Förslag till avgörande av generaladvokat Verica Trstenjak föredraget den 4 september 2008

1 Originalspråk: tyska.

2 Förstainstansrättens dom av den 30 november 2006 i mål T-382/04, Heuschen & Schrouff Oriëntal Foods mot kommissionen (REG 2006, s. II-940).

3 Se i detta avseende mitt förslag till avgörande av den 4 september 2008 i mål C-38/07 P, Heuschen & Schrouff Oriëntal Foods Trading mot kommissionen.

4 EGT L 256, s. 1; svensk specialutgåva, område 11, volym 13, s. 22.

5 EGT L 198, s. 1; svensk specialutgåva, område 11, volym 12, s. 3.

6 Se skälen i förordning nr 2658/87 (särskilt tredje skälet), artiklarna 1 och 3 i denna förordning, samt dom av den 27 september 2007 i de förenade målen C-208/06 och C-209/06, Medion (REG 2007, s. I-7963), punkt 3.

7 Numren 0401–0404 omfattar varor såsom mjölk, grädde, vassle och produkter som framställs härav.

8 EGT L 170, s. 13.

9 EGT L 302, s. 1; svensk specialutgåva, område 2, volym 16, s. 4.

10 EGT L 253, s. 1; svensk specialutgåva, område 2, volym 10, s. 1.

11 Se nedan punkt 34 i detta förslag till avgörande.

12 EGT L 212, s. 18. Genom denna kompletterades till exempel det administrativa förfarandet för beslut enligt artikel 239.1 i tullkodexen genom det andra stycket i artikel 905.1

13 På ett ställe i sin motivering hänvisar kommissionen emellertid till lydelsen av den 1 augusti 2003, dock med angivelse av ett tröskelvärde på 50000 euro som hör till det gällande rättsläget fram till den 31 juli 2003.

14 EUT L 187, s. 16. Enligt Berr/Trémeau, Le droit douanier, Communautaire et national, sjunde upplagan, 2006, s. 232, har denna omfattande ändring bland annat gjorts för att undanröja nackdelarna med det nuvarande systemet med dubbelt ansvar, för att avlasta kommissionen och för att återge medlemsstaterna behörigheten att förvalta sina egna medel. Se i detta avseende även skäl 2 i den nedan i fotnot 17 nämnda förordningen nr 1335/2003.

15 Se ovan punkt 16 i detta förslag till avgörande avseende tidpunkten för den rättsliga ändringen.

16 Avseende en bestämmelse som föregick det här aktuella administrativa förfarandet fastställde domstolen i domen i målet av den 27 juni 1991 i mål C-348/89, Mecanarte (REG 1991, s. I-3277), punkt 33, att säkerställandet av en enhetlig tillämpning av gemenskapsrätten riskerar att äventyras i fall där en begäran om att uppbörd i efterhand inte ska ske bifalls, av det skälet att den bedömning som en medlemsstat kan stödja sig på för att fatta ett gynnande beslut i praktiken nämligen riskerar, eftersom beslutet troligen inte kommer att överklagas, att undgå en kontroll varigenom en enhetlig tillämpning av de villkor som anges i gemenskapsrätten kan säkerställas. Detta blir däremot inte fallet när de nationella myndigheterna inleder ett förfarande för uppbörd, oavsett hur stort beloppet i fråga är. Den berörde kan i sådant fall bestrida beslutet vid nationell domstol. En enhetlig tillämpning av gemenskapsrätten kan därmed säkerställas av EG-domstolen inom ramen för förfarandet för förhandsavgörande.

