Förslag till avgörande av generaladvokat Niilo Jääskinen föredraget den 19 april 2012

1 Originalspråk: franska.

2 EGT L 12, 2001, s. 1. För den konsoliderade versionen med de successiva ändringarna och rättelserna av förordningen, som inte är aktuella i det förevarande målet, se 2001R0044, SV, 8.4.2009, 007.001, 1.

3 Talan är känd i tysk rätt under namnet negative Feststellungsklage.

4 Dom av den 6 december 1994 i mål C-406/92, Tatry (REG 1994, s. I-5439).

5 I detta förslag till avgörande syftar begreppet medlemsstat på Europeiska unionens medlemsstater med undantag för Konungariket Danmark, i enlighet med artikel 1.3 i förordning nr 44/2001.

6 Artikel 5.3 i konventionen om domstols behörighet och om verkställighet av domar på privaträttens område, som undertecknades i Bryssel den 27 september 1968 (EGT L 299, 1972, s. 32; svensk utgåva, EGT C 15, 1997, s. 30), i dess lydelse enligt konventionerna om nya medlemsstaters tillträde (nedan kallad Brysselkonventionen), föreskriver en liknande bestämmelse men omfattar inte uttryckligen situationen där den skadebringande handlingen kan inträffa. En bestämmelse som på alla sätt är identisk med bestämmelsen i förordning nr 44/2001 återfinns i artikel 5.3 i konventionen om domstols behörighet och om verkställighet av domar på privaträttens område, som undertecknades i Lugano den 16 september 1988 (EGT L 319, s. 9), senast ändrad genom konventionen som undertecknades i Lugano den 30 oktober 2007 (se rådets beslut 2007/712/EG av den 15 oktober 2007 om undertecknande, på gemenskapens vägnar, av konventionen (EGT L 339, s. 1)), som trädde i kraft den 1 maj 2011 och som förbinder Europeiska gemenskapen, Konungariket Danmark, Republiken Island, Konungariket Norge och Schweiziska edsförbundet (nedan kallad Luganokonventionen).

7 Se, bland annat, dom av den 21 oktober 2010 i mål C-467/08, Padawan (REU 2010, s. I-10055), punkt 21 och där angiven rättspraxis.

8 Se, bland annat, dom av den 4 juli 2006 i mål C-212/04, Adeneler m.fl. (REG 2006, s. I-6057), punkt 39 och följande punkter.

9 Domstolen har nyligen erinrat om att förordning nr 44/2001, i likhet med Brysselkonventionen, inte har till syfte att harmonisera samtliga handläggningsregler i medlemsstaterna, men till att medlemsstaterna, inom ramen för deras processuella självständighet, inte ska kunna fastställa förfaranderegler, som är tillämpliga på mål som väckts vid deras domstolar, som strider mot unionsrätten och däribland bestämmelserna i förordning nr 44/2001 (dom av den 15 mars 2012 i mål C-292/10, G, punkterna 44 och 45).

10 I dom av den 7 mars 1995 i mål C-68/93, Shevill m.fl. (REG 1995, s. I-415), punkterna 38–41, angavs att de omständigheter som rör bedömningen av den omtvistade handlingens skadebringande karaktär samt bevisvillkoren för förekomsten och omfattningen av den skada som åberopas av den som drabbats av ärekränkningen, inte faller under [Bryssel]konventionens tillämpningsområde utan styrs av de materiella regler som anges i de nationella lagvalsregler som gäller i den domstol där talan anhängiggjorts, under förutsättning att en sådan tillämpning inte undergräver konventionens ändamål. Detta gäller även för förordning nr 44/2001.

11 Se, bland annat, dom av den 25 oktober 2011 i de förenade målen C-509/09 och C-161/10, eDate Advertising (REU 2011, s. I-10269), punkt 39 och där angiven rättspraxis.

12 Se, analogt, den förklarande rapporten om den reviderade Luganokonventionen, utarbetad av F. Pocar (EUT C 319, 2009, s. 15), punkt 61.

