Förslag till avgörande av generaladvokat Paolo Mengozzi föredraget den 1 mars 2007

1 Originalspråk: italienska.

2 Förstainstansrättens dom av den 27 september 2005 i de förenade målen T-134/03 och T-135/03, Common Market Fertilizers mot kommissionen (REG 2005, s. II-3923).

3 K(2002) 5217 slutlig och K(2002) 5218 slutlig.

4 EGT L 350, s. 20; svensk specialutgåva, område 11, volym 34, s. 74.

5 EGT L 302, s. 1; svensk specialutgåva, område 2, volym 16, s. 4.

6 EGT L 311, s. 17.

7 EGT L 184, s. 23.

8 EGT L 253, s. 1; svensk specialutgåva, område 2, volym 10, s. 1.

9 EGT L 212, s. 18.

10 EGT L 187, s. 16.

11 Den överklagade domen, punkt 51.

12 Ibidem.

13 Förstainstansrätten har för ett liknande resonemang hänvisat till dom av den 17 december 1959 i mål 14/59, Société des fonderies de Pont-à-Mousson mot Höga myndigheten (REG 1959, s. 445, särskilt s. 474).

14 Den överklagade domen, punkt 52.

15 Ibidem, punkterna 54 och 58.

16 Ibidem, punkterna 55-57.

17 Ibidem, punkt 59.

18 Ibidem, punkterna 77-79.

19 Ibidem, punkterna 115, 147 och 149.

20 Ibidem, punkt 135.

21 Förstainstansrättens dom av den 21 september 2004 i mål T-104/02, Gondrand Frères mot kommissionen (REG 2004, s. II-3211), punkterna 59-62 och 66.

22 Den överklagade domen, punkterna 137-139.

23 Ibidem, punkterna 140-141.

24 Ibidem, punkterna 142-144.

25 Sambandet mellan den fjärde grunden för överklagande och den påstådda underlåtenheten att beakta skäl 39 i förordning nr 3319/94 framgår också klart av punkterna 10 och 151 i överklagandet. På samma sätt framgår sambandet mellan den tredje grunden för överklagande och den påstådda underlåtenheten att beakta artikel 2 i kommittologibeslutet klart av punkterna 16 och 75 i överklagandet.

26 Överklagandet, punkterna 18, 20, 21, 38 och 39.

27 Dom av den 1 juni 1994 i mål C-136/92, kommissionen mot Brazzelli Lualdi m.fl. (REG 1994, s. I-1981), punkt 59.

28 Dom av den 25 februari 1999 i mål C-86/97, Trans-Ex-Import (REG 1999, s. I-1041), punkt 21, och av den 27 september 2001 i mål C-253/99, Bacardi (REG 2001, s. I-6493), punkt 56.

29 Se, med hänvisning till den motsvarande artikel 239 i tullkodexen tidigare gällande bestämmelsen - artikel 13.1 i rådets förordning (EEG) nr 1430/79 av den 2 juli 1979 om återbetalning eller eftergift av import- eller exporttullar (EGT L 175, s. 1), i dess lydelse enligt artikel 1.6 i rådets förordning (EEG) nr 3069/86 av den 7 oktober 1986 (EGT L 286, s. 1) -dom av den 12 mars 1987 i de förenade målen 244/85 och 245/85, Cerealmangimi och Italgrani mot kommissionen (REG 1987, s. 1303), punkt 11, och av den 6 juli 1993 i de förenade målen C-121/91 och C-122/91, CT Control (Rotterdam) och JCT Benelux mot kommissionen (REG 1993, s. I-3873), punkt 43.

30 Se domarna i de ovannämnda målen Cerealmangimi och Italgrani mot kommissionen, punkt 13, och CT Control (Rotterdam) och JCT Benelux mot kommissionen, punkt 44.