17 Se i detta avseende skälen 1–4 i förordning nr 2454/93, i dess lydelse enligt förordning nr 1335/2003: 1. I enlighet med artikel 220.2 b i rådets förordning (EEG) nr 2913/92 av den 12 oktober 1992 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen skall import- och exporttullar inte bokföras i efterhand i vissa fall och i enlighet med artikel 239 i samma förordning kan sådana tullar av skälighetsskäl återbetalas eller efterges i vissa fall. 2. Med hänsyn till att uppbörd av traditionella egna medel enligt artikel 8 i rådets beslut 2000/597/EG, Euratom om systemet för Europeiska gemenskapernas egna medel … faller under medlemsstaternas behörighet bör det huvudsakligen vara medlemsstaternas myndigheters sak att fatta beslut om huruvida import- eller exporttullar inte skall bokföras i efterhand i kraft av artikel 220.2 b i förordning (EEG) nr 2913/92 och om huruvida sådana tullar skall återbetalas eller efterges i kraft av artikel 239 i samma förordning. 3. I syfte att sörja för enhetlig behandling av ekonomiska aktörer och skydda gemenskapernas finansiella intressen är det dock lämpligt att bibehålla en skyldighet för medlemsstaterna att vidarebefordra ärenden till kommissionen för beslut när dessa anser att ett för den berörda ekonomiska aktören gynnsamt beslut bör antas och ett aktivt misstag eller en försummelse från kommissionens sida åberopas eller de omständigheter som beskrivs i ärendet har samband med gemenskapsundersökningar som genomförts särskilt i enlighet med rådets förordning (EG) nr 515/97 av den 13 mars 1997 om ömsesidigt bistånd mellan medlemsstaternas administrativa myndigheter och om samarbete mellan dessa och kommissionen för att säkerställa en korrekt tillämpning av tull- och jordbrukslagstiftningen … eller det tullbelopp som står på spel är 500000 euro eller mer. 4. Medlemsstaterna bör dock inte vara skyldiga att vidarebefordra sådana ärenden till kommissionen om denna redan antagit ett beslut i ett fall med jämförbara faktiska och rättsliga omständigheter, eftersom de i så fall i syfte att fatta ett slutgiltigt beslut kan stödja sig på det senast fattade kommissionsbeslutet rörande ett fall med jämförbara faktiska och rättsliga omständigheter.

18 Gerechtshof te Amsterdams (Douanekamer) dom av den 7 december 2004 i mål nr 01/900096 DK, s. 2.

19 Av förstainstansrättens dom i målet Heuschen & Schrouff Oriëntal Foods mot kommissionen (ovan fotnot 2) i det parallella målet om ogiltigförklaring av kommissionens beslut REM 19/2002 av den 17 juni 2004 framgår följande: Efter antagandet av förordning nr 1196/97, som offentliggjordes den 28 juni 1997 och trädde i kraft den 19 juli 1997, fortsatte Heuschen & Schrouff att importera rispapper från Vietnam enligt undernummer 19019099 KN, vilket de nederländska myndigheterna godtog med avseende på 29 tulldeklarationer under 6 månader (efter kontroll av dokumenten och i ett fall efter kontroll av varorna). Den 16 mars 1998 påtalade de nederländska tullmyndigheterna att undernummer 19059020 KN skulle användas i tulldeklarationen. Senare samma dag fastställde emellertid samma myndigheter att en tulldeklaration i vilken undernummer 19019099 KN hade använts var riktig. Från och med den 17 mars 1998 använde Heuschen & Schrouff undernummer 19059020 KN för import av rispapper.

20 Se Gerechtshof te Amsterdams (Douanekamer) dom (ovan fotnot 18), s. 1 och 3, samt förstainstansrättens dom i målet Heuschen & Schrouff Oriëntal Foods mot kommissionen (ovan fotnot 2), punkt 12.

21 Se Gerechtshof te Amsterdams (Douanekamer) dom (ovan fotnot 18), s. 3.

22 Enligt punkt 12 i förstainstansrättens dom i målet Heuschen & Schrouff Oriëntal Foods mot kommissionen (ovan fotnot 2) rör det sig slutligen om betalningen av ett belopp om 636518,40 NLG (282645,21 euro).

23 Se vad gäller tidpunkten punkt 13 i förstainstansrättens dom i målet Heuschen & Schrouff Oriëntal Foods mot kommissionen (ovan fotnot 2).

24 Se ovan punkt 3 i detta förslag till avgörande.

25 Dom av den 11 augusti 1995 i mål C-12/94, Uelzena Milchwerke (REG 1995, s. I-2397).

26 Dom av den 13 mars 2003 i mål C-156/00, Nederländerna mot kommissionen (REG 2003, s. I-2527).

27 Domstolens uppgift inom ramen för en begäran om förhandsavgörande avseende tullklassificering består i att ge den nationella domstolen vägledning i fråga om de kriterier som ska beaktas vid klassificeringen i KN av de aktuella produkterna, inte i att själv utföra denna klassificering. Så är i synnerhet fallet då domstolen inte nödvändigtvis förfogar över alla uppgifter som är oundgängliga för denna klassificering. Den nationella domstolen har under alla omständigheter bättre förutsättningar att göra denna klassificering (dom av den 7 november 2002 i de förenade målen C 260/00–C 263/00, Lohmann och Medi Bayreuth, REG 2002, s. I 10045, punkt 26).

