Förslag till avgörande av generaladvokat Eleanor Sharpston föredraget den 6 april 2006

1 Originalspråk: engelska.

2 Hit annat bolag, Philip Morris International, Inc., var också svarande i de malen, sökande vid iorstainstansrälten samt inledningsvis klagande i de förevarande målen. Bolaget har emellertid dragit tillbaka sitt överklagande.

3 Därtill väcktes en fjärde talan av kommissionen och tio medlemsstater den 30 oktober 2002, efter att förhandling hade hållits i förstainstansrätten i förevarande mål.

4 De fem målen förenades därefter genom beslut av den 31 januari 2002 av ordföranden för förstainstansrättens andra avdelning (i utökad sammansättning).

5 Reynolds väckte ytterligare en talan mot kommissionens beslut av den 30 oktober 2002 att väcka talan mot sökandena för tredje gången vid New York District Court, såsom tillkännagetts i kommissionens pressmeddelande IP/05/1592 av den 31 oktober 2002 den 9 januari 2002 (mål T-6/03), vilket fortfarande är anhängigt vid förstainstansrätten och inte omfattas av förevarande överklagande.

6 Dom av den 15 januari 2003 i de förenade målen T-377/00, T-379/00, T-380/00, T-260/01 och T-272/01, Philip Morris International m.fl. mot kommissionen (REG 2003, s. II-1).

7 Se punkt 77 i den överklagade domen, vari det bland annat hänvisas till dom av den 11 november 1981 i mål 60/81, IBM mot kommissionen (REG 1981, s. 2639), punkt 9, svensk specialutgåva, volym VI, s. 225, och av den 4 oktober 1991 i mål C-117/91, Bosman mot kommissionen (REG 1991, s. I-4837), punkt 13.

8 Se punkterna 79-82 i den överklagade domen.

9 Se punkt 83 i domen.

10 Se punkterna 85-91 i domen.

11 Beslut av den 10 mai 20011 mili C-345/00 P, FNAB mot ridet (KEG 2001, s. I-3811), punkterna 39-42.

12 Malet IBM mot kommissionen (ovan fotnot 7), punkt 33, odi dom av den 18 december 1992 i de förenade malen T-10/92, T-11/92, T-12/92 och T-15/92, Cimenteries CBR rn.fl. mot kommissionen (REG 1992, s. II-2667), punkt 49, svensk specialutgåva, volym XIII, s. II-97.

13 Tobaksbolagen hänvisade till dom av den 12 maj 1998 i mål C-170/96, kommissionen mot rådet (REG 1998, s. I-2763), och av den 13 november 1991 i mål C-303/90, Frankrike mot kommissionen (REG 1991, s. I-5315).

14 I dom av den 9 augusti 1994 i mål C-327/91, Frankrike mot kommissionen (REG 1994, s. I-3641).

15 Se punkterna 92-106 i domen.

16 Se punkterna 109-118 i domen.

17 Se punkterna 120-124 i domen.

18 Dom av den 23 april 1986 i mål 294/83, Parti écologiste Les Verts mot Europaparlamentet (REG 1986, s. 1339; svensk specialutgåva, volym VIII, s. 529), punkt 23.

19 Dom av den 15 maj 1986 i mil 222/84, Johnston (REG 1986, s. 1651; svensk specialutgåva, volym VIII, s. 597), punkt 18; artiklarna 6 och 13 i konventionen.

20 EGT C 364, 18.12.2000, s. 1; artikel 47.

21 Enligt artikel 235 EG och artikel 288 EG andra stycket.

22 Dom av den 27 juni 2000 i de förenade målen T-172/98 och T-175/98, Salamander mot Europaparlamentet och rådet (REG 2000, s. II-2487), punkt 75.

23 Finland, Frankrike, Tyskland, Grekland, Italien, Nederländerna, Portugal och Spanien.

24 Av vad som sades vid förhandlingen framgår att den talan som väcktes den 30 oktober 2002 fortfarande är anhängig, även om det inte framgår om den baseras på någon av de ifrågasatta besluten (se ovan fotnoterna 3 och 5).

