Förslag till avgörande av generaladvokat Christine Stix-Hackl föredraget den 15 december 2005

1 Originalspråk: tyska.

2 Körperschaftsteuergesetz 1996 i dess lydelse enligt kungörelse av den 22 februari 1996 (GBBl. I s. 340, BStBl. I s. 166).

3 Se särskilt dom av den 14 februari 1995 i mål C-279/93, Schumacker (REG 1995, s. I-225), punkt 21, och av den 7 september 2004 i mil C-319/02, Manninen (REG 2001, s. I-7477), punkt 19.

4 Dom av den 28 april 1998 i mål C-120/95, Decker (REG 1998, s. I-1831), punkt 22 och följande punkter.

5 Dom av den 28 april 1998 i mål C-158/96, Kohll (REG 1998, s. I-1931), punkt 18 och följande punkter.

6 Punkt 65 i det förslaget till avgörande (dom meddelad den 8 september 2005, REG 2005, s. I-7685).

7 EG-domstolen utgick tydligen från detta när den i sin dom av den 22 mai 2003 i mål C-355/00, Freskot (REG 2003, s. I-5263), slog fast att ett eventuellt äventyrande av det fria tillhandahållandet av tjänster till följd av ett system med obligatoriska försäkringar i förekommande fall kan motiveras av de socialpolitiska målen med detta system. Se slutligen generaladvokaten Poiares Maduros förslag till avgörande av den 10 november 2005 i det anhängiggjorda målet C-205/03 P, FENIN, när det gäller användningen av företagarbegreppet på huvudmannen för ett nationellt hälsosystem.

8 EGT L 178, s. 5.

9 Dom av den 21 mars 2002 i mål C-174/00, Kennemer (REG 2002, s. I-3293).

10 Mål C-172/98, kommissionen mot Belgien (REG 1999, s. I-3999) (dom meddelad den 29 juni 1999).

11 Dom av den 28 januari 1992 i mal C-204/90, Bachmann (REG 1992, s. I-249; svensk specialutgåva, tillägg, s. 31), punkt 34, och av den 14 november 1995 i mål C-484/93, Svensson och Gustavsson (REG 1995, s. I-3955).

12 Se exempelvis dom av den 6 juni 2000 i mal C-35/98, Verkooijen (REG 2000, s. I-4071), och av den 13 april 2000 i mål C-251/98, Baars (REG 2000, s. I-2787).

13 Se exempelvis dom av den 1 juni 1999 i mål C-302/97, Konle (REG 1999, s. I-3099). jämför dom av den 13 Juli 2000 i mål C-423/98, Albore (REG 2000, s. I-5965), där fastighetsförvärvarens motiv fick stå i bakgrunden.

14 Se dom av den 16 mars 1999 i mål C-222/97, Trummer och Mayer (REG 1999, s. I-1661), punkt 21: Eftersom artikel 73b i EG-fördraget (nu artikel 56 EG] i allt väsentligt återger innehållet i artikel 1 i direktiv 88/361 — och trots alt direktivet antogs på grundval av artiklarna 69 och 70.1 i EEGfördraget, vilka under tiden har ersatts med artikel 73b och följande artiklar i EG-fördraget — fortsätter emellertid den förteckning över kapitalrörelser som har bilagts direktivet att ha samma betydelse som vägledning för alt definiera begreppet kapitalrörelser som den hade innan sagda bestämmelser trädde i kraft, eftersom förteckningen i direktivet, såsom anges i inledningen, inte är uttömmande.

15 Domen i målet Albore (ovan fotnot 13), punkt 14. I detta avseende är kanske domarna av den 14 januari 1988 i mål 63/86, kommissionen mot Italien (REG 1988, s. 29), och av den 30 maj 1989 i mål 305/87, kommissionen mot Grekland (REG 1989, s. 1461), vilka rörde nationella bestämmelser enligt vilka medborgare i andra medlemsstater inte fick förvärva fast egendom inom vissa inhemska områden. EG-domstolen fann att sådana bestämmelser strider mot etableringsfriheten, visserligen vid en tidpunkt när fördragsbestämmelserna om fri rörlighet för kapital ännu inte var direkt tillämpliga.

16 Domen i målet Konle (ovan fotnot 13), punkterna 16 och 22, Till denna slutsats kom även generaladvokaten Alber i sitt förslag till avgörande i målet Baars (domen nämnd ovan i fotnot 12), punkterna 26-30, där han betraktade direkta investeringar och investeringar i fast egendom tillsammans och ur detta introducerade omedelbarhetskriteriet. Se, för ett liknande resonemang, Christoph Ohler, Europäische Kapitalund Zahlungsverkehrsfi-eiheit, artikel 56 EG, punkterna 126-129, Berbadette Schäfer, Die steuerliche Behandlung gemeinnütziger Stiftungen in grenzüberschreitenden Fällen, s, 316, Jurgen Bröhmer i Christian Calliess/Matthias Ruffert (utgivare) Kommentar zu EU-Vertrag und EG-Vertrag, Artikel 56 EG, punkterna 22-25, och Randelzhofer/Forsthoff i Grabitz/Hilf, EGV, artikel 43 EG, punkterna 28-31.

