Förslag till avgörande av generaladvokat Niilo Jääskinen föredraget den 26 maj 2011

1 Originalspråk: franska.

2 De förevarande målen är enligt den belgiska regeringen bara 2 av 879 pågående mål vid den hänskjutande domstolen där talan väckts med anledning av djurhälsolagen av den 24 mars 1987 (wet van 24 maart 1987 betreffende de dierengezondheid) och lagen av den 23 mars 1998 om inrättande av en budgetfond för främjande av djurs hälsa och kvalitet samt animaliska produkters sundhet och kvalitet (wet van 23 maart 1998 betreffende de oprichting van een Begrotingsfonds voor de gezondheid en de kwaliteit van de dieren en de dierlijke producten). Det totala beloppet för de återbetalningar som yrkats i dessa mål sägs preliminärt uppgå till 119 miljoner euro.

3 Den förstnämnda principen förekommer i engelsk rätt, med avseende på begreppet rättvisa (equity), känd i formen vigilantibus non dormientibus aequitas subvenit. Den sistnämnda är välbekant för domstolen. Enligt en författare är det till och med den princip som oftast har citerats av domstolen och dess generaladvokater (se Masson, A., Usages et réflexivité du latin à la Cour de justice des Communautés européennes, Revue trimestrielle de droit européen, 2007, nr 4, s. 609–633).

4 Se domar av den 16 december 1992 i mål C-17/91, Lornoy m.fl. (REG 1992, s. I-6523), i mål C-114/91, Claeys (REG 1992, s. I-6559), och i de förenade målen C-144/91 och C-145/91, Demoor m.fl. (REG 1992, s. I-6613).

5 Dom av den 21 oktober 2003 i de förenade målen C-261/01 och C-262/01, van Calster m.fl. (REG 2003, s. I-12249).

6 Moniteur belge av den 30 april 1998, s. 13469.

7 Se artikel 23 i 1998 års lag.

8 Se artikel 23 i 1998 års lag.

9 Punkterna 65 och 77 (se ovan fotnot 5).

10 Moniteur belge av den 21 augusti 1991, s. 17960.

11 Se, bland annat, dom av den 14 april 2003 meddelad av Hof van Cassatie.

12 Se artiklarna 14, 17 och 21 i 1998 års lag.

13 Om den tillämpliga preskriptionstiden hade varit tio år räknat från ikraftträdandet av 1998 års lag, det vill säga den 30 april 1998, skulle en talan av den 2 april 2007 däremot ha väckts innan preskriptionstiden hade löpt ut.

14 Se artiklarna 14, 17, 21 och 23 i 1998 års lag.

15 Se punkt 28 i detta förslag till avgörande.

16 Se dom av den 14 januari 1997 i de förenade målen C-192/95-C-218/95, Comateb m.fl. (REG 1997, s. I-165), punkt 20, och av den 17 juni 2004 i mål C-30/02, Recheio - Cash & Carry (REG 2004, s. I-6051), punkt 15.

17 Se bland annat, när det gäller återbetalning av felaktigt inbetalda belopp, dom av den 15 september 1998 i mål C-231/96, Edis (REG 1998, s. I-4951), punkt 34, och domen i det ovannämnda målet Recheio – Cash & Carry, punkt 17, samt, när det gäller den mer allmänna frågan, dom av den 15 april 2008 i mål C-268/06, Impact (REG 2008, s. I-2483), punkt 46, och av den 8 mars 2011 i mål C-240/09, Lesoochranárske zoskupenie (REU 2011, s. I-1255), punkt 48.

18 Se, bland annat, dom av den 24 mars 2009 i mål C-445/06, Danske Slagterier (REG 2009, s. I-2119), punkt 31 och där angiven rättspraxis.

19 Se dom av den 17 november 1998 i mål C-228/96, Aprile (REG 1998, s. I-7141), punkt 19 och där angiven rättspraxis.

20 Se, bland annat, domen i det ovannämnda målet Aprile, punkt 19, samt dom av den 11 juli 2002 i mål C-62/00, Marks & Spencer (REG 2002, s. I-6325), punkt 35, och av den 15 april 2010 i mål C-542/08, Barth (REU 2010, s. I-3189), punkt 28.

21 Punkt 18 i domen.

22 Preskriptionstiden anges i artikel 100 i de samordnade lagarna om statens räkenskaper (se ovan punkt 23 i detta förslag till avgörande).

23 Något som är fallet i artikel 100 i de samordnade lagarna om statens räkenskaper.

24 Se, bland annat, dom av den 27 mars 1980 i mål 61/79, Denkavit italiana (REG 1980, s. 1205; svensk specialutgåva, volym 5, s. 149), punkt 16, av den 10 februari 2000 i mål C-50/96, Deutsche Telekom (REG 2000, s. I-743), punkt 43, av den 13 januari 2004 i mål C-453/00, Kühne & Heitz (REG 2004, s. I-837), punkt 21, och av den 12 februari 2008 i mål C-2/06, Kempter (REG 2008, s. I-411), punkt 35.

25 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 19 oktober 1995 i mål C-137/94, Richardson (REG 1995, s. I-3407), punkt 33, och av den 6 mars 2007 i mål C-292/04, Meilicke m.fl. (REG 2007, s. I-1835), punkt 34 och där angiven rättspraxis, samt domen i det ovannämnda målet Kempter, punkt 35.