13 Se dom av den 1 oktober 2002 i mål C-167/00, Henkel (REG 2002, s. I-8111), om en talan som en konsumentskyddsorganisation hade väckt vid domstol i förebyggande syfte, som innebar att en näringsidkare skulle förbjudas att, i avtal med enskilda, använda sig av villkor som hade konstaterats vara oskäliga, och dom av den 5 februari 2004 i mål C-18/02, DFDS Torline (REG 2004, s. I-1417), om en talan som en rederiförening hade väckt i förebyggande syfte för att bestrida att ett varsel om stridsåtgärder, som de ansåg kunde orsaka skada, var lagenligt.

14 Avgöranden om att inte tillämpa artikeln har bland annat meddelats i Tyskland av Landgericht München den 23 oktober 2008 (7 O 17209/07, www.juris.de) och av Oberlandesgericht Dresden den 28 juli 2009 (14 U 1008/08, www.juris.de). Beträffande den liknande behörighetsgrunden som finns i artikel 5.3 i Brysselkonventionen, se i Tyskland: Oberlandesgericht München, dom av den 25 oktober 2001 (6 U 5508/00, www.juris.de), i Nederländerna: Gerechtshof ’s-Gravenhage, dom av den 22 januari 1998, Evans/Chiron (IEPT19980122), och Rechtbank ’s-Gravenhage, dom av den 19 juni 2002, Freelift/Stannah Stairlifts (NiPR 2002, Afl. 4, nr 279), och i Italien: Tribunale di Bologna, dom av den 22 september 1998 (Resp. civ e prev., 2000, s. 754), Corte di Cassazione, dom av den 19 december 2003 (n. 19550, Riv. Dir. Ind., 2005, II, s. 162), och Corte di appello di Milano, dom av den 2 mars 2004 (Dir. ind., 2004, s. 431).

15 Avgöranden om att tillämpa artikel 5.3 i förordning nr 44/2001 har meddelats i Tyskland av Oberlandesgericht Düsseldorf den 12 maj 2005 (I-2 U 67/03, nr 34, www.juris.de) och av Landgericht Frankfurt den 25 mars 2010 (2-03 O 580/08, 2/03 O 580/08, 2/3 O 580/08, 2-3 580/08, www.juris.de), i Nederländerna av Rechtbank Breda, den 29 juni 2011, Mivena/Geogreen c.s. (LJN: BR0157), och i Förenade kungariket av High Court of Justice (England & Wales) (Queen’s Bench Division), Equitas Ltd and another v Wave City Shipping Co Ltd and others, at para 11 Christopher Clarke LJ (2005) EWHC 923 (Comm). Se även avgöranden om att tillämpa artikel 5.3 i Brysselkonventionen som har meddelats av Corte suprema di cassazione i Italien den 17 oktober 2002 (n. 14769, Riv. dir. inter., 2003, s. 238) och av Tribunal de Brescia av den 11 november 1999 (Riv. Dir., II, s. 236).

16 Se, bland annat, i avgöranden från Tribunal fédéral suisse av den 2 augusti 1999 (ATF 125 III 346), av den 23 oktober 2006, G. GmbH./A. AG und B. AG (4C.210/2006, ATF 132 III 778), av den 23 oktober 2006, F. AG/G. GmbH (4C.208/2006/len) och av den 13 mars 2007 (ATF 133 III 282). Domarna är tillgängliga på domstolens webbplats (http://curia.europa.eu/common/recdoc/convention/fr/tableau/tableau.htm) under rubriken Information au titre du protocole no 2 annexé à la convention de Lugano (endast franska och engelska), under respektive nummer 2000/19, 2007/14, 2008/19 och 2008/20.

17 Se punkt 13 i begäran om förhandsavgörande.

18 Jag kan konstatera att i den här sortens mål kan den påstått drabbade, som eventuellt har en skadeståndsfordran, tvingas att delta i ett domstolsförfarande vid en tidpunkt då den drabbade ännu inte kan lägga fram nödvändig bevisning för att styrka det utomobligatoriska skadeståndsansvar som den andra parten försöker att undgå.

19 De nämnda begreppen ska förstås självständigt i förhållande till definitionen i det lands lag som är tillämplig enligt den lagvalsregel som är gällande i den medlemsstat i vilken talan har väckts. Se, bland annat, beträffande Brysselkonventionen, dom av den 26 mars 1992 i mål C-261/90, Reichert och Kockler (REG 1992, s. I-2149), punkt 15, och, beträffande förordning nr 44/2001, dom av den 20 januari 2005 i mål C-27/02, Engler (REG 2005, s. I-481), punkt 33, och av den 16 juli 2009 i mål C-189/08, Zuid-Chemie (REG 2009, s. I-6917), punkt 17 och där angiven rättspraxis.