17 Jämför slutligen även domen av den 8 september 2005 i mål C-512/03 (ovan fotnot 6), punkt 30 och följande punkter. Klaganden i målet vid den nationella domstolen hade i detta mål förvärvat en semesterlägenhet i utlandet. Beskattningen för fiktiva hyresinkomster från detta objekt prövades i förhållande till den fria rörligheten för kapital och inte i förhållande till etableringsfriheten.

18 Se ovan, punkt 38.

19 EG-domstolen har i sin fasta rättspraxis definierat etablering som det faktiska bedrivandet av en näringsverksamhet via ett fast driftställe i en annan medlemsstat på obestämd tid (exempelvis dom av den 25 juli 1991 i mål C-221/89, Factortame, REG 1991, s. I-3905, punkt 20; svensk specialutgåva, volym 11, s. I-313).

20 I målet Konle (ovan fotnot 13) hade klaganden i målet vid den nationella domstolen däremot för avsikt alt använda den genom en gränsöverskridande transaktion förvärvade fasta egendomen som huvudsaklig hemvist och där utöva affärsverksamhet i ett företag som han redan drev i Tyskland.

21 Jämför exempelvis dom av den 12 december 1974 i mäl 36/74, Walrave och Koch (REG 1974, s. 1405; svensk specialutgåva, volym 2, s. 409), punkt 4.

22 Dom av den 12 februari 1987 i mål 221/85, kommissionen mot Belgien (REG 1987, s. 719), och av den 17 juni 1997 i mål C-70/95, Sodemare m.fl. (REG 1997, s. I-3395).

23 Dom av den 4 december 1986 i mål 205/84, kommissionen mot Tyskland (REG 1986, s. 3755,; svensk specialutgåva, volym 8, s. 741), punkt 21.

24 Se angående delta vad som anförts av Tiedje/Troberg i von der Grocben/Schwarze, Artikel 43, punkt 44-46, och von Randelzhofer/Forsthoff i Grabitz, Artikel 43, punkt 59 med där angivna hänvisningar.

25 Försäkringsmäklarc spelar i motsats till vad som är fallet inom andra näringsgrenar en betydande roll vid utformningen av försäkringsprodukten.

26 Dom av den 11 december 2003 i mål C-364/01, Erben von Barbier (REG 2003, s. I-15013).

27 Ovan fotnot 3.

28 Dom av den 5 juli 2005 i mål C-376/03, D. (REG 2005, s. I-5821).

29 EG-domstolens rättspraxis på området för direkta skatter avser såväl fysiska som juridiska personer. Rättspraxis avseende de båda grupperna följer visserligen i allmänhet samma principer, men det finns likväl vissa skillnader som inverkar på den rättsliga behandlingen av de båda grupperna.

30 Se domen i målet Schumaeker (ovan fotnot 3).

31 Se i detta avseende domen i målet Verkooijen (ovan fotnot 12), punkterna 34 och 35.

32 Dom av den 21 september 1999 i mål C-307/97, Saint-Gobain (REG 1999, s. I-6161).

33 Rådets direktiv 77/799/EEG av den 19 december 1977 om ömsesidigt bistånd av medlemsstaternas behöriga myndigheter på direktbeskattningens område, i dess lydelse enligt rådets direktiv av den 16 november 2004 (EUT L 359, s. 30) (nedan kallat biståndsdirektivet).

34 Se domen i målet Manninen (ovan fotnot 3), punkterna 28 och 29.

35 Hänvisningen till kommissionens meddelande om tjänster i allmänhetens intresse i Europa av den 20 september 2000 (KOM(2000)0580) (EGT C 14, 2001, s. 4) är felaktig eftersom man i fördraget i detta avseende utgår från ett allmännt ekonomiskt intresse (jämför exmpelvis artikel 86.2 EG) och verksamheter som inte är av ekonomisk karaktär.

36 Ovan fotnot 28.

37 Domen i målet D. (ovan fotnot 27), punkt 61.

38 Ovan fotnot 11.

39 Dom av den 28 januari 1992 i mål C-300/90, kommissionen mot Belgien (REG 1992, s. I-305).

40 Dom av den 27 juni 1996 i mål C-107/91, Asscher (REG 1996, s. I-3089).

41 Domen i målet (ovan fotnot 12).

42 Domen i målet (ovan fotnot 12), punkt 58.

43 Vilket också bekräftas av att utländska stiftelser tillerkänns motsvarande skattebefrielse i de med Förenta staterna respektive Frankrike slutna DBA.

44 Nämnas bör särskilt rådets direktiv 77/799/EEG (ovan fotnot 33).

45 Jämför exempelvis dom av den 26 juni 2003 i mål C-422/01, Skandia (REG 2003, s. I-6817), punkt 42 och följande punkter.

46 Domen i målet Skandia och Ramstedt (ovan fotnot 45), punkt 42 och där angivna hänvisningar.

47 Domen i målet (ovan fotnot 12), punkt 59.

48 Dom av den 28 januari 1986 i mål C-270/83, kommissionen mot Frankrike (REG 1986, s. 273; svensk specialutgåva, volym 8, s. 389).

49 Domen i det ovannämnda målet avoir fiscal, punkt 22.