31 Förstainstansrätten förde ett liknande resonemang i dom av den 16 juli 1998 i mål T-195/97, Kia Motors och Broekman Motorships mot kommissionen (REG 1998, s. II-2907), punkt 36. Se även domen i det ovannämnda målet Gondrand Frères mot kommissionen, punkt 25, och dom av 13 september 2005 i mål T-53/02, Ricosmos mot kommissionen (REG 2005, s. II-3173), punkt 165.

32 Domen i det ovannämnda målet Gondrand Frères mot kommissionen, punkt 25.

33 Klaganden uppgav vid förhandlingen att den kunde medge att det i förevarande fall fanns en tullskuld och att klaganden av skälighetshänsyn hade begärt eftergift av denna enligt artikel 239 i tullkodexen. Klaganden fortsatte dock, irrationellt, att vid förhandlingen ifrågasätta huruvida det var lagenligt att den påfördes den särskilda antidumpningstullen. Klaganden hävdade därvid att det enligt dess mening inte förelåg vare sig någon indirekt fakturering eller något fastställt kringgående av bestämmelserna.

34 Domen i det ovannämnda målet Société des fonderies de Pont-à-Mousson mot Höga myndigheten.

35 Dom av den 21 januari 2003 i mål C-378/00, kommissionen mot Europaparlamentet och rådet, det så kallade LIFE-målet (REG 2003, s. I-937), punkterna 43-48.

36 Dom av den 12 maj 1998 i mål C-106/96, Förenade kungariket mot kommissionen (REG 1998, s. I-2729), punkt 22.

37 Den överklagade domen, punkt 59. Hänvisningen i artikel 906 till kommitténs möte enligt artikel 247 i tullkodexen strider inte mot denna slutsats. Den avser i själva verket endast formerna för ett formellt verkställande, uppförandet på dagordningen av behandlingen av ärendet, och synes vara resultatet av en redaktionell felaktighet som på ett lämpligt sätt rättats till genom förordning nr 1335/2003 (se ovan punkt 12).

38 Domen i det ovannämnda LIFE-målet, punkt 41.

39 Dom av den 24 oktober 1989 i mål 16/88, kommissionen mot rådet (REG 1989, s. 3457; svensk specialutgåva, volym 10, s. 231), punkt 11, och av den 23 februari 2006 i mål C-122/04, kommissionen mot parlamentet och rådet (REG 2006, s. I-2001), punkt 37.

40 Domen i det ovannämnda LIFE-målet, punkterna 43-48 och 50-55, och domen i det ovannämnda målet kommissionen mot parlamentet och rådet, punkt 32.

41 Domen i det ovannämnda målet kommissionen mot Europaparlamentet och rådet, punkt 38.

42 Se, angående begreppet rättsakt med allmän giltighet, exempelvis dom av den 14 december 1962 i de förenade målen 16/62 och 17/62, Confederation nationale des producteurs de fruits et légumes m.fl. mot rådet (REG 1962, s. 901; svensk specialutgåva, volym 1, s. 145), som det i den överklagade domen, i punkt 57, hänvisats till.

43 Den överklagade domen, punkt 58.

44 Ibidem, punkt 59.

45 Ibidem, punkt 52.

46 Ibidem.

47 Enligt domstolens rättspraxis skall, om en dom från förstainstansrätten innehåller domskäl som strider mot gemenskapsrätten, men domslutet visar sig vara riktigt enligt andra rättsliga grunder, överklagandet av denna dom ogillas (se exempelvis dom av den 9 juni 1992 i mål C-30/91 P, Lestelle mot kommissionen, REG 1992, s. I-3755, punkt 28, av den 15 december 1994 i mål C-320/92 P, Finsider mot kommissionen, REG 1994, s. I-5697, punkt 37, och av den 13 juli 2000 i mål C-210/98 P, Salzgitter mot kommissionen, REG 2000, s. I-5843, punkt 58).

