Förslag till avgörande av generaladvokat Verice Trstenjak, föredraget den 29 mars 2007

1 Originalspråk: slovenska.

2 EGT L 29, s. 51.

3 EGT L 220, s. 1; svensk specialutgåva, område 13, volym 24, s. 197.

4 EGT L 284, s. 1.

5 EGT L 29, s. 51.

6 Decreto del'Ministero dell'Interno av den 3 november 2004. Disposizioni relative all'installazione ed alla manutenzione dei dispositivi per l'apertura delle porte installate lungo le vie di esodo, relativamente alla sicurezza in caso d'incendio (GURI nr 271 av den 18 november 2004).

7 EUT C 319, s. 1.

8 Enligt doktrinen reglerar rätten förhållandena mellan rättssubjekt och inte mellan rättsobjekt. Skillnaden mellan rättssubjekt och rättsobjekt framgår tydligare i äganderätten. Härvidlag kan exempelvis den definition av äganderätten användas som teoretikern i slovensk rätt, professor Juhart, har gett. Denne anser att äganderätten, i förhållandet mellan enskilda, reglerar förhållandet mellan äganderätt och nyttjanderätt (se Juhart, M., Tratnik, M. och Vrencur, R., Stvarno pravo, Ljubljana, 2007, s. 39). Professorerna Larenz och Wolf har gjort gällande en liknande ståndpunkt och hävdat att äganderätten reglerar enskildas rättigheter såvitt avser nyttjanderätten (Larenz, K. och Wolf, M, Allgemeiner Teil des bürgerlichen Rechts, 9 uppl., München, 2004, s. 12).

9 För en översikt av direktiven som grundas på den så kallade nya metoden, se artiklarna av Klindt, T., Der new approach im Produktsrecht des europäischen Binnenmarkts: Vermutungswirkung technischer Normung, EuZW 5/2002, s. 133-136, och Langner, D., Technische Vorschriften und Normen, i Dauses, M. (utg.), Handbuch des EU-Wirtschaftsrechts, volym 1, München, 2004, s. 55-105.

10 Röhl, H.-C. och Schreiber, Y., Konformitätsbewertung in Deutschland, Konstanz, 2006, Internet: http://www.ub.unikonstanz.de/kops/volltexte/2006/1933/, s. 49.

11 Klindt, T., Der new approach im Produktsrecht des europäischen Binnenmarkts: Vermutungswirkung technischer Normung, s. 134.

12 Generaladvokat Mazák har i sitt förslag till avgörande i mål C-254/05 hävdat att det grundläggande kännetecknet för de väsentliga krav som förekommer i bilagorna till de direktiv som grundas på den nya metoden är att de endast definierar det resultat som skall uppnås och de risker som skall undersökas, utan att dock ange de tekniska lösningar som skall tillämpas för att uppnå målet (generaladvokaten Mazáks förslag till avgörande av den 8 februari 2007 i mål C-254/05, kommissionen mot Belgien, ännu ej offentliggjort i rättsfallssamlingen, punkt 33).

13 Langner, Technische Vorschriften und Normen, punkt 69.

14 Generaladvokaten Mazáks förslag till avgörande i målet kommissionen mot Belgien (ovan fotnot 12), punkt 35.

15 Langner, Technische Vorschriften und Normen, punkt 69.

16 Klindt, Der new approach im Produktsrecht des europäischen Binnenmarkts: Vermutungswirkung technischer Normung, s. 133.

17 Röhl och Schreiber, Konformitätsbewertung in Deutschland, s. 49. Författarna påpekar att när det gäller de tekniska standarderna har de krav som produkterna skall uppfylla fastställts på ett abstrakt sätt. Inom området som rör tillgång till marknaden regleras tillgången för varje produkt, medan de eventuella risker som uppstår i samband med denna produkt regleras inom området för marknadsövervakning.

