Förslag till avgörande av generaladvokat Ján Mazák föredraget den 25 juni 2009

1 Originalspråk: engelska.

2 EGT L 285, s. 1.

3 EGT L 194, 2001, s. 39.

4 EGT L 194, 2001, s. 38.

5 EGT L 140, s. 2.

6 Dom av den 12 december 1972 i de förenade målen 21/72–24/72, International Fruit Company NV m.fl. (REG 1972, s. 1219; svensk specialutgåva, volym 2, s. 51), punkt 16, och dom av den 3 juni 2008 i mål C-308/06, Intertanko m.fl. (REG 2008, s. I-4057), punkterna 48–49.

7 Se bland annat dom av den 23 oktober 2003 i mål C-154/02, Nilsson (REG 2003, s. I-12733), punkt 39.

8 Kommissionen har bland annat hänvisat till dom av den 12 februari 2008 i mål C-2/06, Kempter (REG 2008, s. I-411), punkt 57.

9 Se, för ett liknande resonemang, bland annat dom av den 30 april 1974 i mål 181/73, Haegman (REG 1974, s. 449; svensk specialutgåva, volym 2, s. 281), punkt 5, av den 15 juni 1999 i mål C-321/97, Andersson (REG 1999, s. I-3551), punkt 26, och av den 11 september 2007 i mål C-431/05, Merck Genéricos (REG 2007, s. I-7001), punkt 31.

10 Se för ett liknande resonemang, domen i målet International Fruit m.fl. (ovan fotnot 6), punkterna 10–18, dom av den 19 november 1975 i mål 38/75, Nederlandse Spoorwegen (REG 1975, s. 1439), punkt 21, av den 14 juli 1994 i mål C-379/92, Peralta (REG 1994, s. I-3453; svensk specialutgåva, volym 16, s. I-15), punkt 16, och domen i målet Intertanko m.fl. (ovan fotnot 6), punkt 49.

11 Det ska i detta hänseende för det första påpekas att antagandet av förordning nr 2027/97 inte i sig utgör tillräcklig bevisning för att en sådan överföring av befogenheter har skett, eftersom räckvidden av denna förordning är klart snävare än räckvidden för Warszawakonventionen. Följaktligen syftar förordning nr 2027/97, som framgår av ingressen och artikeldelen i denna, till att stärka passagerarskyddet i förhållande till gemenskapens lufttransporter med hänsyn till skadeståndsansvar vid dödsfall eller skada, medan Warszawakonventionen även avser transport av bagage och gods. För det andra ska det påpekas att Montrealkonventionen, vilken har ersatt Warszawakonventionen, ingicks genom blandade avtal mellan gemenskapen och dess medlemsstater med antagandet att det fortfarande förelåg en delad behörighet på området internationella lufttransporter som omfattades av Montrealkonventionen (skäl 4 i ingressen i rådets ovan i fotnot 4 nämnda beslut om ingående av Montrealkonventionen). Det finns slutligen ingenting som tyder på att gemenskapen verkligen har agerat i egenskap av medlemsstaternas efterträdare i samband med Warszawakonventionen eller att de övriga parterna i den konventionen har erkänt gemenskapen i den rollen.

12 Jämför i detta sammanhang dom av den 16 juni 1998 i mål C-162/96, Racke (REG 1998, s. I-3655), punkt 45, och domen i målet Intertanko m.fl. (ovan fotnot 6), punkt 51.

13 Jämför i detta sammanhang exempelvis domen i målet Nilsson (ovan fotnot 7), punkt 39, och dom av den 23 oktober 2001 i mål C-510/99, Tridon (REG 2001, s. I-7777), punkt 25.

14 Se, för ett liknande resonemang, domstolens dom av den 24 november 1992 i mål C-286/90, Poulsen (REG 1992, s. I-6019; svensk specialutgåva, volym 13, s. I-189), punkterna 9 och 10, och domen i målet Intertanko m.fl. (ovan fotnot 6), punkt 52.

15 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 10 september 1996 i mål C-61/94, kommissionen mot Tyskland (REG 1996, s. I-3989), punkt 52, av den 10 januari 2006 i mål C-344/04, IATA och ELFAA (REG 2006, s. I-403), punkt 35, och dom av den 25 februari 1988 i de förenade målen 194/85 och 241/85, kommissionen mot Grekland (REG 1988, s. 1037), punkterna 28–32.

16 Se, för ett liknande resonemang, bland annat dom av den 9 mars 1978 i mål 106/77, Simmenthal (REG 1978, s. 629; svensk specialutgåva, volym 4, s. 75), punkt 21.

17 Se, för ett liknande resonemang, bland annat dom av den 14 januari 1997 i mål C-124/95, Centro-Com (REG 1997, s. I-81), punkterna 55–57, dom av den 2 augusti 1993 i mål C-158/91, Levy (REG 1993, s. I-4287), punkterna 11–13, av den 14 oktober 1980 i mål 812/79, Burgoa (REG 1980, s. 2787), punkt 6, och av den 27 februari 1962 i mål 10/61, kommissionen mot Italien (REG 1962; engelsk specialutgåva s. 1). Enligt denna rättspraxis är syftet med artikel 307 EG att säkerställa att medlemsstaten, i överensstämmelse med de folkrättsliga principerna, kan respektera tredjeländers rättigheter enligt ett tidigare ingånget avtal och fullgöra sina skyldigheter enligt detta.

18 Se skälen 3, 7 och 8 i ingressen till förordning nr 2027/97.

19 Se, för ett liknande resonemang, särskilt dom av den 21 september 1983 i de förenade målen 205/82–215/82, Deutsche Milchkontor m.fl. (REG 1983, s. 2633; svensk specialutgåva, volym 7, s. 233), punkt 17, av den 16 december 1976 i mål 33/76, Rewe-Zentralfinanz och Rewe-Zentral (REG 1976, s. 1989; svensk specialutgåva, volym 3, s. 261), punkt 5, och av den 14 december 1995 i mål C-312/93, Peterbroeck (REG 1995, s. I-4599), punkt 12.

20 Se, för ett liknande resonemang, bland annat domen i målet Kempter (ovan fotnot 8), punkt 57, dom av den 13 mars 2007 i mål C-432/05, Unibet (REG 2007, s. I-2271), punkt 43, och av den 16 maj 2000 i mål C-78/98, Preston m.fl. (REG 2000, s. I-3201), punkt 31.

21 Jämför domen i målet Centro-Com (ovan fotnot 17), punkt 58, och dom av den 28 mars 1995 i mål C-324/93, Evans Medical and Macfarlan Smith (REG 1995, s. I-563), punkt 29.

22 Se i detta sammanhang domen i målet Kempter (ovan fotnot 8), punkt 58 och där angiven rättspraxis: Det föreligger inga särskilda problem med avseende på likvärdighetsprincipen i förevarande mål, eftersom samma tidfrist – den som föreskrivs i artikel 29 i Warszawakonventionen – skulle tillämpas såväl inom som utom ett gemenskapsrättsligt sammanhang, i en talan om ersättning för skada som uppkommit under en flygning mellan medlemsstater, det vill säga även om skadeståndsansvaret inte skulle regleras av förordning nr 2027/97.