Förslag till avgörande av generaladvokat Antonio Tizzano föredraget den 18 november 2004
1 Originalspråk: italienska.
2 EGT L 336, s. 1; svensk specialutgåva, område 11, volym 38, s. 3.
3 Inofficiell översättning.
4 Inofficiell översättning.
5 Det är fråga om följande länder Republiken Bolivia, Republiken Colombia, Republiken Ecuador, Republiken Peru och Republiken Venezuela.
6 EGT L 127, s. 10. Texten till avtalet Merges på sidan 11 och följande sidor.
7 Bilaga 2 till avtalet om upprättande av Världshandelsorganisationen (EGT L 336, s. 234; svensk specialutgåva, omrade 11, volym 38, s. 236).
8 EGT L 47, s. 1; svensk specialutgåva, område 3, volym 48, s. 129.
9 Rapport WT/DS27/AB/R — European Communities — Regime for the Importation, Sale and Distribution of Bananas, av den 9 september 1997, som är tillgänglig på WTO:s webbplats, www.wto.org.
10 EGT L 210, s. 28.
11 I denna bilaga har det fastställts en förteckning över tolv länder vilka är leverantörer av traditionella AVS-bananer och vilka förbehållits en årlig kvot på 857700 ton, utan att de högsta individuella kvoterna tilldelats varje land.
12 EGT L 293, s. 32.
13 EGT L 349, s. 32.
14 EGT L 11, s. 16.
15 EGT L 75, s. 18.
16 Rapport WT/DS27/RW/ECU, European Communities — Regime for the Importation, Sale and Distribution of Bananas, av den 12 april 1999, som är tillgänglig på WTO:s webbplats, www.wto.org
17 EGT L 31, s. 2.
18 Dom av den 23 november 1999 i mål C-149/96, Portugal mot ridet (REG 1999, s. I-8395).
19 Rådets beslut 96/386/EG av den 26 februari 1996 om slutande av avtalsmemorandum mellan Europeiska gemenskapen och Islamiska republiken Pakistan samt Europeiska Gemenskapen och Republiken Indien om marknadstillträde för textilvaror (EGT L 153, s. 47).
20 Domen i det ovannämnda målet Portugal mot rådet, punkt 34. Se dessutom dom av den 26 oktober 1982 i mål 104/81, Kuplerbcrg (REG 1982, s. 3641; svensk specialutgåva, volym 6, s. 531), punkt 17.
21 Domen i det ovannämnda målet Portugal mot rådet, punkt 35.
22 Domen i det ovannämnda målet Portugal mot rådet, punkt 41.
23 Domen i det ovannämnda målet Portugal mot rådet, punkt 36.
24 Domen i det ovannämnda målet Portugal mot rådet, punkt 37, Min kursivering.
25 Domen i det ovannämnda målet Portugal mot rådet, punkt 40. Min kursivering.
26 Domen i det ovannämnda målet Portugal mot rådet, punkt 42.
27 Domen i det ovannämnda målet Portugal mot rådet, punkt 43.
28 Domen i det ovannämnda målet Portugal mot rådet, punkterna 45 och 46.
29 Domen i det ovannämnda målet Portugal mot rådet, punkt 47.
30 Domen i det ovannämnda målet Portugal mot rådet, punkt 49. De två undantagen angavs av domstolen för första gången i dom av den 7 maj 1991 i mål C-69/89, Nakajima mot rådet (REG 1991, s. I-2069; svensk specialutgåva, volym 11, s, 149), punkt 31, respektive i dom av den 22 juni 1989 i mål 70/87, Fediol mot kommissionen (REG 1989, s. 1781; svensk specialutgåva, volym 10, s. 67), punkterna 19-22.
31 Jag erinrar om att generaladvokaten Saggio efter en ingående analys uttalade sig i denna riktning i sitt förslag till avgörande i det målet. Enligt hans uppfattning binder WTO:s regler såsom internationella avtal ... samtliga institutioner [i enlighet med artikel 300.7 EG] och utgör [därigenom] en rättskälla för gemenskapsrätten. Detta medför ... att domstolen skall säkerställa ... gemenskapsinstitutionernas ... efterlevnad av avtalen (punkt 20), särskilt som ett stort antal av [WTO-] bes tämmelserna ... innehåller förpliktelser och förbud som är tvingande till sin karaktär och vilka medför precisa åtaganden för avtalsparterna i [deras] ömsesidiga relationer (punkt 19). För att därefter minska de farhågor som den uppnådda slutsatsen skulle kunna framkalla med avseende på gemenskapens intressen sökte generaladvokaten rena frågan om verkningarna av WTO:s regler i gemenskapens rättsordning från frågan om den direkta tillämpligheten av dessa regler och såtedes frågan huruvida de är lämpliga för att medborgarna skall kunna göra gällande dessa bestämmelser i domstol. Att tillerkänna WTO:s regler dessa verkningar innebär enligt generaladvokaten inte att bestämmelserna med nödvändighet ger enskilda en möjlighet att föra talan vid domstol. För att bestämmelserna skall kunna ha denna verkan ... krävs att det framgår av avtalets allmänna systematik att bestämmelserna skall kunna åberopas av enskilda i domstol. Härav följer att den omständigheten att en avtalsbestämmelse eventuellt fastslås sakna direkt effekt inte utgör skä! för att även frånkänna den tvingande verkan gentemot gemenskapsinstitutionerna och därigenom utesluta att den kan användas som (gemenskapsrättslig) grund för att bedöma en rättsakts rättsenlighet (punkt 18).
