Förslag till avgörande av generaladvokat Paolo Mengozzi föredraget den 5 juli 2007

1 Originalspråk: italienska.

2 Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/38/EG av den 29 april 2004 om unionsmedborgares och deras familjemedlemmars rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier och om ändring av förordning (EEG) nr 1612/68 och om upphävande av direktiven 64/221/EEG, 68/360/EEG, 72/194/EEG, 73/148/EEG, 75/34/EEG, 75/35/EEG, 90/364/EEG, 90/365/EEG och 93/96/EEG (EUT L 158, s. 77).

3 EGT L 257, s. 2; svensk specialutgåva, område 5, volym 1, s. 33.

4 Artikel 10 i förordning nr 1612/68 har, i likhet med den följande artikel 11, från och med den 30 april 2006 upphävts genom direktiv 2004/38/EG.

5 EGT L 257, s. 13; svensk specialutgåva, område 5, volym 1, s. 44. Detta direktiv har från och med den 30 april 2006 upphävts genom direktiv 2004/38.

6 EGT L 180, s. 26; svensk specialutgåva, område 6, volym 3, s. 58. Detta direktiv har också från och med den 30 april 2006 upphävts genom direktiv 2004/38.

7 Dom av den 26 februari 1991 i mål C-292/89, Antonissen (REG 1991, s. I-745; svensk specialutgåva, volym 11, s. 55).

8 Dom av den 7 juli 1992 i mål C-370/90, Singh (REG 1992, s. I-4265; svensk specialutgåva, volym 13, s. 19).

9 Beslutet om hänskjutande, punkt 2.4.

10 Det gäller den brittiska, den tjeckiska, den danska, den nederländska och den tyska regeringen, som har lämnat skriftliga yttranden, och den grekiska regeringen som endast har intervenerat vid förhandlingen.

11 Se punkt 2.7-2.9 i detta beslut.

12 Dom av den 23 september 2003 i mål C-109/01, Akrich (REG 2003, s. I-9607).

13 Beslutet om hänskjutande, punkt 2.9.2.

14 Beslutet om hänskjutande, punkt 2.7.

15 Beslutet om hänskjutande, punkt 2.9.3.

16 Ibidem.

17 Ibidem.

18 Den brittiska regeringen har motiverat denna precisering och påpekat att den tredjelandsmedborgare som är familjemedlem till en gemenskapsarbetstagare, såsom framgår av domen i det ovannämnda målet Akrich, enligt artikel 39 EG och artikel 10 i förordning nr 1612/68 har en rätt att uppehålla sig tillsammans med den sistnämnde i värdmedlemsstaten endast under förutsättning att han redan lagligen uppehåller sig i en annan medlemsstat inom gemenskapen innan han flyttar till den förstnämnda staten.

19 Min kursivering.

20 Denna territoriella begränsning för uppehållstillståndet framgår direkt eller indirekt även av andra gemenskapsbestämmelser. Exempelvis skall enligt artikel 4.1 i direktiv 68/360 medlemsstaterna för sina medborgare och deras familjemedlemmar, på vilka förordning nr 1612/68 är tillämplig, efter uppvisande av erforderliga handlingar bevilja uppehållstillstånd inom sitt territorium. Enligt artikel 11 i förordning nr 1612/68 har maken eller makan och barnen till en medborgare i en medlemsstat, som på en medlemsstats territorium har anställning eller driver en rörelse, rätt att ta anställning inom hela denna stats territorium (min kursivering). Domstolen har i dom av den 30 mars 2006 i mål C-10/05, Mattern och Cikotic (REG 2006, s. I-3145), punkt 24, påpekat att det emellertid följer av ordalydelsen i artikel 11 i förordningen att rätten för en medborgare från tredjeland som är make eller maka till en gemenskapsmedborgare att få tillträde till arbetsmarknaden endast kan åberopas i den medlemsstat där gemenskapsmedborgaren har anställning eller driver en rörelse.

21 Dom av den 14 april 2005 i mål C-157/03, kommissionen mot Spanien (REG 2005, s. I-2911), punkt 28.

22 Detta är den åsikt som den tjeckiska och den tyska regeringen har uttalat i sina skriftliga yttranden.

23 Detta innebär att dessa myndigheter exempelvis kan kontrollera huruvida det erforderliga familjebandet faktiskt föreligger.

24 Domen i det ovannämnda målet Akrich, punkterna 49 och 50.

25 Förutsatt naturligtvis att uppehållstillståndet i fråga verkligen grundats på artikel 10 i förordning nr 1612/68: se ovan punkterna 27-29.

