Förslag till avgörande av generaladvokat Philippe Léger föredraget den 5 oktober 2006

1 Originalspråk: franska.

2 Se dokumentet från franska senatens tjänst för rättsstudier från januari 2004, angående organiserandet av arbetslöshetsersättning och förmedling av arbete till arbetslösa i sju medlemsstater (komparativ studie av rättsregler), vilket finns tillgängligt på Internet (http://www.senat.fr/lc/lcl30/lcl300. html).

3 Se konvention nr 181 och rekommendation nr 188 av Internationella arbetsorganisationen av den 19 juni 1997 om privata arbetsförmedlingar vilka finns tillgängliga på Internet (http://www.ilo.org/ilolex/french/convdispl.htm och http://www.ilo.org./ilolex/french/recdispl.htm).

4 EGT L 257, s. 2; svensk specialutgåva, område 5, volym 1, s. 33.

5 BGBl. 1997 I, s. 594, nedan kallad SGB III.

6 Den tyska regeringen har förklarat innebörden i denna bestämmelse i punkt 11 i sitt skriftliga yttrande och preciserat att det följer av bestämmelsen att ett tillgodokvitto för förmedling endast ger rätt till delvis betalning och att den arbetssökande fortfarande är skyldig att erlägga det arvode som följer av förmedlingsavtalet. Den tyska regeringen har även uppgett att uppvisandet av ett tillgodokvitto enligt denna bestämmelse ger rätt till anstånd med betalningen av det arvode som den arbetssökande är skyldig förmedlaren.

7 Det bör klargöras att systemet med tillgodokvitton för förmedling infördes på prov i tysk rätt år 2002. Det har föreskrivits att systemet som gäller till och med den 31 december 2006 skall bli föremål för en utvärdering innan beslut fattas om en eventuell förlängning.

8 Det framgår av beslutet om hänskjutande att Darius Halacz anställning hos arbetsgivaren upphörde i november 2003. Eftersom anställningen varade mindre än sex månader, är det arvode som ITC kan kräva av Bundesagentur under alla omständigheter begränsat till beloppet 1000 euro.

9 Se bland annat dom av den 24 juli 2003 i mål C-280/00, Altmark Trans och Regierungspräsidium Magdeburg (REG 2003, s. I-7747), punkt 74, och av den 22 juni 2006 i de förenade målen C-182/03 och C-217/03, Belgien och Forum 187 mot kommissionen (REG 2006, s. I-5479), punkt 84.

10 Se bland annat dom av den 20 november 2003 i mål C-126/01, Gemo (REG 2003, s. I-13769), punkt 28 och där angiven rättspraxis, och domen i de ovannämnda förenade målen Belgien och Forum 187 mot kommissionen, punkt 86.

11 Se bland annat dom av den 3 mars 2005 i mål C-172/03, Heiser (REG 2005, s. I-1627), punkt 40 och där angiven rättspraxis, och domen i de ovannämnda förenade målen Belgien och Forum 187 mot kommissionen, punkt 119.

12 I skäl 6 i kommissionens förordning (EG) nr 2204/2002 av den 12 december 2002 om tillämpningen av artiklarna 87 och 88 i EG-fördraget på statligt sysselsättningsstöd (EGT L 337, s. 3) anges att [d]et finns en rad sysselsättningspolitiska åtgärder som inte utgör statligt stöd i den mening som avses i artikel 87.1 [EG] därför att de utgör stöd till enskilda som inte gynnar vissa företag eller viss produktion ....

13 Se exempelvis dom av den 30 mars 2006 i mål C-10/05, Mattern och Cikotic (REG 2006, s. I-3145), punkt 18 och där angiven rättspraxis.

