Förslag till avgörande av generaladvokat Christine Stix-Hackl föredraget den 30 mars 2004

1 Originalspråk: tyska.

2 Rådets direktiv 92/49/EEG av den 18 juni 1992 om samordning av lagar och andra författningar som avser annan direkt försäkring än livförsäkring samt om ändring av direktiven 73/239/EEG och 88/357/EEG (tredje direktivet om annan direkt försäkring än livförsäkring) (EGT L 228, s. 1; svensk specialutgåva, område 6, volym 3, s. 160),

3 Dom av den 25 februari 2003 i mål C-59/01, kommissionen mot Italien (REG 2003, s. I-1759). Se Binon, Jean-Marc, Assurance et responsabilité, Chronique de droit européen, RGAR 2003, s. 13785, punkt 8.

4 Mémorial A, 1994, s. 2776.

5 ... i lydelsen enligt lag nr. 94-5 av den 4 januari 1994 (JORF av den 5 januari 1994). Genom denna lag införlivades bland annat direktiv 92/49 med den franska rättsordningen.

6 Clause de réduction ou de majoration des primes ou cotisations.

7 Kassationsdomstolens, första civilmålsavdelningen, dom av den 20 mars 1984, publicerad i RGAT 1984, s. 420, med anmärkningar av Bigot. Se i detta hänseende även Bigot, Traité de droit des assurances, volym III: Le contrat d'assurance, Paris 2002, punkt 343.

8 Den luxemburgska regeringen besvarade inte kommissionens formella underrättelse.

9 När det gäller annan försäkring än livförsäkring skall särskilt rådets första direktiv 73/239/EEG av den 24 juli 1973 om samordning av lagar och andra författningar angående rätten att etablera och driva verksamhet med annan direkt försäkring än livförsäkring (EGT L 228, s. 3; svensk specialutgåva, område 6, volym 1, s. 146) (nedan kallat direktiv 73/239), rådets direktiv 73/240/EEG av den 24 juli 1973 om avskaffande av inskränkningar i etableringsfrihcten för verksamhet med annan direkt försäkring än livförsäkring (EGT L 228, s. 20; svensk specialutgåva, område 6, volym 1, s. 160) och rådets andra direktiv 88/357/EEG av den 22 juni 1988 om samordning av lagar och andra författningar som avser annan direkt försäkring än livförsäkring, och med bestämmelser avsedda att göra det lättare att effektivt utöva friheten att tillhandahålla tjänster samt om ändring av direktiv 73/239/EEG (EGT L 172, s. 1; svensk specialutgåva, område 6, volym 2, s. 175) nämnas.

10 Se enbart tredje skälet i direktiv 92/49.

11 Så kallade Single Licence respektive Passeport unique.

12 Europaparlamentets och rådets direktiv nr 98/78/EG av den 27 oktober 1998 om extra tillsyn över försäkringsföretag som ingår i en försäkringsgrupp (EGT L 330, s. 1).

13 Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/87/EG av den 16 december 2002 om extra tillsyn över kreditinstitut, försäkringsföretag och värdepappersföretag i ett finansiellt konglomerat och om ändring av rådets direktiv 73/239/EEG, 79/267/EEG, 92/49/EEG, 92/96/EEG, 93/6/EEG och 93/22/EEG samt Europaparlamentets och rådets direktiv 98/78/EG och 2000/12/EG (EGT L 35, 2003, s. 1).

14 Se emellertid Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/92/EG av den 9 december 2002 om försäkringsförmedling (EGT L 9, 2003, s. 3).

15 Se till exempel översikt i Feyock/Jacobscn/Lemor, Kraftfahrtverslcherung, andra upplagan, München 2002, särskilt punkt 143 och följande punkter med vidare hänvisningar.

16 Artiklarna 6, 29 och 39 i direktiv 92/49.

17 Femte skälet i direktiv 92/49 har följande lydelse: Den metod som valts för att uppnå den grad av samordning som är väsentlig, nödvändig och tillräcklig för att uppnå ett ömsesidigt erkännande av auktorisationer och system för tillsyn av säkerheten och därigenom göra det möjligt att bevilja en enda auktorisation, som är giltig inom hela gemenskapen, samt att tillämpa principen om hemlandstillsyn.

18 Artonde skälet i direktiv 92/49 har följande lydelse: Samordningen av försäkringsavtalsrätten är inte en förutsättning för att uppnå en inre marknad för försäkringar.

19 Se i detta hänseende dom av den 11 maj 2000 i mål C-296/98, kommissionen mot Frankrike (REG 2000, s. I-3025), punkt 29: Skyldigheten att löpande anmäla [vissa] uppgifter utgör ett krav som strider mot den fria marknadsföring inom gemenskapen av försäkringsprodukter som direktiven 92/49 och 92/96 syftar till att förverkliga.

20 Dom i mål C-59/01 (ovan fotnot 2).

21 Se ovan fotnot 9, i dess lydelse enligt direktiv 92/49.

22 Se domen (ovan fotnot 3), punkt 29.

23 Se ovan punkt 29.

24 Se ovan punkt 30 och följande punkter.

25 Se ovan fotnot 19.

26 Se ovan fotnot 3.

27 Dom av den 7 juni 1983 i mål 78/82 (REG 1983; svensk specialutgåva, volym 7, s. 179, s. 1955). Domstolen har i denna dom konstaterat att fastställandet av en obligatorisk vinstmarginal för detaljförsäljning av tobaksvaror inom ramen för ett statligt försäljningsmonopol inte inskränker tillverkarnas frihet att fastställa detaljpriserna.

