Förslag till avgörande av generaladvokat Yves Bot föredraget den 11 september 2007

1 Originalspråk: franska.

2 [Motsvarande fotnot i originalversionen saknar relevans för den svenskaversionen. Övers. anm.].

3 Nedan kallat avtalet.

4 1 artikel 10.1 i nämnda avtal föreskrivs att utdelning från ett bolag med hemvist i en avtalsslutande stat till en person med hemvist i den andra avtalsslutande staten må beskattas i denna andra stat. I artikel 10.2 i avtalet stadgas emellertid att den avtalsslutande stat i vilken det utdelande bolaget äger hemvist, må beskatta utdelningen enligt sin egen lagstiftning men därvid får skatten inte överstiga 15 procent av utdelningens bruttobelopp. Om detta leder till att utdelningen beskattas i båda de avtalsslutande staterna, regleras denna dubbelbeskattning i artikel 25 i avtalet. En fysisk person med hemvist i Sverige som tar emot utdelning från ett bolag med hemvist i Schweiz skall därmed erhålla avräkning från sin inkomstskatt i Sverige för inkomstskatt som personen har erlagt i Schweiz.

5 Denna artikel 27 har följande avfättning:1. Då en person med hemvist i en avtalsslutande stat gör gällande, att i en avtalsslutande stat eller i båda staterna vidtagits åtgärder, som för honom medfört eller kan komma att medföra en mot detta avtal stridande beskattning, äger han - utan att hans rätt att använda sig av i dessa staters interna rättsordning givna rättsmedel därav påverkas - göra framställning i saken hos den behöriga myndigheten i den stat, i vilken han äger hemvist. 2. Om denna behöriga myndighet finner framställningen grundad men ej själv kan åvägabringa en tillfredsställande lösning, skall myndigheten söka lösa frågan genom ömsesidig överenskommelse med den behöriga myndigheten i den andra avtalsslutande staten i syfte att undvika en mot detta avtal stridande beskattning. 3. De behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna skola genom ömsesidig överenskommelse söka avgöra svårigheter eller tvivelsmål som uppkomma rörande tolkningen eller tillämpningen av detta avtal. De kunna jämväl överenskomma för att undvika dubbelbeskattning i sådana fall som ej omfattas av detta avtal. 4. De behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna kunna träda i förbindelse med varandra för att träffa överenskommelse i de fall som angivits i föregående paragrafer. Om muntliga överläggningar anses underlätta en överenskommelse, kunna sådana överläggningar äga rum inom ramen för en kommitté bestående av representanter för de behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna.

6 I artikel 11 fördelas rätten att beskatta räntor.

7 Rådets direktiv (77/799/EEG) av den 19 december 1977 om ömsesidigt bistånd av medlemsstaternas behöriga myndigheter i fråga om direkt beskattning, vissa punktskatter och skatter på försäkringspremier (EGT L 336, s. 15; svensk specialutgåva, område 9, volym 1, s. 64).

8 Dom av den 24 maj 2007 i mål C-157/05, Holböck (REG 2007, s. I-4051, punkt 21 och där angiven rättspraxis).

9 Ibidem (punkt 24 och där angiven rättspraxis).

10 Ibidem (punkt 28 och där angiven rättspraxis).

11 Dom av den 11 november 1981 i mål 203/80, Casati (REG 1981, s. 2595; svensk specialutgåva, volym 6, s. 211), punkt 8.

12 Rådets direktiv 88/361/EEG av den 24 juni 1988 för genomförandet av artikel 67 i fördraget (EGT L 178, s. 5; svensk specialutgåva, område 10, volym 1, s. 44).

13 Dom av den 23 februari 1995 i de förenade målen C-358/93 och C-416/93, Bordessa m.fl. (REG 1995, s. I-361), punkt 34.

14 Dom av den 14 december 1995 i de förenade målen C-163/94, C-165/94 och C-250/94, Sanz de Lera m. fl. (REG 1995, s. I-4821).