26 Dom av den 9 januari 2007 i mål C-1/05, Jia (REG 2007, s. I-1).

27 Förslag till avgörande föredraget den 27 april 2006 i det ovannämnda målet Jia, punkt 28.

28 Dom av den 25 juli 2002 i mål C-459/99, MRAX (REG 2002, s. I-6591), punkt 59, och domen i det ovannämnda målet kommissionen mot Spanien (punkt 28).

29 Även kommissionen och den tjeckiska regeringen har i sina skriftliga yttranden som ingetts i samband med denna begäran om förhandsavgörande, innan domen i målet Jia meddelades, hävdat att villkoret om att tidigare lagligen ha uppehållit sig i en medlemsstat inte har en allmän tillämpning och inte är relevant i förevarande fall. Vid förhandlingen delade R.N.G. Einds ombud denna uppfattning medan den grekiska och den tyska regeringen däremot var av motsatt uppfattning.

30 Domen i det ovannämnda målet Jia, punkt 33.

31 Såsom den hänskjutande domstolen angav i punkt 2.9.1. i beslutet om hänskjutande avsåg denna tvist en situation där en marockansk make till en brittisk medborgare olagligen uppehöll sig i Förenade kungariket och utvisades till Irland, där han återförenades med sin maka som bodde och arbetade där, innan de två tillsammans återvände till Förenade kungariket där nämnda make tog anställning.

32 Domen i det ovannämnda målet Jia, punkt 31.

33 Den tyska regeringen har i sitt skriftliga yttrande i detta förfarande uttryckligen uttalat motsatsen. Detta skedde dock innan domen i det ovannämnda målet Jia meddelades.

34 Även om man i motsats till vad domstolen har angett i domen i målet Jia skulle anse att villkoret enligt domen i målet Akrich om att tidigare lagligen ha uppehållit sig i en medlemsstat har en allmän tillämpning — med den följden att de brittiska myndigheterna inte borde ha utfärdat ett uppehållstillstånd till R.N.G. Eind som grundas på artikel 10 i förordning nr 1612/68 — anser jag dock att dennas vistelse i Förenade kungariket inte kan anses vara olaglig, eftersom den dock uttryckligen har tillåtits av de brittiska myndigheterna, även om förutsättningarna saknades.

35 Min kursivering. På motsvarande sätt anges i skäl 5 i direktiv 2004/38 nu att [f]ör att varje unionsmedborgare skall kunna utöva sin rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier på villkor som säkerställer de objektiva villkoren frihet och värdighet bör även familjemedlemmar beviljas denna rätt, oavsett medborgarskap (min kursivering).

36 Dom av den 13 november 1990 i mål C-308/89, Di Leo (REG 1990, s. I-4185; svensk specialutgåva, volym 10, s. 583), punkt 13, och av den 17 september 2002 i mål C-413/99, Baumbast och R (REG 2002, s. I-7091), punkt 50.

37 I direktiv 2004/38 har detta begrepp om unionsmedborgarens rätt till familjeåterförening bibehållits — såsom framgår av artikel 3.1, enligt vilken [d]etta direktiv skall tillämpas på alla unionsmedborgare som reser till eller uppehåller sig i en annan medlemsstat än den de själva är medborgare i samt på de familjemedlemmar enligt definitionen i artikel 2.2 som följer med eller ansluter sig till unionsmedborgaren — varför familjeåterföreningen av unionsmedborgare som inte utövar sin rätt till fri rörlighet fortfarande regleras enligt nationell rätt. Se, för ett liknande resonemang, Urbano De Sousa, C., Le droit des membres de la famille du citoyen de l'Union européenne de circuler et de séjourner sur le territoire des États membres, dans la directive 2004/38/EG, i Carlier, J.Y., och Guild, E., (utg.), L'avenir de la libre circulation des personnes dans l'U.E., Bruylant, Bryssel, 2006, s. 103, särskilt s. 124 och 125. Se även generaladvokaten Stix-Hackls förslag till avgörande av den 13 september 2001 i det ovannämnda målet MRAX, punkt 30.

38 Beslutet om hänskjutande, punkt 2.10.2.

39 Min kursivering.

40 Även den tjeckiska regeringen och kommissionen har i huvudsak denna åsikt.

41 Se dom av den 18 maj 1989 i mål 249/86, kommissionen mot Tyskland (REG 1989, s. 1263; svensk specialutgåva, volym 10, s. 31), punkt 8.

42 Enligt artikel 39.1 EG skall [f]ri rörlighet... säkerställas inom gemenskapen. Artikel 39.3b avser rätten att förflytta sig fritt inom medlemsstaternas territorium, artikel 39.3c rätten att uppehålla sig i en medlemsstat och artikel 39.3d rätten att stanna kvar inom en medlemsstats territorium efter att ha varit anställd där (mina kursiveringar).