28 Asiatiskt rispapper kan bland annat utvinnas ur olika vegetabiliska fibrer och används till exempel i Japan och Kina på många olika sätt, till och med i hemmet (till exempel för skiljeväggar och lampor).

29 Se ovan punkt 7 i detta förslag till avgörande.

30 Även Lyons, EC Customs Law, andra upplagan, 2008, s. 142, har betonat dess särskilda betydelse.

31 Se bland annat dom av den 26 september 2000 i mål C-42/99, Eru Portuguesa (REG 2000, s. I-7691), punkt 13, av den 15 september 2005 i mål C-495/03, Intermodal Transports (REG 2005, s. I-8151), punkt 47, och av den 27 september 2007 i de förenade målen C-208/06 och C-209/06, Medion (REG 2007, s. I-7963), punkt 34.

32 Gemenskapens rättsakter ska tolkas enhetligt. Detta utesluter att en bestämmelse, då osäkerhet råder, betraktas för sig och kräver i stället att den ska tolkas och tillämpas mot bakgrund av övriga språkversioner (dom av den 11 november 1999 i mål C-48/98, Söhl & Söhlke, REG 1999, s. I-7877, punkt 46, se avseende fast rättspraxis även dom av den 13 december 2007 i mål C-408/06, Götz, REG 2007, s. I-11295, punkt 29 med vidare hänvisningar).

33 Den nederländska (dergelijke producten van meel of van zetmeel), den danska (lignende varer af mel eller stivelse) och den svenska (liknande produkter) versionen är med en mer eller mindre detaljerad hänvisning till liknande produkter i slutet av uppräkningen inte lika utförliga som vissa andra versioner som mellan orden sigilloblater och liknande produkter även innehåller de begrepp som nämns i fotnoten nedan.

34 Detta gäller bland annat för den tyska (getrocknete Teigblätter aus Mehl oder Stärke), den franska (pâtes séchées de farine, d’amidon ou de fécule en feuilles), den spanska (pastas secas de harina, almidón o fécula, en hojas) och den portugisiska (pastas secas de farinha, amido ou fécula) versionen.

35 Se rice paper i den engelska versionen och rižev papir i den slovenska versionen.

36 Se ovan fotnot 25 i detta förslag till avgörande.

37 Se ovan, punkt 7 i detta förslag till avgörande.

38 De förklarande anmärkningar som har utarbetats inom Världstullorganisationen, beträffande det världsomfattande systemet för harmoniserad varubeskrivning och kodifiering (nedan kallat HS), utgör vid sidan av de förklarande anmärkningarna till KN som har fastställts av kommissionen viktiga tolkningsdata vid tolkningen av de enskilda tulltaxenumren. Nämnda anmärkningar är likväl inte rättsligt bindande (dom av den 17 mars 2005 i mål C-467/03, Ikegami, REG 2005, s. I-2389, punkt 17).

39 Även den hänskjutande domstolen nämnde detta, emellertid i ett annat syfte än Heuschen & Schrouff.

40 Se närmare, avseende principen om bokföring av tull, artikel 217 i tullkodexen.

41 Se bland annat dom av den 3 april 2008 i mål C-230/06, Militzer & Münch (REG 2008, s. I-1895), punkt 50.

42 Se bland annat dom av den 7 september 1999 i mål C-61/98, De Haan (REG 1999, s. I-5003), punkt 52, och av den 18 oktober 2007 i mål C-62/05 P, Nordspedizionieri di Danielis Livio m.fl. mot kommissionen (REG 2007, s. I-8647), punkt 41, avseende de bestämmelser som föregick artikel 239.1 andra strecksatsen i tullkodexen och artikel 905 i förordning nr 2454/93.

43 Se punkterna 68 och 69 i mitt förslag till avgörande av den 13 mars 2008 i mål C-204/07 P, CAS mot kommissionen, med vidare hänvisningar.