15 Då målen vid den nationella domstolen rörde valutautförsel till tredje länder fann domstolen att bestämmelserna i artikel 73b. 1 i fördraget — i vilken principen om fri rörlighet mellan medlemsstaterna och mellan medlemsstaterna och tredje land är fastställd — tillerkänner enskilda rättigheter som dessa kan göra gällande vid domstol och som de nationella domstolarna är skyldiga att skydda (punkt 43). Den tyska regeringen har i sitt skriftliga yttrande i förevarande mål hävdat att domstolen i punkt 46 i domen i det ovannämnda målet Sanz de Lera m.fl. begränsade den direkta effekten av artikel 73b. 1 i fördraget till att endast gälla andra kapitalrörelser än de som innebär en direktinvestering. Jag delar inte denna uppfattning. Enligt min mening fann domstolen att det förbud som stadgas i artikel 73b. 1 i fördraget avser restriktioner som inte omfattas av artikel 73c. 1 i EG-fördraget (nu artikel 57.1 EG), eftersom denna senare bestämmelse avser restriktioner för kapitalrörelser som gäller direktinvesteringar och som var i kraft den 31 december 1993 (min kursivering). Domstolen uteslöt alltså inte samtliga kapitalrörelser som gäller direktinvesteringar från förbudet i artikel 73b. 1 i fördraget, utan endast de som var i kraft den 31 december 1993. Detta är skälet till att domen i det ovannämnda målet Sanz de Lera m.fl. enligt min mening måste förstås så, att principen om fri rörlighet för kapital som stadgas i artikel 73b.1 i fördraget har direkt effekt i förhållandet mellan medlemsstaterna och tredje länder med avseende på samtliga kapitalrörelser som avses i denna bestämmelse.

16 Dom av den 26 september 2000 i mål C-478/98, kommissionen mot Belgien (REG 2000, s. I-7587) punkt 38 och där angiven rättspraxis, samt punkt 39.

17 Se, bland annat, dom av den 1 juni 1999 i mål C-302/97, Konle (REG 1999, s. I-3099), punkt 40.

18 Se, bland annat, dom av den 14 september 2006 i mål C-386/04, Centro di Musicologia Walter Stauffer (REG 2006, s. I-8203), punkt 47 och där angiven rättspraxis, och av den 30 januari 2007 i mål C-150/04, kommissionen mot Danmark (REG 2007, s. I-1163), punkt 51 och där angiven rättspraxis.

19 Dom av den 12 december 2006 i mål C-446/04, Test Claimants in the FII Group Litigation (REG 2006, s. I-11753, punkt 171).

20 Första och tredje skälen i direktiv 77/799.

21 Dom av den 3 oktober 2002 i mål C-136/00, Danner (REG 2002, s. I-8147), punkt 49 och där angiven rättpraxis.

22 Rådets direktiv 2003/48/EG av den 3 juni 2003 om beskattning av inkomster från sparande i form av räntebetalningar (EUT L 157, s. 38).

23 Se, beträffande Schweiziska edsförbundet, avtal mellan Europeiska gemenskapen och Schweiziska edsförbundet om åtgärder likvärdiga med dem som föreskrivs i rådets direktiv 2003/48 (EUT L 385, 2004, s. 30).

24 EGT L 1, 1994, s. 3 (nedan kallat EES-avtalet).

25 Enligt den information som finns tillgänglig på OECD:s hemsida på Internet baseras mer än 2000 bilaterala avtal på OECD:s modellavtal.

26 I artikel 57.2 första meningen föreskrivs följande:Utan att göra avkall på sin strävan att i största möjliga utsträckning förverkliga målet om fria kapitalrörelser mellan medlemsstater och tredje land och utan att det påverkar tillämpningen av andra kapitel i detta fördrag, får rådet med kvalificerad majoritet på förslag av kommissionen besluta om åtgärder beträffande kapitalrörelser till eller från tredje land som gäller direktinvesteringar, inbegripet investeringar i fast egendom, etablering, tillhandahållande av finansiella tjänster eller emission och introduktion av värdepapper på kapitalmarknader. Enhällighet krävs för sådana åtgärder enligt denna punkt som utgör ett steg tillbaka inom gemenskapsrätten när det gäller liberaliseringen av kapitalrörelser till eller från tredje land.

27 Se bland annat rådets beslut 2000/658/CE av den 28 september 2000 om ingående av ett avtal om ekonomiskt partnerskap, politisk samordning och samarbete mellan Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Mexikos förenta stater, å andra sidan (EGT L 276, s. 44).

28 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 12 september 2006 i mål C-196/04, Cadbury Schweppes och Cadbury Schweppes Overseas (REG 2006 s. I-7995), punkterna 31-33.

