Förslag till avgörande av generaladvokat Paolo Mengozzi föredraget den 25 juni 2008
1 Originalspråk: franska.
2 Dom av den 14 februari 1995 i mål C-279/93, Schumacker (REG 1995, s. I-225).
3 Dom av den 18 juli 2007 i mål C-182/06, Lakebrink och Peters-Lakebrink (REG 2007, s. I-6705).
4 Dom av den 21 februari 2006 i mål C-152/03, Ritter-Coulais (REG 2006, s. I-1711).
5 Trb. 1970, s. 192, och Moniteur Belge av den 25 september 1971.
6 Staatsblad, 1964, nr 519.
7 Dom av den 26 januari 1993 i mål C-112/91, Werner (REG 1993, s. I-429), punkterna 16 och 17.
8 Dom av den 9 november 2006 i mål C-520/04, Turpeinen (REG 2006, s. I-10685), punkt 16.
9 Dom av den 23 februari 2006 i mål C-513/03, van Hilten-van der Heijden (REG 2006, s. I-1957), punkt 49.
10 Dom av den 18 juli 2007 i mål C-212/05, Hartmann (REG 2007, s. I-6303), och av den i mål C-287/05, Hendrix (REG 2007, s. I-6909). I relevanta punkter i dessa domar hänvisar domstolen till punkt 31 i domen i det ovannämnda målet Ritter-Coulais, i vilken domstolen slog fast att [a]lla medborgare i gemenskapens medlemsstater som har använt sig av rätten till fri rörlighet för arbetstagare och som har förvärvsarbetat i en annan medlemsstat än den där de är bosatta omfattas, oavsett bosättningsort och nationalitet, av tillämpningsområdet för artikel 48 i fördraget [(nu artikel 39 EG i ändrad lydelse)]. Se även domen i det ovannämnda målet Lakebrink och Peters-Lakebrink, punkt 15.
11 Domen i det ovannämnda målet Hartmann, punkt 18.
12 Domen i det ovannämnda målet Hendrix, punkt 46.
13 Domen i det ovannämnda målet Hendrix, punkterna 42 och 44.
14 Domen i det ovannämnda målet Turpeinen, punkt 16.
15 Även om det är uppenbart ska jag tillägga att bestämmelsen i artikel 39.4 EG, enligt vilken bestämmelserna om fri rörlighet för arbetstagare inte ska tillämpas på anställning i offentlig tjänst, inte kan anföras mot R.H.H. Renneberg, eftersom han är nederländsk medborgare och redan hade tillträtt sin kommunala tjänst innan han utövade sin rätt till fri rörlighet för arbetstagare.
16 Se bland annat dom av den 23 februari 1994 i mål C-419/92, Scholz (REG 1994, s. I-505), punkt 7.
17 Se bland annat dom av den 12 februari 1974 i mål 152/73, Sotgiu (REG 1974, s. 153; svensk specialutgåva, volym 2, s. 219), punkt 11, domen i det ovannämnda målet Schumacker, punkt 26, och dom av den i mål C-80/94, Wielockx (REG 1995, s. I-2493), punkt 16.
18 Se bland annat domarna i de ovannämnda målen Schumacker, punkterna 29 och 31, Wielockx, punkterna 17–19, samt i målen Lakebrink och Peters-Lakebrink, punkterna 27–29.
19 Se, för ett liknande resonemang, domen i det ovannämnda målet Schumacker, punkt 32, dom av den 14 september 1999 i mål C-391/97, Gschwind (REG 1999, s. I-5451), punkt 22, av den i mål C-87/99, Zurstrassen (REG 2000, s. I-3337), punkt 21, av den i mål C-385/00, de Groot (REG 2002, s. I-11819), punkt 90, av den i mål C-234/01, Gerritse (REG 2003, s. I-5933), punkt 43, av den i mål C-169/03, Wallentin (REG 2004, s. I-6443), punkt 15, och av den i mål C-329/05, Meindl (REG 2007, s. I-1107), punkt 23.
