Förslag till avgörande av generaladvokat Dámaso Ruiz-Jarabo Colomer föredraget den 26 oktober 2004

1 Originalspråk: spanska.

2 Se i det avseendet Alvarez García, S., och Arizaga Junquera, M. C, Libertad de movimientos de capitales y unión monetaria: implicaciones para la armonización de la flscalidad directa de los palses comunitarios, 1 Notklas de la Unión Europea, nr 144, januari 1997, s. 79?87. Se även Aparicio Pérez, A., La libre circulación de capitales en la Unión Europea. Especial referencia a la fiscalidad, som publicerades i samma nummer av nämnda tidskrift, s. 59?78.

3 Den enda legitima grunden för ett ingripande frän gemenskapen Inom detta område är artikel 94 EG (tidigare artikel 100 I EG-fdrdraget), med vars stöd harmoniserande bestämmelser angående aspekter som direkt påverkar den gemensamma marknadens funktion kan antas. Ett exempel är rådets direktiv 77/799/EEG av den 19 december 1977 om ömsesidigt bistånd av medlemsstaternas behöriga myndigheter på direktbeskattningens område (EGT L 336, s. 15; svensk specialutgåva, område 9, volym 1, s. 64). Andra exempel är rådets direktiv 90/434/EEG och 90/435/EEG av den 23 Juli 1990 om ett gemensamt beskattningssystem för fusion, fission, överföring av tillgångar och utbyte av aktier eller andelar som berör bolag 1 olika medlemsstater och för moderbolag och dotterbolag hemmahörande i olika medlemsstater (EGT L 225, s. 1;svensk specialutgåva, område 9, volym 2, s. 20, respektive s. 6; svensk specialutgåva, område 9, volym 2, s. 25). Till dessa kommer direktiven 2003/48/EG och 2003/49/EG, även de antagna av rådet. Det första behandlar beskattning av inkomster från sparande I form av räntebetalningar och det andra ett gemensamt system för beskattning av räntor och royalties som betalas mellan närstående bolag 1 olika medlemsstater (EGT L 57, s. 38 respektive 49).

4 Detta slogs första gången fast av domstolen i dom av den 14 februari 1995 i mål C-279/93, Schumackcr (REG 1995, s. I-225), punkt 21, i en numera känd formulering som upprepats i andra domar såsom dom av den 16 juli 1998 I mål C-264/96, ICI (REG 1998, s. I-4695), punkt 19, av den 21 september 1999 I mål C-307/97, Salnt-Gobain ZN (REG 1999, s. I-6161), punkt 58, av den 6 juni 2000 i mål C-35/98, Verkooijen (REG 2000, s. I-4071), punkt 32, och av den 8 mars 2001 i de förenade målen C-397/98 och C-410/98, Metallgesellschaft m. fl. (REG 2001, s. I-1727), punkt 37.

5 Detta slogs fast i dom av den 26 september 2000 i mål C-478/98, kommissionen mot Belgien (REG 2000, s. I-7587), punkt 18, och där citerade domar,

6 Detta är, som kommer att framgå, fallet i det mål som ligger till grund för förevarande förfarande om förhandsavgörande.

7 Stad i Brabant, i närheten av Antwerpen, där Bosch föddes omkring år 1450.

8 Enligt beslutet om hänskjutande föranleddes detta förvaltningsbeslut, med ärendenummer CPP2003980 (BNB 20D3/237), av en dom av Gerechtshof te s'Gravenhage av den 18 juli 2000 (BK-99/01421), i vilken det slogs fast att det inte föreligger någon objektiv skillnad mellan en skattskyldig som är bosatt i Spanien som inte har några eller praktiskt taget inga tillgångar i det landet och vars skattepliktiga tillgångar i sin helhet finns i Nederländerna och en skattskyldig som är bosatt i det senare landet, där hela dennes förmögenhet finns, som motiverar att den förstnämnde nekas rätten till det skattefria beloppet.

9 I denna bilagan motsvarar talans väckande en poäng. Närvaro vid förhandlingen bedöms på samma sätt, utarbetandet av repliken värderas till en halv poäng, medan såväl avfattandet av skriftliga yttranden som närvaro vid en förhandling i ett förfarande om förhandsavgörande ger två poäng. Varje poäng värderas till 322 euro. Slutligen tillämpas en viktningsfaktor som är beroende av målets svårighetsgrad och som varierar mellan 0,25 för enkla mål och 2,00 om det är fråga om ett komplicerat mål.