14 Se bland annat dom av den 23 mars 2004 i mål C-138/02, Collins (REG 2004, s. I-2703), punkt 27.

15 Dom av den 15 september 2005 i mål C-258/04, Ioannidis (REG 2005, s. I-8275), punkt 21.

16 Dom av den 11 december 1997 i mål C-55/96, Job Centre (REG 1997, s. I-7119).

17 Domstolen gick däremot med på att tolka artiklarna 86 och 90 i EG-fördraget (nu artiklarna 82 EG och 86 EG) i den mån frågorna avseende dessa artiklar tog upp problemet med hur långt den ensamrätt sträckte sig som de offentliga arbetsförmedlingarna hade tilldelats och följaktligen hur långt förbudet, vid äventyr av straffrättsliga och administrativa påföljder, sträckte sig för privata bolag att bedriva verksamhet bestående i förmedling av utbud och efterfrågan på arbete.

18 Punkt 18 i förslaget till avgörande.

19 Dom av den 7 maj 1998 i mål C-350/96, Clean Car Autoservice (REG 1998, s. I-2521).

20 Punkt 19.

21 Punkt 21.

22 Domen i det ovannämnda målet Clean Car Autoservice, punkt 18.

23 Ibidem, punkt 19 (min kursivering).

24 Dom av den 26 november 2002 i mål C-100/01, Oteiza Olazabal (REG 2002, s. I-10981), punkt 26.

25 Beträffande artikel 3, se exempelvis dom av den 23 februari 1994 i mål C-419/92, Scholz (REG 1994, s. I-505), punkt 6. I fråga om artikel 7, se bland annat dom av den 23 februari 2006 i mål C-205/04, kommissionen mot Spanien (ej publicerad i rättsfallssamlingen), punkt 3.

26 Sidan 9 i den franska översättningen.

27 Kommissionen har härvidlag nämnt domen av den 15 december 1995 i mål C-415/93, Bosman (REG 1995, s. I-4921), punkt 95 och följande punkter.

28 Punkt 14 i kommissionens skriftliga yttrande.

29 Sidan 3 i den franska översättningen av det skriftliga yttrande som ITC ingett.

30 Dom av den 17 mars 2005 i mål C-109/04, Kranemann (REG 2005, s. I-2421), punkt 25 och där angiven rättspraxis.

31 Domen i det ovannämnda målet Kranemann, punkt 26 och där angiven rättspraxis.

32 Det verkar som om i Darius Halacz särskilda fall vissa bestämmelser i förmedlingsavtalet innebär att han inte är skyldig att betala förmedlingsarvodet till ITC. Det är emellertid, såsom ITC:s ombud preciserade vid förhandlingen, inte uteslutet att, beroende på utgången i målet vid den nationella domstolen, Darius Halacz enligt tysk civilrätt kan förpliktas att betala arvodet i tysk domstol.

33 Sidorna 13 och 14 i den franska översättningen.

34 Dessa skäl förekommer i de skriftliga utläggningar som den tyska regeringen har ägnat friheten att tillhandahålla tjänster. Det framgår emellertid av den diskussion som ägde rum vid förhandlingen att samma skäl även äger sin giltighet på området för fri rörlighet för arbetstagare.

35 Meddelande från kommissionen av den 9 februari 2005 om den socialpolitiska agendan (KOM(2005) 33 slutlig, s. 8). Särskilda instrument som inrättas på gemenskapsnivå, såsom nätverket för europeiska arbetsförmedlingar, vilket betecknas EURES-nätverket (European employment services), skall bidra till att integrera de europeiska arbetsmarknaderna (se skäl 5 i kommissionens beslut 2003/8/EG av den 23 december 2002 om tillämpning av förordning nr 1612/68 med avseende på förmedling av lediga platser och platsansökningar (EUT L 5, 2003, s. 16). EURES-nätverket skall för detta ändamål ansvara för utvecklingen av informationsutbytet och samarbetet mellan arbetsförmedlingarna i medlemsstaterna.

36 Se bland annat domen i det ovannämnda målet Kranemann, punkt 33 och där angiven rättspraxis.

37 Ibidem, punkt 34 och där angiven rättspraxis.

38 Dom av den 28 april 1998 i mål C-158/96, Kohll (REG 1998, s. I-1931), punkt 41. Se vidare dom av den 12 juli 2001 i mål C-368/98, Vanbraekel m.fl. (REG 2001, s. I-5363), punkt 47, och i mål C-157/99, Smits och Peerbooms (REG 2001, s. I-5473), punkt 72.