20 Se bland annat domarna i de ovannämnda målen Schumacker, punkt 34, och Gschwind, punkt 23, samt dom av den 6 juli 2006 i mål C-346/04, Conijn (REG 2006, s. I-6137), punkt 16.
21 Se domarna i de ovannämnda målen Schumacker, punkt 36, Gschwind, punkt 27, de Groot, punkt 89, Wallentin, punkt 17, samt Lakebrink och Peters-Lakebrink, punkt 30.
22 Se domarna i de ovannämnda målen Schumacker, punkt 38, Wielockx, punkterna 21 och 22, Wallentin, punkt 17, samt Lakebrink och Peters-Lakebrink, punkt 31.
23 Domen i det ovannämnda målet Ritter-Coulais, punkterna 11–17.
24 Domen i det ovannämnda målet Ritter-Coulais, punkterna 34–38.
25 Förslag till avgörande av den 1 mars 2005 i det ovannämnda målet Ritter-Coulais, punkterna 84–102.
26 Se, i detta avseende, det ovannämnda förslaget till avgörande av generaladvokaten Léger, punkterna 98–102.
27 Se punkterna 36 och 37 i domen.
28 Punkt 33 i domen i det ovannämnda målet Lakebrink och Peters-Lakebrink.
29 Punkt 34.
30 Punkt 35.
31 Detta är i princip fallet när de skattskyldiga inte har några förvärvsinkomster i hemvistmedlemsstaten.
32 Jag vill påpeka att jag i mitt förslag till avgörande inför domen i målet Lakebrink och Peters-Lakebrink dock i andra hand granskade uppgifter från den luxemburgska regeringen som i huvudsak verkade avsedda att visa att lagstiftningen i fråga syftade till att upprätthålla skattesystemets inre sammanhang (se punkterna 44–52 i det ovannämnda förslaget till avgörande).
33 Se domarna i de ovannämnda målen Ritter-Coulais, punkt 7, samt Lakebrink och Peters-Lakebrink, punkterna 6–8, och mitt förslag till avgörande i det sistnämnda målet, punkt 39.
34 Eller att samma regel tillämpas på olika situationer (se, bland annat, domen i de ovannämnda målen Schumacker, punkt 30, samt Lakebrink och Peters-Lakebrink, punkt 27).
35 Se även, för ett liknande resonemang, generaladvokaten Légers ovannämnda förslag till avgörande, punkterna 98 och 99.
36 Se dom av den 12 maj 1998 i mål C-336/96, Gilly (REG 1998, s. I-2793), punkterna 24–30, dom av den i mål C-307/97, Saint-Gobain ZN (REG 1999, s. I-6161), punkt 57, domen i det ovannämnda målet de Groot, punkt 93, dom av den i mål C-265/04, Bouanich (REG 2006, s. I-923), punkt 49, domen i det ovannämnda målet van Hilten-van der Heijden, punkt 47, dom av den i mål C-374/04, Test Claimants in Class IV of the ACT Group Litigation (REG 2006, s. I-11673), punkt 52, och av den i mål C-170/05, Denkavit Internationaal och Denkavit France (REG 2006, s. I-11949), punkt 43.
37 Denna fördelning grundar sig för övrigt på internationell praxis och särskilt på den avtalsmodell för beskattning av inkomst och förmögenhet som har utarbetats av Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD) och som domstolen vid upprepade tillfällen har påpekat att det inte är oskäligt att medlemsstaterna tar intryck av: se, bland annat, domarna i de ovannämnda målen Gilly, punkt 31, och van Hilten-van der Heijden, punkt 48.
38 I ett mål där det gällde att avgöra huruvida en tysk medborgare med hemvist i Tyskland hade rätt att åberopa bestämmelser i det bilaterala skatteavtalet ansåg domstolen, enligt min mening med rätta, att bestämmelsen om icke-diskriminerande behandling i artikel 25.3 i avtalet inte var knuten till fördelningen av beskattningsbefogenheterna mellan de båda medlemsstaterna (se dom av den 5 juli 2005 i mål C-376/03, D. (REG 2005, s. I-5821), punkterna 60–62).
