Förslag till avgörande av generaladvokat Niilo Jääskinen föredraget den 1 mars 2012
1 Originalspråk: franska.
2 EUT L 284, s. 1.
3 EUT L 166, s. 1.
4 EGT L 149, s. 2. Det ska preciseras att denna ursprungliga version har ändrats vid flera tillfällen.
5 EGT L 74, s. 1; svensk specialutgåva, område 5, volym 1, s. 106.
6 Dom av den 23 november 2000 i mål C-135/99 (REG 2000, s. I-10409).
7 Dom av den 7 februari 2002 i mål C-28/00 (REG 2002, s. I-1343).
8 Se skäl 14 i förordning nr 987/2009 och skäl 13 i Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 9 juli 2008 inför antagandet av nämnda förordning (P6_TC1-COD(2006)0006) samt Jorens, Y. och Van Overmeiren, F., General Principles of Coordination in Regulation 883/2004, European Journal of Social Security, volym 11 (2009), nr 1–2, s. 67.
9 Se nedan de frågor som domstolen ställde inför förhandlingen med begäran om skriftliga svar.
10 Grundförordning nr 883/2004 trädde i kraft den 20 maj 2004, men är endast tillämplig sedan den 1 maj 2010, vilket är det datum då tillämpningsförordning nr 987/2009 i sin tur trädde i kraft.
11 Se skäl 3 i förordning nr 883/2004.
12 I artikel 44.1 i förordning nr 987/2009 definieras nämnda perioder med avseende på förordningen. Det är en användbar definition med beaktande av att medlemsstaternas uppfattning i denna fråga varierar.
13 Se, till exempel, dom av den 19 december 1968 i mål 13/68, Salgoil (REG 1968, s. 661; svensk specialutgåva, volym 1, s. 367), och av den 10 juli 2008 i mål C-54/07, Feryn (REG 2008, s. I-5187), punkt 19 och där angiven rättspraxis.
14 Dom av den 17 juli 1997 i mål C-97/95, Pascoal & Filhos (REG 1997, s. I-4209), punkt 22 och följande punkter.
15 I artikel 87.1 i förordning nr 883/2004 anges att ingen rätt skall förvärvas enligt denna förordning för tiden före den dag då den börjar tillämpas.
16 Jag bedömer att denna bestämmelse saknar relevans för förevarande mål som inte rör beviljande av ålderspension utan den bedömning av rätten till pension som DRN gjort i beslut vilka säkerligen skulle kunna utgöra grund för rättigheten och vara tvingande enligt vad som sagts vid förhandlingen, men som likväl avser framtiden; närmare bestämt, som jag förstår handlingarna från den hänskjutande domstolen, tolv år från nu.
17 Se dom av den 10 juli 1986 i mål 270/84, Licata mot CES (REG 1986, s. 2305), punkt 31, och av den 21 januari 2003 i mål C-512/99, Tyskland mot kommissionen (REG 2003, s. I-845), punkt 46 och där angiven rättspraxis.
18 Se dom av den 10 juli 1986 i mål 270/84, Licata mot CES (REG 1986, s. 2305), punkt 31, och av den 21 januari 2003 i mål C-512/99, Tyskland mot kommissionen (REG 2003, s. I-845), punkt 46 och där angiven rättspraxis, samt generaladvokaten Jacobs förslag till avgörande i det ovannämnda målet Kauer, punkt 65 och följande punkter.
19 Jag utesluter inte att det kan förekomma nationella bestämmelser som möjliggör en annan approach, men enligt min mening regleras frågan om tillämpligheten och verkningarna i tiden av förordning nr 987/2009 uteslutande i förordningens övergångsbestämmelser.
20 Förhållandet mellan dessa båda förordningar, vilka kompletterar varandra, är sådant att omständigheter som främjar förståelsen av grundförordningen återfinns i tillämpningsförordningen och tvärtom.
21 Se, analogt, domen i det ovannämnda målet Kauer (punkt 26), rörande de villkor som en viss period, enligt medlemsstaternas lagstiftning, måste uppfylla för att anses vara jämförbar med försäkringsperioder i egentlig mening, och dom av den 3 mars 2011 i mål C-440/09, Tomaszewska (REU 2011, s. I-1033), punkterna 26 och 27, rörande de villkor som uppställs i nämnda lagstiftning för att perioder ska betraktas som anställnings- eller försäkringsperioder.
22 Kumulering av nationella lagar som samtidigt är tillämpliga på en och samma förmån är inte möjlig. Skälet härför är att man vill undvika komplikationer som sådan kumulering kan ge upphov till (dom av den 12 juni 1986 i mål 302/84, Ten Holder, REG 1986, s. 1821, punkt 21). En försäkringstagare kan däremot kumulera förmåner av olika slag, till exempel ålderspension och barnbidrag, på vilka olika lagstiftning är tillämplig (dom av den 20 maj 2008 i mål C-352/06, Bosmann, REG 2008, s. I-3827, punkt 31).