18 Klindt, Spielzeugleuchten an der Schnittstelle zwischen Niederspannungs-Richtlinie, Spielzeug-Richtlinie und technischer Normung, EuzW 14/1999, s. 426. Författaren anser att syftet med dessa bestämmelser är det förebyggande skyddet för konsumenterna och användarna.

19 Enligt artikel 1.4 i Europaparlamentets och rådets direktiv 98/34/EG av den 22 juni 1998 om ett informationsförfarande beträffande tekniska standarder och föreskrifter (EGT L 204, s. 37) skall med beteckningen standard avses en teknisk specifikation som har fastställts av ett erkänt standardiseringsorgan för upprepad eller fortlöpande tillämpning, som inte är tvingande. Dessa standarder indelas i internationella standarder, europeiska standarder och nationella standarder.

20 Aubry-Caillaud, F., La libre circulation des marchandises nouvelle approche et normalisation européenne, Paris. 1998, s. 216. Författaren hävdar att produkten i bägge fallen skall överensstämma med de tvingande bestämmelserna.

21 1 doktrinen har det påpekats att tillämpningen av harmoniserade standarder inte är tvingande. Vid tvist har tillverkaren bevisbördan. Om denne vid tillverkningen av sina produkter inte iakttar de harmoniserade standarderna skall han visa att hans produkt uppfyller de väsentliga kraven enligt direktiven. I doktrinen rekommenderas därför att parterna i tvisten först skall undersöka huruvida det för en viss produkt finns harmoniserade standarder. Även om det finns sådana standarder är det dock nödvändigt att undersöka huruvida de harmoniserade standarderna uppfyller alla kraven i direktivet. Bevis för detta framkommer genom kontrollen av överensstämmelse (Dubois, L. och Blumann, C, Droit materiel de l'Union européenne, 3 uppl., Paris. 2004, s. 290, Langner, Technische Vorschriften und Normen, punkt 44, Röhl och Schreiber, Konformitätsbewertung in Deutschland, s. 49 och 50).

22 Mandate M/101 to CEN/CENELEC concerning the Execution of Standardisation Work for Harmonized Standards on Doors, Windows, Shutters and Related Building Hardware.

23 CEN är förkortningen för Comité européen de normalisation. Det är fråga om ett organ med huvudkontor i Bryssel som rättsligt har formen av en internationell organisation utan vinstsyfte enligt belgisk rätt. CEN bildades år 1961 av de nationella standardiseringsorganen i EEG-medlemsstaterna och Efta-länderna.

24 EN är förkortningen för European Norm.

25 Enligt artikel 1.9 i direktiv 98/34/EG skall med teknisk föreskrift avses tekniska specifikationer och andra krav, inbegripet tillämpliga administrativa bestämmelser, som är rättsligt eller faktiskt tvingande vid saluföring eller användning i en medlemsstat eller en större del därav, samt — med undantag av dem som anges i artikel 10 — medlemsstaternas lagar och andra författningar som förbjuder tillverkning, import, saluföring eller användning av produkten.

26 Domstolens dom av den 26 september 2000 i mål C-443/98, Unilever Italia (REG 2000, s. I-7535). Det civilrättsliga målet vid den italienska domstolen avsåg en tvist mellan Central Food och Unilever Italia. Den 29 september 1998 levererade Unilever Italia, enligt en beställning från Central Food, 648 liter olivolja. Efter en kontroll av varorna påpekade Central Food den 30 september 1998 att det förelåg en väsentlig brist och meddelade Unilever Italia att oljan inte var märkt i enlighet med de italienska bestämmelserna, det vill säga lag nr 313/98, som offentliggjordes i Republiken Italiens officiella tidning av den 29 augusti 1998 och trädde i kraft dagen efter offentliggörandet. Central Food vägrade därför att betala och anmodade Unilever att återta den redan levererade oljan som fanns i bolagets lager.