32 Dom av den 9 oktober 2001 i mål C-377/98, Nederländerna mot Europaparlamentet och rådet (REG 2001, s. I-7079).
33 EGT L 213, s. 13.
34 Konventionen om biologisk mångfald, undertecknad i Rio de Janeiro den 5 juni 1992, godkänd på Europeiska gemenskapens vägnar genom rådets beslut 93/626/EEG av den 25 oktober 1993 om ingående av konventionen om biologisk mångfald (EGT L 309, s. I; svensk specialutgåva, område 11, volym 23, s. 175).
35 Punkterna 52-54. Min kursivering.
36 Jag erinrar om att samma ståndpunkt för övrigt intas i domstolens beslut den 2 maj 2001 i mål C-307/99, OGT Fruchthandelsgesellschaft (REG 2001, s. I-3159). Jag kommer dock att i det följande mer utförligt ta upp detta beslut.
37 Enligt artikel 3,5 DSU skall [l]ösningar av tvister som formellt tagits upp enligt bestämmelserna om samråd och tvistlösning i [WTO-] avtalen ... vara förenliga med dessa avtal och skall inte upphäva eller minska förmåner som tillkommer en medlem enligt dessa avtal och inte heller förhindra att dessa avtals målsättningar uppnås (min kursivering).
38 Förslag till avgörande föredraget den 15 maj 2003 i det mål som avgjorts genom dom av den 30 september 2003 i mål C-93/02 P, Biret International mot rådet {REG 2003, s. I-10497), punkt 81.
39 Domen i det ovannämnda malet Biret International mot rådet. Samma situation har dessutom varit föremål för mål C-94/02 P, Biret och Cle mot rådet, vilket domstolen avgjort samma dag. I det följande kommer jag enbart att hänvisa till domen i målet Biret International mot rådet.
40 EGT L 336, s. 40; svensk specialutgåva, område 11, volym 38, s. 42.
41 Rådets direktiv 81/602/EEG av den 31 juli 1981 om förbud för vissa ämnen med hormonell verkan samt ämnen med lyrcostatisk verkan (EGT L 222, s. 32; svensk specialutgåva, område 3, volym 13, s. 214), liksom rådets direktiv 88/146/EEG av den 7 mars 1988 om förbud att använda vissa ämnen med hormonell verkan inom husdjursproduktionen (EGT L 70, s. 16; svensk specialutgåva, område 3, volym 26, s. 109).
42 Rådets direktiv 96/22/EG av den 29 april 1996 om förbud mot användning av vissa ämnen med hormonell och tyreostatisk verkan samt av ß-agonlster vid animalieproduktion och om uppbärande av direktiven 81/602/EEG, 88/146/EEG och 88/299/EEG (EGT L 125, s. 3).
43 Se överprövningsorganets rapport WT/DS26/AB/R, WT/ DS48/AB/R, European Communities-Measures Concerning Meat and Meat Products, av den 16 januari 1998, som DSB antagit den 13 februari 1998, och som finns tillgänglig på webbplatsen www.wto.org.
44 Förstainstansrättens dom av den 11 januari 2002 i mål T-174/00, Biret International mot rådet (REG 2002, s. II-17), punkt 67.
45 Ibidem, punkt 61
46 Förslaget till avgörande i det ovannämnda målet Biret, punkt 86.
47 Det ovannämnda förslaget till avgörande, punkterna 85-88
48 Domen i det ovannämnda målet Kupferberg, punkt 18.
49 Det ovannämnda förslaget till avgörande, punkterna 97-102 (den ordagrant återgivna texten hör till punkt 102).
50 Punkt 103. Genom denna slutsats kunde generaladvokaten i det fallet föreslå att — just på grund av att gemenskapens agerande, genom åsidosättandet av WTO-rätten, var rättsstridigt — talan om skadestånd som Biret väckt mot gemenskapen skulle upptas till prövning.
51 Såsom för övrigt på visst sätt skett även genom dom av den 14 oktober 1999 i mål C-104/97 P, Atlanta mot Europeiska gemenskapen (REG 1999, s. I-6983), särskilt i punkterna 19-22. Däremot är det rakt motsatta tecken som kommer från beslutet i målet OGT, vid vilket jag skall uppehålla mig mer utförligt i det följande (se nedan, punkt 93 och följande punkter).
