Förslag till avgörande av generaladvokat Niilo Jääskinen föredraget den 21 mars 2013

1 Originalspråk: franska.

2 Mål C-343/08 (REU 2010, s. I-275).

3 Europaparlamentets och rådets direktiv av den 3 juni 2003 om verksamhet i och tillsyn över tjänstepensionsinstitut (EUT L 235, s. 10).

4 Se bland annat meddelande om genomförandet av artikel 171 i EG-fördraget, EGT C 242, 1996, s. 6, metod för beräkning av vite enligt artikel 171 i EG-fördraget, EGT C 63, 1997, s. 2, meddelande SEK(2005) 1658 av den 12 december 2005 med titeln Genomförande av artikel 228 EG, EUT C 126, 2007, s. 12, uppdaterat genom meddelande SEK(2010) 923 av den 20 juli 2010, med titeln Genomförande av artikel 260 FEUF och om uppdatering av de uppgifter som används för att beräkna de schablonbelopp och löpande viten som kommissionen föreslår domstolen inom ramen för överträdelseförfaranden.

5 Dom av den 4 juli 2000 i mål C-387/97, kommissionen mot Grekland (REG 2000, s. I-5047), punkterna 86 och 89.

6 Se beträffande straffrätt Darbellay, J., Théorie générale de l’illicéité, s. 124.

7 Tjeckisk lagsamling av den 31 augusti 2011, volym 92.

8 Se dom av den 11 december 2012 i mål C-610/10, kommissionen mot Spanien, punkt 67, och domar av den 19 december 2012 i mål C-279/11, kommissionen mot Irland, punkt 19, och i mål C-347/11, kommissionen mot Irland, punkt 19.

9 Se dom av den 9 december 2008 i mål C-121/07, kommissionen mot Frankrike (REG 2008, s. I-9159), punkterna 26–28.

10 Se kommissionens meddelande COM(2012) 6106 final, med titeln Uppdatering av de uppgifter som används för att beräkna de schablonbelopp och löpande viten som kommissionen föreslår domstolen inom ramen för överträdelseförfaranden genom vilket detta standardschablonbelopp fastställs till 210 euro.

11 Mål C-304/02 (REG 2005, s. I-6263).

12 Se domen av den 12 juli 2005 i det ovannämnda målet, kommissionen mot Frankrike, punkt 81.

13 Dom av den 7 juli 2009 i mål C-369/07, kommissionen mot Grekland (REG 2009, s. I-5703), punkt 145, domen av den 11 december 2012 i det ovannämnda målet kommissionen mot Spanien, punkt 142, och domen av den 19 december i det ovannämnda målet kommissionen mot Irland, punkt 48.

14 Domen av den 9 december 2008 i det ovannämnda målet kommissionen mot Frankrike, punkt 33.

15 Domen i det ovannämnda målet C-369/07, kommissionen mot Grekland, punkt 146, och domen av den 11 december 2012 i det ovannämnda målet kommissionen mot Spanien, punkt 143.

16 Domen av den 11 december 2012 i det ovannämnda målet kommissionen mot Spanien, punkt 141.

17 Se dom av den 10 januari 2008 i mål C-70/06, kommissionen mot Portugal (REG 2008, s. I-1), punkt 34, dom av den 7 juli 2009 i det ovannämnda målet, kommissionen mot Grekland, punkt 112, och av den 11 december 2012 i det ovannämnda målet, kommissionen mot Spanien, punkt 116.

18 Punkterna 12 och 100 i hans förslag till avgörande av den 28 september 1999 i mål C-387/97, kommissionen mot Grekland, där domstolen meddelade dom den 4 juli 2000.

19 Dom av den 28 juni 2005 i de förenade målen C-189/02 P, C-202/02 P, C-205/02 P-C-208/02 P och C-213/02 P, Dansk Rørindustri m.fl. mot kommissionen (REG 2005, s. I-5425), punkterna 211–213.

20 Se, bland många andra, dom av den 2 december 2010 i mål C-464/09 P, Holland Malt mot kommissionen (REU 2010, s. I-12443), punkt 47.