26 Se dom av den 25 juli 1991 i mål C-208/90, Emmott (REG 1991, s. I-4269; svensk specialutgåva, volym 11, s. 393), punkt 21.

27 Se dom av den 2 december 1997 i mål C-188/95, Fantask m.fl. (REG 1997, s. I-6783), punkt 51.

28 Punkt 54 i domen.

29 Se även domar av den 17 juli 1997 i mål C-90/94, Haahr Petroleum (REG 1997, s. I-4085), punkt 52, och i de förenade målen C-114/95 och C-115/95, Texaco och Olieselskabet Danmark (REG 1997, s. I-4263), punkt 48.

30 Dom av den 28 november 2000 i mål C-88/99, Roquette Frères (REG 2000, s. I-10465), punkt 37.

31 Se, för ett liknande resonemang, domen i det ovannämnda målet Barth, punkt 33, och i det ovannämnda målet Aprile, punkterna 43–45.

32 Den hänskjutande domstolen förefaller anse att det finns en skillnad mellan de tillämpliga preskriptionstiderna. Den belgiska regeringen, som har klassificerat de aktuella målen såsom rörande utomobligatoriskt ansvar, gav däremot vid förhandlingen uttryck för en annan åsikt, nämligen att preskriptionstiderna var lika långa, det vill säga fem år, även om det fanns en viss skillnad i fråga om den tidpunkt då de började löpa. Jag noterar att den hänskjutande domstolen har klassificerat målen såsom rörande återbetalning av felaktigt inbetalda belopp (condictio indebiti). Se, när det gäller frågan om klassificering, dom av den 12 december 2006 i mål C-446/04, Test Claimants in the FII Group Litigation (REG 2006, s. I-11753), punkt 201.

33 Q-Beef, som erlade sina avgifter direkt till staten, berörs inte av denna tolkningsfråga.

34 Se domen i det ovannämnda målet Edis, punkt 39, och i det ovannämnda målet Aprile, punkt 34, samt dom av den 10 september 2002 i de förenade målen C-216/99 och C-222/99, Prisco och CASER (REG 2002, s. I-6761), punkt 70.

35 Domen i det ovannämnda målet Calster m.fl., punkt 59. I punkt 60 tillägger domstolen att en sådan lagstiftningsteknik inte kan anses vara förenlig med den anmälningsskyldighet som följer av artikel 93.3 i fördraget. Om en sådan teknik tilläts skulle nämligen medlemsstaterna omedelbart kunna börja genomföra förslag till statligt stöd utan att anmäla dem, och de skulle kunna undvika följderna av underlåtenheten att anmäla genom att upphäva stödåtgärden och samtidigt återinföra den med retroaktiv verkan.

36 Se punkt 16 i generaladvokaten Jacobs förslag till avgörande i det ovannämnda målet van Calster m.fl.

37 Dom av den 20 mars 1997 i mål C-24/95, Alcan Deutschland (REG 1997, s. I-1591).

38 Se dom av den 1 december 1998 i mål C-326/96, Levez (REG 1998, s. I-7835), punkt 34, och domen i det ovannämnda målet Barth, punkt 36.

39 Som exempel kan nämnas att det berörda bolaget i det ovannämnda målet Kühne & Heitz hade inkommit med betalningskrav avseende vissa belopp ungefär två månader efter domstolens dom i vilken denna gjorde en tolkning som var förmånlig för bolaget (se generaladvokaten Légers förslag till avgörande, punkt 14).

40 Något som Konungariket Belgien för övrigt inte har bestritt.

41 Till och med under förhandlingen klassificerade företrädaren för den belgiska regeringen underlåtenheten att göra anmälan som ett procedurfel. Enligt min uppfattning rör det sig om något mycket allvarligare: att inte anmäla är att underlåta att fullgöra en grundläggande skyldighet när det gäller statligt stöd.

42 Som exempel kan nämnas uppföljningen av domen av den 7 september 2004 i mål C-319/02, Manninen (REG 2004, s. I-7477), där domstolen fann att den finländska lagstiftningen var oförenlig med unionsrätten. När den hänskjutande domstolen hade meddelat sitt slutgiltiga avgörande (Högsta förvaltningsdomstolens beslut av den 22 december 2004 i mål KHO:2004:117), antogs en lag syftande till gottgörelse. Av förarbetena till den lagen framgår att avsikten var att säkerställa en effektiv återbetalning (se även proposition 57/2005).

43 I skäl 13 i rådets förordning (EG) nr 659/1999 av den 22 mars 1999 om tillämpningsföreskrifter för artikel 93 i EG-fördraget (EGT L 83, s. 1) sägs att en effektiv konkurrens bör återställas i fall av olagligt stöd som inte är förenligt med den gemensamma marknaden och att det därför är nödvändigt att stödet jämte ränta återkrävs utan dröjsmål.

44 Europadomstolens dom av den 25 juni 2009 i målet Zouboulidis mot Grekland, §§ 33–37. Detta mål rörde fordringar mot grekiska staten som i vissa fall preskriberades efter två år samtidigt som preskriptionstiden för statens egna fordringar var två till tio gånger så lång. Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna fann att de särskilt fördelaktiga preskriptionsregler som gällde för grekiska staten var oförenliga med artikel 1 i det första tilläggsprotokollet till Europeiska konventionen av den 4 november 1950 om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna.

45 Se artikel 17, som rör rätten till egendom.