39 Domen i det ovannämnda målet Collins, punkt 69. Se även, för ett liknande resonemang, dom av den 11 juli 2002 i mål C-224/98, D'Hoop (REG 2002, s. I-6191), punkt 38, och domen i det ovannämnda målet Ioannidis, punkt 30. Generaladvokaten Ruiz-Jarabo Colomer förklarade i sitt förslag till avgörande i det ovannämnda målet Collins att ett sådant krav kan vara berättigat för att undvika så kallad social turism, som innebär att personer flyttar från stat till stat för att åtnjuta icke avgiftsfinansierade förmåner, och för att förebygga missbruk (punkt 75).

40 Jag erinrar om att enligt denna paragraf kan personer som åtnjuter arbetslöshetsersättning och som efter en arbetslöshetsperiod om tre månader ännu inte har fått någon anställning eller som har en anställning som främjas som en sysselsättningsåtgärd eller som en strukturanpassningsåtgärd göra anspråk på ett tillgodokvitto för förmedling.

41 Dom av den 18 januari 1979 i de förenade målen 110/78 och 111/78, Van Wesemael m.fl. (REG 1979, s. 35; svensk specialutgåva, volym 4, s. 263), punkt 7.

42 Se bland annat, för ett liknande resonemang, dom av den 28 oktober 1999 i mål C-55/98, Vestergaard (REG 1999, s. I-7641), punkt 18.

43 Domstolen har däremot konstaterat följande: Ett rekryteringskonsultföretag i en medlemsstat kan inte åberopa artiklarna 7 och 59 i fördraget [nu artiklarna 12 EG och 49 EG i ändrad lydelse] beträffande förmedling av medborgare i denna stat till företag i samma stat (dom av den 23 april 1991 i mål C-41/90, Höfner och Elser, REG 1991, s. I-1979, punkt 40; svensk specialutgåva, volym 11, s. 135).

44 Punkt 3.2.2 i beslutet om hänskjutande.

45 Punkt 22. Se även, angående denna typ av begränsning av friheten att tillhandahålla tjänster, dom av den 10 mars 2005 i mål C-39/04, Laboratoires Fournier (REG 2005, s. I-2057), punkterna 15 och 16.

46 Domstolen har således slagit fast att det ankommer på de nationella domstolarna att i den utsträckning det är möjligt tolka den nationella rätten mot bakgrund av direktivets ordalydelse och syfte (dom av den 10 april 1984 i mål 14/83, Von Colson och Kamann, REG 1984, s. 1891, punkt 26; svensk specialutgåva, volym 7, s. 577). Se mer nyligen, för ett liknande resonemang, dom av den 4 juli 2006 i mål C-212/04, Adeneler m.fl. (REG 2006, s. I-6057), punkt 108.

47 Domen i det ovannämnda målet Adeneler m.fl., punkt 109.

48 Se exempelvis dom av den 4 februari 1988 i mål 157/86, Murphy m.fl. (REG 1988, s. 673; svensk specialutgåva, volym 9, s. 349), punkt 11, av den 5 oktober 1994 i mål C-165/91, Van Munster (REG 1994, s. I-4661), punkt 34, och av den 26 september 2000 i mål C-262/97, Engelbrecht (REG 2000, s. I-7321), punkt 39.

49 Jag erinrar också om att domstolen anser att när en sådan tolkning i överensstämmelse med gemenskapsrätten inte är möjlig är den nationella domstolen skyldig att tillämpa gemenskapsrätten i dess helhet och att skydda de rättigheter som denna ger enskilda, och om så är nödvändigt underlåta att tillämpa en [nationell] bestämmelse som, om den skulle tillämpas, i det enskilda fallet skulle leda till ett resultat som strider mot gemenskapsrätten (domen i det ovannämnda målet Engelbrecht, punkt 40).