25 Se vidare nedan i punkt 73 och följande punkter.

26 Se till exempel dom av den 19 oktober 1995 i mål C-19/93 P, Rendo mot kommissionen (REG 1995, s. I-3319), punkt 13, av den 13 juli 2000 i mål C-174/99 P, Europaparlamentet mot Richard (REG 2000, s. I-6189), punkt 33, beslut av den 19 januari 2006 i mål C-82/04 P, Audi mot OHMI (ej publicerat i rättsfallssamlingen), punkt 19 och följande punkter.

27 Se dom av den 24 juni 1986 i mål 53/85, AKZO mot kommissionen, REG 1986, s. 1965, punkt 21; svensk specialutgåva, s, 649.

28 Ovan fotnot 5.

29 Se, till exempel, dom av den 4 juli 2000 i mål C-352/98, Bergaderm och Goupil mot kommissionen (RUG 2000, s. I-5291), punkterna 34 och 35, och av den 30 september 2003 i mål C-76/01 P, Eurocoton mot rådet (REG 2003, s. I-10091), punkterna 46 och 47.

30 Se domen i målet IBM (ovan fotnot 12), punkt 20, och av den 29 september 1998 i mål C-191/95, kommissionen mot Tyskland (REG 1998, s. I-5449), punkt 44.

31 Dom av den 30 juni 1992 i mål C-312/90, Spanien mot kommissionen (REG 1992, s. I-4117).

32 Se särskilt punkterna 12-17 i den domen.

33 Dom av den 15 mars 1967 i de förenade målen 8/66 till 11/66, Cimenteries mot kommissionen (REG 1967, s. 75; svensk specialutgåva, volym I, s. 317).

34 Jämför med dom av den 24 september 1996 i de förenade målen C-239/96 R och C-240/96 R, Förenade kungariket mot kommissionen (REG 1996, s. I-4475).

35 Dom av den 9 oktober 1990 i mål C-366/88, Frankrike mot kommissionen (REG 1990, s. I-3571).

36 Se särskilt punkterna 7-13 i domen i målet Frankrike mot kommissionen. Beträffande en annan fråga som har nära anknytning till påståendet om avsaknad av behörighet) se nedan punkt 94 och följande punkter.

37 De har emellertid gjort gällande att District Court saknar behörighet alt pröva den fråga om kommissionens behörighet som är aktuell i förevarande mål.

38 Dom av den 25 juli 2002 i mäl C-50/00 P, Unión de Pequeños Agricultores mot ridet (REG 2002, s. I-6677), punkt 39.

39 Dom av den 2 april 1998 i mäl C-321/95 P, Greenpeace mot kommissionen (REG 1998, s. I-1651), och domen i det ovan nämnda målet Unión de Pequeños Agricultores, punkt 40.

40 Punkt 44 ovan.

41 Se till exempel beslut av den 6 december 1990 i mäl C-2/88, Imm Zwartveld (REG 1990, s. I-3365), för en vid tillämpning av behörigbeten. Vad gäller räckvidden för och karaktären av domstolens behörighet att göra en överprövning, se exempelvis dom av den 5 oktober 2000 i mål C-376/98, Tyskland mot Europaparlamentet och rådet (Tobaksreklam) (REG 2000, s. I-8419), punkt 84. Se även yttrande C-1/92 (REG 1992, s. I-2821) om utkastet till EES-avtalet.

42 Ovan fotnot 18, punkt 23.

43 Dom av den 6 december 2005 i mål C-461/03, Gaston Schul Douane-expediteur (REG 2005, s. I-10513), punkt 22.

44 Se senast dom av den 23 mars 2004 1 mål C-234/02 P, Europeiska ombudsmannen mot Lamberts (REG 2004, s. I-2803), punkt 59, och däri angiven rättspraxis. I punkt 59 och följande punkter bekräftas också den fasta rättspraxis med följden alt frågan om en skadeståndstalan kan upptas till sakprövning inte är kopplad till frågan om en talan om ogiftigförklaring avseende samma påstått rättsstridiga rättsakt. En skadeståndstalan beror på om en olaglig åtgärd eller ett olagligt agerande bar negativa materiella konsekvenser för sökanden, medan en talan om ogiltigförklaring beror på huruvida åtgärden eller agerandet har rättsliga konsekvenser.