44 Dom av den 1 april 1993 i mål C-250/91, Hewlett Packard France (REG 1993, s. I-1819), punkt 46, Alexander, Vorbemerkungen zu Art. 220, 221, i: Witte, Zollkodex, Kommentar, fjärde upplagan, 2006, punkt 5, Huchatz, Art. 239 – Erstattung oder Erlass in Sonderfällen, ibidem, punkt 32.

45 Domen i målet Hewlett Packard France (ovan fotnot 44), punkt 46.

46 Se domen i målet De Haan (ovan fotnot 42), punkt 42 jämförd med punkt 41 avseende de bestämmelser som föregick artikel 220.2 och artikel 239.1 andra strecksatsen i tullkodexen. Alexander, Vorbemerkungen zu Art. 220, 221 (ovan fotnot 44), punkt 2, har gjort gällande att principen om skydd för berättigade förväntningar endast delvis regleras i artikel 220.2 i tullkodexen. Principen om skydd för berättigade förväntningar har därigenom, å ena sidan, inte fastställts slutgiltigt. Denna bestämmelse innebär, å andra sidan, inte att tullmyndighetens och gäldenärens misstag kan beaktas på ett differentierat sätt. För att undgå dessa brister skulle de berörda parterna i allt större omfattning inge parallella ansökningar om återbetalning eller väcka skadeståndstalan. Alexander har därefter framhållit risken för betydliga fel till följd av att flera förfaranden som skiljer sig från varandra i rättsligt hänseende och som avser samma sakförhållanden med olika formella och materiella förutsättningar genomförs. Till detta är i allmänhet kravet på en kvalificerad, omfattande och därmed en för gäldenären dyr rådgivning kopplat samt en oproportionerlig administrativ börda för de berörda tullmyndigheterna och kommissionen. Av processekonomiska skäl skulle målen sällan behandlas parallellt utan delvis vilandeförklaras. För att avhjälpa denna situation krävs en omfattande ändring av bestämmelserna om bokföring av tullskulden i efterhand och bestämmelserna om eftergift och återbetalning. Se även Lyons (ovan fotnot 30), s. 496, avseende uppfattningen att de båda bestämmelserna inte är identiska. Han har i detta avseende dessutom hänvisat till förstainstansrättens rättspraxis av den 19 februari 1998 i mål T-42/96, Eyckeler & Malt mot kommissionen (REG 1998, s. II-401), punkt 135 och följande punkter, avseende motsvarande bestämmelser som föregick artiklarna 220.2 och 239.1 andra strecksatsen i tullkodexen.

47 Se fotnot 46 i detta förslag till avgörande avseende uppfattningen att de berörda bestämmelserna trots detta inte är helt identiska.

48 Se ovan fotnot 44, punkt 46.

49 Se ovan fotnot 32, punkterna 55 och 56.

50 Se ovan fotnot 26, punkt 92.

51 Dom av den 26 juni 1990 i mål C-64/89, Deutsche Fernsprecher (REG 1990, s. I-2535), punkt 13.

52 Ovan fotnot 16, punkt 33.

53 Dom av den 14 maj 1996 i de förenade målen C-153/94 och C-204/94, Faroe Seafood m.fl. (REG 1996, s. I-2465), punkt 80.

54 Dom av den 22 juni 2006 i mål C-419/04, Conseil général de la Vienne (REG 2006, s. I-5645), punkt 42.

55 Dom av den 14 december 2000 i mål C-344/98, Masterfoods och HB (REG 2000, s. I-11369).

56 Detta har till exempel erkänts när det gäller att fastställa att en gemenskapsrättsakt är ogiltig. Se bland annat dom av den 22 oktober 1987 i mål 314/85, Foto-Frost (REG 1987, s. 4199; svensk specialutgåva, volym 9, s. 233), punkt 20, och av den 21 mars 2000 i mål C-6/99, Greenpeace Frankreich m.fl. (REG 2000, s. I-1651), punkt 54. Se även dom av den 21 februari 1991 i de förenade målen C-143/88 och C-92/89, Zuckerfabrik Süderdithmarschen och Zuckerfabrik Soest (REG 1991, s. I-415; svensk specialutgåva, volym 11, s. I-19), punkt 24.

57 Se ovan fotnot 55.

58 Dom av den 28 februari 1991i mål C-234/89,, Delimitis (REG 1991, s. I-935; svensk specialutgåva, volym 11, s. 65), punkterna 43–54.

