - Räkenskapsåret 2002 - Tillämpning av artikel 39.3 i förordning (EG) nr 1750/99 - Nedsättning av förskott.

3 Kommissionens förordning (EG) nr 1750/1999 av den 23 juli 1999 om tillämpningsföreskrifter till rådets förordning (EG) nr 1257/1999 om stöd från Europeiska utvecklings- och garantifonden för jordbruket (EUGFJ) till utveckling av landsbygden (EGT L 214, s. 31).

4 Rådets förordning (EG) nr 1257/1999 av den 17 maj 1999 om stöd från Europeiska utvecklings- och garantifonden för jordbruket (EUGFJ) till utveckling av landsbygden och om ändring och upphävande av vissa förordningar (EGT L 160, s. 80).

5 Investeringar i jordbruksföretag, startstöd till unga jordbrukare, kompetensutveckling; förtidspensionering från jordbruk, stöd till mindre gynnade områden och områden med milj Obetingade restriktioner, åtgärder för miljövänligt jordbruk; förbättrad och rationaliserad bearbetning och saluföring av jordbruksprodukter, skogsbruk och åtgärder för att främja anpassning och utveckling av landsbygden.

6 Rådets förordning (EG) nr 1260/1999 av den 21 juni 1999 om allmänna bestämmelser för strukturfonderna (EGT L 161, s. 1).

7 Dessa bestämmelser skall antas i enlighet med förfarandet i artikel 50.2 i förordning (EG) nr 1260/1999.

8 Nämnd i fotnot 3 i detta förslag till avgörande.

9 I artikel 1 i denna anges uttryckligen att den omfattar tillämpningsbestämmelserna för förordning nr 1257/1999.

10 Genom kommissionens förordning (EG) nr 2075/2000 av den 29 september 2000 (EGT L 246, s. 46) ändrades artiklarna 2, 5, 31.3, 33, 35, 37.1, 38, 39.4, 46.2, 47.4, 48.1, 49.2 och flera punkter i bilagan, och dessutom tillades artiklarna 32a och 39a. Kommissionens förordning (EG) nr 672/2001 av den 2 april 2001 (EGT L 93, s. 28), berörde en punkt i bilagan. Genom kommissionens förordning (EG) nr 1763/2001 av den 6 september 2001 (EGT L 239, s. 10) ändrades slutligen artiklarna 5, 39 - som även utvidgades med punkt 39.1a -, 46 och 48 samt en punkt i bilagan. Dessutom tillkom artikel Ila.

11 Kommissionens förordning (EG) nr 445/2002 av den 26 februari 2002 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EG) nr 1257/1999 om stöd från Europeiska utvecklings- och garantifonden för jordbruket (EUGFJ) till utveckling av landsbygden (EGT L 74, s. 1).

12 Punkterna II-13 i detta förslag till avgörande.

13 Genom artikel 1.5 i förordning nr 2075/2000, nämnd i fotnot 10, lades flera punkter till artikel 33.2 i vilka de utgifter som ingår i det totala beloppet för gemenskapsstödet fastställs.

14 1 dess lydelse enligt artikel 1.12 i förordning nr 2075/2000 (ovan fotnot 10).

15 Punkten la tillkom genom artikel 1.3a i förordning nr 1763/01 (ovan fotnot 10).

16 Denna punkts lydelse följer av artikel 1.3c I förordning nr 1763/01 (ovan fotnot 10).

17 Artikel 39.4 i dess lydelse enligt artikel 1.14 1 förordning nr 2075/00 (ovan fotnot 10).

18 Nämnd i fotnot 11 i detta förslag till avgörande.

19 Punkt 6 i detta förslag till avgörande.

20 Den sjunde dagen efter offentliggörandet (artikel 66), som ägde rum den 15 mars 2002.

21 Vilket för den delen konstateras i dess första skäl.

22 Exempelvis hänvisas i artikel 47.1a i förordning nr 445/02 till artikel 41.1 i den förordningen, medan det i artikel 37.1 i förordning nr 1750/99, i dess lydelse enligt förordning nr 2075/00, hänvisas till artikel 33.2.