27 Domen i målet Unilever Italia (ovan fotnot 26), punkt 51.

28 Langner, Technische Vorschriften und Normen, punkt 73.

29 I bilaga 3 punkt 1 till direktiv 89/106 fastställs de metoder för kontroll av överensstämmelse som består i av tillverkaren eller godkänt organ genomförd första typprovning av produkten, av tillverkaren eller godkänt organ genomförd provning av stickprov som tagits i fabriken enligt en fastställd kontrollplan, av tillverkaren eller godkänt organ genomförd revisionsprovning av stickprov som tagits i fabriken, på öppna marknaden eller vid byggplatsen, av tillverkaren eller godkänt organ genomförd provning av stickprov som tagits ur ett parti färdigt för leverans eller som har levererats, fabrikens egen tillverkningskontroll, av godkänt organ genomförd första besiktning av fabriken och av fabrikens tillverkningskontroll, och av godkänt organ genomförd fortlöpande övervakning, värdering och bedömning av fabrikens tillverkningskontroll.

30 Langner, Technische Vorschriften und Normen, punkt 73.

31 Langner, Technische Vorschriften und Normen, punkt 73.

32 Rådets beslut 90/683/EEG av den 13 december 1990 om moduler för olika stadier i förfaranden vid bedömning av överensstämmelse, avsedda att användas i tekniska harmoniseringsdirektiv (EGT L 380, s. 13).

33 Rådets beslut 93/465/EEG av den 22 juli 1993 om moduler för olika stadier i förfaranden vid bedömning av överensstämmelse samt regler för anbringande och användning av CE-märkning om överensstämmelse, avsedda att användas i tekniska harmoniseringsdirektiv (EGT L 220, s. 23).

34 1 den franska doktrinen har vid analys av de straffrättsliga bestämmelserna i den franska rättsordningen konstaterats att utsläppandet på marknaden av produkter som inte har CE-märkning, trots att denna är obligatorisk, utgör ett brott (Inforeg: Le marquage CE: cahier pratique, Cahiers de droit de l'entreprise, 1/2006, s. 79, på s. 81).

35 Riktlinjer I. A. a) i rådets beslut 93/465/EEG.

36 Generaladvokaten Mazák har angett att de väsentliga kraven, till skillnad från tekniska standarder, är tvingande (generaladvokaten Mazáks förslag till avgörande i målet kommissionen mot Belgien (ovan fotnot 12), punkt 33).

37 Riktlinjerna I. A. a), b) och c) i rådets beslut 93/465/EEG.

38 Rocco, G., L'etichettatura dei prodotti in commercio, Santarcangelo di Romagna, 2006, s. 132.

39 Finke, K.; Die europäische technische Normung, se Reichel, C, Schneider, H. och Weyer, H. (utg.), Beiträge zum deutschen und europäischen Energierecht: Festschrift für Professor Dr. jur. Jürgen F. Baur zum 60. Geburtstag, Baden-Baden, 1998, s. 141, på s. 147, Aubry-Caillaud, La libre circulation des marchandises nouvelle approche et normalisation européenne, s. 218.

40 Med ytterdörrar avses dörrar som finns vid utgången av en byggnad.

41 Langner, Technische Vorschriften und Normen, punkt 73.

42 Schmidt, G. v, von der Groeben/Schwarze, artikel 249 EG, punkterna 15 och 16.

43 Sauron, J.-L., L'application du droit de l'Union européenne en France, 2 uppl, Paris. 2000, s. 39 och 40. Författaren anser att under vissa förutsättningar har direktiven och besluten endast en vertikal direkt effekt uppåt.

44 Opermann, T., Europarecht, 3 uppl., München, 2005, s. 169, Fischer, H.G., Europarecht, 3 uppl, München, 2001, s. 79, Öhlinger, T. och Potacs, M., Gemeinschaftsrecht und staatliches Recht, 3 rev. uppl, Wien, 2006, s. 12, Blumann, C. och Dubois, L., Droit institutionnel de l'Union européenne, 2 uppl, Paris. 2005, s. 416, Greaves, R., The nature and Binding Effect of Decisions under Article 189 EC, European Law Review, 21 (1996), s. 3, på s. 3 och 4, Mager, U., Die staatengerichtete Entscheidung als supranationale Handlungsform, Europarecht, 36(2001), s. 661, på s. 663.