59 Ovan fotnot 55, punkterna 57 och 59.

60 Generaladvokaten Cosmas har i sitt förslag till avgörande av den 16 maj 2000 i målet Masterfoods (ovan fotnot 55, punkterna 40–55) ägnat denna fråga stor uppmärksamhet. Nämnda fråga präglade även parternas yttranden i målet. Generaladvokaten Cosmas har bland annat påtalat möjligheten att parterna eller en part kan försöka att välja typen av förfarande och därigenom välja ett gemenskapsförfarande. En begäran om förhandsavgörande som inte avser bedömningen av de faktiska omständigheterna lämpar sig inte heller för att pröva giltigheten av ett kommissionsbeslut vid besvarandet av en tolkningsfråga, eftersom det i fråga om administrativa rättsakter är väsentligt att genomföra en fullständig prövning i sak, för att ett effektivt rättsskydd ska kunna erbjudas. Det bör tilläggas att allvarliga problem även föreligger vad gäller redogörelsen och bevisbördan. Dessa är av avgörande betydelse vid talan om ogiltigförklaring. De saknar däremot betydelse vid förfarandet för förhandsavgörande. Härtill kommer den relativt snäva strukturen vad gäller de rättsliga grunderna vid direkt talan, vilken medför att flera frågor redan avgörs inom ramen för frågan huruvida talan kan upptas till sakprövning utan att frågan om talan är välgrundad berörs, och den relativt öppna strukturen i förfarandet för förhandsavgörande, i vilket samtliga parters argument (samt de argument som olika medlemsstater som eventuellt deltar i förfarandet framfört) bedöms till sitt innehåll. Dessa skillnader kan medföra egendomliga situationer, beroende på den typ av förfarande i vilken domstolen för första gången befattar sig med ärendet.

61 Se i detta avseende punkt 36 i mitt förslag till avgörande av den 4 september 2008 i mål C-38/07 P, Heuschen & Schrouff Oriëntal Foods Trading mot kommissionen.

62 Dom av den 24 september 1998 i mål C-413/96, Sportgoods (REG 1998, s. I-5285), punkterna 41–43.

63 Dom av den 19 oktober 2000 i mål C-15/99, Sommer (REG 2000, s. I-8989), punkt 31.

64 Domen i målet Sportgoods (ovan fotnot 62), punkt 41.

65 Det ska i detta sammanhang emellertid beaktas att när fristen för en talan om ogiltigförklaring enligt artikel 230.5 EG redan har löpt ut och det berörda kommissionsbeslutet därmed har vunnit laga kraft gentemot den som beslutet är riktat till, så kan gemenskapsrättsakter som har rättsverkningar inte återigen ifrågasättas genom en talan vid de nationella domstolarna och en därmed eventuellt förenad begäran om förhandsavgörande (dom av den 9 mars 1994 i mål C-188/92, TWD Textilwerke Deggendorf (REG 1994, s. I-833), punkterna 13–26 och av den 30 januari 1997 i mål C-178/95, Wiljo (REG 1997, s. I-585), punkterna 20–31.

66 För detta talar även punkt 48 i domen i målet De Haan (ovan fotnot 42).

67 För en ansökan enligt artikel 239.2 i tullkodexen föreligger till exempel en frist på tolv månader från den dag då underrättelsen om tullbeloppet ägde rum. Fristen kan endast förlängas i undantagsfall.

68 Eftersom frågan rör de ansökningar som ingetts, räcker i ett flertal fall uppgifterna från parterna i den aktuella tvisten. Det ska för övrigt erinras om att det eventuellt även finns en möjlighet att hos kommissionen informera sig om läget i ett förfarande som pågår där. Denna är enligt artikel 10 EG skyldig att samarbeta lojalt med medlemsstaternas domstolar, se i detta avseende domen i målet Delimitis (ovan fotnot 58), punkt 53 med vidare hänvisningar.

69 Det ska, i ett fall som det förevarande, i detta avseende emellertid beaktas att möjligheten att vidarebefordra ansökan till kommissionen efter det att rättsläget förändrats, med verkan från den 1 augusti 2003 (se ovan punkterna 16–19 i detta förslag till avgörande), till vilken förändring även den italienska regeringen har hänvisat i detta sammanhang, är mycket begränsad. Den domstol som prövar ansökan måste alltså konkret pröva om det fortfarande finns möjlighet att vidarebefordra.