48 Klaganden har i överklagandet däremot inte begärt att invändningen att artikel 907 första stycket i tillämpningsförordningen är rättsstridig skall anses utgöra en sådan uppenbar utvidgning av en tidigare åberopad grund... i ansökan som kan upptas till sakprövning, i den mening som avses i dom av den 30 september 1982 i mål 108/81, Amylum mot rådet (REG 1982, s. 3107), punkt 25, och av den 19 maj 1983 i mål 306/81, Verros mot Europaparlamentet (REG 1983, s. 1755), punkt 9. Domstolen skall således inte uttala sig i denna fråga.

49 Se dom av den 1 april 1982 i mål 11/81, Dürbeck mot kommissionen (REG 1982, s. 1251), punkt 17.

50 Se ovan (fotnot 13).

51 Förstainstansrättens dom av den 28 januari 2003 i mål T-147/00, Salzgitter mot kommissionen (REG 2003, s. II-85), punkt 45.

52 Den överklagade domen, punkt 52.

53 Se ovan (fotnot 47).

54 Jag anser däremot inte att villkoret att åsidosättandet av gemenskapsrätten skall vara uppenbart, som beskrivits i punkt 143 i generaladvokaten Jacobs ovannämnda förslag till avgörande, egentligen avser kvalifikationen av grunden som en grund som omfattas av tvingande rätt. Det är enligt min mening snarare fråga om ett villkor för att ge upphov till en skyldighet för domstolen att ex officio pröva en grund som omfattas av tvingande rätt. Se för ett liknande resonemang B. Vesterdorf, Le relevé d'office par le juge communautaire, i Une Communauté de droit: Festschrift für G. C. Rodríguez Iglesias, Nomos. 2003, s. 551, särskilt s. 560 och 561.

55 Den överklagade domen, punkt 52.

56 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 10 maj 1960 i mål 19/58, Tyskland mot Höga myndigheten (REG 1960, s. 457), särskilt s. 473 och 474, domarna i de ovannämnda målen Amylum mot rådet, punkt 28, och Salzgitter mot kommissionen, punkterna 56 och 57, förstainstansrättens dom av den 27 februari 1992 i de förenade målen T-79/89, T-84/89, T-85/89, T-86/89, T-89/89, T-91/89, T-92/89, T-94/89, T-96/89, T-98/89, T-102/89 och T-104/89, BASF m.fl. mot kommissionen (REG 1992, s. II-315; svensk specialutgåva, volym 12, s. 1), punkt 31, av den 24 september 1996 i mål T-182/94, Marx Esser och Del Amo Martínez mot Europaparlamentet (REGP 1996, s. I-A-411; s. II-1197), punkt 44, domen i det ovannämnda målet Laboratoires Servier mot kommissionen, punkt 45, och av den 21 september 2005 i mål T-315/01, Kadi mot rådet och kommissionen (REG 2005, s. II-3649), punkt 61.

57 Se, för ett liknande resonemang, uttryckligen, generaladvokaten Lagranges förslag till avgörande i mål 66/63 som avgjorts genom dom av den 15 juli 1964, Nederländerna mot Höga myndigheten (REG 1964, s. 1047), och förstainstansrättens domar i de ovannämnda målen (ovan fotnot 56).

58 Domstolen har i ett mål mellan en tjänsteman vid kommissionen och denna institution exempelvis ansett att en avdelningschefs behörighet att utfärda föreskrifter för den interna organisationen inte omfattas av sådana frågor som domstolen kan pröva ex officio (dom av den 14 december 1988 i mål 280/87, Hecq mot kommissionen, REG 1988, s. 6433, punkt 12).

59 Se domar av den 8 juli 1999 i mål C-49/92 P, kommissionen mot Anic Partecipazioni (REG 1999, s. I-4125), punkt 212, och i mål C-1999/92 P, Hüls mot kommissionen (REG 1999, s. I-4287), punkt 134.

60 Generaladvokaten Jacobs förslag till avgörande i det ovannämnda målet Salzgitter mot kommissionen, punkt 143.

61 Dom av den 15 juni 1994 i mål C-137/92 P, kommissionen mot BASF (REG 1994, s. I-2555; svensk specialutgåva, volym 15, s. 201).