39 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 28 januari 1986 i mål 270/83, kommissionen mot Frankrike (REG 1986, s. 273; svensk specialutgåva, volym 8, s. 389), punkt 26, och domen i det ovannämnda målet Denkavit Internationaal och Denkavit France, punkt 53.
40 Se den rättspraxis som det hänvisas till i fotnot 39. Det bör också påpekas att även i de mål där domstolen har medgett att det rör sig om ett val av kriterium för anknytning vid fördelningen av beskattningsrätten i ett bilateralt avtal, har den icke desto mindre undersökt huruvida detta val, som inte i sig är diskriminerande, kan få negativa återverkningar på de skattskyldiga som berörs (se domen i det ovannämnda målet Gilly, punkt 34).
41 Se, för ett liknande resonemang, domen i det ovannämnda målet Saint-Gobain ZN, punkt 60.
42 Dom av den 28 februari 2008 i mål C-293/06, Deutsche Shell (REG 2008, s. I-1129), punkt 44.
43 Se bland annat domarna i de ovannämnda målen Lakebrink och Peters-Lakebrink, punkt 22, samt Deutsche Shell, punkterna 40 och 50.
44 EGT L 336, s. 15; svensk specialutgåva, område 9, volym 1, s. 64.
45 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 22 mars 2007 i mål C-383/05, Talotta (REG 2007, s. I-2555), punkt 29 och där angiven rättspraxis.
46 Se, för ett liknande resonemang, bland annat dom av den 15 maj 1997 i mål C-250/95, Futura Participations och Singer (REG 1997, s. I-2471), punkt 26, av den i mål C-9/02, de Lasteyrie du Saillant (REG 2004, s. I-2409), punkt 49, av den i mål C-470/04, N. (REG 2006, s. I-7409), punkt 40, och av den i mål C-104/06, kommissionen mot Sverige (REG 2007, s. I-671), punkt 25.
47 Min kursivering.
48 För att undanröja eventuella tveksamheter ska det påpekas att det inte är frågan om att utsträcka denna behandling till att omfatta varje skattskyldig person som saknar hemvist i landet och omfattas av det nämnda avtalets tillämpningsområde, och a fortiori inte heller om att utsträcka den till fysiska personer som är medborgare i en medlemsstat som inte är part i det bilaterala skatteavtalet. Domstolen slog för övrigt i domen i det ovannämnda målet D., punkterna 54–60, fast att något sådant utsträckande inte skulle medges.
49 Det bör påpekas att de närmare bestämmelserna om beaktandet av denna aspekt av skatteförmågan hos en skattskyldig person som saknar hemvist i anställningsstaten, men uppbär hela eller nästan hela sin skattepliktiga inkomst där, ska fastställas i den nationella rätten, men under iakttagande av gemenskapsrätten: se, för ett liknande resonemang, domen i det ovannämnda målet de Groot, punkterna 114 och 115, samt mitt förslag till avgörande inför domen i det ovannämnda målet Lakebrink och Peters-Lakebrink, punkt 41.
50 Det ifrågavarande taxeringsåret och försämringen av penningvärdet inträffade naturligtvis före införandet av euron.
51 Se bland annat förslag till avgörande föredraget den 8 november 2007 i det ovannämnda målet Deutsche Shell, punkt 12.
52 Punkterna 27 och 29–32 i domen. Troligen menas i motsats till rent virtuella förluster, till exempel bokförda förluster.
53 Punkt 42 (min kursivering).
54 Punkt 43. Domstolen hänvisade analogt till domen av den 12 juli 2005 i mål C-403/03, Schempp (REG 2005, s. I-6421), punkt 45, enligt vilken domstolen slog fast att en unionsmedborgare inte genom EG-fördraget garanteras att en överföring av verksamhet till en annan medlemsstat än den i vilken han dessförinnan varit bosatt skall vara neutral i beskattningshänseende. Mot bakgrund av de olikheter som föreligger i medlemsstaternas lagstiftning på detta område kan en sådan överföring vara mer eller mindre fördelaktig eller ofördelaktig för medborgaren när det gäller indirekt beskattning.
55 Punkt 44 (min kursivering).