23 Se, bland annat, dom av den 9 mars 2006 i mål C-493/04, Piatkowski (REG 2006, s. I-2369), punkt 34, och av den 14 oktober 2010 i mål C-345/09, van Delft m.fl. (REU 2010, s. I-9879), punkt 100 och där angiven rättspraxis, samt mitt förslag till avgörande i det sistnämnda målet (punkt 72).
24 Artikel 44.3 i förordning nr 987/2009, enligt vilken punkt 2 inte ska tillämpas om den berörda personen omfattas eller börjar omfattas av lagstiftningen i en annan medlemsstat på grund av att personen har anställning eller bedriver verksamhet som egenföretagare, är inte tillämplig i förevarande fall.
25 I enlighet med artikel 93 i förordning nr 987/2009.
26 Den för vilken lagstiftningen i en medlemsstat upphör att gälla utan att lagstiftningen i en annan medlemsstat blir tillämplig på honom enligt någon av reglerna i föregående punkter eller enligt något undantag eller någon särskild bestämmelse i artikel 14–17 skall omfattas av lagstiftningen i den medlemsstat inom vars territorium han är bosatt uteslutande enligt bestämmelserna i denna lagstiftning.
27 Genom rådets förordning nr 2195/91 av den 25 juni 1991 om ändring av dels förordning nr 1408/71, dels förordning nr 2195/91 (EGT L 206, s. 2; svensk specialutgåva, område 5, volym 5, s. 46).
28 Se punkt 49 i förslaget till avgörande i det ovannämnda målet Kauer.
29 Se dom av den 7 juli 2005 i mål C-227/03, van Pommeren-Bourgondiën (REG 2005, s. I-6101), punkterna 34 och 35 och där angiven rättspraxis.
30 I domen i det ovannämnda målet Kauer hänvisas det i detta avseende till domen i det ovannämnda målet Ten Holder (punkt 14), och till dom av den 10 mars 1992 i mål C-215/90, Twomey (REG 1992, s. I-1823), punkt 10.
31 Vilket enligt begäran om förhandsavgörande var skälet till att DRN bedömde att en koppling fanns till Konungariket Belgien och inte till Förbundsrepubliken Tyskland vad avser sjukförsäkringen.
32 Det är inte möjligt att välja tillämplig lag då bestämmelserna i avdelning II i förordning nr 883/2004 utgör ett fullständigt och enhetligt system av lagvalsregler (vad avser förordning nr 1408/71, se dom av den 4 oktober 1991 i mål C-196/90, De Paep, REG 1991, s. I-4815; svensk specialutgåva, volym 11, s. 425, punkt 18). Av detta följer också att medlemsstaterna inte kan bestämma i vilken mån som deras egen eller någon annan medlemsstats lagstiftning är tillämplig (dom av den 23 september 1982 i mål 276/81, Kuijpers, REG 1982, s. 3027, punkt 14).
33 Se, till exempel, artikel 14.2 i förordning nr 883/2004.
34 Artikel 44 i förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om tillämpningsbestämmelser till förordning nr 883/2004 (KOM(2006) 16 slutlig).
35 I skäl 10 i nämnda förordning preciseras att behörig institution [är] den institution vars lagstiftning är tillämplig eller den institution som ska betala ut vissa förmåner.
36 Se skäl 11 i förordning nr 883/2004.
37 Införandet av nämnda artikel 5 ledde till att det, när förordning nr 883/2004 är tillämplig, inte längre finns anledning att erinra om principen om förbud mot diskriminering på grund av nationalitet, vilken ofta behandlas i rättspraxis om social trygghet. Se Dern, S., Kommentar i Schreiber, F./Wunder, A./Dern, S., VO (EG) Nr. 883/2004, Verordnung zur Koordinierung der Systeme der sozialen Sicherheit, Verlag C.H. Beck, München, 2012, s. 69.
38 Se, bland annat, de domar som citeras i punkt 41 och följande punkter i generaladvokaten Ruiz-Jarabo Colomers förslag till avgörande i mål C-373/02, Öztürk, där domstolen meddelade dom den 28 april 2004 (REG 2004, s. I-3605), i vilket generaladvokaten anförde att i fråga om tillerkännande av rätt till vissa sociala trygghetsförmåner eller andra förmåner för migrerande arbetstagare har domstolen slagit fast att principen om likabehandling kräver att varje medlemsstat beaktar vissa faktiska händelser som ägt rum i övriga medlemsstater, och jämställer dessa med sådana som inträffar inom det egna territoriet.