Förslag till avgörande av generaladvokat Juliane Kokott föredraget den 2 september 2010

1 Originalspråk: tyska.

2 EGT L 174, s. 1 (nedan kallad förordning nr 1206/2001). Förenade kungariket och Irland har i enlighet med artikel 3 i det protokoll om Förenade kungarikets och Irlands ställning som fogats till Fördraget om Europeiska unionen och Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen meddelat sin önskan att delta i antagandet och tillämpningen av denna förordning (skäl 21 i förordning nr 1206/2001).

3 Med undantag av Danmark, se artikel 1.3 i förordningen.

4 Enligt artikel 10.1 i protokoll nr 36 till Lissabonfördraget (om övergångsbestämmelser) gäller fortfarande domstolens begränsade befogenheter som en övergångsåtgärd för unionsakter på området polissamarbete och straffrättsligt samarbete, som antogs före ikraftträdandet av Lissabonfördraget. Enligt artikel 10.3 upphör denna övergångsåtgärd enligt punkt 1 under alla omständigheter fem år efter dagen för ikraftträdandet av Lissabonfördraget. Den i förevarande fall relevanta frågan som gäller den begränsade rätten att begära förhandsavgörande som bortfaller i efterhand kan därför ställas också i fortsättningen.

5 Se mitt förslag till avgörande av den 18 juli 2007 i mål C-175/06, Tedesco (REG 2007, s. I-7929), punkterna 21 och 22, och dom av den 25 juni 2009 i mål C-14/08, Roda Golf & Beach Resort (REG 2009, s. I-5439), punkt 29, samt generaladvokaten Ruiz-Jarabos förslag till avgörande av den 5 mars 2009 i detta mål (punkt 28 och följande punkter).

6 Se mitt förslag till avgörande i målet Tedesco (ovan fotnot 5), punkt 22.

7 Se mitt förslag till avgörande i målet Tedesco (ovan fotnot 5), punkt 26.

8 Se bland annat dom av den 9 mars 2006 i mål C-293/04, Beemsterboer Coldstore Services (REG 2006, s. I-2263), punkt 21, och av den 28 juni 2007 i mål C-467/05, Dell’Orto (REG 2007, s. I-5557), punkterna 48 och 49.

9 Se även generaladvokaten Ruiz-Jarabos förslag till avgörande i målet Roda Golf & Beach Resort (ovan fotnot 5), punkt 22 och följande punkter.

10 Rådets beslut av den 20 december 2007 om ändring av protokollet om domstolens stadga; ändringar i domstolens rättegångsregler, som domstolen antog den 15 januari 2008 (EUT L 24, s. 39).

11 Detta skedde i målet Martinez, i vilket domstolen genom beslut av den 20 november 2009 – alltså innan Lissabonfördraget trädde i kraft – på grund av begränsningen av rätten att begära förhandsavgörande i artikel 68 EG förklarade sig sakna behörighet (C-278/09, REG 2009, s. I-11099). Den 6 april 2010 gav den hänskjutande domstolen in sin begäran om förhandsavgörande på nytt (C-161/10).

12 Se bland annat dom av den 15 december 2005 i mål C-415/93, Bosman (REG 2005, s. I-4921), punkt 59, och av den 13 juli 2006 i de förenade målen C-295/04–C-298/04, Manfredi m.fl. (REG 2006, s. I-6619), punkt 26.

13 Dom av den 16 juni 2005 i mål C-105/03, Pupino (REG 2005, s. I-5285), punkt 30, av den 9 oktober 2008 i mål C-404/07, Katz (REG 2008, s. I-7607), punkt 31, och av den 22 april 2010 i mål C-82/09, Dimos Agios Nikolaos (REU 2010, s. I-3649) punkt 15.

14 Se bland annat domen i målet Bosman (ovan fotnot 12), punkt 61, och dom av den 10 januari 2006 i mål C-344/04, IATA och ELFAA (REG 2006, s. I-403), punkt 24.

15 Efter förhandlingen har den irländska och den polska regeringen skriftligen hänvisat till att den hänskjutande domstolen betalat ersättning till vittne om 40 euro.

16 Min kursivering.

17 Se den franska versionen: Frais respektive remboursement de taxes ou de frais, den spanska versionen: Gastos respektive abono de tasas o gastos, den engelska versionen: Costs respektive imbursement of taxes and costs, den svenska versionen: Kostnader respektive avgifter och kostnader, den italienska versionen: Spese respektive rimborso di tasse o spese.

18 Se skälen 1, 2, 8, 10 och 11 i förordningen.

19 Med undantag av Danmark, se artikel 1.3 i förordningen.

20 I artikel 14 tredje stycket finns ett annat fall av kostnadsersättning. Enligt denna kan en myndighet som inte själv kan vidta den anmodade åtgärden efter medgivande av den ansökande myndigheten utse lämplig person att göra detta. I samband med att sådant medgivande begärs, ska de beräknade kostnaderna vid ett sådant förfarande anges. Lämnar den ansökande myndigheten sitt samtycke, ska den ersätta de kostnader som föranleds av förfarandet.

21 Se artikel 16 i Haagkonventionen av den 1 mars 1954 angående vissa till civilprocessen hörande ämnen: För vidtagande av begärda åtgärder få icke utkrävas avgifter av något som helst slag. Dock skall, där ej annat överenskommits, den stat, där åtgärd begärts, äga att av den stat, varifrån framställningen skett, utkräva ersättning för vad till vittnen och sakkunniga blivit utbetalt ävensom för kostnader, som föranletts av stämningsmäns medverkan vid delgivning, när sådan påkallats därav att vittnen icke frivilligt inställt sig, eller för kostnader, som uppstått då bestämmelsen i artikel 14 andra stycket kommit till användning.

22 Se redogörelse av Philip W. Amram, Explanatory Report on the 1970 Hague Evidence Convention, Buchst. J), att hämta under: http://hcch.e-vision.nl/upload/expl20e.pdf.