62 Den överklagade domen, punkterna 27, 37, 44 och 98.

63 Domen i det ovannämnda målet kommissionen mot BASF m.fl., punkterna 75 och 76.

64 Dom av den 7 maj 1991 i mål C-69/89, Nakajima mot rådet (REG 1991, s. I-2069; svensk specialutgåva, volym 11, s. 149), punkterna 49 och 50, som förstainstansrätten uttryckligen har hänvisat till i punkt 79 i den överklagade domen.

65 I detta skäl anges särskilt att [kommissionen] finner... det skäligt att införa en rörlig tull på den nivå som möjliggör för gemenskapsindustrin att höja priserna till lönsamma nivåer för import som faktureras direkt av bulgariska eller polska producenter eller av parter som har exporterat den berörda varan under undersökningsperioden, samt en särskild tull på samma grundval för all annan import, för att undvika att antidumpningsåtgärderna kringgås.

66 Dom av den 11 november 1999 i mål C-48/98, Söhl & Söhlke (REG 1999, s. I-7877), punkt 56, och av den 13 mars 2003 i mål C-156/00, Nederländerna mot kommissionen (REG 2003, s. I-2527), punkterna 92-95.

67 I mitt förslag till avgörande, föredraget den 11 januari 2007, i mål C-282/05 P, Holcim (Deutschland) mot kommissionen (ännu ej offentliggjort i rättsfallssamlingen), punkt 65, framförde jag en liknande synpunkt med hänvisning till bedömningen av svårigheten att tillämpa eller tolka bestämmelser som har betydelse i samband med den undersökning genom vilken det, i syfte att fastslå gemenskapens utomobligatoriska ansvar i den mening som avses i artikel 288 andra stycket EG, skall fastställas huruvida en överträdelse av gemenskapsrätten som en institution gör sig skyldig till är tillräckligt klar. Domstolen har dock följt ett annat synsätt i dom av den 3 mars 2005 i mål C-499/03 P, Biegi och Commonfood mot kommissionen (REG 2005, s. I-1751), se särskilt punkterna 42-44 och 49-55. Det var fråga om bedömningen av de tillämpliga tullbestämmelsernas komplexitet i samband med kontrollen för tillämpningen av artikel 220.2 b i tullkodexen av huruvida ett misstag som begåtts av de behöriga tullmyndigheterna hade kunnat upptäckas av den i god tro handlande gäldenären.

68 Dom av den 13 november 1984 i de förenade målen 98/83 och 230/83, Van Gend & Loos mot kommissionen (REG 1984, s. 3763), punkt 16.

69 Förstainstansrättens dom av den 18 januari 2000 i mål T-290/97, Mehibas Dordtselaan mot kommissionen (REG 2000, s. II-15), punkt 83.

70 Det är således fråga om ett fall av direkt ombudskap i den mening som avses i artikel 5.2 i tullkodexen.

71 Det var därför fråga om ett fall av indirekt ombudskap i den mening som avses i artikel 5.2 i tullkodexen.

72 Det framgår däremot inte av domen i det ovannämnda målet Mehibas Dordtselaan mot kommissionen, huruvida tullombudet i det fall som var föremål för denna dom hade fullgjort tulldeklarationerna i eget namn och för importörens räkning eller i importörens namn och för hans räkning. Faktum kvarstår dock att de nederländska tullmyndigheterna hade begärt att tullombudet och inte importören skulle betala de tilläggsjordbruksavgifter som tullombudet självt hade begärt återbetalning av, i den mening som avses i artikel 13 i förordning nr 1430/79.

73 Se ovan angiven rättspraxis (fotnot 66).

74 Punkt 57 (ovan fotnot 66).

75 Den överklagade domen, punkterna 143 och 144.

76 Vilket enligt den överklagade domen (punkt 24) skedde den 13 november 1997 i fråga om de transaktioner som var föremål för mål T-135/03 och den 4 december 1998 i fråga om de transaktioner som var föremål för mål T-134/03.

77 Vilket enligt den överklagade domen (punkt 25) skedde i november och december 1999.