28 Dom av den 29 januari 1985 i mal 231/83 (REG 1985, s. 305; svensk specialutgåva volym 8, s. 17).

29 Se ovan fotnot 3.

30 Vad gäller tolkningen av denna bestämmelse, se tolkningsmeddelande från kommissionen — Friheten att tillhandahålla tjänster och det allmänna bästa inom försäkringsbranschen -(EGT C 43, 2000, s. 5). Se även Dubuissons utförliga uppsats, L'intérêt général en droit communautaire de l'assurance, RGAT 1995, s. 809.

31 Vad gäller konsekvenserna, se ovan punkt 45.

32 Att direktivet innebär ett förbud mot samtliga bestämmelser antagna av medlemsstaterna som är relevanta för premierna framgår enbart av motiveringsdelen i förslaget till direktiv, se i detta hänseende Dubuisson (ovan fotnot 30), punkt 42.

33 Till exempel förbud mot en friskrivningsklausul som anses utgöra ett missbruk.

34 Se förslag till rådets direktiv om genomförande av principen om likabehandling av kvinnor och män när det gäller tillgång till och tillhandahållande av varor och tjänster framlagt av kommissionen den 5 november 2003 (KOM/2003/0657 slutlig).

35 Se enbart dom av den 5 juni 2003 i mål C-145/01, kommissionen mot Italien (REG 2003, s. I-5581), punkt 17: Den formella underrättelsen har i synnerhet till syfte alt under det administrativa förfarandet avgränsa saken och alt ge den medlemsstat som uppmanas att inkomma med synpunkter de uppgifter den behöver för att den skall kunna förbereda sitt försvar.

36 I praktiken torde försäljning av avtal om obligatoriska ansvarsförsäkringar för motorfordonstrafik inom ramen för friheten att tillhandahålla tjänster utgöra ett absolut undantag.

37 Att det franska systemet innebär en inskränkning av den fria marknadsföringen framgår även av att den rättsliga grunden för att förordna om standardklausuler, artikel L111-4 i lag om försäkring, tidigare artikel L310-7, som tidigare fanns i den tillsynsrättsliga delen numera finns i den avtalsrättsliga delen i lag om försäkring. Därigenom skall det säkerställas att bonussystemet även är tillämpligt på utländska tillhandahållare efter införandet av den så kallade Home-country-control. Se i detta hänseende Bigot, Traité de droit des assurances, volym 3, punkt 343, där fotnot 256.

38 Dom av den 11 juli 2002 i mål C-294/00, Deutsche Paracelsus Schulen (REG 2002, s. I-6515).

39 Den luxemburgska regeringen har i detta hänseende åberopat domen av den 4 december 1986 i mål 205/84, kommissionen mot Tyskland (REG 1986, s. 3755; svensk specialutgåva, volym 8, s. 741).

40 Den luxemburgska regeringen har här åberopat dom av den 5 oktober 1991 i mål C-55/93, van Schaik (REG 1994, s. I-4837).

41 Dom av den 5 juni 1997 i mål C-398/95, SETTG (REG 1997, s. I-3091).

42 Enligt den franska regeringen erkändes i dom av den 4 december 1986 i mål 252/83, kommissionen mot Danmark (REG 1986, s. 3713), och av den 11 juni 1987 i mål 406/85, Gofette och Gilliard (REG 1987, s. 2525), att dessa grunder är legitima.

43 Se ovan punkt 65.

44 Dom i mål 205/84 (ovan fotnot 39), punkt 47.

45 Med avseende på försäkringssektorn förefaller hänvisningen till de vägledande domarna i mål 252/83 (ovan fotnot 42), punkt 20, och i mål 205/84 (ovan fotnot 39), punkt 30, vara korrekt.

46 Se enbart artikel 3.1 i rådets direktiv 72/166/EEG av den 24 april 1972 om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar om ansvarsförsäkring för motorfordon och kontroll av att försäkringsplikten fullgörs beträffande sådan ansvarighet (EGT L 103, s. 1; svensk specialutgåva, område 6, volym 1, s. 111).

47 Beträffande trafiksäkerheten som rättfärdigandegrund, se dom i mål C-55/93 (ovan fotnot 40).

48 Det skall här enbart hänvisas till det återkommande problemet med så kallade gula registreringsskyltar. Se till exempel dom av den 2 oktober 2003 i mål C-232/01, Brottmål mot Hans van Lent (REG 2003, s. I-11525).

49 Se i detta hänseende även Dubuisson (ovan fotnot 30), punkt 44.

50 Som Dubuisson (ovan fotnot 30), punkt 43, redan har förmodat, är antalet dödsoffer i trafiken i en medlemsstat där ett lagstadgat bonussystem inte finns, som exempelvis Förbundsrepubliken Tysldand, enligt uppgifter från den tyska statistikmyndigheten, såväl absolut som med avseende på trafiktätheten, lägre än i Frankrike.