20 Se, bland annat, dom av den 17 september 2002 i mål C-334/00, Tacconi (REG 2002, s. I-7357), punkterna 21–23 och där angiven rättspraxis.

21 I det aktuella målet utgör inte det andra villkoret för att tillämpa artikel 5.3 i förordning nr 44/2001 något problem, eftersom det är klart att rättsförhållandet mellan Folien Fischer och Fofitec och Ritrama SpA inte utgjorde ett avtal.

22 Se domen i målet Henkel (ovan fotnot 13), punkt 41.

23 Dom av den 30 november 1976 i mål 21/76, Bier (REG 1976, s. 1735; svensk specialutgåva, volym 3, s. 209).

24 Se, bland annat, dom av den 19 september 1995 i mål C-364/93, Marinari (REG 1995, s. I-2719), punkt 12.

25 I punkt 17 i sitt förslag till avgörande i mål C-523/10, Wintersteiger, som är anhängigt vid domstolen, hänvisar generaladvokaten Cruz Villalón till att den som drabbats av skadan får en viss valmöjlighet.

26 Avseende behovet att fastställa ett orsakssamband mellan skadan och den handling som ligger till grund för skadan, se, bland annat, domen i målet DFDS Torline (ovan fotnot 13), punkt 32 och där angiven rättspraxis.

27 Ovan fotnot 23, punkt 16 och följande punkter.

28 Europaparlamentets och rådets förordning av den 11 juli 2007 om tillämplig lag för utomobligatoriska förpliktelser (Rom II) (EUT L 199, s. 40).

29 I domen i målet Reichert och Kockler (ovan fotnot 19), punkterna 19 och 20, uteslöts actio pauliana (återvinningstalan), som finns i fransk rätt, från tillämpningsområdet mot bakgrund av att föremålet för talan inte är att ålägga gäldenären skyldighet att ersätta de skador han orsakat sin borgenär genom sitt oredliga förfarande utan att, för borgenärens del, undanröja effekterna av gäldenärens handlande och alltså inte är en talan som syftar till att gentemot en svarande göra gällande ett ansvar enligt artikel 5.3 i konventionen.

30 Se, bland annat, dom av den 19 februari 2002 i mål C-256/00, Besix (REG 2002, s. I-1699), punkt 26 och där angiven rättspraxis, samt domen i målet G (ovan fotnot 9), punkt 39 och där angiven rättspraxis.

31 Regeln i artikel 2 syftar till att gynna svaranden, som allmänt sett är den svagare parten, eftersom det är denne som underkastas talan, så att denne ska kunna försvara sig enklare. Se dom av den 20 mars 1997 i mål C-295/95, Farrell (REG 1997, s. I-1683), punkt 9, och av den 13 juli 2000 i mål 412/98, Group Josi (REG 2000, s. I-5925), punkt 35.

32 Domstolen har uttryckligen slagit fast att de behörighetsbestämmelser som utgör undantag från denna allmänna princip att domstolarna i den stat i vilken svaranden har hemvist är behöriga inte kan ge upphov till en tolkning som går längre än de fall som Brysselkonventionen avser. Se dom av den 27 oktober 1998 i mål C-51/97, Réunion européenne m.fl. (REG 1998, s. I-6511), punkt 16, och domen i målet Zuid-Chemie (ovan fotnot 19), punkt 22 och där angiven rättspraxis. Detta gäller även för förordning nr 44/2001.

33 Avseende artikel 5.3 i Brysselkonventionen, se dom av den 10 juni 2004 i mål C-168/02, Kronhofer (REG 2004, s. I-6009), punkt 15 och där angiven rättspraxis. Avseende artikel 5.3 i förordning nr 44/2001, se domen i målet eDate Advertising m.fl. (ovan fotnot 11), punkt 40 och där angiven rättspraxis.