29 Se dom av den 13 mars 2007 i mål C-524/04, Test Claimants in the Thin Cap Group Litigation (REG 2007, s. I-2107), punkterna 26-34, och beslut av den 10 maj 2007 i mål C-492/04, Lasertec (REG 2007, s. I-3775), punkterna 18-26.

30 Se, för en tillämpning av samma princip vad avser avgränsningen av tillämpningsområdena för den fria rörligheten för kapital och friheten att tillhandahålla tjänster, dom av den 3 oktober 2006 i mål C-452/04, Fidium Finanz (REG 2006, s. I-9521), punkterna 34, 48 och 49.

31 Dom av den 6 juni 2000 i mål C-35/98, Verkooijen, REG 2000, s. I-4071.

32 Domen i det ovannämnda målet Fidium Finanz, punkt 41 och där angiven rättspraxis.

33 Domarna i de ovannämnda målen Fidium Finanz, punkt 25, och Holböck, punkt 30.

34 EGT C 241, 1994, s. 21, och EGT L 1, 1995, s. 1.

35 Punkterna 189-195.

36 Punkterna 40-43.

37 Dom av den 8 juli 1999 i mål C-254/97, Baxter m.fl. (REG 1999, s. I-4809).

38 Dom av den 3 oktober 2002 i mål C-136/00, Danner (REG 2002, s. I-8147).

39 Se, bland annat, domen i det ovannämnda målet Centro di Musicologia Walter Stauffer, punkt 32.

40 Se, för en tillämpning på senare tid, domen i det ovannämnda målet kommissionen mot Danmark, punkt 54.

41 Rådets fjärde direktiv 78/660/EEG av den 25 juli 1978 grundat på artikel 54.3 g i fördraget om årsbokslut i vissa typer av bolag (EGT L 222, s. 11; svensk specialutgåva, område 17, volym 1, s. 17).

42 Rådets sjunde direktiv 83/349/EEG av den 13 juni 1983 grundat på artikel 54.3 g i fördraget om sammanställd redovisning (EGT L 193, s. 1; svensk specialutgåva, område 17, volym 1, s. 59).

43 Jag tror inte heller att den svenska lagen skall anses vara oproportionerlig i en situation som den i vilken en skattskyldig person som A. befinner sig, på grund av att den omtvistade skattefriheten inte är utesluten när det utdelande bolaget är hemmahörande i ett EES-land som inte är medlem i Europeiska gemenskapen och som följaktligen inte är skyldigt att med sin nationella rätt införliva direktiv 77/799. Det tycks nämligen inte som om Schweiziska edsförbundet, som inte ratificerat EES-avtalet, skulle befinna sig i en situation som är jämförbar med den situation i vilken Republiken Island, Furstendömet Liechtenstein och Konungariket Norge befinner sig. När det gäller Republiken Island och Konungariket Norge har dessa ingått ett multilateralt avtal om administrativ handräckning med Konungariket Sverige som innefattar bestämmelser om utbyte av uppgifter samt andra regler om administrativt bistånd i skattefrågor. Furstendömet Liechtenstein har mig veterligen inte ingått något avtal av detta slag med Konungariket Sverige. Sistnämnda stat har således enligt min mening rätt att från den ifrågavarande förmånen i form av skattefrihet även utesluta utdelning från bolag med hemvist i Liechtenstein. Den omständigheten att sådan utdelning inte utesluts från skattefrihet visar dock inte att den svenska lagen är oproportionerlig när det gäller utdelning som lämnas av ett bolag med hemvist i Schweiz. Vidare kan situationen för ett bolag med hemvist i Schweiz inte jämföras med situationen för ett bolag med hemvist i Liechtenstein eftersom denna stat i motsats till Schweiziska edsförbundet är skyldigt enligt EES-avtalet att med sin nationella rätt införliva de rättsakter som antagits för genomförandet av de fria rörligheterna, däribland direktiven avseende bolags räkenskaper (se bilaga XXII till EES-avtalet).

44 Se, i detta avseende, meddelande från kommissionen till rådet, Europaparlamentet och Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om behovet av att utarbeta en samordnad strategi för att förbättra kampen mot skattebedrägeri (KOM (2006) 254 slutlig).

45 Se ändringar av artikel 26 i OECD:s modellavtal som godkändes av OECD:s kommitté för skattefrågor den 1 juni 2004.

46 Denna begränsning bekräftades klart genom rådets direktiv 2004/56/EG av den 21 april 2004 om ändring av direktiv 77/799 (EUT L 127, s. 70).