23 Således tillkommer genom artikel 47.1b i förordning nr 445/02 formuleringen inom ramen för medlemsstatens anslag till lydelsen av den motsvarande bestämmelsen i förordning nr 1750/99 (i dess lydelse enligt förordning nr 2075/00).

24 I dess lydelse enligt förordning nr 2075/00 (ovan fotnot 10).

25 Rådets förordning (EG) nr 1258/1999 av den 17 maj 1999 om finansiering av den gemensamma jordbrukspolitiken (EGT L 160, s. 103). Genom denna förordning upphävs uttryckligen (i artikel 16) rådets förordning (EEG) nr 729/70 av den 21 april 1970 om finansiering av den gemensamma jordbrukspolitiken (EGT L 94, s. 13; svensk specialutgåva, område 3, volym 3, s. 23), som ändrats flera gånger och som jag återkommer till i punkt 17 i detta förslag till avgörande.

26 Kommittén skall enligt artikel 12 i samma forordning bestä av företrädare för medlemsstaterna och för kommissionen.

27 Genom artikel 7.4 regleras det förfarande genom vilket kommissionen beslutar om vilka utgifter som inte skall omfattas av gemenskapsfinansiering och inom ramen för vilket man skall söka ná en överenskommelse med den berörda medlemsstaten och jämka samman de respektive ståndpunkterna.

28 Se ovan fotnot 25.

29 Kommissionens förordning (EG) nr 1663/1995 av den 7 juli 1995 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EEG) nr 729/70 i fräga om förfarandet vid avslutande av räkenskaperna för garantisektionen vid Europeiska utvecklings-och garantifonden fór jordbruket (EUGFJ) (EGT L 158, s. 6).

30 Med hjälp av den jämförelsetabell som fogats till förordning nr 1258/99.

31 EGT L 308, 2000, s. 26.

32 Den slutliga versionen presenterades den 22 oktober 2000.

33 Den slutliga versionen presenterades den 24 januari 2001.

34 Den slutliga versionen presenterades den 13 mars 2001.

35 Innehållet i dessa tre beslut är i princip identiskt, även om de skiljer sig åt i fråga om datum och siffror samt i fråga om tabellerna i bilagorna.

36 Kommissionens förordning (EG) nr 296/96 av den 16 februari 1996 om de uppgifter som medlemsstaterna skall sända in för månatlig bokföring av de utgifter som finansieras genom garantisektionen vid Europeiska utvecklings- och garantifonden för jordbruket (EUGFJ) och upphävande av forordning (EEG) nr 2776/88 (EGT L 39, s. 5).

37 De datum då planerna, som jag nämnde i föregående punkt, presenterades.

38 Se punkt 8 i detta förslag till avgörande.

39 INGA är den portugisiska myndighet som ansvarar för samordningen av de utgifter som finansieras av EUGFJ:s garantisektion.

40 Jag bör dock påpeka att även om den bilagda skrivelsen innehåller en redogörelse för beräkningen av nedsättningen, har jag ingen uppgift om att den togs upp vid EUGF1-kommitténs möte den 19 februari 2002. Protokollet från detta möte har fogats som handling A.11 till ansökan, men utan någon som helst bilaga. Kommissionen har inte heller inkommit med denna tillsammans med svaromålet eller dupliken.

41 Kommissionens beslut 2000/426/EG av den 26 juni 2000 om ändring av beslut 1999/659/EG om fastställande av vägledande fördelning per medlemsstat av anslagen från garantisektionen vid Europeiska utvecklings- och garantifonden för jordbruket när det gäller åtgärder för landsbygdens utveckling under perioden 2000-2006 (EGT L 165, s. 33).

42 Kommissionens beslut 2002/461/EG av den 12 juni 2002 om granskning och godkännande av räkenskaperna för de av medlemsstaternas utgifter, vilka finansierats av garantisektionen vid Europeiska utvecklings- och garantifonden för jordbruket (EUGFJ) avseende räkenskapsåret 2001 (EGT L 160, s. 28).