45 Detta påstående gäller endast i fråga om de rättssystem enligt vilka den administrativa rättsakten är en individuell och särskild rättsakt, såsom exempelvis i Tyskland, Österrike och Slovenien (se Schütz, H.-J., Bruha, T. och König, D., Casebook Europarecht, München, 2004, s. 156).

46 Blumann och Dubois, Droit institutionnel de l'Union européenne, s. 419.

47 Lenaerts, K., van Nuffel, P. och Bray, R., Constitutional Law of the European Union, 2 uppl., London, 2006, s. 780 och 781, van Raepenbusch, Sean, Droit institutionnel de l'Union européenne, 4 uppl, Bryssel, 2005, s. 373. Den sistnämnde författaren påpekar att det ofta är svårt att särskilja en normativ rättsakt och ett kollektivt beslut som är riktat till samtliga medlemsstater. I den tyska doktrinen hävdas uppfattningen att artikel 249 fjärde stycket EG, genom instrumentet beslut, innebär att institutionerna och gemenskapsorganen till sitt förfogande har en rättsakt för att med tvingande verkan reglera enskilda fall (Schütz, Bruha och König, Casebook Europarecht, s. 156).

48 Schütz, Bruha och König, Casebook Europarecht, s. 167, Schmidt, G. v, von der Groeben/Schwarze, artikel 249 EG, punkt 46.

49 Jacqué, J.-P., Droit institutionnel de l'Union européenne, 3 uppl., Paris. 2004, s. 575.

50 1 doktrinen anses att de beslut som är riktade till samtliga medlemsstater nästan är normativa rättsakter, eftersom de i princip innehåller skyldigheter för medlemsstaterna till förmån för allmänheten och inte till förmån för vissa personer (se Greaves, The nature and Binding Effect of Decisions under Article 189 EC, s. 4 och 10). I en annan del av doktrinen anses däremot att det, på grund av likheten med direktiven, i förhållandet mellan enskilda inte föreligger någon horisontell effekt av de beslut som är riktade till medlemsstaterna (Jacqué, Droit institutionnel de l'Union européenne, s. 575). I den tyska doktrinen anses likaså att såvitt avser de beslut som är riktade till medlemsstaterna gäller den begränsning av den vertikala direkta effekt som är bindande för den enskilde och som kännetecknar direktivet även dessa beslut (Vogt, M., Die Rechtsform der Entscheidung als Mittel abstrakt genereller Steuerung, se: Schmidt-Assmann, E. och Schöndorf, B. (utg.), Der Europäische Verwaltungsverbund, Tübingen, 2005, s. 232).

51 Ett kollektivt beslut riktar sig till flera personer men utgör i själva verket en rad individuella beslut (generaladvokaten Lagranges förslag till avgörande av den 20 november 1962 i de förenade målen 16/62 och 17/62, Confédération nationale des producteurs de fruits et légumes m.fl. mot rådet, REG 1962, s. 879, svensk specialutgåva, volym 1, s. 145). Det är från denna synpunkt intressant att jämföra hur ett kollektivt beslut definieras i den slovenska rättsordningen. I artikel 217.1 i den slovenska lagen om det allmänna administrativa förfarandet definieras det kollektiva beslutet på följande sätt: När ett ärende rör ett stort antal bestämda personer kan det för samtliga dessa personer fattas ett enda beslut. Personerna skall anges i beslutsdelen av beslutet, medan de skäl som anges med avseende på varje enskild person skall anges i motiveringen.