43 Enligt artikel 7 i förordning nr 1612/68 får en arbetstagare som är medborgare i en medlemsstat inom en annan medlemsstats territorium inte behandlas annorlunda än landets egna arbetstagare i fråga om anställnings- och arbetsvillkor.

44 Dom av den 26 januari 1999 i mål C-18/95, Terhoeve (REG 1999, s. I-345), punkterna 26-29 och där angiven rättspraxis.

45 Domen i det ovannämnda målet Singh, punkt 19.

46 Ibidem, punkt 23.

47 Dom av den 23 mars 2004 i mål C-138/02, Collins (REG 2004, s. I-2703), punkt 26 och där angiven rättspraxis.

48 Se, för ett liknande resonemang, speciellt dom av den 12 maj 1998 i mål C-85/96, Martínez Sala (REG 1998, s. I-2691), punkt 32. Enligt denna skall inom ramen för artikel 39 EG och förordning nr 1612/68 även en person som verkligen söker anställning ... anses vara en arbetstagare.

49 Beslutet om hänskjutande, punkt 2.10.1.

50 Domen i det ovannämnda målet Antonissen, punkterna 13 och 14 (min kursivering). Se även dom av den 26 maj 1993 i mål C-171/91, Tsiotras (REG 1993, s. I-2925), punkt 8, av den 20 februari 1997 i mål C-344/95, kommissionen mot Belgien (REG 1997, s. I-1035), punkt 15, och domen i det ovannämnda målet Collins, punkt 36.

51 Domen i det ovannämnda målet Collins, punkt 32.

52 Ibidem.

53 Se generaladvokaten Darmons förslag till avgörande föredraget den 8 november 1990 i det ovannämnda målet Antonissen, punkt 7.

54 Domen i det ovannämnda målet kommissionen mot Tyskland, punkt 11.

55 Ibidem.

56 Dom av den 13 februari 1985 i mål 267/83, Diatta (REG 1985, s. 567; svensk specialutgåva, volym 8, s. 61), punkt 17.

57 Dom av den 11 juli 2002 i mål C-60/00, Carpenter (REG 2002, s. I-6279), punkt 38, domarna i de ovannämnda målen MRAX, punkt 53, och kommissionen mot Spanien, punkt 26.

58 Se exempelvis dom av den 16 juli 1992 i mål C-67/91, Asociación española de banca privada m.fl. (REG 1992, s. I-4785; svensk specialutgåva, volym 13, s. 87), punkt 30.

59 Domarna i de ovannämnda målen kommissionen mot Tyskland, punkt 10, Carpenter, punkt 41, Akrich, punkt 58, och dom av den 27 juni 2006 i mål C-540/03, Europaparlamentet mot rådet (REG 2006, s. I-5769), punkt 52. Rätten till respekten för familjelivet anges dessutom i artikel 7 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna som tillkännagetts i Nice den 7 december 2000 (nedan kallad stadgan).

60 Domarna i de ovannämnda målen Carpenter, punkt 42, Akrich, punkt 59, och Europaparlamentet mot rådet, punkt 53.

61 Domarna i de ovannämnda målen kommissionen mot Tyskland, punkt 10, och Baumbast och R, punkt 72.

62 Domen i det ovannämnda målet Europaparlamentet mot rådet, punkt 37.

63 Ibidem, punkt 57.

64 Ibidem. I artikel 24.2 i stadgan föreskrivs en skyldighet för offentliga myndigheter eller privata institutioner att vid alla åtgärder som rör barn se till att barnets bästa kommer i främsta rummet. Enligt artikel 24.3 i stadgan har varje barn rätt att regelbundet upprätthålla ett personligt förhållande till och direkta kontakter med båda föräldrarna.

65 Min kursivering.

66 Det är enligt min mening lämpligare att analogt tillämpa artikel 10 i förordning nr 1612/68 än att tillämpa principen om den ändamålsenliga verkan av artikel 39 EG och artikel 1 i förordning nr 1612/68, med hänsyn till den första bestämmelsens specifika karaktär och dess klara begränsning av vilka familjemedlemmar som enligt bestämmelsen beviljas en uppehållsrätt i värdmedlemsstaten.