43 I artikelns två första stycken föreskrivs att [d]omstolen skall granska lagenligheten av de rättsakter som antas av Europaparlamentet och rådet gemensamt, av rådet, av kommissionen eller av ECB och som inte är rekommendationer och yttranden, samt sådana rättsakter som antas av Europaparlamentet och som skall ha rättsverkan i förhållande till tredje man. För detta ändamål skall domstolen vara behörig att pröva talan som väcks av en medlemsstat, av Europaparlamentet, av rådet eller av kommissionen rörande bristande behörighet, åsidosättande av väsentliga formföreskrifter, åsidosättande av detta fördrag eller av någon rättsregel som gäller dess tillämpning eller rörande maktmissbruk. I fjärde stycket följer tillägget att [v]arje fysisk eller juridisk person får på samma villkor väcka talan mot ett beslut som är riktat till honom eller mot ett beslut som, även om det utfärdats i form av en förordning eller ett beslut riktat till en annan person, direkt och personligen berör honom.

44 Jag påpekade detta i mitt förslag till avgörande av den 10 juli 2001 i mål C-315/99 P, Ismeri (REG 2001, s. I-5281).

45 Dom av den 11 november 1981 i mål 60/81, IBM mot kommissionen (REG 1981, s. 2639; svensk specialutgåva, volym 6, s. 225), punkt 8.

46 Dom av den 23 april 1986 i mål 294/83, Les Verts mot parlamentet (REG 1986, s. 1339; svensk specialutgåva, volym 8, s. 529). Se, för ett liknande resonemang, dom av den 25 juli 2002 i mål C-50/00 P, Unión de Pequeños Agricultores mot rådet (REG 2002, s. I-6677).

47 Citatet är hämtat ur dom av den 31 mars 1971 i mål 22/70, kommissionen mot rådet (REG 1971, s. 263; svensk specialutgåva, volym 1, s. 551).

48 Punkt 45 och följande punkter i mitt förslag till avgörande inför domen 1 målet Ismeri, (ovan fotnot 43).

49 I domen i målet kommissionen mot rådet (ovan fotnot 47), konstaterade domstolen att det bör vara möjligt att väcka talan om ogiltigförklaring mot alla sådana åtgärder vidtagna av institutionerna — oavsett dessa åtgärders karaktär eller form — vilka är avsedda att ha rättsliga verkningar (punkt 42), och den upprepade I dom av den 22 juni 2000 i mål C-147/96, Nederländerna och kommissionen (REG 1996, s. I-4723), att [f]ör att kunna avgöra om en ifrågasatt rättsakt har sådana verkningar skall man fästa avseende vid dess innehåll (punkt 27). Av motsvarande innebörd är beslutet av den 13 juni 1991 1 mål C-50/90, Sunzest mot kommissionen (REG 1991, s. I-2917).

50 Dom av den 10 december 1957 i de förenade målen 1/57 och 14/57, Société des usines à tubes de la Sarre mot Höga myndigheten (REG 1957, s. 201).

51 Dom av den 9 februari 1984 i de förenade målen 316/82 och 40/83, Kholer mot revisionsrätten (REG 1984, s. 641).

52 Domen i målet kommissionen mot rådet (ovan fotnot 47).

53 Dom av den 16 juni 1993 i mål C-325/91, Frankrike mot kommissionen (REG 1993, s. I-3283; svensk specialutgåva, tillägg, s. 87).

54 Dom av den 17 juli 1959 i mål 20/58, Phoenix-Rheinrohr mot Höga myndigheten (REG 1959, s. 163), och av den 6 april 2000 i mål C-443/97, Spanien mot kommissionen (REG 2000, s. I-2415).

55 Dom av den 19 november 1998 i mål C-159/96, Portugal mot kommissionen (REG 1998, s. I-7379).

56 Domen i målet Phoenix Rheinrohr mot Höga myndigheten (ovan fotnot 54). Av motsvarande innebörd är även domen i målet IBM mot kommissionen (ovan fotnot 45).

57 Dom av den 22 mars 1961 i de förenade målen 42/59 och 49/59, SNUPAT (REG 1961, s. 103; svensk specialutgåva, volym 1, s. 95), av den 15 december 1988 i de förenade målen 166/86 och 220/86, Irish Cement Ltd mot kommissionen (REG 1988, s. 6473), av den 25 oktober 1977 i mål 26/76, Metro mot kommissionen (REG 1977, s. 1875; svensk specialutgåva, volym 3, s 431), och av den 25 maj 1993 i mål C-199/91, Foyer culturel du Sart-Tilman mot kommissionen (REG 1993, s. I-2667). Se även beslut av den 21 november 1990 i mål C-12/90, Infortec mot kommissionen (REG 1990, s. I-4265).