52 Blumann och Dubois, Droit institutionnel de l'Union européenne, s. 420. Dessa författare hävdar att de beslut av kommissionen som är riktade till samtliga medlemsstater på grund av deras lagstiftande karaktär, det vill säga deras allmänna verkan, i praktiken offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, även om det i artikel 254 EG inte föreskrivs ett sådant offentliggörande. En språklig analys av artikel 254 EG visar att det i Europeiska unionens officiella tidning endast offentliggörs sådana beslut som godkänts av Europaparlamentet och av rådet enligt medbeslutandeförfarandet i artikel 251 EG men inte kommissionens allmänna beslut som är riktade till samtliga medlemsstater.

53 Mager, U., Die staatengerichtete Entscheidung als supranationale Handlungsform, s. 664. Författaren påpekar att detta är skälet till att beslutet, som är riktat till samtliga medlemsstater, och direktivet till sitt innehåll överlappar varandra. Förstainstansrätten har i beslut av den 25 maj 2004 i mål T-264/03, Schmoldt m.fl. mot kommissionen (REG 2004, s. II-1515), punkt 94, konstaterat att kommissionens beslut 2003/312/EG av den 9 april 2003 om offentliggörande av referenser till standarder som avser värmeisoleringsprodukter, geotextilier, fasta släcksystem och gipsblock i enlighet med rådets direktiv 89/106/EEG (EUT L 114, s. 50), som är riktat till samtliga medlemsstater genom sin art var allmänt tillämpligt. Detta beslut som är riktat till samtliga medlemsstater antogs på grundval av artikel 5.1 i direktiv 89/106.1 denna artikel föreskrivs att när en medlemsstat eller kommissionen finner att harmoniserade standarder eller europeiska tekniska godkännanden eller uppdrag inte uppfyller bestämmelserna i artiklarna 2 och 3 i direktivet, skall medlemsstaten eller kommissionen underrätta den kommitté som avses i artikel 19 och ange skälen. Kommittén skall omgående yttra sig i frågan. Med beaktande av kommitténs yttrande och, om det gäller harmoniserade standarder, efter samråd med den kommitté som inrättats enligt direktiv 83/189/EEG, skall kommissionen meddela medlemsstaterna om standarderna eller godkännandena skall återkallas i den publikation som avses i artikel 7.3. Förstainstansrätten avvisade talan på grund av att sökandena inte hade visat att de var personligen berörda. Domstolen slog genom beslut av den 16 september 2005 i mål C-342/04 P, Schmoldt m.fl. mot kommissionen (ej offentliggjort i rättsfallssamlingen), fast att i den del överklagandet av förstainstansrättens beslut kunde prövas, skulle det lämnas utan bifall.

54 Domstolens dom av den 21 maj 1987 i mål 249/85, Albako (REG 1987, s. 2345; svensk specialutgåva, volym 9, s. 101), punkt 17. Domstolen uttalade sig i detta mål angående en tvist mellan en margarinproducent och det tyska interventionsorganet för jordbruket med avseende på det tyska organets tillvägagångssätt på grundval av kommissionens beslut om försäljningen av smör.