34 Enligt skäl 12 i förordning nr 44/2001 är det i vissa fall motiverat med ett särskilt anknytningsmoment, det vill säga ett annat än svarandens hemvist, när det finns en nära koppling mellan domstolen och tvisteföremålet, eller då detta krävs för att underlätta rättskipningen. Se även Europaparlamentets resolution av den 7 september 2010 om tillämpning och översyn av rådets förordning (EG) nr 44/2001, som föreslår att det ska införas ett krav på en tillräcklig, innehållslig eller betydande koppling för att begränsa möjligheterna till s.k. forum shopping i skadeståndsmål (2009/2140(INI), P7 TA(2010)0304, skäl Q och punkt 25).

35 Jag noterar att i artikel 5.3 i förordning nr 44/2001 fastställs en behörighetsgrund som inte sträcker sig till samtliga domstolar i en medlemsstat, som i artikel 2 i förordningen, utan som är begränsad till den domstol som är närmast skadan.

36 Den motsvarande bestämmelsen i förordning nr 44/2001 återfinns i artikel 27 i förordningen, som har följande lydelse: 1. Om talan väcks vid domstolar i olika medlemsstater rörande samma sak och målen gäller samma parter, skall varje domstol utom den vid vilken talan först väckts självmant låta handläggningen av målet vila till dess att det har fastställts att den domstol vid vilken talan först väckts är behörig. 2. När det har fastställts att den domstol vid vilken talan först väckts är behörig, skall övriga domstolar självmant avvisa talan till förmån för den domstolen. Artikel 27 i Luganokonventionen, i dess ändrade lydelse år 2007, är liknande i sak.

37 Lydelsen i domen målet Tatry (ovan fotnot 4): Artikel 21 ska tolkas så att en talan som avser fastställelse av att svaranden är ansvarig för en skada samt att denne ska betala skadestånd rör samma sak som en talan som svarandeparten dessförinnan väckt i syfte att få fastställt att han inte är ansvarig för skadan.

38 Jag noterar att denna rättspraxis har lett till förslag i vilka den har ifrågasatts. Det föreslogs nämligen att litispendensregeln inte skulle tillämpas då en talan som avser en negativ fastställelse och en talan som avser prövning i sak samtidigt hade väckts, i synnerhet då det egentliga, dolda syftet med den negativa fastställelsetalan var att försvåra för talan som avser prövning i sak (torpeder). Se rapport från kommissionen till Europaparlamentet, rådet och Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om tillämpningen av rådets förordning (EG) nr 44/2001 (KOM(2009) 174 slutlig), punkterna 3.3 och 3.4, och grönboken om översyn av förordning nr 44/2001 (KOM(2009) 175 slutlig), sidorna 5 och 7.

39 Räckvidden för en dom som har meddelats av en domstol i en medlemsstat sträcker sig i princip till hela unionens territorium, i enlighet med de villkor som ställs i kapitel III i förordning nr 44/2001. Varje medlemsstat är skyldig att erkänna och verkställa en dom som har meddelats i en annan medlemsstat. Domen ges, genom förordningen, en gränsöverskridande rättsverkan.

40 Det finns inga motsägelser mellan denna punkt och den rättspraxis som bygger på domen i målet Shevill m.fl. (ovan fotnot 10) och i målet eDate Advertising (ovan fotnot 11). I dessa domar begränsade domstolen i vissa situationer domstolarnas behörighet, men inte rättskraften i de domar som dessa domstolar meddelade.

41 Se domen i målet Tatry (ovan fotnot 4) jämförd med dom av den 9 december 2003 i mål C-116/02, Grasser (REG 2003, s. I-14693), punkt 41 samt punkt 70 och följande punkter.

42 I rapporten om tillämpning av förordning nr 44/2001 (ovan fotnot 38), punkt 3.4, framhåller kommissionen att vissa parter försöker att hindra den kompetenta domstolen från att utöva sin behörighet genom att väcka talan i en annan domstol som vanligtvis, men inte alltid, saknar behörighet, företrädesvis i en stat där förfaranden för avgöranden av behörighetsfrågor och/eller sakfrågan tar lång tid i anspråk. En sådan taktik (torpeder) kan vara särskilt otillbörlig om den första talan som väcks syftar till att utverka fastställelse av att ansvar inte föreligger, vilket i realiteten förhindrar den andra parten från att få sakfrågan prövad i den behöriga domstolen. Detta kan till och med leda till en situation där ingen talan alls om skadestånd kan väckas.