Förslag till avgörande av generaladvokat Miguel Poiares Maduro föredraget den 26 mars 2009

1 Originalspråk: franska.

2 EUT L 190, s. 1.

3 Det är denna tolkning som kan göras i målet Dioxyde de titane (dom av den 11 juni 1991 i mål C-300/89, kommissionen mot rådet, REG 1999, s. I-2867; svensk specialutgåva, volym 11, s. 199).

4 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 10 januari 2006 i mål C-178/03, kommissionen mot parlamentet och rådet (REG 2006, s. I-107), punkt 59, och av den 6 november 2008 i mål C-155/07, parlamentet mot rådet (REG 2008, s. I-8103), punkterna 77–83. Se även generaladvokaten Kokotts förslag till avgörande i mål C-178/03, punkterna 63 och 64, och i mål C-155/07, punkterna 90 och 91.

5 För denna inställning i rättspraxis finns nämligen inte någon grund i fördraget. Detta angreppssätt, som har förespråkats av bland annat kommissionen vid förhandlingen i målet, utgår från ståndpunkten att vilken rättslig grund som helst som ökar parlamentets delaktighet i beslutsprocessen stärker gemenskapens demokratiska karaktär. Demokratin är emellertid mångfacetterad, särskilt inom Europeiska gemenskapen. På gemenskapsnivå har den demokratiska legitimiteten huvudsakligen två källor: antingen härrör den från de olika europeiska folken genom de ställningstaganden som deras respektive regeringar har gjort, under de nationella parlamentens kontroll, i rådet, eller också säkerställs den genom Europaparlamentet, vilken europeisk institution är direkt representativ och vilken kommissionen är direkt ansvarig inför. Den direkta demokratiska representativiteten är obestridligen en relevant parameter för måttet på den europeiska demokratin men den är inte den enda. Den europeiska demokratin innefattar även en svår balans mellan demokratin på nationell och europeisk nivå, utan att den ena nödvändigtvis måste ha företräde framför den andra. Det är av denna anledning som Europaparlamentet inte har samma behörighet som de nationella parlamenten i lagstiftningsprocessen och, även om det skulle kunna pläderas för en stärkning av Europaparlamentets behörighet, är det på de europeiska folken som det ankommer att besluta om detta genom en revidering av fördragen. Balansen mellan den behörighet som tillerkänns Europaparlamentet och de andra institutioner som kommer till uttryck genom de olika lagstiftningsförfarandena har utvecklats under tidens lopp och återspeglar den balans som Europas folk har önskat mellan nationella och europeiska medel för legitimitet för utövande av makt på europeisk nivå. Att godta en allmän princip om företräde för den rättsliga grund som innebär störst deltagande för Europaparlamentet i beslutsprocessen skulle innebära en ändring av den institutionella och demokratiska jämvikt som fastställts i fördraget. Jag är medveten om att denna analys i praktiken utmynnar i ett förbud mot kumulering av rättsliga grunder. Antingen föreskrivs nämligen i de två rättsliga grunderna samma beslutsförfarande och då utgör misstaget beträffande den rättsliga grunden, med reservation för en eventuell inverkan på kompetensfördelningen mellan gemenskapen och medlemsstaterna, en rent formell felaktighet, som således saknar verkan, eller så föreskrivs olika lagstiftningsförfaranden, som således är oförenliga av de skäl som jag precis har redogjort för, och det skulle vara omöjligt att kumulera dem.

6 I domen av den 6 november 2008 i det ovannämnda målet parlamentet mot rådet, punkterna 77–83. Beträffande tillfället och villkoren för en ny inställning i rättspraxis, se mina reflektioner i mitt förslag till avgörande i målet Cipolla m.fl. (dom av den 5 december 2006 i de förenade målen C-94/04 och C-202/04 (REG 2006, s. I-11421).

7 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 27 september 1988 i mål 165/87, kommissionen mot rådet (REG 1988, s. 5545; svensk specialutgåva, volym 9, s. 721), punkt 19, och av den 10 december 2002 i mål C-491/01, British American Tobacco (Investments) och Imperial Tobacco (REG 2002, s. I-11453), punkterna 98–111.

8 Se exempelvis dom av den 26 mars 1987 i mål 45/86, kommissionen mot rådet (REG 1987, s. 1493; svensk specialutgåva, volym 9, s. 55), punkt 11, av den 13 maj 1997 i mål C-233/94, Tyskland mot parlamentet och rådet (REG 1997, s. I-2405), punkt 12, av den 25 februari 1999 i mål C-164/97, parlamentet mot rådet (REG 1999, s. I-1139), punkt 12, av den 4 april 2000 i mål C-269/97, kommissionen mot rådet (REG 2000, s. I-2257), punkt 43, av den 14 april 2005 i mål C-110/03, Belgien mot kommissionen (REG 2005, s. I-2801), punkt 78, av den 13 september 2005 i mål C-176/03, kommissionen mot rådet (REG 2005, s. I-7879), punkt 45, av den 10 januari 2006 i mål C-94/03, kommissionen mot rådet (REG 2006, s. I-1), punkt 34, och av den 10 februari 2009 i mål C-301/06, Irland mot parlamentet och rådet (REG 2009, s. I-593), punkt 60.