55 Schmidt, G. v, von der Groeben/Schwarze, artikel 249 EG, punkt 46.1 doktrinen har det dock påpekats att det i fråga om den direkta effekten av de beslut som är riktade till medlemsstaterna även är nödvändigt att undersöka den ifrågavarande bestämmelsens karaktär, sammanhang och innehåll. Bestämmelsen skall vara sådan att den kan skapa en direkt effekt i rättsförhållandet mellan den som beslutet är riktat till och tredje man (Lenaerts, van Nuffel och Bray, Constitutional Law of the European Union, s. 781). Enligt delar av den tyska doktrinen får de beslut som är riktade till medlemsstaterna direkt effekt under samma förutsättningar {die gleichen Voraussetzungen) som direktiven (Schütz, Bruha och König, Casebook Europarecht, s. 167). Jag kan dock inte instämma i uttrycket under samma förutsättningar, speciellt efter en analys av domstolens dom av den 5 april 1979 i mål 148/78, Ratti (REG 1979, s. 1629; svensk specialutgåva, volym 4, s. 439), av den 19 januari 1982 i mål 8/81, Becker (REG 1982, s. 53; svensk specialutgåva, volym 6, s. 285), och av den 20 september 1988 i mål 190/87, Oberkreisdirektor des Kreises Borken (REG 1988, s. 4689). Det framgår av dessa domar att effekterna av direktivet, om det införlivats på ett korrekt sätt med den nationella rätten, berör den enskilde genom de genomförandebestämmelser som antagits av medlemsstaten. Svårigheter uppstår endast om medlemsstaten inte har genomfört direktivet på ett korrekt sätt, särskilt om bestämmelserna i direktivet inte har genomförts trots att fristen har löpt ut eller om de skapar rättigheter till förmån för parterna gentemot staterna. I ett sådant fall grundas parternas rätt att, i förhållandet med den medlemsstat som inte har säkerställt ett korrekt införlivande av direktivet, vid domstol åberopa den ovillkorliga och tillräckligt precisa bestämmelsen i direktivet på artiklarna 249 tredje stycket EG och 10 EG.

56 Nu artikel 249 EG.

57 Dom av den 6 oktober 1970 i mål 9/70, Grad (REG 1970, s. 825; svensk specialutgåva, volym 1, s. 485), av den 21 oktober 1970 i mål 20/70, Lesage (REG 1970, s. 861), punkt 5, och av den 21 oktober 1970 i mål 23/70, Haselhorst (REG 1970, s. 881), punkt 5.

58 Domen i målet Grad (ovan fotnot 57), punkt 9. Domstolen slog i detta mål fast att rådets beslut av den 13 maj 1965, enligt vilket det är förbjudet för medlemsstaterna att kumulera det gemensamma systemet för omsättningsskatter med de särskilda skatter som uppbärs i stället för omsättningsskatt, kan få direkt effekt i förhållandet mellan de medlemsstater som beslutet är riktat till och enskilda, en effekt som de enskilda kan åberopa vid de nationella domstolarna.

59 Dom av den 10 november 1992 i mål C-156/91, Hansa Fleisch (REG 1992, s. I-5567), punkt 15. I detta mål, vilket avsåg storleken på de avgifter som tas ut för hygienundersökningar och kontroller av färskt kött i enlighet med direktiv 85/73/EEG, hänvisade domstolen till dom av den 4 december 1974 i mål 41/74, van Duyn (REG 1974, s. 1337; svensk specialutgåva, volym 2, s. 389), i vilken domstolen även avgjorde frågan om direktivens vertikala direkta effekt uppåt.

60 Sauron, L'application du droit de l'Union européenne en France, s. 39 och 40.

61 Jacqué, Droit institutionnel de l'Union européenne, s. 575. Författaren har till stöd för slutsatsen att den rättspraxis som utvecklats med avseende på frågan om direktivens direkta effekt i stor utsträckning även är tillämplig på beslut hänvisat till domen i målet Grad (ovan fotnot 57) och till domen i målet Hansa Fleisch (ovan fotnot 59).

62 Dom av den 26 februari 1986 i mål 152/84, Marshall (REG 1986, s. 723; svensk specialutgåva, volym 8, s. 457), punkt 48, av den 14 juli 1994 i mål C-91/92, Faccini Dori (REG 1994, s. I-3325; svensk specialutgåva, volym 16, s. I-1), punkt 20, av den 7 mars 1996 i mål C-192/94, El Corte Ingles (REG 1996, s. I-1281), punkt 15, och av den 16 juli 1998 i mål C-355/96, Silhouette International Schmied (REG 1998, s. I-4799), punkt 36. I denna rättspraxis har det förhållandet att det inte föreligger någon horisontell direkt effekt tolkats så att den nationella domstolen, när den tillämpar den nationella rätten, oavsett om det rör sig om bestämmelser som antagits före eller efter direktivet, är skyldig att i den utsträckning det är möjligt tolka dessa bestämmelser mot bakgrund av direktivets ordalydelse och syfte för att uppnå det resultat som eftersträvas genom detta och därmed rätta sig efter artikel 249 EG.