10 Dom av den 13 april 2000 i mål C-251/98, Baars (REG 2000, s. I-2787).

11 Innan Fördraget om Europeiska unionen, genom vilket artiklarna 73b och följande artiklar togs in i EG-fördraget (nu artikel 56 EG och följande artiklar), trädde i kraft behandlades, i bilaga I till rådets direktiv 88/361/EEG av den 24 juni 1988 för genomförandet av artikel 67 i fördraget (EGT L 178, s. 5; svensk specialutgåva, område 10, volym 1, s. 44), en utländsk investerares investeringar i fast egendom i en medlemsstat som en kapitalrörelse. Enligt gemenskapens rättspraxis fortsätter bilagan att ha samma betydelse som vägledning för att definiera begreppet kapitalrörelser som tidigare (dom av den 16 mars 1999 i mål C-222/97, Trümmer och Mayer (REG 1999, s. I-1661), punkt 21, och av den 23 september 2003 i mål C-452/01, Ospelt och Schlössle Weissenberg (REG 2003, s. I-9743), punkt 7.

12 Dom av den 8 maj 1990 i mål C-175/88, Biehl (REG 1990, s. I-1779; svensk specialutgåva, volym 10, s. 399).

13 Dom av den 26 oktober 1995 i mål C-151/94, kommissionen mot Luxemburg (REG 1995, s. I-3685).

14 Dom av den 26 Januari 1993 I mål C-112/91, Werner (REG 1993, s. I-4291 svensk specialutgåva, volym 14 s. I-7). I det målet förblev Finanzgericht Kölns (skattedomstol i Köln) frågor angående förenligheten mellan den då gällande tyska lagstiftningen om inkomstskatt och den fria rörligheten för arbetstagare obesvarade, eftersom tvisten gällde en rent intern situation.

15 Dom av den 11 augusti 1995 i mål C-80/94, Wielockx (REG 1995, s. I-2493).

16 Dom av den 27 juni 1996 i mål C-107/94, Asscher (REG 1996, s. I-3089).

17 Dom av den 14 september 1999 i mål C-391/97, Gschwind (REG 1999, s. I-5451).

18 Det var fråga om det tyska system som år 1996 ändrades för att uppfylla de krav som uppställdes i domen i målet Schumacker.

19 Dom av den 16 maj 2000 i mål C-87/99, Zurstrassen (REG 2000, s. I-3337).

20 Dom av den 12 juni 2003 i mål C-234/01, Gerritse (REG 2003, s. I-5933).

21 Dom av den 13 november 20031 mål C-209/01, Schilling och Fleck-Schilling (REG 2003, s. I-3389).

22 Dom av den 1 juli 2004 I mål C-169/03, Wallentin mot Riksskatteverket (REG 2004, s. I-6443).

23 Även om de var skilda skatter var kärnan i den omtvistade nederländska bestämmelsen densamma i de två fallen. I domen i målet Baars var det fråga om en bestämmelse som ställde upp villkoret att bolaget skulle ha sitt säte i Nederländerna för att förmögenhet som har investerats i aktier i bolaget skulle skattebefrias, I målet Verkooijen bestod bestämmelsen i ett undantag från inkomstskatt för fysiska personer som var beroende av var det utdelande bolaget hade sitt säte.

24 Erkännandet av medlemsstaternas rätt inom området för direkt beskattning, respekten för gemenskapsrätten som gräns för utövandet av denna rättighet och förbudet mot varje bestämmelse som försätter andra medlemsstaters medborgare i ett sämre läge än de egna medborgarna återfinns i beslut av den 12 september 2002 i mål C-431/01, Martens (REG 2002, s. I-7073). I det målet prövades en belgisk bestämmelse enligt vilken skattskyldiga som var bosatta i landet och som inom dess gränser bedrev verksamhet som egenföretagare endast gavs rätt att från den skattepliktiga vinsten för ett år dra av förluster från föregående räkenskapsår, om de inte haft möjlighet att kvitta dem mot inkomster som uppburits under det räkenskapsåret från en verksamhet som anställda i en annan medlemsstat. Grunden för detta avgörande är att förluster som neutraliserats på det sättet inte kan dras från skattepliktiga inkomster i någon av de berörda medlemsstaterna, medan de däremot kan dras ifrån om den skattskyldige bedriver sin verksamhet som egenföretagare och som anställd enbart i det land där han är bosatt.

