Förslag till avgörande av generaladvokat Paolo Mengozzi föredraget den 4 september 2008
1 Originalspråk: franska.
2 Det första av dessa mål resulterade i domen av den 14 december 2006 i mål C-217/05, Confederación Española de Empresarios de Estaciones de Servicio (REG 2006, s. I-11987), det andra, som pågår vid domstolen, var föremål för mitt förslag till avgörande den 13 mars 2008 i mål C-279/06, CEPSA. Det ska noteras att ett fjärde mål, som registrerats under nummer C-506/07, Lubricarga, också är anhängiggjort vid domstolen.
3 Det vill säga att frågan ställts om huruvida det rörde sig om handelsagenturavtal eller i stället återförsäljaravtal mellan två ekonomiskt självständiga företag.
4 EGT L 173, s. 5; svensk specialutgåva, område 17, volym 1, s. 52, och rättelse EGT L 79, 1984, s. 38.
5 EGT L 336, s. 21.
6 EGT L 214, s. 27.
7 Se särskilt mitt förslag till avgörande i det ovannämnda målet CEPSA, fotnot på s. 32.
8 Se domen i det ovannämnda målet Confederación Española de Empresarios de Estaciones de Servicio, punkt 16 och där angiven rättspraxis.
9 Ibidem, punkt 17 och där angiven rättspraxis.
10 Ibidem, punkt 26.
11 Se, för ett liknande resonemang, bland annat dom av den 21 september 2000 i mål C-109/99, ABBOI (REG 1999, s. I-7247), punkt 42 och där angiven rättspraxis. Det är viktigt att de nationella domstolarna omsorgsfullt formulerar sina beslut om hänskjutande, eftersom behovet av samarbete mellan de nationella domstolarna och EG-domstolen faktiskt har ökat i och med ikraftträdandet av rådets förordning (EG) nr 1/2003 av den 16 december 2002 om tillämpning av konkurrensreglerna i artiklarna 81 och 82 i fördraget (EGT 2003 L 1, 2003, s. 1).
12 Idem, punkt 43, och domen i det ovannämnda målet ABBOI, punkt 43, samt domen i det ovannämnda målet Confederación Española de Empresarios de Estaciones de Servicio, punkt 27.
13 Se dom av den 21 juni 2001 i mål C-206/99, SONAE (REG 2001, s. I-4679), punkterna 45 och 46.
14 Se artiklarna 12 och 13 i förordning nr 2790/1999.
15 Som ett exempel på detta gjorde den nationella domstolen så i det mål som gav upphov till domen av den 30 april 1998 i mål C-230/96, Cabour (REG 1998, s. I-2055). Det ska påpekas att den nationella domstolen emellertid hade frågat EG-domstolen om hur fördragets artikel 85.1 skulle tolkas för det fall det försäljningsavtal för motorfordon, som det var fråga om, inte omfattades av de bestämmelser om gruppundantag som var aktuella i det målet.
16 Hänsyn måste tas till det ekonomiska och rättsliga sammanhang som avtalet förekommer i för att bedöma om ett exklusivt inköpsavtal har till syfte eller resultat att märkbart begränsa konkurrensen inom den gemensamma marknaden och kan påverka handeln mellan medlemsstaterna och där det tillsammans med andra kan leda till en kumulativ verkan på konkurrensen. Av det skälet måste en analys göras av ett sådant avtals inverkan, i förening med andra avtal av samma typ, på möjligheterna för inhemska konkurrenter eller konkurrenter från andra medlemsstater att få tillträde till eller utöka sin andel av den relevanta marknaden (se bland annat dom av den 28 februari 1991 i mål C-234/89, Delimitis (REG 1991, s. I-935; svensk specialutgåva, volym 11, s. 65), punkterna 13–15, och av den 7 december 2000 i mål C-214/99, Neste (REG 2000, s. I-11121), punkt 25, se även Eftadomstolens dom av den 18 oktober 2002 i mål E-7/01, Hegelstad (EFTA Court report, s. 310, punkt 31).