58 Dom av den 25 februari 1988 i mål 190/84, Les Verts mot parlamentet (REG 1988, s. 1017; svensk specialutgåva, volym 8, s. 529).

59 Se punkt 9 i detta förslag till avgörande.

60 Nedsättningen är obligatorisk, eftersom bestämmelsen har lydelsen skall de utgifter ..., minskas och inte kan de utgifter ... minskas eller en liknande formulering.

61 Se punkt 24 i detta förslag till avgörande.

62 Jag understryker den upplysande karaktären hos det som behandlades vid mötena, därför att det Inte är detsamma att upplysa om ett förestående Slaggande av ett vite som att faktiskt ålägga vltet. Den rättsakt mot vilken talan kan väckas skulle således inte vara den genom vilket tillkännagivandet sker.

63 Se fotnot 40 i detta förslag till avgörande.

64 Jag vill erinra om att enligt dom av den 15 juni 1994 i mål C-137/92 P, kommissionen mot Basf m.fl. (REG 1994, s. I-2555; svensk specialutgåva, volym 15, s. I-201), utgör ett besluts intellektuella och formella element ... en odelbar helhet och den skriftliga utformningen av rättsakten är den nödvändiga manifestationen av myndighetens vilja (punkt 70).

65 Domstolens dom av den 6 april 2000 i de förenade målen C-287/95 P?C-288/98 P, kommissionen mot Solvay (REG 2000, s. I-2391), punkt 49.

66 Ett krav på domstolsprövning som, såsom domstolen har slagit fast i dom av den 3 december 1992 i mål C-97/91, Oleificio Borelli mot kommissionen (REG 1992, s. I-6313; svensk specialutgåva, volym 13, s. I-205), av den 11 januari 2001 i mål C-1/99, Kofisa Italia (REG 2001, s. I-207), och av den 6 december 2001 i mål C-269/99, Carl Kühne mil. (REG 2001, s. I-9517), följer av medlemsstaternas gemensamma konstitutionella traditioner och som stadfästs i artiklarna 6 och 13 i den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna.

67 Se den rättsliga ram som redovisas i punkterna 18 och 19 i detta förslag till avgörande.

68 Om det hade förelegat ett bemyndigande eller en delegering skulle det dessutom inte bara ha varit nödvändigt att dokumentera denna därför att den, som sökanden har påpekat, inte kan presumeras, utan därför att detta föreskrivs i artikel 15 i kommissionens interna arbetsordning. Se härvidlag punkt 19 i detta förslag till avgörande.

69 Det har inom ramen för förevarande förfarande inte heller ifrågasatts att kommissionen är behörig att sätta ned förskotten till medlemsstaterna. Domstolen uttalade sig i detta avseende jakande i dom av den 17 oktober 1991 i mål C-342/89, Tyskland mot kommissionen (REG 1991, s. I-5031).

70 Här ser vi det samband som jag nämnde i punkt 31 i detta förslag till avgörande mellan kommissionens invändning om rättegångshinder och den ogiltighet som har åberopats av Republiken Portugal.

71 Punkt 52 och följande punkter i detta förslag till avgörande.

72 Se den rättsliga ram som redovisades i punkterna 14-17 i detta förslag till avgörande.

73 Se punkt 11 i detta förslag till avgörande.

74 Se punkt 12 i detta förslag till avgörande.

75 Nar kommissionens representant vid EUGFJ-kommitténs möte den 19 februari 2002 redogjorde för sanktionsåtgärderna gentemot de sex medlemsstater vars utgifter för programmen för landsbygdsutveckling hade underskridit 75 procent av de uppskattade utgifterna, var förordning nr 1750/99 fortfarande gällande.