25 Dom av den 26 juni 2003 i mål C-422/01, Skandia och Ramstedt (REG 2003, s. I-6817).

26 Dom av den 13 november 2003 i mål C-42/02, Lindman (REG 2003,I-3519).

27 Dom av den 4 mars 2004 i mål C-334/02, kommissionen mot Frankrike (REG 2004,I-2229).

28 Domar av den 15 juli 2004 i mål C-315/02, Lenz (REG 2004, I-7063) respektive mål C-242/03, Weidert-Paulus (REG 2004, I-7379).

29 Dom av den 21 november 2001 i mål C-436/00, X och Y (REG 2001, s. I-10829). I beslut av den 8 juni 2004 i mål C-268/03, De Baeck (REG 2004, s. I-5961), förbjöds även en belgisk bestämmelse enligt vilken övervärden som uppkommit med anledning av en överlåtelse mot vederlag av aktier eller bolagsandelar inom ramen för utövandet av en yrkesverksamhet endast undantogs från skatt om avyttringen skedde till belgiska bolag, föreningar eller institutioner.

30 I de medlemsstater som har en skatt av denna typ, som anges i nedanstående fotnot, beaktas den skattskyldiges civilstånd och i vissa fall även de personer för vilka han har ett försörjningsansvar.

31 Endast i sex (Spanien, Finland, Frankrike, Luxemburg, Nederländerna och Sverige) av Europeiska unionens femton medlemsstaters rättsordningar vid tidpunkten för hänskjutandet av denna begäran om förhandsavgörande finns bestämmelser om förmögenhetsskatt för fysiska personer.

32 Dom av den 7 september 2004 i mål C-319/02, Manninen (REG 2004, s. I-7).

33 I artikel 67 i EG-fördraget stadgades att [i] den utsträckning det är nödvändigt för att säkerställa den gemensamma marknadens funktion skall medlemsstaterna under övergångstiden sinsemellan gradvis avskaffa alla restriktioner avseende rörligheten för kapital, medan det i artikel 56 EG mer kortfattat slås fast att alla restriktioner för kapitalrörelser [skall] vara förbjudna.

34 García-Moneó, A.M., Libre circulación de capitales en la Unión Europea: problemas tributarios. Editorial Civitas, Madrid, 1999, s. 141.

35 I punkt b införs samma skyddsklausul i fråga om rätten att vidta sanktionsåtgärder, särskilt inom skatteområdet, att vidta nödvändiga åtgärder med hänsyn till allmän ordning eller allmän säkerhet och att vidta relevanta åtgärder för att få vetskap om kapitalrörelser.

36 Jag syftar givetvis på skillnader i behandling i negativ riktning eftersom skillnader i positiv riktning som gynnar personer som är bosatta i andra medlemsstater genom att främja kapitalrörelser mellan olika unionsmedlcmmar inte bara är tillåtna, utan också önskvärda. Garcla-Moncó. A.M., a.a., s. 146 och 147, anser att antagandet i Maastricht av artikel 73d.1 a hade större betydelse för förekomsten av politik inriktad på att upprätthålla skattemässig konkurrens genom positiv diskriminering än för möjligheten att besluta om negativ diskriminering.

37 Denna ståndpunkt förespråkades av generaladvokaten Tizzano i punkt 44 i hans förslag till avgörande inför domen av den 30 maj 2002 I mål C-526/99, Schmid (REG 2002, s. I-4573), och den bekräftades nyligen av domstolen 1 punkt 29 i domen i målet Manninen.

38 Med utgångspunkt från detta kunde domstolen 1 punkt 39 i domen Manninen slå fast att ... territorialitetsprincipen under alla omständigheter inte [kan] rättfärdiga en skillnad i behandling av utdelning från bolag som är etablerade i Finland och utdelning från bolag med säte i en annan medlemsstat, om de olika typer av utdelningar som berörs av denna ojämlika behandling kan hänföras till objektivt likadana situationer.

39 Detta framhålls i punkt 38 i förslaget till avgörande I målet Manninen, med en upprepning av uttalandet i punkt 27 I förslaget till avgörande inför dom av den 15 juli 2004 i mål C-242/03, Weidert-Paulus (REG 2004, s. I-7379).

40 Martin, P., La portée fiscale des libertés communautaires de circulation (travailleurs, établissement, prestation de services, capitaux): réflexions au regard du droit interne, Revue de droit fiscal, nr 44, november, 2000, s. 1444-1448, särskilt s. 1448.