17 Utan att dessa uppgifter är fullständiga kan den nationella domstolen redan i detta läge med fördel hänvisa till domen i det ovannämnda målet Neste, punkterna 26–34, vilket gällde exklusiva inköpsavtal för drivmedel. När det gäller Totals andel av den spanska marknaden har Pedro IV och kommissionen påpekat att Total för närvarande äger ungefär 48 procent av CEPSA:s aktiekapital, även om företaget självt har uppgett att det inte har överskridit 3 procent under hela löptiden för avtalen i det nationella målet. CEPSA är en av de största drivmedelsleverantörerna i Spanien, vilket inte utesluter att de båda företagen kan betraktas som en enda ekonomisk enhet vid bedömningen av Totals ställning på marknaden. Varken Pedro IV eller kommissionen går emellertid närmare in på hur stor Totals andel varit under den tid som förflutit för avtalen i det nationella målet. Såsom kommissionen också har påpekat vid förhandlingen är det ändå inte säkert att den relevanta marknaden utsträcker sig över hela landet utan snarare är mer lokal, det vill säga att den endast omfattar tätorten Barcelona.
18 Se punkterna 64–71 och 97 andra punkten i förslaget till avgörande.
19 Min kursivering.
20 Se bland annat domen i det ovannämnda målet Cabour, punkt 30.
21 Se bland annat dom av den 12 maj 1998 i mål C-367/96, Kefalas m.fl. (REG 1998, s. I-2843), punkt 20, av den 23 mars 2000 i mål C-373/97, Diamantis (REG 2000, s. I-1705), punkt 33, av den 21 februari 2006 i mål C-255/02, Halifax m.fl. (REG 2006, s. I-1609), punkt 68, och av den 6 april 2006 i mål C-456/04, Agip Petroli (REG 2006, s. I-3395) punkt 19.
22 Se bland annat domen i det ovannämnda målet Halifax m.fl., punkt 69, och i målet Agip Petroli, punkt 20.
23 Se bland annat domen i det ovannämnda målet Diamantis, punkt 34, och i målet Agip Petroli, punkt 21.
24 Byggrätten förekommer i egenskap av faktisk rätt i flera av medlemsstaternas rättsordning, i exempelvis Belgien, Luxemburg och Italien.
25 EGT C 270, s. 7.
26 I punkt 59 i kommissionens tillkännagivande angående riktlinjer om vertikala begränsningar, som antogs den 13 oktober 2000 (EGT C 291, s. 1), klargörs att orsaken till det undantag som tillåter att konkurrensklausulen får ha samma varaktighet som den period under vilken köparen besitter lokalerna är att det i regel är orimligt att vänta sig att en leverantör skall tillåta att konkurrerande produkter säljs från lokaler och mark som ägs av leverantören utan dennes tillstånd. Konstgjorda ägandeförhållanden som konstruerats för att kringgå tidsgränsen på fem år får inte omfattas av detta undantag.
27 Det förefaller uteslutet att begreppet äganderätt enligt artikel 5 a i förordning nr 2790/1999 kan betraktas som ett gemenskapsrättsligt begrepp, som är fristående från medlemsstaternas rättsregler. Eftersom fördraget, enligt artikel 222 i fördraget (nu artikel 295 EG), inte i något hänseende ska ingripa i medlemsstaternas egendomsordning, kan man inte mena att det i en gemenskapsbestämmelse används ett äganderättsbegrepp som skiljer sig från dem som finns i medlemsstaterna. Se för ett liknande resonemang även punkt 7 (s. 3760) i generaladvokaten Capotortis förslag till avgörande i mål C-44/79, Hauer, där domstolen meddelade dom den 13 december 1979 (REG 1979, s. 3727; svensk specialutgåva, volym 4, s. 621), enligt vilket det i gemenskapens rättsordning inte införs något nytt begrepp eller någon ny bestämmelse i fråga om äganderätten.
28 Punkt 64 i domen i det ovannämnda målet Confederación Española de Empresarios de Estaciones de Servicio.
29 Se artikel 4 a i förordning nr 2790/1999, punkt 47 i riktlinjerna om vertikala begränsningar av den 13 oktober 2000, samt punkt 91 i förslaget till avgörande i det ovannämnda målet CEPSA.