52 Domstolen har nämligen konstaterat att eftersom gemenskapen inför WTO hade framhållit att den skulle uppfylla sina förpliktelser och begärt att i detta syfte i enlighet med artikel 21.3 DSU få rimlig tid till sitt förfogande, hade den beviljats en frist på femton månader som löpte ut den 13 maj 1999. Domstolen har av detta dragit slutsatsen att gemenskapsdomstolen, i vart fall vad beträffar perioden före den 13 maj 1999, inte utan att ta bort effekten av [den ovannämnda fristen]... kan pröva lagenligheten av de aktuella gemenskapsrättsakterna ... (punkt 62, min kursivering).
53 Punkt 57, min kursivering.
54 Se skiljedomarens beslut WT/DS27/15, European Communities — Regime for the Importation, Sale and Distribution of Bananas, av den 23 december 1997, som antagits av DSB den 7 Januari 1998 och som finns tillgängligt pa WTOs webbplats, www.wto.org , punkt 12.
55 Domen i det ovannämnda målet Portugal mot rådet, punkt 49. Se dessutom domen i det ovannämnda målet Nakajima, punkt 31.
56 EGT L 209, s. 1.
57 Överenskommelse om tillämpning av artikel VI i det allmänna tull-och handelsavtalet som på gemenskapens vägnar godkänts genom rådets beslut av den 10 december 1979 om slutande av de multilaterala avtal som är resultatet av handelsförhandlingarna 1973-1979 (EGT L 71, s. 1; svensk specialutgåva, område 11, volym 9, s. 3). Jag erinrar om att det i andra skälet i förordning nr 2423/88 fastslås att gemenskapsreglerna om antidumpning infördes i överensstämmelse med gällande internationella förpliktelser, särskilt de förpliktelser som följer av artikel VI i GATT, [av antidumpningskoden] och av överenskommelsen om tolkning och tillämpning av artiklarna VI, XVI och XXIII i GATT (Kodex om subventioner och utjämningstullar). I tredje skälet tilläggs att [v]id tillämpning av dessa regler är det för att vidmakthålla den jämvikt mellan rättigheter och skyldigheter som man genom de nämnda överenskommelserna eftersträvade, väsentligt alt gemenskapen beaktar hur reglerna tolkas av gemenskapens större handelsparter såsom detta avspeglas i lagstiftning och praxis.
58 Domen i det ovannämnda målet Nakajima, punkterna 29-31.
59 Dom av den 12 november 1998 i mål C-352/96, Italien mot rådet (REG 1998, s. I-6937).
60 Rådets förordning (EG) nr 1522/96 av den 24 juli 1996 om öppnande och förvaltning av vissa tullkvoter för import av ris och brutet ris (EGT L 190, s. 1).
61 Domen i det ovannämnda målet Italien mot rådet, punkterna 19-21.
62 Beslut av den 2 maj 2001 i mål C-307/99, OGT Fruchthandelsgesellschaft (REG 2001, s. I-3159).
63 Ibidem, punkt 28.
64 Även större delen av doktrinen har varit mycket kritisk till detta svar. Se bland andra Peers, S., WTO dispute settlement and Community law, i European Law Review, 2001, s. 605 och följande sidor (If the 1998 Regulations are not an example of the Community's intention to implement a WTO obligation, it is hard to see what is) (sid. 615) och Ecckhout, P., Judicial Enforcement of WTO Law in the European Union, i Journal of International Economic Law, 2002, s. 91 och följande sidor, (That statement, with respect, is difficult to understand and accept) (sid. 107).
65 Se skiljedomarens beslut WT/DS27/15, European Communities — Regime for the Importation, Sale and Distribution of Bananas, av den 23 december 1997, som antagits av DSB den 7 januari 1998 och som finns tillgängligt på WTO:s webbplats, www.wto.org , punkt 12.
66 Ibidem, punkt 12. Min kursivering.
67 Skriftlig fråga P-4069/98 fràn Yvonne SANDBERG-FRIES (PSE) till kommissionen angående konsekvenser av handelskonflikten mellan Förenta staterna och Europeiska unionen (EGT C 182,1999, s. 137).
68 Dom av den 13 december 2001 i mål C-317/99, Kloosterboer Rotterdam (REG 2001, s. I-9863), punkt 28. Se dessutom dom av den 4 februari 1997 i de förenade màlen C-9/95, C-23/95 och C-156/95, Belgien och Tyskland mot kommissionen (REG 1997, s. I-645), punkt 37, och av den 11 november 1999 i mål C-48/98, Sölil & Söhlke (REG 1999, s. I-7877), punkt 36.
69 Artikel 20 e i förordning nr 404/93 i ändrad lydelse.