63 Dom av den 5 oktober 2004 i de förenade målen C-397/01-C-403/01, Pfeiffer m.fl. (REG 2004, s. I-8835), punkt 109.

64 Isaac, G., och Blanquet, M., Droit general de l'Union européenne, 9 uppl., Paris. 2006, s. 279. Författarna ser däri en begränsning av möjligheten att säkerställa enskildas rättigheter.

65 Dom av den 22 november 2005 i mål C-144/04, Mangold (REG 2005, s. I-9981). De faktiska omständigheterna i det målet kan sammanfattas enligt följande: År 2003 ingick Werner Mangold, då 56 år gammal, ett avtal om visstidsanställning enligt tyska bestämmelser. Dessa tyska bestämmelser tillåter under vissa omständigheter att avtal om visstidsanställning ingås med arbetstagare som är äldre än 52 år. Werner Mangold hävdade att avtalets begränsning var rättsstridig, eftersom bestämmelsen om ingående av avtal om visstidsanställning är diskriminerande i förhållande till äldre arbetstagare och strider mot direktiv 2000/78. Werner Mangold beslutade därför att väcka talan vid Arbeitsgericht München, vid vilken han hävdade att den bestämmelse om tidsbegränsning av anställningsförhållandet som förekom i hans avtal var ogiltig, eftersom den, även om den var förenlig med de tyska bestämmelserna, innebar ett åsidosättande av gemenskapsrätten.

66 EGT L 303, s. 16.

67 Domen i målet Mangold (ovan fotnot 65), domslutet.

68 Domen i målet Mangold (ovan fotnot 65), punkt 74. Frågan kan i detta avseende ställas varför domstolen först hänvisat till olika internationella överenskommelser och till medlemsstaternas gemensamma konstitutionella traditioner och först därefter till den allmänna gemenskapsrättsliga principen.

69 Domen i målet Mangold (ovan fotnot 65), punkt 75.

70 Mannsen, G., Staatsrecht II: Grundrechte, 4 uppl., München, 2005, s. 31 och 32. Författaren hävdar att de grundläggande rättigheterna i den konstitutionella rätten skyddar den enskilde mot inblandning från statens sida, men däremot inte i förhållande till andra enskilda. Inom privaträtten måste lagstiftaren dock direkt säkerställa att de grundläggande rättigheterna iakttas.

71 Badura, P., Staatsrecht, systematische Erläuterung des Grundgesetzes, 3 uppl., München, 2003, s. 107.

72 Art. 6 Abs. 1 Grundgesetz: Ehe und Familie stehen unter dem besonderen Schutze der staatlichen Ordnung (äktenskapet och familjen åtnjuter ett särskilt skydd i det federala systemet).

73 138 § första stycket BGB: Ein Rechtsgeschäft, das gegen die guten Sitten verstößt, ist nichtig (en rättsakt som strider mot god sed skall vara ogiltig).

74 Badura, Staatsrecht, systematische Erläuterung des Grundgesetzes, s. 110.

75 Dom av den 9 mars 2000 i mål C-437/97, EKW och Wein & Co (REG 2000, s. I-1157), punkt 52, och av den 4 december 2003 i mål C-448/01, EVN och Wienstrom (REG 2003, s. I-14527), punkt 74.

76 Dom av den 28 september 2006 i mål C-150/05, Van Straaten (REG 2006, s. I-9327), punkt 33.

77 Dom av den 11 juli 2006 i mål C-13/05, Chacón Navas (REG 2006, s. I-6467), punkt 33, och domen i målet Van Straaten (ovan fotnot 76), punkt 34.