67 I dom av den 19 oktober 2004 i mål C-200/02, Zhu och Chen (REG 2004, s. I-9925), punkterna 45-46, drog domstolen slutsatsen att det för Man Lavette Chen, som är kinesisk medborgare och moder till Catherine, som är irländsk medborgare, förelåg en uppehållsrätt i Förenade kungariket, inte på grund av en särskild bestämmelse i gemenskapsrätten om familjeåterförening, utan på grundval av principen om den ändamålsenliga verkan av de bestämmelser (artikel 18 EG och artikel 1 i direktiv 90/364) som gav dottern en uppehållsrätt i den medlemsstaten. I domen i det ovannämnda målet Baumbast och R, punkterna 73-75, har domstolen förfarit på motsvarande sätt. Domstolen har i denna dom dragit slutsatsen att när ett barn enligt artikel 12 i förordning nr 1612/68 har rätt att bosätta sig i värdmedlemsstaten för att följa den allmänna skolundervisningen där har den förälder som handhar ansvaret för barnets dagliga omvårdnad, oavsett dennes nationalitet, enligt principen om den ändamålsenliga verkan rätt att bosätta sig tillsammans med barnet, även om föräldrarnas äktenskap under tiden upplösts eller den förälder som är unionsmedborgare inte längre är att anse som migrerande arbetstagare i värdmedlemsstaten.

68 Jag vill i detta avseende erinra om att domstolen skall ge den nationella domstolen alla upplysningar om hur gemenskapsrätten skall tolkas som kan vara användbara vid avgörandet av målet vid den nationella domstolen, även om den nationella domstolen inte hänvisar till dessa upplysningar i sina frågor (dom av den 7 september 2004 i mål C-456/02, Trojani (REG 2004, s. I-7573), punkt 38 och där angiven rättspraxis).

69 Den tjeckiska, den tyska och den brittiska regeringen har däremot uttalat sig för motsatsen.

70 Domen i det ovannämnda målet Martínez Sala, punkt 32, och där angiven rättspraxis.

71 Domen i det ovannämnda målet Baumbast och R, punkt 70, och där angiven rättspraxis, samt dom av den 24 september 1998 i mål C-35/97, kommissionen mot Frankrike (REG 1998, s. I-5325), punkt 41.

72 Jag använder begreppet att bo tillsammans i vid mening, som därför inte nödvändigtvis förutsätter samboende i samma bostad. Domstolen har nämligen fastställt att [d]e medlemmar av en migrerande arbetstagares familj som omfattas av artikel 10 i förordning nr 1612/68, ... inte nödvändigtvis [måste] bo tillsammans med arbetstagaren stadigvarande för att vara berättigade till uppehållsrätt med stöd av den bestämmelsen (domen i det ovannämnda målet Diatta, punkt 22).

73 Domen i det ovannämnda målet Singh, punkt 18 (min kursivering).

74 Dom av den 11 april 2000 i mål C-356/98, Kaba (REG 2000, s. I-2623), punkt 23.

75 Domen i det ovannämnda målet Antonissen, punkt 16. Se, i fråga om tidsfrister, domarna i de ovannämnda målen Tsiotras, punkt 13, och kommissionen mot Belgien, punkt 16.

77 Domen i det ovannämnda målet Antonissen, punkt 21. Se även domarna i de ovannämnda målen Tsiotras, punkt 13, kommissionen mot Belgien, punkt 17, och Collins, punkt 37.

78 Domen i det ovannämnda målet kommissionen mot Belgien, punkt 18.

79 Punkt 2.3.1.

80 Rodière, P., Libre circulation des personnes et citoyenneté européenne dans la jurisprudence de la Cour de justice, i Revue trimestrielle de droit européen, 2006, volym 42 (1), s. 163, särskilt s. 164.

81 Domarna i de ovannämnda målen Baumbast och R, punkt 84, Trojani, punkt 31, och Zhu och Chen, punkt 26.

82 Se generaladvokaten La Pergolas förslag till avgörande föredraget den 1 juli 1997 i det ovannämnda målet Martínez Sala, och generaladvokaten Cosmas förslag till avgörande föredraget den 16 mars 1999 i mål C-378/97, Wijsenbeek, som avgjordes genom dom av den 21 september 1999 (REG 1999, s. I-6207).

83 Domen i det ovannämnda målet Baumbast och R, punkt 86.

84 Domarna i de ovannämnda målen Kaba, punkt 30, Baumbast och R, punkt 85, dom av den 6 mars 2003 i mål C-466/00, Kaba (REG 2003, s. I-2219), punkt 46, samt domarna i de ovannämnda målen Trojani, punkt 32, och Zhu och Chen, punkt 26.

85 Dom av den 23 mars 2006 i mål C-408/03, kommissionen mot Belgien (REG 2006, s. I-2647), punkt 64.

86 Ibidem, punkt 65.

87 Ibidem, punkt 36.

88 Ibidem, punkt 37.

89 Domen i det ovannämnda målet Zhu och Chen, punkt 30, och dom av den 23 mars 2006 i det ovannämnda målet kommissionen mot Belgien, punkt 40.

90 Punkt 2.4.

91 Punkt 2.10.4.