9 Se dom av den 17 mars 1993 i mål C-155/91, kommissionen mot rådet (REG 1993, s. I-939; svensk specialutgåva, tillägg, s. 67), punkterna 19 och 21, av den 23 februari 1999 i mål C-42/97, parlamentet mot rådet (REG 1999, s. I-869), punkt 38, av den 30 januari 2001 i mål C-36/98, Spanien mot rådet (REG 2001, s. I-779), punkt 59, av den 19 september 2002 i mål C-336/00, Huber (REG 2002, s. I-7699), punkt 31, av den 11 september 2003 i mål C-211/01, kommissionen mot rådet (REG 2003, s. I-8913), punkt 39, av den 29 april 2004 i mål C-338/01, kommissionen mot rådet (REG 2004, s. I-4829), punkt 55, och av den 10 januari 2006 i målet kommissionen mot parlamentet och rådet (ovan fotnot 4), punkt 42. Se även yttrande 2/00 av den 6 december 2001 (REG 2001, s. I-9713), punkt 23.

10 Se bland annat dom av den 11 juni 1991 i målet kommissionen mot rådet (ovan fotnot 3), punkterna 13 och 17, av den 23 februari 1999 i mål C-42/97, parlamentet mot rådet (REG 1999, s. I-869), punkterna 38 och 43, av den 19 september 2002 i målet Huber (ovan fotnot 9), punkt 31, av den 12 december 2002 i mål C-281/01, kommissionen mot rådet (REG 2002, s. I-12049), punkt 35, av den 11 september 2003 i målet kommissionen mot rådet (ovan fotnot 9), punkt 40, av den 10 december 2002 i målet British American Tobacco (Investments) och Imperial Tobacco (ovan fotnot 7), punkt 94, av den 10 januari 2006 i målet kommissionen mot rådet (ovan fotnot 8), punkterna 34–36, av den 10 januari 2006 i målet kommissionen mot parlamentet och rådet (ovan fotnot 4), punkterna 41–43, av den 20 maj 2008 i mål C-91/05, kommissionen mot rådet (REG 2008, s. I-3651), punkt 75, och av den 6 november 2008 i målet parlamentet mot rådet (ovan fotnot 4), punkt 36. Se även yttrande 2/00 av den 6 december 2001 (ovan fotnot 9), punkt 23.

11 I detta fall är det den gemenskapsrättsliga grunden som ska ha företräde. Se, för ett liknade resonemang, dom av den 20 maj 2008 i målet kommissionen mot rådet (ovan fotnot 10), punkterna 76 och 77.

12 Se dom av den 10 januari 2006 i målet kommissionen mot rådet (ovan fotnot 8), punkt 52, och av den 6 november 2008 i målet parlamentet mot rådet (ovan fotnot 4), punkt 37 och där angiven rättspraxis.

13 Se dom av den 5 maj 1981 i mål 804/79, kommissionen mot Förenade kungariket (REG 1981, s. 1045; svensk specialutgåva, volym 6, s. 79). Se även Gautier, Y., La compétence communautaire exclusive, Mélanges en l’honneur à Guy Isaac: 50 ans de droit communautaire, volym 1, Presses universitaires de Toulouse, 2004, s. 165.

14 I den mån som den harmonisering som skett på gemenskapsnivå inte täcker hela det berörda området, förblir medlemsstaterna, i denna utsträckning, behöriga och fria att agera. Av detta följer att om ingåendet av ett avtal som avser detta område övervägs, kommer det att omfattas av den delade behörigheten mellan gemenskapen och medlemsstaterna (se ovannämnda yttrande 2/00, punkterna 45–47.

15 Se dom av den 10 januari 2006 i målet kommissionen mot rådet (ovan fotnot 8), och av den 10 januari 2006 i målet kommissionen mot parlamentet och rådet (ovan fotnot 4).

16 Se dom av den 10 januari 2006 i målet kommissionen mot rådet (ovan fotnot 8), punkt 52, och av den 6 november 2008 i målet parlamentet mot rådet (ovan fotnot 4), punkt 37 och där angiven rättspraxis.

17 Se punkt 6 i detta förslag till avgörande.

18 För att återge ordalydelsen i den rättspraxis som angetts i fotnot 10 i detta förslag till avgörande.

19 Så länge som den inte är utan gränser: se yttrande 1/94 av den 15 november 1994 (REG 1994, s. I-5267).

20 Se yttrande 1/78 av den 4 oktober 1979 (REG 1979, s. 2871; svensk specialutgåva, volym 9, s. 55), punkt 45, och dom av den 26 mars 1987 i målet kommissionen mot rådet (ovan fotnot 8), punkt 19.

21 Se dom av den 26 mars 1987 i det ovannämnda målet kommissionen mot rådet, punkterna 17–21.

22 Se dom av den 17 oktober 1995 i mål C-70/94, Werner (REG 1995, s. I-3189), punkt 10, av den 17 oktober 1995 i mål C-83/94, Leifer m.fl. (REG 1995, s. I-3231), punkt 10, och av den 14 januari 1997 i mål C-124/95, Centro-Com (REG 1997, s. I-81), punkt 26.