76 Datumen motsvarar överlämnandet av de tre planerna. Se punkterna 20 och 21 i detta förslag till avgörande.

77 Artikel 44 i förordning nr 1257/99. Se punkt 4 i detta förslag till avgörande.

78 Se punkterna 13 och 79-81 i detta förslag till avgörande.

79 De båda bestämmelserna är identiska och det är således ur rättslig synpunkt likgiltigt vilken av dem som åberopas, därav den gemensamma bedömningen. Se punkt 65 i detta förslag till avgörande.

80 Nämnd i fotnot 36 i detta förslag till avgörande.

81 I tredje skälet 1 förordning nr 296/96 konstateras att meddelanden om uppgifter om kvantiteter kan innehålla vissa inexaktheter, som kan förklaras bl.a. med förvaltningssvårigheter när det utarbetats. Detsamma gäller uppskattning av utgifter, som visserligen måste vara tillförlitliga, men som till sin natur är av endast ungefärlig karaktär.

82 I fråga om syftet har domstolen i dom av den 22 april 1999 i mål C-28/94, Nederländerna mot kommissionen (KEG 1999, s. I-1973), slagit fast att förfarandet för avslut av räkenskaper syftar till att försäkra sig om alt de medel som ställts till medlemsstaternas förfogande använts i överensstämmelse med gällande gemenskapsregler inom ramen för den gemensamma organisationen av marknaden (punkt 38). Se för ett liknande resonemang dom av den 27 januari 1988 i mål 349/85, Danmark mot kommissionen (REG 1988, s. 169), punkt 19. Angående den historiska utvecklingen av de rättsliga mekanismerna för finansiering av EUGFJ och överväganden avseende förskotten, se punkt 3 i generaladvokaten Darmons förslag till avgörande i målet Tyskland mot kommissionen (ovan fotnot 69). Beträffande de olika uppgifterna, se artikel 6.1 i förordning nr 1258/99, som återges i punkt 14 i detta förslag till avgörande.

83 Särskilt artikel 7.2, 7.3 och 7.4 i forordning nr 1258/99. Se punkterna 15 och 18 i detta förslag till avgörande.

84 Detta är fallet i förevarande mål där kommissionen anger de faktiska uppgifterna till 197323332,52 euro, medan summan i de godkända räkenskaperna uppgår till 197757664, 51 euro. Enligt Republiken Portugal (punkterna 94 och 118 i ansökan), förklaras detta av räntor på belopp som återbetalats och betalats för sent.

85 Nu artikel 7.4 i förordning nr 1258/99. Se fotnot 27 i detta förslag till avgörande.

86 I det avseendet vill jag betona att det av protokollet från EUGFJ-kommitténs möte den 22 januari 2000 framgår att punkten angående information om de sanktionsåtgärder som skulle vidtas mot vissa medlemsstater för att bestämmelserna om utgifter inte hade respekterats togs bort från dagordningen just därför att det för att fastställa dem var nödvändigt att känna till beloppet för räkenskapsåret i fråga, vilket blev känt efter den 31 januari 2002.

87 Domen i målet Danmark mot kommissionen, punkt 19 (ovan fotnot 82).

88 Se ovan fotnot 69].

89 Punkterna 66-72 i detta förslag til! avgörande.

90 Dom av den 10 februari 1982 i mål 21/81, Bout (REG 1982, s. 381), och av den 15 juli 1993 i mål C-34/92, Grusa Fleisch (REG 1993, s. I-4147).

91 Domstolens dom av den 23 februari 1988 i mål C-131/86, Förenade kungariket mot rådet (REG 1988, s. 905), punkt 37.

92 Dom av den 20 mars 1959 i mål 18/57, Nold (REG 1959, s. 89), och därefter följande domar.

93 Dom av den 14 februari 1990 i mål C-350/88, Delacre m.fl. mot kommissionen (REG 1990, s. I-395), och av den 15 april 1997 i mål C-22/94, The Irish Farmers Association m.fl. (REG 1997, s. I-1809).

94 I punkterna 98 och 121 i ansökan anges att om man beaktar de belopp som anges i tabell 104 i EUGFJ-deklarationen (garanti) 2001, avseende oktober 2001, bilaga A.12, som återger samtliga utgifter för år 2001, så erhåller man det belopp som anges i beslutet.

95 Se härvidlag punkt 24 i detta förslag till avgörande.