21 Ovannämnda meddelandet SEK(2005) 1658.

22 Beträffande bedömningen av tillämpningen av koefficienten för svårighetsgrad, se bland annat Kelbey, I., The interpretation of Article 260 TFEU (ex 228 EC), European Law Review, 370, 2010, s. 6. Angående bedömningen med hänsyn till, bland annat, vikten av unionsrättens bestämmelser, se van Rijn, T., Non-exécution des arrêts de la Cour de justice par les États membres, Cahier de droit européen, 2008, nr 1 och 2, sidan 105 och följande sidor.

23 Dom av den 10 januari 2008 i det ovannämnda målet kommissionen mot Portugal.

24 Dom av den 18 juli 2006 i mål C-119/04, kommissionen mot Italien (REG 2006, s. I-6885).

25 Dom av den 14 mars 2006 i mål C-177/04, kommissionen mot Frankrike (REG 2006, s. I-2461).

26 Dom av den 4 juni 2009 i mål C-109/08, kommissionen mot Grekland (REG 2009, s. I-4657).

27 Dom av den 31 mars 2011 i mål C-407/09, kommissionen mot Grekland (REG 2011, s. I-2467).

28 Dom av den 11 december 2012 i det ovannämnda målet kommissionen mot Spanien.

29 Dom av den 17 november 2011 i mål C-496/09, kommissionen mot Italien (REG 2011, s. I-11483).

30 Dom av den 7 juli 2009 i det ovannämnda målet kommissionen mot Grekland.

31 Se dom av den 10 maj 2012 i mål C-39/10, kommissionen mot Estland, punkt 63.

32 Se, bland många andra domar, nyligen även domen av den 19 december 2012 i det ovannämnda målet kommissionen mot Irland, punkt 39. Se även domen av den 31 mars 2011 i det ovannämnda målet kommissionen mot Grekland.

33 Se i detta hänseende domen av den 19 december 2012 i det ovannämnda målet kommissionen mot Irland, punkt 40.

34 Republiken Tjeckien har understrukit att direktiv 2003/41 redan hade införlivats delvis innan kommissionen inledde förfarandet med stöd av artikel 260 FEUF, när det gäller den del som avser den möjlighet som beviljats tjänstepensionsinstituten att tillhandahålla sina tjänster på det nationella territoriet i form av gränsöverskridande prestationer.

35 Domen av den 9 december 2008 i det ovannämnda målet kommissionen mot Frankrike, punkterna 60 och 84. För exempel då ansträngningar som de nationella myndigheterna har gjort har beaktats, se domen av den 31 mars 2011 i det ovannämnda målet kommissionen mot Grekland, punkt 36, och domen av den 19 december 2012 i det ovannämnda målet kommissionen mot Irland, punkterna 40 och 41.

36 Dom av den 9 december 2008 i det ovannämnda målet kommissionen mot Frankrike, punkt 64 och där angiven rättspraxis, och dom av den 19 december 2012 i det ovannämnda målet kommissionen mot Irland, punkt 51.

37 I domen av den 9 december 2008 i det ovannämnda målet kommissionen mot Frankrike, nedsatte således domstolen beloppet på nära 43 miljoner euro till 10 miljoner euro, med hänsyn till att åtgärder i syfte att följa domen vidtagits utan fördröjning och med respekt för principen om lojalt samarbete. I dom av den 4 juni 2009 i mål C-568/07, kommissionen mot Grekland (REG 2009, s. I-4505), nedsatte domstolen schablonbeloppet från 5 miljoner euro till 1 miljon euro med motiveringen att överträdelsen delvis hade upphört redan innan domen i det första fördragsbrottsmålet meddelades. I domen av den 7 juli 2009 i det ovannämnda målet kommissionen mot Grekland förelade domstolen medlemsstaten att betala ett schablonbelopp på 2 miljoner euro i stället för det föreslagna beloppet på 15 miljoner euro. På samma sätt nedsattes i domen av den 31 mars 2011 i det ovannämnda målet kommissionen mot Grekland, schablonbeloppet med en tredjedel och uppgick slutligen till 3 miljoner euro. I domen av den 17 november 2011 i det ovannämnda målet kommissionen mot Italien, förelade domstolen medlemsstaten att betala ett schablonbelopp inte på 68 miljoner euro som kommissionen hade begärt, utan på 30 miljoner euro. I domen i det ovannämnda målet C-610/10, kommissionen mot Spanien, fastställde domstolen, med preciseringen att verkställandet av domen inte krävde någon större ansträngning, schablonbeloppet till 20 miljoner euro, i stället för 50 miljoner euro som kommissionen hade begärt.