23 Se dom av den 29 mars 1990 i mål C-62/88, Grekland mot rådet (REG 1990, s. I-1527; svensk specialutgåva, volym 10, s. 349), punkterna 18–20, och av den 12 december 2002 i målet kommissionen mot rådet (ovan fotnot 10), punkterna 39–43.

24 Se dom av den 29 mars 1990 i målet Grekland mot rådet (ovan fotnot 23), punkt 20, och av den 11 juni 1991 i målet kommissionen mot rådet (ovan fotnot 3), punkt 22.

25 Se, för ett liknande resonemang, yttrande 2/00 av den 6 december 2001 (ovan fotnot 9).

26 Yttrande 2/00 av den 6 december 2001 (ovan fotnot 9), punkt 33, och dom av den 10 januari 2006 i målet, kommissionen mot rådet (ovan fotnot 8), punkt 44.

27 Se dom av den 9 juli 1992 i mål C-2/90, kommissionen mot Belgien (REG 1992, s. I-4431; svensk specialutgåva, volym 13, s. 31), punkterna 22–28.

28 Se, för ett liknande resonemang beträffande Cartagenaprotokollet, genom vilket det infördes kontrollförfaranden som var tillämpliga på gränsöverskridande förflyttningar av levande modifierade organismer, ovannämnda yttrande 2/00, punkterna 37–40.

29 Se, i tillämpliga delar, för en likadan analys till stöd för artikel 130 S EEG som rättslig grund i stället för artikel 100 A EEG, dom av den 28 juni 1994 i mål C-187/93, parlamentet mot rådet (REG 1994, s. I-2857; svensk specialutgåva, volym 15, s. 249), punkt 26.

30 Se ovannämnda yttrande 2/00, punkt 40.

31 Se dom av den 10 december 2002 i målet British American Tobacco (Investments) och Imperial Tobacco (ovan fotnot 7), punkt 96.

32 Dom av den 12 december 2002 i målet kommissionen mot rådet (ovan fotnot 10).

33 Se dom av den 10 januari 2006 i målet kommissionen mot rådet (ovan fotnot 8).

34 Se dom av den 10 januari 2006 i målet kommissionen mot parlamentet och rådet (ovan fotnot 4).

35 Dom av den 10 januari 2006 i målet kommissionen mot rådet (ovan fotnot 8), punkt 44.

36 Se ovannämnda yttrande 2/00.

37 Generaladvokaten Kokott hade i dessa två mål föreslagit att endast artikel 175 EG skulle användas som rättslig grund.

38 Se dom av den 10 januari 2006 i målet kommissionen mot rådet (ovan fotnot 8), punkterna 44 och 45.

39 Se uttryckligen, för ett liknande resonemang, ovannämnda yttrande 2/00, punkt 25.

40 EGT L 30, s. 1; svensk specialutgåva, område 15, volym 12, s. 43.

41 Se dom av den 28 juni 1994 i målet parlamentet mot rådet (ovan fotnot 29).

42 Rådets beslut av den 1 februari 1993 om ingående på gemenskapens vägnar av konventionen om kontroll av gränsöverskridande transporter och om slutligt omhändertagande av riskavfall (EGT L 39, s. 1; svensk specialutgåva, område 11, volym 20, s. 202) (med Baselkonventionen som bilaga).

43 Se dom av den 18 april 2002 i mål C-9/00, Palin Granit och Vehmassalon kansanterveystyön kuntayhtymän hallitus (REG 2002, s. I-3533), punkterna 36 och 45–51.

44 Se exempelvis dom av den 23 februari 1988 i mål 68/86, Förenade kungariket mot rådet (REG 1988, s. 855; svensk specialutgåva, volym 9, s. 367), punkt 24, och av den 26 mars 1996 i mål C-271/94, parlamentet mot rådet (REG 1996, s. I-1689), punkt 24. Se även punkt 29 i mitt förslag till avgörande inför domstolens dom av den 6 maj 2008 i mål C-133/06, parlamentet mot rådet (REG 2008, s. I-3189).

45 Se bland annat dom av den 28 juni 1994 i målet parlamentet mot rådet (ovan fotnot 29), av den 10 januari 2006 i målet kommissionen mot rådet (ovan fotnot 8), punkt 50, av den 10 januari 2006 i målet kommissionen mot parlamentet och rådet (ovan fotnot 4), punkt 55, av den 20 maj 2008 i målet kommissionen mot rådet (ovan fotnot 10), punkt 106, och av den 6 november 2008 i målet parlamentet mot rådet (ovan fotnot 4), punkt 34.

46 EUT L 63, s. 1

47 Se dom av den 10 januari 2006 i målet kommissionen mot rådet (ovan fotnot 8).

48 Se dom av den 10 januari 2006 i målet, kommissionen mot parlamentet och rådet (ovan fotnot 4).

49 Se dom av den 10 februari 2009 i målet Irland mot parlamentet och rådet (ovan fotnot 8), punkterna 73 och 74.