41 I fråga om fast egendom och i den mån den önskvärda harmoniseringen inom området för direkta skatter inte uppnås består den lämpligaste lösningen för att inrätta en gemensam marknad utan restriktioner enligt min uppfattning i att lokaliseringsorten skall utgöra anknytningspunkten, med påföljd att beskattningsrätten ankommer på den medlemsstat där egendomen finns och att bosättningslandet nekas rätt att ta hänsyn till denna, ens för att beräkna den skattskyldiges totala förmögenhet i skattehänseende. Detta är skälet till att det i artikel 22 i OECD:s modellavtal om undanröjande av dubbelbeskattning anges att fast egendom som ägs av en person som är bosatt i en konventionsstat i en annan medlemsstat är skattepliktig i den senare staten.

42 I dom av den 11 juli 1985 i mål 137/84, Mutsch (REG 1985, s. 2681; svensk specialutgåva, volym 8, s, 307), punkt 11, slog domstolen fast att dåvarande artikel 220 i EG-fördraget ålägger medlemsstaterna att utvidga de garantier som gäller för de egna medborgarna till att även omfatta medborgare i andra medlemsstater. I dom av den 12 maj 1998 i mål C-336/96, Gilly (REG 1998, s. I-2793), punkt 16, klargjorde domstolen närmare bestämt att avskaffandet av dubbelbeskattning inom gemenskapen utgör ett av fördragets syften.

43 Detta förklaras av före detta domaren vid domstolen Melchior Wathelet, med den för honom typiska klarheten och koncentrationen, i hans artikel Les conventions de double imposition dans la jurisprudente de notre Cour, i hyllningsboken till Gil Carlos Rodríguez Iglesias Une communauté de droit, Berliner Wissenschafts-Verlag, 2003, s. 445.

44 EGT L 225, s. 10.

45 I mitt förslag till avgörande av den 20 november 1997 inför domen i målet Gilly, erinrade jag om att bestämmelsen ger medlemsstaterna ett omfattande utrymme för skönsmässig bedömning när de beslutar huruvida det är nödvändigt att inleda förhandlingar (punkt 35).

46 Detta erkändes uttryckligen av domstolen i punkt 30 i domen i målet Gilly.

47 OECD:s modellavtal Innehåller inte någon liknande bestämmelse.

48 Detta har domstolen vidhållit sedan dom av den 28 januari 19861 mål 270/83, kommissionen mot Frankrike (som brukar kallas skattekreditmålet) (REG 1986, s. 273,- svensk specialutgåva, volym 8, s. 389), punkt 26.

49 Dom av den 12 december 2002 i mål C-385/00, de Groot (REG 2002, s. I-11819).

50 Dom av den 15 januari 2002 i mål C-55/00, Gottardo (REG 2002, s. I-413), som gällde ett bilateralt avtal på socialförsäkringsområdet med ett tredje land. I det målet följde domstolen mitt förslag till avgörande av den 5 april 2001.

51 Min kursivering.

52 Enligt rättspraxis som är sa väl etablerad att den inte behöver citeras skall artikel 12 EG tillämpas självständigt endast i situationer som regleras i Gemenskapsrätten ocn avseende vilka fördraget inte innehåller särskilda bestämmelser mot diskriminering. Till skillnad frän den fria rörligheten för arbetstagare (artikel 39.2 EG), etableringsfriheten (artikel 43 första stycket EG) och friheten att tillhandahålla tjänster (artikel 49 första stycket EG), regleras den fria rörligheten för kapital utan spccialbestämmelser av det slaget (artikel 56 EG). Den enda hänvisningen till diskriminering som begränsning för den rätt att införa vissa bestämmelser som medlemsstaterna tillerkänns i artikel 58.1 EG finns i artikel 58.3 EG. På grund av dess räckvidd omfattar den således alla typer av olika behandling som inte är berättigad, inklusive sådan som är förbjuden enligt artikel 12 EG.

53 Se Garcia Prats, F.A., Convenios de doble imposición, establecimientos permanentes y derecho comunitario (Consideraciones en torno a los casos Royal Bank of Scotland y Saint-Gobaln), Noticias de la Unión Europea, nr 191, december 2000, s. 9-54, särskilt s. 49.

54 REG 2002, s. I-8003.

55 REG 2004, s. I-6051.

56 Ersättningen för kostnaderna på 10000 euro under den administrativa fasen är beroende av att en skadeståndstalan bifalls.