38 Domen i det ovannämnda målet kommissionen mot Tjeckien, punkterna 43 och 44. Se även presentationen av direktivet i punkterna 11–13 i detta förslag.

39 Enligt Republiken Tjeckien har kommissionen skapat ovisshet genom att påstå att direktiv 2003/41 medförde en skyldighet för Republiken Tjeckien att upphäva förbudet mot etablering av tjänstepensionsinstitut inom dess territorium. Det var först i samband med att dom meddelades i det ovannämnda målet kommissionen mot Republiken Tjeckien som domstolen underkände detta påstående genom att skingra alla tvivel beträffande direktivets räckvidd.

40 Det ska emellertid erinras om att domstolen tidigare har slagit fast att frågan om vilka åtgärder som krävs för att följa en dom varigenom ett fördragsbrott fastställts enligt artikel 258 FEUF inte omfattas av föremålet för en sådan dom, och därför inte kan vara föremål för en ansökan om tolkning av den domen. Se i detta hänseende dom av den 18 juli 2007 i mål C-503/04, kommissionen mot Tyskland (REG 2007, s. I-6153), punkt 15, och punkt 15 i generaladvokaten Geelhoeds förslag till avgörande där domstolen meddelade dom den 14 mars 2006 i det ovannämnda målet kommissionen mot Frankrike.

41 Dom av den 25 november 2003 i mål C-278/01, kommissionen mot Spanien (REG 2003, s. I-14141), punkt 27.

42 Se domen i det ovannämnda målet kommissionen mot Portugal.

43 Dom av den 25 november 2003 i det ovannämnda målet kommissionen mot Spanien.

44 Dom av den 4 juli 2000 i det ovannämnda målet kommissionen mot Grekland.

45 Dom av den 12 juli 2005 i det ovannämnda målet kommissionen mot Frankrike.

46 I mål C-119/04 var fristen två år, i mål C-177/04 var fristen ett och ett halvt år, i mål C-503/04 var fristen ett år och två månader, i mål C-70/06 var fristen ett år och elva månader, i mål C-121/07 var fristen ett år och åtta månader, i målen C-369/07 och C-457/07 var fristen ett år och två månader, men endast nio månader i mål C-109/08. Slutligen var fristen i mål C-469/09 fyra år.

47 I detta hänseende bör beaktas den tid som förlöpt mellan den tidpunkt då dom meddelades i det första fördragsbrottsmålet med stöd av artikel 258 FEUF och den tidpunkt då denna dom följts fullt ut eller, om detta inte skett, den tidpunkt då dom meddelas med stöd av artikel 260 FEUF.

48 Se kommissionens meddelande SEK(2010) 1371 om tillämpningen av artikel 260.3 FEUF.

49 I enlighet med meddelande SEK(2010) 923 om ändring av meddelande SEK(2005) 1658.

50 Dom av den 19 december 2012 i det ovannämnda målet C-279/11, kommissionen mot Irland, punkterna 78 och 79. Domstolen följde inte i detta hänseende kommissionens ståndpunkt enligt vilken en faktor n såsom den beräknats vid den tidpunkt då talan väcktes vid domstolen med stöd av artikel 260 FEUF skulle ha beaktats.

51 Dom av den 11 december 2012 i det ovannämnda målet kommissionen mot Spanien, punkt 131.

52 Dom av den 4 juni 2009 i det ovannämnda målet C-568/07, kommissionen mot Grekland, punkt 47 och där angiven rättspraxis.

53 Se ovannämnda meddelande COM(2012) 6106 final.

54 Se domen av den 14 mars 2006 i det ovannämnda målet kommissionen mot Frankrike. Domstolen förelade ett vite på 31650 euro per dags försening med att vidta de åtgärder som var nödvändiga för att fullt ut följa den första domen, räknat från meddelandet av domen med stöd av tidigare artikel 228 EG och fram till dess att domen i det första fördragsbrottsmålet fullständigt följts.

55 Se ovannämnda meddelande SEK(2005) 1658.