45 Eller, som det har formulerats i dom av lien 2 december 1971 i mål 5/71, Schöppenstedt (REG 1971, s. 975; svensk specialutgåva, volym I, s. 607), punkt 11, en tillräckligt tydlig överträdelse av en rättsregel av högre valör till skydd för enskilda.

46 Enligt artikel 243 EG och artikel 104.1 andra stycket i förstainstansrättens rättegångsregler.

47 Möjligheten att besluta om vilandeförklaring i samband med en skadeståndstalan har aldrig uttryckligen bekräftats, men är fortfarande möjlig. Se besluten av den 23 maj 1990 i målen C-51/90 R och C-59/90 R Comos-Tank m.fl. mot kommissionen (REG 1990, s. I-2167), punkt 33, och av den 12 december 1995 i mål T-203/95 R, Connolly mot kommissionen (REG 1995, s. II-2919), punkt 23.

48 Artikel 46 i stadgan för Europeiska gemenskapernas domstol.

49 Se till exempel dom av den 13 november 1984 i de förenade målen 256/80, 257/80, 265/80 och 267/80 och 5/81, Birra Wührer mot rådet och kommissionen (REG 1982, s. 85), punkterna 9-10.

50 Fotnot 7, punkt 23 ovan; se även Cimenteries CBR (ovan fotnot 12).

51 Fotnot 11, punkt 40 ovan.

52 Se punkt 48 och fotnot 29 ovan.

53 Även om tobaksbolagen också har hänvisat till domarna i målen kommissionen mot rådet och Frankrike mot rådet (ovan fotnot 13), avsåg dessa mål åtgärder som helt uppenbart inte hade någon rättsverkan.

54 Dom av den 22 september 1988 i de förenade målen 358/85 och 51/86, Frankrike mot Europaparlamentet (REG 1988, s. I-4821; svensk specialutgåva, volym IX, s. 607), mål C-366/88, Frankrike mot kommissionen (ovan fotnot 13), och dom av den 16 juni 1993 i mål C-325/91, Frankrike mot kommissionen (REG 1993, s. I-3283; svensk specialutgåva, tillägg, s. 67).

55 Dom av den 28 januari 1986 i mål 169/84, Cofaz (REG 1986, s. 391; svensk specialutgåva, volym VIII, s. 421), punkt 20.

56 Yttrande 1/91 (REG 1991, s. I-6079), punkterna 41-46, yttrande 1/00 (REG 2002, s. I-3493), punkt 45.

57 Som Tyskland har påpokat innebär detta ett antagande alt Act of Slate-doktrinen inte kommer att vara tillämplig medan den andra grunden i överklagandet innebär ett antagande att den kommer alt vara tillämplig.

58 Se punkt 5 ovan.

59 Dom av den 1 mars 1966 i mål 48/65, Lütticke mot kommissionen (REG 1966, s. 19; svensk specialutgåva, volym I, s. 237), punkt 27, av den 31 mars 1971 i mål 22/70, kommissionen mot rådet (REG 1971, s. 263; svensk specialutgåva, volym I, s. 551), punkt 42, och av den 27 mars 1980 i mål 133/79, Sucrimex mot kommissionen (REG 1980, s. 1299), punkt 17.

60 Fotnot 7, punkt 9 ovan.

61 Dom av den 7 juli 2005 i mål C-208/03 P, Le Pen mot Europaparlamentet (REG 2005, s. I-114645), punkt 77.

62 Dom av den 22 juni 1990 i de förenade målen T-32/89 och T-39/89, Marcopoulos mot domstolen (REG 1990, s. II-281), punkt 21.

63 Dom av den 15 december 2005 i mål T-33/01, Infront mot kommissionen (REG 2005, s. II-5897), punkt 89.

64 Dom av den 5 oktober 1999 i mål C-308/95, Nederländerna mot kommissionen (REG 1999, s. I-6513), särskilt punkterna 26 och 29 och av den 28 juni 2004 i mål C-164/02, Nederländerna mot kommissionen (REG 2004, s. I-1177), särskilt punkterna 18 och 22.

65 Förslag till avgörande i mål C-301/03, Italien mot kommissionen (REG 2005, s. I-10217), punkterna 52 och 53, och fotnot 15.